Lagförslag 29/2021-2022
|
|
| ||
|
| LAGFÖRSLAG nr 29/2021-2022 | ||
|
| Datum |
| |
|
| 2022-09-22 |
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
| Till Ålands lagting |
| |
|
| |||
|
| |||
|
| |||
|
| |||
Tillgänglighetsdirektivet
Huvudsakligt innehåll
Landskapsregeringen föreslår att det antas en ny blankettlag om tillämpning av lagen om tillgänglighetskrav för vissa produkter. Vid tidpunkten för avgivandet av landskapsregeringens lagförslag har proposition RP 41/2022 rd, i vilken förslaget till rikslag om tillgänglighetskrav för vissa produkter ingår, inte slutbehandlats av riksdagen. Landskapsregeringen föreslår vidare att nya bestämmelser tas in i landskapslagen om tillgängliga webbplatser och mobila applikationer inom förvaltningen, som föreslås byta namn till landskapslagen om tillgängliga digitala tjänster. Ändringar föreslås även i räddningslagen för landskapet Åland och i landskapslagen om marknadskontrollen av vissa produkter.
Genom den föreslagna lagstiftningen implementeras Europaparlamentet och rådets direktiv om tillgänglighetskrav för produkter och tjänster. Implementeringstiden för direktivet gick ut den 28 juni 2022, varför den föreslagna lagstiftningen föreslås träda i kraft så snart som möjligt.
INNEHÅLL
1.1 FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och digital tillgänglighet
1.2 Digital tillgänglighet i EU-lagstiftningen
1.3 Direktivet om tillgänglighetskrav för produkter och tjänster
1.4 Implementering av direktivet i riket
1.5 Implementering av direktivet i Sverige
2. Landskapsregeringens överväganden
3. Landskapsregeringens förslag
5.1 Ekonomiska och administrativa konsekvenser
5.2 Konsekvenser för miljö, jämställdhet, jämlikhet och barn
1. Landskapslag om tillämpning av lagen om tillgänglighetskrav för vissa produkter
2. Landskapslag om ändring av 1 § landskapslagen om marknadskontrollen av vissa produkter
4. Landskapslag om ändring av räddningslagen för landskapet Åland
L A N D S K A P S L A G om tillämpning av lagen om tillgänglighetskrav för vissa produkter
L A N D S K A P S L A G om ändring av 1 § landskapslagen om marknadskontrollen
L A N D S K A P S L A G om ändring av räddningslagen för landskapet Åland
Allmän motivering
1. Bakgrund
1.1 FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och digital tillgänglighet
FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning ska främja, skydda och säkerställa mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för personer med funktionsnedsättning. Enligt konventionens artikel 9 ska konventionsstaterna vidta ändamålsenliga åtgärder för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning får tillgång på lika villkor som andra till den fysiska miljön, transporter, information- och kommunikation, innefattande informations- och kommunikationsteknik (IKT) och system och andra anläggningar och tjänster som är tillgängliga för eller erbjuds allmänheten både i städerna och på landsbygden.
Tillgänglighet bör enligt konventionen uppnås genom systematiskt undanröjande och förebyggande av hinder, främst genom universell utformning eller design för alla, vilket bidrar till att säkerställa tillgång för personer med funktionsnedsättning på lika villkor som andra.
Konventionen och det fakultativa protokollet till konventionen godkändes av FN:s generalförsamling i december 2006. Konventionen och protokollet trädde i kraft internationellt i maj 2008. År 2015 antog riksdagen en lag om sättandet i kraft av konventionen och det fakultativa protokollet, lagen om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och dess fakultativa protokoll (FFS 373/2015). Lagtinget gav den 27 maj 2015 sitt bifall till att lagen träder i kraft på Åland till de delar konventionen och dess fakultativa protokoll faller inom landskapets behörighet. Detta medför att konventionen och protokollet också ska tillämpas inom landskapets lagstiftningsbehörighet.
Konventionen och protokollet trädde i kraft i Finland och på Åland den 10 juni 2016. Europeiska unionen ratificerade konventionen den 23 december 2010 vilket innebär att alla institutioner inom EU ska följa konventionens bestämmelser och principer. Detta innebär också att EU ska arbeta för att konventionen förverkligas inom unionens behörighet, t.ex. måste de förordningar och direktiv som utarbetas följa konventionen och syfta till att rättigheterna förverkligas.
Det pågår ett arbete med funktionshinderfrågor inom landskapsregeringens och de underliggande myndigheternas förvaltningar utgående från konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Landskapsregeringen har tagit fram ett funktionshinderspolitiskt åtgärdsprogram för åren 2022–2025, där digitaliseringen och tillgängligheten lyfts fram som ett särskilt fokusområde. Som en åtgärd beträffande tillgänglighet och digitalisering nämns att tillgänglighetsdirektivet ska implementeras inom den åländska behörigheten.
Till implementeringen av tillgänglighetsdirektivet kopplar även fokusområdet tillgängliga miljöer. Landskapsregeringen har under år 2019 anpassat de frigående färjorna i enlighet med Traficoms föreskrift 159173/03.04.01.00/2017 ”Tillgängligheten hos passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg som används för allmänna transporter ”. Vissa av de frigående färjorna har visuella infoskyltar och audiella utrop vid angöring. Landskapsregeringen testkör även ett informationssystem ombord på färjorna med beaktande av tillgänglighetsdirektivet. Systemet är både audiellt och visuellt, och informerar om trafikstörningar, ankomster och avgångar med mera. Landskapsregeringen har även införskaffat, nya moderna digitala och fjärrkontrollerade informationstavlor som finns i vissa hamnar och linfärjefästen. Landskapsregeringen avser att till år 2025 säkerställa att samtliga fartyg som ägs av landskapsregeringen uppfyller kraven enligt Traficoms ovan nämnda föreskrift. Landskapsregeringen avser även säkerställa tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning vid utformning av nya hamnar, terminaler och vid större renoveringar. Landskapsregeringen har även för avsikt att se till så att det blir lättare och säkrare för personer med funktionsnedsättning vid av- eller ombordstigning vid hamnar och färjfästen, och väntstugor, toaletter och busshållplatser vid ändhamnar ska anpassas för personer med funktionsnedsättning.
1.2 Digital tillgänglighet i EU-lagstiftningen
På EU-nivå har lagstiftning antagits på ett antal områden som hänför sig till området digital tillgänglighet. Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2102 av den 26 oktober 2016 om tillgänglighet avseende offentliga myndigheters webbplatser och mobila applikationer (webbtillgänglighetsdirektivet, på Åland benämnt tillgänglighetsdirektivet, se nedan under 1.6.2) uppställer krav för myndigheter göra sina webbplatser och mobila applikationer mer tillgängliga genom att göra dem möjliga att uppfatta, hanterbara, begripliga och robusta.
Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU av den 10 mars 2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktivet om audiovisuella medietjänster) innehåller gemensamma regler inom EU för tv-sändningar och beställ-tv. Genom ändringsdirektivet 2018/1808 (EU) infördes skärpta bestämmelser om tillgänglighet till audiovisuella medietjänster för personer med funktionsnedsättning.
Även i EU-lagstiftningen om persontransporter ingår digitala tillgänglighetskrav. Enligt artikel 9 i EU-förordningen om passagerarrättigheter för båt[1] ska transportören eller, i förekommande fall, terminaloperatören, se till att personer med funktionsnedsättning eller nedsatt rörlighet får information i tillgänglig form. Enligt artikel 9.4 ska transportörer se till, inbegripet vid bokning och information på Internet, att all relevant information om transportvillkoren, information om resan och villkoren för tillgänglighet finns att tillgå i en form som lämpar sig och är tillgänglig för personer med funktionsnedsättning eller nedsatt rörlighet. Enligt artikel 23.1 ska transportören, eller i förekommande fall terminaloperatören och hamnmyndigheter se till att information om passagerarnas rättigheter görs offentligt tillgänglig ombord på fartyg, i hamnar och hamnterminaler. Särskild vikt ska fästas vid behoven hos personer med funktionsnedsättning och nedsatt rörlighet vid tillhandahållandet av informationen.
Även förordningen om passagerarrättigheter för buss[2] innehåller bestämmelser om skyldigheter för transportörer, resebyråer och researrangörer avseende information till personer med funktionsnedsättning. Skyldigheterna omfattar enligt artikel 10.5 att all relevant information om resan och transportvillkoren ska finnas att tillgå i en form som lämpar sig och är tillgänglig för personer med funktionsnedsättning eller nedsatt rörlighet, inbegripet, i förekommande fall, vid bokning på Internet. All information av betydelse som lämnas till busspassagerare bör också på begäran lämnas i alternativa former som är tillgängliga för personer med funktionsnedsättning och personer med nedsatt rörlighet, såsom stor skrift, enkelt språk, blindskrift, elektronisk kommunikation som kan användas med anpassad teknik eller ljudinspelningar (skäl 14 i förordningen).
Även i förordningen om passagerarrättigheter för flyg[3] och i tågpassagerarförordningen[4] finns bestämmelser om digital tillgänglighet.
1.3 Direktivet om tillgänglighetskrav för produkter och tjänster
1.3.1 Bakgrund till tillgänglighetsdirektivet
EU-kommissionen avgav den 2 december 2015 ett förslag till direktiv som för att tillnärma medlemsstaternas lagstiftning när det gäller tillgänglighetskrav för produkter och tjänster; KOM (2015) 615 final Förslag till Europaparlamentets och rådet direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar vad gäller tillgänglighetskrav för produkter och tjänster. Förslaget är ett led i EU:s handikappstrategi 2010 - 2020: Nya åtgärder för ett hindersfritt samhälle i EU. Förslaget motiverades med att det skulle hjälpa medlemsstaterna att uppfylla sina åtaganden enligt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning samt att undanröja hinder på den inre marknaden genom att skapa en europeisk standard för tillgänglighet. Enhetliga regler och större utbud av tillgängliga produkter och tjänster på den inre marknaden innebär bättre förutsättningar för personer med funktionsnedsättning att vara delaktiga på lika villkor inom hela EU. Genom att förenhetliga den inre marknaden drabbas inte heller företag som verkar över gränserna av extra kostnader för att följa olika nationella regler om tillgänglighet.
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/882 om tillgänglighetskrav för produkter och tjänster antogs den 17 april 2019. Tillgänglighetsdirektivet ska vara implementerat i medlemsstaterna senast den 28 juni 2022 och bestämmelserna ska tillämpas från och med den 28 juni 2025.
1.3.2 Tillgänglighetsdirektivets huvudsakliga innehåll
Tillgänglighetsdirektivet (direktivet) innehåller krav för att göra det digitala samhället tillgängligt för alla. Till direktivet hör sex bilagor. I direktivet regleras inte tekniska detaljer, utan i stället innehåller direktivet bestämmelser på ett allmänt plan om nya produkters och tjänsters funktionalitet. Direktivet omfattar produkter och tjänster inom huvudsakligen sex områden; informations- och kommunikationsteknik (ITK), persontransporter, bank och finans, media, e-böcker samt e-handel. Därutöver ger direktivet möjlighet för medlemsstaterna att ställa krav på tillgänglighet för den bebyggda miljö som används av de konsumenter av de tjänster som omfattas av direktivet. Direktivet innehåller även krav på tillgänglighet för mottagande av nödkommunikation till larmnumret 112. Enligt direktivet finns också krav på att det allmänna ska utöva kontroll över att direktivet följs.
De produkter som omfattas av direktivet är datormaskinvarusystem, operativsystem, betalningsterminaler, bankomater, biljettförsäljningsautomater, incheckningsautomater och interaktiva självbetjäningsterminaler som är avsedda att tillhandahålla de tjänster som omfattas av direktivet. Vidare omfattas terminalutrustning som används för elektroniska kommunikationstjänster eller för åtkomst till audiovisuella medietjänster samt läsplattor.
De tjänster som omfattas av direktivet är elektroniska kommunikationstjänster inbegripet den nödkommunikation som avses i artikel 109.2 i direktiv (EU) 2018/1972, tjänster som ger åtkomst åt audiovisuella medietjänster, vissa inslag i luft-, buss-, järnvägs- och vattentransporttjänster, e-böcker, banktjänster samt e-handelstjänster. I avsnitt 1.3.3 - 1.3.5 redogörs närmare för innehållet i vissa av dessa tjänster.
Direktivet är ett fullharmoniseringsdirektiv, vilket innebär att medlemsstaterna inte får behålla eller införa bestämmelser som avviker från direktivet. I vissa frågor ger direktivet emellertid medlemsstaterna viss valfrihet vid genomförandet. I tillgänglighetsdirektivet finns inte några bindande krav för tillgänglighet i den bebyggda miljön (artikel 4.4). Medlemsstaterna får dock, mot bakgrund av nationella förhållanden, besluta att den bebyggda miljö som används av kunder till tjänster som omfattas av direktivet ska uppfylla tillgänglighetskraven i direktivets bilaga III, för att de i högsta möjliga grad ska kunna användas av personer med funktionsnedsättning.
Direktivets bilaga I anger de krav som direktivet ställer. Bilagan delas upp i sju avsnitt där avsnitt I-V anger särskilda krav för produkter respektive tjänster. Avsnitt VI anger vad som ska gälla för att presumtion om överensstämmelse enligt artikel 24 ska anses föreligga. Avsnitt VII innehåller krav för funktionsprestanda avseende produkter och tjänster i den del sådana specifika krav inte anges på annat sätt. Avsnittet innebär att om det finns funktioner som inte omfattas av avsnitt I–VI ska dessa (det vill säga funktionerna) leva upp till de angivna kraven på funktionsprestanda (det vill säga kraven som räknas upp i avsnitt VII). Enligt andra stycket i detta avsnitt kan dessa kriterier även användas som ett alternativ till tillgänglighetskraven i avsnitt I–VI. Men då bara om det leder till lika eller ökad tillgänglighet jämfört med kriterierna i de övriga avsnitten.
Gällande bilaga I avsnitt I-V, så ska alla produkter uppfylla kraven i avsnitt I. Alla produkter med undantag för självbetjäningsterminaler ska uppfylla de krav som fastställs i avsnitt II. Alla tjänster, med undantag för stads- förorts- och regionaltransporter, ska uppfylla de tillgänglighetskrav som fastställs i avsnitt III. Dessutom har det för specifika tjänster angetts kompletterande tillgänglighetskrav i avsnitt IV. De här kompletterande tillgänglighetskraven gäller elektroniska kommunikationstjänster, inbegripet nödkommunikation, tjänster som ger åtkomst till audiovisuella medietjänster, persontrafiktjänster, banktjänster, e-böcker och e-handelstjänster. I avsnitt V finns närmare tillgänglighetskrav gällande nödkommunikation.
Bilaga II innehåller vägledande icke-bindande exempel på möjliga lösningar för att uppfylla tillgänglighetskraven i bilaga I. För det fall att det i enlighet med artikel 4.4 nationellt beslutas att den bebyggda miljön som används av kunder till tjänster som omfattas av direktivet ska uppfylla tillgänglighetskraven, ska bilaga III tillämpas.
När en produkt uppfyller nödvändiga tillgänglighetskrav enligt direktivet ska produkten förses med en CE-märkning enligt artikel 7.2. I direktivets bilaga IV beskrivs förfarandet för bedömning av produkters överensstämmelse med direktivets krav. Enligt denna bilaga är det tillverkaren som genom intern tillverkningskontroll bedömer samt på eget ansvar försäkrar att produkterna uppfyller nödvändiga krav. Tillverkaren ska i detta syfte utarbeta teknisk dokumentation av vilken det ska vara möjligt att bedöma om produkten överensstämmer med nödvändiga krav. När så bedöms vara fallet ska tillverkaren upprätta en EU-försäkran om överensstämmelse med direktivets krav samt förse produkten med CE-märkning. Den tekniska dokumentationen och EU-försäkran ska bevaras i fem år efter att produkten har släppts ut på marknaden.
Till skillnad från produkter kan tjänster inte CE-märkas. I stället ska tjänsteleverantören ta fram och tillhandahålla sådan information som förklarar hur tjänsten uppfyller relevanta tillgänglighetskrav. Informationen ska finnas tillgänglig för allmänheten i både skriftlig och muntlig form samt på ett sätt som är tillgängligt för personer med funktionsnedsättning. Direktivets bilaga V beskriver vilken information som tjänsteleverantören ska redogöra för. Informationen ska bland annat innehålla beskrivningar av tjänsten och hur denna fungerar samt beskrivningar av relevanta tillgänglighetskrav och på vilket sätt tjänsten uppfyller dessa krav. Informationen ska sparas hos tjänsteleverantören så länge tjänsten tillhandahålls.
Ansvaret för att produkterna uppfyller tillgänglighetskraven ligger förutom på tillverkaren även på importören och distributören av produkten. Ansvaret för att en tjänst uppfyller direktivets tillgänglighetskrav åligger tjänsteleverantören som utformar och tillhandahåller en tjänst. Som konstateras i SOU 2021:44 s. 335 kan tillhandahållandet av en tjänst bestå av flera produktions- och distributionsled. Begreppet tjänsteleverantör i tillgänglighetsdirektivet träffar rent språkligt både den ursprungliga tjänsteleverantören, det vill säga den ekonomiska aktör som ger tjänsten dess utformning, och den som saluför tjänsten till konsumenten – om det är någon annan. Tillgänglighetsdirektivet omfattar dock enbart tjänster som tillhandahålls konsumenter. Därav följer att det endast torde vara den som tillhandahåller en tjänst som ska nyttjas av en konsument som är tjänsteleverantör i direktivets mening.
Importörernas skyldigheter anges i artikel 9. Innan importörerna släpper ut en produkt på marknaden ska de säkerställa att tillverkaren har uppfyllt tillgänglighetskraven i artikel 7. Enligt artikel 10 ska distributörerna, innan de tillhandahåller en produkt på marknaden, kontrollera att produkten är försedd med CE-märkning och åtföljs av erforderliga dokument och av bruksanvisningar och säkerhetsföreskrifter på ett språk som lätt kan förstås av konsumenterna och andra slutanvändare. Enligt artikel 13 ska tjänsteleverantörerna säkerställa att de utformar och tillhandahåller tjänster i enlighet med direktivets tillgänghetskrav i direktivets bilaga I. Tjänsteleverantörerna ska ta fram all nödvändig information i enlighet med bilaga V till tillgänglighetsdirektivet och ska förklara hur tjänsterna uppfyller tillgänglighetskraven.
Produkter som omfattas av direktivet ska vara föremål för marknadskontroll. Marknadskontrollen gällande tillgänglighetskraven regleras i direktivet till stor del genom hänvisning till bestämmelser i EU:s marknadskontrollsförordning Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter, vilken innehåller omfattande ändringar av förordning 765/2008. I direktivets artikel 19 beskrivs hur marknadskontrollerna ska utföras, och i artikel 20 finns bestämmelser om vilka förfaranden som ska vidtas på nationell nivå för att hantera produkter som inte uppfyller kraven. artikel 22 reglerar förfarandet om en formellt bristande överensstämmelse konstateras vid kontroll och i artikel 21 regleras vilket unionsförfarande som ska tillämpas om de nationella förfarandena enligt artikel 20 inte anses tillräckliga. Förfarandena motsvarar i tillämpliga delar de förfaranden som beskrivs i EU:s marknadskontrollsförordning. Ett kontrollärende bör kunna inledas dels som egeninitierad kontroll, dels genom externa propåer t.ex. till följd av klagomål från konsumenter.
Kontroll av tjänsters överensstämmelse med direktivets tillgänglighetskrav regleras enbart i en artikel, artikel 21. Kraven för kontroll av tjänster är således inte lika utförligt reglerad som kraven för kontroll av produkter. Tjänsteleverantören är enligt direktivet skyldig att på begäran av tillsynsmyndigheten lämna information för att visa att tjänsten uppfyller tillgänglighetskraven.
Undantag från tillgänglighetskraven finns i tre situationer. Enligt artikel 4.5 undantas mikroföretag från kraven på tjänster. Med mikroföretag avses företag med färre än tio anställda och en årsomsättning som inte överstiger 2 miljoner euro. Det andra undantaget är enligt artikel 14.1 a om ett tillgänglighetskrav kräver en större förändring av en produkt eller en tjänst vilket innebär en grundläggande förändring av dess grundläggande karaktär. Det tredje undantaget är enligt artikel 14.1 b om kravet på tillgänglighet skulle leda till en oproportionerligt stor börda för aktören. Kriterier för hur denna proportionalitetsprövning ska göras finns i bilaga VI till direktivet, där aktörens förhållanden ska vägas mot fördelar för personer med funktionsnedsättning.
1.3.3 Nödkommunikation till europeiska larmnumret 112
Enligt artikel 4.8 ska medlemsstaterna säkerställa att mottagandet av nödkommunikation till det gemensamma europeiska larmnumret 112, genom den lämpligaste alarmeringscentralen, ska uppfylla de särskilda tillgänglighetskraven i direktivets bilaga I avsnitt V på det sätt som bäst passar den nationella organisationen av larmsystem. Enligt avsnitt V ska mottagandet av nödkommunikation till det gemensamma europeiska larmnumret 112 inkludera funktioner, metoder, riktlinjer, förfaranden och ändringar som tillgodoser behoven hos personer med funktionsnedsättning enligt följande: Nödkommunikation till det gemensamma europeiska larmnumret 112 ska besvaras korrekt på det sätt som bäst passar den nationella organisationen av larmsystem, genom den lämpligaste alarmeringscentralen och med samma kommunikationsmedel som den mottagits genom, nämligen med användning av synkroniserad talkommunikation och text (inbegripet realtidstext) eller, om video tillhandahålls, talkommunikation, text (inbegripet realtidstext) och video som synkroniseras i en totalkonversation.
1.3.4 Transporttjänster
Av artikel 2.2 c) framgår att direktivets krav omfattar ett antal inslag i luft-, buss-, järnvägs- och vattentransporttjänster för passagerare. Inom den åländska lagstiftningsbehörigheten omfattas transportslagen buss- och vattentransporter för den lokala sjötrafiken.
Med busstransporttjänster för passagerare aves enligt direktivets artikel 3.32 de tjänster som omfattas av artikel 2.1. och 2.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 181/2011 av den 16 februari 2011 om passagerares rättigheter vid busstransport och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004, det vill säga passagerare som reser med linjetrafik för icke specificerade passagerarkategorier när passagerarens påstigningsplats eller avstigningsplats är belägen inom en medlemsstats territorium.
Med vattentransporttjänster för passagerare aves enligt direktivets artikel 3.34 de persontrafiktjänster som omfattas av artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1177/2010 av den 24 november 2010 om passagerares rättigheter vid resor till sjöss och på inre vattenvägar och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 med undantag för de tjänster som avses i artikel 2.2 i den förordningen. Det innebär att passagerartransporter där ombordstigningshamnen är belägen inom en medlemsstats territorium, passagerartransporter där ombordstigningshamnen är belägen utanför en medlemsstats territorium och landstigningshamnen är belägen inom en medlemsstats territorium, förutsatt att transporten genomförs av en unionstransportör, samt en kryssning där ombordstigningshamnen är belägen inom en medlemsstats territorium omfattas. Dock undantas fartyg som är certifierade för högst 12 passagerare, som har en besättning med ansvar för fartygets drift som inte uppgår till fler än tre personer eller när sträckan för den totala passagerartransporten understiger 500 meter enkel resa. Vidare undantas andra utflykts- och sightseeingturer än kryssningar, fartyg som inte drivs mekaniskt samt historiska passagerarfartyg eller kopior av sådana, till övervägande del byggda i de ursprungliga materialen och certifierade för högst 36 passagerare. Det som undantas är alltså typiskt sett fartyg som är till för kortare transporter, eller fartyg som inte i första hand syftar till att transportera passagerare från en punkt till en annan.
Det finns ytterligare undantag. Av artikel 2.2 c) framgår att de inslag i transporttjänster som framgår av punkterna i–iv inte gäller stads-, förorts- och regionaltransporter. Dessa transporter omfattas bara av punkt v), vilket är: – Interaktiva självbetjäningsterminaler belägna inom unionens territorium, utom sådana som har monterats som integrerade delar av fordon, luftfartyg, fartyg eller rullande material som används vid tillhandahållandet av sådana persontrafiktjänster.
Att stads-, förorts- och regionaltransporter undantagits från andra krav än gällande självbetjäningsautomater förklaras i skäl 35 i ingressen till tillgänglighetsdirektivet. Där konstateras att det redan genom webbtillgänglighetsdirektivet ställs krav på att offentliga webbplatser ska vara tillgängliga (vilket träffar lokaltrafiktjänster som tillhandahålls av offentliga aktörer), samt att det i tillgänglighetsdirektivet ställs krav på att privata aktörer ska göra sina webbplatser för e-handel tillgängliga. Eftersom tillgänglighetsdirektivet innehåller skyldigheter för en stor majoritet av de privata leverantörerna av transporttjänster att göra sina webbplatser tillgängliga när de säljer biljetter online har det inte ansetts nödvändigt att införa ytterligare krav för webbplatser för leverantörer av stads-, förorts och regionaltransporter.
För övriga transporttjänster som omfattas av tillgänglighetsdirektivet utöver lokal- och regionaltrafik, t.ex. sjötrafik, ingår punkt v) i artikel 2.2 c:
självbetjäningsterminaler, exempelvis biljettförsäljningsautomater och incheckningsautomater och punkterna i-iv) i artikel 2.2 c:
– Webbplatser
– Tjänster för mobila enheter, däribland mobila applikationer
– Elektroniska biljetter och elektroniska biljettförsäljningstjänster
– Förmedling av information om transporttjänster, inklusive reseinformation i realtid.
Information och tjänster gällande sjötrafiktjänster som tillhandahålls på webbplatser och i mobila applikationer av en offentlig aktör omfattas redan av tillgänglighetskraven i landskapslagen om tillgängliga webbplatser och mobila applikationer inom förvaltningen, som bygger på webbtillgänglighetsdirektivet. Kraven i tillgänglighetsdirektivet vad gäller webbplatser och mobila applikationer utgår från samma krav som i den lagen. Utöver dessa krav uppställer dock tillgänglighetsdirektivet krav på tillgänglighet gällande självbetjäningsautomater, elektroniska biljetter och elektroniska biljettförsäljningstjänster samt förmedling av information om transporttjänster, inklusive reseinformation i realtid. Tillgänglighetsdirektivets krav omfattar även privata aktörer som tillhandahåller tjänster för konsumenter. Som ovan nämnts under avsnitt 1.3.2 undantas dock mikroföretag från tillgänglighetsdirektivets krav på tjänster.
1.3.5 Tjänster som ger åtkomst till audiovisuella medietjänster
En audiovisuell medietjänst är enligt artikel 1 i direktiv 2018/1808/EU en tjänst eller en särskiljbar del av den som har som huvudsakligt syfte att tillhandahålla allmänheten tv-program, antingen som tv-sändningar (en linjär audiovisuell medietjänst) eller i form av audiovisuella medietjänster på begäran (icke-linjära audiovisuella medietjänster, eller så kallad beställ-tv). En leverantör av audiovisuella medietjänster är enligt 2 § 4 punkten i landskapslagen om radio- och televisionsverksamhet den som har det redaktionella ansvaret för valet av innehållet i en televisionssändning eller beställ-tv och som avgör hur innehållet ska struktureras.
I direktivets artikel 3.6 definieras tjänster som ger åtkomst till audiovisuella medietjänster på följande vis: Tjänster som överförs via elektroniska kommunikationsnät som används för att identifiera, välja, ta emot information om samt konsultera audiovisuella medietjänster och eventuella tillhandahållna funktioner, såsom undertexter för döva och hörselskadade personer, syntolkning, talad textning och teckenspråkstolkning, som resulterar av genomförandet av åtgärder för att göra tjänsterna tillgängliga i enlighet med vad som avses i artikel 7 i direktiv 2010/13/EU; och omfattar även elektroniska programguider (EPG).
I ingressen till direktivet, skäl 31, anges att ”tjänster som ger åtkomst till audiovisuella medietjänster skulle kunna inbegripa webbplatser, webbaserade applikationer, digitalboxbaserade applikationer, nedladdningsbara applikationer, tjänster för mobila enheter, inklusive mobila applikationer och dithörande mediaspelare samt internetanslutna televisionstjänster”. Det kan alltså vara en applikation eller en webbplats som levererar program – antingen linjära program eller program som startar på användarens begäran. De funktioner som finns inbyggda i en så kallad smart-tv omfattas också.
Sammanfattningsvis rör det sig om tjänster som används för att navigera sig fram till ett tv-program, vare sig det sänds linjärt eller via beställ-tv. Det kan också vara tjänster som levererar tillgänglighetsfunktioner, det vill säga som överför syntolkning eller textremsor från tv-utsändningen till enheten på vilken användaren ser programmet[5].
I tillgänglighetsdirektivet uppställs specifika krav i bilaga I, avsnitt IV b för tjänster som ger åtkomst till audiovisuella medietjänster. Bland annat ska elektroniska programguider tillhandahållas som är uppfattningsbara, hanterbara, begripliga och robusta, och som tillhandahåller information om tillgänglighetstjänsterna. Tjänster som ger åtkomst till audiovisuella medietjänster ska även säkerställa att tillgänglighetstjänsterna hos de audiovisuella medietjänsterna överförs fullt ut med adekvat kvalitet för en korrekt visning som är synkroniserad med ljud och video.
1.4 Implementering av direktivet i riket
På rikssidan har implementeringen av direktivet samordnats av social- och hälsovårdsministeriet. En arbetsgrupp tillsattes den 15 juni 2021 med representanter från social- och hälsovårdsministeriet, kommunikationsministeriet, finansministeriet, arbets- och näringsministeriet, inrikesministeriet, justitieministeriet, miljöministeriet och undervisnings- och kulturministeriet. Nödcentralverket och arbetslivs- och funktionshindersorganisationer har deltagit i beredningen, liksom den riksomfattande delegationen för rättigheter för personer med funktionsnedsättning (VANE).
Ett utkast till proposition var ute på remiss under perioden 17.12.2021-1.2.2022 Endast utkastet till lagtext översattes till svenska för remissen. Riksberedningen har dock varit i kontakt med landskapsregeringen för att konstatera att delar av området som direktivet reglerar hör till den åländska lagstiftningsbehörigheten. Propositionen RP 41/2022 rd avgavs till riksdagen den 7 april 2022. Vid tidpunkten för avgivandet av landskapsregeringens lagförslag var propositionen fortsatt under behandling i riksdagen.
På rikssidan föreslås att direktivet ska implementeras genom att det antas en ny lag om tillgänglighetskrav för vissa produkter, ändringar i lagen om tillhandahållande av digitala tjänster, ändringar i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation, ändringar i lagen om nödcentralsverksamhet, samt ändringar i lagen om transportservice. Det förslås även att lagen om marknadskontroll av vissa produkter ändras så att Transport- och kommunikationsministeriet blir marknadskontrollmyndighet för tillgänglighetskrav.
1.5 Implementering av direktivet i Sverige
I Sverige har implementeringen av direktivet beretts av socialdepartementet som tillsatte en utredning för perioden 16.4.2020-31.5.2021. Av SOU 2021:44 Tillgänglighetsdirektivet, framkommer att tillgänglighetsdirektivet föreslås implementeras i Sverige genom en samlad lag om digital tillgänglighet för produkter och tjänster samt följdändringar i annan lagstiftning. Förslaget skickades på remiss under perioden 27.6.2021-1.11.2021.
1.6 Gällande lagstiftning
Direktivet omfattar en rad olika områden där det i dagsläget i varierande grad finns riks- och åländsk lagstiftning gällande digital tillgänglighet för produkter och tjänster.
Gällande tjänster finns det på Åland i dagsläget inte lagstiftning som på ett heltäckande sätt reglerar tillgänglighetskrav för digitala tjänster som tillhandahålls av myndigheter. I riket uppställs tillgänglighetskrav för digitala tjänster som tillhandhålls av myndigheter i lagen om tillhandahållande av digitala tjänster (FFS 306/2019). Den lagen antogs för att implementera webbtillgänglighetsdirektivet, men redan då lagen stiftades förbereddes för att lagen i framtiden skulle innehålla en del av de krav som uppställs i tillgänglighetsdirektivet. På Åland valde man att införa minimikraven i webbtillgänglighetsdirektivet (se nedan under avsnitt 1.6.2) i landskapslagen om tillgängliga webbplatser och mobila applikationer.
Inom riksbehörigheten gällande televerksamhet och konsumentskydd finns bestämmelser i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation (FFS 917/2014) som reglerar bland annat elektronisk handel och köp av informationssamhällets tjänster. Lagen föreslås på rikssidan kompletteras med bestämmelser om tillgänglighetskrav gällande kommunikationstjänster och tjänster som ger åtkomst till audiovisuella medietjänster för att implementera tillgänglighetsdirektivet.
Gällande produkter finns det i dagsläget varken landskaps- eller rikslagstiftning som reglerar tillgänglighetskrav. Gällande området produktsäkerhet för att garantera konsumentsäkerhet finns omfattande lagstiftning som på vissa områden baserar sig på EU-lagstiftning. Denna lagstiftning har bedömts tillhöra åländsk behörighet inom området hälsovård och näringsverksamhet enligt 18 § 12 och 22 punkterna i självstyrelselagen. Lagstiftningen har på Åland antagits genom blankettlagstiftning, t.ex. genom landskapslagen (1988:8) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om konsumentsäkerhet, landskapslagen (2017:38) om tillämpning på Åland av rikets elsäkerhetslag och landskapslagen (2017:40) om tillämpning på Åland av rikets hissäkerhetslag. Tillsyn på vissa delar av området sköts genom marknadskontroll baserat på landskapslagen (2017:37) om marknadskontrollen av vissa produkter, där landskapsregeringen och Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet fungerar som tillsynsmyndigheter.
Nedan redogörs för den landskapslagstiftning som finns i dagsläget gällande digital tillgänglighet.
1.6.1 Diskrimineringslagstiftningen
Grundlagens 6 § 2 mom. förbjuder särbehandling utan godtagbart skäl på grund av funktionsnedsättning. I landskapslagen (2005:66) om förhindrande av diskriminering finns grundläggande bestämmelser för att förhindra diskriminering. Lagen rör bland annat näringsidkare och varu- och tjänstesektorn. Enligt 5 § är diskriminering som sker på grund av funktionsnedsättning vid yrkesmässigt tillhandahållande av varor och tjänster förbjuden.
Diskrimineringslagstiftningen har nyligen reviderats, LF 6/2021-2022, där rikets diskrimineringslag (FFS 1325/2014) görs tillämplig på Åland genom en s.k. blankettlag. Landskapslagen (2022:43) tillämpning av diskrimineringslagen träder i kraft den 1 januari 2023. Krav finns i lagen på myndigheter och de som tillhandahåller varor och tjänster att i enlighet med 15 § i diskrimineringslagen göra sådana ändamålsenliga och rimliga anpassningar som behövs i det enskilda fallet för att göra det möjligt för personer med funktionsnedsättning att på lika villkor som andra uträtta ärenden hos myndigheter och få varor och tjänster som tillhandahålls allmänheten. Vägran att göra rimliga anpassningar är en form av diskriminering.
1.6.2 Landskapslagen om tillgängliga webbplatser och mobila applikationer inom förvaltningen
Landskapslagen (2019:7) om tillgängliga webbplatser och mobila applikationer inom förvaltningen innehåller krav på landskaps- och kommunala myndigheter och affärsverk att se till att deras webbplatser och appar uppfyller EU:s tillgänglighetskrav som fastställs i harmoniserade standarder. Myndigheterna ska även deklarera sin tillgänglighetsstatus i ett tillgänglighetsutlåtande på sin webbplats eller app och erbjuda möjlighet till återkoppling från användare.
Lagen har antagits för att implementera webbtillgänglighetsdirektivet, Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2102 om tillgänglighet avseende offentliga myndigheters webbplatser och mobila applikationer. På Åland har direktivet benämnts tillgänglighetsdirektivet. I riket har lagen implementerats genom lagen om tillhandahållande av digitala tjänster, som inte enbart uppställer tillgänglighetskrav för myndigheters webbplatser och appar, utan reglerar tillgänglighetskrav i stort gällande myndigheters digitala tjänster.
Webbtillgänglighetsdirektivet är inte tillämpligt på webbplatser och mobila applikationer tillhörande radio- och televisionsföretag med uppdrag i allmänhetens tjänst. Ålands Radio och TV Ab ska dock som leverantör av audiovisuella medietjänster tillämpa tillgänglighetskraven i landskapslagen (2011:95) om radio- och televisionsverksamhet där vissa bestämmelser finns om tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning.
1.6.3 Audiovisuella medietjänster
Behörigheten inom det audiovisuella området är delad mellan landskapet och riket. Inom den åländska behörigheten har Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster, AV- direktivet, genomförts genom landskapslagen om radio- och televisionsverksamhet. Genom ett ändringsdirektiv[6], har bland annat ytterligare krav ställts på att medietjänsterna ska göras mer tillgängliga för personer med funktionsnedsättning, vilket genomförts på Åland genom ändringar i landskapslagen om radio- och televisionsverksamhet.
Enligt 13 § i landskapslagen om radio- och televisionsverksamhet ska Ålands Radio och TV Ab eftersträva att tjänsterna utformas på ett sådant sätt att de med beaktande av leverantörens tekniska och finansiella förutsättningar blir tillgängliga för personer med funktionsnedsättning genom programtextning, tolkning eller annan lämplig teknik. Ålands Radio och TV Ab ska även rapportera till programnämnden om sina åtgärder för att säkerställa tjänsternas tillgänglighet. Ålands Radio och Tv ska dessutom utarbeta handlingsplaner för tillgänglighet om hur deras tjänster fortlöpande och stegvis görs tillgängliga. Handlingsplanen ska lämnas till programnämnden.
I landskapslagen om radio- och televisionsverksamhet finns även bestämmelser om videodelningsplattformstjänster. Det är tjänster där leverantören inte har redaktionellt ansvar för innehållet men där leverantören kan påverka hur innehållet organiseras (t.ex. YouTube).
1.6.4 Buss- och sjötrafiktjänster
I 6 kap. i landskapslagen (2019:60) om ordnande av kollektivtrafiktjänster finns bestämmelser om informationens och informationssystemens interoperabilitet. Lagstiftningen omfattar persontransporter med buss eller personbil. Enligt 22 § i den lagen kan en tjänsteleverantör för mobilitetstjänster inom kollektivtrafik upprätta digitala informationssystem för mobilitetstjänsterna. Tjänsteleverantörerna ska då se till att väsentliga uppgifter om mobilitetstjänsterna finnas tillgängliga via öppet gränssnitt. Väsentliga uppgifter omfattar åtminstone information om rutter, hållplatser, tidtabeller, priser och tillgång till tjänsterna samt fordonens tillgänglighet.
Enligt landskapslagen om tillgängliga webbplatser och mobila applikationer inom förvaltningen, som omfattar myndigheter inom landskaps- och kommunalförvaltningen, ställs krav på att myndighetens webbplats och mobila applikationer ska vara tillgängliga. Genom denna lagstiftning ställs redan i dagsläget tillgänglighetskrav på Ålandstrafikens webbplats.
1.6.5 Offentlig upphandling
I lagstiftningen om offentlig upphandling har det ställts krav om tillgänglighet på ett allmänt plan vid utarbetandet av beskrivningar av föremålet för upphandlingen.
Enligt 71 § 2 mom. i lagen om offentlig upphandling och koncession (FFS 1397/2016), tillämplig över EU:s tröskelvärden enligt landskapslagen (2017:80) om tillämpning på Åland av rikslagar om offentlig upphandling, ska när föremålet för upphandlingen ska användas av fysiska personer, utom i sakligt motiverade fall, föremålet för upphandlingen beskrivas med hänsyn till tillgängligheten för användare med funktionsnedsättning och med en formgivning som beaktar samtliga användares behov. De krav på tillgänglighet som har gjorts obligatoriska annanstans i lagstiftningen eller genom en rättsakt av Europeiska unionen ska tillämpas när föremålet för upphandlingen definieras. Samma bestämmelse finns i 75 § 1 mom. i lagen om upphandling och koncession inom sektorerna vatten, energi, transporter och posttjänster (FFS 1398/2016, försörjningslagen), tillämplig på Åland genom landskapslagen om tillämpning på Åland av rikslagar om offentlig upphandling.
2. Landskapsregeringens överväganden
Med beaktande av att direktivet reglerar områden där lagstiftningsbehörigheten är delad, och då direktivet är ett fullharmoniseringsdirektiv med tvingande reglering (undantaget gällande den bebyggda miljön, se nedan) där eventuella europeiska standarder träder i kraft senare, och där området standardisering är riksbehörighet, har landskapsregeringen bedömt att det är mest ändamålsenligt att anta den lagstiftning som krävs för att implementera direktivets bestämmelser om tillgänglighetskrav för produkter som en så kallad blankettlag. Vid tidpunkten för avgivandet av landskapsregeringens lagförslag är proposition 41/2022 rd, genom vilken tillgänglighetsdirektivet genomförs i rikslagstiftningen, fortsatt under behandling. Landskapsregeringen avser att hålla lagtinget underrättade om ändringar som sker under riksdagsbehandlingen som påverkar den föreslagna landskapslagstiftningen. Landskapsregeringen föreslår även en mindre ändring i landskapslagen om marknadskontrollen av vissa produkter så att lagens tillämpningsområde utvidgas även till blankettlagen om tillgänglighetskrav för vissa produkter.
Gällande området digitala tjänster har det i samband med att webbtillgänglighetsdirektivet genomfördes på Åland beslutats att landskapslagstiftningen inte ska följa rikets lag om tillhandahållande av digitala tjänster (Lagförslag nr 27/2017–2018). I lagen om tillhandahållande av digitala tjänster (FFS 306/2019) ingår bestämmelser som inte grundar sig i webbtillgänglighetsdirektivet. Landskapsregeringens målsättning vid genomförandet av webbtillgänglighetsdirektivet var däremot att enbart genomföra webbtillgänglighetsdirektivets bestämmelser, inte att lagstifta generellt om hur myndigheter ska ordna digitala tjänster för allmänheten. Landskapslagen om tillgängliga webbplatser och mobila applikationer inom förvaltningen innehåller därför enbart webbtillgänglighetsdirektivets tvingande bestämmelser.
Landskapsregeringen konstaterar i lagförslag nr 27/2017–2018 att det pågår ett omfattande arbete att göra ändringar i rikslagstiftningen som syftar till att anpassa riksmyndigheternas arbete till digitaliseringen, och att det på längre sikt behöver utredas om detta behöver beaktas på Åland och i landskapslagstiftningen. I meddelande 3/2021-2022 Den åländska förvaltningens fortsatta digitalisering finns en färdplan gällande den åländska digitaliseringen som omfattar bland annat framtida lagstiftningsbehov. Denna lagstiftning finns inte som grund för framtagandet av förevarande lagförslag. Landskapsregeringen föreslår därför att tillgänglighetsdirektivets tvingande bestämmelser genomförs genom att innehållet i landskapslagen om tillgängliga webbplatser och mobila applikationer inom förvaltningen utvidgas, och att lagen byter namn till landskapslagen om tillgängliga digitala tjänster för att bättre beskriva lagens uppdaterade innehåll.
Gällande den bebyggda miljön finns det inte några bindande krav för tillgänglighet i direktivet. Medlemsstaterna får dock besluta att den bebyggda miljön som används av kunder till tjänster som omfattas av direktivet ska uppfylla tillgänglighetskraven i direktivets bilaga III. I bilagan förutsätts att tillgängligheten inkluderar bl.a. tillfartsvägar till byggnader, ingångar, tillhörande utomhusutrymmen och faciliteter, utgångar, evakueringsvägar, framkomlighet vid förflyttning, principer för beredskapsplanering, kommunikation och orientering som kan uppfattas med mer än ett sinne samt skydd mot faror i inom- och utomhusmiljön. Avsikten är att genom att beakta även den bebyggda miljön i anknytning till tjänster som omfattas av direktivet se till att tjänsterna i högsta möjliga grad ska kunna användas av personer med funktionsnedsättning så att alla kan sköta sina ärenden på ett självständigt sätt. En tillgänglig miljö fungerar för alla användare, och gynnar förutom personer med funktionsnedsättning även till exempel äldre personer med nedsatt rörlighet, personer med barnvagn och resenärer med bagage.
Den sektorsövergripande interna arbetsgruppen vid landskapsförvaltningen som utrett direktivets konsekvenser har inte beaktat den bebyggda miljön i sitt utredningsarbete, och bestämmelser om detta föreslås därför inte i detta skede tas in i landskapslagstiftningen. I riket avvaktar man vidare utredningar gällande den bebyggda miljön innan eventuella lagändringar föreslås. Landskapsregeringen avser följa detta arbete och ta ställning till om motsvarande ändringar ska tas in i landskapslagstiftningen.
För att underlätta för lagtillämparen och uppnå en så sammanhållen lagstiftning som möjligt, föreslår landskapsregeringen att specialbestämmelser om kompletterande krav gällande information om persontrafiktjänster tas in i den föreslagna landskapslagen om tillgängliga digitala tjänster. Eftersom landskapslagen om ordnande av kollektivtrafiktjänster inte omfattar sjötrafik genom skärgårdstrafiken kan bestämmelserna inte tas in i den lagen, utan alternativet hade varit att utarbeta en separat lag om digitala tillgänglighetskrav för persontrafiktjänster, vilket inte setts som ändamålsenligt.
Även beträffande tjänster som ger tillgång till audiovisuella medietjänster föreslås att direktivets bestämmelser tas in i landskapslagen om tillgängliga digitala tjänster. Landskapslagen om radio- och televisionsverksamhet reglerar audiovisuella tjänster, men en tjänst som ger tillgång till en audiovisuell medietjänst är bara undantagsvis också en audiovisuell medietjänst i sig, varför det inte ansetts lämpligt att dessa ingår i landskapslagen om radio- och televisionsverksamhet.[7]
Gällande nödkommunikation till det europeiska larmnumret 112 föreslås att ett mindre tillägg görs i räddningslagen för landskapet Åland för att implementera direktivets krav.
3. Landskapsregeringens förslag
Landskapsregeringen föreslår att det antas ny lagstiftning för att implementera tillgänglighetsdirektivet. Landskapsregeringen föreslår att det antas en ny blankettlag om tillämpning av lagen om tillgänglighetskrav för vissa produkter samt att nya bestämmelser tas in i landskapslagen om tillgängliga webbplatser och mobila applikationer inom förvaltningen, som föreslås byta namn till landskapslagen om tillgängliga digitala tjänster. Vidare föreslås ändringar i räddningslagen för landskapet Åland och i lagen om marknadskontrollen av vissa produkter.
Avsikten är att lagstiftningen ska träda i kraft så snart som möjligt med tanke på att direktivet ska vara genomfört i landskapslagstiftningen den 28 juni 2022. Landskapsregeringen föreslår därför att datum för ikraftträdande lämnas öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om i enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen.
4. Lagstiftningsbehörigheten
Landskapet Åland har enligt 18 § 1, 4, 20, 21 punkterna i självstyrelselagen lagstiftningsbehörighet på områdena lagtingets organisation, landskapsregeringen och under denna lydande myndigheter och inrättningar, kommunernas förvaltning, samt rätt att utöva rundradio- och televisionsverksamhet inom landskapet med de begränsningar som följer av 27 § 4 punkten. Beträffande näringsverksamhet har landskapet lagstiftningsbehörighet med beaktande av vad som stadgas i 11 §, 27 § 2, 4, 9, 12–15, 17–19, 26, 27, 29–34, 37 och 40 punkten samt 29 § 1 mom. 3–5 punkten, dock så att även lagtinget har behörighet att vidta åtgärder för att främja sådan näringsverksamhet som avses i de nämnda punkterna.
Gällande föreningar och stiftelser, bolag och andra privaträttsliga sammanslutningar och bokföring har riket lagstiftningsbehörighet enligt 27 § 8 punkten. Områdena upphovsrätt och televäsendet tillhör rikets behörighet enligt 29 § 10 och 40 punkterna.
Enligt 18 § 21 punkten i självstyrelselagen för Åland har landskapet lagstiftningsbehörighet i fråga om vägar och kanaler, vägtrafik, spårbunden trafik, båttrafik och farleder för den lokala sjötrafiken. Riket har lagstiftningsbehörighet för handelssjöfart samt farleder för handelssjöfarten enligt 27 § 13 punkten och luftfart enligt 27 § 14 punkten i självstyrelselagen för Åland.
I tillgänglighetsdirektivet regleras krav som ska uppfyllas av tillverkare, importörer och distributörer av de produkter som direktivet omfattar. Att produkterna uppfyller direktivets krav ska granskas genom marknadskontroll, beträffande vilken Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011 (marknadskontrolförordningen) ska tillämpas i den mån som föreskrivs i direktivet[8].
Direktivet omfattar tillgänglighetskrav för följande produkter:
- datormaskinvarusystem och operativsystem
- betalningsterminaler
- bankomater
- biljettförsäljningsautomater
- incheckningsautomater
- interaktiva självbetjäningsautomater
- terminalutrustning för konsumentbruk med interaktiv datorkapacitet som används för elektroniska kommunikationstjänster,
- terminalutrustning för konsumentbruk med interaktiv datorkapacitet som används för åtkomst till audiovisuella medietjänster,
- läsplattor.
I fråga om utrikeshandel tillkommer lagstiftningsbehörigheten riket enligt 27 § 12 punkten i självstyrelselagen. Rätten till begränsningar i fråga om utrikeshandeln av andra orsaker än handelspolitiska, ska emellertid, enligt motiven till självstyrelselagen (RP 73/1990 rd sid. 75), bedömas utgående från det rättsområde som åtgärden i sakligt hänseende närmast hänför sig till. Till den del föreliggande landskapslag reglerar bestämmelser om import av produkter är bestämmelserna att hänföra till området tillgänglighet. Området tillgänglighet är sektorsövergripande och omfattar många olika lagstiftningsområden och omnämns inte i behörighetsfördelningen i självstyrelselagen. De produkter som berörs av direktivet omfattar inte produkter på områden som det utgör riksbehörighet att besluta om (t.ex. läkemedel, luftfart, kärnkraft, skjutvapen, sedlar, televäsendet, arbetspensioner, bank- och kredit, alkoholprodukter). Landskapsregeringen bedömer därför att det hör till den åländska lagstiftningsbehörigheten att bestämma om tillgänglighetskrav för att ta fram, importera och fungera som distributör för de produkter som omfattas av direktivet.
Beträffande området marknadskontroll har landskapet lagstiftningsbehörighet gällande att produkter uppfyller krav för konsumentsäkerhet eftersom områdena näringsverksamhet och hälso- och sjukvård hör till landskapets behörighet enligt 18 § 12 och 22 punkterna i självstyrelselagen. Förevarande lagförslag reglerar inte marknadskontroll på området konsumentsäkerhet, utan marknadskontrollen omfattar granskning av att produkterna uppfyller direktivets krav på tillgänglighet. Landskapsregeringen bedömer att marknadskontrollen av tillgänglighetskraven av de produkter som direktivet omfattar faller under åländsk lagstiftningsbehörighet som en del av landskapets behörighet på området näringsverksamhet, eftersom produkterna som omfattas av direktivet inte faller under rikets lagstiftningsbehörighet. Området standardisering är dock riksbehörighet enligt 27 § 19 punkten. Kommissionens avsikt är att det ska fastställas europeiska standarder som sätts i kraft då tillgänglighetskraven i direktivet börjar tillämpas år 2025. Den landskapsmyndighet som utför marknadskontrollen har därför att förhålla sig till de standarder för tillgänglighet som fastslås på EU-nivå och i rikslagstiftningen.
De tjänster som omfattas av tillgänglighetsdirektivet är tjänster som tillhandahålls konsumenter, både av myndigheter och företag. Tjänsterna omfattar
- tjänster som ger åtkomst till audiovisuella medietjänster
-elektroniska kommunikationstjänster inbegripet den nödkommunikation som avses i artikel 109.2 i direktiv (EU) 2018/1972
- lufttransport-, busstransport-, järnvägstransport- och vattentransporttjänster för passagerare, med undantag för stads-, förorts-, och regionaltransporter
- e-handelstjänster för konsumenter
- banktjänster för konsumenter
- e-böcker.
Televäsendet är riksbehörighet enligt 27 § 40 punkten, dock så att tillstånd att utöva televerksamhet i landskapet som beviljas av riksmyndighet kräver landskapets samtycke. Med televäsendet avses enligt motiven till självstyrelselagen telefon och telegrafväsendet. Rätt att utöva rundradio- och televisionsverksamhet inom landskapet är däremot landskapets behörighet enligt 18 § 20 punkten. Landskapets behörighet innefattar även rätten att bestämma om villkoren för utsändande och mottagande av radio- och televisionsprogram.
Videodelningsplattformstjänster har ansetts falla under den åländska behörigheten som en motsvarighet till televisionssändningsverksamhet (LF nr 34/2019-2020). Landskapsregeringen bedömer att även tjänster som ger åtkomst till audiovisuella medietjänster faller under den åländska lagstiftningsbehörigheten.
Beträffande tillgänglighetsdirektivets tillämpning på elektroniska kommunikationstjänster så tillhör dessa i stort tillhör riksbehörigheten som en del av televäsendet. Området nödkommunikation faller dock under den åländska behörigheten som en del av brand- och räddningsväsendet enligt 18 § 6 punkten.
Gällande tjänster för buss- och vatten och järnvägstransport tillhör dessa landskapets lagstiftningsbehörighet enligt 18 § 21 punkten, dock så att landskapsbehörigheten endast omfattar båttrafik och farleder för den lokala sjötrafiken, medan området handelssjöfart och farleder för handelssjöfart enligt 27 § 13 punkten tillhör rikets lagstiftningsbehörighet.
E-handelstjänster för konsumenter tillhör området konsumentskydd, vilket är riksbehörighet enligt 27 § 10 punkten. Även banktjänster för konsumenter är riksbehörighet enligt 29 § 5 punkten, och även e-böcker enligt 27 § 10 punkten som fastslår att området upphovsrätt är riksbehörighet.
5. Förslagets verkningar
5.1 Ekonomiska och administrativa konsekvenser
De ekonomiska konsekvenserna av förslaget berör de organisationer som tillhandahåller produkter och tjänster som omfattas av tillämpningsområdet för tillgänglighetsdirektivet. Beaktas bör dock att mikroföretag inte omfattas av direktivets krav på tjänster, och att mikroföretag gällande produkter är undantagna från kravet på att dokumentera sin bedömning avseende oproportionerligt stor börda för att uppfylla kraven på tillgänglighet. Om marknadskontrollmyndigheten begär det ska dock mikroföretag som hanterar produkter enligt 8 § 2 mom. i lagen om tillgänglighetskrav för vissa produkter förse myndigheten med de uppgifter som är relevanta för denna bedömning.
Uppgift finns inte om hur många företag som träffas av direktivets krav som tillverkare, importörer eller distributörer av de produkter som omfattas av direktivets tillämpningsområde. Givet att 84 % av företagen på Åland sysselsätter fyra personer eller färre (ÅSUB, Företagen på Åland 31.12.2021) torde majoriteten av dessa företag dock vara mikroföretag.
Gällande tillgänglighetskraven för de tjänster som omfattas av den åländska lagstiftningsbehörigheten bedöms konsekvenserna av den föreslagna lagstiftningen vara marginella. Gällande persontrafiktjänster via busstrafik finns enbart krav på att eventuella självbetjäningsautomater som används ska uppfylla tillgänglighetskraven i direktivet. Gällande de övriga kraven för persontransporter omfattas enbart den lokala sjötrafiken medan busstrafiken på Åland undantas eftersom stads-, förorts- och regionaltransporter inte ingår i tillämpningsområdet.
Ålandstrafiken omfattas redan i dagsläget av kraven på tillgängliga webbplatser och applikationer i landskapslagen om tillgängliga webbplatser och mobila applikationer, som grundar sig i webbtillgänglighetsdirektivet. De krav som tillkommer för skärgårdstrafiken genom tillgänglighetsdirektivet rör krav på tillgänglighet gällande eventuella självbetjäningsautomater, elektroniska biljetter och elektroniska biljettförsäljningstjänster samt förmedling av information om transporttjänster, inklusive reseinformation i realtid. Krav kommer således att från och med 28 juni 2025 finnas på att, om självbetjäningsautomater används, se till att dessa uppfyller direktivets krav, att elektroniska biljetter och biljettförsäljningstjänster uppfyller direktivets krav, samt på att på hemsida och i eventuell app ge information gällande tillgängligheten på färjor och i terminaler och hamnar, gällande infrastrukturen och den bebyggda miljön i samband med färjetrafiken, gällande assistans till personer med funktionsnedsättning och gällande smarta biljettsystem. Det ska även säkerställas att information ges i realtid gällande tidtabeller, information om trafikstörningar, anslutningar, vidareförbindelser med andra transportmedel etcetera och ytterligare tjänsteinformation (t.ex. om trasiga hissar eller tjänster som är otillgängliga för tillfället).
Även terminaler och hamnar omfattas av informationskraven i den föreslagna lagstiftningen, även om de rederier som trafikerar hamnarna vid tillhandahållandet av sjötrafiktjänster har att tillämpa rikslagstiftningen. Både Mariehamns hamn och Långnäs hamn omfattas som offentligt ägda företag redan i dagsläget av tillgänglighetskraven i landskapslagen om tillgängliga webbplatser och mobila applikationer, varför den föreslagna lagen enbart innebär en ny skyldighet att på sin hemsida och i sin eventuella app informera om tidigare nämnda tillgänglighetsaspekter i hamnarna.
Den föreslagna lagstiftningen är även tillämplig på privata aktörer. Aktörer som uppfyller definitionen av mikroföretag, d.v.s. har färre än tio anställda och en årsomsättning som inte överstiger 2 miljoner euro eller en årlig balansomslutning som inte överstiger 2 miljoner euro, undantas dock som ovan nämnts från direktivets krav på tjänster.
Gällande administrativa konsekvenser tillkommer nya tillsynsuppgifter över tillgänglighetskrav i produkter och tjänster som en ny uppgift för landskapsregeringen. Landskapsregeringen fungerar redan i dagsläget som tillsynsmyndighet inom ramen för marknadskontroll med begränsade personella resurser för uppgiften. Behov av mer resurser på området marknadskontroll finns redan i dagsläget och förstärks då den nya uppgiften att fungera som tillsynsmyndighet gällande marknadskontroll av tillgänglighetskrav för de produkter som omfattas av direktivet träder i kraft den 28 juni 2025. Gällande tillgänglighetskrav för tjänster faller enbart tjänster som gäller den lokala trafiken, nödkommunikation och tjänster som ger tillgång till audiovisuella medietjänster inom den åländska behörigheten, där enbart ett fåtal aktörer finns på Åland, varför tillsynsuppgiften till denna del inte torde vara betungande.
Beträffande nödmeddelanden till det allmänna nödnumret 112 kommer Alarmcentralen att behöva utveckla sättet för att ta emot nödmeddelanden så att nödmeddelanden kan skickas som textmeddelanden utan förhandsanmälan. Ett utredningsarbete pågår gällande en eventuell integrering av Alarmcentralens operativsystem Ålarm med rikets operativsystem som tillhandahålls av Nödcentralverket. Nödcentralverket ansvarar för att direktivets bestämmelser uppfylls i riket, varför en integrering i rikssystemet är ett möjligt sätt att uppfylla direktivets bestämmelser om nödmeddelanden på Åland.
5.2 Konsekvenser för miljö, jämställdhet, jämlikhet och barn
Förslaget bedöms inte ha miljömässiga konsekvenser.
Förslaget bedöms ha positiva konsekvenser för barn och för kvinnor och män som utsätts för våld i hemmet. Bland denna grupp finns personer med funktionsnedsättning. Som konstateras i RP 41/2022 rd s. 78 kan de förändringar som gäller svar på det allmänna nödnumret främja tillgodoseendet av barns rättigheter eftersom nödmeddelande ska kunna skickas som textmeddelande. I dagsläget krävs en förhandsanmälan för att kunna skicka nödmeddelande till Alarmcentralen via textmeddelande. Föräldrar registrerar inte nödvändigtvis sina barn som användare av nödtextmeddelanden. Möjligheten att skicka nödmeddelande via textmeddelande utan förhandsanmälan medför att barn och personer som utsätts för våld och våld i hemmet lättare kan kontakta Alarmcentralen.
Gällande jämlikheten bedöms förslaget ha positiva konsekvenser för den faktiska jämlikheten mellan medborgarna i fråga om möjligheten att använda produkter och tjänster. Möjligheterna att lämna nödmeddelanden och få svar på dem genom tal och realtidstext och i framtiden potentiellt även på något annat sätt som möjliggör interaktion mellan den som sänder meddelandet och Alarmcentralen, säkerställer att personer med funktionsnedsättning som använder olika sätt att kommunicera får kontakt med Alarmcentralen på ett sätt som inte förutsätter syn, hörsel eller talförmåga.
6. Ärendet beredning
Förslaget har beretts som ett tjänstemannauppdrag vid lagberedningen i samarbete med regeringskansliet och infrastrukturavdelningen. Som grund för förslaget har legat en PM av den 5 april 2022 som tagits fram av en sektorsövergripande intern arbetsgrupp vid landskapsförvaltningen ledd av regeringskansliet.
Lagförslaget har skickats på remiss till: Ålands näringsliv, Företagarna på Åland, Carus, ÅDA, Ålands polismyndighet, Ålands handikappförbund, Ålands ombudsmannamyndighet, Ålands radio- och tv, MCA, Ålcom, Mariehamns hamn, Långnäs hamn, Berghamn hamn, Viking Line Buss, Williams buss, Ansgar Ab, Nordic Jetline Finland Oy, Sundqvist Investments Oy Ab, Alandia Tug Ab, J&L Shipping Ab, Ålands sjötrafik, Ålandstrafiken och avdelningarna vid landskapsregeringens allmänna förvaltning.
Detaljmotivering
1. Landskapslag om tillämpning av lagen om tillgänglighetskrav för vissa produkter
1 § Lagens tillämpningsområde. I 1 mom. regleras lagens tillämpningsområde. Rikslagen om tillgänglighetskrav för vissa produkter ska tillämpas på Åland inom landskapets lagstiftningsbehörighet som en så kallad blankettlag. Ändringar i rikslagen ska träda i kraft automatiskt på Åland samtidigt som på rikssidan om inte avvikande bestämmelser tas in i blankettlagen. Gällande detaljmotiveringen till lagen om tillgänglighetskrav för vissa produkter hänvisas till RP 41/2022 rd till den del avvikande bestämmelser inte tagit in i blankettlagen.
Av 2 mom. framkommer att lagen delvis genomför Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/882 om tillgänglighetskrav för produkter och tjänster, tillgänglighetsdirektivet, inom landskapets lagstiftningsbehörighet.
2 § Avvikelser. I lagen om tillgänglighetskrav för vissa produkter föreskrivs i 9 § 4 mom. och i 11 § 4 mom. 3 punkten om att EU-försäkran om överensstämmelse, bruksanvisning och säkerhetsföreskrift ska upprättas på finska och svenska. På Åland ska dessa upprättas enbart på svenska.
3 § Hänvisningar. I paragrafen tydliggörs vilken motsvarande lagstiftning som ska tillämpas inom landskapets behörighet på Åland gällande rikslagstiftning som det hänvisas till i lagen om tillgänglighetskrav för vissa produkter.
Enligt 1 punkten ska hänvisningen till lagen om tillhandahållande av digitala tjänster (FFS 306/2019) i 2 § i lagen om tillgänglighetskrav för vissa produkter avse landskapslagen (:) om tillgängliga digitala tjänster.
I 2 punkten ska hänvisningen till lagen om marknadskontrollen av vissa produkter (FFS 1137/2016) i 16 § 4 mom. i lagen om tillgänglighetskrav för vissa produkter avse 24 § i landskapslagen (2017:37) om marknadskontrol-len av vissa produkter.
Enligt 3 punkten ska lagen om offentlig upphandling och koncession (FFS 1397/2016) och lagen om upphandling och koncession inom sektorerna vatten, energi, transporter och posttjänster (FFS 1398/2016) i 6 § 4 mom. i lagen om tillgänglighetskrav för vissa produkter avse landskapslagen (2017:80) om tillämpning på Åland av rikslagar om offentlig upphandling.
4 § Behörig myndighet. I 1 mom. fastslås att den allmänna styrningen av tillsynen, som regleras i 5 § i lagen om tillgänglighetskrav för vissa produkter, inom den åländska lagstiftningsbehörigheten ska skötas av Ålands landskapsregering.
Av 2 mom. framkommer att Ålands landskapsregering ska fungera som marknadskontrollmyndighet gällande tillgänglighetskrav inom landskapets lagstiftningsbehörighet.
5 § Påföljder. I paragrafen finns en informativ hänvisning till att bestämmelser om åtgärder vid marknadskontroll finns i 3 kap. i landskapslagen om marknadskontroll.
6 § Ändringssökande. I paragrafen finns en informativ hänvisning till att bestämmelser om besvär regleras i 25 § i självstyrelselagen, samt att bestämmelser om ändring i beslut som gäller föreläggande och utdömande av vite finns i landskapslagen (2008:10) om tillämpning i landskapet Åland av vites-lagen.
7 § Närmare bestämmelser. I paragrafen föreslås att statsrådets förordningar med närmare bestämmelser om tillgänglighetskrav för vissa produkter ska iakttas inom den åländska lagstiftningsbehörigheten, om inte landskapsregeringen inom ramen för landskapets lagstiftningsbehörighet genom landskapsförordning beslutar om avvikelser från riksbestämmelserna.
8 § Ikraftträdande. Landskapsregeringen föreslår att ikraftträdelsedagen för den föreslagna lagen med stöd av 20 § 2 mom. i självstyrelselagen lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om. Avsikten är att lagen ska träda i kraft så snart som möjligt. I enlighet med artikel 31 i tillgänglighetsdirektivet ska bestämmelserna tillämpas från och med den 28 juni 2025.
I 2 och 3 mom. förskrivs om övergångsperioder i enlighet med tillgänglighetsdirektivets övergångsbestämmelser i artikel 32.
Enligt 2 mom. kan tjänsteleverantörer fortsätta att tillhandahålla tjänster till den 28 juni 2030 med hjälp av produkter som var lagliga att använda till och med den 28 juni 2025. Det är fråga om produkter som används vid tillhandahållande av tjänster enligt artikel 2.2 i tillgänglighetsdirektivet. Bestämmelser om dessa tjänster implementeras i landskapslagen om tillgängliga digitala tjänster.
Enligt 3 mom. kan självbetjäningsterminaler som tjänsteleverantörer använder före den 28 juni 2025 fortsättningsvis användas för att tillhandahålla tjänster i 20 år från det att de tagits i bruk.
2. Landskapslag om ändring av 1 § landskapslagen om marknadskontrollen av vissa produkter
1 § Tillämpningsområde. I paragrafens 1 mom. fogas till tillämpningsområdet en hänvisning till landskapslagen om tillämpning på Åland av lagen om tillgänglighetskrav för vissa produkter. För produkter som hör till tillämpningsområdet för lagen om tillgänglighetskrav för produkter tillämpas således inom den åländska lagstiftningsbehörigheten landskapslagen om marknadskontroll av vissa produkter.
Ikraftträdande. Landskapsregeringen föreslår att ikraftträdelsedagen för den föreslagna lagen med stöd av 20 § 2 mom. i självstyrelselagen lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om. Avsikten är att lagen ska träda i kraft så snart som möjligt. I enlighet med artikel 31 i tillgänglighetsdirektivet ska bestämmelserna tillämpas från och med den 28 juni 2025.
3. Landskapslag om ändring av landskapslagen om tillgängliga webbplatser och mobila applikationer inom förvaltningen
1 § Lagens tillämpningsområde och syfte. I 1 mom. och 3 mom. föreskrivs om syftet med den reviderade lagen. Landskapslagen om tillgängliga webbplatser och mobila applikationer inom förvaltningen föreslås byta namn till landskapslag om tillgängliga digitala tjänster. Genom den föreslagna lagändringen genomförs till vissa delar Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/882 om tillgänglighetskrav för produkter och tjänster, nedan tillgänglighetsdirektivet. Sedan tidigare har Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2102 om tillgänglighet avseende offentliga myndigheters webbplatser och mobila applikationer genomförts genom landskapslagen om tillgängliga webbplatser och mobila applikationer, och då benämnts tillgänglighetsdirektivet. Denna benämning föreslås ändras till webbtillgänglighetsdirektivet så att det två direktiven kan särskiljas.
Syftet med den förslagna lagändringen är att främja tillgången till tillgängliga digitala tjänster samt innehållets tillgänglighet och på så sätt förbättra vars och ens möjlighet att använda digitala tjänster på lika villkor. Sedan tidigare finns i landskapslagen om tillgängliga webbplatser och mobila applikationer tillgänglighetskrav för webbplatser och appar. Genom den föreslagna lagändringen utvidgas lagens tillämpningsområde till att även omfatta digitala tjänster inom persontrafiktjänster och tjänster som ger åtkomst till audiovisuella medietjänster.
I 2 mom. föreskrivs om den uppdaterade lagens tillämpningsområde. Bestämmelserna i 2 kap. om webbplatser och mobila applikationer, som tidigare tillämpats av myndigheter och offentligrättsliga organ inom landskaps- och kommunalförvaltningen, ska genom lagändringen även tillämpas av tjänsteleverantörer för de tjänster som avses i 2a kap. 8a §, d.v.s. tjänsteleverantörer av vissa persontrafiktjänster och tjänster som ger åtkomst till audiovisuella medietjänster. Bestämmelserna i det nya 2a kap. om vissa digitala tjänsters tillgänglighet, som gäller vissa persontrafiktjänster och tjänster som ger åtkomst till audiovisuella medietjänster, ska tillämpas av tjänsteleverantörer inom landskaps- och kommunalförvaltningen och av tjänsteleverantörer som yrkesmässigt tillhandahåller tjänster för allmänheten inom landskapets behörighet.
2 § Definitioner. Det föreslås att det till tillämpningsområdet för lagens 2 § fogas nya definitioner som baserar sig på tillgänglighetsdirektivet. Definitionerna används som hjälp för att fastställa tillämpningsområdet enligt lagens nya 2a kap.
I den nya 4 punkten definieras harmoniserad standard. Enligt artikel 3.25 i direktivet avses med harmoniserad standard en standard som definieras i artikel 2.1 c i förordning (EU) nr 1025/2012. Enligt denna förordning avses med standard en teknisk specifikation som antagits av ett erkänt standardiseringsorgan för upprepad eller fortlöpande tillämpning, som inte är tvingande. Enligt led c avses med harmoniserad standard en europeisk standard som antagits på grundval av kommissionens begäran för tillämpningen av unionens harmoniseringslagstiftning. Definitionen är viktig eftersom kommissionen i enlighet med artikel 15 i direktivet har begärt att standardiseringsorganisationerna ska utarbeta harmoniserade standarder för de produkttillgänglighetskrav som fastställs i bilaga I. Överensstämmelse med kraven kan således i fortsättningen åtminstone delvis påvisas genom att man följer harmoniserade standard.
Till paragrafen fogas en ny 5 punkt där begreppet konsument definieras. Syftet med tillgänglighetsdirektivet är att främja tillhandahållandet av tillgängliga produkter och tjänster för konsumenter. Enligt artikel 2.2 tillämpas direktivet på tjänster som tillhandhålls konsumenter oberoende av om tjänsteleverantören är en privat eller offentlig aktör. Definitionen av konsument motsvarar definitionen i 1 kap. 4 § i konsumentskyddslagen (FFS 38/1978).
I den nya 6 punkten definieras mikroföretag. Enligt artikel 3.23 i direktivet avses med ”mikroföretag” ett företag med färre än tio anställda som har en årsomsättning som inte överstiger 2 miljoner euro eller en årlig balansomslutning som inte överstiger 2 miljoner euro. Definitionen av mikroföretag är viktig eftersom mikroföretag undantas från direktivets tillämpningsområde gällande tjänster, se nedan under 2a kap. 8 a § 2 mom.
I den nya 7 punkten definieras persontrafiktjänst. Enligt artikel 3 i tillgänglighetsdirektivet gäller persontrafiktjänster sådana persontrafiktjänster som avses i EU:s förordningar om passagerares rättigheter. Med dem avses inom den åländska lagstiftningsbehörigheten Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1177/2010 om passagerares rättigheter vid resor till sjöss och på inre vattenvägar och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 181/2011 om passagerares rättigheter vid busstransport och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004.
EU:s förordningar om passagerares rättigheter innehåller skyldigheter för trafikidkarna, men också olika skyldigheter för dem om upprätthåller terminaler samt stationsinnehavare och flygstationsinnehavare. Skyldigheterna varierar beroende på trafikform. Också skyldigheterna för resebyråer, researrangörer och biljettförsäljare varierar inom olika trafikformer. Exempelvis i de förordningar som nu är i kraft förpliktas endast i förordningarna om buss- och vattentrafik näringsidkarna, resebyråerna och researrangörerna att säkerställa att de allmänna uppgifterna om resan är tillgängliga, också i boknings- och informationstjänster på nätet, i en ändamålsenlig form så att de lämpar sig för personer med funktionsnedsättning och begränsad rörlighet. Definitionen omfattar digitala tjänster som tillhandahålls konsumenterna som en del av de transporttjänster för passagerare som avses i dessa förordningar. Som sådana identifieras i direktivet särskilt webbsidor, tjänster för mobila enheter, elektroniska resebiljettjänster och elektroniska biljetter. Som elektroniska biljetter anses också elektroniska resekort vilka kan laddas på webbsidor, i mobilapplikationer eller på verksamhetsställen hos det företag som producerar tjänsterna eller företagets ombud. Med reseinformation avses allmänt uppgifter om rutter, hållplatser, tidtabeller och priser samt tillgänglighetsuppgifter, inbegripet uppgifter om trafikstörningar, anslutningstjänster och fortsatta förbindelser. I tillämpningsområdet ingår således exempelvis uppgifter om trafikstörningar som finns på tjänsteleverantörens webbsidor eller uppgifter som meddelas i en mobilapplikation. Information om transporttjänster och reseinformation i realtid förmedlas numera oftast genom mobilapplikationer eller genom textmeddelanden.
I fråga om vattentransporttjänster tillämpas lagen inte enligt EU:s förordning om passagerares rättigheter i sjö- och insjötrafik passagerare som reser med fartyg som är certifierade för högst 12 passagerare och för vilka svarar en besättning på högst tre personer, i trafik där den totala passagerartransporten per enkel resa understiger 500 meter eller på andra utflykts- och sightseeingturer än kryssningar, eller med fartyg som inte drivs mekaniskt eller med ursprungliga historiska passagerarfartyg konstruerade före 1965 eller kopior av sådana. Inom den lokala sjötrafiken finns det tjänster som tillhandahålls av mikroföretag och på vilka denna lag således inte tillämpas. När det gäller sjötrafik tillämpas redan i dagsläget landskapslagen om tillgängliga webbplatser och mobila applikationer redan i dagsläget på de hamnar för persontrafik som ägs av den offentliga sektorn; Långnäs hamn och Mariehamns hamn. Den förnyade lagen ska tillämpas också på andra hamnar för persontransporttrafik såsom hamnen i Berghamn.
I den nya 8 punkten definieras tjänsteleverantör. Med tjänsteleverantörer avses aktörer både inom den offentliga sektorn och inom den privata sektorn, till den del de tillhandahåller tjänster inom den åländska lagstiftningsbehörigheten som omfattas av lagen. I 2a kap. 8a § framkommer närmare vilka tjänster som omfattas av lagen.
I den nya 9 punkten definieras tjänster som ger åtkomst till audiovisuella medietjänster. Definitionen följer av direktivets artikel 3.6; tjänster som överförs via elektroniska kommunikationsnät som används för att identifiera, välja, ta emot information om samt konsultera audiovisuella medietjänster och eventuella tillhandahållna funktioner, såsom undertexter för döva och hörselskadade personer, syntolkning, talad textning och teckenspråkstolkning, som resultat av genomförandet av åtgärder för att göra tjänsterna tillgängliga i enlighet med vad som avses i artikel 7 i direktiv 2010/13/EU; och omfattar även elektroniska programguider (EPG).
Tjänster som uppfyller denna definition är webbplatser, webbaserade applikationer, digitalboxbaserade applikationer, nedladdningsbara applikationer, tjänster för mobila enheter, bland annat mobila applikationer och dithörande mediaspelare samt internetanslutna tv-tjänster. En elektronisk programguide (EPG) är en är en tjänst för information om pågående och kommande tv-program från samtliga programföretag.
Det rör sig således om tjänster som används för att navigera sig fram till ett tv-program vare sig det sänds linjärt eller via beställ-tv. Det kan också vara tjänster som levererar tillgänglighetsfunktioner, det vill säga överför syntolkning eller textremsor från tv-utsändningen till enheten på vilken användaren ser programmet[9].
4 § Undantag från tillämpningsområdet. I 1 mom. föreslås att lagen såsom i dagsläget inte ska tillämpas på webbplatser och mobila applikationer som tillhör radio- och televisionsföretag i allmänhetens tjänst, eftersom dessa är undantagna från webbtillgänglighetsdirektivets tillämpningsområde. Däremot ska lagen tillämpas på tjänster som ger åtkomst till audiovisuella medietjänster (se definition ovan i 3 § 9 punkten) som tillhandhålls av radio- och televisionsföretag i allmänhetens tjänst, eftersom dessa inte är undantagna från tillgänglighetsdirektivets tillämpningsområde. Ålands radio- och tv Ab ska således uppfylla tillgänglighetsdirektivets krav om de tillhandahåller tjänster som ger åtkomst till audiovisuella medietjänster via till exempel en webbsida eller app.
7 § Tillgänglighetsutlåtande. I 2 mom. föreslås att benämningen tillgänglighetsdirektivet ändras till webbtillgänglighetsdirektivet. Gällande benämningen av de två direktiven, se ovan under 1 §.
2a kap. Vissa digitala tjänsters tillgänglighet
8a § Kapitlets tillämpningsområde. I paragrafen föreslås att tillgänglighetsdirektivets tillämpningsområde beträffande digitala tjänster inom den åländska lagstiftningsbehörigheten definieras. I tydliggörande syfte framkommer tillämpningsområdet för 2a kap. i relation till 2 kap. även i 1 kap. 1 § 2 mom. Av den bestämmelsen framkommer att tjänsteleverantörer av de tjänster som regleras i förevarande paragraf även har att följa bestämmelserna i 2 kap. gällande tillgängliga webbplatser och mobila applikationer.
Begreppet tjänsteleverantör definieras i 2 § 8 punkten och omfattar både offentliga aktörer och privata aktörer som tillhandhåller de tjänster till konsumenter som omfattas av den föreslagna paragrafen.
Genom 1 mom. 1 punkten genomförs direktivets artikel 2.2 c. Inom den åländska lagstiftningsbehörigheten omfattas persontrafiktjänster inom trafikslagen busstrafik och den lokala sjötrafiken. Enligt artikel 2.2 c ska stads-, förorts- och regionaltransporter endast omfattas av direktivets krav gällande artikel 2.2 c. v): interaktiva självbetjäningsautomater. Gällande busstrafiken som inom den åländska lagstiftningsbehörigheten består av stads-, förorts- och regionaltransporter ska således endast bestämmelser om interaktiva självbetjäningsautomater tillämpas. Bestämmelser om interaktiva självbetjäningsautomater finns i 2 § 4 punkten i lagen om tillgänglighetskrav för vissa produkter, som föreslås tillämpas på Åland genom landskapslagen om tillämpning av lagen om tillgänglighetskrav för vissa produkter.
Den lokala sjötrafiken omfattas däremot av samtliga krav i artikel 2.2 c i – v): webbplatser, tjänster för mobila enheter, däribland mobila applikationer, elektroniska biljetter och elektroniska biljettförsäljningstjänster, förmedling av information om transporttjänster, inklusive information i realtid och interaktiva självbetjäningsterminaler.
Genom 1 mom. 2 punkten genomförs direktivets artikel 2 b genom vilken tillgänglighetsdirektivet ska tillämpas gällande tjänster som ger åtkomst till audiovisuella medietjänster.
I 2 mom. genomförs direktivets artikel 4.5, genom vilken mikroföretag som tillhandahåller tjänster undantas från tillgänglighetsdirektivets krav. Vilka företag som omfattas av definitionen mikroföretag framkommer av 2 § 6 punkten ovan.
8b § Allmänna tillgänglighetskrav. I paragrafen föreskrivs om tillgänglighetsbestämmelser som ska uppfyllas utöver bestämmelserna i 2 kap.
I 1 mom. föreskrivs om tjänsteleverantörers allmänna skyldighet att säkerställa att de digitala tjänster de tillhandahåller uppfyller de kompletterande kraven enligt tillgänglighetsdirektivet. Genom paragrafen implementeras artikel 13.1 i tillgänglighetsdirektivet, enligt vilken tjänsteleverantörerna ska säkerställa att de utformar och tillhandahåller tjänster i enlighet med tillgänglighetskraven i direktivet. Även artikel 13.3 implementeras, genom vilken tjänsteleverantören ska se till att det finns förfaranden för att säkerställa att de tillämpliga tillgänglighetskraven uppfylls under hela den tid som tjänsten tillhandahålls. Tillgänglighetskraven för de digitala tjänster som omfattas av tillgänglighetsdirektivet har definierats i direktivets bilaga I avsnitt III, IV och VII.
I 2 mom. genomförs direktivets bilaga I avsnitt III. Tjänsteleverantören ska ge information om hur tjänsten fungerar, och om produkter används vid tillhandahållandet av tjänsten, om tjänstens koppling till dessa produkter, om produkternas egenskaper när det gäller tillgänglighet och om hur de fungerar tillsammans med hjälpmedel. Om stödtjänster finns att tillgå ska tjänsteleverantören säkerställa att de via tillgängliga kommunikationssätt ger information om tjänstens tillgänglighet och kompabilitet med tekniska hjälpmedel.
I 3 mom. har harmoniserade standarder beaktats. Tjänster som uppfyller de harmoniserade standarderna eller delar av dem, till vilka hänvisningar har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, eller vilka överensstämmelser med de tekniska specifikationer, eller delar av dem, som fastställts i kommissionens genomförandeakter, ska anses uppfylla de kompletterande kraven enligt 2a kap.
Kommissionen kan enligt artikel 15 i tillgänglighetsdirektivet begära att standardiseringsorganisationerna utarbetar harmoniserade standarder för tillgänglighetskraven. Kommissionen har använt sig av sitt mandat inom tidsfristen, dvs. före den 28 juni 2021 och begärt att en eller flera europeiska standardiseringsorganisationer utarbetar harmoniserade standarder för de tillgänglighetskrav som föreskrivs i bilaga I. Kommissionens mål är att standarderna ska vara i kraft när tillgänglighetskraven börjar tillämpas den 28 juni 2025. I praktiken kan det dock uppkomma en sådan situation att standarderna inte täcker alla krav. Alla tillgänglighetskrav i tillgänglighetsdirektivets bilaga I ska iakttas och om standarderna inte täcker dem alla ska tjänsteleverantören säkerställa att tjänsterna motsvarar direktivets tillgänglighetskrav.
I 4 mom. föreslås att närmare bestämmelser om de om kompletterande krav och tillämpningen av dem kan utfärdas genom landskapsförordning. De kompletterande kraven finns i direktivets bilaga I avsnitt III och IV. I det skedet då lagen bereds vet man ännu inte om de harmoniserade standarderna kommer att täcka också de kompletterande kraven enligt bilaga I. En landskapsförordning kan därför behöva utfärdas för att ge närmare bestämmelser om kraven i bilaga I.
8c § Undantag från tillgänglighetskrav. I 1 mom. föreskrivs om att undantag som enligt direktivet får göras från tillgänglighetskraven. Enligt 6 § i den gällande landskapslagen om tillgängliga webbplatser och mobila kan avvikelser från tillgänglighetskraven göras för webbplatser och mobila applikationer om kraven skulle medföra en oproportionell börda för verksamheten. Denna bestämmelse ska fortsättningsvis tillämpas. I tillgänglighetsdirektivet tillkommer en möjlighet att undanta även de tjänster som omfattas av tillgänglighetsdirektivet från tillgänglighetskraven om kraven medför en oproportionerlig börda för tjänsteleverantören eller en förändring i den digitala tjänsten som innebär en grundläggande ändring av dess grundläggande karaktär.
Enligt 2 mom. ska tjänsteleverantören genom en tillgänglighetsbedömning påvisa att grunderna för undantag kan tillämpas för ifrågavarande digitala tjänst. Tjänsteleverantörer ska själva bedöma att en betydande ändring och oproportionerlig börda uppstår genom de uppgifter de har vid denna tidpunkt och den kompetens som tjänsteleverantören har tillgång till vid tiden för bedömningen.
Kriterierna för bedömning av huruvida en oproportionerligt stor börda föreligger finns i bilaga VI till tillgänglighetsdirektivet. I direktivets bilaga VI indelas bedömningskriterierna för tjänsteleverantörer i tre huvudklasser
1) förhållandet mellan kostnaderna för uppfyllandet av tillgänglighetskraven och de totala kostnaderna för tillhandahållandet av tjänsten för de ekonomiska aktörerna,
2) uppskattade kostnader och fördelar för de ekonomiska aktörerna i förhållande till den uppskattade fördelen för personer med funktionsnedsättning, med hänsyn till antalet specifika produkter tjänster och hur ofta de används, samt
3) förhållandet mellan nettokostnaderna för uppfyllandet av tillgänglighetskraven och tjänsteleverantörens nettoomsättning. Enligt punkt 66 i direktivets ingress bör åtgärder som skulle medföra en alltför stor organisatorisk eller ekonomisk börda för den ekonomiska aktören, samtidigt som man tar hänsyn till de sannolika fördelarna för personer med funktionsnedsättning i enlighet med de kriterier som fastställs i direktivet anses medföra oproportionerlig börda.
Genom paragrafen implementeras artikel 14.1 och 14.2.
Enligt 3 mom. kan tjänsteleverantören inte åberopa oproportionerligt stor börda om denne för att förbättra tillgängligheten från offentliga eller privata källor får medel som inte hör till de egna resurserna. Genom bestämmelsen sätts artikel 14.6 i tillgänglighetsdirektivet i kraft.
8d § Förfaranden för avvikelse från tillgänglighetskrav. I paragrafen finns bestämmelser om de åtgärder som tjänsteleverantörer ska vidta om de avviker från tillgänglighetskraven med stöd av 8c §.
Enligt 1 mom. ska en tjänsteleverantör som avviker från tillgänglighetskraven lämna tillsynsmyndigheten de uppgifter som krävs om avvikelserna.
Tjänsteleverantören ska enligt 1 mom. 1 punkten dokumentera bedömningen om vilken föreskrivs i 8c §.
Enligt 1 mom. 2 punkten ska en tjänsteleverantör på begäran lämna bedömningen till tillsynsmyndigheten.
I 1 mom. 3 punkten förutsätts att tjänsteleverantören ska bevara den dokumenterade bedömningen i fem år från att denne senast tillhandahållit den digitala tjänsten. Ifall tjänsteleverantören inte följt bedömningen som gäller oproportionerlig börda kan landskapsregeringen som tillsynsmyndighet med stöd av 10 § förpliktiga tjänsteleverantören att komplettera den bedömning som gjorts på grund av undantagen.
I 2 mom. föreskrivs om upprepning av bedömningen av huruvida oproportionerligt stor börda föreligger i enlighet med artikel 14.5 i tillgänglighetsdirektivet. Tjänsteleverantörer som åberopar oproportionerlig börda ska göra en ny bedömning när den digitala tjänst som tillhandahålls ändras, på begäran av tillsynsmyndigheten eller i vilket fall som helst minst vart femte år. Tjänsteleverantören borde se till att åberopande av oproportionerlig börda inte blir det slutliga avgörandet för en digital tjänst utan att tjänsten bedöms särskilt i samband med förändringar samt minst vart femte år när det gäller huruvida tillgänglighetskraven kan beaktas i den digitala tjänsten.
8e § Information om hur en digital tjänst uppfyller tillgänglighetskraven. I paragrafen föreskrivs om hur information ska ges om hur en digital tjänst uppfyller tillgänglighetskraven. Genom paragrafen implementeras artikel 13.2 i tillgänglighetsdirektivet, enligt vilken tjänsteleverantören ska ta fram all nödvändig information i enlighet med bilaga V och förklara hur tjänsterna uppfyller de tillämpliga tillgänglighetskraven.
Informationen ska bland annat innehålla en allmän beskrivning av tjänsten i tillgängliga format, beskrivningar och förklaringar som behövs för att förstå hur tjänsten fungerar, vilka krav på tillgänglighet som finns samt en beskrivning av hur tjänsten uppfyller de krav på tillgänglighet som gäller för tjänsten. Informationen ska ges muntligt och skriftligt och på ett sätt som är tillgängligt för personer med funktionsnedsättning.
Skyldigheten att ge information i enlighet med tillgänglighetsdirektivet innehåller delvis samma skyldigheter som tillgänglighetsutlåtandet enligt webbtillgänglighetsdirektivet, varför en hänvisning beträffande tillgänglighetsutlåtanden för webbplatser och mobila applikationer görs till den nuvarande 7 §.
8f § Skyldighet att informera om brister i digitala tjänsters tillgänglighet. I paragrafen föreskrivs om tjänsteleverantörers skyldighet att informera om brister i tillgängligheten. Om en digital tjänst inte uppfyller tillgänglighetskraven ska tjänsteleverantören informera om bristerna i tillgängligheten till tillsynsmyndigheten samt om korrigerande åtgärder. Genom paragrafen sätts artikel 13.4 och 13.5 i tillgänglighetsdirektivet i kraft.
Om en digital tjänst inte uppfyller de tillämpliga tillgänglighetskraven ska tjänsteleverantören informera den behöriga nationella myndigheten i det land där tjänsten tillhandahålls om bristerna i tillgängligheten och ge detaljerade uppgifter särskilt om hur tjänsterna inte uppfyller kraven och om genomförda korrigerande åtgärder. Tjänsteleverantören ska samarbeta med den behöriga myndigheten vid lämnandet av de nödvändiga uppgifterna. Tjänsteleverantörerna ska på motiverad begäran av en behörig myndighet lämna all information som behövs för att visa att vilka tillgänglighetsbrister det finns i tjänsten och vad tjänsteleverantören gör för att avhjälpa bristerna. Bestämmelsen förpliktar tjänsteleverantören att på myndighetens begäran samarbeta med myndigheten i alla åtgärder för att kartlägga bristerna i den digitala tjänsten och de åtgärder som ska vidtas med anledning av dem.
Syftet med paragrafen är att förpliktiga tjänsteleverantören att på eget initiativ meddela tillsynsmyndigheten om bristerna i tillgängligheten och vilka åtgärder som vidtas för att korrigera dem.
8g § Kompletterande krav gällande information om persontrafiktjänster. Syftet med paragrafen är att sätta i kraft specialkraven för information om persontransporttjänsternas tillgänglighet samt informationens tillgänglighet enligt tillgänglighetsdirektivets bilaga I avsnitt IV stycke c.
Enligt stycke c bör gällande busstransport- och vattentransporttjänster för passagerare säkerställas att information om tillgängligheten hos fordon, den omgivande infrastrukturen och den bebyggda miljön samt om assistans till personer med funktionsnedsättning tillhandahålls, och säkerställas att information om smart biljettförsäljning, realtidsinformation för passagerarna samt information om trafikstörningar, anslutningar, vidareförbindelser med andra transportmedel och ytterligare tjänsteinformation tillhandahålls. Detta krav gäller dock inte stads-, och förortstransporter och inte heller regionaltransporter.
Enligt definitionerna i artikel 3 i direktivet avses med persontrafiktjänster tjänster som avses i EU:s förordningar om passagerarrättigheter, se ovan under 2 § 7 punkten.
Enligt 1 mom. förutsätts att de trafikidkare som tillhandahåller persontransporttjänster inom den lokala sjötrafiken samt de som driver stationer, terminaler och hamnar för dessa trafiktjänster var och en för egen del ska tillhandahålla den information de förfogar över om tillgängligheten hos de transportmedel som används för att producera tjänsten, tillgängligheten hos den infrastruktur och den bebyggda miljö som omger transporttjänsterna, såsom stationer, terminaler och hamnar samt hållplatser, assistans till personer med funktionsnedsättning, smarta biljettförsäljningssystem, realtidsinformation för passagerarna, särskilt tidtabeller, information om trafikstörningar, anslutningar och vidareförbindelser med andra transportmedel, och ytterligare information om användningen av tjänsten, såsom uppgifter om stationernas personal, trasiga hissar och tjänster som tillfälligt inte finns att få.
Med information som de förfogar över avses sådana tillgänglighetsuppgifter som den som har tillhandahåller tjänsten redan har tillgång till och som den aktör som tillhandahåller persontrafiktjänster tillhandahåller för passagerarna. Paragrafen förpliktar dem alltså inte att ta fram ny information om tillgängligheten.
I fråga om förordningen om passagerarrättigheter inom sjötrafiken gäller kravet trafikidkaren och den som driver terminalen. I praktiken skulle arbetsfördelningen och fördelningen av ansvaret för informationen naturligt vara att trafikidkarna tar fram informationen t.ex. om tillgängligheten i trafikmedlen och den assistans som eventuellt erbjuds för personer med funktionsnedsättning samt uppgifter om smarta biljettförsäljningssystem och tidtabeller. De som driver terminalen eller stationen skulle tillhandahålla information om tillgängligheten i de utrymmen de innehar och den hjälp som erbjuds där.
I 2 mom. förutsätts att den information som avses i 1 mom. ska tillhandahållas elektroniskt på webbplatser och i mobilapplikationer på det sätt som föreskrivs i 2 kap.
8h § Kompletterande krav gällande tjänster som ger åtkomst till audiovisuella medietjänster. I paragrafen föreskrivs om de kompletterande krav som ska tillämpas på tjänster som ger åtkomst till audiovisuella innehållstjänster. Definition av tjänster som ger åtkomst till audiovisuella medietjänster finns ovan i 1 § 9 punkten.
Genom bestämmelsen sätts tillgänglighetsdirektivets bilaga I avsnitt IV punkten b i kraft. Genom bestämmelsen säkerställs att personer med funktionsnedsättning kan använda audiovisuella innehållstjänster i så stor utsträckning som möjligt. Vid tillhandahållandet av tjänsterna ska användas funktioner, praxis, verksamhetsprinciper, förfaranden och anpassningar, genom vilka man beaktar de behov som personer med funktionsnedsättning har och säkerställer att de synkroniserar med den teknik som används som hjälp.
Enligt 1 mom. 1 punkten ska tjänster som ger åtkomst till audiovisuella innehållstjänster tillhandahålla elektroniska programguider som är uppfattningsbara, hanterbara, begripliga och robusta och tillhandahåller information om tillgänglighetsegenskaperna. Med att tjänster ska vara uppfattningsbara avses exempelvis att informationen och gränssnittskomponenterna ska presenteras på sådana sätt som användaren kan uppfatta och t.ex. att ett alternativ till bilder som innehåller text är text som innehåller samma information. Hanterbarhet innebär att gränssnittskomponenterna och navigeringen ska vara hanterbar och att man ska kunna använda sidan t.ex. med enbart tangentbordet. Begriplighet betyder att textinnehållet ska vara lätt att läsa och förstå. Med robusthet avses att innehållet ska vara robust nog för att kunna tolkas på ett pålitligt sätt av ett brett spektrum av olika användarprogram, inklusive tekniska hjälpmedel.
Enligt 1 mom. 2 punkten ska i tjänster som ger åtkomst till audiovisuella innehållstjänster säkerställas att de tillgänglighetstjänster som ingår i de audiovisuella innehållstjänsterna överförs fullt ut med adekvat kvalitet för en korrekt visning som är synkroniserad med ljud och video, och gör det möjligt för användaren att kontrollera visningen och användningen av den. Med tillgänglighetstjänster för audiovisuella innehållstjänster avses bl.a. undertexter för döva och hörselskadade personer, syntolkning, talad textning (ljudtextning) och teckenspråkstolkning. I tjänsten ska bl.a. stödas möjligheten att välja, skräddarsy och visa dessa tillgänglighetstjänster. I tjänsten ska dessutom erbjudas effektiv trådlös koppling till hörselteknik eller genom att tillhandahålla användarkontroller för att aktivera tillgänglighetstjänster för audiovisuella medietjänster med samma framskjutna plats som de primära mediekontrollerna. Kraven kan t.ex. betyda att en tjänst som ger åtkomst till audiovisuella innehållstjänster, oberoende av om det är fråga om en webbsida, en mobilapplikation eller en elektronisk programguide, ska stöda tekniska lösningar och visa tillgänglighetsfunktionerna på ett tydligt och lätt tillgängligt sätt.
Kravet på att tillgänglighetstjänster ska förmedlas med adekvat kvalitet kan förstås som ett krav på att t.ex. textning och/eller syntolkning ska synkroniseras med det program som den hör till, dvs. textningen får inte komma för sent eller för tidigt i förhållande till det program till vilket funktionerna hör.
Kravet på att användaren ska kunna hantera användningen av funktionerna handlar delvis om att användaren ska kunna aktivera och avaktivera funktionerna, och delvis om att användaren ska kunna justera t.ex. textningens storlek, bakgrund och kontrast och syntolkningens ljudvolym i förhållande till programmets övriga ljud.
I 2 mom. föreslås att närmare bestämmelser om kraven enligt avsnitt IV punkt b i bilaga I till tillgänglighetsdirektivet får utfärdas genom landskapsförordning.
8i § Krav på funktionsprestanda. Paragrafen innehåller bestämmelser om så kallade funktionsprestanda, som gäller tjänsternas funktionssätt. Genom paragrafen genomförs direktivets bilaga I avsnitt VII. Enligt punkt 24 i tillgänglighetsdirektivets ingress är avsikten inte att allmänt tillämpa dessa krav som ett alternativ till direktivets tillgänglighetskrav, utan de ska tillämpas endast under mycket speciella omständigheter.
Enligt paragrafens 1 mom. behöver en tjänst inte uppfylla de kompletterande kraven enligt 8b § och 8h § i en situation då ett tillgänglighetskrav innehåller vissa tekniska krav och de i tjänsten uppfyllts med en alternativ teknisk lösning. Den tekniska lösning som använts bör uppfylla de relevanta tillgänglighetskraven och i fråga om tillgängligheten minst vara på samma nivå som enligt kraven på funktionsprestanda.
Enligt paragrafens 2 mom. kan närmare bestämmelser om krav på funktionsprestanda utfärdas genom landskapsförordning.
9 § Tillsynsmyndighet. I 1 mom. föreslås att landskapsregeringens tillsynsuppgifter utvidgas till att även omfatta digitala tjänster i 2a kap. Klagomål ska förutom över att webbplatser eller mobila applikationer inte uppfyller kraven i 2 kap. även kunna framföras över att en tjänsteleverantör inte uppfyller de krav som anges i 2a kap.
10 § Tillsynsmyndighetens uppgifter. I 2 och 3 punkten föreslås att benämningen tillgänglighetsdirektivet ändras till webbtillgänglighetsdirektivet. För en beskrivning av benämningen av direktivet, se ovan under 1 §.
I 4 punkten föreslås att landskapsregeringen i egenskap av tillsynsmyndighet får i uppgift att kontrollera att de krav som anges i 2a kap. uppfylls. Genom bestämmelsen implementeras artikel 23.1 a-c i tillgänglighetsdirektivet, enligt vilken medlemsstaterna ska genomföra lämpliga förfaranden för att det ska vara möjligt att kontrollera att tjänsterna överensstämmer med kraven i tillgänglighetsdirektivet. Enligt direktivet ska tillsynsmyndigheterna följa upp behandlingen av klagomål och rapporter som gäller de fall då digitala tjänster inte uppfyller kraven i tillgänglighetsdirektivet samt konstatera att de korrigerande åtgärderna har utförts.
Tillsynsmyndigheten ska följa upp behandlingen av klagomål som gjorts med stöd av 9 § 1 mom. gällande att tjänsteleverantören inte uppfyller kraven i 2a kap. Tillsynsmyndigheten ska kontrollera hur de korrigerande åtgärderna framskrider. Tillsynsuppgiften gäller i synnerhet situationer då tjänsteleverantören avvikit från tillgänglighetskraven enligt 8d §. Myndigheten bör granska att den bedömning som krävs har gjorts och att riktiga och tillräckliga grunder använts vid bedömningen i enlighet med tillgänglighetsdirektivets bilaga VI.
11 § Tillsynsmyndighetens befogenheter. En ny 4 punkt förs in med stöd av vilken tillsynsmyndigheten, om tjänsteleverantören inte vidtagit åtgärder för att se till att den digitala tjänsten uppfyller tillgänglighetskraven, kan ålägga tjänsteleverantören att utföra de korrigerande åtgärder som krävs.
12 § Ikraftträdande. I 1 mom. föreslår landskapsregeringen att ikraftträdelsedagen för den föreslagna lagen med stöd av 20 § 2 mom. i självstyrelselagen lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om. Avsikten är att lagen ska träda i kraft så snart som möjligt.
I 2 mom. föreslås att bestämmelserna i 2a kap. i enlighet med artikel 31 i tillgänglighetsdirektivet ska tillämpas från och med den 28 juni 2025.
I 3 mom. föreslås i enlighet med artikel 32.1 i tillgänglighetsdirektivet att avtal om tjänster som ingåtts före den 28 juni 2025 får förbli i kraft oförändrade tills deras giltighetstid upphör, dock inte i mer än fem år från detta datum. Enligt artikel 2.4 e i direktivet tillämpas tillgänglighetsbestämmelserna inte på innehållet i webbplatsers och mobila applikationers som arkiverats före den 28 juni 2025.
I 4 mom. föreslås att den föreslagna lagens 2a kap. ska tillämpas på förinspelade tidsberoende medier från och med den 28 juni 2025. Bestämmelsen grundar sig på artikel 2.4 a i tillgänglighetsdirektivet, enligt vilken direktivet inte tillämpas på förinspelade tidsberoende medier som offentliggjorts före den 28 juni 2025.
I 5 mom. föreslås att lagen inte tillämpas på sådana filer skapade med kontorsprogram som finns på webbplatser eller i mobila applikationer och har publicerats den 28 juni 2025. Enligt artikel 2.4 b i tillgänglighetsdirektivet tillämpas inte tillgänglighetskraven på filer skapade med kontorsprogram som finns på webbplatser och mobila applikationer som publicerats före den 28 juni 2025. Om det i digitala tjänster finns filer skapade med kontorsprogram som publicerats före den 28 juni 2025 tillämpas inte tillgänglighetsbestämmelserna i 3a kap. på dem även om den digitala tjänsten i övrigt omfattas av tillgänglighetskraven.
4. Landskapslag om ändring av räddningslagen för landskapet Åland
56a §. Tillgänglighetskrav för det allmänna nödnumret 112. Den föreslagna paragrafen implementerar tillgänglighetsdirektivets krav i artikel 4.8 och i direktivets bilaga I, avsnitt V. Enligt 5 § 4 punkten i räddningslagen utövar landskapsregeringen tillsyn över räddningsverksamheten i landskapet. Landskapsregeringen utövar således även tillsyn över att tillgänglighetskraven för det allmänna nödnumret 112 uppfylls.
I 1 mom. fastslås att Ålands polismyndighet ska ta emot nödmeddelanden till det allmänna nödnumret 112 åtminstone i form av realtidstal eller realtidstext. Ålands polismyndighet kan också möjliggöra att nödmeddelande tas emot på något annat sätt som möjliggör interaktion mellan den som sänder meddelandet och Ålands polismyndighet. Om Ålands polismyndighet möjliggör att ett nödmeddelande sänds med videobild ska Ålands polismyndighet svara på meddelandet med talkommunikation, text och video som synkroniseras i en totalkonversation.
Enligt 2 mom. ska Ålands polismyndighet svara på det allmänna nödnumret 112 med samma kommunikationssätt som nödnumret kontaktas med.
Enligt 3 mom. kan närmare bestämmelser om mottagandet av nödkommunikation till det allmänna nödnumret 112 utfärdas genom landskapsförordning.
Ikraftträdande. I 1 mom. föreslår landskapsregeringen att ikraftträdelsedagen för den föreslagna lagen med stöd av 20 § 2 mom. i självstyrelselagen lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om. Avsikten är att lagen ska träda i kraft så snart som möjligt.
Enligt 2 mom. ska svar på det allmänna nödnumret 112 bringas i överensstämmelse med 56a § i denna lag senast den 28 juni 2027. I enlighet med artikel 31.3 i tillgänglighetsdirektivet kan medlemsstaterna besluta om att bestämmelserna om nödkommunikation ska börja tillämpas senast från och med den 28 juni 2027. artikel 31.3 innehåller i den svenska versionen av direktivet ett skrivfel, där det felaktigt hänvisas till artikel 4.4 (bebyggda miljön) gällande möjligheten för medlemsstaterna att besluta om att skyldigheterna gällande som fastslås i artikeln kan börja tillämpas senast från och med den 28 juni 2027. Den rätta hänvisningen, som framkommer av direktivets engelskspråkiga version, ska vara till artikel 4.8 som innehåller bestämmelser om nödkommunikation. I riket är avsikten att bestämmelserna om nödkommunikation ska börja tillämpas före utgången av år 2025.
Lagtext
Landskapsregeringen föreslår att följande lag antas.
1.
L A N D S K A P S L A G
om tillämpning av lagen om tillgänglighetskrav för vissa produkter
I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:
1 §
Lagens tillämpningsområde
Lagen om tillgänglighetskrav för vissa produkter (FFS / ) ska inom landskapets behörighet tillämpas på Åland med de avvikelser som följer av denna lag. Ändras lagen om tillgänglighetskrav för vissa produkter ska ändringen gälla på Åland från tidpunkten från dess ikraftträdande i riket, om inte annat följer av denna lag.
Genom denna lag genomförs delvis Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/882 om tillgänglighetskrav för produkter och tjänster, tillgänglighetsdirektivet, inom landskapets lagstiftningsbehörighet.
2 §
Avvikelser
Med avvikelse från vad som föreskrivs i 9 § 4 mom. och 11 § 4 mom. 3 punkten i lagen om tillgänglighetskrav för vissa produkter ska en EU-försäkran om överensstämmelse, bruksanvisning och säkerhetsföreskrift endast upprättas på svenska.
3 §
Hänvisningar
Inom landskapets behörighet ska hänvisningen till
1) lagen om tillhandahållande av digitala tjänster (FFS 306/2019) i 2 § i lagen om tillgänglighetskrav för vissa produkter, avse landskapslagen (:) om tillgängliga digitala tjänster.
2) lagen om marknadskontrollen av vissa produkter (FFS 1137/2016) i 16 § 4 mom. i lagen om tillgänglighetskrav för vissa produkter, avse 24 § i landskapslagen (2017:37) om marknadskontrollen av vissa produkter.
3) lagen om offentlig upphandling och koncession (FFS 1397/2016) och lagen om upphandling och koncession inom sektorerna vatten, energi, transporter och posttjänster (FFS 1398/2016) i 6 § 4 mom. i lagen om tillgänglighetskrav för vissa produkter avse landskapslagen (2017:80) om tillämpning på Åland av rikslagar om offentlig upphandling.
4 §
Behörig myndighet
Den allmänna styrningen av tillsynen över denna lag utövas av Ålands landskapsregering.
Ålands landskapsregering fungerar som den marknadskontrollmyndighet som avses i 16 § 1 mom. i lagen om tillgänglighetskrav för vissa produkter.
5 §
Påföljder
Bestämmelser om åtgärder enligt landskapslagen om marknadskontroll finns i 3 kap. i den lagen.
6 §
Ändringssökande
I 25 § i självstyrelselagen finns bestämmelser om besvär. Ändring i ett beslut som gäller föreläggande och utdömande av vite får dock sökas på det sätt som anges i landskapslagen (2008:10) om tillämpning i landskapet Åland av viteslagen.
7 §
Närmare bestämmelser
Statsrådets förordningar med närmare bestämmelser om tillgänglighetskrav för vissa produkter ska iakttas i landskapet, om inte landskapsregeringen inom ramen för landskapets lagstiftningsbehörighet genom landskapsförordning beslutat om avvikelser från riksbestämmelserna.
8 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den 20 . Lagen tillämpas dock först från och med den 28 juni 2025.
Produkter som tjänsteleverantörer använder vid tillhandahållandet av tjänster ska bringas i överensstämmelse med denna lag senast den 28 juni 2030.
Självbetjäningsterminaler som har tagits i bruk före den 28 juni 2025 ska med avvikelse från 2 mom. bringas i överensstämmelse med kraven i denna lag inom 20 år från det att terminalerna togs i bruk.
2.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 1 § landskapslagen om marknadskontrollen
av vissa produkter
I enlighet med lagtingets beslut
ändras inledningssatsen till 1 § 1 mom. landskapslagen (2017:37) om marknadskontrollen av vissa produkter, sådan den lyder delvis ändrad i lagarna 2017/141, 2019/66, 2021/160,
fogas till 1 § 1 mom. sådan den lyder delvis ändrad i lagarna 2017/141, 2019/66, 2021/160, 2022/15 en ny 16 punkt som följer:
1 §
Tillämpningsområde
I denna lag finns bestämmelser om tillsyn och övervakning av om vissa produkter överensstämmer med gällande tillgänglighets- och produktsäkerhetskrav (marknadskontroll). Denna lag är tillämplig på den marknadskontroll som omfattas av tillämpningsområdet för följande lagstiftning, om inte något annat föreskrivs i någon av följande lagar:
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
16) landskapslagen (:) om tillämpning på Åland av lagen om tillgänglighetskrav för vissa produkter.
Denna lag träder i kraft den 20 . Lagen tillämpas dock först från och med den 28 juni 2025.
3.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om tillgängliga webbplatser och mobila applikationer inom landskapsförvaltningen
I enlighet med lagtingets beslut
ändras lagens rubrik, 1 §, 4 § 1 mom., 7 § 2 mom., 9 § 1 mom., 10 § 2 och 3 punkten landskapslagen (2019:7) om tillgängliga webbplatser och mobila applikationer inom förvaltningen, samt
fogas till 2 § nya 4-9 punkter, till lagen ett nytt 2a kap. med nya 8a-8i §§, till 10 § en ny 4 punkt, samt till 11 § en ny 4 punkt, som följer:
L A N D S K A P S L A G
om tillgängliga digitala tjänster
1 §
Lagens tillämpningsområde och syfte
Syftet med denna lag är att främja tillgången till tillgängliga digitala tjänster samt innehållets tillgänglighet och på så sätt förbättra vars och ens möjlighet att använda digitala tjänster på lika villkor.
Bestämmelserna i 2 kap. tillämpas på webbplatser och mobila applikationer som tillhandahålls av myndigheter och offentligrättsliga organ inom landskaps- och kommunalförvaltningen samt av tjänsteleverantörer för de tjänster som avses i 2a kap. 8a §. Bestämmelserna i 2a kap. tillämpas enbart på de digitala tjänster som avses i 8a § i det kapitlet och tillämpas på tjänsteleverantörer inom landskaps- och kommunalförvaltningen och på tjänsteleverantörer inom landskapets lagstiftningsbehörighet som yrkesmässigt tillhandahåller tjänster för allmänheten.
Genom denna lag genomförs Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2102 om tillgänglighet avseende offentliga myndigheters webbplatser och mobila applikationer, nedan webbtillgänglighetsdirektivet och till vissa delar Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/882 om tillgänglighetskrav för produkter och tjänster, nedan tillgänglighetsdirektivet.
2 §
Definitioner
I denna lag avses med
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
4) harmoniserad standard en europeisk standard som antagits på begäran av Europeiska kommissionen för tillämpningen av unionens harmoniseringslagstiftning.
5) konsument en fysisk person som skaffar en konsumtionsnyttighet huvudsakligen för annat ändamål än den näringsverksamhet som han eller hon idkar.
6) mikroföretag ett företag som har
a) färre än tio anställda och
b) en årsomsättning som inte överstiger 2 miljoner euro eller en årlig balansomslutning som inte överstiger 2 miljoner euro.
7) persontrafiktjänst tjänst som tillhandahålls konsumenter som en del av de trafiktjänster som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1177/2010 om passagerares rättigheter vid resor till sjöss och på inre vattenvägar och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 samt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 181/2011 om passagerares rättigheter vid busstransport och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004.
8) tjänsteleverantör myndigheter enligt 3 punkten samt offentligrättsliga organ enligt 3 § samt verksamheter inom lagtingets behörighet som yrkesmässigt tillhandahåller tjänster för allmänheten och vars digitala tjänster omfattas av denna lag.
9) tjänster som ger åtkomst till audiovisuella medietjänster tjänster som överförs via elektroniska kommunikationsnät som används för att identifiera, välja, ta emot information om samt konsultera audiovisuella medietjänster och eventuella tillhandahållna funktioner, såsom undertexter för döva och hörselskadade personer, syntolkning, talad textning och teckenspråkstolkning, som resultat av genomförandet av åtgärder för att göra tjänsterna tillgängliga i enlighet med vad som avses i artikel 7 i direktiv 2010/13/EU; och omfattar även elektroniska programguider (EPG).
4 §
Undantag från tillämpningsområdet
Denna lag tillämpas inte på digitala tjänster som tillhandahålls av radio-och televisionsföretag med uppdrag i allmänhetens tjänst till den del det är fråga om andra tjänster än tjänster som ger åtkomst till audiovisuella medietjänster.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
7 §
Tillgänglighetsutlåtande
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Myndigheterna ska tillhandahålla tillgänglighetsutlåtandena på det sätt som föreskrivs i en av kommissionen antagen genomförandeakt som avses i artikel 7.2 i webbtillgänglighetsdirektivet.
2a kap.
Vissa digitala tjänsters tillgänglighet
8a §
Kapitlets tillämpningsområde
Detta kapitel tillämpas endast på tjänsteleverantörer för tjänster som riktar sig till konsumenter och som avser
1) persontrafiktjänster inom landskapets lagstiftningsbehörighet, med undantag för stads-, förorts- och regionaltransporter, eller
2) tjänster som ger åtkomst till audiovisuella medietjänster.
Detta kapitel tillämpas inte på tjänster som tillhandahålls av mikroföretag.
8b §
Allmänna tillgänglighetskrav
Tjänsteleverantören ska säkerställa att de digitala tjänster som denne tillhandahåller uppfyller kraven i 5 § samt de kompletterande krav som anges i tillgänglighetsdirektivet. Tjänsteleverantören ska se till att det finns förfaranden för att säkerställa att de tillämpliga tillgänglighetskraven uppfylls under hela den tid som tjänsten tillhandahålls.
Tjänsteleverantören ska ge information om hur tjänsten fungerar, och om produkter används vid tillhandahållandet av tjänsten, om tjänstens koppling till dessa produkter, om produkternas egenskaper när det gäller tillgänglighet och om hur de fungerar tillsammans med hjälpmedel. Om stödtjänster finns att tillgå ska tjänsteleverantören säkerställa att de via tillgängliga kommunikationssätt ger information om tjänstens tillgänglighet och kompabilitet med tekniska hjälpmedel.
Kompletterande krav som uppfyller sådana enligt artikel 15 i tillgänglighetsdirektivet antagna harmoniserade standarder, eller delar av dem, till vilka hänvisningar har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, eller som överensstämmelser med de tekniska specifikationer, eller delar av dem, som fastställts i genomförandeakter som antagits av Europeiska kommissionen, ska anses uppfylla de i denna paragraf angivna tillgänglighetskrav som de aktuella standarderna, tekniska specifikationerna och delarna av dem täcker.
Närmare bestämmelser om de kompletterande kraven och om tillämpningen av dem kan utfärdas genom landskapsförordning.
8c §
Undantag från tillgänglighetskrav
Utöver vad som föreskrivs i 6 § om webbplatser och mobila applikationer kan en tjänsteleverantör avvika från tillgänglighetskraven för tjänsten, om leverantören utifrån en tillgänglighetsbedömning kan visa att uppfyllandet av tillgänglighetskraven medför
1) en sådan förändring i den digitala tjänsten som innebär en grundläggande ändring av dess grundläggande karaktär, eller
2) en oproportionerlig börda för tjänsteleverantören.
Utöver vad som föreskrivs i 6 § ska tjänsteleverantören vid bedömningen av tillgängligheten iaktta vad som i bilaga VI till tillgänglighetsdirektivet föreskrivs om kriterierna för bedömning av en oproportionerligt stor börda.
Avvikelse från tillgänglighetskraven får dock inte göras med stöd av vad som föreskrivs i 1 mom. om tjänsteleverantören från offentliga eller privata källor får medel som inte hör till de egna resurserna och som tillhandahålls för att förbättra tillgängligheten.
8d §
Förfaranden för avvikelse från tillgänglighetskrav
En tjänsteleverantör som avviker från tillgänglighetskraven med stöd av 8c § ska lämna tillsynsmyndigheten information om avvikelserna.
Tjänsteleverantören ska då
1) dokumentera bedömningen,
2) på begäran lämna bedömningen till tillsynsmyndigheten,
3) bevara den dokumenterade bedömningen i fem år från det att leverantören senast tillhandahållit den digitala tjänsten.
Bedömningen av huruvida tillgänglighetskraven leder till en oproportionerligt stor börda ska upprepas
1) när innehållet i den digitala tjänsten ändras,
2) på begäran av tillsynsmyndigheten, eller
3) minst vart femte år.
8e §
Information om hur en digital tjänst uppfyller tillgänglighetskraven
Tjänsteleverantören ska utöver vad som föreskrivs i 7 § om tillgänglighetsutlåtande offentliggöra en allmän beskrivning av den digitala tjänsten och information om hur den digitala tjänsten uppfyller de kompletterande kraven enligt tillgänglighetsdirektivet. Informationen ska ges i enlighet med bilaga V till tillgänglighetsdirektivet och ska ges i skriftlig och muntlig form och på ett sätt som är tillgängligt för personer med funktionsnedsättning. Tjänsteleverantören ska bevara informationen om hur tjänsten uppfyller tillgänglighetskraven så länge tjänsten i fråga tillhandahålls.
8f §
Skyldighet att informera om brister i digitala tjänsters tillgänglighet
Om en digital tjänst inte uppfyller tillgänglighetskraven ska tjänsteleverantören informera tillsynsmyndigheten om bristerna och om korrigerande åtgärder.
8g §
Kompletterande krav gällande information om persontrafiktjänster
Trafikidkare som tillhandahåller persontrafiktjänster samt innehavare av stationer, terminaler och hamnar för dessa trafiktjänster ska var och en på webbsidor och i mobilapplikationer tillhandahålla den information de har om
1) tillgängligheten hos de trafikmedel som används för att producera tjänsten,
2) tillgängligheten hos den infrastruktur och den bebyggda miljö som omger trafiktjänsterna,
3) assistans till personer med funktionsnedsättning,
4) smarta biljettförsäljningssystem,
5) reseinformation i realtid,
6) ytterligare information om användningen av tjänsten.
Den information som avses i 1 mom. ska tillhandahållas elektroniskt på webbplatser och i mobila applikationer i enlighet med vad som föreskrivs i 2 kap.
8h §
Kompletterande krav gällande tjänster som ger åtkomst till audiovisuella medietjänster
Tjänster som ger åtkomst till audiovisuella medietjänster ska
1) tillhandahålla elektroniska programguider som är uppfattningsbara, hanterbara, begripliga och robusta och tillhandahåller information om tillgänglighetstjänsterna,
2) säkerställa att tillgänglighetstjänsterna hos de audiovisuella medietjänsterna överförs fullt ut med adekvat kvalitet för en korrekt visning som är synkroniserad med ljud och video, så att användaren kan kontrollera visningen och användningen av dem.
Närmare bestämmelser om de kompletterande krav som ska tillämpas i fråga om tjänster som ger åtkomst till audiovisuella medietjänster kan utfärdas genom landskapsförordning.
8i §
Krav på funktionsprestanda
Tjänster som ger åtkomst till audiovisuella medietjänster behöver inte uppfylla tillgänglighetskraven i 8b och 8h §§ om det för tjänsten tillhandahålls minst ett alternativt driftsläge som uppfyller kraven på funktionsprestanda och om tjänsten då är minst lika tillgänglig som en tjänst som uppfyller kraven i paragraferna i fråga.
Närmare bestämmelser om de krav som gäller funktionsprestanda kan utfärdas genom landskapsförordning.
9 §
Tillsynsmyndighet
Ålands landskapsregering fungerar som tillsynsmyndighet enligt denna lag. Var och en kan anföra klagomål hos landskapsregeringen om att en myndighets webbplats eller mobila applikation inte uppfyller kraven i 2 kap. eller att en tjänsteleverantör inte iakttagit de krav som anges i 2a kap.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
10 §
Tillsynsmyndighetens uppgifter
Landskapsregeringen ska
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
2) övervaka och kontrollera att tillgänglighetskraven iakttas på det sätt som anges i de genomförandeakter som antagits med stöd av artikel 8.2 i webbtillgänglighetsdirektivet.
3) lämna de rapporter som avses i artikel 8.4 i webbtillgänglighetsdirektivet till Europeiska kommissionen.
4) övervaka och kontrollera att de krav som anges i 2a kap. har iakttagits.
11 §
Tillsynsmyndighetens befogenheter
Landskapsregeringen kan
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
4) vid utförandet av uppgifter enligt 10 § 4 punkten ålägga tjänsteleverantören att inom skälig tid se till att de digitala tjänsterna uppfyller kraven i 2a kap.
Denna lag träder i kraft den 20 .
Bestämmelserna i 2a kap. ska tillämpas från och med den 28 juni 2025.
Avtal om tjänster som hör till tillämpningsområdet för 2a kap. och ingåtts före den 28 juni 2025 kan förbli i kraft oförändrade tills deras giltighetstid upphör, men dock inte för längre tid än fem år från den dagen. Bestämmelserna i 2a kap. ska inte tillämpas på sådant innehåll på webbplatser och i
mobila applikationer som har arkiverats före den 28 juni 2025.
Bestämmelserna i 2a kap. ska inte tillämpas på förinspelade tidsberoende media som har publicerats före den 28 juni 2025.
Bestämmelserna i 2a kap. ska inte tillämpas på sådana filer skapade med kontorsprogram som finns på webbplatser eller i mobila applikationer och har publicerats före den 28 juni 2025.
4.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av räddningslagen för landskapet Åland
I enlighet med lagtingets beslut fogas till räddningslagen (2006:106) för landskapet Åland en ny 56a §, som följer:
56a §
Tillgänglighetskrav för det allmänna nödnumret 112
Ålands polismyndighet ska ta emot nödmeddelanden till det allmänna nödnumret 112 i form av realtidstal eller realtidstext. Ålands polismyndighet kan också möjliggöra att nödmeddelande tas emot på något annat sätt som möjliggör interaktion mellan den som sänder meddelandet och Ålands polismyndighet. Om Ålands polismyndighet möjliggör att ett nödmeddelande sänds med videobild ska Ålands polismyndighet svara på meddelandet med talkommunikation, text och video som synkroniseras i en totalkonversation.
Ålands polismyndighet ska svara på det allmänna nödnumret 112 med samma kommunikationssätt som nödnumret kontaktas med.
Närmare bestämmelser om mottagandet av nödkommunikation till det allmänna nödnumret 112 får utfärdas genom landskapsförordning.
Denna lag träder i kraft den .
Svar på det allmänna nödnumret 112 ska bringas i överensstämmelse med 56a § i denna lag senast den 28 juni 2027.
| Mariehamn den | |
|
L a n t r å d |
Veronica Thörnroos |
|
Föredragande minister |
Harry Jansson |
Parallelltexter
· Parallelltexter till landskapsregeringens lagförslag nr 29/2021-2022
[1] Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1177/2010 av den 24 november 2010 om passagerares rättigheter vid resor till sjöss och på inre vattenvägar och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004.
[2] Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 181/2011 av den 16 februari 2011 om passagerares rättigheter vid busstransport och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004.
[3] Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1371/2007 av den 23 oktober 2007 om rättigheter och skyldigheter för tågresenärer.
[4] Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91.
[5] SOU 2021:44 s. 114.
[6] Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1808 om ändring av direktiv 2010/13/EU om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster.
[7] Videodelningsplattformar som ger tillgång till audiovisuella medietjänster är dock ett exempel på ett undantag som både är en audiovisuell medietjänst och en tjänst som ger tillgång till en audiovisuell medietjänst. Videodelningsplattformar omfattas redan i dagsläget av landskapslagen om radio- och televisionsverksamhet.
[8] Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011 (marknadskontrolförordningen) syftar till att förbättra den inre marknadens funktionssätt genom att stärka marknadskontrollen av de produkter som omfattas av förordningen. Enligt artikel 2 ska förordningen tillämpas på de produkter som omfattas av den harmoniserade unionslagstiftning som förtecknas i förordningens bilaga I. Tillgänglighetsdirektivet har inte förtecknats i denna bilaga och förordningen är därmed inte direkt tillämplig på de produkter som omfattas av tillgänglighetsdirektivet. Marknadskontrollförordningens bestämmelser ska således enbart tillämpas i den mån som föreskrivs i direktivet. Tillgänglighetsdirektivets artikel 19 föreskriver att särskilt angivna artiklar i kapitel III i förordning (EG) nr 765/2008 ska tillämpas när marknadskontroll utövas över de produkter som omfattas av direktivet.
Detta kapitel upphävs emellertid i marknadskontrollförordningens artikel 39. I artikeln anges att hänvisningar till de bestämmelser i förordning (EG) nr 765/2008 som har utgått ska anses som hänvisningar till bestämmelserna i den nya förordningen. Förordningens bilaga III innehåller en jämförelsetabell som anger vilka artiklar i marknadskontrollförordningen som ersätter de upphävda artiklarna i förordning (EG) nr 765/2008. I de fall där tillgänglighetsdirektivet hänvisar till bestämmelser i kapitel III i förordning (EG) nr 765/2008 är det således i stället motsvarande bestämmelser i marknadskontrollförordningen som ska tillämpas.
[9] SOU 2021:44 s. 154.