Lagförslag 3/2012-2013

		LAGFÖRSLAG nr 3/2012-2013
		Datum
		2012-11-02
	Till Ålands lagting

Ny polislag

 

 

Huvudsakligt innehåll

 

Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en ny polislag för Åland. Samtidigt upphävs den nuvarande polislagen för landskapet Åland.

     I den nya polislagen kommer de viktigaste bestämmelserna om polisens uppgifter, de allmänna principer som polisen ska iaktta i sin verksamhet, målen för verksamheten, polisens befogenheter och medborgarnas skyldigheter mot polisen att finnas samlade. Den nya polislagen liknar till många delar den gällande polislagen, men innehåller även en del nyheter. Lagen har som helhet fått en ny struktur och gjorts mer detaljerad. Bland annat föreslås bestämmelserna om polisens befogenheter bli exaktare och mera heltäckande än de nuvarande.

     Genom den nya polislagen beaktas de grundläggande mänskliga rättigheterna på ett bättre sätt en tidigare, förtydligas myndighetsbefogenheterna med beaktande av en effektiv brottsbekämpning samt preciseras lagstiftningen i sakligt och språkligt hänseende. Den föreslagna polislagen samordnas samtidigt med de ändringar som nyligen har gjorts i tvångsmedelslagstiftningen i fråga om hemliga tvångsmedel och polisens metoder för inhämtande av information. Den nya polislagen följer i huvudsak rikets nya polislag.

     Lagförslaget innehåller även ett förslag till ändrad organisation för Ålands polismyndighet, som medför att det rådgivande organet polisdelegationen ersätts med ett mer styrande organ i form av en styrelse. Genom förslaget förstärks den demokratiska insynen och det medborgerliga inflytandet i polismyndigheten. Polismyndigheten kommer även framdeles att ledas av polismästaren, men polismästaren kommer vid sin sida att ha en styrelse med begränsat ansvar.

     Samtidigt föreslår landskapsregeringen att såväl landskapslagen om Ålands polismyndighet som räddningslagen för landskapet Åland anpassas till den administrativa sammanslagning som i praktiken redan har genomförts mellan landskapsalarmcentralen och Ålands polismyndighet.

     Dessutom föreslås vissa ändringar av landskapslagen om behandling av berusade, landskapslagen om ordningsvakter, förvaltningslagen för landskapet Åland, landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om personuppgifter och landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet.

     Avsikten är att de föreslagna lagarna ska träda i kraft den 1 januari 2014. Bestämmelser som däremot gäller förändringar i polisorganisationen föreslås träda i kraft så snart som möjligt.

 

__________________

 

 

INNEHÅLL

Huvudsakligt innehåll 1

Allmän motivering. 3

1. Gällande bestämmelser 3

1.1 Polislagen för landskapet Åland. 3

1.2 Överenskommelseförordning om polisförvaltningen på Åland. 4

1.3 Landskapslag om Ålands polismyndighet 4

2. Ny polislag i riket 4

2.1 Allmänt 4

2.2 Förändringar i polislagstiftningen. 5

3. Landskapsregeringens förslag. 6

3.1 Ny polislag för Åland. 6

3.2 Ändrad organisation för Ålands polismyndighet 7

3.3 Kommande förändringar i polislagstiftningen. 8

4. Lagstiftningsbehörigheten. 9

5. Förslagets verkningar 10

6. Beredningsarbete. 11

Detaljmotivering. 11

1. Polislag för Åland. 11

1 kap. Allmänna bestämmelser 11

2 kap. Allmänna befogenheter 14

3 kap. Säkerhetskontroller i polisens lokaler 17

4 kap. Teknisk övervakning och rätt att få information. 18

5 kap. Hemliga metoder för inhämtande av information. 18

6 kap. Polisundersökning. 30

7 kap. Tystnadsplikt och tystnadsrätt 30

8 kap. Skadestånd och arvoden. 31

9 kap. Särskilda bestämmelser 32

2. Landskapslag om ändring av landskapslagen om Ålands polismyndighet 36

3. Landskapslag om ändring av räddningslagen för landskapet Åland. 42

4. Landskapslag om ändring av 1 och 10 §§ landskapslagen om behandling av berusade  45

5. Landskapslag om ändring av landskapslagen om ordningsvakter 45

6. Landskapslag om ändring av 3 § förvaltningslagen för landskapet Åland. 46

7. Landskapslag om ändring av 1 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om personuppgifter 46

8. Landskapslag om ändring av 9 § landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet 46

Lagtext 48

P O L I S L A G för Åland. 48

L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om Ålands polismyndighet 88

L A N D S K A P S L A G om ändring av räddningslagen för landskapet Åland. 91

L A N D S K A P S L A G om ändring av 1 och 10 §§ landskapslagen om behandling av berusade  93

L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om ordningsvakter 94

L A N D S K A P S L A G om ändring av 3 § förvaltningslagen för landskapet Åland  95

L A N D S K A P S L A G om ändring av 1 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om personuppgifter 95

L A N D S K A P S L A G om ändring av 9 § landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet 96

Parallelltexter 97

 

 

Allmän motivering

 

1. Gällande bestämmelser

 

1.1 Polislagen för landskapet Åland

 

Polislagen (2000:49) för landskapet Åland, nedan kallad polislagen, trädde i kraft i landskapet den 1 september 2000. Polislagen följer i huvudsak rikets polislag (FFS 493/1995). Orsaken till att landskapet fick en egen polislag och inte en blankettlag motiveras i framställningen till ny polislandskapslagstiftning (nr 1/1999-2000) med det rimliga behov som allmänheten har av att lagar som berör vårt dagliga liv och som innehåller svar på frågor som ofta uppkommer i vårt samhälle och där vi har egen behörighet ska ingå i den åländska lagsamlingen. Samtidigt ansågs det underlätta för tjänstemännen vilkas arbete berördes av de aktuella bestämmelserna, om polislagstiftningen kunde återfinnas i en författning.

     Polislagen är uppdelad i sex kapitel, allmänna bestämmelser (1-9 §§), bestämmelser om befogenheter (10-27a §§), bestämmelser om inhämtande av information (28-37a §§), bestämmelser om polisundersökning (38-40 §§), särskilda bestämmelser (41-54 §§) och ikraftträdande (55 §).

     Efter att polislagen trädde i kraft har den ändrats endast två gånger, första gången genom ÅFS 2006/8 då polislagen anpassades till de senaste ändringarna av rikets polislag och andra gången genom ÅFS 2008/35 då delgivningsbestämmelserna i polislagen anpassades till förvaltningslagen (2008:9) för landskapet Åland.

     Vid den ändring av polislagen som gjordes genom ÅFS 2006/8 uppdaterades landskapslagstiftningen med de ändringar som dessförinnan hade gjorts i rikets polislag till och med FFS 583/2005. Största delen av ändringarna i rikets polislag berörde rättsområden som var att hänföra till rikets lagstiftningsbehörighet och som därmed oavsett regleringen i den åländska polislagen direkt skulle ha blivit tillämpliga i landskapet. Ändringarna gällde framför allt nya bestämmelser om okonventionella brottsbekämpnings- och brottsutredningsmetoder, säkerhetsvisitationer och säkerhetskontroller, stannande och flyttning av fordon, precisering av polisens befogenheter i arbetet mot terrorism och organiserad brottslighet, nya bestämmelser om åtgärdsfördröjning, preciserade bestämmelserna om inhämtande av information samt anpassning av regelverket till Schengenavtalen om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna, förändringar i den allmänna straffrätten, ändrad skjutvapenlagstiftning och dataskyddet vid elektronisk kommunikation.

     Efter att den åländska polislagen senast uppdaterades med rikets polislag har rikets polislag ändrats åtta gånger. Ändringarna gäller bland annat inrikesministeriets rätt att ingå internationellt samarbete (Prümfördraget), polisens möjlighet att anlita Försvarsutbildningsföreningen som hjälp i efterspaningsuppgifter och andra biståndsuppgifter, förutsättningarna för teleavlyssningar vid terroristbrott (Europarådets konvention om förbyggande av terrorism), förbud mot möjligheten att företa täckoperation för att förhindra, avslöja eller utreda grovt tullutredningsbrott och grovt ordnande av olaglig inresa, förändringar om vilka myndigheter som fattar beslut i vissa ärenden såsom täckoperation och bevisprovokation, delegeringsbestämmelser i fråga om samarbetet mellan polis, tull och gränsbevakning, polisens befogenheter vid gränskontroller samt polisens rätt att få uppgifter av en myndighet.

     De beskrivna ändringarna av rikets polislag efter år 2006 är i huvudsak att hänföra till rikets lagstiftningsbehörighet och är som sådana direkt tillämpliga i landskapet, trots att den åländska polislagen inte innehåller motsvarande bestämmelser.

 

1.2 Överenskommelseförordning om polisförvaltningen på Åland

 

Eftersom lagstiftningsbehörigheten är delad mellan riket och landskapet regleras polisförvaltningen i landskapet även av republikens presidents förordning (2011:33) om polisförvaltningen i landskapet Åland. Denna så kallade överenskommelseförordning preciserar polisens uppgifter och organisation med beaktande av självstyrelselagens bestämmelser och den omständigheten att polisens verksamhet på Åland är av blandad natur.

     Enligt 1 § 2 mom. i överenskommelseförordningen ska landskapets polis upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt utföra övriga uppgifter som hör till polisen, om inte något annat föreskrivs i lag eller förordning eller bestäms med stöd av överenskommelseförordningens 4 §. I 4 § regleras ledningsförhållanden i särskilda situationer. Genom bestämmelserna i överenskommelseförordningens 1 § 2 mom. är landskapets polis berättigad att sköta förundersökning av brott, ett rättsområde som enligt 27 § 23 punkten självstyrelselagen är att hänföra till rikets behörighet, i den mån dessa uppgifter inte ankommer på skyddspolisen eller centralkriminalpolisen. Rikets polis ska i landskapet svara för statens säkerhet och sköta de uppgifter som hör till skyddspolisen och centralkriminalpolisen.

     Den högsta tillsynen över landskapets polisväsende ankommer på landskapsregeringen, som förestår landskapets polisförvaltning, och på landshövdingen, som företräder rikets polisförvaltning.

 

1.3 Landskapslag om Ålands polismyndighet

 

Enligt landskapslagen (2000:26) om Ålands polismyndighet sköts landskapets polisförvaltning av Ålands polismyndighet. Polismyndigheten är administrativt underställd landskapsregeringen. Polismyndighetens verksamhet bedrivs inom en ordnings-, en brottmåls- och en kansliavdelning. För myndigheten ska finnas tre enheter, en i Mariehamn, en på landsbygden och en i skärgården.

     Verksamheten vid polismyndigheten leds av en polismästare, som utnämns av landskapsregeringen efter samtycke av landshövdingen. Polismyndigheten biträds av ett rådgivande organ som kallas polisdelegationen. Polisdelegationen har till uppgift att främja och effektivera polisens verksamhet. Närmare bestämmelser om polisdelegationens uppgifter och sammansättning finns i landskapsförordningen (2000:34) om Ålands polismyndighet.

     Polisdelegationen tillsätts av landskapsregeringen för en mandattid som motsvarar landskapsregeringens mandatperiod. Den består av åtta medlemmar, varav sju medlemmar jämte ersättare representerar olika regioner i landskapet enligt en särskild fördelning. Den åttonde medlemmen fungerar som ordförande och representerar landskapsregeringen.

     På polisdelegationen ankommer det särskilt att följa polisens verksamhet, att ta initiativ till att utveckla polisens verksamhet, att avge utlåtanden i ärenden som gäller polisen samt att handlägga till delegationens kännedom inkomna ärenden.

 

2. Ny polislag i riket

 

2.1 Allmänt

 

Den 1 januari 2014 träder en ny polislag (FFS 872/2011), nedan kallad rikets nya polislag, i kraft i riket. Rikets nya polislag ersätter den polislag (FFS 493/1995) som varit gällande i riket allt sedan oktober 1995.

     Arbetet med att ta fram rikets nya polislag ingick i ett större reformpaket, där även förundersöknings- och tvångsmedelslagstiftningen sågs över. Den nya förundersökningslagen (FFS 805/2011) och den nya tvångsmedelslagen (FFS 806/2011) träder i kraft samtidigt som rikets nya polislag. Avsikten med lagreformen var enligt dess förarbeten att uppdatera och komplettera polislagens bestämmelser så att de skulle bli entydigare samt att utveckla dem i konsekvens med de ändringar som skett i lagstiftningen. Samtidigt skulle bestämmelsernas lydelse förenklas och moderniseras. Viktiga målsättningar med reformen var dessutom att understryka de grundläggande och mänskliga rättigheterna, att på ett heltäckande och tydligt sätt reglera myndighetsbefogenheterna med beaktande av kraven på en effektiv brottsbekämpning samt att precisera lagstiftningen i sakligt och språkligt hänseende. En gemensam målsättning för ändringen av polislagen och tvångsmedelslagen var att så långt som möjligt förenhetliga och samordna regleringen av hemliga tvångsmedel respektive polisens metoder för inhämtande av information som det föreskrivs om i polislagen.

     Vidare har revideringen av polislagstiftningen särskilt inriktats på att avlägsna de tillämpnings- och tolkningsproblem som de högsta laglighetsövervakarna påtalat i den gällande lagstiftningen. Eftersom de kompletteringar, preciseringar och ändringar som krävdes i polislagen, förundersökningslagen och tvångsmedelslagen var så pass omfattande ansågs det enligt förarbetena motiverat att stifta nya lagar.

 

2.2 Förändringar i polislagstiftningen

 

Genom rikets nya polislag blir bestämmelserna exaktare och mera heltäckande än de nuvarande i fråga om polisens befogenheter, dels med beaktande av de grundläggande och mänskliga rättigheterna och dels brottsbekämpningens behov. Regleringen av grunderna för individens rättigheter och skyldigheter lyfts upp från förordningsnivå till lagnivå.

     Till skillnad mot gällande polislag har rikets nya polislag betydligt exaktare och utförligare bestämmelser om de principer som ska iakttas i polisens verksamhet. I lagen införs nya bestämmelser om respekten för de grundläggande och mänskliga rättigheterna och om principen om ändamålsbundenhet. Sistnämnda princip innebär att polisen får utöva sina befogenheter endast i föreskrivna syften. Principen har samband med den omständigheten att polisens befogenheter alltid ska vara baserad på uttryckliga bestämmelser.

     Rikets nya polislags bestämmelser om polisens allmänna befogenheter motsvarar i stor utsträckning den nuvarande lagens. Bestämmelsen om skydd mot brott och störningar preciseras. I bestämmelserna om säkerhetsvisitationer och säkerhetskontroller har vissa kompletteringar och förtydliganden gjorts. De grundläggande bestämmelserna om användning av maktmedel har inte ändrats, men lagen får noggrannare bestämmelser om användningen av skjutvapen. I lagen anges uttryckligen att en polisman i tjänsteutövning har rätt till nödvärn enligt strafflagen. I nödvärn handlar polismannen då under tjänsteansvar.

     Bestämmelserna om hemliga metoder för inhämtande av information baseras till stor del på motsvarande bestämmelser i tvångsmedelslagen. Med hemliga metoder för inhämtande av information avses enligt rikets nya polislag teleavlyssning, inhämtande av information i stället för teleavlyssning, teleövervakning, inhämtande av uppgifter om basstationer, systematisk observation, förtäckt inhämtande av information, teknisk observa-tion (teknisk avlyssning, optisk observation, teknisk spårning och teknisk observation av utrustning), inhämtande av identifieringsuppgifter om tele-adresser eller teleterminalutrustning, täckoperationer, bevisprovokation genom köp, styrd användning av informationskällor och kontrollerade leveranser. En del av dessa metoder är nya. Samtidigt har vissa preciseringar och justeringar av de nuvarande definitionerna och villkoren för att anlita hemliga metoder för att inhämta information gjorts.

     Hemliga metoder för att inhämta information ska kunna användas för att förhindra brott under förutsättningar som i väsentliga avseenden stämmer överens med dem som gäller vid utredning av brott. Dessa metoder får användas för att avslöja brott endast när det är fråga om ett i lagen närmare preciserat landsförräderibrott och brott som begås i terroristiskt syfte. Hemliga metoder för att inhämta information kan i vissa fall också användas för att avvärja fara.

     I bestämmelserna om hemliga metoder för inhämtande av information har lagstiftaren i mån av möjlighet beaktat både rättssäkerheten och brottsbekämpningens effektivitet. Domstolarna har här fått större beslutsbefogenheter i den nya lagen.

     Regleringen av täckoperationer blir genom rikets nya polislag mera detaljerade än tidigare. Utgångspunkten är att en polisman som utför en täckoperation inte får begå eller ta initiativ till brott. En polis som utför en täckoperation kan enligt lagen emellertid gå fri från straffansvar trots att han i sitt uppdrag gjort sig skyldig till smärre brott. En polisman som under en täckoperation deltar i en kriminell sammanslutnings verksamhet får på noggrant definierade villkor och i begränsad utsträckning påverka sammanslutningens verksamhet till exempel genom att skaffa fordon för sammanslutningen. Ett villkor är då att åtgärden skulle ha vidtagits även annars, att den inte kommer att orsaka i lagen närmare beskriven fara eller skada och att den på ett avgörande sätt främjar syftet med täckoperationen. Den som deltar i en täckoperation kan också i ett sådant fall gå fri från straffansvar.

     Även regleringen om underrättelse till den som varit föremål för hemliga metoder för inhämtande av information blir mer preciserad i den nya polislagen. När man överväger att skjuta upp underrättelsen eller att inte underrätta objektet, till exempel för att skydda en infiltratör, måste man vid bedömningen också beakta objektets rätt att bevaka sina intressen.

     Bestämmelserna om polisundersökning förändras inte innehållsmässigt genom den nya polislagen. Med polisundersökning avses annan polisiär undersökning än förundersökning med anledning av brott. Skyldigheten att göra polisundersökning ska alltid vara baserad på en bestämmelse i lag.

     Rikets nya polislag innehåller också bestämmelser om polispersonalens tystnadsplikt och tystnadsrätt och i det sammanhanget en ny bestämmelse om skyldighet att avslöja information. De som hör till polisens personal är trots sin tystnadsplikt och tystnadsrätt skyldiga att avslöja en sådan persons identitet som lämnat konfidentiell information eller agerat i samband med bevisprovokation genom köp eller en täckoperation, eller att avslöja information om en taktisk eller teknisk metod om detta är nödvändigt för bedömning av förutsättningarna för att inleda förundersökning eller utredning av ett brott, när det finns anledning att anta att informationslämnaren i denna egenskap eller den som agerat i samband med bevisprovokationen eller täckoperationen i det uppdraget har gjort sig skyldig till brott.

 

3. Landskapsregeringens förslag

 

3.1 Ny polislag för Åland

 

3.1.1 Överväganden

 

När rikets nya polislag träder i kraft den 1 januari 2014 uppstår en intressant situation som får konsekvenser även på den åländska polislagen. Den delade lagstiftningsbehörigheten inom polisens område medför nämligen att en stor del av de bestämmelser som ingår i rikets nya polislag blir direkt gällande i landskapet som sådana, oavsett vad som står i den åländska polislagen. Detta förutsätter att landskapet i god tid innan rikets nya polislag träder i kraft vidtar de åtgärder som är nödvändiga för att undvika att regelkonflikter och tolkningsproblem uppstår vid tillämpningen av den åländska polislagen.

     Landskapsregeringen föreslår därför att en ny polislag för Åland antas. Under beredningen av lagen har landskapsregeringen analyserat behovet av en särskild polislag för Åland eller en blankettlag genom vilken rikets nya polislag skulle göras tillämplig i landskapet. Vid tillkomsten av den gällande polislagen konstaterades i både landskapsstyrelsens framställning nr 1/1999-2000 och lagutskottets betänkande nr 5/1999-2000 att det såväl ur polisens synvinkel som ur medborgarnas synvinkel är väsentligt att polisens befogenheter liksom medborgarnas skyldigheter i förhållande till polisen och de rättigheter medborgarna har i sina kontakter med polisen finns tillräckligt detaljerade i landskapslagstiftningen. Utgående från detta synsätt tillstyrkte dåvarande lagting att olika bestämmelser av rikslagstiftningsnatur inarbetades i landskapets polislag.

     Av samma motiv föreslår nu landskapsregeringen att en helt ny, egen polislag antas. Den traditionella blankettlagstiftningstekniken föreslås således inte användas. Landskapsregeringen har dock vid utarbetandet av förevarande förslag till ny polislag i tillämpliga delar följt rikets nya polislag med beaktande av att behörighetsmarginalerna är sådana att en del till rikslagstiftningen hörande bestämmelser, med stöd av 19 § 3 mom. självstyrelselagen, kunnat upptas i landskapslagen. Utöver de motiveringar som ingår i detta lagförslag hänvisas till de riksdagshandlingar som ligger till grund för rikets nya polislag. I dessa dokument finns kompletterande motiveringar. Regeringens proposition 224/2010 med förslag till polislag och vissa lagar i samband med den behandlas även i riksdagens förvaltningsutskotts betänkande 42/2010, grundlagsutskottets utlåtande 67/2010 samt lagutskottets utlåtande 21/2010. Den valda lagstiftningsmodellen medför att de förändringar som framdeles görs i rikets polislag kontinuerligt måste följas upp. Vid behov måste sedan nödvändiga uppdateringar göras i den åländska polislagstiftningen, så att regelkonflikter och tolkningsproblem kan undvikas vid tillämpningen av den åländska polislagen.

 

3.1.2 Den nya polislagens innehåll

 

I landskapsregeringens förslag till ny polislag kommer de viktigaste bestämmelserna om polisens uppgifter, de allmänna principer som polisen ska iaktta i sin verksamhet, målen för verksamheten, polisens befogenheter och medborgarnas skyldigheter mot polisen att finnas samlade. Den nya polislagen liknar till många delar den gällande polislagen, men innehåller även en del nyheter. Rent generellt kan sägas att preciseringar har gjorts i fråga om hemliga metoder för inhämtande av information, nya bestämmelser om polispersonalens tystnadsplikt har tillkommit samtidigt som bestämmelserna om skadestånd justerats något. Bestämmelserna om polisens befogenheter föreslås samtidigt bli exaktare och mera heltäckande än de nuvarande. Lagen har som helhet fått en ny struktur och gjorts mer detaljerad. Eftersom den nya polislagen utformats med utgångspunkt från rikets nya polislag hänvisas i övrigt till den redogörelse som finns ovan i kapitel 2.

     Med tanke på den delade lagstiftningsbehörigheten inom polisens område förslås att den nya polislagen ska kunna träda i kraft samtidigt som rikets nya polislag det vill säga den 1 januari 2014.

 

3.2 Ändrad organisation för Ålands polismyndighet

 

Inom landskapsregeringen och polismyndigheten har det en längre tid pågått ett arbete med att reformera polismyndighetens organisation. Avsikten med en organisationsförändring har bland annat varit att skapa ett effektivare och mer flexibelt arbetssätt inom ramen för tilldelade resurser. Som ett resultat av detta arbete överlämnade landskapsregeringen i maj 2011 en framställning om ny styrning av Ålands polismyndighet (FR nr 29/2010-2011) till lagtinget. Lagtinget förkastade sedermera det i framställningen ingående lagförslaget i dess helhet.

     Landskapsregeringen föreslår i enlighet med regeringsprogrammet från den 22 november 2011 att organisationen vid polismyndigheten ändras. Enligt förslaget ersätts den förtroendevalda polisdelegationen, som mer har karaktären av ett rådgivande organ, med ett mer styrande organ i form av en styrelse. Den ledningsform som föreslås är en styrelse med begränsat ansvar. Förändringen medför att den demokratiska insynen och det medborgerliga inflytandet i polismyndigheten förstärks. Polismyndigheten kommer även framdeles att ledas av polismästaren, men han eller hon kommer vid sin sida att ha en styrelse med begränsat ansvar. Polismästaren kommer fortsättningsvis att utnämnas av landskapsregeringen. Den föreslagna styrelsen är inte ett ledningsorgan i den bemärkelsen att styrelsen leder verksamheten. Styrelsens främsta uppgift är att biträda polismästaren i arbetet med att utveckla myndigheten i enlighet med de mål som lagting och landskapsregeringen satt upp för verksamheten samt att sköta vissa andra i lag angivna uppgifter.

     Genom förslaget får styrelsen en annan roll än polisdelegationen i och med att styrelsen föreslås fatta besluta i vissa specifika ärenden. Styrelsen förslås bland annat lägga förslag om de långsiktiga besluten inom polismyndigheten såsom budgetförslag och verksamhetsmål samt även fatta beslut om myndighetens egna organisation och verksamhetsplanering. Polismyndigheten och dess styrelse får genom förslaget ett större ansvar att driva verksamheten. Genom att delegera regleringen av myndighetens interna organisation till myndigheten själv skapas bättre och effektivare förutsättningar för att framtida organisationsförändringar blir mer flexibla och anpassningsbara till olika behov och förutsättningar.

     Styrelsen för polismyndigheten ska utses av landskapsregeringen och föreslås bestå av en ordförande och en vice ordförande samt fyra andra medlemmar. I styrelsen ska juridisk sakkunskap finnas representerad. Föredragande i styrelsen föreslås polismästaren vara.

     Den föreslagna organisationsmodellen är enligt landskapsregeringen den mest ändamålsenliga modellen för en lekmannastyrning med beaktande av det regelverk och den verksamhet som polisen dagligen hanterar. Polisverksamheten är detaljreglerad i olika speciallagar och i flertalet fall är den tjänsteman som ska fatta ett beslut direkt angiven i lagtexten, i synnerhet i frågor som rör den personliga integriteten. De polisoperativa frågorna ska dock även fortsättningsvis ledas av polismästaren eller av honom eller henne underställt polisbefäl. Lekmannastyrelsens fokus ska ligga på de mer långsiktiga besluten, såsom organisationsfrågor och verksamhetsplanering, medan detaljplanering eller planering för kortare perioder bör ligga på polismästaren. Sedvanliga förvaltningsärenden som ankommer på polismyndigheten ska fortsättningsvis administreras av tjänstemannakåren vid polismyndigheten.

 

3.3 Kommande förändringar i polislagstiftningen

 

Vid inrikesministeriet har det upptäckts ändringsbehov i rikets nya polislag, som måste åtgärdas redan innan polislagen hinner träda i kraft den 1 januari 2014. Till största delen är det fråga om tekniska ändringar. En kompletterande regeringsproposition är under beredning vid ministeriet. Enligt inrikesministeriets tidsplan beräknas propositionen bli överlämnad till riksdagen i slutet av december 2012. Riksdagen uppskattas vara färdig med behandlingen av propositionen senast vid utgången av april 2013.

     Med tanke på den lagstiftningsmodell som valts för den åländska polislagen, måste landskapsregeringen senast då nämnda proposition blivit färdigbehandlad i riksdagen återkomma med ett nytt lagförslag till lagtinget med ändring av den i detta lagförslag föreslagna polislagen. Till stor del förväntas ändringarna beröra rättsområden som är att hänföra till rikets lagstiftningsbehörighet. Oavsett detta måste ändringarna tas in i den nya polislagen, så att ändringarna kan träda i kraft samtidigt som den nya polislagen som helhet.

     Landskapsregeringen ber att få återkomma med ett nytt lagförslag i ärendet senast våren 2013.

 

4. Lagstiftningsbehörigheten

 

Lagstiftningsbehörigheten för de rättsområden som berörs av detta lagförslag är enligt självstyrelselagen delad. Enligt 18 § 6 punkten självstyrelselagen har landskapet lagstiftningsbehörighet i fråga om allmän ordning och säkerhet med de undantag som nämns i 27 § 27, 34 och 35 punkten. Allmän ordning och säkerhet är centralt begrepp som länge använts för att beskriva polisens uppgifter. Enligt den juridiska litteraturen innebär allmän ordning och säkerhet att det av rättsordningen upprätthållna normala tillståndet råder i samhället. Till normalt tillstånd hör särskilt att ingen orsakar störning genom att föröva en straffbar gärning (Poliisin toimivallan määrä, Kari Sinisalo och Polisrätt, Klaus Helminen). Enligt regeringens proposition 224/2010 med förslag till polislag ingår i begreppet allmän ordning och säkerhet åtminstone all polisiär verksamhet vars avsikt är att skapa och upprätthålla en trygg livs- och verksamhetsmiljö för samhällsmedlemmarna, avvärja och förebygga rättskränkningar och störningar samt undanröja pågående störningar och utreda rättskränkningar som redan begåtts. Enligt propositionen kan begreppets grammatikaliska utformning ge intrycket att bestämningen ”allmän” hänför sig också till ordet ”säkerhet”. Här avses emellertid inte endast detta utan enligt vedertagen uppfattning är polisens skyldighet att skydda också enskilda personers säkerhet samt att trygga säkerheten på privata platser.

     Till de från allmän ordning och säkerhet undantagna rättsområdena som enligt självstyrelselagen är att hänföra till rikets lagstiftningsbehörighet nämner självstyrelselagen skjutvapen och skjutförnödenheter, försvarsväsendet, gränsbevakningen, ordningsmaktens verksamhet för tryggande av statens säkerhet, försvarstillstånd och beredskap inför undantagsförhållanden samt i fråga om explosiva ämnen till den del rikets säkerhet berörs. Under landskapets behörighet faller regleringen i fråga om landskapsregeringen och under denna lydande myndigheter, landskapets tjänstemän, brand- och räddningsväsendet samt socialvård enligt 18 § 1, 2, 6 och 13 punkten självstyrelselagen.

     Som även nämnts ovan regleras polisverksamheten i landskapet dessutom av en överenskommelseförordning om polisförvaltningen i landskapet Åland. Enligt 1 § 2 mom. i överenskommelseförordningen ska landskapets polis upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt utföra övriga uppgifter som hör till polisen om inte något annat bestämts i lag eller förordning. Genom bestämmelsen är landskapets polis berättigad till att sköta bland annat förundersökning av brott, som enligt 27 § 23 punkten självstyrelselagen hör till rikets behörighet.

     I sammanhanget kan även 27 § 24 punkten självstyrelselagen nämnas, som anger att administrativa ingrepp i den personliga friheten är en riksangelägenhet, liksom regleringen av bolag och andra privaträttliga sammanslutningar enligt 27 § 8 punkten självstyrelselagen. Till rikets behörighet hör dessutom enligt 27 § 1 punkten självstyrelselagen bland annat stiftande av grundlag och avvikelse från grundlag samt enligt 2 punkten bland annat rätten att färdas från en ort till en annan och utövande av församlingsfriheten. Bestämmelser om de grundläggande fri- och rättigheterna finns i 2 kapitlet grundlagen. Enligt högsta domstolen (diarenr HD 2000/50) är många av dessa fri- och rättigheter sådana som kan påverkas eller stå i konflikt med de bestämmelser som gäller polisens verksamhet. I grundlagen föreskrivs att man genom lag i vissa fall kan inskränka de grundläggande fri- och rättigheterna. Den föreslagna polislagen innehåller många sådana bestämmelser som gäller frågor som hör till rikets behörighet. I självstyrelselagen finns dock en bestämmelse som gör det möjligt att ta in bestämmelser av rikslagstiftningsnatur i en landskapslag. Enligt 19 § 3 mom. självstyrelselagen kan lagtinget i en landskapslag för vinnande av enhetlighet och överskådlighet uppta bestämmelser av rikslagstiftningsnatur som i sak överensstämmer med motsvarande bestämmelser i en rikslag. Då det är fråga om lagstiftning av blandad karaktär, såsom i den nu aktuella polislagstiftningen, har detta förfarande ansetts tillåtet, då väsentliga delar av rättsområdet hör till landskapets lagstiftningsbehörighet, varvid även har beaktats om det genom denna lagstiftningsteknik kan skapas en lagteknisk tillfredställande och enhetlig författning.

     Trots att en stor del av de bestämmelser som ingår i den föreslagna polislagen är att hänföra till rikets lagstiftningsbehörighet, bedömer landskapsregeringen att en väsentlig del av de bestämmelser som totalt sett kommer att finnas i den nya polislagen för Åland är att hänföra till landskapets lagstiftningsbehörighet, varför antagandet en ny polislag enligt detta lagförslag är möjlig enligt självstyrelselagen.

 

5. Förslagets verkningar

 

Förslaget som helhet torde inte medföra några nämnvärda ekonomiska och organisatoriska verkningar för landskapet. Förändringen av organisationen för Åland polismyndighet kommer dock att medföra en utökad byråkrati i och med att ett nytt beslutorgan införs vid myndigheten. För att inte behöva ta resurser från den befintliga polisverksamheten kommer organisationsförändringen att medföra att polismyndigheten måste tillföras nya tilläggsresurser. Polismyndighetens behov av tilläggsresurser får övervägas i samband med den budgetberedning som ansluter sig till den föreslagna lagstiftningens ikraftträdelsetidpunkt.

     De personregister Ålands polismyndighet använder i sitt dagliga arbete utgörs till en inte obetydlig andel av de permanenta personregister som är avsett för polisens riksomfattande bruk. Informationssystemen för polisärenden, förvaltningsärenden och misstänkta samt Europolinformationssystemet och Schengens nationella informationssystem är permanenta riksomfattande personregister. De uppdateringar av polisens datasystem som förslaget kräver kommer således att beaktas inom ramen för de uppdateringar som staten gör till följd av rikets nya polislag.

     Som tidigare har påtalats hänger den föreslagna polislagen nära samman med reformen av förundersöknings- och tvångsmedelslagstiftningen. Ett behov av utbildning i fråga om den nya lagstiftningen kommer att uppstå för polispersonalen. Landskapsregeringens avsikt är att denna utbildning, med stöd av 10 § överenskommelseförordningen om polisförvaltningen i landskapet Åland, ska kunna erbjudas i anslutning till den utbildning som staten kommer att ordna i samband med att den nya lagstiftningen införs.

     I övrigt hänvisas i fråga om lagförslagets konsekvenser till de riksdagshandlingar som ligger till grund för rikets nya polislag.

     I och med att polisdelegationen ersätts med en styrelse krävs följdändringar i landskapsförordningen om Ålands polismyndighet.

 

6. Beredningsarbete

 

Under beredningen av ärendet varit på remiss till 12 stycken remissinstanser. Remissinstanserna var Ålands polismyndighet, Polisdelegationen, Statens ämbetsverk på Åland, Landskapsåklagarämbetet på Åland, Ålands Kommunförbund k.f., Räddningscheferna vid Räddningsverket Mariehamn och Räddningsområde Ålands landskommuner, Ålands brand- och räddningsförbund, Ålands Polisförening r.f., TCÅ r.f. samt ungdomsrådet.

Även landskapsregeringens allmänna förvaltnings kansliavdelning har hörts i ärendet.

 

Detaljmotivering

 

1. Polislag för Åland

 

1 kap. Allmänna bestämmelser

 

1 § Polisens uppgifter. I paragrafen finns en allmän beskrivning av polisens uppgifter. Delvis motsvarande bestämmelser finns i 1 § i gällande polislag och i 9 § gällande polisförordning för landskapet Åland. Enligt förslaget har polisen till uppgift att även utreda brott och föra brott till åtalsprövning. Bestämmelsen kan ses som information för de uppgifter landskapets polis har med stöd av republikens presidents förordning om polisförvaltningen i landskapet Åland. Förslaget överensstämmer med 1 kap. 1 § i rikets nya polislag. För den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas därför till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

2 § Respekt för de grundläggande rättigheterna och de mänskliga rättigheterna. Enligt paragrafen ska polisen respektera de grundläggande rättigheterna och de mänskliga rättigheterna, och när den utövar sina befogenheter välja det motiverbara alternativ som bäst tillgodoser dessa rättigheter. Förslaget överensstämmer med 1 kap. 2 § i rikets nya polislag. För den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas därför till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

3 § Proportionalitetsprincipen. I den föreslagna paragrafen preciseras proportionalitetsprincipen i jämförelse med 2 § 2 mom. andra meningen i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 1 kap. 3 § i rikets nya polislag. För den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas därför till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

4 § Principen om minsta olägenhet. Enligt paragrafen får det inte genom polisens åtgärder ingripas i någons rättigheter i större utsträckning och ingen får orsakas större skada eller olägenhet än vad som är nödvändigt för att utföra uppdraget. En motsvarande bestämmelse finns i 2 § 2 mom. första meningen i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 1 kap. 4 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

5 § Principen om ändamålsbundenhet. Polisen får enligt paragrafen utöva sina befogenheter endast i föreskrivna syften. Förslaget överensstämmer med 1 kap. 5 § i rikets nya polislag. För den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas därför till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

6 § Utförande av uppgifter och väsentlighetsordning. I bestämmelsen regleras allmänt hur polisen ska utföra sina uppgifter. Motsvarande bestämmelser finns 2 § 3 mom. och 3 § i den gällande polislagen. Förslaget motsvarar 1 kap. 6 § i rikets nya polislag. För den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas därför till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

7 § Information om grunden för en åtgärd. Den som utsätts för en åtgärd av polisen ska enligt huvudregeln informeras om orsakerna till denna så snart som möjligt. En motsvarande bestämmelse finns i 4 § i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 1 kap. 7 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

8 § Skyldigheten att ange sin ställning som polisman samt identifiering av polismän. I paragrafens 1 mom. intas en bestämmelse enligt vilken en polisman vid behov ska presentera sig som polis för den som är föremål för en åtgärd och på begäran visa upp sitt tjänstemärke, om presentationen eller uppvisandet kan ske utan att åtgärden äventyras. En delvis motsvarande bestämmelse finns i 8 § landskapslagen om Ålands polismyndighet, enligt vilken tjänstemärket ska medföras vid tjänsteutövning och visas upp vid behov eller på begäran, när det är möjligt utan att uppdraget äventyras. Landskapsregeringen föreslår att bestämmelsen om tjänstemärke flyttas till polislagen. Bestämmelsen reglerar förhållanden som vänder sig utanför polismyndigheten, varför en placering i polislagen är mer ändamålsenlig. Samtidigt är det skäl att precisera och komplettera bestämmelsen, eftersom en polisman kan ange sin ställning också på annat sätt än genom att visa upp sitt tjänstemärke. Dessutom justeras bestämmelsen så att den polisman som har utfört en tjänsteåtgärd kan identifieras vid behov.

     Motsvarande beslutsfullmakt om tjänstemärkets utformning som finns i 8 § landskapslagen om Ålands polismyndighet föreslås genom detta lagförslag intagen i lagens förordningsfullmakt i 9 kap. 11 §. Närmare bestämmelser om tjänstemärke finns i dag i Ålands landskapsstyrelses beslut (2000:40) om polisens tjänstemärke.

     Förslaget överensstämmer med 1 kap. 8 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas i övrigt till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

9 § Åtgärdseftergift och åtgärdsfördröjning. I paragrafen finns bestämmelser om åtgärdseftergift och åtgärdsfördröjning. Paragrafens 1 och 2 mom. överensstämmer i sak med 5 § 2 och 3 mom. i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 1 kap. 9 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

10 § Uniform och beväpning. I paragrafen intas bestämmelser om uniform och beväpning, bestämmelser som i dag huvudsakligen finns i 7 § landskapslagen om Ålands polismyndighet. Polisens uniform och beväpning har en inte obetydlig relevans i situationer som utspelar sig även utanför polismyndigheten. Bestämmelserna föreslås därför flyttade från den lagstiftning som reglerar själva myndigheten till den nya polislagen. På så sätt får regelverket en mer ändamålsenlig placering.

     I landskapet föreslås inte att skyldigheten för överväktare och väktare att bära uniform nämns i paragrafens 1 och 3 mom., på samma sätt som i motsvarande bestämmelse i 1 kap. 10 § i rikets nya polislag, eftersom det i landskapet inte finns någon sådan tjänstekategori vid Ålands polismyndighet. De tjänster som finns vid polismyndigheten finns uppräknade i 2 § landskapsförordningen (2004:34) om Ålands polismyndighet. De överväktare och väktare som tjänstgör vid polisen i riket är anställda av en polismyndighet, men de är inte polismän. Deras uppgift är att upprätthålla ordningen och säkerheten inom de fastigheter och områden där väktaren har sitt verksamhetsställe, varvid deras befogenheter bygger på att de biträder polisen. De har också till uppgift att ha hand om och bevaka personer i polisens förvar. Rätten att använda maktmedel för utövande av tjänsteuppdrag eller av någon annan därmed jämförbar uppgift ska enligt 4 kap. 6 § 1 mom. strafflagen (FFS 39/1889) föreskrivas särskilt genom lag. Närmare bestämmelser om en väktares beslutanderätt finns bland annat i lagen om behandlingen av personer i förvar hos polisen (FFS 841/2006). Tidigare benämndes de aktuella tjänstemännen överbevakningsvaktmästare och bevakningsvaktmästare i riket. Benämningen ändrades till överväktare och väktare i riket år 1999 genom FFS 356/1999. I landskapet ser situationen som sagt lite annorlunda ut. Vid Ålands polismyndighet skulle det dock enligt uppgift finnas två personer anställda som tf. vaktmästare, vilka i praktiken utför liknande uppgifter som väktarna vid polisförvaltningen i riket. Inte heller dessa vaktmästare finns upptagna i tjänstetablån i landskapsförordningen om Ålands polismyndighet eller i tjänstetablån över offentlig- eller privaträttligt anställda vid Ålands polismyndighet i landskapsbudgeten för år 2012.

     I sammanhanget är det viktigt att påtala att enligt riksdagens grundlagsutskott ska grunderna för tjänstemännens skyldigheter framgå av tillräckligt klara lagregler (se GrUU 3/2000 rd). Till dessa skyldigheter hör även de grundläggande bestämmelserna om en tjänstemans skyldighet att bära en uniform. Såvida den åländska polismyndigheten framdeles vill komplettera sin personal med personer som utövar motsvarande uppgifter som väktarna inom rikets polisförvaltning, måste lagstiftningen om bland annat tjänstemännens uniformering kompletteras. Dagens situation är inte tillfredställande sett ur ett rättligt perspektiv och måste snarast åtgärdas på lagnivå. Diskussioner förs därför om att ombilda en tjänst som yngre konstapel till en tjänst som väktare vid polismyndigheten. Ett beslut om detta kommer tidigast att ske i samband med landskapsbudgeten för år 2013. Landskapsregeringen bedömer det mest ändamålsenligt att återkomma till denna fråga i ett nytt lagförslag tidigast vid årsskiftet 2012-2013, eftersom den i detta lagförslag föreslagna polislagen ändå måste kompletteras med nya motsvarande bestämmelser som är aviserade att tas in i rikets nya polislag. Avsikten är att regeringen ska överlämna en kompletterande proposition med förslag till ändring i polislagen till riksdagen senare i höst.

     Paragrafens reglering av beslutfattandet inom landskapets polisförvaltning i paragrafens 2 och 4 mom. är i sak utformat i överensstämmelse med bestämmelserna i 7 § landskapslagen om Ålands polismyndighet.

     När beslut fattas om uniform och beväpning för landskapets polis ska landskapsregeringen samråda med landshövdingen. Skyldigheten till samråd följer av 9 § republikens presidents förordning om polisförvaltningen i landskapet Åland.

     I övrigt hänvisas i fråga om motiveringen till förarbetena (RP 224/2010 rd) till rikets polislag.

 

11 § En polismans rätt att ge befallningar. I paragrafens regleras polisens rätt att ge befallningar. Bestämmelsen motsvarar 26 § i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer i huvudsak med 1 kap. 11 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

12 § Polisman. I fråga om definitionen av polisman hänvisas till landskapslagen om Ålands polismyndighet. Den föreslagna paragrafen motsvarar 1 kap. 6 § i den gällande polislagen. Enligt 3 § landskapslagen om Ålands polismyndighet avses med polisman polismästaren, överkommissarien och kommissarierna, vilka utgör polisbefälet, samt övriga i 2 § landskapsförordningen om Ålands polismyndighet angivna polisunderbefäl och polismanskap. Enligt förordningen räknas överkonstaplarna till polisunderbefälet och de äldre och yngre konstaplarna till polismanskapet.

 

2 kap. Allmänna befogenheter

 

1 § Identifiering. I paragrafen finns bestämmelser om identifiering, bestämmelser som i huvudsak motsvarar 10 § i den gällande polislagen. Förslaget motsvarar 2 kap. 1 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

2 § Gripande av en person för att skydda denne. Bestämmelsen motsvarar 11 § i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 2 kap. 2 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag. Bestämmelsen fordrar en teknisk justering av 1 § landskapslagen (1974:21) om behandling av berusade.

 

3 § Gripande av efterlysta. I paragrafen föreskrivs om gripande av efterlysta på motsvarande sätt som i 12 § i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 2 kap. 3 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

4 § Genomsökning för gripande av en person. Enligt paragrafen har en polisman för att få tag på en person som ska hämtas till polisundersökning enligt den nya polislagens 6 kap. rätt att göra husrannsakan eller platsgenomsökning. Bestämmelsen motsvarar delvis 13 § i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 2 kap. 4 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

5 § Skydd av hemfrid och offentlig frid. I paragrafen, som i huvudsak motsvarar 14 § i den gällande polislagen, regleras skyddet av hemfrid och offentlig frid. Förslaget överensstämmer med 2 kap. 5 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

6 § Tillträde och genomsökning i faro- och skadesituationer. Den föreslagna bestämmelsen om tillträde och genomsökning i faro- och skadesituationer har sin motsvarighet i 15 och 16 §§ i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 2 kap. 6 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

7 § Vidtagande av åtgärder. Denna paragraf motsvarar med vissa ändringar 17 § i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 2 kap. 7 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

8 § Avspärrning av platser och områden. Bestämmelsen motsvarar 18 § i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer i huvudsak med 2 kap. 8 § i rikets nya polislag.

     Enligt 10 § 3 mom. lagen om sammankomster (FFS 530/1999) kan polisen anvisa en annan plats som är lämplig med hänsyn till syftet med sammankomsten, om säkerheten för människor äventyras, miljön orsakas avsevärd olägenhet, egendom skadas eller utomstående, trafiken eller tillställningar som ingår i ett statsbesök eller en internationell konferens som anordnas av ett offentligt samfund eller tillställningar som i fråga om behovet av skydd kan jämställas med sådana störs i en oskälig mån till följd av att en allmän sammankomst ordnas på den plats som uppgivits. Genom landskapslagen (2010:30) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om sammankomster är lagen om sammankomster tillämplig i landskapet även inom de rättsområden som landskapet har behörighet inom. Blankettlagen om sammankomster innehåller inga avvikelser i fråga om 10 § lagen om sammankomster. I den föreslagna paragrafens 3 mom. intas av lagtekniska orsaker en direkt hänvisning till 10 § lagen om sammankomster och polisens rätt att anvisa platsen för en allmän sammankomst.

     I övrigt hänvisas i fråga om motiveringen till förarbetena (RP 224/2010 rd) till rikets polislag.

 

9 § Skingrande av folksamling. Bestämmelsen om polisens rätt att skingra en folksamling motsvarar 19 § i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 2 kap. 9 § i rikets nya polislag.

     Enligt samma teknik som i föregående paragraf (2 kap. 8 §) intas i paragrafens 3 mom. i fråga om hänvisningen till 21 och 22 §§ lagen om sammankomster en direkt hänvisning till rikslagens bestämmelser istället för en indirekt hänvisning via blankettlagen. Blankettlagen om sammankomster innehåller inga avvikelser i fråga om 21 och 22 §§ lagen om sammankomster.

     I övrigt hänvisas i fråga om motiveringen till paragrafen till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

10 § Skydd mot brott och störande beteende. Den föreslagna paragrafen motsvarar med vissa ändringar 20 § i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 2 kap. 10 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

11 § Stoppande och flyttning av fordon. Bestämmelsen om polisens rätt att stoppa och flytta fordon motsvarar 21 § i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 2 kap. 11 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

     I paragrafens 2 mom. intas dock en hänvisning till vägtrafiklagen (1983:27) för landskapet Åland istället för rikets vägtrafiklag.

 

12 § Säkerhetsvisitation. I paragrafen regleras polisens rätt till säkerhetsvisitation i vissa situationer. Bestämmelsen motsvarar med vissa ändringar 22 § i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 2 kap. 12 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

13 § Verkställande av säkerhetsvisitation. Paragrafen reglerar hur en säkerhetsvisitation ska verkställas och om metoderna i detta avseende. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i den gällande polislagen.

     Förslaget överensstämmer med 2 kap. 13 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

14 § Omhändertagande av farliga föremål och ämnen. Paragrafen motsvarar 23 § i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 2 kap. 14 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

     I paragrafens 1 mom. intas däremot en hänvisning till landskapslagen (2007:98) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor istället för till rikslagen om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor (FFS 390/2005). Enligt blankettlagen är rikslagen om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor tillämplig i landskapet med vissa avvikelser.

 

15 § Hantering av omhändertagen egendom. I paragrafen regleras hur omhändertagen egendom ska hanteras. Bestämmelsen motsvarar 24 § i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 2 kap. 15 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

16 § Fasttagande och avlivande av djur. I paragrafen regleras en polismans rätt att ta fast och i sista hand avliva ett djur. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 25 § i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 2 kap. 16 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

17 § Användning av maktmedel. I paragrafen ingår bestämmelser om rätten av använda maktmedel och grunderna för bedömning av maktmedlens försvarlighet. Även polismans rätt till nödvärn i tjänsteutövningen regleras i paragrafen. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 27 § i den gällande polislagen.

     Förslaget överensstämmer i huvudsak med 2 kap. 17 § i rikets nya polislag. På samma sätt som i den gällande polislagen förslås paragrafen inte innehålla några bestämmelser om polisens rätt att använda militära maktmedel. För den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

18 § Beredskap för och varning om användning av maktmedel. Någon motsvarighet till de i paragrafen föreslagna bestämmelserna om beredskap för och varning om användning av maktmedel finns inte i gällande polislag eller -förordning. Motsvarande bestämmelser finns dock i inrikesministeriets förordning om polisens användning av maktmedel (FFS 979/2004), som till den del bestämmelserna är att hänföra till rikets lagstiftningsbehörighet är att anse som gällande även i landskapet. Genom förslaget tas bestämmelserna författningsmässigt in på lagnivå i enlighet med grundlagen.

     Förslaget överensstämmer med 2 kap. 18 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

19 § Användning av skjutvapen. Den föreslagna paragrafen om användning av skjutvapen har sin motsvarighet i riksförordningen om polisens användning av maktmedel. Rättsområdet skjutvapen är att hänföra till rikets lagstiftningsområde, varför bestämmelserna som sådana är direkt tillämpliga i landskapet.

     Förslaget överensstämmer med 2 kap. 19 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

     I sammanhanget bör även 9 § republikens presidents förordning om polisförvaltningen i landskapet Åland nämnas, enligt vilken landskapsregeringen bestämmer efter samråd med landshövdingen om beväpning för landskapets polis.

 

20 § Användning av fängsel. De föreslagna bestämmelserna om användning av fängsel för att begränsa en persons rörelse- och handlingsfrihet är delvis baserade på 4 § 3 mom. riksförordningen om polisens användning av maktmedel.

     Förslaget överensstämmer med 2 kap. 20 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

21 § Gränskontroll och tullåtgärder. I paragrafen regleras en polismans rätt att utföra gränskontroll och tullåtgärder. Bestämmelsen motsvarar 10a § i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 2 kap. 21 § i rikets nya polislag.

 

22 § Behandling av personer i förvar hos polisen. På motsvarande sätt som i 27a § i den gällande polislagen intas det av informativa skäl en bestämmelse i paragrafen med en hänvisning till lagen om behandlingen av personer i förvar hos polisen (FFS 841/2006). I huvudsak all gällande lagstiftning inom rättsområdet är att hänföra till rikets lagstiftningsbehörighet. Men för att undvika tolkningsproblem i fråga om lagstiftningens tillämplighet i landskapet i vissa särskilda situationer föreslås att en hänvisning intas i lagen, så att rikslagstiftningen som helhet ska iakttas även inom Ålands polismyndighets verksamhet.

     I paragrafen intas inga bestämmelser om befogenheter för främmande staters tjänstemän att förfölja en gärningsman över gränsen in på en annan avtalsslutande parts territorium. En bestämmelse om detta finns i 2 kap. 22 § i rikets nya polislag. Avsikten med en sådan bestämmelse är att genomföra artikel 41 i Schengenavtalets tillämpningskonvention. Bestämmelsen reglerar förföljande av en gärningsman från ett annat avtalsslutande parts territorium över på finskt territorium. Förföljandet över gränsen får dock endast ske över landsgränser (se artikel 41 punkt 5). Bestämmelsen berör därmed inte Åland.

 

3 kap. Säkerhetskontroller i polisens lokaler

 

1 § Säkerhetskontroll. Bestämmelsen motsvarar 22a § i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer i sak med 3 kap. 1 § i rikets nya polislag, men har anpassats den åländska polisorganisationen.

 

2 § Utförande av säkerhetskontroll. Paragrafen motsvarar i huvudsak 22b § i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 3 kap. 2 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

3 § Omhändertagande av föremål som hittats vid säkerhetskontroll. Bestämmelsen motsvarar 22c § i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer i sak med 3 kap. 3 § i rikets nya polislag.

 

4 § Användning av maktmedel vid säkerhetskontroll. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 22d § i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 3 kap. 3 § i rikets nya polislag.

 

4 kap. Teknisk övervakning och rätt att få information

 

1 § Teknisk övervakning och förutsättningar för sådan. I paragrafens 1 mom. definieras teknisk övervakning. Definitionen motsvarar 28 § 1 mom. 1 punkten i den gällande polislagen.

     I paragrafens 2 mom. regleras förutsättningarna för teknisk övervakning. Bestämmelsen motsvarar i sak 29 § i den gällande polislagen. I fråga om vad som avses med begreppet allmän plats hänvisas till 2 § ordningslagen (2010:23) för landskapet Åland.

     Den föreslagna paragrafen överensstämmer med 4 kap. 1 § i rikets nya polislag.

 

2 § Rätt att få information av myndigheter. I paragrafen föreskrivs om polisens rätt att oberoende av tystnadsplikt få information av myndigheter och sammanslutningar som tillsatts för att sköta offentliga uppgifter. De föreslagna bestämmelserna motsvarar 36 § i den gällande polislagen.

     Förutom vissa språkliga justeringar av paragrafen har den särskilda bestämmelsen om vem som fattar beslut om inhämtande av information i 36 § 3 mom. i den gällande polislagen inarbetats direkt i den förslagna paragrafens 1 och 2 mom.

     Förslaget överensstämmer i sak med 4 kap. 2 § i rikets nya polislag.

 

3 § Rätt att få information av privata sammanslutningar och personer. Paragrafen motsvarar i sak 37 § i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 4 kap. 3 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

     I paragrafen, men även i lagen som helhet, används tekniska uttryck som förutsätter insikt i speciallagstiftningen. I fråga om bland annat begreppet sammanslutningsabonnent får ledning för förståelsen av uttrycket därför sökas i lagen om dataskydd vid elektronisk kommunikation (FFS 516/2004). Enligt 2 § 10 punkten lagen om dataskydd vid elektronisk kommunikation avses med sammanslutningsabonnent ett företag eller en sammanslutning som är abonnent på kommunikations- eller mervärdestjänster och som i sitt kommunikationsnät behandlar konfidentiella meddelanden från användare eller konfidentiella identifierings- eller lokaliseringsuppgifter om dem. I definitionen av sammanslutningsabonnent finns återigen termer, vilka sin tur kräver en närmare definition. Även här kan ledning sökas i 2 § lagen om dataskydd vid elektronisk kommunikation.

 

5 kap. Hemliga metoder för inhämtande av information

 

Allmänna bestämmelser

 

1 § Tillämpningsområde och definitioner. I paragrafen intas en ny bestämmelse med en uppräkning av de hemliga metoder för inhämtande av information som kan användas för att förhindra, avslöja och avvärja risk för brott. Även förhindrande av brott samt avslöjande av brott definieras.

     Förslaget överensstämmer med 5 kap. 1 § i rikets nya polislag. Bestämmelsen i 5 kap. 1 § 4 mom. rikets nya polislag om vissa statliga myndigheternas rätt att använda hemliga metoder för inhämtande av information föreslås inte intagen i den förslagna paragrafen. I riksbestämmelsen hänvisas i fråga om gränsbevakningens, tullens och militärens rätt att använda hemliga metoder för inhämtande av information till vad som särskilt föreskrivs i lag. Rikets nya polislag berättigar således inte de statliga myndigheterna att använda nämnda metoder, utan denna fråga regleras särskilt i annan speciallag. Nämnda statliga myndigheters verksamhet bestäms av riksdagen. Att inta en motsvarande bestämmelse i landskapslagen är föga upplysande och ökar knappast enhetligheten och överskådligheten.

     I övrigt hänvisas för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

2 § Förutsättningar för användning av hemliga metoder för inhämtande av information. I paragrafen föreskrivs om en gemensam allmän förutsättning för samtliga metoder för inhämtande av information. Motsvarande bestämmelser ingår den gällande polislagens bestämmelser om förutsättningar för användning av de olika befogenheterna i bland annat 32-32d §§. Utöver den gemensamma allmänna förutsättningen innehåller paragrafen kompletterande förutsättningar för användningen av vissa metoder för inhämtande av information samt en skrivning om när metoderna för inhämtandet av information ska avslutas.

     Förslaget överensstämmer med 5 kap. 2 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

3 § Hemligt inhämtande av information för att avslöja brott. Enligt paragrafen får hemligt inhämtande av information användas för att avslöja de brott som uppräknas i bestämmelsen. Förslaget överensstämmer med 4 kap. 3 § i rikets nya polislag. För en mer detaljerad motivering till förslaget hänvisas till förarbetena (RP 224/2010 rd och FvUB 42/2010 rd) till rikets nya polislag.

 

4 § Fortsatt hemligt inhämtande av information för utredning av brott. Bestämmelsen om fortsatt hemligt inhämtande av information för utredning av brott överensstämmer med 5 kap. 4 § i rikets nya polislag. För den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

Inhämtande av information ur telenät

 

5 § Teleavlyssning och dess förutsättningar. Den föreslagna bestämmelsen om teleavlyssning och dess förutsättningar motsvarar delvis 28 § 1 mom. 7 punkten och 32d § i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 5 kap. 5 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

6 § Inhämtande av information i stället för teleavlyssning.  I paragrafen regleras vissa informationshämtningsmetoder som påminner om teleavlyssning.

     Förslaget överensstämmer med 5 kap. 6 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

7 § Beslut om teleavlyssning och motsvarande inhämtande av information. I paragrafen regleras vem som yrkar och vem som beslutar om teleavlyssning och inhämtning av information i stället för teleavlyssning, vad yrkandet eller beslutet ska innehålla samt för hur lång tid ett tillstånd kan beviljas. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar delvis 33b § i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 5 kap. 7 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

8 § Teleövervakning och dess förutsättningar. Den föreslagna bestämmelsen om teleövervakning och dess förutsättningar motsvarar delvis 28 § 1 mom. 6 punkten och 32c § i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 5 kap. 8 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till förarbetena (RP 224/2010 rd och FvUB 42/2010 rd) till rikets nya polislag.

 

9 § Teleövervakning med samtycke av den som innehar teleadress eller teleterminalutrustning. Bestämmelsen om teleövervakning med samtycke av den som innehar en teleadress eller teleterminalutrustning överensstämmer med 5 kap. 9 § i rikets nya polislag. För den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

10 § Beslut om teleövervakning. I paragrafen anges vem som beslutar om teleövervakning, när så ska ske, för hur lång tid tillstånd kan beviljas samt vad som ska ingår i ett yrkande och i ett beslut om teleövervakning. Den föreslagna paragrafen motsvarar delvis 33b, 33c och 33d §§ i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer i sak med 5 kap. 10 § i rikets nya polislag. Paragrafen har dock anpassats till den åländska polismyndighetens organisation. I sammanhanget bör även överenskommelseförordningen om polisförvaltningen i landskapet Åland beaktas. För den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas i övrigt till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

11 § Inhämtande av basstationsuppgifter och dess förutsättningar. I paragrafen definieras begreppet inhämtande av basstationsuppgifter samt vilka förutsättningarna ska vara för att ett inhämtande ska få genomföras. Den föreslagna bestämmelsen har delvis sin motsvarighet i 32f § i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 5 kap. 11 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

12 § Beslut om inhämtande av basstationsuppgifter. I paragrafen anges vem som beslutar om inhämtande av basstationsuppgifter, när så ska ske, för hur lång tid tillstånd kan beviljas samt vad som ska ingår i ett yrkande och i ett beslut om inhämtande av basstationsuppgifter. Den föreslagna paragrafen motsvarar delvis 33b och 33c §§ i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 5 kap. 12 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

Systematisk observation, förtäckt inhämtande av information och teknisk observation

 

13 § Systematisk observation och dess förutsättningar. Den föreslagna bestämmelsen om systematisk observation och dess förutsättningar motsvarar delvis 28 § 1 mom. 2 punkten och 30 § i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer i sak med 5 kap. 13 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

14 § Beslut om systematisk observation. I paragrafen anges vem som fattar beslut om systematisk observation, för hur lång tid tillstånd kan beviljas samt vad som ska nämnas i ett beslut om systematisk observation. Förslaget överensstämmer med 5 kap. 14 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

15 § Förtäckt inhämtande av information och dess förutsättningar. Den föreslagna bestämmelsen om förtäckt inhämtande av information och dess förutsättningar överensstämmer i sak med 5 kap. 15 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

16 § Beslut om förtäckt inhämtande av information. I paragrafen anges vem som beslutar om förtäckt inhämtande av information, för hur lång tid tillstånd kan beviljas samt vad som ska nämnas i ett beslut om förtäckt inhämtande av information. Förslaget överensstämmer i sak med 5 kap. 16 § i rikets nya polislag. Paragrafen har dock anpassats till den åländska polismyndighetens organisation. Hänvisningen till föreskriven chef enligt rikslagstiftningen avser chefen för centralkriminalpolisen eller chefen för skyddspolisen enligt 5 kap. 16 § i rikets nya polislag. I sammanhanget bör även överenskommelseförordningen om polisförvaltningen i landskapet Åland beaktas. För den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas i övrigt till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

17 § Teknisk avlyssning och dess förutsättningar. Den föreslagna bestämmelsen om teknisk avlyssning och dess förutsättningar motsvarar delvis 28 § 1 mom. 3 punkten och 32 § 1 och 4 mom. i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer i sak med 5 kap. 17 § i rikets nya polislag.

     Så länge avlyssningen sker i enlighet med polislagen är avlyssningen lovlig och således inte i strid mot 24 kap. 5 § strafflagen som reglerar olovlig avlyssning. En hänvisning till strafflagen är därmed förvirrande och behövs inte.

     För den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas i övrigt till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

18 § Beslut om teknisk avlyssning. I paragrafen anges vem som beslutar om teknisk avlyssning, för hur lång tid tillstånd kan beviljas samt vad som ska nämnas i ett beslut om teknisk avlyssning. Den föreslagna paragrafen motsvarar delvis 33 § i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 5 kap. 18 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

19 § Optisk observation och dess förutsättningar. Den föreslagna bestämmelsen om teknisk avlyssning och dess förutsättningar motsvarar delvis 28 § 1 mom. 3 punkten, 30 och 32 §§ i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 5 kap. 19 § i rikets nya polislag.

     Så länge observationen sker i enlighet med polislagen är avlyssningen lovlig och således inte i strid mot 24 kap. 6 § strafflagen som reglerar olovlig observation. En hänvisning till strafflagen är därmed förvirrande och behövs inte.

     För den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas i övrigt till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

20 § Beslut om optisk observation. I paragrafen anges vem som beslutar om optisk observation, för hur lång tid tillstånd kan ges samt vad som ska nämnas i ett yrkande eller i ett beslut om optisk observation. Den föreslagna paragrafen motsvarar delvis 33b och 33c §§ i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 5 kap. 20 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

21 § Teknisk spårning och dess förutsättningar. Den föreslagna bestämmelsen om teknisk spårning och dess förutsättningar motsvarar delvis 28 § 1 mom. 3 punkten och 32 § i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 5 kap. 21 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

22 § Beslut om teknisk spårning. I paragrafen anges vem som beslutar om teknisk spårning, för hur lång tid tillstånd kan ges samt vad som ska nämnas i ett yrkande eller i ett beslut om teknisk spårning. Den föreslagna paragrafen motsvarar delvis 33b och 33c §§ i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 5 kap. 22 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

23 § Teknisk observation av utrustning och dess förutsättningar. Den föreslagna bestämmelsen om teknisk observation av utrustning och dess förutsättningar överensstämmer med 5 kap. 23 § i rikets nya polislag. För den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

24 § Beslut om teknisk observation av utrustning. I paragrafen anges vem som beslutar om teknisk observation av utrustning, för hur lång tid tillstånd kan ges samt vad som ska nämnas i ett yrkande eller i ett beslut om teknisk observation av utrustning. Den föreslagna paragrafen överensstämmer med 5 kap. 24 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

25 § Inhämtande av identifieringsuppgifter för teleadresser eller teleterminalutrustning. Enligt paragrafen får polisen för att förhindra brott med en teknisk anordning, som närmare specificeras i paragrafen, inhämta identifieringsuppgifter för teleadresser eller teleterminalutrustning. Den föreslagna paragrafen motsvarar delvis 37 § 2 mom. i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 5 kap. 25 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

26 § Installation och avinstallation av anordningar, metoder eller programvara. Den föreslagna bestämmelsen om installation och avinstallation av anordningar, metoder eller programvara motsvarar delvis 32 § 2 mom. i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 5 kap. 26 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

27 § Observation och teknisk observation som utförs av främmande staters tjänstemän. Den föreslagna bestämmelsen om observation och teknisk observation som utförs av främmande staters tjänstemän motsvarar 31 § i den gällande polislagen. Bestämmelsen grundar sig på artikel 40 i Schengenkonventionen som reglerar fortsatt övervakning på den andra avtalspartens territorium. Förslaget överensstämmer med 5 kap. 27 § i rikets nya polislag. I 5 kap. 27 § i rikets polislag hänvisas dock till artikel 41, vilket borde vara artikel 40. Artikel 40 i Schengenkonventionen reglerar förutsättningarna att fortsätta övervakning/observation på ett annat Schengenlands territorium, medan artikel 41 reglerar förutsättningarna att förfölja brottslingar över gränsen till ett annat land. Den felaktiga artikelhänvisningen uppmärksammas i detaljmotiveringen till motsvarande bestämmelse i rikets nya polislag. Men trots detta blev hänvisningen till Schengenkonventionen felaktig i själva lagtexten.

 

Täckoperationer och bevisprovokation genom köp

 

28 § Täckoperationer och förutsättningar för sådana. Den föreslagna bestämmelsen om täckoperationer och dess förutsättningar motsvarar delvis 28 § 1 mom. 4 punkten och 32a § i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 5 kap. 28 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

29 § Brottsförbud. Enligt den föreslagna paragrafen får en polisman som genomför en täckoperation inte begå brott eller ta initiativ till brott. I paragrafen nämns även situationer där en polisman som begått brott går fri från straffansvar. Förslaget överensstämmer med 5 kap. 29 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

30 § Deltagande i en organiserad kriminell sammanslutnings verksamhet och i kontrollerade leveranser. Enligt paragrafen går en polisman fri från straffansvar under vissa förutsättningar om en täckoperation medför deltagande i en organiserad kriminell sammansluttnings verksamhet och i kontrollerade leveranser. Förslaget överensstämmer med 5 kap. 30 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

31 § Framställning om och plan för en täckoperation. Den föreslagna bestämmelsen om framställning om och plan för en täckoperation motsvarar 5 § inrikesministeriets förordning om ordnande och övervakning av polisens inhämtande av information (FFS 174/2008). Riksförordningen är, till den del bestämmelserna att är hänföra till rikets lagstiftningsbehörighet, att anse som gällande även i landskapet. Förslaget överensstämmer med 5 kap. 31 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

32 § Beslut om en täckoperation. I paragrafen anges vem som beslutar om täckoperation, för hur lång tid tillstånd kan beviljas samt vad som ska nämnas i ett beslut om täckoperation. Den föreslagna paragrafen motsvarar delvis 33a § i den gällande polislagen. I 33a § hänvisas i fråga om vem som fattar beslut om täckoperation till bestämmelserna i en av inrikesministeriet utfärdad förordning. Bestämmelser om beslut om täckoperation finns i 4 § inrikesministeriets förordning om ordnande och övervakning av information (FFS 174/2008), enligt vilken beslut om täckoperation fattas av chefen för centralkriminalpolisen eller chefen för skyddspolisen. Riksförordningen är, till den del bestämmelserna att är hänföra till rikets lagstiftningsbehörighet, att anse som gällande även i landskapet.

     Den föreslagna paragrafen överensstämmer i sak med 5 kap. 32 § i rikets nya polislag. Men på motsvarande sätt som i den gällande polislagen har paragrafen anpassats till den åländska polismyndighetens organisation. Hänvisningen till föreskriven chef enligt rikslagstiftningen avser chefen för centralkriminalpolisen eller chefen för skyddspolisen enligt 5 kap. 32 § i rikets nya polislag. På motsvarande sätt som i denna lags 5 kap. 10 och 16 §§ omnämns även överenskommelseförordningen om polisförvaltningen i landskapet Åland i paragrafens 5 mom., enligt vilken rikets polis i landskapet bland annat ska sköta de uppgifter som hör till skyddspolisen och centralkriminalpolisen.

     I övrigt hänvisas för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till förarbetena (RP 224/2010 rd och FvUB 42/2010 rd) till rikets nya polislag.

 

33 § Beslut om förutsättningarna för täckoperation. Den föreslagna paragrafen om beslut om förutsättningarna för täckoperation överensstämmer med 5 kap. 33 § i rikets nya polislag. För den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

34 § Utvidgad täckoperation. Den föreslagna paragrafen om utvidgad täckoperation överensstämmer med 5 kap. 34 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

35 § Bevisprovokation genom köp och dess förutsättningar. Den föreslagna bestämmelsen om bevisprovokation genom köp och dess förutsättningar motsvarar delvis 28 § 1 mom. 5 punkten och 32b § i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 5 kap. 35 § i rikets nya polislag. För den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

36 § Beslut om bevisprovokation genom köp. I paragrafen anges vem som beslutar om bevisprovokation genom köp, för hur lång tid tillstånd kan beviljas samt vad som ska nämnas i ett beslut om bevisprovokation genom köp. Den föreslagna paragrafen motsvarar delvis 33a § 2 mom. i den gällande polislagen och 10 § 2 mom. inrikesministeriets förordning om ordnande och övervakning av information.

     Den föreslagna paragrafen överensstämmer i sak med 5 kap. 36 § i rikets nya polislag. Men på motsvarande sätt som i den gällande polislagen har paragrafen anpassats till den åländska polismyndighetens organisation. Hänvisningen till föreskriven chef enligt rikslagstiftningen avser chefen för centralkriminalpolisen eller chefen för skyddspolisen enligt 5 kap. 36 § i rikets nya polislag. I den föreslagna paragrafen intas även en hänvisning till överenskommelseförordningen om polisförvaltningen i landskapet Åland i paragrafens 4 mom. Enligt överenskommelseförordningen ska rikets polis i landskapet sköta de uppgifter som hör till skyddspolisen och centralkriminalpolisen.

     I övrigt hänvisas för den närmare motiveringen i förarbetena (RP 224/2010 rd och FvUB 42/2010 rd) till rikets nya polislag.

 

37 § Plan för genomförande av bevisprovokation genom köp. Den föreslagna bestämmelsen om plan för genomförande av bevisprovokation genom köp motsvarar 8 § 1 och 5 mom. inrikesministeriets förordning om ordnande och övervakning av polisens inhämtande av information. Riksförordningen är, till den del bestämmelserna att är hänföra till rikets lagstiftningsbehörighet, att anse som gällande även i landskapet. Förslaget överensstämmer med 5 kap. 37 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

38 § Beslut om genomförande av bevisprovokation genom köp. Den föreslagna bestämmelsen om beslut för genomförande av bevisprovokation genom köp motsvarar 8 § 2-5 mom. inrikesministeriets förordning om ordnande och övervakning av polisens inhämtande av information. Riksförordningen är, till den del bestämmelserna att är hänföra till rikets lagstiftningsbehörighet, att anse som gällande även i landskapet. Förslaget överensstämmer med 5 kap. 38 § i rikets nya polislag. Paragrafen har anpassats till den åländska polismyndighetens organisation.

     Enligt 5 kap. 38 § 2 mom. 1 punkt i rikets nya polislag ska den polisman och domstol som beslutat om genomförande av bevisprovokation genom köp nämnas i beslutet. Beslutet ska dock enligt 38 § 1 mom. fattas av en anhållningsberättigad polisman. Omnämnandet av domstol är en felskrivning. En motsvarande lydelse av paragrafen har 10 kap. 37 § 2 mom. 1 punkten i den nya tvångsmedelslagen, som även den träder i kraft den 1 januari 2014. I tvångsmedelslagen har felskrivningen upptäckts vid justi-tieministeriet och ett förslag till proposition med förslag till ändring av bland annat 10 kap. 37 § 2 mom. tvångsmedelslagen, där bland annat ordet ”domstol” strukits förväntas under hösten överlämnas till riksdagen. Motsvarande ändring av rikets nya polislag finns dessutom i det utkast till lagförslag som inrikesministeriet skickat på remiss under sommaren. Eftersom ordet domstol utgör en felskrivning och saknar betydelse både sakligt och behörighetsmässigt föreslår landskapsregeringen att omnämnandet av ”domstol” stryks i den föreslagna paragrafens 2 mom. 1 punkt.

     I övrigt hänvisas för den närmare motiveringen till paragrafen till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

39 § Säkerheten för en polisman vid förtäckt inhämtande av information, en täckoperation och vid bevisprovokation genom köp. Den föreslagna paragrafen överensstämmer med 5 kap. 39 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

Användning av informationskällor samt kontrollerade leveranser

 

40 § Användning av informationskällor och förutsättningar för styrd användning av informationskällor. Den föreslagna paragrafen om användning av informationskällor och förutsättningar för styrd användning av informationskällor motsvarar delvis 28 § 1 mom. 8 punkten och 37a § 1 mom. i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 5 kap. 40 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

41 § Behandling av uppgifter om en informationskälla och betalning av arvode. Den föreslagna paragrafen om behandling av uppgifter om en informationskälla och betalning av arvode motsvarar delvis 37a § 2 och 3 mom. i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 5 kap. 41 § i rikets nya polislag.

     I paragrafens 1 mom. intas en hänvisning till landskapslagen (1999:50) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om personuppgifter istället för till rikslagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet (FFS 761/2003). Enligt blankettlagen är rikslagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet tillämplig i landskapet även inom de rättsområden som är att hänföra till landskapets lagstiftningsbehörighet.

     I fråga om skatteplikt för det arvode en registrerad informationskälla kan erhålla gäller i fråga om kommunalskatt vad som föreskrivs i kommunalskattelagen (2011/119) för landskapet Åland. Med stöd av kommunalskattelagens 1 och 7 §§ ska stöd ur landskapets medel vara skattepliktigt på det sätt som föreskrivs i inkomstskattelagen (FFS 1535/1992). Enligt 92b § 2 punkten inkomstskattelagen är ersättning eller arvode som en myndighet betalar eller förmedlar för information som har bidragit till att ett brott har förebyggts eller utretts, en gärningsman har gripits eller den nytta som ett brott har medfört har återfåtts inte skattepliktig inkomst. Enligt motiven till inkomstskattelagen (RP 266/204 rd) är det inte frågan om en sådan inkomst för mottagaren att den skulle kunna betraktas som en regelbunden inkomst som egentligen kan jämställas med lön, utan inkomsten kommer att vara mycket sporadisk och anspråkslös. Samtidigt är det enligt motiven värt att notera, att om arvodet vore skattepliktigt, kunde informationskällan riskeras att bli avslöjad till följd av omständigheter som beror på beskattningsförfarandet. Den omständigheten att beskattningsuppgifter till en viss grad är offentliga bedöms allmänt avslöja informationskällan, alltså även för brottslingar, vilket kan betraktas som en klar riskfaktor för informationskällans säkerhet. Arvodet till informationskällan är således skattefri samt fri från övriga i lag föreskrivna arbetsgivar- och pensionsavgifter.

     I övrigt hänvisas i fråga om den närmare motiveringen till paragrafen till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

42 § Beslut om styrd användning av informationskällor. I paragrafen anges vem som beslutar om styrd användning av informationskällor, för hur lång tid tillstånd kan beviljas samt vad som ska nämnas i ett beslut om styrd användning av informationskällor.

     Den föreslagna paragrafen överensstämmer i sak med 5 kap. 42 § i rikets nya polislag. Paragrafen har dock anpassats till den åländska polismyndighetens organisation. Hänvisningen i 1 mom. till föreskriven chef enligt rikslagstiftningen avser chefen för centralkriminalpolisen eller chefen för skyddspolisen enligt 5 kap. 42 § i rikets nya polislag. I den föreslagna paragrafen intas även en hänvisning till överenskommelseförordningen om polisförvaltningen i landskapet Åland i paragrafens 5 mom. Enligt överenskommelseförordningen ska rikets polis i landskapet sköta de uppgifter som hör till skyddspolisen och centralkriminalpolisen.

     I övrigt hänvisas för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

43 § Kontrollerade leveranser och förutsättningar för sådana. Den föreslagna paragrafen om kontrollerade leveranser och förutsättningar för sådana överensstämmer i sak med 5 kap. 43 § i rikets nya polislag och i fråga om den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

44 § Beslut om kontrollerade leveranser. I paragrafen anges vem som beslutar om kontrollerade leveranser, för hur lång tid tillstånd kan beviljas samt vad som ska nämnas i ett beslut om kontrollerade leveranser.

     Den föreslagna paragrafen överensstämmer i sak med 5 kap. 44 § i rikets nya polislag. Paragrafen har dock anpassats till den åländska polismyndighetens organisation. Hänvisningen i 1 mom. till föreskriven chef enligt rikslagstiftningen avser chefen för centralkriminalpolisen eller chefen för skyddspolisen enligt 5 kap. 44 § i rikets nya polislag. I den föreslagna paragrafen intas även en hänvisning till överenskommelseförordningarna om polisförvaltningen i landskapet Åland och om gränsbevakningsväsendets uppgifter i landskapet Åland i paragrafens 5 mom.

     I övrigt hänvisas för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

Gemensamma bestämmelser

 

45 § Förfarandet i domstol. I paragrafen finns de viktigaste bestämmelserna om domstolsbehandlingen sammanställd. En del motsvarande bestämmelser finns i 32b § i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 5 kap. 45 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

46 § Skyddande av hemligt inhämtande av information. Den föreslagna paragrafen om skyddande av hemligt inhämtande av information motsvarar 5 §, 33a §, 34 § 1 mom. och 34b § i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 5 kap. 46 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

47 § Beslut om skyddande.    Den föreslagna paragrafen om beslut om skyddande motsvarar 34a § 2-4, 5 mom. i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer i sak med 5 kap. 47 § i rikets nya polislag. Paragrafen har dock anpassats till den åländska polismyndighetens organisation. Hänvisningen i 1 mom. till föreskriven chef enligt rikslagstiftningen avser chefen för centralkriminalpolisen eller chefen för skyddspolisen enligt 5 kap. 47 § i rikets nya polislag. I den föreslagna paragrafen intas även en hänvisning till överenskommelseförordningarna om polisförvaltningen i landskapet Åland i paragrafens 4 mom.

     I övrigt hänvisas för den närmare motiveringen till paragrafen till förarbetena (RP 224/2010 rd och FvUB 42/2010 rd) till rikets nya polislag.

 

48 § Yppandeförbud som gäller hemligt inhämtande av information. Paragrafen innehåller bestämmelser om yppandeförbud som gäller hemligt inhämtande av information. Förslaget överensstämmer med 5 kap. 48 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

49 § Uträkning av tidsfrister. I paragrafen finns bestämmelser om beräkning av tidsfrister. Förslaget överensstämmer i sak med 5 kap. 49 § i rikets nya polislag. I den föreslagna paragrafen intas dock inte en bestämmelse om att lagen om beräknande av laga tid (FFS 150/1930) inte ska tillämpas vid beräkning av tidsfrister enligt 5 kap. polislagen, eftersom en motsvarande landskapslag saknas för landskapsförvaltningen.

     I övrigt hänvisas till den närmare motiveringen till paragrafen till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

50 § Förbud mot avlyssning och observation. Den föreslagna paragrafen om förbud mot avlyssning och observation överensstämmer med 5 kap. 50 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

51 § Granskning av upptagningar och handlingar. Den föreslagna paragrafen om granskning av upptagningar och handlingar motsvarar delvis 35 § 1 mom. i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 5 kap. 51 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

52 § Undersökning av upptagningar. Den föreslagna paragrafen om undersökning av upptagningar överensstämmer med 5 kap. 52 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

53 § Överskottsinformation. Den föreslagna paragrafen om överskottsinformation överensstämmer med 5 kap. 53 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

54 § Användning av överskottsinformation. Den föreslagna paragrafen om användning av överskottsinformation överensstämmer med 5 kap. 54 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till förarbetena (RP 224/2010 rd och FvUB 42/2010 rd) till rikets nya polislag.

 

55 § Utplåning av information. Den föreslagna paragrafen om utplåning av information motsvarar delvis 35 § 2 mom. i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 5 kap. 55 § i rikets nya polislag.

     I paragrafens 2 mom. intas en hänvisning till lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet via blankettlagen om personuppgifter. Enligt blankettlagen är rikslagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet tillämplig i landskapet även inom de rättsområden som är att hänföra till landskapets lagstiftningsbehörighet.

     I övrigt hänvisas i fråga om den närmare motiveringen till paragrafen till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

56 § Avbrytande av teknisk avlyssning och teknisk observation av utrustning. Den föreslagna paragrafen om avbrytande av teknisk avlyssning och teknisk observation av utrustning överensstämmer med 5 kap. 56 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till förarbetena (RP 224/2010 rd och FvUB 42/2010 rd) till rikets nya polislag.

 

57 § Utplåning av information som fåtts i en brådskande situation. Den föreslagna paragrafen om utplåning av information som fåtts i en brådskande ordning överensstämmer med 5 kap. 57 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

58 § Underrättelse om hemligt inhämtande av information. Den föreslagna paragrafen om underrättelse om hemligt inhämtande av information motsvarar delvis 34 § 1 och 2 mom. i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 5 kap. 58 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

59 § Protokoll. Den föreslagna paragrafen motsvarar delvis 34 § 3 mom. i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 5 kap. 59 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

60 § Begränsning av partsoffentlighet i vissa fall. Den föreslagna paragrafen om begränsning av partsoffentlighet i vissa fall överensstämmer i sak med 5 kap. 60 § i rikets nya polislag. I paragrafen intas dock även en kompletterande informativ hänvisning till landskapslagen (1977:72) om allmänna handlingars offentlighet, som beaktar de situationer då polismyndigheten utför uppgifter enligt kapitlet som är att hänföra till landskapets behörighet. Samtidigt hänvisas via blankettlagen om personuppgifter till personuppgiftslagen (FFS 523/1999) och lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet. Sistnämnda rikslagar ska med de avvikelser som finns i lagen iakttas av polisen då den sköter sina uppgifter enligt polislagen.

     I övrigt hänvisas i fråga om den närmare motiveringen till paragrafen till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

61 § Teleföretags skyldighet att biträda samt tillträde till vissa utrymmen. Den föreslagna paragrafen överensstämmer med 5 kap. 61 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

62 § Ersättningar till teleföretag. Enligt paragrafen föreslås ett teleföretag får rätt till ersättning av landskapsregeringen för direkta kostnader som orsakats av att företaget i enlighet med 5 kapitlet har biträtt polismyndigheterna och lämnat uppgifter, så som föreskrivs i 98 § kommunikationsmarknadslagen. Landskapets skyldighet att betala ersättning hänför sig till åtgärder som begärts av landskapets polismyndighet. Till den del kostnaderna hänför sig till rikets lagstiftningsbehörighet kan det avtalas om kostnadsfördelningen i enlighet med överenskommelseförordningen om polisförvaltningen i landskapet Åland. Beslut om betalning av ersättning fattas av polismyndigheten. Förslaget överensstämmer delvis med 5 kap. 62 § 1 mom. i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

     Polismyndighetens beslut kan överklagas i enlighet med 9 kap. 9 §, en bestämmelse som utformats i överenstämmelse med självstyrelselagen.

 

63 § Tillsyn över hemligt inhämtande av information. Utgångspunkten är att landskapets högsta tillsynsmyndighet inom polisväsendet, landskapsregeringen, tillsammans med polismästaren ska övervaka landskapets polismyndigheters inhämtande av information enligt 5 kapitlet i den föreslagna polislagen. Eftersom lagstiftningsbehörigheten över de rättsområden som polismyndigheten i landskapet har att hantera är delad mellan riket och landskapet, ska även de särskilda bestämmelserna i överenskommelseförordning om polisförvaltningen i landskapet Åland iakttas vid övervakningen enligt denna paragraf.

     Enligt paragrafens 2 mom. ska inrikesministeriet årligen till riksdagens justitieombudsman avge en berättelse om hur hemliga metoder har använts och övervakats. Förfarandet förutsätter att polismyndigheten alternativt landskapsregeringen årligen tillställer inrikesministeriet de uppgifter som behövs för berättelsen. För att landskapsregeringen ska kunna åläggas en skyldighet att tillställa inrikesministeriet dessa uppgifter fordras dock ett stöd i överenskommelseförordning. Ett motsvarande tillvägagångssätt vad gäller rapportering till inrikesministeriet har dock i praktiken iakttagits utgående från regleringen i 34 § 3 mom. och 34a § 5 mom. i den gällande polislagen.

     Den föreslagna paragrafen överensstämmer i sak med 5 kap. 63 § i rikets nya polislag. Paragrafen har dock som påtalats ovan anpassats till den åländska polismyndighetens organisation. I övrigt hänvisas för den närmare motiveringen till paragrafen till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

64 § Inverkan av lindrigare straffskala. Den föreslagna paragrafen om inverkan av lindrigare straffskala överensstämmer med 5 kap. 64 § i rikets nya polislag. För den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

65 § Närmare bestämmelser. I paragrafen intas en förordningsfullmakt med möjlighet att utfärda närmare bestämmelser om ordnande av och tillsyn över användningen av i 5 kapitlet avsedda hemliga metoder för inhämtande av information samt om dokumentering av åtgärderna och om de rapporter som ska lämnas för tillsynen. Förslaget överensstämmer med 5 kap. 65 § i rikets nya polislag.

 

6 kap. Polisundersökning

 

1 § Polisundersökningens inriktning och tillämpliga bestämmelser. I paragrafen definieras polisundersökning och dess inriktning. Förslaget motsvarar delvis 38 § i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 6 kap. 1 § i rikets nya polislag.

     Enligt förslaget ska polisen genomföra en polisundersökning för att reda ut orsaken till en eldsvåda. Eftersom det som regel föreskrivs om polisundersökning i speciallagar, där det hänvisas till polislagens bestämmelser om polisundersökning, föreslås dessutom en komplettering av räddningslagen (2006:106) för landskapet Åland.

     I övrigt hänvisas för den närmare motiveringen till paragrafen till förarbetena (RP 224/2010 rd och FvUB 42/2010 rd) till rikets nya polislag.

 

2 § En persons ställning vid polisundersökning. Den föreslagna paragrafen om en persons ställning vid polisundersökning motsvarar 39 § i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 6 kap. 2 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

3 § Skyldighet att infinna sig till polisundersökning. Den föreslagna paragrafen om skyldigheten att infinna sig polisundersökning motsvarar 40 § 1 och 2 mom. i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer i sak med 6 kap. 3 § i rikets nya polislag. Paragrafen har dock anpassats till den åländska polismyndighetens organisation. I övrigt hänvisas för den närmare motiveringen till paragrafen till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

4 § Tryggande av polisundersökning. Den föreslagna paragrafen om tryggande av polisundersökning motsvarar 40 § 3 mom. i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 6 kap. 4 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

7 kap. Tystnadsplikt och tystnadsrätt

 

1 § Tystnadsplikt. Den föreslagna paragrafen om tystnadsplikt motsvarar 43 § 1 och 5 mom. samt 44 § 2 mom. i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer i sak med 7 kap. 1 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

2 § Utlämnande av information trots tystnadsplikt. Den föreslagna paragrafen om utlämnande av information trots tystnadsplikt motsvarar 43 § 3 och 4 mom. i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 7 kap. 2 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

3 § Tystnadsrätt. Den föreslagna paragrafen om tystnadsrätt motsvarar 44 § 1 mom. i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med i sak med 7 kap. 3 § i rikets nya polislag.

 

4 § Skyldighet att lämna ut information under en rättegång. Den föreslagna paragrafen om skyldigheten att lämna ut information under en rättegång motsvarar 44 § 3 mom. i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 7 kap. 4 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

5 § Skyldighet att lämna ut information under en brottsutredning. Den föreslagna paragrafen om skyldighet att lämna ut information under en brottsutredning överensstämmer med 7 kap. 5 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

6 § Hänvisningsbestämmelse om utlämnande av information. Den föreslagna paragrafen motsvarar 43 § 6 mom. i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer i sak med 7 kap. 6 § i rikets nya polislag. Paragrafen har dock anpassats till den åländska polismyndighetens organisation.

     I paragrafen intas samtidigt en hänvisning till landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om personuppgifter istället för till rikslagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet. Enligt blankettlagen om personuppgifter är rikslagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet tillämplig i landskapet även inom de rättsområden som är att hänföra till landskapets lagstiftningsbehörighet.

 

8 kap. Skadestånd och arvoden

 

1 § Landskapets skadeståndsansvar. Enligt förslaget ska landskapet ersätta de person- och egendomsskador som har orsakats utomstående genom tvångsåtgärder som polisen har vidtagit. Landskapets skyldighet att betala ersättning hänför sig endast till skador som vållats av landskapets polis. Bestämmelsen motsvarar första meningen i 47 § 2 mom. i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer i sak med 8 kap. 1 § i rikets nya polislag. I övrigt hänvisas för den närmare motiveringen till paragrafen tillregeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

2 § Den skadelidandes medverkan. Den föreslagna paragrafen om den skadelidandes medverkan motsvarar andra meningen i 47 § 2 mom. i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 8 kap. 2 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

3 § Anställdas ansvar. I paragrafen intas en hänvisning i fråga om tjänstmäns och arbetstagares ersättningsansvar till skadeståndslagens 4 och 6 kap. Förslaget överensstämmer med 8 kap. 3 § i rikets nya polislag.

 

4 § Ersättning och arvode för hjälpverksamhet. Enligt förslaget har en person som bistått polisen enligt 9 kap. 3 (biståndsskyldighet) eller 4 § (frivilligverksamhet) rätt till ersättning för förstörda eller försvunna arbetsredskap, kläder och utrustning, för skadat färd- eller transportmedel samt för förbrukat bränsle. Vidare har den som deltagit i hjälparbetet rätt till skäligt arvode för den tid som använts för arbetet. Ersättning utgår även om den som bistått polisen i hjälparbetet drabbas av olycksfall. Ersättning och arvode betalas av landskapet. Den föreslagna paragrafen motsvarar 47 § 1 och 3 mom. i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer i sak med 8 kap. 4 § i rikets nya polislag.

 

5 § Arbetsgivarens och kommunens rätt. Den föreslagna paragrafen om arbetsgivarens och kommunens rätt motsvarar 47 § 4 mom. i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 8 kap. 5 § i rikets nya polislag.

 

6 § Skadeutredning. Den föreslagna paragrafen om skadeutredning motsvarar 49 § i den gällande polislagen samt 9 § polisförordningen (2000:50) för landskapet Åland. Förslaget överensstämmer i sak med 8 kap. 6 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

7 § Betalning av ersättning och arvode. Den föreslagna paragrafen om betalning av ersättning och arvode motsvarar 10 § i den gällande polisförordningen. Förslaget överensstämmer i sak med 8 kap. 7 § i rikets nya polislag. Paragrafen har dock anpassats till den åländska polismyndighetens organisation. En informativ bestämmelse om besvär över polismyndighetens beslut finns i lagens 9 kap. 9 §.

     I övrigt hänvisas för den närmare motiveringen till paragrafen till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

9 kap. Särskilda bestämmelser

 

1 § Handräckning av polisen. Den föreslagna paragrafen om handräckning av polisen motsvarar 41 § i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 9 kap. 1 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

2 § Handräckning till polisen. Den föreslagna paragrafen om handräckning till polisen motsvarar 42 § i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 9 kap. 2 § 1 mom. i rikets nya polislag.

 

3 § Biståndsskyldighet. Den föreslagna paragrafen om biståndsskyldighet motsvarar 45 § i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 9 kap. 3 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

4 § Frivilligverksamhet. Enligt förslaget förslås polis kunna anlita frivilligorganisationer vid efterspaning samt för andra biståndsuppgifter. För att bestämmelsen ska vara förenligt med 124 § grundlagen, får de uppgifter som organisationerna utför inte innebära betydande utövning av offentlig makt. Den föreslagna paragrafen om frivilligverksamhet överensstämmer delvis med 9 kap. 4 § i rikets nya polislag.

     Med tanke på Ålands särställning intas i paragrafen inte någon hänvisning till lagen om frivilligt försvar (FFS 556/2007) och den offentligrättsliga föreningen Försvarsutbildningsföreningen. Det frivilliga försvaret samt samordningen av de olika förvaltningsområdenas funktioner för det frivilliga försvaret hör till försvarsministeriets ansvarsområde. Försvarsutbildningsföreningen är en riksomfattande samarbetsorganisation för den frivilliga försvarsutbildningen.

 

5 § Befogenheter för den som bistår en polisman. Den föreslagna paragrafen om befogenheter för den som bistår en polisman motsvarar 46 § i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 9 kap. 5 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

6 § Tvångsutförande. Den föreslagna paragrafen om tvångsutförande motsvarar 48 § i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 9 kap. 6 § i rikets nya polislag.

 

7 § Straffbestämmelser. Den föreslagna straffbestämmelsen om tredska mot polis motsvarar 51 § i den gällande polislagen, medan straffbestämmelsen om obehörig användning av polisuniform motsvarar 11a § i landskapslagen om Ålands polismyndighet.

     Förslaget överensstämmer i sak med 9 kap. 7 § i rikets nya polislag och ändringen av 16 kap. 4 § i strafflagen genom FFS 815/2011. För den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag och regeringens proposition (RP 222/2010 rd) med förslag till översyn av förundersöknings- och tvångsmedelslagstiftningen.

 

8 § Begränsningar i rätten att färdas och vistas i ett område. Enligt 50 § i den gällande polislagen kan landskapsregeringen under vissa förutsättningar som bestämmelse ge ett polisförordnande, som begränsar trafik och vistelse på ett område eller förbjuder medtagande av föremål eller ämnen som kan äventyra säkerheten. När landskapsregeringen fattar ett sådant beslut ska det tillkännages genom offentlig delgivning. Ett enhetligande och klargörande av terminologin samt en precisering av ordalydelsen i paragrafen är nödvändig. Landskapsregeringen föreslår därför att paragrafen får ett mer noga avgränsat och exakt innehåll, inte minst för att bestämmelsen innebär en begränsning av den grundlagsskyddade rörelsefriheten. Enligt grundlagsutskottets utlåtandepraxis kan en myndighet genom lag bemyndigas att utfärda rörelse- och vistelseförbud på ett geografiskt avgränsat område (se t.ex. GrUU 21/1997 rd och GrUU 11/2001). Denna typ av förbud, som kan betraktas som administrativa bestämmelser kan utfärdas genom beslut av en myndighet. Förslaget överensstämmer i sak med 9 kap. 8 § i rikets nya polislag.

 

9 § Besvär. Beslut som Ålands polismyndighet har fattat får överklagas till Ålands förvaltningsdomstol, medan beslut som landskapsregeringen har fattat får överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen. Bestämmelsen överensstämmer med 25 och 26 §§ självstyrelselagen.

 

10 § Internationellt samarbete. Den föreslagna paragrafen om internationellt samarbete motsvarar 53 § i den gällande polislagen. Förslaget överensstämmer med 9 kap. 9 § 1 mom. i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

 

11 § Närmare bestämmelser. I paragrafen intas en förordningsfullmakt i 1 mom. för landskapsregeringen att utfärda närmare bestämmelser om olika ämnen som finns reglerade i den föreslagna lagen. Förordningsfullmakten är utformad i överensstämmelse med 21 § självstyrelselagen. Förordningsfullmakten gäller polisens funktionella ledningsförhållanden, polisens emblem och tjänstemärke, hur polismäns ställning ska anges och polismän identifieras samt tecken och metoder vid stoppande av fordon. I gällande polisförordning för landskapet Åland saknas sådana bestämmelser om polisens funktionella ledningsförhållanden som finns i 2-6 §§ rikets polisförordning. En del av de funktionella ledningsförhållandena regleras dock i polismyndighetens reglemente. Någon motsvarighet till rikets förordning om emblem för polisen samt flaggor och vimplar för dess fordon (FFS 234/1952) saknas i landskapet. Bestämmelser om tjänstemärke finns dock i Ålands landskapsstyrelsens beslut (2000:40) om polisens tjänstemärke. Förordningsfullmakten om närmare bestämmelser om hur polisens ställning ska anges och polismän identifieras har samband med den föreslagna bestämmelsen i 1 kap. 8 § i den nya polislagen, där det föreskrivs om skyldigheten att ange sin ställning som polisman och att se till att en polisman som utfört ett tjänsteuppdrag vid behov kan identifieras. En motsvarande bestämmelse som den i polislagen finns i dag i 8 § landskapslagen om Ålands polismyndighet. Bestämmelser om stoppande av fordon finns bland annat i 7 kap. vägtrafiklagen (1983:27) för landskapet Åland. Någon motsvarighet till rikets förordning om stoppande av fortskaffningsmedel (FFS 1087/2001) finns inte utfärdad med stöd av gällande polislag. I förordningsfullmakten inkluderas även rättsområden som är att hänföra till rikets behörighet. I en landskapsförordning kan det dock också för vinnande av enhetlighet och överskådlighet upptas bestämmelser från rikslagstiftningen.

     Vid en jämförelse med rikets nya polislag kan det konstateras att ett flertal av de bestämmelser som ingår i den förordningsfullmakt som finns i 9 kap. 10 § i rikets nya polislag dock gäller angelägenheter som är att hänföra till rikets lagstiftningsbehörighet. Eftersom denna del av riksbestämmelserna är direkt tillämpliga i landskapet föreslås paragrafens 2 mom. få en bestämmelse som anger att de riksförordningar som statsrådet och inrikesministeriet utfärdar inom vissa i momentet angivna rättsområden fullt ut ska gälla även i landskapet. Landskapsregeringen ges dock via en förordningsfullmakt rätt att avvika från riksbestämmelserna såvida avvikelsen ligger inom ramen för landskapets lagstiftningsbehörighet. Den föreslagna bestämmelsen är utformad i överensstämmelse med 19 och 21 §§ självstyrelselagen. Landskapsregeringen kan sålunda med stöd av bemyndigande i lag utfärda landskapsförordningar i angelägenheter som hör till landskapets behörighet. I lag ska dock utfärdas bestämmelser om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter samt om frågor som enligt grundlagen eller självstyrelselagen hör till området för lag. Tillräckligt noggranna bestämmelser om de angelägenheter som regleras i den föreslagna paragrafen finns redan i den föreslagna polislagen samtidigt som polislagen även reglerar det som kan beröra grunderna för individens rättigheter och skyldigheter. För tydlighetens skull intas en uttrycklig bestämmelse i den föreslagna lagtexten om att avvikelser inte är möjliga i fråga om angelägenheter som ska regleras på lagnivå.

     I övrigt hänvisas för den närmare motiveringen till regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag.

     Enligt paragrafens 3 mom. föreslås landskapsregeringen vara den behöriga myndighet som kan meddela närmare föreskrifter och anvisningar om de åtgärder som enligt polislagen eller med stöd av den utfärdade bestämmelser ska vidtas av polisen. Meddelande av sådana föreskrifter och anvisningar som har verkningar på en enskild individs rättsläge måste grunda sig på ett bemyndigande i lag. Genom lag ska dock enligt såväl 21 § självstyrelselagen som 80 § grundlagen utfärdas bestämmelser om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter samt om frågor som enligt grundlagen eller självstyrelselagen i övrigt hör till området för lag. I den gällande polislagen eller i landskapslagen om Ålands polismyndighet eller med stöd av dem utfärdade bestämmelser ingår inte något sådant bemyndigande som det nu föreslagna. Detta har medfört problem för landskapsregeringen då man har velat utfärda motsvarande föreskrifter och anvisningar som inrikesministeriet och sedermera Polisstyrelsen har utfärdat till stöd för tillämpningen av den rikslagstiftning som berör polisen. I sammanhanget kan påtalas att även rikslagstiftningen varit knapphändig i fråga om fullmakter att utfärda förskrifter och anvisningar. Till viss del kan det dock sägas att inom ramen för landskapsregeringens rätt att leda polisverksamheten ingår även en viss normgivningsrätt på den nivå som det här är fråga om. Bestämmelser om framför allt anvisningar kan därför upplevas som onödiga eftersom landskapsregeringen inom ramen för sitt lagfästa uppdrag kan ge anvisningar också utan ett direkt bemyndigande. Anvisningar är trots allt att hänföra till en regel av rekommendationstyp. Genom den förslagna bestämmelsen är dock avsikten att gemensamma ramar och principer kan tillförsäkras för polisen i deras arbete, som till stor del även verkar inom ett rättsområde där lagstiftningsbehörigheten är förbehållen riket.

     Landskapsregeringen föreslår därför att det i paragrafen intas en uttrycklig bestämmelse som gör det möjligt för landskapsregeringen att utfärda närmare föreskrifter och anvisningar om de åtgärder som enligt polislagen eller med stöd av den utfärdade bestämmelser ska vidtas av polisen. En stor del av dessa föreskrifter och anvisningar torde dock införas i landskapet genom ett så kallat blankettförfarande, på så vis att inrikesministeriets och Polisstyrelsens föreskrifter och anvisningar görs tillämpliga fullt ut även till de delar de berör landskapets lagstiftningsbehörighet med de anpassningar som anses nödvändiga.

 

12 § Ikraftträdande. Den föreslagna polislagen för Åland föreslås träda i kraft samtidigt som motsvarande rikslag, det vill säga den 1 januari 2014. Samtidigt upphävs den gällande polislagen för landskapet Åland. I och med detta bortfaller den författningsgrund med vilken polisförordningen för landskapet Åland har utfärdats och polisförordningen upphör att gälla.

     De särskilda polisbefogenheter som en tjänsteman har getts med stöd av 8 § i den gällande polislagen föreslås dock enligt paragrafens 2 mom. fortfarande vara i kraft i tre år efter det att den föreslagna polislagen har trätt i kraft. Bestämmelsen har betydelse för personer som knutna till polisförvaltningen och som vid tjänsteutövningen utövar offentlig makt även utanför polisförvaltningens lokaliteter. Enligt den gällande polislagens 8 § 1 mom. kan landskapsregeringen ge en namngiven person sådana i denna lag avsedda polisbefogenheter som han eller hon behöver i en viss uppgift, såvida inget annat bestäms med stöd av förordningen om polisförvaltningen i landskapet Åland. I paragrafens 2 mom. föreskrivs att befogenheter att använda maktmedel som avses i denna lag dock kan ges endast en namngiven tjänsteman. Befogenheter att göra förundersökning kan ges en tjänsteman endast för undersökning av brott som har anknytning till tjänstemannens eget förvaltningsområde och som särskilt nämns i förordnandet. Som framgår av regeringens proposition (RP 224/2010 rd) med förslag till polislag ifrågasätts motsvarande bestämmelse om särskilda polisbefogenheter i rikets gällande polislag med beaktande av legalitetsprincipen som kommer till uttryck i 2 § 3 mom. grundlagen. Polisbefogenheter och därtill anslutna befogenheter att använda maktmedel anses inte kunna ges andra tjänstemän än de som är utbildade för uppgiften. I propositionen görs den bedömningen att det i specialagstiftningen bör tas in mer preciserade bestämmelser om vederbörande tjänstemäns befogenheter av typen polisbefogenheter och om förutsättningarna för utövande av dem. Samtidigt konstateras att denna fråga fordrar en mer djupgående analys som det inte varit möjlig att göra i samband med utarbetandet av propositionen. I avvaktan på en annan lagreglering förblev därför de särskilda polisbefogenheterna som getts med stöd av rikets gällande polislag i kraft i tre år efter att den nya polislagen har trätt i kraft. Landskapsregeringen avvaktar det ställningstagande regeringen ämnar göra i den fråga och intar såldes en motsvarande bestämmelse i den åländska polislagens ikraftträdelsebestämmelse. Förslaget medför samtidigt att de nya särskilda polisbefogenheter som eventuellt beviljas inte kan vara i kraft längre än den angivna tiden.

     I paragrafens 3 mom. anges Polisstyrelsen som den beslutande myndigheten, trots att det enligt den gällande polislagen är inrikesministeriet. Riksmyndighetens behörighet gäller att ge befogenheter att förrätta förundersökning. Endast inrikesministeriet och sedermera enligt rikslagstiftningen Polisstyrelsen kan bevilja en tjänsteman befogenhet att verkställa förundersökning angående brott som har anknytning till hans eller hennes förvaltningsområde (jämför HD:s utlåtande, diarenr OH 2000/50). Förundersökningsbefogenheter har enligt rikslagstiftningen i praktiken beviljats bland annat tjänstemän inom statsjärnvägarna, post- och televerket, Teleförvaltningscentralen och skattestyrelsen. Orsaken till den föreslagna lydelsen av paragrafen är den förändrade förvaltningsstrukturen inom rikets polis, som gjordes genom en ändring av rikets polislag från och den 1 januari 2010 (FFS 498/2009). Rättsområdet gäller dock rikets lagstiftningsbehörighet och är som sådan direkt tillämplig i landskapet. Landskapets gällande polislag borde trots detta från och med den 1 januari 2010 ha uppdaterats med ändringen av rikets polislag. Kompletterande bestämmelser om hur polisförvaltningen ska skötas i landskapet finns också i överenskommelseförordningen om polisförvaltningen i landskapet Åland.

     Förslaget överensstämmer med 9 kap. 11 § i rikets nya polislag och för den närmare motiveringen till paragrafen hänvisas till förarbetena (RP 224/2010 rd och FvUB 42/2010 rd) till rikets nya polislag.

 

2. Landskapslag om ändring av landskapslagen om Ålands polismyndighet

 

1 § Förvaltning. Paragrafens 1 mom. kompletteras med en bestämmelse om polisens uppgifter genom en hänvisning till 1 kap. 1 § polislagen för Åland.

     Landskapsregeringen föreslår att paragrafens 2 mom. upphävs. I bestämmelsen anges vilka avdelningar som polismyndighetens verksamhet ska bedrivas inom samt de enheter som ska finnas för verksamheten. Genom detta lagförslag föreslås dagens polisdelegation, som i huvudsak är ett rådgivande organ, förvandlat till ett i egentlig mening styrande organ i form av en styrelse. Styrelsen förslås få ett begränsat ansvar. Genom styrelsen bibehålls medborgarinflytandet inom polismyndigheten. Styrelsen kommer att få en annan roll än polisdelegationen i och med att styrelsen föreslås fatta besluta i vissa specifika ärenden. Styrelsen förslås bland annat lägga förslag om de långsiktiga besluten inom polismyndigheten såsom budgetförslag och verksamhetsmål samt även fatta beslut om organisation och verksamhetsplanering. Inom landskapsregeringen och polismyndigheten har det en längre tid pågått ett arbete med att reformera polismyndighetens organisation. Avsikten med organisationsförändringen är bland annat att skapa ett effektivare och mer flexibelt arbetssätt inom ramen för tilldelade resurser. Landskapsregeringen föreslår således att polismyndigheten och dess styrelse får en större frihet, än dagens polisdelegation, att driva verksamheten vid polismyndigheten. Friheten medför samtidigt ett utökat ansvarstagande, vilket bör kombineras med en möjlighet att själv fatta beslut om sin egen organisation. Paragrafens 2 mom. föreslås därför upphävd. I och med att polismyndighetens interna organisation inte längre slås fast i lag skapas bättre och effektivare förutsättningar för att framtida organisationsförändringar blir mer flexibla och anpassningsbara till olika behov och förutsättningar. Enligt lagförslagets 11 § föreslås polismyndighetens styrelse anta ett reglemente med närmare bestämmelser om polismyndighetens organisation.

     Den föreslagna lagförändringen vad gäller regleringen av polismyndighetens organisation medför även att möjligheten att förverkliga första tilläggsbudgeten för år 2012, vad gäller stängningen av polisens lokalkontor i Godby, kan genomföras.

     Hänvisningen till överenskommelseförordningen om polisförvaltningen i landskapet Åland i 3 mom. föreslås uppdaterad med den nya förordningen som trädde i kraft den 1 januari 2010 och som finns publicerad i ÅFS 2010:33.

     I paragrafen införs ett nytt 4 mom. med bestämmelser om en alarmcentral vid Ålands polismyndighet. Den administrativa sammanslagningen av landskapsalarmcentralen och Ålands polismyndighet genomfördes dock i praktiken redan från och med 1 januari 2011. Nuvarande bestämmelser i 4 mom. om beslutanderätten i fråga ekonomiförvaltning och vissa ärenden som hänförs sig till tjänstekollektivavtalen flyttas till ett nytt 5 mom.

 

1a § Styrelse. Landskapsregeringen föreslår att medborgarinflytandet över Ålands polismyndighet förstärks. Det är samtidigt angeläget att påtala vikten av att polisverksamheten bör ha ett styrorgan som utses på politiska grunder, i synnerhet som polisverksamheten så nära berör den personliga integriteten i olika avseenden. Enligt lagförslaget ska vid polismyndigheten finnas en styrelse med begränsat ansvar. Styrelsen ersätter det i dag i huvudsak rådgivande organet polisdelegationen. Till lagen fogas en ny paragraf om polismyndighetens styrelse. Samtidigt upphävs lagens 5 § om polisdelegationen. Genom förslaget förverkligar landskapsregeringen sina intentioner i landskapsregeringens regeringsprogram från den 22 november 2011, enligt vilken polisdelegationen ska ersättas med en styrelse vid polismyndigheten. Enligt förslaget ska styrelsen utses av landskapsregeringen och bestå av en ordförande och en vice ordförande samt fyra andra medlemmar. Vem som ska sitta som ordförande och viceordförande bestäms av landskapsregeringen.

     Enligt lagförslaget kommer styrelsen att få till uppgift att fokusera på de mer långsiktiga besluten inom polismyndigheten. Här krävs att en noggrann årsplanering genom bland annat upprättandet av verksamhetsmål och budgetsförslag för polismyndigheten samt en uppföljning av hur dessa mål har förverkligats under ett budgetår. De polisoperativa frågorna ska dock även fortsättningsvis ledas av polismästaren eller av honom eller henne underställt polisbefäl.

     Det kan samtidigt konstateras att det ökade inflytandet för de förtroendevalda medlemmarna i styrelsen kan komma att ställa ökade krav på medlemmarnas kompetens. Kunskaper om polisverksamheten är nödvändig för att sköta uppdraget på ett godtagbart sätt. Landskapsregeringen anser det därför vara viktigt att medlemmarna får en allsidig information om polisverksamheten och de bestämmelser som gäller för den. Här ställs krav på att landskapsregeringen tillsammans med polismyndigheten utformar någon slags utbildning inom det polisiära området för styrelsens medlemmar. I sammanhanget är dock viktigt att notera att medlemmarna i styrelsen är på politisk väg utsedda lekmän. Och på politisk väg utsedda lekmän i styrelser, direktioner och nämnder är ingalunda ovanligt inom landskapsförvaltningen. Erfarenheten visar att medlemmarna i olika landskapsorgan genom sitt arbete lär känna sina nya ansvarsområden, samtidigt som medlemmarna utvidgar och fördjupar sina kunskaper om verksamheten. Men trots detta anser landskapsregeringen att juridisk sakkunskap ska finnas företrädd i styrelsen. Polisväsendet är ett komplicerat rättsområde att förvalta, inte minst för att polisverksamheten så nära berör enskilda människors integritet i olika avseenden. Genom att åtminstone en medlem av styrelsen besitter juridisk sakkunskap torde styrelsens arbete kunna underlättas.

     Till medlem och ersättare i styrelsen får inte utses en person som är anställd vid polismyndigheten. Bestämmelsen motsvarar till denna del bestämmelserna om polisdelegationens sammansättning. Motsvarande begränsning finns även i fråga om medlemmarna och ersättarna för styrelsen för Ålands gymnasium och för ordföranden för styrelsen för högskolan på Åland. Landskapsstyrelsen anser det vara motiverat att bibehålla en uttrycklig bestämmelse om detta i lagen på motsvarande sätt som i dag gäller för polisdelegationens medlemmar. Detta motiveras av att styrelsen kommer att ansvara för de mer långsiktiga, strategiska frågorna. Det bör därför anses rimligt att dagordningen bestäms av personer som har sin huvudsakliga verksamhet utanför polismyndigheten. Givetvis medför förslaget ingen förändring i den praxis som redan iakttas idag, där en löpande dialog förs mellan landskapsregeringen och i första hand polismästaren.

 

1b § Styrelsens sammanträden. Bestämmelsen överensstämmer i huvudsak med de traditionella mötesbestämmelserna inom landskapsförvaltningen.

     I paragrafens 5 mom. intas en bestämmelse om tystnadsplikt för medlemmar och ersättare i polismyndighetens styrelse. Tystnadsplikten tangerar hemlighållande av handlingar. De flesta bestämmelser som reglerar hemlighållandet av handlingar ska skydda den personliga integriteten och uppgifter om en enskilds ekonomiska situation. När ett ärende ska hållas hemligt, gäller detta enligt 12 § landskapslagen (1977:72) om allmänna handlingars offentlighet också för de handlingar som hör till ärendet. Begreppen hemlighållande av handling och tystnadsplikt har inte helt samma betydelse, de har delvis egna utgångspunkter och syften. Hemlighållande av handling innebär ett förbud mot att visa en hemlig handling och mot att lämna ut en kopia av den. Tystnadsplikt innebär däremot ett förbud mot att röja uppgifter, oberoende av form. Enligt 12 § 2 mom. landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet gäller i fråga om en hemlig handling enligt huvudregeln, att handlingen inte får tillhandhållas utomstående eller uppgift på annat sätt lämnas om dess innehåll. I sistnämnda bestämmelse finns en viss form av tystnadsplikt, som även kan anses omfatta styrelsens medlemmar och ersättare.

     I 17 § tjänstemannalagen (1987:61) för landskapet Åland finns en allmän bestämmelse om tystnadsplikten för tjänstemän. Enligt bestämmelsen får tjänsteman inte utnyttja eller olovligen yppa sådan omständighet som kommit till hans eller hennes kännedom i tjänsten och som enligt särskilda bestämmelser ska hemlighållas eller som gäller annans hälsotillstånd eller som på grund av sakens beskaffenhet annars uppenbarligen inte får yppas. Tjänstemannalagen gäller dock endast landskapstjänstemän, vilket innebär att motsvarande tystnadsplikt för förtroendevalda som fullgör ett uppdrag i polismyndighetens styrelse måste regleras särskilt. Eftersom tystnadsplikten berör yttrandefrihet och offentlighet, bör en begränsning av denna ske genom lag. Medlemmarna och ersättarna i styrelsen kan med stor sannolikhet komma i kontakt med information och handlingar som ska hemlighållas. Därför bör även styrelsen omfattas av motsvarande tystnadsplikt som tjänstemännen vid polismyndigheten har. Landskapsregeringen föreslår därför att det, utöver den reglering som finns i 12 § landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet, till paragrafen fogas ett nytt 5 mom. med bestämmelser om tystnadsplikt för medlemmar och ersättare i polismyndighetens styrelse. Regleringen av tystnadsplikten utformas så att bestämmelsen hänvisar till 17 § tjänstemannalagen för landskapet Åland.

 

1c § Styrelsens ansvar och uppgifter. Genom lagförslaget ersätts den förtroendevalda polisdelegationen, som mer har karaktären av ett rådgivande organ, med ett mer styrande organ i form av en styrelse. Den ledningsform som föreslås är en styrelse med begränsat ansvar. Genom förslaget förstärks den demokratiska insynen och det medborgerliga inflytandet i polismyndigheten. Polismyndigheten kommer även framdeles att ledas av polismästaren, men polismästaren kommer vid sin sida att ha en styrelse med begränsat ansvar. Polismästaren kommer fortsättningsvis att utnämnas av landskapsregeringen efter samtycke av landshövdingen. Den föreslagna styrelsen är inte ett ledningsorgan i den bemärkelsen att styrelsen leder verksamheten. Styrelsens främsta uppgift är enligt paragrafens 1 mom. att biträda polismästaren i arbetet med att utveckla myndigheten i enlighet med de mål som lagting och landskapsregeringen satt upp för verksamheten samt att sköta vissa andra i momenten angivna uppgifter. Den föreslagna organisationsmodellen är enligt landskapsregeringen den mest ändamålsenliga modellen med beaktande av det regelverk som polisen dagligen hanterar. Polisverksamheten är detaljreglerad i olika speciallagar och i flertalet fall är den tjänsteman som ska fatta ett beslut direkt angiven i lagtexten, i synnerhet i frågor som rör den personliga integriteten. Modellen med en styrelse med begränsat ansvar är därför den lekmannastyrning som bäst passar för verksamheten.

     I paragrafens 1 mom. 1-8 punkterna anges de uppgifter som alltid ankommer på styrelsen. Styrelsen ska såsom beslutsorgan fatta beslut om polismyndighetens verksamhetsmål, budgetförslag och verksamhetsberättelse. Styrelsen har här ett ansvar för de mer långsiktiga, strategiska frågorna. I styrelsen roll som rådgivande organ ingår även att föreslå de åtgärder som styrelsen finner motiverade. Till styrelsens arbete hör dessutom att följa och utvärdera verksamheten för att på ett fullgott sätt fullgöra den rådgivande funktionen gentemot polismästaren. I sammanhanget kan även den förslagna ändringen av lagens 11 § nämnas. Enligt sistnämnda bestämmelse föreslås styrelsen vara det organ som ska anta ett reglemente för polismyndigheten. I reglementet ska närmare bestämmelser om polismyndighetens organisation, uppgifter och interna beslutsordning intas.

     Trots att ämbetsspråket i landskapsförvaltningen är svenska enligt självstyrelselagen finner landskapsregeringen det ändamålsenligt att i beskrivningen av styrelsens uppgifter inta en deklaratorisk bestämmelse om att styrelsen ska se till att alla delar av verksamheten fungerar på svenska. Den delade behörigheten inom det aktuella rättsområdet kräver särskilda ansträngningar i språkfrågan. Styrelsen bör dessutom verka för att det finns svenskspråkig utbildning och fortbildning.

     De polisoperativa frågorna ska även fortsättningsvis ledas av polismästaren eller av honom eller henne underställt polisbefäl. Det kan här röra sig om chefskapet över en polisstyrka under pågående arbete, om en order eller kommendering där en bestämd polisman eller grupp av polismän är utpekad. En bestämmelse om detta intas i paragrafens 2 mom. I ett flertal speciallagar finns det dessutom klart bestämt vem som fattar beslut i en specifik situation. Lekmannastyrelsens fokus ska ligga på de mer långsiktiga besluten, såsom organisationsfrågor och verksamhetsplanering, medan detaljplanering eller planering för kortare perioder bör ligga på polismästaren. Sedvanliga förvaltningsärenden som ankommer på polismyndigheten ska fortsättningsvis administreras av tjänstemannakåren vid polismyndigheten.

 

2 § Personal. I paragrafens 1 mom. förtydligas det ledningsansvar som polismästaren har för polismyndigheten. Polismästaren är den som är ytterst ansvarig inför landskapsregeringen. Som föredragande i styrelsen har polismästaren även ett ansvar för det beredningsunderlag som ligger till grund för de beslut som styrelsen fattar. I sistnämnda ärenden är polismästarens ansvar dock begränsat, eftersom beslutanderätt föreslås överfört till den nya styrelsen enligt förslagets 1c §. I sin roll som föredragande är polismästaren samtidigt skyldig att hålla styrelsen informerad om verksamheten. Polismästaren ska även se till att de mål som har uppställts för verksamheten uppfylls och att verksamheten bedrivs effektivt och rättssäkert. Ansvaret för den löpande verksamheten åvilar polismästaren. Polismästaren har även ett utvecklingsansvar för polismyndigheten, så att den utvecklas och anpassas till de krav som ställs på den.

 

4 § Behörighetskrav. Genom förslaget utvidgas behörighetskraven för tjänsten som polismästare, så att sökande utöver juridisk högskoleexamen även ska vara behörig med annan examen på motsvarande nivå som motsvarar minst fyra års heltidsstudier med lämplig juridisk inriktning. Utgångspunkten är fortsättningsvis att en egentlig juristexamen ska krävas för tjänsten, men förslaget medför att en person med exempelvis en polisbefälsexamen eller examen inom statsvetenskap kan vara behörig för tjänsten, om examensinriktning i övrigt passar in för tjänsten. I sammanhanget kan nämnas att i den totalreform av utbildningen för polisexamen som för närvarande pågår i riket (POLKU) i enlighet med Bolognaprocessen, kommer grundutbildningen att utvecklas så att varje polis avlägger en yrkeshögskoleexamen (Bachelor), medan befälsutbildningen utvecklas till en högre yrkeshögskoleexamen (Master). Möjligheten att anhålla om dispens från behörighetskraven avseende utbildning enligt 5a § tjänstemannalagen för landskapet kvarstår dock. Förslaget medför samtidigt att regelverket anpassas till de förändringar som på senare tid har genomförts i såväl riket som Sverige för motsvarande tjänst.

 

5 § Polisdelegationen. Enligt lagförslaget kommer polisdelegationen att ersättas med en styrelse med begränsat ansvar. Paragrafen föreslås därför upphävd.

 

5a § Polisbefogenheter. I paragrafen föreskrivs om polisens befogenheter på motsvarande sätt som i 7 § i den gällande polislagen. Med tanke på polislagens tydlighet och överskådlighet samt innehållet i bestämmelsen om polisbefogenheter föreslås bestämmelsen flyttad från polislagen till landskapslagen om Ålands polismyndighet. Bestämmelserna om inställelse i tjänst i gällande lydelse av paragrafen föreslås flyttad till 5c §.

     I paragrafens 2 mom. finns bestämmelser om en polisaspirants befogenheter. Med polisaspirant avses den som studerar för grundexamen för polis med undantag för den tid han eller hon är anställd i ett tjänsteförhållande för viss tid som yngre konstapel. Enligt 1 § 3 mom. i republikens presidents förordning för polisförvaltningen i landkapet Åland ska rikets polis i landskapet svara för statens säkerhet och sköta de uppgifter som hör till skyddspolisen och centralkriminalpolisen. Vidare är det Polisstyrelsen som beslutar om ledningen av polisverksamheten när landskapets polis deltar i dessa uppgifter. I fråga om polisaspiranters befogenheter i syfte att trygga statens säkerhet gäller sålunda vad Polisstyrelsen beslutar.

 

5b § Särskild tjänstgöringsskyldighet. I paragrafen regleras polisens tjänstgöringsskyldighet på motsvarande sätt som i 9 § i den gällande polislagen. Med tanke på polislagens tydlighet och överskådlighet samt innehållet i bestämmelsen föreslås regeln flyttad från polislagen till landskapslagen om Ålands polismyndighet. Bestämmelserna om polismans rätt att vara biträde eller ombud i gällande lydelse av paragrafen föreslås flyttad till 5d §.

 

5c § Inställelse i tjänst. Den föreslagna paragrafen överensstämmer med 5a § i den gällande lagen. Bestämmelserna om polismans uppförande i gällande lydelse av paragrafen föreslås flyttad till 5e §.

 

5d § Polismans rätt att vara biträde eller ombud. Den föreslagna paragrafen överensstämmer i sak med 5b § i den gällande lagen. Bestämmelsen föreslå anpassad till de förändringar av 15 kap. 2 § rättegångsbalken (FFS 4/1734) som träder i kraft den 1 januari 2013 genom FFS 718/2011. Bestämmelserna om bisysslor i gällande lydelse av paragrafen föreslås flyttad till 5f §.

 

5e § Polismans uppförande. Den föreslagna paragrafen om polismans uppförande överensstämmer med 5c § i den gällande lagen. Bestämmelserna om en polismans kondition och yrkesskicklighet i gällande lydelse av paragrafen föreslås flyttad till 5g §.

 

5f § Bisysslor. Den föreslagna paragrafen om bisysslor överensstämmer med 5d § i den gällande lagen.

 

5g § En polismans kondition och yrkesskicklighet. Den föreslagna paragrafen om en polismans kondition och yrkesskicklighet överensstämmer med 5e § i den gällande lagen.

 

7 § Uniform och beväpning. Paragrafen föreslås upphävd i och med motsvarande bestämmelser föreslås intagna i 1 kap. 10 § i den nya polislagen.

 

8 § Tjänstemärke. Paragrafen föreslås upphävd i och med motsvarande bestämmelser föreslås överförda till 1 kap. 8 § i den nya polislagen som reglerar skyldigheten att ange sin ställning som polisman samt identifiering av polismän.

 

11 § Fullmaktsbestämmelse. Landskapsregeringen föreslår att polismyndighetens styrelse, istället för landskapsregeringen, ska anta ett reglemente för myndigheten. De ändringar som föreslås i paragrafens 2 mom. hänger samman med de förändringar som samtidigt föreslås i lagens 1 § 2 mom. Avsikten med förändringarna är att polismyndighetens interna organisation inte längre ska slås fast i lag. I stället föreslås Ålands polismyndighet och dess nya styrelse få en större frihet att driva verksamheten vid polismyndigheten. Friheten medför samtidigt ett utökat ansvarstagande, vilket bör kombineras med en möjlighet att själv fatta beslut om sin interna organisation. Landskapsregeringen föreslår därför att paragrafens 2 mom. ändras så polismyndighetens styrelse ska anta ett reglemente med närmare bestämmelser om polismyndighetens organisation, uppgifter och interna beslutsordning. Syftet med att inte längre slå fast polismyndighetens interna organisation i lag är att skapa bättre och effektivare förutsättningar för att framtida organisationsförändringar blir mer flexibla och anpassningsbara till olika behov och förutsättningar.

     Ålands polismyndighet är administrativt underställd landskapsregeringen enligt 1 § landskapslagen om Ålands polismyndighet. Till paragrafen fogas ett nytt 4 mom. enligt vilket landskapsregeringen inom ramen för sitt allmänna ledningsansvar skulle vara den behöriga myndighet som kan meddela närmare föreskrifter och anvisningar om de åtgärder som ska vidtas av polisen. Meddelande av sådana föreskrifter och anvisningar som har verkningar på en enskild individs rättsläge måste grunda sig på ett bemyndigande i lag. Genom lag ska dock enligt såväl 21 § självstyrelselagen som 80 § grundlagen utfärdas bestämmelser om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter samt om frågor som enligt grundlagen i övrigt hör till området för lag. I den gällande landskapslagen om Ålands polismyndighet eller med stöd av lagen utfärdade bestämmelser ingår inte något uttryckligt bemyndigande som det nu föreslagna. Detta har medfört problem för landskapsregeringen då man har velat utfärda motsvarande föreskrifter och anvisningar som inrikesministeriet och sedermera Polisstyrelsen utfärdat till stöd för tillämpningen av den rikslagstiftning som berör polisen. Landskapsregeringen föreslår därför att det i paragrafen intas en uttrycklig bestämmelse som gör det möjligt för landskapsregeringen att utfärda närmare föreskrifter och anvisningar om de åtgärder som enligt lagen eller med stöd av den utfärdade bestämmelser ska vidtas av polisen.

 

Ikraftträdelsebestämmelse. Avsikten är att de förändringar som gäller organisationen vid polismyndigheten ska träda i kraft så snart som möjligt. I enlighet med 20 § 2 mom. självstyrelselagen föreslås därför att datumet för ikraftträdelsen av dessa bestämmelser lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om. Lagens bestämmelser som däremot hänger samman med polislagen föreslås dock träda i kraft samtidigt som den föreslagna nya polislagen för Åland, det vill säga den 1 januari 2014.

     För att den nya styrelsen ska kunna fungera på ett tillfredställande sätt redan vid ikraftträdandet måste en hel del förberedande arbete utföras. Enligt paragrafen föreslås att polismyndighetens styrelse ska kunna tillsättas innan lagen träder i kraft. Vid tillsättande ska lagens 1a § iakttas i tillämpliga delar. Någon formell beslutanderätt erhåller således styrelsen inte förrän lagen träder i kraft.

 

3. Landskapslag om ändring av räddningslagen för landskapet Åland

 

5 § Landskapsregeringens uppgifter. Enligt förslaget upphävs paragrafens 3 punkt, som innehåller en bestämmelse om att landskapsregeringen ska upprätthålla en landskapsalarmcentral. Från och med den 1 januari 2011 har landskapsalarmcentralen i praktiken sammanslagits med Ålands polismyndighet. Landskapsalarmcentralen utgör numera en avdelning vid polismyndigheten. Vid nämnda tidpunkt gjordes dessvärre endast en ändring av landskapsförordningen om Ålands polismyndighet genom ÅFS 2010/98 och en ändring av räddningsförordningen för landskapet Åland genom ÅFS 2010/97, vilka beaktade den administrativa sammanslagningen av landskapsalarmcentralen och polismyndigheten. Den administrativa förändringen genomfördes således på ett författningsmässigt delvis bristfälligt sätt. Genom de i detta lagförslag föreslagna ändringarna av både landskapslagen om Ålands polismyndighet och räddningslagen för landskapet Åland fullföljs reformen fullt ut även på lagnivå.

     I paragrafens 2 punkt föreslås även en teknisk justering på grund av att paragrafens 3 punkt upphävs.

 

15 § Larm- och biståndsplanering. Eftersom landskapsalarmcentralen numera inte utgör en fristående enhet inom landskapsförvaltningen, utan en avdelning inom Ålands polismyndighet, föreslås en justering av paragrafens 1 mom. Jämför den upphävda 42 § räddningsförordningen (2006:112) för landskapet Åland och 5a § landskapsförordningen (2000:26) om Ålands polismyndighet. Enligt den förslagna ändringen anges det på ett mer korrekt sätt att det är myndigheten Ålands polismyndighet som ska medverka vid utarbetandet av en för hela landskapet gemensam larm- och biståndsplan.

 

31 § Öppen eld och annan brandfarlig verksamhet. Landskapsregeringen föreslår att paragrafens 1 mom. kompletteras med en bestämmelse om att totalt eldningsbud ska råda inom ett tätbebyggt område, oavsett om en varning för skogsbrand är utfärdad eller inte.

     Enligt gällande lydelse av momentet råder det totalt eldningsförbud under tider då varning för skogsbrand är utfärdad. Undantagna är eldning i för eldningsändamål särskilt avsedda anordningar, det vill säga sådan eldstad eller anordning i vilken eld kan göras upp och förbränning upprätthållas och som är så konstruerad att elden på ett tillförlitligt sätt alltid hålls inom eldstaden eller anordningen (29 § räddningsförordningen). Undantaget omfattar bland annat särskilt anlagda eldstäder, på rastplatser och campingplatser anlagda grillar samt rökugnar. Då varning för skogsbrand har utfärdats råder utöver eldningsförbud även förbud att använda redskap och maskiner som på ett okontrollerbart sätt kan orsaka brand i naturen. Räddningschefen kan dock tillåta användningen av sådana redskap eller anordningar under i paragrafen angivna förutsättningar. Enligt paragrafens 2 mom. kan räddningschefen dessutom om särskilda skäl föreligger bland annat tillåta att eld görs upp trots att totalt eldningsförbud enligt 1 mom. råder.

     Bestämmelsen i paragrafens 1 mom., genom vilken den enskilde åläggs att inte göra upp eld då varning för skogsbrand är utfärdad, motiveras av att risken är stor för att omfattande skogsbränder kan inträffa då det är torrt i terrängen varför det är viktigt att förmå allmänheten att iaktta särskild försiktighet under sådana förhållanden. Genom bestämmelsen minskas risken avsevärt för att omfattande och svårartade bränder uppstår. Likväl är det viktigt att det finns en i lag reglerad möjlighet att i viss begränsad omfattning avvika från huvudregeln om omständigheterna i det enskilda fallet är av den arten att brandrisken kan bedömas vara liten. Detta förutsätter en kvalificerad objektiv bedömning för att säkerställa en enhetlig praxis, så att den enskilde sedan i sin tur kan vara övertygad om att lagen upprätthåller kravet på likabehandling. Av den anledningen har bestämmelsen i paragrafens 2 mom., om räddningschefens möjlighet att medge undantag från eldningsförbudet, införts av lagstiftaren.

     Utöver bestämmelserna om aktsamhet och eldningsförbud i 30 och 31 §§ räddningslagen och om eldning och annan brandfarlig verksamhet i 9 kap. räddningsförordningen finns även andra bestämmelser som anger vad som ska iakttas vid eldning utomhus, exempelvis om sanitär olägenhet i 20 § landskapslagen (1967:36) om hälsovården och om eldning av avfall utomhus och i värmepanna i Ålands landskapsregerings beslut (2003:35) om regler för eldning av avfall.

     Eldning utomhus kan leda till oönskad spridning. Vinden kan göra att gnistor far iväg och antänder byggnader och skogsmark. Elden kan också ge mycket rök, vilket kan orsaka störningar för grannar. Detta gäller särskilt i tätorter. Mot bakgrund av detta förslår landskapsregeringen att det ska råda totalt eldningsförbud i tätorter såvida inte räddningschefen, efter att ha gjort en bedömning av situationen i ett givet fall, ger den enskilde tillstånd att i en tätort göra upp eld utomhus. Eldning i för eldningsändamål särskilt avsedda anordningar ska dock fortsättningsvis vara tillåten inom tätort utan tillstånd, även då skogsbrandsvarning är utfärdad. Vid eldning på sistnämnda sätt ska utöver bestämmelserna i räddningslagen och räddningsförordningen även bestämmelserna i 20 § landskapslagen om hälsovården och landskapsregerings beslut om regler för eldning av avfall iakttas i tillämpliga delar. Genom förslaget rättas de brister till som funnits i 31 § räddningslagen, så att en ändamålsenlig reglering erhålls i fråga om förutsättningarna att göra upp eld i tätbebyggda områden. Tidigare fanns motsvarande begränsningar i Mariehamns stads ordningsstadga.

     Enligt förslaget definieras tätbebyggt område som ett område som angetts med vägmärket tätort. Vägmärket ”A1 tätort” utgör ett anvisningsmärke och finns närmare beskrivet i 19 § landskapsförordningen (2005:35) om vägmärken. Enligt 65 § 3 mom. vägtrafiklagen (1983:27) för landskapet Åland är det kommunen som beslutar om användning av vägmärke som anger tätort.

 

9 kap. Central alarmeringsförvaltning

 

Rubriken för räddningslagens 9 kap. föreslås ändrad i och med att det inte längre finns någon fristående enhet vid landskapsregeringen benämnd landskapsalarmcentralen. Enligt förslaget ändras kapitelrubriken till central alarmeringsförvaltning för att på detta sätt få en rubrik som på ett bättre sätt beskriver den gemensamma alarmcentral som formellt har åstadkommits genom sammanslagningen av landskapsalarmcentralen med Ålands polismyndighet.

 

55 § Allmänt. Landskapsregeringen föreslår att hela paragrafen ändras på grund av den förändrade alarmeringsorganisationen på landskapsnivå. I 1 mom. intas en allmän beskrivning av de uppgifter som Ålands polismyndighet och den nya avdelningen vid polismyndigheten ska sköta. En närmare bestämmelse om polismyndighetens nya organisation finns i den föreslagna ändringen av 1 § landskapslagen om Ålands polismyndighet.

     I paragrafens 2 mom. regleras polismyndighetens samarbete med andra myndigheter i frågor som faller inom den nya avdelningens verksamhetsområde. Förordningsfullmakten i paragrafens 3 mom. i den gällande lydelsen av paragrafen föreslås flyttad till den nya paragrafens 2 mom. I momentet intas inte en förordningsfullmakt att utfärda närmare bestämmelser om polismyndighetens avdelning landskapsalarmcentralen och dess organisation och uppgifter, såsom i 3 mom. i den gällande lydelse av paragrafen, eftersom en sådan fullmakt redan finns i fråga om polismyndigheten i 11 § landskapslagen om Ålands polismyndighet.

 

56 § Uppgifter. Paragrafen föreslås ändrad på grund av förändringarna i organisationen av den centrala alarmeringsförvaltningen på landskapsnivå. Ändringarna är således av teknisk karaktär. Hur uppgifterna enligt paragrafen ska skötas inom Ålands polismyndighet, ska framöver preciseras närmare i polismyndighetens reglemente i enlighet med 11 § landskapslagen om Åland polismyndighet.

 

64 § Alarmdataregister. Den nya gemensamma alarmcentralen vid Ålands polismyndighet medför att paragrafens 1 mom. måste ändras. I praktiken har Ålands polismyndighet allt sedan 1 januari 2011 haft ansvaret för att föra ett alarmdataregister över de nödmeddelanden som mottagits och de åtgärder som vidtagits med anledning därav. Genom förslaget anpassas ordlydelsen i paragrafen till den förändrade organisationen.

 

65 § Införandet av uppgifter i alarmdataregister. Indelningssatsen till paragrafens 1 mom. förslås ändrad i överensstämmelse med den förändrade alarmeringsförvaltningen på landskapsnivå.

 

68 § Behandlingen av uppgifterna i åtgärdsregistret. Paragrafens 1 mom. föreslås omnämnandet av landskapsalarmcentralen ersatt med Ålands polismyndighet i överensstämmelse med den förändrade alarmeringsförvaltningen på landskapsnivå.

 

89 § Skyldighet att lämna ut uppgifter för statistikföring. Paragrafen förslås ändrad i överensstämmelse med den förändrade alarmeringsförvaltningen på landskapsnivå.

 

90 § Undersökning av olyckor. Till paragrafen fogas ett nytt 4 mom. enligt vilket polisen ska genomföra en polisundersökning enligt 6 kap. 1 § polislagen för Åland för att reda ut brandorsaken vid sådana eldsvådor som har lett till att en person omkommit eller allvarliga personskador eller betydande egendomsskador uppstått.

     I speciallagstiftningen föreskrivs som regel när en polisundersökning ska genomföras, samtidigt som det hänvisas till polislagens bestämmelser om polisundersökning. I landskapslagstiftningen saknas det för närvarande en reglering där det bland polisens uppgifter ingår att utreda brandorsaken. För att rätta till denna brist föreslår landskapsregeringen att paragrafen kompletteras med en bestämmelse om polisundersökning, som utvidgar polisens befogenheter.

     Enligt 6 kap. 1 § 2 mom. polislagen ska förundersökningslagen iakttas i tillämpliga delar på det sätt som undersökningens art förutsätter. Detta medför att tvångsmedel kan användas vid en utredning, vilket samtidigt möjliggör för polisen att utreda brandorsaken grundligare än vad kommunens räddningsmyndighet kan göra. Genom förslaget säkerställs att bränder som har orsakat allvarliga personskador eller stora egendomsskador alltid utreds av polisen, fast kommunens räddningsmyndighet inte på det sätt som avses i 1 mom. skulle ha anmält saken som ett misstänkt brott eller det inte annars med anledning av fallet har funnits orsak att inleda förundersökning på grund av misstanke om brott.

     Som grund för definitionen av allvarlig personskada i paragrafen ligger den terminologi som Olycksutredningscentralen använder vid undersökning av olyckor. Med en allvarligt skadad person avses i bestämmelsen en person som på grund av en skada som har orsakats direkt eller indirekt till följd av en brand behöver sjukhusvård i mer än 48 timmar, med början inom sju dagar efter den dag som skadan uppkom. Med en allvarligt skadad person avses också en person som har en fraktur (undantaget okomplicerade brott på fingrar, tår eller näsa), en allvarlig blödning eller en allvarlig nerv-, muskel- eller senskada, en skada på ett inre organ, brännskador av andra eller tredje graden eller brännskador som omfattar mer än fem procent av kroppsytan, en inflammation som beror på utsättande för smittoämnen, en strålningsskada eller en skada som beror på utsättande för frätande ämnen. Som definition på betydande egendomsskador används den allmänna definitionen på storskada, enligt vilken en brand är en storskada när värdet av egendomsskadorna överstiger 200 000 euro.

 

Ikraftträdelsebestämmelse. Avsikten är att de lagändringar som gäller förändringar i organisationen av den centrala alarmeringsförvaltningen på landskapsnivå ska träda i kraft så snart som möjligt. I enlighet med 20 § 2 mom. självstyrelselagen föreslås därför att datumet för ikraftträdelsen av dessa bestämmelser lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om. Ändringarna av bestämmelserna i 90 § hänger däremot samman med polislagen och föreslås därför träda i kraft samtidigt som den föreslagna nya polislagen för Åland, det vill säga den 1 januari 2014.

 

4. Landskapslag om ändring av 1 och 10 §§ landskapslagen om behandling av berusade

 

1 §. Hänvisningen i paragrafen till 11 § 1 mom. i den gällande polislagen föreslås ändrad så att den avser 2 kap. 2 § 1 mom. i den nya polislagen.

 

10 §. I paragrafens 2 mom. föreslås att ordet "landskapsstyrelsen" ersätts med "landskapsregering". Förslaget motiveras av den ändring av självstyrelselagen som trädde i kraft den 1 juni 2004.

 

Ikraftträdelsebestämmelse. Avsikten är att lagen ska träda i kraft samtidigt som den föreslagna nya polislagen för Åland, det vill säga den 1 januari 2014.

 

5. Landskapslag om ändring av landskapslagen om ordningsvakter

 

1 § Tillämpningsområde. I paragrafens 1 mom. föreslås språklig justering av namnet på den förordning som nämns i momentet.

 

10 § Användning av maktnedel. Paragrafens 3 mom. föreslås ändrad så att hänvisningen till 27 § i den gällande polislagen ersätts med en hänvisning till motsvarande bestämmelser i 2 kap. 17 § i den nya polislagen.

 

22 § Tillfälligt återkallande av godkännande som ordningsvakt. Hänvisningen i paragrafens 2 mom. till 5 kap. 10 § i den gällande tvångsmedelslagen föreslås ändrad så att den avser 8 kap. 31 § i den nya tvångsmedelslagen.

 

25 § Polisundersökning. Hänvisningen i paragrafen till 4 kapitlet i den gällande polislagen föreslås ändrad så att den avser 6 kapitlet i den nya polislagen.

 

Ikraftträdelsebestämmelse. Avsikten är att lagen ska träda i kraft samtidigt som den föreslagna nya polislagen för Åland, det vill säga den 1 januari 2014.

 

6. Landskapslag om ändring av 3 § förvaltningslagen för landskapet Åland

 

3 § Vissa begränsningar i lagens tillämpning. Paragrafen föreslås bli ändrad så att hänvisningarna i bestämmelsen avser den gällande överenskommelseförordningen och den nya polislagen för Åland.

 

Ikraftträdelsebestämmelse. Avsikten är att lagen ska träda i kraft samtidigt som den föreslagna nya polislagen för Åland, det vill säga den 1 januari 2014.

 

7. Landskapslag om ändring av 1 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om personuppgifter

 

1 § Tillämpningsområde. Hänvisningen i indelningssatsen till 1 mom. föreslås bli ändrad så att den istället för den gällande polislagen avser den nya polislagen för Åland.

 

Ikraftträdelsebestämmelse. Avsikten är att lagen ska träda i kraft samtidigt som den föreslagna nya polislagen för Åland, det vill säga den 1 januari 2014.

 

8. Landskapslag om ändring av 9 § landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet

 

9 §. Landskapsregeringen föreslår att listan över de handlingar som ska hemlighållas enligt paragrafens 1 mom. utökas i fråga om handlingar som på ett eller annat sätt berör polisens arbete med förebyggande och utredande av brott, vidtagande av skyddsarrangemang och skyddande av den personliga integriteten. Framförallt kräver den allt mer detaljerade polislagstiftningen ett kompletterande av förteckningen över handlingar som ska hemlighållas. Till viss del kan delar av gällande förteckning i 1 mom. tillämpas, men samtidigt finns situationer där osäkerhet råder om huruvida en viss punkt i gällande förteckning täcker in den aktuella situationen. Eftersom den föreslagna förändringen berör handlingsoffentligheten, som är skyddad enligt grundlag, bör osäkerheten undanröjas genom att kompletterande punkter lyfts in i paragrafen på lagnivå. De föreslagna bestämmelserna har sin motsvarighet i 24 § punkterna 5 och 7 i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (FFS 621/1999).

     Vid bedömningen av om en handling ska hemlighållas ingår i gällande bestämmelser i ett flertal punkter ett rekvisit där myndigheten från fall till fall måste pröva om utlämnandet av en handling kan medföra skada. Detta så kallade skaderekvisit anger antingen att en handling ska hållas hemlig, om utlämnande av den skulle äventyra skyddsintresset, eller att en handling ska lämnas ut, om det är uppenbart att det inte medför olägenhet för skyddsintresset. Även de bestämmelser som nu föreslås intagna i paragrafen är förenade med ett sådant skaderekvisit.

     Till paragrafens 1 mom. fogas en ny punkt h enligt vilken handlingar som gäller polisens taktiska och tekniska metoder och planer ska hemlighållas, om utlämnande av en sådan handling skulle äventyra förebyggande och utredning av brott och upprätthållandet av den allmänna säkerheten. Skaderekvisitet innebär här en presumtion om att handlingarna är offentliga. Polisen kan dock inte trygga säkerheten eller utreda brott, om dess beredskapsplaner inför olika situationer och dess tekniska och taktiska verksamhetsmetoder är offentliga in i minsta detalj. Offentlighet skulle bland annat innebära att brottslingar på förhand kunde ta reda på hur de kan försvåra eller förhindra polisens arbete.

     Paragrafen kompletteras även med en ny punkt i, där grunden för hemlighållandet av en handling skulle vara vidtagandet av skyddsarrangemang.

Bestämmelsen omfattar hemlighållandet av handlingar som gäller och påverkar vidtagandet av skyddsarrangemang för personer, byggnader, inrättningar samt data- och kommunikationssystem. Enligt skaderekvisitet är presumtionen hemlighållande av handling. En handling kan alltså lämnas ut, om det är uppenbart att det inte äventyrar skyddsarrangemangens syfte.

Handlingar som avslöjar hur man kan ta sig in i ett skyddsobjekt eller på vilken nivå skyddet har konstruerats är exempel på handlingar som gäller och påverkar vidtagandet av skyddsarrangemang för byggnader och inrättningar. Det kan här gälla planritningar och annan information om polisens lokaliteter. Till skyddsarrangemangen för datasystem hör förutom uppgifter om det fysiska skyddet också uppgifter om skyddsteknik, lösenord och loggsystem som registrerar användningen. Beskrivningarna av datasystem kan påverka skyddsarrangemangen. Detaljerade tekniska beskrivningar ska således i regel vara hemliga.

 

Ikraftträdelsebestämmelse. Avsikten är att lagen ska träda i kraft samtidigt som den föreslagna nya polislagen för Åland, det vill säga den 1 januari 2014.

 

Lagtext

 

Landskapsregeringen föreslår att följande lagar antas.

 

1.

P O L I S L A G
för Åland

 

     I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:

 

1 kap.
Allmänna bestämmelser

 

1 §

Polisens uppgifter

     Polisens uppgift är att trygga rätts- och samhällsordningen, upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt att förebygga, avslöja och utreda brott och föra brott till åtalsprövning. Polisen ska upprätthålla säkerheten i samarbete med andra myndigheter samt med sammanslutningar och invånarna och sköta det internationella samarbete som hör till dess uppgifter.

     Polisen ska dessutom sköta uppgifter i samband med tillståndsförvaltningen och andra uppgifter som uttryckligen föreskrivs i lag samt inom ramen för sina uppgifter ge var och en den hjälp som han eller hon behöver. Om det finns grundad anledning att anta att en person har försvunnit eller råkat ut för en olycka ska polisen vidta de åtgärder som behövs för att finna personen.

     I förundersökningslagen (FFS 805/2011) föreskrivs om förundersökning av brott och i tvångsmedelslagen (FFS 806/2011) om tvångsmedel i samband med förundersökning av brott.

 

2 §

Respekt för de grundläggande rättigheterna och de mänskliga rättigheterna

     Polisen ska respektera de grundläggande rättigheterna och de mänskliga rättigheterna, och när den utövar sina befogenheter välja det motiverbara alternativ som bäst tillgodoser dessa rättigheter.

 

3 §

Proportionalitetsprincipen

     Polisens åtgärder ska kunna försvaras i förhållande till hur viktigt, farligt och brådskande dess uppdrag är, det mål som eftersträvas samt uppträdande, ålder, hälsa och andra motsvarande omständigheter som gäller den person som är föremål för åtgärden och övriga omständigheter som inverkar på helhetsbedömningen av situationen.

 

4 §

Principen om minsta olägenhet

     Genom polisens åtgärder får det inte ingripas i någons rättigheter i större utsträckning och ingen får orsakas större skada eller olägenhet än vad som är nödvändigt för att utföra uppdraget.

 

5 §

Principen om ändamålsbundenhet

     Polisen får utöva sina befogenheter endast i föreskrivna syften.

 

6 §

Utförande av uppgifter och väsentlighetsordning

     Polisen ska i sin verksamhet vara saklig och opartisk samt främja likabehandling och försonlighet. Polisen ska i första hand genom råd, uppmaningar och befallningar sträva efter att upprätthålla allmän ordning och säkerhet.

     Polisen ska utföra sina uppgifter effektivt och ändamålsenligt. När förhållandena kräver det ska uppgifterna utföras i väsentlighetsordning.

 

7 §

Information om grunden för en åtgärd

     En polisman ska informera en person som utsätts för frihetsbegränsande åtgärder eller en representant för denne om orsaken till åtgärderna så snart detta är möjligt med beaktande av personens tillstånd och övriga omständigheter.

     Om inte något annat föreskrivs i lag har också en person som utsätts för andra än frihetsbegränsande åtgärder eller en företrädare för denne rätt att bli informerad om orsaken så snart detta är möjligt utan att åtgärderna äventyras.

 

8 §

Skyldigheten att ange sin ställning som polisman samt identifiering av polismän

     En polisman ska vid behov presentera sig som polis för den som är föremål för en åtgärd och på begäran visa upp sitt tjänstemärke, om presentationen eller uppvisandet kan ske utan att åtgärden äventyras.

     Polisen ska se till att en polisman som har utfört ett tjänsteuppdrag vid behov kan identifieras.

 

9 §

Åtgärdseftergift och åtgärdsfördröjning

     Polisen har rätt att avstå från en åtgärd om slutförandet av den kunde leda till ett oskäligt slutresultat i förhållande till det mål som eftersträvas.

     En person som har bett polisen vidta en åtgärd och vars rätt, fördel eller skyldighet ärendet gäller har rätt att på begäran få veta orsaken till att åtgärden inte vidtas.

     I 5 kap. 46 § 1 mom. föreskrivs om åtgärdsfördröjning i samband med hemligt inhämtande av information.

 

10 §

Uniform och beväpning

     Polismän ska i tjänsten bära uniform då uppdragets art eller karaktär förutsätter detta.

     Uniform får också bäras under resor som har samband med tjänsteuppdrag och vid representation. Polismästaren beslutar om användning av uniform i andra sammanhang.

     Polisuniform och polisiära beklädnadsartiklar får inte användas av andra än polismän. Ingen får heller använda en dräkt eller beklädnadsartikel som på ett förvillande sätt påminner om en sådan uniform eller beklädnadsartikel så att användaren kan förväxlas med en polisman. Förbudet i detta moment ska inte gälla den som med stöd av lag har rätt att använda föreskriven uniform eller beklädnadsartikel.

     Trots 3 mom. kan polismästaren ge tillstånd till användning av polisuniform vid teaterföreställningar och vid motsvarande evenemang.

     Landskapsregeringen bestämmer efter samråd med landshövdingen om polisens uniform och beväpning.

 

11 §

En polismans rätt att ge befallningar

     En polisman har, inom ramen för sina i lag angivna befogenheter, rätt att i enskilda fall ge befallningar och utfärda förbud som är förpliktande för var och en.

 

12 §

Polisman

     Med polisman avses i denna lag polisbefälet, polisunderbefälet och polismanskapet enligt den närmare definition som finns i landskapslagen (2000:26) om Ålands polismyndighet.

 

2 kap.
Allmänna befogenheter

 

1 §

Identifiering

     När uppgifterna behövs för utövandet av polisuppdraget är var och en skyldig att för en polisman uppge sitt namn och sin personbeteckning eller, om sådan saknas, födelsedatum och medborgarskap samt var personen i fråga är anträffbar.

     Om en person vägrar lämna uppgifter som avses i 1 mom. och om personen inte kan identifieras på annat sätt har polismannen rätt att utreda identiteten med hjälp av signalement. Härvid ska i tillämpliga delar iakttas vad som i 8 kap. 33 § 2-4 mom. i tvångsmedelslagen föreskrivs om förrättande av genomsökning av personer.

     En polisman har rätt att för identifiering gripa en person som vägrar lämna uppgifter enligt 1 mom. eller som lämnar sannolikt falska uppgifter om de nämnda omständigheterna, förutsatt att gripandet är nödvändigt för att klarlägga identiteten. Den som gripits ska friges så snart uppgifterna har erhållits, dock senast 24 timmar efter gripandet.

 

2 §

Gripande av en person för att skydda denne

     En polisman har rätt att gripa en person för att skydda denne för en allvarlig fara som utgör en överhängande risk för personens liv, fysiska integritet, säkerhet eller hälsa, om personen är oförmögen att ta vara på sig själv och faran inte annars kan avvärjas eller personen omhändertas på annat sätt.

     Om den som har gripits enligt 1 mom. är under 18 år ska denne utan dröjsmål överlämnas till sin vårdnadshavare eller, om detta inte är möjligt, till en barnskyddsmyndighet. Andra gripna ska friges så snart behovet av omhändertagande har upphört, dock senast 24 timmar efter gripandet. En person som inte har frigetts före klockan 20 får dock hållas kvar till klockan 8 nästa morgon, om detta är särskilt angeläget för att skydda personens liv eller hälsa och denne saknar bostad eller nattlogi eller om det är särskilt angeläget av någon annan motsvarande orsak.

     I landskapslagen (1974:21) om behandling av berusade finns bestämmelser om förvaring av berusade. I mentalvårdslagen (FFS 1116/1990) finns bestämmelser om hur personer som befinner sig i ett uppenbart förvirrat sinnestillstånd ska föras till vård och om annan handräckning i ärenden som gäller sådana personer.

 

3 §

Gripande av efterlysta

     En polisman har rätt att gripa en efterlyst person som enligt en behörig myndighets efterlysning ska häktas eller tas i förvar.

     En annan efterlyst än en sådan som avses i 1 mom. är skyldig att på uppmaning av en polisman infinna sig på en polisstation eller någon annan plats där åtgärder som förutsätts enligt efterlysningen kan vidtas. Om personen i fråga inte iakttar uppmaningen eller om det är sannolikt att personen försöker undgå en åtgärd som nämns i efterlysningen, har en polisman rätt att gripa personen för att en åtgärd som nämns i efterlysningen ska kunna vidtas.

     Om inte något annat föreskrivs i lag om tiden för de åtgärder som efterlysningen förutsätter, är den efterlysta skyldig att i högst sex timmar från gripandet vara närvarande för dessa åtgärder.

 

4 §

Genomsökning för gripande av en person

     En polisman har för att få tag på en person som ska hämtas till polisundersökning enligt 6 kap. i denna lag rätt att företa husrannsakan eller platsgenomsökning enligt vad som föreskrivs i 8 kap. i tvångsmedelslagen.

     En polisman som hör till befälet beslutar om genomsökning. En annan polisman kan utan beslut av en polisman som hör till befälet företa genomsökning när det på grund av att ärendet är brådskande är nödvändigt att genomsökning företas omedelbart.

     Vad som föreskrivs i 1 mom. gäller också när polisen enligt lag ger en annan myndighet handräckning för gripande av en person. En polisman som hör till befälet ska besluta om sådan genomsökning.

 

5 §

Skydd av hemfrid och offentlig frid

     En polisman har på begäran av innehavaren av ett utrymme eller en annan plats som omfattas av hemfrid enligt 24 kap. 11 § i strafflagen (FFS 39/1889) eller av offentlig frid enligt 3 § i det kapitlet eller på begäran av dennes företrädare rätt att avlägsna en person som utan laglig rätt tränger sig in eller i smyg eller genom att vilseleda någon annan tar sig in eller gömmer sig där eller som inte lyder en befallning att avlägsna sig.

     En polisman har rätt att från ett utrymme eller en plats som avses i 1 mom. avlägsna en person som lovligen uppehåller sig där, om personen stör andras hemfrid eller den offentliga friden eller på något annat sätt orsakar betydande störning och det finns grundad anledning att befara att störningen upprepas.

     Om det är sannolikt att en upprepning av störningen inte kan förhindras genom att personen avlägsnas har en polisman rätt att gripa och hålla den störande personen i förvar. Den gripne får hållas i förvar endast så länge som det är sannolikt att störningen upprepas, dock högst 12 timmar efter gripandet.

 

6 §

Tillträde och genomsökning i faro- och skadesituationer

     En polisman har rätt att få tillträde till ett utrymme eller en annan plats som omfattas av hemfrid eller offentlig frid eller till en annan plats som allmänheten inte har tillträde till eller till ett fordon och där vid behov företa genomsökning, om det finns grundad anledning att befara att

     1) en gärning eller händelse som äventyrar liv, hälsa eller personlig frihet eller orsakar betydande skada på egendom eller miljön är omedelbart överhängande eller pågår,

     2) någon är i behov av omedelbar hjälp på grund av ett brott som redan begåtts eller en olyckshändelse som redan inträffat eller av någon annan motsvarande orsak, eller att

     3) en avliden påträffas vid genomsökningen.

     I en situation enligt 1 mom. 1 punkten är en ytterligare förutsättning att åtgärden är nödvändig för att en fara eller skada ska kunna avvärjas eller för att sprängämnen, vapen eller andra farliga ämnen eller föremål ska kunna eftersökas och tas om hand.

     I andra än brådskande fall krävs det för tillträde till ett utrymme som används för stadigvarande boende ett förordnande av en polisman som hör till befälet.

 

7 §

Vidtagande av åtgärder

     I sådana fall som avses i 4-6 §§ får ett rum, en förvaringsplats eller något annat objekt för åtgärden vid behov öppnas med våld. Efter att åtgärden avslutats ska objektet för åtgärden stängas på lämpligt sätt. Över åtgärder som vidtagits med stöd av de nämnda paragraferna ska det upprättas protokoll eller göras motsvarande anteckningar i någon annan handling.

 

8 §

Avspärrning av platser och områden

     En polisman får spärra av, stänga eller utrymma platser och områden som är i allmänt bruk eller förbjuda eller begränsa trafiken där, om detta behövs för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet, för att trygga polisundersökning eller för att trygga åtgärder på en olycksplats eller för att skydda den personliga integriteten hos den som är föremål för en åtgärd eller för att skydda egendom som är i fara.

     En polisman får på order av en polisman som hör till befälet och i brådskande fall också utan order spärra av eller utrymma ett område som omfattas av hemfrid eller offentlig frid, om detta är nödvändigt för att avvärja en fara som omedelbart hotar liv eller hälsa och om de som finns på området inte annars kan skyddas.

     I fråga om polisens rätt att anvisa platsen för en allmän sammankomst ska iakttas vad som föreskrivs i 10 § i lagen om sammankomster (FFS 530/1999).

     En polisman får förbjuda eller begränsa flyttning av föremål eller bestämma att föremål ska flyttas på en plats eller ett område som är i allmänt bruk om detta behövs för att trygga polisundersökning. En polisman har motsvarande rätt även inom ett hemfridsskyddat område, om åtgärden behövs för att avvärja fara för liv eller hälsa eller för att skydda egendom.

 

9 §

Skingrande av folksamling

     En polisman har rätt att befalla en folksamling att skingra sig eller flytta på sig, om folksamlingen äventyrar allmän ordning och säkerhet eller hindrar trafiken. En polisman har samma rätt om personer i folksamlingen uppträder hotfullt eller annars på ett sådant sätt att det är sannolikt att de kommer att göra sig skyldiga till brott mot liv, hälsa, frihet eller hemfrid eller till egendomsbrott. Om folksamlingen inte lyder en befallning att skingra sig eller att flytta på sig har en polisman rätt att med maktmedel skingra folksamlingen samt gripa personer som tredskas. Polisen ska om möjligt avgränsa sina åtgärder till att gälla dem som genom sitt uppträdande orsakar behovet att skingra folksamlingen eller be den flytta på sig.

     Personer som gripits ska friges så snart uppdragets syfte har nåtts, dock senast 12 timmar efter gripandet.

     I fråga om polisens rätt att avbryta och avsluta en allmän sammankomst respektive hindra, avbryta och avsluta en offentlig tillställning ska iakttas vad som föreskrivs i 21 respektive 22 §§ i lagen om sammankomster.

 

10 §

Skydd mot brott och störande beteende

     En polisman har rätt att avlägsna en person från en plats, om det utifrån personens hotelser eller övriga uppträdande finns grundad anledning att anta eller utifrån personens tidigare uppträdande är sannolikt att denne kommer att göra sig skyldig till brott mot liv, hälsa, frihet eller hemfrid eller till egendomsbrott eller kommer att orsaka betydande störning eller överhängande fara för allmän ordning och säkerhet.

     En person som är föremål för åtgärd enligt 1 mom. kan gripas om det sannolikt inte är tillräckligt att denne avlägsnas från platsen och ett brott inte annars kan förhindras eller en störning eller fara inte annars kan avvärjas. Den som gripits får hållas i förvar så länge det är sannolikt att han eller hon gör sig skyldig till brott enligt 1 mom. eller orsakar störning eller fara, dock högst 24 timmar efter gripandet.

     En polisman kan skydda en person eller bevaka en plats för att förebygga eller avbryta ett sådant brott som avses i 1 mom.

 

11 §

Stoppande och flyttning av fordon

     En polisman har rätt att befalla att ett fordon ska stoppas, flytta ett fordon eller befalla att det ska flyttas, om det är motiverat för att fullgöra polisens uppgifter.

     I vägtrafiklagen (1983:27) för landskapet Åland föreskrivs om övervakning av vägtrafik och i luftfartslagen (FFS 1194/2009) om när ett luftfartyg kan beordras att landa.

 

12 §

Säkerhetsvisitation

     En polisman har i samband med gripande, anhållande, häktning, tagande i förvar och andra åtgärder som riktar sig mot den personliga friheten rätt att kontrollera vad en person har i sina kläder eller annars på sig eller i medhavda saker, för att förvissa sig om att personen inte innehar föremål eller ämnen varmed denne kan äventyra sin förvaring eller utsätta sig själv eller andra för fara. En polisman får i samband med tjänsteuppdrag kroppsvisitera en person för att hitta sådana föremål eller ämnen också i andra fall, om det av grundad anledning behövs för att trygga polismannens säkerhet i arbetet och fullgörandet av tjänsteuppdraget.

     I samband med frihetsbegränsande åtgärder kan en person kroppsvisiteras eller saker som personen för med sig kontrolleras också för att hitta dokument som behövs för identifiering av denne.

     En polisman har på det sätt och i den omfattning som situationen kräver rätt att kroppsvisitera personer som anländer till eller avlägsnar sig från en rättegång eller en sammankomst, offentlig tillställning eller annan motsvarande tillställning som förutsätter särskilt skydd och personer som anländer till eller avlägsnar sig från deltagarnas inkvarteringslokaler samt personer som uppehåller sig i omedelbar närhet av den plats där tillställningen ordnas eller inkvarteringslokalerna och granska de saker som de för med sig, för att förvissa sig om att de inte innehar föremål eller ämnen som kan äventyra säkerheten för deltagarna, de personer som uppehåller sig i inkvarteringslokaler eller andra personer. För att en person som avlägsnar sig ska få visiteras förutsätts det att ordningsstörningar har inträffat under tillställningen eller i inkvarteringslokalerna eller att det annars har framkommit något särskilt skäl.

     Farliga föremål och ämnen som avses i 1 och 3 mom. ska vid behov fråntas den visiterade. Också sådana föremål och ämnen ska fråntas den visiterade som det annars enligt lag eller bestämmelser eller föreskrifter som utfärdats med stöd av lag är förbjudet att inneha.

 

13 §

Verkställande av säkerhetsvisitation

     Säkerhetsvisitation verkställs manuellt, med tränad hund, med metalldetektor eller någon annan motsvarande teknisk anordning eller på något annat jämförbart sätt.

     Visitationen får inte kränka den visiterades personliga integritet mer än vad som är nödvändigt för utförande av uppdraget. Vid visitationen ska iakttas den diskretion som förhållandena kräver.

 

14 §

Omhändertagande av farliga föremål och ämnen

     Utöver vad som föreskrivs i någon annan lag har en polisman rätt att tillfälligt för polisens räkning ta hand om sprängämnen och andra farliga föremål och ämnen, om innehavaren med hänsyn till sin ålder, sitt berusnings- eller sinnestillstånd eller andra omständigheter med fog kan misstänkas orsaka överhängande fara för allmän ordning och säkerhet. Polisen ska också ta hand om sprängämnen som innehas i strid med landskapslagen (2007:98) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor eller bestämmelser eller föreskrifter som utfärdats eller beslut i enskilda fall som meddelats med stöd av den lagen, när innehavaren på eget initiativ gör anmälan till polisen om sprängämnena och överlämnar dem till polisen.

     I stället för ett helt föremål kan också en del av eller ett tillbehör till föremålet tas om hand, om en fara som avses i 1 mom. kan avvärjas genom att delen eller tillbehöret fråntas innehavaren.

     Över omhändertagande av egendom ska det upprättas protokoll eller göras motsvarande anteckningar i någon annan handling.

     I skjutvapenlagen (FFS 1/1998) föreskrivs om omhändertagande av skjutvapen, vapendelar, patroner och särskilt farliga projektiler.

 

15 §

Hantering av omhändertagen egendom

     Farliga föremål och ämnen som polisen tagit om hand med stöd av 12 § 4 mom. eller 14 § 1 mom. ska återlämnas till innehavaren utan dröjsmål och senast inom 14 dygn, om det inte redan före det inleds ett förfarande för återkallande av tillståndet att inneha föremålen eller ämnena eller vidtas åtgärder enligt 2 eller 3 mom. eller enligt 7 kap. i tvångsmedelslagen. En del av eller ett tillbehör till ett föremål som tagits om hand av polisen med stöd av 14 § 2 mom. i detta kapitel ska alltid återlämnas, om polisen inte redan tidigare tagit om hand hela föremålet med stöd av 14 § 1 mom.

     Föremål eller ämnen som tagits om hand av polisen med stöd av 14 § 1 mom. och som inte riskfritt kan återlämnas till innehavaren eller ägaren kan med ägarens samtycke säljas eller överlåtas till en person som har rätt att inneha sådana föremål eller ämnen. Om detta inte är möjligt kan föremålen och ämnena säljas på offentlig auktion för ägarens räkning.

     Om ett föremål eller ämne inte riskfritt kan återlämnas, säljas eller överlåtas enligt 1 eller 2 mom. eller om det är fråga om ett föremål eller ämne av ringa värde, kan en polisman som hör till befälet bestämma att föremålet eller ämnet ska förstöras.

     Ägaren och innehavaren ska ges tillfälle att bli hörda före försäljningen eller förstöringen, om det inte är fråga om föremål eller ämnen av ringa värde. Över försäljningen och förstöringen ska det upprättas protokoll eller göras motsvarande anteckningar i någon annan handling.

 

16 §

Fasttagande och avlivande av djur

     En polisman har rätt att ta fast och som en sista utväg avliva ett djur som orsakar fara för människors liv eller hälsa eller betydande skador på egendom eller allvarligt äventyrar trafiken. Ett djur får också avlivas om det skulle innebära uppenbar grymhet mot djuret att hålla det vid liv.

 

17 §

Användning av maktmedel

     I tjänsteuppdrag får en polisman använda maktmedel som behövs och kan anses försvarliga för att bryta motstånd, avlägsna en person från en plats, gripa en person, hindra att en frihetsberövad flyr, avlägsna ett hinder eller förhindra ett överhängande brott eller någon annan farlig gärning eller händelse. Frågan om maktmedlen kan försvaras ska bedömas utifrån hur viktigt och brådskande uppdraget är, motståndets farlighet, vilka resurser som står till förfogande samt övriga omständigheter som är relevanta för en helhetsbedömning av situationen.

     En polisman har i tjänsteutövning dessutom rätt till nödvärn enligt vad som föreskrivs i 4 kap. 4 § i strafflagen. I sådana fall av nödvärn handlar polismannen under tjänsteansvar. Vid bedömningen av om nödvärn kan försvaras ska de krav beaktas som kan ställas på polismannen med beaktande av dennes utbildning och erfarenhet.

     Den som på begäran eller med samtycke av en polisman tillfälligt bistår en polisman i en situation där det är nödvändigt att anlita utomståendes hjälp vid användning av maktmedel för att utföra ett synnerligen viktigt och brådskande polisiärt tjänsteuppdrag, har rätt att under polismannens uppsikt använda maktmedel som polismannen med stöd av sina befogenheter bemyndigar honom eller henne att använda.

     I 4 kap. 6 § 3 mom. och 7 § i strafflagen föreskrivs om excess i samband med användning av maktmedel och i 4 kap. 4 § 2 mom. och 7 § i strafflagen om excess i nödvärn.

 

18 §

Beredskap för och varning om användning av maktmedel

     Den som utför ett tjänsteuppdrag och har anledning att befara motstånd eller ett obehörigt angrepp enligt 4 kap. 4 § 1 mom. i strafflagen ska på ett lämpligt och ändamålsenligt sätt bereda sig på användning av maktmedel.

     En person som är föremål för ett tjänsteuppdrag ska varnas för risken att bli utsatt för maktmedel, om det är möjligt och ändamålsenligt att varna denne. Varningen ska ges på ett för ändamålet lämpligt och begripligt sätt.

 

19 §

Användning av skjutvapen

     Skjutvapen får användas endast när det är fråga om att stoppa en persons verksamhet som orsakar direkt och allvarlig fara för någon annans liv eller hälsa och det inte finns något lindrigare sätt att stoppa verksamheten. Skjutvapen får dessutom användas i brådskande och viktiga uppdrag för att avlägsna föremål, djur eller motsvarande hinder. Skjutvapen får inte användas för att skingra folksamlingar, om det inte i vapnen används gaspatroner eller andra motsvarande projektiler i enlighet med särskilda föreskrifter.

     Med användning av skjutvapen avses varning för användning av ett skjutvapen som avses i 2 § i skjutvapenlagen, hot om användning av skjutvapen och avlossande av skott. Det betraktas inte som användning av skjutvapen att ta fram och osäkra ett skjutvapen.

     Beslut om vapenhot och avlossande av skott ska fattas av en polisman som hör till befälet, om detta är möjligt med beaktande av hur brådskande situationen är.

 

20 §

Användning av fängsel

     Rörelse- och handlingsfriheten för en person som är föremål för tjänsteuppdrag får begränsas med handbojor, plastfängsel eller på något annat motsvarande sätt, om det är nödvändigt för att i samband med tjänsteuppdraget förhindra rymning, betvinga våldsamt uppträdande eller avvärja överhängande risk för våld.

     Begränsning av rörelse- och handlingsfriheten får inte fortgå längre än nödvändigt. Begränsningen får inte åsamka den person som är föremål för åtgärden fara eller onödig smärta.

     I 11 kap. 2 § i lagen om behandlingen av personer i förvar hos polisen (FFS 841/2006) och i 13 kap. 2 § i häktningslagen (FFS 768/2005) föreskrivs om användning av fängsel på gripna som hålls i förvar hos polisen och på häktade.

 

21 §

Gränskontroll och tullåtgärder

     En polisman har rätt att i gränskontrolluppdrag utföra gränskontroll enligt gränsbevakningslagen (FFS 578/2005) vid ett gränsövergångsställe eller på någon annan plats som avses i 14 § i gränsbevakningslagen med de befogenheter som anges i 28 och 29 § i den lagen.

     I syfte att ta i beslag föremål eller ämnen som tillverkats, importerats eller innehas olagligen har en polisman rätt att utföra tullåtgärder enligt tullagen (FFS 1466/1994), med de befogenheter som anges i 14 § i den lagen. Om en tullåtgärd utan att förundersökning görs förutsätter kroppsbesiktning eller granskning av annat än resgods eller ytterkläder, ska 15 § i tullagen iakttas när dessa åtgärder utförs. Den polisman som beslutar om åtgärderna ska dock höra till befälet.

 

22 §

Behandling av personer i förvar hos polisen

     I lagen om behandlingen av personer i förvar hos polisen föreskrivs om behandlingen av häktade, anhållna och gripna som med stöd lag hålls i förvar hos polisen.

 

3 kap.
Säkerhetskontroller i polisens lokaler

 

1 §

Säkerhetskontroll

     Hos polismyndigheten och i polisens övriga lokaler kan säkerhetskontroller ordnas för att trygga säkerheten och ordningen samt skydda egendom.

     Beslut om säkerhetskontroll fattas av polismästaren.

     Vid en säkerhetskontroll kan alla som kommer till eller befinner sig i polisens lokaler kontrolleras, liksom även saker som de har med sig. Polismästaren avgör i vilken utsträckning säkerhetskontroller ska ordnas.

     En säkerhetskontroll kan utföras av en polisman eller av någon annan som är anställd hos polisen eller av en person som har utbildats för uppgiften och godkänts av polisen (säkerhetskontrollör).

     Säkerhetskontroller ska utföras så att de inte medför onödig olägenhet för den som kontrolleras eller inte skadar egendom.

 

2 §

Utförande av säkerhetskontroll

     En säkerhetskontrollör har rätt att med en metalldetektor eller någon annan liknande teknisk anordning kontrollera dem som kommer till eller befinner sig i polisens lokaler och de saker som de har med sig, för att försäkra sig om att de inte för med sig föremål eller ämnen som kan äventyra säkerheten eller ordningen eller som kan användas för att skada egendom. Säkerhetskontrollören har rätt att också på annat sätt kontrollera saker som en person har med sig.

     Om det på grund av säkerhetskontroll eller annars finns grundad anledning att misstänka att en person för med sig sådana föremål eller ämnen som avses i 1 mom. kan personen kroppsvisiteras för att hitta dem. Säkerhetskontrollören ska då vara av samma kön som den kroppsvisiterade.

 

3 §

Omhändertagande av föremål som hittats vid säkerhetskontroll

     En säkerhetskontrollör har rätt att frånta en person i 2 § avsedda föremål och ämnen som har hittats vid säkerhetskontroll eller på något annat sätt eller som det annars är förbjudet att inneha enligt lag eller bestämmelser som har utfärdats med stöd av lag. Föremål och ämnen som omhändertagits ska, om det enligt lag inte finns något hinder, återlämnas till den kroppsvisiterade när denne lämnar polisens lokaler.

 

4 §

Användning av maktmedel vid säkerhetskontroll

     Om en person vägrar underkasta sig säkerhetskontroll kan säkerhetskontrollören avlägsna denne från polisens lokaler. För att avlägsna en person kan säkerhetskontrollören vid behov använda maktmedel som kan anses vara försvarliga med hänsyn till dennes uppträdande och övriga omständigheter. Någon annan än en polisman eller tjänsteman vid polisen får dock inte använda maktmedel för att avlägsna en person från polisens lokaler, om inte något annat följer av annan lagstiftning.

     I 4 kap. 6 § 3 mom. och 7 § i strafflagen föreskrivs om excess i samband med användning av maktmedel.

 

4 kap.
Teknisk övervakning och rätt att få information

 

1 §

Teknisk övervakning och förutsättningar för sådan

     Med teknisk övervakning avses fortlöpande eller upprepat iakttagande eller fortlöpande eller upprepad avlyssning av fordon, fordonsförare, fotgängare eller allmänheten med hjälp av en teknisk anordning samt automatisk upptagning av ljud eller bild.

     Efter att på förhand ha informerat om saken får polisen företa teknisk övervakning på allmän plats eller väg, för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet, förebyggande av brott, identifiering av personer som är misstänkta för brott samt för bevakning av särskilda övervakningsobjekt.

 

2 §

Rätt att få information av myndigheter

     Oberoende av tystnadsplikten har polisen på begäran av en polisman som hör till befälet rätt att för tjänsteuppdrag avgiftsfritt få behövlig information och handlingar av myndigheter och sammanslutningar som tillsatts för att sköta offentliga uppgifter, om inte överlämnande av informationen eller handlingarna till polisen eller användning av informationen som bevis uttryckligen har förbjudits eller begränsats i lag.

     För att kunna avgöra om körkortsinnehavaren ska tilldelas körförbud tillsvidare eller ett vapentillstånd eller ett annat tillstånd ska förbli i kraft har polisen på begäran av en polisman som hör till befälet rätt att av myndigheter och sammanslutningar som tillsatts för att sköta offentliga uppgifter och oberoende av tystnadsplikten få information om innehavarens eller tillståndshavarens hälsotillstånd, bruk av berusningsmedel eller våldsamma beteende, om det finns grundad anledning att anta att innehavaren eller tillståndshavaren inte längre uppfyller förutsättningarna för körkortet eller tillståndet.

     Sekretessbelagd information som fåtts med stöd av 2 mom. får användas endast för bedömning av innehavarens eller tillståndshavarens pålitlighet, lämplighet eller övriga förutsättningar för körkortets eller tillståndets giltighet och för bedömning av om villkoren för körkortet eller tillståndet är uppfyllda.

 

3 §

Rätt att få information av privata sammanslutningar och personer

     Oberoende av att en sammanslutnings medlemmar, revisorer, verkställande direktör, styrelsemedlemmar eller arbetstagare är bundna av företags-, bank- eller försäkringshemlighet har polisen på begäran av en polisman som hör till befälet rätt att få information som behövs för förhindrande eller utredning av brott. Om ett viktigt allmänt eller enskilt intresse kräver det har polisen samma rätt att få information som behövs vid polisundersökning enligt 6 kap.

     En polisman har i enskilda fall på begäran rätt att av teleföretag och av sammanslutningsabonnenter få kontaktuppgifter för teleadresser som inte är upptagna i en offentlig katalog eller information som specificerar en teleadress eller teleterminalutrustning, om informationen behövs för ett polisuppdrag. Polisen har motsvarande rätt att få information om utdelningsadresser av en sammanslutning som bedriver postverksamhet.

     För sin handläggning av körkortsärenden och tillståndsförvaltning har polisen rätt att få information av privata sammanslutningar och personer så som föreskrivs i 2 § 2 och 3 mom.

 

5 kap.
Hemliga metoder för inhämtande av information

 

Allmänna bestämmelser

 

1 §

Tillämpningsområde och definitioner

     I detta kapitel föreskrivs om teleavlyssning, om inhämtande av information i stället för teleavlyssning, om teleövervakning, om inhämtande av basstationsuppgifter, om systematisk observation, om förtäckt inhämtande av information, om teknisk observation (teknisk avlyssning, optisk observation, teknisk spårning och teknisk observation av utrustning), om inhämtande av identifieringsuppgifter för teleadresser eller teleterminalutrustning, om täckoperationer, om bevisprovokation genom köp, om användning av informationskällor och om kontrollerade leveranser i syfte att förhindra, avslöja eller avvärja risk för brott. Dessa metoder för inhämtande av information kan användas i hemlighet för dem som de riktas mot.

     Med förhindrande av brott avses åtgärder som syftar till att förhindra brott, försök till brott och förberedelse till brott, när det utifrån iakttagelser av en persons verksamhet eller utifrån annan information om en persons verksamhet finns grundad anledning att anta att personen i fråga kommer att göra sig skyldig till brott, samt åtgärder som syftar till att avbryta ett redan påbörjat brott eller begränsa den direkta skada eller fara som brottet medför.

     Med avslöjande av brott avses åtgärder som syftar till att klarlägga om det för inledande av förundersökning finns en i 3 kap. 3 § 1 mom. i förundersökningslagen avsedd grund, när det utifrån iakttagelser av en persons verksamhet eller utifrån annan information om en persons verksamhet kan antas att ett brott har begåtts.

     I 10 kap. i tvångsmedelslagen föreskrivs om användning av hemliga tvångsmedel vid förundersökning av brott.

 

2 §

Förutsättningar för användning av hemliga metoder för inhämtande av information

     En allmän förutsättning för användning av en hemlig metod för inhämtande av information är att man med den metoden kan antas få information som behövs för förhindrande, avslöjande eller avvärjande av risk för brott.

     Utöver vad som nedan föreskrivs om särskilda förutsättningar för användning av hemliga metoder för inhämtande av information får teleavlyssning, inhämtande av information i stället för teleavlyssning, systematisk observation, teknisk avlyssning, optisk observation, teknisk spårning av personer, teknisk observation av utrustning, täckoperationer, bevisprovokation genom köp, styrd användning av informationskällor och kontrollerade leveranser användas bara om dessa metoder kan antas vara av synnerlig vikt för förhindrande eller avslöjande av ett brott. För täckoperationer och bevisprovokation genom köp förutsätts dessutom att metoden är nödvändig för att ett brott ska kunna förhindras eller avslöjas.

     Användning av en hemlig metod för inhämtade av information ska avslutas inom den tid som anges i beslutet, om syftet med användningen har nåtts eller om det inte längre finns förutsättningar för att använda metoden.

 

3 §

Hemligt inhämtande av information för att avslöja brott

     Metoderna i detta kapitel får användas när det gäller att avslöja följande brott:

     1) äventyrande av Finlands suveränitet,

     2) krigsanstiftan,

     3) landsförräderi, grovt landsförräderi,

     4) spioneri, grovt spioneri,

     5) röjande av statshemlighet,

     6) olovlig underrättelseverksamhet,

     7) brott enligt 34 a kap. 1 § 1 mom. 2-7 punkten eller 2 mom. i strafflagen som begås i terroristiskt syfte,

     8) förberedelse till brott som begås i terroristiskt syfte,

     9) ledande av terroristgrupp,

     10) främjande av en terroristgrupps verksamhet,

     11) meddelande av utbildning för ett terroristbrott,

     12) rekrytering för ett terroristbrott,

     13) finansiering av terrorism.

 

4 §

Fortsatt hemligt inhämtande av information för utredning av brott

     Om det under tiden för hemligt inhämtande av information som inletts för att förhindra eller avslöja brott framgår att det finns anledning att misstänka att ett brott om vilket inhämtas information har begåtts, får information för utredning av brottet dock inhämtas i ytterligare tre dygn med stöd av ett tillstånd enligt detta kapitel, dock högst så länge tillståndet är giltigt. Om det för utredningen av ett brott är behövligt att använda ett sådant hemligt tvångsmedel som avses i 10 kap. i tvångsmedelslagen, ska ärendet inom den nämnda tiden föras för avgörande till den myndighet som är behörig att besluta om användning av tvångsmedlet.

 

Inhämtande av information ur telenät

 

5 §

Teleavlyssning och dess förutsättningar

     Med teleavlyssning avses att ett meddelande som tas emot av eller sänds från en viss teleadress eller teleterminalutrustning genom ett sådant allmänt kommunikationsnät eller ett sådant därtill anslutet kommunikationsnät som avses i kommunikationsmarknadslagen (FFS 393/2003) avlyssnas, upptas eller behandlas på något annat sätt för utredning av innehållet i meddelandet och de identifieringsuppgifter i anslutning till det som avses i 8 §. Teleavlyssning får riktas endast mot meddelanden från eller meddelanden avsedda för en sådan person som med fog kan antas göra sig skyldig till ett brott som avses i 2 mom.

     Polisen kan beviljas tillstånd till teleavlyssning för att förhindra brott, om den person som är föremål för teleavlyssningen på grund av sina yttranden, hotelser eller uppträdande med fog kan antas göra sig skyldig till

     1) äventyrande av Finlands suveränitet,

     2) krigsanstiftan,

     3) landsförräderi, grovt landsförräderi,

     4) spioneri, grovt spioneri,

     5) röjande av statshemlighet,

     6) olovlig underrättelseverksamhet,

     7) brott enligt 34 a kap. 1 § 1 mom. 2-7 punkten eller 2 mom. i strafflagen som begås i terroristiskt syfte,

     8) förberedelse till brott som begås i terroristiskt syfte,

     9) ledande av terroristgrupp,

     10) främjande av en terroristgrupps verksamhet,

     11) meddelande av utbildning för ett terroristbrott,

     12) rekrytering för ett terroristbrott, eller

     13) finansiering av terrorism.

     Polisen kan dessutom beviljas tillstånd till teleavlyssning, om det är nödvändigt för att avvärja en allvarlig fara som omedelbart hotar liv eller hälsa.

 

6 §

Inhämtande av information i stället för teleavlyssning

     Om det är sannolikt att ett meddelande som avses i 5 § och dess identifieringsuppgifter inte längre är tillgängliga genom teleavlyssning, kan polisen för att förhindra brott beviljas tillstånd att inhämta informationen hos ett teleföretag eller en sammanslutningsabonnent, under de förutsättningar som anges i 5 §.

     Om inhämtandet av information för utredning av innehållet i ett meddelande riktas mot en personlig teknisk anordning som lämpar sig för att sända och ta emot meddelanden och finns i direkt anslutning till en teleterminalutrustning eller mot förbindelsen mellan en sådan anordning och en teleterminalutrustning, kan polisen för att förhindra brott beviljas tillstånd till inhämtande av information i stället för teleavlyssning, om de förutsättningar som anges i 5 § finns.

 

7 §

Beslut om teleavlyssning och motsvarande inhämtande av information

     På yrkande av en polisman som avses i 2 kap. 9 § 1 mom. 1 punkten i tvångsmedelslagen (anhållningsberättigad polisman) beslutar domstolen om teleavlyssning och inhämtande av information i stället för teleavlyssning.

     Tillstånd kan beviljas för högst en månad åt gången.

     I yrkandet och i beslutet om teleavlyssning och inhämtande av information i stället för teleavlyssning ska följande nämnas:

     1) det brott som ligger till grund för åtgärden och brottstidpunkten,

     2) den person som med fog kan antas göra sig skyldig till det brott som avses i 1 punkten,

     3) de fakta som misstanken mot personen och förutsättningarna för teleavlyssningen grundar sig på,

     4) tillståndets giltighetstid med angivande av klockslag,

     5) den teleadress eller teleterminalutrustning som åtgärden riktas mot,

     6) den anhållningsberättigade polisman som leder och övervakar utförandet av teleavlyssningen,

     7) eventuella begränsningar och villkor för teleavlyssningen och annat motsvarande inhämtande av information.

 

8 §

Teleövervakning och dess förutsättningar

     Med teleövervakning avses att identifieringsuppgifter inhämtas om ett meddelande som har sänts från en teleadress eller teleterminalutrustning som är kopplad till ett kommunikationsnät som avses i 5 § eller som har mottagits till en sådan adress eller utrustning samt att uppgifter om en teleadress eller teleterminalutrustnings läge inhämtas eller att användningen av adressen eller utrustningen tillfälligt förhindras. Med identifieringsuppgifter avses i 2 § 8 punkten i lagen om dataskydd vid elektronisk kommunikation (FFS 516/2004) avsedda uppgifter om ett meddelande vilka kan förknippas med en abonnent eller användare och behandlas i kommunikationsnäten för att överföra, distribuera eller tillhandahålla meddelanden.

     Polisen kan för att förhindra brott beviljas tillstånd till teleövervakning av en teleadress eller teleterminalutrustning som innehas eller sannolikt annars används av en person som på grund av sina yttranden eller hotelser, sitt uppträdande eller annars med fog kan antas göra sig skyldig till

     1) ett brott för vilket det föreskrivna strängaste straffet är fängelse i minst fyra år,

     2) ett brott som begåtts med användning av en teleadress eller teleterminalutrustning och för vilket det förskrivna strängaste straffet är fängelse i minst två år,

     3) utnyttjande av person som är föremål för sexhandel, eller koppleri,

     4) narkotikabrott,

     5) förberedelse till brott som begås i terroristiskt syfte, eller

     6) grovt tullredovisningsbrott.

     Polisen har rätt att utan föregående tillstånd enligt 2 mom. utföra teleövervakning, om det för att avvärja fara som hotar liv eller hälsa är nödvändigt att sådan utförs omedelbart.

     Polisen har rätt att kortvarigt hindra användning av teleadresser eller teleterminalutrustningar inom ett visst område. Åtgärden ska vara nödvändig för att avvärja allvarlig fara som hotar liv eller hälsa och den får inte orsaka större skada eller olägenhet än vad som är nödvändigt för utförande av uppdraget.

     Polisen kan beviljas tillstånd att för utredning av dödsorsak enligt lagen om utredande av dödsorsak (FFS 459/1973) utföra teleövervakning av en teleadress eller teleterminalutrustning som en avliden haft i sin besittning, om det finns grundad anledning att anta att åtgärden resulterar i information som behövs för att dödsorsaken ska kunna utredas.

     I 35 § i lagen om dataskydd vid elektronisk kommunikation föreskrivs om utlämnande av uppgifter till myndigheter som tar emot nödmeddelanden.

 

9 §

Teleövervakning med samtycke av den som innehar teleadress eller teleterminalutrustning

     Med samtycke av den som innehar en teleadress eller teleterminalutrustning får polisen för att förhindra brott rikta teleövervakning mot adressen eller utrustningen, om någon på grund av sina yttranden eller sitt uppträdande i övrigt med fog kan antas göra sig skyldig till

     1) ett brott för vilket det föreskrivna strängaste straffet är fängelse i minst två år,

     2) ett brott som medför att teleadressen eller teleterminalutrustningen obehörigen innehas av någon annan,

     3) brott mot besöksförbud, ofog som avses i 17 kap. 13 § 2 punkten i strafflagen eller hemfridsbrott som avses i 24 kap. 1 § 3 punkten i den lagen, om brottet begås genom användning av teleadressen eller teleterminalutrustningen,

     4) något annat än ett i 3 punkten avsett brott som begås genom användning av teleadressen eller teleterminalutrustningen, eller

     5) utnyttjande av person som är föremål för sexhandel.

 

10 §

Beslut om teleövervakning

     På yrkande av en anhållningsberättigad polisman ska domstolen besluta om teleövervakning enligt 8 § 2 och 5 mom. samt 9 § 1, 4 och 5 punkten och om teleövervakning i de fall som avses i 3 §.

     Om ett ärende som gäller annan i 1 mom. avsedd teleövervakning än sådan som avses i 3 § inte tål uppskov, får en anhållningsberättigad polisman besluta om teleövervakning till dess att domstolen har avgjort yrkandet om beviljande av tillstånd. Ärendet ska föras till domstol så snart det är möjligt, dock senast 24 timmar efter det att metoden började användas.

     Polismästaren eller annan föreskriven chef enligt rikslagstiftningen ska besluta om teleövervakning som avses i 8 § 4 mom. Om ett ärende i andra fall än sådana som avses i 3 § inte tål uppskov, får en anhållningsberättigad polisman besluta om teleövervakningen till dess att polismästaren eller annan föreskriven chef enligt rikslagstiftningen har avgjort yrkandet om beviljande av tillstånd. Ärendet ska föras till nämnda polisman så snart det är möjligt, dock senast 24 timmar efter det att metoden började användas.

     En anhållningsberättigad polisman ska besluta om teleövervakning som avses i 8 § 3 mom. och 9 § 2 och 3 punkten.

     Tillstånd kan meddelas för högst en månad åt gången. Tillstånd kan beviljas så att det gäller även en viss tid före beslutet vilken kan vara längre än en månad.

     I ett yrkande och i ett beslut om teleövervakning ska följande nämnas:

     1) det brott som ligger till grund för åtgärden och brottstidpunkten,

     2) den person som med fog kan antas göra sig skyldig till det brott som avses i 1 punkten,

     3) de fakta som misstanken mot personen och förutsättningarna för teleövervakning grundar sig på,

     4) samtycke, om detta är ett villkor för tele-övervakningen,

     5) tillståndets giltighetstid med angivande av klockslag,

     6) den teleadress eller teleterminalutrustning som åtgärden riktas mot,

     7) den anhållningsberättigade polisman som leder och övervakar utförandet av teleövervakningen,

     8) eventuella begränsningar och villkor för teleövervakningen.

     Vid beslut enligt denna paragraf ska även iakttas vad som föreskrivs i republikens presidents förordning om polisförvaltningen i landskapet Åland.

 

11 §

Inhämtande av basstationsuppgifter och dess förutsättningar

     Med inhämtande av basstationsuppgifter avses inhämtande av information om teleterminalutrustningar och teleadresser som redan är eller kommer att bli registrerade i ett telesystem via en viss basstation.

     Polisen kan beviljas tillstånd att inhämta basstationsuppgifter som är relevanta för förhindrande av brott som avses i 8 § 2 mom. 2 punkten.

     Polisen har dessutom rätt att inhämta basstationsuppgifter om det är nödvändigt för att avvärja en fara som hotar liv eller hälsa.

 

12 §

Beslut om inhämtande av basstationsuppgifter

     Beslut om inhämtande av basstationsuppgifter ska fattas av domstolen på yrkande av en anhållningsberättigad polisman. Om ärendet inte tål uppskov, får en anhållningsberättigad polisman besluta om inhämtande av basstationsuppgifter till dess att domstolen har avgjort yrkandet om beviljande av tillstånd. Ärendet ska föras till domstol så snart som möjligt, dock senast 24 timmar efter det att metoden började användas.

     Tillstånd beviljas för en viss tidsperiod.

     I ett yrkande och i ett beslut om inhämtande av basstationsuppgifter ska följande nämnas:

     1) det brott som ligger till grund för åtgärden samt brottstidpunkten,

     2) de fakta som ligger till grund för förutsättningarna för inhämtandet av basstationsuppgifter,

     3) den tidsperiod som tillståndet gäller,

     4) vilken basstation tillståndet gäller,

     5) den anhållningsberättigade polisman som leder och övervakar inhämtandet av basstationsuppgifter,

     6) eventuella begränsningar och villkor för inhämtandet av basstationsuppgifter.

 

Systematisk observation, förtäckt inhämtande av information och teknisk observation

 

13 §

Systematisk observation och dess förutsättningar

     Med observation avses iakttagande av en viss person i hemlighet i syfte att inhämta information.

     Med systematisk observation avses annan än kortvarig observation av en person som med fog kan antas göra sig skyldig till ett brott.

     Polisen får för att förhindra brott systematiskt observera en person som avses i 2 mom., om det finns grundad anledning att misstänka att denne gör sig skyldig till ett brott för vilket det föreskrivna strängaste straffet är fängelse i minst två år eller till stöld eller häleribrott.

     Observation enligt denna paragraf får inte riktas mot utrymmen som används för stadigvarande boende.

 

14 §

Beslut om systematisk observation

     Beslut om systematisk observation ska fattas av en anhållningsberättigad polisman.

     Beslut om systematisk observation får fattas för högst sex månader åt gången.

     Beslut om systematisk observation ska fattas skriftligen. I beslutet ska följande nämnas:

     1) det brott som ligger till grund för åtgärden samt brottstidpunkten,

     2) den person som med fog kan antas begå det brott som avses i 1 punkten,

     3) de fakta för misstanken mot personen och den systematiska observationen grundar sig på,

     4) tillståndets giltighetstid,

     5) den anhållningsberättigade polisman som leder och övervakar genomförandet av den systematiska observationen,

     6) eventuella begränsningar och villkor för den systematiska observationen.

 

15 §

Förtäckt inhämtande av information och dess förutsättningar

     Med förtäckt inhämtande av information avses inhämtande av information genom kortvarig interaktion med en viss person där falska, vilseledande eller förtäckta uppgifter används för att hemlighålla polismannens uppdrag.

     Polisen får för att förhindra brott använda förtäckt inhämtande av information, om det på grund av en persons yttranden eller uppträdande i övrigt med fog finns anledning att anta att denne kommer att göra sig skyldig till

     1) ett brott för vilket det föreskrivna strängaste straffet är fängelse i minst fyra år,

     2) utnyttjande av person som är föremål för sexhandel, eller koppleri,

     3) narkotikabrott,

     4) förberedelse till brott som begås i terroristiskt syfte,

     5) grovt tullredovisningsbrott, eller

     6) stöld eller häleri som hänför sig till planmässig, organiserad, yrkesmässig, fortsatt eller upprepad brottslig verksamhet.

 

16 §

Beslut om förtäckt inhämtande av information

     Beslut om förtäckt inhämtande av information ska fattas av polismästaren, annan föreskriven chef enligt rikslagstiftningen eller en för uppdraget förordnad anhållningsberättigad polisman som särskilt utbildats för hemligt inhämtande av information.

     Beslut om förtäckt inhämtande av information ska fattas skriftligen. I beslutet ska följande nämnas:

     1) åtgärden och dess syfte tillräckligt specificerat,

     2) den polismyndighet som ska genomföra det förtäckta inhämtandet av information och den polisman som ansvarar för uppdraget,

     3) det brott som ligger till grund för åtgärden,

     4) den person som det förtäckta inhämtandet av information riktas mot,

     5) de fakta som ligger till grund för brottsmisstanken,

     6) den planerade tidpunkten för genomförandet av åtgärden,

     7) eventuella begränsningar och villkor för det förtäckta inhämtandet av information.

     Vid förändrade omständigheter ska beslutet vid behov ses över.

     Vid beslut enligt denna paragraf ska även iakttas vad som föreskrivs i republikens presidents förordning om polisförvaltningen i landskapet Åland.

 

17 §

Teknisk avlyssning och dess förutsättningar

     Med teknisk avlyssning avses att en viss persons samtal eller meddelande som inte är avsett för utomstående och i vilket avlyssnaren inte deltar, avlyssnas, upptas eller behandlas på något annat sätt med hjälp av en teknisk anordning, metod eller programvara i syfte att ta reda på innehållet i samtalet eller meddelandet eller utreda deltagarna eller en i 4 mom. avsedd persons verksamhet.

     Teknisk avlyssning får inte riktas mot utrymmen som används för stadigvarande boende.

     Polisen får i syfte att förhindra brott rikta teknisk avlyssning mot en person som befinner sig utanför ett utrymme som används för stadigvarande boende. Polisen kan också beviljas tillstånd att rikta teknisk avlyssning mot en person som befinner sig i en myndighetslokal och som berövats sin frihet på grund av brott. Avlyssningen kan riktas mot utrymmen eller platser där det kan antas att den person som inhämtandet av information gäller sannolikt befinner sig eller som denne besöker.

     En förutsättning för teknisk avlyssning är dessutom att personen i fråga på grund av sina yttranden eller hotelser, sitt uppträdande eller annars med fog kan antas göra sig skyldig till

     1) ett brott för vilket det föreskrivna strängaste straffet är fängelse i minst fyra år,

     2) narkotikabrott,

     3) förberedelse till brott som begås i terroristiskt syfte, eller till

     4) grovt tullredovisningsbrott.

     Polisen har trots 2 mom. alltid rätt att utföra teknisk avlyssning, om det är nödvändigt för att en polisåtgärd tryggt ska kunna vidtas eller sådan överhängande fara avvärjas som hotar den persons liv eller hälsa som vidtar åtgärden eller den persons liv eller hälsa som ska gripas eller skyddas.

 

18 §

Beslut om teknisk avlyssning

     Beslut om teknisk avlyssning som riktas mot en person som berövats sin frihet på grund av brott ska fattas av domstolen på yrkande av en anhållningsberättigad polisman.

     Beslut om teknisk avlyssning som avses i 17 § 5 mom. och om annan än i 1 mom. avsedd teknisk avlyssning ska fattas av en anhållningsberättigad polisman.

     Tillstånd kan ges och beslut fattas för högst en månad åt gången.

     I ett yrkande och i beslut om teknisk avlyssning ska följande nämnas:

     1) det brott som ligger till grund för åtgärden samt brottstidpunkten,

     2) den person som med fog kan antas göra sig skyldig till det brott som avses i 1 punkten,

     3) de fakta som misstanken mot personen och förutsättningarna för den tekniska avlyssningen grundar sig på,

     4) tillståndets giltighetstid med angivande av klockslag,

     5) det utrymme eller den plats av annat slag som avlyssningen riktas mot,

     6) den anhållningsberättigade polisman som leder och övervakar genomförandet av den tekniska avlyssningen,

     7) eventuella begränsningar och villkor för den tekniska avlyssningen.

 

19 §

Optisk observation och dess förutsättningar

     Med optisk observation avses att man iakttar eller gör upptagningar av en viss person eller av ett utrymme eller någon annan plats med en kamera eller andra utplacerade tekniska anordningar, metoder eller programvaror.

     Optisk observation får inte riktas mot ett utrymme som används för stadigvarande boende.

     För att förhindra brott har polisen rätt att rikta optisk observation mot personer utanför utrymmen som används för stadigvarande boende. Polisen kan ges tillstånd att rikta optisk observation också mot personer som befinner sig i en myndighetslokal och som berövats sin frihet på grund av brott. Optisk observation får riktas mot utrymmen eller platser som det på sannolika grunder kan antas att den person som inhämtandet av information gäller befinner sig i eller på eller besöker.

     En förutsättning för optisk observation av hemfridsskyddade utrymmen och andra platser som avses i 24 kap. 11 § i strafflagen och av personer som berövats sin frihet på grund av brott är att personen i fråga på grund av sina yttranden eller hotelser, sitt uppträdande eller annars med fog kan antas göra sig skyldig till ett brott som avses i 17 § 4 mom. En förutsättning för annan optisk observation är att personen med fog kan antas göra sig skyldig till ett brott för vilket det föreskrivna strängaste straffet än fängelse i minst ett år.

     Polisen har trots 2 mom. alltid rätt att utföra optisk observation, om det är nödvändigt för att en polisåtgärd tryggt ska kunna vidtas eller sådan överhängande fara avvärjas som hotar den persons liv eller hälsa som vidtar åtgärden eller den persons liv eller hälsa som ska gripas eller skyddas.

 

20 §

Beslut om optisk observation

     Beslut om optisk observation ska fattas av domstolen på yrkande av en anhållningsberättigad polisman, om observationen riktas mot ett hemfridsskyddat utrymme eller en annan plats som avses i 24 kap. 11 § i strafflagen eller mot en person som berövats sin frihet på grund av brott.

     Beslut om optisk observation som avses i 19 § 5 mom. och om annan än i 1 mom. avsedd optisk observation ska fattas av en anhållningsberättigad polisman.

     Tillstånd kan ges och beslut fattas för högst en månad åt gången.

     I ett yrkande och i ett beslut om optisk observation ska följande nämnas:

     1) det brott som ligger till grund för åtgärden samt brottstidpunkten,

     2) den person som med fog kan antas begå det brott som avses i 1 punkten,

     3) de fakta som misstanken mot personen och förutsättningarna för den optiska observationen grundar sig på,

     4) tillståndets giltighetstid med angivande av klockslag,

     5) det utrymme eller den plats av annat slag som observationen riktas mot,

     6) den anhållningsberättigade polisman som leder och övervakar genomförandet av den optiska observationen,

     7) eventuella begränsningar och villkor för den optiska observationen.

 

21 §

Teknisk spårning och dess förutsättningar

     Med teknisk spårning avses att förflyttning av föremål, ämnen eller egendom spåras med hjälp av radiosändare som fästs eller som redan finns på objektet eller med hjälp av någon annan liknande teknisk anordning, metod eller programvara.

     Polisen får för att förhindra brott rikta teknisk spårning mot föremål, ämnen eller egendom som är föremål för ett brott eller som en person antas inneha eller använda, om det på grund av dennes yttranden eller hotelser, uppträdande eller annars med fog kan antas att personen i fråga kommer att göra sig skyldig till ett brott för vilket det föreskrivna strängaste straffet är fängelse i minst ett år.

     Om syftet med teknisk spårning är att följa hur en person förflyttar sig genom att en spårningsanordning fästs i de kläder som denne bär eller i ett föremål som han eller hon bär med sig (teknisk spårning av en person), får åtgärden genomföras bara om personen i fråga med fog kan antas begå ett brott som avses i 17 § 4 mom.

     Polisen har dessutom rätt att utföra teknisk spårning om det är nödvändigt för att en polisåtgärd tryggt ska kunna vidtas eller sådan överhängande fara avvärjas som hotar den persons liv eller hälsa som vidtar åtgärden eller en persons liv eller hälsa som ska gripas eller skyddas.

 

22 §

Beslut om teknisk spårning

     Beslut om teknisk spårning av en person ska fattas av domstolen på yrkande av en anhållningsberättigad polisman. Om ärendet inte tål uppskov, får en anhållningsberättigad polisman besluta om sådan spårning till dess att domstolen har avgjort yrkandet om beviljande av tillstånd. Ärendet ska föras till domstol så snart som möjligt, dock senast 24 timmar efter det att metoden började användas.

     En anhållningsberättigad polisman ska besluta om teknisk spårning som avses i 21 § 4 mom. och om annan än i 1 mom. avsedd teknisk spårning.

     Tillstånd kan ges och beslut fattas för högst sex månader åt gången.

     I ett yrkande och i ett beslut om teknisk spårning ska följande nämnas:

     1) det brott som ligger till grund för åtgärden samt brottstidpunkten,

     2) den person som med fog kan antas begå det brott som avses i 1 punkten,

     3) de fakta som misstanken mot personen och förutsättningarna för den tekniska spårningen grundar sig på,

     4) tillståndets giltighetstid med angivande av klockslag,

     5) det föremål, det ämne eller den egendom som spårningen riktas mot,

     6) den anhållningsberättigade polisman som leder och övervakar genomförandet av den tekniska spårningen,

     7) eventuella begränsningar och villkor för den tekniska spårningen.

 

23 §

Teknisk observation av utrustning och dess förutsättningar

     Med teknisk observation av utrustning avses att en funktion, informationsinnehållet eller identifieringsuppgifterna i en dator eller i en liknande teknisk anordning eller i dess programvara på något annat sätt än enbart genom sinnesförnimmelser observeras, upptas eller behandlas på något annat sätt för att utreda omständigheter som är av betydelse för förebyggande av ett brott.

     Genom teknisk observation av utrustning får information om innehållet i ett meddelande eller om identifieringsuppgifter som avses i 8 § inte inhämtas.

     Polisen kan för förhindrande av brott ges tillstånd till att utföra teknisk observation av utrustning, om det på grund av en persons yttranden, hotelser, uppträdande eller annars med fog kan antas att denne kommer att göra sig skyldig till ett brott som avses i 17 § 4 mom. Polisen får rikta teknisk observation av utrustning mot en dator eller en liknande teknisk anordning som personen i fråga sannolikt använder, eller mot dess programvara.

 

24 §

Beslut om teknisk observation av utrustning

     Beslut om teknisk observation av utrustning ska fattas av domstolen på yrkande av en anhållningsberättigad polisman. Om ärendet inte tål uppskov, får en anhållningsberättigad polisman besluta om teknisk observation av utrustning till dess att domstolen har avgjort yrkandet om beviljande av tillstånd. Ärendet ska föras till domstol så snart som möjligt, dock senast 24 timmar efter det att metoden började användas.

     Tillstånd kan meddelas för högst en månad åt gången.

     I ett yrkande och i ett beslut om teknisk observation av utrustning ska följande nämnas:

     1) det brott som ligger till grund för åtgärden samt brottstidpunkten,

     2) den person som med fog kan antas göra sig skyldig till det brott som avses i 1 punkten,

     3) de fakta som misstanken mot personen och förutsättningarna för den tekniska observationen av utrustning grundar sig på,

     4) tillståndets giltighetstid med angivande av klockslag,

     5) den tekniska anordning eller programvara som åtgärden riktas mot,

     6) den anhållningsberättigade polisman som leder och övervakar genomförandet av den tekniska observationen av utrustning,

     7) eventuella begränsningar och villkor för den tekniska observationen av utrustning.

 

25 §

Inhämtande av identifieringsuppgifter för teleadresser eller teleterminalutrustning

     För att förhindra brott får polisen med en teknisk anordning inhämta identifieringsuppgifter för teleadresser eller teleterminalutrustning, när det är fråga om brott för vilket det föreskrivna strängaste straffet är fängelse i minst ett år.

     För inhämtande av de uppgifter som avses i 1 mom. får polisen bara använda sådana tekniska anordningar som endast kan användas för identifiering av teleadresser och teleterminalutrustningar. Kommunikationsverket ska kontrollera att de tekniska anordningarna uppfyller kraven enligt detta moment och att de inte på grund av sina egenskaper orsakar skadliga störningar i ett allmänt kommunikationsnäts anordningar eller tjänster.

     Beslut om inhämtande av identifieringsuppgifter för teleadresser och teleterminalutrustning fattas av en anhållningsberättigad polisman.

 

26 §

Installation och avinstallation av anordningar, metoder eller programvara

     En polisman har rätt att fästa en anordning, metod eller programvara som används för teknisk observation på föremål, ämnen, egendom, i utrymmen och andra platser eller informationssystem som åtgärden riktas mot, om det behövs för observationen. För att installera, ta i bruk och avinstallera anordningen, metoden eller programvaran har polismannen då rätt att i hemlighet ta sig in i ett ovan nämnt utrymme eller på en ovan nämnd plats eller i ett ovan nämnt informationssystem samt att kringgå, låsa upp eller på något annat motsvarande sätt tillfälligt passera eller störa objektens eller informationssystemens säkerhetssystem. Det föreskrivs särskilt om husrannsakan.

     Anordningar, metoder och programvara som används för teknisk observation får installeras i utrymmen som används för stadigvarande boende endast om domstolen har gett tillstånd till det på yrkande av en anhållningsberättigad polisman eller om installationen är nödvändig i sådana fall som avses i 17 § 5 mom., 19 § 5 mom. eller 21 § 4 mom.

 

27 §

Observation och teknisk observation som utförs av främmande staters tjänstemän

     En i artikel 40 i Schengenkonventionen avsedd behörig tjänsteman i en stat som tillämpar Schengenregelverket har, enligt vad som föreskrivs i Schengenregelverket som är bindande för Finland och Åland, rätt att fortsätta observation eller teknisk observation av en person i landskapet i syfte att utreda brott, om observationen eller den tekniska observationen har påbörjats på tjänstemannens eget lands territorium. Dessutom förutsätts att en finländsk eller åländsk polisman eller, inom ramen för sin behörighet, en finländsk gränsbevakningsman eller tullman inte omedelbart kan fortsätta observationen eller den tekniska observationen i landskapet.

     Vid observation får användas tekniska anordningar som en polisman har rätt att använda i enlighet med bestämmelserna om teknisk observation. Observationen och den tekniska observationen ska rapporteras till polismyndigheten.

     Till den del denna paragraf berör rikets polis gäller vad som föreskrivs i rikslagstiftningen.

 

Täckoperationer och bevisprovokation genom köp

 

28 §

Täckoperationer och förutsättningar för sådana

     Med täckoperation avses planmässigt inhämtande av information om en viss person eller dennes verksamhet genom infiltration, där falska, vilseledande eller förtäckta uppgifter eller registeranteckningar används eller falska handlingar framställs eller används för att förvärva förtroende som behövs för inhämtandet av information eller för att förhindra att inhämtandet av information avslöjas.

     Polisen får för att förhindra brott rikta en täckoperation mot en person, om det på grund av personens yttranden eller uppträdande i övrigt med fog kan antas att denne kommer att göra sig skyldig eller medverka till något annat i 10 kap. 3 § i tvångsmedelslagen avsett brott än grovt tullredovisningsbrott eller ett brott som avses i 17 kap. 18 § 1 mom. 1 punkten i strafflagen. En förutsättning är dessutom att inhämtandet av information måste anses behövligt på grund av att den brottsliga verksamheten är planmässig, organiserad eller yrkesmässig eller på grund av att det kan antas att den fortsätter eller upprepas.

     Polisen får rikta en datanätsbaserad täckoperation mot en person, om det på grund av personens yttranden eller uppträdande i övrigt med fog kan antas att denne kommer att göra sig skyldig till ett brott för vilket det föreskrivna strängaste straffet är fängelse i minst två år eller om det är fråga om ett brott som avses i 17 kap. 19 § i strafflagen.

     En täckoperation får företas i en bostad endast om tillträdet till eller vistelsen i bostaden sker under aktiv medverkan av den som använder bostaden. Det föreskrivs särskilt om husrannsakan.

 

29 §

Brottsförbud

     En polisman som företar en täckoperation får inte begå brott eller ta initiativ till ett brott.

     Om en polisman som företar en täckoperation begår en trafikförseelse, en ordningsförseelse eller något annat jämförbart brott för vilket det föreskrivna straffet är ordningsbot, går polismannen fri från straffansvar, om gärningen har varit nödvändig för att syftet med täckoperationen ska nås eller för att inhämtandet av information inte ska avslöjas.

 

30 §

Deltagande i en organiserad kriminell sammanslutnings verksamhet och i kontrollerade leveranser

     Om en polisman som företar en täckoperation under sitt deltagande i en organiserad kriminell sammanslutnings verksamhet skaffar lokaler, fordon eller andra sådana hjälpmedel, transporterar personer, föremål eller ämnen, sköter ekonomiska angelägenheter eller bistår den kriminella sammanslutningen på andra med dessa jämförbara sätt, går denne fri från straffansvar, om det på synnerligen giltiga skäl har kunnat antas att

     1) åtgärden genomförs också utan polismannens medverkan,

     2) polismannens verksamhet inte äventyrar eller skadar någons liv, hälsa eller frihet eller orsakar betydande fara för eller skada på egendom, och

     3) biståndet avsevärt främjar möjligheterna att uppnå syftet med täckoperationen.

     En polisman som företar en täckoperation får delta i ombesörjandet av en försändelse som är föremål för en kontrollerad leverans enligt 43 §, om deltagandet avsevärt främjar möjligheterna att uppnå syftet med leveransen.

 

31 §

Framställning om och plan för en täckoperation

     I en framställning om täckoperation ska följande nämnas:

     1) den som föreslagit åtgärden,

     2) den person, tillräckligt specificerad, som är föremål för inhämtandet av information,

     3) det brott, tillräckligt specificerat, som ligger till grund för åtgärden,

     4) syftet med täckoperationen,

     5) behovet av täckoperationen,

     6) övriga uppgifter som behövs för att bedöma förutsättningarna för täckoperationen.

     Över genomförandet av en täckoperation ska en sådan skriftlig plan göras upp som innehåller väsentlig och tillräckligt detaljerad information för beslutsfattandet om och genomförandet av täckoperationen. Vid förändrade omständigheter ska planen vid behov ses över.

 

32 §

Beslut om en täckoperation

     Beslut om en täckoperation ska fattas av föreskriven chef enligt rikslagstiftningen. Polismästaren, föreskriven chef enligt rikslagstiftningen eller en för uppdraget förordnad anhållningsberättigad polisman som särskilt utbildats för hemligt inhämtande av information ska besluta om täckoperationer som genomförs uteslutande i datanät.

     Beslut om en täckoperation kan meddelas för högst sex månader åt gången.

     Beslut om en täckoperation ska fattas skriftligen. I beslutet ska följande nämnas:

     1) den som föreslagit åtgärden,

     2) den polismyndighet som genomför täckoperationen och den polisman som ansvarar för genomförandet av täckoperationen,

     3) identifikationsuppgifterna för de polismän som genomför täckoperationen,

     4) det brott som ligger till grund för inhämtandet av information,

     5) den som är föremål för täckoperationen och som med fog kan antas begå det brott som avses i 4 punkten,

     6) de fakta som brottsmisstanken och förutsättningarna för täckoperationen grundar sig på,

     7) täckoperationens syfte och genomförandeplan,

     8) beslutets giltighetstid,

     9) huruvida åtgärder enligt 30 § får utföras inom ramen för täckoperationen, de fakta som åtgärderna grundar sig på samt eventuella begränsningar och villkor för täckoperationen.

     Vid förändrade förhållanden ska beslutet vid behov ses över. Beslut om avslutande av en täckoperation ska fattas skriftligen.

     Vid beslut enligt denna paragraf ska även iakttas vad som föreskrivs i republikens presidents förordning om polisförvaltningen i landskapet Åland.

 

33 §

Beslut om förutsättningarna för täckoperation

     Om avsikten är att information som fåtts genom en täckoperation används i rättegång såsom en utredning till stöd för att någon är skyldig, ska den polisman som fattat beslut om täckoperationen låta domstolen avgöra om det fanns sådana förutsättningar för en täckoperation som avses i 28 § 2 mom. eller om det var fråga om en täckoperation i sådana fall som avses i 3 §.

 

34 §

Utvidgad täckoperation

     Om det under en täckoperation framgår att det med fog kan antas att den person som är föremål för täckoperationen utöver det brott som ligger till grund för operationen kommer att begå ett annat brott som avses i 28 § 2 mom., med direkt anknytning till det första brottet, och som omedelbart måste förhindras med en täckoperation, får den polisman som företar täckoperationen utvidga operationen till att omfatta också förhindrande av det brottet. Frågan om utvidgning av täckoperationen ska dock utan ogrundat dröjsmål och senast tre dygn från det att inhämtandet av information inleddes hänskjutas till den polisman som beslutat om täckoperationen.

     Om det under en täckoperation framgår att det med fog kan antas att en annan person än den som är föremål för täckoperationen begår ett brott som avses i 28 § 2 mom. och mot vilken det omedelbart bör riktas en täckoperation för att förhindra brottet, får den polisman som företar täckoperationen utvidga operationen också till den personen. Frågan om utvidgning av täckoperationen ska dock utan ogrundat dröjsmål och senast tre dygn från det att inhämtandet av information inleddes hänskjutas till den polisman som beslutat om täckoperationen.

 

35 §

Bevisprovokation genom köp och dess förutsättningar

     Med bevisprovokation genom köp avses ett köpeanbud eller ett köp av ett föremål, ett ämne, egendom eller en tjänst som polisen för att förhindra ett brott gör i syfte att ta om hand eller påträffa ett föremål, ett ämne eller egendom som har samband med det brott som ska förhindras. En förutsättning för köp av annat än ett provparti är att köpet är nödvändigt för genomförandet av bevisprovokation genom köp.

     Polisen får i syfte att förhindra brott genomföra bevisprovokation genom köp, om det är fråga om ett brott för vilket det föreskrivna strängaste straffet är fängelse i minst två år eller stöld eller häleribrott och det är sannolikt att något av de mål som nämns i 1 mom. kan uppnås genom bevisprovokationen.

     Den som genomför bevisprovokation genom köp får utföra bara sådant inhämtande av information som är nödvändigt för genomförandet av bevisprovokationen. Bevisprovokationen genom köp ska genomföras så att den inte får den person som är föremål för åtgärden eller någon annan att begå ett brott som denne inte annars skulle begå.

     Bevisprovokation genom köp är tillåten i en bostad bara om tillträdet till eller vistelsen i bostaden sker under aktiv medverkan av den som använder bostaden. Det föreskrivs särskilt om husrannsakan.

 

36 §

Beslut om bevisprovokation genom köp

     Beslut om bevisprovokation genom köp ska fattas av föreskriven chef enligt rikslagstiftningen. Beslut om bevisprovokation genom köp som gäller säljanbud uteslutande till allmänheten får fattas också av en för uppdraget förordnad anhållningsberättigad polisman som särskilt utbildats för hemligt inhämtande av information.

     Beslut om bevisprovokation genom köp kan meddelas för högst två månader åt gången.

     Beslut om bevisprovokation genom köp ska fattas skriftligen. I beslutet ska följande nämnas:

     1) det brott som ligger till grund för åtgärden,

     2) den person som är föremål för bevisprovokationen,

     3) de fakta som brottsmisstanken och förutsättningarna för bevisprovokationen grundar sig på,

     4) de föremål, de ämnen, den egendom eller de tjänster som är föremål för bevisprovokationen,

     5) syftet med bevisprovokationen,

     6) tillståndets giltighetstid,

     7) den anhållningsberättigade polisman som leder och övervakar genomförandet av bevisprovokationen,

     8) eventuella begränsningar och villkor för bevisprovokationen.

     Vid beslut enligt denna paragraf ska även iakttas vad som föreskrivs i republikens presidents förordning om polisförvaltningen i landskapet Åland.

 

37 §

Plan för genomförande av bevisprovokation genom köp

     Över genomförandet av bevisprovokation genom köp ska det upprättas en skriftlig plan, om detta behövs med hänsyn till operationens omfattning eller andra motsvarande skäl.

     Vid förändrade omständigheter ska planen för genomförande av bevisprovokationen vid behov ses över.

 

38 §

Beslut om genomförande av bevisprovokation genom köp

     Beslut om genomförande av bevisprovokation genom köp ska fattas skriftligen. Beslutet ska fattas av en anhållningsberättigad polisman som särskilt utbildats för hemligt inhämtande av information och som ansvarar för genomförandet av bevisprovokationen.

     I beslutet ska följande nämnas:

     1) den polisman som beslutat om bevisprovokationen, samt beslutens datum och innehåll,

     2) den polismyndighet som genomför bevisprovokationen,

     3) identifikationsuppgifterna för de polismän som genomför bevisprovokationen,

     4) hur det har säkerställts att bevisprovokationen inte får den som är föremål för åtgärden eller någon annan att begå ett brott som denne inte annars skulle begå,

     5) eventuella begränsningar och villkor för genomförandet.

     Om åtgärden inte tål uppskov, behöver ett beslut som avses i 2 mom. inte upprättas i skriftlig form före bevisprovokationen. Beslutet ska dock upprättas i skriftlig form utan dröjsmål efter bevisprovokationen.

     Vid förändrade omständigheter ska beslutet om genomförande av bevisprovokationen vid behov ses över.

 

39 §

Säkerheten för en polisman vid förtäckt inhämtande av information, en täckoperation och vid bevisprovokation genom köp

     En anhållningsberättigad polisman får besluta att en polisman som ska genomföra förtäckt inhämtande av information, en täckoperation eller bevisprovokation genom köp ska förses med en teknisk anordning som möjliggör avlyssning och observation, om utrustningen är motiverad för att polismannens säkerhet ska kunna tryggas.

     Avlyssningen och observationen får upptas. Upptagningarna ska utplånas så snart de inte behövs för att trygga polismannens säkerhet. Om upptagningarna trots allt behöver bevaras av orsaker som har samband med rättsskyddet för någon som har del i saken, får upptagningarna bevaras och användas i detta syfte. De ska i så fall utplånas när saken har avgjorts genom ett lagakraftvunnet beslut eller lämnats därhän.

 

Användning av informationskällor samt kontrollerade leveranser

 

40 §

Användning av informationskällor och förutsättningar för styrd användning av informationskällor

     Med användning av informationskällor avses annat än sporadiskt konfidentiellt mottagande av information av betydelse för skötseln av i 1 kap. 1 § avsedda uppgifter av personer som inte hör till polisen eller till någon annan förundersökningsmyndighet (informationskälla).

     Polisen får be att en för ändamålet godkänd informationskälla som har lämpliga personliga egenskaper och är registrerad och har samtyckt till inhämtandet av information inhämtar den information som avses i 1 mom. (styrd användning av informationskällor).

     Vid styrd användning av informationskällor får en informationskälla inte ombes att inhämta information på ett sådant sätt som förutsätter utövande av myndighetsbefogenheter eller som äventyrar informationskällans eller någon annans liv eller hälsa. Innan styrd användning av informationskälla inleds ska informationskällan upplysas om sina rättigheter och skyldigheter och i synnerhet om vad som är tillåten och förbjuden verksamhet enligt lag. Informationskällans säkerhet ska vid behov tryggas under och efter inhämtandet av information.

 

41 §

Behandling av uppgifter om en informationskälla och betalning av arvode

     Uppgifter om en informationskälla får registreras i ett personregister. På behandlingen av uppgifterna tillämpas landskapslagen (1999:50) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om personuppgifter.

     Till en registrerad informationskälla kan betalas arvode. Av grundad anledning kan arvode betalas även till en oregistrerad informationskälla. Särskilda bestämmelser gäller om skatteplikt för arvodet.

 

42 §

Beslut om styrd användning av informationskällor

     Beslut om styrd användning av informationskällor ska fattas av föreskriven chef enligt rikslagstiftningen, polismästaren eller av en för uppdraget förordnad anhållningsberättigad polisman som särskilt utbildats för hemligt inhämtande av information.

     Beslut om styrd användning av informationskällor kan meddelas för högst två månader åt gången.

     Beslut om styrd användning av informationskällor ska fattas skriftligen. I beslutet ska följande nämnas:

     1) den som föreslagit åtgärden,

     2) den polismyndighet som genomför inhämtandet av information och den polisman som ansvarar för genomförandet av detta,

     3) identifikationsuppgifterna för informationskällan,

     4) det brott som ligger till grund för åtgärden,

     5) syftet med inhämtandet av information och planen för genomförandet av detta,

     6) beslutets giltighetstid,

     7) eventuella begränsningar och villkor för den styrda användningen.

     När omständigheterna förändras ska beslutet vid behov ses över. Beslut om att styrd användning ska avslutas ska fattas skriftligen.

     Vid beslut enligt denna paragraf ska även iakttas vad som föreskrivs i republikens presidents förordning om polisförvaltningen i landskapet Åland.

 

43 §

Kontrollerade leveranser och förutsättningar för sådana

     Polisen får avstå från att ingripa i transporten eller någon annan leverans av föremål, ämnen eller egendom eller dröja med att ingripa, om det behövs för identifiering av personer som medverkar i ett brott som håller på att begås eller för att förhindra ett brott som är allvarligare eller en brottslig verksamhet som är mera omfattande än det brott som håller på att begås (kontrollerad leverans).

     Polisen får använda kontrollerade leveranser för att förhindra brott för vilket det föreskrivna strängaste straffet är fängelse i minst fyra år. Det förutsätts dessutom att de kontrollerade leveranserna kan övervakas och att det går att ingripa i dem vid behov. Åtgärden får inte heller orsaka betydande fara för någons liv, hälsa eller frihet eller avsevärd risk för betydande miljö-, egendoms- eller förmögenhetsskada. Det föreskrivs särskilt om myndighetssamarbete för att genomföra kontrollerade leveranser.

     I fråga om internationella kontrollerade leveranser som hör samman med internationella avtal eller andra förpliktelser som är bindande för Finland och Åland gäller dessutom vad som särskilt föreskrivs i lag.

 

44 §

Beslut om kontrollerade leveranser

     Beslut om kontrollerade leveranser som utförs av polisen fattas av föreskriven chef enligt rikslagstiftningen, polismästaren eller av en för uppdraget förordnad anhållningsberättigad polisman som särskilt utbildats för hemligt inhämtande av information. Det föreskrivs särskilt om andra myndigheters beslutsfattande om kontrollerade leveranser.

     Beslut om kontrollerade leveranser kan meddelas för högst en månad åt gången.

     I beslut om kontrollerade leveranser ska följande nämnas:

     1) det brott som ligger till grund för åtgärden samt brottstidpunkten,

     2) den person som med fog kan antas begå det brott som avses i 1 punkten,

     3) de fakta som brottsmisstanken mot personen i fråga grundar sig på,

     4) syftet med inhämtandet av information och genomförandeplanen,

     5) den transport eller leverans av annat slag som är föremål för åtgärden,

     6) beslutets giltighetstid,

     7) eventuella begränsningar och villkor för de kontrollerade leveranserna.

     Bestämmelser om underrättelse av ett beslut enligt denna paragraf till en sådan PTG-kriminalunderrättelseenhet som avses i 5 § i lagen om samarbete mellan polisen, tullen och gränsbevakningsväsendet (FFS 687/2009) utfärdas genom förordning av statsrådet.

     Vid beslut enligt denna paragraf ska även iakttas vad som föreskrivs i republikens presidents förordning om polisförvaltningen i landskapet Åland och i republikens presidents förordning (2004:21) om gränsbevakningsväsendets uppgifter i landskapet Åland.

 

 

Gemensamma bestämmelser

 

45 §

Förfarandet i domstol

     Vid handläggning och avgörande av tillståndsärenden som gäller hemligt inhämtande av information ska bestämmelserna om handläggning av häktningsärenden i 3 kap. 1, 3, 8 och 10 § i tvångsmedelslagen iakttas i tillämpliga delar. Ärenden som gäller täckoperationer behandlas vid Helsingfors tingsrätt.

     Ett yrkande som gäller hemligt inhämtande av information ska utan dröjsmål tas upp till behandling i domstol i närvaro av den tjänsteman som framställt yrkandet eller en av denne förordnad tjänsteman som är insatt i ärendet. Ärendet ska avgöras skyndsamt. Behandlingen kan också ske med anlitande av videokonferens eller någon annan lämplig teknisk dataöverföring där de som deltar i behandlingen har sådan kontakt att de kan tala med och se varandra.

     Om domstolen har beviljat tillstånd till teleavlyssning eller teleövervakning, får den pröva och avgöra ett ärende som gäller beviljande av tillstånd i fråga om en ny teleadress eller teleterminalutrustning utan att den tjänsteman som framställt yrkandet eller en av denne förordnad tjänsteman är närvarande, om det har förflutit mindre än en månad från den muntliga förhandlingen i ett tillståndsärende som gäller förhindrande eller avslöjande av samma brott. Ärendet kan behandlas utan att tjänstemannen är närvarande också om användningen av metoden för inhämtande av information redan har avslutats.

     Ärendet får avgöras utan att den person hörs som med fog kan antas begå eller har begått brottet eller utan att innehavaren av teleadressen, teleterminalutrustningen eller det utrymme som ska avlyssnas eller övervakas hörs. När ett ärende som avses i 9 § behandlas ska innehavaren av teleadressen eller teleterminalutrustningen dock ges tillfälle att bli hörd, om inte skäl som har samband med förhindrande av brott talar emot det. Vid handläggning av ett ärende som gäller teknisk avlyssning eller optisk observation av en frihetsberövad, ska en företrädare för den inrättning där denne hålls i förvar ges tillfälle att bli hörd, om det inte med beaktande av att denne hörts tidigare ska anses vara onödigt.

     Ett beslut i ett tillståndsärende får inte överklagas genom besvär. Klagan mot beslutet får anföras utan tidsbegränsning. Klagan ska behandlas skyndsamt. Den som framställt yrkandet får dock inte anföra klagan mot ett beslut som gäller en täckoperation.

     I ett ärende som gäller en täckoperation ska till domstolen ges endast den information som är nödvändig för handläggningen av ärendet. Vid handläggningen ska det fästas särskild vikt vid att sekretessen iakttas och att informationen i handlingar och informationssystem skyddas genom behövliga förfaranden och datasäkerhetsarrangemang.

 

46 §

Skyddande av hemligt inhämtande av information

     När polisen använder hemliga metoder för att inhämta information får den dröja med att ingripa i ett brott, om fördröjningen inte orsakar betydande fara för någons liv, hälsa eller frihet eller avsevärd risk för betydande miljö-, egendoms- eller förmögenhetsskada. Det förutsätts dessutom att fördröjningen med att ingripa är nödvändig för att dölja att information inhämtas eller för att trygga verksamhetens syfte.

     Polisen får använda falska, vilseledande eller förtäckta uppgifter, göra och använda falska, vilseledande eller förtäckta registeranteckningar samt framställa och använda falska handlingar, när det är nödvändigt för att skydda sådant hemligt inhämtande av information som redan genomförts, pågår eller kommer att genomföras.

     En registeranteckning som avses i 2 mom. ska rättas när förutsättningarna enligt det momentet inte längre finns.

 

47 §

Beslut om skyddande

     Beslut om registeranteckningar och upprättande av handlingar enligt 46 § 2 mom. ska fattas av föreskriven chef enligt rikslagstiftningen.

     En anhållningsberättigad polisman som särskilt utbildats för hemligt inhämtande av information beslutar om annat skyddande av inhämtande av information.

     Den myndighet som fattat beslut om registeranteckningar och upprättande av handlingar ska föra förteckning över anteckningarna och handlingarna, övervaka användningen av dem samt rätta anteckningarna.

     Vid beslut enligt denna paragraf ska även iakttas vad som föreskrivs i republikens presidents förordning om polisförvaltningen i landskapet Åland.

 

48 §

Yppandeförbud som gäller hemligt inhämtande av information

     En anhållningsberättigad polisman får av viktiga skäl som hänför sig till förhindrande eller avslöjande av brott förbjuda en utomstående att röja sådana omständigheter om användningen av hemligt inhämtande av information som denne fått kännedom om. Det förutsätts dessutom att den utomstående med anledning av sitt uppdrag eller sin ställning har bistått eller blivit ombedd att bistå vid hemligt inhämtande av information.

     Ett yppandeförbud meddelas för högst ett år åt gången. Förbudet ska bevisligen och i skriftlig form delges den som förbudet gäller. I förbudet ska det specificeras de omständigheter som förbudet omfattar, nämnas förbudets giltighetstid och anges hotet om straff för överträdelse av förbudet.

     Till straff för överträdelse av yppandeförbudet döms enligt 38 kap. 1 eller 2 § i strafflagen, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag.

 

49 §

Uträkning av tidsfrister

     En i månader uttryckt tid går ut den dag i den bestämda månaden som till sitt ordningsnummer motsvarar den dag då den utsatta tiden börjar löpa. Om motsvarande dag inte finns i den månad då den bestämda tiden löper ut, löper den bestämda tiden ut på månadens sista dag.

 

50 §

Förbud mot avlyssning och observation

     I fråga om förbud som avser teleavlyssning, teknisk avlyssning och optisk observation gäller i tillämpliga delar 10 kap. 52 § i tvångsmedelslagen.

 

51 §

Granskning av upptagningar och handlingar

     En anhållningsberättigad polisman eller en av denne förordnad tjänsteman ska utan ogrundat dröjsmål granska de upptagningar och handlingar som uppkommit vid användningen av hemligt inhämtande av information.

 

52 §

Undersökning av upptagningar

     Upptagningar som uppkommit vid hemligt inhämtande av information får undersökas endast av domstol och en anhållningsberättigad polisman. Enligt förordnande av den anhållningsberättigade polismannen eller enligt anvisning av domstolen får upptagningarna undersökas även av en annan polisman, av en expert eller av någon annan som anlitas för inhämtande av information.

 

53 §

Överskottsinformation

     Med överskottsinformation avses information som fåtts genom teleavlyssning, teleövervakning, inhämtande av basstationsuppgifter och teknisk observation, när informationen inte har samband med ett brott eller avvärjande av fara eller när den gäller något annat brott än det för vars förhindrande eller avslöjande tillståndet har getts eller beslutet fattats.

 

54 §

Användning av överskottsinformation

     Överskottsinformation får användas i samband med utredning av brott, när informationen gäller ett brott för vars förhindrande det skulle ha fått användas sådant inhämtande av information enligt detta kapitel genom vilket informationen har fåtts. Beslut om användning av överskottsinformation ska fattas av domstolen, om den är behörig att fatta beslut om den metod för inhämtande av information med vilken informationen har fåtts.

     Överskottsinformation får dessutom alltid användas för förhindrande av brott, för inriktning av polisens verksamhet och som en utredning som stöder det att någon är oskyldig.

     Överskottsinformation får också användas för att förhindra betydande fara för någons liv, hälsa eller frihet eller betydande miljö-, egendoms- eller förmögenhetsskada.

     I 10 kap. 56 § i tvångsmedelslagen föreskrivs om hur överskottsinformation som fåtts med stöd av den lagen får användas för att förhindra brott eller för sådana syften som nämns i 3 mom.

 

55 §

Utplåning av information

     Hemligt inhämtad information ska utplånas utan dröjsmål efter att det framgått att den inte behövs för att förhindra, avslöja eller utreda brott eller för att avvärja en fara.

     Överskottsinformation får dock bevaras och lagras i ett register som avses i den med stöd av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om personuppgifter tillämpliga lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet, om den gäller ett brott som avses i 54 § 1 mom. eller om den behövs för att förhindra ett brott som avses i 15 kap. 10 § i strafflagen. Information som inte har lagrats i ett register eller fogats till förundersökningsmaterial ska utan onödigt dröjsmål utplånas så snart det blivit uppenbart att den inte kan användas eller den inte längre behövs för att förhindra eller utreda ett brott.

     Basstationsuppgifter som avses i 11 § ska utplånas när målet har avgjorts genom en lagakraftvunnen dom eller lämnats därhän.

 

56 §

Avbrytande av teknisk avlyssning och teknisk observation av utrustning

     Om det framkommer att den som den tekniska avlyssningen riktas mot inte befinner sig i det utrymme eller på den plats som avlyssnas, ska avlyssningen avbrytas så snart som möjligt och de upptagningar som fåtts genom avlyssningen och anteckningarna om de uppgifter som fåtts genom den genast utplånas. Skyldigheten att avbryta åtgärden och att utplåna upptagningarna och anteckningarna gäller också teknisk observation av utrustning, om det framgår att observationen gäller innehållet i ett meddelande eller identifieringsuppgifter som avses i 8 § eller att den person som avses i 23 § 3 mom. inte använder den anordning som är föremål för observationen.

     Om det i en situation som avses i 1 mom. innan användningen av inhämtandet av information har avbrutits har uppkommit skäl att med fog anta att en person kommer att göra sig skyldig till ett brott som avses i 17 § 4 mom., får teknisk avlyssning och teknisk observation av utrustning riktas mot personen i fråga. På beslutsfattandet ska då 18 och 24 § tillämpas. Om domstolen inte beviljar tillstånd till teknisk avlyssning eller teknisk observation av utrustning, ska avlyssningen avslutas och de upptagningar som fåtts genom den och de anteckningar om uppgifter som fåtts genom den genast utplånas.

 

57 §

Utplåning av information som fåtts i en brådskande situation

     Om en anhållningsberättigad polisman i en brådskande situation enligt 10 § 2 mom., 12 § 1 mom., 22 § 1 mom. eller 24 § 1 mom. har beslutat att teleövervakning, inhämtande av basstationsuppgifter, teknisk spårning av en person eller teknisk observation av utrustning ska inledas men domstolen anser att det inte har funnits förutsättningar för åtgärden, ska inhämtandet av information avslutas och det material som fåtts på detta sätt och anteckningarna om de uppgifter som fåtts på detta sätt genast utplånas. Information som fåtts på detta sätt får dock användas på samma villkor som överskottsinformation får användas enligt 54 §.

 

58 §

Underrättelse om hemligt inhämtande av information

     Den som varit föremål för teleavlyssning, inhämtande av information i stället för teleavlyssning, teleövervakning, systematisk observation, förtäckt inhämtande av information, teknisk observation och kontrollerade leveranser ska utan dröjsmål underrättas om detta skriftligen efter det att syftet med inhämtandet av information har nåtts. Personen i fråga ska dock underrättas om det hemliga inhämtandet av information senast ett år efter att det har upphört. Den domstol som beviljat tillståndet ska samtidigt skriftligen informeras om underrättelsen.

     På yrkande av en anhållningsberättigad polisman får domstolen besluta att underrättelsen enligt 1 mom. till den som varit föremål för åtgärden får skjutas upp med högst två år åt gången, om det är motiverat för att trygga pågående inhämtande av information, trygga statens säkerhet eller skydda liv eller hälsa. Domstolen får besluta att underrättelsen ska utebli, om det är nödvändigt för att trygga statens säkerhet eller skydda liv eller hälsa.

     Den som varit föremål för inhämtande av information behöver inte underrättas om systematisk observation, förtäckt inhämtande av information, en täckoperation, bevisprovokation genom köp och styrd användning av informationskällor, om inte förundersökning har inletts i ärendet. Om förundersökning inleds, ska bestämmelserna i 10 kap. 60 § i tvångsmedelslagen iakttas i tillämpliga delar.

     När domstolen överväger att skjuta upp underrättelsen eller att avstå från den i sådana fall som avses i 2 och 3 mom. ska domstolen i bedömningen också beakta en parts rätt att på behörigt sätt bevaka sina rättigheter.

     I fråga om handläggning av underrättelseärenden i domstol ska 45 § iakttas i tillämpliga delar. Ärenden som gäller underrättelse om bevisprovokation genom köp och om styrd användning av informationskällor ska behandlas vid Helsingfors tingsrätt med iakttagande i tillämpliga delar av 6 mom. i den paragrafen.

 

59 §

Protokoll

     Användning av andra hemliga metoder för inhämtande av information än observation ska protokollföras utan ogrundat dröjsmål efter att användningen har upphört.

 

60 §

Begränsning av partsoffentlighet i vissa fall

     En person vars rättigheter eller skyldigheter saken gäller har inte, oavsett 11 § i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (FFS 621/1999) och bestämmelserna i landskapslagen (1977:72) om allmänna handlingars offentlighet, rätt att få vetskap om användningen av en metod för inhämtande av information enligt detta kapitel förrän en underrättelse enligt 58 § har gjorts. Han eller hon har inte heller rätt till insyn för registrerade enligt landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om personuppgifter.

     När en underrättelse enligt 58 § har gjorts har en person som avses i 1 mom. rätt att få information om en handling eller upptagning som gäller hemligt inhämtande av information, om det inte för att trygga statens säkerhet eller skydda liv, hälsa, integritet eller sekretessbelagda taktiska och tekniska metoder är nödvändigt att inte informera personen i fråga. Vid övervägande av om en handling, en upptagning eller information inte ska lämnas ut ska i bedömningen beaktas den i 1 mom. avsedda personens rätt att på behörigt sätt bevaka sina rättigheter.

     Uppgifter i en ljud- och bildupptagning kan lämnas ut endast genom att upptagningen hålls tillgänglig hos en myndighet där den kan avlyssnas eller ses, om det med beaktande av upptagningens innehåll finns anledning att anta att utlämnandet av uppgifterna på något annat sätt kan leda till att integritetsskyddet för de personer som förekommer på upptagningen kränks.

 

61 §

Teleföretags skyldighet att biträda samt tillträde till vissa utrymmen

     Ett teleföretag ska utan ogrundat dröjsmål göra de kopplingar i ett telenät som behövs för teleavlyssning och teleövervakning samt tillhandahålla polismyndigheten de uppgifter och redskap samt den personal som behövs för utförande av teleavlyssningen. Detsamma gäller de situationer där polismyndigheten genomför teleavlyssning eller teleövervakning med hjälp av tekniska anordningar. Teleföretaget ska dessutom ge en anhållningsberättigad polisman sådana uppgifter som företaget har i sin besittning och som behövs för teknisk spårning.

     Polisen, den som utför åtgärden och den biträdande personalen har rätt att för att göra de kopplingar som behövs för teleavlyssning få tillträde också till andra utrymmen än de som är i teleföretagets besittning, dock inte till utrymmen som används för stadigvarande boende. En anhållningsberättigad polisman beslutar om åtgärden. Det föreskrivs särskilt om husrannsakan.

 

62 §

Ersättningar till teleföretag

     Ett teleföretag har rätt att få ersättning av landskapsregeringen för direkta kostnader som orsakats av att företaget i enlighet med detta kapitel har biträtt myndigheterna och lämnat uppgifter, så som föreskrivs i 98 § i kommunikationsmarknadslagen. Beslut om betalning av ersättning fattas av den enhet vid polismyndigheten som utfört åtgärden i fråga.

 

63 §

Tillsyn över hemligt inhämtande av information

     Landskapsregeringen och polismästaren ska övervaka polismyndighetens inhämtande av information enligt detta kapitel, såvida inget annat bestäms med stöd av republikens presidents förordning om polisförvaltningen i landskapet Åland.

     Inrikesministeriet ska årligen till riksdagens justitieombudsman avge en berättelse om hur hemliga metoder för inhämtande av information och skyddandet av dem har använts och övervakats.

     I tvångsmedelslagen föreskrivs om de berättelser om hemliga tvångsmedel för att utreda brott som ska avges till justitieombudsmannen.

 

64 §

Inverkan av lindrigare straffskala

     Rätten att använda de metoder för inhämtande av information som avses i detta kapitel påverkas inte av att straffet eventuellt mäts enligt en lindrigare straffskala med tillämpning av 6 kap. 8 § i strafflagen.

 

65 §

Närmare bestämmelser

     Genom landskapsförordning kan närmare bestämmelser utfärdas om ordnande av och tillsyn över användningen av i detta kapitel avsedda hemliga metoder för inhämtande av information samt om dokumentering av åtgärderna och om de rapporter som ska lämnas för tillsynen.

 

6 kap.
Polisundersökning

 

1 §

Polisundersökningens inriktning och tillämpliga bestämmelser

     Med polisundersökning avses annan undersökning som polisen ålagts genom lag än förundersökning med anledning av brott. Utöver vad som föreskrivs någon annanstans i lag ska polisen göra undersökning för att med anledning av en anmälan eller av någon annan särskild orsak hitta en försvunnen person eller utreda orsaken till en eldsvåda.

     Vid polisundersökning ska förundersökningslagen iakttas i tillämpliga delar på det sätt som undersökningens art förutsätter.

 

2 §

En persons ställning vid polisundersökning

     Om polisundersökning görs för utredning av omständigheter som påverkar en persons rättigheter eller skyldigheter, ska på denne tillämpas förundersökningslagens bestämmelser om part.

     Om polisundersökning görs för utredning av om en person ska dömas till straff eller en jämförbar påföljd, ska på denne tillämpas förundersökningslagens bestämmelser om brottsmisstänkta.

     En annan part än en sådan som avses i 2 mom. samt dennes lagliga företrädare måste hålla sig till sanningen i sin redogörelse för den sak som undersöks och i sina svar på frågor.

     I fråga om andra än sådana personer som avses i 1 och 2 mom. ska förundersökningslagens bestämmelser om vittnen och sakkunniga tillämpas. Personerna ska sanningsenligt och utan att förtiga någonting berätta vad de vet om den sak som undersöks. Vid polisundersökning enligt 2 mom. har de dock rätt eller skyldighet att vägra vittna, röja en omständighet eller besvara en fråga, om de vid en rättegång skulle ha motsvarande rätt eller skyldighet.

 

3 §

Skyldighet att infinna sig till polisundersökning

     En person som eventuellt kan lämna uppgifter som behövs för en polisundersökning är skyldig att på kallelse infinna sig till polisundersökning hos polismyndigheten.

     Om en person som har kallats till polisundersökning uteblir utan godtagbar orsak, får denne enligt beslut av en polisman som hör till befälet hämtas med iakttagande av vad som i 6 kap. 2 § i förundersökningslagen föreskrivs om hämtning till förundersökning. Om en undersökningsledare har utsetts för polisundersökningen, ska denne besluta om hämtning.

 

4 §

Tryggande av polisundersökning

     En polisman har rätt att för polisundersökning få tillträde till en plats eller ett område där en händelse som undersöks har inträffat, kontrollera föremål och handlingar som kan vara av betydelse för undersökningen samt att utföra försök och ta prover som behövs för undersökningen. Ett ytterligare villkor är att åtgärden med fog kan antas ha stor betydelse för utredningen av ärendet. När handlingar granskas ska de förbud mot beslag och kopiering som följer av 7 kap. 3 § i tvångsmedelslagen beaktas i tillämpliga delar. Åtgärderna ska protokollföras eller antecknas i någon annan handling.

     För att för polisundersökning få tillträde till ett utrymme som används för stadigvarande boende krävs det ett förordnande av en polisman som hör till befälet.

     I 2 kap. 8 § 4 mom. föreskrivs om en polismans befogenheter att flytta föremål på platser eller områden som är i allmänt bruk.

 

7 kap.
Tystnadsplikt och tystnadsrätt

 

1 §

Tystnadsplikt

     Tjänstemän som hör till polisens personal får inte lämna ut uppgifter som avslöjar identiteten hos en person som har lämnat information konfidentiellt eller deltagit i bevisprovokation genom köp eller en täckoperation, om utlämnandet av informationen kan äventyra den persons säkerhet som gett uppgifterna eller deltagit i bevisprovokation genom köp eller i en täckoperation, eller en närstående persons säkerhet. Tystnadsplikten gäller också när utlämnandet av uppgifterna om identiteten kan äventyra pågående eller framtida inhämtande av information.

     I fråga om tystnadsplikten för tjänstemän som hör till polisens personal gäller i övrigt vad som föreskrivs i 17 § i tjänstemannalagen (1987:61) för landskapet Åland, i någon annan lag och nedan i detta kapitel. Samma tystnadsplikt gäller för den som står i arbetsavtalsförhållande till polisen och den som med stöd av polisbefogenheter som beviljats honom eller henne eller på någon annan grund utför polisuppgifter.

     Tystnadsplikten gäller också efter det att anställningsförhållandet hos polisen har upphört.

 

2 §

Utlämnande av information trots tystnadsplikt

     Tystnadsplikten för tjänstemän som hör till polisens personal och andra som avses i 1 § 2 mom. hindrar inte att information lämnas ut till myndigheter och sammanslutningar som sköter offentliga uppdrag och som på grund av sina lagstadgade uppgifter behöver information om omständigheter som annars är sekretessbelagda eller om en persons tillförlitlighet eller lämplighet för ett uppdrag. I lag föreskrivs särskilt om utlämnande av information som behövs för att kontrollera tillförlitligheten hos en person som söker sig till eller har en ur säkerhetssynpunkt viktig uppgift.

     Tystnadsplikten enligt 1 § 2 mom. hindrar inte utlämnande av information som i enskilda fall av vägande skäl behövs för att förhindra en händelse som äventyrar liv eller hälsa eller ett brott som riktar sig mot friheten eller för att förhindra betydande skada på miljön eller betydande egendoms- eller förmögenhetsskada eller för att trygga statens säkerhet.

 

3 §

Tystnadsrätt

     De som hör till polisens personal är inte skyldiga att lämna ut information om identiteten hos en person av vilken de i sitt anställningsförhållande har fått konfidentiell information och inte heller om sekretessbelagda taktiska eller tekniska metoder.

     I 1 § 1 mom. i detta kapitel föreskrivs om skyldigheten att i vissa fall hemlighålla uppgifter och metoder som avses i 1 mom.

 

4 §

Skyldighet att lämna ut information under en rättegång

     En domstol kan bestämma att information som avses i 1 § 1 mom. eller 3 § 1 mom. ska lämnas ut, om en parts rätt att försvara sig på behörigt sätt eller på annat sätt bevaka sin rätt under rättegången annars kränks. Dessutom förutsätts det att åklagaren utför åtal för ett brott för vilket det föreskrivna strängaste straffet är fängelse i minst sex år eller för försök eller medverkan till ett sådant brott. Domstolen får inte ens då bestämma att identiteten hos den person som lämnat ut konfidentiell information eller deltagit i bevisprovokation genom köp eller täckoperation ska avslöjas, om det är uppenbart att dennes eller för denne närstående personers säkerhet därmed allvarligt skulle äventyras.

 

5 §

Skyldighet att lämna ut information under en brottsutredning

     De som hör till polisens personal är trots sin tystnadsplikt eller tystnadsrätt skyldiga att lämna ut sådan information enligt 1 § 1 mom. och 3 § 1 mom. som är nödvändig för bedömning av förutsättningarna för att inleda förundersökning, när det finns grundad anledning att anta att den som konfidentiellt lämnat uppgifter i sin egenskap av uppgiftslämnare eller den som deltagit i bevisprovokation genom köp eller i en täckoperation i detta uppdrag har gjort sig skyldig till brott.

     De som hör till polisens personal är skyldiga att lämna ut information som avses i 1 mom. också för att få utredning i ett ärende där förundersökning har inletts, om det finns grundad anledning att misstänka att den som konfidentiellt lämnat uppgifter i sin egenskap av uppgiftslämnare eller den som deltagit i bevisprovokation genom köp eller i en täckoperation i detta uppdrag har gjort sig skyldig till brott.

     Om en person som hör till polisens personal vägrar lämna ut information enligt 1 eller 2 mom., kan en domstol på yrkande av en anhållningsberättigad tjänsteman bestämma att informationen ska lämnas till den som framställt yrkandet, om det inte finns någon laglig grund för vägran. Domstolen kan likaså på yrkande av en målsägande bestämma att en person som hör till polisens personal ska lämna ut information om identiteten på en person som konfidentiellt lämnat information till polisen, om det är nödvändigt för att säkerställa målsägandens åtalsrätt enligt 1 kap. 14 § i lagen om rättegång i brottmål (689/1997). Vid behandlingen av ett ärende som avses i detta moment ska i tillämpliga delar iakttas vad som i 7 kap. 9 § i förundersökningslagen föreskrivs om vittnesförhör inför domstol.

     När domstolen överväger att ge ett sådant förordnande som avses i 3 mom. ska den beakta om skyldigheten att lämna ut information kan äventyra statens säkerhet, någons liv eller hälsa eller pågående inhämtande av information och hur motiverat det å andra sidan är att informationen lämnas ut med beaktande av brottsmisstankens art och målsägandens rätt att på behörigt sätt bevaka sin rätt vid rättegång.

     Om ett ärende som avses i 3 mom. gäller bevisprovokation genom köp, en täckoperation eller styrd användning av informationskällor, ska ärendet behandlas vid Helsingfors tingsrätt. Övriga ärenden som gäller skyldighet att lämna ut information ska behandlas vid den tingsrätt där det lämpligen kan ske. Den som framställt begäran om utlämnande av informationen och den som vägrat lämna ut den ska vara närvarande vid handläggningen. Vid handläggningen är tingsrätten domför även med ordföranden ensam.

 

6 §

Hänvisningsbestämmelse om utlämnande av information

     I fråga om utlämnande av information ur polisens personregister via teknisk anslutning eller i maskinläsbar form till andra myndigheter och om utlämnande av information till utlandet föreskrivs i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riskförfattningar om personuppgifter. I fråga om användning av personregister när säkerhetsutredningar görs föreskrivs i lagen om säkerhetsutredningar (FFS 177/2002).

 

8 kap.
Skadestånd och arvoden

 

1 §

Landskapets skadeståndsansvar

     Person- och egendomsskador som orsakats utomstående genom tvångsåtgärder som polisen vidtagit ska ersättas av landskapet.

     Bestämmelserna i detta kapitel inskränker inte den skadelidandes rätt till ersättning med stöd av skadeståndslagen (FFS 412/1974) eller någon annan lag.

 

2 §

Den skadelidandes medverkan

     Ersättning som avses i 1 § kan jämkas eller förvägras, om den skadelidande genom sitt eget handlande eller sina egna försummelser väsentligen har medverkat till att skadan uppkommit.

 

3 §

Anställdas ansvar

     I fråga om tjänstemäns och arbetstagares ersättningsansvar då de har orsakat skada och i fråga om deras skyldighet att till landskapet betala vad landskapet erlagt i ersättning i enlighet med denna lag föreskrivs i 4 och 6 kap. i skadeståndslagen.

 

4 §

Ersättning och arvode för hjälpverksamhet

     Till en person som bistått polisen enligt 9 kap. 3 eller 4 § betalas av landskapets medel ersättning för förstörda eller försvunna arbetsredskap, kläder och utrustning, för skadat färd- eller transportmedel samt för förbrukat bränsle. Den som deltagit i hjälparbete har dessutom rätt att av landskapets medel få ett skäligt arvode som beräknas enligt den tid som denne har använt för arbetet.

     Om en person som bistått polisen i detta arbete drabbats av ett olycksfall, betalas ersättning av landskapets medel enligt samma grunder som för olycksfall i arbete, om inte den skadade annars har rätt till ersättning enligt lagen om olycksfallsförsäkring (FFS 608/1948) eller lagen om olycksfall i militärtjänst (FFS 1211/1990).

 

5 §

Arbetsgivarens och kommunens rätt

     Om en skadad persons arbetsgivare eller kommunen i ett olycksfallsärende där ersättning ska betalas enligt denna lag har betalt lön eller förskott eller andra betalningar, gäller i fråga om arbetsgivarens och kommunens rätt vad som i 26 § i lagen om olycksfallsförsäkring föreskrivs om arbetsgivarens rätt.

 

6 §

Skadeutredning

     En polisman ska utan dröjsmål göra anmälan hos sin förman om en person- eller sakskada som uppstått i samband med en åtgärd, om skadan inte kan anses som ringa.

     Vid behov eller på begäran av den skadelidande eller den som utfört tjänsteåtgärden ska det göras en polisundersökning om hur den skada som avses i 1 mom. har orsakats. I undersökningen ska det utredas bland annat under vilka omständigheter åtgärden har utförts, lednings- och ansvarsförhållandena i samband med åtgärden, skadans storlek samt i vilken mån den skadelidande genom sitt eget handlande eller sina egna försummelser har medverkat till att skadan uppkommit.

     Den som skadats i samband med en åtgärd ska utan dröjsmål ges vård och vid behov ska läkarhjälp ordnas. Om en person uppger sig ha fått skador på grund av en polisiär åtgärd ska denne så snart som möjligt ges tillfälle att bli undersökt av en läkare eller, om detta inte omedelbart är möjligt, av en ojävig person. Kostnaderna för vården och läkarhjälpen ska betalas i förskott av landskapet.

 

7 §

Betalning av ersättning och arvode

     Ett beslut om ersättning för skador enligt detta kapitel och om betalning av arvode fattas av polismyndigheten. Ansökan om ersättning ska göras skriftligen inom sex månader från den dag då åtgärden eller hjälparbetet utfördes eller den ersättningsberättigade fick vetskap om skadan. Av särskilda skäl får ersättning sökas också senare.

     Polismyndighetens beslut om ersättning får inte överklagas. Ändring i ett beslut om arvode får sökas i enlighet med 9 kap. 9 §.

 

9 kap.
Särskilda bestämmelser

 

1 §

Handräckning av polisen

     Polisen ska på begäran ge andra myndigheter handräckning, om så föreskrivs särskilt. Polisen ska ge andra myndigheter handräckning också för fullgörande av en lagstadgad tillsynsskyldighet, om den myndighet som begär handräckning hindras i sin tjänsteutövning.

     Polisen kan ge också privatpersoner handräckning när det är nödvändigt för att de ska kunna utöva sina lagliga rättigheter och när det är fråga om en uppenbar rättskränkning. En förutsättning för handräckning är dessutom att en privatperson hindras att utöva sina rättigheter och att det krävs att polisen utövar sina befogenheter för att rättigheterna ska kunna utövas.

     Om inte något annat föreskrivs i lag ska en polisman som hör till befälet fatta beslut om givande av handräckning.

 

2 §

Handräckning till polisen

     En myndighet ska inom ramen för sin behörighet ge polisen sådan handräckning som denna behöver för sina uppdrag. Beslut om att begära handräckning ska fattas av en polisman som hör till befälet, om inte något annat föreskrivs särskilt eller om inte sakens brådskande natur föranleder något annat.

 

3 §

Biståndsskyldighet

     Var och en är skyldig att på befallning av en polisman som hör till befälet bistå polisen med att leta efter personer som har försvunnit och befinner sig i livsfara, med att rädda människoliv, hjälpa skadade samt avvärja betydande skada på egendom eller miljön, om deltagandet i en sådan åtgärd inte är oskäligt med hänsyn till vederbörandes ålder, hälsotillstånd eller personliga förhållanden eller av andra särskilda skäl.

     I sådana fall som avses i 1 mom. samt vid letande efter drunknade ska privatpersoner och privata sammanslutningar på befallning av en polisman som hör till befälet i skälig utsträckning och mot full ersättning ställa livsmedel, telekommunikationsmedel, transportmedel, arbetsredskap samt andra behövliga apparater och ämnen till polisens förfogande.

 

4 §

Frivilligverksamhet

     Polisen kan som hjälp vid efterspaning samt för andra biståndsuppgifter som inte innebär betydande utövning av offentlig makt anlita frivilligorganisationer.

     Beslut om att anlita en frivilligorganisation för efterspaning fattas av den polisman som leder efterspaningen och beslut om att anlita en frivilligorganisation för någon annan biståndsuppgift fattas av en polisman som hör till befälet.

 

5 §

Befogenheter för den som bistår en polisman

     Den som på begäran av en polisman bistår denne i ett enskilt tjänsteuppdrag har rätt att enligt polismannens anvisningar vidta sådana åtgärder för att upprätthålla allmän ordning eller säkerhet som polismannen anvisar inom ramen för sin behörighet. I 2 kap. 17 § 3 mom. föreskrivs om rätten att använda maktmedel.

 

6 §

Tvångsutförande

     Om en person trots uppmaning av polisen underlåter att utföra en uppgift som han eller hon enligt lag eller med stöd av den utfärdade bestämmelser eller enligt en befallning som getts med stöd av den är skyldig att utföra, och om underlåtelsen kan medföra betydande olägenheter för trafiken eller för allmän ordning, säkerhet eller hälsa, har polisen rätt att på personens bekostnad låta utföra uppgiften. Beslut om åtgärden ska fattas av en polisman som hör till befälet.

     Om egendomens ägare eller innehavare inte omedelbart kan anträffas, kan polisen för ägarens räkning vidta eller låta vidta brådskande åtgärder som är nödvändiga för att egendomen efter en olycka eller ett brott ska skyddas mot ytterligare skador.

     Kostnaderna för åtgärder enligt 1 och 2 mom. kan betalas i förskott av landskapet. De får drivas in hos den som försummat att utföra uppgiften eller hos egendomens ägare i den ordning som föreskrivs i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (FFS 706/2007).

 

7 §

Straffbestämmelser

     Den som

     1) underlåter att lyda en befallning eller ett förbud som en polisman för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet eller utförandet av ett uppdrag meddelar inom ramen för sina befogenheter,

     2) vägrar lämna en polisman personuppgifter som avses i 2 kap. 1 § 1 mom.,

     3) underlåter att följa ett tydligt tecken eller en befallning som en polisman ger enligt 2 kap. 11 § 1 mom. för att stoppa ett fordon eller få det flyttat,

     4) försummar sin biståndsskyldighet enligt 9 kap. 3 §, eller

     5) utan anledning tillkallar polis eller försvårar polisens verksamhet genom att lämna falska uppgifter,

     ska, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag, för tredska mot polis dömas till böter eller fängelse i högst tre månader.

     Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet obehörigen använder polisens emblem, antingen som sådant eller upptaget i märke eller bildlig framställning, eller använder ett märke som är förvillande likt polisens emblem, ska för obehörig användning av polisens emblem dömas till böter.

     Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot förbudet i 1 kap. 10 §, ska för obehörig användning av polisuniform dömas till böter, om inte strängare straff föreskrivs någon annanstans i lag.

 

8 §

Begränsningar i rätten att färdas och vistas i ett område

     För att trygga synnerligen viktig verksamhet eller egendom eller för att skydda människor kan landskapsregeringen begränsa trafik eller vistelse i ett objekt som ska tryggas eller skyddas och i dess omgivning, på grund av den fara som objektet utgör eller utsätts för, eller förbjuda att föremål eller ämnen som äventyrar säkerheten förs till området. Den som bryter mot förbudet eller begränsningen kan dömas till böter, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag.

     Ett i 1 mom. avsett beslut ska tillkännages genom offentlig delgivning enligt vad som föreskrivs i förvaltningslagen (2008:9) för landskapet Åland eller på annat lämpligt sätt.

 

9 §

Besvär

     Et beslut som polismyndigheten fattat med stöd av denna lag får överklagas hos Ålands förvaltningsdomstol.

     Besvär över lagligheten av landskapsregeringens beslut får anföras hos högsta förvaltningsdomstolen.

 

10 §

Internationellt samarbete

     I fråga om rättslig hjälp och handräckning som polisen ger polisen i en annan stat, i fråga om rättslig hjälp och handräckning som polisen får från en annan stat och i fråga om andra staters polismäns rätt att utöva samma befogenheter som finländska polismän gäller vad som föreskrivs särskilt eller avtalas i internationella konventioner som är förpliktande för Finland och Åland.

 

11 §

Närmare bestämmelser

     Landskapsregeringen kan genom landskapsförordning utfärda närmare bestämmelser om

     1) polisens funktionella ledningsförhållanden,

     2) polisens emblem och tjänstemärke,

     3) hur polismäns ställning ska anges och polismän identifieras,

     4) tecken och metoder vid stoppande av fordon.

     Statsrådets och inrikesministeriets förordningar med närmare bestämmelser om

     1) maktmedels- och skyddsredskap,

     2) anmälningar och utredningar om utövande av befogenheter enligt internationella överenskommelser,

     3) förvaring av egendom som tagits om hand,

     4) polisundersökning,

     5) automatisk övervakning av vägtrafiken,

     6) definitioner av användningen av maktmedel, utbildning i användningen av maktmedel, träning i och uppföljning av användningen av maktmedel, rätt att bära maktmedelsredskap, förvaring av maktmedelsredskap och övervakning av användningen av maktmedel,

     7) fasttagande, förvaring och avlivande av djur,

     8) handräckning till andra än tullverket och gränsbevakningsväsendet,

     9) registrering av polisåtgärder,       

     10) tekniskt utförande av säkerhetskontrollåtgärder, hur säkerhetskontroller ska ordnas i praktiken och om ordnande av säkerhetskontrollutbildning ska iakttas i landskapet, om inte landskapsregeringen inom ramen för landskapets lagstiftningsbehörighet genom landskapsförordning beslutat om avvikelser från riksbestämmelserna. Avvikelser kan inte göras till den del ärendet hör till området för lag.

     Om inte ärendet hör till området för lag kan landskapsregeringen inom landskapets behörighet meddela polisen närmare föreskrifter och anvisningar om de åtgärder som enligt denna lag eller med stöd av den utfärdade bestämmelser ska vidtas av polisen.

 

12 §

Ikraftträdande

     Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

     Genom denna lag upphävs polislagen (2000:49) för landskapet Åland, förutom 8 § till den del den gäller tjänstemän, sådan paragrafen lyder i landskapslag 2006/28. Den nämnda paragrafen upphör att gälla tre år efter det att denna lag har trätt i kraft. Då upphävs också de befogenheter som getts med stöd av den paragrafen och som även gäller tjänstemän.

     När inrikesministeriet och sedermera Polisstyrelsen med stöd av 8 § 2 mom. i polislagen för landskapet Åland ger en viss tjänsteman befogenheter att göra förundersökning, får Polisstyrelsen samtidigt förordna denne till undersökningsledare.

 

__________________

 

2.

 

L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om Ålands polismyndighet

 

     I enlighet med lagtingets beslut

     upphävs 1 § 2 mom., 5, 7 och 8 §§ landskapslagen (2000:26) om Ålands polismyndighet samt

     ändras 1 § 1 och 3 mom., 2 § 1 mom., 4 § 1 mom., 5a-e §§ och 11 § 2 mom. samt

     fogas till lagens 1 §, sådan den lyder i landskapslagen (2006/33), ett nytt 4 mom., varvid nuvarande 4 mom. blir 5 mom., till lagen nya 1a-c, 5f och 5g §§ och till lagens 11 § ett nytt 4 mom. som följer:

 

1 §

Förvaltning

     Landskapets polisförvaltning handhas av Ålands polismyndighet som är underställd landskapsregeringen. I 1 kap. 1 § i polislagen (   :   ) för Åland föreskrivs om polisens uppgifter.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     Bestämmelser om landskapets polisförvaltning finns även i republikens presidents förordning (2010:33) om polisförvaltningen i landskapet Åland.

     Ålands polismyndighet sköter mottagande av nödmeddelanden och alarmering av räddningsenheter i enlighet med räddningslagen (2006:106) för landskapet Åland. För skötseln av dessa uppgifter finns en alarmcentral vid polismyndigheten.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

1a §

Styrelse

     Landskapsregeringen tillsätter en styrelse för polismyndigheten för den tid under vilken landskapsregeringens mandatperiod varar. Styrelsen består av sex medlemmar. Bland styrelsens medlemmar utser landskapsregeringen en ordförande och en vice ordförande. För varje medlem utses även en personlig ersättare, för vilken i tillämpliga delar bestämmelserna om medlemmar gäller.

     Juridisk sakkunskap ska vara företrädd i styrelsen. Styrelsens medlemmar och ersättare får inte vara anställd vid Ålands polismyndighet.

     Landskapsregeringen kan skilja styrelsen eller en medlem eller ersättare i styrelsen från uppdraget. Landskapsregeringen beslutar om det arvode som ska tillkomma den som innehar ett styrelseuppdrag.

 

1b §

Styrelsens sammanträden

     Styrelsen sammanträder på kallelse av ordföranden eller vid förfall för ordföranden av vice ordföranden. Styrelsen ska sammankallas för behandling av visst ärende då minst två medlemmar det kräver.

     Styrelsen är beslutför när fler än hälften av antalet medlemmar är närvarande, bland dem ordföranden eller vice ordföranden. Beslut fattas med enkel majoritet. Faller rösterna lika avgör ordförandes röst.

     Styrelsen avgör ärenden på föredragning av polismästaren. Styrelsen kan utse annan föredragande om ärendet så kräver.

     Vid styrelsens sammanträden förs protokoll av en sekreterare som utses av styrelsen. Protokollet justeras på det sätt som styrelsen bestämmer.

     I fråga om tystnadsplikt för styrelsemedlem eller ersättare ska i tillämpliga delar iakttas vad som föreskrivs i 17 § tjänstemannalagen (1987:61) för landskapet Åland.

 

1c §

Styrelsens ansvar och uppgifter

     Styrelsen ska biträda polismästaren i arbetet med att utveckla myndighetens verksamhet mot de mål som lagting och landskapsregeringen satt upp för verksamheten. Styrelsen ska dessutom

     1) årligen tillställa landskapsregeringen polismyndighetens allmänna verksamhetsmål,

     2) årligen tillställa landskapsregeringen polismyndighetens budgetförslag,

     3) årligen tillställa landskapsregeringen en berättelse över polismyndighetens verksamhet,

     4) följa polismyndighetens verksamhet,

     5) ta aktiv del i arbetet med att utveckla polismyndighetens verksamhet,

     6) föreslå de åtgärder som styrelsen finner motiverade

     7) avge utlåtanden i principiellt viktiga frågor som gäller polismyndigheten samt

     8) se till att alla delar av verksamheten fungerar på svenska.

     Styrelsen får inte fatta beslut i polisoperativa frågor.

 

2 §

Personal

     Polismyndigheten leds av en chef för polismyndigheten som benämns polismästare.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

4 §

Behörighetskrav

     Behörighetskrav för tjänsten som polismästare är inom juridisk fakultet vid universitet eller därmed jämförbar högskola, som är erkänd av nationell utbildningsmyndighet, avlagd examen som motsvarar minst fyra års heltidsstudier eller annan motsvarande examen som motsvarar minst fyra års heltidsstudier med lämplig juridisk inriktning samt erfarenhet av ledarskap och förvaltningsuppgifter.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

5a §

Polisbefogenheter

     Vid utförandet av sina uppgifter har en polisman sådana befogenheter som bestäms i denna lag eller i någon annan lag. Om en polismans befogenheter i riket gäller vad som bestäms i 5 § i republikens presidents förordning om polisförvaltningen i landskapet Åland.

     En polisaspirant har en polismans befogenheter när aspiranten under sin utbildares ledning och uppsikt utför uppgifter som ingår i utbildningen.

     En yngre konstapel har en polismans befogenheter. Under en arbetspraktikperiod som ingår i grundexamen för polis får en yngre konstapel utöva en polismans befogenheter under ledning och behövlig uppsikt av handledaren för arbetspraktiken.

 

5b §

Särskild tjänstgöringsskyldighet

     En polisman är utan särskilt förordnande skyldig att i hela landskapet, även på sin fritid, vidta brådskande åtgärder som är nödvändiga för förhindrande av ett allvarligt brott, inledande av undersökning av ett sådant brott, avvärjande av allvarlig fara för allmän ordning och säkerhet eller som behövs av andra med dessa jämförbara särskilda skäl.

 

5c §

Inställelse i tjänst

     Med tanke på särskilda situationer i polisens verksamhet ska varje polisman se till att polismyndigheten har hans eller hennes kontaktuppgifter.

     En polisman ska utan dröjsmål inställa sig i tjänst när en allvarlig situation eller händelse som hotar allmän ordning och säkerhet nödvändigt kräver det.

     Även under sin semester är en polisman skyldig att på förordnande av polismästaren återgå i tjänst när det är nödvändigt för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet.

     En polisman som inte är tjänstledig eller har semester är skyldig att på förordnande av polismästaren tillfälligt vara i larmberedskap och inställa sig i tjänst när det är nödvändigt av särskilda skäl i anslutning till polisens verksamhet.

     Om ledningsförhållanden i en polisiärt särskilt krävande situation finns dessutom bestämmelser i republikens presidents förordning om polisförvaltningen i landskapet Åland.

 

5d §

Polismans rätt att vara biträde eller ombud

     En polisman får vara biträde eller ombud för en person som misstänks för ett brott endast om den misstänkte är hans eller hennes släkting i rätt upp- eller nedstigande led, bror eller syster eller äkta make och inte har rätt att få en försvarare enligt 2 kap. 1 § i lagen om rättegång i brottmål (FFS 689/1997).

     En polisman får inte vara biträde eller ombud för en målsägande om detta kan stå i strid med skötseln av polismannens tjänsteåligganden.

 

5e §

Polismans uppförande

     En polisman ska i tjänsten och på sin fritid uppföra sig på ett sätt som inte äventyrar tilltron till att polisens uppgifter sköts på behörigt sätt. Vid bedömningen av en polismans uppträdande tas hänsyn också till polismannens ställning och uppgifter inom polismyndigheten.

 

5f §

Bisysslor

     En polisman får inte ta emot eller sköta bisysslor som avses i 18 § 4 och 5 mom. i tjänstemannalagen för landskapet Åland, om inte tillstånd därtill beviljas på ansökan.

     En polisman får inte sköta en syssla som medför rättigheter eller skyldigheter som kan stå i strid med en polismans uppgifter enligt denna lag.

 

5g §

En polismans kondition och yrkesskicklighet

     En polisman ska upprätthålla den kondition och yrkesskicklighet som arbetsuppgifterna kräver.

     Bestämmelser om den konditionsnivå som olika arbetsuppgifter kräver samt om anordnande av konditionstester kan vid behov utfärdas genom landskapsförordning.

 

 

11 §

Fullmaktsbestämmelse

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     Styrelsen ska anta ett reglemente för Ålands polismyndighet med närmare bestämmelser om polismyndighetens organisation, uppgifter och interna beslutsordning.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     Om inte ärendet hör till området för lag kan landskapsregeringen inom landskapets behörighet meddela polisen närmare föreskrifter och anvisningar om de åtgärder som enligt denna lag eller med stöd av den utfärdade bestämmelser ska vidtas av polisen.

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den          . Lagens 1 § 1 mom. och 5a-g §§ samt upphävandet av 7 och 8 §§ träder dock i ikraft först den 1 januari 2014.

     Landskapsregeringen kan tillsätta en styrelse för polismyndigheten innan denna lag träder i kraft. Vid tillsättandet av styrelsen ska lagens 1a § iakttas i tillämpliga delar.

     Polisdelegationen fortsätter sin verksamhet enligt de tidigare gällande bestämmelserna till dess att denna lag träder i kraft.

 

__________________

 

3.

 

L A N D S K A P S L A G
om ändring av räddningslagen för landskapet Åland

 

     I enlighet med lagtingets beslut

     upphävs 5 § 3 punkten räddningslagen (2006:106) för landskapet Åland samt

     ändras inledningssatsen till 5 §, 5 § 2 punkten, 15 § 1 mom., 31 § 1 mom., rubriken till 9 kap., rubriken till 55 §, 55 §, inledningsstatsen till 56 § 1 mom., 56 § 1 mom. 3 punkten, 56 § 2 och 3 mom., 64 § 1 mom., inledningsstatsen till 65 § 1 mom., 68 § 1 mom. och 89 § samt

     fogas till lagens 90 § ett nytt 4 mom. som följer:

 

5 §

Landskapsregeringens uppgifter

     Landskapsregeringen ska

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     2) leda och utöva tillsyn över räddningsverksamheten i landskapet samt

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

15 §

Larm- och biståndsplanering

     Kommunens räddningsmyndighet, Ålands polismyndighet samt övriga myndigheter, vilka med stöd av denna lag eller annan lagstiftning givits uppgifter inom räddningsväsendet, ska i samråd utarbeta en för hela landskapet gemensam larm- och biståndsplan.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

31 §

Öppen eld och annan brandfarlig verksamhet

     Totalt eldningsförbud utomhus råder inom tätbebyggt område och inom övriga delar av landskapet under tider då varning för skogsbrand är utfärdad, med undantag för eldning i för eldningsändamål särskilt avsedda anordningar. Med tätbebyggt område avses område som angetts med vägmärket för tätort. Under tider då varning för skogsbrand är utfärdad råder även förbud att använda redskap och anordningar som på ett okontrollerbart sätt kan orsaka brand i naturen. Med räddningschefens tillstånd får dock eldning och användning av ovan avsedda redskap och anordningar ske som ett led i utövningen av skogsindustriell verksamhet.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

9 kap.

Central alarmeringsförvaltning

 

55 §

Allmänt

     Ålands polismyndighet sköter mottagande av nödmeddelanden och alarmering av räddningsenheter.

     Polismyndigheten kan samarbeta med andra myndigheter som bedriver en sådan verksamhet som ansluter sig till polismyndighetens verksamhet enligt denna lag. Närmare bestämmelser om samarbetet kan utfärdas i landskapsförordning.

 

56 §

Uppgifter

     Ålands polismyndighet ska vid alla tidpunkter på dygnet

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     3) lämna ut information till myndigheter för vilka det är av betydelse att få tillgång till uppgifter som med stöd av denna lag ska registreras hos Ålands polismyndighet och uppgifter som inte behöver registreras men ändå finns tillgängliga hos polismyndigheten vid skötseln av åligganden enligt denna lag samt

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     Ålands polismyndighet kan också handha andra uppgifter än de som nämns i 1 mom. om de inte är av sådan omfattning eller art att de försvårar utförandet av de i 1 mom. avsedda uppgifterna.

     Polismyndigheten har för utförande av sina uppgifter enligt denna lag rätt att få identifieringsuppgifter i enlighet med bestämmelserna i lagstiftningen om integritetsskydd vid telekommunikation och datorskydd inom televerksamhet.

 

64 §

Alarmdataregister

     Ålands polismyndighet ska föra ett alarmdataregister över de nödmeddelanden som mottagits och de åtgärder som vidtagits med anledning därav.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

65 §

Införande av uppgifter i alarmdataregistret

     I alarmdataregistret får Ålands polismyndighet införa uppgifter som

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

68 §

Behandlingen av uppgifterna i åtgärdsregistret

     Uppgifterna i ett åtgärdsregister får utlämnas till Ålands polismyndighet och andra räddningsmyndigheter. Uppgifterna får även utlämnas till andra myndigheter och forskningsinstitut under förutsättning att uppgifterna används i undersökningssyfte som ett led i vetenskaplig forskning om olyckor.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

89 §

Skyldighet att lämna ut uppgifter för statistikföring

     Om skyldighet för kommunens räddningsmyndighet och Ålands polismyndighet att lämna ut uppgifter för statistikföring föreskrivs i statistiklagen (1994:42) för landskapet Åland.

 

90 §

Undersökning av olyckor

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     Polisen ska företa en polisundersökning enligt 6 kap. 1 § i polislagen (    :    ) för Åland för att reda ut brandorsaken vid sådana eldsvådor som har lett till dödsfall, allvarliga personskador eller betydande egendomsskador.

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den          . Lagens 90 § 4 mom. träder dock i ikraft först den 1 januari 2014.

 

__________________

 

4.

 

L A N D S K A P S L A G
om ändring av 1 och 10 §§ landskapslagen om behandling av berusade

 

     I enlighet med lagtingets beslut ändras 1 § och 10 § 2 mom., sådan 1 § lyder i landskapslagen 2000/52, som följer:

 

1 §

     Den som på grund av berusning har gripits i det syfte som nämns i 2 kap. 2 § 1 mom. polislagen (   :   ) för Åland ska behandlas och vårdas enligt bestämmelserna i denna lag.

 

10

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     Lokaler som används som tillnyktringsstationer ska granskas och godkännas av landskapsregeringen.

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

 

__________________

 

5.

 

L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om ordningsvakter

 

     I enlighet med lagtingets beslut ändras 1 § 1 mom., 10 § 3 mom., 22 § 2 mom. och 25 § landskapslagen (2010:28) om ordningsvakter som följer:

 

1 §

Tillämpningsområde

      I denna lag bestäms om de skyldigheter och befogenheter som den som med stöd av landskapslagen (2010:30) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om sammankomster, ordningslagen (2010:23) för landskapet Åland eller landskapsförordningen (1996:49) om inkvarterings- och trakteringsverksamhet har utsetts att övervaka ordning och säkerhet (ordningsvakt) har i sitt uppdrag samt om hur en sådan person ska godkännas för uppdraget, till den del något annat inte bestäms i nämnda lagar eller i någon annan lag.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

10 §

Användning av maktmedel

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     När en ordningsvakt bistår polisen gäller dessutom vad som i 2 kap. 17 § polislagen (   :   ) för Åland bestäms om rätten för en person som tillfälligt bistår en polisman att använda maktmedel.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

22 §

Tillfälligt återkallande av godkännande som ordningsvakt

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     Om ett godkännande som ordningsvakt har återkallats eller om det finns förutsättningar att tillfälligt återkalla ett godkännande, kan en polisman omhänderta ordningsvaktskortet för att överlämna det till en polisman som hör till befälet. Den polisman som hör till befälet ska inom 14 dagar besluta om godkännandet ska återkallas tillfälligt. En polisman kan omhänderta ett ordningsvaktskort även då godkännandet som ordningsvakt har återkallats. Trots vad som föreskrivs i 8 kap. 31 § i tvångsmedelslagen (FFS 806/2010) kan kroppsvisitation förrättas för omhändertagande av ett ordningsvaktskort.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

25 §

Polisundersökning

     I ett ärende som gäller återkallande av ett godkännande som meddelats med stöd av denna lag kan vid behov verkställas sådan polisundersökning som avses i 6 kap. i polislagen för Åland.

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

 

__________________

 

6.

 

L A N D S K A P S L A G
om ändring av 3 § förvaltningslagen för landskapet Åland

 

     I enlighet med lagtingets beslut ändras 3 § förvaltningslagen (2008:9) för landskapet Åland som följer:

 

3 §

Vissa begränsningar i lagens tillämpning

     Denna lag tillämpas inte på rättskipning samt förundersökning och polisundersökning som Ålands polismyndighet utför med stöd av republikens presidents förordning (2010:33) om polisförvaltningen i landskapet Åland eller polislagen (   :   ) för Åland. Lagen tillämpas inte heller på order som har utfärdats inom förvaltningen och som gäller utförande av ett uppdrag eller vidtagande av någon annan åtgärd.

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

 

__________________

 

7.

 

L A N D S K A P S L A G
om ändring av 1 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om personuppgifter

 

     I enlighet med lagtingets beslut ändras inledningssatsen till 1 § 1 mom. landskapslagen (1995:50) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om personuppgifter, sådan den lyder i landskapslagen 2011/30, som följer:

 

1 §

Tillämpningsområde

     I syfte att skydda den personliga integriteten vid behandling av personuppgifter och att främja utvecklandet och iakttagandet av en god informationshantering samt för att sköta de uppgifter polisen har enligt polislagen (   :   ) för Åland ska följande riksförfattningar äga tillämpning på Åland, om inte annat följer av denna lag eller särskilda bestämmelser:

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

 

__________________

 

8.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av 9 § landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet

 

     I enlighet med lagtingets beslut

     ändras inledningssatsen till 9 § 1 mom. landskapslagen (1977:72) om allmänna handlingars offentlighet samt

     fogas till lagens 9 § 1 mom. nya h och i punkter som följer:

 

9 §

     Handling ska hållas hemlig,

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     h) då handlingen innehåller uppgifter om polisens taktiska och tekniska metoder och planer, om utlämnandet av uppgifter ur en sådan handling skulle äventyra förebyggande och utredning av brott eller upprätthållandet av allmän ordning och säkerhet,

     i) då handlingen gäller skyddsarrangemang för personer, byggnader, inrättningar, konstruktioner samt data- och kommunikationssystem och genomförandet av arrangemangen, om det inte är uppenbart att utlämnandet av uppgifter ur en sådan handling inte äventyrar genomförandet av syftet med skyddsarrangemangen,

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

 

__________________

 

 

 

Mariehamn den 2 november 2012
L a n t r å d	Camilla Gunell
Föredragande minister	Gun-Mari Lindholm

 

Parallelltexter

 

·       Parallelltexter till landskapsregeringens lagförslag nr 3/2012-2013