Lagförslag 3/2023-2024
|
|
| ||
|
| LAGFÖRSLAG nr 3/2023–2024 | ||
|
| Datum |
| |
|
| 2023-11-16 |
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
| Till Ålands lagting |
| |
|
| |||
|
| |||
|
| |||
|
| |||
Upphävande av landskapslagen om vinstskatt inom elbranschen
Huvudsakligt innehåll
Landskapsregeringen föreslår att landskapslagen om tillfällig skatt på vinster inom elbranschen och sektorn för fossila bränslen upphävs. Den nämnda lagen har inte trätt i kraft. Förslaget innebär att den tillfälliga skatten på vinster inom elbranschen som för räkenskapsåret 2023 uppbärs i riket inte kommer att uppbäras på Åland.
Avsikten är att den här föreslagna lagen ska träda i kraft vid samma tidpunkt som landskapslagen om tillfällig vinstskatt och att beslut om ikraftträdande för de båda lagarna fattas samtidigt.
INNEHÅLL
1.1 Landskapslagen om tillfällig skatt på vinster inom elbranschen och sektorn för fossila bränslen
1.2 EU-förordningen om en krisintervention för att komma till rätta med de höga energipriserna
3. Landskapsregeringens överväganden och förslag
5. Beredning och ikraftträdande
Motivering
1. Bakgrund
1.1 Landskapslagen om tillfällig skatt på vinster inom elbranschen och sektorn för fossila bränslen
Den 29 maj 2023 fattade lagtinget beslut[1] om en landskapslag om tillfällig skatt på vinster inom elbranschen och sektorn för fossila bränslen (nedan landskapslagen om vinstskatt inom elbranschen). Lagen är en så kallad blankettlag. Enligt lagen ska företag som bedriver elaffärsverksamhet och företag som är verksamma inom sektorn för fossila bränslen betala skatt till landskapet i enlighet med vad som föreskrivs om skatt till staten i lagen om tillfällig skatt på vinster inom elbranschen och sektorn för fossila bränslen[2] (nedan rikslagen).
Genom landskapslagen införs tillfälligt en extra skatt på 30 procent som gäller elföretags vinster under skatteåret 2023. Skatten ska tas ut utöver den inkomstskatt som normalt betalas på företagens vinster och den är inte avdragsgill i inkomstbeskattningen. Skatten ska uppbäras till landskapet och tas ut i efterhand under 2024. Skattskyldiga är företag som producerar el och företag som säljer el antingen direkt till slutförbrukarna eller för återförsäljning. Skattskyldigheten omfattar inte ringa elaffärsverksamhet eller sådana detaljförsäljare av el som inte hör till en koncern med elproduktion och som inte heller har innehav i företag som bedriver elproduktion där innehavet ger företaget rätt att köpa el till ett lägre pris (enligt den så kallade Mankala-principen). Skatten gäller det resultat av elaffärsverksamheten som överstiger en intäkt på tio procent beräknat på beloppet av det egna kapital som är bundet i elaffärsverksamheten. Med resultatet av elaffärsverksamheten avses skillnaden mellan de skattepliktiga inkomster och avdragsgilla utgifter samt övriga avdragsgilla poster som periodiserats till elaffärsverksamhetens skatteår. Inkomster som ett elföretags eventuella fasta driftställe utanför Åland har genererat ska inte beaktas i resultatet av elaffärsverksamheten.
Genom lagen införs också tillfälligt en extra skatt på 33 procent som gäller vinster under skatteåret 2023 för företag inom sektorn för fossila bränslen. Skattskyldiga är företag vars omsättning till mer än 75 procent har genererats av utvinning av råolja, utvinning av naturgas, framställning av raffinerade oljeprodukter av råolja eller tillverkning av stenkolsprodukter. Enligt landskapsregeringens bedömning finns dock inga företag på Åland som skulle omfattas av den skatten. I detta förslag kommer därför endast den tillfälliga skatten på vinster inom elbranschen att beaktas.
Under beredningen av landskapslagen om vinstskatt inom elbranschen rådde delade meningar om lagstiftningsbehörigheten i fråga om den aktuella skatten med anledning av att det inte ansågs klarlagt om den kunde betraktas som en sådan näringsskatt som avses i självstyrelselagens 18 § 5 punkt. Vid lagstiftningskontrollen konstaterades dock att skatten är en sådan näringsskatt[3] och den 29 september 2023 meddelade republikens president slutligen att det inte föreligger något hinder för landskapslagen att träda i kraft.
1.2 EU-förordningen om en krisintervention för att komma till rätta med de höga energipriserna
Den bakomliggande orsaken till att landskapslagen om vinstskatt inom elbranschen stiftades finns i Rådets förordning (EU) 2022/1854 om en krisintervention för att komma till rätta med de höga energipriserna (nedan EU-förordningen). Den tillkom under hösten 2022 för att komma till rätta med det exceptionella läget på energimarknaden som orsakades av Rysslands anfallskrig mot Ukraina. Syftet med EU-förordningen var att minska elförbrukningen inom EU och de negativa effekter som de höga energipriserna hade på konsumenterna. Det rådande marknadsläget bedömdes medföra särskilda utmaningar för utsatta personer och låginkomsttagare, men samtidigt också för hushåll och företag med medelstora inkomster. Dessutom påskyndade de höga energipriserna inflationen och orsakade betydande utgifter i och med nödvändiga stödåtgärder inom den offentliga sektorn. Genom EU-förordningen strävade man också efter att ta itu med de påfallande höga intäkter som uppstod för vissa energimarknadsaktörer, och som inte berodde på företagens egna extra insatser eller investeringar, samt att omfördela dessa intäkter till förmån för konsumenter med hög energiförbrukning. I inledningen till EU-förordningen anges att det krävs en samordnad insats, i en anda av solidaritet, från medlemsstaternas sida under vintersäsongen 2022–2023 för att mildra effekterna av de höga energipriserna och säkerställa att den nuvarande krisen inte leder till bestående skada för konsumenterna och ekonomin, samtidigt som hållbarheten i de offentliga finanserna bevaras.
I EU-förordningen föreskrivs om ett obligatoriskt tak på 180 euro per megawattimme för marknadsintäkter från elproduktion. Intäktstaket tillämpas på marknadsintäkter från försäljning av el som producerats från följande källor: vindenergi, solenergi, geotermisk energi, vattenkraft utan vattenmagasin, biomassabränsle förutom biometan, avfall, kärnenergi, brunkol, råpetroleumprodukter och torv. Intäktstaket tillämpas inte på sådan teknik som har höga marginalkostnader relaterade till priset på det bränsle som används för elproduktionen, såsom gas- och stenkolskraftverk. Det obligatoriska taket för marknadsintäkter som medlemsstaterna var skyldiga att införa skulle tillämpas under perioden 1.12.2022–30.6.2023. EU-förordningen i sig är i kraft till och med den 31 december 2023.
Både i Finland och i Sverige bedömdes EU-förordningens bestämmelser om intäktstaket ha tydliga drag av skattelagstiftning. Slutsatsen blev därför att EU-förordningen till den delen inte var direkt tillämplig utan måste genomföras i den nationella lagstiftningen, vilket var orsaken till att rikslagen stiftades. I Sverige infördes intäktstaket som en tillfällig skatt på vissa elproducenters överintäkter. Lagstiftningen motsvarar de bestämmelser som ingår i EU-förordningen. Skattskyldiga var de som matade in skattepliktig el i elnätet, det vill säga elproducenterna. Skattepliktig el var den el som framställdes under kalendermånaderna mars till och med juni 2023. Till den delen motsvarade lagen inte EU-förordningens bestämmelser eftersom intäktstaket inte tillämpades under månaderna december 2022 till februari 2023. Detta motiverades med att lagstiftningsprocessen inte medgav att lagen trädde i kraft förrän den 1 mars 2023. Den ansågs inte kunna gälla retroaktivt.
2. Behov av ändring
Redan när beredningen av förslaget till landskapslagen om vinstskatt inom elbranschen inleddes i slutet av december 2022, ansåg landskapsregeringen att sättet man i riket hade valt för att genomföra EU-förordningen inte var ändamålsenligt sett till åländska förhållanden. Rikslagen avviker från förordningen på flera punkter. I stället för ett intäktstak under vintermånaderna 2022–2023 gäller den tillfälliga skatten på vinster inom elbranschen vinsten från elverksamheten under hela 2023, trots att det från början stod klart att lagstiftningen skulle komma att ha en retroaktiv verkan (skatten uppbärs dock inte förrän i efterhand under 2024). Skattskyldigheten utvidgades också, så att inte bara elproducenter utan även elleverantörer med vissa undantag omfattas. Enligt propositionen[4] möjliggjordes avvikelserna från EU-förordningens bestämmelser med stöd av art. 8 i förordningen, som tillåter medlemsstaterna att bibehålla eller införa åtgärder som ytterligare begränsar marknadsintäkterna för producenterna samt marknadsintäkterna för andra aktörer inbegripet dem som bedriver elhandel.
Under den brådskande beredningen av rikslagen fick landskapsregeringen möjlighet att yttra sig över ett utkast till propositionen. Redan i detta utlåtande hävdade landskapsregeringen att skatten i fråga är att betrakta som en näringsskatt som enligt 18 § 5 punkten hör till lagtingets lagstiftningsbehörighet. I propositionsutkastet gjorde regeringen i riket dock gällande att den föreslagna tillfälliga vinstskatten hör till riksdagens lagstiftningsbehörighet och därmed även kommer att tillämpas på Åland. I den proposition som sedan överläts till riksdagen vidhöll regeringen i riket sin ståndpunkt i fråga om lagstiftningsbehörigheten. Sent i beredningsskedet bad finansministeriet också om Ålandsdelegationens utlåtande i frågan. Utlåtandet[5], där lagstiftningsbehörigheten på något oklara grunder bedömdes tillhöra riksdagen, avgavs först under riksdagsbehandlingen. I en sådan situation var det enda sättet att få slutlig klarhet i behörighetsfrågan att stifta en landskapslag som skulle genomgå lagstiftningskontroll. Med tanke på den snäva tidsramen bedömde landskapsregeringen att möjligheterna att utarbeta en egen lag var begränsade. En landskapslag med samma innehåll som den aktuella rikslagen var samtidigt också det alternativ som bedömdes ge det mest entydiga svaret i behörighetsfrågan.
Syftet med landskapslagen om vinstskatt inom elbranschen har således inte i första hand varit att införa en extra skatt på vinster inom elbranschen, utan snarare att få behörighetsfrågan avgjord och om möjligt avstyra införandet av en skatt i den formen på Åland. Med hänvisning till det har landskapsregeringen ännu inte fattat något beslut om lagens ikraftträdande.
3. Landskapsregeringens överväganden och förslag
Under riksdagsbehandlingen bedömdes rikslagen av grundlagsutskottet bland annat med avseende på dess retroaktiva verkan. Utskottet konstaterade i sitt utlåtande[6] att den totala skatten för ett elföretag blir anmärkningsvärt hög, men beaktade även omständigheter som att lagen var tillfällig, att de företag som berördes var börsnoterade och av en viss storlek samt att aktörerna på elmarknaden hade känt till EU-förordningens innehåll sedan oktober 2022. Med hänvisning till att lagens retroaktiva verkan torde begränsas endast till de två första månaderna av skatteåret 2023 kom utskottet till slutsatsen att det inte fanns något att invända mot grunderna för regleringen. Lagen trädde slutligen i kraft den 24 mars 2023.
Om avsikten hade varit att landskapslagen om vinstskatt inom elbranschen skulle tillämpas på Åland hade den tidigaste tidpunkten för lagens ikraftträdande varit den 1 november 2023. Det innebär att lagstiftningens retroaktiva verkan skulle bli betydligt mer omfattande än de två månader som av grundlagsutskottet bedömdes vara godtagbar. Här skulle den heller inte tillämpas på börsnoterade företag eller företag av en betydande storleksordning. Framför allt är det tveksamt om skattelagstiftningen i det här fallet kan anses ha varit så förutsägbar som aktörerna på den åländska elmarknaden enligt grundlagen har rätt att förvänta sig. Dels på grund av att man från landskapets sida har varit kritisk till den lagstiftning som antagits i riket, dels för att lagstiftningsprocessen har dragit ut på tiden till följd av den oklara behörighetsfrågan. Formellt sett finns dock inget hinder för landskapslagen att träda i kraft. Landskapsregeringen anser dock att lagens retroaktiva verkan i det här fallet är problematisk.
Att i efterhand stifta en lag som skulle motsvara EU-förordningen torde inte vara möjligt. En sådan lagstiftning skulle på grund av sin retroaktiva verkan ofrånkomligen strida mot grundlagens bestämmelse om egendomsskydd.
Sett till tidpunkten för EU-förordningens ikraftträdande och dess tillämpningstid kan det ifrågasättas om dess bestämmelser över huvud taget hade kunnat genomföras så att syftet skulle ha uppnåtts på Åland, med tanke på vår utdragna lagstiftningsprocess. Syftet var att samla in de överintäkter som vissa elproducenter gjorde under senaste vinter, vår och försommar för att sedan återföra dem till konsumenterna. Om beredningen av lagstiftningen hade inletts direkt i oktober när EU-förordningen publicerades skulle lagtinget ha kunnat fatta ett beslut i december. Med tanke på den oklara behörighetsfrågan får man anta att lagstiftningskontrollen hade varit lika tidskrävande som den var nu, det vill säga maximala fyra månader. En sådan lagstiftning hade som tidigast kunnat träda i kraft den 1 maj i år. Av den period som föreskrivs i EU-förordningen, 1 december 2022 till 30 juni 2023, hade lagstiftningen då tillämpats under maj och juni. Den lagstiftningen skulle i så fall ha föreskrivit ett intäktstak på 180 euro/MWh för producenter av el, vilka i praktiken är vindkraftsbolagen på Åland.
Den nordiska elbörsen Nordpools prisstatistik[7] visar att elpriset var som högst under hösten 2022 och allra högst var det i december. Om man ser på priset på dagenföremarknaden på timbasis, vilket är det som den svenska lagstiftningen utgår från, under den period som EU-förordningen avser, var det bara i december 2022 som det översteg intäktstaket på de prisområden som är relevanta för Åland[8]. Under de tre första månaderna av 2023 överskreds intäktstaket endast under enstaka timmar och under perioden april–juni var inte priset vid något tillfälle högre än 180 euro/KWh. Utgående från antagandet att de åländska vindkraftsbolagen sålde sin el till spotpris skulle EU-förordningens intäktstak således bara haft effekt på den åländska elmarknaden om det hade tillämpats i december 2022. Med hänvisning till att det rör sig om skatteregler som enligt grundlagen ska anges på lagnivå, fanns det i praktiken aldrig någon möjlighet att få lagstiftningen i kraft så att den skulle ha kunnat tillämpas då.
Med hänvisning till det ovan sagda föreslår landskapsregeringen att inga andra lagstiftningsåtgärder vidtas än att landskapslagen om tillfällig vinstskatt upphävs.
4. Förslagets konsekvenser
Förslaget innebär att ingen tillfällig skatt på vinster inom elbranschen kommer att uppbäras på Åland. Skattskyldigheten enligt landskapslagen om vinstskatt inom elbranschen i sin nuvarande form skulle omfatta vindkraftsbolagen i egenskap av elproducenter samt förmodligen också Ålands elandelslag (nedan ÅEA). Det sistnämnda i egenskap av eldistributionsbolag med ett visst innehav i ett annat företag som har elproduktion, eftersom innehavet ger ÅEA rätt att köpa el till ett lägre pris än det verkliga värdet (enligt den så kallade Mankala-principen). Huruvida något av bolagen skulle påföras skatt för räkenskapsåret 2023 på grund av landskapslagen om tillfällig vinstskatt blir dock inte känt förrän hösten 2024 när beskattningen är slutförd. Enligt landskapsregeringens bedömning finns inga tecken på att någon av aktörerna på den åländska elmarknaden skulle ha gjort några övervinster under 2023.
Genom förslaget undanröjs slutligen den oklara rättsliga situation som har rått sedan december 2022. För övrigt har förslaget inga kända konsekvenser.
5. Beredning och ikraftträdande
Lagförslaget har beretts som tjänstemannaberedning vid lagberedningen. Avsikten är att lagen ska träda i kraft vid samma tidpunkt som landskapslagen om vinstskatt inom elbranschen och att beslut om ikraftträdande för de båda lagarna fattas samtidigt.
Lagtext
Landskapsregeringen föreslår att följande lag antas.
L A N D S K A P S L A G
om upphävande av landskapslagen om tillfällig skatt på vinster inom elbranschen och sektorn för fossila bränslen
I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:
1 §
Genom denna lag upphävs landskapslagen (2024:…) om tillfällig skatt på vinster inom elbranschen och sektorn för fossila bränslen.
2 §
Denna lag träder i kraft den …
| Mariehamn den 16 november 2023 | |
|
L a n t r å d |
Veronica Thörnroos |
|
Föredragande minister |
Roger Höglund |