Lagförslag 30/2016-2017
|
|
| ||
|
| LAGFÖRSLAG nr 30/2016-2017 | ||
|
| Datum |
| |
|
| 2017-06-01 |
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
| Till Ålands lagting |
| |
|
| |||
|
| |||
|
| |||
|
| |||
Anpassning av blankettlagen om specialomsorger
Huvudsakligt innehåll
För att beakta ändringar i lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda (FFS 519/1977) föreslår landskapsregeringen mindre ändringar av landskapslagen (1978:48) om tillämpning av lagen angående specialomsorger. Ändringarna i rikslagen hänför sig huvudsakligen till kraven i Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.
Avsikten är att ändringen av landskapslagen ska träda i kraft så snart som möjligt.
INNEHÅLL
1.1 Specialomsorgslagen och funktionshinderskonventionen
1.2 Begränsande åtgärder och behörighetsfördelningen
1.3 Särskilt om ändringssökande
1.4 Myndigheternas uppgifter och samarbete
2. Landskapsregeringens förslag
Ändring av landskapslagen om tillämpning av lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda
Allmän motivering
1. Bakgrund
1.1 Specialomsorgslagen och funktionshinderskonventionen
Specialomsorgerna om utvecklingsstörda på Åland regleras i landskapslagen (1978:48) om tillämpning av lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda, blankettlagen om specialomsorger. I samband med Finlands ratificering av FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (FördrS 27/2016), funktionshinderskonventionen, antogs en ändring av den tillämpliga rikslagen, lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda (FFS 519/1977), specialomsorgslagen. Lagändringen (FFS 381/2016) omfattar bestämmelser som gäller begränsningar av självbestämmanderätten för personer med utvecklingsstörning. Enligt artikel 14 ska staterna säkerställa att personer med funktionsnedsättning på samma villkor som andra åtnjuter rätt till frihet och personlig säkerhet, inte berövas sin frihet olagligen eller godtyckligt. Om personer med funktionsnedsättning berövas sin frihet ska de bland annat erbjudas skälig anpassning.
När riksdagen den 3 mars 2015 godkände FN:s konvention och det fakultativa protokollet till konventionen förutsattes att den nationella lagstiftningen är förenlig med artikel 14. Finlands regering bedömde att en noggrannare reglering av begränsningsåtgärderna inom specialomsorgen var nödvändig och mest angelägen. Lagtinget har den 27 maj 2015 gett sitt bifall till ikraftträdandet i landskapet till de delar konventionen faller inom landskapets behörighet. Ändringen av specialomsorgslagen trädde i kraft samtidigt som konventionen trädde i kraft för Finlands del, det vill säga den 10 juni 2016.
Under den riksdagens förra mandatperiod lämnade regeringen ett förslag till allmän lag om stärkt självbestämmanderätt för socialvården och hälsovården med villkor för begränsningsåtgärder (RP 108/2014). Förslaget förföll dock på grund av nyval. Riksdagen hade inte slutbehandlat det under mandatperioden. I september 2014, strax efter att den propositionen lämnats till riksdagen, skickade landskapsregeringen ut ett remissutkast till blankettlag om tillämpning av den i riket föreslagna lagen. Förslaget lämnades inte till lagtinget på grund av att lagen inte antogs i riksdagen.
Vid social och hälsovårdsministeriet fortgår av en totalreform om stärkt självbestämmanderätt för socialvårdens klienter och för patienter och om villkor för begränsningsåtgärder som ett separat projekt under den pågående regeringsperioden. Finlands regering har även avsikten en helhetsrevidering av lagstiftningen om personer med utvecklingsstörning ska genomföras under mandatperioden. Avsikten är att speciallagstiftningen om personer med funktionsnedsättning ska regleras i samma lag. Om specialomsorgslagen upphävs i riket, men blankettlagen förblir i kraft, förblir specialomsorgslagen fortsättningsvis tillämplig på Åland.
1.2 Begränsande åtgärder och behörighetsfördelningen
Ändringar i specialomsorgslagen träder automatiskt i kraft på Åland i enlighet med blankettlagen om specialomsorger. Blankettlagen bör ändras då ändringar i rikslagen kräver klargöranden och konkreta avvikelser med beaktande av den åländska sociallagstiftningen som helhet. Förutom den mer omfattande ändringen av specialomsorgslagen med bestämmelser om självbestämmanderätt och begränsningsåtgärder har flera mindre ändringar i rikslagen gjorts utan att en systematisk uppdatering av avvikelserna i blankettlagen.
Innan den senaste ändringen av specialomsorgslagen var ”specialomsorger mot vederbörandes egen vilja” ytterst sparsamt reglerade i lagens 32 § och i allmänna rättsregler. I och med ändringen betonas självbestämmanderätten och villkoren och förfarandet för olika typer av begränsande åtgärder regleras. Bestämmelserna om begränsningsåtgärder är huvudsakligen inom rikets behörighet, men är sammankopplade med bestämmelserna om myndigheternas skyldigheter, även förebyggande arbete. I lagen definieras olika former för begränsande åtgärder; fastslås formerna för de planer som ska uppgöras för klienters räkning samt fastslås vilka förvaltningsrutiner som bör iakttas vid användning av begränsande åtgärder.
I specialomsorgslagen definieras de allmänna förutsättningarna för bruket av begränsningsåtgärder oberoende av en persons vilja inom specialomsorgerna om utvecklingsstörda. Begränsningsåtgärderna får användas endast på enheter eller institutioner som uppfyller lagstadgade krav eller på motsvarande privata verksamhetsenheter inom socialvården med tillgång till den sakkunskap inom medicin, psykologi och socialt arbete som krävs för att fullgöra och följa upp vården och omsorgen. Då en begränsande åtgärd genomförs innebär det att en persons grundläggande fri- och rättigheter begränsas.
I specialomsorgslagens nya 3 a kapitel behandlas stärkande av självbestämmanderätten och tillämpningen av begränsningsåtgärder, det vill säga fasthållande, omhändertagande av ämnen och föremål, kroppsvisitation och kortvarig avskildhet. Vid användning av begränsande åtgärd är det verksamhetsenhetens ansvariga föreståndare eller en yrkesutbildad person inom social- och hälsovården som avgör om åtgärden ska vidtas.
Om en person som ges specialomsorger har varit föremål för en begränsningsåtgärd, ska åtgärden bedömas i samråd med personen utan dröjsmål efter att åtgärden avslutats. Vid genomgången i efterhand ska man bedöma grunderna för begränsningsåtgärden och metoder med hjälp av vilka begränsningsåtgärder kan undvikas i fortsättningen. De begränsande åtgärderna och grunderna för dem, tidpunkten för när de begränsande åtgärderna inleddes och avslutades, personens syn på bruket av begränsningsåtgärder och konsekvenserna för personen samt de personer som har anknytning till genomförandet och de som beslutat om och genomfört åtgärderna ska antecknas i klienthandlingarna.
Administrativa ingrepp i den personliga friheten, som faller inom rikets lagstiftningsbehörighet, regleras främst i specialomsorgslagens 32 och 33 §§ som anger grunderna för och förfarandet för när en person oberoende av sin vilja kan förordnas att intas på en verksamhetsenhet för specialomsorger, i 37 och 38 §§ som anger förförandet för avslutande och ny bedömning av ett sådant intagande samt i det nya 3 a kap. om stärkande av självbestämmande och användningen av begränsningsåtgärder, särskilt 42 b–42 p §§.
Lagen syftar till att minska användningen av begränsande åtgärder varför främjandet av självbestämmanderätten och kontrollen av användningen av begränsande åtgärder är en viktig del av lagen. Det innebär att enskilda paragrafer som huvudsakligen är inom landskapets behörighet omfattar aspekter inom rikets behörighet. Ledargruppen för specialomsorger, eller inom gränser som den bestämt, den ansvariga föreståndaren för verksamhetsenheten ska enligt specialomsorgslagens 34 § godkänna ett specialomsorgsprogram för varje person som är i behov av specialomsorger. Den ansvariga föreståndaren för en verksamhetsenhet ska sörja för att de åtgärder genom vilka man stöder och främjar att en person som ges specialomsorger reder sig själv och att självbestämmanderätten tillgodoses blir inskrivna i personens vård- och serviceplan. Planen ska enligt 42 a § bland annat innehålla åtgärder som stöder och främjar personens förmåga att reda sig självständigt och som stärker självbestämmanderätten, de kommunikationsmetoder personen använder, de sätt på vilka personens specialomsorger primärt fullgörs utan begränsningsåtgärder och de begränsningsåtgärder man bedömer att man måste använda när personen ges specialomsorger. Verksamhetsenhetens personal ska introduceras i och få anvisningar om de arbetsmetoder och sätt genom vilka man stöder och främjar att personerna som ges specialomsorger reder sig självständigt och att deras självbestämmanderätt tillgodoses. De yrkesutbildade personerna inom social- och hälsovården i verksamhetsenhetens personal ska utbildas i att förebygga begränsningsåtgärder och i att använda dem korrekt.
1.3 Särskilt om ändringssökande
Bestämmelserna i 80, 81 b, 81 c och 81 d §§ hör till rättskipning och faller inom rikets behörighet, med undantag av riksbestämmelserna om omprövningsförfarandet som inom landskapslagstiftningen motsvaras av rättelseyrkandeförfarandet.
När specialomsorgslagens bestämmelser om ändringssökande ändrades konstaterades de vara ”generellt föråldrade och otydliga” (RP 96/2015 s. 58). Före den 10 juni 2016 gällde enligt 81 § i specialomsorgslagen att besvär över beslut om meddelande och upphörande av specialomsorger eller godkännande av ett individuellt specialomsorgsprogram kunde anföras hos regionförvaltningsverket (enligt tidigare lydelse länsstyrelsen), ett otypiskt förfarande som utgör ett arv från länsrätternas tid. Bedömningen av instansordningen har krävt en tolkning av självstyrelselagens 25 § 1 mom. enligt vilket beslut av kommunala myndigheter överklagas hos Ålands förvaltningsdomstol, om inte beslutet enligt rikslag ska överklagas hos någon annan myndighet. Ålands förvaltningsdomstol har den 12 maj 2016 (51/2016), enligt sammandrag på domstolens webbsida, med iakttagande av 25 § 1 mom. i självstyrelselagen jämte förarbeten som första instans för ändringssökande prövat besvären över ett beslut av ledargruppen för Ålands omsorgsförbund som gällde givande av specialomsorger enligt blankettlagen om specialomsorger. Förvaltningsdomstolen konstaterade att den bestämmelse i 81 § 2 mom. i specialomsorgslagen, enligt vilken ett dylikt beslut i första instans överklagas genom besvär hos regionförvaltningsverket, således inte tillämpades. I blankettlagen om specialomsorger finns i 8a § en upplysning enligt vilken ändring i beslut som har fattats med stöd av blankettlagen kan sökas genom besvär i enlighet med bestämmelserna i 25 § självstyrelselagen för Åland, om inte rätten till besvär är begränsad enligt lag.
I gällande lydelse av specialomsorgslagen har besvärsförfarandet hos regionförvaltningsverket slopats. I stället har i en ny 81 a § införts att en ”begäran om omprövning” kan riktas till regionförvaltningsverket vid motsvarande beslut, det vill säga gällande beslut om givande och avslutande av specialomsorger och över individuella specialomsorgsprogram. Därmed har ett rättskipningsförfarande, som utgör riksbehörighet, enligt den tidigare lydelsen av 81 § 2 mom., ersatts med ett förvaltningsförfarande som regleras i landskapslagstiftningen. Förvaltningsförfarandet som föregår domstolsbehandling ska enligt den nya bestämmelsen i specialomsorgslagens 81 a § tillämpas endast under förutsättning att beslutet inte omfattar specialomsorger oberoende av en persons vilja. Ifrågavarande beslut fattas inom landskapets behörighet, varför regionförvaltningsverket inte är behörig myndighet. I landskapslagstiftningen har inte, såsom i rikslagstiftningen, skett ett termbyte från rättelseyrkande till omprövning, varför motsvarande förfarande på Åland benämns rättelseyrkande. Över myndighetens beslut med anledning av rättelseyrkandet får besvär anföras hos förvaltningsdomstolen.
I en ny 81 b § föreskrivs om vilka beslut som får överklagas direkt genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen (FFS 586/1996). Samma förfarande gäller enligt 80 § beslut som fattas av en kommuns organ som ansvarar för socialvården, om det inte är frågan om beslut angivna i 80 a §. För övriga beslut gäller för ändringssökande enligt 80 § och 81 c § vad som föreskrivs i kommunallagen. Inom rikets behörighet, rättskipningen gäller således nya kommunallagens (FFS 410/2015) bestämmelser med beaktande av självstyrelselagens 25 §. För rättelseyrkandeförfarandets del gäller bestämmelserna i kommunallagen (1997:73) för landskapet Åland.
Vid ändringen av specialomsorgslagen infördes, som huvudregel, att överklagan av förvaltningsdomstolens beslut förutsätter att högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd, dock så att förvaltningsdomstolens beslut med anledning av ett beslut om förordnande till specialomsorger oberoende av en persons vilja fortsättningsvis alltid kan överklagas.
1.4 Myndigheternas uppgifter och samarbete
Enligt 2 § i blankettlagen om specialomsorger gäller enligt 2 §, i den lydelse den har sedan ändringen 2013/118, att de förvaltningsuppgifter som enligt de i 1 § angivna författningarna ankommer på statliga myndigheter på Åland ska skötas av landskapsregeringen, såvitt fråga är om uppgifter som faller inom landskapets behörighet, dock så att övervakningen ska skötas av Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet, ÅMHM. Landskapsregeringens övergripande ansvar betonas genom att det i 2 § 2 mom. föreskrivs att ÅMHM ska anmäla bristerna till landskapsregeringen om myndigheten vid övervakningen konstaterar allvarliga brister.
Specialomsorgerna om utvecklingsstörda sköts i första hand av kommunalförbundets Ålands omsorgsförbund, men det är även möjligt för kommunerna att enskilt sköta vissa uppgifter. I de fall sjukvård faller inom specialomsorgslagstiftningen handhar även Ålands hälso- och sjukvård vissa uppgifter.
Regionförvaltningsverket är den huvudsakliga tillsynsmyndigheten enligt specialomsorgslagen. På Åland handhar Statens ämbetsverk på Åland tillsynsuppgifterna inom rikets behörighet. Detta kan i praktiken innebära att viss tillsyn handhas av ÅMHM och ämbetsverket i samarbete.
I enlighet med 19 § i mentalvårdslagen (FFS 1116/1990) och 32 § i specialomsorgslagen beslutar Institutet för hälsa och välfärd om specialomsorger som meddelas åtalade personer med utvecklingsstörning mot deras vilja när personen i fråga enligt ett domstolsbeslut har genomgått sinnesundersökning enligt 16 § i mentalvårdslagen.
2. Landskapsregeringens förslag
Blankettlagen om specialomsorger uppdateras med beaktande av specialomsorgslagens gällande lydelse. I enlighet med nuvarande lagstiftningspraxis ändras 1 § så att endast lagen och inte eventuella förordningar är tillämpliga enligt blankettlagen. Avvikelserna i 8 § uppdateras med beaktande av lagstiftningsbehörigheterna. Det föreskrivs att Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet är den myndighet till vilken rättelseyrkanden, motsvarande rikslagens begäran om omprövning, ska riktas. Bemyndigandet i 16 § uppdateras så att det blir möjligt att vid behov utfärda landskapsförordningar utgående från ett korrekt bemyndigande.
3. Lagstiftningsbehörigheten
Enligt 18 § 13 punkten i självstyrelselagen har landskapet lagstiftningsbehörighet i fråga om socialvård med i 27 § 24 punkten nämnda undantag. I 18 § 12 punkten anges att landskapet har lagstiftningsbehörighet i fråga om hälso- och sjukvård, med de undantag som stadgas i 27 § 24, 29 och 30 punkten. Undantagen gäller administrativa ingrepp i den personliga friheten; smittsamma sjukdomar hos människor, kastrering, sterilisering, avbrytande av havandeskap, konstbefruktning, rättsmedicinska undersökningar; behörighet att vara verksam inom hälso- och sjukvården, apoteksväsendet, mediciner och produkter av läkemedelstyp, narkotiska ämnen samt framställning av gifter och fastställande av deras användningsändamål.
I 18 § 26 punkten i självstyrelselagen anges som landskapets lagstiftningsbehörighet ”utsättande och utdömande av vite samt användning av andra tvångsmedel inom rättsområden som hör till landskapets lagstiftningsbehörighet”. Av RP 73/1990, s. 76, i samband med detaljmotiveringarna till 27 § 24 punkten, framgår följande: ”Frågor som gäller administrativa ingrepp i den personliga friheten skall enligt förslaget regleras i rikslagstiftningen. Detta gäller sådana ingrepp inom samtliga rättsområden. Sålunda innefattar stadgandet även gällande bestämmelser om sinnessjuklagstiftningen, såvitt angår den del av lagstiftningen, som innefattar trygghet för den personliga okränkbarheten och oantastligheten eller äger samband med straffprocessen eller straffverkställigheten.”
Riket har lagstiftningsbehörighet även gällande rättskipning samt statistik för rikets behov enligt 27 § 23 och 38 punkterna självstyrelselagen.
I specialomsorgslagen ingår även bestämmelser som kan ingripa i de i grundlagens 2 kap. skyddade grundläggande fri- och rättigheterna på vilka rättsområden lagstiftningsbehörigheten tillkommer riket enligt 27 § 1 och 2 punkterna i självstyrelselagen.
Behörighetsgränsen avseende tillämpningen av begränsande åtgärder är inte tydlig, utan rättsförhållandet som regleras klyvs i två delar av behörighetsgränsen. De främjande och förbyggande åtgärderna som hör till landskapets behörighet och de delar av lagförslaget som hör till rikets behörighet bildar tillsammans en helhet. Bestämmelserna om de begränsande åtgärderna stöds genom bestämmelserna om främjande och förebyggande insatser.
4. Förslagets konsekvenser
Lagförslaget är tekniskt och klargörande, inte materiellt betydande, på grund av att ändringarna i specialomsorgslagen enligt blankettlagen om specialomsorger automtiskt blir tillämpliga och eftersom en stor del av ändringarna dessutom gäller i kraft av rikets behörighet på Åland. Avsikten är att lagstiftningen om specialomsorger för personer med utvecklingsstörning på Åland ska bilda en tydligare helhet med beaktande av i landskapet gällande övrig sociallagstiftning, såväl landskapslagstiftning som rikslagstiftning. Ändringen främjar därmed rättssäkerheten för berörda individer och underlättar tillämpningen av lagstiftningen för myndigheterna.
5. Beredningen av förslaget
Förslaget har beretts som tjänsteuppdrag vid lagberedningen i samarbete med socialvårdsbyrån vid landskapsregeringens allmänna förvaltning. Lagförslaget utgör en omarbetning av LF 24/2016-2017 om anpassning av blankettlagen om specialomsorger som landskapsregeringen överlämnade till lagtinget den 13 april 2017 och beslutade återta den 25 april 2017.
Ålands omsorgsförbunds styrelse har gett ett utlåtande utgående från ett tidigare utkast till detta lagförslag i vilket styrelsen meddelar att förslaget är det ”mest ändamålsenliga vid hanläggningen av blankettlagen om specialomsorger i praktiken på Åland”. Landskapsregeringen har även inför överlämnandet av lagförslaget på tjänstemannanivå diskuterat ärendet med omsorgsförbundet och Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet. Inom ÅMHM fanns det på ett principiellt plan förståelse för att uppgifter som i riket sköts på Regionförvaltningsverkens nivå handhas av ÅMHM inom landskapets behörighet. Med beaktande av att ÅMHM endast har en social- och hälsovårdsinspektör anställd framfördes dock bedömningen att landskapsregeringen, med tanke på resurstilldelningen, vore bättre lämpad att sköta helt nya typer av uppgifter, såsom beslut med anledning av rättelseyrkande enligt specialomsorgslagen. Omsorgsförbundets och ÅMHM:s tjänstemän framförde dessutom ett allmänt önskemål att i blankettlagstiftningen överlag tydligare ange ansvarsfördelningen mellan myndigheterna med lagstadgade uppgifter inom social- och hälsovården. Dessutom önskades en aktiv kommunikation om förestående lagstiftningsåtgärder med landskapsregeringen. Den pågående reformen av den grundläggande socialvårdslagstiftningen uppfattades som en möjlighet att uppnå tydligare bestämmelser inom socialvården som helhet.
Detaljmotivering
Ändring av landskapslagen om tillämpning av lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda
1 §. I enlighet med nuvarande lagstiftningspraxis ändras 1 § så att endast lagen och inte eventuella förordningar är tillämpliga direkt enligt blankettlagen. Två gällande förordningar har antagits med stöd av specialomsorgslagen, förordningen angående specialomsorger om utvecklingsstörda (FFS 988/1977) och statsrådets förordning om specialomsorgsdistrikt (FFS 1045/2008). Landskapsregeringen bedömer inför ikraftträdandet av denna lagändring om det finns behov av att utfärda landskapsförordning.
8 §. De hänvisningar som finns i paragrafens 1 mom. uppdateras med den nya rikslagstiftning som tillkommit sedan momentet senast ändrades genom landskapslagen 2008/100. I lagtexten införs i inledningssatsen till 1 mom. en uttrycklig grundregel enligt vilken motsvarande bestämmelser i landskapslagstiftningen gäller i stället för de hänvisningar inom landskapets behörighet som ingår i specialomsorgslagen. I klargörande syfte anges även i punktform vilken åländsk lagstiftning som inom åländsk behörighet ska tillämpas i stället för rikslagstiftningen.
Enligt förslaget intas i 1 mom. en 1 punkt enligt vilken socialvårdslagen (FFS 710/1982) såsom tillämplig genom landskapslagen (1995:101) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård, blankettlagen om socialvård, ska tillämpas i stället för hänvisningar till rikets socialvårdslagar. I specialomsorgslagen finns vissa hänvisningar till bestämmelser som bibehållits i kraft i socialvårdslagen (FFS 710/1982) och till rikets nya socialvårdslag (FFS 1301/2014).
Även i 2 och 3 punkten regleras hänvisningar till lagstiftning som gjorts tillämplig genom blankettlagen om socialvård, lagen angående klientens ställning och rättigheter inom socialvården (FFS 812/2000) och lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (FFS 734/92), den senare tillämplig enligt 2a § i blankettlagen om socialvård ”till den del bestämmelserna gäller socialvården”. Enligt specialomsorgslagens 43 § kan för ”specialvård” uppbäras avgifter enligt lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården. Det finns en viss otydlighet i formuleringen av 43 §, men ”specialvård” måste här förstås som ”specialomsorger”. I den finska versionen av 43 § används det finska uttrycket för specialomsorger. För sjukvårdens del finns bestämmelser i landskapslagen (2007:23) om grunderna för avgifter till Ålands hälso- och sjukvård. Någon hänvisning till denna lag intas dock inte i 8 § i blankettlagen om specialomsorger, eftersom specialomsorgerna i första hand erbjuds på kommunal nivå.
I 4 punkten hänvisas undantagsvis på lagnivå till en namngiven förordning eftersom landskapsbestämmelserna motsvarande rikets bestämmelser om yrkesutbildade personer inom socialvården finns i landskapsförordningen (1995:103) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård som tillämpliggör, den i riket upphävda, förordningen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården (FFS 804/1992).
I 5 punkten anges att hänvisningar inom landskapets behörighet till rikets kommunallag ska avse kommunallagen (1997:73) för landskapet Åland.
I 6 punkten hänvisas till förvaltningslagen (2008:9) för landskapet Åland. Motsvarigheten till omprövning av beslut enligt 81 a § i specialomsorgslagen är rättelseyrkande till Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet. Som övervakande myndighet bedöms Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet vara den bäst lämpade landskapsmyndigheten att handha rättelseyrkanden på motsvarande sätt som regionförvaltningsverken i riket. Begäran ska göras inom 14 dagar från delfåendet av beslutet, det vill säga tidsfristen är densamma som enligt 114 § i kommunallagen för Åland och 3a § i blankettlagen om socialvård (införd i klargörande syfte i blankettlagen om socialvård genom lagändringen 2015/44). Tidsfristen för omprövning i rikets förvaltningslag (FFS 434/2003) är 30 dagar. I förvaltningslagen för Åland ingår ingen allmän tidsfrist för rättelseyrkande.
I några fall har hänvisningar till lagstiftning som angetts i gällande lydelse av 8 § avlägsnats. I gällande specialomsorgslag saknas hänvisningar till barnskyddslagen (FFS 417/2007), varför skäl saknas att i lagtexten nämna landskapslagen (2008:97) om tillämpning i landskapet Åland av barnskyddslagen. Omnämnandet av bestämmelserna om statsandelar, vilka på Ålands motsvaras av landskapsandelar intas inte heller här, eftersom en avvikelse redan ingår i blankettlagens 5 §. Enligt 2 § i specialomsorgslagen är Institutet för hälsa och välfärd, om vilket det föreskrivs i lagen om Institutet för hälsa och välfärd (FFS 668/2008), sakkunnigt ämbetsverk för specialomsorgerna om utvecklingsstörda. Fördelningen av myndighetsuppgifterna inom landskapets behörighet regleras 2 § i blankettlagen om specialomsorger. Till den del institutet har uppgifter inom rikets behörighet tillämpas rikslagstiftningen. I gällande 2 mom. föreskrivs att de uppgifter som socialnämnden ska sköta enligt lagstiftningen om specialomsorger ska skötas av en nämnd eller kommunstyrelsen i enlighet med kommunfullmäktiges beslut. Motsvarande bestämmelse finns i 2 § 6 punkten i blankettlagen om socialvård varför denna särskilda avvikelse kan avlägsnas från speciallagstiftningen om specialomsorger.
För att lagstiftningen ska bilda en fungerande helhet intas i 2 mom. att bestämmelserna om klientuppgifter som antecknas enligt 3 kap. i lagen om klienthandlingar inom socialvården (FFS 254/2015) ska tillämpas inom specialomsorgerna för utvecklingsstörda. Lagen om klienthandlingar inom socialvården har inte i övrigt gjorts tillämplig genom landskapslagstiftning.
16 §. Bemyndigandet i 16 § uppdateras så att det blir möjligt att vid behov utfärda landskapsförordningar utgående från ett korrekt bemyndigande. Öppna bemyndiganden enligt vilken närmare bestämmelser om verkställighet och tillämpning av lagen vid behov utfärdas genom landskapsförordning är inte tillräckligt precisa enligt grundlagens 80 § och självstyrelselagens 21 §. I lagkontrollen har bemyndiganden enligt vilka landskapsregeringen kan besluta att författningar som utfärdats med stöd av rikslagen ska tillämpas i landskapet oförändrade eller med de ändringar landskapsregeringen föreskriver kritiserats, dock inte bedömts innebära en behörighetsöverskridning. Ålandsdelegationen har särskilt kritiserat öppenheten i formuleringen ”de ändringar som landskapsregeringen föreskriver”, men konstaterat att bemyndigandet måste förstås i sitt sammanhang så att det begränsas av rikslagens, blankettlagens och självstyrelselagens bestämmelser. För att bemöta denna kritik formuleras bemyndigandet i förslaget till ändring av 16 § i blankettlagen om specialomsorger så att det direkt binds till de i rikslagen föreskrivna bemyndigandena utan att begränsa valet av lagstiftningsteknik till utfärdande av blankettförordningar. Landskapsregeringen kan dock välja att utfärda blankettförordningar ifall riket utnyttjar de bemyndiganden som ingår i specialomsorgslagen.
Bemyndiganden att utfärda förordning finns i specialomsorgslagens 3 § 4 mom. enligt vilken bestämmelser kan utfärdas om en närmare arbetsfördelning mellan Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården och regionförvaltningsverken vid styrningen och övervakningen. På Åland finns inte samma myndighetsstruktur, utan övervakningen inom landskapets behörighet handhas av Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet. I 42 q § finns ett bemyndigande om närmare bestämmelser om tillräcklig sakkunskap inom medicin, psykologi och socialt arbete enligt specialomsorgslagens 32 § 2 mom., om det tillräckliga antalet yrkesutbildade personer inom socialvården och hälso- och sjukvården och övrig personal enligt 42 a § 4 mom. och om utbildningen för yrkesutbildade personer inom socialvården och hälso- och sjukvården enligt 42 a § 5 mom. 2 punkten. I 67 § finns ett bemyndigande om ersättningar då en högskola eller annan myndighet anlitar en verksamhetsenhet för utbildning och forskning. Enligt 75 § 3 mom. kan det vid behov utfärdas bestämmelser om omständigheter som särskilt ska beaktas vid inspektioner, inspektionsförfarandets närmare innehåll samt om det protokoll som ska föras över inspektionen och om dess förvaring och förvaringstid.
Lagtext
Landskapsregeringen föreslår att följande lag antas.
1.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om tillämpning av lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda
I enlighet med lagtingets beslut ändras 1, 8 och 16 §§ landskapslagen (1978:48) om tillämpning av lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda, av dessa lagrum 1 § sådan den lyder i landskapslagen 1995/102 och 8 § sådan den lyder i landskapslagarna 2007/104 och 2008/100, som följer:
1 §
Lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda (FFS 519/1977) ska med i denna lag angivna avvikelser tillämpas i landskapet Åland.
Den i 1 mom. nämnda lagen tillämpas i landskapet sådan den lyder då denna lag träder i kraft. Sker därefter ändring i lagen, ska de ändrade bestämmelserna gälla i landskapet från tidpunkten för deras ikraftträdande i riket.
8 §
När i rikets lag angående specialomsorger om utvecklingsstörda hänvisas till lagstiftning inom landskapets behörighet gäller i tillämpliga delar motsvarande bestämmelser i landskapslagstiftningen, så att hänvisningar till
1) socialvårdslagen (FFS 710/1982) och socialvårdslagen (FFS 1301/2014) avser landskapslagen (1995:101) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård, nedan blankettlagen om socialvård, enligt vilken socialvårdslagen (FFS 710/1982) är tillämplig inom landskapets behörighet,
2) lagen angående klientens ställning och rättigheter inom socialvården (FFS 812/2000) avser samma lag sådan den är tillämplig enligt blankettlagen om socialvård,
3) lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (FFS 734/1992) avser samma lag sådan den är tillämplig inom socialvården enligt blankettlagen om socialvård,
4) yrkesutbildade personer inom socialvården avser yrkesutbildad personal inom socialvården enligt landskapsförordningen (1995:103) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård,
5) kommunallagen (FFS 410/2015) avser kommunallagen (1997:73) för landskapet Åland,
6) förvaltningslagen (FFS 434/2003) avser förvaltningslagen (2008:9) för landskapet Åland samt, vid tillämpningen av 81 a §, att rättelseyrkande, i stället för begäran om omprövning, får framställas till Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet inom 14 dagar från delfåendet av beslutet.
Bestämmelserna om klientuppgifter som antecknas i 3 kap. i lagen om klienthandlingar inom socialvården (FFS 254/2015) ska med stöd av denna lag tillämpas inom specialomsorgerna för utvecklingsstörda. När i rikets lag hänvisas till lagstiftning inom landskapets behörighet gäller i tillämpliga delar motsvarande bestämmelser i landskapslagstiftningen.
16 §
Landskapsregeringen kan inom landskapets behörighet i landskapsförordning utfärda närmare bestämmelser i överensstämmelse med de i rikslagen föreskrivna bemyndigandena med beaktande av i denna lag föreskrivna avvikelser.
Denna lag träder i kraft den
| Mariehamn den 1 juni 2017 | |
|
L a n t r å d |
Katrin Sjögren |
|
Föredragande minister |
Wille Valve |
Parallelltexter
· Parallelltexter till landskapsregeringens lagförslag nr 30/2016-2017