Lagförslag 33/2019-2020
|
|
| ||
|
| LAGFÖRSLAG nr 33/2019-2020 | ||
|
| Datum |
| |
|
| 2020-06-18 |
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
Till Ålands lagting |
| |
|
| |||
|
| |||
|
| |||
|
| |||
Ny polislagstiftning
Huvudsakligt innehåll
Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar Finlands polislag som blankettlag. Samtidigt upphävs den nu gällande polislagen för Åland. Till sitt materiella innehåll motsvarar lagförslaget den gällande polislagen för Åland. Till följd av den föreslagna lagen uppdateras lagstiftningen per automatik på Åland då lagändringar görs i Finlands polislag.
Avsikten är att den nya lagen ska träda i kraft så snart som möjligt.
INNEHÅLL
2. Förändringar i polislagstiftningen
3. Landskapsregeringens överväganden
3.1 Bakgrund val av lagstiftningsteknik
3.2 Utmaningar med s.k. fulltextlag som lagstiftningsteknik
3.3 Blankettlag som lagstiftningsteknik
1.Landskapslag om tillämpning på Åland av polislagen
2. Landskapslag om ändring av landskapslagen om Ålands polismyndighet
3.Landskapslag om ändring av 3 § förvaltningslagen för landskapet Åland
4. Landskapslag om ändring av 1 § landskapslagen om behandling av berusade
5. Landskapslag om ändring av 10 och 25 §§ landskapslagen om ordningsvakter
6. Landskapslag om ändring av 5g § landskapslagen om lotterier
7. Landskapslag om ändring av 90 § räddningslagen för landskapet Åland
8. Landskapslag om ändring av 15 § landskapslagen om produktionsstöd för el
10. Landskapslag om ändring av 11 och 46 §§ körkortslagen för Åland
L A N D S K A P S L A G om tillämpning på Åland av polislagen
L A N D S K A P S L A G om ändring av 1 § landskapslagen om Ålands polismyndighet
L A N D S K A P S L A G om ändring av 3 § förvaltningslagen för landskapet Åland
L A N D S K A P S L A G om ändring av 1 § landskapslagen om behandling av berusade
L A N D S K A P S L A G om ändring av 10 och 25 §§ landskapslagen om ordningsvakter
L A N D S K A P S L A G om ändring av 5g § landskapslagen om lotterier
L A N D S K A P S L A G om ändring av 90 § räddningslagen för landskapet Åland
L A N D S K A P S L A G om ändring av 15 § landskapslagen om produktionsstöd för el
L A N D S K A P S L A G om ändring av 11 och 46 §§ körkortslagen för Åland
Bilaga 1 Polislagen (FFS 872/2011)
Allmän motivering
1. Gällande bestämmelser
Polislagen (2013:87) för landskapet Åland, nedan kallad polislagen, trädde i kraft på Åland den 1 januari 2014. I polislagen regleras polisens uppgifter, de allmänna principer som polisen ska iaktta i sin verksamhet och bestämmelser om polisens befogenheter och medborgarnas skyldigheter. Inom den åländska lagstiftningsbehörigheten regleras även polisens verksamhet i annan lagstiftning, såsom vägtrafiklagen (1983:27) för landskapet Åland, trafikbrottslagen (2004:28) för landskapet Åland och körkortslagen (2015:88) för landskapet Åland
Polislagen är indelad i 9 kapitel; 1 kap. allmänna bestämmelser (1–12 §§), 2 kap. allmänna befogenheter (1–22 §§), 3 kap. säkerhetskontroller i polisens lokaler (1–4 §§), 4 kap. teknisk övervakning och rätt att få information (1 §-3 §§), 5 kap. hemliga metoder för inhämtande av information (1–65 §§), 6 kap. polisundersökning (1–4 §§), 7 kap. tystnadsplikt och tystnadsrätt (1–6 §§), 8 kap. skadestånd och arvoden (1-7 §§) och 9 kap. särskilda bestämmelser (1–12 §§).
Det råder delad behörighet på de rättsområden som regleras i polislagen. Stora delar av innehållet i polislagen är riksbehörighet. Polislagens 5 kap. om hemliga metoder för inhämtande av information, som består av 65 paragrafer, tillhör området förundersökning, vilket enligt 27 § 23 punkten i självstyrelselagen är rikets behörighet att lagstifta om. Polislagen innehåller även flertalet andra bestämmelser som är riksbehörighet, såsom till exempel gripande av person, säkerhetsvisitation och bestämmelser om skjutvapen, vilka är riksbehörighet enligt 27 § 24 och 27 punkten i självstyrelselagen.
Den stora mängd bestämmelser av rikslagstiftningsnatur som ingår i polislagen har med stöd av 19 § 3 mom. i självstyrelselagen tagits in i polislagen i syfte att se till att polislagen är enhetlig och överskådlig för dem som ska tillämpa lagen. Att polislagen är en landskapslag av blandad natur där både bestämmelser som hör till lagtingets och riksdagens behörighet ingår påverkar dock inte fördelningen av lagstiftningsbehörighet mellan Åland och Finland. Till den del det handlar om bestämmelser inom rikets behörighet gäller Finlands polislag oavsett vad som står i polislagen. Orsaken till att polislagen antogs i form av en så kallad fulltextlag och inte i form av blankettlag motiveras i lagförslag nr 3/2012 - 2013 och redogörs för närmare nedan.
Sedan polislagen trädde i kraft har den ändrats fem gånger (ÅFS 2014/27, ÅFS 2015/90, 2018/48, 2019/42, 2019/43). Den största andelen ändringar har gällt polislagens 5 kap. om hemliga metoder för information, vilket tillhör rikets lagstiftningsbehörighetsområde, och där avskrifter av Finlands polislag gjorts med stöd av 19 § 3 mom. i självstyrelselagen.
Eftersom lagstiftningsbehörigheten är delad mellan Finland och Åland regleras den åländska polisförvaltningen även av republikens presidents förordning (2020:34) om polisförvaltningen i landskapet Åland, med stöd av vilken Ålands polismyndighet utför uppgifter som är riksbehörighet. Landskapets polis ska enligt 1 § 2 mom. i överenskommelseförordningen upprätthålla allmän ordning och säkerhet och utföra övriga uppgifter som hör till polisen om inte annat föreskrivs särskilt i lag eller förordning eller med stöd av 4 § i överenskommelseförordningen. I 4 § regleras ledningsförhållandena i särskilda situationer.
Ålands polismyndighet sköter med stöd av överenskommelseförordningen förundersökning i den mån dessa uppgifter inte ankommer på skyddspolisen eller centralkriminalpolisen. Enligt 27 § 23 punkten i självstyrelselagen hör rättskipning, förundersökning, verkställighet av domar och straff samt utlämning för brott till rikets behörighet, och dessa behörighetsområden är speciellt betydelsefulla då Ålands polismyndighet utför uppgifter som utgör riksbehörighet. Rikets polis svarar för statens säkerhet och de uppgifter som hör till skyddspolisen och centralkriminalpolisen.
Enligt landskapslagen (2000:26) om Ålands polismyndighet handhas landskapets polisförvaltning av Ålands polismyndighet. I sistnämnda lag och i landskapsförordningen (2000:34) om Ålands polismyndighet finns bestämmelser om Ålands polismyndighets organisation, personal och bestämmelser gällande polismännens åligganden. Att Åland har en egen poliskår anpassad efter lokala behov som upprätthåller allmän ordning och säkerhet samt i övrigt tillförsäkrar allmänheten skydd och hjälp är en central del av den åländska självstyrelsen.
2. Förändringar i polislagstiftningen
Sedan de senaste uppdateringarna i polislagen, vilka trädde i kraft på Åland den 1 juni 2019 (LF 22/2017–2018, ÅFS 2019/42 och ÅFS 2019/43), har Finlands polislag ändrats fem gånger. Lagändringarna berör nästan uteslutande rikets lagstiftningsbehörighetsområde. En stor förändring i Finlands polislag (FFS 581/2019) är ett nytt kapital 5 a som relaterar till lagstiftningen om civil underrättelseinhämtning avseende datatrafik (FFS 582/2019) och lagen om militär underrättelseverksamhet (FFS 590/2019), vilka trädde i kraft i Finland den 1 juni 2019. Genom lagstiftningen ges skyddspolisen rätt att under vissa förutsättningar använda metoder för civil underrättelseinhämtning för att få nödvändig information om verksamhet som allvarligt hotar den nationella säkerheten. Det är enbart skyddspolisen som ges dessa befogenheter, inte den lokala polisen. Avsikten med lagstiftningen är att förbättra Finland möjligheter att skydda sig mot till exempel terrorism, främmande staters spionage mot Finland eller lamslagning av kritisk infrastruktur. Underrättelseverksamheten övervakas av en nytillsatt underrättelseombudsman samt av ett nytillsatt underrättelsetillsynsutskott vid riksdagen. I enlighet med den tidigare nämnda överenskommelseförordningen utförs uppgifter som hör till statens säkerhet av rikets polis även på Åland, såsom skyddspolisens uppgifter. Lagändringarna berör därmed inte Ålands polismyndighets arbete.
En annan förändring i Finlands polislag (FFS 243/2019) som trädde i kraft den 18 mars 2019 är att polisen ges rätt att ingripa i flygning av drönare i vissa situationer för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Polisen kan vid ingripandet använda maktmedel eller sådana tekniska anordningar som stör kontakten mellan drönaren och dess styrsystem. Även denna ändring, som gäller luftfart, tillhör rikets behörighetsområde att lagstifta om, och lagändringen gäller således redan i dagsläget på Åland fastän den inte införts i den polislagen för Åland med stöd av 19 § 3 mom. i självstyrelselagen.
Övriga ändringar som gjorts i Finlands polislag är ändringar i hemliga metoder för inhämtande av information samt en mindre ändring av 2 kap. 21 § i polislagen (FFS 647/2019) gällande att polisman ges rätt att i enlighet med 30 a § i gränsbevakningslagen (FFS 578/2005) begränsa vistelse vid gränsövergångsställe.
3. Landskapsregeringens överväganden
3.1 Bakgrund val av lagstiftningsteknik
Som ovan nämnts har den gällande polislagen antagits i form av en så kallad fulltextlag som i huvudsak följer Finlands polislag. Samma lagstiftningsteknik användes i den föregående polislagen (2000:49). Som framkommer av LF nr 3/2012-2013 och landskapsstyrelsens framställning nr 1/1999-2000 var orsaken till valet av lagstiftningsteknik att det ansågs väsentligt ur såväl polisens som medborgarnas synvinkel att polisens befogenheter liksom medborgarnas skyldigheter i förhållande till polisen och de rättigheter medborgarna har i sina kontakter med polisen finns tillräckligt detaljerade i landskapslagstiftningen. Polislagen antogs därför i form av en s.k. fulltextlag där ett stort antal bestämmelser av riksbehörighetskaraktär överensstämmande med Finlands polislag ingår med stöd av 19 § 3 mom. i självstyrelselagen.
Lag- och kulturutskottet tillstyrkte i sitt betänkande nr 6/2012 - 2013 valet av lagstiftningsteknik, som förutom att bidra till överskådlighet även kunde motiveras med den centrala ställning som den egna poliskåren och den åländska behörigheten över allmän ordning och säkerhet intar i den åländska självstyrelsen. Utskottet konstaterade dock att fulltextlagen måste uppdateras kontinuerligt i frågor som gäller riksbehörighet, annars blir lagens innehåll direkt vilseledande. Utskottet konstaterar vidare att det med beaktande av de grundläggande fri- och rättigheterna är av särskild betydelse att polislagen är korrekt, tydlig och förutsägbar.
3.2 Utmaningar med s.k. fulltextlag som lagstiftningsteknik
En nackdel med valet av s.k. fulltextlag som lagstiftningsteknik för polislagen är som framkommit att ständiga lagändringar krävs för att hålla takt med lagstiftningen på rikssidan till den del lagändringarna rör rikets lagstiftningsbehörighetsområde. Majoriteten av lagändringarna som gjorts i polislagen för Åland har bestått i att föra in bestämmelser av riksbehörighetskaraktär i lagen. Lagändringarna behöver ske samtidigt på Åland och på rikssidan. Om detta inte sker uppfylls inte polislagens syfte; att polisen och medborgarna på Åland ska kunna ta del av enbart polislagen för Åland där både bestämmelser på det åländska lagstiftningsbehörighetsområdet och uppdaterade bestämmelser på rikets lagstiftningsbehörighetsområde ingår. Högsta domstolen (OH2013/125) har beträffande valet av s.k. fulltextlag som lagstiftningsteknik konstaterat att valet av lagstiftningsteknik är motiverat men krävande, och att brister i uppföljningen av lagändringar i rikets polislag kan leda till normkonflikter, tolkningssvårigheter och osäkerhet om vad som är gällande rätt i landskapet.
Genom åren har olika tillvägagångssätt använts för att hålla polislagen uppdaterad. Vid behandlingen av FR 8/2004–2005 angående ändrad polislagstiftning av landskapslagen (2000:49) hade förändringar skett i Finlands polislag sedan framställningen avlämnats till lagtinget. Omfattande ändringar gjordes i lagförslaget under utskottsarbetet för att införa samma bestämmelser som på rikssidan på de områden som är riksbehörighet för att möjliggöra för lagtinget att anta lagen. För det fall lagtinget skulle lagstifta om andra bestämmelser än i Finlands polislag på områden som är riksbehörighet skulle lagtingets lagstiftningsbehörighet överskridits.
Då polislagen förnyades år 2014 och polislagen (2013:87) antogs konstaterades i lagförslaget (LR nr 3/2012-2013) att ett omedelbart förestående förändringsbehov av lagförslaget fanns till följd av de planerade lagändringarna på rikssidan och att landskapsregeringen skulle återkomma med ett nytt lagförslag senast då propositioner lagts fram. Avsikten på rikssidan var att majoriteten av lagändringarna skulle träda i kraft samtidigt med den nya polislagen den 1 januari 2014. Då landskapsregeringen avgav sitt lagförslag (LF nr 25/2012-2013) om ändringar av polislagen till lagtinget hade dock enbart en av lagändringarna som landskapsregeringens lagförslag omfattade slutbehandlats av riksdagen. Landskapsregeringens avsikt var dock att minimera behandlingstiden av lagförslaget och att lagtinget skulle kunna påbörja sin behandling av lagförslaget baserat på det material som fanns tillgängligt. Genom detta var förhoppningen att undvika de tolkningsproblem som uppstår om polislagen för Åland inte överensstämmer med Finlands polislag inom områden som är rikets lagstiftningsbehörighetsområde. Polislagen (2013:87) för Åland trädde i kraft samtidigt som på rikssidan, den 1 januari 2014. Ändringarna i polislagen som på rikssidan till största delen trädde i kraft samtidigt med den nya polislagen den 1 januari 2014, och där vissa av lagändringarna slutbehandlades i ett sent skede av riksdagen, infördes i polislagen för Åland först den 1 juli 2014.
Under perioden juli 2014–juni 2019 skedde inte några uppdateringar i polislagen för Åland förutom en uppdatering som relaterade till ny körkortslagstiftning. Under samma period genomfördes fjorton förändringar i Finlands polislag, där majoriteten av lagändringarna gällde direkt även på Åland eftersom de var riksbehörighet att lagstifta om, men lagändringarna framkom inte av polislagen för Åland. Förslag till uppdatering av polislagen för Åland avgavs den 7 juni 2018 till lagtinget. I lagförslaget ingick även förslag till lagändringar som baserade sig på tre propositioner som inte slutbehandlats av riksdagen då lagförslaget avgavs till lagtinget. Lagändringarna var till övervägande del av riksbehörighetskaraktär, och trädde i kraft på Åland den 1 juni 2019. Högsta domstolen framförde i sitt utlåtande över lagen OH 2019/46 att den tillämpade lagstiftningstekniken medförde vissa problem på motsvarande sätt som högsta domstolen konstaterat i ovan nämnda utlåtande över polislagen OH2013/125.
Även om lagberedningsresurser skulle finnas att tillgå för att alltid ta fram förslag till lagändringar av polislagen genast som ändringar inom rikets lagstiftningsbehörighetsområde bereds på rikssidan kan lagändringen inte godkännas av lagtinget förrän lagen slutbehandlats på rikssidan. I annat fall överskrids lagstiftningsbehörigheten, eftersom det då skulle lagstiftas om avvikande bestämmelser från Finlands polislag på områden som är rikets lagstiftningsbehörighetsområde. Inte sällan ändras lagförslagen under riksdagsbehandlingen, vilket innebär att motsvarande ändringar måste göras under lagtingets utskottsarbete. Med beaktande av den åländska lagstiftningsprocessen, där även lagtingets arbetsperioder och tidsåtgången för lagstiftningskontroll måste beaktas, innebär detta att det i många fall inte är möjligt att lagändringar som berör riksbehörighet införs i polislagen för Åland på samma gång som de träder i kraft i riket. Visserligen gäller de förändringar som görs av Finlands polislag per automatik även på Åland från det att de träder i kraft i Finland gällande de områden som är rikets lagstiftningsbehörighet, men tillämpningen av lagen försvåras när det krävs av lagtillämparen att denne följer de lagändringar som görs i Finlands polislag och gör en korrekt tolkning av till vilken del lagändringarna är tillämpliga även på Åland med stöd av rikets lagstiftningsbehörighet.
Denna problematik har uppmärksammats av lag- och kulturutskottet vid behandlingen av den senaste revideringen av polislagen, betänkande nr 5/2018-2019. Utskottet framför att det på områden där lagstiftningsbehörigheten är delad och i synnerhet där merparten av behörigheten hör till riksdagen kan finnas starkare motiv för blankettlag. Utskottet konstaterar vidare att ett av motiven för en fulltextlag, att det ska gå att utläsa alla bestämmelser ur en och samma lag i den åländska lagsamlingen är positivt, men att detta syfte förfelas med en lag som liksom polislagen genomgår täta ändringar. ”En fulltextlag innebär i ett sådant fall tvärtom att så fort en bestämmelse inom riksdagens behörighet ändras blir den åländska fulltextlagen till den delen direkt missvisande vilket enligt utskottets mening ytterst är en rättssäkerhetsfråga”. Utskottet anser även att de begränsade lagberedningsresurserna inte bör användas för att bereda lagändringar som lagtinget inte kan påverka eftersom de ligger inom rikets behörighet. Av dessa skäl anser utskottet att landskapsregeringen vid nästa större revidering av polislagen bör överväga en ändring av lagen så att det i lagen ingår enbart bestämmelser inom lagtingets behörighet medan det på rikets behörighetsområde hänvisas till gällande riksdagslagar.
3.3 Blankettlag som lagstiftningsteknik
Valet av s.k. fulltextlag eller blankettlag som lagstiftningsteknik för polislagen påverkar inte bestämmelsernas materiella innehåll. En god lagstiftning förutsätter dock att medborgarna kan ta del av lagstiftningen på ett enkelt sätt och rättssäkerheten kräver att tvivel inte ska finnas beträffande vad som är gällande rätt på Åland.
Gällande förvaltningen av Ålands polismyndighet finns redan i dagsläget en egen åländsk lag, landskapslagen om Ålands polismyndighet. Med beaktande av behovet av en heltäckande polislagstiftning som hålls uppdaterad i takt med rikets polislag på de områden som är riksbehörighet och med hänsyn till ovan nämnda utmaningar med s.k. fulltextlag som lagstiftningsteknik, finner landskapsregeringen att blankettlag är den lämpligaste lagstiftningstekniken för polislagen. Genom detta undviks normkonflikter, tolkningssvårigheter och osäkerhet om vad som är gällande rätt på Åland. I lagförslaget finns liksom i den gällande polislagen bestämmelser inom Ålands lagstiftningsbehörighetsområde som är framtagna med beaktande av åländska behov och som avviker från Finlands polislag.
4. Lagstiftningsbehörighet
Lagstiftningsbehörigheten som detta lagförslag rör är delad. Enligt 18 § 6 punkten i självstyrelselagen har landskapet lagstiftningsbehörighet i fråga om allmän ordning och säkerhet med de undantag som nämns i 27 § 27, 34 och 35 punkten, och beträffande brand- och räddningsväsendet. Landskapet har även enligt 18 § 1 och 2 punkten lagstiftningsbehörighet beträffande under landskapsregeringen lydande myndigheter och gällande landskapets tjänstemän.
Riket har enligt 27 § 23, 27, 34 och 35 punkten lagstiftningsbehörigheten gällande förundersökning, skjutvapen, försvarsväsendet, gränsbevakningen, tryggandet av statens säkerhet, beredskap för undantagsförhållanden och explosiva ämnen. Riket har även enligt 27 § 14, 24, 26 och 40 punkten lagstiftningsbehörighet gällande luftfart, administrativa ingrepp i den personliga friheten och beträffande medborgarskap, utlänningslagstiftning och pass, samt beträffande televäsendet.
Som ovan nämnts regleras polisverksamheten på Åland även av en överenskommelseförordning om polisförvaltningen i landskapet Åland. Enligt 1 § 2 mom. i överenskommelseförordningen upprätthåller landskapets polis allmän ordning och säkerhet och utför övriga uppgifter som hör till polisen om inte annan föreskrivs i lag eller förordning. Med stöd av bestämmelsen utför Ålands polismyndighet bland annat förundersökning av brott, som enligt 27 § 23 punkten i självstyrelselagen är riksbehörighet.
5. Förslagets verkningar
Lagförslaget innebär inte några innehållsmässiga förändringar i sak beträffande polisens verksamhet. Lagförslaget torde underlätta vid tillämpningen av lagstiftningen då de avvikelser som gäller för Ålands del framkommer av blankettlagen medan ändringar i rikets polislag föreslås träda i kraft per automatik på Åland om det inte lagstiftas om avvikelser inom ramen för Ålands lagstiftningsbehörighet. Liksom vid all blankettlagstiftning där förändringar i rikets lagstiftning träder i kraft per automatik krävs att landskapsregeringen aktivt följer förslag till lagändringar i rikets polislag och om behov av avvikande bestämmelser inom Ålands lagstiftningsbehörighet finns tar fram lagförslag om detta.
6. Ärendets beredning
Under beredningen har lagförslaget skickats på remiss till tio remissinstanser: Ålands polismyndighet, Styrelsen för Ålands polismyndighet, Ålands polisförening r.f., Ålands kommunförbund, Mariehamns stad, Räddningsverket, Räddningsområde Ålands landskommuner, Statens ämbetsverk på Åland, Åklagarmyndigheten Ålands åklagardistrikt och landskapsregeringen, regeringskansliet, enheten för rättsliga och internationella frågor.
Detaljmotivering
1.Landskapslag om tillämpning på Åland av polislagen
1 § Syfte och tillämpningsområde. I 1 mom. föreslår landskapsregeringen att polislagen (FFS 872/2011) ska tillämpas på Åland som blankettlag med de avvikelser som framkommer av den föreslagna blankettlagen.
När ändringar görs i polislagen ska dessa enligt det föreslagna 2 mom. per automatik gälla även på Åland om inte annat framkommer av den föreslagna blankettlagen. Även nya bestämmelser som träder i kraft i riket som berör områden som Åland har lagstiftningsbehörighet på träder således i kraft även på Åland om inte avvikande bestämmelser antas för Ålands del.
2 § Förvaltningsmyndighet. I det föreslagna 1 mom. definieras vilka förvaltningsuppgifter enligt polislagen som ska skötas av Ålands polismyndighet, som enligt 1 § 1 mom. i landskapslagen (2000:26) om Ålands polismyndighet handhar landskapets polisförvaltning. Ingen förändring föreslås beträffande Ålands polismyndighets uppgiftsområde jämfört med den gällande polislagen (2013:87) för Åland. Förutom de verksamhetsområden som tillhör Ålands lagstiftningsbehörighetsområde, såsom allmän ordning och säkerhet (självstyrelselagen 18 § 6 punkten), handhar Ålands polismyndighet med stöd av republikens presidents förordning om polisförvaltningen i landskapet Åland även övriga uppgifter som tillhör rikets lagstiftningsbehörighetsområde, såsom till exempel förundersökning och administrativa ingrepp i den personliga friheten (självstyrelselagen 27 § 23, 24 punkten). I enlighet med 1 § 3 mom. i republikens presidents förordning om polisförvaltningen i landskapet Åland handhar dock rikets polis statens säkerhet på Åland och sköter de uppgifter som hör till skyddspolisen och centralkriminalpolisen.
2 mom. är av informativ karaktär där en hänvisning föreslås till att närmare bestämmelser om Ålands polismyndighet finns i landskapslagen om Ålands polismyndighet.
3 § Polisens uppgift. Landskapsregeringen föreslår att det tas in en bestämmelse som reglerar Ålands polismyndighets uppgifter. Med stöd av självstyrelselagen 19 § 3 mom. ingår i den föreslagna bestämmelsen områden av rikslagstiftningsnatur som i sak överensstämmer med 1 kap. 1 § i polislagen för att uppnå enhetlighet och överskådlighet beträffande Ålands polismyndighets uppgifter. Som omnämns ovan i detaljmotiveringen till 2 § handhar Ålands polismyndighet med stöd av republikens presidents förordning om polisförvaltningen i landskapet Åland uppgifter som tillhör rikets lagstiftningsbehörighetsområde. Med avvikelse från 1 kap. 1 § 1 mom. i polislagen har Ålands polismyndighet inte i uppgift att trygga den nationella säkerheten. I enlighet med 1 § 3 mom. i republikens presidents förordning om polisförvaltningen i landskapet Åland handhar rikets polis statens säkerhet på Åland och sköter de uppgifter som hör till skyddspolisen och centralkriminalpolisen.
4 § Bestämmelser som inte ska tillämpas. I den föreslagna bestämmelsen hänvisas till bestämmelser i polislagen som inte ska tillämpas på Åland inom lagtingets lagstiftningsbehörighet.
1) Polislagens 1 kap. 10 § om uniform föreslås inte tillämpas. Bestämmelser om de åländska polismännens och väktares uniform och beväpning föreslås i 7 § i detta lagförslag. Motsvarande bestämmelse finns i 1 kap. 10 § i den gällande polislagen för Åland.
Polislagens 1 kap. 12 § om definition av vilka tjänstemän som är polismän, vilken hänvisar till närmare definitioner i förordning av statsrådet, föreslås inte tillämpas. Istället föreslås i 6 § i detta lagförslag ingå en definition av vilka tjänstemän som är polismän på Åland. Motsvarande bestämmelser finns i den nu gällande polislagen för Åland.
2) Polislagens 2 kap. 17 § 4 mom. som i vissa situationer berättigar polisman att använda militära maktmedel för polisuppdrag föreslås inte tillämpas. På motsvarande sätt har denna bestämmelse inte intagits i den gällande polislagen för Åland.
Polislagens 2 kap. 22 § om befogenheter för främmande staters tjänstemän att förfölja en gärningsman över gränsen in på en annan avtalsslutande parts territorium föreslås inte tillämpas på Åland. Bestämmelsen genomför artikel 41 i Schengenavtalets tillämpningskonvention. Bestämmelsen reglerar förföljande av en gärningsman från ett annat avtalsslutande parts territorium över på finländskt territorium. Förföljandet över gränsen får dock endast ske över landsgränser (se artikel 41 punkten 5). Bestämmelsen berör därmed inte Åland. På motsvarande sätt har bestämmelsen undantagits i den nu gällande polislagen för Åland.
3) Polislagens 5 kap. 1 § 4 mom., som berör riksmyndigheters befogenheter att använda hemliga metoder för inhämtande av information, föreslås inte tillämpas då dessa bestämmelser inte berör Ålands polismyndighets arbete. På motsvarande sätt har bestämmelsen undantagits i den nu gällande polislagen för Åland.
Polislagens 5 kap. 49 § 1 mom. som hänvisar till lagen om beräknande av laga tid (FFS 150/1930) ska inte tillämpas på Åland. På motsvarande sätt har bestämmelsen undantagits i den nu gällande polislagen för Åland.
4) 5 a kap. om civil underrättelseinhämtning föreslås inte tillämpas av Ålands polismyndighet. 5 a kap. berör i sin helhet skyddspolisens inhämtande och nyttjande av information för skyddande av den nationella säkerheten. I enlighet med republikens presidents förordning om polisförvaltningen i landskapet Åland ska rikets polis svara för statens säkerhet även på Åland och sköta de uppgifter som hör till skyddspolisen.
5) 9 kap. 2 § 2 mom., 2 a §, 9 §, 9 a-j §§ föreslås inte tillämpas av Ålands polismyndighet. Bestämmelserna berör lämnandet av internationellt bistånd, samarbetsavtal mellan Finland och grann- och Östersjöstater och EES-länderna, gränsöverskridande samarbete för att bekämpa terrorism och gränsöverskridande brottslighet, samt lämnandet och mottagandet av bistånd av ett annat EU-lands insatsgrupp. Dessa områden tillhör inte Ålands lagstiftningsbehörighet och berör delvis uppgifter för att skydda statens säkerhet samt uppgifter som inte utförs av Ålands polismyndighet. I 11 § i förevarande lagförslag ingår motsvarande bestämmelser om internationellt samarbete som i den gällande polislagen för Åland.
5 § Hänvisningar. Den föreslagna bestämmelsen är av informativ karaktär. Hänvisningar görs till den landskapslagstiftning som ska tillämpas på Åland istället för den rikslagstiftning som det hänvisas till i polislagen.
Inom lagtingets lagstiftningsbehörighet ska hänvisningen till
1) lagen om behandling av berusade (FFS 461/1973) i 2 kap. 2 § 3 mom. i polislagen avse landskapslagen (1974:21) om behandling av berusade.
2) lagen om sammankomster (FFS 530/1999) i 2 kap. 8 § 3 mom. i polislagen avse landskapslagen (2010:30) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om sammankomster.
3) vägtrafiklagen (FFS 267/1981) i 2 kap. 11 § 2 mom. i polislagen avse vägtrafiklagen (1983:27) för landskapet Åland. I landskapslagen (2011:36) om tillämpning av fordonslagen föreskrivs om tekniska vägkontroller.
4) lagen om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor (FFS 390/2005) i 2 kap. 14 § 1 mom. i polislagen avse landskapslagen (2007:98) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor.
5) lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet (FFS 616/2019) i 5 kap. 41 § 1 mom., 55 § 2 mom. och 7 kap. 6 § i polislagen avse landskapslagen (2019:74) om tillämpning på Åland av riksförfattningar om dataskydd.
6) lagen om behandling av personuppgifter i brottmål och vid upprätthållandet av den nationella säkerheten (FFS 1054/2018) i 5 kap. 60 § 1 mom. i polislagen avse landskapslagen (2019:74) om tillämpning på Åland av riksförfattningar om dataskydd.
7) lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (FFS 621/1999) i 5 kap. 60 §, 7 kap. 1 § 2 mom. och 3 § 2 mom. i polislagen avse landskapslagen (1977:72) om allmänna handlingars offentlighet.
En ny offentlighetslagstiftning för Åland är under beredning. I lagförslaget föreslås att Finlands lag om offentlighet i myndigheternas verksamhet ska tillämpas som blankettlag för Ålands polismyndighets del, också till den del polismyndigheten sköter uppgifter inom den åländska lagstiftningsbehörigheten. I dagsläget tillämpas landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet på Ålands polismyndighets verksamhet inom den åländska lagstiftningsbehörigheten, medan rikets offentlighetslagstiftning tillämpas till den del polismyndigheten utför uppgifter inom rikets lagstiftningsbehörighetsområde. Detta leder i praktiken till tolkningssvårigheter gällande vilken offentlighetslagstiftning som är tillämplig. Avsikten är att lagförslaget om att tillämpliggöra Finlands offentlighetslag på hela polismyndighetens verksamhetsområde ska leda till en för polisverksamheten ändamålsenlig lösning. På motsvarande sätt regleras sedan tidigare skyddet av personuppgifter inom Ålands polismyndighet med stöd av blankettlag av Finlands dataskyddslagstiftning också till den del det rör behandling av personuppgifter på områden inom myndigheten som rör Ålands lagstiftningsbehörighetsområde.
6 § Terminologi. Landskapsregeringen föreslår att det tas in en bestämmelse om den terminologi som ingår i polislagen och vilken motsvarighet denna har i den åländska lagstiftningen, vilket ska beaktas vid tillämpningen av polislagen på Åland.
1) Landskapsregeringen föreslår en definition av vad som avses med polisman på Åland vid tillämpningen av polislagen. Definitionen av polisman i 1 kap. 12 § i polislagen inte tillämpas på Åland. Med polisman avses en tjänsteman som hör till polisbefälet, polisunderbefälet och polismanskapet. Bestämmelser om vilka tjänstemän som är polisbefäl, polisunderbefäl och polismanskap finns i landskapslagen om Ålands polismyndighet och i landskapsförordningen (2000:34) om Ålands polismyndighet.
2) Landskapsregeringen föreslår av förtydligande skäl att begreppet chef för polisenhet och chef för polisinrättning i polislagen vid tillämpningen av lagen på Åland ska avse polismästaren. Närmare bestämmelser om polismästaren finns i landskapslagen om Ålands polismyndighet.
Polismästaren har i egenskap av chef för polisenhet rätt att i enlighet med 3 kap. 1 § i polislagen fatta beslut om ordnande av säkerhetskontroll i polisinrättning och andra polislokaler.
Polismästaren har i egenskap av chef för polisinrättning och i enlighet med republikens presidents förordning om polisförvaltningen i landskapet Åland rätt att fatta vissa beslut om hemliga metoder för inhämtande av information enligt 5 kap. polislagen. I enlighet med 5 kap. 10 § 3 mom., 16 § 1 mom., 32 § 1 mom., 42 § 1 mom. och 44 § 1 mom. i polislagen har polismästaren jämte chefen för centralkriminalpolisen och chefen för skyddspolisen denna rätt. Motsvarande reglering finns i 5 kap. 10 § 3 och 7 mom., 16 § 1 och 4 mom., 32 § 1 och 4 mom., 42 § 1 och 5 mom. och 44 § 1 och 4 mom. i den gällande polislagen för Åland.
Beträffande tillsyn över hemligt inhämtande av information ska tillsynen i enlighet med 5 kap. 63 § i polislagen skötas av cheferna för de enheter som använder hemliga metoder för inhämtande av information, samt av inrikesministeriet när det är fråga om skyddspolisen och av Polisstyrelsen då det är fråga om en enhet som är underställd Polisstyrelsen. Tillsynen över Ålands polismyndighets hemliga inhämtande av information ska således skötas av polismästaren och föreskriven myndighet enligt rikslagstiftningen. Motsvarande reglering finns i 5 kap. 63 § i den gällande polislagen för Åland.
Enligt 3 § i republikens presidents förordning om polisförvaltningen i landskapet Åland ankommer den högsta tillsynen över landskapets polisväsende på Ålands landskapsregering och på landshövdingen. Högsta domstolen har dock i utlåtandet OH2013/125 konstaterat att landskapsregeringens rätt och skyldighet att övervaka landskapets polisväsende är generell och inte utesluter möjligheten att andra organ kan ha motsvarande rättigheter eller uppgifter i förhållande till specifika angelägenheter. Beträffande övervakningen över hemliga metoder för inhämtande av information konstaterar högsta domstolen att det är fråga om ”[….] övervakning av en viss, strikt reglerad verksamhet som även kan inkräkta på de medborgerliga fri- och rättigheterna. Verksamheten kan därför anses höra till rikets lagstiftningsbehörighet enligt 27 § 1 punkten självstyrelselagen. Godkännandet av lagstiftning om vissa hemliga metoder för inhämtande av information har ansetts förutsätta att även övervakningen av hur metoderna används arrangeras på ett särskilt sätt. Av denna orsak har det varit nödvändigt att organisera övervakningen enhetligt i hela landet och ombesörja att det inte kan uppstå hinder eller fördröjningar i överföringen av information mellan cheferna för polisenheterna i fråga och det nationella övervakningsorganet, som i det här fallet är polisstyrelsen.” Landskapsregeringen är på dessa grunder, trots formuleringen i överenskommelseförordningen, inte berättigad att övervaka hemligt inhämtandet av information.
3) Landskapsregeringen föreslår i förtydligande syfte att det tas in en bestämmelse om att begreppet polisdistrikt i 6 kap. 3 § 1 mom. i polislagen ska avse Ålands polismyndighet vid tillämpningen av polislagen på Åland.
7 § Uniform och beväpning. Landskapsregeringen föreslår motsvarande bestämmelse om polisens uniform och beväpning som i 1 kap. 10 § i den gällande polislagen för Åland. Bestämmelser om straff för den som obehörigen använder polisens emblem, polisuniform eller polisiära beklädnadsartiklar finns i förevarande lagförslags 13 §.
8 § Behandling av personer i förvar hos polisen. I informativt syfte föreslår landskapsregeringen att det tas in en bestämmelse om att bestämmelser om behandling av gripna, anhållna eller häktade personer finns i lagen om behandling av personer i förvar hos polisen (FFS 842/2006). Motsvarande lagrum finns i 2 kap. 22 § i den gällande polislagen för Åland.
9 § Ersättning till teleföretag. I 1 mom. föreslås på motsvarande sätt som i 5 kap. 62 § i den gällande polislagen för Åland att landskapet ska stå för direkta kostnader som förorsakats teleföretag som i enlighet med 5 kap. i polislagen biträtt Ålands polismyndighet. Beslut om ersättning fattas av den enhet vid Ålands polismyndighet som utfört åtgärden i fråga.
I 2 mom. föreslås att rättelse av ersättningsbeslutet får begäras hos Ålands polismyndighet inom 30 dagar från delfående av beslutet. Av rättelseyrkandet ska framgå vilket beslut som avses, hurudan rättelse som begärs och på vilka grunder rättelse begärs. Det beslut som Ålands polismyndighet fattat med anledning av rättelseyrkandet får överklagas genom besvär hos Ålands förvaltningsdomstol.
10 § Skadestånd och arvoden. I 1 mom. föreslår landskapsregeringen på motsvarande sätt som i 8 kap. 1 § i den gällande polislagen för Åland att ersättning ska utgå från landskapets medel för person- och egendomsskador som orsakats utomstående genom tvångsåtgärder som vidtagits av Ålands polismyndighet.
I 2 mom. föreslår landskapsregeringen på motsvarande sätt som i 8 kap. 3 § i den gällande polislagen för Åland att tjänstemäns och arbetstagares ersättningsansvar då de har orsakat skada ska gälla skyldighet att till landskapet återbetala vad landskapet ersatt i enlighet med skadeståndslagen.
I 3 mom. föreslår landskapsregeringen på motsvarande sätt som i 8 kap. 4 § i den gällande polislagen för Åland att ersättning och arvode för hjälpverksamhet som en person gett Ålands polismyndighet ska betalas av landskapets medel. Med ersättning för hjälpverksamhet avses ersättning för förstörda eller försvunna arbetsredskap, kläder och utrustning, skadat färd- eller transportmedel samt förbrukat bränsle som drabbat person som bistått polisen enligt 9 kap. 3 eller 4 § i polislagen. 9 kap. 3 § i polislagen reglerar var och ens biståndsskyldighet att på befallning av polisman bistå polisen med att leta efter personer, rädda människoliv, hjälpa skadade samt avvärja betydande skada på egendom eller miljön. Enligt 9 kap. 4 § i polislagen kan frivilligorganisationer anlitas av polisen för efterspaning och biståndsuppgifter. Vidare föreslås på motsvarande sätt som i 8 kap. 4 § 2 mom. i den gällande polislagen för Åland att landskapet ska ersätta en person som bistått polisen och i detta arbete drabbats av olycksfall.
1 4 mom. föreslår landskapsregeringen på motsvarande sätt som i 8 kap. 6 § 3 mom. i den gällande polislagen för Åland att kostnader för vård och läkarhjälp ska betalas i förskott av landskapets medel. Med bestämmelsen avses situationer då en person fått skador på grund av polisiär åtgärd och ges vård och läkarhjälp.
I 5 mom. föreslår landskapsregeringen på motsvarande sätt som i 8 kap. 7 § 1 mom. i den gällande polislagen för Åland att beslut om ersättning för skador enligt 8 kap. i polislagen och beslut om betalning av arvode ska fattas av Ålands polismyndighet. Ansökan ska göras på det sätt som anges i 8 kap. 7 § 1 mom. i polislagen.
Med avvikelse från 8 kap. 4 § 2 mom. i polislagen föreslår landskapsregeringen att ärenden som gäller ersättning för olycksfall eller yrkessjukdom ska behandlas av Ålands landskapsregering.
I 6 mom. föreslår landskapsregeringen på motsvarande sätt som i 8 kap. 7 § 2 mom. i den gällande polislagen för Åland att Ålands polismyndighets beslut om ersättning inte får överklagas. Ändring i ett beslut om arvode får sökas i enlighet med 14 § i förevarande lagförslag.
11 § Internationellt samarbete. I 1 mom. föreslår landskapsregeringen motsvarande reglering av internationellt samarbete som i 9 kap. 10 § i den gällande polislagen för Åland.
Gällande internationellt samarbete om rättslig hjälp och handräckning finns bestämmelser i speciallagstiftningen. Inom EU har direktiv 2014/41/EU om en europeisk utredningsorder på det straffrättsliga området antagits. Direktivet har implementerats i Finland genom lagen (FFS 430/2017) om europeisk utredningsorder på det straffrättsliga området. Enligt artikel 2 c ii i direktivet kan en utredningsorder i Finland utfärdas av en anhållningsberättigad tjänsteman som har befogenheter som undersökningsledare vid polisen, Tullen eller gränsbevakningsväsendet. Utredningsordern ska då fastställas av en åklagare. En europeisk utredningsorder kan utfärdas för de flesta utredningsåtgärder som kan vidtas under förundersökning och rättegång i brottmål och som syftar till bevisinhämtning, till exempel att hålla vittnesförhör, att ta föremål i beslag eller att använda hemliga tvångsmedel.
Gällande internationellt samarbete med länder utanför EU finns bestämmelser i lagen (FFS 4/1994) om internationell rättshjälp. Den internationella rättshjälpen omfattar samarbete mellan olika länder i huvudsak för att inhämta bevis för straffrättsliga ärenden. Den rättsliga hjälpen omfattar också bland annat delgivning av stämning och kallelser samt inhämtande av straffregisteruppgifter för brottsutredningar eller brottsmål. Förutom justitieministeriet och tingsrätt, hovrätt och högsta domstolen kan åklagarna begära internationell rättshjälp. Också polismyndigheten kan begära internationell rättshjälp då de agerar förundersökningsmyndighet med stöd av förundersökningslagen (FFS 805/2011).
Internationell rättslig hjälp i straffrättsliga ärenden lämnas också enligt vad som särskilt har avtalats mellan olika länder om lämnandet av rättslig hjälp. Finland har exempelvis ingått bilaterala avtal med de baltiska länderna om bekämpning av brott som är mer omfattande än bestämmelserna enligt EU-direktivet om en europeisk utredningsorder (FvUU 12/2017 rd).
Beträffande de nordiska länderna finns särskild lagstiftning som gäller rättslig hjälp inom det straffrättsliga området. Dessa bestämmelser har betraktats vara tillämpliga parallellt med lagen om straffrättslig rättshjälp och de konventioner som nu ersatts av lagen om europeisk utredningsorder (RP 29/2017 rd s. 6-7). Beträffande handräckning mellan de nordiska länderna gäller förordningen om inbördes rättshjälp mellan de nordiska länderna genom delgivning och bevisupptagning (FFS 470/1975), lagen om skyldighet att i vissa fall inställa sig vid domstol i ett annat nordiskt land (FFS 349/1975), samt förordningen om utgivande av ersättning till den som inkallats till domstol från annat nordiskt land (FFS 446/1975).
I 2 mom. föreslår landskapsregeringen samma reglering som i 5 kap. 27 § i den gällande polislagen för Åland, beträffande att en i artikel 40 i Schengenkonventionen avsedd tjänsteman har rätt att fortsätta observation eller teknisk observation i syfte att utreda brott om observationen påbörjats på tjänstemannens egets lands territorium. Som framkommer av 4 § 2 punkten i detta lagförslag tillämpas 2 kap. 22 § i polislagen gällande tillämpningen av artikel 41 i Schengenkonventionen inte på Åland, då stadgandet gäller förföljande över landsgränser.
I 3 mom. föreslår landskapsregeringen att motsvarande reglering införs som i 5 kap. 43 § 3 mom. i den gällande polislagen för Åland.
12 § Övriga avvikelser. Landskapsregeringen föreslår att det i 1 mom. tas in en avvikelse om att lagen om frivilligt försvar (FFS 556/2007) inte ska tillämpas på Åland. Motsvarande avvikelse finns i den gällande polislagen för Åland.
I 2 mom. föreslår landskapsregeringen en avvikelse från 9 kap. 6 § 3 mom. i rikets polislag beträffande att förskott för tvångsutförandeåtgärder ska ersättas av landskapets medel. En motsvarande avvikelse finns i den gällande polislagen för Åland.
I 3 mom. föreslår landskapsregeringen en avvikelse från 9 kap. 8 § 1 mom. i rikets polislag beträffande att landskapsregeringen kan fatta beslut om att begränsa rätten att färdas eller vistas i ett område på de grunder som framkommer av riksbestämmelsen. Landskapsregeringen kan således för att trygga synnerligen viktig verksamhet eller egendom eller för att skydda människor besluta att begränsa trafik eller vistelse i ett objekt som ska tryggas eller skyddas och i dess omgivning, på grund av den fara som objektet utgör eller utsätts för. Landskapsregeringen kan även genom beslut förbjuda att föremål eller ämnen som äventyrar säkerheten förs till området.
En motsvarande avvikelse finns i den gällande polislagen för Åland, med stöd av vilken landskapsregeringen kan fatta beslut om begränsningar i rätten att färdas och vistas i ett område. Beslutet ska tillkännages genom offentlig delgivning enligt vad som föreskrivs i förvaltningslagen, eller på annat lämpligt sätt.
I Finland valde man vid ändringen av 52 § i polislagen FFS 493/1995 (RP 20/2001 rd) att begräsningar i rätten att färdas och vistas i ett område ska utfärdas genom förordning och inte genom polisförordnande. I inrikesministeriets förordning (FFS 1104/2013) om begräsning av trafik och vistelse finns bestämmelser om förbud att utan tillstånd färdas eller vistas på till exempel vissa närmare namngivna flygplatser, fängelser, kraftverks- industri- och gruvområden. Grundlagsutskottet konstaterade följande i utlåtandet GrUU 11/2001 rd över ändringen av riksbestämmelsen: ”Enligt grundlagsutskottets utlåtandepraxis kan en myndighet genom lag bemyndigas att utfärda rörelse- och vistelseförbud på ett geografiskt avgränsat område (se t.ex. GrUU 21/1997 rd). Denna typ av förbud, som kan betraktas som administrativa bestämmelser kan utfärdas genom beslut av en myndighet. Å andra sidan ser utskottet inget hinder för att inrikesministeriet genom lag bemyndigas att utfärda sedvanliga polisiära bestämmelser genom förordning. Tolkat på detta sätt medför lagförslaget inga konstitutionella problem.”
Högsta domstolen (OH2019/104) har ansett att om uppställandet av allmänna rättsnormer delegeras från lagtinget till landskapsregeringen, så ska detta ske genom ett bemyndigande att utfärda landskapsförordning och inte genom ett bemyndigande för landskapsregeringen att fatta beslut. Högsta domstolen ansåg att detta följer av 21 § 1 mom. i självstyrelselagen, att landskapsregeringen med stöd av bemyndigande i landskapslag kan utfärda landskapsförordning i angelägenheter som hör till landskapets behörighet. Förevarande fall rör inte uppställandet av allmänna rättsnormer, utan utfärdande av administrativa bestämmelser genom beslut. Landskapsregeringen anser därför, i enlighet med GrUU 11/2001 rd, att det är möjligt att i lag bemyndiga landskapsregeringen att fatta beslut om rörelse- och vistelseförbud på ett begränsat geografiskt område.
13 § Straff. De föreslagna bestämmelserna i 1 och 2 mom. om obehörig användning av polisens emblem, polisuniform eller polisiära beklädnadsartiklar överensstämmer med 9 kap. 7 § 2 och 3 mom. i den gällande polislagen.
Den föreslagna bestämmelsen i 3 mom. om straff för tredska mot polis överensstämmer med 9 kap. 7 § 1 mom. i den gällande polislagen för Åland. Straffbestämmelserna har sin motsvarighet i 16 kap. 4 § i strafflagen (FFS 39/1889).
14 § Besvär. Den föreslagna bestämmelsen överensstämmer med 9 kap. 9 § i den gällande polislagen för Åland.
15 § Närmare bestämmelser. Landskapsregeringen föreslår att det tas in en bestämmelse om förordningsfullmakt för landskapsregeringen att närmare utfärda bestämmelser om olika områden som finns reglerade i den föreslagna lagen, under förutsättning att dessa inte hör till området för lag. Den föreslagna bestämmelsen överensstämmer med 9 kap. 11 § i den gällande polislagen för Åland, med två tillägg.
I 1 mom. 2 punkten föreslås ett tillägg om att landskapsregeringen genom landskapsförordning ska kunna utfärda närmare bestämmelser om personkort. Personkort utfärdas till en person anställd vid Ålands polismyndighet som inte är polisman.
I 2 mom. 11 punkten föreslår landskapsregeringen motsvarande reglering som ingår i 5 kap. 65 § i den gällande polislagen för Åland. Statsrådets förordningar om ordnandet av och tillsyn över användningen av hemliga metoder för inhämtande av information i 5 kap. i polislagen, samt om dokumentering av åtgärderna och om de rapporter som ska lämnas, ska tillämpas även på Åland om inte landskapsregeringen inom ramen för landskapets lagstiftningsbehörighet beslutat om avvikelser från riksbestämmelserna.
16 § Ikraftträdande. Avsikten är att lagen ska träda i kraft så snart som möjligt. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför att datumet för lagens ikraftträdelse lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om. Genom lagen upphävs den gällande polislagen för Åland.
2. Landskapslag om ändring av landskapslagen om Ålands polismyndighet
1 § Förvaltning. Landskapsregeringen föreslår att 1 mom. ändras för att överensstämma med den föreslagna landskapslagen om tillämpning på Åland av polislagen. Landskapets polisförvaltning handhas av Ålands polismyndighet. Polisens uppgifter framkommer av 3 § i lagförslaget om landskapslag (:) om tillämpning på Åland av polislagen. Till skillnad från polisen i Finland har Ålands polismyndighet inte i uppgift att skydda den nationella säkerheten. I enlighet med 1 § 3 mom. i republikens presidents förordning om polisförvaltningen i landskapet Åland ska rikets polis på Åland svara för statens säkerhet och sköta de uppgifter som hör till skyddspolisen och centralkriminalpolisen.
3.Landskapslag om ändring av 3 § förvaltningslagen för landskapet Åland
3 § Vissa begräsningar i lagens tillämpning. Landskapsregeringen föreslår att laghänvisningen till polislagen ändras till i detta lagförslag föreslagen landskapslag om tillämpning på Åland av polislagen.
4. Landskapslag om ändring av 1 § landskapslagen om behandling av berusade
1 § Landskapsregeringen föreslår att laghänvisningen till polislagen ändras till i detta lagförslag föreslagen landskapslag om tillämpning på Åland av polislagen.
5. Landskapslag om ändring av 10 och 25 §§ landskapslagen om ordningsvakter
10 § Användning av maktmedel. Landskapsregeringen föreslår att laghänvisningen till polislagen i bestämmelsens 3 mom. ändras till i detta lagförslag föreslagen landskapslag om tillämpning på Åland av polislagen. Avsikten är att samtidigt med förevarande lagförslag avge ett lagförslag om ny landskapslag om tillämpning på Åland av lagen om privata säkerhetstjänster (FFS 1085/2015). Genom det sistnämnda lagförslaget föreslås att landskapslagen om ordningsvakter upphävs, vilket gör förevarande förslag till lagändring inaktuell.
25 § Polisundersökning. Landskapsregeringen föreslår att laghänvisningen till polislagen ändras till i detta lagförslag föreskriven landskapslag om tillämpning på Åland av polislagen. Se detaljmotiveringen till 10 § gällande lagförslag till ny landskapslag om tillämpning på Åland av lagen om privata säkerhetstjänster som gör förevarande förslag till lagändring inaktuell.
6. Landskapslag om ändring av 5g § landskapslagen om lotterier
5g § Landskapsregeringen föreslår att laghänvisningen till polislagen i bestämmelsens 2 mom. ändras till i detta lagförslag föreslagen landskapslag om tillämpning på Åland av polislagen.
7. Landskapslag om ändring av 90 § räddningslagen för landskapet Åland
90 § Undersökning av olyckor. Landskapsregeringen föreslår att laghänvisningen i 4 mom. till polislagen ändras till i detta lagförslag föreslagen landskapslag om tillämpning på Åland av polislagen.
8. Landskapslag om ändring av 15 § landskapslagen om produktionsstöd för el
15 § Handräckning. Landskapsregeringen föreslår att laghänvisningen i bestämmelsen till polislagen ändras till i detta lagförslag föreskriven landskapslag om tillämpning på Åland av polislagen.
9. Landskapslag om ändring av 5 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om konsumentsäkerhet
5 § Landskapsregeringen föreslår att laghänvisningen till polislagen i 2 mom. 5 punkten ändras till i detta lagförslag föreskriven landskapslag om tillämpning på Åland av polislagen.
10. Landskapslag om ändring av 11 och 46 §§ körkortslagen för Åland
11 § Tillfälligt hinder mot att beviljas körkortstillstånd. Landskapsregeringen föreslår att laghänvisningen till polislagen i bestämmelsens 2 mom. ändras till i detta lagförslag föreskriven landskapslag om tillämpning på Åland av polislagen.
46 § Kontroll av hälsotillstånd och prestationsförmåga. Landkapsregeringen föreslår att laghänvisningen i bestämmelsens 2 mom. ändras till i detta lagförslag föreskriven landskapslag om tillämpning på Åland av polislagen.
Lagtext
Landskapsregeringen föreslår att följande lagar antas.
1.
L A N D S K A P S L A G
om tillämpning på Åland av polislagen
I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:
1 §
Syfte och tillämpningsområde
För att upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt för att i övrigt tillförsäkra allmänheten skydd och annan hjälp ska polislagen (FFS 872/2011) tillämpas på Åland med de avvikelser som anges i denna lag.
Ändras polislagen ska ändringen gälla på Åland från tidpunkten från dess ikraftträdande i riket, om inte annat följer av denna lag.
2 §
Förvaltningsmyndighet
De förvaltningsuppgifter som enligt polislagen ankommer på polisen ska på Åland skötas av Ålands polismyndighet till den del uppgiften grundar sig på lagtingets lagstiftningsbehörighet eller med stöd av republikens presidents förordning (2020:34) om polisförvaltningen i landskapet Åland ska skötas av landskapets polis.
Närmare bestämmelser om Ålands polismyndighet finns i landskapslagen (2000:26) om Ålands polismyndighet.
3 §
Polisens uppgift
Polisens uppgift är att trygga rätts- och samhällsordningen, upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt att förebygga, avslöja och utreda brott och föra brott till åtalsprövning. Polisen ska upprätthålla säkerheten i samarbete med andra myndigheter samt med sammanslutningar och invånarna och sköta det internationella samarbete som hör till dess uppgifter.
Polisen ska dessutom sköta uppgifter i samband med tillståndsförvaltningen och andra uppgifter som uttryckligen föreskrivs i lag samt inom ramen för sina uppgifter ge var och en den hjälp som han eller hon behöver. Om det finns grundad anledning att anta att en person har försvunnit eller råkat ut för en olycka ska polisen vidta de åtgärder som behövs för att finna personen.
I förundersökningslagen (FFS 805/2011) föreskrivs om förundersökning av brott och i tvångsmedelslagen (FFS 806/2011) om tvångsmedel i samband med förundersökning av brott.
4 §
Bestämmelser som inte ska tillämpas
Inom lagtingets lagstiftningsbehörighet ska följande bestämmelser i polislagen inte tillämpas:
1) 1 kap. 10 och 12 §§. Istället tillämpas 7 § i denna lag beträffande polismäns och väktares uniform och 6 § i denna lag beträffande definition av polisman.
2) 2 kap. 17 § 4 mom., 22 §.
3) 5 kap. 1 § 4 mom., 49 § 1 mom.
4) 5 a kap.
5) 9 kap. 2 § 2 mom., 2 a §, 9 §, 9 a-j §§. Istället tillämpas 11 § i denna lag gällande internationellt samarbete.
5 §
Hänvisningar
Inom lagtingets lagstiftningsbehörighet ska hänvisningen till
1) lagen om behandling av berusade (FFS 461/1973) i 2 kap. 2 § 3 mom. i polislagen avse landskapslagen (1974:21) om behandling av berusade.
2) lagen om sammankomster (FFS 530/1999) i 2 kap. 8 § 3 mom. i polislagen avse landskapslagen (2010:30) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om sammankomster.
3) vägtrafiklagen (FFS 267/1981) i 2 kap. 11 § 2 mom. i polislagen avse vägtrafiklagen (1983:27) för landskapet Åland. I landskapslagen (2011:36) om tillämpning av fordonslagen föreskrivs om tekniska vägkontroller. 4) lagen om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor (FFS 390/2005) i 2 kap. 14 § 1 mom. i polislagen avse landskapslagen (2007:98) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor.
5) lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet (FFS 616/2019) i 5 kap. 41 § 1 mom., 55 § 2 mom. och 7 kap. 6 § i polislagen avse landskapslagen (2019:74) om tillämpning på Åland av riksförfattningar om dataskydd.
6) lagen om behandling av personuppgifter i brottmål och vid upprätthållandet av den nationella säkerheten (FFS 1054/2018) i 5 kap. 60 § 1 mom. i polislagen avse landskapslagen (2019:74) om tillämpning på Åland av riksförfattningar om dataskydd.
7) lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (FFS 621/1999) i 5 kap. 60 §, 7 kap. 1 § 2 mom. och 3 § 2 mom. i polislagen avse landskapslagen (1977:72) om allmänna handlingars offentlighet.
6 §
Terminologi
Vid tillämpningen av polislagen avses med
1) polisman en tjänsteman som hör till polisbefälet, polisunderbefälet och polismanskapet för vilka närmare bestämmelser finns i landskapslagen (2000:36) om Ålands polismyndighet och i landskapsförordningen (2000:34) om Ålands polismyndighet.
2) chef för polisenhet och chef för polisinrättning polismästaren. Närmare bestämmelser om polismästaren finns i landskapslagen om Ålands polismyndighet.
3) polisdistrikt Ålands polismyndighet.
7 §
Uniform och beväpning
Landskapsregeringen bestämmer efter samråd med landshövdingen om polisens uniform och beväpning.
Polismän och väktare ska i tjänsten bära uniform då uppdragets art eller karaktär förutsätter detta.
Uniform får också bäras under resor som har samband med tjänsteuppdrag och vid representation. Polismästaren beslutar om användning av uniform i andra sammanhang.
Polisuniform och polisiära beklädnadsartiklar får inte användas av andra än polismän. Ingen får heller använda en dräkt eller beklädnadsartikel som på ett förvillande sätt påminner om en sådan uniform eller beklädnadsartikel så att användaren kan förväxlas med en polisman. Förbudet i detta moment ska inte gälla väktare som avses i 2 mom. eller den som med stöd av lag har rätt att använda föreskriven uniform eller beklädnadsartikel.
Trots 4 mom. kan polismästaren ge tillstånd till användning av polisuniform vid teaterföreställningar och vid motsvarande evenemang.
8 §
Behandling av personer i förvar hos polisen
I lagen om behandlingen av personer i förvar hos polisen (FFS 841/2006) föreskrivs om behandlingen av häktade, anhållna och gripna som med stöd av lag hålls i förvar hos polisen.
9 §
Ersättning till teleföretag
Med avvikelse från 5 kap. 62 § 1 mom. i polislagen ska landskapet ersätta ett teleföretag för direkta kostnader som företaget förorsakats av att ha biträtt myndigheterna på de grunder som anges i bestämmelsen. Beslut om betalning av ersättning fattas av den enhet vid Ålands polismyndighet som utfört åtgärden i fråga.
Med avvikelse från 5 kap. 62 § 2 mom. i polislagen får rättelse av beslutet skriftligen begäras hos Ålands polismyndighet inom 30 dagar från delfående av beslutet. Av rättelseyrkandet ska framgå vilket beslut som avses, hurdan rättelse som begärs och på vilka grunder rättelse begäras. Ålands polismyndighet ska behandla begäran om rättelse skyndsamt. Det beslut som Ålands polismyndighet fattat med anledning av rättelseyrkandet får överklagas genom besvär i enlighet med 14 § i denna lag.
10 §
Skadestånd och arvoden
Med avvikelse från 8 kap. 1 § 1 mom. i polislagen ska person- och egendomsskada som orsakats utomstående genom tvångsåtgärd som Ålands polismyndighet vidtagit ersättas av landskapets medel.
Med avvikelse från 8 kap. 3 § i polislagen ska tjänstemäns och arbetstagares ersättningsansvar gälla skyldighet att till landskapet betala vad landskapet erlagt i ersättning enligt 4 och 6 kap. i skadeståndslagen (FFS 412/1974).
Med avvikelse från 8 kap. 4 § i polislagen ska ersättning och arvode för hjälpverksamhet som en person gett Ålands polismyndighet och ersättning för olycksfall eller yrkessjukdom som drabbat en person som bistått Ålands polismyndighet betalas av landskapets medel.
Med avvikelse från 8 kap. 6 § 3 mom. i polislagen ska kostnader för vård och läkarhjälp betalas i förskott av landskapets medel.
Med avvikelse från 8 kap. 7 § 1 mom. i polislagen ska beslut om ersättning för skador enligt 8 kap. i polislagen och beslut om betalning av arvode fattas av Ålands polismyndighet. Med avvikelse från 8 kap. 4 § 2 mom. ska ärenden som gäller ersättning för olycksfall eller yrkessjukdom behandlas av Ålands landskapsregering.
Ålands polismyndighets beslut om ersättning enligt 8 kap. i polislagen får inte överklagas. Med avvikelse från 8 kap. 7 § 2 mom. i polislagen får ändring i ett beslut om arvode sökas i enlighet med 14 § i denna lag.
11 §
Internationellt samarbete
I fråga om rättslig hjälp och handräckning som polisen ger polisen i en annan stat, i fråga om rättslig hjälp och handräckning som polisen får från en annan stat och i fråga om andra staters polismäns rätt att utöva samma befogenheter som finländska polismän gäller vad som föreskrivs särskilt eller avtalats i internationella konventioner som är förpliktigande för Finland och Åland.
Vid tillämpningen av 5 kap. 27 § i polislagen ska vad som föreskrivs i Schengenregelverket som är bindande för Åland gälla beträffande en i artikel 31 i Schengenkonventionen avsedd behörig tjänstemans rätt att fortsätta observation eller teknisk observation av en person på Åland. Dessutom förutsätts att en finländsk eller åländsk polisman eller, inom ramen för sin behörighet, en finländsk gränsbevakningsman eller tullman inte omedelbart kan fortsätta observationen eller den tekniska observationen på Åland.
Vid tillämpningen av 5 kap. 43 § 3 mom. i polislagen ska beträffande internationella kontrollerade leveranser som hör samman med internationella avtal eller andra förpliktelser som är bindande för Finland och Åland dessutom gälla vad som särskilt föreskrivs i lag.
12 §
Övriga avvikelser
Med avvikelse från vad som föreskrivs i 9 kap. 4 § 1 mom. i polislagen ska lagen om frivilligt försvar (FFS 556/2007) inte tillämpas på Åland.
Med avvikelse från vad som föreskrivs i 9 kap. 6 § 3 mom. i polislagen kan kostnader för tvångsutförandeåtgärder betalas i förskott av landskapets medel.
Med avvikelse från vad som föreskrivs i 9 kap. 8 § i polislagen kan landskapsregeringen på de grunder som anges i nämnda bestämmelse fatta beslut om att begränsa trafik eller vistelse i ett objekt som ska tryggas eller skyddas och i dess omgivning, eller förbjuda att föremål eller ämnen som äventyrar säkerheten förs till området. Beslutet ska tillkännages genom offentlig delgivning enligt vad som föreskrivs i förvaltningslagen (2008:9) för landskapet Åland eller på annat lämpligt sätt.
13 §
Straff
Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet obehörigen använder polisens emblem, antingen som sådant eller upptaget i märke eller bildlig framställning, eller använder märke som är förvillande likt polisens emblem, ska för obehörig användning av polisens emblem dömas till böter.
Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot förbudet i 7 § 4 mom. ska för obehörig användning av polisuniform dömas till böter, om inte strängare straff föreskrivs någon annanstans i lag.
Den som
1) underlåter att lyda en befallning eller ett förbud som en polisman för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet eller utförandet av ett uppdrag meddelar inom ramen för sina befogenheter,
2) vägrar lämna en polisman personuppgifter som avses i 2 kap. 1 § 1 mom. i polislagen,
3) underlåter att följa ett tydligt tecken eller en befallning som en polisman ger enligt 2 kap 11 § 1 mom. i polislagen för att stoppa ett fordon eller få det flyttat,
4) försummar sin biståndsskyldighet enligt 9 kap. 3 § i polislagen, eller
5) utan anledning tillkallar polis eller förvårar polisens verksamhet genom att lämna falska uppgifter,
ska, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans, dömas för tredska mot polis till böter eller fängelse i högst tre månader.
14 §
Besvär
Ett beslut som Ålands polismyndighet fattas med stöd av denna lag får överklagas hos Ålands förvaltningsdomstol.
Besvär över lagligheten av landskapsregeringens beslut får anföras hos högsta förvaltningsdomstolen.
15 §
Närmare bestämmelser
Landskapsregeringen kan inom lagtingets lagstiftningsbehörighetsområde genom landskapsförordning utfärda närmare bestämmelser om
1) polisens funktionella ledningsförhållanden,
2) polisens emblem, tjänstemärke, personkort, utseendet på polisens fordon samt grafiska profil i övrigt,
3) hur polismäns ställning ska anges och polismän identifieras,
4) tecken och metoder vid stoppandet av fordon,
Om inte landskapsregeringen inom ramen för lagtingets lagstiftningsbehörighetsområde genom landskapsförordning beslutat om avvikelser från riksbestämmelserna, ska på Ålands iakttas statsrådets och inrikesministeriets förordningar med närmare bestämmelser om:
1) maktmedels- och skyddsredskap,
2) anmälningar och utredningar om utövandet av befogenheter enligt internationella överenskommelser,
3) förvaring och egendom som tagits om hand,
4) polisundersökning,
5) automatisk övervakning av vägtrafiken,
6) definitioner av användningen av maktmedel, träning i och uppföljning av användning av maktmedel, rätt att bära maktmedelsredskap och övervakning av användningen av maktmedel,
7) fasttagande, förvaring och avlivande av djur,
8) handräckning till andra än tullverket och gränsbevakningsväsendet,
9) registrering av polisåtgärder,
10) tekniskt utförande av säkerhetskontrollåtgärder, hur säkerhetskontroller ska ordnas i praktiken och om ordnade av säkerhetskontrollsutbildning samt
11) ordnandet av och tillsyn över användningen av hemliga metoder för inhämtande av information i 5 kap. i polislagen, samt om dokumentering av åtgärderna och om de rapporter som ska lämnas.
Om inte ärendet hör till området för lag kan landskapsregeringen inom lagtingets lagstiftningsbehörighetsområde meddela polisen närmare föreskrifter och anvisningar om de åtgärder som enligt denna lag eller med stöd av den utfärdade bestämmelser ska vidtas av polisen.
16 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den
Genom denna lag upphävs polislagen (2013:87) för Åland.
2.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 1 § landskapslagen om Ålands polismyndighet
I enlighet med lagtingets beslut ändras 1 § 1 mom. landskapslagen (2000:26) om Ålands polismyndighet sådant det lyder i landskapslagen 2013/93, som följer:
1 §
Förvaltning
Landskapets polisförvaltning handhas av Ålands polismyndighet som är underställd landskapsregeringen. I 3 § i landskapslagen (:) om tillämpning på Åland av polislagen föreskrivs om polisens uppgifter.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag träder i kraft den
3.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 3 § förvaltningslagen för landskapet Åland
I enlighet med lagtingets beslut ändras 3 § förvaltningslagen (2008:9) för landskapet Åland sådan den lyder i 2013/90, som följer:
3 §
Vissa begränsningar i lagens tillämpning
Denna lag tillämpas inte på rättsskipning samt förundersökning och polisundersökning som Ålands polismyndighet utför med stöd av republikens presidents förordning (2020:34) om polisförvaltningen i landskapet Åland eller landskapslagen (:) om tillämpning på Åland av polislagen. Lagen tillämpas inte heller på order som har utfärdats inom förvaltningen och som gäller utförandet av ett uppdrag eller vidtagandet av någon annan åtgärd.
Denna lag träder i kraft den
4.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 1 § landskapslagen om behandling av berusade
I enlighet med lagtingets beslut ändras 1 § landskapslagen (1974:21) om behandling av berusade sådan den lyder i 2013/88, som följer:
1 §
Den som på grund av berusning har gripits i ett syfte som nämns i 2 kap. 2 § 1 mom. i polislagen (FFS 872/2011), vilken är tillämplig på Åland i enlighet med landskapslagen (:) om tillämpning på Åland av polislagen, ska behandlas och vårdas enligt bestämmelserna i denna lag.
Denna lag träder i kraft den
5.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 10 och 25 §§ landskapslagen om ordningsvakter
I enlighet med lagtingets beslut ändras 10 § 3 mom. och 25 § landskapslagen (2010:28) om ordningsvakter sådana de lyder i 2013/89, som följer:
10 §
Användning av maktmedel
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
När en ordningsvakt bistår polisen gäller dessutom vad som bestäms om rätten för en person som tillfälligt bistår en polisman att använda maktmedel i 2 kap. 17 § i polislagen (FFS 872/2011), vilken är tillämplig på Åland i enlighet med landskapslagen (:) om tillämpning på Åland av polislagen.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
25 §
Polisundersökning
I ett ärende som gäller återkallelse av ett godkännande som meddelats med stöd av denna lag kan vid behov verkställas sådan polisundersökning som avses i 6 kap. i polislagen, vilken är tillämplig på Åland i enlighet med landskapslagen om tillämpning på Åland av polislagen.
Denna lag träder i kraft den
6.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 5g § landskapslagen om lotterier
I enlighet med lagtingets beslut ändras 5g § 2 mom. landskapslagen (1966:10) om lotterier sådant det lyder i 2016/11, som följer:
5g §
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
I 4 kap. i polislagen (FFS 872/2011), vilken är tillämplig på Åland i enlighet med landskapslagen (:) om tillämpning på Åland av polislagen, finns bestämmelser om teknisk övervakning och om polisens rätt att få information.
Denna lag träder i kraft den
7.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 90 § räddningslagen för landskapet Åland
I enlighet med lagtingets beslut ändras 90 § 4 mom. räddningslagen (2006:106) för landskapet Åland sådant det lyder i 2013/94, som följer:
90 §
Undersökning av olyckor
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Polisen ska företa en polisundersökning enligt 6 kap. 1 § i polislagen (FFS 872/2011), vilken är tillämplig på Åland i enlighet med landskapslagen (:) om tillämpning på Åland av polislagen, för att reda ut brandorsaken vid sådana eldsvådor som har lett till dödsfall, personskador eller betydande egendomsskador.
Denna lag träder i kraft den
8.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 15 § landskapslagen om produktionsstöd för el
I enlighet med lagtingets beslut ändras 15 § landskapslagen (2013:31) om produktionsstöd för el, som följer:
15 §
Handräckning
Bestämmelser om polisens skyldighet att ge handräckning finns i 9 kap. 1 § i polislagen (FFS 872/2011), tillämplig på Åland i enlighet med landskapslagen (:) om tillämpning på Åland av polislagen.
Denna lag träder i kraft den
9.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 5 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om konsumentsäkerhet
I enlighet med lagtingets beslut ändras 5 § 2 mom. 5 punkten landskapslagen (1988:8) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om konsumentsäkerhet sådan den lyder i 2012/46, som följer:
5 §
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Inom landskapets behörighet ska hänvisningen till
5) polislagen (FFS 872/2011) i 46 § i konsumentsäkerhetslagen avse landskapslagen (:) om tillämpning på Åland av polislagen.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag träder i kraft den
10.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 11 och 46 §§ körkortslagen för Åland
I enlighet med lagtingets beslut ändras 11 § 2 mom. och 46 § 2 mom. körkortslagen (2015:88) för Åland, som följer:
11 §
Tillfälligt hinder mot att beviljas körkortstillstånd
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Om sökanden vid två tillfällen under det senaste året omhändertagits enligt landskapslagen (:) om tillämpning på Åland av polislagen, för att personen på grund av berusning inte kunnat ta vara på sig själv eller vid två tillfällen under det senaste året gjort sig skyldig till narkotikabrott eller straffbart bruk av narkotika får körkortstillstånd utfärdas efter att sökanden genomgått en läkarundersökning som visar att de medicinska kraven är uppfyllda.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
46 §
Kontroll av hälsotillstånd och prestationsförmåga
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Polismyndigheten kan besluta att en körkortshavare ska lämna in ett läkarutlåtande över att körkortshavaren uppfyller de medicinska kraven för körkortstillstånd, om körkortshavaren vid två tillfällen under det senaste året omhändertagits enligt landskapslagen om tillämpning på Åland av polislagen, för att personen på grund av berusning inte kunnat ta vara på sig själv eller vid två tillfällen under det senaste året gjort sig skyldig till narkotikabrott eller straffbart bruk av narkotika som innefattar användning av narkotika.
Denna lag träder i kraft den
| Mariehamn den 18 juni 2020 | |
|
L a n t r å d |
Veronica Thörnroos |
|
Föredragande minister |
Harry Jansson |
Bilaga 1 Polislagen (FFS 872/2011)
1 kap.
Allmänna bestämmelser
1 §
Polisens uppgifter
Polisens uppgift är att trygga rätts- och samhällsordningen, skydda den nationella säkerheten, upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt att förebygga, avslöja och utreda brott och föra brott till åtalsprövning. Polisen ska upprätthålla säkerheten i samarbete med andra myndigheter samt med sammanslutningar och invånarna och sköta det internationella samarbete som hör till dess uppgifter. (26.4.2019/581)
Polisen ska dessutom sköta uppgifter i samband med tillståndsförvaltningen och andra uppgifter som uttryckligen föreskrivs i lag samt inom ramen för sina uppgifter ge var och en den hjälp som han eller hon behöver. Om det finns grundad anledning att anta att en person har försvunnit eller råkat ut för en olycka ska polisen vidta de åtgärder som behövs för att finna personen.
I förundersökningslagen (805/2011) föreskrivs om förundersökning av brott och i tvångsmedelslagen (806/2011) om tvångsmedel i samband med förundersökning av brott.
2 §
Respekt för de grundläggande rättigheterna och de mänskliga rättigheterna
Polisen ska respektera de grundläggande rättigheterna och de mänskliga rättigheterna, och när den utövar sina befogenheter välja det motiverbara alternativ som bäst tillgodoser dessa rättigheter.
3 §
Proportionalitetsprincipen
Polisens åtgärder ska kunna försvaras i förhållande till hur viktigt, farligt och brådskande dess uppdrag är, det mål som eftersträvas samt uppträdande, ålder, hälsa och andra motsvarande omständigheter som gäller den person som är föremål för åtgärden och övriga omständigheter som inverkar på helhetsbedömningen av situationen.
4 §
Principen om minsta olägenhet
Genom polisens åtgärder får det inte ingripas i någons rättigheter i större utsträckning och ingen får orsakas större skada eller olägenhet än vad som är nödvändigt för att utföra uppdraget.
5 §
Principen om ändamålsbundenhet
Polisen får utöva sina befogenheter endast i föreskrivna syften.
6 §
Utförande av uppgifter och viktighetsordning
Polisen ska i sin verksamhet vara saklig och opartisk samt främja likabehandling och försonlighet. Polisen ska i första hand genom råd, uppmaningar och befallningar sträva efter att upprätthålla allmän ordning och säkerhet.
Polisen ska utföra sina uppgifter effektivt och ändamålsenligt. När förhållandena kräver det ska uppgifterna ställas i viktighetsordning.
7 §
Information om grunden för en åtgärd
En polisman ska informera en person som utsätts för frihetsbegränsande åtgärder eller en representant för denne om orsaken till åtgärderna så snart detta är möjligt med beaktande av personens tillstånd och övriga omständigheter.
Om inte något annat föreskrivs i lag har också en person som utsätts för andra än frihetsbegränsande åtgärder eller en företrädare för denne rätt att bli informerad om orsaken så snart detta är möjligt utan att åtgärderna äventyras.
8 §
Skyldigheten ange sin ställning som polisman samt identifiering av polismän
En polisman ska vid behov presentera sig som polis för den som är föremål för en åtgärd och på begäran visa upp sitt tjänstemärke, om presentationen eller uppvisandet kan ske utan att åtgärden äventyras.
Polisen ska se till att en polisman som har utfört ett tjänsteuppdrag vid behov kan identifieras.
9 §
Åtgärdseftergift och åtgärdsfördröjning
Polisen har rätt att avstå från en åtgärd om slutförandet av den kunde leda till ett oskäligt slutresultat i förhållande till det mål som eftersträvas.
En person som har bett polisen vidta en åtgärd och vars rätt, fördel eller skyldighet ärendet gäller har rätt att på begäran få veta orsaken till att åtgärden inte vidtas.
I 5 kap. 46 § 1 mom. föreskrivs om åtgärdsfördröjning i samband med hemligt inhämtande av information.
10 §
Uniform
Polismän, överväktare och väktare ska i tjänsten bära uniform då uppdragets art eller karaktär förutsätter detta.
Uniform får också bäras under resor som har samband med tjänsteuppdrag och vid representation. Chefen för respektive enhet beslutar om användning av uniform i andra sammanhang.
Polisuniform och polisiära beklädnadsartiklar får inte användas av andra än polismän. Ingen får heller använda en dräkt eller beklädnadsartikel som på ett förvillande sätt påminner om en sådan uniform eller beklädnadsartikel så att användaren kan förväxlas med en polisman. Vad som föreskrivs ovan i detta moment gäller dock inte i 1 mom. nämnda överväktares eller väktares eller kompletterande polispersonals rätt att använda föreskrivna uniformer eller beklädnadsartiklar.
Trots 3 mom. kan chefen för polisinrättningen ge tillstånd till användning av polisuniform vid teaterföreställningar och vid motsvarande evenemang.
11 §
En polismans rätt att ge befallningar
En polisman som enligt denna eller någon annan lag utövar sina befogenheter har rätt att i enskilda fall ge befallningar och utfärda förbud som är förpliktande för var och en.
12 §
Polismän
Polismän är i förordning av statsrådet nämnda tjänstemän som hör till befälet, underbefälet eller manskapet.
2 kap.
Allmänna befogenheter
1 §
Identifiering
För utförande av ett visst uppdrag har en polisman rätt att av var och en få veta dennes namn och personbeteckning eller, om sådan saknas, födelsedatum och medborgarskap samt var personen i fråga är anträffbar.
Om en person vägrar lämna uppgifter som avses i 1 mom. och om personen inte kan identifieras på annat sätt har polismannen rätt att utreda identiteten med hjälp av signalement. Härvid ska i tillämpliga delar iakttas vad som i 8 kap. 33 § 2–4 mom. i tvångsmedelslagen föreskrivs om förrättande av genomsökning av personer.
En polisman har rätt att för identifiering gripa en person som vägrar lämna uppgifter enligt 1 mom. eller som lämnar sannolikt falska uppgifter om de nämnda omständigheterna, förutsatt att gripandet är nödvändigt för att klarlägga identiteten. Den som gripits ska friges så snart uppgifterna har fåtts, dock senast 24 timmar efter gripandet.
2 §
Gripande av en person för att skydda denne
En polisman har rätt att gripa en person för att skydda denne för en allvarlig fara som utgör en överhängande risk för personens liv, fysiska integritet, säkerhet eller hälsa, om personen är oförmögen att ta vara på sig själv och faran inte annars kan avvärjas eller personen omhändertas på annat sätt.
Om den som har gripits enligt 1 mom. är under 18 år ska denne utan dröjsmål överlämnas till sin vårdnadshavare eller, om detta inte är möjligt, till en barnskyddsmyndighet. Andra gripna ska friges så snart behovet av omhändertagande har upphört, dock senast 24 timmar efter gripandet. En person som inte har frigetts före klockan 20 får dock hållas kvar till klockan 8 nästa morgon, om detta är särskilt angeläget för att skydda personens liv eller hälsa och denne saknar bostad eller nattlogi eller om det är särskilt angeläget av någon annan motsvarande orsak.
I lagen om behandling av berusade (461/1973) föreskrivs om förvaring av berusade. I mentalvårdslagen (1116/1990) föreskrivs om hur personer som befinner sig i ett uppenbart förvirrat sinnestillstånd ska föras till vård och om annan handräckning i ärenden som gäller sådana personer.
3 §
Gripande av efterlysta
En polisman har rätt att gripa en efterlyst person som enligt en behörig myndighets efterlysning ska häktas eller tas i förvar.
En annan efterlyst än en sådan som avses i 1 mom. är skyldig att på uppmaning av en polisman infinna sig på en polisstation eller någon annan plats där åtgärder som förutsätts enligt efterlysningen kan vidtas. Om personen i fråga inte iakttar uppmaningen eller om det är sannolikt att personen försöker undgå en åtgärd som nämns i efterlysningen, har en polisman rätt att gripa personen för att en åtgärd som nämns i efterlysningen ska kunna vidtas.
Om inte något annat föreskrivs i lag om tiden för de åtgärder som efterlysningen förutsätter, är den efterlysta skyldig att i högst sex timmar från gripandet vara närvarande för dessa åtgärder.
4 §
Genomsökning för gripande av en person
En polisman har för att få tag på en person som ska hämtas till polisundersökning enligt 6 kap. i denna lag rätt att företa husrannsakan eller platsgenomsökning enligt vad som föreskrivs i 8 kap. i tvångsmedelslagen.
En polisman som hör till befälet beslutar om genomsökning. En annan polisman kan utan beslut av en polisman som hör till befälet företa genomsökning när det på grund av att ärendet är brådskande är nödvändigt att genomsökning företas omedelbart.
Vad som föreskrivs i 1 mom. gäller också när polisen enligt lag ger en annan myndighet handräckning för gripande av en person. En polisman som hör till befälet ska besluta om sådan genomsökning.
5 §
Skydd av hemfrid och offentlig frid
En polisman har på begäran av innehavaren av ett utrymme eller en annan plats som omfattas av hemfrid enligt 24 kap. 11 § i strafflagen (39/1889) eller av offentlig frid enligt 3 § i det kapitlet eller på begäran av dennes företrädare rätt att avlägsna en person som utan laglig rätt tränger sig in eller i smyg eller genom att vilseleda någon annan tar sig in eller gömmer sig där eller som inte lyder en befallning att avlägsna sig.
En polisman har rätt att från ett utrymme eller en plats som avses i 1 mom. avlägsna en person som lovligen uppehåller sig där, om personen stör andras hemfrid eller den offentliga friden eller på något annat sätt orsakar betydande störning och det finns grundad anledning att befara att störningen upprepas.
Om det är sannolikt att en upprepning av störningen inte kan förhindras genom att personen avlägsnas har en polisman rätt att gripa och hålla den störande personen i förvar. Den gripne får hållas i förvar endast så länge som det är sannolikt att störningen upprepas, dock högst 12 timmar efter gripandet.
6 §
Tillträde och genomsökning i faro- och skadesituationer
En polisman har rätt att få tillträde till ett utrymme eller en annan plats som omfattas av hemfrid eller offentlig frid eller till en annan plats som allmänheten inte har tillträde till eller till ett fordon och där vid behov företa genomsökning, om det finns grundad anledning att befara att
1) en gärning eller händelse som äventyrar liv, hälsa eller personlig frihet eller orsakar betydande skada på egendom eller miljön är omedelbart överhängande eller pågår,
2) någon är i behov av omedelbar hjälp på grund av ett brott som redan begåtts eller en olyckshändelse som redan inträffat eller av någon annan motsvarande orsak, eller att
) en avliden påträffas vid genomsökningen.
I en situation enligt 1 mom. 1 punkten är en ytterligare förutsättning att åtgärden är nödvändig för att en fara eller skada ska kunna avvärjas eller för att sprängämnen, vapen eller andra farliga ämnen eller föremål ska kunna eftersökas och tas om hand.
I andra än brådskande fall krävs det för tillträde till ett utrymme som används för stadigvarande boende ett förordnande av en polisman som hör till befälet.
6 a § (8.9.2017/625)
Tillträde och genomsökning för att säkerställa verkställigheten av beslut om temporärt omhändertagande av skjutvapen
En polisman har rätt att få tillträde till sådana hemfridsskyddade platser som avses i 24 kap. 11 § i strafflagen och att där i nödvändig utsträckning utföra genomsökning för att säkerställa verkställigheten av ett i 92 § i skjutvapenlagen (1/1998) avsett beslut om temporärt omhändertagande av skjutvapen, vapendelar, patroner och särskilt farliga projektiler, om det finns anledning att misstänka att den person som innehar föremålen inte kommer att följa beslutet och överlämna vapnet, vapendelen, patronerna eller de särskilt farliga projektilerna till polisen och om åtgärden är nödvändig för att skydda liv och hälsa.
En åtgärd enligt 1 mom. kräver ett förordnande av en polisman som hör till befälet.
7 § (8.9.2017/625)
Vidtagande av åtgärder
I sådana fall som avses i 4–6 och 6 a § får ett rum, en förvaringsplats eller något annat objekt för åtgärden vid behov öppnas med våld. Efter att åtgärden avslutats ska objektet för åtgärden stängas på lämpligt sätt. Över åtgärder som vidtagits med stöd av de nämnda paragraferna ska det upprättas protokoll eller göras motsvarande anteckningar i någon annan handling.
8 §
Avspärrning av platser och områden
En polisman får spärra av, stänga eller utrymma platser och områden som är i allmänt bruk eller förbjuda eller begränsa trafiken där, om detta behövs för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet, för att trygga polisundersökning eller för att trygga åtgärder på en olycksplats eller för att skydda den personliga integriteten hos den som är föremål för en åtgärd eller egendom som är i fara.
En polisman får på order av en polisman som hör till befälet och i brådskande fall också utan order spärra av eller utrymma ett område som omfattas av hemfrid eller offentlig frid, om detta är nödvändigt för att avvärja en fara som omedelbart hotar liv eller hälsa och om de som finns på området inte annars kan skyddas.
I 10 § i lagen om sammankomster (530/1999) föreskrivs om polisens rätt att anvisa platsen för en allmän sammankomst.
En polisman får förbjuda eller begränsa flyttning av föremål eller bestämma att föremål ska flyttas på en plats eller ett område som är i allmänt bruk om detta behövs för att trygga polisundersökning. En polisman har motsvarande rätt även inom ett hemfridsskyddat område, om åtgärden behövs för att avvärja fara för liv eller hälsa eller för att skydda egendom.
9 §
Skingrande av folksamling
En polisman har rätt att befalla en folksamling att skingra sig eller flytta på sig, om folksamlingen äventyrar allmän ordning och säkerhet eller hindrar trafiken. En polisman har samma rätt om personer i folksamlingen uppträder hotfullt eller annars på ett sådant sätt att det är sannolikt att de kommer att göra sig skyldiga till brott mot liv, hälsa, frihet eller hemfrid eller till egendomsbrott. Om folksamlingen inte lyder en befallning att skingra sig eller att flytta på sig har en polisman rätt att med maktmedel skingra folksamlingen samt gripa personer som tredskas. Polisen ska om möjligt avgränsa sina åtgärder till att gälla dem som genom sitt uppträdande orsakar behovet att skingra folksamlingen eller be den flytta på sig.
Personer som gripits ska friges så snart uppdragets syfte har nåtts, dock senast 12 timmar efter gripandet.
I 21 § i lagen om sammankomster föreskrivs om avbrytande och avslutande av en allmän sammankomst och i 22 § i den lagen om hindrande, avbrytande och avslutande av en offentlig tillställning.
10 §
Skydd mot brott och störande beteende
En polisman har rätt att avlägsna en person från en plats, om det utifrån personens hotelser eller övriga uppträdande finns grundad anledning att anta eller utifrån personens tidigare uppträdande är sannolikt att denne kommer att göra sig skyldig till brott mot liv, hälsa, frihet eller hemfrid eller till egendomsbrott eller kommer att orsaka betydande störning eller överhängande fara för allmän ordning och säkerhet.
Personen kan gripas om det sannolikt inte räcker att denne avlägsnas från platsen och ett brott inte annars kan förhindras eller en störning eller fara inte annars kan avvärjas. Den som gripits får hållas i förvar så länge det är sannolikt att han eller hon gör sig skyldig till brott enligt 1 mom. eller orsakar störning eller fara, dock högst 24 timmar efter gripandet.
En polisman kan skydda en person eller bevaka en plats för att förebygga eller avbryta ett sådant brott som avses i 1 mom.
11 §
Stoppande och flyttning av fordon
En polisman har rätt att befalla att ett fordon ska stoppas, flytta ett fordon eller befalla att det ska flyttas, om det är motiverat för att fullgöra polisens uppgifter.
Bestämmelser om övervakning av vägtrafik finns i vägtrafiklagen (267/1981) och bestämmelser om när ett luftfartyg kan beordras att landa finns i luftfartslagen (864/2014). (22.2.2019/243)
11 a § (22.2.2019/243)
Ingripande i modellflygplans och obemannade luftfartygs färd
En polisman har rätt att tillfälligt omhänderta ett i 2 § 1 mom. 21 punkten i luftfartslagen avsett modellflygplan och ett i 22 punkten i det momentet avsett obemannat luftfartyg, hindra dess användning eller annars ingripa i dess färd, om det är nödvändigt för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet, förebygga brott eller avbryta ett redan påbörjat brott, bevaka särskilda övervakningsobjekt, trygga säkerheten vid polisuppdrag eller viktiga statliga evenemang, trygga åtgärder på en olycksplats eller skydda den personliga integriteten hos den som är föremål för en åtgärd.
En polisman får i de situationer som avses i 1 mom. använda en teknisk anordning som inte orsakar mer än ringa olägenhet för radiokommunikation eller annan kommunikation eller för ett allmänt kommunikationsnät. En teknisk anordning får användas om det är försvarligt med hänsyn till hur viktigt och brådskande uppdraget är, hur farlig modellflygplanets eller det obemannade luftfartygets verksamhet är och vilka resurser som står till förfogande samt med hänsyn till övriga omständigheter som är relevanta för en helhetsbedömning av situationen. Anordningen får användas endast så länge det är nödvändigt för att utföra åtgärden. En teknisk anordning får användas endast av en polisman som fått lämplig utbildning för detta.
En polisman har rätt att behandla radiokommunikation, förmedlingsuppgifter och lokaliseringsuppgifter som har samband med användningen av ett modellflygplan eller ett obemannat luftfartyg, i syfte att ingripa i modellflygplanets eller det obemannade luftfartygets färd eller för att identifiera en del i dess helhetssystem och för att fastställa dess position. Sådana uppgifter ska utan dröjsmål utplånas efter åtgärden, om inte något annat föreskrivs i lag.
Transport- och kommunikationsverket ska underrättas om användningen av en teknisk anordning, om inte detta är uppenbart onödigt med hänsyn till den olägenhet som antagligen kommer att orsakas eller har orsakats för radiokommunikation eller annan kommunikation eller för ett allmänt kommunikationsnät, eller om det av orsaker som hänför sig till polisens taktiska eller tekniska metoder är uppenbart befogat att inte underrätta Transport- och kommunikationsverket.
Över ett ingripande i ett modellflygplans eller ett obemannat luftfartygs färd ska det upprättas ett protokoll eller någon annan handling.
12 § (17.11.2017/753)
Säkerhetsvisitation
En polisman har i samband med gripande, anhållande, häktning, tagande i förvar och andra åtgärder som riktar sig mot den personliga friheten rätt att kontrollera vad en person har i sina kläder eller annars på sig eller i medhavda saker, för att förvissa sig om att personen inte innehar föremål eller ämnen med vilka denne kan äventyra sin förvaring eller utsätta sig själv eller andra för fara. En polisman får i samband med tjänsteuppdrag kroppsvisitera en person för att hitta sådana föremål eller ämnen också i andra fall, om det av grundad anledning behövs för att trygga polismannens säkerhet i arbetet och fullgörande av tjänsteuppdraget.
I samband med frihetsbegränsande åtgärder kan en person kroppsvisiteras eller saker som personen för med sig kontrolleras också för att dokument som behövs för identifiering av denne ska kunna hittas.
Farliga föremål och ämnen som avses i 1 mom. ska vid behov fråntas den visiterade. Också sådana föremål och ämnen ska fråntas den visiterade som det annars enligt lag eller bestämmelser som utfärdats med stöd av lag är förbjudet att inneha.
12 a § (17.11.2017/753)
Säkerhetsvisitation vid vissa tillställningar
En polisman har på det sätt och i den omfattning som situationen nödvändigt kräver rätt att kroppsvisitera personer som anländer till, är närvarande vid eller avlägsnar sig från en rättegång eller från en sådan sammankomst som förutsätter särskilt skydd eller en offentlig tillställning eller annan motsvarande tillställning som förutsätter särskilt skydd eller särskild övervakning samt att kroppsvisitera personer som anländer till, är närvarande i eller avlägsnar sig från deltagarnas inkvarteringslokal samt personer som befinner sig i omedelbar närhet av den plats där en tillställning anordnas eller inkvarteringslokalerna och att granska de saker som de för med sig, för att förvissa sig om att de inte innehar föremål eller ämnen som kan äventyra säkerheten för deltagarna, de personer som befinner sig i inkvarteringslokalerna eller andra personer, eller som det annars enligt lag eller bestämmelser som utfärdats med stöd av lag är förbjudet att inneha vid tillställningen.
Den säkerhetsvisitation som avses i 1 mom. får inte riktas mot en person som befinner sig på en sådan hemfridsskyddad plats som avses i 24 kap. 11 § i strafflagen.
Föremål och ämnen som avses i 1 mom. ska vid behov fråntas den visiterade.
13 §
Verkställande av säkerhetsvisitation
Säkerhetsvisitation verkställs manuellt, med tränad hund, med metalldetektor eller någon annan motsvarande teknisk anordning eller på något annat jämförbart sätt.
Visitationen får inte kränka den visiterades personliga integritet mer än vad som är nödvändigt för utförande av uppdraget. Vid visitationen ska iakttas den diskretion som förhållandena kräver.
14 §
Omhändertagande av farliga föremål och ämnen
Utöver vad som föreskrivs i någon annan lag har en polisman rätt att tillfälligt för polisens räkning ta hand om sprängämnen och andra farliga föremål och ämnen, om innehavaren med hänsyn till sin ålder, sitt berusnings- eller sinnestillstånd eller andra omständigheter med fog kan misstänkas orsaka överhängande fara för allmän ordning och säkerhet. Polisen ska också ta hand om sprängämnen som innehas i strid med lagen om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor (390/2005) eller bestämmelser eller föreskrifter som utfärdats eller beslut i enskilda fall som meddelats med stöd av den lagen, när innehavaren på eget initiativ gör anmälan till polisen om sprängämnena och överlämnar dem till polisen.
I stället för ett helt föremål kan också en del av eller ett tillbehör till föremålet tas om hand, om en fara som avses i 1 mom. kan avvärjas genom att delen eller tillbehöret fråntas innehavaren.
Över omhändertagande av egendom ska det upprättas protokoll eller göras motsvarande anteckningar i någon annan handling.
I skjutvapenlagen (1/1998) föreskrivs om omhändertagande av skjutvapen, vapendelar, patroner och särskilt farliga projektiler.
15 §
Hantering av omhändertagen egendom
Farliga föremål och ämnen som polisen tagit om hand med stöd av 12 § 3 mom., 12 a § 3 mom. eller 14 § 1 mom. ska återlämnas till innehavaren utan dröjsmål och senast inom 14 dygn, om det inte redan före det inleds ett förfarande för återkallande av tillståndet att inneha föremålen eller ämnena eller vidtas åtgärder enligt 2 eller 3 mom. eller enligt 7 kap. i tvångsmedelslagen. En del av eller ett tillbehör till ett föremål som tagits om hand av polisen med stöd av 14 § 2 mom. i detta kapitel ska alltid återlämnas, om polisen inte redan tidigare tagit om hand hela föremålet med stöd av 14 § 1 mom. (17.11.2017/753)
Föremål eller ämnen som tagits om hand av polisen med stöd av 14 § 1 mom. och som inte riskfritt kan återlämnas till innehavaren eller ägaren kan med ägarens samtycke säljas eller överlåtas till en person som har rätt att inneha sådana föremål eller ämnen. Om detta inte är möjligt kan föremålen och ämnena säljas på offentlig auktion för ägarens räkning.
Om ett föremål eller ämne inte riskfritt kan återlämnas, säljas eller överlåtas enligt 1 eller 2 mom. eller om det är fråga om ett föremål eller ämne av ringa värde, kan en polisman som hör till befälet bestämma att föremålet eller ämnet ska förstöras.
Ägaren och innehavaren ska ges tillfälle att bli hörda före försäljningen eller förstöringen, om det inte är fråga om föremål eller ämnen av ringa värde. Över försäljningen och förstöringen ska det upprättas protokoll eller göras motsvarande anteckningar i någon annan handling.
15 a § (22.2.2019/243)
Hanteringen av omhändertagna modellflygplan och obemannade luftfartyg
Ett modellflygplan eller obemannat luftfartyg som med stöd av 11 a § har omhändertagits av polisen ska återlämnas till ägaren utan obefogat dröjsmål, om inte annat föreskrivs någon annanstans i lag.
16 §
Fasttagande och avlivande av djur
En polisman har rätt att ta fast och som en sista utväg avliva ett djur som orsakar fara för människors liv eller hälsa eller betydande skador på egendom eller allvarligt äventyrar trafiken. Ett djur får också avlivas om det skulle innebära uppenbar grymhet mot djuret att hålla det vid liv.
17 §
Användning av maktmedel
I tjänsteuppdrag får en polisman använda maktmedel som behövs och kan anses försvarliga för att bryta motstånd, avlägsna en person från en plats, gripa en person, hindra att en frihetsberövad flyr, avlägsna ett hinder, ingripa i ett modellflygplans eller ett obemannat luftfartygs färd eller förhindra ett överhängande brott eller någon annan farlig gärning eller händelse. Frågan om maktmedlen kan försvaras ska bedömas utifrån hur viktigt och brådskande uppdraget är, motståndets farlighet, vilka resurser som står till förfogande samt övriga omständigheter som är relevanta för en helhetsbedömning av situationen. (22.2.2019/243)
En polisman har i tjänsteutövning dessutom rätt till nödvärn enligt vad som föreskrivs i 4 kap. 4 § i strafflagen. I sådana fall av nödvärn handlar polismannen under tjänsteansvar. Vid bedömningen av om nödvärn kan försvaras ska de krav beaktas som kan ställas på polismannen med beaktande av dennes utbildning och erfarenhet.
Den som på begäran eller med samtycke av en polisman tillfälligt bistår en polisman i en situation där det är nödvändigt att anlita utomståendes hjälp vid användning av maktmedel för att utföra ett synnerligen viktigt och brådskande polisiärt tjänsteuppdrag, har rätt att under polismannens uppsikt använda maktmedel som polismannen med stöd av sina befogenheter bemyndigar honom eller henne att använda.
För att förhindra eller avbryta ett brott som avses i 34 a kap. 1 § 1 mom. 2–7 punkten eller 2 mom. i strafflagen har polisen rätt att med försvarsmaktens bistånd och med iakttagande av lagen om försvarsmaktens handräckning till polisen (781/1980) och lagen om försvarsmakten (551/2007) använda sådan vapenmakt som lämpar sig för polisuppdrag, som är slagkraftigare än användningen av en tjänstemans personliga vapen och som utnyttjar krigsmateriel. För att förhindra eller avbryta ett brott som avses i 34 a kap. 1 § 1 mom. 2–7 punkten eller 2 mom. i strafflagen har polisen rätt att med gränsbevakningsväsendets bistånd och med iakttagande av 77 a–77 d § i gränsbevakningslagen (578/2005) använda sådana maktmedel som avses i 77 a § i den lagen. (28.6.2017/419)
I 4 kap. 6 § 3 mom. och 7 § i strafflagen föreskrivs om excess i samband med användning av maktmedel och i 4 kap. 4 § 2 mom. och 7 § i strafflagen om excess i nödvärn.
18 §
Beredskap för och varning om användning av maktmedel
Den som utför ett tjänsteuppdrag och har anledning att befara motstånd eller ett obehörigt angrepp enligt 4 kap. 4 § 1 mom. i strafflagen ska på ett lämpligt och ändamålsenligt sätt bereda sig på användning av maktmedel.
En person som är föremål för ett tjänsteuppdrag ska varnas för risken att bli utsatt för maktmedel, om det är möjligt och ändamålsenligt att varna denne. Varningen ska ges på ett för ändamålet lämpligt och begripligt sätt.
19 §
Användning av skjutvapen
Skjutvapen får användas endast när det är fråga om att stoppa en persons verksamhet som orsakar direkt och allvarlig fara för någon annans liv eller hälsa och det inte finns något lindrigare sätt att stoppa verksamheten. Skjutvapen får dessutom användas i brådskande och viktiga uppdrag för att avlägsna föremål, djur eller motsvarande hinder. Skjutvapen får inte användas för att skingra folksamlingar, om det inte i vapnen används gaspatroner eller andra motsvarande projektiler i enlighet med särskilda föreskrifter.
Med användning av skjutvapen avses varning för användning av ett skjutvapen som avses i 2 § i skjutvapenlagen, hot om användning av skjutvapen och avlossande av skott. Det betraktas inte som användning av skjutvapen att ta fram och osäkra ett skjutvapen.
Beslut om vapenhot och avlossande av skott ska fattas av en polisman som hör till befälet, om detta är möjligt med beaktande av hur brådskande situationen är.
20 §
Användning av fängsel
Rörelse- och handlingsfriheten för en person som är föremål för tjänsteuppdrag får begränsas med handbojor, plastfängsel eller på något annat motsvarande sätt, om det är nödvändigt för att i samband med tjänsteuppdraget förhindra rymning, betvinga våldsamt uppträdande eller avvärja överhängande risk för våld.
Begränsning av rörelse- och handlingsfriheten får inte fortgå längre än nödvändigt. Begränsningen får inte åsamka den person som är föremål för åtgärden fara eller onödig smärta.
I 11 kap. 2 § i lagen om behandlingen av personer i förvar hos polisen (841/2006) och i 13 kap. 2 § i häktningslagen (768/2005) föreskrivs om användning av fängsel på gripna som hålls i förvar hos polisen och på häktade.
21 §
Gränskontroll och tullåtgärder
En polisman har rätt att genomföra gränskontroller med sådana befogenheter som föreskrivs för en gränsbevakningsman i 28 och 28 a § i gränsbevakningslagen. En polisman har dessutom rätt att styra och begränsa vistelse på ett gränsövergångsställe på det sätt som föreskrivs i 30 a § i den lagen i fråga om en gränsbevakningsman som tjänstgör som chef vid ett gränsövergångsställe och en gränsbevakningsman med minst löjtnants grad. (10.5.2019/647)
I syfte att ta i beslag föremål eller ämnen som importerats olagligen har en polisman rätt att utföra åtgärder enligt 8 § 2 mom. samt 13, 14 och 16 § i tullagen (304/2016). Om beslaget förutsätter kroppsbesiktning eller annan granskning än granskning av bagage eller ytterkläder utan att förundersökning görs, ska 18 § i tullagen iakttas. Den polisman som beslutar om åtgärderna ska dock höra till befälet. (29.4.2016/315)
22 §
Befogenheter för främmande staters tjänstemän
En i artikel 41 i tillämpningskonventionen till avtalet om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna (Schengenkonventionen) avsedd behörig tjänsteman i en stat som tillämpar Schengenregelverket har rätt att på finskt territorium förfölja en gärningsman som på tjänstemannens eget lands territorium ertappats på bar gärning eller flyende fot, samt att gripa personen i fråga och utföra en säkerhetsvisitation på finskt territorium enligt vad som föreskrivs i Schengenregelverket som är bindande för Finland. På stoppande av fordon och säkerhetsvisitation tillämpas dessutom vad som i 11 § 1 mom. föreskrivs om stoppande av fordon, i 12 § 1 mom. om visitation i samband med åtgärder som riktar sig mot någons personliga frihet och i 12 § 3 mom. om fråntagande av föremål och ämnen. (17.11.2017/753)
Rätt att med maktmedel gripa en person som har ertappats på bar gärning eller flyende fot föreligger dock endast om denne genom att göra motstånd försöker undvika att bli gripen och om det inte utan dröjsmål är möjligt att få hjälp för gripandet av en behörig finländsk tjänsteman. I fråga om förutsättningarna för och användningen av maktmedel gäller dessutom vad som föreskrivs någon annanstans i denna lag och i strafflagen.
När gripandet grundar sig på 1 mom. ska den gripne utan dröjsmål överlämnas till polisinrättningen på den ort där gripandet skett, och polisinrättningen ska också underrättas om andra åtgärder som vidtagits på finskt territorium och om följderna av dem.
I fråga om ersättning för skada som orsakats av åtgärder av en tjänsteman som avses i 1 mom. gäller vad som i 8 kap. föreskrivs om skadeståndsansvar.
3 kap.
Säkerhetskontroller i polisens lokaler
1 §
Säkerhetskontroll
I polisinrättningar och andra polislokaler kan säkerhetskontroller ordnas för att trygga säkerheten och ordningen samt skydda egendom.
Beslut om säkerhetskontroll fattas av chefen för polisenheten.
Vid en säkerhetskontroll kan alla som kommer till eller befinner sig i polisens lokaler kontrolleras, liksom även saker som de har med sig. Chefen för polisenheten avgör i vilken utsträckning säkerhetskontroller ska ordnas.
En säkerhetskontroll kan utföras av en polisman eller av någon annan som är anställd hos polisen eller av en person som har utbildats för uppgiften och godkänts av polisen (säkerhetskontrollör).
Säkerhetskontroller ska utföras så att de inte medför onödig olägenhet för den som kontrolleras eller inte skadar egendom.
2 §
Utförande av säkerhetskontroll
En säkerhetskontrollör har rätt att med en metalldetektor eller någon annan liknande teknisk anordning kontrollera dem som kommer till eller befinner sig i polisens lokaler och de saker som de har med sig, för att försäkra sig om att de inte för med sig föremål eller ämnen som kan äventyra säkerheten eller ordningen eller som kan användas för att skada egendom. Säkerhetskontrollören har rätt att också på annat sätt kontrollera saker som en person har med sig.
Om det på grund av säkerhetskontroll eller annars finns grundad anledning att misstänka att en person för med sig sådana föremål eller ämnen som avses i 1 mom. kan personen kroppsvisiteras för att hitta dem. Säkerhetskontrollören ska då vara av samma kön som den kroppsvisiterade.
3 §
Omhändertagande av föremål som hittats vid säkerhetskontroll
En säkerhetskontrollör har rätt att frånta en person i 2 § avsedda föremål och ämnen som har hittats vid säkerhetskontroll eller på något annat sätt eller som det annars är förbjudet att inneha enligt lag eller bestämmelser som har utfärdats med stöd av lag. Föremål och ämnen som omhändertagits ska, om det enligt lag inte finns något hinder, återlämnas till den kroppsvisiterade när denne lämnar polisens lokaler.
4 §
Användning av maktmedel vid säkerhetskontroll
Om en person vägrar underkasta sig säkerhetskontroll kan säkerhetskontrollören avlägsna denne från polisens lokaler. För att avlägsna en person kan säkerhetskontrollören vid behov använda maktmedel som kan anses vara försvarliga med hänsyn till dennes uppträdande och övriga omständigheter. Någon annan än en polisman eller tjänsteman vid polisen får dock inte använda maktmedel för att avlägsna en person från polisens lokaler, om inte något annat följer av annan lagstiftning.
I 4 kap. 6 § 3 mom. och 7 § i strafflagen föreskrivs om excess i samband med användning av maktmedel.
4 kap.
Teknisk övervakning och rätt att få information
1 §
Teknisk övervakning och förutsättningar för sådan
Med teknisk övervakning avses fortlöpande eller upprepat iakttagande eller fortlöpande eller upprepad avlyssning av fordon, fordonsförare, fotgängare eller allmänheten med hjälp av en teknisk anordning samt automatisk upptagning av ljud eller bild.
Efter att på förhand ha informerat om saken får polisen företa teknisk övervakning på allmän plats eller väg, för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet, förebyggande av brott, identifiering av personer som är misstänkta för brott samt för bevakning av särskilda övervakningsobjekt.
2 §
Rätt att få information av myndigheter
Oberoende av tystnadsplikten har polisen på begäran av en polisman som hör till befälet rätt att för tjänsteuppdrag avgiftsfritt få behövlig information och handlingar av myndigheter och sammanslutningar som tillsatts för att sköta offentliga uppgifter, om inte överlämnande av informationen eller handlingarna till polisen eller användning av informationen som bevis uttryckligen har förbjudits eller begränsats i lag.
För att kunna avgöra om en körrätt, ett vapentillstånd eller ett annat tillstånd ska förbli i kraft har polisen på begäran av en polisman som hör till befälet rätt att av myndigheter och sammanslutningar som tillsatts för att sköta offentliga uppgifter och oberoende av tystnadsplikten få information om tillståndshavarens hälsotillstånd, bruk av berusningsmedel eller våldsamma beteende, om det finns grundad anledning att anta att tillståndshavaren inte längre uppfyller förutsättningarna för tillståndet.
Sekretessbelagd information som fåtts med stöd av 2 mom. får användas endast för bedömning av tillståndshavarens pålitlighet, lämplighet eller övriga förutsättningar för tillståndets giltighet och för bedömning av om tillståndsvillkoren är uppfyllda.
3 §
Rätt att få information av privata sammanslutningar och personer
Oberoende av att en sammanslutnings medlemmar, revisorer, verkställande direktör, styrelsemedlemmar eller arbetstagare är bundna av företags-, bank- eller försäkringshemlighet har polisen på begäran av en polisman som hör till befälet rätt att få information som behövs för förhindrande eller utredning av brott. Om ett viktigt allmänt eller enskilt intresse kräver det har polisen samma rätt att få information som behövs vid polisundersökning enligt 6 kap.
En polisman har i enskilda fall på begäran rätt att av teleföretag och av sammanslutningsabonnenter få kontaktuppgifter för teleadresser som inte är upptagna i en offentlig katalog eller information som specificerar en teleadress eller teleterminalutrustning, om informationen behövs för ett polisuppdrag. Polisen har motsvarande rätt att få information om utdelningsadresser av en sammanslutning som bedriver postverksamhet.
För sin tillståndsförvaltning har polisen rätt att få information av privata sammanslutningar och personer så som föreskrivs i 2 § 2 och 3 mom.
5 kap.
Hemliga metoder för inhämtande av information
Allmänna bestämmelser
1 §
Tillämpningsområde och definitioner
I detta kapitel föreskrivs om teleavlyssning, om inhämtande av information i stället för teleavlyssning, om teleövervakning, om inhämtande av basstationsuppgifter, om systematisk observation, om förtäckt inhämtande av information, om teknisk observation (teknisk avlyssning, optisk observation, teknisk spårning och teknisk observation av utrustning), om inhämtande av identifieringsuppgifter för teleadresser eller teleterminalutrustning, om täckoperationer, om bevisprovokation genom köp, om användning av informationskällor och om kontrollerade leveranser i syfte att förhindra, avslöja eller avvärja risk för brott. Dessa metoder för inhämtande av information kan användas i hemlighet för dem som de riktas mot.
Med förhindrande av brott avses åtgärder som syftar till att förhindra brott, försök till brott och förberedelse till brott, när det utifrån iakttagelser av en persons verksamhet eller utifrån annan information om en persons verksamhet finns grundad anledning att anta att personen i fråga kommer att göra sig skyldig till brott, samt åtgärder som syftar till att avbryta ett redan påbörjat brott eller begränsa den direkta skada eller fara som brottet medför.
Med avslöjande av brott avses åtgärder som syftar till att klarlägga om det för inledande av förundersökning finns en i 3 kap. 3 § 1 mom. i förundersökningslagen avsedd grund, när det utifrån iakttagelser av en persons verksamhet eller utifrån annan information om en persons verksamhet kan antas att ett brott har begåtts.
Vad som i detta kapitel föreskrivs om polisens eller en polismans rätt att använda hemliga metoder för inhämtande av information gäller med undantag för teleavlyssning, inhämtande av information i stället för teleavlyssning, täckoperationer, bevisprovokation genom köp och styrd användning av informationskällor även gränsbevakningsmyndigheterna, tullmyndigheterna och militärmyndigheterna enligt vad som särskilt föreskrivs i lag. Bestämmelser om Tullens rätt att för förhindrande av tullbrott genomföra täckoperationer, bevisprovokation genom köp och styrd användning av informationskällor finns i lagen om brottsbekämpning inom Tullen (623/2015). Täckoperationer och bevisprovokation genom köp för förhindrande av tullbrott genomförs av polisen på begäran av Tullen. Genom beslut av chefen för centralkriminalpolisen kan dock en täckoperation som genomförs uteslutande i datanät och bevisprovokation genom köp genomföras också av en tullman inom tullbrottsbekämpningen som särskilt utbildats för hemligt inhämtande av information. (22.5.2015/625)
I 10 kap. i tvångsmedelslagen föreskrivs om användning av hemliga tvångsmedel vid förundersökning av brott.
2 §
Förutsättningar för användning av hemliga metoder för inhämtande av information
En allmän förutsättning för användning av en hemlig metod för inhämtande av information är att man med den metoden kan antas få information som behövs för förhindrande, avslöjande eller avvärjande av risk för brott.
Utöver vad som nedan föreskrivs om särskilda förutsättningar för användning av hemliga metoder för inhämtande av information får teleavlyssning, inhämtande av information i stället för teleavlyssning, systematisk observation, teknisk avlyssning, optisk observation, teknisk spårning av personer, teknisk observation av utrustning, täckoperationer, bevisprovokation genom köp, styrd användning av informationskällor och kontrollerade leveranser användas bara om dessa metoder kan antas vara av synnerlig vikt för förhindrande eller avslöjande av ett brott. För täckoperationer och bevisprovokation genom köp förutsätts dessutom att metoden är nödvändig för att ett brott ska kunna förhindras eller avslöjas.
Användning av en hemlig metod för inhämtade av information ska avslutas inom den tid som anges i beslutet, om syftet med användningen har nåtts eller om det inte längre finns förutsättningar för att använda metoden.
3 § (9.11.2018/876)
Hemligt inhämtande av information för att avslöja brott
Metoderna i detta kapitel får användas när det gäller att avslöja följande brott:
1) äventyrande av Finlands suveränitet,
2) krigsanstiftan,
3) landsförräderi, grovt landsförräderi,
4) spioneri, grovt spioneri,
5) röjande av statshemlighet,
6) olovlig underrättelseverksamhet,
7) brott som begåtts i terroristiskt syfte enligt 34 a kap. 1 § 1 mom. 2–8 punkten eller 2 mom. i strafflagen,
8) brott avseende radiologiska vapen som begåtts i terroristiskt syfte,
9) förberedelse till brott som begås i terroristiskt syfte,
10) ledande av terroristgrupp,
11) främjande av en terroristgrupps verksamhet,
12) meddelande av utbildning för ett terroristbrott,
13) deltagande i utbildning för ett terroristbrott, om gärningen är så allvarlig att den förutsätter fängelsestraff,
14) rekrytering för ett terroristbrott,
15) finansiering av terrorism,
16) finansiering av terroristgrupp, om gärningen är så allvarlig att den förutsätter fängelsestraff,
17) resa i syfte att begå ett terroristbrott, om gärningen är så allvarlig att den förutsätter fängelsestraff.
4 §
Fortsatt hemligt inhämtande av information för utredning av brott
Om det under tiden för hemligt inhämtande av information som inletts för att förhindra eller avslöja brott framgår att det finns anledning att misstänka att ett brott om vilket inhämtas information har begåtts, får information för utredning av brottet dock inhämtas i ytterligare tre dygn med stöd av ett tillstånd enligt detta kapitel, dock högst så länge tillståndet är giltigt. Om det för utredningen av ett brott är behövligt att använda ett sådant hemligt tvångsmedel som avses i 10 kap. i tvångsmedelslagen, ska ärendet inom den nämnda tiden föras för avgörande till den myndighet som är behörig att besluta om användning av tvångsmedlet.
Inhämtande av information ur telenät
5 §
Teleavlyssning och dess förutsättningar
Med teleavlyssning avses att ett meddelande som tas emot av eller sänds från en viss teleadress eller teleterminalutrustning genom ett i 3 § 43 punkten i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation (917/2014) avsett allmänt kommunikationsnät eller ett därtill anslutet kommunikationsnät avlyssnas, upptas eller behandlas på något annat sätt för utredning av innehållet i meddelandet och de identifieringsuppgifter i anslutning till det som avses i 8 § i detta kapitel. Teleavlyssning får riktas endast mot meddelanden från eller meddelanden avsedda för en sådan person som med fog kan antas göra sig skyldig till ett brott som avses i 2 mom. (26.4.2019/581)
För att förhindra brott kan polisen ges tillstånd att rikta teleavlyssning mot en teleadress eller teleterminalutrustning som innehas eller sannolikt används av en person som på grund av sina yttranden eller hotelser eller sitt uppträdande med fog kan antas göra sig skyldig till
1) äventyrande av Finlands suveränitet,
2) krigsanstiftan,
3) landsförräderi, grovt landsförräderi,
4) spioneri, grovt spioneri,
5) röjande av statshemlighet,
6) olovlig underrättelseverksamhet,
7) brott som begåtts i terroristiskt syfte enligt 34 a kap. 1 § 1 mom. 2–8 punkten eller 2 mom. i strafflagen,
8) brott avseende radiologiska vapen som begåtts i terroristiskt syfte,
9) förberedelse till brott som begås i terroristiskt syfte,
10) ledande av terroristgrupp,
11) främjande av en terroristgrupps verksamhet,
12) meddelande av utbildning för ett terroristbrott,
13) deltagande i utbildning för ett terroristbrott, om gärningen är så allvarlig att den förutsätter fängelsestraff,
14) rekrytering för ett terroristbrott,
15) finansiering av terrorism,
16) finansiering av terroristgrupp, om gärningen är så allvarlig att den förutsätter fängelsestraff, eller
17) resa i syfte att begå ett terroristbrott, om gärningen är så allvarlig att den förutsätter fängelsestraff.
(9.11.2018/876)
Polisen kan dessutom beviljas tillstånd till teleavlyssning, om det är nödvändigt för att avvärja en allvarlig fara som omedelbart hotar liv eller hälsa.
KommunikationsmarknadsL 393/2003 har upphävts genom L 917/2014, se L om tjänster inom elektronisk kommunikation 917/2014.
6 §
Inhämtande av information i stället för teleavlyssning
Om det är sannolikt att meddelanden som avses i 5 § och dess identifieringsuppgifter inte längre är tillgängliga genom teleavlyssning, kan polisen för att förhindra brott beviljas tillstånd att inhämta informationen hos ett teleföretag eller en sammanslutningsabonnent, under de förutsättningar som anges i 5 §.
Om inhämtandet av information för utredning av innehållet i ett meddelande riktas mot en personlig teknisk anordning som lämpar sig för att sända och ta emot meddelanden och finns i direkt anslutning till en teleterminalutrustning eller mot förbindelsen mellan en sådan anordning och en teleterminalutrustning, kan polisen för att förhindra brott beviljas tillstånd till inhämtande av information i stället för teleavlyssning, om de förutsättningar som anges i 5 § finns.
7 §
Beslut om teleavlyssning och motsvarande inhämtande av information
Beslut om teleavlyssning och inhämtande av information i stället för teleavlyssning ska fattas av domstol på yrkande av en polisman som avses i 2 kap. 9 § 1 mom. 1 punkten i tvångsmedelslagen (anhållningsberättigad polisman) eller på yrkande av chefen eller en biträdande chef för skyddspolisen eller en avdelningschef, överinspektör eller inspektör vid skyddspolisen (polisman som hör till befälet vid skyddspolisen). (26.4.2019/581)
Tillstånd till teleavlyssning och till inhämtande av sådan information som avses i 6 § 2 mom. kan ges för högst en månad åt gången. (30.12.2013/1168)
I ett yrkande och i ett beslut om teleavlyssning och inhämtande av information i stället för teleavlyssning ska följande nämnas:
1) det brott som ligger till grund för åtgärden och den förmodade brottstidpunkten eller den fara som ligger till grund för åtgärden,
2) den person som med fog kan antas göra sig skyldig till det brott som avses i 1 punkten,
3) de fakta som misstanken mot personen och förutsättningarna för teleavlyssningen eller för inhämtandet av information i stället för teleavlyssning grundar sig på,
4) giltighetstiden med angivande av klockslag för tillståndet till teleavlyssning eller inhämtande av information enligt 6 § 2 mom.,
5) den teleadress eller teleterminalutrustning som åtgärden riktas mot,
6) den i 1 mom. avsedda polisman som leder och övervakar utförandet av teleavlyssningen eller inhämtandet av information i stället för teleavlyssning,
7) eventuella begränsningar och villkor för teleavlyssningen eller inhämtandet av information i stället för teleavlyssning.
(26.4.2019/581)
8 §
Teleövervakning och dess förutsättningar
Med teleövervakning avses att identifieringsuppgifter inhämtas om ett meddelande som har sänts från en teleadress eller teleterminalutrustning som är kopplad till ett kommunikationsnät som avses i 5 § eller som har mottagits till en sådan adress eller utrustning samt att uppgifter om en teleadress eller teleterminalutrustnings läge inhämtas eller att användningen av adressen eller utrustningen tillfälligt förhindras. Med identifieringsuppgifter avses sådana uppgifter om ett meddelande som kan förknippas med en i 3 § 7 punkten i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation avsedd användare eller med en i 30 punkten i den paragrafen avsedd abonnent och som behandlas i kommunikationsnäten för att överföra, distribuera eller tillhandahålla meddelanden. (26.4.2019/581)
För att förhindra brott kan polisen ges tillstånd att rikta teleövervakning mot en teleadress eller teleterminalutrustning som innehas eller sannolikt används av en person som på grund av sina yttranden eller hotelser, sitt uppträdande eller i övrigt med fog kan antas göra sig skyldig till
1) ett brott för vilket det föreskrivna strängaste straffet är fängelse i minst fyra år,
2) ett brott som begåtts med användning av en teleadress eller teleterminalutrustning och för vilket det föreskrivna strängaste straffet är fängelse i minst två år,
3) olovligt brukande som riktat sig mot ett automatiskt databehandlingssystem och som begåtts med användning av en teleadress eller teleterminalutrustning,
4) utnyttjande av en person som är föremål för sexhandel, lockande av barn i sexuella syften eller koppleri,
5) narkotikabrott,
6) förberedelse till brott som begås i terroristiskt syfte, deltagande i utbildning för ett terroristbrott, finansiering av terroristgrupp, resa i syfte att begå ett terroristbrott eller främjande av resa som görs i syfte att begå ett terroristbrott, eller
7) grovt tullredovisningsbrott.
(9.11.2018/876)
Polisen har trots 2 mom. rätt att utföra teleövervakning, om det för att avvärja fara som hotar liv eller hälsa är nödvändigt att sådan utförs omedelbart.
Polisen har rätt att kortvarigt hindra användning av teleadresser eller teleterminalutrustningar inom ett visst område. Åtgärden ska vara nödvändig för att avvärja allvarlig fara som hotar liv eller hälsa och den får inte orsaka större skada eller olägenhet än vad som är nödvändigt för utförande av uppdraget.
Polisen kan beviljas tillstånd att för utredning av dödsorsak enligt lagen om utredande av dödsorsak (459/1973) utföra teleövervakning av en teleadress eller teleterminalutrustning som en avliden haft i sin besittning, om det finns grundad anledning att anta att åtgärden resulterar i information som behövs för att dödsorsaken ska kunna utredas.
I 35 § i lagen om dataskydd vid elektronisk kommunikation föreskrivs om utlämnande av uppgifter till myndigheter som tar emot nödmeddelanden.
L om dataskydd vid elektronisk kommunikation 516/2004 har upphävts genom L 917/2014, se L om tjänster inom elektronisk kommunikation 917/2014.
9 § (9.11.2018/876)
Teleövervakning med samtycke av den som innehar en teleadress eller teleterminalutrustning
Med samtycke av den som innehar en teleadress eller teleterminalutrustning får polisen för att förhindra brott rikta teleövervakning mot adressen eller utrustningen, om någon på grund av sina yttranden eller sitt uppträdande i övrigt med fog kan antas göra sig skyldig till
1) ett brott för vilket det föreskrivna strängaste straffet är fängelse i minst två år,
2) ett brott som medför att teleadressen eller teleterminalutrustningen obehörigen innehas av någon annan,
3) brott mot besöksförbud, ofog som avses i 17 kap. 13 § 2 punkten i strafflagen eller brott mot kommunikationsfrid som avses i 24 kap. 1 a § i den lagen, om brottet begås genom användning av teleadressen eller teleterminalutrustningen,
4) något annat än ett i 3 punkten avsett brott som begås genom användning av teleadressen eller teleterminalutrustningen,
5) främjande av resa som görs i syfte att begå ett terroristbrott, eller
6) utnyttjande av person som är föremål för sexhandel.
10 §
Beslut om teleövervakning
Beslut om teleövervakning enligt 8 § 2 och 5 mom. samt 9 § 1, 4 och 5 punkten och om teleövervakning i de fall som avses i 3 § ska fattas av domstol på yrkande av en anhållningsberättigad polisman eller en polisman som hör till befälet vid skyddspolisen. (26.4.2019/581)
Om ett ärende som gäller annan i 1 mom. avsedd teleövervakning än sådan som avses i 3 § inte tål uppskov, får en anhållningsberättigad polisman eller en polisman som hör till befälet vid skyddspolisen besluta om teleövervakning till dess att domstolen har avgjort yrkandet om beviljande av tillstånd. Ärendet ska föras till domstol så snart det är möjligt, dock senast 24 timmar efter det att metoden började användas. (26.4.2019/581)
Chefen för centralkriminalpolisen, chefen för skyddspolisen eller chefen för en polisinrättning ska besluta om teleövervakning som avses i 8 § 4 mom. Om ärendet inte tål uppskov, får en anhållningsberättigad polisman eller en polisman som hör till befälet vid skyddspolisen besluta om teleövervakningen till dess att chefen för centralkriminalpolisen, chefen för skyddspolisen eller chefen för en polisinrättning har avgjort ärendet om teleövervakning. Ärendet ska föras till nämnda polisman för avgörande så snart det är möjligt, dock senast 24 timmar efter det att metoden började användas. (26.4.2019/581)
En anhållningsberättigad polisman eller en polisman som hör till befälet vid skyddspolisen ska besluta om teleövervakning som avses i 8 § 3 mom. och 9 § 2 och 3 punkten. (26.4.2019/581)
Tillstånd kan ges och beslut fattas för högst en månad åt gången, och kan även gälla en bestämd tidsperiod som föregått tillståndet eller beslutet. Tidsperioden kan vara längre än en månad. (30.12.2013/1168)
I ett yrkande och i ett beslut om teleövervakning ska följande nämnas:
1) det brott som ligger till grund för åtgärden och den förmodade brottstidpunkten eller den fara som ligger till grund för åtgärden,
2) den person som med fog kan antas göra sig skyldig till det brott som avses i 1 punkten,
3) de fakta som misstanken mot personen och förutsättningarna för teleövervakning grundar sig på,
4) samtycke, om detta är ett villkor för teleövervakningen,
5) tillståndets giltighetstid med angivande av klockslag,
6) den teleadress eller teleterminalutrustning som åtgärden riktas mot,
7) den polisman som leder och övervakar utförandet av teleövervakningen och som avses i 7 § 1 mom.,
8) eventuella begränsningar och villkor för teleövervakningen.
(26.4.2019/581)
11 §
Inhämtande av basstationsuppgifter och dess förutsättningar
Med inhämtande av basstationsuppgifter avses inhämtande av information om teleterminalutrustningar och teleadresser som redan är eller kommer att bli registrerade i ett telesystem via en viss basstation.
Polisen kan beviljas tillstånd att inhämta basstationsuppgifter som är relevanta för förhindrande av brott som avses i 8 § 2 punkten.
Polisen har dessutom rätt att inhämta basstationsuppgifter om det är nödvändigt för att avvärja en fara som hotar liv eller hälsa.
12 §
Beslut om inhämtande av basstationsuppgifter
Beslut om inhämtande av basstationsuppgifter ska fattas av domstol på yrkande av en anhållningsberättigad polisman eller en polisman som hör till befälet vid skyddspolisen. Om ärendet inte tål uppskov, får en anhållningsberättigad polisman eller en polisman som hör till befälet vid skyddspolisen besluta om inhämtande av basstationsuppgifter till dess att domstolen har avgjort yrkandet om beviljande av tillstånd. Ärendet ska föras till domstol så snart det är möjligt, dock senast 24 timmar efter det att metoden började användas. (26.4.2019/581)
Tillstånd beviljas för en viss tidsperiod.
I ett yrkande och i ett beslut om inhämtande av basstationsuppgifter ska följande nämnas:
1) det brott som ligger till grund för åtgärden och den förmodade brottstidpunkten eller den fara som ligger till grund för åtgärden,
2) de fakta som ligger till grund för förutsättningarna för inhämtande av basstationsuppgifter,
3) den tidsperiod som tillståndet gäller,
4) vilken basstation tillståndet gäller,
5) den polisman som leder och övervakar inhämtandet av basstationsuppgifter och som avses i 7 § 1 mom.,
6) eventuella begränsningar och villkor för inhämtandet av basstationsuppgifter.
(26.4.2019/581)
Systematisk observation, förtäckt inhämtande av information och teknisk observation
13 §
Systematisk observation och dess förutsättningar
Med observation avses iakttagande av en viss person i hemlighet i syfte att inhämta information. Vid observation får en kamera eller någon annan motsvarande teknisk anordning trots 24 kap. 6 § i strafflagen användas för att göra eller uppta visuella iakttagelser. (30.12.2013/1168)
Med systematisk observation avses annan än kortvarig observation av en person som med fog kan antas göra sig skyldig till ett brott.
Polisen får för att förhindra brott systematiskt observera en person som avses i 2 mom., om det finns grundad anledning att misstänka att denne gör sig skyldig till ett brott för vilket det föreskrivna strängaste straffet är fängelse i minst två år eller till stöld, häleribrott eller främjande av resa som görs i syfte att begå ett terroristbrott. (9.11.2018/876)
Observation enligt denna paragraf får inte riktas mot utrymmen som används för stadigvarande boende. Tekniska anordningar får inte användas vid observation eller systematisk observation riktad mot hemfridsskyddade platser enligt 24 kap. 11 § i strafflagen. (30.12.2013/1168)
14 §
Beslut om systematisk observation
Beslut om systematisk observation ska fattas av en anhållningsberättigad polisman eller av en polisman som hör till befälet vid skyddspolisen. (26.4.2019/581)
Beslut om systematisk observation får fattas för högst sex månader åt gången.
Beslutet om systematisk observation ska fattas skriftligen. I beslutet ska följande nämnas:
1) det brott som ligger till grund för åtgärden samt brottstidpunkten,
2) den person som med fog kan antas begå det brott som avses i 1 punkten,
3) de fakta som misstanken mot personen och den systematiska observationen grundar sig på,
4) tillståndets giltighetstid,
5) den polisman som leder och övervakar genomförandet av den systematiska observationen och som avses i 7 § 1 mom.,
6) eventuella begränsningar och villkor för den systematiska observationen.
(26.4.2019/581)
15 §
Förtäckt inhämtande av information och dess förutsättningar
Med förtäckt inhämtande av information avses inhämtande av information genom kortvarig interaktion med en viss person där falska, vilseledande eller förtäckta uppgifter används för att hemlighålla polismannens uppdrag.
Polisen får för att förhindra brott använda förtäckt inhämtande av information, om det på grund av en persons yttranden eller uppträdande i övrigt med fog finns anledning att anta att denne kommer att göra sig skyldig till
1) ett brott för vilket det föreskrivna strängaste straffet är fängelse i minst fyra år,
2) utnyttjande av en person som är föremål för sexhandel, eller koppleri,
3) narkotikabrott,
4) förberedelse till brott som begås i terroristiskt syfte, eller, om gärningen är så allvarlig att den förutsätter fängelsestraff, deltagande i utbildning för ett terroristbrott, finansiering av terroristgrupp eller resa i syfte att begå ett terroristbrott,
5) grovt tullredovisningsbrott, eller
6) stöld eller häleri som hänför sig till planmässig, organiserad, yrkesmässig, fortsatt eller upprepad brottslig verksamhet.
(11.11.2016/921)
Förtäckt inhämtande av information är inte tillåtet i bostäder ens med bostadsinnehavarens medverkan. (30.12.2013/1168)
16 §
Beslut om förtäckt inhämtande av information
Beslut om förtäckt inhämtande av information ska fattas av chefen för centralkriminalpolisen, chefen för skyddspolisen eller chefen för en polisinrättning eller av en för uppdraget förordnad sådan anhållningsberättigad polisman eller polisman som hör till befälet vid skyddspolisen som särskilt utbildats för hemligt inhämtande av information. (26.4.2019/581)
Beslut om förtäckt inhämtande av information ska fattas skriftligen. I beslutet ska följande nämnas:
1) åtgärden och dess syfte tillräckligt specificerat,
2) den polisenhet som ska genomföra det förtäckta inhämtandet av information och den polisman som ansvarar för uppdraget,
3) det brott som ligger till grund för åtgärden,
4) den person som det förtäckta inhämtandet av information riktas mot,
5) de fakta som ligger till grund för brottsmisstanken,
6) den planerade tidpunkten för genomförandet av åtgärden,
7) eventuella begränsningar och villkor för det förtäckta inhämtandet av information.
Vid förändrade omständigheter ska beslutet vid behov ses över.
17 §
Teknisk avlyssning och dess förutsättningar
Med teknisk avlyssning avses att en viss persons samtal eller meddelande som inte är avsett för utomstående och i vilket avlyssnaren inte deltar, trots 24 kap. 5 § i strafflagen avlyssnas, upptas eller behandlas på något annat sätt med hjälp av en teknisk anordning, metod eller programvara i syfte att ta reda på innehållet i samtalet eller meddelandet eller utreda deltagarna eller en i 4 mom. avsedd persons verksamhet.
Teknisk avlyssning får inte riktas mot utrymmen som används för stadigvarande boende.
Polisen får i syfte att förhindra brott rikta teknisk avlyssning mot en person som befinner sig utanför ett utrymme som används för stadigvarande boende. Polisen kan också beviljas tillstånd att rikta teknisk avlyssning mot en person som befinner sig i en myndighetslokal och som berövats sin frihet på grund av brott. Avlyssningen kan riktas mot utrymmen eller platser där det kan antas att den person som inhämtandet av information gäller sannolikt befinner sig eller som denne besöker.
En förutsättning för teknisk avlyssning är dessutom att personen i fråga på grund av sina yttranden eller hotelser, sitt uppträdande eller i övrigt med fog kan antas göra sig skyldig till
1) ett brott för vilket det föreskrivna strängaste straffet är fängelse i minst fyra år,
2) narkotikabrott,
3) förberedelse till brott som begås i terroristiskt syfte, eller, om gärningen är så allvarlig att den förutsätter fängelsestraff, deltagande i utbildning för ett terroristbrott, finansiering av terroristgrupp eller resa i syfte att begå ett terroristbrott, eller
4) grovt tullredovisningsbrott.
(11.11.2016/921)
Polisen har trots 2 mom. alltid rätt att utföra teknisk avlyssning, om det är nödvändigt för att en polisåtgärd tryggt ska kunna vidtas eller sådan överhängande fara avvärjas som hotar den persons liv eller hälsa som vidtar åtgärden eller den persons liv eller hälsa som ska gripas eller skyddas.
18 §
Beslut om teknisk avlyssning
Beslut om teknisk avlyssning som riktas mot en person som berövats sin frihet på grund av brott ska fattas av domstolen på yrkande av en anhållningsberättigad polisman.
Beslut om teknisk avlyssning som avses i 17 § 5 mom. och om annan än i 1 mom. avsedd teknisk avlyssning ska fattas av en anhållningsberättigad polisman eller av en polisman som hör till befälet vid skyddspolisen. (26.4.2019/581)
Tillstånd kan ges och beslut fattas för högst en månad åt gången.
I ett yrkande och i ett beslut om teknisk avlyssning ska följande nämnas:
1) det brott som ligger till grund för åtgärden och den förmodade brottstidpunkten eller den fara som ligger till grund för åtgärden,
2) den person som med fog kan antas göra sig skyldig till det brott som avses i 1 punkten,
3) de fakta som misstanken mot personen och förutsättningarna för den tekniska avlyssningen grundar sig på,
4) tillståndets giltighetstid med angivande av klockslag,
5) det utrymme eller den plats av annat slag som avlyssningen riktas mot,
6) den polisman som leder och övervakar genomförandet av den tekniska avlyssningen och som avses i 7 § 1 mom.,
7) eventuella begränsningar och villkor för den tekniska avlyssningen.
(26.4.2019/581)
19 §
Optisk observation och dess förutsättningar
Med optisk observation avses att man trots 24 kap. 6 § i strafflagen iakttar eller gör upptagningar av en viss person eller av ett utrymme eller någon annan plats med en kamera eller andra utplacerade tekniska anordningar, metoder eller programvaror.
Optisk observation får inte riktas mot ett utrymme som används för stadigvarande boende.
För att förhindra brott har polisen rätt att rikta optisk observation mot personer utanför utrymmen som används för stadigvarande boende. Polisen kan ges tillstånd att rikta optisk observation också mot personer som befinner sig i en myndighetslokal och som berövats sin frihet på grund av brott. Optisk observation får riktas mot utrymmen eller platser som det på sannolika grunder kan antas att den person som inhämtandet av information gäller befinner sig i eller på eller besöker.
En förutsättning för optisk observation av hemfridsskyddade utrymmen och andra platser som avses i 24 kap. 11 § i strafflagen och av personer som berövats sin frihet på grund av brott är att personen i fråga på grund av sina yttranden eller hotelser, sitt uppträdande eller annars med fog kan antas göra sig skyldig till ett brott som avses i 17 § 4 mom. En förutsättning för annan optisk observation är att personen med fog kan antas göra sig skyldig till ett brott för vilket det föreskrivna strängaste straffet än fängelse i minst ett år.
Polisen har trots 2 mom. alltid rätt att utföra optisk observation, om det är nödvändigt för att en polisåtgärd tryggt ska kunna vidtas eller sådan överhängande fara avvärjas som hotar den persons liv eller hälsa som vidtar åtgärden eller den persons liv eller hälsa som ska gripas eller skyddas.
20 §
Beslut om optisk observation
Beslut om optisk observation ska fattas av domstol på yrkande av en anhållningsberättigad polisman eller en polisman som hör till befälet vid skyddspolisen, om observationen riktas mot ett sådant hemfridsskyddat utrymme eller en annan plats som avses i 24 kap. 11 § i strafflagen eller mot en person som berövats sin frihet på grund av brott. (26.4.2019/581)
Beslut om optisk observation som avses i 19 § 5 mom. och om annan än i 1 mom. avsedd optisk observation ska fattas av en anhållningsberättigad polisman eller av en polisman som hör till befälet vid skyddspolisen. (26.4.2019/581)
Tillstånd kan ges och beslut fattas för högst en månad åt gången.
I ett yrkande och i ett beslut om optisk observation ska följande nämnas:
1) det brott som ligger till grund för åtgärden och den förmodade brottstidpunkten eller den fara som ligger till grund för åtgärden,
2) den person som med fog kan antas göra sig skyldig till det brott som avses i 1 punkten,
3) de fakta som misstanken mot personen och förutsättningarna för den optiska observationen grundar sig på,
4) tillståndets giltighetstid med angivande av klockslag,
5) det utrymme eller den plats av annat slag som observationen riktas mot,
6) den polisman som leder och övervakar genomförandet av den optiska observationen och som avses i 7 § 1 mom.,
7) eventuella begränsningar och villkor för den optiska observationen.
(26.4.2019/581)
21 §
Teknisk spårning och dess förutsättningar
Med teknisk spårning avses att förflyttning av föremål, ämnen eller egendom spåras med hjälp av radiosändare som fästs eller som redan finns på objektet eller med hjälp av någon annan liknande teknisk anordning, metod eller programvara.
Polisen får för att förhindra brott rikta teknisk spårning mot föremål, ämnen eller egendom som är föremål för ett brott eller som en person antas inneha eller använda, om det på grund av dennes yttranden eller hotelser, uppträdande eller annars med fog kan antas att personen i fråga kommer att göra sig skyldig till ett brott för vilket det föreskrivna strängaste straffet är fängelse i minst ett år.
Om syftet med teknisk spårning är att följa hur en person förflyttar sig genom att en spårningsanordning fästs i de kläder som denne bär eller i ett föremål som han eller hon bär med sig (teknisk spårning av en person), får åtgärden genomföras bara om personen i fråga med fog kan antas begå ett brott som avses i 17 § 4 mom.
Polisen har dessutom rätt att utföra teknisk spårning om det är nödvändigt för att en polisåtgärd tryggt ska kunna vidtas eller sådan överhängande fara avvärjas som hotar den persons liv eller hälsa som vidtar åtgärden eller en persons liv eller hälsa som ska gripas eller skyddas.
22 §
Beslut om teknisk spårning
Beslut om teknisk spårning av en person ska fattas av domstol på yrkande av en anhållningsberättigad polisman eller en polisman som hör till befälet vid skyddspolisen. Om ärendet inte tål uppskov, får en anhållningsberättigad polisman eller en polisman som hör till befälet vid skyddspolisen besluta om sådan spårning till dess att domstolen har avgjort yrkandet om beviljande av tillstånd. Ärendet ska föras till domstol så snart det är möjligt, dock senast 24 timmar efter det att metoden började användas. (26.4.2019/581)
Beslut om teknisk spårning som avses i 21 § 4 mom. och om annan än i 1 mom. avsedd teknisk spårning ska fattas av en anhållningsberättigad polisman eller av en polisman som hör till befälet vid skyddspolisen. (26.4.2019/581)
Tillstånd kan ges och beslut fattas för högst sex månader åt gången. (30.12.2013/1168)
I ett yrkande och i ett beslut om teknisk spårning ska följande nämnas:
1) det brott som ligger till grund för åtgärden och den förmodade brottstidpunkten eller den fara som ligger till grund för åtgärden,
2) den person som med fog kan antas göra sig skyldig till det brott som avses i 1 punkten,
3) de fakta som misstanken mot personen och förutsättningarna för den tekniska spårningen grundar sig på,
4) tillståndets giltighetstid med angivande av klockslag,
5) det föremål, det ämne eller den egendom som spårningen riktas mot,
6) den polisman som leder och övervakar genomförandet av den tekniska spårningen och som avses i 7 § 1 mom.,
7) eventuella begränsningar och villkor för den tekniska spårningen.
(26.4.2019/581)
23 §
Teknisk observation av utrustning och dess förutsättningar
Med teknisk observation av utrustning avses att en funktion, informationsinnehållet eller identifieringsuppgifterna i en dator eller i en liknande teknisk anordning eller i dess programvara på något annat sätt än enbart genom sinnesförnimmelser observeras, upptas eller behandlas på något annat sätt för att utreda omständigheter som är av betydelse för förebyggande av ett brott.
Genom teknisk observation av utrustning får information om innehållet i ett meddelande som förmedlas eller om identifieringsuppgifter som avses i 8 § inte inhämtas. (26.4.2019/581)
Polisen kan för förhindrande av brott ges tillstånd till att utföra teknisk observation av utrustning, om det på grund av en persons yttranden, hotelser, uppträdande eller annars med fog kan antas att denne kommer att göra sig skyldig till ett brott som avses i 17 § 4 mom. Polisen får rikta teknisk observation av utrustning mot en dator eller en liknande teknisk anordning som personen i fråga sannolikt använder, eller mot dess programvara.
24 §
Beslut om teknisk observation av utrustning
Beslut om teknisk observation av utrustning ska fattas av domstol på yrkande av en anhållningsberättigad polisman eller en polisman som hör till befälet vid skyddspolisen. Om ärendet inte tål uppskov, får en anhållningsberättigad polisman eller en polisman som hör till befälet vid skyddspolisen besluta om teknisk observation av utrustning till dess att domstolen har avgjort yrkandet om beviljande av tillstånd. Ärendet ska föras till domstol så snart det är möjligt, dock senast 24 timmar efter det att metoden började användas. (26.4.2019/581)
Tillstånd kan meddelas för högst en månad åt gången.
I ett yrkande och i ett beslut om teknisk observation av utrustning ska följande nämnas:
1) det brott som ligger till grund för åtgärden samt brottstidpunkten,
2) den person som med fog kan antas göra sig skyldig till det brott som avses i 1 punkten,
3) de fakta som misstanken mot personen och förutsättningarna för den tekniska observationen av utrustning grundar sig på,
4) tillståndets giltighetstid med angivande av klockslag,
5) den tekniska anordning eller programvara som åtgärden riktas mot,
6) den polisman som leder och övervakar genomförandet av den tekniska observationen av utrustning och som avses i 7 § 1 mom.,
7) eventuella begränsningar och villkor för den tekniska observationen av utrustning.
(26.4.2019/581)
25 §
Inhämtande av identifieringsuppgifter för teleadresser eller teleterminalutrustning
För att förhindra brott får polisen med en teknisk anordning inhämta identifieringsuppgifter för teleadresser eller teleterminalutrustning, när det är fråga om brott för vilket det föreskrivna strängaste straffet är fängelse i minst ett år.
För inhämtande av de uppgifter som avses i 1 mom. får polisen bara använda sådana tekniska anordningar som endast kan användas för identifiering av teleadresser och teleterminalutrustningar. Kommunikationsverket ska kontrollera att de tekniska anordningarna uppfyller kraven enligt detta moment och att de inte på grund av sina egenskaper orsakar skadliga störningar i ett allmänt kommunikationsnäts anordningar eller tjänster.
Beslut om inhämtande av identifieringsuppgifter för teleadresser och teleterminalutrustning ska fattas av en anhållningsberättigad polisman eller av en polisman som hör till befälet vid skyddspolisen. (26.4.2019/581)
26 §
Installation och avinstallation av anordningar, metoder eller programvara
En polisman har rätt att fästa en anordning, metod eller programvara som används för teknisk observation på föremål, ämnen, egendom, i utrymmen och andra platser eller informationssystem som åtgärden riktas mot, om det behövs för observationen. För att installera, ta i bruk och avinstallera anordningen, metoden eller programvaran har polismannen då rätt att i hemlighet ta sig in i ett ovan nämnt utrymme eller på en ovan nämnd plats eller i ett ovan nämnt informationssystem samt att kringgå, låsa upp eller på något annat motsvarande sätt tillfälligt passera eller störa objektens eller informationssystemens säkerhetssystem. Det föreskrivs särskilt om husrannsakan.
Anordningar, metoder och programvara som används för teknisk observation får installeras i utrymmen som används för stadigvarande boende endast om domstolen har gett tillstånd till det på yrkande av en anhållningsberättigad polisman eller om installationen är nödvändig i sådana fall som avses i 17 § 5 mom., 19 § 5 mom. eller 21 § 4 mom.
27 §
Observation och teknisk observation som utförs av främmande staters tjänstemän
En i artikel 41 i Schengenkonventionen avsedd behörig tjänsteman i en stat som tillämpar Schengenregelverket har, enligt vad som föreskrivs i Schengenregelverket som är bindande för Finland, rätt att fortsätta observation eller teknisk observation av en person på finskt territorium i syfte att utreda brott, om observationen eller den tekniska observationen har påbörjats på tjänstemannens eget lands territorium. Dessutom förutsätts att en finländsk polisman eller, inom ramen för sin behörighet, en finländsk gränsbevakningsman eller tullman inte omedelbart kan fortsätta observationen eller den tekniska observationen på finskt territorium.
Vid observation får användas tekniska anordningar som en finländsk polisman har rätt att använda i enlighet med bestämmelserna om teknisk observation. Observationen och den tekniska observationen ska rapporteras till den polisinrättning inom vars område den huvudsakligen har utförts.
Täckoperationer och bevisprovokation genom köp
28 §
Täckoperationer och förutsättningar för sådana
Med täckoperation avses planmässigt inhämtande av information om en viss person eller dennes verksamhet genom infiltration, där falska, vilseledande eller förtäckta uppgifter eller registeranteckningar används eller falska handlingar framställs eller används för att förvärva förtroende som behövs för inhämtandet av information eller för att förhindra att inhämtandet av information avslöjas.
För att förhindra brott får polisen rikta en täckoperation mot en person som på grund av sina yttranden eller sitt uppträdande i övrigt med fog kan antas komma att göra sig skyldig eller medverka till något annat i 10 kap. 3 § i tvångsmedelslagen avsett brott än grovt ordnande av olaglig inresa eller grovt tullredovisningsbrott, eller som med fog kan antas komma att göra sig skyldig eller medverka till ett brott som avses i 17 kap. 18 § 1 mom. 1 punkten i strafflagen. En förutsättning är dessutom att inhämtandet av information måste anses vara behövligt på grund av att den brottsliga verksamheten är planmässig, organiserad eller yrkesmässig eller på grund av att det kan antas att den fortsätter eller upprepas. (30.12.2013/1168)
Polisen får rikta en datanätsbaserad täckoperation mot en person, om det på grund av personens yttranden eller uppträdande i övrigt med fog kan antas att denne kommer att göra sig skyldig till ett brott för vilket det föreskrivna strängaste straffet är fängelse i minst två år eller om det är fråga om ett brott som avses i 17 kap. 19 § i strafflagen.
En täckoperation får företas i en bostad endast om tillträdet till eller vistelsen i bostaden sker under aktiv medverkan av den som använder bostaden. Det föreskrivs särskilt om husrannsakan.
29 §
Brottsförbud
En polisman som företar en täckoperation får inte begå brott eller ta initiativ till ett brott.
Om en polisman som företar en täckoperation begår en trafikförseelse, en ordningsförseelse eller något annat jämförbart brott för vilket det föreskrivna straffet är ordningsbot, går polismannen fri från straffansvar, om gärningen har varit nödvändig för att syftet med täckoperationen ska nås eller för att inhämtandet av information inte ska avslöjas.
30 §
Deltagande i en organiserad kriminell sammanslutnings verksamhet och i kontrollerade leveranser
Om en polisman som företar en täckoperation under sitt deltagande i en organiserad kriminell sammanslutnings verksamhet skaffar lokaler, fordon eller andra sådana hjälpmedel, transporterar personer, föremål eller ämnen, sköter ekonomiska angelägenheter eller bistår den kriminella sammanslutningen på andra med dessa jämförbara sätt, går denne fri från straffansvar, om det på synnerligen giltiga skäl har kunnat antas att
1) åtgärden genomförs också utan polismannens medverkan,
2) polismannens verksamhet inte äventyrar eller skadar någons liv, hälsa eller frihet eller orsakar betydande fara för eller skada på egendom, och
3) biståndet avsevärt främjar möjligheterna att uppnå syftet med täckoperationen.
En polisman som företar en täckoperation får delta i ombesörjandet av en försändelse som är föremål för en kontrollerad leverans enligt 43 §, om deltagandet avsevärt främjar möjligheterna att uppnå syftet med leveransen.
31 §
Framställning om och plan för en täckoperation
I en framställning om täckoperation ska följande nämnas:
1) den som föreslagit åtgärden,
2) den person, tillräckligt specificerad, som är föremål för inhämtandet av information,
3) det brott, tillräckligt specificerat, som ligger till grund för åtgärden,
4) syftet med täckoperationen,
5) behovet av täckoperationen,
6) övriga uppgifter som behövs för att bedöma förutsättningarna för täckoperationen.
Över genomförandet av en täckoperation ska en sådan skriftlig plan göras upp som innehåller väsentlig och tillräckligt detaljerad information för beslutsfattandet om och genomförandet av täckoperationen. Vid förändrade omständigheter ska planen vid behov ses över.
32 §
Beslut om en täckoperation
Beslut om en täckoperation ska fattas av chefen för centralkriminalpolisen eller chefen för skyddspolisen. Beslut om en täckoperation som genomförs uteslutande i datanät ska fattas av chefen för centralkriminalpolisen, chefen för skyddspolisen eller chefen för en polisinrättning eller av en för uppdraget förordnad sådan anhållningsberättigad polisman eller polisman som hör till befälet vid skyddspolisen som särskilt utbildats för hemligt inhämtande av information. (26.4.2019/581)
Beslut om en täckoperation kan meddelas för högst sex månader åt gången.
Beslut om en täckoperation ska fattas skriftligen. I beslutet ska följande nämnas:
1) den som föreslagit åtgärden,
2) den polisenhet som genomför täckoperationen och den polisman som ansvarar för genomförandet av täckoperationen,
3) identifikationsuppgifterna för de polismän som genomför täckoperationen,
4) det brott som ligger till grund för inhämtandet av information,
5) den som är föremål för täckoperationen och som med fog kan antas begå det brott som avses i 4 punkten,
6) de fakta som brottsmisstanken och förutsättningarna för täckoperationen grundar sig på,
7) täckoperationens syfte och genomförandeplan,
8) beslutets giltighetstid,
9) huruvida åtgärder enligt 30 § får utföras inom ramen för täckoperationen, de fakta som åtgärderna grundar sig på samt eventuella begränsningar och villkor för täckoperationen.
Vid förändrade förhållanden ska beslutet vid behov ses över. Beslut om avslutande av en täckoperation ska fattas skriftligen.
33 §
Beslut om förutsättningarna för täckoperation
Om avsikten är att information som fåtts genom en täckoperation används i rättegång såsom en utredning till stöd för att någon är skyldig, ska den polisman som fattat beslut om täckoperationen låta domstolen avgöra om det fanns sådana förutsättningar för en täckoperation som avses i 28 § 2 mom. eller om det var fråga om en täckoperation i sådana fall som avses i 3 §.
34 §
Utvidgad täckoperation
Om det under en täckoperation framgår att det med fog kan antas att den person som är föremål för täckoperationen utöver det brott som ligger till grund för operationen kommer att begå ett annat brott som avses i 28 § 2 mom., med direkt anknytning till det första brottet, och som omedelbart måste förhindras med en täckoperation, får den polisman som företar täckoperationen utvidga operationen till att omfatta också förhindrande av det brottet. Frågan om utvidgning av täckoperationen ska dock utan ogrundat dröjsmål och senast tre dygn från det att inhämtandet av information inleddes hänskjutas till den polisman som beslutat om täckoperationen.
Om det under en täckoperation framgår att det med fog kan antas att en annan person än den som är föremål för täckoperationen begår ett brott som avses i 28 § 2 mom. och mot vilken det omedelbart bör riktas en täckoperation för att förhindra brottet, får den polisman som företar täckoperationen utvidga operationen också till den personen. Frågan om utvidgning av täckoperationen ska dock utan ogrundat dröjsmål och senast tre dygn från det att inhämtandet av information inleddes hänskjutas till den polisman som beslutat om täckoperationen.
35 §
Bevisprovokation genom köp och dess förutsättningar
Med bevisprovokation genom köp avses ett köpeanbud eller ett köp av ett föremål, ett ämne, egendom eller en tjänst som polisen för att förhindra ett brott gör i syfte att ta om hand eller påträffa ett föremål, ett ämne eller egendom som har samband med det brott som ska förhindras. En förutsättning för köp av annat än ett provparti är att köpet är nödvändigt för genomförandet av bevisprovokation genom köp.
Polisen får i syfte att förhindra brott genomföra bevisprovokation genom köp, om det är fråga om ett brott för vilket det föreskrivna strängaste straffet är fängelse i minst två år eller stöld eller häleribrott och det är sannolikt att något av de mål som nämns i 1 mom. kan uppnås genom bevisprovokationen.
Den som genomför bevisprovokation genom köp får utföra bara sådant inhämtande av information som är nödvändigt för genomförandet av bevisprovokationen. Bevisprovokationen genom köp ska genomföras så att den inte får den person som är föremål för åtgärden eller någon annan att begå ett brott som denne inte annars skulle begå.
Bevisprovokation genom köp är tillåten i en bostad bara om tillträdet till eller vistelsen i bostaden sker under aktiv medverkan av den som använder bostaden. Det föreskrivs särskilt om husrannsakan.
36 §
Beslut om bevisprovokation genom köp
Beslut om bevisprovokation genom köp ska fattas av chefen för centralkriminalpolisen eller chefen för skyddspolisen. Beslut om bevisprovokation genom köp som gäller säljanbud uteslutande till allmänheten får fattas också av en för uppdraget förordnad sådan anhållningsberättigad polisman eller polisman som hör till befälet vid skyddspolisen som särskilt utbildats för hemligt inhämtande av information. (26.4.2019/581)
Beslut om bevisprovokation genom köp kan meddelas för högst två månader åt gången.
Beslut om bevisprovokation genom köp ska fattas skriftligen. I beslutet ska följande nämnas:
1) det brott som ligger till grund för åtgärden,
2) den person som är föremål för bevisprovokationen,
3) de fakta som brottsmisstanken och förutsättningarna för bevisprovokationen grundar sig på,
4) de föremål, de ämnen, den egendom eller de tjänster som är föremål för bevisprovokationen,
5) syftet med bevisprovokationen,
6) beslutets giltighetstid,
7) den anhållningsberättigade polisman eller till befälet vid skyddspolisen hörande polisman som leder och övervakar genomförandet av bevisprovokationen,
8) eventuella begränsningar och villkor för bevisprovokationen.
(26.4.2019/581)
37 §
Plan för genomförande av bevisprovokation genom köp
Över genomförandet av bevisprovokation genom köp ska det upprättas en skriftlig plan, om detta behövs med hänsyn till operationens omfattning eller andra motsvarande skäl.
Vid förändrade omständigheter ska planen för genomförande av bevisprovokationen vid behov ses över.
38 §
Beslut om genomförande av bevisprovokation genom köp
Beslut om genomförande av bevisprovokation genom köp ska fattas skriftligen. Beslutet ska fattas av en sådan anhållningsberättigad polisman eller polisman som hör till befälet vid skyddspolisen som särskilt utbildats för hemligt inhämtande av information och som ansvarar för genomförandet av bevisprovokationen. (26.4.2019/581)
I beslutet ska följande nämnas:
1) den polisman som beslutat om bevisprovokationen samt beslutets datum och innehåll,
2) den polisenhet som genomför bevisprovokationen,
3) identifikationsuppgifterna för de polismän som genomför bevisprovokationen,
4) hur det har säkerställts att bevisprovokationen inte får den som är föremål för åtgärden eller någon annan att begå ett brott som denne annars inte skulle begå,
5) eventuella begränsningar och villkor för bevisprovokationen.
(30.12.2013/1168)
Om åtgärden inte tål uppskov, behöver ett beslut som avses i 2 mom. inte upprättas i skriftlig form före bevisprovokationen. Beslutet ska dock upprättas i skriftlig form utan dröjsmål efter bevisprovokationen.
Vid förändrade omständigheter ska beslutet om genomförande av bevisprovokationen vid behov ses över.
39 §
Säkerheten för en polisman vid förtäckt inhämtande av information, en täckoperation och vid bevisprovokation genom köp
En anhållningsberättigad polisman eller en polisman som hör till befälet vid skyddspolisen får besluta att en polisman som ska genomföra förtäckt inhämtande av information, en täckoperation eller bevisprovokation genom köp ska förses med en teknisk anordning som möjliggör avlyssning och observation, om utrustningen är motiverad för att polismannens säkerhet ska kunna tryggas. (26.4.2019/581)
Avlyssningen och observationen får upptas. Upptagningarna ska utplånas så snart de inte behövs för att trygga polismannens säkerhet. Om upptagningarna trots allt behöver bevaras av orsaker som har samband med rättsskyddet för någon som har del i saken, får upptagningarna bevaras och användas i detta syfte. De ska i så fall utplånas när saken har avgjorts genom ett lagakraftvunnet beslut eller lämnats därhän.
Användning av informationskällor samt kontrollerade leveranser
40 §
Användning av informationskällor och förutsättningar för styrd användning av informationskällor
Med användning av informationskällor avses annat än sporadiskt konfidentiellt mottagande av information av betydelse för skötseln av i 1 kap. 1 § avsedda uppgifter av personer som inte hör till polisen eller till någon annan myndighet (informationskälla). (26.4.2019/581)
Polisen får be att en för ändamålet godkänd informationskälla som har lämpliga personliga egenskaper och är registrerad och har samtyckt till inhämtandet av information inhämtar den information som avses i 1 mom. (styrd användning av informationskällor).
Vid styrd användning av informationskällor får en informationskälla inte ombes att inhämta information på ett sådant sätt som förutsätter utövande av myndighetsbefogenheter eller som äventyrar informationskällans eller någon annans liv eller hälsa. Innan styrd användning av informationskälla inleds ska informationskällan upplysas om sina rättigheter och skyldigheter och i synnerhet om vad som är tillåten och förbjuden verksamhet enligt lag. Informationskällans säkerhet ska vid behov tryggas under och efter inhämtandet av information.
41 §
Behandling av uppgifter om en informationskälla och betalning av arvode
Uppgifter om en informationskälla får registreras i ett personregister. Bestämmelser om behandlingen av uppgifterna finns i lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet (616/2019). (10.5.2019/626)
Till en registrerad informationskälla kan betalas arvode. Av grundad anledning kan arvode betalas även till en oregistrerad informationskälla. Särskilda bestämmelser gäller om skatteplikt för arvodet.
42 §
Beslut om styrd användning av informationskällor
Beslut om styrd användning av informationskällor ska fattas av chefen för centralkriminalpolisen, chefen för skyddspolisen eller chefen för en polisinrättning eller av en för uppdraget förordnad sådan anhållningsberättigad polisman eller polisman som hör till befälet vid skyddspolisen som särskilt utbildats för hemligt inhämtande av information. (26.4.2019/581)
Beslut om styrd användning av informationskällor kan meddelas för högst sex månader åt gången. (30.12.2013/1168)
Beslut om styrd användning av informationskällor ska fattas skriftligen. I beslutet ska följande nämnas:
1) den som föreslagit åtgärden,
2) den polisenhet som genomför inhämtandet av information och den polisman som ansvarar för genomförandet av detta,
3) identifikationsuppgifterna för informationskällan,
4) grunden för åtgärden,
5) syftet med inhämtandet av information och planen för genomförandet av detta,
6) beslutets giltighetstid,
7) eventuella begränsningar och villkor för den styrda användningen.
(30.12.2013/1168)
När omständigheterna förändras ska beslutet vid behov ses över. Beslut om att styrd användning ska avslutas ska fattas skriftligen.
43 §
Kontrollerade leveranser och förutsättningar för sådana
Polisen får avstå från att ingripa i transporten eller någon annan leverans av föremål, ämnen eller egendom eller dröja med att ingripa, om det behövs för identifiering av personer som medverkar i ett brott som håller på att begås eller för att förhindra ett brott som är allvarligare eller en brottslig verksamhet som är mera omfattande än det brott som håller på att begås (kontrollerad leverans).
Polisen får använda kontrollerade leveranser för att förhindra brott för vilket det föreskrivna strängaste straffet är fängelse i minst fyra år. Det förutsätts dessutom att de kontrollerade leveranserna kan övervakas och att det går att ingripa i dem vid behov. Åtgärden får inte heller orsaka betydande fara för någons liv, hälsa eller frihet eller avsevärd risk för betydande miljö-, egendoms- eller förmögenhetsskada. Det föreskrivs särskilt om myndighetssamarbete för att genomföra kontrollerade leveranser.
I fråga om internationella kontrollerade leveranser som hör samman med internationella avtal eller andra förpliktelser som är bindande för Finland gäller dessutom vad som särskilt föreskrivs i lag.
44 §
Beslut om kontrollerade leveranser
Beslut om kontrollerade leveranser som utförs av polisen ska fattas av chefen för centralkriminalpolisen, chefen för skyddspolisen eller chefen för en polisinrättning eller av en för uppdraget förordnad sådan anhållningsberättigad polisman eller polisman som hör till befälet vid skyddspolisen som särskilt utbildats för hemligt inhämtande av information. Det föreskrivs särskilt om andra myndigheters beslutsfattande om kontrollerade leveranser. (26.4.2019/581)
Beslut om kontrollerade leveranser kan meddelas för högst en månad åt gången.
I beslut om kontrollerade leveranser ska följande nämnas:
1) det brott som ligger till grund för åtgärden samt brottstidpunkten,
2) den person som med fog kan antas begå det brott som avses i 1 punkten,
3) de fakta som brottsmisstanken mot personen i fråga grundar sig på,
4) syftet med inhämtandet av information och genomförandeplanen,
5) den transport eller leverans av annat slag som är föremål för åtgärden,
6) beslutets giltighetstid,
7) eventuella begränsningar och villkor för de kontrollerade leveranserna.
Bestämmelser om underrättelse av ett beslut enligt denna paragraf till en sådan PTG-kriminalunderrättelseenhet som avses i 5 § i lagen om samarbete mellan polisen, tullen och gränsbevakningsväsendet (687/2009) utfärdas genom förordning av statsrådet.
Gemensamma bestämmelser
45 §
Förfarandet i domstol
Vid handläggning och avgörande av tillståndsärenden som gäller hemligt inhämtande av information ska bestämmelserna om handläggning av häktningsärenden i 3 kap. 1, 3, 8 och 10 § i tvångsmedelslagen iakttas i tillämpliga delar. Ärenden som gäller täckoperationer behandlas vid Helsingfors tingsrätt.
Ett yrkande som gäller hemligt inhämtande av information ska utan dröjsmål tas upp till behandling i domstol i närvaro av den tjänsteman som framställt yrkandet eller en av denne förordnad tjänsteman som är insatt i ärendet. Ärendet ska avgöras skyndsamt. Behandlingen kan också ske med anlitande av videokonferens eller någon annan lämplig teknisk dataöverföring där de som deltar i behandlingen har sådan kontakt att de kan tala med och se varandra.
Om domstolen har beviljat tillstånd till teleavlyssning eller teleövervakning, får den pröva och avgöra ett ärende som gäller beviljande av tillstånd i fråga om en ny teleadress eller teleterminalutrustning utan att den tjänsteman som framställt yrkandet eller en av denne förordnad tjänsteman är närvarande, om det har förflutit mindre än en månad från den muntliga förhandlingen i ett tillståndsärende som gäller förhindrande eller avslöjande av samma brott. Ärendet kan behandlas utan att tjänstemannen är närvarande också om användningen av metoden för inhämtande av information redan har avslutats.
Ärendet får avgöras utan att den person hörs som med fog kan antas begå eller har begått brottet eller utan att innehavaren av teleadressen, teleterminalutrustningen eller det utrymme som ska avlyssnas eller övervakas hörs. När ett ärende som avses i 9 § behandlas ska innehavaren av teleadressen eller teleterminalutrustningen dock ges tillfälle att bli hörd, om inte skäl som har samband med förhindrande av brott talar emot det. Vid handläggning av ett ärende som gäller teknisk avlyssning eller optisk observation av en frihetsberövad, ska en företrädare för den inrättning där denne hålls i förvar ges tillfälle att bli hörd, om det inte med beaktande av att denne hörts tidigare ska anses vara onödigt.
Ett beslut i ett tillståndsärende får inte överklagas genom besvär. Klagan mot beslutet får anföras utan tidsbegränsning. Klagan ska behandlas skyndsamt. Den som framställt yrkandet får dock inte anföra klagan mot ett beslut som gäller en täckoperation.
I ett ärende som gäller en täckoperation ska till domstolen ges endast den information som är nödvändig för handläggningen av ärendet. Vid handläggningen ska det fästas särskild vikt vid att sekretessen iakttas och att informationen i handlingar och informationssystem skyddas genom behövliga förfaranden och datasäkerhetsarrangemang.
46 §
Skyddande av hemligt inhämtande av information
När polisen använder hemliga metoder för att inhämta information får den dröja med att ingripa i ett brott, om fördröjningen inte orsakar betydande fara för någons liv, hälsa eller frihet eller avsevärd risk för betydande miljö-, egendoms- eller förmögenhetsskada. Det förutsätts dessutom att fördröjningen med att ingripa är nödvändig för att dölja att information inhämtas eller för att trygga verksamhetens syfte.
Polisen får använda falska, vilseledande eller förtäckta uppgifter, göra och använda falska, vilseledande eller förtäckta registeranteckningar samt framställa och använda falska handlingar, när det är nödvändigt för att skydda sådant hemligt inhämtande av information som redan genomförts, pågår eller kommer att genomföras.
En registeranteckning som avses i 2 mom. ska rättas när förutsättningarna enligt det momentet inte längre finns.
47 §
Beslut om skyddande
Beslut om registeranteckningar och upprättande av handlingar enligt 46 § 2 mom. ska fattas av chefen för centralkriminalpolisen eller chefen för skyddspolisen.
En sådan anhållningsberättigad polisman eller polisman som hör till befälet vid skyddspolisen som särskilt utbildats för hemligt inhämtande av information beslutar om annat än i 1 mom. avsett skyddande av inhämtande av information. (26.4.2019/581)
Den myndighet som fattat beslut om registeranteckningar och upprättande av handlingar ska föra förteckning över anteckningarna och handlingarna, övervaka användningen av dem samt rätta anteckningarna.
48 §
Yppandeförbud som gäller hemligt inhämtande av information
En anhållningsberättigad polisman eller en polisman som hör till befälet vid skyddspolisen får av viktiga skäl som hänför sig till förhindrande eller avslöjande av brott förbjuda en utomstående att röja sådana omständigheter om användningen av hemligt inhämtande av information som denne fått kännedom om. Det förutsätts dessutom att den utomstående med anledning av sitt uppdrag eller sin ställning har bistått eller blivit ombedd att bistå vid hemligt inhämtande av information. (26.4.2019/581)
Ett yppandeförbud meddelas för högst ett år åt gången. Förbudet ska bevisligen och i skriftlig form delges den som förbudet gäller. I förbudet ska det specificeras de omständigheter som förbudet omfattar, nämnas förbudets giltighetstid och anges hotet om straff för överträdelse av förbudet.
Till straff för överträdelse av yppandeförbudet döms enligt 38 kap. 1 eller 2 § i strafflagen, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag.
49 §
Uträkning av tidsfrister
Vid uträkning av tidsfrister enligt detta kapitel ska inte lagen om beräknande av laga tid (150/1930) tillämpas.
En i månader uttryckt tid går ut den dag i den bestämda månaden som till sitt ordningsnummer motsvarar den dag då den utsatta tiden börjar löpa. Om motsvarande dag inte finns i den månad då den bestämda tiden löper ut, löper den bestämda tiden ut på månadens sista dag.
50 § (30.12.2013/1168)
Förbud mot avlyssning och observation
I fråga om förbud som avser teleavlyssning, inhämtande av information i stället för teleavlyssning, teknisk avlyssning och optisk observation gäller i tillämpliga delar 10 kap. 52 § i tvångsmedelslagen.
51 §
Granskning av upptagningar och handlingar
En anhållningsberättigad polisman eller en av denne förordnad tjänsteman ska utan ogrundat dröjsmål granska de upptagningar och handlingar som uppkommit vid användningen av hemligt inhämtande av information.
52 § (26.4.2019/581)
Undersökning av upptagningar
Upptagningar som uppkommit vid hemligt inhämtande av information får undersökas endast av domstol och en anhållningsberättigad polisman eller en polisman som hör till befälet vid skyddspolisen. Enligt förordnande av den anhållningsberättigade polismannen eller den polisman som hör till befälet vid skyddspolisen eller enligt anvisning av domstolen får upptagningarna undersökas även av en annan polisman, av en expert eller av någon annan som anlitas för inhämtande av information.
53 §
Överskottsinformation
Med överskottsinformation avses information som fåtts genom teleavlyssning, teleövervakning, inhämtande av basstationsuppgifter och teknisk observation, när informationen inte har samband med ett brott eller avvärjande av fara eller när den gäller något annat brott än det för vars förhindrande eller avslöjande tillståndet har getts eller beslutet fattats.
54 § (30.12.2013/1168)
Användning av överskottsinformation
Överskottsinformation får användas vid utredning av brott när informationen gäller ett sådant brott för vars förhindrande det skulle ha varit tillåtet att använda sådana metoder för inhämtande av information som avses i detta kapitel och som har använts då informationen har fåtts.
Överskottsinformation får också användas, om användningen av överskottsinformationen kan antas vara av synnerlig vikt för utredningen av brottet och om det för brottet föreskrivna strängaste straffet är fängelse i minst tre år eller det är fråga om något av följande brott:
1) deltagande i en organiserad kriminell sammanslutnings verksamhet,
2) misshandel, dödsvållande, grovt vållande av personskada, deltagande i slagsmål, framkallande av fara eller utsättande,
3) grovt hemfridsbrott,
4) frihetsberövande, bortförande av barn, olaga hot och olaga tvång,
5) utpressning eller
6) förberedelse till allmänfarligt brott.
Beslut om användning av överskottsinformation som bevisning fattas av domstolen i samband med behandlingen av huvudsaken. Bestämmelser om att användning av överskottsinformation ska antecknas i förundersökningsprotokollet finns i 9 kap. 6 § 2 mom. i förundersökningslagen och bestämmelser om att användningen av överskottsinformation ska uppges i stämningsansökan i 5 kap. 3 § 1 mom. 8 punkten i lagen om rättegång i brottmål (689/1997).
Överskottsinformation får dessutom alltid användas för förhindrande av brott, för inriktning av polisens verksamhet och som en utredning som stöder det att någon är oskyldig.
Överskottsinformation får också användas för att förhindra betydande fara för någons liv, hälsa eller frihet eller betydande miljö-, egendoms- eller förmögenhetsskada.
I 10 kap. 56 § i tvångsmedelslagen föreskrivs om hur överskottsinformation som fåtts med stöd av den lagen får användas för att förhindra brott eller för sådana syften som nämns i 4 mom. i denna paragraf.
55 § (30.12.2013/1168)
Utplåning av information
Hemligt inhämtad information ska utplånas utan dröjsmål efter att det framgått att den inte behövs för att förhindra, avslöja eller utreda brott eller för att avvärja en fara.
Överskottsinformation får dock bevaras och lagras i enlighet med lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet, om den gäller ett brott som avses i 54 § 1 eller 2 mom. eller om den behövs för att förhindra ett brott som avses i 15 kap. 10 § i strafflagen. Information som inte har lagrats eller fogats till förundersökningsmaterialet ska utan onödigt dröjsmål utplånas så snart det blivit uppenbart att den inte kan användas eller att den inte längre behövs för att förhindra eller utreda ett brott. (10.5.2019/626)
Basstationsuppgifter som avses i 11 § ska utplånas efter att det har framgått att uppgifterna inte behövs för att förhindra, avslöja eller utreda brott eller för att avvärja en fara.
56 § (30.12.2013/1168)
Avbrytande av teleavlyssning, teknisk avlyssning och teknisk observation av utrustning
Om det framgår att teleavlyssningen riktas mot något annat meddelande än ett meddelande från eller till den som är föremål för tillståndet eller att den person som den tekniska avlyssningen riktas mot inte befinner sig i det utrymme eller på den plats som avlyssnas, ska avlyssningen avbrytas så snart som möjligt och de upptagningar som fåtts genom avlyssningen och anteckningarna om de uppgifter som fåtts genom den genast utplånas. Skyldigheten att avbryta åtgärden och att utplåna upptagningarna och anteckningarna gäller också teknisk observation av utrustning, om det framgår att observationen gäller ett meddelandes innehåll eller identifieringsuppgifter som avses i 8 § eller att den person som avses i 23 § 3 mom. inte använder den anordning som är föremål för observationen.
57 § (26.4.2019/581)
Utplåning av information som fåtts i en brådskande situation
Om en anhållningsberättigad polisman eller en polisman som hör till befälet vid skyddspolisen i en brådskande situation enligt 10 § 2 mom., 12 § 1 mom., 22 § 1 mom. eller 24 § 1 mom. har beslutat att teleövervakning, inhämtande av basstationsuppgifter, teknisk spårning av en person eller teknisk observation av utrustning ska inledas men domstolen anser att det inte har funnits förutsättningar för åtgärden, ska inhämtandet av information avslutas och det material som fåtts på detta sätt och anteckningarna om de uppgifter som fåtts på detta sätt genast utplånas. Information som fåtts på detta sätt får dock användas på samma villkor som överskottsinformation får användas enligt 54 §.
58 § (30.12.2013/1168)
Underrättelse om hemligt inhämtande av information
Den som varit föremål för teleavlyssning, inhämtande av information i stället för teleavlyssning, teleövervakning, teknisk observation och kontrollerade leveranser ska utan dröjsmål underrättas om detta skriftligen efter det att syftet med inhämtandet av information har nåtts. Personen i fråga ska dock underrättas om det hemliga inhämtandet av information senast ett år efter att det har upphört. (26.4.2019/581)
På yrkande av en anhållningsberättigad polisman får domstolen besluta att underrättelsen enligt 1 mom. till den som varit föremål för åtgärden får skjutas upp med högst två år åt gången, om det är motiverat för att trygga pågående inhämtning av information, trygga statens säkerhet eller skydda liv eller hälsa. Domstolen får besluta att underrättelsen ska utebli, om det är nödvändigt för att trygga statens säkerhet eller skydda liv eller hälsa.
Om den som varit föremål för inhämtandet av information inte är identifierad vid utgången av den utsatta tid eller det uppskov som avses i 1 eller 2 mom., ska han eller hon utan ogrundat dröjsmål skriftligen underrättas om inhämtandet av information när identiteten har utretts.
Samtidigt ska den domstol som beviljat tillståndet informeras skriftligen om underrättelsen.
Den som varit föremål för inhämtande av information behöver inte underrättas om systematisk observation, förtäckt inhämtande av information, en täckoperation, bevisprovokation genom köp och styrd användning av informationskällor, om inte förundersökning har inletts i ärendet. Om förundersökning inleds, ska bestämmelserna i 10 kap. 60 § i tvångsmedelslagen iakttas i tillämpliga delar.
När domstolen överväger att skjuta upp underrättelsen eller att avstå från den i sådana fall som avses i 2 och 5 mom. ska domstolen i bedömningen också beakta en parts rätt att på behörigt sätt bevaka sina rättigheter.
I fråga om handläggning av underrättelseärenden i domstol ska 45 § iakttas i tillämpliga delar. Ärenden som gäller underrättelse om bevisprovokation genom köp och om styrd användning av informationskällor ska behandlas vid Helsingfors tingsrätt med iakttagande i tillämpliga delar av 6 mom. i den paragrafen.
59 §
Protokoll
Användning av andra hemliga metoder för inhämtande av information än observation ska protokollföras utan ogrundat dröjsmål efter att användningen har upphört.
60 §
Begränsning av partsoffentlighet i vissa fall
Med avvikelse från vad som föreskrivs i 11 § i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) har den vars rättigheter eller skyldigheter saken gäller inte rätt att få vetskap om användningen av en metod för inhämtande av information enligt detta kapitel förrän en underrättelse enligt 58 § har gjorts. Han eller hon har inte heller rätt till insyn för registrerade enligt lagen om behandling av personuppgifter i brottmål och vid upprätthållandet av den nationella säkerheten (1054/2018). (10.5.2019/626)
När en underrättelse enligt 58 § har gjorts har en person som avses i 1 mom. rätt att få information om en handling eller upptagning som gäller hemligt inhämtande av information, om det inte för att trygga statens säkerhet eller skydda liv, hälsa, integritet eller sekretessbelagda taktiska och tekniska metoder är nödvändigt att inte informera personen i fråga. Vid övervägande av om en handling, en upptagning eller information inte ska lämnas ut ska i bedömningen beaktas den i 1 mom. avsedda personens rätt att på behörigt sätt bevaka sina rättigheter.
Uppgifter i en ljud- och bildupptagning kan lämnas ut endast genom att upptagningen hålls tillgänglig hos en myndighet där den kan avlyssnas eller ses, om det med beaktande av upptagningens innehåll finns anledning att anta att utlämnandet av uppgifterna på något annat sätt kan leda till att integritetsskyddet för de personer som förekommer på upptagningen kränks.
61 §
Teleföretags skyldighet att biträda samt tillträde till vissa utrymmen
Ett teleföretag ska utan ogrundat dröjsmål göra de kopplingar i ett telenät som behövs för teleavlyssning och teleövervakning samt tillhandahålla polismyndigheten de uppgifter och redskap samt den personal som behövs för utförande av teleavlyssningen. Detsamma gäller de situationer där polismyndigheten genomför teleavlyssning eller teleövervakning med hjälp av tekniska anordningar. Teleföretaget ska dessutom ge en anhållningsberättigad polisman sådana uppgifter som företaget har i sin besittning och som behövs för teknisk spårning.
Polisen, den som utför åtgärden och den biträdande personalen har rätt att för att göra de kopplingar som behövs för teleavlyssning få tillträde också till andra utrymmen än de som är i teleföretagets besittning, dock inte till utrymmen som används för stadigvarande boende. En anhållningsberättigad polisman eller en polisman som hör till befälet vid skyddspolisen beslutar om åtgärden. Det föreskrivs särskilt om husrannsakan. (26.4.2019/581)
62 § (7.8.2015/931)
Ersättningar till teleföretag
Ett teleföretag har rätt att få ersättning av statens medel för direkta kostnader som orsakats av att företaget i enlighet med detta kapitel har biträtt myndigheterna och lämnat uppgifter. Bestämmelser om ersättningen finns i 299 § i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation. Beslut om betalning av ersättning fattas av den enhet vid polismyndigheten som utfört åtgärden i fråga. (19.12.2019/1353)
Omprövning av beslutet får begäras. Bestämmelser om begäran om omprövning finns i förvaltningslagen (434/2003). Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). (19.12.2019/1353)
Förvaltningsdomstolen ska ge Kommunikationsverket tillfälle att bli hört.
63 §
Tillsyn över hemligt inhämtande av information
Inhämtande av information enligt detta kapitel ska övervakas av cheferna för de enheter som använder hemliga metoder för inhämtande av information, samt dessutom av inrikesministeriet när det är fråga om skyddspolisen och av Polisstyrelsen när det är fråga om en enhet som är underställd Polisstyrelsen. (10.7.2015/861)
Inrikesministeriet ska årligen till riksdagens justitieombudsman avge en berättelse om hur hemliga metoder för inhämtande av information och skyddandet av dem har använts och övervakats.
I tvångsmedelslagen föreskrivs om de berättelser om hemliga tvångsmedel för att utreda brott som ska avges till justitieombudsmannen.
64 §
Inverkan av lindrigare straffskala
Rätten att använda de metoder för inhämtande av information som avses i detta kapitel påverkas inte av att straffet eventuellt mäts enligt en lindrigare straffskala med tillämpning av 6 kap. 8 § i strafflagen.
65 §
Närmare bestämmelser
Genom förordning av statsrådet kan närmare bestämmelser utfärdas om ordnande av och tillsyn över användningen av i detta kapitel avsedda hemliga metoder för inhämtande av information samt om dokumentering av åtgärderna och om de rapporter som ska lämnas för tillsynen.
5 a kap. (26.4.2019/581)
Civil underrättelseinhämtning
1 § (26.4.2019/581)
Tillämpningsområde
Detta kapitel innehåller bestämmelser om skyddspolisens inhämtande och nyttjande av information för att den nationella säkerheten ska kunna skyddas och den högsta statsledningens beslutsfattande stödjas samt för att andra myndigheter ska kunna utföra de lagstadgade uppgifter som hänför sig till den nationella säkerheten (civil underrättelseinhämtning).
2 § (26.4.2019/581)
Metoder för civil underrättelseinhämtning
Metoder för civil underrättelseinhämtning är teleavlyssning, inhämtande av information i stället för teleavlyssning, teleövervakning, inhämtande av basstationsuppgifter, systematisk observation, förtäckt inhämtande av information, teknisk avlyssning, optisk observation, teknisk spårning, teknisk observation av utrustning, inhämtande av identifieringsuppgifter för teleadresser eller teleterminalutrustning, täckoperationer, bevisprovokation genom köp och styrd användning av informationskällor.
Metoder för civil underrättelseinhämtning är även i detta kapitel avsedd platsspecifik underrättelseinhämtning, kopiering och kopiering av försändelse samt i detta kapitel avsett kvarhållande av en försändelse för kopiering.
I detta kapitel föreskrivs om förutsättningarna för användning av de i 1 mom. avsedda metoderna för underrättelseinhämtning och av platsspecifik underrättelseinhämtning, kopiering och kvarhållande av en försändelse för kopiering vid civil underrättelseinhämtning.
Bestämmelser om underrättelseinhämtning som avser datatrafik som en metod för civil underrättelseinhämtning finns i lagen om civil underrättelseinhämtning avseende datatrafik (582/2019).
3 § (26.4.2019/581)
Föremål för civil underrättelseinhämtning
Föremål för civil underrättelseinhämtning är
1) terrorism,
2) utländsk underrättelseverksamhet,
3) planering, tillverkning, spridning och användning av massförstörelsevapen,
4) planering, tillverkning, spridning och användning av sådana produkter med dubbel användning som avses i 2 § i lagen om kontroll av export av produkter med dubbel användning (562/1996),
5) verksamhet som allvarligt hotar den demokratiska samhällsordningen,
6) verksamhet som hotar ett stort antal människors liv eller hälsa eller samhällets vitala funktioner,
7) en främmande stats verksamhet som kan orsaka skada för Finlands internationella relationer, ekonomiska intressen eller andra viktiga intressen,
8) en kris som hotar internationell fred och säkerhet,
9) verksamhet som hotar säkerheten vid internationella krishanteringsinsatser,
10) verksamhet som allvarligt hotar säkerheten i samband med att Finland ger internationellt bistånd och i samband med annan internationell verksamhet,
11) internationell organiserad brottslighet som hotar den demokratiska samhällsordningen.
4 § (26.4.2019/581)
Förutsättningar för användning av metoderna för underrättelseinhämtning
En allmän förutsättning för användning av en metod för civil underrättelseinhämtning är att användningen av den är nödvändig för att få viktig information om sådan verksamhet som är föremål för civil underrättelseinhämtning och som allvarligt hotar den nationella säkerheten.
En förutsättning för täckoperationer är dessutom att inhämtandet av information ska anses vara behövligt på grund av att verksamheten är planmässig, organiserad eller yrkesmässig eller på grund av att det kan antas att den fortsätter eller upprepas.
Om en metod för underrättelseinhämtning riktas mot en statlig aktör eller en aktör som är jämställbar med en sådan, ska användningen av metoden behövas får att få information om sådan verksamhet som är föremål för civil underrättelseinhämtning och som allvarligt hotar den nationella säkerheten.
Metoder för underrättelseinhämtning får inte riktas mot ett utrymme som används för boende av permanent natur.
Användningen av en metod för underrättelseinhämtning ska avslutas före utgången av den tid som anges i beslutet, om syftet med användningen har nåtts eller om det inte längre finns förutsättningar för att använda metoden.
Närmare bestämmelser om ordnandet av användningen av metoder för underrättelseinhämtning får utfärdas genom förordning av statsrådet.
5 § (26.4.2019/581)
Fortsatt inhämtande av information för förhindrande och avslöjande av vissa brott
Om det vid civil underrättelseinhämtning, medan en metod för underrättelseinhämtning används, framkommer att en person med fog kan antas göra sig skyldig till ett brott som nämns i 5 kap. 3 § eller till högförräderi, grovt högförräderi eller olaglig militär verksamhet eller det kan antas att ett sådant brott har begåtts och det genom användning av metoden för underrättelseinhämtning inte längre kan antas att man får information om den verksamhet som allvarligt hotar den nationella säkerheten och som låg till grund för tillståndet eller beslutet, får skyddspolisen fortsätta att använda metoden som en hemlig metod för inhämtande av information i avsikt att förhindra och avslöja brott under giltighetstiden för det tillstånd som fattats med stöd av detta kapitel, dock högst i en månads tid. Då ska ärendet inom den nämnda tiden föras för avgörande till den myndighet som är behörig att fatta beslut om användning av den aktuella metoden för inhämtande av information.
6 § (26.4.2019/581)
Beslut om teleavlyssning och motsvarande inhämtande av information vid civil underrättelseinhämtning
Beslut om teleavlyssning och inhämtande av information i stället för teleavlyssning vid civil underrättelseinhämtning ska fattas av domstol på yrkande av en polisman som hör till befälet vid skyddspolisen.
Tillstånd till teleavlyssning och till inhämtande av information i stället för teleavlyssning får ges för högst sex månader åt gången. När åtgärden gäller en person får tillstånd ges för högst tre månader åt gången.
I ett yrkande och i ett beslut om teleavlyssning och inhämtande av information i stället för teleavlyssning ska följande nämnas:
1) den verksamhet som avses i 3 §,
2) den person, teleadress eller teleterminalutrustning som åtgärden riktas mot,
3) de fakta som förutsättningarna för och inriktningen av teleavlyssningen eller inhämtandet av information i stället för teleavlyssning grundar sig på,
4) giltighetstiden med angivande av klockslag för tillståndet till teleavlyssning och till inhämtande av information i stället för teleavlyssning,
5) den till befälet vid skyddspolisen hörande polisman som leder och övervakar teleavlyssningen eller inhämtandet av information i stället för teleavlyssning,
6) eventuella begränsningar och villkor för teleavlyssningen eller inhämtandet av information i stället för teleavlyssning.
7 § (26.4.2019/581)
Beslut om teleövervakning vid civil underrättelseinhämtning
Beslut om teleövervakning vid civil underrättelseinhämtning ska fattas av domstol på yrkande av en polisman som hör till befälet vid skyddspolisen. Om ett ärende som gäller teleövervakning inte tål uppskov, får chefen för skyddspolisen eller en för uppdraget förordnad polisman som hör till befälet vid skyddspolisen och som är förtrogen med användningen av metoder för underrättelseinhämtning besluta om teleövervakning till dess att domstolen har avgjort yrkandet om beviljande av tillstånd. Ärendet ska föras till domstol så snart det är möjligt, dock senast 24 timmar efter det att metoden började användas.
För inhämtande av uppgifter om verksamhet som är föremål för civil underrättelseinhämtning får skyddspolisen med samtycke av den som innehar en teleadress eller teleterminalutrustning rikta teleövervakning mot teleadressen eller teleterminalutrustningen.
Chefen för skyddspolisen eller en för uppdraget förordnad polisman som hör till befälet vid skyddspolisen och som är förtrogen med användningen av metoder för underrättelseinhämtning beslutar om sådan teleövervakning som avses i 2 mom.
Tillstånd får beviljas och beslut fattas för högst sex månader åt gången, och tillståndet eller beslutet kan gälla även en viss tid före tillståndet beviljades eller beslutet fattades, vilken kan vara längre än sex månader.
I ett yrkande och i ett beslut om teleövervakning ska följande nämnas:
1) åtgärden, dess syfte samt den verksamhet som avses i 3 §,
2) den person, teleadress eller teleterminalutrustning som åtgärden riktas mot,
3) de fakta som förutsättningarna för och inriktningen av teleövervakningen grundar sig på,
4) tillståndets giltighetstid med angivande av klockslag,
5) den till befälet vid skyddspolisen hörande polisman som leder och övervakar teleövervakningen,
6) eventuella begränsningar och villkor för teleövervakningen.
8 § (26.4.2019/581)
Beslut om inhämtande av basstationsuppgifter vid civil underrättelseinhämtning
Beslut om inhämtande av basstationsuppgifter vid civil underrättelseinhämtning ska fattas av domstol på yrkande av en polisman som hör till befälet vid skyddspolisen. Om ärendet inte tål uppskov, får en polisman som hör till befälet vid skyddspolisen besluta om inhämtande av basstationsuppgifter till dess att domstolen har avgjort yrkandet om beviljande av tillstånd. Ärendet ska föras till domstol så snart det är möjligt, dock senast 24 timmar efter det att metoden började användas.
Tillstånd får beviljas och beslut fattas för högst sex månader åt gången. Om tillståndet eller beslutet gäller en viss tid före tillståndet beviljades eller beslutet fattades, kan tiden vara längre än sex månader.
I ett yrkande och i ett beslut om inhämtande av basstationsuppgifter ska följande nämnas:
1) den verksamhet som avses i 3 §,
2) vilken basstation tillståndet gäller,
3) de fakta som förutsättningarna för och inriktningen av inhämtandet av basstationsuppgifter grundar sig på,
4) den tidsperiod som tillståndet gäller,
5) den till befälet vid skyddspolisen hörande polisman som leder och övervakar inhämtandet av basstationsuppgifter,
6) eventuella begränsningar och villkor för inhämtandet av basstationsuppgifter.
9 § (26.4.2019/581)
Beslut om systematisk observation vid civil underrättelseinhämtning
Beslut om systematisk observation vid civil underrättelseinhämtning ska fattas av en polisman som hör till befälet vid skyddspolisen.
Beslut om systematisk observation får fattas för högst sex månader åt gången.
Beslut om systematisk observation ska fattas skriftligen. I beslutet ska följande nämnas:
1) den verksamhet som avses i 3 §,
2) den person eller, i det fall att en bestämd person inte kan specificeras, grupp av personer, tillräckligt specificerad, som åtgärden riktas mot,
3) de fakta som förutsättningarna för och inriktningen av den systematiska observationen grundar sig på,
4) tillståndets giltighetstid,
5) den till befälet vid skyddspolisen hörande polisman som leder och övervakar utförandet av den systematiska observationen,
6) eventuella begränsningar och villkor för den systematiska observationen.
Med grupp av personer avses i denna lag en grupp av minst tre personer som under en viss tid utgör en strukturerad sammanslutning och handlar i samförstånd eller har ett gemensamt mål.
10 § (26.4.2019/581)
Beslut om förtäckt inhämtande av information vid civil underrättelseinhämtning
Beslut om förtäckt inhämtande av information vid civil underrättelseinhämtning ska fattas av chefen för skyddspolisen eller en för uppdraget förordnad polisman som hör till befälet vid skyddspolisen och som är förtrogen med användningen av metoder för underrättelseinhämtning.
Beslutet om förtäckt inhämtande av information ska fattas skriftligen. I beslutet ska följande nämnas:
1) åtgärden och dess syfte tillräckligt specificerat,
2) den verksamhet som avses i 3 §,
3) den person eller, i det fall att en bestämd person inte kan specificeras, grupp av personer, tillräckligt specificerad, som åtgärden riktas mot,
4) de fakta som förutsättningarna för och inriktningen av det förtäckta inhämtandet av information grundar sig på,
5) den till befälet vid skyddspolisen hörande polisman som leder och övervakar det förtäckta inhämtandet av information,
6) den planerade tidpunkten för genomförandet av åtgärden,
7) eventuella begränsningar och villkor för det förtäckta inhämtandet av information.
Vid förändrade omständigheter ska beslutet vid behov ses över.
Om åtgärden inte tål uppskov, behöver ett beslut som avses i 1 mom. inte upprättas i skriftlig form före det förtäckta inhämtandet av information. Beslutet ska dock upprättas i skriftlig form utan dröjsmål efter det att åtgärden har vidtagits.
11 § (26.4.2019/581)
Beslut om teknisk avlyssning vid civil underrättelseinhämtning
Beslut om teknisk avlyssning som riktas mot en person vid civil underrättelseinhämtning ska fattas av domstol på yrkande av en polisman som hör till befälet vid skyddspolisen, om avlyssningen riktas mot ett annat hemfridsskyddat utrymme enligt 24 kap. 11 § i strafflagen än ett utrymme som används för boende av permanent natur eller mot en person som berövats sin frihet. Om ärendet inte tål uppskov, får en för uppdraget förordnad polisman som hör till befälet vid skyddspolisen och som är förtrogen med användningen av metoder för underrättelseinhämtning besluta om teknisk avlyssning till dess att domstolen har avgjort yrkandet om beviljande av tillstånd. Ärendet ska föras till domstol så snart det är möjligt, dock senast 24 timmar efter det att metoden började användas.
En för uppdraget förordnad polisman som hör till befälet vid skyddspolisen och som är förtrogen med användningen av metoder för underrättelseinhämtning beslutar om annan teknisk avlyssning än sådan som avses i 1 mom.
Tillstånd får ges och beslut fattas för högst sex månader åt gången.
I ett yrkande och i ett beslut om teknisk avlyssning ska följande nämnas:
1) den verksamhet som avses i 3 §,
2) den person eller, i det fall att en bestämd person inte kan specificeras, grupp av personer, tillräckligt specificerad, eller det utrymme eller den plats av annat slag som åtgärden riktas mot,
3) de fakta som förutsättningarna för och inriktningen av den tekniska avlyssningen grundar sig på,
4) tillståndets giltighetstid med angivande av klockslag,
5) den till befälet vid skyddspolisen hörande polisman som leder och övervakar den tekniska avlyssningen,
6) eventuella begränsningar och villkor för den tekniska avlyssningen.
12 § (26.4.2019/581)
Beslut om optisk observation vid civil underrättelseinhämtning
Beslut om optisk observation som riktas mot en person vid civil underrättelseinhämtning ska fattas av domstol på yrkande av en polisman som hör till befälet vid skyddspolisen, om observationen riktas mot ett annat hemfridsskyddat utrymme enligt 24 kap. 11 § i strafflagen än ett utrymme som används för boende av permanent natur eller mot en person som berövats sin frihet. Om ärendet inte tål uppskov, får en för uppdraget förordnad polisman som hör till befälet vid skyddspolisen och som är förtrogen med användningen av metoder för underrättelseinhämtning besluta om optisk observation till dess att domstolen har avgjort yrkandet om beviljande av tillstånd. Ärendet ska föras till domstol så snart det är möjligt, dock senast 24 timmar efter det att metoden började användas.
En för uppdraget förordnad polisman som hör till befälet vid skyddspolisen och som är förtrogen med användningen av metoder för underrättelseinhämtning beslutar om annan optisk observation än sådan som avses i 1 mom.
Tillstånd får ges och beslut fattas för högst sex månader åt gången.
I ett yrkande och i ett beslut om optisk observation ska följande nämnas:
1) den verksamhet som avses i 3 §,
2) den person eller, i det fall att en bestämd person inte kan specificeras, grupp av personer, tillräckligt specificerad, eller det utrymme eller den plats av annat slag som åtgärden riktas mot,
3) de fakta som förutsättningarna för och inriktningen av den optiska observationen grundar sig på,
4) tillståndets giltighetstid med angivande av klockslag,
5) den till befälet vid skyddspolisen hörande polisman som leder och övervakar den optiska observationen,
6) eventuella begränsningar och villkor för den optiska observationen.
13 § (26.4.2019/581)
Beslut om teknisk spårning vid civil underrättelseinhämtning
Beslut om teknisk spårning av en person vid civil underrättelseinhämtning ska fattas av domstol på yrkande av en polisman som hör till befälet vid skyddspolisen. Om ärendet inte tål uppskov, får en för uppdraget förordnad polisman som hör till befälet vid skyddspolisen och som är förtrogen med användningen av metoder för underrättelseinhämtning besluta om teknisk spårning till dess att domstolen har avgjort yrkandet om beviljande av tillstånd. Ärendet ska föras till domstol så snart det är möjligt, dock senast 24 timmar efter det att metoden började användas.
En polisman som hör till befälet vid skyddspolisen beslutar om annan teknisk spårning än sådan som avses i 1 mom.
Tillstånd får ges och beslut fattas för högst sex månader åt gången.
I ett yrkande och i ett beslut om teknisk spårning ska följande nämnas:
1) den verksamhet som avses i 3 §,
2) den person, det föremål, det ämne eller den egendom som åtgärden riktas mot,
3) de fakta som förutsättningarna för och inriktningen av den tekniska spårningen grundar sig på,
4) tillståndets giltighetstid med angivande av klockslag,
5) den till befälet vid skyddspolisen hörande polisman som leder och övervakar den tekniska spårningen,
6) eventuella begränsningar och villkor för den tekniska spårningen.
14 § (26.4.2019/581)
Beslut om teknisk observation av utrustning vid civil underrättelseinhämtning
Beslut om teknisk observation av utrustning vid civil underrättelseinhämtning ska fattas av domstol på yrkande av en polisman som hör till befälet vid skyddspolisen. Om ärendet inte tål uppskov, får en polisman som hör till befälet vid skyddspolisen besluta om teknisk observation av utrustning till dess att domstolen har avgjort yrkandet om beviljande av tillstånd. Ärendet ska föras till domstol så snart det är möjligt, dock senast 24 timmar efter det att metoden började användas.
Tillstånd får beviljas för högst sex månader åt gången.
I ett yrkande och i ett beslut om teknisk observation av utrustning ska följande nämnas:
1) den verksamhet som avses i 3 §,
2) den tekniska anordning eller programvara som åtgärden riktas mot,
3) de fakta som förutsättningarna för och inriktningen av den tekniska observationen av utrustning grundar sig på,
4) tillståndets giltighetstid med angivande av klockslag,
5) den till befälet vid skyddspolisen hörande polisman som leder och övervakar den tekniska observationen av utrustning,
6) eventuella begränsningar och villkor för den tekniska observationen av utrustning.
15 § (26.4.2019/581)
Inhämtande av identifieringsuppgifter för teleadresser eller teleterminalutrustning vid civil underrättelseinhämtning
Skyddspolisen får vid civil underrättelseinhämtning inhämta identifieringsuppgifter för teleadresser eller teleterminalutrustning med en teknisk anordning.
Transport- och kommunikationsverket ska kontrollera att den tekniska anordningen inte på grund av sina egenskaper orsakar skadliga störningar i anordningar eller tjänster i allmänna kommunikationsnät.
Beslut om inhämtande av identifieringsuppgifter för teleadresser och teleterminalutrustning fattas av en polisman som hör till befälet vid skyddspolisen.
16 § (26.4.2019/581)
Installation och avinstallation av anordningar, metoder eller programvara vid civil underrättelseinhämtning
En tjänsteman som är anställd vid skyddspolisen har vid civil underrättelseinhämtning rätt att placera en anordning, metod eller programvara som används för teleavlyssning, inhämtande av information i stället för teleavlyssning, teleövervakning, teknisk avlyssning, optisk observation, teknisk spårning eller teknisk observation av utrustning på eller i föremål, ämnen, egendom, utrymmen, platser eller informationssystem som åtgärden riktas mot, om det behövs för användningen av metoden för underrättelseinhämtning. För att installera, ta i bruk och avinstallera anordningen, metoden eller programvaran har en tjänsteman som är anställd vid skyddspolisen då rätt att i hemlighet ta sig in i ett ovannämnt utrymme eller på en ovannämnd plats eller i ett ovannämnt informationssystem och att kringgå, låsa upp eller på något annat motsvarande sätt tillfälligt passera eller störa objektens eller informationssystemens säkerhetssystem. Anordningar, metoder och programvara får inte installeras eller avinstalleras i utrymmen som används för boende av permanent natur.
17 § (26.4.2019/581)
Framställning om och plan för en täckoperation vid civil underrättelseinhämtning
I en framställning om täckoperation vid civil underrättelseinhämtning ska följande nämnas:
1) den som föreslagit åtgärden,
2) den person eller, i det fall att en bestämd person inte kan specificeras, grupp av personer, tillräckligt specificerad, som är föremål för inhämtandet av information,
3) den verksamhet som avses i 3 §,
4) de fakta som förutsättningarna för och inriktningen av täckoperationen grundar sig på,
5) syftet med täckoperationen,
6) behovet av täckoperationen,
7) övriga uppgifter som behövs för att bedöma förutsättningarna för täckoperationen.
Över en täckoperation ska en sådan skriftlig plan göras upp som innehåller väsentlig och tillräckligt detaljerad information för beslutsfattandet om och genomförandet av täckoperationen. Vid förändrade omständigheter ska planen vid behov ses över.
18 § (26.4.2019/581)
Beslut om en täckoperation vid civil underrättelseinhämtning
Beslut om en sådan täckoperation som avses i 17 § ska fattas av chefen för skyddspolisen. Beslut om täckoperationer som genomförs uteslutande i datanät får fattas också av en för uppdraget förordnad polisman som hör till befälet vid skyddspolisen och som är förtrogen med användningen av metoder för underrättelseinhämtning.
Ett beslut om en täckoperation får meddelas för högst sex månader åt gången.
Beslut om en täckoperation ska fattas skriftligen. I beslutet ska följande nämnas:
1) den som föreslagit åtgärden,
2) den polisman som ansvarar för genomförandet av täckoperationen,
3) identifikationsuppgifterna för de polismän som genomför täckoperationen,
4) den verksamhet som avses i 3 §,
5) den person eller, i det fall att en bestämd person inte kan specificeras, grupp av personer, tillräckligt specificerad, som är föremål för inhämtandet av information,
6) de fakta som förutsättningarna för och inriktningen av täckoperationen grundar sig på,
7) täckoperationens syfte och genomförandeplan,
8) beslutets giltighetstid,
9) eventuella begränsningar och villkor för täckoperationen.
Vid förändrade omständigheter ska beslutet vid behov ses över. Beslut om avslutande av en täckoperation ska fattas skriftligen.
19 § (26.4.2019/581)
Brottsförbud vid civil underrättelseinhämtning
En polisman vid skyddspolisen som företar en täckoperation vid civil underrättelseinhämtning får inte begå brott eller ta initiativ till ett brott.
Om en polisman vid skyddspolisen som företar en täckoperation begår en trafikförseelse, en ordningsförseelse eller något annat jämförbart brott för vilket det föreskrivna straffet är ordningsbot, går polismannen fri från straffansvar, om gärningen har varit nödvändig för att syftet med täckoperationen ska nås eller för att inhämtandet av information inte ska avslöjas.
20 § (26.4.2019/581)
Beslut om bevisprovokation genom köp vid civil underrättelseinhämtning
Beslut om bevisprovokation genom köp vid civil underrättelseinhämtning ska fattas av chefen för skyddspolisen. Beslut om bevisprovokation genom köp som gäller säljanbud uteslutande till allmänheten får fattas också av en för uppdraget förordnad polisman som hör till befälet vid skyddspolisen och som är förtrogen med användningen av metoder för underrättelseinhämtning.
Beslut om bevisprovokation genom köp får meddelas för högst sex månader åt gången.
Beslut om bevisprovokation genom köp ska fattas skriftligen. I beslutet ska följande nämnas:
1) den verksamhet som avses i 3 §,
2) den person som är föremål för bevisprovokation,
3) de fakta som förutsättningarna för och inriktningen av bevisprovokationen grundar sig på,
4) de föremål, de ämnen, den egendom eller de tjänster som är föremål för bevisprovokationen,
5) syftet med bevisprovokationen,
6) beslutets giltighetstid,
7) den till befälet vid skyddspolisen hörande polisman som leder och övervakar bevisprovokationen,
8) eventuella begränsningar och villkor för bevisprovokationen.
21 § (26.4.2019/581)
Plan för genomförande av bevisprovokation genom köp vid civil underrättelseinhämtning
Över genomförandet av bevisprovokation genom köp vid civil underrättelseinhämtning ska det upprättas en skriftlig plan, om detta behövs med hänsyn till operationens omfattning eller andra motsvarande skäl.
Vid förändrade omständigheter ska planen för genomförande av bevisprovokationen vid behov ses över.
22 § (26.4.2019/581)
Beslut om genomförande av bevisprovokation genom köp vid civil underrättelseinhämtning
Beslut om genomförande av bevisprovokation genom köp vid civil underrättelseinhämtning ska fattas skriftligen. Beslutet ska fattas av en för uppdraget förordnad polisman som hör till befälet vid skyddspolisen och är förtrogen med användningen av metoder för underrättelseinhämtning och som ansvarar för genomförandet av bevisprovokationen.
I beslutet ska följande nämnas:
1) den polisman som beslutat om bevisprovokationen genom köp samt beslutets datum och innehåll,
2) identifikationsuppgifterna för de polismän som genomför bevisprovokationen,
3) hur det har säkerställts att bevisprovokationen inte får den som är föremål för åtgärden eller någon annan att begå ett brott som denne annars inte skulle begå,
4) eventuella begränsningar och villkor för bevisprovokationen.
Om åtgärden inte tål uppskov, behöver ett beslut som avses i 2 mom. inte upprättas i skriftlig form före bevisprovokationen. Beslutet ska dock upprättas i skriftlig form utan dröjsmål efter bevisprovokationen.
Vid förändrade omständigheter ska beslutet om genomförande av bevisprovokationen vid behov ses över.
23 § (26.4.2019/581)
Säkerheten för polismän vid förtäckt inhämtande av information, täckoperationer, bevisprovokation genom köp och användning av informationskällor vid civil underrättelseinhämtning
En polisman som hör till befälet vid skyddspolisen får besluta att en polisman som ska genomföra sådant förtäckt inhämtande av information, en sådan täckoperation eller sådan bevisprovokation genom köp eller förbereda eller genomföra sådan användning av informationskällor som avses i detta kapitel ska förses med en teknisk anordning som möjliggör avlyssning och observation, om utrustningen är motiverad för att polismannens säkerhet ska kunna tryggas.
Avlyssningen och observationen får upptas. Upptagningarna ska utplånas så snart de inte behövs för att trygga polismannens säkerhet. Om upptagningarna trots allt behöver bevaras av orsaker som har samband med rättsskyddet för någon som har del i saken, får upptagningarna bevaras och användas i detta syfte. De ska i så fall utplånas när saken har avgjorts genom ett lagakraftvunnet beslut eller avskrivits.
24 § (26.4.2019/581)
Beslut om styrd användning av informationskällor vid civil underrättelseinhämtning
Beslut om styrd användning av informationskällor vid civil underrättelseinhämtning fattas av chefen för skyddspolisen eller en för uppdraget förordnad polisman som hör till befälet vid skyddspolisen och som är förtrogen med användningen av metoder för underrättelseinhämtning.
Ett beslut om styrd användning av informationskällor får meddelas för högst sex månader åt gången.
Beslut om styrd användning av informationskällor ska fattas skriftligen. I beslutet ska följande nämnas:
1) den som föreslagit åtgärden,
2) den polisman som ansvarar för genomförandet av inhämtandet av information,
3) identifikationsuppgifterna för informationskällan,
4) den verksamhet som avses i 3 §,
5) de fakta som förutsättningarna för och inriktningen av den styrda användningen av informationskällor grundar sig på,
6) syftet med inhämtandet av information och planen för genomförande av detta,
7) beslutets giltighetstid,
8) eventuella begränsningar och villkor för den styrda användningen av informationskällor.
Vid förändrade omständigheter ska beslutet vid behov ses över. Beslut om avslutande av styrd användning av en informationskälla ska fattas skriftligen.
I fråga om registrering av uppgifter om informationskällor i ett personregister och betalning av arvode tillämpas vad som föreskrivs i 5 kap. 41 §.
25 § (26.4.2019/581)
Tryggande av informationskällor vid civil underrättelseinhämtning
Vid civil underrättelseinhämtning kan skyddspolisen med en informationskällas samtycke övervaka informationskällans bostad, eller något annat utrymme som informationskällan använder för boende, och dess omedelbara närmiljö, med kamera eller någon annan teknisk anordning, metod eller programvara som placerats på platsen, om det behövs för att avvärja en fara som hotar informationskällans liv eller hälsa. Utomstående behöver inte upplysas om att informationskällan tryggas.
Övervakningen ska avslutas utan dröjsmål, om den inte längre behövs för att avvärja en fara som hotar informationskällans liv eller hälsa.
Upptagningar som uppkommit vid övervakning enligt 1 mom. ska utplånas så snart de inte behövs för att trygga informationskällans säkerhet. Om upptagningarna trots allt behöver bevaras av orsaker som har samband med rättsskyddet för någon som har del i saken, får upptagningarna bevaras och användas i detta syfte. De ska i så fall utplånas när saken har avgjorts genom ett lagakraftvunnet beslut eller avskrivits.
En för uppdraget förordnad polisman som hör till befälet vid skyddspolisen och som är förtrogen med användningen av metoder för underrättelseinhämtning får besluta att en informationskälla, med informationskällans samtycke, ska förses med en teknisk anordning som möjliggör avlyssning och observation, om utrustningen i ett enskilt fall är nödvändig för att informationskällans säkerhet ska kunna tryggas. Avlyssningen och observationen får upptas. Upptagningarna ska utplånas så snart de inte behövs för att trygga informationskällans säkerhet.
Chefen för skyddspolisen får besluta att en informationskälla ges falska, vilseledande eller förtäckta uppgifter eller registeranteckningar, som får användas i ett enskilt fall, eller att falska handlingar får upprättas för att användas av informationskällan, om det är nödvändigt för att för att skydda informationskällans liv och hälsa. En registeranteckning ska rättas när förutsättningarna enligt detta moment inte längre föreligger.
26 § (26.4.2019/581)
Platsspecifik underrättelseinhämtning
Med platsspecifik underrättelseinhämtning avses underrättelseinhämtning för att hitta föremål, egendom, handlingar eller information eller utröna omständigheter på någon annan plats än en plats som används för boende av permanent natur eller en plats beträffande vilken det finns anledning att anta att underrättelseinhämtningen kommer att omfatta information som någon enligt 17 kap. 11, 13, 14, 16, 20 eller 21 § eller 22 § 2 mom. i rättegångsbalken har skyldighet eller rätt att vägra vittna om.
27 § (26.4.2019/581)
Beslut om platsspecifik underrättelseinhämtning vid civil underrättelseinhämtning
Beslut om platsspecifik underrättelseinhämtning vid civil underrättelseinhämtning ska fattas av domstol, om den riktas mot någon annan hemfridsskyddad plats än ett utrymme som används för boende av permanent natur eller mot en plats som allmänheten inte har tillträde till eller dit tillträdet för allmänheten har begränsats eller förhindrats under den tid den platsspecifika underrättelseinhämtningen genomförs, på yrkande av en för uppdraget förordnad polisman som hör till befälet vid skyddspolisen och som är förtrogen med användningen av metoder för underrättelseinhämtning.
Om det ärende som avses i 1 mom. inte tål uppskov, får chefen för skyddspolisen eller en för uppdraget förordnad polisman som hör till befälet vid skyddspolisen och som är förtrogen med användningen av metoder för underrättelseinhämtning besluta om platsspecifik underrättelseinhämtning till dess att domstolen har avgjort yrkandet. Ärendet ska föras till domstol så snart det är möjligt, dock senast 24 timmar efter det att metoden började användas.
Chefen för skyddspolisen eller en för uppdraget förordnad polisman som hör till befälet vid skyddspolisen och som är förtrogen med användningen av metoder för underrättelseinhämtning beslutar om annan platsspecifik underrättelseinhämtning än sådan som avses i 1 mom.
Tillstånd får beviljas och beslut fattas för högst en månad åt gången.
I ett yrkande och i ett beslut om platsspecifik underrättelseinhämtning ska tillräckligt noggrant specificeras
1) den verksamhet som avses i 3 §,
2) den plats som är föremål för den platsspecifika underrättelseinhämtningen,
3) de fakta utifrån vilka det anses finnas förutsättningar för platsspecifik underrättelseinhämtning,
4) vad som söks, i den utsträckning det är möjligt att ange, genom den platsspecifika underrättelseinhämtningen,
5) eventuella begränsningar i den platsspecifika underrättelseinhämtningen.
När sakens brådskande natur kräver det får ett beslut om platsspecifik underrättelseinhämtning dokumenteras efter det att den platsspecifika underrättelseinhämtningen har genomförts.
Om det medan en platsspecifik underrättelseinhämtning pågår framkommer att underrättelseinhämtningen har omfattat sådan information som någon enligt 17 kap. 11, 13, 14, 16, 20 eller 21 § eller 22 § 2 mom. i rättegångsbalken har skyldighet eller rätt att vägra vittna om, ska underrättelseinhämtningen till denna del genast avslutas och de anteckningar och kopior som gäller informationen genast utplånas eller förstöras.
28 § (26.4.2019/581)
Kopiering vid civil underrättelseinhämtning
Skyddspolisen har vid civil underrättelseinhämtning rätt att kopiera handlingar och föremål.
29 § (26.4.2019/581)
Kopieringsförbud vid civil underrättelseinhämtning
En handling eller något annat objekt som avses i 26 § får inte kopieras vid civil underrättelseinhämtning, om objektet innehåller sådant som någon med stöd av 17 kap. 11, 13, 14, 16, 20 eller 21 § i rättegångsbalken har skyldighet eller rätt att vägra vittna om.
Om tystnadsplikten eller tystnadsrätten grundar sig på 17 kap. 11 § 2 eller 3 mom. i rättegångsbalken eller 13, 14, 16 eller 20 § i det kapitlet, är en förutsättning för förbudet utöver det som föreskrivs i 1 mom. dessutom att objektet innehas av en person som avses i bestämmelsen i fråga eller av någon som står i ett sådant förhållande till honom eller henne som avses i 17 kap. 22 § 2 mom. i rättegångsbalken, eller av den till vars förmån tystnadsplikten eller tystnadsrätten har föreskrivits.
Kopieringsförbud gäller dock inte, om
1) den i 17 kap. 11 § 2 eller 3 mom., 13 § 1 eller 3 mom., 14 § 1 mom. eller 16 § 1 mom. i rättegångsbalken avsedda person till vars förmån tystnadsplikten har föreskrivits samtycker till kopiering,
2) en i 17 kap. 20 § 1 mom. i rättegångsbalken avsedd person samtycker till kopiering.
30 § (26.4.2019/581)
Kopieringsförbud som gäller teleavlyssning, teleövervakning och basstationsuppgifter
Handlingar och data som innehas av ett i 3 § 27 punkten i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation avsett teleföretag (teleföretag) eller en i 41 punkten i den paragrafen avsedd sammanslutningsabonnent och som innehåller uppgifter om meddelanden som avses i 5 kap. 5 § 1 mom. i denna lag eller innehåller identifieringsuppgifter som avses i 5 kap. 8 § 1 mom. eller basstationsuppgifter som avses i 5 kap. 11 § 1 mom. får inte kopieras.
31 § (26.4.2019/581)
Kopiering av försändelser vid civil underrättelseinhämtning
Skyddspolisen har vid civil underrättelseinhämtning rätt att kopiera ett brev eller en annan försändelse innan den anländer till mottagaren.
32 § (26.4.2019/581)
Kvarhållande av försändelser för kopiering
Om det finns skäl att anta att ett brev eller någon annan försändelse som får kopieras vid civil underrättelseinhämtning kommer att anlända till eller redan finns vid ett verksamhetsställe för post, en järnvägsstation eller en del av en sådan eller ett verksamhetsställe som innehas av den som yrkesmässigt transporterar försändelser i samband med trafik eller annars, får en för uppdraget förordnad polisman som hör till befälet vid skyddspolisen och som är förtrogen med användningen av metoder för underrättelseinhämtning förordna att försändelsen ska hållas kvar på verksamhetsstället i fråga tills kopiering hinner utföras.
Det förordnande som avses i 1 mom. får meddelas för högst en månad räknat från det att chefen för verksamhetsstället har fått kännedom om förordnandet. Försändelsen får inte utan tillåtelse av den tjänsteman som avses i 1 mom. överlämnas till någon annan än tjänstemannen eller till den som han eller hon har utsett.
Chefen för verksamhetsstället ska genast underrätta den som har meddelat förordnandet om när försändelsen har anlänt. Denne ska utan ogrundat dröjsmål besluta om kopiering.
33 § (26.4.2019/581)
Beslut om kopiering och om kopiering av försändelser
Beslut om kopiering av en försändelse ska fattas av domstol på yrkande av en polisman som hör till befälet vid skyddspolisen och som är förtrogen med användningen av metoder för underrättelseinhämtning. Om ärendet inte tål uppskov, får en för uppdraget förordnad polisman som hör till befälet vid skyddspolisen och som är förtrogen med användningen av metoder för underrättelseinhämtning besluta om kopiering av försändelsen till dess att domstolen har avgjort yrkandet om beviljande av tillstånd. Ärendet ska föras till domstol så snart det är möjligt, dock senast 24 timmar efter det att metoden började användas.
Beslut om kopiering vid civil underrättelseinhämtning ska fattas av en polisman som hör till befälet vid skyddspolisen och som är förtrogen med användningen av metoder för underrättelseinhämtning. Om ett ärende inte tål uppskov, får också någon annan polisman vid skyddspolisen än en polisman som hör till befälet vid skyddspolisen och som är förtrogen med användningen av metoder för underrättelseinhämtning, i ett enskilt fall besluta om kopiering, till dess att en polisman som hör till befälet vid skyddspolisen och som är förtrogen med användningen av metoder för underrättelseinhämtning har avgjort ärendet. Ärendet ska lämnas över till en polisman som hör till befälet vid skyddspolisen och som är förtrogen med användningen av metoder för underrättelseinhämtning för avgörande så snart det är möjligt, dock senast 24 timmar efter det att metoden för underrättelseinhämtning började användas.
34 § (26.4.2019/581)
Förstöring av kopior
En kopia ska förstöras utan dröjsmål, om det framgår att sådant material har kopierats som det är förbjudet att kopiera eller att informationen inte behövs för att skydda den nationella säkerheten.
35 § (26.4.2019/581)
Förfarandet i domstol i ärenden som gäller civil underrättelseinhämtning
Ett tillståndsärende som gäller en metod för civil underrättelseinhämtning ska handläggas av Helsingfors tingsrätt. Tingsrätten är domför med ordföranden ensam. Sammansättningen ska på det sätt som avses i 2 kap. 11 § i rättegångsbalken förstärkas med en lagfaren ledamot, om det inte är uppenbart ogrundat med hänsyn till ärendets art. Sammanträdet kan hållas även vid en annan tidpunkt och på en annan plats än vad som föreskrivs om en allmän underrätts sammanträde.
Ett yrkande om användning av en metod för underrättelseinhämtning ska göras skriftligen. Ett yrkande som gäller användning av en metod för underrättelseinhämtning ska utan dröjsmål tas upp till behandling i domstol i närvaro av den tjänsteman som framställt yrkandet eller en av denne förordnad tjänsteman som är insatt i ärendet. Underrättelsetillsynsombudsmannen eller en av denne förordnad tjänsteman ska ges tillfälle att bli hörd innan behandlingen av ett tillståndsärende avslutas.
Ärendet ska avgöras skyndsamt. Behandlingen kan också ske med anlitande av videokonferens eller någon annan lämplig teknisk metod för dataöverföring där de som deltar i behandlingen har sådan kontakt att de kan tala med och se varandra.
I fråga om varje metod för underrättelseinhämtning finns det särskilda bestämmelser om innehållet i beslutet. Beslutet ska meddelas omedelbart eller senast när behandlingen av de ärenden om metoder för underrättelseinhämtning som anknyter till samma underrättelsehelhet har avslutats.
Om domstolen har beviljat tillstånd till teleavlyssning eller teleövervakning, får den pröva och avgöra ett ärende som gäller beviljande av tillstånd i fråga om en ny person, teleadress eller teleterminalutrustning utan att den tjänsteman som framställt yrkandet eller en av denne förordnad tjänsteman är närvarande, om det har förflutit mindre än sex månader från den muntliga behandlingen av det tidigare tillståndsärendet. Ärendet kan behandlas utan att tjänstemannen är närvarande också om användningen av metoden för underrättelseinhämtning redan har avslutats.
Ett beslut i ett tillståndsärende får inte överklagas genom besvär. Klagan mot beslutet får anföras utan tidsbegränsning hos Helsingfors hovrätt. Klagan ska behandlas skyndsamt. Också underrättelsetillsynsombudsmannen har rätt att anföra klagan över ett beslut i ett tillståndsärende.
Vid handläggningen av ett ärende som gäller en metod för underrättelseinhämtning ska det fästas särskild vikt vid att sekretessen iakttas och att informationen i handlingar och informationssystem skyddas genom behövliga förfaranden och datasäkerhetsarrangemang.
36 § (26.4.2019/581)
Skyddande av civil underrättelseinhämtning
Skyddspolisen får använda falska, vilseledande eller förtäckta uppgifter, göra och använda falska, vilseledande eller förtäckta registeranteckningar samt upprätta och använda falska handlingar, om det är nödvändigt för att skydda den civila underrättelseinhämtningen.
En registeranteckning som avses i 1 mom. ska rättas när förutsättningarna enligt det momentet inte längre föreligger.
Närmare bestämmelser om ordnandet av skyddandet av civil underrättelseinhämtning får utfärdas genom förordning av statsrådet.
37 § (26.4.2019/581)
Beslut om skyddande
Beslut om registeranteckningar och upprättande av handlingar enligt 36 § 1 mom. ska fattas av chefen för skyddspolisen.
En för uppdraget förordnad polisman som hör till befälet vid skyddspolisen och som är förtrogen med användningen av metoder för underrättelseinhämtning beslutar om annat än i 1 mom. avsett skyddande.
Den myndighet som har fattat beslut om registeranteckningar och upprättande av handlingar ska föra en förteckning över anteckningarna och handlingarna, övervaka användningen av dem samt se till att anteckningarna rättas.
38 § (26.4.2019/581)
Yppandeförbud vid civil underrättelseinhämtning
En för uppdraget förordnad polisman som hör till befälet vid skyddspolisen och som är förtrogen med användningen av metoder för civil underrättelseinhämtning får förbjuda en utomstående att röja sådana omständigheter om användningen av en metod för civil underrättelseinhämtning som denne fått kännedom om, om det är motiverat för att skydda metoden för underrättelseinhämtning. Det förutsätts dessutom att den utomstående med anledning av sitt uppdrag eller sin ställning har bistått eller blivit ombedd att bistå vid användningen av en metod för underrättelseinhämtning.
Ett yppandeförbud meddelas för högst ett år åt gången. Förbudet ska ges i skriftlig form och bevisligen delges den som förbudet gäller. I förbudet ska det specificeras de omständigheter som förbudet omfattar, nämnas förbudets giltighetstid och anges hotet om straff för överträdelse av förbudet.
Ett beslut om yppandeförbud får inte överklagas genom besvär. Den som har fått ett förbud får dock utan tidsbegränsning anföra klagan hos Helsingfors tingsrätt. Klagan ska behandlas skyndsamt.
Till straff för överträdelse av yppandeförbudet döms enligt 38 kap. 1 eller 2 § i strafflagen, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag.
Den som har fått ett yppandeförbud får trots 4 mom. meddela underrättelsetillsynsombudsmannen om yppandeförbudet.
39 § (26.4.2019/581)
Beslut om användning av metoder för underrättelseinhämtning i vissa fall
Beslut om civil underrättelseinhämtning och användning av metoder för underrättelseinhämtning som sker utanför Finland ska fattas av chefen för skyddspolisen.
I fråga om innehållet i framställningar, planer, yrkanden och beslut som gäller användningen av metoder för underrättelseinhämtning tillämpas vad som i detta kapitel föreskrivs om framställningar, planer, yrkanden och beslut.
Bestämmelserna i 44 och 47 § i detta kapitel tillämpas inte på sådan civil underrättelseinhämtning och användning av metoder för underrättelseinhämtning som avses i 1 mom. Bestämmelsen i 4 § 4 mom. i detta kapitel kan i enskilda fall, om det är nödvändigt för skyddandet av den nationella säkerheten, frångås vid sådan civil underrättelseinhämtning och användning av metoder för underrättelseinhämtning som avses i 1 mom.
Deltagande i sådan civil underrättelseinhämtning utomlands som avses i denna paragraf förutsätter samtycke av den berörda tjänstemannen vid skyddspolisen.
40 § (26.4.2019/581)
Beräkning av tidsfrister vid civil underrättelseinhämtning
Vid beräkning av tidsfrister enligt detta kapitel ska inte lagen om beräknande av laga tid (150/1930) tillämpas.
En i månader uttryckt tid löper ut den dag i månaden som till sitt ordningsnummer motsvarar den dag då tidsfristen började löpa. Om motsvarande dag inte finns i den månad då tidsfristen löper ut, löper tiden ut den sista dagen i månaden.
41 § (26.4.2019/581)
Förbud mot avlyssning och observation vid civil underrättelseinhämtning
Teleavlyssning, inhämtande av information i stället för teleavlyssning, teknisk avlyssning och optisk observation får inte riktas mot sådan kommunikation som parterna i kommunikationen inte får vittna om eller som parterna har rätt att vägra vittna om med stöd av 17 kap. 13, 14, 16 eller 20 § eller 22 § 2 mom. i rättegångsbalken.
Om det under tiden för teleavlyssning, inhämtande av information i stället för teleavlyssning, teknisk avlyssning eller optisk observation eller vid något annat tillfälle framkommer att det är fråga om ett meddelande som det är förbjudet att avlyssna eller observera, ska åtgärden avbrytas och de upptagningar som fåtts genom åtgärden och anteckningarna om de uppgifter som fåtts genom den genast utplånas.
De förbud mot avlyssning och observation som avses i denna paragraf gäller dock inte sådana fall där en i 1 mom. avsedd person deltar i sådan verksamhet som är föremål för civil underrättelseinhämtning där verksamheten allvarligt hotar den nationella säkerheten och det även för hans eller hennes del har fattats beslut om teleavlyssning, inhämtande av information i stället för teleavlyssning, teknisk avlyssning eller optisk observation.
42 § (26.4.2019/581)
Granskning av upptagningar och handlingar från civil underrättelseinhämtning
En polisman som hör till befälet vid skyddspolisen eller en av denne förordnad tjänsteman ska utan ogrundat dröjsmål granska de upptagningar och handlingar som uppkommit vid användningen av en metod för civil underrättelseinhämtning.
43 § (26.4.2019/581)
Undersökning av upptagningar från civil underrättelseinhämtning
Upptagningar som uppkommit vid användningen av metoder för civil underrättelseinhämtning får undersökas endast av domstol eller en polisman som hör till befälet vid skyddspolisen eller av underrättelsetillsynsombudsmannen eller en av denne förordnad tjänsteman. Enligt förordnande av en polisman som hör till befälet vid skyddspolisen eller enligt anvisning av domstolen får upptagningarna undersökas även av en annan polisman, av en sakkunnig eller av någon annan som anlitas för inhämtande av information.
När en i 1 mom. avsedd sakkunnig eller någon annan person är en privatperson som utför uppgifter enligt detta kapitel, ska bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar tillämpas på dem.
När en sakkunnig eller en annan person enligt 2 mom. anlitas ska undersökningen av upptagningar ske under direkt ledning och övervakning av en polisman vid skyddspolisen. En sakkunnig eller en annan person som anlitas ska dessutom ha de kunskaper och färdigheter samt den erfarenhet som behövs för att utföra uppdraget.
44 § (26.4.2019/581)
Utlämnande av information som erhållits vid civil underrättelseinhämtning för brottsbekämpning
Skyddspolisen ska utan ogrundat dröjsmål anmäla till centralkriminalpolisen, om det medan en metod för underrättelseinhämtning används framkommer att det kan antas att ett sådant brott har begåtts för vilket det föreskrivna strängaste straffet är fängelse i minst sex år. Genom beslut av chefen för skyddspolisen får anmälan skjutas upp med högst ett år åt gången, om det är nödvändigt för att garantera den nationella säkerheten eller skydda liv eller hälsa. Skyddspolisen får anmäla ett begånget brott till centralkriminalpolisen, om anmälan kan antas vara av synnerlig vikt för utredningen av ett brott för vilket det föreskrivna strängaste straffet är fängelse i minst tre år.
Skyddspolisen ska utan dröjsmål anmäla till en behörig myndighet, om det medan en metod för underrättelseinhämtning används framkommer att ett sådant brott är på färde för vilket det föreskrivna strängaste straffet är fängelse i minst sex år och brottet ännu kan förhindras. Information som fåtts genom användning av en metod för underrättelseinhämtning får lämnas ut till en behörig myndighet för förhindrande av ett sådant brott för vilket det föreskrivna strängaste straffet är fängelse i minst två år.
När det övervägs om en anmälan ska skjutas upp enligt 1 mom. eller en anmälan göras enligt 1 eller 2 mom. i fråga om ett begånget brott för vilket det föreskrivna strängaste straffet är fängelse i minst tre år eller i fråga om förhindrade av ett brott för vilket det föreskrivna strängaste straffet är fängelse i minst två år, ska utöver betydelsen för skyddet av den nationella säkerheten även betydelsen av utredningen eller förhindrandet av brottet med tanke på allmänna och enskilda intressen beaktas vid bedömningen.
Information som fåtts genom användning av en metod för underrättelseinhämtning får alltid lämnas ut som utredning som stöder det att någon är oskyldig samt för att förhindra betydande fara för någons liv, hälsa eller frihet eller betydande miljö-, egendoms- eller förmögenhetsskada.
Om en förundersökningsmyndighet inleder en förundersökning eller börjar vidta en förundersökningsåtgärd eller en behörig myndighet inleder en åtgärd som syftar till att förhindra ett brott utifrån en anmälan som avses i denna paragraf, ska förundersökningsmyndigheten eller den behöriga myndigheten innan förundersökningen inleds, förundersökningsåtgärden vidtas eller den brottsförhindrande åtgärden vidtas anmäla detta till skyddspolisen.
Beslut om användning av sådan information som med stöd av denna paragraf lämnas som bevisning fattas av domstolen i samband med behandlingen av huvudsaken. Bestämmelser om anteckning i förundersökningsprotokollet om användningen av information finns i 9 kap. 6 § 2 mom. i förundersökningslagen, och bestämmelser om uppgivande i stämningsansökan av användningen av information finns i 5 kap. 3 § 1 mom. 9 punkten i lagen om rättegång i brottmål.
45 § (26.4.2019/581)
Utplåning av information som erhållits genom en metod för underrättelseinhämtning
Information som fåtts genom en metod för underrättelseinhämtning ska utplånas utan dröjsmål efter att det framgått att den inte behövs för att skydda den nationella säkerheten.
Informationen får dock bevaras och lagras i ett register som avses i lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet, om detta behövs i fall som avses i 44 §.
Basstationsuppgifter som avses i 8 § ska utplånas efter att det har framgått att de inte behövs för att skydda den nationella säkerheten.
46 § (26.4.2019/581)
Utplåning av information som fåtts i en brådskande situation
Om en polisman som hör till befälet vid skyddspolisen i en brådskande situation enligt 7 § 1 mom., 8 § 1 mom., 11 § 1 mom., 12 § 1 mom., 13 § 1 mom., 14 § 1 mom. eller 27 § 2 mom. har beslutat att teleövervakning, inhämtande av basstationsuppgifter, teknisk avlyssning, optisk observation, teknisk spårning av en person, teknisk observation av utrustning eller platsspecifik underrättelseinhämtning ska inledas, men domstolen anser att det inte har funnits förutsättningar för åtgärden, ska användningen av metoden för underrättelseinhämtning avslutas och det material som fåtts på detta sätt och anteckningarna om de uppgifter som fåtts på detta sätt genast utplånas. Information som fåtts på detta sätt får dock användas under samma förutsättningar som en uppgift får användas i de fall som avses i 44 § 1 eller 2 mom., om det kan antas att det har begåtts ett sådant brott för vilket det föreskrivna strängaste straffet är fängelse i minst sex år eller om det framgår att ett sådant brott är på färde för vilket det föreskrivna strängaste straffet är fängelse i minst sex år och brottet ännu kan förhindras.
Om en polisman vid skyddspolisen i en brådskande situation enligt 33 § 2 mom. har beslutat om kopiering, men en för uppdraget förordnad polisman som hör till befälet vid skyddspolisen och som är förtrogen med användningen av metoder för underrättelseinhämtning anser att det inte har funnits förutsättningar för åtgärden, ska användningen av metoden för underrättelseinhämtning avslutas och det material som fåtts på detta sätt och anteckningarna om de uppgifter som fåtts på detta sätt genast utplånas. Information som fåtts på detta sätt får dock användas under samma förutsättningar som en uppgift får användas i de fall som avses i 44 § 1 eller 2 mom., om det kan antas att det har begåtts ett sådant brott för vilket det föreskrivna strängaste straffet är fängelse i minst sex år eller om det framgår att ett sådant brott är på färde för vilket det föreskrivna strängaste straffet är fängelse i minst sex år och brottet ännu kan förhindras.
47 § (26.4.2019/581)
Underrättelse om användning av en metod för underrättelseinhämtning
Den person som vid civil underrättelseinhämtning har varit föremål för teleavlyssning, inhämtande av information i stället för teleavlyssning, teleövervakning och teknisk observation samt kopiering som riktar sig mot ett meddelande eller sådan kopiering av en försändelse som riktar sig mot ett meddelande ska utan dröjsmål underrättas om detta skriftligen efter det att syftet med användningen av metoden för underrättelseinhämtning har nåtts. Den som varit föremål för inhämtande av information ska dock underrättas om användningen av metoden för underrättelseinhämtning senast ett år efter det att användningen av metoden upphörde.
På yrkande av en polisman som hör till befälet vid skyddspolisen får domstolen besluta att underrättelsen enligt 1 mom. till den som varit föremål för åtgärden får skjutas upp med högst två år åt gången, om det är motiverat för att trygga pågående användning av en metod för underrättelseinhämtning, garantera den nationella säkerheten eller skydda liv eller hälsa. Domstolen får besluta att underrättelsen ska utebli, om det är nödvändigt för att garantera den nationella säkerheten eller skydda liv eller hälsa.
Om den som varit föremål för inhämtandet av information inte är identifierad vid utgången av den tid eller det uppskov som avses i 1 eller 2 mom., ska han eller hon utan ogrundat dröjsmål skriftligen underrättas om underrättelseinhämtningen när identiteten har utretts.
Den domstol som beviljat tillståndet ska samtidigt skriftligen informeras om underrättelsen.
Om skyddspolisen fortsätter inhämtandet av information med stöd av 5 §, ska bestämmelserna om underrättelse om hemligt inhämtande av information i 5 kap. 58 § iakttas.
Den som vid civil underrättelseinhämtning varit föremål för inhämtande av information behöver inte underrättas om systematisk observation, förtäckt inhämtande av information, en täckoperation, bevisprovokation genom köp, styrd användning av informationskällor, platsspecifik underrättelseinhämtning, kopiering som riktar sig mot annat än ett meddelande och sådan kopiering av en försändelse som riktar sig mot annat än ett meddelande, om inte förundersökning har inletts i ärendet utifrån en anmälan enligt 44 §. Om förundersökning inleds ska bestämmelserna i 10 kap. 60 § 2–7 mom. i tvångsmedelslagen iakttas.
Den som varit föremål för inhämtande av information behöver inte underrättas om användningen av en metod för underrättelseinhämtning, om föremålet har varit en statlig aktör eller en aktör som är jämställbar med en sådan.
I fråga om handläggning av underrättelseärenden i domstol ska 35 § iakttas.
48 § (26.4.2019/581)
Protokoll
Efter det att användningen av en metod för underrättelseinhämtning upphört ska det utan ogrundat dröjsmål upprättas ett protokoll över användningen av metoden.
Närmare bestämmelser om hur åtgärderna ska dokumenteras med tanke på övervakningen får utfärdas genom förordning av statsrådet.
49 § (26.4.2019/581)
Begränsning av partsoffentlighet i vissa fall
En person vars rättigheter eller skyldigheter saken gäller har inte, trots 11 § i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet, rätt att få vetskap om användningen av en sådan metod för underrättelseinhämtning som avses i detta kapitel förrän en underrättelse enligt 47 § har gjorts.
Bestämmelser om rätt till insyn för registrerade finns i lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet.
50 § (26.4.2019/581)
Rätt att få information av privata sammanslutningar
Trots att en sammanslutnings medlemmar, revisorer, verkställande direktör, styrelsemedlemmar eller arbetstagare är bundna av företags-, bank- eller försäkringshemlighet har skyddspolisen på begäran av en polisman som hör till befälet vid skyddspolisen rätt att få uppgifter som i ett enskilt fall kan antas vara behövliga vid utredningen av sådan verksamhet som är föremål för civil underrättelseinhämtning och som allvarligt hotar den nationella säkerheten och som kan antas vara av betydelse för att
1) identifiera eller nå en fysisk eller juridisk person som är föremål för civil underrättelseinhämtning, eller klarlägga personens kontaktuppgifter eller hur personen förflyttar sig,
2) inrikta användningen av en metod för underrättelseinhämtning på en viss person som är föremål för civil underrättelseinhämtning, eller
3) klarlägga ekonomisk verksamhet som antas anknyta till i 3 § avsedd verksamhet som bedrivs av en person eller en juridisk person som är föremål för civil underrättelseinhämtning.
51 § (26.4.2019/581)
Teleföretags skyldighet att biträda vid civil underrättelseinhämtning
På teleföretags skyldighet att biträda vid civil underrättelseinhämtning tillämpas vad som i 5 kap. 61 § föreskrivs om teleföretags skyldighet att biträda.
52 § (26.4.2019/581)
Ersättningar till teleföretag för biträde och lämnande av uppgifter vid civil underrättelseinhämtning
På teleföretags rätt till ersättning för direkta kostnader som orsakats av att de biträtt myndigheter och lämnat uppgifter tillämpas bestämmelserna i 5 kap. 62 §.
53 § (26.4.2019/581)
Användning av uppgifter som lagras av teleföretag och hänför sig till civil underrättelseinhämtning
Utöver vad som i 157 § 1 mom. i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation föreskrivs om användning av lagrade uppgifter får lagrade uppgifter också användas om uppgifterna med fog kan antas vara av synnerlig vikt för att få information om sådan verksamhet som är föremål för civil underrättelseinhämtning och som allvarligt hotar den nationella säkerheten.
54 § (26.4.2019/581)
Samarbete med militärunderrättelsemyndigheterna
Skyddspolisen ska samarbeta med militärunderrättelsemyndigheterna för att den civila och militära underrättelseinhämtningen ska kunna skötas på ett ändamålsenligt sätt och i detta syfte, trots det som föreskrivs om sekretess, ge militärunderrättelsemyndigheterna behövliga uppgifter.
Närmare bestämmelser om ordnandet av samarbetet mellan skyddspolisen och militärunderrättelsemyndigheterna får utfärdas genom förordning av statsrådet.
55 § (26.4.2019/581)
Samarbete med andra myndigheter och med företag och sammanslutningar
Skyddspolisen ska enligt behov agera i samarbete med andra myndigheter för att den civila underrättelseinhämtningen ska kunna skötas på ett ändamålsenligt sätt.
Skyddspolisen får för att genomföra sitt uppdrag avseende civil underrättelseinhämtning trots sekretessbestämmelserna lämna ut andra uppgifter än personuppgifter till andra myndigheter, om utlämnandet av uppgifterna behövs för att skydda den nationella säkerheten.
Skyddspolisen får för att genomföra sitt uppdrag avseende civil underrättelseinhämtning trots sekretessbestämmelserna lämna ut andra uppgifter än personuppgifter till företag och andra sammanslutningar, om utlämnandet av uppgifterna är nödvändigt för att skydda den nationella säkerheten.
Bestämmelser om utlämnande av information för brottsbekämpning finns i 44 §.
Bestämmelser om behandling av personuppgifter finns i lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet.
Närmare bestämmelser om ordnandet av samarbetet mellan skyddspolisen och andra myndigheter får utfärdas genom förordning av statsrådet.
Närmare bestämmelser om ordnandet av samarbetet mellan skyddspolisen och den övriga inrikesförvaltningen får utfärdas genom förordning av inrikesministeriet.
56 § (26.4.2019/581)
Samordning av hemlig informationsinhämtning
Användningen av de metoder för underrättelseinhämtning om vilka det föreskrivs i detta kapitel ska vid behov samordnas för att säkerställa säkerheten i arbetet för skyddspolisens, militärunderrättelsemyndigheternas, centralkriminalpolisens och andra myndigheters tjänstemän samt för att förhindra att de taktiska och tekniska metoder och planer som nämnda myndigheter använder vid hemlig informationsinhämtning avslöjas.
Närmare bestämmelser om ordnandet av samordningen av hemlig informationsinhämtning får utfärdas genom förordning av statsrådet.
57 § (26.4.2019/581)
Internationellt samarbete
Skyddspolisen får samarbeta och inhämta information tillsammans med utländska säkerhets- och underrättelsetjänster för att skydda den nationella säkerheten.
Om gemensam informationsinhämtning genomförs i samarbete med den stat på vars territorium metoder för underrättelseinhämtning är avsedda att användas, ska en polisman vid skyddspolisen iaktta de begränsningar och villkor för användningen av metoderna för underrättelseinhämtning som staten i fråga ställer.
Chefen för skyddspolisen beslutar om deltagande i internationellt samarbete och om användning av metoder för underrättelseinhämtning i samband med det. En främmande stats behöriga tjänsteman har genom beslut av chefen för skyddspolisen rätt att på finskt territorium för att skydda den nationella säkerheten agera i samarbete med skyddspolisen, och under ledning och övervakning av en polisman vid skyddspolisen använda sådana metoder för underrättelseinhämtning om vars användning beslut fattas i enlighet med 9, 10, 18, 20 och 24 §. En utländsk tjänsteman är skyldig att iaktta de föreskrifter, begränsningar och anvisningar som skyddspolisen meddelar. I 16 kap. 20 § 4 mom., 21 kap. 18 § och 40 kap. 12 § 4 mom. i strafflagen finns det bestämmelser om tillämpning av bestämmelserna i de kapitlen på brott som begås av eller mot en utländsk tjänsteman som använder en metod för underrättelseinhämtning på finskt territorium eller som är verksam på finskt territorium.
Skyddspolisen får vid internationellt samarbete, trots sekretessbestämmelserna, lämna ut annan information än personuppgifter, om utlämnandet av informationen behövs för att skydda den nationella säkerheten och utlämnandet inte strider mot ett nationellt intresse.
Internationella avtal som är bindande för Finland ska följas vid utlämnande och mottagande av information. Internationellt samarbete och informationsutbyte är förbjudet om det finns grundad anledning att misstänka att en person på grund av samarbetet eller utlämnandet av uppgifter riskerar dödsstraff, tortyr, någon annan behandling som kränker människovärdet, förföljelse, godtyckligt frihetsberövande eller orättvis rättegång.
Bestämmelser om utlämnande av personuppgifter finns i lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet.
58 § (26.4.2019/581)
Samordning av underrättelseverksamheten
Den civila och den militära underrättelseverksamheten samordnas mellan republikens president, statsrådets kansli, utrikesministeriet, försvarsministeriet och inrikesministeriet samt vid behov andra ministerier och myndigheter.
Om det bedöms att den civila underrättelseverksamheten har utrikes- och säkerhetspolitiska konsekvenser, ska ärendet förberedelsevis behandlas mellan de myndigheter som avses i 1 mom.
Närmare bestämmelser om ordnandet av samordningen av underrättelseverksamheten får utfärdas genom förordning av statsrådet.
59 § (26.4.2019/581)
Inrikesförvaltningens övervakning av den civila underrättelseinhämtningen
Det inhämtande av information som avses i detta kapitel övervakas av chefen för skyddspolisen och av inrikesministeriet.
Närmare bestämmelser om ordnandet av inrikesförvaltningens övervakning av den civila underrättelseinhämtningen får utfärdas genom förordning av inrikesministeriet.
60 § (26.4.2019/581)
Extern övervakning av den civila underrättelseinhämtningen
Inrikesministeriet ska årligen till riksdagens justitieombudsman, underrättelsetillsynsutskottet och underrättelsetillsynsombudsmannen lämna en berättelse om hur de i detta kapitel avsedda metoderna för underrättelseinhämtning har använts och användningen övervakats samt hur det i detta kapitel avsedda skyddandet av den civila underrättelseinhämtningen har använts och användningen övervakats.
Bestämmelser om den övervakning som underrättelsetillsynsombudsmannen utövar finns i lagen om övervakning av underrättelseverksamheten (121/2019). Närmare bestämmelser om den parlamentariska tillsynen över underrättelseverksamheten finns i riksdagens arbetsordning (40/2000).
Närmare bestämmelser om de utredningar som ska lämnas för övervakningen av den civila underrättelseinhämtningen får utfärdas genom förordning av statsrådet.
61 § (26.4.2019/581)
Anmälningar till underrättelsetillsynsombudsmannen
Skyddspolisen ska informera underrättelsetillsynsombudsmannen om de tillstånd och beslut som gäller användning av en metod för underrättelseinhämtning och som har meddelats med stöd av detta kapitel så snart som möjligt efter det att tillståndet beviljades eller beslutet fattades. Underrättelsetillsynsombudsmannen ska också informeras om ett hos domstol framställt yrkande som gäller en metod för underrättelseinhämtning.
Skyddspolisen ska så snart som möjligt informera underrättelsetillsynsombudsmannen om ett beslut som gäller
1) skyddande av civil underrättelseverksamhet,
2) yppandeförbud,
3) uppskjutande av en anmälan enligt 44 § 1 mom.
Vid anmälningar som avses i denna paragraf ska det fästas särskild vikt vid att sekretessen iakttas och att informationen i handlingar och informationssystem skyddas genom behövliga förfaranden och datasäkerhetsarrangemang.
6 kap.
Polisundersökning
1 §
Polisundersökningens inriktning och tillämpliga bestämmelser
Med polisundersökning avses annan undersökning som polisen enligt lag ska företa än förundersökning med anledning av brott. Utöver vad som föreskrivs någon annanstans i lag ska polisen, med anledning av en anmälan eller när det annars av särskilda skäl är befogat, företa polisundersökning för att hitta en försvunnen person eller utreda orsaken till en eldsvåda. (30.12.2013/1168)
Vid polisundersökning ska förundersökningslagen iakttas i tillämpliga delar på det sätt som undersökningens art förutsätter.
2 §
En persons ställning vid polisundersökning
Om polisundersökning görs för utredning av omständigheter som påverkar en persons rättigheter eller skyldigheter, ska på denne tillämpas förundersökningslagens bestämmelser om part.
Om polisundersökning görs för utredning av om en person ska dömas till straff eller en jämförbar påföljd, ska på denne tillämpas förundersökningslagens bestämmelser om brottsmisstänkta.
En annan part än en sådan som avses i 2 mom. samt dennes lagliga företrädare måste hålla sig till sanningen i sin redogörelse för den sak som undersöks och i sina svar på frågor.
I fråga om andra än sådana personer som avses i 1 och 2 mom. ska förundersökningslagens bestämmelser om vittnen och sakkunniga tillämpas. Personerna ska sanningsenligt och utan att förtiga någonting berätta vad de vet om den sak som undersöks. Vid polisundersökning enligt 2 mom. har de dock rätt eller skyldighet att vägra vittna, röja en omständighet eller besvara en fråga, om de vid en rättegång skulle ha motsvarande rätt eller skyldighet.
3 §
Skyldighet att infinna sig till polisundersökning
En person som eventuellt kan lämna uppgifter som behövs för en polisundersökning är skyldig att på kallelse infinna sig till polisundersökning i det polisdistrikt där personen uppehåller sig.
Om en person som har kallats till polisundersökning uteblir utan godtagbar orsak, får denne enligt beslut av en polisman som hör till befälet hämtas med iakttagande av vad som i 6 kap. 2 § i förundersökningslagen föreskrivs om hämtning till förundersökning. Om en undersökningsledare har utsetts för polisundersökningen, ska denne besluta om hämtning.
4 §
Tryggande av polisundersökning
En polisman har rätt att för polisundersökning få tillträde till en plats eller ett område där en händelse som undersöks har inträffat, kontrollera föremål och handlingar som kan vara av betydelse för undersökningen samt att utföra försök och ta prover som behövs för undersökningen. Ett ytterligare villkor är att åtgärden med fog kan antas ha stor betydelse för utredningen av ärendet. När handlingar granskas ska de förbud mot beslag och kopiering som följer av 7 kap. 3 § i tvångsmedelslagen beaktas i tillämpliga delar. Åtgärderna ska protokollföras eller antecknas i någon annan handling.
För att för polisundersökning få tillträde till ett utrymme som används för stadigvarande boende krävs det ett förordnande av en polisman som hör till befälet.
I 2 kap. 8 § 4 mom. föreskrivs om en polismans befogenheter att flytta föremål på platser eller områden som är i allmänt bruk.
7 kap.
Tystnadsplikt och tystnadsrätt
1 §
Tystnadsplikt
Tjänstemän som hör till polisens personal får inte lämna ut uppgifter som avslöjar identiteten hos en person som har lämnat information konfidentiellt eller deltagit i bevisprovokation genom köp eller en täckoperation, om utlämnandet av informationen kan äventyra den persons säkerhet som gett uppgifterna eller deltagit i bevisprovokation genom köp eller i en täckoperation, eller en närstående persons säkerhet. Tystnadsplikten gäller också när utlämnandet av uppgifterna om identiteten kan äventyra pågående eller framtida inhämtande av information.
I fråga om tystnadsplikten för tjänstemän som hör till polisens personal gäller i övrigt vad som föreskrivs i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet, i någon annan lag och nedan i detta kapitel. Samma tystnadsplikt gäller för den som står i arbetsavtalsförhållande till polisen och den som med stöd av polisbefogenheter som beviljats honom eller henne eller på någon annan grund utför polisuppgifter.
Tystnadsplikten gäller också efter det att anställningsförhållandet hos polisen har upphört.
2 §
Utlämnande av information trots tystnadsplikt
Tystnadsplikten för tjänstemän som hör till polisens personal och andra som avses i 1 § 2 mom. hindrar inte att information lämnas ut till myndigheter och sammanslutningar som sköter offentliga uppdrag och som på grund av sina lagstadgade uppgifter behöver information om omständigheter som annars är sekretessbelagda eller om en persons tillförlitlighet eller lämplighet för ett uppdrag. I lag föreskrivs särskilt om utlämnande av information som behövs för att kontrollera tillförlitligheten hos en person som söker sig till eller har en ur säkerhetssynpunkt viktig uppgift.
Tystnadsplikten enligt 1 § 2 mom. hindrar inte utlämnande av information som i enskilda fall av vägande skäl behövs för att förhindra en händelse som äventyrar liv eller hälsa eller ett brott som riktar sig mot friheten eller för att förhindra betydande skada på miljön eller betydande egendoms- eller förmögenhetsskada eller för att trygga statens säkerhet.
3 §
Tystnadsrätt
De som hör till polisens personal är inte skyldiga att lämna ut information om identiteten hos en person av vilken de i sitt anställningsförhållande har fått konfidentiell information och inte heller om sekretessbelagda taktiska eller tekniska metoder.
I 1 § 1 mom. i detta kapitel och i 24 § 1 mom. 5 punkten i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet föreskrivs om skyldigheten att i vissa fall hemlighålla uppgifter och metoder som avses i 1 mom.
4 §
Skyldighet att lämna ut information under en rättegång
En domstol kan bestämma att information som avses i 1 § 1 mom. eller 3 § 1 mom. ska lämnas ut, om en parts rätt att försvara sig på behörigt sätt eller på annat sätt bevaka sin rätt under rättegången annars kränks. Dessutom förutsätts det att åklagaren utför åtal för ett brott för vilket det föreskrivna strängaste straffet är fängelse i minst sex år eller för försök eller medverkan till ett sådant brott. Domstolen får inte ens då bestämma att den persons identitet som lämnat ut konfidentiell information eller deltagit i bevisprovokation genom köp eller täckoperation ska avslöjas, om det är uppenbart att dennes eller för denne närstående personers säkerhet därmed allvarligt skulle äventyras.
5 §
Skyldighet att lämna ut information under en brottsutredning
De som hör till polisens personal är trots sin tystnadsplikt eller tystnadsrätt skyldiga att lämna ut sådan information enligt 1 § 1 mom. och 3 § 1 mom. som är nödvändig för bedömning av förutsättningarna för att inleda förundersökning, när det finns grundad anledning att anta att den som konfidentiellt lämnat uppgifter i sin egenskap av uppgiftslämnare eller den som deltagit i bevisprovokation genom köp eller i en täckoperation i detta uppdrag har gjort sig skyldig till brott.
De som hör till polisens personal är skyldiga att lämna ut information som avses i 1 mom. också för att få utredning i ett ärende där förundersökning har inletts, om det finns grundad anledning att misstänka att den som konfidentiellt lämnat uppgifter i sin egenskap av uppgiftslämnare eller den som deltagit i bevisprovokation genom köp eller i en täckoperation i detta uppdrag har gjort sig skyldig till brott.
Om en person som hör till polisens personal vägrar lämna ut information enligt 1 eller 2 mom., kan en domstol på yrkande av en anhållningsberättigad tjänsteman bestämma att informationen ska lämnas till den som framställt yrkandet, om det inte finns någon laglig grund för vägran. Domstolen kan likaså på yrkande av en målsägande bestämma att en person som hör till polisens personal ska lämna ut information om identiteten på en person som konfidentiellt lämnat information till polisen, om det är nödvändigt för att säkerställa målsägandens åtalsrätt enligt 1 kap. 14 § i lagen om rättegång i brottmål (689/1997). Vid behandlingen av ett ärende som avses i detta moment ska i tillämpliga delar iakttas vad som i 7 kap. 9 § i förundersökningslagen föreskrivs om vittnesförhör inför domstol.
När domstolen överväger att ge ett sådant förordnande som avses i 3 mom. ska den beakta om skyldigheten att lämna ut information kan äventyra statens säkerhet, någons liv eller hälsa eller pågående inhämtande av information och hur motiverat det å andra sidan är att informationen lämnas ut med beaktande av brottsmisstankens art och målsägandens rätt att på behörigt sätt bevaka sin rätt vid rättegång.
Om ett ärende som avses i 3 mom. gäller bevisprovokation genom köp, en täckoperation eller styrd användning av informationskällor, ska ärendet behandlas vid Helsingfors tingsrätt. Övriga ärenden som gäller skyldighet att lämna ut information ska behandlas vid den tingsrätt där det lämpligen kan ske. Den som framställt begäran om utlämnande av informationen och den som vägrat lämna ut den ska vara närvarande vid handläggningen. Vid handläggningen är tingsrätten domför även med ordföranden ensam.
6 § (19.9.2014/743)
Hänvisningsbestämmelse om utlämnande av information
Bestämmelser om utlämnande av information ur polisens personregister via teknisk anslutning eller i maskinläsbar form till andra polisenheter och andra myndigheter och bestämmelser om utlämnande av information till utlandet finns i lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet. Bestämmelser om användning av personregister vid säkerhetsutredningar finns i säkerhetsutredningslagen (726/2014).
8 kap.
Skadestånd och arvoden
1 §
Statens skadeståndsansvar
Person- och egendomsskador som orsakats utomstående genom tvångsåtgärder som polisen vidtagit ska ersättas av statens medel.
Bestämmelserna i detta kapitel inskränker inte den skadelidandes rätt till ersättning med stöd av skadeståndslagen (412/1974) eller någon annan lag.
2 §
Den skadelidandes medverkan
Ersättning som avses i 1 § kan jämkas eller förvägras, om den skadelidande genom sitt eget handlande eller sina egna försummelser väsentligen har medverkat till att skadan uppkommit.
3 §
Anställdas ansvar
I fråga om tjänstemäns och arbetstagares ersättningsansvar då de har orsakat skada och i fråga om deras skyldighet att till staten betala vad staten erlagt i ersättning i enlighet med denna lag föreskrivs i 4 och 6 kap. i skadeståndslagen.
4 §
Ersättning och arvode för hjälpverksamhet
Till en person som bistått polisen enligt 9 kap. 3 eller 4 § betalas av statens medel ersättning för förstörda eller försvunna arbetsredskap, kläder och utrustning, för skadat färd- eller transportmedel samt för förbrukat bränsle. Den som deltagit i hjälparbete har dessutom rätt att av statens medel få ett skäligt arvode som beräknas enligt den tid som denne har använt för arbetet.
Om en person som bistått polisen i detta arbete drabbats av ett olycksfall eller en yrkessjukdom, betalas ersättning av statens medel enligt samma grunder som gäller för olycksfall i arbetet eller yrkessjukdom enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar (459/2015), om inte den skadade annars har rätt till ersättning enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar eller lagen om olycksfall i militärtjänst (1211/1990). Ärenden som gäller ersättning enligt detta moment behandlas av Statskontoret som första instans. (24.4.2015/471)
L om olycksfall i militärtjänst 1211/1990 har upphävts genom L om ersättning för olycksfall i militärtjänst och tjänstgöringsrelaterad sjukdom 1521/2016.
5 § (24.4.2015/471)
Arbetsgivarens och kommunens rätt
Om en skadad persons arbetsgivare eller kommunen i ett olycksfallsärende där ersättning ska betalas enligt denna lag har betalt lön eller förskott eller andra betalningar, gäller i fråga om arbetsgivarens och kommunens rätt det som i 139 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar föreskrivs om arbetsgivarens rätt.
6 §
Skadeutredning
En polisman ska utan dröjsmål göra anmälan hos sin förman om en person- eller sakskada som uppstått i samband med en åtgärd, om skadan inte kan anses som ringa.
Vid behov eller på begäran av den skadelidande eller den som utfört tjänsteåtgärden ska det göras en polisundersökning om hur den skada som avses i 1 mom. har orsakats. I undersökningen ska det utredas bland annat under vilka omständigheter åtgärden har utförts, lednings- och ansvarsförhållandena i samband med åtgärden, skadans storlek samt i vilken mån den skadelidande genom sitt eget handlande eller sina egna försummelser har medverkat till att skadan uppkommit.
Den som skadats i samband med en åtgärd ska utan dröjsmål ges vård och vid behov ska läkarhjälp ordnas. Om en person uppger sig ha fått skador på grund av en polisiär åtgärd ska denne så snart som möjligt ges tillfälle att bli undersökt av en läkare eller, om detta inte omedelbart är möjligt, av en ojävig person. Kostnaderna för vården och läkarhjälpen ska betalas i förskott av statens medel.
7 §
Betalning av ersättning och arvode
Beslut om ersättning för skador enligt detta kapitel och om betalning av arvode fattas av den polisenhet inom vars område åtgärderna eller hjälpverksamheten eller huvuddelen av dessa har utförts eller för vars räkning åtgärderna har vidtagits. Ansökan om ersättning ska göras skriftligen inom sex månader från den dag då åtgärden eller hjälparbetet utfördes eller den ersättningsberättigade fick vetskap om skadan. Av särskilda skäl får ersättning sökas också senare.
Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden. I en polisenhets beslut om ersättning får ändring dock inte sökas. (19.12.2019/1353)
Ersättning för personskador betalas i enlighet med lagen om statens skadeståndsverksamhet (978/2014). (28.11.2014/983)
9 kap.
Särskilda bestämmelser
1 §
Handräckning av polisen
Polisen ska på begäran ge andra myndigheter handräckning, om så föreskrivs särskilt. Polisen ska ge andra myndigheter handräckning också för fullgörande av en lagstadgad tillsynsskyldighet, om den myndighet som begär handräckning hindras i sin tjänsteutövning.
Polisen kan ge också privatpersoner handräckning när det är nödvändigt för att de ska kunna utöva sina lagliga rättigheter och när det är fråga om en uppenbar rättskränkning. En förutsättning för handräckning är dessutom att en privatperson hindras att utöva sina rättigheter och att det krävs att polisen utövar sina befogenheter för att rättigheterna ska kunna utövas.
Om inte något annat föreskrivs i lag ska en polisman som hör till befälet fatta beslut om givande av handräckning.
2 §
Handräckning till polisen
En myndighet ska inom ramen för sin behörighet ge polisen sådan handräckning som denna behöver för sina uppdrag. Beslut om att begära handräckning ska fattas av en polisman som hör till befälet, om inte något annat föreskrivs särskilt eller om inte sakens brådskande natur föranleder något annat.
Det föreskrivs särskilt genom lag om försvarsmaktens handräckning till polisen.
2 a § (28.6.2017/419)
Andra myndigheters assistans till polisen vid lämnande av internationellt bistånd
När internationellt bistånd lämnas kan en myndighet, på begäran av inrikesministeriet och med samtycke av den stat som begärt bistånd, för utförande av ett uppdrag som hör till polisen ge polisen sådan assistans som den berörda myndigheten har behörighet att ge. Assistans får begäras endast om polisens resurser är otillräckliga för lämnandet av internationellt bistånd eller om det för biståndet behövs specialpersonal eller specialmateriel som polisen saknar.
Den tjänsteman som ger assistans ska följa order och anvisningar av den polisman som leder uppdragets utförande och agera inom ramen för de befogenheter som polismannen i enlighet med 9 e § bemyndigar tjänstemannen att utöva. Den tjänsteman som ger assistans har i ett synnerligen viktigt och brådskande uppdrag rätt att under polismannens uppsikt använda sådana för uppdraget behövliga maktmedel som polismannen med stöd av sina befogenheter bemyndigar tjänstemannen att använda och som med hänsyn till situationen kan anses vara försvarliga. Assistansen kan omfatta sådan användning av vapenmakt som är slagkraftigare än användningen av tjänstemannens personliga vapen, som utnyttjar krigsmateriel och som lämpar sig för polisuppdrag eller sådan användning av maktmedel som avses i 77 a § i gränsbevakningslagen för att förhindra eller avbryta ett brott som avses i 34 a kap. 1 § 1 mom. 2–7 punkten eller 34 a kap. 1 § 2 mom. i strafflagen, om detta är nödvändigt för att avvärja en överhängande allvarlig fara som hotar ett stort antal människors liv eller hälsa och det inte finns något lindrigare sätt att avvärja faran. I fråga om det civilrättsliga och straffrättsliga ansvaret för den tjänsteman som ger assistans tillämpas vad som föreskrivs i 9 f §. Bestämmelser om militärpersoners civilrättsliga och straffrättsliga ansvar när försvarsmakten ger polisen assistans vid lämnande av internationellt bistånd utfärdas särskilt.
Polisen svarar för den allmänna ledning och samordning av parternas åtgärder som behövs för att assistansen ska kunna utföras tryggt samt för arbetarskyddsarrangemangen.
Inrikesministeriet fattar beslut om sådan begäran om assistans av en annan myndighet som avses i 1 mom. I fråga om beslutsfattandet vid givande av assistans gäller vad som föreskrivs särskilt.
3 §
Biståndsskyldighet
Var och en är skyldig att på befallning av en polisman som hör till befälet bistå polisen med att leta efter personer som har försvunnit och befinner sig i livsfara, med att rädda människoliv, hjälpa skadade samt avvärja betydande skada på egendom eller miljön, om deltagandet i en sådan åtgärd inte är oskäligt med hänsyn till vederbörandes ålder, hälsotillstånd eller personliga förhållanden eller av andra särskilda skäl.
I sådana fall som avses i 1 mom. samt vid letande efter drunknade ska privatpersoner och privata sammanslutningar på befallning av en polisman som hör till befälet i skälig utsträckning och mot full ersättning ställa livsmedel, telekommunikationsmedel, transportmedel, arbetsredskap samt andra behövliga apparater och ämnen till polisens förfogande.
4 §
Frivilligverksamhet
Polisen kan som hjälp vid efterspaning samt för andra biståndsuppgifter som inte innebär betydande utövning av offentlig makt anlita frivilligorganisationer samt den i 3 kap. i lagen om frivilligt försvar (556/2007) avsedda Försvarsutbildningsföreningen och även personer som deltar i tjänstgöring enligt den lagen.
Beslut om att anlita en frivilligorganisation för efterspaning fattas av den polisman som leder efterspaningen och beslut om att anlita en frivilligorganisation för någon annan biståndsuppgift fattas av en polisman som hör till befälet.
5 §
Befogenheter för den som bistår en polisman
Den som på begäran av en polisman bistår denne i ett enskilt tjänsteuppdrag har rätt att enligt polismannens anvisningar vidta sådana åtgärder för att upprätthålla allmän ordning eller säkerhet som polismannen anvisar inom ramen för sin behörighet. I 2 kap. 17 § 3 mom. föreskrivs om rätten att använda maktmedel.
6 §
Tvångsutförande
Om en person trots uppmaning av polisen underlåter att utföra en uppgift som han eller hon enligt lag eller med stöd av den utfärdade bestämmelser eller enligt en befallning som getts med stöd av den är skyldig att utföra, och om underlåtelsen kan medföra betydande olägenheter för trafiken eller för allmän ordning, säkerhet eller hälsa, har polisen rätt att på personens bekostnad låta utföra uppgiften. Beslut om åtgärden ska fattas av en polisman som hör till befälet.
Om egendomens ägare eller innehavare inte omedelbart kan anträffas, kan polisen för ägarens räkning vidta eller låta vidta brådskande åtgärder som är nödvändiga för att egendomen efter en olycka eller ett brott ska skyddas mot ytterligare skador.
Kostnaderna för åtgärder enligt 1 och 2 mom. kan betalas i förskott av statens medel. De får drivas in hos den som försummat att utföra uppgiften eller hos egendomens ägare i den ordning som föreskrivs i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007).
7 §
Straffbestämmelser
Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet obehörigen använder polisens emblem, antingen som sådant eller upptaget i märke eller bildlig framställning, eller använder ett märke som är förvillande likt polisens emblem, ska för obehörig användning av polisens emblem dömas till böter.
Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot förbudet i 1 kap. 10 §, ska för obehörig användning av polisuniform dömas till böter, om inte strängare straff föreskrivs någon annanstans i lag.
8 §
Begränsningar i rätten att färdas och vistas i ett område
För att trygga synnerligen viktig verksamhet eller egendom eller för att skydda människor kan inrikesministeriet genom förordning begränsa trafik eller vistelse i ett objekt som ska tryggas eller skyddas och i dess omgivning, på grund av den fara som objektet utgör eller utsätts för, eller förbjuda att föremål eller ämnen som äventyrar säkerheten förs till området. Den som bryter mot förbudet eller begränsningen kan dömas till böter, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag.
9 §
Internationellt samarbete
I fråga om rättslig hjälp och handräckning som polisen ger polisen i en annan stat, i fråga om rättslig hjälp och handräckning som polisen får från en annan stat och i fråga om andra staters polismäns rätt att utöva samma befogenheter som finländska polismän gäller vad som föreskrivs särskilt eller avtalas i internationella konventioner som är förpliktande för Finland.
Inrikesministeriet kan i frågor som inte hör till området för lagstiftningen eller som inte annars kräver riksdagens samtycke ingå sedvanliga samarbetsavtal inom polisens verksamhetsområde med grannstaterna, Östersjöstaterna och staterna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
9 a § (28.6.2017/419)
Beslutsfattande som avser Prümsamarbete och Atlassamarbete
Polisstyrelsen fattar beslut om
1) att inom finskt territorium inleda sådant samarbete (Prümsamarbete) som avses i kapitel 5 i rådets beslut 2008/615/RIF om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet, nedan Prümbeslutet, och att på begäran av en främmande stat delta i samarbete inom dennas territorium,
2) att lämna bistånd av särskilda insatsgrupper till en annan medlemsstat enligt rådets beslut 2008/617/RIF om förbättrat samarbete i krissituationer mellan Europeiska unionens medlemsstaters särskilda insatsgrupper, nedan Atlasbeslutet, eller att begära sådant bistånd av en annan medlemsstat.
Polisstyrelsen ska utan dröjsmål underrätta inrikesministeriet om att samarbete som avses i 1 mom. har blivit aktuellt och om ett beslut om att inleda samarbete. Inrikesministeriet kan fatta beslut om att fortsätta eller avsluta påbörjat samarbete eller bistånd.
Ett beslut om att inleda Prümsamarbete eller om att lämna eller begära sådant bistånd som avses i Atlasbeslutet fattas av inrikesministeriet, om ärendet är av särskild betydelse för Finlands inre säkerhet.
Det som föreskrivs i 1–3 mom. om beslutsfattande tillämpas också på inledande av samarbete som sker med stöd av artiklarna 17, 25 och 27 i fördraget mellan Konungariket Belgien, Förbundsrepubliken Tyskland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Storhertigdömet Luxemburg, Konungariket Nederländerna och Republiken Österrike om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism, gränsöverskridande brottslighet och olaglig migration (FördrS 53 och 54/2007), nedan Prümfördraget.
Vad som föreskrivs om beslutsfattandet i 1–4 mom. tillämpas om inte annat följer av lagen om beslutsfattande om lämnande av och begäran om internationellt bistånd (418/2017).
9 b § (28.6.2017/419)
Lämnande eller mottagande av internationellt bistånd i andra situationer
Polisen är ansvarig myndighet vid lämnande och mottagande av internationellt bistånd som omfattas av polisens verksamhetsområde.
Om inte något annat följer av någon annan lag, Europeiska unionens lagstiftning eller en internationell överenskommelse som är bindande för Finland, kan inrikesministeriet på begäran av en främmande stat fatta beslut om lämnande av annat bistånd som omfattas av polisens verksamhetsområde än sådant som avses i 9 a § till den stat som begär bistånd. Inrikesministeriet kan på motsvarande sätt av en främmande stat begära bistånd som omfattas av polisens verksamhetsområde. I beslutet ska innehållet i biståndet, tjänstemännens befogenheter och de vapen, den ammunition, de maktmedelsredskap och den övriga utrustning som är tillåten för tjänstemännen anges. Närmare bestämmelser om beslutets innehåll får utfärdas genom förordning av statsrådet.
Bistånd som omfattas av polisens verksamhetsområde och som avses i 2 mom. kan lämnas eller begäras när det är fråga om upprätthållande av allmän ordning och säkerhet, brottsbekämpning, avvärjande av hot om terrorism eller avvärjande av omedelbar fara för människors liv eller hälsa, eller om lämnandet av eller begäran om bistånd är motiverat på grund av ett hot mot Finlands, den biståndsbegärande statens eller Europeiska unionens inre säkerhet.
9 c § (28.6.2017/419)
Befogenheter för främmande staters tjänstemän vid Prümsamarbete och Atlassamarbete inom finskt territorium
När en behörig tjänsteman från en främmande stat deltar i verksamhet som avses i artiklarna 17 och 18 i Prümbeslutet, artiklarna 17, 25 och 27 i Prümfördraget eller artikel 3 i Atlasbeslutet, har tjänstemannen rätt att inom finskt territorium i enlighet med order och anvisningar av en finsk polisman utöva en polismans sådana befogenheter som en finsk polisman med stöd av sina befogenheter anvisar tjänstemannen. Den främmande statens behöriga tjänsteman har rätt att under en finsk polismans uppsikt använda sådana maktmedel som polismannen med stöd av sina befogenheter anvisar tjänstemannen.
Det som i 1 mom. föreskrivs om en finsk polisman ska också tillämpas på en finsk gränsbevakningsman eller tullman som leder i det momentet avsedd verksamhet som sker med stöd av Prümbeslutet.
Med samtycke av den utsändande staten kan en behörig tjänsteman som deltar i en främmande stats verksamhet enligt 1 mom. beviljas rätt att inom finskt territorium bära vapen, ammunition samt andra maktmedelsredskap och annan utrustning.
En behörig tjänsteman från en främmande stat har rätt att använda ett maktmedelsredskap endast om en finsk polisman, eller i fråga om verksamhet som avses i Prümbeslutet även en gränsbevakningsman eller tullman, inom ramen för sina befogenheter bemyndigar den behöriga tjänstemannen till det i ett enskilt fall.
På främmande staters behöriga tjänstemän som med bemyndigande av en finsk tjänsteman använder maktmedel eller tar till nödvärn tillämpas 2 kap.17 § 1 och 2 mom. Bestämmelser om excess vid användning av maktmedel finns i 4 kap. 6 § 3 mom. och 7 § i strafflagen. Bestämmelser om excess i nödvärn finns i 4 kap. 4 § 2 mom. och 7 § i strafflagen.
9 d § (28.6.2017/419)
Ställningen i andra situationer för främmande staters tjänstemän inom finskt territorium
När en främmande stats tjänsteman inom finskt territorium deltar i bistånd som inletts med stöd av 9 b §, tillämpas på tjänstemannens befogenheter det som föreskrivs i 9 c §.
En främmande stats tjänsteman kan med samtycke av den utsändande staten beviljas rätt att bära sin nationella uniform vid lämnande av bistånd.
En främmande stats tjänsteman som på begäran av Finland bistår polisen inom finskt territorium jämställs med finska tjänstemän när det gäller brott som tjänstemannen begått eller utsatts för, och omfattas av den lagstiftning om tjänsteförhållanden som tillämpas i tjänstemannens egen stat.
Vad som i lag föreskrivs om statens skyldighet att ersätta skada som orsakats av en tjänsteman, ska också tillämpas på skada som en främmande stats myndighet orsakat i samband med bistånd till polisen som den på Finlands begäran lämnat inom finskt territorium.
Bestämmelserna i 1–4 mom. tillämpas om inte något annat följer av en internationell överenskommelse som är bindande för Finland eller av Europeiska unionens lagstiftning.
9 e § (28.6.2017/419)
Polismäns befogenheter vid lämnande av internationellt bistånd
När en polisman utför ett i denna lag avsett tjänsteuppdrag utanför finskt territorium, ska samma bestämmelser som tillämpas i fråga om tjänsteuppdrag som utförs i Finland tillämpas på polismannens befogenheter. Polismannens befogenheter kan dock inte överskrida de befogenheter som ges polismannen av den stat som tar emot biståndet.
När en polisman utför ett uppdrag utanför finskt territorium med stöd av lagen om civilpersonals deltagande i krishantering (1287/2004), ska den lagen tillämpas på polismannens befogenheter.
9 f § (28.6.2017/419)
Polismäns civilrättsliga och straffrättsliga ansvar vid lämnande av internationellt bistånd
På en polisman som utanför finskt territorium utför ett i denna lag avsett tjänsteuppdrag tillämpas de bestämmelser som gäller polismäns civilrättsliga och straffrättsliga ansvar, om inte något annat följer av en internationell överenskommelse som är bindande för Finland eller av Europeiska unionens lagstiftning.
9 g § (28.6.2017/419)
Polismäns rättsliga ställning vid lämnande av internationellt bistånd
På en polismans tjänsteplikt och rättigheter när polismannen utför ett i denna lag avsett tjänsteuppdrag utanför finskt territorium tillämpas samma bestämmelser och föreskrifter som gäller för tjänsteuppdrag som utförs i Finland.
På en polisman som deltar i uppdrag som avses i 9 a och 9 b § tillämpas lagen om ersättning för olycksfall och tjänstgöringsrelaterad sjukdom i krishanteringsuppdrag (1522/2016).
9 h § (28.6.2017/419)
Ackrediteringsdokument
Polisstyrelsen ska till en sådan tjänsteman från en främmande stat som i Finland deltar i lämnande av bistånd enligt 9 a och 9 b § utfärda ett tidsbestämt ackrediteringsdokument, av vilket tjänstemannens befogenheter framgår. Ackrediteringsdokumentet ska dessutom innehålla tjänstemannens namn, nationalitet, tjänsteställning och fotografi. Tjänstemannen ska medföra ackrediteringsdokumentet och på begäran visa upp det. Ackrediteringsdokumentet ska lämnas tillbaka till Polisstyrelsen när lämnandet av bistånd har upphört.
9 i § (8.9.2017/621)
Deltagande i Europeiska gräns- och kustbevakningsbyråns verksamhet
Polisstyrelsen beslutar om
1) ställande av polismän till Europeiska gräns- och kustbevakningsbyråns förfogande som sådana eskortörer vid återvändande med tvång som avses i artikel 30.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1624 om en europeisk gräns- och kustbevakning och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 och upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 863/2007, rådets förordning (EG) nr 2007/2004 och rådets beslut 2005/267/EG (gräns- och kustbevakningsförordningen),
2) att till Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån framställa en begäran enligt artikel 30.4 i gräns- och kustbevakningsförordningen om att i Finland till förfogande få eskortörer vid återvändande med tvång,
3) att sända ut polismän till Europeiska gräns- och kustbevakningsbyråns insatser och övriga verksamhet.
Inrikesministeriet beslutar om att till Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån framställa en begäran om att i Finland inleda en återvändandeintervention som avses i artikel 33.1 och en snabb återvändandeintervention som avses i artikel 33.2 i gräns- och kustbevakningsförordningen.
Polisstyrelsen ska utan dröjsmål underrätta inrikesministeriet om en begäran och utsändning av polismän som avses i 1 mom. 2 och 3 punkten. I en exceptionell situation kan inrikesministeriet besluta att dra tillbaka en begäran som framställts eller avsluta samarbete som inletts av Polisstyrelsen.
När en polisman utför ett i gräns- och kustbevakningsförordningen avsett uppdrag, ska på polismannens befogenheter tillämpas de bestämmelser som gäller för tjänsteuppdrag som utförs i Finland, om inte något annat följer av gräns- och kustbevakningsförordningen. På en polisman som deltar i uppdrag enligt gräns- och kustbevakningsförordningen tillämpas lagen om ersättning för olycksfall och tjänstgöringsrelaterad sjukdom i krishanteringsuppdrag.
Vad som föreskrivs om beslutsfattande i 1 och 2 mom. ska tillämpas om inte annat följer av lagen om beslutsfattandet vid lämnande av och begäran om internationellt bistånd.
9 j § (8.9.2017/621)
Befogenheter för främmande staters tjänstemän vid Europeiska gräns- och kustbevakningsbyråns återvändandeuppdrag
När en främmande stats behöriga tjänsteman deltar i Finland i verksamhet som avses i artikel 30.1 och 30.3 samt artikel 33.1 och 33.2 i gräns- och kustbevakningsförordningen, har tjänstemannen rätt att enligt anvisningar från en finsk polisman utöva en polismans sådana befogenheter som en finsk polisman med stöd av sina befogenheter anvisar tjänstemannen. En främmande stats behöriga tjänsteman har rätt att under en finsk polismans uppsikt använda sådana maktmedel som polismannen med stöd av sina befogenheter anvisar tjänstemannen.
En främmande stats behöriga tjänsteman som deltar i verksamhet som avses i 1 mom. har med den utsändande statens samtycke rätt att bära vapen, ammunition och annan utrustning.
En behörig tjänsteman från en främmande stat har rätt att använda ett maktmedelsredskap endast om en finsk polisman inom ramen för sina befogenheter bemyndigar den behöriga tjänstemannen till det i ett enskilt fall, om inte något annat följer av artikel 40 i gräns- och kustbevakningsförordningen.
På främmande staters behöriga tjänstemän som med bemyndigande av en finsk tjänsteman använder maktmedel eller tar till nödvärn tillämpas 2 kap.17 § 1 och 2 mom. Bestämmelser om excess vid användning av maktmedel finns i 4 kap. 6 § 3 mom. och 7 § i strafflagen. Bestämmelser om excess i nödvärn finns i 4 kap. 4 § 2 mom. och 7 § i strafflagen.
Vad som i 1 och 3 mom. föreskrivs om en finsk polisman tillämpas också på en finsk gränsbevakningsman.
10 §
Närmare bestämmelser
Genom förordning av statsrådet kan bestämmelser utfärdas om
1) polismän som tillhör befälet, underbefälet och manskapet,
2) polisens funktionella ledningsförhållanden,
3) polisens emblem och tjänstemärke samt maktmedels- och skyddsredskap,
4) anmälningar och utredningar om utövande av befogenheter enligt internationella överenskommelser, (28.6.2017/419)
5) de behöriga myndigheter och tjänstemän som avses i Prümbeslutet och Prümfördraget samt nationella kontakt- och samordningsställen, (28.6.2017/419)
6) innehållet i de genomförandebestämmelser som avses i artikel 1 i Atlasbeslutet. (28.6.2017/419)
Genom förordning av inrikesministeriet kan närmare bestämmelser utfärdas om
1) hur polismäns ställning ska anges och polismän identifieras,
2) förvaring av egendom som tagits om hand,
3) polisundersökning,
4) tecken och metoder vid stoppande av fordon,
5) automatisk övervakning av vägtrafiken,
6) definitioner av användningen av maktmedel, utbildning i användningen av maktmedel, träning i och uppföljning av användningen av maktmedel, rätt att bära maktmedelsredskap, förvaring av maktmedelsredskap och övervakning av användningen av maktmedel,
7) fasttagande, förvaring och avlivande av djur,
8) handräckning till andra än Tullen och Gränsbevakningsväsendet,
9) registrering av polisåtgärder,
10) tekniskt utförande av säkerhetskontrollåtgärder, hur säkerhetskontroller ska ordnas i praktiken och om ordnande av säkerhetskontrollutbildning,
11) uniformsmodeller och märken som ska användas med uniform samt om när tjänsteuppgifterna är av sådan art eller karaktär att de förutsätter användning av uniform.
(26.4.2019/581)
11 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.
Genom denna lag upphävs polislagen (493/1995), förutom 8 § till den del den gäller tjänstemän, sådan paragrafen lyder i lag 498/2009. Den nämnda paragrafen upphävs tre år efter det att denna lag har trätt i kraft. Då upphävs också de befogenheter som getts med stöd av den paragrafen och som även gäller tjänstemän.
När Polisstyrelsen med stöd av 8 § 2 mom. i polislagen (493/1995) ger en viss tjänsteman befogenheter att göra förundersökning, får Polisstyrelsen samtidigt förordna denne till undersökningsledare.
RP 224/2010, FvUB 42/2010, RSv 371/2010
Ikraftträdelsestadganden:
28.6.2013/504:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.
Åtgärder som krävs för verkställigheten av denna lag får vidtas innan lagen träder i kraft.
RP 15/2013, FvUB 7/2013, RsV 77/2013
13.12.2013/881:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.
RP 19/2013, LaUB 11/2013, RSv 93/2013
30.12.2013/1168:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.
RP 16/2013, FvUB 20/2013, RSv 207/2013
19.9.2014/743:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.
RP 57/2013, FvUB 16/2014, RSv 79/2014
19.9.2014/753:
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2014.
RP 220/2013, FvUB 19/2014, RSv 83/2014
28.11.2014/983:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.
På skadeståndsanspråk mot polisen som framförts innan denna lag har trätt i kraft tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.
RP 159/2014, FiUB 17/2014, RSv 145/2014
12.12.2014/1070:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.
RP 18/2014, LaUB 11/2014, RSv 148/2014
10.4.2015/370:
Denna lag träder i kraft den 4 september 2015.
RP 232/2014, LaUB 29/2014, RSv 335/2014 , Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/40/EU (32013L0040); EUT L 218, 14.8.2013, s. 8
24.4.2015/471:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.
RP 277/2014, ShUB 49/2014, AjUU 18/2014, RSv 315/2014
22.5.2015/625:
Denna lag träder i kraft den 1 juni 2015.
RP 174/2014, FvUB 53/2014, RSv 339/2014
10.7.2015/861:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.
RP 346/2014, FvUB 52/2014, RSv 373/2014
7.8.2015/931:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.
På sökande av ändring i ett förvaltningsbeslut som meddelats före ikraftträdandet av denna lag tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.
RP 230/2014, LaUB 26/2014, RSv 319/2014
29.4.2016/315:
Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.
RP 153/2015, FvUB 5/2016, RSv 39/2016
11.11.2016/921:
Denna lag träder i kraft den 1 december 2016.
RP 93/2016, LaUB 10/2016, RSv 123/2016
28.6.2017/419:
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2017.
RP 107/2016, FvUB 9/2017, RSv 55/2017
8.9.2017/621:
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2017.
RP 40/2017, FvUB 13/2017, RSv 79/2017
8.9.2017/625:
Denna lag träder i kraft den 1 december 2017.
RP 266/2016, FvUB 12/2017, RSv 82/2017
17.11.2017/753:
Denna lag träder i kraft den 1 december 2017.
RP 37/2017, FvUB 17/2017, RSv 109/2017
9.11.2018/876:
Denna lag träder i kraft den 15 november 2018.
RP 30/2018, LaUB 4/2018, RSv 80/2018, Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/541 (32017L0541); EUT L 88, 31.3.2017, s. 6
11.1.2019/13:
Denna lag träder i kraft den 1 april 2019.
RP 201/2017, FvUB 16/2018, RSv 148/2018
22.2.2019/243:
Denna lag träder i kraft den 18 mars 2019.
RP 223/2018, FvUB 23/2018, RSv 216/2018
26.4.2019/581:
Denna lag träder i kraft den 1 juni 2019.
RP 202/2017, FvUB 36/2018, FvUB 30/2018, GrUU 75/2018, GrUU 35/2018, ReUU 3/2018, UtUU 5/2018, KoUU 26/2018, FsUU 16/2018, LaUU 32/2018, RSv 291/2018
10.5.2019/626:
Denna lag träder i kraft den 1 juni 2019.
RP 242/2018, FvUB 39/2018, GrUU 51/2018, RSv 318/2018, Europaparlamentets och rådets direktiv 2016/680/EU (32016L0680); EUT L 119, 4.5.2016, s. 89
10.5.2019/647:
Denna lag träder i kraft den 1 juni 2019.
RP 241/2018, FvUB 40/2018, RSv 314/2018
19.12.2019/1353:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
RP 75/2019, FvUB 10/2019, RSv 46/2019
Parallelltexter
· Parallelltexter till landskapsregeringens lagförslag nr 33/2019-2020