Lagförslag 4/2022-2023
|
|
| ||
|
| LAGFÖRSLAG nr 4/2022-2023 | ||
|
| Datum |
| |
|
| 2022-11-03 |
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
| Till Ålands lagting |
| |
|
| |||
|
| |||
|
| |||
|
| |||
Frysning av rättsläget vad gäller handikappservice och specialomsorger
Huvudsakligt innehåll
Landskapsregeringen föreslår att tekniska ändringar görs i blankettlagen om handikappservice och blankettlagen om specialomsorger för att behålla nuvarande rättsläge gällande även efter ändringar som träder i kraft i riket den 1 januari 2023.
Landskapsregeringen ser gärna att lagtingsbehandlingen samt den efterföljande lagstiftningskontrollen kan ske i brådskande ordning så att de föreslagna landskapslagarna kan träda i kraft den 1 januari 2023.
INNEHÅLL
1.3 Landskapsregeringens överväganden
2. Landskapsregeringens förslag
Allmän motivering
1. Bakgrund
1.1 Landskapslagstiftningen
Ordnandet av funktionshinderservice grundar sig i grundlagen (FFS 731/1999) med stöd av bestämmelser om likabehandling inför lagen, jämställdhet, diskrimineringsförbud och barns rätt till medinflytande enligt sin utvecklingsnivå i frågor som rör dem själva (6 §). I 19 § 1 mom. tryggas rätten till oundgänglig försörjning och omsorg. Bestämmelsen innebär en subjektiv rätt till ett minimiskydd. Den anses omfatta rätt till grundläggande förutsättningar för ett människovärdigt liv för personer med funktionsnedsättning. En subjektiv rättighet innebär en absolut skyldighet för det allmänna att ordna service om de i lag eller förordning föreskrivna kriterierna för att bevilja servicen uppfylls. Vidare enligt 19 § 3 mom. ska det allmänna tillförsäkra var och en tillräckliga social-, hälsovårds-, och sjukvårdstjänster. Som tillräckliga tjänster avses en sådan nivå som förser människor med förutsättningar att fungera som fullvärdiga medlemmar i samhället.
Ordnandet av socialvård och hälso- och sjukvård hör enligt 18 § 1 mom. 12 och 13 punkterna i självstyrelselagen (1991:71) till Ålands behörighet. Kommunerna ansvarar för ordnandet av socialvården på Åland enligt vad som följer av bestämmelserna i landskapslagen (1993:71) om planering av socialvården och ett flertal speciallagar. Kommunerna kan samarbeta i fråga om tillhandahållandet av socialvården. En samordning av socialvården har genomförts och som ett resultat upprättades en kommunalt samordnad socialtjänst, Kommunernas socialtjänst k.f. (KST), i enlighet med landskapslag (2016:2) om en kommunalt samordnad socialtjänst. Samordningen omfattar all socialvård förutom barn- och äldreomsorg. Den offentliga hälso- och sjukvården tillhandahålls av myndigheten Ålands hälso- och sjukvård.
Funktionshinderservicen regleras på Åland genom ett flertal blankettlagar och blankettförordningar. Genom landskapslagen (2010:50) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om service och stöd på grund av handikapp, härefter blankettlagen om handikappservice, tillämpas rikslagen om service och stöd på grund av handikapp (FFS 380/1987), härefter handikappservicelagen. Landskapsförordningen (2010:51) om tillämpning i landskapet Åland av förordningen om service och stöd på grund av handikapp gör riksförordningen om service och stöd på grund av handikapp (FFS 759/1987) tillämplig på Åland.
Genom landskapslagen (1978:48) om tillämpning av lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda, härefter blankettlagen om specialomsorger, tillämpas rikslagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda (FFS 519/1977), härefter specialomsorgslagen. Landskapsförordningen (2021:38) om personal inom specialomsorger om utvecklingsstörda hänför sig även till området om specialomsorger, likaså landskapsförordningen (2017:145) om tillämpning av förordningen angående specialomsorger om utvecklingsstörda som tillämpar riksförordningen angående specialomsorger om utvecklingsstörda (FFS 988/1977).
Socialservice ordnas i första hand med stöd av den allmänna landskapslagen (2020:12) om socialvård. Om en person med funktionsnedsättning inte får tillräckliga och lämpliga tjänster eller stödåtgärder med stöd av den nämnda lagen eller av en annan lag, ordnas tjänster och stödåtgärder i första hand enligt blankettlagen om handikappservice. Lagens syfte är att främja förutsättningarna för handikappade, härefter personer med funktionsnedsättning, att leva och vara verksamma som jämbördiga medlemmar av samhället samt att förebygga och undanröja olägenheter och hinder som funktionsnedsättningen medför.
Service som en person med funktionsnedsättning har subjektiv rätt att få enligt handikappservicelagen är skälig färdtjänst, serviceboende, personlig assistans, dagverksamhet, ändringsarbeten i bostaden samt redskap och anordningar i bostaden. Utöver de subjektiva stödformerna kan även prövningsbaserade anslagsbundna tjänster ordnas inom ramen för anslagen. Sådana tjänster och stödåtgärder är rehabiliteringshandledning, anpassningsträning, ersättning för redskap, maskiner och anordningar som personer med funktionsnedsättning behöver för att klara de dagliga funktionerna, ersättning för extra kostnader för kläder, ersättning för specialkost samt andra tjänster och stödåtgärder som behövs för att syftet med handikappservicelagen ska uppfyllas.
De subjektiva rättigheterna som avses i handikappservicelagen gäller enligt definitionen i lagen endast personer med gravt handikapp. Även om handikappservicelagen också lämpar sig för barn tillgodoser den i större utsträckning hjälpbehovet hos vuxna personer med funktionsnedsättning.
Om tjänsterna med stöd av handikappservicelagen inte är tillräckliga med hänsyn till servicebehovet eller lämpar sig för personen i fråga ordnas servicen med stöd av blankettlagen om specialomsorger. Specialomsorger riktar sig till en person som på grund av medfödd eller i utvecklingsåldern erhållen sjukdom, defekt eller skada hämmats eller störts i sin utveckling eller sina psykiska funktioner. Syftet med specialomsorgen är att hjälpa en sådan person att reda sig i det dagliga livet, självständigt förtjäna sitt uppehälle och anpassa sig i samhället samt att tillförsäkra honom eller henne den vård eller omsorg av annat slag som han eller hon behöver.
Den subjektiva servicen som kan ordnas med stöd av specialomsorgslagen är exempelvis undersökningar, hälsovård, handledning, rehabilitering, funktionell träning, ordnande av arbete med stöd och boende och annan motsvarande verksamhet, ordnande av hjälpmedel och redskap, individuell vård med mera.
Beviljandet av service med stöd av specialomsorgslagen är inte bundet till funktionsnedsättningens svårighetsgrad. I tillämpningspraxis har en diagnos på intellektuell funktionsnedsättning ansetts vara en förutsättning. Specialomsorgslagen tillgodoser hela familjens behov i större utsträckning.
1.2 Rikslagstiftningen
I riket regleras funktionshinderservicen likadant av den riksförfattning som genom blankettlagstiftning är gällande på Åland. I riket fungerar socialvårdslagen (FFS 1301/2014) som allmän lag. Den gällande speciallagstiftningen och tillämpningspraxisen baserar delvis beviljandet av tjänster på diagnoser och funktionsnedsättningens svårighetsgrad. Det leder till att en del personer med vissa begränsningar i funktionsförmågan missgynnas. Det föreligger även tillämpningsproblematik i fråga om lagvalet mellan de separata lagarna. Särskilt specialomsorgslagen, men även handikappservicelagen, har i riket ansetts föråldrad och i behov av en uppdatering för att stämma överens med nutida lagstiftningskrav.
Finlands regering har under en längre tid haft för avsikt att förnya lagstiftningen om funktionshinderservice. Finlands regering gav sin första proposition med förslag till lag om funktionshinderservice (RP 159/2018 rd) till riksdagen i september 2018. Propositionen förföll på grund av nyval i mars 2019. En motsvarande proposition (RP 191/2022 rd) som har sin grund i det tidigare förslaget överlämnades till riksdagen hösten 2022 och avses träda i kraft 1 januari 2023.
I propositionen föreslås det att bestämmelser om särskilda tjänster inom socialvården för personer med funktionsnedsättning ska samordnas i den nya lagen om funktionshinderservice. Följaktligen föreslås att handikappservicelagen upphävs. Specialomsorgslagen förblir i kraft i fråga om bestämmelser om stärkande av självbestämmanderätten och användning av begränsningsåtgärder inom specialomsorgen. En ny lag om självbestämmanderätt som ska upphäva resterande bestämmelser i specialomsorgslagen är under beredning.
Reformens målsättning är att uppnå likabehandling, inkludering och delaktighet i samhället för personer med funktionsnedsättning. Genom reformen vill riksregeringen stöda förmågan att leva självständigt och självbestämmanderätten samt tillförsäkra tillräcklig service av god kvalitét utifrån individuella behov och intressen, inte baserat på en diagnos eller funktionsnedsättningens svårighetsgrad. När servicebehovet bedöms, servicen planeras och genomförs ska medbestämmande och delaktighet för personer med funktionsnedsättning tryggas. Syftet är att lagändringen ska tillgodose kraven på att personer med funktionsnedsättning ska behandlas jämlikt oberoende av diagnos, funktionsnedsättningens art eller svårighetsgrad, som följer av internationella människorättskonventioner och Finlands grundlag. Med stöd av den föreslagna lagen om funktionshinderservice kan en person med funktionsnedsättning beviljas funktionshinderservice som inte i enlighet med sina individuella behov fått tillräcklig eller lämplig service som behövs i det vardagliga livet med stöd av en annan lag.
I riket har även med anledning av social- och hälsovårdsreformen antagits ändringar i handikappservicelagen och specialomsorgslagen som träder i kraft 1 januari 2023.[1] Enligt gällande riksbestämmelser vilar ansvaret för ordnandet av specialomsorger på kommunerna, kommunsammanslutningar, specialvårdsdistrikten och specialomsorgsdistrikt. Till följd av social- och hälsovårdsreformen kommer ansvaret i riket att förflyttas till välfärdsområdena. Lagändringarnas syfte är att göra tekniska ändringar för att uppdatera lagstiftningen så att den motsvarar social- och hälsovårdens nya organisatörstruktur och organiseringsansvar. De tekniska ändringarna gäller huvudsakligen i lagstiftningen använda begrepp, i fortsättningen välfärdsområde och kollegiala organ. Inga innehållsmässiga ändringar i lagstiftningen föreslås. De antagna lagändringarna berör även bestämmelser som hör till rikets lagstiftningsbehörighet och som blir direkt tillämpliga på Åland efter lagändringarnas ikraftträdelse i riket vid årsskiftet.
1.3 Landskapsregeringens överväganden
Enligt regeringsprogram Tillsammans för Åland har landskapsregeringen för avsikt att ta fram en ny funktionshinderslag med beaktande av utvecklingen i de närliggande regionerna. Av de redan antagna lagändringarna i riket följer ett behov av att anpassa blankettlagstiftningen inom landskapets behörighet. Annars föreligger felaktiga hänvisningar till föråldrade bestämmelser efter att ändringarna i rikslagstiftningen trätt i kraft.
Både reformen och ändringarna som görs i riket och som avses träda i kraft 1 januari 2023 är omfattande och kräver en grundlig analys av landskapsregeringen. På grund av den snäva tidtabellen är det omöjligt att utföra innan ikraftträdelsetidpunkten. Av den orsaken föreligger inga alternativa lagstiftningsmöjligheter i nuläget än att frysa det gällande rättsläget tills att en mer omfattande analys har gjorts. En tillfällig stoppbestämmelse föreslås införas i de berörda blankettlagarna så att lydelsen i nu gällande rikslagar inom landskapets behörighet behålls i kraft på Åland tills att en genomgående analys och bedömning har gjorts av de föreslagna och antagna lagändringarna.
En konsekvens av detta och av den delade behörigheten är att tillämpningen inom rikets behörighetsområde kommer att följa de av riksdagen antagna lagändringarna medan tillämpningen inom landskapets behörighetsområde följer den gamla lydelsen. Det kan uppstå en svåröverskådlig situation gällande enskilda bestämmelsers tillämpning. Åtgärder bör inledas snarast såväl i riket som på Åland för att avlägsna de tillämpningssvårigheter som uppstår till följd av skillnaderna i tillämpningen mellan områden som hör till rikets och Ålands lagstiftningsbehörighet. Det finns även skäl att inleda åtgärder snarast för att avlägsna bristerna i den nuvarande lagstiftningen om funktionshinderservice och stärka de grundläggande fri- och rättigheterna för personer med funktionsnedsättning.
Landskapsregeringen föreslår att frysningen av rättsläget görs så snart som möjligt innan årsskiftet. I båda blankettlagarna är det föreskrivet att ändringar som görs i rikslagstiftningen ska gälla i landskapet från tidpunkten för deras ikraftträdande i riket. Utifall att lagstiftningsprocessen skulle fördröjas tills efter årsskiftet träder de redan antagna ändringarna i kraft även på Åland automatiskt. Då är inte längre syftet med detta lagförslag, att förhindra att ändringarna blir tillämpliga inom landskapet, mera uppnåeliga. Om rikets lagändringar skulle hinna träda i kraft innan stoppbestämmelserna kunde det ge upphov till en situation där lagtillämpningen under mellanperioden inte längre är lagenlig efter återgången till den tidigare lagstiftningen. Det är således av största vikt att ärendet behandlas skyndsamt. Den i reformen av lagstiftningen om funktionshinderservice föreslagna upphävningen av handikappservicelagen medför däremot inte att blankettlagen om handikappservice upphävs inom landskapets behörighet automatiskt eftersom 1 § 2 mom. inte inkluderar en sådan rättsakt.
2. Landskapsregeringens förslag
Landskapsregeringen föreslår en ändring av blankettlagen om handikappservice som medför att handikappservicelagen i sin nuvarande lydelse även efter den 1 januari 2023 förblir gällande på Åland till den del det är landskapsbehörighet och med de avvikelser som intagits i blankettlagen. Avsikten är att FFS 608/2022 och efterföljande ändringar i handikappservicelagen inte ska träda i kraft inom landskapets behörighet.
Enligt förslaget ändras även blankettlagen om specialomsorger. Denna ändring medför att specialomsorgslagen i sin nuvarande lydelse även efter den 1 januari 2023 förblir gällande på Åland till den del det är landskapsbehörighet och med de avvikelser som intagits i blankettlagen. Avsikten är att FFS 609/2022 och efterföljande ändringar i specialomsorgslagen inte ska träda i kraft inom landskapets behörighet. Vidare föreslås 4 § upphävas som onödig.
Avsikten är att de föreslagna lagändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2023.
3. Lagstiftningsbehörighet
Landskapet har enligt 18 § 13 punkten i självstyrelselagen lagstiftningsbehörighet i fråga om socialvård. Begreppet socialvård innefattar enligt förarbetena till självstyrelselagen (RP 73/1990 rd) förutom den egentliga socialvården även bland annat specialomsorger om utvecklingsstörda och service och stöd på grund av handikapp. Nämnda bestämmelse tillerkänner Åland lagstiftningsbehörighet inom rättsområdet för socialvård till vilket de föreslagna ändringarna i blankettlagarna i detta lagförslag hänför sig.
Vidare enligt 18 § 1 punkten har landskapet lagstiftningsbehörighet i fråga om landskapsregeringen och under denna lydande myndigheter samt enligt 4 punkten om kommunernas förvaltning.
Som tidigare nämnts berörs även bestämmelser som hör till rikets behörighet. I handikappservicelagen utgör bestämmelsen som berör försäkringsavtal och socialförsäkring riksbehörighet enligt självstyrelselagens 27 § 11 punkten och 29 § 1 mom. 3 punkten. Bestämmelser om återkrav, utmätningsförbud och besvärsbestämmelser som härrör till rättsskipning är riksbehörighet enligt självstyrelselagens 27 § 23 punkten.
Bestämmelser som i specialomsorgslagen hör till rikets behörighet är bestämmelserna om administrativa ingrepp i den personliga friheten enligt 27 § 24 punkten i självstyrelselagen. Riket har enligt självstyrelselagens 27 § 23 och 38 punkterna lagstiftningsbehörighet gällande rättskipning och statistik. Även bestämmelser som kan ingripa i de i grundlagen skyddade grundläggande fri- och rättigheterna utgör riksbehörighet enligt självstyrelselagens 27 § 1 och 2 punkterna. Bestämmelserna i lagförslaget har utformats på ett sådant sätt att någon konflikt med grundlagen inte ska uppstå.
Med stöd av 19 § 3 mom. i självstyrelselagen kan bestämmelser till den del de utgör rikslagstiftning intas i landskapslagstiftningen för vinnande av enhetlighet och överskådlighet utan att det medför någon ändring i fördelningen av lagstiftningsbehörigheten. Bestämmelserna i handikappservicelagen och specialomsorgslagen tillämpas till den del de tillhör riksbehörighet direkt på Åland och omfattas av de lagändringar som görs i riket automatiskt.
4. Förslagets verkningar
De föreslagna ändringarna är tekniska. Syftet med ändringarna är att bevara det nuvarande rättsläget. Därmed medför lagförslaget inga förändringar avseende ekonomiska-, administrativa-, miljö-, jämställdhets-, barn-, jämlikhets-, sysselsättning och arbetslivs-, eller andra samhälleliga verkningar. De föreslagna ändringarna förhindrar rättsosäkerhet inom socialvårdens område men avvikelserna leder till att tillämpningen av blankettlagstiftningen blir svårare och att rättsläget kan upplevas otydligt då riket har andra lydelser från och med 1 januari 2023. Landskapsregeringens avsikt är att återkomma med förslag till ny funktionshinderlagstiftning så snabbt som möjligt med beaktande av utvecklingen i de närliggande regionerna.
5. Ärendets beredning
En promemoria innehållande förslag till ändringar överlämnades till lagberedningen från socialvårdsbyrån vid landskapsregeringens social- och miljöavdelning. Ärendet har beretts som tjänstemannauppdrag vid lagberedningen i samarbete med socialvårdsbyrån. Med hänsyn till ärendets tekniska och brådskande natur har ett remissförfarande inte ansetts nödvändigt.
Detaljmotivering
1. Landskapslag om ändring av 1 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om service och stöd på grund av handikapp
1 § Lagens innehåll. Paragrafens 2 mom. ändras så att rikslagen om service och stöd på grund av handikapp inom landskapets lagstiftningsbehörighet ska tillämpas i den lydelse lagen hade i riket den 31 december 2022. Genom denna ändring upprätthålls nuvarande rättsläge på Åland. I riket träder lagändringen genom FFS 608/2022 i kraft den 1 januari 2023. Avsikten är att denna frysning av gällande rättsläge ska vara kortvarig till dess att en ny lagstiftning om funktionshinderservice hunnit antas på Åland.
Ikraftträdande. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås att datumet för ikraftträdande lämnas öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om. Avsikten är att lagen ska sättas i kraft den 1 januari 2023.
2. Landskapslag om ändring av landskapslag om tillämpning av lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda
1 §. Paragrafens 2 mom. ändras så att rikslagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda inom landskapets lagstiftningsbehörighet ska tillämpas i den lydelse lagen hade i riket den 31 december 2022. Genom denna ändring upprätthålls nuvarande rättsläge på Åland. I riket träder lagändringen genom FFS 609/2022 i kraft den 1 januari 2023. Avsikten är att denna frysning av gällande rättsläge ska vara kortvarig till dess att en ny lagstiftning om funktonshinderservice hunnit antas på Åland.
4 §. Paragrafen föreslås bli upphävd i sin helhet. Genom lagändringarna i riket upphävs 6 § i sin helhet från och med 1 januari 2023, till vilken det hänvisas i landskapslagen. Kommunerna på Åland kan ingå avtal med extern part, exempelvis välfärdsområden, på motsvarande sätt med stöd av 41 § i landskapslagen om socialvård, varav 4 § i blankettlagen om specialomsorger förefaller obehövlig.
Ikraftträdande. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås att datumet för ikraftträdande lämnas öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om. Avsikten är att lagen ska sättas i kraft den 1 januari 2023.
Lagtext
Landskapsregeringen föreslår att följande lagar antas.
1.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 1 § landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av lagen om service och stöd på grund av handikapp
I enlighet med lagtingets beslut ändras 1 § 2 mom. landskapslagen (2010:50) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om service och stöd på grund av handikapp som följer:
1 §
Lagens innehåll
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Lagen om service och stöd på grund av handikapp ska inom landskapets lagstiftningsbehörighet tillämpas i den lydelse lagen hade i riket den 31 december 2022.
Denna lag träder i kraft den
2.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om tillämpning av lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda
I enlighet med lagtingets beslut
upphävs 4 § landskapslagen (1978:48) om tillämpning av lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda, sådan den lyder i landskapslagen 2019/31, samt
ändras 1 § 2 mom., sådant det lyder i landskapslagen 2017/144, som följer:
1 §
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda ska inom landskapets lagstiftningsbehörighet tillämpas i den lydelse lagen hade i riket den 31 december 2022.
Denna lag träder i kraft den
| Mariehamn den 3 november 2022 | |
|
L a n t r å d |
Veronica Thörnroos |
|
Föredragande minister |
Annette Holmberg-Jansson |
Parallelltexter
· Parallelltexter till landskapsregeringens lagförslag nr 4/2022-2023