Lagförslag 7/2012-2013
|
|
| ||
|
| LAGFÖRSLAG nr 7/2012-2013 | ||
|
| Datum |
| |
|
| 2012-12-12 |
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
| Till Ålands lagting |
| |
|
| |||
|
| |||
|
| |||
|
| |||
Plantmaterial och skydd för växters sundhet
Huvudsakligt innehåll
Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en landskapslag om tillämpning på Åland av lagen om plantmaterial och en landskapslag om tillämpning på Åland av lagen om skydd för växters sundhet. Förslaget innebär att landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om plantmaterial och växtskydd upphävs.
I likhet med den landskapslag som föreslås upphävd, innebär de föreslagna landskapslagarna sammantaget att rikets lagstiftning om plantmaterial och om skydd för växters sundhet ska tillämpas på Åland, med vissa avvikelser. De föreslagna landskapslagarna innehåller även bestämmelser om bl.a. ersättning för kostnader och skador, slutande av avtal, avgifter, arvoden och kostnadsersättningar till auktoriserade inspektörer samt rättelseyrkande och besvär.
I förslaget ingår även några mindre följdändringar i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om växtskyddsmedel.
INNEHÅLL
3. Landskapsregeringens förslag och dess konsekvenser
1. Landskapslag om tillämpning på Åland av lagen om plantmaterial
2. Landskapslag om tillämpning på Åland av lagen om skydd för växters sundhet
L A N D S K A P S L A G om tillämpning på Åland av lagen om plantmaterial
L A N D S K A P S L A G om tillämpning på Åland av lagen om skydd för växters sundhet
Bilaga – rikslagstiftning om plantmaterial och växters sundhet
Lag om plantmaterial (FFS 1205/1994)
Lag om skydd för växters sundhet (FFS 702/2003)
Allmän motivering
1. Nuläge
1.1 Gällande bestämmelser
På Åland gäller för närvarande landskapslagen (1995:91) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om plantmaterial och växtskydd, nedan kallad den nuvarande blankettlagen. Genom den nuvarande blankettlagen har bestämmelserna i lagen om plantmaterial (FFS 1205/1994) och lagen om skydd för växters sundhet (FFS 702/2003), med vissa avvikelser, gjorts tillämpliga på Åland.
Lagen om plantmaterial innehåller bestämmelser som reglerar produktion, import och saluföring av plantmaterial för trädgårdsväxter. Lagen reglerar även export av plantmaterial till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet enligt för Finland bindande internationella avtal. Lagen reglerar inte obetydlig saluföring, produktion eller import av plantmaterial, som inte idkas yrkesmässigt.
Lagen om skydd för växters sundhet reglerar vilka åtgärder som ska vidtas för att dels bibehålla växters goda sundhetstillstånd, dels bekämpa skadegörare och förhindra spridningen av dem. Med skadegörare avses djur, växter, virus eller andra organismer som kan förorsaka skada på odlingsväxter eller sådana produkter som härrör från dem. Genom bestämmelserna kan ett visst skydd upprätthållas för odlade och ekonomiskt värdefulla vilt växande växter.
1.2 Lagstiftningsteknik
Inom det rättsområde som omfattar plantmaterial och skydd för växters sundhet har det på Åland funnits en strävan efter att åstadkomma en lagstiftning som motsvarar den lagstiftning som finns i riket, givetvis med beaktande av åländska förhållanden. Anledningen till det är att de faktorer som ligger till grund för lagstiftningen i riket även är relevanta för Ålands del. Vidare innehåller både lagstiftningen om plantmaterial och lagstiftningen om skydd av växters sundhet en hel del bestämmelser av rikslagstiftningsnatur. Från dessa bestämmelser finns ingen möjlighet att avvika. Allt detta har bidragit till att det är mest rationellt att använda sig av blankettlagstiftningstekniken inom det ovan nämnda rättsområdet.
2. Bedömning av nuläget
Senare ändringar i de ovan nämnda rikslagarna har lett till att den nuvarande blankettlagen inte längre är fullt tillämplig och undantagsbestämmelserna i den nuvarande blankettlagen borde reviderats då lagen om skydd för växters sundhet gjordes tillämplig på Åland år 2004.[1] Den nuvarande blankettlagen saknar nödvändiga undantagsbestämmelser om
1) ersättning för kostnader och skador som kan uppkomma vid exempelvis bekämpning av skadegörare,
2) avgifter,
3) arvoden och kostnadsersättningar till auktoriserade inspektörer,
4) rättelseyrkande samt
5) slutande av avtal (se vidare detaljmotiveringen nedan). Därutöver finns det i den nuvarande blankettlagen undantagsbestämmelser om register som numera inte längre behövs och följaktligen kan upphävas. Dessutom är det motiverat att i förtydligande syfte revidera hänvisningsbestämmelserna i 2 § i den nuvarande blankettlagen. Där anges att hänvisningar i lagen om plantmaterial och lagen om skydd för växters sundhet till annan rikslagstiftning ska avse motsvarande bestämmelser i den åländska lagstiftningen (se vidare förslaget till lagtext nedan). Även besvärsbestämmelserna behöver omformuleras något.
Det är fullt möjligt att tänka sig en lösning som innebär att den nuvarande blankettlagen ändras. Emellertid är det i det här sammanhanget fråga om att genomföra så pass omfattande lagtekniska ändringar i regelverket att det är mest ändamålsenligt att anta en helt ny blankettlagstiftning. Att blankettlagstiftningstekniken fortsättningsvis ska användas motiveras av att sådana generella omständigheter som beskrivs i avsnitt 1.2 ovan alltjämt föreligger. I anslutning härtill är det då även lämpligt att anta två nya blankettlagar dels landskapslagen om tillämpning på Åland av lagen om plantmaterial, dels landskapslagen om tillämpning på Åland av lagen om skydd för växters sundhet. Dessa lagar kallas nedan för blankettlagen om plantmaterial resp. blankettlagen om skydd för växters sundhet. Dessa två blankettlagar anknyter till motsvarande lag i riket på ett sätt som bidrar till att lagstiftningen blir tydligare, mer överskådlig, lättare att ändra vid behov och framför allt enklare för lagtillämparen att hantera.
3. Landskapsregeringens förslag och dess konsekvenser
Mot bakgrund av det som anförts ovan föreslår landskapsregeringen att lagtinget antar de i detta förslag angivna blankettlagarna inklusive följdändringarna. Härigenom uppdateras och anpassas lagstiftningen rörande dels plantmaterial, dels skyddet för växters sundhet på ett kort, koncist, klart och ändamålsenligt sätt. Förslaget har inga avgörande ekonomiska och administrativa konsekvenser och påverkar inte jämställdheten mellan kvinnor och män.
4. Lagstiftningsbehörighet
Både blankettlagen om plantmaterial och blankettlagen om skydd för växters sundhet innehåller bestämmelser om sådant som hänför sig till rättsområdet för jord- och skogsbruk vilket faller inom landskapets behörighet enligt 18 § 15 punkten i självstyrelselagen (1991:71) för Åland. Blankettlagen om skydd för växters sundhet innehåller även bestämmelser som hör till rättsområdet som rör förebyggande av införsel till landet av växtförstörare, vilket enligt 30 § 8 punkten i självstyrelselagen faller under rikets lagstiftningsbehörighet men under landskapets förvaltningsbehörighet.
Blankettlagarna ifråga innehåller även bestämmelser om skötseln av olika förvaltningsuppgifter. Enligt 27 § 3 punkten i självstyrelselagen ankommer det normalt på riket att lagstifta om skötseln av förvaltningsuppgifter som innebär verkställighet av bestämmelser vilka reglerar sådant som faller inom rikets behörighet. När det gäller skötseln av förvaltningsuppgifter som innebär verkställighet av bestämmelser vilka reglerar sådant som faller inom landskapets behörighet, ankommer det i vanlig ordning på lagtinget att lagstifta om enligt 18 § 1 punkten i självstyrelselagen.
5. Beredningsarbete
Ärendet har beretts som tjänstemannauppdrag vid lagberedningen i samarbete med jordbruksbyrån vid Ålands landskapsregering.
Detaljmotivering
1. Landskapslag om tillämpning på Åland av lagen om plantmaterial
1 § Lagens tillämpningsområde Genom 1 mom. i denna paragraf kommer blankettlagstiftningstekniken återigen till användning. Lagen om plantmaterial ska, med beaktande av förhållandena på Åland, fortsättningsvis tillämpas på Åland.
Lagen om plantmaterial kan längre fram komma att ändras av olika skäl. Den åländska lagstiftningen inom det rättsområde som lagen om plantmaterial berör bör överensstämma med den motsvarande rikslagstiftningen. Därför är det viktigt att det finns bestämmelser som automatiskt gör de framtida ändringarna i lagen om plantmaterial tillämpliga på Åland. Av det skälet har bestämmelsen i 2 mom. om författningsändringar intagits i förslaget.
2 § Förvaltningsuppgifter Lagen om plantmaterial innehåller ett antal bestämmelser som reglerar sådant som hör till landskapets behörighet. För verkställande av sådana bestämmelser måste förvaltningsuppgifterna åläggas landskapsregeringen. Därför har denna paragraf intagits i förslaget.
3 § Hänvisningar Det är viktigt att blankettlagen om plantmaterial samverkar med andra delar av den åländska lagstiftningen i likhet med hur lagen om plantmaterial i riket samverkar med övrig rikslagstiftning. I lagen om plantmaterial finns hänvisningar till bestämmelser i annan rikslagstiftning som har motsvarigheter i den åländska lagstiftningen. Därför måste det i blankettlagen om plantmaterial intas undantagsbestämmelser som innebär att de ifrågavarande hänvisningarna i lagen om plantmaterial ersätts med hänvisningar till motsvarande bestämmelser i den åländska lagstiftningen.
4 § Språkkrav I 43 § i självstyrelselagen finns bestämmelser som innebär att statsrådet ska verka för att behövlig information om varor och tjänster till åländska konsumenter i mån av möjlighet ges på svenska. Statsrådet ska även se till att bestämmelser och föreskrifter som ska gälla på Åland finns tillgängliga på svenska. För att understryka vikten av självstyrelselagens språkkrav, inte minst i detta sammanhang, har därför bestämmelsen i 1 mom. intagits i förslaget.
Att Åland är enspråkigt svenskt är en del i grunden för självstyrelsen vilket även kommer till uttryck i 36 § i självstyrelselagen. Enligt den bestämmelsen ska ämbetsspråket i stats-, landskaps- och kommunalförvaltningen vara svenska. Det är viktigt att understryka den självstyrelsepolitiska vikten av att dessa krav även uppfylls när det gäller de auktoriserade inspektörerna och deras eventuella framtida verksamhetsutövning på Åland. Således föreslår landskapsregeringen att den kompletterande bestämmelsen i 2 mom. intas i förslaget.
5 § Bestämmelser som inte ska tillämpas på Åland I 6 § lagen om plantmaterial föreskrivs följande. Kontrollcentralen för växtproduktion utfärdar och publicerar rekommendationer om plantmaterial för fruktträd och bärväxter samt två- och fleråriga prydnadsväxter som är lämpliga att odla på friland i Finlands växtförhållanden. Vidare föreskrivs att leverantören av plantmaterial bör hålla de av kontrollcentralen utgivna rekommendationerna synliga för kunderna på försäljningsstället.[2] På Åland finns det inte de förvaltningsmässiga resurser som krävs för att utfärda och publicera rekommendationer av det slag som det är fråga i det här sammanhanget.[3] Dessutom kan konstateras att återförsäljarna på Åland inte har något intresse av att sälja sådant plantmaterial som inte är lämpligt för åländska växtförhållanden. Ett sådant handlande skulle i förlängningen skada deras affärsmässiga trovärdighet och därmed försämra deras möjlighet att utöva fortsatt näringsverksamhet på Åland. De åländska odlarna och återförsäljarna får förutsättas ha gedigen erfarenhet, hög kompetens och genuin vilja att driva seriös näringsverksamhet. Följaktligen anser landskapsregeringen att det på Åland inte finns något behov av att tillämpa bestämmelserna i 6 § lagen om plantmaterial. Dessutom är ett undantag av det slag som landskapsregeringen föreslår arbetsbesparande, reducerar kostnaderna och minskar byråkratin.
Enligt 7b § 3 mom. lagen om plantmaterial ska en auktoriserad inspektör vid inspektionen fästa uppmärksamhet vid att leverantören av plantmaterial kan framföra sina synpunkter för inspektören på sitt modersmål finska, svenska eller samiska. Om leverantören av plantmaterial inte behärskar det språk som enligt språklagen (FFS 423/2003) ska användas, ska inspektören se till att inspektionen verkställs så att nödvändig tolkning och översättning ordnas enligt 26 § i rikets förvaltningslag (FFS 434/2003). Det viktigt att verka för att det svenska språkets ställning på Åland stärks. Därför anser landskapsregeringen att man lagstiftningsvägen understryker vikten av att aktörer som i sin affärsverksamhet berörs av blankettlagen om plantmaterial ska kommunicera på svenska i sin verksamhet. Mot bakgrund av detta föreslår landskapsregeringen att bestämmelserna i 7b § 3 mom. lagen om plantmaterial, inom landskapets behörighet, inte ska tillämpas på Åland.
6 § Kostnader för tvångsutförande Enligt 11 § lagen om plantmaterial kan tillsynsmyndigheten bestämma att plantmaterial ska föras ut ur landet eller förstöras. Till beslutet kan fogas villkor om det förfarande som ska tillämpas vid verkställandet. Ett åläggande att förstöra plantmaterial ska förenas med hot om att en åtgärd som inte har skett enligt åläggandet kommer att vidtas på den försumliges bekostnad. Kostnaderna för sådant tvångsutförande betalas av statens medel och uppbärs hos den försumlige enligt lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (FFS 367/1961).
På Åland behövs det motsvarande bestämmelser dock med den avvikelsen att kostnaderna för tvångsutförandet ifråga ska betalas av landskapets medel. I annat fall skulle blankettlagen om plantmaterial föreskriva att kostnaderna betalades av statens medel vilket skulle innebära en behörighetsöverskridning. Således föreslår landskapsregeringen att denna paragraf intas i förslaget.
7 § Avgifter I 15 § 1 mom. i lagen om plantmaterial föreskrivs att för prestationer enligt lagen kan avgifter tas ut till staten enligt lagen om grunderna för avgifter till staten (FFS 150/1992). På Åland är det landskapsmyndigheterna som inom ramen för sin behörighet ytterst ansvarar för myndighetsutövningen då blankettlagen om plantmaterial ska verkställas. Åland har vidare egen lagstiftning som anger under vilka förutsättningar avgifter ska tas ut i samband med att myndighetsprestationer utförs (något som framgår av landskapslagen (1993:27) om grunderna för avgifter till landskapet). Därför behövs det i blankettlagen om plantmaterial intas avvikande bestämmelser. I praktiken kommer myndighetsprestationerna att vara av sådan art att några avgifter inte kommer att uppbäras.
8 § Arvoden och kostnadsersättningar till auktoriserade inspektörer Paragrafen innehåller en bestämmelse som föranleds av att landskapet svarar för den verksamhet som landskapsregeringen utövar. Paragrafen innebär en avvikelse från 15 § 2 mom. i lagen om plantmaterial. Enligt den bestämmelsen kan kontrollcentralen för växtproduktion, inom ramen för statsbudgeten, betala arvoden och kostnadsersättningar för inspektioner till de inspektörer som har auktoriserats av kontrollcentralen. Jord- och skogsbruksministeriet beslutar om betalningen av arvoden och ersättningar samt om grunderna för dem. I praktiken är det landskapets växtskyddsinspektör som inom ramen för sin lagstadgade befogenhet fortsättningsvis kommer att ansvara för att kontrollerna genomförs i enlighet med blankettlagen om plantmaterial. Några särskilda arvoden och kostnadsersättningar, utöver de som följer av tjänstekollektivavtalet, kommer således inte att utbetalas. Paragrafen gör det dock möjligt för fler aktörer att verka på Åland om behov eller intresse av detta skulle föreligga i framtiden.
9 § Rättelseyrkande Det måste finnas möjlighet för den enskilde att yrka på att få ett beslut rättat. Exempelvis kan skrivfel uppstå i samband med att ett beslut fattas. Om det inte fanns någon möjlighet för den enskilde att yrka på rättelse skulle konsekvenserna kunna bli orimliga för honom eller henne, vilket inte är förenligt med principerna för god förvaltning. Ett rättelseyrkande kan endast lämnas av sakägare och ska framställas skriftligen. Landskapsregeringen prövar endast de krav som har framställts i rättelseyrkandet. Om ett beslut inte har tillkommit på rätt sätt eller om det innehåller uppenbara felaktigheter kan myndigheten ta upp ärendet på nytt. Möjligheten att begära rättelse av ett beslut är ett förvaltningsförfarande som föregår ett besvär till högsta förvaltningsdomstolen. Endast de beslut som fattats med anledning av ett rättelseyrkande kan överklagas till högsta förvaltningsdomstolen.
10 § Besvärsbestämmelser I 1 mom. har det intagits en bestämmelse som innebär att besvär över lagligheten av ett beslut som landskapsregeringen fattat enligt blankettlagen om plantmaterial, med anledning av ett rättelseyrkande, får anföras hos högsta förvaltningsdomstolen. Besvärsbestämmelser syftar i allmänhet till att förmå förvaltningsmyndigheter att vinnlägga sig om att en god förvaltning upprätthålls till gagn för samhällsmedborgarna. Genom att införa besvärsbestämmelser i lagen får den enskilde tillgång till ett rättsäkerhetsinstrument som kan användas exempelvis då materiellt oriktiga förvaltningsbeslut fattats till nackdel för honom eller henne. Enligt 27 § 23 punkten i självstyrelselagen har riket lagstiftningsbehörighet inom rättsområdet för rättsskipning med beaktande av bl.a. vad som föreskrivs i 25 § om förvaltningsrättskipning i självstyrelselagen. I det här fallet innebär det att besvär över lagligheten i landskapsregeringens beslut anförs hos högsta förvaltningsdomstolen (förutsatt att beslut i enligt med allmänna förvaltningsrättsliga principer är att anse som överklagbara). Besvärsbestämmelserna i självstyrelselagen gäller oavsett man tar in dem i en blankettlag eller inte. Likväl är det generellt till fördel att i informativt syfte ta in dem i lagstiftningen eftersom det klargör besvärsvägarna för den enskilde och i övrigt underlättar situationen för lagtillämparen.
I 2 mom. föreskrivs att sådana beslut som avses i 10 § 1 och 2 mom. lagen om plantmaterial ska iakttas redan innan de vunnit laga kraft, om inte besvärsmyndigheten beslutar något annat. Bestämmelsen i momentet handlar om temporära förbud som tillsynsmyndigheten har rätt att utfärda. Besvär gäller i allmänhet förvaltningsbeslut som innebär tolkning av lag. Det kan till exempel vara fråga om överklagande av tillstånds- eller skyldighetsrelaterade förvaltningsbeslut eller lagtillämpningsbeslut där offentlig service beviljats eller avslagits. Det är däremot inte möjligt att anföra besvär över tillhandahållande av offentlig service såsom undervisning eller vårdåtgärder. Det är heller inte möjligt att anföra besvär över den faktiska utövningen av offentlig makt, som exempelvis polisens trafikdirigerande verksamhet. Även bestämmelserna i 10 § 1 och 2 mom. i lagen om plantmaterial får anses vara ytterligare ett exempel på faktiskt utövning av offentlig makt gentemot vilken det inte ska vara möjligt att besvära sig. Om varje temporärt beslut, som kan komma att fattas med stöd av blankettlagen om plantmaterial som ett led i den nödvändiga och faktiska utövningen av offentlig makt, vore överklagbart skulle situationen bli ohållbar. Den verkställande myndigheten, i det här fallet landskapsregeringen, skulle då i praktiken avhålla sig från att vidta de omedelbara åtgärder som krävs för att avvärja en situation som kan äventyra människors hälsa eller skada miljön. Ett skydd för miljön och vissa fall människors hälsa skulle därmed inte kunna upprätthållas effektivt. Därför har besvärsrätten avgränsats på det sätt som framgår av den föreslagna lagtexten nedan.
11 § Landskapsförordning Paragrafen har formulerats i överensstämmelse med den modell som tillämpas inom annan landskapslagstiftning, exempelvis hälsovård och livsmedelskontroll. Ordalydelsen i paragrafen gör det möjligt att på ett smidigt sätt tillämpliggöra de riksförfattningar på förordnings- och beslutsnivå som i detalj reglerar hanteringen av plantmaterial och vad som i anslutning därtill ska iakttas på Åland. Ordalydelsen i paragrafen ger dessutom utrymme för landskapsregeringen att välja om landskapsförordningar inom det aktuella området i framtiden ska utformas som blankettförordningar eller som fulltextförordningar. Generellt sett är dock blankettförordningar att föredra eftersom det på Åland oftast inte finns någon anledning att i vidare bemärkelse avvika från rikets regelverk på förordnings- och beslutsnivå.
12 § Ikraftträdelse Avsikten är att lagen ska träda i kraft så snart som möjligt. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför i paragrafen att datumet för ikraftträdande lämnas öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om.
2. Landskapslag om tillämpning på Åland av lagen om skydd för växters sundhet
1 § Lagens tillämpningsområde Denna paragraf föreslås antagen utgående från samma principiella resonemang som ligger till grund för de motsvarande bestämmelserna i 1 § blankettlagen om plantmaterial.
2 § Förvaltningsuppgifter Denna paragraf föreslås antagen utgående från samma principiella resonemang som ligger till grund för de motsvarande bestämmelserna i 2 § blankettlagen om plantmaterial.
3 § Hänvisningar Denna paragraf föreslås antagen utgående från samma principiella resonemang som ligger till grund för de motsvarande bestämmelserna i 3 § blankettlagen om plantmaterial.
4 § Bestämmelser som inte ska tillämpas på Åland I 15a – 15c §§ lagen om skydd för växters sundhet finns bestämmelser om undersökningslaboratorier. Dessa laboratorier har till uppgift att göra de undersökningar och ta de prover som förutsätts i lagen om skydd för växters sundhet. Bestämmelserna anger vilka förutsättningar som ska vara uppfyllda för att ett laboratorium ska godkännas för utförande av uppgifterna ifråga. Dessutom reglerar bestämmelserna tillsynsutövningen över laboratorierna. Med hänsyn till att landskapsregeringen har för avsikt att ingå avtal om bl.a. användning av externa laboratorietjänster (se detaljmotiveringen till 6 § nedan) bedömer landskapsregeringen att det inte finns någon anledning att tillämpa dessa bestämmelser på Åland.
I 32 § lagen om skydd för växters sundhet finns en bestämmelse enligt vilken jord- och skogsbruksministeriet för tre år åt gången tillsätter en s.k. delegation. Delegationens uppgift i ärenden som gäller växtskydd är att följa utvecklingen på området, avge utlåtanden och förslag samt ta initiativ, dock inte i ärenden som ska behandlas i den ordning som föreskrivs för statsrådets ärenden som gäller Europeiska unionen. På Åland är förvaltningsorganisationen uppbyggd så att jordbruksbyrån inom sin verksamhetsram kan sköta de uppgifter som i riket sköts av delegationen ifråga. Någon motsvarande delegation behövs därför inte på Åland. Av den anledningen föreslår landskapsregeringen att bestämmelsen i 32 § lagen om skydd för växters sundhet inte ska tillämpas på Åland.
5 § Anmälningsskyldighet Bestämmelsen har intagits i förslaget till följd av att landskapsregeringen enligt blankettlagen om skydd för växters sundhet inom sin behörighet ska sköta de förvaltningsuppgifter som i riket sköts av vederbörliga riksmyndigheter. Bestämmelsen är således en anpassning till landskapets myndighetsstruktur.
6 § Avtal Åland är ett område med utvecklad fruktodling samt specialgrödor där bibehållandet av sunda växter är av avgörande vikt. En välfungerande växtinspektion som är uppdaterad inom området är avgörande för att detta ska bestå. Området för växtinspektion och växters sundhet är omfattande och komplicerat samt i ständig utveckling. Landskapsregeringens resurser i sammanhanget är små och behovet av samarbeten för att stärka organisationen är därför stort. I syfte att säkerställa en växtinspektionsverksamhet av hög kvalitet måste det i lagstiftningen ges utrymme för berörda parter att sluta ändamålsenliga avtal. Därför föreslår landskapsregeringen att det i blankettlagen om skydd för växters sundhet intas en bestämmelse om avtal vilkens ordalydelse framgår av förslaget till lagtext nedan.
Landskapsregeringen och Livsmedelssäkerhetsverket har för avsikt att sluta ett avtal om samarbete kring följande uppgifter, kopplade till upprätthållandet av växternas sundhet samt förebyggandet av införsel av växtförstörare i landet:
1) användningen av laboratorietjänster, så att landskapsregeringen kan utnyttja Livsmedelssäkerhetsverkets laboratorier för de inom verksamheten förekommande behoven av laboratorieanalyser,
2) urvalen, så att Livsmedelssäkerhetsverket vid de landsomfattande riksanalysbaserade inspektionsurvalen kan innefatta Åland som ett urvalsområde,
3) utbildningsverksamheten, så att landskapsregeringens växtskyddsinspektörer kan ta del av Livsmedelssäkerhetsverkets utbildningar inom området,
4) skötseln av EU-rapporteringen, där Livsmedelssäkerhetsverket samordnar och ombesörjer rapporteringen till Europeiska kommissionen efter att landskapsregeringen till Livsmedelssäkerhetsverket lämnar de uppgifter som är relevanta för Ålands del samt
5) användningen av experttjänster, så att landskapsregeringen vid förekommande behov av särskild kompetens vid växtinspektionsverksamheten kan vända sig till Livsmedelssäkerhetsverket för konsultation och erhållande av utlåtanden.
I sammanhanget är det viktigt att notera att bestämmelsen ska tolkas så att den endast reglerar landskapsregeringens handlingsutrymme. Den ska inte betraktas som en stipulerad förpliktelse som anger förutsättningarna för Livsmedelssäkerhetsverkets rättigheter och skyldigheter i sammanhanget. Det skulle innebära att man i landskapslag reglerade en statsmyndighets organisation och verksamhet vilket står i strid med 27 § 3 punkten självstyrelselagen (1991:71) för Åland.
7 § Ersättning för kostnader och skador I 7 kap. lagen om skydd för växters sundhet finns bestämmelser om ersättning av kostnader och skador till följd av beslut om
1) utrotning av skadegörare,
2) bekämpning av skadegörare samt
3) förvägrande av ersättning (se bilagan).
I enlighet med de i 7 kap. lagen om skydd för växters sundhet angivna förutsättningarna ska dessa kostnader och skador i riket ersättas av statens medel. På motsvarande sätt ska det på Åland utgå ersättning ur landskapets medel för sådana kostnader och skador. För att detta ska vara möjligt krävs det en bestämmelse i blankettlagen om skydd för växters sundhet som möjliggör detta. Av den anledningen föreslår landskapsregeringen att denna paragraf intas i förslaget. Paragrafen är dessutom nödvändig eftersom man annars i landskapslag skulle föreskriva att det under vissa i lag angivna förutsättningar utgår ersättning ur statens medel för de kostnader och skador som det är fråga om i det här sammanhanget, vilket skulle vara en behörighetsöverskridning.
8 § Avgifter Denna paragraf föreslås antagen utgående från samma principiella resonemang som ligger till grund för de motsvarande bestämmelserna i 7 § blankettlagen om plantmaterial.
9 § Arvoden och kostnadsersättningar till auktoriserade inspektörer Denna paragraf föreslås antagen utgående från samma principiella resonemang som ligger till grund för de motsvarande bestämmelserna i 8 § blankettlagen om plantmaterial.
10 § Rättelseyrkande Denna paragraf föreslås antagen utgående från samma principiella resonemang som ligger till grund för de motsvarande bestämmelserna i 9 § blankettlagen om plantmaterial.
11 § Besvärsbestämmelser Denna paragraf föreslås antagen utgående från samma principiella resonemang som ligger till grund för de motsvarande bestämmelserna i 10 § blankettlagen om plantmaterial.
12 § Landskapsförordning Denna paragraf föreslås antagen utgående från samma principiella resonemang som ligger till grund för de motsvarande bestämmelserna i 11 § blankettlagen om plantmaterial.
13 § Ikraftträdelse Avsikten är att lagen ska träda i kraft så snart som möjligt. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför i 1 mom. att datumet för ikraftträdande lämnas öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om.
I 2 mom. har det intagits en bestämmelse genom vilken den nuvarande blankettlagen upphävs när blankettlagen om skydd för växters sundhet träder i kraft. Bestämmelsen syftar till att motverka den dubbelreglering som annars skulle uppkomma och som skulle leda till oönskade tillämpningsproblem.
14 § Övergångsbestämmelser För att trygga rättssäkerheten för de enskilda näringsidkare som berörs av beslut fattade med stöd av tidigare lagstiftning har denna paragraf intagits i förslaget.
3. Landskapslag om ändring av 3 och 6 §§ landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om växtskyddsmedel
Följdändringarna i 3 § 4 och 5 punkterna samt 6 § landskapslagen (2012:41) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om växtskyddsmedel, nedan kallad blankettlagen om växtskyddsmedel, innebär mindre justeringar av språklig karaktär i förtydligande syfte. Följdändringen i 3 § 7 punkten blankettlagen om växtskyddsmedel innebär att hänvisningen i punkten till den nuvarande blankettlagen ersätts med en hänvisning till blankettlagen om skydd för växters sundhet. Den föreslagna 7a punkten motiveras av att det i blankettlagen om växtskyddsmedel saknas en hänvisning motsvarande den som finns i den föreslagna 3 § 1 punkten blankettlagen om skydd för växters sundhet.
Lagtext
Landskapsregeringen föreslår att följande lagar antas.
1.
L A N D S K A P S L A G
om tillämpning på Åland av lagen om plantmaterial
I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:
1 §
Lagens tillämpningsområde
Inom landskapets behörighet och med de avvikelser som följer av denna lag ska lagen om plantmaterial (FFS 1205/1994) tillämpas på Åland.
Ändras något i lagen om plantmaterial som hör till landskapets behörighet ska ändringarna gälla på Åland från tidpunkten för deras ikraftträdande i riket, om inte annat följer av denna lag.
2 §
Förvaltningsuppgifter
De förvaltningsuppgifter som enligt lagen om plantmaterial ankommer på riksmyndigheterna ska på Åland skötas av landskapsregeringen eller någon annan i landskapslag bestämd myndighet, till den del förvaltningen grundar sig på landskapets lagstiftningsbehörighet på området.
3 §
Hänvisningar
Inom landskapets behörighet ska hänvisningen till
1) personuppgiftslagen (FFS 523/1999) i 3a § 3 mom. lagen om plantmaterial avse landskapslagen (2007:88) om behandling av personuppgifter inom landskaps- och kommunalförvaltningen,
2) lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (FFS 621/1999) i 3a § 3 mom. och 9 § lagen om plantmaterial avse landskapslagen (1977:72) om allmänna handlingars offentlighet samt
3) förvaltningslagen (FFS 434/2003) i 7b § 2 mom. lagen om plantmaterial avse förvaltningslagen (2008:9) för landskapet Åland.
4 §
Språkkrav
Anvisningar, anteckningar och annan information som enligt lagen om plantmaterial ska finnas på eller i anslutning till plantmaterial som saluförs eller importeras till Åland ska vara avfattade på svenska.
På Åland gäller att arbetsspråket för en i 7b § lagen om plantmaterial angiven auktoriserad inspektör är svenska.
5 §
Bestämmelser som inte ska tillämpas på Åland
Inom landskapets behörighet ska bestämmelserna i 6 § och 7b § 3 mom. lagen om plantmaterial inte tillämpas på Åland.
6 §
Kostnader för tvångsutförande
De kostnader som avses i 11 § 2 mom. lagen om plantmaterial och som i riket betalas av statens medel ska på Åland betalas av landskapets medel.
7 §
Avgifter
Med avvikelse från vad som föreskrivs i 15 § 1 mom. lagen om plantmaterial tas avgifter ut till landskapet för de prestationer som landskapsregeringen utför enligt denna lag enligt de grunder som anges i landskapslagen (1993:27) om grunderna för avgifter till landskapet.
8 §
Arvoden och kostnadsersättningar till auktoriserade inspektörer
Med avvikelse från vad som föreskrivs i 15 § 2 mom. lagen om plantmaterial betalar landskapsregeringen arvoden och kostnadsersättningar till i 7b § lagen om plantmaterial avsedda auktoriserade inspektörer för inspektioner och provtagningar enligt denna lag, med undantag för inspektörer som är i landskapsregeringens tjänst.
9 §
Rättelseyrkande
En sakägare som är missnöjd med ett beslut som landskapsregeringen har fattat med stöd av denna lag kan inom 30 dagar, räknat från beslutsdagen, skriftligen begära rättelse hos landskapsregeringen. Ett rättelseyrkande ska behandlas utan dröjsmål.
10 §
Besvärsbestämmelser
Besvär över lagligheten av ett beslut som landskapsregeringen fattat enligt denna lag med anledning av ett rättelseyrkande får anföras hos högsta förvaltningsdomstolen.
Sådana beslut som avses i 10 § 1 och 2 mom. lagen om plantmaterial ska iakttas redan innan de vunnit laga kraft, om inte besvärsmyndigheten beslutar något annat.
11 §
Landskapsförordning
Landskapsregeringen kan inom landskapets behörighet genom landskapsförordning besluta att författningar som utfärdats med stöd av lagen om plantmaterial ska tillämpas på Åland oförändrade eller med de ändringar landskapsregeringen föreskriver.
12 §
Ikraftträdelse
Denna lag träder i kraft den
2.
L A N D S K A P S L A G
om tillämpning på Åland av lagen om skydd för växters sundhet
I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:
1 §
Lagens tillämpningsområde
Inom landskapets behörighet och med de avvikelser som följer av denna lag ska lagen om skydd för växters sundhet (FFS 702/2003) tillämpas på Åland.
Ändras något i lagen om skydd för växters sundhet som hör till landskapets behörighet ska ändringarna gälla på Åland från tidpunkten för deras ikraftträdande i riket, om inte annat följer av denna lag.
2 §
Förvaltningsuppgifter
De förvaltningsuppgifter som enligt lagen om skydd för växters sundhet ankommer på riksmyndigheterna ska på Åland skötas av landskapsregeringen eller någon annan i landskapslag bestämd myndighet, till den del förvaltningen grundar sig på landskapets lagstiftningsbehörighet på området.
3 §
Hänvisningar
Inom landskapets behörighet ska hänvisningen till
1) lagen om bekämpning av insekt- och svampskador i skog (FFS 263/1991) i 2 § 2 mom. lagen om skydd för växters sundhet avse landskapslagen (1998:83) om skogsvård,
2) personuppgiftslagen (FFS 523/1999) i 5 § 4 mom. och 7a § 3 mom. lagen om skydd för växters sundhet avse landskapslagen (2007:88) om behandling av personuppgifter inom landskaps- och kommunalförvaltningen,
3) lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (FFS 621/1999) i 5 § 4 mom., och 7a § 3 mom., 15 § 3 mom. och 24 § lagen om skydd för växters sundhet avse landskapslagen (1977:72) om allmänna handlingars offentlighet,
4) förvaltningslagen (FFS 434/2003) i 15 § 2 och 3 mom. lagen om skydd för växters sundhet avse förvaltningslagen (2008:9) för landskapet Åland,
5) språklagen (FFS 423/2003) och samiska språklagen (FFS 1086/2003) i 15 § 3 mom. lagen om skydd för växters sundhet avse 36 § självstyrelselagen (1991:71) för Åland,
6) viteslagen (FFS 1113/1990) i 28 § 2 mom. lagen om skydd för växters sundhet avse landskapslagen (2008:10) om tillämpning i landskapet Åland av viteslagen samt
7) skogslagen (FFS 1093/1996) i 30a § 1 mom. i lagen om skydd för växters sundhet avse landskapslagen (1998:83) om skogsvård.
4 §
Bestämmelser som inte ska tillämpas på Åland
Inom landskapets behörighet ska bestämmelserna i 15a - 15c §§ och 32 § lagen om skydd för växters sundhet inte tillämpas på Åland.
5 §
Anmälningsskyldighet
Skyldigheterna enligt lagen om skydd för växters sundhet att göra anmälningar till rikets myndigheter ska på Åland avse anmälningar till landskapsregeringen.
6 §
Avtal
Landskapsregeringen kan ingå avtal om samarbete gällande skötseln av uppgifter som rör upprätthållandet av växternas sundhet samt förebyggandet av införsel av växtförstörare.
7 §
Ersättning för kostnader och skador
De kostnader och skador som avses i bestämmelserna i 7 kap. lagen om skydd för växters sundhet och som i riket ersätts av statens medel ska på Åland ersättas av landskapets medel.
8 §
Avgifter
Med avvikelse från vad som föreskrivs i 33 § 1 mom. lagen om skydd för växters sundhet tas avgifter ut till landskapet för de prestationer som landskapsregeringen utför enligt denna lag enligt de grunder som anges i landskapslagen (1993:27) om grunderna för avgifter till landskapet.
9 §
Arvoden och kostnadsersättningar till auktoriserade inspektörer
Med avvikelser från vad som föreskrivs i 33 § 2 mom. lagen om skydd för växters sundhet betalar landskapsregeringen arvoden och kostnadsersättningar till i 15 § lagen om skydd för växters sundhet avsedda auktoriserade inspektörer för inspektioner och provtagningar enligt denna lag, med undantag för inspektörer som är i landskapsregeringens tjänst.
10 §
Rättelseyrkande
En sakägare som är missnöjd med ett beslut som landskapsregeringen har fattat med stöd av denna lag kan inom 30 dagar, räknat från beslutsdagen, skriftligen begära rättelse hos landskapsregeringen. Ett rättelseyrkande ska behandlas utan dröjsmål.
11 §
Besvärsbestämmelser
Besvär över lagligheten av ett beslut som landskapsregeringen fattat enligt denna lag med anledning av ett rättelseyrkande får anföras hos högsta förvaltningsdomstolen.
I ett beslut som fattas med stöd av denna lag kan det bestämmas att beslutet ska iakttas innan det har vunnit laga kraft, om inte besvärsmyndigheten beslutar något annat.
12 §
Landskapsförordning
Landskapsregeringen kan inom landskapets behörighet genom landskapsförordning besluta att författningar som utfärdats med stöd av lagen om skydd för växters sundhet ska tillämpas på Åland oförändrade eller med de ändringar landskapsregeringen föreskriver.
13 §
Ikraftträdelse
Denna lag träder i kraft den
Genom denna lag upphävs landskapslagen (1995:91) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om plantmaterial och växtskydd, nedan kallad den upphävda lagen.
14 §
Övergångsbestämmelser
Beslut och föreskrifter för bekämpning av skadegörare som gäller enskilda näringsidkare och som innan denna lag träder i kraft meddelats med stöd av den upphävda lagen gäller under den tid som bestämts i besluten och föreskrifterna.
3.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 3 och 6 §§ landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om växtskyddsmedel
I enlighet med lagtingets beslut
ändras 3 § 4, 5 och 7 punkterna samt 6 § 3 mom. landskapslagen (2012:41) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om växtskyddsmedel samt
fogas till 3 § en ny 7a punkt som följer:
3 §
Hänvisningar
Inom landskapets behörighet ska hänvisningen till
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
4) livsmedelslagen (FFS 23/2006) i 3 § 2 mom. lagen om växtskyddsmedel avse landskapslagen (2007:26) om tillämpning i landskapet Åland av livsmedelslagen,
5) foderlagen (FFS 86/2008) i 3 § 2 mom. lagen om växtskyddsmedel avse landskapslagen (2010:83) om tillämpning i landskapet Åland av foderlagen,
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
7) lagen om skydd för växters sundhet (FFS 702/2003) i 20 § 2 mom. 1 punkten lagen om växtskyddsmedel avse landskapslagen ( : ) om tillämpning på Åland av lagen om skydd för växters sundhet,
7a) lagen om bekämpning av insekt- och svampskador i skog (FFS 263/1991) i 20 § 2 mom. 2 punkten lagen om växtskyddsmedel avse landskapslagen (1998:83) om skogsvård,
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
6 §
Register
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Landskapsregeringen för ett register som innehåller sådana i 35 § 3 mom. lagen om växtskyddsmedel avsedda identifikationsuppgifter över utbildningsanordnare och examensanordnare, testare av utrustning för spridning av växtskyddsmedel och personer med avlagd examen inom området för växtskyddsmedel.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag träder i kraft den
| Mariehamn den 12 december 2012 | |
|
L a n t r å d |
Camilla Gunell |
|
Föredragande minister |
Fredrik Karlström |
Bilaga – rikslagstiftning om plantmaterial och växters sundhet
1.
Lag om plantmaterial
(FFS 1205/1994)
I enlighet med riksdagens beslut stadgas:
1 kap
Allmänna stadganden
1 §
Tillämpningsområde
Denna lag tillämpas på produktion, import och saluföring av plantmaterial för trädgårdsväxter. Denna lag tillämpas också på export av plantmaterial till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet enligt för Finland bindande internationella avtal. Lagen tillämpas inte på obetydlig saluföring, produktion eller import av plantmaterial, som inte idkas yrkesmässigt.
2 §
Definitioner
I denna lag avses med
1) plantmaterial för trädgårdsväxter plantor och annat förökningsmaterial av fruktträd, bärväxter, prydnads- och köksväxter med undantag för köksväxtfrön, samt (27.3.1998/218)
2) leverantör av plantmaterial en fysisk eller juridisk person, som yrkesmässigt bedriver produktion av plantmaterial för saluföring, lagring, import, export eller saluföring av plantmaterial.
2 kap
Produktion och saluföring av plantmaterial
3 § (4.8.2000/727)
Godkännande och registrering av leverantörer av plantmaterial
Plantmaterial får saluföras och för saluföring produceras, lagras och importeras enbart av sådana leverantörer av plantmaterial som har godkänts och upptagits i det register som för utövande av tillsyn förs av kontrollcentralen för växtproduktion. Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet bestäms närmare, enligt vad Europeiska gemenskapens bestämmelser om produktion och saluföring av plantmaterial förutsätter, om vilket slag av plantmaterial kravet på godkännande och registrering gäller.
Godkännande och registrering förutsätter att
1) leverantören har ombesörjt kvalitetssäkringen för sin verksamhet,
2) leverantören har sådana produktions- eller verksamhetsutrymmen som behövs för att kunna bedriva verksamheten på ett ändamålsenligt sätt, samt att
3) det vid den enhet som antecknas i registret finns en person som svarar för att bestämmelserna i denna lag iakttas.
Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet utfärdas närmare bestämmelser om grunderna för godkännande och registrering av leverantörer av plantmaterial enligt vad Europeiska gemenskapens bestämmelser om produktion och saluföring av plantmaterial förutsätter.
Ansökan om godkännande och registrering riktas till Livsmedelssäkerhetsverket och ges in till närings-, trafik- och miljöcentralen. Beslut om godkännande och registrering fattas av närings-, trafik- och miljöcentralen. Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet kan närmare bestämmelser utfärdas om det ansökningsförfarande som gäller godkännande och registrering. (22.12.2009/1472)
Leverantören av plantmaterial skall skriftligen underrätta kontrollcentralen för växtproduktion om inledandet och avslutandet av verksamheten och om förändringar i denna.
3 a § (4.8.2000/727)
Registeruppgifter och behandlingen av dem
I registret antecknas följande uppgifter:
1) namn och adress för leverantören av plantmaterial samt annan nödvändig kontaktinformation,
2) adresser och kontaktinformation för verksamhetsställena,
3) branschen och produktionsinriktningen för leverantören av plantmaterial,
4) namnet på den ansvariga person som avses i 3 § 2 mom. 3 punkten,
5) det nummer under vilket leverantören av plantmaterial har upptagits i registret,
6) tidpunkten för godkännande av leverantören av plantmaterial,
7) de förbud, straff och andra åtgärder som föreskrivits med stöd av 10–14 §.
Uppgifterna avförs ur registret när tre år förflutit efter det att leverantören av plantmaterial meddelat kontrollcentralen för växtproduktion att verksamheten upphört.
På inhämtande av personuppgifter och införande av dem i registret samt på användande och utlämnande av uppgifterna i registret tillämpas i övrigt personuppgiftslagen (523/1999) och lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999).
Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet kan närmare bestämmelser utfärdas om registreringen.
4 § (4.8.2000/727)
Produktion av plantmaterial
Sådana villkor och krav som gäller produktionen av plantmaterial för saluföring och som avser säkerställandet av plantmaterialets genetiska och yttre kvalitet samt sundhet kan föreskrivas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.
Produktion av plantmaterial kan också vara certifierad produktion och stå under officiell kontroll. Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet utfärdas närmare bestämmelser om ordnande av certifierad produktion av plantmaterial och om kvalitetssäkring.
5 § (4.8.2000/727)
Saluföring av plantmaterial
Plantmaterial som importeras, saluförs i Finland eller exporteras till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet skall uppfylla kraven på plantmaterialets kvalitet och växternas sundhet enligt vad som bestäms genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet med beaktande av Europeiska gemenskapens bestämmelser om produktion och saluföring av plantmaterial samt internationella avtal som är bindande för Finland.
För säkerställande av plantmaterialets kvalitet och sundhet kan genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet bestämmas att importören på förhand i enlighet med de anvisningar som kontrollcentralen för växtproduktion har meddelat, skall underrätta tillsynsmyndigheten eller en auktoriserad inspektör om de partier plantmaterial som avses bli importerade. Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet kan dessutom utfärdas bestämmelser om införselorterna för plantmaterial.
Plantmaterialet skall vara försett med ett plantintyg, som innehåller de uppgifter om plantmaterialet som behövs för användningen. Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet utfärdas närmare bestämmelser om de uppgifter som skall anges i plantintyget, plantintygets utformning och om hur anteckningar skall göras i intyget. Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet kan bestämmelser utfärdas också om förpackandet av plantmaterial för saluföring.
Lämplighet för växtförhållandena i Finland
Kontrollcentralen för växtproduktion utfärdar och publicerar rekommendationer om plantmaterial för fruktträd och bärväxter samt två- och fleråriga prydnadsväxter som är lämpliga att odla på friland i Finlands växtförhållanden. Leverantören av plantmaterial bör hålla de av kontrollcentralen utgivna rekommendationerna synliga för kunderna på försäljningsstället.
3 kap
Tillsyn
7 § (4.8.2000/727)
Allmän styrning och tillsyn
Den allmänna styrningen av och tillsynen över verkställigheten av denna lag ankommer på jord- och skogsbruksministeriet.
7 a § (22.12.2009/1472)
Tillsynsmyndigheter
För verkställigheten av denna lag samt för tillsynen över att denna lag och de bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den efterföljs samt för organiseringen av tillsynen svarar Livsmedelssäkerhetsverket, som vid tillsynen kan anlita närings-, trafik- och miljöcentralerna.
7 b § (4.8.2000/727)
Auktoriserade inspektörer
Utöver vad som bestäms i 7 a § anlitar kontrollcentralen för växtproduktion vid tillsynen inspektörer som den skriftligen bemyndigat för tillsynsuppgiften och som den själv övervakar. De auktoriserade inspektörerna handlar under tjänsteansvar.
Om en auktoriserad inspektör enligt förvaltningslagen (434/2003) är jävig att utföra sitt uppdrag, kan Kontrollcentralen för växtproduktion förordna någon annan att tillfälligt sköta hans eller hennes uppgifter. På de tillfälligt förordnade tillämpas vad som bestäms om auktoriserade inspektörer. (30.7.2004/691)
En auktoriserad inspektör skall vid inspektionen fästa uppmärksamhet vid att leverantören av plantmaterial kan framföra sina synpunkter för inspektören på sitt modersmål finska, svenska eller samiska. Om leverantören av plantmaterial inte behärskar det språk som enligt språklagen (423/2003) skall användas, skall inspektören se till att inspektionen verkställs så att nödvändig tolkning och översättning ordnas enligt 26 § i förvaltningslagen. (30.7.2004/691)
8 § (4.8.2000/727)
Rätt att verkställa inspektioner och få upplysningar
Tillsynsmyndigheterna och de auktoriserade inspektörerna har rätt att för tillsynen inspektera plantmaterial, brukningsenheter, odlingsställen, utrymmen för produktion och förpackande av plantmaterial, lagrings- och försäljningsställen samt transportmedel och leverantörers bokföring samt att kostnadsfritt ta nödvändiga prov på plantmaterialet. På hemfridsskyddade områden får inspektioner verkställas och prov tas endast om det finns grundad anledning att misstänka att någon gjort sig skyldig till straffbart förfarande enligt denna lag.
Tillsynsmyndigheterna och de auktoriserade inspektörerna har rätt att av leverantören av plantmaterial få de uppgifter och handlingar som behövs för inspektion och tillsyn enligt denna lag.
Polis-, tull- och räddningsmyndigheterna är skyldiga att på begäran av tillsynsmyndigheterna enligt denna lag ge tillsynsmyndigheterna handräckning vid utförandet av uppgifter enligt denna lag eller bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den. (13.6.2003/471)
9 § (22.7.2011/850)
Utlämnande av sekretessbelagda uppgifter
Den som vid utförandet av uppdrag enligt denna lag har tagit del av uppgifter om en enskilds eller en sammanslutnings affärs- eller yrkeshemlighet eller ekonomiska ställning får trots bestämmelserna om sekretess i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet lämna ut uppgifterna till åklagar- och polismyndigheterna för utredning av brott som avses i 8 kap. 2 § i tvångsmedelslagen (806/2011) samt till de myndigheter som avses i 7 och 7 a § i denna lag för utförande av uppgifter enligt denna lag.
9 § har ändrats genom L 850/2011, som träder i kraft 1.1.2014. Den tidigare formen lyder:
9 § (4.8.2000/727)
Utlämnande av sekretessbelagda uppgifter
Den som vid utförandet av uppdrag enligt denna lag har tagit del av uppgifter om en enskilds eller en sammanslutnings affärs- eller yrkeshemlighet eller ekonomiska ställning får utan hinder av bestämmelserna om sekretess i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet lämna ut uppgifterna till åklagar- och polismyndigheterna för utredning av brott som avses i 5 kap. 1 § tvångsmedelslagen (450/1987) samt till de myndigheter som avses i 7 och 7 a § i denna lag för utförande av uppgifter enligt denna lag.
9 a § (4.8.2000/727)
Offentliggörande av tillsynsresultat
Kontrollcentralen för växtproduktion offentliggör tillsynsresultaten. Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet utfärdas närmare bestämmelser om offentliggörandet av resultaten.
4 kap
Tvångsmedel och påföljder
Förbud
Tillsynsmyndigheten kan förbjuda saluföring av ett visst parti plantmaterial som härstammar från Europeiska ekonomiska samarbetsområdet samt saluföring eller import av ett parti som härstammar från en stat utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, om plantmaterialet, förpackandet av det eller märkningarna inte uppfyller de krav som ställs i denna lag eller i bestämmelser som har utfärdats med stöd av den. (4.8.2000/727)
Kontrollcentralen kan förbjuda att en brukningsenhet eller byggnad eller annat utrymme används för odling, annan produktion eller lagring av plantmaterial, om brukningsenheten, byggnaden eller utrymmet inte motsvarar de krav som ställs i denna lag eller i stadganden eller föreskrifter som har utfärdats med stöd av den.
Ett förbud enligt 1 och 2 mom. skall meddelas så att det gäller en viss tid, om den brist som ligger till grund för förbudet kan avhjälpas. Förbudet skall upphävas utan dröjsmål, om bristen har avhjälpts eller om den inte längre är av betydelse med tanke på förbudet.
4 mom. har upphävts genom L 4.8.2000/727. (4.8.2000/727)
Förordnande om förstörande eller utförsel
Om plantmaterial inte får saluföras eller importeras, kan tillsynsmyndigheten bestämma att plantmaterialet skall föras ut ur landet eller förstöras. Till beslutet kan fogas villkor om det förfarande som skall tillämpas vid verkställandet. (4.8.2000/727)
Ett åläggande att förstöra plantmaterial skall förenas med hot om att en åtgärd som inte har skett enligt åläggandet kommer att vidtas på den försumliges bekostnad. Kostnaderna för sådant tvångsutförande betalas av statens medel och uppbärs hos den försumlige enligt lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/61).
12 § (22.12.2009/1472)
Avförande ur registret
Om det vid en inspektion konstateras att en leverantör av plantmaterial inte iakttar denna lag eller de bestämmelser som har utfärdats med stöd av den, ska närings-, trafik- och miljöcentralen ge leverantören en anmärkning och vid behov sätta ut en tid inom vilken de i verksamheten noterade felen ska korrigeras.
Närings-, trafik- och miljöcentralen ska ur registret avföra en leverantör av plantmaterial som trots anmärkning inte korrigerar de fel som noterats i verksamheten.
Den som avförts ur registret ska omedelbart utan skild ansökan på nytt införas i registret, då orsaken till avregistreringen avlägsnats.
Vite
Kontrollcentralen för växtproduktion kan förena ett förbud enligt 10 §, skyldigheten att lämna uppgifter enligt 8 § 2 mom. samt bestämmelsen enligt 11 § med vite. Kontrollcentralen beslutar också om utdömandet av vitet.
I beslut om föreläggande av vite får ändring inte sökas särskilt genom besvär.
14 § (4.8.2000/727)
Straffbestämmelse
Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet
1) för saluföring producerar, saluför, lagrar eller importerar plantmaterial utan sådant godkännande och sådan registrering som avses i 3 §,
2) för saluföring producerar, saluför, importerar eller till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet för ut plantmaterial som inte uppfyller de krav som ställs på plantmaterial i denna lag eller i bestämmelser som utfärdats med stöd av den, eller
3) saluför plantmaterial utan sådant plantintyg som avses i 5 § 3 mom.,
skall för brott mot lagen om plantmaterial dömas till böter, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag. Den som bryter mot ett förbud eller åläggande som har meddelats med stöd av denna lag och förenats med vite kan lämnas obestraffad för samma gärning.
På de myndigheters vägnar som nämns i 7 och 7 a § anmäler kontrollcentralen för växtproduktion förseelser enligt 1 mom. till åtalsprövning. Anmälan behöver inte göras, om förseelsen som helhet betraktad skall anses som uppenbart ringa. I sådana fall kan kontrollcentralen ge den leverantör av plantmaterial som gjort sig skyldig till förseelsen en skriftlig anmärkning där leverantören uppmanas korrigera felen.
5 kap
Särskilda stadganden
15 § (4.8.2000/727)
Avgifter, arvoden och ersättningar
För prestationer enligt denna lag kan avgifter tas ut till staten enligt lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992).
Till de inspektörer som har auktoriserats av kontrollcentralen för växtproduktion kan inom ramen för statsbudgeten betalas arvoden och kostnadsersättningar för inspektioner. Jord- och skogsbruksministeriet beslutar om betalningen av arvoden och ersättningar samt om grunderna för dem.
16 § (4.8.2000/727)
Ändringssökande
I beslut som en tillsynsmyndighet fattat med stöd av denna lag får ändring sökas genom besvär hos landsbygdsnäringarnas besvärsnämnd med iakttagande av vad som i förvaltningsprocesslagen (586/1996) bestäms om sökande av ändring. Besvärsskriften kan lämnas in också till den myndighet som fattat beslutet, vilken utan dröjsmål skall sända besvärsskriften samt de handlingar som föreligger i ärendet samt sitt utlåtande om besvären till besvärsnämnden.
Sådana beslut som avses i 10 § 1 och 2 mom. skall iakttas redan innan de vunnit laga kraft, om inte besvärsmyndigheten beslutar något annat.
17 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning.
Denna lag upphäver lagen den 12 april 1991 om plantmaterial (663/91).
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.
RP 169/94, JsUB 21/94
Ikraftträdelsestadganden:
27.3.1998/218:
Denna lag träder i kraft den 1 april 1998.
RP 7/1998, JsUB 2/1998, RSv 18/1998
21.5.1999/666:
Denna lag träder i kraft den 1 december 1999.
RP 30/1998, FvUB 31/1998, RSv 303/1998
4.8.2000/727:
Denna lag träder i kraft den 1 november 2000.
RP 44/2000, JsUB 8/2000, RSv 89/2000, Rådets direktiv 98/56/EG, (31998L0056), EGT nr L 226, 13.8.1998, s. 16
13.6.2003/471:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.
RP 192/2002, FvUB 30/2002, RSv 296/2002
30.7.2004/691:
Denna lag träder i kraft den 4 augusti 2004.
RP 70/2004, JsUB 6/2004, RSv 70/2004
22.12.2009/1472:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.
RP 161/2009, FvUB 18/2009, RSv 205/2009
22.7.2011/850:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.
RP 222/2010, LaUB 44/2010, RSv 374/2010
2.
Lag om skydd för växters sundhet
(FFS 702/2003)
I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:
1 kap
Allmänna bestämmelser
Syfte
Syftet med denna lag är att upprätthålla växters goda sundhetstillstånd och därmed främja jord- och skogsbrukets, trädgårdsodlingens och livsmedelsproduktionens verksamhetsbetingelser samt livsmedelssäkerheten och produkternas kvalitet.
Tillämpningsområde
Denna lag gäller åtgärder som avser att bibehålla växters goda sundhetstillstånd och som kan vidtas för att bekämpa skadegörare och hindra att de sprids.
På bekämpningen av insekt- och svampskador på träd som växer i skog tillämpas utöver vad som bestäms i denna lag lagen om bekämpning av insekt- och svampskador i skog (263/1991).
Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet bestäms, med beaktande av de internationella avtal som är bindande för Finland, vilka skadegörare åtgärderna enligt 1 mom. får gälla. Lagen kan dessutom tillämpas på bekämpning och förhindrande av spridningen av skadegörare eller andra organismer som är nya eller som har en oförutsedd verkan och som utgör ett omedelbart hot mot växters sundhet.
Definitioner
I denna lag avses med
1) växter levande växter och levande växtdelar, inklusive fröer; till levande växtdelar hör
a) frukter och bär, dock inte konserverade genom djupfrysning,
b) grönsaker, dock inte konserverade genom djupfrysning,
c) knölar, stamknölar, lökar och jordstammar,
d) snittblommor,
e) grenar med blad eller barr,
f) fällda träd med blad eller barr,
g) blad och bladverk,
h) vävnadskultur av växter,
i) levande pollen, och
j) okuleringsris, sticklingar och ympris,
2) växtprodukter vegetabiliska produkter som är obearbetade eller som genomgått en enkel bearbetning, såvida de inte är växter,
3) skadegörare skadliga organismer som hör till djur- eller växtriket, svampar, bakterier och fytoplasma samt virus och andra sjukdomsalstrare som förekommer på växter eller växtprodukter och som kan förorsaka direkt eller indirekt skada på odlingsväxter, vilda växter eller produkter som fås av dem,
4) växtpass en officiell märkning som används vid handel på Europeiska unionens inre marknad; rätt att använda växtpass beviljas av växtskyddsmyndigheten; växtpasset visar att bestämmelserna om växters sundhet samt om produktion och marknadsföring är uppfyllda och att produktionen är underkastad officiell tillsyn,
5) sundhetscertifikat ett av växskyddsmyndigheten utfärdat intyg i enlighet med internationella växtskyddskonventionen över att växterna, växtprodukterna eller de andra föremålen uppfyller de sundhetskrav som ställts för dem, vilket skall användas vid handel mellan en stat som inte hör till Europeiska unionen och en medlemsstat i unionen,
6) marknadsföring marknadsföring i Finland av växter, växtprodukter och andra föremål, med vilka skadegörare lätt kan spridas, som släppts ut på marknaden i Finland och andra medlemsstater i Europeiska unionen och marknadsföring till andra medlemsstater i Europeiska unionen av föremål av detta slag som producerats i Finland,
7) import införsel av växter, växtprodukter och andra föremål, med vilka skadegörare lätt kan spridas, från andra länder än medlemsstaterna i Europeiska unionen,
8) export utförsel av växter, växtprodukter och andra föremål, med vilka skadegörare lätt kan spridas, till andra länder än medlemsstaterna i Europeiska unionen,
9) aktör fysisk eller juridisk person som yrkesmässigt producerar, lagrar, marknadsför, förmedlar, importerar eller exporterar växter, växtprodukter och andra föremål med vilka skadegörare lätt kan spridas, (30.5.2008/384)
10) lokal marknadsförare en sådan aktör som i Finland odlar endast obetydliga mängder växter och marknadsför dem eller växtprodukter eller andra föremål, med vilka skadegörare lätt kan spridas, endast sporadiskt eller lokalt till en icke-aktör, utan omfattande offentligt utbjudande till försäljning, (30.5.2008/384)
11) varuförsändelse ett eller flera varupartier av växter, växtprodukter och andra föremål som alla är antecknade i ett dokument som krävs för tullformaliteter eller andra formaliteter, (30.5.2008/384)
12) varuparti ett antal enheter av en och samma vara som utgör en del av en försändelse och som karakteriseras av att de har samma sammansättning och ursprung. (30.5.2008/384)
2 kap
Bedrivande av verksamhet
4 § (30.5.2008/384)
Registreringsskyldighet och villkor för registrering
Växter, växtprodukter och andra föremål, med vilka skadegörare lätt kan spridas, får marknadsföras, produceras för marknadsföring, lagras, importeras och exporteras endast av en aktör som har antecknats i det register som förs av Livsmedelssäkerhetsverket för tillsynsändamål (växtskyddsregistret).
En lokal marknadsförare eller en person som sporadiskt exporterar obetydliga mängder växter, växtprodukter eller andra föremål eller en person som för eget bruk importerar endast obetydliga mängder sådana växter, växtprodukter eller andra föremål är inte skyldig att registrera sig. Skyldigheten att registrera sig gäller inte heller sådana importörer eller exportörer som finns upptagna i ett motsvarande officiellt register som förs av växtskyddsmyndigheten i en annan medlemsstat i Europeiska unionen.
I enlighet med vad som i Europeiska gemenskapens bestämmelser föreskrivs om växters sundhet eller vad som i internationella avtal som är bindande för Finland bestäms om skydd av växters sundhet, utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet bestämmelser om vilka växter, växtprodukter och andra föremål som registreringsskyldigheten gäller.
En aktör som uppfyller villkoren för registrering har rätt att bli registrerad i växtskyddsregistret. För registrering krävs att
1) aktören upprätthåller ett uppdaterat schema över var de växter, växtprodukter och andra föremål som omfattas av denna lag är belägna,
2) aktören för register över produktionsplatserna och de produkter som omfattas av denna lag och som producerats eller marknadsförts på dessa platser och förts till en lagerplats eller annan plats som nämns i växtskyddsregistret, samt bevarar dessa uppgifter under minst ett år,
3) aktören utför åtminstone en visuell kontroll av de produkter och utrymmen som omfattas av denna lag i syfte att konstatera en eventuell förekomst av skadegörare, samt
4) det finns en person som ansvarar för växternas sundhet på den registrerade enheten.
Ansökan om registrering i växtskyddsregistret ska ställas till Livsmedelssäkerhetsverket och ges in till närings-, trafik- och miljöcentralen. Beslutet om registrering fattas av närings-, trafik- och miljöcentralen. Närmare bestämmelser om förfarandet vid ansökan om registrering kan utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet. (22.12.2009/1492)
5 § (30.5.2008/384)
Registeruppgifter
I växtskyddsregistret ska antecknas
1) aktörens namn och verksamhetsställets adress,
2) aktörens bransch,
3) aktörens produktions- och verksamhetsställen,
4) aktörens företags- och organisationsnummer eller personbeteckning och lägenhetssignum,
5) namnet på den person som ansvarar för växternas sundhet,
6) registernummer,
7) beslut om bekämpning som gäller aktören och som har meddelats med stöd av denna lag, samt det centrala innehållet i besluten.
I växtskyddsregistret antecknas dessutom rätt att använda växtpass eller märkning som avses i denna lag.
Uppgifterna avförs ur registret inom tre år efter det att aktören har meddelat Livsmedelssäkerhetsverket att verksamheten har upphört. Om aktören med stöd av denna lag har meddelats ett beslut om bekämpning på grund av förekomsten av en skadegörare ska uppgifterna dock sparas så länge som beslutet om bekämpning är i kraft.
På inhämtande av personuppgifter och införande av dem i registret samt på användning och utlämnande av uppgifterna i registret och på deras offentlighet tillämpas personuppgiftslagen (523/1999) och lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999), om inte något annat följer av denna lag.
Marknadsföring
Vissa växter, växtprodukter och andra föremål med vilka skadegörare lätt kan spridas får, med undantag av lokal marknadsföring, marknadsföras endast om de är försedda med växtpass eller annat intyg över föremålets sundhet. Varje varuparti som marknadsförs skall förses med ett växtpass eller annat intyg som beviljats i någon av Europeiska unionens medlemsstater.
Livsmedelssäkerhetsverket eller närings-, trafik- och miljöcentralen beviljar på ansökan en aktör vars verksamhet är underställd officiell kontroll av Livsmedelssäkerhetsverket rätt att använda växtpass, om den verksamhet som ansökan om rätt att använda växtpass vid marknadsföring av ett föremål gäller uppfyller bestämmelserna om växters sundhet. Livsmedelssäkerhetsverket utfärdar andra intyg som avses i 1 mom. för föremål eller verksamhet som uppfyller bestämmelserna om växters sundhet. (22.12.2009/1492)
Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet utfärdas, i enlighet med vad som föreskrivs i Europeiska gemenskapens bestämmelser om växters sundhet, bestämmelser om vilka växter, växtprodukter och andra föremål med vilka skadegörare lätt kan spridas som omfattas av denna skyldighet, vilket intyg som skall användas vid marknadsföring av varje sådant föremål och vilka krav på växters sundhet som skall vara uppfyllda i verksamheten för att föremålen skall beviljas växtpass eller annat intyg.
7 § (30.5.2008/384)
Import och export
Vissa växter, växtprodukter och andra föremål, med vilka skadegörare lätt kan spridas, får importeras endast om de är försedda med ett sundhetscertifikat eller annat intyg över föremålets sundhet eller med märkning.
Importören ska innan en varuförsändelse som är försedd med certifikat eller intyg enligt 1 mom. importeras anmäla importen till Livsmedelssäkerhetsverket. Import av frukt, bär och grönsaker ska anmälas till Tullverket. Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet kan, i enlighet med vad som föreskrivs i Europeiska gemenskapens bestämmelser om växters sundhet, utfärdas bestämmelser om vad importören ska uppge i anmälan. Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet föreskrivs om förfarandet vid import eller export och via vilka tullanstalter och gränsövergångsställen varuförsändelser enligt denna paragraf får importeras.
Livsmedelssäkerhetsverket utfärdar ett sundhetscertifikat eller annat intyg som avses i 1 mom. för en varuförsändelse som exporteras från Finland och för vilken den importerande staten kräver ett sådant certifikat eller intyg, om varuförsändelsen uppfyller de sundhetskrav som den importerande staten har ställt för import av varuförsändelsen i fråga.
Livsmedelssäkerhetsverket beviljar på ansökan rätt att använda märkning som avses i 1 mom. Rätt att använda märkning beviljas en aktör som producerar sådana växter, växtprodukter och andra föremål som enligt de internationella avtal om skydd av växters sundhet som är bindande för Finland ska vara försedda med sådan märkning. För att rätten ska beviljas krävs att verksamheten uppfyller de bestämmelser om växters sundhet som finns i avtalet.
Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet utfärdas, i enlighet med vad som i Europeiska gemenskapens bestämmelser föreskrivs om växters sundhet eller vad som i internationella avtal som är bindande för Finland bestäms om skydd av växters sundhet, bestämmelser om vilka växter, växtprodukter och andra föremål med vilka skadegörare lätt kan spridas som skyldigheten enligt 1 och 2 mom. gäller och om vilken typ av certifikat, intyg eller märkning enligt denna paragraf som ska användas vid import eller export av dem. Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet utfärdas dessutom, i enlighet med vad som i internationella avtal som är bindande för Finland bestäms om skydd av växters sundhet, bestämmelser om förfarandet vid ansökan om rätt att använda märkning enligt 3 mom., om innehållet i märkningen samt om förutsättningarna för erhållande av rätt att använda märkningen.
7 a § (30.5.2008/384)
Märkningsrättsregistret
Livsmedelssäkerhetsverket registrerar de aktörer enligt 7 § 3 mom. som beviljats rätt att använda märkning i ett register (märkningsrättsregistret) som förs för tillsynsändamål.
I märkningsrättsregistret antecknas motsvarande uppgifter som enligt vad som anges i 5 § 1 mom. ska antecknas i växtskyddsregistret. Uppgifterna avförs ur registret inom fem år efter det att aktören har meddelat Livsmedelsäkerhetsverket att verksamheten har upphört. Om aktören med stöd av denna lag har meddelats ett beslut om bekämpning, ska uppgifterna dock sparas så länge som beslutet om bekämpning är i kraft.
På inhämtande av personuppgifter och införande av dem i registret samt på användning och utlämnande av uppgifterna i registret och på deras offentlighet tillämpas personuppgiftslagen och lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet, om inte något annat följer av denna lag.
Skyldighet att föra register
Aktören skall över sin verksamhet föra ett register ur vilket det vid behov utan svårighet går att få de uppgifter som avses i 4 § 3 mom. och övriga uppgifter som behövs för tillsynen.
Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet kan närmare bestämmelser utfärdas om registrets innehåll och uppläggning.
9 § (22.12.2009/1492)
Anmälan när verksamheten ändras eller upphör
Om aktören upphör med sin verksamhet eller om verksamheten förändras väsentligt ska aktören göra en skriftlig anmälan som ställs till Livsmedelssäkerhetsverket och ges in till närings-, trafik- och miljöcentralen. En aktör som har beviljats rätt att använda märkning enligt 7 § 3 mom. ska skicka anmälan till Livsmedelssäkerhetsverket.
3 kap
Åtgärder för att bekämpa skadegörare och för att hindra att de sprids
10 § (22.12.2009/1492)
Anmälningsskyldighet
Den som vet eller misstänker att en skadegörare som avses i en förordning utfärdad med stöd av 2 § 3 mom. förekommer i fastigheter eller delar av fastigheter, odlingar, varulager, transportmedel eller byggnader som han äger eller besitter, är skyldig att omedelbart anmäla detta till den behöriga närings-, trafik- och miljöcentralen eller Livsmedelssäkerhetsverket. Detsamma gäller en myndighet som i sin verksamhet upptäcker en sådan skadegörare. Närings-, trafik- och miljöcentralerna ska anmäla förekomsten av skadegörare till Livsmedelssäkerhetsverket.
11 § (30.5.2008/384)
Bekämpning av skadegörare
För att bekämpa skadegörare eller förhindra att de sprids kan
1) en markägare, odlare eller en ägare eller innehavare av en fastighet eller en del därav förpliktas att vidta nödvändiga åtgärder för utrotning av skadegörare som förekommer på fastigheten,
2) det bestämmas om nödvändig rengöring eller desinficering av en byggnad, ett arbetsredskap, ett transportmedel eller annat föremål som har smittats av skadegörare, samt om sättet för den nödvändiga rengöringen och desinficeringen,
3) det bestämmas om nödvändig rengöring, desinficering eller förstöring av växter eller förpackningar eller packningsmaterial av vegetabiliskt ursprung samt om sättet för den nödvändiga rengöringen, desinficeringen eller förstörandet, eller utfärdas nödvändiga begränsningar för användningen av växter eller förpackningar eller packningsmaterial av vegetabiliskt ursprung,
4) det bestämmas om nödvändiga förbud mot samt villkor och begränsningar för odling och transport av samt handel med växter,
5) det bestämmas om nödvändiga åtgärder som ska vidtas i samband med odling och skörd av samt handel med växter,
6) det meddelas nödvändiga förbud mot eller uppställas nödvändiga villkor för marknadsföring, import och export av växter, växtprodukter, skadegörare och andra sådana föremål med vilka skadegörare lätt kan spridas, samt
7) en aktör förpliktas att iaktta andra begränsningar, förbud och åtgärder som är nödvändiga för att skadegörare ska kunna bekämpas och spridningen av dem förhindras.
Närmare bestämmelser om de åtgärder, förelägganden, förbud, villkor och begränsningar som avses i 1 mom. meddelas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet i enlighet med vad som i Europeiska gemenskapens lagstiftning föreskrivs om växters sundhet eller vad som i internationella avtal som är bindande för Finland bestäms om skydd av växters sundhet. Förordningen kan gälla samtliga skadegörare eller enbart vissa skadegörare.
Med stöd av en förordning som avses i 2 mom. fattar Livsmedelssäkerhetsverket eller närings-, trafik- och miljöcentralen beslut om bekämpning för varje enskild aktör. Ett beslut om bekämpning kan fattas även utan att aktören hörs, om avgörandet av ärendet inte tål uppskov utan att det orsakar betydande fara för växters sundhet och om det inte är möjligt att höra aktören utan dröjsmål. Om det finns särskilda skäl att misstänka att en sådan skadegörare som avses i förordningen förekommer, kan Livsmedelssäkerhetsverket vidta åtgärder enligt 1 mom. 6 punkten redan innan förekomsten har bekräftats. (22.12.2009/1492)
Jord- och skogsbruksministeriet kan dess-utom bevilja Livsmedelssäkerhetsverket tillstånd att vidta åtgärder enligt 1 mom. i fråga om skadegörare som det inte utfärdats bestämmelser om genom en i 2 mom. avsedd förordning. Om förekomsten av en sådan skadegörare medför ett omedelbart hot mot växters sundhet och saken inte tål uppskov, kan Livsmedelssäkerhetsverket vidta nödvändiga bekämpningsåtgärder enligt 1 mom. redan innan tillståndet beviljats.
Underrättelse om begränsningar
Den som säljer, hyr ut eller på något annat sätt till någon annan överlåter en fastighet, en del av den eller en byggnad vars användning har begränsats på grund av förekomsten av skadegörare, är skyldig att före överlåtelsen underrätta mottagaren om begränsningen.
Tillsynsmyndigheten är skyldig att i samband med en överlåtelse enligt 1 mom. på begäran lämna uppgifter om förekomsten av skadegörare.
4 kap
Myndigheter
Allmän tillsyn och styrning
Den allmänna styrningen av och tillsynen över verkställigheten av denna lag hör till jord- och skogsbruksministeriet. Jord- och skogsbruksministeriet är i Finland en sådan central myndighet som avses i rådets direktiv 2000/29/EG om skyddsåtgärder mot att skadegörare på växter eller växtprodukter förs in till gemenskapen och mot att de sprids inom gemenskapen, nedan direktivet om växters sundhet.
14 § (22.12.2009/1492)
Tillsynsmyndigheter
För verkställigheten av denna lag samt för tillsynen över att lagen och de bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den efterföljs samt för organiseringen av tillsynen svarar Livsmedelssäkerhetsverket, som vid tillsynen anlitar närings-, trafik- och miljöcentralerna. Livsmedelssäkerhetsverket är i Finland en sådan växtskyddsmyndighet som avses i direktivet om växters sundhet.
Importen övervakas av Tullverket till den del denna uppgift inte hör till Livsmedelssäkerhetsverket. Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet utfärdas bestämmelser om de uppgifter som hör till Livsmedelssäkerhetsverkets behörighet och som ska överföras till Tullverket, i enlighet med särskilt avtal mellan jord- och skogsbruksministeriet och finansministeriet om överföringen och omfattningen av uppgifterna.
14 a § (30.5.2008/384)
Skogscentralernas uppgifter
Livsmedelssäkerhetsverket kan anlita skogscentralerna vid beredningen och verkställigheten av beslut om bekämpning enligt 11 § och vid beredningen av ersättningsbeslut enligt 30 a §, om bekämpningen gäller en skadegörare som inte tidigare har förekommit i Finland och som kan orsaka direkt eller indirekt skada på växande träd i skog.
15 § (30.5.2008/384)
Auktoriserade inspektörer
Utöver vad som bestäms i 14 § anlitar Livsmedelssäkerhetsverket vid tillsynen de inspektörer som verket skriftligen har bemyndigat för uppdraget och som verket övervakar. På de auktoriserade inspektörerna tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar när de utför uppdrag enligt denna lag. Auktoriserade inspektörer ska ha den yrkeskompetens inom området växters sundhet som krävs för uppdraget i bemyndigandet.
Om en auktoriserad inspektör enligt förvaltningslagen (434/2003) är jävig att utföra sitt uppdrag, kan Livsmedelssäkerhetsverket förordna någon annan att tillfälligt sköta inspektörens uppgifter. På en tillfälligt förordnad person tillämpas vad som föreskrivs om auktoriserade inspektörer.
På en auktoriserad inspektör som utför uppdrag enligt denna paragraf tillämpas förvaltningslagen, språklagen (423/2003), samiska språklagen (1086/2003) och lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999). En auktoriserad inspektör ska visa upp ett skriftligt intyg över sitt bemyndigande om inspektionsobjektet kräver det.
4 a kap (10.12.2010/1115)
Laboratorier
15 a § (10.12.2010/1115)
Undersökningslaboratorier
Behandling av prover och undersökningar som förutsätts i denna lag och i bestämmelser utfärdade med stöd av den ska utföras vid Livsmedelssäkerhetsverket eller vid ett auktoriserat laboratorium som har godkänts av Livsmedelssäkerhetsverket eller godkänts av en medlemsstat i Europeiska unionen.
15 b § (10.12.2010/1115)
Godkännande av auktoriserade laboratorier
Ett auktoriserat laboratorium ska vara funktionellt och ekonomiskt självständigt. Laboratoriet ska ha tillgång till tillräcklig yrkeskunnig personal och ha den tekniska beredskap som behövs för verksamheten. Laboratoriet ska ha ett skriftligt kvalitetssystem och laboratoriet ska kunna påvisa tillförlitligheten hos de bestämningar som det har gjort.
Livsmedelssäkerhetsverket godkänner på ansökan ett laboratorium som auktoriserat laboratorium för viss tid eller tills vidare. Ett villkor för att ett laboratorium ska godkännas är att det uppfyller kraven i 1 mom. Ett auktoriserat laboratorium ska utan dröjsmål informera Livsmedelssäkerhetsverket om sådana ändringar i laboratoriets verksamhet som inverkar på villkoren för godkännande av laboratoriet.
Närmare bestämmelser om villkoren för godkännande av laboratorier kan utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.
15 c § (10.12.2010/1115)
Tillsyn över auktoriserade laboratorier
Livsmedelssäkerhetsverket övervakar att de auktoriserade laboratorierna då de utför sina uppgifter enligt denna lag följer denna lag och de bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den. Om ett laboratorium inte längre uppfyller villkoren för godkännande enligt 15 b § eller om det annars förekommer allvarliga brister i laboratoriets verksamhet, ska Livsmedelssäkerhetsverket uppmana laboratoriet att avhjälpa bristerna inom utsatt tid. Livsmedelssäkerhetsverket ska återkalla godkännandet, om bristerna inte avhjälpts inom den utsatta tiden.
Livsmedelssäkerhetsverket för med tanke på den tillsyn som avses i 1 mom. register över godkända laboratorier. I registret antecknas det godkända laboratoriets namn och kontaktuppgifter, delegerade uppgifter samt namnet på den person som ansvarar för undersökningarna i laboratoriet.
På insamling och registrering av personuppgifter samt på användning av registeruppgifterna tillämpas vad som bestäms i lagen om landsbygdsnäringsförvaltningens informationssystem (284/2008). Ett auktoriserat laboratorium ska då det utför uppgifter enligt denna lag följa vad som bestäms i förvaltningslagen (434/2003), språklagen (423/2003), lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet och lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003). På personalen vid ett auktoriserat laboratorium som utför uppgifter enligt denna lag ska bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar tillämpas. Bestämmelser om skadeståndsansvar ingår i skadeståndslagen (412/1974).
5 kap
Kontroll och tillsyn
Allmänna principer för tillsynen
Produktion, lagring, marknadsföring, import och export av växter, växtprodukter och andra föremål med vilka skadegörare lätt kan spridas skall övervakas objektivt och regelbundet, samt i synnerhet om det kan misstänkas att produkterna eller verksamheten i anknytning till dem inte uppfyller de krav som föreskrivs i denna lag eller med stöd av den. Tillsynsåtgärderna skall vara ändamålsenliga och på grundval av riskbedömning omfatta olika stadier inom produktionen, hanteringen och marknadsföringen av växter, växtprodukter och andra föremål med vilka skadegörare lätt kan spridas.
Närmare bestämmelser om tillsynen kan utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.
17 § (30.5.2008/384)
Tillsynsplan
Livsmedelssäkerhetsverket ska årligen utarbeta en plan för tillsynen. Närmare bestämmelser om tillsynsplanen och dess innehåll kan utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.
Skyldighet att utföra inspektioner
Tillsynsmyndigheten skall minst en gång om året utföra inspektion hos de registrerade aktörer som enligt 6 § är skyldiga att förse de växter, växtprodukter och andra i denna lag avsedda föremål som de marknadsför med växtpass. Andra registrerade aktörer skall kontrolleras alltid då det anses befogat på grundval av en bedömning av risken för att skadegörare sprids.
19 § (30.5.2008/384)
Bevakning
Livsmedelssäkerhetsverket ska bevaka förekomsten av sådana skadegörare som avses i denna lag och vid behov offentliggöra uppgifter om förekomsten av skadegörare.
Rätt att utföra inspektioner
Tillsynsmyndigheter och auktoriserade inspektörer som avses i 14 och 15 § har rätt att för tillsynen över verkställigheten och efterlevnaden av denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den få tillträde till odlingar och andra områden, produktions- och lagerbyggnader och andra byggnader samt transportmedel, granska det register som avses i 8 § och aktörens bokföring, utföra inspektioner och avgiftsfritt ta prover för undersökningar. På områden som omfattas av hemfriden får inspektion eller provtagning utföras endast av en myndighet och endast om det är nödvändigt för att utreda de omständigheter som inspektionen gäller och om det finns grundad anledning att misstänka att någon gjort sig skyldig till ett förfarande som är straffbart enligt denna lag.
Rätt att få upplysningar
Tillsynsmyndigheterna och de auktoriserade inspektörerna har, utan hinder av vad som bestäms om sekretessbelagda uppgifter, rätt att av aktören få de uppgifter och handlingar som behövs för kontroll och tillsyn enligt denna lag.
22 § (30.5.2008/384)
Europeiska gemenskapens inspektörer
Vad som i 20 och 21 § bestäms om finska myndigheters rätt att utföra inspektion och få upplysningar gäller också Europeiska gemenskapens inspektörer. När Europeiska gemenskapens inspektörer utför inspektioner ska de samarbeta med Livsmedelssäkerhetsverket.
Handräckning
Tillsynsmyndigheterna har rätt att av tullmyndigheterna, gränsbevakningsväsendet samt polismyndigheterna och räddningsmyndigheterna få handräckning vid utförandet av uppgifter enligt denna lag samt enligt bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den.
24 § (22.7.2011/847)
Utlämnande av sekretessbelagda uppgifter
Den som vid utförandet av uppdrag enligt denna lag har tagit del av uppgifter om en enskilds eller en sammanslutnings affärs- eller yrkeshemlighet eller ekonomiska ställning får trots bestämmelserna om sekretess i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet lämna ut uppgifterna till åklagar- och polismyndigheterna för utredning av brott som avses i 8 kap. 2 § i tvångsmedelslagen (806/2011) samt till de myndigheter som avses i 13 och 14 § i denna lag för utförandet av uppgifter enligt denna lag.
24 § har ändrats genom L 847/2011, som träder i kraft 1.1.2014. Den tidigare formen lyder:
Utlämnande av sekretessbelagda uppgifter
Den som vid utförandet av uppdrag enligt denna lag har tagit del av uppgifter om en enskilds eller en sammanslutnings affärs- eller yrkeshemlighet eller ekonomiska ställning får utan hinder av bestämmelserna om sekretess i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet lämna ut uppgifterna till åklagar- och polismyndigheterna för utredning av brott som avses i 5 kap. 1 § tvångsmedelslagen (450/1987) samt till de myndigheter som avses i 13 och 14 § i denna lag för utförandet av uppgifter enligt denna lag.
25 § (30.5.2008/384)
Offentliggörande av tillsynsresultat
Livsmedelssäkerhetsverket offentliggör tillsynsresultaten. Sekretessbelagda uppgifter som avses i 24 § får dock inte offentliggöras.
Närmare bestämmelser om offentliggörande av tillsynsresultaten kan utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.
6 kap
Tvångsmedel och påföljder
26 § (30.5.2008/384)
Förbud mot användning av växtpass eller annat intyg eller av märkning
Livsmedelssäkerhetsverket kan besluta om förbud mot användning av ett växtpass eller annat intyg som avses i 6 § eller mot användningen av ett sundhetscertifikatet, ett intyg eller en märkning som avses i 7 §, om det är nödvändigt för att bekämpa en skadegörare eller hindra att den sprids eller om förutsättningarna för användning av växtpasset, sundhetscertifikatet, intyget eller märkningen inte längre uppfylls. Berörda parter ska alltid utan dröjsmål underrättas om beslutet. Ett förbud som har meddelats muntligt ska bekräftas skriftligt. Förbudet ska hävas omedelbart när det inte längre finns något skäl för det.
Förbudet ska meddelas för viss tid, om den brist som ligger till grund för förbudet kan avhjälpas. Förbudet ska återkallas utan dröjsmål, om bristfälligheten har avhjälpts eller om den inte längre är av betydelse med tanke på förbudet. Berörda parter ska utan dröjsmål underrättas om att förbudet har återkallats.
Om ärendet inte tål uppskov kan utöver Livsmedelssäkerhetsverket även närings-, trafik- och miljöcentralen eller en auktoriserad inspektör temporärt förbjuda att ett växtpass, ett sundhetscertifikat eller annat intyg eller en märkning används. Ett temporärt användningsförbud ska utan dröjsmål underställas Livsmedelssäkerhetsverket. Förbudet förfaller om Livsmedelssäkerhetsverket inte fattar ett beslut enligt 1 mom. inom en vecka efter det att förbudet meddelades. (22.12.2009/1492)
27 § (30.5.2008/384)
Avförande ur växtskyddsregistret eller ur märkningsrättsregistret
Om det vid en inspektion konstateras att en i växtskyddsregistret antecknad aktör inte iakttar denna lag eller bestämmelser som utfärdats med stöd av den eller inte uppfyller villkoren för registrering, ska tillsynsmyndigheten ge aktören en anmärkning samt vid behov meddela en tidsfrist för att korrigera felen i verksamheten.
Livsmedelssäkerhetsverket ska besluta att den som trots anmärkningen inte korrigerar de fel som noterats i verksamheten avförs ur växtskyddsregistret, om det är fråga om ett väsentligt fel eller en väsentlig försummelse. Berörda parter ska utan dröjsmål underrättas om beslutet.
Då skälen till avförandet inte längre föreligger, ska den som avförts ur växtskyddsregistret omedelbart införas på nytt utan separat ansökan. Berörda parter ska utan dröjsmål underrättas om beslutet.
Rätten att använda märkning upphör om innehavaren av rätten har upphört med sin verksamhet eller om aktören enligt 26 § har förbjudits att använda märkning och aktören inte inom den skäliga tid som Livsmedelssäkerhetsverket bestämmer har avhjälpt de brister som konstaterats i verksamheten så att förutsättningarna för att använda märkning uppfylls. När rätten att använda märkning har upphört avför Livsmedelssäkerhetsverket aktören ur märkningsrättsregistret.
28 § (22.12.2009/1492)
Vite eller tvångsutförande
Livsmedelssäkerhetsverket kan förena de begränsningar, förbud, åtgärder eller förfaranden som avses i 11 § eller förbud enligt 26 § att använda växtpass, sundhetscertifikat eller något annat intyg eller märkning med vite eller hot om att den försummade åtgärden vidtas på den försumliges bekostnad. Även närings-, trafik- och miljöcentralen kan fatta ett beslut om tvångsutförande eller hot om tvångsutförande.
Bestämmelser om vite, hot om tvångsutförande och tvångsutförande finns i övrigt i viteslagen (1113/1990).
29 § (30.5.2008/384)
Straffbestämmelser
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
1) utan registrering enligt 4 § marknadsför, producerar i marknadsföringssyfte, lagrar, importerar eller exporterar växter, växtprodukter eller andra föremål med vilka skadegörare lätt kan spridas,
2) inte iakttar den skyldighet att använda växtpass eller annat intyg över föremålets sundhet som avses i 6 § och i förordning som utfärdats med stöd av den,
3) inte iakttar den skyldighet att använda sundhetscertifikat, annat intyg över föremålets sundhet eller märkning som avses i 7 § och i förordning som utfärdats med stöd av den,
4) försummar den skyldighet att föra register som föreskrivs i 8 § och i förordning som utfärdats med stöd av den,
5) försummar skyldigheten enligt 9 § att anmäla att verksamheten upphör eller väsentliga förändringar i den,
6) försummar skyldigheten enligt 10 § att anmäla förekomsten av en skadegörare,
7) bryter mot bestämmelser, förbud, villkor eller begränsningar som meddelats med stöd av 11 §, eller
8) inte fullgör skyldigheten enligt 12 § att underrätta mottagaren om begränsningar,
ska, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag, för äventyrande av växters sundhet dömas till böter.
Den som bryter mot ett förbud eller åläggande som har meddelats med stöd av denna lag och förenats med vite, kan inte dömas till straff för samma gärning, om vitet har dömts ut.
Livsmedelssäkerhetsverket anmäler förseelser enligt 1 mom. till åtalsprövning. Anmälan behöver inte göras, om förseelsen som helhet betraktad kan anses vara uppenbart ringa. I sådana fall kan Livsmedelssäkerhetsverket ge den aktör som gjort sig skyldig till förseelsen en skriftlig anmärkning med uppmaning att korrigera felen.
7 kap
Skadestånd
Ersättning av kostnader och skador till följd av beslut om bekämpning av skadegörare
Kostnader och skador som åsamkas en odlare till följd av ett beslut om bekämpning för att utrota skadegörare som inte tidigare förekommit i Finland (skadegörare som skall utrotas) ersätts av statens medel. Av statens medel kan dessutom delvis ersättas kostnader och skador som åsamkas en odlare till följd av ett beslut om bekämpning och förhindrande av spridning av skadegörare i Finland som orsakar direkt eller indirekt skada, men som inte kan utrotas (skadegörare som skall bekämpas). Ett villkor för ersättning är att den växt där den skadegörare som beslutet om bekämpning gäller har upptäckts har producerats hos en odlare som har rätt till ersättning. Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet utfärdas för varje skadegörare särskilt bestämmelser om vilka skadegörare som är skadegörare som skall utrotas och vilka skadegörare som skall bekämpas. Kostnader och skador till följd av ett beslut om bekämpning av en skadegörare som skall bekämpas och förhindrande av att den sprids ersätts som regel inte, utom när det är ändamålsenligt att ersätta en del av kostnaderna och skadorna för att förhindra att en sådan skadegörare sprids. Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet utfärdas bestämmelser om vilka skadegörare som skall bekämpas ersättning betalas ut för och hur stor del, dock minst 50 procent, av kostnaderna och skadorna som ersätts i dessa fall.
Kostnader och skador som skall ersättas enligt 1 mom. är
1) kostnader för desinficering, bekämpning och förstörelse som direkt beror på verkställandet av en bestämmelse i beslutet om bekämpning samt värdet av ett föremål som förstörts eller skadats till följd av bekämpningsåtgärden,
2) den ekonomiska skada eller kostnad till följd av ett sådant förbud eller någon motsvarande begränsning att sälja, överlåta, transportera eller använda ett föremål som grundar sig på beslutet om bekämpning, samt
3) en ekonomisk skada eller kostnad till följd av ett avbrott i växtproduktionen som grundar sig på en bestämmelse i beslutet om bekämpning.
Närmare bestämmelser om värderings- och beräkningsgrunderna för sådana kostnader och skador som avses i 2 mom. utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet. (30.5.2008/384)
Ersättning ska sökas inom sex månader efter att sökanden har fått kännedom om att kostnaderna eller skadan har uppkommit. Ansökan ska ställas till Livsmedelssäkerhetsverket och ges in till den behöriga närings-, trafik- och miljöcentralen, och den ska innehålla tillräcklig utredning om kostnaderna och skadorna. Gäller en ansökan om ersättning ett beslut om bekämpning som fattats av närings-, trafik- och miljöcentralen, ska centralen lämna Livsmedelssäkerhetsverket ett utlåtande om ansökan. Livsmedelssäkerhetsverket fattar beslut om ersättning av kostnader och skador samt om utbetalning av ersättningen. (22.12.2009/1492)
Om kostnader eller skador har ersatts utan grund ska Livsmedelssäkerhetsverket bestämma att det överbetalda beloppet ska betalas tillbaka. På belopp som ska betalas tillbaka ska betalas en årlig ränta i enlighet med 3 § 2 mom. i räntelagen (633/1982) från ingången av den månad då ersättningen har betalats ut. Om beloppet inte betalas tillbaka senast på den förfallodag som Livsmedelssäkerhetsverket bestämt, ska en årlig dröjsmålsränta betalas på beloppet i enlighet med den räntesats som avses i 4 § 1 mom. i räntelagen. Om det belopp som ska betalas tillbaka är ringa eller om det med tanke på den återbetalningsskyldiges ekonomiska ställning och förhållanden ska anses oskäligt att kräva återbetalning eller ta ut ränta, kan det återbetalningsskyldige helt eller delvis befrias från återbetalningsskyldighet eller skyldighet att betala ränta. (30.5.2008/384)
30 a § (30.5.2008/384)
Ersättning av kostnader och skador på grund av beslut om bekämpning av skadegörare som ska utrotas i skog
Kostnader och skador till följd av beslut om bekämpning av skadegörare som ska utrotas på växande träd i skog, som orsakas markägare och den som innehar arrenderätt, nyttjanderätt som baserar sig på testamente, efterlevande makes besittningsrätt, pensionsrätt eller någon motsvarande rättighet samt den som har rätt att avverka skog, ersätts till den del de överskrider kostnaderna för normal skogsvård eller sedvanlig drivning av virke. Med skog avses ett område på vilket skogslagen (1093/1996) tillämpas.
På ersättningarna tillämpas bestämmelserna i 30 § 4 och 5 mom. i denna lag dock så att ansökan om ersättning lämnas till Livsmedelssäkerhetsverket.
31 § (30.5.2008/384)
Förvägrande av ersättning
Ersättning enligt 30 och 30 a § betalas inte för
1) skador och kostnader som har orsakats av lesioner föranledda av skadegörare,
2) kostnader och skador som har orsakats av förbud utfärdade i samband med marknadsföring, import eller export, av förstörelse av föremål, isolering eller någon annan motsvarande åtgärd eller av villkor som har ställts upp för marknadsföringen, importen eller exporten,
3) kostnader eller skador som föranleds av förpliktelser som aktören ska uppfylla för att hållas kvar i växtskyddsregistret, avförande ur registret eller något annat tvångsmedel eller någon annan påföljd enligt 6 kap., eller användning av växtpass eller registernummer, eller för
4) kostnader eller skador som aktören orsakat uppsåtligen eller genom grov oaktsamhet eller genom underlåtelse att iaktta god jordbrukarsed.
Ersättning betalas inte heller eller bara till nedsatt belopp om den som annars har rätt till ersättning inte har iakttagit denna lag eller bestämmelser, föreskrifter eller myndighetsbeslut som utfärdats med stöd av den, eller på något annat sätt än vad som avses i 1 mom. själv har medverkat till uppkomsten av kostnaderna eller skadan.
Staten har inte rätt till ersättning enligt denna lag. Rätt till ersättning har dock sådana affärsverk som avses i lagen om statliga affärsverk (1185/2002). Statsrådet kan av särskilda skäl också fatta annat beslut om statens rätt till ersättning.
8 kap
Särskilda bestämmelser
Delegation
Jord- och skogsbruksministeriet tillsätter för tre år i sänder en delegation med uppgift att i ärenden som gäller växtskydd följa utvecklingen, avge utlåtanden och förslag samt ta initiativ, dock inte i ärenden som skall behandlas i den ordning som föreskrivs för statsrådets ärenden som gäller Europeiska unionen.
33 § (30.5.2008/384)
Avgifter, arvoden och ersättningar
För prestationer enligt denna lag kan avgifter tas ut till staten enligt vad som bestäms i lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992).
Livsmedelssäkerhetsverket betalar arvoden för inspektioner och provtagningar enligt denna lag till de inspektörer som auktoriserats av verket, samt ersätter inspektörernas kostnader.
Överklagande
Ändring i beslut som tillsynsmyndigheten har fattat med stöd av denna lag får sökas genom besvär hos landsbygdsnäringarnas besvärsnämnd med iakttagande av vad som i förvaltningsprocesslagen (586/1996) bestäms om sökande av ändring. Besvärsskriften kan också lämnas in till den myndighet som fattat beslutet, och myndigheten skall utan dröjsmål sända besvärsskriften samt handlingarna i ärendet och sitt utlåtande om besvären till besvärsnämnden.
Ändring i fråga om en uppgift som i enlighet med 14 § 2 mom. genom förordning överförts på tullverket söks med avvikelse från 1 mom. i den ordning som bestäms i tullagen (1466/1994).
Verkställighet
I ett beslut som fattas med stöd av denna lag kan det bestämmas att beslutet skall iakttas innan det har vunnit laga kraft, om inte besvärsmyndigheten beslutar något annat.
36 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.
Genom denna lag upphävs växtskyddslagen av den 16 december 1994 (1203/1994) jämte ändringar (den upphävda lagen). De beslut och förordningar som jord- och skogsbruksministeriet har utfärdat med stöd av den upphävda lagen förblir likväl, till den del de inte står i strid med denna lag, i kraft tills något annat bestäms.
37 §
Övergångsbestämmelse
Beslut och föreskrifter för bekämpning av skadegörare som gäller enskilda näringsidkare och som innan denna lag träder i kraft meddelats med stöd av den upphävda lagen gäller under den tid som bestämts i besluten och föreskrifterna.
RP 99/2002, JsUB 16/2002, RSv 284/2002
Ikraftträdelsestadganden:
30.7.2004/688:
Denna lag träder i kraft den 4 augusti 2004.
RP 70/2004, JsUB 6/2004, RSv 70/2004
5.6.2008/384:
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2008.
En aktör som bedriver verksamhet där det krävs rätt att använda märkning som avses i 7 § 3 mom. ska ansöka om rätt att använda märkning hos Livsmedelssäkerhetsverket inom sex månader från det att lagen har trätt i kraft.
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.
RP 168/2007, JsUB 5/2008, RSv 36/2008
22.12.2009/1492:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.
RP 161/2009, FvUB 18/2009, RSv 205/2009
10.12.2010/1115:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.
RP 115/2010, JsUB 14/2010, RSv 147/2010, Rådets direktiv 2009/143/EG; (32009L0143) ; EUT nr L 318, 4.12.2009, s.23
22.7.2011/847:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.
RP 222/2010, LaUB 44/2010, RSv 374/2010
Parallelltexter
· Parallelltexter till landskapsregeringens lagförslag nr 7/2012-2013
[1] Se ÅFS 2004/19.
[2] Kontrollcentralen är numera en del av Livsmedelssäkerhetsverket.
[3] Bestämmelsen i 6 § lagen om plantmaterial tillämpas inte i riket eftersom det inte heller där för närvarande finns resurser att anslå de medel som krävs för att det ska vara möjligt att utfärda och publicera rekommendationerna ifråga.