Lagförslag 7/2021-2022

		LAGFÖRSLAG nr 7/2021-2022
		Datum
		2022-01-13
	Till Ålands lagting

Resebyråverksamhet

 

 

Huvudsakligt innehåll

 

Landskapsregeringen föreslår en ny lag om resebyråverksamhet eftersom den nuvarande lagen med tiden blivit föråldrad och delvis också svårtillämpad. Därför föreslås att framför allt tillämpningsområdet, villkoren för idkandet av verksamheten, ställande av säkerheter, tillsynen och straffbestämmelserna moderniseras. Det övergripande syftet med lagstiftningen är att fortsatt säkerställa att landskapslagstiftningen uppfyller kraven i de delar av paketresedirektivet som hör till lagtingets lagstiftningsbehörighet.

 

__________________

 

 

INNEHÅLL

Huvudsakligt innehåll 1

Allmän motivering. 3

1. Gällande lagstiftning om resebyråverksamhet 3

1.1 Allmänt 3

1.2 Landskapslagen om resebyrårörelse. 3

1.3 Tillämpningen av resebyrålagstiftningen. 4

1.4 EU:s paketresedirektiv. 5

1.5 Lagstiftningen i Finland. 6

1.6 Lagstiftningen i Sverige. 7

2. Landskapsregeringens överväganden och förslag. 8

3. Lagstiftningsbehörighet 8

4. Förslagets verkningar 10

4.1 Ekonomiska konsekvenser 10

4.2 Samhälleliga konsekvenser 10

4.3 Konsekvenser för myndigheterna. 10

4.4 Övriga konsekvenser 10

5. Ärendets beredning. 11

Detaljmotivering. 11

Landskapslag om resebyråverksamhet 11

Lagtext 25

L A N D S K A P S L A G om resebyråverksamhet 25

 

 

Allmän motivering

 

1. Gällande lagstiftning om resebyråverksamhet

 

1.1 Allmänt

 

Resebyråverksamhet regleras i landskapslagen (1975:56) om resebyrårörelse. Lagen har ändrats vid ett tillfälle efter 1975. Ändringen gjordes i samband med EU-inträdet 1995 för att landskapslagstiftningen skulle överensstämma med rådets direktiv 90/314/EEG om paketresor, semesterpaket och andra paketarrangemang. Den 25 november 2015 trädde ett nytt direktiv om paketresor och sammanlänkade researrangemang i kraft, Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2302 om paketresor och sammanlänkade researrangemang, om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU samt om upphävande av rådets direktiv 90/314/EEG, nedan paketresedirektivet, och det tidigare direktivet upphävdes. Det nya paketresedirektivet skulle vara genomfört senast den 1 januari 2018. Direktivet bedömdes inte kräva några ändringar i landskapslagstiftningen.

     Paketresedirektivet innehåller bestämmelser både om de som säljer resorna och om resan. Innehållet i en paketresa hänförs till konsumentskydd och är därmed rikets behörighet medan utövande av resebyråverksamhet hänförs till näringsverksamhet och är Ålands behörighet. Bestämmelserna om paketresor behöver fungera ihop och därför är Finlands lag om kombinerade resetjänster (FFS 901/2017) viktig för den åländska regleringen av resebyråverksamhet. Landskapslagen om resebyrårörelse innehåller bland annat bestämmelser om vilka aktörer som har rätt att idka resebyråverksamhet, ställande av säkerhet hos landskapsregeringen samt bestämmelser om tillsyn av resebyråverksamheten.

     Enligt Europeiska kommissionens statistik stod paketresor för omkring 9 % av alla turistresor för invånarna i EU-27 och deras andel av de totala turistutgifterna uppgick till omkring 21 %.[1]

 

1.2 Landskapslagen om resebyrårörelse

 

Enligt landskapslagen om resebyrårörelse är idkande av resebyrårörelse endast tillåtet med tillstånd av landskapsregeringen. Som idkande av resebyrårörelse anses anordnande, försäljning och förmedling av resor och tjänster i samband därmed samt förmedling av inkvartering i fritidsbostäder, då verksamheten sker i förvärvssyfte. Olika krav ställs på utövaren om denne är en enskild person eller en sammanslutning.

     För att en sammanslutning ska få idka resebyråverksamhet i landskapet fordras att

     1) sammanslutningen har rätt att idka näring i landskapet,

     2) sammanslutningen är solvent,

     3) sammanslutningens samtliga personligen ansvariga bolagsmän och dess verkställande direktör eller med denna jämförbar person, samt i förekommande fall, dess samtliga styrelseledamöter råder över sig själva och sin egendom samt

     4) rörelsen bedrivs under ledning av en av landskapsregeringen godkänd ansvarig föreståndare som är bosatt i landskapet och uppfyller kraven som ställs på en enskild person, vilka är

     1) äger rätt att idka näring i landskapet,

     2) fyllt 25 år,

     3) råder över sig själv och sin egendom,

     4) är solvent samt

     5) äger tillräcklig branschkännedom.

     Tillståndssökanden ska ställa säkerhet hos landskapsregeringen innan tillstånd att idka resebyrårörelse beviljas. Sökanden bör beviljas tillstånd att idka resebyrårörelse om landskapsregeringen på basen av ansökan och införskaffad utredning finner att sökanden uppfyller de förutsättningar som fordras i lagen. Benämningen resebyrå får endast användas av den som beviljats tillstånd att idka sådan näring. Landskapsregeringen för register över tillstånd som beviljats i enlighet med lagen.

     Den som erhållit tillstånd att idka resebyrårörelse ska, innan verksamheten inleds, göra en näringsanmälan enligt den upphävda landskapslagen (1957:11) om rätt att idka näring i landskapet Åland, vilken ersatts av landskapslagen (1996:47) om rätt att utöva näring. Tillståndet förfaller om den som erhållit tillstånd att idka resebyrårörelse inte inleder verksamheten inom sex månader sedan tillståndet beviljats, om inte landskapsregeringen på ansökan som gjorts inom sagda tid förlängt tidsfristen.

     En resebyrårörelse ska årligen lämna in berättelse över sin verksamhet, bokslut och revisionsberättelse för föregående kalenderår. Resebyrårörelse ska anmäla förändringar till landskapsregeringen. Om landskapsregeringen, efter att näringsidkaren beretts tillfälle att avge förklaring, funnit att en resebyrårörelse som är införd i registret upphört med sin verksamhet, ska rörelsen avföras ur registret. Tillstånd att idka resebyrårörelse ska återkallas om det konstateras att någon av förutsättningarna i tillståndet inte längre föreligger.

     Ett tillstånd förfaller om en enskild idkare av resebyrårörelse avlider eller försätts i konkurs, men döds- eller konkursboet har rätt att för boutredningen fortsätta rörelsen med stöd av tidigare tillstånd under en tid av högst ett år från dödsdagen eller från dagen för konkursens början. I det fall ansvarig föreståndare för en sammanslutnings resebyrårörelse avlider, försätts i konkurs eller lämnar sin befattning eller eljest blir varaktigt förhindrad att handha den, ska ansökan om godkännande av ny ansvarig föreståndare inlämnas till landskapsregeringen inom tre månader.

     Landskapsregeringen kan tilldela en varning eller för viss tid förbjuda bedrivandet av rörelsen om en enskild näringsidkare eller ansvarig föreståndare för en sammanslutnings resebyrårörelse försummat att iaktta stadganden eller bestämmelser som gäller för resebyråbranschen eller om missbruk ägt rum i verksamheten eller om verksamheten bedrivits i strid med god affärssed i branschen. Om försummelsen eller missbruket är av allvarlig art eller fortgår eller upprepas trots att åtgärder vidtagits, kan landskapsregeringen återkalla näringstillståndet eller godkännandet av ansvarig föreståndare. Detsamma gäller för de fall att näringsidkare eller ansvarig föreståndare på annat sätt visat sig vara olämplig för sin befattning eller om rörelsens verksamhet avbrutits för längre tid än tre månader.

     Den som idkar resebyrårörelse utan tillstånd eller på annat sätt överträder bestämmelserna i lagen eller med stöd därav utfärdade bestämmelser, straffas med böter.

     I landskapsregeringens beslut med varning får ändring inte sökas. Vissa beslut får verkställas utan hinder av besvär. Närmare bestämmelser om verkställigheten och tillämpningen av landskapslagen utfärdas vid behov genom landskapsförordning, men någon sådan finns inte.

 

1.3 Tillämpningen av resebyrålagstiftningen

 

I dagsläget har 14 aktörer tillstånd att utöva resebyråverksamhet i landskapet. Dessa ställer i dag säkerheter på mellan 5 000 och 90 000 euro för sin verksamhet. I ett fall 2017 tog landskapsregeringen säkerheten i anspråk vid en konkurs och landskapsregeringen beslöt om fördelning av säkerheten till kunder som lämnade in anspråk. Säkerheten räckte inte till för alla anspråk utan betalningen gjordes proportionellt så att ca 95 procent av kostnaderna ersattes.

 

1.4 EU:s paketresedirektiv

 

Paketresedirektivet innehåller bestämmelser om resor och krav på researrangörer. Syftet med direktivet är att bidra till en väl fungerande inre marknad och att uppnå en hög och så enhetlig konsumentskyddsnivå som möjligt. Med avvikelse från det tidigare paketresedirektivet är det nya direktivet en rättsakt som syftar till fullständig harmonisering. Om inte annat föreskrivs i direktivet får medlemsstaterna således inte behålla eller införa bestämmelser i sin nationella lagstiftning som avviker från bestämmelserna i direktivet i fråga om omständigheter som har förenhetligats genom direktivet.

     Direktivet är tillämpligt på paketresor som erbjuds eller säljs av näringsidkare till resenärer och på sammanlänkade researrangemang som underlättas av näringsidkare för resenärers räkning.

     De bestämmelser i paketresedirektivet som berör den åländska lagstiftningsbehörigheten finns i första hand i artiklarna 17–19. Även en del definitioner och andra mera allmänna artiklar är relevanta. Enligt artikel 17 ska medlemsstaterna se till att arrangörer som är etablerade på deras territorium ställer säkerhet för återbetalning av alla betalningar som gjorts av resenärer eller för deras räkning i den mån som de relevanta tjänsterna inte fullgörs som en följd av arrangörernas obestånd. Om transport av passagerare inbegrips i paketreseavtalet, ska arrangören även ställa säkerhet för hemtransport av resenärerna. En fortsättning på paketresan får erbjudas.

     Arrangörer som inte är etablerade i en medlemsstat och som säljer eller erbjuder paketresor i en medlemsstat eller som på något sätt riktar sådan verksamhet till en medlemsstat ska vara skyldiga att ställa säkerhet enligt lagstiftningen i den medlemsstaten. Den säkerhet som avses ska vara effektiv och omfatta rimligt förutsebara kostnader. Den ska omfatta summorna av betalningar som gjorts av resenärer eller för deras räkning för paketresor, med beaktande av längden på tidsperioden mellan erläggande av delbetalning och slutliga betalningar och fullgörandet av paketresorna, samt den uppskattade kostnaden för hemtransporter i händelse av arrangörens obestånd.

     En arrangörs skydd vid obestånd ska omfatta resenärer oberoende av deras bostadsort och avreseort, oberoende av var paketresan har sålts och utan hänsyn till i vilken medlemsstat det organ som ansvarar för skyddet vid obestånd är beläget. När fullgörandet av paketresan påverkas av arrangörens obestånd ska säkerheten vara tillgänglig kostnadsfritt för att säkerställa hemtransporter och, om så krävs, finansieringen av inkvartering före hemtransporten. För resetjänster som inte har fullgjorts ska återbetalningar göras utan onödigt dröjsmål på resenärens begäran.

     Medlemsstaterna har i enlighet med paketresedirektivet behållit ett visst utrymme för hur skyddet vid obestånd ska organiseras men de måste säkerställa att skyddet är effektivt i enlighet med kraven i artikel 17. Enligt EU-kommissionen har 2015 års paketresedirektiv inneburit en betydande förbättring av de nationella systemen för skydd vid obestånd jämfört med 1990 års direktiv. I 21 medlemsstater organiseras skyddet vid obestånd av sektorn själv, antingen genom privata garantifonder, försäkringsbolag, en kombination av båda eller genom andra former av privata arrangemang, såsom bankgarantier. Två medlemsstater (Finland och Portugal) har inrättat en garantifond i form av ett offentligt organ. Fyra medlemsstater (Tjeckien, Danmark, Malta, Polen) och Förenade kungariket har ett blandat system, vilket utgörs av en form av privat säkerhet som kompletteras med en offentligt förvaltad garantifond (dubbla skikt) eller att garantifonderna förvaltas av offentlig-privata organisationer.[2]

     Enligt artikel 18 ska medlemsstaterna erkänna skydd vid obestånd som tillställts i den medlemsstat där arrangören är etablerad.

     Enligt artikel 19 ska medlemsstaterna se till att näringsidkare som underlättar sammanlänkade researrangemang ställer säkerhet för återbetalning av alla betalningar de mottar från resenärer i den mån en resetjänst som utgör en del av ett sammanlänkat researrangemang inte fullgörs till följd av deras obestånd. Om dessa näringsidkare utgör den part som ansvarar för transporten av passagerare ska säkerheten också omfatta resenärers hemtransport.

     EU-kommissionen har avsett att senast 2022 genomföra en ”djupare analys av huruvida det nuvarande regelverket för paketresor fortfarande är helt i stånd att alltid säkerställa ett robust och heltäckande konsumentskydd, med beaktande även av utvecklingen i fråga om passagerarrättigheter”. Redan har kommissionen låtit meddela att revideringen inte är tänkt att försvaga skyddet utan att avsikten snarare är att fortsättningsvis upprätthålla en hög skyddsnivå.[3]

 

1.5 Lagstiftningen i Finland

 

I riket regleras resebyråverksamhet i lagen om leverantörer av kombinerade resetjänster (FFS 921/2017). I lagen föreskrivs om insolvensskydd och säkerhet, registrering samt tillsyn och tvångsmedel. Därtill regleras tillsyns- och insolvensskydd i lagen om en tillsyns- och insolvensskyddsavgift för leverantörer av kombinerade resetjänster (FFS 922/2017). Lagen innehåller en fast tillsynsavgift som baserar sig på det säkerhetsbelopp som leverantören av kombinerade resetjänster ställer samt en procentuell insolvensskyddsavgift som betalas på grundval av omsättningen i försäljningen av kombinerade resetjänster. Insolvensskyddsavgiften bidrar till att säkerställa att ersättning till resenärerna betalas till fullt belopp.

     I 2 kap. i lagen om leverantörer av kombinerade resetjänster finns bestämmelser om insolvensskydd, det som i direktivet kallas för skydd vid obestånd. En i Finland etablerad researrangör ska ställa en säkerhet som säkerställer återbetalning av betalningar för paketresor som gjorts av resenärer eller för deras räkning till den del som tjänsterna enligt avtalet inte fullgörs till följd av researrangörens insolvens. Om transport av resenärer inbegrips i paketreseavtalet, ska säkerheten också täcka hemtransporter. En i Finland etablerad reseförmedlare som agerar för en sådan utanför Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet etablerad researrangörs räkning som inte själv har ställt säkerhet i enlighet med artikel 17 i paketresedirektivet ska ställa säkerhet både i händelse av sin egen insolvens och i händelse av huvudmannens insolvens. Säkerheterna ska ställas och godkännas av Konkurrens- och konsumentverket.

     Säkerheter kan bestå av borgen, annan garantiförbindelse eller försäkring. Säkerheten ska vara effektiv och omfatta skäligen förutsägbara kostnader och vara tillgänglig kostnadsfritt. Resenärerna ska omfattas av skyddet oberoende av bostadsort, oberoende av var den sålts och utan hänsyn till i vilken EU- eller EES-stat det organ som ansvarar för skyddet finns belägen. Krav ställs på villkoren för säkerheten.

     I lagen finns bestämmelser om ömsesidigt erkännande av insolvensskydd som ställts i andra EU- och EES-stater. Det finns närmare bestämmelser om betalningar till resenärer och användande av statens medel i samband med hemtransport. Kostnaderna för hemtransporter kan inom ramen för budgeten betalas av statens medel, om det är nödvändigt för snabb hemtransport av resenärerna och säkerheterna inte kan realiseras tillräckligt snabbt. Kostnaderna för hemtransporter och ersättningar som betalas till resenärerna ersätts till staten genom säkerheterna.

     I lag om en tillsyns- och insolvensskyddsavgift för leverantörer av kombinerade resetjänster finns närmare bestämmelser om den tillsynsavgift och insolvensskyddsavgift som tillämpas i riket. Tillsynsavgiften är fast medan insolvensskyddsavgiften är rörlig. Tillsynsavgiften för företagen varierar mellan 405 euro och 4 050 euro. Med det här systemet beräknar staten att man årligen får inkomster på 770 000 euro vilket i sin tur beräknas täcka kostnaderna för Konkurrens- och konsumentverkets tillsyn. Detta ersatte den tidigare tillämpade kontrollavgiften i riket. Antalet företag som är skyldiga att ställa säkerhet för resetjänster beräknas årligen uppgå till ungefär 900.

 

Tabell 1: Rikets fasta tillsynsavgift.

Säkerhetsbelopp (€)	Avgift (€)
Högst 10 000	405
Över 10 000 och högst 50 000	945
Över 50 000 och högst 200 000	1 350
Över 200 000 och högst 1 000 000	2 025
Över 1 000 000 och högst 3 000 000	2 700
Över 3 000 000 och högst 10 000 000	3 375
Över 10 000 000	4 050

 

     Den rörliga insolvensskyddsavgiften utgörs av 0,024 procent av det föregående räkenskapsårets omsättning i försäljningen av kombinerade resetjänster hos leverantören av kombinerade resetjänster. Den tas ut för den händelse att de som tillhandahåller kombinerade resetjänster blir insolventa. Enligt statens beräkningar förväntas det här inbringa omkring 250 000 euro årligen.

 

Tabell 2: Kalkylerade exempel på insolvensskyddsavgiften.

Omsättning (€)	Insolvensskyddsavgift €/år
63 000	15
535 000	128
3 000 000	722
12 000 000	2 900
171 000 000	41 000

 

1.6 Lagstiftningen i Sverige

 

I Sverige regleras skyldigheter för researrangörer i resegarantilag (SFS 2018:1218) och i resegarantiförordning (SFS 2018:1340). Kammarkollegiet övervakar att reseaktörerna följer bestämmelserna om resegaranti. Reseaktörer ska årligen delge Kammarkollegiet sin budget och med stöd av den beslutar Kammarkollegiet hur stor resegaranti som bör ställas. Detta räknas ut med beaktande av antal resenärer per månad, resornas kostnad, hur mycket resenären betalar innan avresa, när betalningen innan resan ska göras och kostnad för hemtransport och inkvartering i väntan på hemtransport.

     En resegaranti kan ordnas på olika sätt, antingen genom betalningsutfästelse från bank, försäkringsbolag eller kreditmarknadsbolag, försäkring hos försäkringsbolaget, deponerade medel hos bank eller hos Kammarkollegiet eller genom annan liknande åtgärd. Resegarantin ska säkerställa att de betalningar som görs före paketresan betalas tillbaka till resenären i den utsträckning som paketreseavtalet inte fullgörs till skydd av arrangörens insolvens. Detta ska även inkludera hemtransport och inkvartering i väntan på hemtransport. Garantin ska betalas ut utan onödigt dröjsmål. Kammarkollegiet prövar begäran om ersättning i enlighet med resegarantilagen.

     Om resenären själv måste boka alternativ hemtransport och inkvartering ska resegarantin säkerställa att resenären får ersättning för de kostnader som tillkommer för detta. Kammarkollegiet eller staten reserverar inte något belopp årligen för att täcka eventuella hemtransporter.

 

2. Landskapsregeringens överväganden och förslag

 

Nu gällande landskapslag om resebyrårörelser är i ett allmänt behov av modernisering. Med tiden har lagen blivit föråldrad och delvis svårtillämpad.

     Mer specifikt är tillämpningsområdet i dagens lag inte tillräckligt tydligt definierat. Det finns även ett behov av att modernisera villkoren för bedrivande av resebyråverksamhet, bland annat finns det i dagens lagstiftning oskäliga bestämmelser om åldern för en enskild person som idkar resebyråverksamhet. Ytterligare har det framförts att det är problematiskt att landskapsregeringen inte tillhandahåller ett offentligt elektroniskt register över aktörer som beviljats tillstånd att verka som resebyråer, vilket även är ett krav i artikel 18 i paketresedirektivet. Motsvarande register finns bland annat i riket och i Sverige och gör att konsumenten på ett enkelt sätt kan kontrollera att reseaktören har ställt den säkerhet som krävs enligt bestämmelserna i paketresedirektivet.

     Allmänt finns det ett behov av att i lagstiftningen tydliggöra bestämmelserna om ställande av säkerhet, ömsesidigt erkännande av säkerheter som ställts i andra EU- och EES-stater samt godkännande av säkerheter. Ytterligare är bestämmelserna om tillsyn, ansvarig tillsynsmyndighet, tvångsmedel och straffbestämmelserna i behov av modernisering.

     Landskapsregeringen anser att det finns ett klart behov av en revidering av landskapslagen om resebyrårörelser. I och med bestämmelserna i paketresedirektivet finns det även ett fortsatt krav att upprätthålla en särskild reglering av branschen. Även att beakta är att Europeiska kommissionen har aviserat att regleringen inte kommer att minska under de närmaste åren.

     Bedömningen är att problematiken är omfattande varför det inte är ändamålsenligt eller långsiktigt hållbart att endast göra ändringar i den gällande landskapslagen om resebyrårörelser utan i stället kan den gällande lagen fungera som en god utgångspunkt för en ny landskapslag.

     Den åländska resebyråbranschen karaktäriseras av att det finns en uppdelning mellan ett antal mindre aktörer som är aktiva på den lokala marknaden samtidigt som det finns ett antal mycket stora aktörer, vilka också är stora på nationell nivå, som verkar internationellt. Byråkratin får således inte vara överväldigande för de små aktörerna samtidigt som landskapsregeringen behöver ha tillräckliga verktyg och kompetens för att övervaka de stora aktörerna på ett tillräckligt sätt. De mindre aktörerna har framför allt betonat möjligheten att verka under landskapsregeringens tillsyn med den språkliga garanti det innebär. De större aktörerna har betonat att det är viktigt att åländska företag i branschen inte försätts i en sämre position än motsvarande aktörer i t.ex. Finland och Sverige. Särskilt viktigt har de ansett det vara att det finns möjlighet att anpassa säkerheterna efter verksamheten och att det inte innebär en sämre position ur marknadsföringssynpunkt att vara underställd landskapsregeringens tillsyn.

 

3. Lagstiftningsbehörighet

 

Den nuvarande regleringen om näringsrätt utgår från 11 § i självstyrelselagen (1991:71) för Åland. Enligt bestämmelsen kan rätten att i landskapet utöva rörelse eller yrke som näring inskränkas genom landskapslag för den som inte har hembygdsrätt. Av självstyrelselagen följer således inte omedelbart några inskränkningar, utan de blir beroende av landskapslag. Enligt detaljmotiveringen till 11 § i självstyrelselagen kan inskränkningarna i landskapslag innebära direkta förbud eller begränsande villkor.[4] De inskränkningar som avses i 11 § i självstyrelselagen ingår främst i landskapslagen om rätt att utöva näring.

     Den materiella lagstiftningsbehörigheten gällande näringsverksamhet är delad mellan landskapet och riket. Om landskapets materiella lagstiftningsbehörighet föreskrivs i 18 § 22 punkten självstyrelselagen. Enligt bestämmelsen har landskapet lagstiftningsbehörighet i fråga om näringsverksamhet med beaktande av vad som stadgas i 11 §, 27 § 2, 4, 9, 12–15, 17–19, 26, 27, 29–34, 37 och 40 punkten samt 29 § 1 mom. 3–5 punkten, dock så att även lagtinget har behörighet att vidta åtgärder för att främja sådan näringsverksamhet som avses i de nämnda punkterna. Hänvisningen till 11 § i självstyrelselagen avser lagtingets behörighet att bestämma om allmänna inskränkningar i rätten för den som saknar hembygdsrätt att idka näring i landskapet. Av 18 § 22 punkten följer att näringsverksamhet enligt huvudregeln är en landskapsangelägenhet.

     Landskapets materiella lagstiftningsbehörighet gällande näringsverksamhet inkluderar även möjligheten att reglementera särskilda näringar, t.ex. så att idkande av en viss näring förutsätter ett tillstånd av myndigheterna. Resebyråverksamhet är en sådan reglementerad näring.

     Konsumentskydd utgör riksbehörighet enligt 27 § 10 punkten i självstyrelselagen. Ur förarbetena till självstyrelselagen framgår inte närmare enligt vilka grunder en fråga ska anses falla inom ramen för konsumentskyddet. Dock framgår att konsumentskydd ansågs tillhöra rikets behörighetsområde redan enligt den tidigare självstyrelselagen.

     I förhållande till den rikslagstiftning som finns inom området utgår landskapsregeringen i förslaget från att lag om leverantörer av kombinerade resetjänster och lag om en tillsyns- och insolvensskyddsavgift för leverantörer av kombinerade resetjänster huvudsakligen är att betrakta som hörande till landskapets lagstiftningsbehörighet gällande näringsverksamhet. Däremot har lag om kombinerade resetjänster ansetts höra till rikets behörighet om konsumentskydd.[5]

     Inskränkningar i utövandet av resebyråverksamhet berör 18 § i Finlands grundlag (FFS 731/1999) som föreskriver om näringsfrihet. Enligt 1 mom. har var och en i enlighet med lag rätt att skaffa sig sin försörjning genom näring som han eller hon har valt fritt. Uttrycket "i enlighet med lag" i momentet antyder att det finns en möjlighet att begränsa denna lagfästa rättighet genom lag (RP 309/1993 rd, s. 71/II och GrUB 25/1994 rd). Både Ålandsdelegationen och högsta domstolen har prövat landskapslagars förenlighet med grundlagens bestämmelse om näringsfrihet. Högsta domstolen har konstaterat att ett system med koncession innebär ett visst intrång i näringsfriheten och i det specifika fallet saknades i landskapslag närmare kriterier för ut-övande av landskapsregeringens prövningsrätt vid beviljande av koncession. Landskapslagen kompletterades senare med sådana kriterier med anledning av domstolens påpekanden.[6] På ett motsvarande sätt bedömde Ålandsdelegationen förhållandet mellan den grundlagsfästa näringsfriheten och bestämmelser i landskapslag om förutsättningar för tillstånd till trafikskolor och trafiklärartillstånd samt om återkallande av sådana tillstånd.[7]

     Lagförslag 25/2017-2018 om fastighetsmäklarverksamhet och lagförslag 5/2021-2022 om näringsrätt och näringstillstånd innehåller en utförlig beskrivning av lagstiftningsbehörigheten för utövande av näring och inskränkningar i näringsfriheten enligt Finlands grundlag.

 

4. Förslagets verkningar

 

4.1 Ekonomiska konsekvenser

 

Förslaget förväntas inte medföra några betydande ekonomiska konsekvenser. Resebyrårörelser har redan i dag skyldighet att ställa säkerhet för sin verksamhet. Med en ny lag förtydligas kraven gällande detta. Det finns i nuläget en viss otydlighet inom området där resebyråverksamheter i landskapet har ställt säkerheter både till landskapsregeringen och Konkurrens- och konsumentverket i riket. Den nya lagen förtydligar att företag med hemort i landskapet ska ställa säkerhet till landskapsregeringen. Konkurrens- och konsumentverket fungerar i sin tur som den centrala kontaktpunkt som avses i paketresedirektivet även för aktörer som ställt säkerhet till landskapsregeringen. En tydlighet kring detta underlättar bland annat för i landskapet belägna resebyråverksamheter som vill etablera sig i en annan medlemsstat.

     En friare reglering rörande villkoren för att verka som resebyråverksamhet i landskapet kan även medföra positiva ekonomiska effekter och skapa fler arbetsplatser genom att fler får förutsättningar för att bedriva resebyråverksamhet.

 

4.2 Samhälleliga konsekvenser

 

Förslaget förväntas underlätta och tydliggöra för företag som bedriver resebyråverksamhet. Ett regelverk som uppfattas som svåröverblickbart riskerar att vara hämmande för företagande medan tydlighet och förutsägbarhet underlättar. Enligt förslaget får även fler personer möjlighet att bedriva resebyråverksamhet. Företagarnas rättskydd förstärks också genom förslaget, i och med att myndigheternas möjligheter att utöva tillsyn och vidta sanktioner förtydligas.

     För den enskilde resenären upprätthålls fortsättningsvis ett omfattande skydd vid köp av paketresor och sammanlänkade researrangemang. Formerna för att landskapsregeringen snabbt och effektivt kan besluta om användande av ställda säkerheter väntas även underlätta för resenärer som hamnat i svårigheter till följd av en resebyråverksamhets obestånd. Genom de föreslagna offentliga registret över resebyråverksamheter som ställt säkerhet till landskapsregeringen blir det även enklare för enskilda resenärer att själv kontrollera att man bokar sin resa med en auktoriserad och pålitlig aktör.

 

4.3 Konsekvenser för myndigheterna

 

För landskapsregeringen förväntas förslaget kortsiktigt innebära merarbete men på längre sikt förväntas en lagändring vara underlättande. Inledningsvis behöver exempelvis information, blanketter och handläggningsrutiner uppdateras. Landskapsregeringen behöver även utforma det publika registret och hitta fungerande former för informationsutbyte med den nationella centrala kontaktpunkten. Förslaget innebär också att landskapsregeringen får mer adekvata verktyg för att ingripa mot verksamhet som sker i strid med bestämmelserna.

 

4.4 Övriga konsekvenser

 

Förslaget väntas inte ha några märkbara konsekvenser för varken miljön eller jämställdheten. Det samma gäller konsekvenserna för barn.

 

5. Ärendets beredning

 

Ärendet har beretts som ett tjänstemannauppdrag vid lagberedningen i sam-arbete med regeringskansliet vid landskapsregering. Lagförslaget har skickats på remiss till Ålands näringsliv, Företagarna på Åland, Konkurrens- och konsumentverket, Arbets- och näringsministeriet, Visit Åland och finansavdelningen vid landskapsregeringen samt till företagen som är anmälda enligt landskapslagen (1975:56) om resebyrårörelse. Två remissvar kom in, från Konkurrens- och konsumentverket och arbets- och näringsministeriet, med liknande synpunkter på 9 § 2 mom. I remissversionen finns en bestämmelse om att utbetalningarna ska fördelas till yrkandena om säkerheten inte räcker till. Remissinstanserna påpekar att paketresedirektivet förutsätter att skyddet vid obestånd ska vara fullständigt. Därför har den bestämmelsen strukits och i detaljmotiveringen om säkerhetsbeloppet har tydliggjorts att det behöver vara tillräckligt stort.

 

Detaljmotivering

 

Landskapslag om resebyråverksamhet

 

1 kap. Allmänna bestämmelser

 

1 § Lagens tillämpningsområde. Den här lagen är en del i helheten om erbjudande av kombinerade resetjänster och lagen behöver samverka med Finlands lag om kombinerade resetjänster. Den lagen är inom rättsområdet konsumentskydd och därmed rikets behörighet och därför gäller den även på Åland. Eftersom lagarna hör ihop behöver lagarnas tillämpningsområden vara likalydande. Ett alternativ hade varit att för den här lagens tillämpningsområde hänvisa till lagen om kombinerade resetjänster, men för att det ska bli tydligare anges tillämpningsområdet i paragrafen. Lagen tillämpas enligt 1 mom. på resebyråverksamhet som tillhandahåller kombinerade resetjänster.

     I 2 mom. anges vad som avses med tillhandahållande av kombinerade resetjänster, vilket är tillhandahållande av paketresor och sammanlänkade researrangemang med tre undantag. Det är om resan varar mindre än 24 timmar och inte innefattar inkvartering över natten eller om resetjänster marknadsförs tillfälligt för en begränsad grupp resenärer utan att ekonomisk vinning eftersträvas. Det tredje undantaget är resetjänster som köps på basis av ett allmänt avtal om affärsresor. Motsvarande skrivning finns i artikel 2 i paketresedirektivet och 1 § i lagen om kombinerade resetjänster.

     Enligt 3 mom. jämställs med tillhandahållande av kombinerade resetjänster tillhandahållande av flygtransporter till konsumenter i resebyråns namn, om transporten tillhandahålls av någon annan än ett lufttrafikföretag. Tillämpningsområdet omfattar sådana aktörer som endast hyr flygmateriel eller flygmateriel och besättning samt säljer biljetter till sådana flyg i eget namn, men inte själv är lufttrafikföretag, så kallade virtuella flygbolag.

     Med resebyrå avses enligt 4 mom. näringsidkare som ska ställa säkerhet och som erbjuder paketresor, aktörer som underlättar anskaffande av sammanlänkade researrangemang eller sådana på Åland etablerade reseförmedlare som agerar för en sådan utanför Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet etablerad researrangörs räkning som inte själv har ställt en säkerhet i enlighet med paketresedirektivet i en annan EU- eller EES-stat. Motsvarande begrepp i rikslagstiftningen är leverantör av kombinerade resetjänster. Resebyrå är ett tydligare begrepp på Åland.

 

2 § Resetjänst. Vad som avses med resetjänst definieras i paragrafen på liknande sätt som i 2 § i lagen om kombinerade resetjänster och definitionen i artikel 3.1 i paketresedirektivet. Med resetjänster avses transport, inkvartering, uthyrning av fordon och andra turisttjänster.

 

3 § Paketresa. I 1 mom. definieras paketresa som en kombination av minst två olika typer av resetjänster som köps för samma resa eller semester, om dessa tjänster kombinerats av en enda näringsidkare antingen på näringsidkarens initiativ eller på begäran av resenären eller i enlighet med resenärens urval, innan ett enda avtal om alla tjänster ingåtts. Även vissa separata avtal om enskilda resetjänster är en paketresa. Dessa är när

     1) tjänsterna köps från ett enda försäljningsställe och väljs ut innan resenären förbinder sig att betala dem,

     2) tjänster marknadsförs eller debiteras till ett allomfattande eller totalt pris,

     3) tjänster marknadsförs med beteckningen paketresa eller en liknande beteckning,

     4) tjänsterna kombineras efter det att näringsidkaren med resenären har ingått ett avtal som ger resenären rätt att välja tjänster bland ett urval av olika typer av resetjänster eller

     5) tjänsterna köps från separata näringsidkare genom sådana länkade bokningsprocesser via internet där resenärens namn, betalningsuppgifter och e-postadress överförs från den näringsidkare som sålt den första resetjänsten till en annan näringsidkare och det avtal som gäller den andra resetjänsten ingås senast 24 timmar efter det att bokningen av den första resetjänsten har bekräftats.

     I 2 mom. anges det inte vara en paketresa då andra turisttjänster kombineras med en transport-, inkvarterings- eller fordonsuthyrningstjänst. Om däremot turisttjänsten är av betydande värde eller utgör ett väsentligt inslag i kombinationen är det en paketresa. Inte heller om de andra turisttjänsterna väljs och köps först efter det att fullgörandet av transport-, inkvarterings- eller fordonsuthyrningstjänsten har inletts är det en paketresa.

     Paragrafen motsvarar definitionen i artikel 3.2 i paketresedirektivet och liknar 3 § i lagen om kombinerade resetjänster.

 

4 § Sammanlänkade researrangemang. Paragrafen innehåller en liknande definition av begreppet sammanlänkade researrangemang som för paketresor. Det ska enligt 1 mom. vara minst två olika typer av resetjänster köpta för samma resa eller semester vilka inte utgör en paketresa och om vilka en resenär ingår separata avtal med de enskilda tjänsteleverantörerna. Ytterligare förutsättning är att näringsidkaren underlättar resenärens separata urval och betalningar för var och en av resetjänsterna under en enda kontakt eller på ett riktat sätt underlättar köp av minst en ytterligare resetjänst från en annan näringsidkare, när avtalet med den andra näringsidkaren ingås senast 24 timmar efter det att bokningen av den första resetjänsten har bekräftats.

     I 2 mom. finns ett liknande undantag som i föregående paragraf om andra turisttjänster kombineras med en transport-, inkvarterings- eller fordonsuthyrningstjänst. På samma sätt är det ett sammanlänkat researrangemang om turisttjänsten är av betydande värde eller utgör ett väsentligt inslag i kombinationen.

     Paragrafen motsvarar definitionen i artikel 3.5 i paketresedirektivet och liknar 4 § i lagen om kombinerade resetjänster.

 

5 § Övriga definitioner. Paragrafen innehåller ytterligare ett antal definitioner. Enligt 1 punkten avses med näringsidkare en fysisk person eller en enskild eller offentlig juridisk person som vid ingående av avtal som omfattas av tillämpningsområdet för denna lag agerar för ändamål som faller inom ramen för den egna närings- eller yrkesverksamheten, oavsett om personen agerar i egenskap av researrangör, reseförmedlare, aktör som underlättar anskaffning av sammanlänkade researrangemang eller i egenskap av resetjänsteleverantör. Definitionen motsvarar definitionen i 5 § 2 punkten i lagen om kombinerade resetjänster och definitionen i artikel 3.7 i paketresedirektivet.

     Enligt 2 punkten avses med resenär en person som med en näringsidkare önskar ingå ett avtal om paketresa eller sammanlänkat researrangemang eller som har rätt att resa på grundval av ett sådant avtal. Avtalet kan ha ingåtts av någon annan än resenären eller av en sammanslutning. Definitionen på resenär har inte begränsats till konsumenter, utan även en annan person, såsom en affärsresenär, kan vara en resenär. Om resetjänsten köpts på basis av ett allmänt avtal om affärsresor, tillämpas dock inte denna lag i enlighet med 1 § 2 mom. i förslaget. Definitionen motsvarar definitionen i 5 § 1 punkten i lagen om kombinerade resetjänster och definitionen i artikel 3.6 i paketresedirektivet.

     Enligt 3 punkten avses med researrangör en näringsidkare som kombinerar paketresor och säljer eller på annat sätt erbjuder sådana paketresor antingen direkt eller genom en annan näringsidkare eller tillsammans med en annan näringsidkare eller som överför resenärens uppgifter till en annan näringsidkare i enlighet med 3 § 1 mom. 5 punkten. Definitionen motsvarar definitionen i 5 § 3 punkten i lagen om kombinerade resetjänster och definitionen i artikel 3.8 i paketresedirektivet.

     Enligt 4 punkten avses med reseförmedlare en sådan annan näringsidkare än researrangören som säljer eller på något annat sätt erbjuder paketresor som kombinerats av en researrangör. Definitionen motsvarar definitionen i 5 § 4 punkten i lagen om kombinerade resetjänster och definitionen i artikel 3.9 i paketresedirektivet.

     I 5 punkten definieras paketresedirektivet för att det långa namnet inte ska behöva upprepas.

     Enligt 6 punkten avses med insolvens det att resetjänsterna, till följd av likviditetsproblem hos resebyrån, inte fullgörs, inte kommer att fullgöras eller kommer att fullgöras endast delvis eller när tjänsteleverantörerna kräver att resenärerna betalar för tjänsterna. Den tydligaste situationen med insolvens är konkurs. En resebyrå kan vara insolvent även i situationer där den inte har försatts i konkurs. Situationer med skuldsanering jämställs med insolvens, fastän företagets verksamhet fortsätter i och med omstrukturering av skulderna.

     Enligt 7 punkten avses med hemtransport transport av resenären till avreseplatsen eller någon annan plats som avtalsparterna har kommit överens om. Definitionen motsvarar 5 § 7 punkten i lagen om kombinerade resetjänster och definitionen i artikel 3.16 i paketresedirektivet.

 

2 kap. Registrering av resebyråverksamhet

 

6 § Registeranmälan. En resebyrå som har för avsikt att tillhandahålla kombinerade resetjänster och är skyldiga att ställa säkerhet ska göra en registeranmälan hos landskapsregeringen. Anmälan ska innehålla de uppgifter som avses i 8 § 2 mom. 1-6 punkterna i förslaget. Till anmälan ska dessutom fogas ett utdrag ur handelsregistret eller något annat motsvarande offentligt register och en motiverad redogörelse för verksamheten för bedömningen av säkerhetens storlek. Med motiverad redogörelse avses ett utdrag ur bokföringen som i enlighet med 27 § 2 mom. i förslaget har ordnats så att gjorda förskottsbetalningar i realtid framgår av bokföringen. För en resebyrå som startar upp sin verksamhet finns det troligen inte ännu några gjorda förskottsbetalningar och då behövs inte något utdrag ur bokföringen för detta.

 

7 § Förutsättningar för registrering. I paragrafens 1 mom. föreskrivs att landskapsregeringen ska registrera den som gjort registeranmälan om fyra förutsättningar uppfylls. Syftet med dessa är att öka tillförlitligheten hos dem som tillhandahåller kombinerade resetjänster och förbättra resenärernas ekonomiska trygghet.

     Enligt 1 punkten krävas att anmälaren har rätt att utöva näring på Åland enligt landskapslagstiftningen om rätt att utöva näring. Ett lagförslag nr 5/2021-2022 med en ny lag om näringsrätt och näringstillstånd har lämnats till lagtinget, därför används en mera allmän formulering så att denna lag inte behöver ändras i samband med att den nya näringsrättslagen träder i kraft.

     Enligt 2 punkten i paragrafen får anmälaren inte vara försatt i konkurs. Om anmälaren är en fysisk person, ska han eller hon ha uppnått myndighetsåldern. Anmälaren får inte heller vara en person som har fått sin handlingsbehörighet begränsad.

     Enligt 3 punkten i paragrafen förutsätts att anmälaren har fullgjort sina offentliga skyldigheter. Anmälaren ska under de tre föregående åren inte upprepade gånger eller i betydande grad ha försummat att betala skatter eller lagstadgade pensionsavgifter, olycksfalls- och arbetslöshetsförsäkringspremier samt avgifter som Tullen tar ut. Det här kravet avser näringsidkarens skyldigheter i alla länder. Avsikten med detta villkor är att förbättra tillförlitligheten hos resebyråer och bidra till att bekämpa grå ekonomi.

     Enligt 4 punkten i paragrafen förutsätter registrering att anmälaren fullgjort skyldigheten att ställa säkerhet enligt 12 § i förslaget.

     Enligt 2 mom. ska landskapsregeringen kunna vägra registrering, om det med beaktande av omständigheterna är uppenbart att den som gjort anmälan har för avsikt att bedriva resebyrån som bulvan för någon annan. Avsikten med bestämmelsen är att förhindra att en person, som kanske till följd av sina betänkliga syftemål eller sin tvivelaktiga bakgrund inte vill utöva resebyråverksamhet öppet, kan komma in i branschen i skydd av en bulvan.

 

8 § Register över resebyråer som är skyldiga att ställa säkerhet. Paragrafen innehåller bestämmelser om registret som ska föras över resebyråer. Landskapsregeringen anges i 1 mom. vara registermyndighet. I registret införs sådana resebyråer som enligt 12 § i förslaget är skyldiga att ställa säkerhet och som registrerats enligt 7 §.

     I 2 mom. föreskrivs om de uppgifter som ska antecknas i registret. Enligt 1 punkten antecknas en fysisk persons fullständiga namn och personbeteckning eller, om sådan saknas, födelsedatum samt firma, eventuella bifirma, företags- och organisationsnummer eller annan motsvarande beteckning samt kontaktuppgifter.

     Enligt 2 punkten antecknas en juridisk persons firma, eventuella bifirma, företags- eller organisationsnummer eller annan motsvarande beteckning samt kontaktuppgifter. Med firma avses företagets namn.

     Enligt 3 punkten antecknas ett marknadsföringsnamn som en fysisk eller en juridisk person använder. Näringsidkare använder ofta inofficiella marknadsföringsnamn i sin marknadsföring. Användningen av dem kan orsaka förväxling, eftersom resenärer kan söka registeruppgifter om näringsidkaren med marknadsföringsnamnet och inte den officiella firman eller bifirman.

     Enligt 4 punkten antecknas i registret uppgift om huruvida den som är skyldig att ställa säkerhet är researrangör, reseförmedlare för en researrangör som är etablerad utanför Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller en aktör som underlättar anskaffning av sammanlänkade researrangemang. Utifrån uppgifterna kan resenären i det officiella registret kontrollera i vilken egenskap näringsidkaren är verksam i branschen.

     Enligt 5 punkten antecknas uppgift om huruvida näringsidkaren tillhandahåller flygtransporter i enlighet med 1 § 3 mom. i förslaget.

     Enligt 6 punkten antecknas vem som har utfärdat säkerheten och säkerhetens ansvarsbelopp. Uppgifterna är till nytta för både landskapsregeringen i dess tillsynsroll och resenärerna när de kontrollerar om researrangören är tillförlitlig.

     Enligt 7 punkten antecknas registerbeteckning för den som registreras och datum för registreringen.

     Enligt 8 punkten antecknas skälet till och tidpunkten för strykning ur registret, när landskapsregeringen har fattat beslut om strykning ur registret med stöd av 10 § i förslaget.

     Enligt 3 mom. i paragrafen ska det i registret antecknas uppgifter om dem som med stöd av 26 § 1 mom. i förslaget har meddelats förbud mot att tillhandahålla kombinerade resetjänster eller att fortsätta tillhandahålla kombinerade resetjänster utan godtagbar säkerhet, om det krävs säkerhet för att bedriva verksamheten. Uppgifterna ska dock strykas ur registret när tre år har förflutit från utgången av det år då förbudet meddelades. Avsikten med antecknandet av förbudet är att effektivisera iakttagandet av lagen och tillsynen över iakttagandet.

 

9 § Underrättelse om ändring. Enligt paragrafen ska den som är införd i registret utan dröjsmål underrätta om ändringar i registeruppgifterna till landskapsregeringen. En underrättelse om ändring ska innehålla en redogörelse för de ersättningsanspråk av resenärer och andra betalningsförpliktelser som kan komma att fullgöras ur säkerheten, om underrättelsen gäller upphörande med att tillhandahålla kombinerade resetjänster.

 

10 § Strykning ur registret. Paragrafens 1 mom. anger att landskapsregeringen ska stryka en resebyrå ur registret, om de förutsättningar för registrering som anges i 7 § inte längre finns. Landskapsregeringen ska stryka en resebyrå ur registret till exempel när den säkerhet som resebyrån ställt inte längre kan godkännas eller om det framgår att resebyrån upprepade gånger eller i betydande grad har försummat att betala skatter eller andra avgifter som anges i 7 § 1 mom. 3 punkten i förslaget under de tre föregående åren. En resebyrå som har upphört med sin verksamhet ska också strykas ur registret. Innan beslut om strykning ur registret fattas ska landskapsregeringen höra resebyrån i enlighet med 28 § i förvaltningslagen. Hörandet kan göras på ett enkelt sätt och i vissa fall utelämnas om det är helt klart att verksamheten upphört.

     Enligt 2 mom. förfaller registreringen om en enskild idkare av resebyrårörelse avlider eller en resebyrå försätts i konkurs. Döds- eller konkursboet har rätt att för boutredningen fortsätta rörelsen med stöd av tidigare registrering under en tid av högst ett år från dödsdagen eller dagen för konkursens början.

 

11 § Utlämnande av uppgifter ur registret. I paragrafen finns bestämmelser om utlämnade av registeruppgifter som syftar till att uppgifter om sådana resebyråer som är skyldiga att ställa säkerhet är lättillgängliga för alla. Resenärer ska ha möjlighet att kontrollera researrangörens uppgifter och tillförlitlighet innan ett avtal ingås.

     I registret införs också personuppgifter om fysiska personer, såsom namn och personbeteckning. Registret är alltså delvis ett personregister. Enligt 25 § 1 mom. i offentlighetslagen (2021:79) för Åland får personuppgifter ur en myndighets personregister lämnas ut förutsatt att mottagarens rätt att ta del av myndighetshandlingen inte har begränsats i lag och mottagaren har rätt att behandla personuppgifterna enligt dataskyddslagstiftningen. Om mottagaren inte har rätt att behandla personuppgifterna enligt dataskyddslagstiftningen får myndighetshandlingen lämnas ut endast till den del personuppgifterna inte ingår.

     Enligt 1 mom. ska var och en ha rätt att få information om de uppgifter som har förts in i registret samt utdrag ur registret. Det är av allmänt intresse vem som bedriver resebyrå och uppfyller lagens krav på säkerhet. Uppgifter om personbeteckning för resebyråer som är fysiska personer lämnas endast ut om utlämnandet uppfyller kraven i 31 § i landskapslagen (2019:9) om dataskydd inom landskaps- och kommunalförvaltningen.

     I 2 mom. ingår en särskild bestämmelse om webbpublicering av uppgifter i registret över resebyråer. Med undantag av personbeteckningen ska på landskapsregeringens webbplats publiceras de uppgifter som ska ingå i registret. Enligt 25 § 3 mom. i offentlighetslagen för Åland får personuppgifter endast ingå för den tid detta är nödvändigt för allmänhetens tillgång till informationen då en myndighet publicerar offentliga myndighetshandlingar eller uppgifter på en webbplats eller på något annat motsvarande sätt. Syftet med webbpubliceringen är att främja informationen om de personer som uppfyller kraven för resebyråverksamhet på Åland.

 

3 kap. Insolvensskydd och säkerhet

 

12 § Ställande av säkerhet. Genom 1 mom. genomförs artikel 17.1 första stycket i paketresedirektivet. I momentet föreskrivs att en på Åland etablerad researrangör har skyldighet att ställa en säkerhet som säkerställer att de betalningar som görs för paketresan betalas tillbaka till resenären i den utsträckning som avtalet inte fullgörs till följd av researrangörens insolvens. Om transport av resenären inbegrips i paketreseavtalet, ska säkerheten också täcka hemtransport av resenären, även om det inte tagits ut förskottsavgifter för hemtransporten.

     Genom 2 mom. genomförs bestämmelserna om insolvensskydd som gäller för sammanlänkade researrangemang i artikel 19 i paketresedirektivet. I momentet föreskrivs att en på Åland etablerad aktör som underlättar anskaffning av sammanlänkade researrangemang ska ställa säkerhet för återbetalning av alla betalningar de mottar från resenärer i den mån en resetjänst som utgör en del av ett sammanlänkat researrangemang inte fullgörs till följd av aktörens insolvens. Om aktören ansvarar för transporten av resenärer, ska säkerheten också omfatta resenärens hemtransport, även om det inte tagits ut förskottsavgifter för hemtransporten.

     Genom 3 mom. genomförs artikel 17.1 andra stycket och delvis artikel 19.1 i paketresedirektivet. I momentet preciseras att direktivets lagstadgade krav i fråga om insolvensskyddet också ska tillämpas på näringsidkare som är etablerade utanför Europeiska unionen och Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Enligt momentet ska en sådan utanför Europeiska unionen och Europeiska ekonomiska samarbetsområdet etablerad researrangör som säljer eller erbjuder paketresor för försäljning på Åland eller som annars på något sätt riktar sådan verksamhet till Åland ställa säkerhet enligt 1 och 2 mom. i paragrafen, om den nämnda näringsidkaren inte har ställt säkerhet i enlighet med paketresedirektivet i en annan EU- eller EES-stat. Detsamma gäller också för aktörer som underlättar anskaffning av sammanlänkade researrangemang på Åland.

     Genom 4 mom. genomförs bestämmelserna i artikel 20 i paketresedirektivet om särskilda skyldigheter för reseförmedlare, om reseförmedlaren är etablerad utanför Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. I momentet föreskrivs att en på Åland etablerad reseförmedlare som agerar för en utanför Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet etablerad researrangörs räkning ska ställa säkerhet både i händelse av sin egen insolvens och i händelse av huvudmannens insolvens i enlighet med 1 och 2 mom. i paragrafen, om researrangören inte själv har ställt säkerhet i enlighet med artikel 17 i paketresedirektivet. I det fallet tillämpas på reseförmedlaren de skyldigheter som gäller både paketresans fullgörande och insolvensskydd, såvida inte reseförmedlaren visar att researrangören uppfyller kraven i de bestämmelserna.

     I 5 mom. föreskrivs att säkerheten ska ställas hos landskapsregeringen.

 

13 § Godtagbar säkerhet. Enligt 1 mom. beslutar landskapsregeringen huruvida säkerheten godkänns. Som säkerhet godkänns en borgen, annan garantiförbindelse eller försäkring. Som säkerhet kan landkapsregeringen godkänna bland annat en bankgaranti eller kreditförsäkring. Med annan garantiförbindelse enligt bestämmelsen avses till exempel ett sådant arrangemang för säkerheten som erbjuds via en fond eller stiftelse som resebyråer driver. Dessutom ger bestämmelsen möjlighet att godkänna säkerhetsarrangemang som organisationer i branschen tillhandahåller.

     Enligt 1 mom. 1 punkten ska den som utfärdar säkerheten ha sin hemort i en EU- eller EES-stat. Kravet på hemort behövs för att landskapsregeringen, eventuellt i samarbete med Konkurrens- och konsumentverket, ska kunna övervaka utfärdarens solvens och soliditet.

     Enligt 2 punkten ska utfärdaren enligt landskapsregeringens bedömning kunna fullgöra sin betalningsskyldighet. Enligt proposition 120/2017 om bl.a. förslag till lag om leverantörer av kombinerade resetjänster har det i praktiken visat sig viktigt att bedöma utfärdarens solvens och soliditet, eftersom enbart tillstånd att vara finansiellt institut inom Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet inte ger en tillräcklig bild om det finansiella institutets soliditet.

     Enligt 3 punkten kan som säkerhet godkännas endast en sådan borgen, annan garantiförbindelse eller försäkring vars ansvarsbelopp kan bedömas räcka till för betalning av de fordringar som avses i 12 § i förslaget. Landskapsregeringen bedömer separat för varje näringsidkare huruvida säkerheten är tillräcklig. Bedömningen av säkerhetens storlek grundar sig på en redogörelse som näringsidkaren lämnar till landskapsregeringen.

     Enligt 2 mom. ska säkerheten vara effektiv och omfatta skäligen förutsebara kostnader, dvs. gjorda förskottsbetalningar och kostnader för hemtransporter. Säkerheten ska vara tillgänglig kostnadsfritt. Hänsyn ska tas till storleken på de sammanlagda betalningar som gjorts av resenärer för paketresor respektive sammanlänkade researrangemang och till tidsperioden mellan delbetalning och slutbetalning och fullgörandet av resetjänsten.

     Säkerheten ska vara tillräckligt stor för att omfatta alla förutsebara betalningar som gjorts av resenärer eller för deras räkning avseende kombinerade resetjänster under högsäsong, med beaktande av den period som förflutit från det att betalningarna mottagits till dess att semestern eller resan fullbordats samt vid behov de förutsebara kostnaderna för hemtransporter, oberoende av om förskottsbetalningar av hemtransporterna har gjorts eller inte. I bedömningen av förskottsbetalningarna ska beaktas längden på tidsperioden mellan förskottsbetalningarna och de slutliga betalningarna samt paketresan eller det sammanlänkade researrangemanget. Detta innebär att säkerheten ska omfatta en tillräckligt hög procentandel av resetjänsteleverantörens omsättning avseende paketresor och sammanlänkade researrangemang. Storleken på en säkerhet som kan godkännas får till exempel bero på faktorer som typen av paketresor som sålts, transportmedel, resmål samt juridiska restriktioner eller näringsidkarens åtaganden vad gäller storleken på förskottsbetalningar som denne kan godta och tidpunkten för dessa innan paketresan inleds. Även om säkerhetens nödvändiga omfattning kan beräknas på grundval av de senaste affärsuppgifterna, är näringsidkaren skyldig att anpassa insolvensskyddet i fall av ökade risker, inbegripet en betydande ökning av försäljningen av paketresor. Det är viktigt att säkerheten är så stor att alla som skulle ha rätt till ersättning skulle kunna få det genom säkerheten.

     Emellertid bör mycket osannolika risker, t.ex. risken att flera av de största researrangörerna samtidigt blir insolventa, inte behöva tas i beaktande för ett effektivt insolvensskydd, om detta på ett oproportionellt sätt skulle inverka på kostnaden för skyddet och därmed minska dess effektivitet.

     Enligt 3 mom. ska en researrangörs insolvensskydd omfatta resenärer oberoende av deras bostadsort och resans avreseort, oberoende av var paketresan eller resetjänsten har sålts och utan hänsyn till i vilken EU- eller EES-stat det organ som ansvarar för insolvensskyddet är beläget.

     Paragrafen genomför delar av artikel 17.2-5.

 

14 § Villkor för säkerheten. I paragrafens 1 mom. föreskrivs det om omständigheter som åtminstone ska framgå av villkoren för den säkerhet som avses i 12 § i förslaget. Systemet med säkerheter enligt förslaget baserar sig på enskilda säkerheter som resebyråer skaffar på finansmarknaden. Kostnaderna för anskaffning av säkerheter är i stor utsträckning beroende av de villkor som gäller för säkerheterna. Således är det ändamålsenligt att föreskriva om de minimivillkor som gäller för säkerheterna, så att näringsidkare så exakt som möjligt ska få veta anskaffningskostnaderna för säkerheterna.

     Enligt 1 punkten ska det av villkoren för säkerheten framgå att landskapsregeringen kan kräva att betalningsförpliktelserna fullgörs genast när resebyrån blir insolvent. Enligt artikel 17.5 i paketresedirektivet ska återbetalningar för resetjänster som inte har fullgjorts göras utan onödigt dröjsmål på resenärens begäran och därför är det viktigt att säkerheten är tillgänglig så snart som möjligt. Även hemtransporten av resenärer förutsätter att säkerheterna kan realiseras och tas i anspråk snabbt. Om paketresan baserar sig på reguljärflyg där det pris som resenären betalat för resan före resan överförts på transportbolaget, är transportbolaget skyldigt att transportera kunden enligt avtalet.

     Enligt 2 punkten ska det av villkoren för säkerheten framgå att säkerheten upphör att gälla tidigast tre månader från den tidpunkt då landskapsregeringen av den som har ställt säkerheten har fått skriftlig underrättelse om att den upphör. Avsikten med punkten är att ge landskapsregeringen tillräckligt med tid att reagera på de situationer där den säkerhet som näringsidkaren gett upphör oväntat. Om resebyrån ska fortsätta med sin verksamhet, men resebyråns säkerhet sägs upp, måste resebyrån kunna skaffa en ny säkerhet innan uppsägningstiden går ut.

     Enligt 3 punkten ska det av villkoren för säkerheten framgå att landskapsregeringen kan säga upp säkerheten tre månader efter att landskapsregeringen har konstaterat att den som ställt säkerheten inte kan fullgöra sin betalningsskyldighet. Det är viktigt att följa solvensen hos den som ställt säkerhet, eftersom resenärernas rätt till ersättning till fullt belopp ur säkerheterna i händelse av insolvens måste tryggas. Landskapsregeringen ska kunna reagera om solvensen hos den som ställt säkerheten försämras.

     Enligt 4 punkten ska det av villkoren för säkerheten framgå att säkerheten täcker resenärernas fordringar som uppkommit under säkerhetens giltighetstid och sådana fordringar som uppkommit innan säkerheten började gälla. Den säkerhet som resebyrån utfärdat ska täcka alla de fordringar som uppkommit från det att resebyrån inledde sin affärsverksamhet tills verksamheten upphör. En resebyrå agerar sällan så att det inte sker förändringar i den säkerhet som bestämts för resebyrån eller att resebyrån under sin verksamhet inte byter det finansiella institut som utfärdar säkerheten. De säkerheter som utfärdas ska bilda en kontinuerlig kedja. Avsikten med kedjan är att inte någon fordran av en resenär, oberoende av när fordran uppkom, hamnar utanför skyddet. Således ska i situationer där resebyrån gör ändringar i säkerheten den ersättande säkerheten också täcka sådana fordringar som uppkommit innan den nya säkerheten började gälla. I annat fall ska resebyrån hålla sina tidigare ställda säkerheter i kraft tills resebyrån till landskapsregeringen lämnat en utredning om att den säkerhet som ersätts inte längre är förenad med fordringar som ska ersättas.

     Enligt 5 punkten ska det i villkoren för säkerheten nämnas att de betalningar som erläggs ur säkerheten avgiftsfritt ska betalas till de bankkonton som landskapsregeringen specificerat. Enligt artikel 17.4 i paketresedirektivet ska säkerheten vara tillgänglig kostnadsfritt, så i de fordringar som betalas till resenärer ur säkerheten får inte ingå avgifter som eventuellt medförs av att säkerheten används. Enligt 19 § 2 mom. i förslaget ska resenären inom en tidsfrist på sex månader hos landskapsregeringen begära att säkerheten tas i anspråk. Därefter meddelar landskapsregeringen bankkontona för mottagarna av betalningarna till den som utfärdat säkerheten.

 

15 § Ömsesidigt erkännande av insolvensskydd. Genom paragrafen genomförs bestämmelserna i artikel 18 i paketresedirektivet om ömsesidigt erkännande av insolvensskyddet. Den fria rörligheten för tjänster och etableringsfriheten förutsätter att EU- och EES-staterna i fråga om researrangörer eller aktörer som underlättar anskaffning av sammanlänkade researrangemang erkänner insolvensskyddet enligt lagstiftningen i den medlemsstat där researrangören eller aktören är etablerad.

     Enligt paragrafen är en i en annan EU- eller EES-stat eller i riket etablerad researrangör eller aktör som underlättar anskaffning av sammanlänkade researrangemang som säljer eller erbjuder paketresor för försäljning på Åland eller som på något sätt riktar sådan verksamhet till Åland, skyldig att ställa säkerhet i enlighet med lagstiftningen i sitt etableringsland. Detsamma gäller också för aktörer som underlättar anskaffning av sammanlänkade researrangemang på Åland.

 

16 § Sänkning av säkerheten. Enligt 1 mom. kan en resebyrå ansöka om sänkning av den säkerhet som resebyrån ställer hos landskapsregeringen. Om resebyrån i sin ansökan visar att den uppfyller de i paragrafen angivna förutsättningarna för sänkning av säkerheten, måste landskapsregeringen sänka säkerheten. Det är ändamålsenligt att sänkningen sker på ansökan av resebyrån, eftersom näringsidkaren själv bäst känner till sin ekonomiska situation och kan bedöma om företagsverksamheten uppfyller kriterierna för sänkningen. Eftersom sänkningen av säkerheten medför skyldigheter och kostnader för resebyrån, ska resebyrån själv kunna bedöma de fördelar som denne får av sänkningen och de kostnader som sänkningen medför. Resebyrån ska uppfylla alla villkor som nämns i 1 mom. 1–3 punkten i paragrafen för att få dra nytta av att säkerheten sänks. Risken för insolvens för resebyrån genom att förhållandet mellan resebyråns eget kapital och resenärernas fordringar samt resebyråns likviditet granskas.

     I 1 mom. 1 punkten föreskrivs om bedömningen av huruvida företaget har tillräckligt mycket kapital för att klara av sina skulder, dvs. resenärernas fordringar. Enligt punkten ska det egna kapitalet hos resebyrån överstiga värdet av den säkerhet som myndigheten ålagt resebyrån. Säkerhetens värde bestäms så att säkerheten räcker till för att betala de fordringar av resenärer som nämns i 12 §.

     I 2 punkten föreskrivs om företagets likviditet. Enligt punkten ska värdet av omsättnings- och finansieringstillgångarna hos resebyrån ha varit lika stort eller större än det främmande kapitalet enligt bokslutet. Bokslutet ska vara fastställt, om det är möjligt. Kravet ska uppfyllas både under den räkenskapsperiod då ansökan görs och under de två föregående räkenskapsperioderna. Som nyckeltal för likviditet används det så kallade current ratio-värdet, som mäter företagets möjlighet att klara av sina kortfristiga skulder med sina finansiella tillgångar och omsättningstillgångar. Företagets bokslut visar värdet av omsättningstillgångarna och de finansiella tillgångarna och beloppet av kortfristigt främmande kapital. Företagets likviditet måste godkännas, när relationstalet mellan de nämnda posterna är minst ett.

     I 3 punkten föreskrivs det om huruvida resebyrån har skött sina förpliktelser gentemot samhället. För att resebyrån ska få dra nytta av sänkningen av säkerheten förutsätts att resebyrån under de senaste fem räkenskapsperioderna inte upprepade gånger eller i betydande grad har försummat att fullgöra sina skyldigheter som hänför sig till skatter, lagstadgade pensionsavgifter, olycksfalls- och arbetslöshetsförsäkringspremier samt avgifter som Tullen tar ut. Vikt ska fästas vid om försummelserna upprepats samt i fråga om skatter och avgifter vid eurobeloppet.

     I 2 mom. föreskrivs det om hur mycket säkerheten kan sänkas. Säkerheten kan minskas med det eurobelopp som det egna kapitalet hos resebyrån överstiger den ålagda säkerheten. Om säkerheten till exempel är 50 000 euro och det egna kapitalet 75 000 euro, kan säkerheten sänkas med 25 000 euro. Den sänkta säkerheten ska dock alltid utgöra minst 50 procent av beloppet av den godkända säkerheten.

 

17 § Redovisning för den sänkta säkerheten. Enligt 1 mom. ska sådana resebyråer vars säkerhet har sänkts i enlighet med 16 § i förslaget två gånger om året lämna till landskapsregeringen en av en revisor bestyrkt beräkning av beloppet av eget kapital och en utredning av likviditeten med hjälp av current ratio-nyckeltalet samt en motiverad redogörelse för sin verksamhet för att den säkerhet som avses i 12 § ska kunna bedömas. Det är nödvändigt att följa upp företagets ekonomiska läge två gånger om året, eftersom det är karakteristiskt för branschen att försäljningsvolymerna kan variera avsevärt till och med månadsvis.

     Enligt 2 mom. ska landskapsregeringen återkalla sänkningen av säkerheten i enlighet med 16 § i förslaget, om resebyrån underlåter att lämna in de upplysningar som nämns i 1 mom. eller om resebyrån inte längre uppfyller de villkor som anges i 16 § 1 mom. i förslaget.

 

18 § Konstaterande av insolvens och användning av säkerheten. I paragrafen föreskrivs om konstaterande av att resebyrån är insolvent samt om användning av säkerheten som avses i 12 § för ersättningar som betalas till resenärer och för hemtransporter. Landskapsregeringen ska konstatera att resebyrån är insolvent och fatta beslut om insolvens innan landskapsregeringen fattar beslut om användning av säkerheten. Begreppet insolvens definieras i 2 § 7 punkten i förslaget. Beslut enligt den här paragrafen ska enligt 29 § iakttas oberoende av besvär om inte besvärsmyndigheten beslutar något annat. På beslutet om insolvens och beslutet om användning av säkerheten tillämpas bestämmelserna i förvaltningslagen för landskapet Åland bland annat när det gäller hörande av berörda parter och delgivning av beslut.

 

19 § Betalning av fordringar till resenärer samt ordnande av hemtransporter. Enligt 1 mom. betalas ur säkerheten till resenärerna de förskottsbetalningar som de gjort till resebyrån, när tjänster enligt avtalet inte fullgörs på grund av att resebyrån är insolvent. Resenärer kan ges ersättning för inkvarteringskostnader i situationer där resenären blir tvungen att betala nödvändiga och skäliga extra kostnader för inkvartering före hemtransporten. Ur säkerheten betalas också kostnaderna för hemtransporter för resenärer, om transporter ingår i avtalet.

     I 2 mom. föreskrivs om en tidsfrist inom vilken en resenär ska ansöka om ersättning. Resenären ska hos landskapsregeringen yrka på användning av säkerheten för betalning av sin fordran inom sex månader från den dag då resenären fick ta del av det beslut där landskapsregeringen konstaterade att resebyrån är insolvent i enlighet med 18 §. Landskapsregeringen delger resenären beslutet om insolvens som offentlig delgivning enligt 57 § i förvaltningslagen.

     När en resebyrå är solvent ska landskapsregeringen i första hand ge muntliga råd till en resenär som inte kan resa hem på sin resebiljett. Det kan exempelvis vara att tipsa om resebolag. Enligt 3 mom. kan det även vara möjligt för landskapsregeringen att bistå resenären med hjälp för hemtransporten av resenärerna som bekostas av resebyråns säkerhet. Det bedöms vara aktuellt endast i mycket speciella fall.

     Enligt 4 mom. har en resenär inte rätt till ersättning med stöd av denna lag, om fordringar som säkerställts genom en säkerhet enligt 12 § återbetalas med stöd av någon annan lag eller något annat avtal. I händelse av insolvens kan resenären också ha någon annan som är skyldig att återbetala förskottsbetalningar som resenären gjort. En sådan situation kan uppstå till exempel när resenären har betalat sin resa med kreditkort.

     Säkerhetsbeloppet ska vara så stort att det täcker kostnaderna som resenärer har rätt att få ersättning för. Den bedömningen kan ha varit svår att göra med hänsyn till bestämmelserna i 4 mom. i paragrafen. Därför kan det uppstå situationer då säkerheten inte räcker att fullt ut täcka resenärernas alla berättigade yrkanden. I så fall kan landskapsregeringen göra en procentuell fördelning mellan yrkandena. På liknande sätt hanteras en sådan situation av den ansvariga svenska myndigheten.

 

20 § Skyldighet att informera om ändringar som påverkar säkerheten. I paragrafen föreskrivs om informationsskyldighet för resebyrån i situationer där verksamhetens art eller omfattning förändras. Uppkomsten av informationsskyldigheten förutsätter dessutom att ändringen kan påverka skyldigheten att ställa säkerhet, säkerhetens storlek eller godkännandet av säkerheten. Bestämmelsen gäller både sådana resebyråer vars verksamhet inte förutsätter ställande av säkerhet och sådana resebyråer som redan har ställt säkerhet. Om det hos den först nämnda näringsidkaren sker sådana förändringar i näringsverksamhetens art eller omfattning som kan påverka skyldigheten att ställa säkerhet, ska landskapsregeringen underrättas om saken.

 

4 kap. Tillsyn och tvångsmedel

 

21 § Tillsyn. Enligt paragrafen utövar landskapsregeringen tillsyn över att den föreslagna lagen följs. Tillsynen gäller iakttagandet av bestämmelserna om skyldighet att ställa säkerhet och att de ställda säkerheterna är tillräckliga och träffsäkra, inbegripet de sänkta säkerheterna.

 

22 § Tillsynsmyndighetens rätt att få uppgifter. I 1 mom. föreskrivs att resebyråer trots sekretessbestämmelserna har skyldighet att på begäran lämna till landskapsregeringen de handlingar och uppgifter som är nödvändiga för tillsynen. Det kan vara handlingar eller uppgifter som innehåller till exempel affärs- eller yrkeshemligheter.

     Enligt 2 mom. ska resebyråer lämna till landskapsregeringen ett fastställt bokslut inom en månad från fastställandet av bokslutet. I samband med bokslutet ska resebyrån också lämna in uppgifter om arten och omfattningen av de kombinerade resetjänster som tillhandahållits under den avslutade räkenskapsperioden för bedömningen av säkerheten. Med dessa uppgifter avses bland annat omsättningen i försäljningen av kombinerade resetjänster och förskottsavgifter som tagits ut av resenärer.

     Landskapsregeringen behöver utöver ovannämnda handlingar även andra uppgifter för att bedöma om säkerheten är tillräcklig. Därför ska resebyråer lämna en motiverad redogörelse för sin verksamhet inom de tidsfrister som landskapsregeringen satt ut. Utifrån redogörelsen kan landskapsregeringen bedöma om det skett sådana förändringar i näringsidkarens verksamhet som påverkar säkerhetsbeloppet.

 

23 § Inspektion. I den gällande landskapslagen finns inte några särskilda bestämmelser om inspektion. Landskapsregeringen bedömer att det finns behov att ha möjligheten att utföra sådana då man vid en inspektion ofta får fram sådana fakta som det inte alltid är möjligt att utreda vid normal skriftlig behandling av ett förvaltningsärende. Förvaltningslagen ger ingen allmän behörighet att utföra inspektioner, utan det krävs att en sådan behörighet finns i den enskilda lagen. Därför innehåller 1 mom. en sådan rätt för landskapsregeringen att vid tillsynen enligt lagen kunna inspektera en resebyrås verksamhet och lokaler som används i verksamheten i syfte att utreda att näringsutövningen är förenlig med denna lag. En resebyrå ska vara skyldig att vid en granskning visa att verksamheten är förenlig med skyldigheterna i denna lag. Behovet att göra inspektioner bedöms dock vara litet.

     Enligt 2 mom. får inspektion inte utföras i utrymmen som används för boende av permanent natur. Paragrafens 3 mom. innehåller en informativ bestämmelse om att förvaltningslagens bestämmelser om inspektioner gäller i övrigt. Det är främst 34 § i förvaltningslagen som avses där det föreskrivs om partens rätt att närvara vid inspektionen och att en skriftlig inspektionsberättelse ska göras utan dröjsmål.

 

24 § Rätt att få uppgifter av myndigheter. Enligt paragrafen har landskapsregeringen, trots sekretessbestämmelser och andra begränsningar som gäller rätten att få uppgifter, rätt att av andra myndigheter och dem som sköter offentliga uppdrag avgiftsfritt få de uppgifter som är nödvändiga för tillsynen. Tillsynsmyndigheten har dessutom ovan nämnda rätt att få uppgifter som är nödvändiga för utredning av förutsättningarna för registrering enligt 7 § och förutsättningarna för strykning ur registret enligt 10 § i förslaget. Enligt paragrafen kan uppgifterna lämnas till tillsynsmyndigheterna också med hjälp av en teknisk anslutning eller annars på elektronisk väg.

 

25 § Utlämnande av sekretessbelagda uppgifter. I paragrafen föreskrivs om ett undantag som gäller tillsynsmyndighetens skyldigheter enligt sekretessbestämmelserna. De mest centrala sekretessbestämmelserna ingår i offentlighetslagen för Åland. Med stöd av paragrafen har landskapsregeringen rätt att till andra myndigheter eller aktörer som sköter offentliga uppdrag lämna ut sådana uppgifter som enligt bestämmelser är sekretessbelagda till skydd för affärs- eller yrkeshemligheter eller till skydd för näringsidkarnas ekonomiska intressen, för skötseln av myndighetens eller aktörens uppgifter. Det förutsätts att erhållandet av uppgifterna är nödvändigt för att myndigheten eller den som sköter ett offentligt uppdrag ska kunna utföra sina uppgifter. Sekretessbelagda uppgifter kan också lämnas ut till åklagar- och polismyndigheter för utredning av brott eller väckande av åtal.

 

26 § Förbud och uppmaning. I paragrafen finns bestämmelser om tvångsmedel. Enligt 1 mom. ska landskapsregeringen förbjuda en näringsidkare att bedriva resebyrå enligt den föreslagna lagen, om en näringsidkare som är skyldig att ställa säkerhet inte har ställt en sådan säkerhet som avses i 12 § i förslaget. Ett beslut om förbud ska meddelas även i en situation där den ställda säkerheten inte längre uppfyller kriterierna för godtagbarhet i 13 §.

     Enligt 2 mom. kan landskapsregeringen uppmana en resebyrå att inom en utsatt tid fullgöra sin skyldighet i situationer där näringsidkaren försummar skyldigheten att anmäla ändringar som kan påverka registeranmälan enligt 6 §, säkerheten enligt 20 §, skyldigheten att lämna in handlingar enligt 22 § eller iakttagandet av bestämmelserna om revisor och bokföring i 27 §.

     Enligt 3 mom. kan landskapsregeringen förena ett förbud eller en uppmaning som avses i paragrafen med vite. I övrigt iakttas landskapslagen (2008:10) om tillämpning i landskapet Åland av viteslagen om föreläggande och utdömande av vite.

 

 

 

5 kap. Särskilda bestämmelser

 

27 § Revisor och bokföring. Enligt 1 mom. i paragrafen ska en resebyrå som enligt revisionslagen (FFS 1141/2015) ska ha en revisor till de utredningar, beräkningar och uppgifter som enligt 9, 17 och 22 §§ ska lämnas till landskapsregeringen foga ett utlåtande av en revisor. Andra resebyråer kan i stället lämna en av styrelsen och verkställande direktören undertecknad handling som bestyrker att uppgifterna är korrekta. Till den handlingen ska det fogas ett utlåtande som motsvarar det ovan avsedda utlåtandet och som har upprättats och med underskrift bestyrkts av den som ansvarar för den bokföringsskyldiges ekonomiförvaltning.

     Enligt 2 mom. ska en resebyrå ordna sin bokföring så att alla de betalningar som gjorts för kombinerade resetjänster och tjänster i anslutning till dessa innan resan inletts framgår av bokföringen i realtid. I övrigt föreskrivs om bokföring i bokföringslagen (FFS 1336/1997).

 

28 § Straffbestämmelser. I paragrafen föreskrivs om det grundläggande rekvisitet i bestämmelsen om resetjänstbrott. De förfaranden som avses i det föreslagna rekvisitet kan anses så klandervärda att det är motiverat med straffrättsligt ansvar för förfarandena. Även den ökade effektiviteten i den näringsrättsliga regleringen talar för de föreslagna bestämmelserna. De föreslagna straffskalorna motsvarar klandervärdheten hos de typer av gärningar som föreskrivs som straffbara. Skalorna ligger också i linje med straffbestämmelserna för andra motsvarande gärningar i samband med näringsrättslig verksamhet.

     Enligt 1 mom. i förslaget döms för resetjänstbrott den som utan att ställa säkerhet tillhandahåller sådana kombinerade resetjänster som enligt 12 § kräver säkerhet. Det förutsätts i lagen inte längre registrering av alla som driver resebyrå. Enligt de föreslagna bestämmelserna införs i det register som förs av landskapsregeringen endast sådana resebyråer som är skyldiga att ställa säkerhet. Övriga tjänsteleverantörer ska inte ha registreringsskyldighet i fortsättningen.

     Den gärning som avses i paragrafen är straffbar endast om den försvagar resenärens ekonomiska trygghet. I bestämmelsen ingår en subsidiaritetsklausul enligt vilken tillämpningen dessutom förutsätter att det inte föreskrivs strängare straff för gärningen någon annanstans i lag. För resetjänstbrott påförs böter eller fängelse i högst ett år.

     Enligt den gällande bestämmelsen är det straffbelagt med böter att idka resebyrårörelse utan tillstånd eller på annat sätt överträda bestämmelserna i den gällande lagen eller med stöd därav utfärdade bestämmelser.

     I 2 mom. föreskrivs om resetjänstförseelse. Bestämmelsen gäller situationer där näringsidkarens förfarande i enlighet med 1 mom. är ringa bedömt som en helhet. Klandervärdheten i förfarandet bedöms som helhet med beaktande av den ekonomiska vinning som eftersträvats med förfarandet och andra omständigheter, såsom arten och omfattningen av affärsverksamheten.

     För resetjänstförseelse döms också enligt 3 mom. en resebyrå som försummar skyldigheten enligt 18 § att till landskapsregeringen anmäla en ändring som gäller verksamheten. Ändringen kan gälla behovet av säkerhet, dess belopp eller godtagbarhet. För resetjänstförseelse påförs böter som straff.

     I syfte att förhindra överlappningar föreskrivs i paragrafens 4 mom. att om landskapsregeringen har förenat ett förbud eller en uppmaning som har meddelats med stöd av 26 § med vite, kan den som bryter mot paragrafen då inte dömas till straff för samma gärning, om vitet har utdömts till betalning genom ett lagakraftvunnet beslut.

     Genom paragraferna genomförs artikel 25 i paketresedirektivet.

 

29 § Ändringssökande. Paragrafen gäller sökande av ändring genom besvär. Förvaltningsrättsskipningen utgör rikets lagstiftningsbehörighet enligt 27 § 23 punkten i självstyrelselagen, dock med beaktande av det som föreskrivs i självstyrelselagens 25 och 26 §§. I 25 § i självstyrelselagen föreskrivs om besvärsinstans då besvär anförs över beslut som fattas av myndigheterna inom landskaps- och kommunalförvaltningen. Besvär över lagligheten av landskapsregeringens beslut anförs enligt 1 mom. hos högsta förvaltningsdomstolen.

     Enligt 2 mom. ska beslut som landskapsregeringen har fattat med stöd av 10, 13 och 18 §§ iakttas trots eventuella besvär, såvida inte besvärsmyndigheten beslutar något annat. Sökande av ändring i beslut som meddelas med stöd av 10, 13 och 18 §§ innebär i sak att resenären inte beviljas det skydd som avses i förslaget. Tillförsäkrandet av resenärernas ekonomiska trygghet förutsätter att landskapsregeringens beslut kan verkställas utan dröjsmål.

 

30 § Ikraftträdande. Lagen föreslås träda i kraft så snart som möjligt. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför att datumet för ikraftträdande lämnas öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om.

     Genom den föreslagna lagen upphävs landskapslagen om resebyrårörelse.

 

31 § Övergångsbestämmelser. Enligt 1 mom. i paragrafen kan en registeranmälan enligt 6 § och en anmälan om ställande av säkerhet enligt 12 § tas upp till behandling innan denna lag träder i kraft. Säkerheten kan dock godkännas och anmälaren införas i registret över dem som är skyldiga att ställa säkerhet först när denna lag trätt i kraft.

     Enligt 2 mom. ska en sådan näringsidkare som vid ikraftträdandet av denna lag är införd i registret över paketreserörelser enligt landskapslagen om resebyrårörelse och som är skyldig att ställa säkerhet i enlighet med denna lag göra en ny anmälan enligt denna lag inom sex månader från ikraftträdandet av denna lag.

     Enligt 3 mom. får en näringsidkare som vid denna lags ikraftträdande bedriver sådan verksamhet som kräver ställande av säkerhet i enlighet med 12 § och registrering i enlighet med 6 § och som ställer säkerhet och gör registeranmälan inom två månader från lagens ikraftträdande fortsätta med sin verksamhet tills beslutet om godkännandet av säkerheten och införandet i registret har fattats.

 

Lagtext

 

Landskapsregeringen föreslår att följande lag antas.

 

 

L A N D S K A P S L A G
om resebyråverksamhet

 

     I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:

 

1 kap.
Allmänna bestämmelser

 

1 §

Lagens tillämpningsområde

     Denna lag tillämpas på resebyråer som tillhandahåller kombinerade resetjänster.

     Med tillhandahållande av kombinerade resetjänster avses i denna lag tillhandahållande av paketresor och sammanlänkade researrangemang, utom när

     1) resan varar mindre än 24 timmar och inte innefattar inkvartering över natten,

     2) resetjänster marknadsförs tillfälligt för en begränsad grupp resenärer utan att ekonomisk vinning eftersträvas eller

     3) resetjänster köps på basis av ett allmänt avtal om affärsresor.

     Med tillhandahållande av kombinerade resetjänster jämställs i denna lag tillhandahållande av flygtransporter till konsumenter, om transporten tillhandahålls av någon annan än ett lufttrafikföretag.

     Med resebyrå avses i denna lag en näringsidkare som ska ställa säkerhet enligt denna lag och som är

     1) en researrangör,

     2) en aktör som underlättar anskaffande av sammanlänkade researrangemang eller

     3) en sådan på Åland etablerad reseförmedlare som är verksam för en sådan researrangörs räkning som är etablerad utanför Europeiska unionen eller utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och som inte själv i någon annan medlemsstat i Europeiska unionen (EU-stat) eller i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-stat) har ställt en sådan säkerhet som avses i paketresedirektivet.

 

2 §

Resetjänst

     Med resetjänst avses i denna lag

     1) transport av resenärer,

     2) inkvartering som inte är avsedd för bostadsändamål och inte utgör en integrerad del av transport av resenärer,

     3) uthyrning av bilar och av andra motorfordon som avses i artikel 3.16 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/858 om godkännande av och marknadskontroll över motorfordon och släpfordon till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon, om ändring av förordningarna (EG) nr 715/2007 och (EG) nr 595/2009 samt om upphävande av direktiv 2007/46/EG samt av motorcyklar som kräver körkort för kategori A,

     4) andra turisttjänster som inte utgör en integrerad del av en sådan transport-, inkvarterings- eller uthyrningstjänst som avses i 1–3 punkterna.

 

3 §

Paketresa

     Med paketresa avses i denna lag en kombination av minst två olika typer av resetjänster som köps för samma resa eller semester, om dessa tjänster kombinerats av en enda näringsidkare antingen på näringsidkarens initiativ eller på begäran av resenären eller i enlighet med resenärens urval, innan ett enda avtal om alla tjänster ingåtts. Med paketresa avses dessutom separata avtal om enskilda resetjänster som ingås med tjänsteleverantörer när

     1) tjänsterna köps från ett enda försäljningsställe och väljs ut innan resenären förbinder sig att betala dem,

     2) tjänster marknadsförs eller debiteras till ett allomfattande eller totalt pris,

     3) tjänster marknadsförs med beteckningen paketresa eller en liknande beteckning,

     4) tjänsterna kombineras efter det att näringsidkaren med resenären har ingått ett avtal som ger resenären rätt att välja tjänster bland ett urval av olika typer av resetjänster eller

     5) tjänsterna köps från separata näringsidkare genom sådana länkade bokningsprocesser via internet där resenärens namn, betalningsuppgifter och e-postadress överförs från den näringsidkare som sålt den första resetjänsten till en annan näringsidkare och det avtal som gäller den andra resetjänsten ingås senast 24 timmar efter det att bokningen av den första resetjänsten har bekräftats.

     Om en transport-, inkvarterings- eller fordonsuthyrningstjänst kombineras med andra turisttjänster, betraktas kombinationen av resetjänster dock inte som en paketresa, om inte de turisttjänster som ingår i kombinationen står för en betydande del av värdet av kombinationen eller om de inte på något annat sätt utgör ett väsentligt inslag i kombinationen eller marknadsförs som ett sådant inslag. Transport-, inkvarterings- eller fordonsuthyrningstjänster i kombination med andra turisttjänster betraktas inte heller som en paketresa om de andra turisttjänsterna väljs och köps först efter det att fullgörandet av transport-, inkvarterings- eller fordonsuthyrningstjänsten har inletts.

 

4 §

Sammanlänkade researrangemang

     Med sammanlänkat researrangemang avses i denna lag minst två olika typer av resetjänster köpta för samma resa eller semester vilka inte utgör en paketresa och om vilka en resenär ingår separata avtal med de enskilda tjänsteleverantörerna, om en näringsidkare

     1) underlättar resenärens separata urval och betalningar för var och en av resetjänsterna under en enda kontakt eller

     2) på ett riktat sätt underlättar köp av minst en ytterligare resetjänst från en annan näringsidkare, när avtalet med den andra näringsidkaren ingås senast 24 timmar efter det att bokningen av den första resetjänsten har bekräftats.

     Transport-, inkvarterings- eller fordonsuthyrningstjänster sammanlänkade med övriga turisttjänster utgör dock inte ett sammanlänkat researrangemang, om inte de köpta övriga turisttjänsterna står för en betydande del av de köpta resetjänsternas värde eller om de inte på något annat sätt utgör ett väsentligt inslag i den helhet som tjänsterna bildar eller marknadsförs som ett sådant inslag.

 

5 §

Övriga definitioner

     I denna lag avses med

     1) näringsidkare en fysisk person eller en enskild eller offentlig juridisk person som vid ingående av avtal om paketresa eller sammanlänkat researrangemang agerar för ändamål som faller inom ramen för den egna närings- eller yrkesverksamheten, oavsett om personen agerar i egenskap av researrangör, reseförmedlare, aktör som underlättar anskaffning av sammanlänkade researrangemang eller i egenskap av resetjänsteleverantör,

     2) resenär en person som med en näringsidkare önskar ingå ett avtal om paketresa eller sammanlänkat researrangemang eller som har rätt att resa på grundval av ett sådant avtal,

     3) researrangör en näringsidkare som kombinerar paketresor och säljer eller på något annat sätt erbjuder paketresor antingen direkt eller genom en annan näringsidkare eller tillsammans med en annan näringsidkare eller som överför resenärens uppgifter till en annan näringsidkare genom sådana länkade bokningsprocesser via internet som avses i 3 § 1 mom. 5 punkten,

     4) reseförmedlare en sådan annan näringsidkare än en researrangör som säljer eller på något annat sätt erbjuder paketresor som kombineras av en researrangör,

     5) paketresedirektivet Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2302 om paketresor och sammanlänkade researrangemang, om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU samt om upphävande av rådets direktiv 90/314/EEG,

     6) insolvens det att resetjänsterna, till följd av likviditetsproblem hos resebyrån, inte fullgörs, inte kommer att fullgöras eller kommer att fullgöras endast delvis eller när tjänsteleverantörerna kräver att resenärerna betalar för tjänsterna,

     7) hemtransport transport av resenären till avreseplatsen eller någon annan plats som avtalsparterna har kommit överens om.

 

2 kap.
Registrering av resebyråverksamhet

 

6 §

Registeranmälan

     Den som har för avsikt att bedriva resebyrå som tillhandahåller kombinerade resetjänster och är skyldig att ställa säkerhet enligt 12 § ska göra en registeranmälan hos landskapsregeringen. Anmälan ska innehålla de uppgifter som avses i 8 § 2 mom. 1–6 punkterna. Till anmälan ska fogas ett utdrag ur handelsregistret eller något annat motsvarande offentligt register och en motiverad redogörelse för verksamheten för bedömningen av säkerheten och ett intyg om att näringsidkaren inte är i konkurs.

 

7 §

Förutsättningar för registrering

     Landskapsregeringen ska registrera den som gjort en registeranmälan som avses i 6 § som resebyrå, om anmälaren

     1) har rätt att utöva näring på Åland enligt landskapslagstiftningen om näringsrätt,

     2) inte har försatts i konkurs och, när det är frågan om en fysisk person, har uppnått myndighetsåldern och inte har fått sin handlingsbehörighet begränsad,

     3) under de föregående tre åren inte upprepade gånger eller i betydande grad har försummat att fullgöra sina skyldigheter som hänför sig till skatter, lagstadgade pensionsavgifter, lagstadgade olycksfall- och arbetslöshetsförsäkringspremier samt avgifter som Tullen tar ut och

     4) har ställt en säkerhet enligt bestämmelserna i denna lag.

     Landskapsregeringen kan vägra registrering med anledning av anmälan, om det med beaktande av omständigheterna är uppenbart att den som gjort anmälan har för avsikt att utöva resebyråverksamhet som bulvan för någon annan.

 

8 §

Register över resebyråer som är skyldiga att ställa säkerhet

     Landskapsregeringen ska föra ett register över sådana resebyråer som registrerats enligt 7 §.

     I registret antecknas

     1) en fysisk persons fullständiga namn och personbeteckning eller, om sådan saknas, födelsedatum samt firma, eventuella bifirma, företags- och organisationsnummer eller någon annan motsvarande beteckning samt kontaktuppgifter,

     2) en juridisk persons firma, eventuella bifirma, företags- och organisationsnummer eller någon annan motsvarande beteckning samt kontaktuppgifter,

     3) ett marknadsföringsnamn som en fysisk eller en juridisk person använder,

     4) uppgift om huruvida näringsidkaren är en researrangör, är en reseförmedlare för en researrangör som är etablerad utanför Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller är en aktör som underlättar anskaffning av sammanlänkade researrangemang,

     5) uppgift om huruvida näringsidkaren tillhandahåller flygtransporter,

     6) vem som har utfärdat säkerheten och säkerhetens ansvarsbelopp,

     7) registerbeteckning och datum för registreringen,

     8) skälet till och tidpunkten för strykning ur registret.

     I registret ska det också antecknas uppgifter om dem som enligt 26 § 1 mom. har meddelats förbud att tillhandahålla kombinerade resetjänster. Uppgiften ska strykas ur registret när tre år har förflutit från utgången av det år då förbudet meddelades.

 

9 §

Underrättelse om ändring

     Resebyrån ska utan dröjsmål underrätta landskapsregeringen om ändringar i de uppgifter som införts i registret. Om underrättelsen om ändring gäller att någon upphör med att tillhandahålla kombinerade resetjänster, ska underrättelsen innehålla en redogörelse för de ersättningsanspråk och betalningsförpliktelser som kan komma att fullgöras ur säkerheten.

 

10 §

Strykning ur registret

     Landskapsregeringen ska stryka en resebyrå ur registret, om resebyrån inte längre uppfyller de förutsättningar för registrering som anges i 7 § eller har upphört med sin verksamhet.

     Avlider enskild idkare av resebyrå eller försättes resebyrå i konkurs, förfaller registreringen. Döds- eller konkursboet har dock rätt att för boutredningen fortsätta rörelsen med stöd av tidigare registrering under en tid av högst ett år från dödsdagen eller dagen för konkursens början.

 

11 §

Utlämnande av uppgifter ur registret

     Var och en har rätt att få information om de uppgifter som har förts in i registret samt utdrag ur registret. Uppgifter om personbeteckningen lämnas ut endast om det är tillåtet enligt dataskyddslagstiftningen.

     Med undantag av personbeteckningen ska på landskapsregeringens webbplats publiceras de uppgifter som ingår i registret över resebyråer.

 

 

3 kap.
Insolvensskydd och säkerhet

 

12 §

Ställande av säkerhet

     En på Åland etablerad researrangör ska ställa en säkerhet som säkerställer att de betalningar som görs för paketresan betalas tillbaka till resenären i den utsträckning som avtalet inte fullgörs till följd av researrangörens insolvens. Om transport av resenärer inbegrips i paketreseavtalet, ska säkerheten också täcka hemtransport av resenärerna.

     En på Åland etablerad aktör som underlättar anskaffning av sammanlänkade researrangemang ska ställa en säkerhet som säkerställer att alla betalningar som aktören fått av resenärerna betalas tillbaka till den del som en resetjänst som ingår i ett sammanlänkat researrangemang inte fullgörs till följd av aktörens insolvens. Om aktören ansvarar för transport av resenärer, ska säkerheten också täcka hemtransport av resenärerna.

     En researrangör etablerad utanför Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet som säljer eller erbjuder paketresor för försäljning på Åland eller på något annat sätt riktar sådan verksamhet till Åland, eller en aktör som underlättar anskaffning av sammanlänkade researrangemang på Åland och inte har ställt säkerhet i enlighet med paketresedirektivet i en EU- eller EES-stat ska ställa säkerhet i enlighet med 1 och 2 mom.

     En på Åland etablerad reseförmedlare som agerar för en sådan utanför Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet etablerad researrangörs räkning som inte själv har ställt säkerhet i enlighet med artikel 17 i paketresedirektivet ska ställa säkerhet både i händelse av sin egen insolvens och i händelse av huvudmannens insolvens.

     En i denna paragraf avsedd säkerhet ska ställas hos landskapsregeringen.

 

13 §

Godtagbar säkerhet

     Säkerheter godkänns av landskapsregeringen. Som säkerhet ska godkännas en borgen, annan garantiförbindelse eller försäkring

     1) vars utfärdare har sin hemort i en EU- eller EES-stat,

     2) vars utfärdare landskapsregeringen anser kunna fullgöra sin betalningsskyldighet och

     3) vars ansvarsbelopp landskapsregeringen bedömer räcka till för betalning av de fordringar som avses i 12 §.

     Säkerheten ska vara effektiv och omfatta skäligen förutsebara kostnader. Hänsyn ska tas till storleken på de sammanlagda betalningar som gjorts av resenärer för paketresor respektive sammanlänkade researrangemang och tidsperioden mellan delbetalning och slutbetalning och fullgörandet av resetjänsten. Säkerheten ska vara tillgänglig kostnadsfritt.

     Resenärer ska omfattas av insolvensskydd som fullgörs genom att säkerhet ställs oberoende av deras bostadsort och avreseort, oberoende av var paketresan eller resetjänsten som ingått i ett sammanlänkat researrangemang har sålts och utan hänsyn till i vilken EU- eller EES-stat det organ som ansvarar för insolvensskyddet är beläget.

 

14 §

Villkor för säkerheten

     Av villkoren för säkerheten ska framgå åtminstone följande:

     1) att landskapsregeringen kan kräva att betalningsförpliktelserna fullgörs genast när resebyrån blir insolvent,

     2) att säkerheten upphör att gälla tidigast tre månader från den tidpunkt då landskapsregeringen av den som har ställt säkerheten har fått skriftlig underrättelse om att den upphör,

     3) att landskapsregeringen kan säga upp säkerheten tre månader efter att landskapsregeringen har konstaterat att den som ställt säkerheten inte kan fullgöra sin betalningsskyldighet,

     4) att säkerheten ska täcka resenärernas fordringar enligt denna lag som uppkommit under säkerhetens giltighetstid och de fordringar som uppkommit innan säkerheten trädde i kraft och

     5) att de betalningar som erläggs ur säkerheten avgiftsfritt ska betalas till de bankkonton som landskapsregeringen specificerat.

 

15 §

Ömsesidigt erkännande av insolvensskydd

     Researrangörer som säljer eller erbjuder paketresor för försäljning på Åland eller på något annat sätt riktar sådan verksamhet till Åland, eller aktörer som underlättar anskaffning av sammanlänkade researrangemang på Åland, vilka är etablerade i någon annan EU- eller EES-stat eller i riket är inte skyldiga att ställa säkerhet på Åland, om researrangören eller aktören har ställt säkerhet i enlighet med lagstiftningen i etableringslandet eller riket.

 

16 §

Sänkning av säkerheten

     Landskapsregeringen ska på ansökan av en resebyrå minska säkerhetsbeloppet, när sökanden visar att sökanden uppfyller följande villkor:

     1) det egna kapitalet hos resebyrån överstiger värdet av den säkerhet som myndigheten har bestämt för resebyrån,

     2) värdet av omsättnings- och finansieringstillgångarna hos resebyrån under den pågående och de två föregående räkenskapsperioderna har varit minst lika stort som värdet av det kortfristiga främmande kapitalet enligt bokslutet (utredning om likviditet) och

     3) resebyrån under de senaste fem räkenskapsperioderna inte upprepade gånger eller i betydande grad har försummat att fullgöra sina skyldigheter som hänför sig till skatter, lagstadgade pensionsavgifter, olycksfalls- och arbetslöshetsförsäkringspremier samt avgifter som Tullen tar ut.

     Säkerheten minskas med det belopp med vilket det egna kapitalet hos resebyrån överstiger den säkerhet som bestämts. Den sänkta säkerheten ska dock utgöra minst 50 procent av beloppet av den godkända säkerheten.

 

17 §

Redovisning för den sänkta säkerheten

     Om en resebyrå har fått sin säkerhet sänkt ska resebyrån två gånger om året lämna till landskapsregeringen en av en revisor bestyrkt beräkning av beloppet av eget kapital och en utredning om likviditeten samt en motiverad redogörelse för verksamheten för bedömningen av säkerheten.

     Landskapsregeringen ska återkalla sänkningen av säkerheten, om resebyrån underlåter att lämna in de upplysningar som nämns i 1 mom. eller om resebyrån inte längre uppfyller de villkor som anges i 16 § 1 mom.

 

18 §

Konstaterande av insolvens och användning av säkerheten

     Landskapsregeringen fattar beslut om användning av säkerheten, när landskapsregeringen har konstaterat att resebyrån är insolvent.

 

19 §

Betalning av fordringar till resenärer samt ordnande av hemtransporter

     Säkerheten används för att till resenärerna betala sådana fordringar som säkerställts genom säkerheten samt för ordnande av hemtransporter av resenärer.

     En resenär ska hos landskapsregeringen yrka på användning av säkerheten för betalning av sin fordran. Yrkandet ska framställas inom sex månader från den dag då resebyrån konstaterades vara insolvent. Förhandsbetalningar ska betalas tillbaka utan onödigt dröjsmål efter resenärens yrkande.

     Landskapsregeringen kan bistå resenären med hjälp för hemtransporten av resenärerna som bekostas av resebyråns säkerhet.

     En resenär har inte rätt till ersättning med stöd av denna lag, om fordringar som säkerställts genom i 12 § avsedd säkerhet betalas till resenären med stöd av någon annan lag eller med stöd av ett avtal. Resenären har inte heller rätt till ersättning för hemtransporter, om han eller hon utan grundad anledning låter bli att följa de instruktioner som landskapsregeringen gett om hemtransporterna.

 

20 §

Skyldighet att informera om ändringar som påverkar säkerheten

     En resebyrå ska utan dröjsmål informera landskapsregeringen om sådana ändringar i verksamhetens art eller omfattning som kan påverka skyldigheten att ställa säkerhet, säkerhetens storlek eller godkännandet av säkerheten.

 

4 kap.
Tillsyn och tvångsmedel

 

21 §

Tillsyn

     Landskapsregeringen utövar tillsyn över att denna lag följs.

 

22 §

Tillsynsmyndighetens rätt att få uppgifter

     Resebyråer ska utan hinder av sekretessbestämmelserna på uppmaning lämna landskapsregeringen de handlingar och uppgifter som är nödvändiga för tillsynen.

     Resebyråer ska lämna till landskapsregeringen ett fastställt bokslut inom en månad från fastställandet av det och på de tider som landskapsregeringen satt ut lämna en motiverad redogörelse för verksamheten för bedömningen av säkerheten. I samband med bokslutet ska resebyråerna också lämna in uppgifter om arten och omfattningen av de kombinerade resetjänster som tillhandahållits under den avslutade räkenskapsperioden.

 

23 §

Inspektion

     Landskapsregeringen får vid tillsynen enligt denna lag inspektera en resebyrås verksamhet och lokaler som används i verksamheten i syfte att utreda att näringsutövningen är förenlig med denna lag. Näringsidkaren är skyldig att vid en granskning visa att verksamheten är förenlig med skyldigheterna i denna lag och beslut som landskapsregeringen fattat enligt denna lag.

     I utrymmen som används för boende av permanent natur får inspektion inte utföras.

     Om utförandet av inspektioner gäller i övrigt det som föreskrivs i förvaltningslagen (2008:9) för landskapet Åland.

 

24 §

Rätt att få uppgifter av myndigheter

     Landskapsregeringen har, trots sekretessbestämmelser och andra begränsningar som gäller rätten att få uppgifter, rätt att av andra myndigheter och av dem som sköter offentliga uppdrag avgiftsfritt få de uppgifter som är nödvändiga för tillsynen samt för utredning av förutsättningarna för registrering och för utredning av förutsättningarna för strykning ur registret. Uppgifterna kan lämnas till landskapsregeringen också med hjälp av en teknisk anslutning eller annars på elektronisk väg.

 

25 §

Utlämnande av sekretessbelagda uppgifter

     Landskapsregeringen får trots sekretessbestämmelserna lämna ut sådana uppgifter om en resebyrå som landskapsregeringen fått vid tillsynen till andra myndigheter eller dem som sköter offentliga uppdrag, om det är nödvändigt för att dessa ska kunna utföra sina uppgifter, samt till åklagaren för åtalsprövning och till förundersökningsmyndigheterna för förebyggande eller utredning av brott.

 

26 §

Förbud och uppmaning

     Om en resebyrå som är skyldig att ställa säkerhet inte har ställt säkerhet eller om den ställda säkerheten inte längre kan godkännas, ska landskapsregeringen förbjuda näringsidkaren att bedriva sådan näringsverksamhet som avses i denna lag.

     Om en resebyrå försummar en skyldighet enligt 6 §, 20 §, 22 § eller 27 §, kan landskapsregeringen uppmana resebyrån att inom utsatt tid fullgöra sin skyldighet.

     Landskapsregeringen kan förena ett förbud eller en uppmaning som avses i denna paragraf med vite. Bestämmelser om vite finns i landskapslagen (2008:10) om tillämpning i landskapet Åland av viteslagen.

 

5 kap.
Särskilda bestämmelser

 

27 §

Revisor och bokföring

     En resebyrå som enligt revisionslagen (FFS 1141/2015) ska ha en revisor ska till de redogörelser som med stöd av 9, 17 och 22 §§ i denna lag ska lämnas till landskapsregeringen foga ett revisorsutlåtande där revisorn bestyrker att uppgifterna i redogörelsen är korrekta. Andra resebyråer kan i stället för ett sådant utlåtande lämna en av styrelsen och verkställande direktören undertecknad handling som bestyrker att uppgifterna är korrekta. Till den handlingen ska det fogas ett utlåtande som motsvarar det ovan avsedda utlåtandet och som har upprättats och med underskrift bestyrkts av den som ansvarar för den bokföringsskyldiges ekonomiförvaltning.

     En resebyrå ska ordna sin bokföring så att alla de avgifter som betalats för kombinerade resetjänster och tjänster i anslutning till dessa innan resan inletts i realtid framgår av bokföringen. I övrigt föreskrivs om bokföring i bokföringslagen (FFS 1336/1997).

 

28 §

Straffbestämmelser

     En näringsidkare som utan att ställa säkerhet enligt 12 § bedriver verksamhet enligt denna lag, och därmed försvagar resenärernas ekonomiska trygghet, ska, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag, för resetjänstbrott dömas till böter eller fängelse i högst ett år.

     Om ett resetjänstbrott, med hänsyn till den ekonomiska vinning som har eftersträvats eller andra omständigheter vid brottet, bedömt som en helhet är ringa, ska gärningsmannen för resetjänstförseelse dömas till böter.

     För resetjänstförseelse döms också en näringsidkare som försummar skyldigheten enligt 20 § att anmäla ändringar i verksamheten.

     Den som bryter mot ett förbud eller underlåter att följa en uppmaning som har meddelats med stöd av 26 § som har förenats med vite kan inte dömas till straff för samma gärning, om vitet har utdömts till betalning genom ett lagakraftvunnet beslut.

 

29 §

Ändringssökande

     Besvär över lagligheten av landskapsregeringens beslut får anföras hos högsta förvaltningsdomstolen.

     Beslut som landskapsregeringen har fattat med stöd av 10, 13 och 18 §§ ska iakttas trots eventuella besvär, såvida inte besvärsmyndigheten beslutar något annat.

 

30 §

Ikraftträdande

     Denna lag träder i kraft den

     Genom denna lag upphävs landskapslagen (1975:56) om resebyrårörelse.

 

31 §

Övergångsbestämmelser

     En anmälan om ställande av säkerhet enligt 12 § och en registeranmälan som avses i 6 § får tas upp till behandling före ikraftträdandet av denna lag. Säkerheten kan godkännas och anmälaren kan föras in i registret över dem som är skyldiga att ställa säkerhet efter ikraftträdandet av denna lag.

     En idkare av resebyrårörelse som vid ikraftträdandet av denna lag är införd i registret enligt 6 § 3 mom. i landskapslagen om resebyrårörelse och som är skyldig att ställa säkerhet i enlighet med denna lag ska inom sex månade från ikraftträdandet av denna lag göra en ny anmälan enligt denna lag.

     Den som vid ikraftträdandet av denna lag bedriver sådant tillhandahållande av kombinerade resetjänster som kräver ställande av säkerhet och registrering enligt denna lag får fortsätta med sin verksamhet tills beslutet om godkännandet av säkerheten och införandet i registret har fattats, om säkerheten ställs och den registeranmälan som avses i 6 § görs inom två månader från ikraftträdandet.

 

__________________

 

 

Mariehamn den 13 januari 2022
L a n t r å d	Veronica Thörnroos
Föredragande minister	Harry Jansson