Lagförslag 9/2015-2016
|
|
| ||
|
| LAGFÖRSLAG nr 9/2015-2016 | ||
|
| Datum |
| |
|
| 2016-03-17 |
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
| Till Ålands lagting |
| |
|
| |||
|
| |||
|
| |||
|
| |||
Ny hälsoskyddslagstiftning
Huvudsakligt innehåll
Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en landskapslag om tillämpning på Åland av rikets hälsoskyddslag (blankettlagen). Genom blankettlagen föreslås att riksbestämmelser om bland annat myndighetstillsyn som ett led i verkställigheten av den nya lagstiftningen, anmälningspliktiga verksamheter, hushålls- och avloppsvattenhantering, sanitära krav på bostäder och andra vistelseutrymmen, på allmänna områden och på begravningsplatser samt undersökningslaboratorier bli tillämpliga på Åland. Även nya straffbestämmelser och bestämmelser om ändringsökande föreslås genom blankettlagen bli tillämpliga på Åland. Blankettlagen innebär att den åländska hälsoskyddslagstiftningen moderniseras, förtydligas och förenklas och därmed anpassas till förhållandena i dagens samhälle. Blankettlagen innebär även att landskapslagen om hälsovården upphävs. Lagförslaget innehåller även ett antal mindre lagtekniska följdändringar i annan landskapslagstiftning.
INNEHÅLL
1.1 Gällande bestämmelser på Åland om hälsoskydd
2. Bedömning av nuläget och förslag
3.1 Ekonomiska och administrativa konsekvenser
6. Behov av överenskommelseförordning
1. Landskapslag om tillämpning på Åland av hälsoskyddslagen
2. Landskapslag om ändring av 6 och 13 §§ landskapslagen om allmänna vatten- och avloppsverk
3. Landskapslag om ändring av 3 § plan- och bygglagen för landskapet Åland
4. Landskapslag om ändring av 5 kap. 10 § och 11 kap. 1 § vattenlagen för landskapet Åland
L A N D S K A P S L A G om tillämpning på Åland av hälsoskyddslagen
L A N D S K A P S L A G om ändring av 6 och 13 §§ landskapslagen om allmänna vatten- och avloppsverk
L A N D S K A P S L A G om ändring av 3 § plan- och bygglagen för landskapet Åland
L A N D S K A P S L A G om ändring av 5 kap. 10 § och 11 kap. 1 § vattenlagen för landskapet Åland
Bilaga – rikets hälsoskyddslag
Allmän motivering
1. Nuläge
1.1 Gällande bestämmelser på Åland om hälsoskydd
Bestämmelserna om hälsoskyddet på Åland finns för närvarande bland annat i landskapslagen (1967:36) om hälsovård (hälsovårdslagen) och den kompletterande landskapsförordningen (1973:63) om hälsovården (hälsovårdsförordningen). Hälsovårdslagen och -förordningen är i sin nuvarande utformning inte funktionella med tanke på hur det åländska samhället utvecklats. Sedan lagen och förordningen antogs har de bara till vissa mindre delar moderniserats och anpassats till det förändrade samhället.
Hälsovårdslagen har förlorat sin helhetsstruktur eftersom en mängd bestämmelser är upphävda. Vissa av hälsovårdslagens kvarvarande bestämmelser tillämpas dessutom inte längre. Andra bestämmelser i hälsovårdslagen innehåller sådant som regleras på ett ändamålsenligare sätt i annan landskapslagstiftning. Därutöver är begreppen i hälsovårdslagen till vissa delar ålderdomliga och inte anpassade till annan lagstiftning eller de begrepp som i övrigt används inom området. Detta har lett till tolkningssvårigheter för såväl verksamhetsutövare som myndigheter.
Hälsovårdslagen är utformad för en kommunal skötsel av hälsoskyddsuppgifterna och har inte helt anpassats till att landskapsförvaltningen tog över hälsoskyddsuppgifterna år 1994 då Ålands hälso- och sjukvård bildades.
1.2 Rikslagen om hälsoskydd
Rikets lag om hälsoskydd (FFS 763/1994, hälsoskyddslagen) har ändrats ett stort antal gånger. Syftet med lagen är att främja och upprätthålla människors hälsa samt att på förhand förebygga, minska och eliminera faktorer i livsmiljön som kan förorsaka sanitära olägenheter. Lagen är enkelt och klart strukturerad och beskriver ansvarsförhållandet mellan olika myndigheter på ett tydligt sätt. Även myndigheternas arbetssätt och hur myndigheterna ska förfara i olika situationer, exempelvis anmälningsförfarandet, inspektioner och granskningar, förbud och förelägganden samt vilka tvångsåtgärder myndigheterna har till sitt förfogande och när de kan användas är tydligt och detaljerat reglerat.
I övrigt är hälsoskyddslagen, som berör frågor om hushållsvatten, avfall och avloppsvatten, sanitära krav på bostäder, andra vistelseutrymmen och allmänna områden samt begravningsplatser, av övergripande natur medan de mer detaljerade bestämmelserna finns angivna i en hälsoskyddsförordning (FFS 1280/1994), kompletterande andra förordningar samt i anvisningar med praktiska instruktioner för tillämpning av hälsoskyddslagen utfärdade av Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården (Valvira).
2. Bedömning av nuläget och förslag
Den åländska lagstiftningen om hälsoskydd måste ses över och moderniseras. Det finns inom detta område inget behov av särreglering för Ålands del utan lagstiftningen bör följa lagstiftningen inom våra närregioner. Lagstiftningen inom hälsoskyddet är en dynamisk lagstiftning som kräver kontinuerlig översyn, ändring och anpassning till ändrade förhållanden. Resurser för detta saknas inom landskapsregeringen.
Genom att göra rikets hälsoskyddslag tillämplig på Åland skulle man införa en modern, förenklad och förtydligad landskapslagstiftning som kontinuerligt kan anpassas till samhället och uppdateras för att motsvara kraven från EU som har en relativt omfattande reglering inom området. Dessutom skulle handböcker, rekommendationer, anvisningar och annan vägledning som utarbetas som komplement till rikslagstiftningen kunna tillämpas på Åland som stöd för verksamhetsutövare, myndigheter och allmänheten. En tillämpning av rikslagstiftningen på Åland skulle även innebära att Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet (ÅMHM) kan rådgöra med motsvarande myndigheter i riket kring frågor om bland annat förfarande och tvångsmedel. Med anledning av detta anser landskapsregeringen att det mest ändamålsenliga är att anta rikets hälsoskyddslag som blankettlag.
Vid sidan av blankettlagsförslaget innehåller lagförslaget även ett antal mindre lagtekniska följdändringar i annan landskapslagstiftning.
3. Förslagets konsekvenser
3.1 Ekonomiska och administrativa konsekvenser
Förslaget har inga avgörande ekonomiska konsekvenser. De administrativa konsekvenserna av förslaget innebär att ÅMHM:s arbete kommer att förenklas då lagstiftningen blir tydligare och myndigheten får möjlighet att tillämpa de anvisningar som Valvira utarbetar. De innebär även att landskapsregeringen inte behöver ägna resurser åt kontinuerliga lagstiftningsåtgärder utan endast behöver följa upp de ändringar som görs i rikslagstiftningen för att bedöma om behov finns av särreglering för Ålands del.
3.2 Jämställdhetskonsekvenser
Förslaget har inte några konsekvenser för jämställdheten mellan kvinnor och män.
4. Lagstiftningsbehörighet
Landskapet har lagstiftningsbehörighet ifråga om landskapsregeringen och under denna lydande myndigheter och inrättningar, kommunernas förvaltning, allmän ordning och säkerhet med de undantag som nämns i 27 § 27, 34 och 35 punkterna; brand- och räddningsväsendet, byggnads- och planväsendet, grannelagsförhållanden, natur- och miljövård, friluftsliv, vattenrätt, hälso- och sjukvård, med de undantag som föreskrivs i 27 § 24, 29 och 30 punkterna; eldbegängelse, djurskydd och veterinärväsendet med de undantag som föreskrivs i 27 § 31-33 punkterna, beläggande med straff och storleken av straff inom rättsområden som hör till landskapets lagstiftningsbehörighet, utsättande och utdömande av vite samt användning av andra tvångsmedel inom rättsområden som hör till landskapets lagstiftningsbehörighet, enligt 18 § 1, 4, 6, 7, 10, 12, 17, 25 respektive 26 punkterna i självstyrelselagen (1991:71) för Åland.
Riket har lagstiftningsbehörighet ifråga om rättskipning med beaktande av vad som föreskrivs i 25 och 26 §§ i självstyrelselagen, smittsamma sjukdomar hos husdjur, försvarsväsendet och gränsbevakningen med beaktande av vad som föreskrivs i 12 §; försvarstillstånd och beredskap inför undantagsförhållanden, enligt 27 § 23, 31 respektive 34 punkterna i självstyrelselagen.
Enligt 19 § 3 mom. i självstyrelselagen kan i en landskapslag, för vinnande av enhetlighet och överskådlighet, upptas stadganden av rikslagstiftningsnatur som i sak överensstämmer med motsvarande bestämmelser i rikslag. Upptagande av sådana bestämmelser i en landskapslag medför inte ändring i fördelningen av lagstiftningsbehörigheten mellan riket och landskapet.
5. Beredningsarbete
Förslaget har beretts dels genom att tjänster köpts utifrån, dels som tjänstemannauppdrag vid lagberedningen. Förslaget har sänts på remiss till ÅMHM, Ålands kommunförbund k.f. och Mariehamns stad. Överlag har remissinstanserna varit positiva över förslaget. Synpunkter har framförts på detaljer i själva förslaget. Landskapsregeringen har så långt det varit ändamålsenligt beaktat dessa synpunkter.
6. Behov av överenskommelseförordning
Verkställigheten av den nya lagstiftningen innefattar förvaltningsuppgifter som hänför sig till bland annat certifiering av personer som utomstående sakkunniga. För närvarande finns det inte förvaltningsmässiga resurser inom landskapsförvaltningen att handha den typen av uppgifter. Med anledning av detta finns ett behov av att det utfärdas en överenskommelseförordning som innehåller bestämmelser som gör det möjligt för landskapsförvaltningen att samarbeta med riksmyndigheterna då det blir aktuellt med förvaltningsförfaranden av det slag som avses i det här sammanhanget. Landskapsregeringen har därför för avsikt att anhålla hos justitieministeriet om utfärdande av en överenskommelseförordning som närmare reglerar detta samarbete.
Detaljmotivering
1. Landskapslag om tillämpning på Åland av hälsoskyddslagen
1 § Lagens tillämpningsområde Paragrafen anger att hälsoskyddslagen ska tillämpas på Åland samt att alla ändringar av lagen är tillämpliga på Åland då de trätt i kraft i riket.
2 § Förvaltningsuppgifter Tillämpningen av hälsoskyddslagen anpassas till den åländska myndighetsstrukturen så att myndighetsuppgifterna sköts av landskapsregeringen respektive ÅMHM. Om inget annat följer av blankettlagen är uppgifterna fördelade mellan myndigheterna så att de uppgifter som ankommer på kommunerna samt på regionförvaltningsverken ska skötas av ÅMHM. Övriga myndighetsuppgifter ska skötas av landskapsregeringen. Sådana uppgifter är de som sköts av social- och hälsovårdsministeriet, Valvira, Livsmedelsverket, Livsmedelssäkerhetsverket samt Närings-, trafik- och miljöcentralen. Dessa omständigheter framkommer närmare i formuleringarna i 1 och 2 mom.
Ett av huvudargumenten för att tillämpa hälsoskyddslagen är att ÅMHM även ska kunna tillämpa alla de anvisningar som Valvira utfärdar. Tillgången till och möjligheten att tillämpa anvisningarna innebär att myndigheten får ett starkt stöd i utövningen av sina uppgifter vilket gör att resurserna inom myndigheten kan användas effektivare. Landskapsregeringen föreslår därför i 3 mom. en bestämmelse om att anvisningar som Valvira utfärdar och som rör hälsoskydd genom beslut av ÅMHM kan tillämpas på Åland.
3 § Hänvisningar Det är viktigt att blankettlagen samverkar med andra delar av den åländska lagstiftningen i likhet med hur hälsoskyddslagen i riket samverkar med övrig rikslagstiftning. I hälsoskyddslagen finns hänvisningar till bestämmelser i annan rikslagstiftning som har motsvarigheter i den åländska lagstiftningen. Därför måste det i blankettlagen intas undantagsbestämmelser som innebär att hänvisningarna i hälsoskyddslagen i praktiken, genom den generella skrivningen i paragrafen, ersätts med hänvisningar till motsvarande bestämmelser i den åländska lagstiftningen.
Landskapsregeringen anser att det är mest ändamålsenligt att låta paragrafen ha en allmän utformning istället för att i lagtexten explicit ange vilka hänvisningar som är ifråga. Detta eftersom hälsoskyddslagstiftningen eventuellt kan komma att ändras så att det i blankettlagen framdeles hänvisas till en riksbestämmelse, vars innehåll inte längre stämmer överens med det innehåll den hade vid tidpunkten för blankettlagens ikraftträdande. Följaktligen innebär bestämmelsen i 1 mom. för Ålands del att hänvisningen i
1) 3 §, 13 § 3 mom., 50 § 4 mom. 3 punkten och 51 § 1 mom. i hälsoskyddslagen till miljöskyddslagen (FFS 527/2014) ska avse landskapslagen (2008:124) om miljöskydd,
2) 3 § i hälsoskyddslagen till lagen om vattentjänster (FFS 119/2001) avse landskapslagen (1974:23) om avloppsvattenavgift, landskapslagen (1979:29) om allmänna vatten- och avloppsverk, landskapslagen (1983:31) om understöd för vatten- och avloppsprojekt, plan- och bygglagen (2008:102) för landskapet Åland samt vattenförordningen (2010:93) för landskapet Åland,
3) 3 § och 21 § 2 mom. i hälsoskyddslagen till kemikalielagen (FFS 599/2013) avse landskapslagen (1990:32) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om kemikalier,
4) 3 § i hälsoskyddslagen till vattenlagen (FFS 587/2011) avse vattenlagen (1996:61) för landskapet Åland,
5) 3 § i hälsoskyddslagen till avfallslagen (FFS 646/2011) avse landskapslagen (1981:3) om renhållning,
6) 3 § i hälsoskyddslagen till markanvändnings- och bygglagen (FFS 132/1999) avse plan- och bygglagen för landskapet Åland,
7) 3 § i hälsoskyddslagen till lagen angående vissa grannelagsförhållanden (FFS 26/1920) avse landskapslagen (2008:128) om tillämpning i landskapet Åland av lagen angående vissa grannelagsförhållanden,
8) 3 § i hälsoskyddslagen till livsmedelslagen (FFS 23/2006) avse landskapslagen (2007:26) om tillämpning i landskapet Åland av livsmedelslagen,
9) 3 § i hälsoskyddslagen till konsumentsäkerhetslagen (FFS 587/2011) avse landskapslagen (1988:8) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om konsumentsäkerhet,
10) 3 § i hälsoskyddslagen till veterinärvårdslagen (765/2009) avse landskapslagen (2007:115) om Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet,
11) 45 § 3 mom. 56 § 1 mom. och 59 a § 4 mom. i hälsoskyddslagen till förvaltningslagen (FFS 434/2003) avse förvaltningslagen (2008:9) för landskapet Åland,
12) 49 b § 3 mom. i hälsoskyddslagen till personuppgiftslagen (FFS 523/1999) ska avse landskapslagen (2007:88) om behandling av personuppgifter inom landskaps- och kommunalförvaltningen,
13) 49 b § 3 mom. och 59 § i hälsoskyddslagen till lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (FFS 621/1999) avse landskapslagen (1977:72) om allmänna handlingars offentlighet samt
14) 53 § 3 mom. i hälsoskyddslagen till viteslagen (FFS 1113/1990) avse landskapslagen (2008:10) om tillämpning i landskapet Åland av vites-lagen.
Den föreslagna bestämmelsen i 2 mom. utgör ett komplement till bestämmelsen i 1 mom. Den syftar till att säkerställa att hänvisningar till olika riksbestämmelser vilka äger motsvarighet i landskapslagstiftningen, vid en tillämpning av blankettlagen, alltid ska avse motsvarande åländska bestämmelser, oavsett om hänvisningarna uttryckligen förekommer i hälsoskyddslagen eller i någon av de i hälsoskyddslagen angivna riksförfattningarna. [1]
4 § Planer för styrning och tillsyn Enligt 4 a och 6 §§ i hälsoskyddslagen ska Valvira göra upp ett riksomfattande tillsynsprogram för styrningen och samordnandet av tillsynen enligt lagen och kommunerna ska för en regelbunden tillsyn göra upp kommunala tillsynsplaner. Landskapsregeringen föreslår att 4a och 6 §§ inte ska tillämpas på Åland utan att sådana bestämmelser som ingår i rikets planer och som behövs för styrning och tillsyn ska tas in i de verksamhets- och resultatplaner som landskapsregeringen årligen fastställer för ÅMHM. Planerna är idag relativt kortfattade men avsikten är att planerna ska utvecklas i riktning mot de detaljerade dokument som planerna i riket utgör. I 7 § i hälsoskyddslagen finns bestämmelser om hur de kommunala hälsoskyddsmyndigheterna är organiserade samt om behörighetskrav för kommunala tjänsteinnehavare. Eftersom det är ÅMHM som sköter de kommunala myndigheternas uppgifter på Åland föreslås vidare i paragrafen att 7 § i hälsoskyddslagen inte ska vara tillämplig på Åland. I 5 § i hälsoskyddslagen föreskrivs om bedömning och utvärdering av kommunala tillsynsplaner. Med hänsyn till att förvaltningsstrukturen på Åland avviker från den i riket föreslås att 5 §, till den del den handlar om bedömning och utvärdering av kommunala tillsynsplaner, inte ska tillämpas på Åland.
5 § Miljötillstånd och miljögranskning Enligt 13 § 3 mom. i hälsoskyddslagen behöver en anmälan till den kommunala hälsoskyddsmyndigheten (som på Åland motsvaras av ÅMHM) inte göras om miljötillstånd enligt miljöskyddslagen förutsätts för verksamheten. ÅMHM:s organisation och myndighetsutövning är relativt strikt indelad i miljöskydd och hälsoskydd, det vill säga en prövning av lokalers sanitära skick utgör inte en naturlig del av den prövning som sker i ärenden som gäller ansökan om miljötillstånd och miljögranskning. Av den anledningen föreslås att 13 § 3 mom. i hälsoskyddslagen inte ska tillämpas på Åland.
6 § Godkännande av anläggning som levererar hushållsvatten Utgående från myndighetsstrukturen på Åland skulle en tillämpning av 18 § 3 mom. innebära att ÅMHM skulle bli tvungen att höra sig själv med anledning av en ansökan om godkännande av anläggning som levererar hushållsvatten. Ett sådant förfarande är inte ändamålsenligt varför det föreslås att 18 § 3 mom. i hälsoskyddslagen inte ska tillämpas på Åland.
7 § Begravning av döda djur Enligt 24 § i hälsoskyddslagen ska kommunen för begravning och destruktion av döda djur anvisa en sådan plats eller metod att sanitär olägenhet inte uppkommer. Enligt huvuduppdelningen av myndighetsuppgifterna på Åland skulle denna uppgift falla på ÅMHM. Det är dock inte ändamålsenligt att ÅMHM anvisar en sådan plats utan uppgiften föreslås i paragrafen ankomma på landskapsregeringen.
8 § Kompetensintyg och testning Enligt 20 b och 28 a §§ i hälsoskyddslagen krävs i vissa fall ett intyg över anläggningsteknisk och hushållsvattenhygienisk respektive anläggningsteknisk och bassängvattenteknisk kompetens. Intygen utfärdas av Social- och hälsovårdens produkttillsynscentral efter tester. Landskapsregeringen föreslår i 1 mom. att dessa intyg även ska vara giltiga på Åland.
Eftersom ett godkänt test av riksmyndigheten kräver deltagande i utbildning som relativt sällan hålls på svenska föreslås i 2 mom. att även landskapsregeringen vid behov ska kunna fastställa krav för att erhålla kompetens, ordna den utbildning som behövs samt utfärda intyg över sådan kompetens.
I 3 mom. föreslås att landskapsregeringen även har rätt att godkänna sådana testare som avses i 59 a § i hälsoskyddslagen.
9 § Avfalls- och avloppsvattenhantering I 22 och 25 §§ i hälsoskyddslagen regleras frågor som gäller avfall och avloppsvatten. Åland har egen lagstiftning på detta område; landskapslagen om renhållning och vattenlagen för landskapet Åland, och bestämmelserna ifråga i hälsoskyddslagen föreslås därför inte vara tillämpliga på Åland.
10 § Undersökningar och analyser Vid undersökningar enligt 49 och 49 a §§ i hälsoskyddslagen krävs att analysmetoden är godkänd av Valvira samt att laboratoriet är godkänt av Livsmedelssäkerhetsverket. Dessutom måste de provtagare som anlitas kunna påvisa tillförlitligheten hos de undersökningsmetoder som används. Ett laboratorium som utför undersökningar enligt 49 a § ska ha ett skriftligt kvalitetssystem och kunna påvisa tillförlitligheten hos de bestämningar det har gjort. En utomstående sakkunnig ska enligt 49 d § visa sin kompetens genom att med godkänt resultat genomgå den utbildning och det kompetenstest som social- och hälsovårdsministeriet kräver eller genom att skaffa godkännande för motsvarande kompetens som har inhämtats tidigare genom utbildning eller arbetserfarenhet. Dessa omständigheter skulle i praktiken innebära att konsultfirmor och laboratorier i Sverige inte kunde anlitas inom den ordinarie myndighetstillsynen, vilket förekommer i hög grad på Åland. Därför föreslår landskapsregeringen i 10 § ett undantagsförfarande där analysrapporter, avgivna från exempelvis svenska laboratorier eller andra utomstående sakkunniga, som inkommer till myndigheten ändå kan ligga till grund för beslut, förutsatt att vissa specifika krav är uppfyllda.
11 § Avgifter På Åland regleras frågan om hur avgifter ska tas ut i samband med myndighetsutövning i landskapslagen (1993:27) om grunderna för avgifter till landskapet. Dessutom regleras frågan om avgifter för ÅMHM:s prestationer i landskapslagen (2007:115) om Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet. Därför föreslås att dessa lagar ska tillämpas på Åland, avvikande från bestämmelserna om avgifter i hälsoskyddslagen, för prestationer som landskapsregeringen och ÅMHM utför i enlighet med hälsoskyddslagen.
12 § Straff I 54 § i hälsoskyddslagen finns straffbestämmelser. I 1-3 mom. hänvisas till bestämmelser i 44 och 48 kap. om hälsobrott och hälsoskyddsförseelse respektive miljöförstöring, grov miljöförstöring, miljöförseelse och miljöförstöring av oaktsamhet i strafflagen (FFS 39/1889). För dessa brott kan dömas till böter eller fängelse i upp till två år. I 4 mom. finns en allmän straffbestämmelse om förseelse som innefattar framkallande av hälsofara för vilket kan dömas till böter.
För att bestämmelserna i strafflagen ska vara tillämpliga på Åland inom landskapets behörighetsområde krävs en uttrycklig bestämmelse om detta. Det är angeläget att straffbestämmelserna som möjliggör även fängelsestraff ska kunna tillämpas på Åland vid brott mot hälsoskyddslagen och därför föreslås en bestämmelse om detta.
13 § Ändringssökande Landskapsregeringen föreslår i 1 mom. att besvärsbestämmelserna ska följa bestämmelserna i landskapslagen om Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet. Detta innebär att besvär över beslut som fattats av ÅMHM överklagas hos Ålands förvaltningsdomstol.
Bestämmelsen i 2 mom. föreslås införd därför att förfarande med omprövning inte tillämpas på beslut fattade av ÅMHM.
14 § Landskapsförordning I paragrafen föreslås en fullmakt för landskapsregeringen att anta förordningar som utfärdas med stöd av hälsoskyddslagen. Det finns ett stort antal sådana förordningar och avsikten är att de flesta av dessa ska sättas i kraft på Åland för att komplettera de genom blankettlagen tillämpliggjorda bestämmelserna i hälsoskyddslagen.
15 § Ikraftträdande Genom bestämmelsen i 1 mom. bemyndigas landskapsregeringen att i enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen fatta beslut om tidpunkten för blankettlagens ikraftträdande.
Genom bestämmelsen i 2 mom. upphävs landskaplagen (1967:36) om hälsovården. Bestämmelsen är ändamålsenlig ur informationssynpunkt. Det framgår därigenom tydligt att det genom upphävandet av äldre lagstiftning inte uppstår en situation med oönskad dubbelreglering på det rättsområde som den föreslagna blankettlagen hänför sig till.
2. Landskapslag om ändring av 6 och 13 §§ landskapslagen om allmänna vatten- och avloppsverk
6 § Den föreslagna ändringen är av lagteknisk karaktär och innebär att paragrafen, som enbart har karaktären av informationsbestämmelse innehållande en hänvisning till hälsovårdslagen, upphävs eftersom den inte längre behövs.
13 § Den föreslagna ändringen av paragrafen är av lagteknisk karaktär och innebär att den nuvarande hänvisningen till hälsovårdslagen ersätts med en hänvisning till blankettlagen.
I paragrafen används begreppet vattenverk medan det i hälsoskyddslagen talas om anläggning som levererar hushållsvatten. Det är inte ändamålsenligt att i den här paragrafen ersätta begreppet vattenverk med det begrepp som används i hälsoskyddslagen eftersom begreppet vattenverk återkommer i andra paragrafer i landskapslagen om allmänna vatten- och avloppsverk. Ett byte skulle skapa begreppsförvirring. I analogi härmed kan det hävdas att det inte heller är ändamålsenligt att ersätta det i hälsoskyddslagen angivna begreppet anläggning som levererar hushållsvatten med begreppet vattenverk. Tanken är istället att dessa begrepp ska vara synonyma i det här avseendet. Enligt landskapsregeringens bedömning uppstår härvid inte några tillämpningsproblem.
3. Landskapslag om ändring av 3 § plan- och bygglagen för landskapet Åland
3 § Förhållandet till annan lagstiftning Den föreslagna ändringen av paragrafen är av lagteknisk karaktär och innebär att den nuvarande hänvisningen till hälsovårdslagen ersätts med en hänvisning till blankettlagen.
4. Landskapslag om ändring av 5 kap. 10 § och 11 kap. 1 § vattenlagen för landskapet Åland
5 kap. 10 § Kvalitetsnormer Den föreslagna ändringen av paragrafen är av lagteknisk karaktär och innebär att den nuvarande hänvisningen till hälsovårdslagen ersätts med en hänvisning till blankettlagen.
11 kap. 1 § Avledande av avloppsvatten Den föreslagna ändringen är av lagteknisk karaktär och innebär att den i paragrafen tidigare hänvisningen till hälsovårdslagen ersätts med en hänvisning till blankettlagen.
De nuvarande hänvisningarna i paragrafen till stads- och byggnadsplaner samt till byggnadslagen för landskapet Åland[2] ersätts med en hänvisning till begreppet detaljplaner respektive en hänvisning till plan- och bygglagen (2008:102) för landskapet Åland. Den föreslagna ändringen till den delen innebär att paragrafen härmed uppdateras i förhållande till gällande regelverk på plan- och bygglagstiftningens område.
Lagtext
Landskapsregeringen föreslår att följande lagar antas.
1.
L A N D S K A P S L A G
om tillämpning på Åland av hälsoskyddslagen
I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:
1 §
Lagens tillämpningsområde
Med de avvikelser som följer av denna lag ska hälsoskyddslagen (FFS 763/1994) tillämpas på Åland.
Ändras något i hälsoskyddslagen som hör till landskapets behörighet ska ändringarna gälla på Åland från tidpunkten för deras ikraftträdande i riket.
2 §
Förvaltningsuppgifter
Inom landskapets förvaltningsbehörighet sköter landskapsregeringen och Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet (ÅMHM) uppgifterna i hälsoskyddslagen om inte uppgiften med stöd av 32 § i självstyrelselagen (1991:71) för Åland genom överenskommelseförordning överförts på en riksmyndighet.
Om inget annat följer av denna lag ska på Åland Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet (ÅMHM) handha de förvaltningsuppgifter som i riket, i enlighet med hälsoskyddslagen, handhas av kommunerna och regionsförvaltningsverken. Övriga förvaltningsuppgifter handhas av landskapsregeringen.
För verkställigheten av denna lag kan anvisningar som Tillstånds- och tillsynsverket för Social- och hälsovården (Valvira) utfärdar och som rör hälsoskydd genom beslut av ÅMHM tillämpas på Åland.
3 §
Hänvisningar
Hänvisas i hälsoskyddslagen till bestämmelser i rikslagstiftningen som hänför sig till ett rättsområde inom landskapets behörighet och som har motsvarighet i landskapslagstiftningen, ska hänvisningarna avse motsvarande bestämmelser i landskapslagstiftningen.
Hänvisas i någon av de i hälsoskyddslagen angivna riksförfattningarna till andra bestämmelser i rikslagstiftningen som hänför sig till ett rättsområde inom landskapets behörighet och som har motsvarighet i landskapslagstiftningen, ska hänvisningarna avse motsvarande bestämmelser i landskapslagstiftningen.
4 §
Planer för styrning och tillsyn
Bestämmelserna rörande planer för styrning och tillsyn i 4 a, 6 och 7 §§ i hälsoskyddslagen ska inte tillämpas på Åland. Bestämmelsen i 5 § i hälsoskyddslagen, till den del den anger att regionförvaltningsverket bedömer och utvärderar de kommunala tillsynsplanerna för hälsoskyddet, ska inte tillämpas på Åland. För styrningen och samordningen av den tillsyn som regleras i hälsoskyddslagen samt för en regelbunden tillsyn som är av hög kvalitet samt förebygger sanitära olägenheter ska bestämmelser om detta finnas i de verksamhets- och resultatplaner för ÅMHM som avses i 2 § i landskapslagen (2007:115) om Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet.
5 §
Miljötillstånd och miljögranskning
Bestämmelsen i 13 § 3 mom. i hälsoskyddslagen ska inte tillämpas på Åland.
6 §
Godkännande av anläggning som levererar hushållsvatten
Bestämmelsen i 18 § 3 mom. i hälsoskyddslagen ska inte tillämpas på Åland.
7 §
Begravning av döda djur
Sådan plats för begravning av döda djur som avses i 24 § i hälsoskyddslagen ska på Åland anvisas av landskapsregeringen.
8 §
Kompetensintyg och testning
Intyg över anläggningsteknisk och hushållsvattenhygienisk kompetens som avses i 20 b § i hälsoskyddslagen samt intyg över anläggningsteknisk och bassängvattenteknisk kompetens som avses i 28 a § i hälsoskyddslagen är giltiga på Åland.
Landskapsregeringen har rätt att besluta om de krav som ska uppfyllas för att erhålla sådan kompetens som avses i 1 mom. samt utfärda intyg över erhållen kompetens.
Landskapsregeringen har rätt att godkänna sådana testare som avses i 59 a § i hälsoskyddslagen.
9 §
Avfalls- och avloppsvattenhantering
Bestämmelserna i 22 § i hälsoskyddslagen om allmänna krav på avfalls- och avloppshantering ska inte tillämpas på Åland. Bestämmelserna om avfallshanteringen vid stora offentliga tillställningar och allmänna anvisningar om avfall i 25 § i hälsoskyddslagen ska inte tillämpas på Åland.
10 §
Undersökningar och analyser
Utöver det som bestäms i 11 kap. i hälsoskyddslagen kan resultat från undersökningar som vidtagits utan krav från ÅMHM ligga till grund för myndighetsbeslut under förutsättning att undersökningen utförts på ett korrekt sätt samt att tillförlitligheten hos den analysmetod som använts är vetenskapligt påvisad. Om ett laboratorium anlitats ska det vara godkänt av en ackrediteringsmyndighet för den analysmetod som används.
11 §
Avgifter
Med avvikelse från vad som bestäms i 50 § i hälsoskyddslagen regleras avgifter för de prestationer som landskapsregeringen och ÅMHM utför enligt denna lag i landskapslagen (1993:27) om grunderna för avgifter till landskapet och landskapslagen om Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet.
12 §
Straff
Den som bryter mot bestämmelserna i denna lag straffas med böter om inte strängare straff för gärningen bestäms någon annanstans i lag.
Inom landskapets behörighet ska utöver straffbestämmelsen i 1 mom. och bestämmelserna i 54 § i hälsoskyddslagen även bestämmelserna om straff för hälsobrott och hälsoskyddsförseelse i 44 kap. 1 och 2 §§ i strafflagen (FFS 39/1889) samt bestämmelserna om miljöförstöring, grov miljöförstöring, miljöförseelse och miljöförstöring av oaktsamhet i 48 kap. 1 -4 §§ i strafflagen tillämpas på Åland.
Inom landskapets behörighet ska ändringar om straff för brott som avses i 2 mom. tillämpas från den dag de träder i kraft i riket.
13 §
Ändringssökande
I ett av ÅMHM fattat beslut i ett ärende som avses i denna lag får ändring sökas i enlighet med vad som sägs i 19 § i landskapslagen om Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet.
Bestämmelserna om omprövning av beslut i 56 § 1 mom. tillämpas inte på Åland.
14 §
Landskapsförordning
Landskapsregeringen kan inom landskapets behörighet genom landskapsförordning besluta att författningar som utfärdats med stöd av hälsoskyddslagen ska tillämpas på Åland oförändrade eller med de ändringar landskapsregeringen bestämmer.
15 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den
Genom denna lag upphävs landskaplagen (1967:36) om hälsovården.
Åtgärder för verkställighet får vidtas innan lagen träder i kraft.
2.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 6 och 13 §§ landskapslagen om allmänna vatten- och avloppsverk
I enlighet med lagtingets beslut
upphävs 6 § 3 mom. landskapslagen (1979:29) om allmänna vatten- och avloppsverk samt
ändras 13 § 1 mom. sådant det lyder i landskapslagen 2005/55 som följer:
13 §
Priset på hushållsvatten som distribueras från vattenverk mot betalning i enlighet med landskapslagen ( : ) om tillämpning på Åland av hälso-skyddslagen ska bestämmas så att det täcker kostnaderna för vattentjänsten. Avgifter ska bestämmas förförbrukningskategorierna industri, jordbruk och hushåll. Vid beräkningen beaktas miljö- och resurskostnader. Landskapsregeringen kan i landskapsförordning inta särskilda bestämmelser om ekonomisk analys av verksamheters vattenanvändning.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag träder i kraft den
3.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 3 § plan- och bygglagen för landskapet Åland
I enlighet med lagtingets beslut ändras 3 § plan- och bygglagen (2008:102) för landskapet Åland som följer:
3 §
Förhållandet till annan lagstiftning
Vid planläggning och i bygglovs- och andra tillståndsärenden ska bestämmelserna i landskapslagen (1998:82) om naturvård, landskapslagen (1998:83) om skogsvård, landskapslagen (2006:82) om miljökonsekvensbedömning, landskapslagen (2008:124) om miljöskydd, landskapslagen (1988:56) om skydd av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse, landskapslagen (1965:9) om fornminnen, landskapslagen (2007:19) om skydd av det maritima kulturarvet, landskapslagen ( : ) om tillämpning på Åland av hälsoskyddslagen samt vattenlagen (1996:61) för landskapet Åland iakttas.
Denna lag träder i kraft den
4.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 5 kap. 10 § och 11 kap. 1 § vattenlagen för landskapet Åland
I enlighet med lagtingets beslut ändras 5 kap. 10 § 2 mom. och 11 kap. 1 § 2 mom. vattenlagen (1996:61) för landskapet Åland för landskapet Åland som följer:
5 kap.
Bestämmelser om vattenkvalitet
10 §
Kvalitetsnormer
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
För vattenkvaliteten i brunnar tillämpas utöver denna lag landskapslagen ( : ) om tillämpning på Åland av hälsoskyddslagen. Vatten i brunn ska dock uppfylla utfärdade kvalitetsnormer för grundvatten om inte annat särskilt stadgats. Om vid provtagning i brunn vattnet har sämre kvalitet än kvalitetsnormer föreskriver, ska grundvattnet i området anses vara motsvarande dåligt om inte annat förhållande påvisas genom särskild provtagning eller på annat betryggande sätt.
11 kap.
Avlopp
1 §
Avledande av avloppsvatten
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Beträffande behandling av avloppsvatten från hälso- och miljösynpunkt finns särskilda bestämmelser i landskapslagen om tillämpning på Åland av hälsoskyddslagen. Likaså finns särskilda bestämmelser om avledande av avloppsvatten inom område med detaljplan i plan och bygglagen (2008:102) för landskapet Åland samt beträffande avloppsregleringen i samhällen, i landskapslagen (1979:29) om allmänna vatten- och avloppsverk. Dessutom finns bestämmelser om bekostande av avloppsanläggningar i landskapslagen (1974:23) om avloppsvattenavgift och i landskapslagen (1983:31) om understöd för vatten- och avloppsprojekt.
Denna lag träder i kraft den
| Mariehamn den 17 mars 2016 | |
|
L a n t r å d |
Katrin Sjögren |
|
Föredragande minister |
Wille Valve |
Bilaga – rikets hälsoskyddslag
Hälsoskyddslag
(FFS 763/1994)
1 kap.
Allmänna stadganden
Lagens syfte
Syftet med denna lag är att upprätthålla och främja befolkningens och individens hälsa samt att förebygga, minska och undanröja sådana i livsmiljön förekommande faktorer som kan orsaka sanitär olägenhet (hälsoskydd).
Med sanitär olägenhet avses i denna lag en sjukdom som kan konstateras hos människan, en annan hälsostörning eller förekomsten av en sådan faktor eller omständighet, som kan minska sundheten i befolkningens eller individens livsmiljö.
Allmänna principer
En verksamhet som påverkar livsmiljön skall planeras och ordnas så att befolkningens och individens hälsa upprätthålls och främjas.
Verksamhet som påverkar livsmiljön skall utövas så att uppkomsten av sanitära olägenheter så långt som möjligt förhindras.
3 § (27.6.2014/553)
Förhållande till vissa författningar
Bestämmelser om hälsoskyddet finns dessutom i miljöskyddslagen (527/2014), lagen om vattentjänster (119/2001), kemikalielagen (599/2013), strålskyddslagen (592/1991), lagen om hälsovården inom försvarsmakten (322/1987), arbetarskyddslagen (738/2002), vattenlagen (587/2011), avfallslagen (646/2011), markanvändnings- och bygglagen (132/1999), lagen om friluftsliv (606/1973), lagen angående vissa granne-lagsförhållanden (26/1920), livsmedelslagen (23/2006), konsumentsäkerhetslagen (920/2011) och veterinärvårdslagen (765/2009).
2 kap.
Myndigheterna och deras uppgifter
Ledning och styrning av tillsynen
Den högsta ledningen och styrningen av den allmänna planeringen av och tillsynen över hälsoskyddet utövas av social- och hälsovårdsministeriet.
Social- och hälsovårdens produkttillsynscentral styr verkställigheten av och tillsynen över denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den.
3 mom. har upphävts genom L 13.1.2006/24. (13.1.2006/24)
4 a § (21.4.2006/285)
Riksomfattande tillsynsprogram
För styrningen och samordnandet av den tillsyn som regleras i denna lag skall Social- och hälsovårdens produkttillsynscentral utarbeta ett riksprogram för hälsoskyddstillsynen (tillsynsprogram). Tillsynsprogrammet skall åtminstone innehålla följande:
1) allmän definition av innehållet i kontrollerna,
2) grunderna för riskvärderingen av de olika tillsynsobjekten och för hur kontrollfrekvensen för objekten bestäms,
3) bedömning av behovet av provtagning jämte anvisningar,
4) metoder för utvärdering av de tillsynsplaner som avses i 6 § 2 mom., samt
5) metoderna för utvärdering av tillsynsprogrammet.
Tillsynsprogrammet skall ses över vid behov, dock minst vart tredje år. Tillsynsprogrammet enligt denna lag utgör en del av det riksomfattande programmet för tillsyn över miljö- och hälsoskyddet, i vilket ingår också de andra riksomfattande tillsynsprogram som regleras i annan lagstiftning om miljö- och hälsoskydd.
Närmare bestämmelser om utarbetandet av det riksomfattande tillsynsprogrammet och om dess innehåll utfärdas genom förordning av statsrådet.
Regionalt hälsoskydd
Regionförvaltningsverket styr och övervakar hälsoskyddet inom sitt verksamhetsområde samt bedömer och utvärderar de kommunala tillsynsplanerna för hälsoskyddet.
6 § (21.4.2006/285)
Kommunens uppgifter inom hälsoskyddet
Kommunen skall inom sitt område, så som föreskrivs nedan, främja och övervaka hälsoskyddet så att en hälsosam livsmiljö tryggas för invånarna. Kommunen skall informera om hälsoskyddet samt ordna handledning och rådgivning om hälsoskydd.
Kommunen skall för regelbunden tillsyn utarbeta och godkänna en tillsynsplan för hälsoskyddet (kommunal tillsynsplan) så att tillsynen är av hög kvalitet och regelbunden samt förebygger sanitära olägenheter. Tillsynsplanen skall åtminstone innehålla följande:
1) definition av innehållet i kontrollerna,
2) kontrollfrekvensen för tillsynsobjekten,
3) provtagning och provundersökning som sker genom kommunens försorg,
4) utvärdering av tillsynsplanen, samt
5) godkända laboratorier som tillsynen stödjer sig mot.
Den kommunala tillsynsplanen skall beakta det tillsynsprogram som avses i 4 a §. Tillsynsplanen skall ses över vid behov, dock minst vart tredje år.
Närmare bestämmelser om innehållet i tillsynsplanerna, de kontroller som ingår i tillsynsplanerna, kontrollfrekvensen för tillsynsobjekten, provtagning och utvärderingen av tillsynsplanerna utfärdas genom förordning av statsrådet.
Kommunen ska inom sitt område också sörja för tillsynen över att de förordningar utfärdade av Europeiska gemenskapen som hänför sig till tillämpningsområdet för denna lag iakttas samt för beviljandet av de intyg som avses i artiklarna 20 och 39 i Världshälsoorganisationens internationella hälsoreglemente (2005) (FördrS 51/2007) i enlighet med bilaga 3 till reglementet. (13.3.2009/129)
Kommunal hälsoskyddsmyndighet
De uppgifter som hör till det kommunala hälsoskyddet sköts av en nämnd eller av något annat kollegialt organ som utses av kommunen (kommunal hälsoskyddsmyndighet). Fullmäktige kan ge den kommunala hälsoskyddsmyndigheten rätt att överföra behörighet på en underlydande tjänsteinnehavare eller sektion. Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten har dock inte rätt att överföra sin behörighet i fråga om godkännandet av den tillsynsplan som avses i 6 § på en underlydande tjänsteinnehavare. (21.4.2006/285)
En kommun kan med en annan kommun eller en samkommun komma överens om att en uppgift som i denna lag föreskrivs för kommunen eller dess myndighet och där behörighet kan överföras på en tjänsteinnehavare, anförtros en annan kommuns eller samkommuns tjänsteinnehavare som sköter den under tjänsteansvar. En samkommun kan ingå ett avtal som avses ovan med en annan samkommun, om medlemskommunerna i samkommunen har gett sitt samtycke. (27.7.2001/691)
Kommunala tjänsteinnehavare som handhar tillsynsuppgifter inom hälsoskyddet skall ha lämplig högskoleexamen, yrkeshögskoleexamen eller teknisk examen på institutnivå. Den som skötte motsvarande tillsynsuppgifter enligt hälsovårdslagen (469/1965) när hälsoskyddslagen trädde i kraft uppfyller också behörighetsvillkoren för tjänsteinnehavare som handhar tillsynsuppgifter inom hälsoskyddet. Närmare bestämmelser om behörighetsvillkoren för tjänsteinnehavare som handhar hälsoskyddsuppgifter utfärdas genom förordning av statsrådet. (20.12.2002/1223)
7 a § (13.3.2009/129)
Försvarsmaktens uppgifter inom hälsoskyddet
Försvarsmakten ska sörja för den kommunala hälsoskyddsmyndighetens uppgifter enligt denna lag vid försvarsmaktens militära övningar, i objekt som ska hållas hemliga med tanke på landets försvar och vid krishantering utomlands.
Försvarsmakten ska göra upp en tillsynsplan för det hälsoskydd som den svarar för och på planen ska tillämpas vad som i 6 § 2 mom. bestäms om den kommunala tillsynsplanen för hälsoskyddet.
En tjänsteinnehavare inom försvarsmakten som handhar tillsynsuppgifter inom hälsoskyddet ska ha lämplig högskoleexamen, yrkeshögskoleexamen eller teknisk examen på institutnivå.
8 § (21.4.2006/285)
Beredskap för exceptionella situationer
Social- och hälsovårdens produkttillsynscentral skall utarbeta en plan för att trygga hushållsvattnets kvalitet vid olyckor och i andra motsvarande exceptionella situationer.
Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten skall i samarbete med övriga myndigheter och inrättningar på förhand se till att den kan vidta de beredskaps- och försiktighetsåtgärder som behövs för att förebygga, klarlägga och undanröja sanitära olägenheter som uppstått i exceptionella situationer.
Närmare bestämmelser om innehållet i och utarbetandet av beredskapsplaner för exceptionella situationer utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.
3 kap. (4.2.2000/89)
3 kap. har upphävts genom L 4.2.2000/89.
4 kap.
Anmälningspliktig verksamhet
13 § (13.1.2006/24)
Anmälningsskyldighet
Verksamhetsidkaren skall senast 30 dygn innan verksamheten inleds göra en skriftlig anmälan till den kommunala hälsoskyddsmyndigheten om följande verksamheter:
1) förläggande av ett arbetsutrymme, vars verksamhet kan ge upphov till sanitär olägenhet eller någon från sanitär synpunkt därmed jämförbar verksamhet, i ett bostadshus eller på ett område där det finns bostadslägenheter,
2) en offentlig nöjes-, samlings- eller inkvarteringslokal anläggs eller tas i bruk,
3) en för allmänt bruk avsedd bastu, simhall, badstrand eller siminrättning eller badanläggning anläggs eller tas i bruk,
4) förläggande eller ibruktagande av en för hållande av djur avsedd byggnad eller inhägnad på ett detaljplaneområde, samt
5) anläggande eller ibruktagande av en sådan annan lokal eller inrättning, för vars hygieniska förhållanden med beaktande av besökarantalet eller verksamhetens karaktär måste uppställas särskilda krav; närmare bestämmelser om ovan avsedda lokaler och andra inrättningar utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.
En motsvarande anmälan skall göras också när en i 1 mom. avsedd verksamhet ändras väsentligt. När verksamhetsidkaren byts skall den kommunala hälsoskyddsmyndigheten underrättas.
En sådan anmälan som avses i 1 mom. 1 punkten behöver inte göras, om miljötillstånd enligt miljöskyddslagen förutsätts för verksamheten.
Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten kan bestämma att anmälan enligt 1 mom. 4 punkten skall göras också på områden där anmälan anses behövlig på grund av existerande bosättning.
Närmare bestämmelser om anmälan och de utredningar som skall fogas till den utfärdas genom förordning av statsrådet.
14 § (13.1.2006/24)
14 § har upphävts genom L 13.1.2006/24.
Behandling av anmälan och föreskrifter som meddelas den anmälningsskyldige
Hälsoskyddsmyndigheten granskar anmälan och fattar beslut med anledning av den. Hälsoskyddsmyndigheten kan i sitt beslut, efter att ha hört verksamhetsidkaren, meddela föreskrifter som behövs för att sanitära olägenheter skall kunna förebyggas eller, om en sanitär olägenhet inte kan hindras på något annat sätt, förbjuda verksamheten på platsen i fråga. (21.4.2005/253)
Det är nödvändigt att tillkännage att en anmälan är anhängig och att höra parterna, om den anmälda verksamheten kan orsaka betydande sanitär olägenhet.
Inkomna anmälningar om inkvarteringslokaler samt eventuella inspektionsbesök i sådana lokaler skall meddelas polisinrättningen i det härad inom vars verksamhetsområde lokalen är belägen och räddningsmyndigheten i området. Polis- och räddningsmyndigheterna har rätt att närvara när en inspektion utförs. (28.4.2006/309)
Närmare bestämmelser om beslutet och dess innehåll utfärdas genom förordning av statsrådet. (20.12.2002/1223)
5 kap.
Hushållsvatten
Definitioner
Med hushållsvatten avses med undantag av naturligt mineralvatten och vatten som används som läkemedel
1) allt vatten som är avsett för dryck, för matlagning eller för andra hushållsändamål, oavsett om vattnet tillhandahålls genom ett distributionsnät, från tankbil eller tankbåt, i flaskor eller i behållare, och
2) allt vatten som i ett företag inom livsmedelsbranschen används för tillverkning, bearbetning, konservering eller saluföring av livsmedel.
(19.5.2000/441)
Som hushållsvatten betraktas dock inte vatten som används uteslutande för tvättning, bykning eller städning, för sanitetsändamål eller för andra motsvarande ändamål. (19.5.2000/441)
Med vattentäkt avses i denna lag en konstruktion eller anordning som används för tagande av grund- eller ytvatten att nyttjas som hushållsvatten.
Med anläggning som levererar hushållsvatten avses anläggningar som för användning som hushållsvatten levererar vattenledningsvatten eller vatten som säljs i flaskor eller i behållare. (19.5.2000/441)
Allmänna krav och undantag från dem (19.5.2000/441)
Vatten som är avsett att nyttjas som hushållsvatten skall vara oskadligt för hälsan och också i övrigt lämpligt för det avsedda ändamålet.
Vattentäkt och anläggning som levererar hushållsvatten skall planeras, förläggas, byggas och skötas så att hushållsvattnet uppfyller de krav som anges i 1 mom. Om skyddsområden för vattentäkt bestäms särskilt. (19.5.2000/441)
Regionförvaltningsverket kan på ansökan bevilja ett tidsbegränsat undantag i fråga om uppfyllandet av de kvalitetskrav som reglerats med stöd av 21 §. Undantag kan beviljas, om distributionen av hushållsvatten inte kan ombesörjas på något annat skäligt sätt på området i fråga och om undantaget inte medför fara för människors hälsa. (22.12.2009/1551)
18 § (13.1.2006/24)
Godkännande av anläggning som levererar hushållsvatten
Anläggningar som levererar hushållsvatten skall senast tre månader innan verksamheten inleds hos den kommunala hälsoskyddsmyndigheten ansöka om godkännande av verksamheten. Hushållsvatten får inte levereras innan anläggningen har godkänts.
Ansökan om godkännande av verksamheten skall också göras då vattentäkten eller vattenbehandlingen i väsentlig grad utvidgas eller byggs om eller då det med tanke på kvaliteten på det hushållsvatten som skall levereras sker väsentliga förändringar i vattenkvaliteten eller vattendistributionen. En ansökan som gäller verksamhetsförändringar skall göras senast 30 dygn innan verksamheten i väsentlig grad ändras. Verksamheten får inte ändras innan ansökan har godkänts
Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten ska ge den behöriga närings-, trafik- och miljöcentralen tillfälle att yttra sig med anledning av en ansökan. (22.12.2009/1551)
Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten kan i sitt beslut om godkännande meddela föreskrifter som avses i 20 § 2 och 3 mom.
19 § (9.2.2001/120)
19 § har upphävts genom L 9.2.2001/120.
Övervakning av hushållsvattnets kvalitet samt föreskrifter om användningen av hushållsvatten (13.1.2006/24)
Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten skall regelbundet övervaka kvaliteten på vatten som distributeras av anläggningar som levererar hushållsvatten samt kvaliteten på hushållsvatten avsett för försäljning från tankbil eller tankbåt, i flaskor eller i behållare. (19.5.2000/441)
Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten kan vid behov förplikta verksamhetsidkaren att kontrollera vattenkvaliteten.
Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten kan bestämma att hushållsvatten skall desinficeras eller behandlas på något annat sätt, om detta skall anses nödvändigt med hänsyn till vattnets kvalitet, eller för förebyggande av sanitär olägenhet meddela föreskrifter om vattnets användning.
4 mom. har upphävts genom L 13.1.2006/24. (13.1.2006/24)
20 a § (13.1.2006/24)
Förebyggande av sjukdomar som sprids med hushållsvatten.
Om en anläggning som levererar hushållsvatten har fått veta att det hushållsvatten som anläggningen levererat har orsakat en epidemi eller om den misstänker att det hushållsvatten den levererar kan orsaka en epidemi, skall anläggningen omedelbart informera den kommunala hälsoskyddsmyndigheten om detta och vidta åtgärder för att förbättra kvaliteten på hushållsvattnet.
Efter att ha fått vetskap om en epidemi som hushållsvattnet förorsakat eller om en misstanke om epidemi ska den kommunala hälso-skyddsmyndigheten utan dröjsmål göra en utredning i fallet och vidta åtgärder för att förhindra att sjukdomen sprids samt vidare informera Institutet för hälsa och välfärd och det behöriga regionförvaltningsverket om detta. (22.12.2009/1551)
Närmare bestämmelser om utredning av och anmälan om epidemier förorsakade av hushållsvatten utfärdas genom förordning av statsrådet. (28.10.2011/1103)
20 b § (21.4.2006/285)
Hushållsvattenhygienisk kompetens
Verksamhetsidkaren skall på egen bekostnad sörja för att den som utför åtgärder som påverkar hushållsvattnets kvalitet i en anläggning som skall vara godkänd enligt denna lag och som levererar hushållsvatten för mer än 50 personers behov eller mer än 10 kubikmeter hushållsvatten per dag har ett av Social- och hälsovårdens produkttillsynscentral utfärdat intyg över anläggningsteknisk och hushållsvattenhygienisk kompetens. Intyget utfärdas till personer som med godkänt resultat genomgått ett test som bedömer den anläggningstekniska och hushållsvattenhygieniska kompetensen. Intyget gäller i fem år.
Närmare bestämmelser om testintyg samt om anläggningsteknisk och hushållsvattenhygienisk kompetens utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.
21 § (9.8.2013/602)
Författningar och rättsakter som gäller hushållsvatten
Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet utfärdas det närmare bestämmelser om förfarandet vid ansökan om och beviljande av sådana undantag som avses i 17 § 3 mom.
Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet utfärdas det närmare bestämmelser om kvalitetskraven på hushållsvatten, om desinficering, om kemikalier som används vid behandlingen, om de hälsorelaterade egenskaperna hos materialen i lednings- och behandlingsanordningar samt om andra omständigheter som påverkar vattenkvaliteten och likaså om regelbunden övervakning av hushållsvatten och om de undersökningar som behövs. Bestämmelser om godkännande av desinfektionsmedel för hushållsvatten finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012 om tillhandahållande på marknaden och användning av biocidprodukter och i kemikalielagen.
Närmare bestämmelser om kvalitetskrav på och kontrollundersökningar av hushållsvatten i små enheter får utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.
6 kap.
Avfall och avloppsvatten
Allmänna krav
Avfall skall förvaras, samlas in, transporteras, behandlas och deponeras samt avloppsvatten ledas och renas så att sanitär olägenhet inte uppkommer.
Avlopp samt därtill anslutna renings- och andra anordningar skall planeras, förläggas, byggas och underhållas så att sanitär olägenhet inte uppkommer.
23 § (9.2.2001/120)
23 § har upphävts genom L 9.2.2001/120.
Döda djur
Kommunen skall för begravning och destruktion av döda djur anvisa en sådan plats eller metod att sanitär olägenhet inte uppkommer. För förebyggande av djursjukdomar skall vid begravande och destruktion av döda djur iakttas lagen om djursjukdomar (55/80).
L om djursjukdomar har upphävts genom L 441/2013 och L 521/2015
25 § (13.1.2006/24)
Avfallshanteringen vid stora offentliga tillställningar och allmänna anvisningar om avfall
Vid stora offentliga tillställningar skall avfallshanteringen och de hygieniska förhållandena ordnas så att de inte orsakar hälsofara. Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet utfärdas närmare bestämmelser om avfallshantering och hygieniska arrangemang vid stora offentliga tillställningar.
Social- och hälsovårdens produkttillsynscentral kan i syfte att förebygga sanitära olägenheter meddela anvisningar om hantering av avfall, desinficering av avloppsvatten, hantering av döda vilda djur samt om hygieniska krav på byggande av klosett. Social- och hälsovårdens produkttillsynscentral skall innan anvisningar meddelas höra andra myndigheter eller instanser vilkas verksamhet eller intresse saken särskilt gäller.
7 kap.
Sanitära krav på bostäder och andra vistelseutrymmen samt på allmänna områden
Sanitära krav på bostäder och andra vistelseutrymmen
Bostäder och andra utrymmen inomhus skall beträffande luftens renhet, temperatur, fuktighet, buller, luftväxling, ljus, strålning och övriga motsvarande förhållanden vara sådana att de som befinner sig i bostaden eller utrymmet inte förorsakas sanitär olägenhet.
I bostäder och andra vistelseutrymmen får inte finnas djur eller mikrober i en mängd som medför sanitär olägenhet.
27 § (19.12.2014/1237)
Sanitär olägenhet i bostad och annat vistelseutrymme
Om det i en bostad eller något annat vistelseutrymme förekommer buller, vibrationer, lukt, ljus, mikrober, damm, rök, för mycket värme eller kyla, fukt, strålning eller annat därmed jämförbart i den omfattning att detta kan medföra sanitär olägenhet för den som vistas i bostaden eller utrymmet, ska åtgärder för att utreda, avhjälpa eller begränsa olägenheten och de faktorer som föranlett den vidtas utan dröjsmål.
Om olägenheten orsakas av konstruktionerna eller isoleringen i den byggnad där bostadslägenheten eller vistelseutrymmet finns eller av grundläggande system som byggnadens ägare är ansvarig för, ska byggnadens ägare svara för att olägenheten avhjälps, om inte något annat föreskrivs någon annanstans i lag. Om den sanitära olägenheten dock beror på sådan användning av bostaden eller vistelseutrymmet som inte är sedvanligt bruk, svarar bostadens eller vistelseutrymmets innehavare för avhjälpandet av den sanitära olägenheten. Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten kan förelägga den som är ansvarig för olägenheten att utan dröjsmål vidta de åtgärder som behövs för att utreda, avhjälpa eller begränsa den sanitära olägenheten och de faktorer som har föranlett den.
Om den sanitära olägenheten är uppenbar och det finns anledning av misstänka att den medför omedelbar fara, olägenheten inte går att rätta till eller om hälsoskyddsmyndighetens föreläggande att olägenheten ska avhjälpas inte har iakttagits och inga andra åtgärder i enlighet med denna lag anses tillräckliga, kan hälsoskyddsmyndigheten förbjuda eller begränsa användningen av bostaden eller vistelseutrymmet.
De förelägganden som avses i denna paragraf ska basera sig på en inspektion utförd av hälsoskyddsmyndigheten och på tillräckliga och tillförlitliga mätningar, prover, undersökningar, utredningar eller observationer. För utredning av en sanitär olägenhet kan det dessutom meddelas ett föreläggande om att en konstruktions skick ska undersökas.
Allmänna områden, byggnader och inrättningar
En campingplats och ett annat motsvarande för inkvartering reserverat område samt en för allmänt bruk avsedd siminrättning, simhall, badstrand, badanläggning, bastu eller annat motsvarande område eller motsvarande anläggning skall planeras, utrustas, underhållas och skötas så att de som vistas där inte utsätts för sanitär olägenhet.
28 a § (21.4.2006/285)
Bassängvattenhygienisk kompetens
Verksamhetsidkaren skall på egen bekostnad sörja för att den som utför åtgärder som påverkar bassängvattnets kvalitet i en simhall, badanläggning eller motsvarande anläggning som avses i denna lag har ett av Social- och hälsovårdens produkttillsynscentral utfärdat intyg över anläggningsteknisk och bassängvattenhygienisk kompetens. Intyget utfärdas till personer som med godkänt resultat genomgått ett test som bedömer den anläggningstekniska och bassängvattenhygieniska kompetensen. Intyget gäller i fem år.
Närmare bestämmelser om testintyg samt om anläggningsteknisk och bassängvattenhygienisk kompetens utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.
Regelbunden övervakning av badvatten
Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten skall regelbundet övervaka en allmän siminrättnings, simhalls, badstrands, badanläggnings och en allmän rekreations-, rehabiliterings- och massagebassängs vattenkvalitet.
Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten kan förbjuda nyttjande av en allmän bassäng eller badstrand för sitt ändamål, om dess vatten inte uppfyller de hygieniska kvalitetskrav som ställs med stöd av 32 §.
Toaletter
I en bostad och annat vistelseutrymme eller i deras omedelbara närhet skall finnas en ändamålsenlig toalett och vid behov flera toaletter.
En toalett skall placeras, byggas och hållas i skick så att toaletten inte medför sanitär olägenhet för besökare eller för sådana som vistas i omgivningen.
På sådant allmänt område där människor uppehåller sig tillfälligt eller varaktigt skall finnas ett tillräckligt antal ändamålsenligt utrustade och skötta toaletter.
Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten kan vid behov föreskriva att en toalett skall byggas på ett allmänt område.
Mikrober och skadedjur
Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten kan ålägga den som äger eller innehar en fastighet eller ett allmänt område att vid behov vidta åtgärder för att från fastigheten eller det allmänna området utrota sådana mikrober och skadedjur som orsakar sanitär olägenhet.
Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten kan i kommunen föreskriva om behövliga åtgärder för utrotning av skadedjur, om dessa kan anses sprida sjukdomar eller annars orsaka sanitär olägenhet.
32 § (20.12.2002/1223)
Närmare bestämmelser om bostäder, allmänna områden och inrättningar
Social- och hälsovårdsministeriet kan på sanitära grunder genom förordning utfärda närmare bestämmelser om fysikaliska, kemiska och biologiska faktorer i en bostad och annat vistelseutrymme.
Social- och hälsovårdsministeriet kan genom förordning utfärda närmare bestämmelser om
1) de sanitära bedömningsgrunderna för områden och inrättningar som avses i 28 §,
2) de hygieniska kvalitetskraven på, den regelbundna övervakningen av och tillhandahållandet av information om vattnet i en i 29 § avsedd allmän siminrättning, simhall och badanläggning samt av vattnet i en allmän bassäng för rekreation, rehabilitering och massage eller i en annan motsvarande allmän bassäng, samt
3) de hygieniska och övriga kvalitetskraven i fråga om badvattnet vid en allmän badstrand samt om kontrollen och förvaltningen av kvaliteten och tillhandahållandet av information om badvattnets kvalitet.
(28.3.2008/164)
Närmare bestämmelser om utredning av och anmälan om epidemier förorsakade av sådant badvatten som avses i 29 § 1 mom. får utfärdas genom förordning av statsrådet. (28.10.2011/1103)
8 kap. (13.1.2006/24)
8 kap. har upphävts genom L 13.1.2006/24.
9 kap.
Begravningsplatser och begravning
Sanitär olägenhet på grund av begravning
Om ett område som används för begravning konstateras ge upphov till sanitär olägenhet, kan den kommunala hälsoskyddsmyndigheten ålägga områdets ägare eller innehavare att avhjälpa olägenheten eller, om detta inte är möjligt, förbjuda användningen av området för begravningar.
Om sökande av tillstånd för anläggande av begravningsplats eller privat gravplats stadgas särskilt.
43 § (20.12.2002/1223)
Bemyndigande att utfärda förordning
Bestämmelser om områden för begravning, om begravning, om liktransport och om flyttning av redan jordat lik kan utfärdas genom förordning av statsrådet.
10 kap.
Inhämtande av uppgifter, inspektion och övervakning
Rätt att få information
Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten har rätt att för tillsynen över efterlevnaden av denna lag samt de stadganden och bestämmelser som har utfärdats med stöd av den få de upplysningar den behöver av sådan verksamhetsidkare och person som berörs av förpliktelserna i denna lag samt de stadganden och bestämmelser som har utfärdats med stöd av den.
En verksamhetsidkare och en arrangör av en allmän tillställning skall utan dröjsmål underrätta den kommunala hälsoskyddsmyndigheten om sådana olyckor och andra störningar som är av betydelse för hälsoskyddet. Samtidigt skall information lämnas om de åtgärder som har vidtagits genom verksamhetsidkarens eller arrangörens försorg.
45 § (19.12.2014/1237)
Inspektionsrätt
Hälsoskyddsmyndigheten har för fullgörande av de uppgifter som anges i denna lag rätt att utföra inspektioner och låta utföra undersökningar som har samband med dem.
Den som utför en inspektion eller undersökning har rätt att för utförande av sitt uppdrag
1) få tillträde till ett område eller en byggnad där det idkas verksamhet som är av betydelse för hälsoskyddet eller där hälsoskyddsmyndigheten av grundad anledning misstänker att det förekommer eller uppkommer sanitära olägenheter,
2) få behövlig tillgänglig information om byggnader, anordningar, tillverkningsmetoder, verksamhetens art och om resultaten av mätningar och undersökningar som gjorts för att bedöma sanitära omständigheter,
3) utföra behövliga mätningar, ta behövliga fotografier och göra eventuella övriga upptagningar och ta representativa prover för undersökning.
Resultat av sådana mätningar och undersökningar som inverkar väsentligt på ärendet samt fotografier eller andra upptagningar ska fogas till inspektionsberättelsen. Kopior av resultat av mätningar och undersökningar, fotografier eller andra upptagningar eller behövliga och tillräckliga rapporter om dessa ska delges på motsvarande sätt som inspektionsberättelsen. På inspektioner tillämpas i övrigt bestämmelserna i 39 § i förvaltningslagen (434/2003).
46 § (19.12.2014/1237)
Bostadsinspektion
En inspektion eller någon annan tillsynsåtgärd som har samband med den får i utrymmen som används för boende av permanent natur utföras av någon annan orsak än ett initiativ av den som innehar eller äger utrymmet, endast om åtgärden är nödvändig för att utreda om innehavaren, någon annan som vistas i utrymmet eller en granne orsakas sanitär olägenhet.
Inspektion av ett utrymme som används för boende av permanent natur får utföras mot den boendes vilja endast om en myndighet har grundad anledning att misstänka en allvarlig sanitär olägenhet som kräver omedelbara åtgärder. I ett sådant fall kräver inspektionen eller en åtgärd som har samband med den ett skriftligt förordnande som meddelats av den kommunala hälsoskyddsmyndigheten.
Dessutom får en i 1 mom. avsedd inspektion eller annan tillsynsåtgärd utföras för att utreda ett förfarande som är straffbart enligt denna lag, om det finns grundad anledning att misstänka att någon har brutit eller bryter mot lagen och en tillsynsåtgärd i detta syfte är nödvändig.
Utrymmen som används för boende av permanent natur får inte inspekteras av någon annan än en myndighet.
47 § (22.12.2009/1551)
Tillsynsmyndigheternas anmälningsskyldighet och skyldighet att lämna uppgifter
Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten har rätt att av kommunala, statliga och kyrkliga myndigheter få den information som behövs för utvecklandet av och tillsynen över det kommunala hälsoskyddet.
Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten samt regionförvaltningsverket är skyldiga att på begäran utan ersättning tillställa Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården de övriga uppgifter om kontroller, kontrollåtgärder, kontrollpersonal, avgifter samt tillsyn som behövs för styrningen, uppföljningen, rapporteringen och statistiken i fråga om tillsynen enligt denna lag.
Tillsynsmyndigheterna ska lämna de uppgifter som avses i 2 mom. på det sätt som Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården bestämmer.
Närmare bestämmelser om tillsynsmyndigheternas anmälningsskyldighet och skyldighet att lämna uppgifter utfärdas genom förordning av statsrådet.
48 § (22.12.2009/1551)
Handräckning
Polisen och regionförvaltningsverket är skyldiga att vid behov lämna den kommunala hälsoskyddsmyndigheten handräckning vid tillsynen över efterlevnaden av denna lag samt de bestämmelser och föreskrifter som har utfärdats med stöd av den.
11 kap.
Undersökningslaboratorier och avgifter
49 § (19.12.2014/1237)
Anlitande av utomstående sakkunniga vid hälsoskyddstillsynen
En utomstående sakkunnig som utför undersökningar och utredningar av en bostad eller ett annat vistelseutrymme för myndighetstillsynen enligt denna lag ska ha den kompetens som behövs för att utreda de kemiska, fysikaliska och biologiska faktorer som orsakar sanitär olägenhet. Mätningar, undersökningar och utredningar ska utföras och prov tas på ett tillförlitligt sätt och med ändamålsenliga metoder.
Om det för myndighetstillsynen krävs en utomstående sakkunnig för att utföra sådana mätningar, undersökningar och utredningar eller ta sådana prov som den kompetens som avses i 49 d § 1 mom. inte är lämplig eller ändamålsenlig för, ska för uppgiften anlitas en person som i övrigt är kompetent. Om en ovannämnd utomstående sakkunnig som assistent anlitar en person som inte har påvisat sin kompetens på det sätt som anges i 49 d § 1 mom., svarar den utomstående sakkunnige för att undersökningarna och utredningarna har utförts på ett sakkunnigt och kompetent sätt.
På en utomstående sakkunnig tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar när han eller hon utför undersökningar och utredningar enligt denna lag. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen (412/1974).
49 a § (28.10.2011/1103)
Undersökningslaboratorier
De för myndigheterna avsedda undersökningar som förutsätts i denna lag och i bestämmelser som utfärdats med stöd av den ska utföras i ett laboratorium som Livsmedelssäkerhetsverket har godkänt.
Ett laboratorium som utför undersökningar ska ha ett skriftligt kvalitetssystem och kunna påvisa tillförlitligheten hos de bestämningar det har gjort. Laboratoriet ska dessutom ha den sakkunskap och tekniska beredskap som behövs för undersökningarna.
Livsmedelssäkerhetsverket godkänner laboratorier på ansökan. Ett villkor för att ett laboratorium ska godkännas är att det uppfyller de krav som ställs i 2 mom. Innan ett laboratorium godkänns ska Livsmedelssäkerhetsverket be om ett utlåtande av Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården, Institutet för hälsa och välfärd eller Strålsäkerhetscentralen. Närmare bestämmelser om villkoren för godkännande av undersökningslaboratorier utfärdas genom förordning av statsrådet.
Ett godkänt laboratorium ska meddela Livsmedelssäkerhetsverket om det sker betydande ändringar i verksamheten, om verksamheten avbryts och om verksamheten upphör. Ett godkänt laboratorium ska utan dröjsmål underrätta uppdragsgivaren om undersökningsresultat som tyder på en sanitär olägenhet och sända de mikrobstammar som isolerats från provet till Institutet för hälsa och välfärd.
49 b § (13.1.2006/24)
Tillsyn över undersökningslaboratorier
Livsmedelsverket övervakar att de laboratorier som avses i 49 a § följer de föreskrifter som avses i denna lag och i de bestämmelser som utfärdats med stöd av den. Om ett laboratorium inte följer dessa krav kan Livsmedelsverket, efter att ha hört Social- och hälsovårdens produkttillsynscentral, meddela de förelägganden som behövs för att rätta till verksamheten. Om laboratoriet inte rättar till bristerna trots Livsmedelsverkets förelägganden kan Livsmedelsverket återkalla godkännandet av laboratoriet för en viss tid. Livsmedelsverket skall även på framställning av Social- och hälsovårdens produkttillsynscentral meddela förelägganden för att rätta till ett laboratoriums verksamhet eller vid behov avbryta verksamheten för en viss tid.
Livsmedelsverket för med tanke på den tillsyn som avses i 1 mom. ett register över godkända laboratorier. I registret införs namnet på och kontaktuppgifterna för det godkända laboratoriet, de analysmetoder som tillämpas inom bedömningen samt namnet på den person som ansvarar för undersökningarna i laboratoriet.
På inhämtande av personuppgifter och införande av dem i registret samt på användning av registeruppgifterna tillämpas personuppgiftslagen (523/1999) och lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999).
49 c § (19.12.2014/1237)
Krav på personcertifierare
Social- och hälsovårdsministeriet ska för viss tid eller tills vidare utse en aktör som certifierar personer som utomstående sakkunniga efter det att de har påvisat sin kompetens på det sätt som föreskrivs i 49 d § 1 mom.
Aktören ska ha
1) tillräcklig och sakkunnig personal för att genomföra certifieringen,
2) andra förutsättningar för att i praktiken kunna ordna certifieringsverksamhet,
3) en i fråga om verksamhet och ekonomi oberoende ställning i förhållande till dem som ska certifieras.
Ansökan om att bli utsedd till personcertifierare görs hos social- och hälsovårdsministeriet. Ansökan ska innehålla en utredning över att de krav som anges i 2 mom. är uppfyllda. I beslutet om att utse en aktör till personcertifierare fastställer social- och hälsovårdsministeriet arrangemangen i anslutning till certifieringen och ställer vid behov närmare villkor för verksamheten.
Det beslut som avses i 1 mom. kan återkallas, om förutsättningarna för godkännande upphör eller om det upptäcks väsentliga brister i certifieringen och aktören inte inom utsatt tid har rättat till sin verksamhet trots uppmaning från social- och hälsovårdsministeriet. Social- och hälsovårdsministeriet ska utöva tillsyn över i 1 mom. avsedda personcertifierares verksamhet.
Bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar tillämpas på dem som utför personcertifiering enligt denna lag. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen.
49 d § (19.12.2014/1237)
Certifiering av en person som utomstående sakkunnig
En person som avses i 49 § 1 mom. ska visa sin kompetens genom att med godkänt resultat genomgå den utbildning och det kompetenstest som social- och hälsovårdsministeriet kräver eller genom att skaffa godkännande för motsvarande kompetens som har inhämtats tidigare genom utbildning eller arbetserfarenhet. Närmare bestämmelser om innehållet i och omfattningen av den utbildning som ska genomgås för att visa kompetensen samt om den arbetserfarenhet eller den övriga kompetens som krävs utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.
En aktör som avses i 49 c § ska bedöma en persons kompetens för att vara utomstående sakkunnig samt registrera godkänd kompetens i sitt offentliga datasystem för den tid som certifieringen gäller. Registreringen bestyrker att personen är certifierad som utomstående sakkunnig. Dessutom ska certifieraren ge personen ett intyg som bevis på certifieringen. Social- och hälsovårdsministeriet fastställer ett formulär för intyget. Certifieringen är i kraft 5 år och när tiden har löpt ut ska certifieraren utplåna registeruppgiften i datasystemet, om certifieringen inte förnyas.
Social- och hälsovårdsministeriet kan besluta att registeruppgifterna ska utplånas i datasystemet, om personen inte längre uppfyller kompetenskraven eller upprepade gånger underlåter att iaktta det oberoende som krävs i uppgifterna eller saklig rapportering eller adekvata mät- och undersökningsmetoder. Certifieraren ska utplåna registeruppgifterna i datasystemet. Innan uppgifterna utplånas ska personen dock ges tillfälle att avhjälpa en brist i sin kompetens, om inte bristen är så väsentlig att det inte är möjligt att avhjälpa den inom en skälig tid.
En utomstående sakkunnig ska upprätthålla sin yrkeskunskap genom bedömningar av de sanitära förhållandena i bostäder eller andra vistelseutrymmen, genom utbildning eller på ett sätt som är jämförbart med dessa, för att certifieringen ska kunna förnyas. Den sakkunnige ska visa upp en utredning över upprätthållandet av yrkeskunskapen när han eller hon ansöker om förnyande av certifieringen hos en aktör som avses i 49 c §.
50 § (13.3.2009/129)
Avgifter
I fråga om avgifterna för statliga prestationer enligt denna lag iakttas lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992). Kommunen ska fastställa avgifterna för sina prestationer så att de högst motsvarar kostnaderna för utförandet av prestationen. När kommunen låter utomstående sakkunniga eller ett laboratorium utföra undersökningar eller utredningar tas kostnaderna ut hos kunden högst i enlighet med de faktiska kostnaderna.
För anmälningar och ansökningar enligt denna lag som kommunen behandlar, för kontroller, provtagning och undersökningar som ingår i den kommunala tillsynsplanen enligt 6 § samt för intyg som kommunen beviljar med stöd av nämnda paragraf ska kommunen hos verksamhetsidkaren ta ut en avgift enligt en av kommunen godkänd taxa.
Hos verksamhetsidkaren ska dessutom tas ut en avgift för tillsynsåtgärder som hänför sig till
1) tillsynen över efterlevnaden av föreskrifter som har meddelats med anledning av en kontroll som ingår i den kommunala tillsynsplanen enligt 6 §, när föreskrifterna har meddelats på grund av att bestämmelserna i denna lag inte har följts,
2) tillsynen över efterlevnaden av föreskrifter som har meddelats med anledning av anmälningar enligt 13 § och 14 § 2 mom.,
3) tillsynen över efterlevnaden av föreskrifter som har meddelats med anledning av ansökningar enligt 18 § samt till sådan övervakning och kontroll av kvaliteten på hushållsvatten som krävs enligt 20 §,
4) sådan regelbunden övervakning av badvatten som krävs enligt 29 §, och
5) inspektioner enligt 44 a § i strålskyddslagen.
(15.6.2012/327)
Kommunen har dessutom rätt att enligt en av kommunen godkänd taxa ta ut en avgift
1) hos fastighetens ägare eller innehavare eller någon annan som är ansvarig för en sanitär olägenhet med stöd av 27 §, för en inspektion, mätning, provtagning, undersökning eller utredning som har utförts i en bostad eller ett annat vistelseutrymme och som hör samman med utredning av sanitära olägenheter som avses i 26 § eller med säkerställande av att en olägenhet avhjälps; myndighetens första inspektion för att utreda en misstanke om sanitär olägenhet och bestämmandet av behovet av fortsatta undersökningar i anslutning till inspektionen är dock avgiftsfri, (19.12.2014/1237)
2) hos en brunnsägare för undersökningar av hushållsvattnet, om det inte är fråga om ett i 16 § 4 mom. avsett verk som levererar hushållsvatten, (27.6.2014/553)
3) för inspektioner i samband med tillsynen över efterlevnaden av en i 17 kap. i miljöskyddslagen avsedd statsrådsförordning. (27.6.2014/553)
Avgifterna får drivas in utan dom eller beslut i den ordning som föreskrivs i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007).
Staten ersätter de kostnader kommunen orsakas av utförandet av sådana kontroller, provtagningar, undersökningar och utredningar som enligt denna lag hör till Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovårdens uppgifter eller som hänför sig till beredningen av verkets anvisningar och som verket har styrt till kommunen.
50 a § (13.3.2009/129)
Dröjsmålsränta
Om den avgift som fastställts för en åtgärd inte har betalts på förfallodagen, får på det belopp som inte betalats i tid tas ut årlig dröjsmålsränta högst enligt den räntefot som avses i 4 § 1 mom. i räntelagen (633/1982). Förfallodagen kan infalla tidigast två veckor efter att den tjänst för vilken avgiften bestämts har tillhandahållits. I stället för dröjsmålsränta kan myndigheten ta ut en dröjsmålsavgift på fem euro om beloppet av dröjsmålsräntan blir mindre än detta.
12 kap.
Förbud och föreskrifter
51 § (27.6.2014/553)
Förbud, förelägganden och föreskrifter som gäller hälsoskydd
Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten har rätt att meddela enskilda förbud och förelägganden som är nödvändiga för att avhjälpa eller förebygga sanitär olägenhet. Om verksamheten är tillstånds- eller anmälningspliktig enligt miljöskyddslagen eller om verksamheten enligt 116 § i den lagen ska anmälas för registrering, meddelas förbud och förelägganden dock av en i den lagen avsedd myndighet och med iakttagande av den lagen.
I brådskande fall får den kommunala tjänsteinnehavare som har hand om övervakningen meddela ett förbud eller föreläggande som avses i 1 mom. Förbudet eller föreläggandet ska utan dröjsmål lämnas över till den kommunala hälsoskyddsmyndigheten för avgörande.
Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten får också meddela föreskrifter i syfte att förebygga sanitära olägenheter och övervaka de sanitära förhållandena (hälsoskyddsordning).
52 § (22.12.2009/1551)
Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovårdens samt regionförvaltningsverkets föreskrifter
När en sanitär olägenhet som avses i 51 § breder ut sig över ett vidsträckt område eller annars är speciellt betydelsefull, kan Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården eller regionförvaltningsverket inom sitt verksamhetsområde meddela föreskrifter som är nödvändiga för att avhjälpa eller förebygga uppkomsten av den sanitära olägenheten.
13 kap.
Tvångsmedel och påföljder
53 §
Vite samt hot om tvångsutförande och avbrytande
Om någon vidtar åtgärder som strider mot denna lag eller mot stadganden eller bestämmelser som har utfärdats med stöd av den, eller försummar en förpliktelse som följer av denna lag eller med stöd av den utfärdade stadganden eller bestämmelser, kan tillsynsmyndigheten förelägga honom att inom en viss tid rätta till det som han orättmätigt har gjort eller försummat.
Regionförvaltningsverket eller den kommunala hälsoskyddsmyndigheten kan förena ett med stöd av denna lag meddelat förbud eller föreläggande med vite eller med hot om att det som lämnats ogjort utförs på den försumliges bekostnad eller att verksamheten avbryts eller förbjuds. (22.12.2009/1551)
I ärenden som gäller vite samt hot om tvångsutförande och avbrytande skall i övrigt tillämpas vad som stadgas i viteslagen (1113/90).
4 mom. har upphävts genom L 4.2.2000/89. (4.2.2000/89)
54 § (24.5.2002/405)
Straffbestämmelser
Om straff för sådan verksamhet som är ägnad att orsaka fara för någon annans liv eller hälsa och som har bedrivits i strid med denna lag eller bestämmelser eller föreskrifter som utfärdats med stöd av den bestäms i 44 kap. 1 § strafflagen (39/1889).
Om straff för sådan underlåtelse att göra anmälan och för sådan överträdelse av ett förbud eller en föreskrift av en myndighet som har begåtts i strid med denna lag eller bestämmelser som utfärdats med stöd av den bestäms i 44 kap. 2 § strafflagen.
Om straff för miljöförstöring som har begåtts i strid med denna lag bestäms i 48 kap. 1–4 § strafflagen.
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
1) i strid med 17 § 2 mom., 22, 26 eller 28 § eller 30 § 2 mom. bedriver verksamhet som är skadlig för hälsan,
2) bryter mot ett förbud eller en begränsning som utfärdats med stöd av 27 § 2 mom. och som gäller användningen av en bostad eller ett vistelseutrymme för sitt ändamål, eller
3) underlåter att anmäla vattenburna epidemier så som bestäms i 20 a § 1 mom. eller underlåter att informera om en olycka eller någon annan störning i verksamheten så som bestäms i 44 § 2 mom., skall,
om inte strängare straff för gärningen bestäms någon annanstans i lag, för förseelse som innefattar framkallande av hälsofara dömas till böter.
(13.1.2006/24)
55 § (21.5.1999/658)
55 § har upphävts genom L 21.5.1999/658.
14 kap.
Ändringssökande och verkställighet av beslut
56 § (7.8.2015/1042)
Ändringssökande
Omprövning av ett beslut som gäller godkännande av ett laboratorium enligt 49 a §, ett beslut av en certifierare enligt 49 d § 2 och 4 mom. samt ett beslut av en kommunal tjänsteinnehavare får begäras på det sätt som anges i förvaltningslagen. Omprövning av ett beslut av en certifierare ska begäras hos social- och hälsovårdsministeriet. Omprövning av ett beslut av en kommunal tjänsteinnehavare ska begäras hos den kommunala hälsoskyddsmyndigheten inom 14 dagar från delfåendet av beslutet.
Andra beslut som har fattats med stöd av denna lag och beslut som har meddelats med anledning av en begäran om omprövning får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen (586/1996).
Förvaltningsdomstolens beslut i ett i 49 b § avsett ärende som gäller återkallande av godkännandet av ett laboratorium eller avbrytande av verksamheten, i ett i 49 c § avsett ärende som gäller återkallande av ett beslut att utse en certifierare, i ett i 49 d § avsett ärende som gäller ett beslut att utplåna uppgifter om en utomstående sakkunnig eller i ett i 15, 27 eller 51–53 § avsett ärende som gäller förbud, begränsning och föreskrifter får överklagas genom besvär på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen. Över andra beslut av förvaltningsdomstolen får besvär anföras endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.
Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten har rätt att söka ändring i förvaltningsdomstolens beslut.
Ändring i beslut som gäller den tillsynsplan som avses i 6 § 2 mom., den hälsoskyddsordning som avses i 51 § 3 mom. och den taxa som avses i 50 § 2 mom. får sökas på det sätt som anges i kommunallagen (410/2015).
57 § (2.9.2005/720)
Verkställighet
I ett beslut som fattas med stöd av 51 § 2 mom. kan det föreskrivas att beslutet skall iakttas trots att ändring söks, om inte besvärsmyndigheten bestämmer något annat. Över ett sådant beslut av förvaltningsdomstolen som enbart gäller verkställighet och genom vilket verkställigheten av det överklagade beslutet förbjuds eller avbryts får besvär anföras hos högsta förvaltningsdomstolen endast i samband med huvudsaken.
Ett beslut om en tillsynsplan enligt 6 § 2 mom. är verkställbart även om det överklagas, om inte besvärsmyndigheten beslutar något annat. (21.4.2006/285)
15 kap.
Särskilda stadganden
58 § (29.12.2009/1723)
Förhållande till annan lagstiftning
På verksamhet som en kommun ordnar med stöd av denna lag tillämpas lagen om planering av och statsunderstöd för social- och hälsovården (733/1992) och lagen om statsandel för kommunal basservice (1704/2009), om inte något annat bestäms genom lag.
59 § (21.5.1999/658)
Utlämnande av sekretessbelagda uppgifter
Den som i samband med tillsynen över att denna lag iakttas har tagit del av uppgifter om någon enskilds eller en sammanslutnings ekonomiska ställning, affärs- eller yrkeshemlighet eller en enskilds personliga förhållanden får utan hinder av bestämmelserna om sekretess i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) lämna ut uppgifterna till de myndigheter som nämns i 4, 5 och 7 § eller till någon annan myndighet som behöver information för fullgörande av myndighetsuppgifter som gäller hälsoskyddet samt till åklagar- och polismyndigheterna för utredning av brott.
59 a § (21.4.2006/285)
Test och testning
Test som avses i 20 b och 28 a § får anordnas av testare som godkänts av Social- och hälsovårdens produkttillsynscentral. Som testare godkänns en person som
1) har sådan utbildning som anges i 7 § 3 mom. samt sakkunskap och erfarenhet i anslutning till hushålls- och bassängvattenkvalitet samt teknik, eller
2) i fråga om examen och ämneskompetens är behörig för en lektors- eller lärartjänst som anknyter till vattenverksteknik eller hushållsvatten- och bassängvattenhygien vid en högskola eller vid en läroanstalt som hör till utbildningsstyrelsens verksamhetsområde.
Testet sker enligt testdeltagarens val antingen på finska eller svenska. Social- och hälsovårdens produkttillsynscentral kan bestämma om uppläggningen av testet, bedömningen av godkänt genomgående av test och testintygets innehåll.
Social- och hälsovårdens produkttillsynscentral övervakar testarnas verksamhet. Social- och hälsovårdens produkttillsynscentral kan återkalla godkännandet av en testare, om testaren i väsentlig grad bryter mot de bestämmelser som gäller verksamheten och inte trots Social- och hälsovårdens produkttillsynscentrals uppmaning har rättat till sin verksamhet inom utsatt tid.
Testaren har rätt att för testet ta ut en avgift som högst motsvarar de faktiska kostnaderna för anordnandet av testet. På testare som fullgör uppgifter enligt denna paragraf tillämpas det som i förvaltningslagen (434/2003) föreskrivs om jäv för tjänsteman.
Närmare bestämmelser om testarnas behörighet och förutsättningarna för godkännande som testare utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.
60 §
Närmare stadganden
Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning.
16 kap.
Ikraftträdelse- och övergångsstadganden
61 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
Genom denna lag upphävs hälsovårdslagen av den 27 augusti 1965 (469/65) jämte ändringar.
Åtgärder som verkställigheten av denna lag förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.
62 §
Övergångsstadganden
Ärenden som är anhängiga när denna lag träder i kraft skall handläggas och avgöras enligt de stadganden som gällde vid ikraftträdandet.
Verksamhet för vilken har erhållits sådant godkännande eller tillstånd som hälsovårdslagen förutsätter anses bli idkad med stöd av denna lag. Tillstånd som har meddelats med stöd av 26 § hälsovårdslagen upphör emellertid att gälla fem år efter att denna lag har trätt i kraft, om inte verksamheten har inletts därförinnan.
RP 42/94, ShUB 10/94
Ikraftträdelsestadganden:
24.1.1995/83:
Denna lag träder i kraft den 1 mars 1995.
RP 241/94, MiUB 14/94
21.4.1995/709:
Denna lag träder i kraft den 1 september 1995.
RP 94/93, LaUB 22/94, StoUB 10/94
1.11.1996/777:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
Stadganden och bestämmelser som har utfärdats med stöd av den upphävda 40 § förblir i kraft tills något annat stadgas eller bestäms med stöd av denna lag.
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.
RP 95/1996, ShUB 16/1996, RSv 110/1996, 1) Rådets direktiv 80/778/EEG; EGT Nr L 229, 30.8.1980, s. 11, 2) Rådets direktiv 93/43/EEG; EGT Nr L 175, 19.7.1993, s. 1
23.12.1998/1118:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
RP 246/1998, ShUB 33/1998, RSv 222/1998
5.2.1999/141:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.
RP 101/1998, MiUB 6/1998, RSv 248/1998
21.5.1999/658:
Denna lag träder i kraft den 1 december 1999.
RP 30/1998, FvUB 31/1998, RSv 303/1998
23.12.1999/1200:
Denna lag träder i kraft den 13 maj 2000.
RP 85/1999, MiUB 3/1999, RSv 74/1999, Europaparlamentets och rådets direktiv 1998/8/EG; EGT nr L 123, 24.4.1998, s. 1
4.2.2000/89:
Om ikraftträdandet av denna lag bestäms separat genom lag.
RP 84/1999, MiUB 4/1999, LaUU 15/1999, GrUU 11/1999, JsUU 18/1999, RSv 100/1999
19.5.2000/441:
Denna lag träder i kraft den 26 maj 2000.
RP 18/2000, ShUB 7/2000, RSv 45/2000, Rådets direktiv 98/38/EG, EGT nr L 330, 5.12.1998, s. 32
9.2.2001/120:
Denna lag träder i kraft den 1 mars 2001.
De föreskrifter som den kommunala hälsoskyddsmyndigheten har utfärdat med stöd av 19 § 3 mom. och 23 § 3 mom. hälsoskyddslagen förblir i kraft till den del de gäller fastigheter som ligger utanför ett vattentjänstverks verksamhetsområde. På hälsoskyddsmyndighetens föreskrifter tillämpas vad som i 11 § lagen om vattentjänster föreskrivs om befrielse från anslutningsskyldigheten.
RP 85/2000, MiUB 12/2000, RSv 197/2000
27.7.2001/691:
Denna lag träder i kraft den 1 september 2001.
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.
RP 81/2001, ShUB 19/2001, RSv 86/2001
24.5.2002/405:
Denna lag träder i kraft den 1 september 2002.
RP 17/2001, LaUB 5/2002, RSv 35/2002
23.8.2002/748:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
RP 59/2002, AbUM 4/2002, RSv 110/2002
20.12.2002/1223:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.
RP 220/2002, ShUB 30/2002, RSv 160/2002
21.4.2005/253:
Denna lag träder i kraft den 1 maj 2005.
RP 227/2004, MiUB 2/2005, RSv 8/2005
2.9.2005/720:
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2005.
På sökande av ändring i ett beslut som meddelats av en förvaltningsmyndighet före denna lags ikraftträdande tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.
RP 112/2004, RP 5/2005, FvUB 13/2005, RSv 91/2005
13.1.2006/24:
Denna lag träder i kraft den 1 mars 2006.
Anläggningar som levererar hushållsvatten och som har anmälts med stöd av hälsoskyddslagen före denna lags ikraftträdande samt vattenverk som godkänts med stöd av hälsoskyddslagen får utan särskilt godkännande eller separat anmälan fortsätta sin verksamhet.
På sådana anmälningar angående anläggningar som levererar hushållsvatten vilka är anhängiga före denna lags ikraftträdande tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.
Utan hinder av 49 a § i denna lag får fram till den 31 december 2006 sådana för myndigheterna avsedda undersökningar som förutsätts i hälsoskyddslagen och i de bestämmelser som utfärdats med stöd av den utföras i laboratorier som Livsmedelsverket inte har godkänt.
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.
RP 53/2005, JsUB 9/2005, RSv 202/2005, Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/99/EG (32003L0099); EGT nr L 325, 12.12.2003, s. 31, Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/41/EG (32004L0041); EGT nr L 157, 30.4.2004, s. 33, Rådets direktiv 89/662/EEG (31989L0662); EGT nr L 395, 30.12.1989, s. 13, Rådets direktiv 96/23/EG (31996L0023); EGT nr L 125, 23.5.1996, s. 10
21.4.2006/285:
Denna lag träder i kraft den 1 maj 2006.
Social- och hälsovårdens produkttillsynscentral skall ha det riksomfattande tillsynsprogram som avses i 4 a § färdigt senast den 1 januari 2007. Kommunen skall ha en kommunal tillsynsplan som avses i 6 § 2 mom. senast den 1 januari 2008. Kommunen kan börja ta ut avgifter enligt 50 § 2 mom. och 3 mom. 1 punkten efter det att den har godkänt tillsynsplanen, dock tidigast den 1 januari 2007. Testsystemet enligt 20 b, 28 a och 59 a § skall vara tillgängligt för de personer som avses i 20 b och 28 a § senast den 1 januari 2007. Personer som i anläggningar som levererar hushållsvatten utför åtgärder som påverkar hushållsvattnets kvalitet skall ha ett godkänt intyg enligt 20 b § senast den 30 juni 2008. Personer som i simhallar, badanläggningar eller motsvarande anläggningar utför åtgärder som påverkar bassängvattnets kvalitet skall ha ett godkänt intyg enligt 28 a § senast den 30 juni 2008.
RP 179/2005, ShUB 2/2006, RSv 8/2006
28.4.2006/309:
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2006.
RP 138/2004, EkUB 1/2006, RSv 4/2006
28.3.2008/164:
Denna lag träder i kraft den 28 mars 2008.
RP 7/2008, ShUB 4/2008, RSv 13/2008
13.3.2009/129:
Denna lag träder i kraft den 20 mars 2009.
RP 230/2008, ShUB 2/2009, RSv 6/2009
22.12.2009/1551:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.
RP 161/2009, FvUB 18/2009, RSv 205/2009
29.12.2009/1723:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.
RP 174/2009, FvUB 19/2009, RSv 223/2009
9.4.2010/255:
Denna lag träder i kraft den 1 juni 2010.
RP 100/2009, MiUB 1/2010, RSv 6/2010
17.6.2011/648:
Denna lag träder i kraft den 1 maj 2012.
RP 199/2010, MiUB 23/2010, GrUU 58/2010, FvUU 35/2010, EkUU 30/2010, RSv 360/2010
28.10.2011/1103:
Denna lag träder i kraft den 4 november 2011.
RP 33/2011, ShUB 4/2011, RSv 24/2011
15.6.2012/327:
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2012. Bestämmelserna i 50 § 3 mom. 5 punkten tillämpas dock först efter de övergångsperioder som föreskrivs i 2 mom. i ikraftträdandebestämmelsen i lagen om ändring av strålskyddslagen (326/2012).
Åtgärder som krävs för verkställigheten av denna lag får vidtas innan lagen träder i kraft.
RP 146/2011, ShUB 3/2012, RSv 46/2012
9.8.2013/602:
Denna lag träder i kraft den 1 september 2013.
RP 38/2013, EkUB 15/2013, RSv 75/2013
27.6.2014/553:
Denna lag träder i kraft den 1 september 2014.
RP 214/2013, MiUB 3/2014, RSv 67/2014
19.12.2014/1237:
Denna lag träder i kraft den 1 mars 2015.
En utomstående sakkunnig som har tillräcklig sakkunskap och kompetens och som i enlighet med den 49 § som gällde vid lagens ikraftträdande har visat den kommunala hälsoskyddsmyndigheten att de undersökningsmetoder som han eller hon använder är tillförlitliga får vara verksam som utomstående sakkunnig för hälsoskyddsmyndigheten i 24 månader efter ikraftträdandet.
Personcertifieringar som uppfyller kraven enligt denna lag och som har godkänts före lagens ikraftträdande är giltiga den tid som anges i de beslut som meddelats om certifieringarna.
RP 76/2014, ShUB 20/2014, RSv 167/2014
7.8.2015/1042:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.
På sökande av ändring i ett förvaltningsbeslut som meddelats före ikraftträdandet av denna lag tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.
RP 230/2014, LaUB 26/2014, RSv 319/2014
Parallelltexter
· Parallelltexter till landskapsregeringens lagförslag nr 9/2015-2016
[1] I hälsoskyddslagen finns hänvisningar till författningar som reglerar sådant som hör till rikets behörighet, såsom hänvisningarna i 3 § i hälsoskyddslagen till strålskyddslagen (FFS 592/1991), lagen om hälsovården inom försvarsmakten (FFS 322/1987) och arbetarskyddslagen (FFS 738/2002) samt hänvisningen i 50 a § till räntelagen (FFS 633/1982). Av den anledningen kommenteras de inte närmare i uppräkningen i detaljmotiveringen till 3 § i blankettlagen. Hänvisningarna i 58 § i hälsoskyddslagen till lagen om planering av och statsunderstöd för social- och hälsovården (FFS 733/1992) och lagen om statsandel för kommunal basservice (FFS 1704/2009) kommenteras inte heller i nämnda uppräkning. Anledningen därtill är att skötseln av förvaltningsuppgifterna enligt huvudregeln i 2 § i blankettlagen är fördelad mellan landskapsregeringen och ÅMHM. Kommunerna handhar inte tillsynen enligt 2 § i blankettlagen varför 58 § i hälsoskyddslagen inte är aktuell i det här sammanhanget.
[2] Det fullständiga namnet är byggnadslagen (1979:61) för landskapet Åland.