Ltl Christian Wikströms reservation mot Social- och miljöutskottets betänkande nr 1/2025-2026 gällande ändring av tobakslagen

	Ålands lagting	RESERVATION
	Lagtingsledamot	Datum
	Christian Wikström	2025-12-04
	Till Ålands lagting

Reservation mot Social- och miljöutskottets betänkande nr 1/2025-2026 gällande ändring av tobakslagen LF 16/2024-2025

 

Motivering

 

Landskapsregeringen föreslår i sin ändring av tobakslagen flera ändringar vars mening är att via lagstiftning förhindra och begränsa ålänningarnas möjligheter att konsumera nikotinprodukter i syfte att främja folkhälsan. Lagstiftningen är till stora delar symbolisk och har begränsad möjlighet att åstadkomma detta utan tjänar i huvudsak till att visa på politisk handlingskraft utan att något konkret resultat uppnås. Därtill är lagstiftningen rent av självstyrelsefientlig då den kopierar den finska lagstiftningen utan att ta hänsyn till Ålands unika läge som gränsregion. Därtill är den näringsfientlig och diskriminerande då den ger olika förutsättningar för vårt landbaserade näringsliv och vårt sjöbaserade näringsliv samt gynnar en växande svart marknad.

Symboliska förbud med skadliga biverkningar

 

Lagstiftningen föreslår att rökning ska förbjudas på utomhuslekplatser men redan dagens lagstiftning förbjuder rökning där barn i huvudsak vistas vilket gör detta tillägg helt överflödigt. Den fortsätter att föreslå förbud på stränder, på inhängande idrottsområden samt i fordon med där barn under 15 år vistas. Goda intentioner men utan praktisk möjlighet att kontrollera lagefterlevnad gör den tandlös. Det är högst sannolikt att inga böter för dessa nya brott någonsin kommer att utdömas. Denna typ av normativ lagstiftning utökas kraftigt i förslaget men bör generellt sett undvikas då det underminerar medborgarens tilltro till lagstiftning som sådan. Därtill är det sannolikt att fimplådor plockas bort från aktuella områden då det vore orimligt att ha fimplådor på platser där förbud existerar. Således bedömer jag att människor kommer fortsätta att röka på dessa platser dock utan plats att kasta sina fimpar i avsedda kärl. En del av syftet med lagstiftningen är att minska nedskräpningen men resultatet blir troligtvis det motsatta.

 

Lagstiftningen förbjuder även rökning i gemensamma lokaler vid bostadssammanslutningar samt inför åldersgräns på 18 år för inköp av nikotinprodukter, vilket är positivt. Den fortsätter och erbjuder möjligheten för bostadssammanslutningar att förbjuda rökning vid gemensamma uteplatser, något som även detta är positivt då det är rimligt att anta att förbuden kan ha effekt.

Därefter fortsätter dock lagstiftningen med att införa möjligheten för bostadssammanslutningar att i teorin införa förbud inne i lägenheter samt vid privata balkonger och uteplatser. Dessa förbud ska i teorin införas på anhållan av bostadssammanslutningen till ÅMHM.

Det är specificerat i lagstiftningen att ÅMHM enbart kan förbjuda rökning vid nämnda lokaler om rökningen är störande för andra människor i annat än ”undantagsfall” och om den störande rökningen inte ha gått att åtgärda genom att bygga om lägenheten i fråga. I praktiken är annat än ”undantagsfall” en mycket otydlig skrivelse då det saknas definition på vad ett ”undantagsfall” är. Detta får som konsekvens att ÅMHM, som myndighet, har en näst intill omöjlig avvägningsfråga att göra. Är det ett ”undantagsfall” om det förekommer störande rökning två gånger på en vecka? På en månad? På ett år? Rimligtvis behöver dessa störande rökningstillfällen observeras minst två gånger inom en kort tidsperiod för att räknas som annat än ”undantagsfall”.

ÅMHM behöver dessutom grunda sina beslut på observationer och tillsyn för att beslutet ska hålla för rättslig prövning. ÅMHM har vidare idag knappt resurser att kontrollera efterlevnaden av tobakstillstånden och det finns betydande risker för att denna lagstiftning innebär mängder med svårbedömda fall som ÅMHM måste ta ställning till. Lagstiftningen är således kostnadsdrivande och försätter ÅMHM i en svår rättslig situation.

Då det dessutom krävs tekniska anpassningar av bostäderna innan en anhållan om förbud inne i lägenheterna ens kan ske torde denna lagstiftning vara helt tandlös. Detta då möjligheterna för bostadssammanslutningar att bygga bort att röklukt sprider sig från en lägenhet till en annan redan finns idag. Finns de problem med röklukt ska dessa problem alltså i första hand byggas bort innan de kan förbjudas.

I tillägg till detta kan det mycket väl vara så att hyresvärdar hellre ser människor röka på balkonger än att de tar sitt rökande inomhus där själva lägenheterna riskerar bli förstörda.

Sammanfattningsvis, i huvudsak, alltigenom ogenomtänkta teoretiska förbud som är direkt kopierade från den finska lagstiftningen vilka inte fungerar på Åland under rådande omständigheter.

 

Det självstyrda Åland som gränsregion och en växande svart marknad

 

Åland är en gränsregion och vi beskriver gärna självstyrelsen i goda ordalag där vi har möjligheten att göra lokala anpassningar via lagstiftning som passar vårt unika kulturella och geografiska läge. I tobaklagen har vi ett ypperligt tillfälle att visa att vi kan använda självstyrelsen för att påvisa vår särställning genom att införa lösningar som fungerar för just oss. Genom att låta våra rederier fortsätta sälja tobaksprodukter till sjöss utan begränsningar visar vi att sjöfarten är viktig för vår ekonomi och vårt samhälle.

Landskapsregeringen föreslår att inga krav på neutrala förpackningar, undangömd försäljning eller restriktioner på vilka smaker rederierna har möjlighet att sälja. Det ska nämnas att utskottet upptäckte, under utskottsbehandlingen, att just smakerna inte var undantagna i landskapsregeringens förslag, uppmärksammade detta och ändrade lagstiftningen så att rederierna också i framtiden har möjlighet att sälja exempelvis nikotinpåsar med samtliga smaker de önskar genom ytterligare ett undantag som inte fanns med i ursprungsförslaget.  

Alla landskapsregeringens förslag om begränsningar drabbar enbart den landbaserade näringen och den enskilde ålänningens frihet. Vår landbaserade näring föreslås bli tvingade att gömma sina tobaksprodukter, införa neutrala förpackningar samt förbjudas sälja smaksatta nikotinprodukter medan våra rederier får göra som de vill. Det är inte rätt att göra skillnad på företag som är verksamma till sjöss och till land på detta vis. Våra företag ska behandlas lika oavsett om de är verksamma till sjöss eller om de är landbaserade. Att samma lagar och regler ska gälla för våra företag i så lång utsträckning som möjligt är en grundläggande princip för rättsstaten och något vi alltid bör sträva efter som lagstiftare.  

Lägg därtill att den absoluta majoriteten av alla tobaksprodukter som konsumeras på Åland köps in antingen på färjorna eller i Sverige så blir denna särbehandling ännu mer påtaglig. Landskapsregeringens förslag innebär i princip att vi i folkhälsans syfte hårt ska reglera försäljningen av tobaksprodukter där de minst köps och där de mest köps ska det vara fritt fram. Denna lagstiftning visar sig åter igen, genom detta exempel, vara symbolpolitik i syfte att visa politisk handlingskraft snarare än att åstadkomma en förändring i syfte att främja folkhälsan. Den lyckas dock med konststycket att samtidigt göra den enskilde ålänningen mindre fri i sina val när denne, av undantagsfall, inte råkar ha skattefria tobaksprodukter i byrålådan.

En allvarligare konsekvens av denna symboliska förbudspolitik är att den svarta marknaden för tobaksprodukter ökar. Redan idag vet vi att användningen av vapes eller elektroniska cigaretter ökar bland unga. Detta trots att ingen åländsk landbaserad aktör säljer produkterna. Istället bedrivs en svart marknad av i huvudsak ungdomar som säljer dessa produkter efter att ha smugglat in dem från Sverige. Genom denna lagstiftning skapas ytterligare ekonomiska incitament för människor att bedriva illegal handel med nikotinpåsar. Den som fått smak för illegal handel är steget sedan kortare att börja handla med andra illegala produkter. Det är bättre att ha koll på försäljningen än att lämna den helt utan tillsyn och övervakning. Det saknas dock helt ett resonemang om en svart marknad och Åland som gränsregion i landskapsregeringens förslag vilket tydligt visar att landskapsregeringen inte tar vår självstyrelse på allvar och att denna lag är framstressad utan närmare eftertanke.

 

Avslutningsvis ska sägas att Åland har möjligheten att genom tobakslagstiftningen skapa en lagstiftning som hämtar de bästa av lagstiftningen i Sverige och Finland. Åland har möjligheten att skapa en lagstiftning som inför vissa förbud och begränsningar samtidigt som försäljningen lämnas relativt öppen till följd av vårt unika geografiska läge och förhållande till sjöfarten. Åland har möjligheten att följa den svenska tobakspolitiken som bevisligen har visat sig framgångsrik då de har minst antal dagligrökare i hela Europa i motsats till den finska förbudspolitiken. Vi har en liknande kultur som Sverige när det gäller tobaksanvändningen och har nästan lika få rökare som Sverige.

 

Vi bör alla fråga oss själva vad vi överhuvudtaget ska ha lagstiftningsbehörigheten till om vi inte tar chansen att anpassa lagstiftningen efter vårt unika geografiska och kulturella läge när möjlighet till detta ges? 

 

 

 

 

Med anledning av det ovanstående föreslår jag

 

att 4 § 1 mom. 7-9 punkterna samt 2 mom. stryks från lagstiftningen

 

att 4e § 3-5 mom. samt 1-2 punkterna stryks från lagstiftningen

 

att 5a § 3 mom. 5-7 punkterna stryks från lagstiftningen samt att följande lagtext stryks från 6 mom.”Utöver det som bestäms i 2 mom. a och b punkterna får detaljhandelsförpackningar för tobaksprodukter och relaterade produkter inte skilja sig från andra detaljhandelsförpackningar för samma tobaksproduktgrupp i fråga om form, färg, material, omslag eller annan utformning.”

 

samt att följande lagtext stryks från 8 mom.”Tobaksprodukter, tobakssurrogat, elektroniska cigaretter, nikotinvätskor, rökfria nikotinprodukter eller röktillbehör som är avsedda för upphettning av tobaksprodukter, eller dessa produkters varumärken, får inte hållas synliga i detaljhandeln.”

 

 

 

 

Mariehamn den 4 december 2025

 

Christian Wikström