Ltl John Holmbergs reservation mot finans- och näringsutskottets betänkande nr 13/2022-2023 Ny blankettlag om gödselmedel

Reservation mot finans- och näringsutskottets betänkande nr 13/2022-2023 gällande Ny blankettlag om gödselmedel (LF 18/2022-2023)

Jag föreslår att betänkandetexten under stycket ”Utskottets synpunkter” ersätts med följande text:

Lagen syftar till att höja säkerhetsnivån för gödselprodukter bland annat genom en harmonisering av gödselprodukterna så att de motsvarar EU:s kravstruktur och att tillsynsmyndigheterna ges bättre möjlighet att verka. Även om landskapsregeringen är tillsynsmyndighet ges nu även Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet befogenhet att i brådskande fall ge tillfälliga förbudsförelägganden gällande enskilda partier gödselprodukter.

     Utskottet har erfarit att Ålands dricksvattentäkter och sjöar har en generellt dålig status, där en stor orsak till den prekära situationen är tillrinningen av näringsämnen från lantbruket. Övergödning har kunnat påvisats vara en viktigare faktor vid extensiv blomning av cyanobakterier i ytvatten än förhöjda vattentemperaturer. Studier av cyanobakterier gör gällande att regleringen av kväve och fosfor spelar en signifikant roll i det preventiva arbetet mot så kallad algblomning.

     Utskottet ser ett mycket tydligt samband mellan stark konkurrens- och attraktionskraft samt rent dricksvatten. Det åländska näringslivet och åländska välfärden är beroende av rent vatten, där en fortsatt försämring eller frånvaro av förbättring från nuläget riskerar försätta Åland i ett utmanande ekonomiskt läge med begränsade tillväxtmöjligheter som följd. Enligt Ålands Statistik och utredningsbyrå (ÅSUB) omsatte t.ex. turisternas landkonsumtion på Åland år 2018 ca 105 miljoner euro, inklusive mervärdesskatt. Enligt utskottets mening riskeras besöksnäringen att äventyras långsiktigt genom att tillgången till havet som vistelsemiljö för den egna befolkningen och tillresande begränsas. En lagstiftning om gödselmedel berör därför inte endast matklustret på Åland. Den berör hela åländska samhället och näringslivet, där de totalekonomiska konsekvenserna av förstörda vattentäkter varken får eller kan underskattas.

     Utskottet har erfarit att landskapsregeringen i den förordning som reglerar gödselprodukter som innehåller fosfor avser tillåta större fosforgivor än vad som tillåts i rikets motsvarande förordning (FFS 64/2023). Motiveringen till detta är det svalare klimatet på Åland under vårens såningsperiod och att vissa specialodlingsgrödor behöver en dos lättlösligt fosforgödsel i inledningen av växtsäsongen.  Även om temperaturskillnaderna mellan Åland och Egentliga Finland (mätstation Salo) kan skilja 1,6 grader under april-juni enligt väderstatistik är emellertid skillnaden med andra delar av Finland i omvänd riktning. Utskottet vill påminna om att de sydvästra och södra kustområdena samt Åland tillhör växtzon 1 och har de gynnsammaste odlingsförhållandena i Finland. Utskottet understryker syftet med lagens 6 § som säger att gränserna för maximigivor ska sättas utifrån växtens behov med beaktande av markens bördighetsklass. Att reducera och förminska detta syfte och i stället premiera en gödsling där maximala skördeuttag är huvudmotivet förvärrar enligt utskottet ytterligare övergödningsspiralen som våra vattentäkter och sjöar sedan länge befinner sig i. Utskottet finner det mot den bakgrunden omotiverat att lätta på de fosforbegränsningar som landskapsregeringen önskar göra jämfört med statsrådets förordning om användning av gödselprodukter. Utskottet föreslår därför att lagförslaget förkastas och ber landskapsregeringen återkomma med omarbetat förslag som beaktar såväl de miljömässiga som konkurrenskraftiga aspekterna i större mån.

     Det åländska lantbruket är i behov av mer framtidstro vilket i sig kräver en långsiktig helhet av politiska åtgärder. Utskottet efterlyser därför ett helhetsgrepp från landskapsregeringens sida gällande konkurrensneutral lagstiftning, samordning av proaktiva insatser, finansiella stöd samt en mer strängerad tillsyn. Lagstiftningen inom området tenderar accelerera samtidigt som komplexiteten ökar, varför det är viktigt att den politiska styrningen är aktiv för att hålla sig a jour med branschens omställning med såväl morötter som piskor för att uppnå önskade målsättningar. Att inte ha ett sammanhängande helhetsgrepp riskerar skapa kortsiktiga verksamhetsförutsättningar och en fragmenterad politik där det stora behovet av omställning riskerar blir sekundärt.

     Gödslingen måste ses som en helhet och utskottet uppmanar därför landskapsregeringen att säkerställa att hanteringen av stallgödsel sker på ett sätt som inte ökar tillförseln av näringsämnen till vattentäkter, sjöar och hav. Felhanterat stallgödsel i kombination med konstgödsling på en åker bidrar till övergödning. Här ger befintlig lagstiftning gällande nitratdirektivet samt vattenlag redan idag ett stöd. Landskapsregeringen bör även i förordningen gällande gödselprodukter säkerställa att gödsling inte sker i anslutning till vattentäkt och införa krav på skyddszoner där t.ex. landskapets egna åkrar initialt kunde fungera som bytesmark.

     Enligt 5 kap 22 § i lagen (FFS 711/2022) om gödselmedel är Livsmedelsverket den myndighet i Finland som är tillsynsmyndighet, lagstiftande myndighet är där Jord- och skogsbruksministeriet. I 3 § i lagförslaget 18/2022–2023 föreslås att förvaltningsuppgifter som enligt gödselmedelslagen ankommer på riksmyndigheter på Åland ska skötas av landskapsregeringen. Förslaget innebär därmed att lagstiftande enhet vid landskapsregeringen tillika ska agera tillsynsmyndighet över efterlevnaden av lagen. Endast i 8 § om meddelande av förbud kan Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet meddela tillfälligt förbud, om saken är av brådskande natur. Inom exempelvis landskapslagen (ÅFS 1998:95) om djurskydd som enligt 18 § 17 punkten i självstyrelselag (ÅFS 1991:71) för Åland som är åländsk behörighet anges det i 44 § 1 mom. att det är landskapsregeringen som ansvarar för förvaltningen av djurskyddet i landskapet. I samma paragrafs 2 mom. tillskrivs också ansvaret de övriga tillsynsmyndigheterna Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet (ÅMHM) och polisen. Förbud och föreskrifter får enligt 49 § i djurskyddslagen utfärdas av ÅMHM. Inom djurskydd har lagstiftaren tillskrivit sig själv det övergripande ansvaret, men tillsynen utförs av ÅMHM och det är även den myndigheten som har möjlighet att ge förbud och ge ut föreskrifter. Utskottet konstaterar att det på Åland finns en begränsad tillgång på myndighetsnivåer. Det saknas en motivering i motiveringen till lagförslaget om varför lagstiftande myndighet och tillsynsmyndighet över lag och förordning föreslås vara densamma. Utskottet förutsätter att det nya lagförslaget bearbetas för att tydliggöra skillnaden mellan styrande myndighet och tillsynsmyndighet.

John Holmberg