Landskapsregeringen föreslår att jaktlagen för landskapet Åland (41/1985) ändras så att jaktvårdsföreningarna - med iakttagande av den försiktighet som fordras för att trygga en livskraftig älgstam inom älgvårdsområdet samt de viltvårdsmässiga fördelarna av att jakt utövas inom jakträttsområden - prövar vilket antal älgar av kalvar, kor och tjurar som får fällas inom områden som sammanlagt omfattar minst 500 hektar men inte utgör 2 000 hektar. En grundläggande strävan bör vara att jakt skall planeras för områden som är tillräckligt stora för att ge goda viltvårdsmässiga fördelar för att bevara en livskraftig älgstam inom älgvårdsområdet. I sin prövning skall en jaktvårdsförening beakta ett markområdes storlek samt den areal som området har i förhållande till älgvårdsområdet. Av viltvårdsmässiga skäl är det, i synnerhet då ett mindre antal djur finns att fördela, välmotiverat att tillräckliga incitament finns för jakträttsinnehavare att fortsätta att delta i jakträttsområden. En jaktvårdsförening måste därför kunna ta beslut som innebär att en mindre andel beviljas ett område som sammanlagt omfattar minst 500 hektar men inte utgör 2 000 hektar, än om området ingått i ett jakträttsområde. Samtidigt bör en jaktvårdsförening fästa vikt vid om ett sådant område omfattar minimiarealen 500 hektar eller om området är betydligt större, och kanske nästan omfattar den areal som fordras för att bilda ett jakträttsområde.

Landskapsregeringen föreslår bl.a. också att enskilda jaktvårdsföreningar skall kunna överlåta beslutanderätt om jakttider och jakttillstånd till landskapsregeringen, att odlare ges möjlighet att fälla rådjur som inkommer i deras odlingar, att det skall bli möjligt att bedriva jakt med pil och pilbåge i vissa fall, att bestämmelsen om högsta mankhöjd på drivande hund vid hjortjakt försvinner samt att ljuddämpare skall få användas på skjutvapen också under jakt.

Framställningen innehåller också förslag att i vissa frågor föra vad som nu regleras i lagen till landskapsförordning. I framställningen beaktas namnbytet den 1 juni 2004 från landskapsstyrelsen till landskapsregeringen.

Utskottets förslag

Utskottet föreslår att de bestämmelser som reglerar älgjakten utgår eftersom utskottet hyser farhågor att framställningens förslag kan leda till en splittring av de nuvarande jakträttsområdena. Utskottet omfattar i princip i övrigt framställningen men anför vissa synpunkter i betänkandets motivering. Därtill föreslås en mindre ändring av bestämmelsen gällande jakt med enhandsskjutvapen.

Utskottets synpunkter

Allmän motivering

Landskapslagens förhållande till självstyrelselagens 21 §

Enligt självstyrelselagens 21 § kan landskapsregeringen med stöd av ett bemyndigande i landskapslag utfärda landskapsförordningar i angelägenheter som hör till landskapets behörighet. Genom landskapslag skall dock utfärdas bestämmelser om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter samt om frågor som enligt grundlagen eller självstyrelselagen i övrigt hör till området för lag.

Utskottet noterar att det på ett flertal ställen i framställningen föreslås att viss detaljreglering skall överföras från landskapslag till beslut fattade av landskapsregeringen. Exempelvis föreslås att landskapslagen om ersättande av skador förorsakade av hjortdjur skall upphävas och att riktlinjer istället skall tas in i ett regelverk som utfärdas av landskapsregeringen. Vidare föreslås att villkoren för upplåtande av jakträtten på landskapets marker inte längre skall regleras i lagen liksom inte heller möjligheterna att använda hund vid jakt.

Utskottet har mot bakgrund av självstyrelselagens 21 § i viss mån ställt sig tveksamt till de föreslagna bestämmelserna men har slutligen valt att förlita sig på landskapsregeringens bedömning av lagens förenlighet med självstyrelselagen samt av konsekvenserna av upphävandet av landskapslagen om ersättande av skador förorsakade av hjortdjur.

Medelbar offentlig förvaltning

I gällande jaktlag finns inslag av så kallad medelbar offentlig förvaltning som innebär att beslutanderätten i förvaltningsangelägenheter överförts till organisationer som står utanför den egentliga landskapsförvaltningen. Så utövar jaktvårdsföreningarna offentlig förvaltning när de beslutar om den årliga fördelningen av tillstånd att fälla älg.

Landskapsregeringen anser enligt framställningen att en mer ändamålsenlig ordning vore att landskapsregeringen genom jaktlagen skulle ges en möjlighet att delegera rätten att utöva offentlig förvaltning till jaktvårdsföreningarna. Utskottet delar i sak landskapsregeringens bedömning i frågan men konstaterar samtidigt att principen om förvaltningens lagbundenhet bör iakttas även vid utövande av medelbar offentlig förvaltning. Detta innebär, enligt ett utlåtande från Högsta domstolen över en ändring av idrottslagen för landskapet Åland (Nr 5021/1996), att ett stadgande om överförande av offentlig förvaltning till en privat organisation bör innehålla närmare bestämmelser åtminstone om organisationens namn och verksamhetsform samt om rätten att söka ändring i organisationens avgörande.

Eftersom utskottet valt att föreslå att lagtinget inte skall anta framställningens förslag till den del de gäller älgjakt har frågeställningen inte aktualitet i detta betänkande. Utskottet vill ändå ta tillfället i akt att med tanke på eventuella framtida ändringar peka på problemställningen.

Älgjakten

I landskapsregeringens framställning föreslås ett antal ändringar av lagens bestämmelser om jakt på älg. Bland annat föreslås att landskapsregeringen skall vara den myndighet som beviljar tillstånden till älgjakt men att tillståndsgivning dock skall kunna delegeras till jaktvårdföreningarna vilket också är avsikten i praktiken. Som anges ovan har utskottet inte i sak något att invända mot detta förslag som sådant.

I framställningen föreslås vidare att jaktvårdsföreningarna skall kunna pröva vilket antal älgar av kalvar, kor och tjurar som får fällas inom områden som sammanlagt omfattar minst 500 hektar men inte utgör 2 000 hektar till skillnad från idag då tillstånden skall fördelas mellan jakträttsområden som utgör minst 2000 hektar. Förslaget är ett resultat av att lagtinget år 2003 förkastade en framställning till lagtinget (FR 9/2002-2003) med motiveringen att landskapsstyrelsen på nytt borde pröva frågan om lagstiftningens utformning med beaktande av att fördelningen av jakträtt mellan olika markinnehavare bör vara så trygg som möjligt samt att behovet av ett minoritetsskydd bör övervägas.

Utskottet kvarstår vid sin tidigare framförda åsikt men har nu vid den omfattande behandlingen av ärendet kunnat konstatera att det från jägarhåll framförts stora farhågor om att framställningens förslag kan leda till en splittring av de nuvarande jakträttsområdena vilket är till klar nackdel ur älgvårdens synvinkel. Utskottet har efter moget övervägande valt att inte heller denna gång föreslå att lagtinget skall godkänna regleringen av älgjakten utan ställer sin förhoppning till att landskapsregeringen till lagtinget snarast överlämnar ett nytt förslag som beaktar såväl behovet av väl sammanhållna jaktområden av tillräcklig storlek samt behovet av minoritetsskydd.

Som en följd av att utskottet inte kunnat omfatta det föreslagna systemet föreslås att lagtinget inte skall anta framställningens förslag till ändringar av 33 och 33a-c §§. Som en konsekvens härav föreslås att gällande lags 39 § inte skall upphävas.

Djur som kan förorsaka skada

I framställningens 30 § föreslås en mindre ändring av bestämmelsen gällande landskapsregeringens möjligheter att ge tillstånd att avliva fridlyst djur för att hindra skadegörelse. Utskottet föreslår inga ändringar i förhållande till förslaget i framställningen men vill dock uppmana landskapsregeringen att överväga möjligheten att införa ett nytt system för tillståndsbeviljandet. Enligt detta system skulle ett visst antal tillstånd att avliva djur som åstadkommer skada ges exempelvis till Ålands skogsvårdsförening som sedan skulle fördela tillstånden till drabbade markägare. På så sätt skulle landskapsförvaltningen avlastas från byråkrati samtidigt som besluten kunde fattas snabbare och även närmare de berörda. Överföringen av beslutanderätten kunde givetvis förenas med villkor där det bland annat närmare kan anges under vilka förutsättningar djuren kan avlivas.

Utskottet föreslår inte heller några ändringar av framställningens 31 § som reglerar under vilka förutsättningar som djur också utan tillstånd från landskapsregeringen får dödas för att förhindra skada. Enligt utskottets mening bör dock inte bestämmelsen i punkten 2 tolkas så snävt att man med begreppet ”inkommer i odling” endast skall avse sälar som kommer in i fiskodlingskassarna utan även sälar som finns i kassarnas närhet.

Utskottet anser även att landskapsregeringen bör överväga en framtida lagändring för att i större utsträckning möjliggöra avlivande av skadedjur. Utskottet har här särskilt vissa arter i åtanke. Skarven utgör t.ex. ett ökande problem genom att stora fågelkolonier förstör växtligheten, sälarna åstadkommer skador, inte bara för fiskodlarna, utan även för det traditionella fisket medan lodjuren utgör ett hot mot både tamdjur och rådjur. Utskottet konstaterar här att en arbetsgrupp tillsatt av landskapsregeringen ser över möjligheterna att förhindra skador förorsakade av säl.

Detaljmotivering

Landskapslagen om ändring av jaktlagen för landskapet Åland

Ingressen. Utskottet föreslår vissa ändringar av lagens ingress med anledning framför allt av att utskottet inte omfattar landskapsregeringens förslag till ändring av jaktlagens bestämmelser om älgjakt. Således föreslår utskottet att 33 och 33a-c §§ inte ändras och 39 § föreslås inte upphävd. Slutligen föreslår utskottet att det inte till lagens 58 § skall fogas nya 4 och 5 mom.

12 §Utskottet föreslås att begreppet ”tillfälligt bor” ersätts med ”tillfälligt vistas” eftersom det senare begreppet bättre avspeglar intentionerna med paragrafen sådana de framgår av framställningens motivering.

33,33 a-c och 39 §§ Så som framgår av den allmänna motiveringen föreslår utskottet att jaktlagens bestämmelser om älgjakt inte skall ändras i enlighet med framställningen och som en konsekvens av att utskottet föreslår att 33 och 33 a-c §§ inte skall omfattas föreslås även att 39 § inte skall upphävas utan kvarstå i samma lydelse som den har i gällande lag.

42 § Landskapssregeringen föreslår att 42 § 1 mom. skall upphävas vilket enligt framställningen i sak innebär att möjligheten att reglera drivande hund vid hjortjakt delegeras till landskapsregeringen. Utskottet konstaterar här att varken drever eller beagle är särskilt väl lämpade för våra förhållanden varför landskapsregeringen, om en möjlighet till användande av sådana hundar införs, noga bör följa utvecklingen.

47 § I framställningen föreslås att sådana pilar och bågar som godkänts för ändamålet skall kunna användas vid jakt. Utskottet konstaterar att jakt med pil och båge saknar traditioner på Åland. Den utrustning som numera används är dock, enligt vad utskottet fått erfara, så effektiv att risken för skadskjutning inte är anmärkningsvärt hög. Utskottet kan därför omfatta landskapsregeringens förslag till denna del men anser att bågjägarexamen på internationell nivå samt årliga skytteprov bör utgöra villkor för utövande av jakt med pil och båge. Vidare bör landskapsregeringen noga följa utvecklingen i fråga om skadskjutningen och vid behov i brådskande ordning inkomma med förslag till lagändring.

48 § Utskottet föreslår en ändring av paragrafen så att enhandsskjutvapen enligt huvudregeln skall vara förbjuden men vid grytjakt, vid avlivning av djur som fångats i en fälla och vid avlivning av skadat djur får dock lämpligaste vapen användas. Syftet med ändringen är att tydligare än i framställningen ange att handeldvapen endast i undantagsfall bör användas vid avlivning av djur. Generösa regler för användningen av enhandsskjutvapen vid jakt riskerar enligt utskottets mening att bidra till att antalet grovkalibriga vapen ökar i samhället.

58 § Som en följd av att utskottet föreslår att lagtinget inte skall omfatta framställningens bestämmelser till den del de gäller älgjakt föreslår utskottet även att de föreslagna nya 4 och 5 mom. till 58 § inte skall omfattas.

Ikraftträdelsebestämmelsen. Utskottet föreslår att ikraftträdelsebestämmelsens 2 mom. utgår till följd av att förslaget till ändring av 33a§ inte förslås godkännas.

Ärendets behandling

Lagtinget har den 15 november 2004 inbegärt näringsutskottets yttrande över framställningen.

Utskottet har i ärendet hört vicelantrådet Jörgen Strand, jaktförvaltaren Tommy Blomberg, lagberedaren Olle Ekström, biträdande naturvårdsintendenten Jörgen Eriksson, jägarna Bengt Häger, Conny Häger, Roy Karlsson, Jan-Erik Leandersson, Bengt-Olof Lindgren, Gunter Pettersson, Jan-Erik Sommarström, Jan-Ole Styrström, Sten Sundman, Anders Sundqvist, Sigurd Söderlund och Johan Wickström, ordföranden för Ålands Bowhunting Association Roger Pettersson samt ordföranden och sekreteraren i Europeiska bågjägarförbundet Anders Geijer och Anders Gestberg.

I ärendets avgörande behandling deltog ordföranden Anders Englund, viceordföranden Brage Eklund samt ledamöterna Carina Aaltonen, Fredrik Karlström och Raija-Liisa Eklöw.

Utskottets förslag

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet

att lagtinget antar det i framställningen ingående andra lagförslaget oförändrat samt

att lagtinget antar det i framställningen ingående första lagförslaget i följande lydelse:

L A N D S K A P S L A G
om ändring av jaktlagen för landskapet Åland

I enlighet med lagtingets beslut

upphävs 13 och 17 (uteslutning) §§ samt 42 § 1 mom. och 74 § jaktlagen för landskapet Åland av den 5 juli 1985 (31/1985),

ändras lagens 3 § 2 mom., 6 § 2 mom., 7 § 2 mom., 12 §, 30 § 2 mom., 31 § 1 mom. 2 punkten och 2 mom., 32 § 3 mom., (uteslutning) 33d § 1 mom., 34 §, 35 § 1 och 4 mom., 47 § 1 mom. 8 punkten samt 3 och 4 mom., 48 §, 53 § 2 mom., 54 § 1 mom. 4 punkten, av dessa lagrum 32 § 3 mom. sådant det lyder i landskapslagen den 17 januari 1991(5/1991), 54 § 1 mom. 4 punkten sådan den lyder i landskapslagen den 2 mars 1995 (19/1995), 48 § sådan den lyder i landskapslagen den 12 september 1995 (68/1995), 47 § 1 mom. 8 punkten sådan den lyder i landskapslagen den 23 januari 1997 (10/1997) och 33 § 1 mom., (uteslutning) 33d § 1 mom. och 35 § 1 och 4 mom. sådana de lyder i landskapslagen den 24 april 1997 (41/1997) samt

(uteslutning)

ersätts i lagen ordet ”landskapsstyrelsen” i olika böjningsformer med ”landskapsregeringen” i motsvarande former som följer:

3, 6 och 7§§

(Lika som i framställningen.)

12 §

Jakt med skjutvapen får inte äga rum närmare än 150 meter från en byggnad i vilken någon stadigvarande bor, eller i vilken det finns anledning att förmoda att någon tillfälligt vistas, utan muntligt eller skriftligt tillstånd av den som äger eller innehar byggnaden. Jakt får inte utövas på en gårdsplan, i en trädgård och inte heller på åker eller äng med växande gröda, utan muntligt eller skriftligt tillstånd av områdets ägare eller innehavare.

30-32 §§

(Lika som i framställningen).

33, 33a, 33b och 33c §§

(Uteslutning).

33d, 34, 35 och 47 §§

(Lika som i framställningen.)

48 §

Jakt med enhandsskjutvapen är förbjuden.

Vid grytjakt, vid avlivning av djur som fångats i en fälla och vid avlivning av skadat djur får dock lämpligaste vapen användas.

(3 mom. lika som framställningens 2 mom.)

53 och 54 §§

(Lika som i framställningen)

58 §

(Uteslutning).

__________________

(1 mom. i ikraftträdelsebestämmelsen lika som i framställningen).

(2 mom. utesluts).

__________________

Mariehamn den 26 april 2005

Ordförande

Anders Englund

Sekreterare

Susanne Eriksson

Näringsutskottets betänkande 3/2004-2005

Ålands lagting

Genvägar

Kontaktuppgifter