Landskapsregeringen överlämnade den i 36 § arbetsordningen för Ålands lagting föreskriva redogörelse över självstyrelsepolitiska frågor av väsentlig natur. Redogörelsen 1/2021-2022 avser tiden från 8 april 2021 fram till tidpunkten för överlämnandet och Redogörelsen 1/2022-2023 avser tiden från 24 mars 2022 fram till tidpunkten för överlämnandet.

Nämndens synpunkter

Ålands demilitarisering och neutralisering står fast. Internationella avtals bindande verkan är helt avgörande för små staters säkerhet varför Finland bör värna om principen att internationella avtal ska följas.

Självstyrelsepolitiska nämnden har genomgående hävdat att demilitariseringen och neutraliseringen ska stå fast oavsett förändringar i omvärlden. Denna syn har inte reviderats av den senaste tidens förändringar i det globala säkerhetsläget.

Republikens president har sagt att vapenteknologin, övervakningsteknologin och allt har blivit helt annorlunda. Presidenten säger också att ett demilitariserat Åland kan försvaras. Nämnden delar denna uppfattning och drar slutsatsen att behovet av att militarisera Åland har minskat i och med utvecklingen av vapenteknologin.

Rysslands konsulat på Åland och demilitariseringen regleras i ett och samma avtal med Ryssland. Presidenten och tidigare utrikesministern Haavisto har vid ett flertal tillfällen påpekat i offentligheten att det ryska konsulatet inte utgör något hot. Presidenten konstaterar att konsulatet är relativt oansenligt och saknar större betydelse. Nämnden delar denna syn och konstaterar att diplomatiska kontakter i allmänhet utgör en förutsättning för långsiktig fred.

Finlands säkerhet har ökat i och med Natointrädet då Ålands status klarerades och bekräftades. Presidenten konstaterade i samband med riksdagens öppnande att Ålands ställning är stabilare nu än kanske någonsin eftersom en aggressionshandling gentemot Åland skulle vara en krigsförklaring mot Nato.

Självstyrelsens företrädare följer utvecklingen och håller sig informerade både genom presidentens kansli och utrikesministeriet.

Nämndens förslag

Självstyrelsepolitiska nämnden föreslår att lagtinget antecknar sig redogörelserna för kännedom och bringar betänkandets motivering till landskapsregeringens kännedom.

Nämndens synpunkter

Allmänt om redogörelsen

Nämnden finner det fortsatt önskvärt att redogörelsen koncentrerar sig på självstyrelsepolitiska frågor av väsentlig natur det vill säga självstyrelselagen, språket, förhållandet till Finland och Sverige, demilitariseringen och neutraliseringen samt hembygdsrätt, näringsrätt och jordförvärv.

Enligt nämndens mening bör Ålands demilitarisering och neutralisering och säkerhetsläget i Östersjön behandlas fristående från varandra i redogörelsen eftersom demilitariseringen och neutraliseringen står fast oavsett förändringar i det säkerhetspolitiska läget.

Självstyrelselagsrevisionen

Historisk tillbakablick

Översynen av självstyrelselagen för Åland har nu pågått i snart femton år.

Mot bakgrund av att dåvarande landskapsregerings handlingsprogram förutsatte att en översyn av självstyrelselagen inleds under perioden tillsatte landskapsregering den 5 maj 2010 en parlamentarisk kommitté med riksdagsrådet Gunnar Jansson som ordförande. Kommittén lämnade sitt betänkande med förslag till en reformering av självstyrelsesystemet och självstyrelselagen för Åland i oktober samma år.

En arbetsgrupp under ledning av Alec Aalto tillsattes därefter av justitieministeriet med uppdrag att kartlägga hur Ålands självstyrelse fungerar och vilka behov det kan finnas av att utveckla självstyrelselagen för Åland. Arbetsgruppen skulle särskilt göra bedömningar av de frågor och förslag som togs upp i den åländska parlamentariska kommittén. Aalto-gruppens betänkande presenterades den 13 december 2012.

En ny åländsk parlamentarisk kommitté under ledning av lagtingsledamoten Roger Jansson tillsattes i maj 2012 med uppdrag att fungera som referensgrupp för landskapsregeringen i arbetet med att reformera självstyrelsesystemet och självstyrelselagen för Åland samt att komplettera och fördjupa utredningens frågeställningar från den tidigare åländska kommittén samt förtydliga och vidareutveckla argumentationen för ett nytt självstyrelsesystem. Kommittén avgav sin rapport den 29 augusti 2013.

Den 19 september 2013 tillsatte statsrådet den s.k. Ålandskommittén, en parlamentariskt sammansatt kommitté med representanter från samtliga lagtingsgrupper och riksdagsgrupper och med president Tarja Halonen som ordförande. Uppgiften var att göra upp ett förslag till förnyelse av Ålands självstyrelsesystem och sådana ändringar av självstyrelselagen som motiveras av samhällsutvecklingen samt att föreslå åtgärder för att utveckla den ekonomiska självstyrelsen. Kommitténs slutbetänkande överlämnades i juni 2017 och innehöll bland annat ett självstyrelsesystem för Åland som är mer dynamiskt och som därmed med tiden och vid behov möjliggör en smidigare överföring av nya behörighetsområden till Ålands lagting.

Remissvaren på kommitténs betänkande var delvis negativa och en tjänstemannarbetsgrupp under ledning av justitierådet Niilo Jääskinen tillsattes för att fortsätta beredningen utifrån Ålandskommitténs slutbetänkande samt remissvaren. Arbetsgruppen, som skulle ringa in de teman och sakfrågor som kräver fortsatt beredning, avgav sitt betänkande i mars 2018.

Efter förhandlingar mellan statsrådet och landskapsregeringen avgavs i februari 2019 en proposition enligt vilken självstyrelselagen för Åland ändrades så att bestämmelserna om landskapet Ålands ekonomi förnyades. Förslaget godkändes av både riksdagen och lagtinget och det nya sjunde kapitlet om Landskapet Ålands ekonomi kunde träda i kraft den 1 januari 2021.

I mars 2023 tillsatte justitieministeriet en tjänstemannaarbetsgrupp under ledning av justitierådet Gustav Bygglin, för fortsatt beredning av propositionen för Ålands självstyrelselag och för att utarbeta ett förslag till en skyndsam ändring av nuvarande självstyrelselag för Åland. Arbetsgruppen har ännu inte avgivit något betänkande.

Självstyrelsepolitiska nämndens överväganden

Självstyrelsepolitiska nämnden upprepar sina tidigare konstateranden att målet för reformeringen är att självstyrelsen ska utvecklas. Förhandlingarna om självstyrelselagen pågår fortfarande och utgången av totalreformen är ännu oklar.

Förnyelser av självstyrelselagen har visserligen alltid föregåtts av tidskrävande beredningar men det måste ändå anses otillfredsställande med åratal av beredningar som kräver stora resurser både av riksmyndigheterna, framför allt av justitieministeriet, och av landskapsregeringen. Ambitionen i Ålandskommittén var ett självstyrelsesystem som är mer dynamiskt och som med tiden och vid behov möjliggör en smidigare överföring av nya behörighetsområden till Ålands lagting men målsättningen har visat sig svår att förverkliga. Nämnden ställer fortfarande sin förhoppning till ett mera flexibelt och därmed mindre resurskrävande system för den framtida utvecklingen av självstyrelsen.

Upplevelsen på Åland är att utvecklingen av självstyrelsen är en lågt prioriterad fråga bland beslutsfattare och tjänstemän på rikssidan trots tidigare internationella utfästelser men enligt nämndens mening kan en viss självkritik från åländsk sida också vara på sin plats med tanke på det fortsatta arbetet. Visionen för självstyrelsens utveckling borde tydliggöras på hemmaplan vilket torde öka förutsättningarna för förståelse för ett smidigare system för framtida övertaganden av behörigheter. Önskvärt vore att det samtidigt från rikets sida uppnåddes en större förståelse för att självstyrelsen innebär en rätt att utvecklas enligt egna förutsättningar.

Från åländsk sida var målet ursprungligen att förhållandet mellan statsmakten och självstyrelseorganen bör utvecklas i en riktning som ger företräde för politiken framom juridiken vilket resulterade bland annat i att Ålandskommittén bestod av uteslutande parlamentariker/politiker med ett litet sekretariat till sitt förfogande. Ministeriernas negativa remissyttranden till Ålandskommitténs betänkande kan sannolikt delvis tillskrivas det faktum att ministerierna inte varit involverade i arbetet med framtagandet av förslaget och att det därför rådde viss osäkerhet om innebörden av detsamma. Enligt nämndens mening kan det vara värt att analysera resultatet av tidigare förfaringssätt och eventuellt överväga ett omvänt förfaringssätt där diskussionerna startar med ministerierna för att öka förståelsen både för behoven från åländsk sida och för att självstyrelseutveckling i många fall kan vara till nytta för båda parter.

Nämnden konstaterar att målet att förhållandet mellan statsmakten och självstyrelseorganen bör utvecklas i en riktning som ger företräde för politiken framom juridiken och att förhållandet bör präglas av förtroende, förhandling och politisk dialog är mycket vällovligt. Med en förståelse som är ömsesidig uppnås bästa effekt. Samtidigt poängterar nämnden att ett legalistiskt självstyrelsesystem innebär en stor trygghet för Åland. Finland styrs under lagarna och självstyrelselagen kan inte ändras utan lagtingets samtycke. Fokus i fråga om självstyrelsens utveckling bör således fortsatt ligga på självstyrelselagen.

Den säkerhetspolitiska utvecklingen

Rysslands brutala anfallskrig mot Ukraina har givetvis förändrat det säkerhetspolitiska läget och har bland annat resulterat i Finlands anslutning till försvarsalliansen Nato.

Finlands statsidentitet står på tre ben, rättsstaten, det territoriella försvaret och diplomatin. Nämnden noterar att den allmänna debatten numera tycks fokusera främst på det territoriella försvaret medan diplomatin fallit i skuggan liksom frågor som gäller autonomier, språkliga och kulturella rättigheter och konfliktlösning.

Staters och medborgares säkerhet bygger på såväl militär som civil säkerhet och nämndens mål är att Ålands autonomi och status som demilitariserat och neutraliserat område ska kunna utgöra en motvikt och inspiration i en alltmer militariserad värld.

Demilitariseringen

Bakgrund

I sitt betänkande från mars 2022 över landskapsregeringens redogörelse över självstyrelsepolitiska frågor (RS 2/2022-2023) redogör nämnden för demilitariseringens bakgrund och för alla gällande konventioner samt för de ställningstaganden som framfördes i samband med lagtingets demilitariseringsseminarium på 100 års dagen av konventionen om Ålandsöarnas ickebefästande och neutralisering.

Gällande anslutningen till försvarsalliansens Nato hänvisar nämnden till den externpolitiska redogörelsen samt till nämndens betänkanden över den.

Den senaste tidens utveckling

Vid demilitariseringsseminariet i oktober 2021 underströks den levande regim som demilitariseringen och neutraliseringen utgör av inledningstalarna till vilka hörde republikens president Sauli Niinistö som bland annat framhöll att konventionen med tiden har ökat i betydelse och att den har kommit att bli en viktig faktor som stöder både Ålands status och säkerheten och stabiliteten i regionen.

I den redogörelse om förändringarna i den säkerhetspolitiska miljön som statsrådet gav till riksdagen i april 2022 inför den kommande Natoansökan berörs Åland: ”Åland har en etablerad folkrättslig ställning, vilket inte hindrar Finland från att intensifiera sitt militära samarbete med olika aktörer. Finland är skyldigt att vidta nödvändiga åtgärder för att trygga Ålands neutralitet. Försvarsmakten bereder sig att försvara Åland. Gränsbevakningsväsendet har som civil myndighet kontinuerlig närvaro på Åland. Gränsbevakningsväsendet har i sin verksamhet berett sig på olika säkerhetssituationer och kan vid behov snabbt öka sin närvaro i området.”

Vid riksmötets öppnande den 13 april 2023 berörde Republikens president Sauli Niinistö Åland i sitt tal. ”Ålands ställning har tagits upp i diskussionerna här i Finland. Jag vill påpeka att den är stabilare nu än kanske någonsin: en aggressionshandling gentemot Åland skulle vara en krigsförklaring mot Nato. Det är klart att landskapets situation ägnas särskild uppmärksamhet i Natos gemensamma försvarsplanering.

Vi har alltid betraktat multilaterala internationella avtals bindande verkan som ett livsvillkor för små länder. Det är bra att hålla fast vid den tanken. Förändrade förhållanden och militärteknologins snabba utveckling kan dock påverka den reella tillämpningen av befintliga avtal.”

Republikens president har även i samband med de traditionsenliga Gullrandasamtalen i juni 2023 sagt att han begär en utredning om det ryska konsulatet på Åland och dess rättsliga status. Utredningen som ska vara rent juridisk utförs av utrikesministeriet som landskapsregeringen upprätthåller kontakten med. Lagtingets kansli har även varit i kontakt med presidentens kansli och förmedlat nämndens synpunkter att demilitariseringen och neutraliseringen står fast.

Även nämnden har noterat att Ålands ställning har tagits upp i olika diskussioner i Finland under senare tid. Nämnden noterar att presidenten framhåller att det för ett litet land som Finland är ett livsvillkor att multilaterala internationella avtal har en bindande verkan.

Nämnden önskar i sammanhanget uppmana landskapsregeringen att mot bakgrund av den senaste tidens händelseutveckling uppdatera demilitariseringspolicyn och inkomma med ett nytt meddelande till lagtinget.

Nämndens synpunkter på demilitariseringen och neutraliseringen

Finlands statsidentitet står på tre ben, rättsstaten, det territoriella försvaret och diplomatin. Det är enligt nämndens mening viktigt för Åland särskilt i kristider att fokus fortsatt också ska ligga på diplomati och på frågor som gäller autonomier, språkliga och kulturella rättigheter och konfliktlösning.

Internationella avtals bindande verkan är helt avgörande för små staters säkerhet. Av den orsaken har Finland alltid värnat om principen att internationella avtal ska följas. Därtill är Ålands status föremål för sedvanerätt som binder även andra stater än konventionernas undertecknande och sedvanerätten står stark i folkrätten.

Ålands demilitarisering och neutralisering står fast. Självstyrelsepolitiska nämnden har genomgående hävdat att demilitariseringen och neutraliseringen ska stå fast oavsett förändringar i omvärlden. Denna syn har inte reviderats trots den senaste tidens förändringar i det globala säkerhetsläget.

Finlands säkerhet har ökat i och med Natointrädet då Ålands status klarerades på vederbörligt sätt. Presidenten konstaterade i samband med riksdagens öppnande att Ålands ställning är stabilare nu än kanske någonsin eftersom en aggressionshandling gentemot Åland skulle vara en krigsförklaring mot Nato.

Självstyrelsens företrädare följer utvecklingen och håller sig informerade både genom presidentens kansli och utrikesministeriet.

Övriga frågor

Värnpliktsbefrielsen

Frågan om värnpliktsbefrielsen är fristående från Ålands status som demilitariserat och neutraliserat område. Medan demilitariseringen och neutraliseringen regleras i internationella avtal regleras värnpliktsbefrielsen i självstyrelselagen för Åland och enligt 12 § i självstyrelselagen har den som har hembygdsrätt rätt att i stället för att fullgöra värnplikt tjänstgöra på motsvarande sätt vid lots- och fyrinrättningen eller i någon annan civilförvaltning.

Självstyrelsepolitiska nämnden konstaterar i likhet med landskapsregeringen att bestämmelsen, som endast kan ändras med lagtingets bifall, innebär att den som har hembygdsrätt är befriad från all värnplikt med de undantag som finns i självstyrelselagen.

Tolkningen delas av försvarsministeriet som i maj 2022 i en promemoria (VN/10516/2022-PLM-3) drar slutsatsen: ”Det betyder att ålänningarna är befriade från all tjänstgöring som händer under värnplikten. Fullgörandet av värnplikten omfattar beväringstjänst, repetitionsövning, extra tjänstgöring och tjänstgöring under mobilisering samt deltagande i uppbåd och besiktning av tjänstedugligheten. Ålänningarna hör inte till den ersättande reserven i det här skedet därför att de inte är värnpliktiga. Det är därför ålänningarna inte kan kallas in till tjänstgöring om Försvarsmakten ska mobiliseras. ” Nämnden förenar sig i försvarsministeriets tolkning.

Nämnden konstaterar att ålänningarna tar ansvar över sin civila beredskap. Bland annat via den stora åländska flottan är Åland en också viktig del av hela landets försörjningsberedskap.

Kontaktgruppen med utrikesministeriet

Kontaktgruppen firar i år 25 års jubileum och enligt nämndens mening förtjänar kontaktgruppen med utrikesministeriet att lyftas upp under en egen rubrik. Kontaktgruppen var den första som skapades för att bygga en struktur för kontakterna mellan landskapet och ett ministerium och den har fått flera efterföljare i kontaktgrupper med andra ministerier.

Kontaktgruppen har två uppgifter, att främja Ålandsexemplet i syfte att i samarbete främja fredsarbete och minska våldsanvändning samt att i övrigt främja kontakterna mellan landskapsregeringen och ministeriet.

Den förstnämnda uppgiften har enligt nämndens mening ökat i betydelse på grund av det förändrade säkerhetsläget. I FN:s stadga nämns fredsfrämjande som första mål och det borde även genomsyra samarbetet mellan utrikesministeriet och landskapsregeringen. Det finns och kommer att finnas ett behov av platser som Åland som borde få en ökad synlighet i Finlands utrikespolitik.

En klarare politisk vision för kontaktgruppen vore enligt nämndens mening önskvärd. Nämnden önskar även en mer kontinuerlig återkoppling från de åländska medlemmarna i kontaktgruppen.

Rysslands konsulat på Åland

På Åland har det funnits ett svenskt konsulat sedan år 1918 medan Rysslands konsulat tillkom till följd av 1940 års fördrag mellan Finland och Sovjetunionen.

Enligt 1940 års fördrag tillerkänns Sovjetunionen rätten att på Ålandsöarna upprätthålla ett eget konsulat, vars uppgift förutom sedvanliga konsulatsåligganden är att övervaka att Finlands förbindelser angående Ålandsöarnas demilitarisering och icke-befästande fullgörs. I avtalet förbinder Finland sig att demilitarisera Ålandsöarna, att icke befästa dem samt att icke ställa dem till främmande staters beväpnade styrkors förfogande.
Avtalet bekräftades senare genom fördraget om fred med Finland av den 10 februari 1947. I samband med Sovjetunionens upplösning övertogs 1940-års fördrag av Ryssland genom ett protokoll mellan Finland och Ryssland år 1992.

Presidenten och tidigare utrikesministern Haavisto har vid ett flertal tillfällen i offentligheten påpekat att det ryska konsulatet inte utgör något hot. Presidenten konstaterar att konsulatet är relativt oansenligt och saknar större betydelse. Nämnden delar denna syn och konstaterar samtidigt att det finns ett regelverk för konsulat och deras personal. Inrättande och indragning av beskickningar, deras uppgifter och ställning, samt andra frågor i anslutning till beskickningarnas verksamhet i utlandet regleras i Wienkonventionen om konsulära förbindelser där det finns bestämmelser om bland annat mottagarlandets erkännande av konsulatschefer, mottagarlandets skyldighet till bistånd och skydd men också om den mottagande statens rätt att förklara en konsul persona non grata. Möjligheter för värdlandet att reagera på en olämplig verksamhet vid konsulat finns således enligt folkrätten.

Självstyrelsepolitiska nämnden tar kraftigt avstånd från Rysslands brutala anfallskrig gentemot Ukraina. Samtidigt konstaterar nämnden att diplomatiska kontakter i allmänhet utgör en förutsättning för långsiktig fred.

Försvarsföreningar

Enligt en stark nordisk tradition som kommer till uttryck bland annat i Finlands grundlag, råder föreningsfrihet och yttrandefrihet.

Till de intresseföreningar som verkar på Åland hör Ålands reservister r.f. Föreningens uppgift är enligt stadgarna bland annat att stöda verksamhet, som främjar rikets säkerhet, att höja och upprätthålla försvarsviljan, att upprätthålla och utveckla den lokala frivilliga försvarsutbildningen. Till de utbildningar som reservistföreningen stöder sina medlemmar att delta i hör Soldatens grundkurs som ger deltagarna soldatens kunskaper och färdigheter och utvecklar kursdeltagarnas försvarsvilja genom övning. Utbildningen ger inte deltagarna någon behörighet att delta i försvaret. Kurserna hålls inte på Åland.

Försvarsutbildningsföreningen (MPK) är en riksomfattande offentligrättslig förening som ger utbildning som förbättrar försvarsmaktens, andra myndigheters och medborgarnas beredskap att fungera i normal- och störningssituationer. MPK samarbetar med myndigheter och numera kan försvarsmakten att låna ut militär utrustning till MPK:s utbildningar. MPK har ingen verksamhet på Åland.

Staten och självstyrelsemyndigheterna torde ha ett gemensamt intresse i att det inte heller på Åland uppstår någon form av paramilitär verksamhet, alltså organisationer som påminner om militära förband men som saknar organisatoriska kopplingar till försvarsmakten.

Nämnden konstaterar i sammanhanget att hemvärn är en svensk benämning som saknas i Finland där den närmaste motsvarigheten torde vara landskapstrupper. Landskapstrupperna är inte föreningar utan regionala trupper som tillhör försvarsmakten och de bildas av frivilliga värnpliktiga som hör till reserven. Landskapstrupperna kan användas i försvarsmaktens handräckningsuppdrag enligt lagen om försvarsmakten.

Nämndens konstaterar att föreningar i sin verksamhet på Åland måste hålla sig inom gränsen för demilitariseringen och neutraliseringen. Anordnande av militär utbildning på Åland är oförenlig med Ålands status och konventionerna om demilitarisering och neutralisering.

Vindkraften

Alternativa energikällor utgör en viktig del av framtidens energilösningar. Stora vindparker innebär en möjlighet men det måste samtidigt konstateras att det handlar om samhällets allmänna resurser hav och vind som eventuellt kan användas för att bli en ny exportnäring för Åland. En noggrann planering är därför av stor vikt och en fråga för självstyrelsen att hantera bland annat eftersom relationen till en självstyrd och demilitariserad region kan vara ny för potentiella privata aktörer.

De folkrättsliga avtalen gällande den demilitariserade zonen anger två geografiska gränser, tre sjömil från land samt ett stort antal koordinater som utgör den demilitariserade och neutraliserade zonens yttre gränser. Gränserna måste uppdateras vart femtionde år med anledning av landhöjningen i Östersjön och en sådan uppdatering skulle sannolikt också vara nödvändig om konstruktioner som kunde jämställas med konstgjorda öar eller dylikt upprättas inom zonen. I de planer som görs upp för framtida vindparker måste gränserna för den demilitariserade zonen synliggöras i underlaget.

Vidare bör det exempelvis utredas om större fasta konstruktioner som vindmöllor och energiöar för produktion av vätgas kan jämställas med permanenta havsinstallationer eller konstruerade öar som kan komma att omfattas av demilitariseringen och neutraliseringen. Likaså behöver flertalet behörighetsfrågor klargöras liksom förhållandet till kommunerna.

Nämnden har erfarit att man i Danmark har täta dialoger mellan olika aktörer och myndigheter. Erfarenheter och modeller från Danmark kan här vara till nytta.

Det svenska språket

Landskapsregeringen konstaterar i redogörelsen att Ålands självstyrelse i grunden är ett språkskydd för det enspråkigt svenska Åland samt att Finland är bundet genom internationell rätt i fråga om Ålands särställning. Nämnden delar uppfattningen och understryker betydelsen av den internationella bakgrunden till Ålands speciella status som det enda officiellt enspråkiga området i landet. Nämnden delar även landskapsregeringens syn på att tillgången till svenskspråkiga heltäckande bestämmelser är av internationellt intresse.

Gällande datalager och styrningen av dem konstaterar nämnden att finansministeriet i riket ansvarar för utvecklingen av lagstiftningen på området medan varje ministerium själv ansvarar för styrningen av informationshanteringen inom sitt eget förvaltningsområde. Gällande svenska språket konstaterar nämnden att det är riksmyndigheterna som ska tillämpa språklagen självständigt i sin verksamhet. Enligt 23 § i språklagen ska myndigheterna i sin verksamhet på eget initiativ se till att enskilda personers språkliga rättigheter tillgodoses i praktiken. Det finns potential för samhällsutveckling genom samarbeten med de finländska myndigheterna beträffande datalager, under förutsättning att nämnda myndigheter följer språklagen så att servicen på svenska till både medborgare och myndigheter på Åland tryggas.

Ärendets behandling

Lagtinget har den 11 april 2022 och den 12 juni 2023 inbegärt självstyrelsepolitiska nämndens utlåtande över ärendena.

Nämnden har i ärendet hört lantrådet Veronica Thörnroos, vicelantrådet Harry Jansson, förvaltningschefen John Eriksson rättschefen Michaela Slotte, ministerrådet Anton Nilsson, Ålandsministern Thomas Blomqvist, ministerns specialmedarbetare Anders Portin, enhetschefen Corinna Tammenmaa, lagstiftningsrådet Janina Groop-Bondestam, justitierådet Gustav Bygglin, riksdagsledamoten Mats Löfström, direktören för Ålands fredsinstitut Sia Spiliopoulou-Åkermark, landshövdingen Peter Lindbäck, ordföranden för Ålands reservister r.f. Jonas Back, polismästaren Johan Pawli, förvaltningschefen Rainer Åkerblom, juristen Camilla Hägglund-Palmqvist, räddningscheferna Karl Nordlund och Lennart Johansson, från finansministeriet lagstiftningsrådet Maarit Huotari, specialsakkunnige Kimmo Mäkinen och konsultativa tjänstemannen Riitta Autare, från försvarsministeriet enhetsdirektören Sara Kajander och äldre stabsofficerare Matti Sirkkola samt skattechefen på Färöarna Eyðun Mørkøre.

I ärendets avgörande behandling deltog ordföranden talman Bert Häggblom, viceordföranden Anders Eriksson, ledamöterna Camilla Gunell, Gyrid Högman, Jan Salmén, Tage Silander och Ingrid Zetterman.

Nämndens förslag

Med hänvisning till det anförda föreslår nämnden

att lagtinget antecknar sig redogörelserna för kännedom och bringar betänkandets motivering till landskapsregeringens kännedom.

__________________

Mariehamn den xx september 2022

Ordförande

Bert Häggblom

Sekreterare

Susanne Eriksson

Självstyrelsepolitiska nämnden SJPN 1/2022-2023

Ålands lagting

Genvägar

Kontaktuppgifter