Landskapsregeringen överlämnar den i 36 § arbetsordningen för Ålands lagting föreskriva redogörelse över självstyrelsepolitiska frågor av väsentlig natur. Redogörelsen avser tiden från 26 februari 2015 fram till tidpunkten för överlämnandet.

Nämndens synpunkter

Reformering av självstyrelsesystemet

Landskapsregeringen redogör för att arbetet i den av statsrådet tillsatta parlamentariska kommittén, Ålandskommittén 2013, har fortsatt under 2015 utgående från kommitténs delbetänkande.

Landskapsregeringen stöder till fullo kommitténs fortsatta arbete som syftar till att Åland ska ha en ny självstyrelselag före självstyrelsens 100-årsjubileum. Den nya självstyrelselagen ska ge de konstitutionella ramarna och verktygen för en redan erfaren självstyrelse att ansvarsfullt och handlingskraftigt ta sig an framtida utmaningar.

Nämnden, som kontinuerligt följer arbetet i Ålandskommittén genom regelbundna möten med de åländska kommittéledamöterna, delar till fullo landskapsregeringens uppfattning om vikten av kommitténs fortsatta arbete vilket nu går in i ett avgörande skede där de olika behörighetsområdena ska preciseras.

Nämnden avser att fortsatt noga följa arbetet i kommittén så att processen förankras i lagtinget.

Svenska språkets ställning

I samband med att Ålandsfrågan fick sin lösning gavs ålänningarna internationella garantier för att språk och kultur skulle bevaras. Frågan om att bevara språket på Åland är alltså ett åtagande som Finland tog på sig i utbyte mot suveräniteten över Åland

Nämnden hyser oro för den språkliga utvecklingen i landet även om vissa framsteg har gjorts i fråga om översättning av exempelvis God medicinsk praxis, Pharmaca Fennica och statens tjänstekollektivavtal. Till den positiva utvecklingen räknas även den praxis som med åren har utvecklats i fråga om hanteringen av EU-ärenden, där de formella finskspråkiga mötena i beredningssektionerna ersatts av direktkontakter tjänstemännen emellan vilket underlättar att kontakterna sköts på svenska.

Finländska myndigheter förefaller ha som mål att servicen gentemot medborgarna ska skötas på svenska vilket nämnden finner positivt. Nämnden konstaterar att även i de fall att åtagandet gentemot medborgarna uppfylls kan de ske med en fördröjning. Exempelvis får åländska företagare som vänder sig till marknadsdomstolen i upphandlingsärenden vänta betydligt längre på den svenskspråkiga behandlingen i jämförelse med konkurrenterna i Finland.

Ett stort problem är att det interna arbetet inom finländska myndigheter sker på finska även på områden där behörigheten är delad mellan Finland och Åland. Som exempel kan nämnas polisen och skattemyndigheten. Inom de här myndigheterna tillhandahålls datasystem (systemen som sådana samt dokumentationen och uppdateringar av dem, liksom kontakten till leverantörerna) helt eller delvis på finska och detsamma gäller internutbildningen. För polisens del erbjuds grundutbildning på svenska medan möjligheten till fortbildning på svenska är ytterst begränsad vilket på sikt är allvarligt med tanke på både den allmänna säkerheten och medborgarnas rättssäkerhet.

Även inom sjukvården finns behov av vård på svenska utanför Åland. ÅHS arbetar enligt vad nämnden fått erfara, för att försäkra sig om att den vård som köps från Finland ges på svenska. Nämnden framhåller nödvändigheten av detta arbete eftersom det är synnerligen viktigt att personer som är försvagade av sjukdom får både vård och information på svenska.

Centraliseringen till färre myndigheter på rikssidan får också konsekvenser. Som exempel kan nämnas den pågående reformeringen av tingsrätterna där det finns en oro för att de summariska ärendena flyttas från Åland. Motsvarande flyttning har tidigare gjorts i fråga om lagfartsärenden vilket väckt farhågor om att bristen på kunskap gällande de för Åland särskilda jordförvärvsreglerna leder till risk för att lagfarter beviljas utan stöd av jordförvärvslagstiftningen. En planerad flyttning av utlänningsärenden från polisen till Migrationsverket är ett annat exempel där det också kan handla om geografiska avstånd för den som ska sköta sina ärenden. Diskussionen pågår som bäst mellan polisen och Migrationsverket om hur detta ska skötas i praktiken.

Frågan om att bevara språket på Åland är som ovan nämndes, ett åtagande från finländsk sida. På Åland finns ett ökande missnöje med vad som upplevs som ett svagt engagemang i frågan från Finlands regerings och underlydande myndigheters sida. Istället ankommer det i praktiken till största delen på landskapsregeringen att vidta åtgärder och åländska myndigheter sätter mycket kraft och stort engagemang på språkfrågor trots att de ytterst hör till Finlands ansvar.

Finlands reform inom social- och hälsovården

Bakgrund

I riket pågår en mycket omfattande reformering av den offentliga servicestrukturen och finansieringen av densamma. Framför allt berörs social- och hälsovården som ska överföras från kommunerna till landskapen. Förändringarna berör också Folkpensionsanstaltens verksamhet.

Effekterna av reformen

Åland har enligt självstyrelselagen behörigheten vad gäller bl.a. hälso- och sjukvård, socialvård och kommunalbeskattning och borde alltså inte beröras av rikets planerade reform. På Åland har en liknande reform redan tidigare genomförts så att sjukvården är centralt organiserad och lyder under landskapsregeringen medan socialvården fortsättningsvis är kommunal.

Trots detta är effekterna av reformen med all säkerhet omfattande för Åland. De detaljerade konsekvenserna är i det här skedet dock svåröverblickbara eftersom de hittills inte varit föremål för några utredningar.

Regeringen har som ett förstahandsalternativ att finansieringen av social- och hälsovården ska ske genom statsbeskattningen vilket betyder att statsskatten höjs väsentligt. För att reformen ska bli skatteneutral för medborgarna förutsätts kommunalbeskattningen i riket samtidigt sänkas i motsvarande mån vilket är möjligt eftersom kommunerna inte längre kommer att ha finansieringsansvaret för social- och hälsovården.

En höjning av statsskatten skulle innebära att även befolkningen på Åland skulle betala en högre skatt. Förändringen skulle i och för sig leda till att avräkningen till Åland ökar men inte i samma omfattning som intäkterna av statsbeskattningen på Åland. I klartext innebär detta att ålänningarna skulle bidra till finansieringen av en reform som inte berör Åland.

För att inte det totala skattetrycket för de åländska invånarna skulle bli orimligt högt skulle den höjda statsskatten resultera i att kommunalskatten måste sänkas även på Åland trots att de åländska kommunerna inte skulle avlyftas någon uppgift. Kommunalbeskattningens andel av den totala beskattningen skulle därmed minska betydligt. Reformens genomförande i Finland skulle alltså leda till en minskning av det faktiska utrymmet att utöva den begränsade beskattningsrätt som Åland har.

Även de planerade ändringarna i socialförsäkringssystemet skulle ha omfattande effekter för Åland om riket väljer att förverkliga en modell där medel som har samlats in till sjukförsäkringens ersättningar sammanslås med statens helhetsfinansiering av social- och hälsovården. Detta skulle innebära en stor belastning för Åland att utforma egna system och dessutom skulle en betydande kostnad läggas på Åland samtidigt som befolkningen på Åland skulle ställas i olikvärdig ställning i jämförelse med rikets invånare.

Nämndens huvudsakliga synpunkter

Myndigheterna på Åland har inte några synpunkter på hur Finland väljer att organisera och finansiera social- och hälsovården eller valfriheten inom densamma. Nämnden ser dock synnerligen allvarligt på att reformen kan få stora och sannolikt oavsiktliga konsekvenser även för Åland. Ålands ställning som självstyrt område måste därför enligt nämndens mening ovillkorligen beaktas i den fortsatta beredningen av reformerna i Finland så att Ålands konstitutionella, ekonomiska eller förvaltningsmässiga inflytande inte minskar på grund av reform som inte är avsedd att beröra Åland.

Eftersom självstyrelselagen reglerar behörighetsfördelningen mellan Finland och Åland kräver alla behörighetsförändringar ändringar av självstyrelselagen. Den pågående reformen visar dock att det för närvarande föreligger ett systemfel eftersom konsekvenserna av reformen i Finland i praktiken hotar att leda till en behörighetsförskjutning utan att några ändringar av självstyrelselagen företas. Enligt nämndens uppfattning är det därför angeläget att problemställningen beaktas i det fortsatta arbetet i den av statsrådet tillsatta kommittén för att utarbeta ett förslag till en ny självstyrelselag.

Tänkbara lösningsmodeller

Förhandlingar med Finland pågår för närvarande inledningsvis på tjänstemannanivå. Landskapsregeringens utgångspunkt vid dessa förhandlingar är att det är rikets ansvar att föreslå en lösning för att tillse att den riksinterna förvaltningsreformer inte får konsekvenser för självstyrelsen. Lösningen bör enligt landskapsregeringens och nämndens mening innebära att Åland inte drabbas ekonomiskt och dessutom bör det faktiska utrymmet att utöva beskattningsrätt bli oförändrat. Bland de tänkbara lösningsmodellerna kan nämnas att rikets social- och hälsovård finansieras genom en specialskatt av motsvarande modell som rundradioskatten från vilken ålänningarna har befriats, att ålänningarna undantas från de förändringar av statsbeskattningen som genomförs till följd av reformen, att den finansieras genom en landskapsskatt eller att behörigheten över fysiska personers inkomstskatt förs över till Åland.

Nämnden uppmanar landskapsregeringen att fortsätta förhandlingarna med Finlands regering i samma riktning som hittills. Dessutom uppmanar nämnden landskapsregeringen att tillse att behövliga expertutlåtanden på området inhämtas vilka visar på grunderna för landskapsregeringens ståndpunkter.

Ekonomiska relationer mellan Åland och Finland

Avräkningsgrunden

Landskapsregeringen redogör för bakgrunden till diskussionerna om förändringar i avräkningsgrunden. Enligt nämndens mening måste diskussionerna fortgå och landskapsregeringen bör vidbli sina tidigare ställningstaganden. Ett behov av en justering av avräkningsgrunden föreligger oavsett de diskussioner som pågår gällande det uteblivna vindkraftsstödet och Finlands reform inom social- och hälsovården.

Demilitariseringen och neutraliseringen

Finlands regerings utrikes- och säkerhetspolitiska redogörelse och Nato

I samband med behandlingen av policyn för Ålands demilitarisering och neutralisering (meddelande nr 1/2013-2014) framhölls att landskapets uppfattning är att Åland inte ska omfattas av något militärt samarbete. Därför utgår landskapet från att Finland vid eventuella förhandlingar om ett medlemskap i Nato försäkrar sig om att inga förändringar görs beträffande Ålands demilitariserade och neutraliserade ställning utan att de konventioner som reglerar demilitariseringen och neutraliseringen ovillkorligen efterlevs.

I Finlands regeringsprogram angavs att regeringen i samband med beredningen av den utrikes- och säkerhetspolitiska redogörelsen ska utvärdera konsekvenserna för Finland av ett eventuellt Natomedlemskap. Natoutvärderingen gavs i uppdrag till en fristående expertgrupp som presenterade sitt betänkande den 29 april 2016. Enligt vad nämnden fått erfara berörs Ålands demilitarisering och neutralisering inte i utredningen.

Nämnden, som tillsammans med landskapsregeringen under en längre tid har eftersträvat att Ålands status ska beröras i den utrikes- och säkerhetspolitiska redogörelsen, anser att det hade varit till fördel för utredningen om statusen som demilitariserat och neutraliserat område hade bekräftats.

I samband med behandlingen av demilitariseringspolicyn framhölls från nämndens sida att landskapsregeringen bör skapa underlag för samt säkerställa att inga förändringar görs beträffande Ålands demilitariserade och neutraliserade ställning inför eventuellt kommande Nato-processer. Nämnden vidblir sitt ställningstagande och anser att landskapsregeringen bör följa upp ärendet samt verka för att statusen som demilitariserat och neutraliserat område bekräftas i en Nato-kontext i den säkerhetspolitiska redogörelsen.

Nordiskt försvarssamarbete och försvarssamarbete Finland-Sverige

Landskapsregeringen redogör för att diskussionerna om säkerhetspolitiskt samarbete har tagit ny fart inom det nordiska samarbetet. Enligt redogörelsen anser landskapsregeringen inte att det nordiska försvarssamarbetet i dagsläget är av sådan karaktär att Ålands demilitarisering eller neutralisering påverkas och landskapsregeringen konstaterar att berörda parter är väl medvetna om och respekterar Ålands särskilda status. Landskapsregeringen avser dock kontinuerligt följa utvecklingen.

Landskapsregeringen redogör vidare för att även diskussionerna om säkerhetspolitiskt samarbete har tagit ny fart i fråga om det försvarssamarbete som sedan länge bedrivits mellan Sverige och Finland. En handlingsplan för hur Finlands och Sveriges försvarssamarbete ska utvecklas presenterades i maj 2014 och under 2014 utreddes hur det svensk-finska försvarssamarbetet kan fördjupas utifrån handlingsplanen. Den 31 januari 2015 överlämnade Sveriges och Finlands försvarsmakter en gemensam rapport om konkreta samarbetsområden.

Då det gäller försvarssamarbetet mellan Finland och Sverige har Finland konstaterat att Ålands demilitarisering och neutralisering kommer att respekteras vid det fördjupade försvarssamarbetet. Landskapsregeringens uppfattning är att det från Ålands sida inte finns något behov av att aktivt delta i samarbetet eftersom Ålands särställning i dagsläget inte påverkas, men att landskapsregeringen önskar kontinuerlig information om försvarssamarbetet till de delar frågor som rör Ålands demilitarisering och neutralisering diskuteras.

Nämnden delar landskapsregeringens uppfattning om vikten av att Ålands status respekteras i det framväxande samarbetet och framhåller vikten av att landskapsregeringen informeras och vid behov kan vara delaktig i samarbetesplanerna till den del de berör Åland.

Handräckning

I den policy för Ålands demilitarisering och neutralisering som efter en behandling i lagtinget antogs av landskapsregeringen den 1 oktober 2015, beskrivs att det blir allt vanligare med en större sammanblandning av militär och civil verksamhet varför hanteringen av civila hot i förhållande till demilitariseringen ett växande problem.

Enligt policyn måste både landskaps- och riksmyndigheterna försäkra sig om att relevant lagstiftning och all beredskapsplanering som rör Åland sker med utgångspunkt att alla förutsägbara händelser på Åland ska kunna hanteras utan militär inblandning. Det är vidare viktigt att landskapsmyndigheterna undviker att medverka till att åtgärder som strider mot konventionens bestämmelser vidtas.

Detta innebär att landskapsmyndigheterna i första hand ska begära handräckning från civila myndigheter och iaktta försiktighet vid begäran om handräckning som innebär militär närvaro på Åland. Det ska således innan handräckning begärs vara klarlagt att det inte finns några andra möjliga sätt att åtgärda situationen, då det exempelvis rör sig om att rädda människoliv, miljö eller stora ekonomiska värden. En sådan situation kan inträffa om enbart försvarsmakten har tillgång till sådan utrustning eller kompetens som behövs, exempelvis vid en minröjning eller en oljekatastrof.

Frågan hur 1921-års konvention ska tolkas med avseende på terrorism är en fråga som enligt policyn bör utredas närmare.

Landskapsregeringen uppger även i policyn att en plan ska utarbetas för handräckning för landskapsmyndigheterna där det närmare fastställs i vilka fall handräckning ska begäras av landskapsmyndigheterna och på vilket sätt frågan om handräckning ska beredas. Nämnden, som konstaterar att vissa oklarheter fortfarande föreligger, emotser den planerade utredningen.

Fiskeripolitik

Landskapsregeringen redogör för att riksmyndigheter har påbörjat utarbetandet av ett system med individuella överförbara kvoter så att varje fiskare tilldelas nyttjanderätt i form av en viss andel av respektive kvot som fiskaren sedan kan nyttja själv eller mot ersättning överlåta till en annan fiskare.

Åland har enligt planerna inga egna fiskekvoter utan de åländska fiskarna fiskar de berörda arterna gemensamt med landets övriga fiskare tills kvoterna är fullt nyttjade. Ibruktagandet av ett sådant system i Finland kommer enligt landskapsregeringen att kräva ett klargörande av de åländska framtida fiskemöjligheterna och en eventuell uppdelning av kvoterna mellan Åland och riket.

Nämnden finner det mycket angeläget att de åländska framtida fiskemöjligheterna säkras och stöder landskapsregeringens krav på uppdelning av kvoterna mellan Åland och Finland.

Vindkraft

Landskapsregeringen redogör för arbetet med framtagande av ett stödsystem för vindkraftsproduktion på Åland vilket kunde skapa förutsättningar för elproduktion upp till 65-70% av den egna förbrukningen och för att riket i januari 2016 ensidigt beslöt att frångå den politiska överenskommelse om rikets deltagande i finansieringen av ett åländskt stödsystem för vindkraftsproduktion som nåddes i juni 2013. Eftersom Åland inte på egen hand kan finansiera stödsystemet i fråga saknas därmed förutsättningar för att genomföra den planerade vindkraftsutbyggnaden på Åland.

Nämnden ser i likhet med landskapsregeringen allvarligt på situationen ur miljöpolitisk synvinkel och framför allt ur ett självstyrelsepolitiskt perspektiv till vilket nämnden återkommer nedan.

Gränsbevakningen

Landskapsregeringen redogör för att gränsbevakningen har genomgått flera omorganisationer under de senaste åren då stationer lagts ner och personalantalet minskat. Enligt landskapsregeringen är de uppgifter som utförs av gränsbevakningsväsendet på Åland viktiga för det åländska samhället och ett gott samarbete mellan gränsbevakningen och de åländska myndigheterna eftersträvas.

Även nämnden har erfarit att besparingsbetingen för gränsbevakningsväsendet fortfarande är stora och förutsätter att landskapsregeringen bevakar den framtida resursallokeringen till Åland så att den för medborgarna viktiga servicen säkerställs.

En politisk klimatförändring

Nämnden redogör ovan med oro för den språkliga utvecklingen i landet och den upplevda bristen på engagemang från riksmyndigheternas sida i fråga om språkets bevarande på Åland, för den planerade social- och hälsovårdsreformens sannolikt oavsiktliga återverkningar på Åland och för löftesbrottet gällande vidkraftsstödet. Sammanfattningsvis finns det således för närvarande många svåra frågor i relationen Finland-Åland.

Landskapsregeringen ser för sin del allvarligt på att den politiska överenskommelsen mellan riket och Åland gällande vindkraftstödet ensidigt frångåtts av riket utan att några godtagbara skäl angetts. Även nämnden ser mycket allvarligt på situationen eftersom det politiska klimatet hittills varit sådant att ingångna politiska överenskommelser har hållits oavsett förändringar i regeringarna.

Landskapsregeringen anser att det mot bakgrund av det inträffade finns skäl att diskutera formerna för det framtida samarbetet mellan Finland och Åland. Nämnden delar denna uppfattning och anser att det är viktigt att det skapas tillräckligt breda forum för diskussioner, såsom exempelvis ett särskilt ministerutskott för Ålandsfrågor.

Erfarenheterna visat att det är viktigt att den framtida självstyrelsen vilar på en solid juridisk grund. Samtidigt konstaterar nämnden, i likhet med landskapsregeringen, att ett gott samarbete i grunden bygger på förtroende och på att båda parter kan lita på att det man kommit överens om håller.

Ärendets behandling

Lagtinget har den 23 mars 2016 inbegärt självstyrelsepolitiska nämndens utlåtande över ärendet.

Nämnden har i ärendet hört lantrådet Katrin Sjögren, minister Nina Fellman, förvaltnings- och utvecklingschef Dan E Eriksson, tf. verksamhetsledaren för Ålands distrikt av Finlands Röda Kors Leif Jansson, integrationssamordnaren Johanna Fogelström, EU-sakkunnig Pamela Barman, lagman Kristina Fagerlund, gränsbevakningschefen Kim Westman, minister Tony Asumaa, förvaltningsansvarig IT Ronny Lundström, minister Camilla Gunell, byråchef Jenny Eklund-Melander, fiskerikonsulenten Tom Karlsson, minister Wille Valve, avdelningschefen Bengt Michelsson, hälso- och sjukvårdsdirektör Katarina Dahlman, minister Mats Perämaa, minister Mika Nordberg, kulturchef Jan Ole Lönnblad, polismästare Maria Hoikkala, Europarättschefen Michaela Slotte, landshövding Peter Lindbäck, riksdagsledamot Mats Löfström.

I ärendets avgörande behandling deltog ordföranden Johan Ehn, viceordförande Viveka Eriksson, Bert Häggblom (delvis), Roger Nordlund, Axel Jonsson (delvis) och Sara Kemetter samt ersättarna Ingrid Johansson (delvis) och Brage Eklund (delvis).

Nämndens förslag

Med hänvisning till det anförda föreslår nämnden

att lagtinget meddelar landskapsregeringen till kännedom vad nämnden anfört i betänkandet.

__________________

Mariehamn den 13 maj 2016

Ordförande

Johan Ehn

Sekreterare

Susanne Eriksson

Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande 1/2015-2016

Ålands lagting

Genvägar

Kontaktuppgifter