Landskapsregeringen har till lagtinget överlämnat den i 32 § lagtingsordningen föreskrivna redogörelsen över självstyrelsepolitiska frågor som väsentligen berör landskapets författningsenliga rättigheter.

Nämndens förslag

Självstyrelsepolitiska nämnden föreslår att lagtinget meddelar landskapsregeringen för kännedom vad som anförts i betänkandet.

Nämndens synpunkter

1. Självstyrelselagen

Redogörelsen

Av landskapsregeringens redogörelse framgår att 30 § 11 punkten i självstyrelselagen för Åland ändrats så att de uppgifter som enligt lagstiftningen om konsumentrådgivning ankommer på magistraterna, i landskapet ska skötas av landskapsmyndigheterna i enlighet med avtal mellan landskapet och staten. Ändringen trädde i kraft den 1 januari 2010.

Nämndens synpunkter

Nämnden konstaterar att ändringen av 30 § 11 punkten i självstyrelselagen för Åland föregicks av en presidentframställning med samma materiella innehåll vilken förkastades av lagtinget. Lagutskottet behandlade det första förslaget i sitt betänkande nr 6/2008-2009. Utskottet hade inga invändningar mot det sakliga innehållet i förslaget utan konstaterade att ändringen, som i praktiken innebär att kostnadsansvaret för konsumentrådgivningen överförs från Ålands kommunförbund till staten, överensstämde med landskapsregeringens tidigare framförda förslag. Däremot förhöll sig utskottet på flera punkter kritiskt till det sätt på vilket ändringen av självstyrelselagen hade beretts. Bland annat konstaterade utskottet att presidentens framställning överlämnats till lagtinget i ett sent skede varför lagtinget beretts en i jämförelse med riksdagen klart kortare tid för behandling av ärendet samtidigt som det inte fanns möjlighet till fortsatta diskussioner mellan de båda parlamenten utan lagtinget ställdes inför fullbordat faktum.

Lagutskottet fann det även synnerligen anmärkningsvärt att ärendet inte hade behandlats i riksdagens grundlagsutskott bland annat mot bakgrund av riksdagens talmanskonferens allmänna anvisningar tydligt angett att grundlagsutskottet bland annat ska behandla frågor som rör Ålands självstyrelse. Frågan hade tagits upp i riksdagens talmanskonferens som beslutade att i fortsättningen ska alla regeringens propositioner, i vilka ingår ändringsförslag av Ålands självstyrelselag, remitteras till grundlagsutskottet.

Lagutskottet konstaterade slutligen att justitieministeriet i framtiden alltid bör bereda ändringar av självstyrelselagen på ett sådant sätt att de ingår i en separat proposition vilket också varit fallet i alla ändringar utom i den då aktuella. Utskottet ställde avslutningsvis sin förhoppning till att justitieministeriet i samband med den pågående översynen av grundlagen ska framhålla vikten av att självstyrelselagen alltid genomgår behandling i riksdagens grundlagsutskott.

Nämnden delar till fullo lagutskottets åsikt i frågan. Ändringar av självstyrelselagen ska således alltid göras genom en separat proposition, de ska alltid beredas i riksdagens grundlagsutskott och de ska föras till lagtinget i ett tidigt skede.

2. Svenska språket

2.1.Allmänt

Redogörelsen

Av redogörelsen framgår att det enligt landskapsregeringens bedömning blir allt vanligare att den finska statsmakten tillställer landskapet utredningar och förslag till propositioner i enbart finsk språkdräkt och att landskapsregeringen förväntas avge utlåtanden på basen av korta sammanfattningar. En motsvarande problematik återfinns vid hanteringen av EU-ärenden. Utvecklingen ställer enligt landskapsregeringens mening krav på landskapsregeringen att ytterligare intensifiera bevakningen av att landskapets ställning som enspråkigt svenskt område respekteras.

Enligt landskapsregeringens uppfattning åligger det statsrådet att enligt 43 § 2 mom. självstyrelselagen se till att de allmänna kollektivavtalen blir översatta till svenska. Statsrådets justitiekansler har i ett utlåtande 16.6.2009 uttalat stöd för uppfattningen och landskapsregeringen har enligt redogörelsen kommunicerat med flera ministerier i ärendet. Frågan diskuterades även vid statsministerns besök i landskapet våren 2009 och statsministern sände därefter ett brev till ministerierna om användningen av nationalspråken i landet.

Nämndens synpunkter

Nämnden finner det synnerligen allvarligt att utredningar och förslag till propositioner allt oftare översänds till landskapet i enbart finsk språkdräkt. Som ett anmärkningsvärt exempel kan nämnas att betänkandet från kommittén för att bereda nödvändiga ändringar av Finlands grundlag inte har översatts till svenska trots att grundlagen i allra högsta grad rör alla medborgare i landet samtidigt som den är av stor betydelse för självstyrelsesystemet.

Enligt nämndens mening är det inte tillräckligt att de brev i vilka landskapsregeringens utlåtande begärs in är på svenska utan även den text över vilket utlåtandet begärs måste vara på svenska. I annat fall kan enligt nämndens mening självstyrelselagens 38 § inte anses uppfylld.

Riksdagsledamoten från Åland har i riksdagen ställt ett skriftligt spörsmål om när de kollektivavtal som bara finns på finska kommer att översättas till svenska och om ministern kan garantera att de nya kollektivavtalen kommer samtidigt på de båda inhemska språken. Som svar på spörsmålet anförde social- och hälsovårdsminister Liisa Hyssälä den 23 mars 2010, att ministeriet anser det viktigt att kollektivavtalen är tillgängliga både på finska och svenska språken men att översättningen av kollektivavtal till svenska har ändå inte föreskrivits som uppgift för social- och hälsovårdsministeriet eller någon annan myndighet. Det skulle enligt ministern kosta hundratusentals euro att köpa svenska översättningar av kollektivavtal och man har ansett att det i dagens ekonomiska situation inte är möjligt att öronmärka pengar för översättningen. Vid riksdagens frågetimme den 15 april 2010 ställde riksdagsledamoten samma fråga till statsministern som för sin del svarade att han bett social- och hälsovårdsministeriet att tillsammans med arbetsmarknadsorganisationerna ta fram en plan med en tidtabell för översättningen.

Nämnden konstaterar att även tjänstekollektivavtalen både binder och berör medborgare i Finland oavsett språktillhörighet. Nämnden förutsätter därför att rikets övervakande myndigheter tillser att justitiekanslers rekommendationer efterlevs. I annat fall bör landskapsregeringen överväga att vidta påkallade åtgärder i syfte att vederbörligt ansvar ska utmätas för försummelsen.

2.2.Språkombudsman och övervakningen av landskapsmyndigheterna

Nämndens synpunkter

Nämnden noterar att det i riket förs diskussioner om inrättandet av en språkombudsman. I Kanada finns en språkkommissionär som är ett statligt ämbetsverk med fem regionkontor och vars uppgift bl.a. är att främja och stöda målsättningarna i den kanadensiska lagen om de officiella språken. Ombudsmannen utreder klagomål om kränkning av språkrättigheter, granskar statliga institutioner för att se till att de uppfyller lagens bestämmelser, ser till att språkliga rättigheter fortsätter att vara en huvudfråga för de politiska ledarna och främjar användningen av båda de officiella språken i den federala regeringen och i det kanadensiska samhället.

Enligt nämndens mening är det synnerligen angeläget att en språkombudsmannainstitution i Finland ges tillräckliga befogenheter för att vara verkningsfull. En språkombudsman bör enligt nämndens mening övervaka också riksmyndigheternas efterlevnad av självstyrelselagen men övervakningen av landskapsmyndigheterna bör anordnas genom landskapslagstiftning.

Vad gäller övervakningen av landskapsmyndigheterna drar nämnden paralleller till frågan om justitiekanslerns och justitieombudsmannens befogenheter i landskapet vilka berörts i nämnden tidigare betänkanden över landskapsregeringens redogörelse. Bland annat konstaterade nämnden att frågan om JK:s formella möjligheter till granskning av landskapsregeringen aldrig ställts på sin spets men att landskapsregeringen anser att granskningen utgör ett värdefullt bidrag för att förbättra förvaltningskulturen samt öka rättssäkerheten. Vidare konstaterade nämnden att frågan om JK:s behörighet i landskapet ytterst är en fråga om medborgarnas rättsskydd och om övervakning av att de grundläggande fri- och rättigheterna samt de mänskliga rättigheterna tillgodoses. Nämnden ansåg enligt betänkandet att landskapsregeringen bör se över hela problematiken kring frågan om hur de uppgifter som i riket ankommer på justitiekanslern samt justitieombudsmannen skall skötas i landskapet. Uppmärksamhet bör därvid fästas vid såväl Ålands konstitutionella ställning som vid rättssäkerheten.

Landskapsrevisorerna har i sin berättelse över år 2007 ansett att landskapsregeringen bör klargöra vilka befogenheterna är samt hur uppgifterna ska skötas till den del de inte ankommer på nämnda riksmyndigheter. Nämnden har i ett ytterligare betänkande[1] på nytt uppmanat landskapsregeringen att se över hur dessa myndigheters funktioner skall skötas i landskapet. Nämnden vidblir nu sina tidigare framförda ställningstaganden.

2.3.Kontakter till Sverige

Nämndens synpunkter

Nämnden konstaterar att Sverige alltid har haft stor betydelse för landskapets möjligheter att upprätthålla svenskan som ett levande språk i utveckling. Det finns inga tecken på att betydelsen skulle minska i framtiden varför det enligt nämndens mening finns det skäl att undersöka hur de politiska kontaktytorna mellan Sverige och Åland ytterligare kunde utvecklas. Ett första steg i den riktningen vore att anordna ett seminarium för förutsättningslösa diskussioner mellan representanter för riket och Sverige om hur integreringen av den region som utgörs av Stockholm, Uppland och Åland kan utvecklas samt om den roll som Sveriges kan spela för svenskan på Åland.

Nämnden har under behandlingen av ärendet bekantat sig med
Öresundskomittén vars verksamhet pågått sedan år 1993. Komittén är ett forum som samlar de politiska krafter som finns i regionen för att göra den till en så integrerad och fungerande region som möjligt. Komittén består av 36 folkvalda ledamöter, 18 från den svenska sidan och 18 från den danska. Komittén sammanträder ca två gånger per år och däremellan möts det verkställande utskottet som består består av 12 ledamöter. Ordförandeskapet för komittén alternerar mellan Danmark och Sverige. komitteén har också ett sekretariat till sitt förfogande.

Enligt nämndens mening bör landskapsregeringen undersöka möjligheterna att inrätta ett regionalt kontor för Åland och Sverige i syfte att åstadkomma en fast struktur för kontakterna. Kontoret, som delvis kunde låna modell från Öresundskomitteén, kunde handha bland annat frågor som gäller utbildning och handelshinder. Nämnden sätter synnerligen stort värde på att Sverige upprätthåller ett generalkonsulat på Åland och i det mer strukturerade samarbetet bör Sveriges generalkonsul givetvis involveras på lämpligt sätt.

2.4.Språkrådet

Redogörelsen

Av redogörelsen framgår att landskapsregeringen i mars 2008 tillsatte ett språkråd som har en självständig ställning som ett sakkunnigorgan till vars uppgifter hör att följa utvecklingen och svara för en kontinuerlig information om Ålands enspråkiga status. Rådet ska också behandla strukturella språkproblem och hantera landskapsregeringens beslut i språkfrågor samt övervaka att den lagstiftning som berör Ålands språkliga status följs. Språkrådet har under perioden behandlat frågor som rör bl.a. språket i vården, fastighetsmäklarprov, kollektivavtal och diskrimineringsombudsmannens informationsutskick. Rådet rapporterar årligen om svenska språkets ställning till landskapsregeringen.

Nämndens synpunkter

I betänkandet över föregående års redogörelse framhöll nämnden att språkrådet bör ha den självständiga ställning som förutsattes vid tillsättandet. Eftersom frågan om det svenska språket är en synnerligen viktig del av självstyrelsen är det dock angeläget att landskapsregeringen fortsättningsvis har såväl det politiska som myndighetsansvaret för språkfrågan. Med tanke på vikten av att vård ska kunna ges på svenska språket bör landskapsregeringen enligt nämndens mening, överväga att till språkrådet även utse en representant för ÅHS.

Nämnden konstaterar nu att språkrådet varit verksamt i två år och att det är nödvändigt med normering på lagnivå. I samband med lagstiftningen kan landskapsregeringen slutligt mot bakgrund av den erfarenhet som hittills har vunnits, överväga rådets uppgifter och sammansättning.

2.5.Språket i vården

Nämndens synpunkter

Självstyrelsepolitiska nämnden berörde i sitt betänkande över landskapsregeringens meddelande till lagtinget med ett språkpolitiskt program (M 3/2006-2007) frågan om språket i vården. Nämnden konstaterade då att ÅHS avsåg att ingå regelrätta avtal med remissjukhusen i riket om vården av de åländska patienterna. Som en beståndsdel i dessa avtal skulle ingå bestämmelser om språkkrav, vilka inte tidigare funnits formulerade. Nämnden fann det nödvändigt att de rimliga krav som bör ställas på vården av de åländska patienter som remitterats till sjukhus i riket också i fråga om språket konkretiseras i avtal med respektive sjukhus som kan kompletteras med mera detaljerade föreskrifter. Nämnden fann det likaså nödvändigt att ÅHS följer upp förekommande brister i den språkliga servicen och påtalar dem direkt till remissjukhusen. Också i sina kontakter med patienterna bör ÅHS försäkra sig om att det språkliga bemötandet är på den nivå avtalen förutsätter. Det ansågs därför viktigt att patienterna redan före remitteringen till vård utom Åland informeras om sina språkliga rättigheter och att saken följs upp vid efterbesöken på ÅHS. Språket i vården är en del av den kvalitetskontroll ÅHS som avtalspart har rätt och skyldighet att utföra. Dessutom har språkrådet i ett brev till Ålands hälso- och sjukvårds styrelse föreslagit att Ålands hälso- och sjukvård ska formalisera tillvägagångssättet för klagomål vid bristande språkbemötande i vården.

Nämnden konstaterar nu att avtal ingåtts med remissjukhusen i riket om vården av de åländska patienterna och att det i avtalen ingår bestämmelser om språket i vården. Eftersom ca 80 procent av sjukhusbesöken utanför Åland är besök vid sjukhus i riket är dessa avtal synnerligen viktiga. Enligt vad nämnden fått erfara kommer dessutom en enkätundersökning att verkställas från och med mars 2010 då varje patient som vårdats utanför Åland får ett frågeformulär där bland annat frågor om servicen på svenska ingår. Dessutom planerar ÅHS att i samarbete med ÅSUB genomföra en allmän patientundersökning tidigast hösten 2010.

Nämnden anser att frågan om vården på svenska alltid bör utgöra en viktig del av upphandlingen av vård utanför Åland och konstaterar med tillfredsställelse att det numera i avtalen med sjukhusen i riket ingår bestämmelser om svenska språket. ÅHS uppmanas fortsätta sitt arbete på området och att fortsättningsvis följa upp hur bestämmelserna i avtalen efterlevs.

2.6.Språket i utbildningen

Nämnden konstaterar att det ur självstyrelsepolitisk synvinkel är synnerligen viktigt att utbildningen i svenska språket i skolor i riket hålls på en fortsatt hög nivå och att engelskan inte prioriteras framom svenskan. Om kunskaperna i svenska försvagas i Finland kommer det bland annat på sikt i praktiken att bli svårt att kräva kunskaper i svenska språket av exempelvis högre statstjänstemän. Nämnden vill i sammanhanget även nämna den nyligen genomförda regionförvaltningsreformen i riket vilken förhoppningsvis inte ska leda till en försämrad språkservice.

Nämnden vill även framhålla vikten av att det i riket ges tillräcklig utbildning på svenska för poliser och gränsbevakare. För polisen anordnas med jämna mellanrum grundutbildning på svenska men specialiserad utbildning ges bara på finska. Poliser från Åland har därför deltagit i specialiseringsutbildning i Sverige på områden som kriminalteknik, barnutredning och IT-utredning vilket medför stora kostnader. Specialistutbildningen i riket är gratis medan utbildningen i Sverige ges till självkostnadspris.

3. Översyn av grundlagen

Redogörelsen

I redogörelsen redogörs för att statsrådet 30.10.2008 tillsatte en kommitté för att bereda nödvändiga ändringar av Finlands grundlag utifrån ett betänkande från en av justitieministeriet tillsatt arbetsgrupp. Ålands riksdagsledamot ingick som suppleant och senare medlem för den svenska riksdagsgruppen medan vice talman Gunnar Jansson deltog som sakkunnig.

Landskapsregeringen hänvisar i fråga om sina synpunkter till redogörelsen för lagtingsåret 2007-2008 där landskapsregeringen framhöll behovet av att tydligt reglera självstyrelselagens ställning i förhållande till grundlagen. I det sammanhanget framhöll landskapsregeringen särskilt landskapets svårigheter att på ett tillfredsställande sätt försvara landskapslagstiftningen inför EG-domstolen. Landskapsregeringen betonade vidare vikten av en stark presidentmakt som en del i självstyrelsesystemet. Om presidentens ställning förändras måste enligt landskapsregeringen behovet av en konstitutions- eller författningsdomstol utredas. Även målsättningen att utarbeta ett förslag till egen konstitution för landskapet beskrevs. Avslutningsvis framförde landskapsregeringen vikten av att landskapet får vara aktiv i det fortsatta arbetet med ändringar i grundlagen.

Nämndens synpunkter

Nämnden konstaterar att enligt självstyrelselagens 33 § ska, innan republikens president, statsrådet, ett ministerium eller någon annan myndighet utfärdar föreskrifter som uteslutande gäller landskapet eller som annars har särskild betydelse för landskapet, landskapsregeringens utlåtande i saken inhämtas. Enligt nämndens mening är bestämmelsen i självstyrelselagen en klar indikation på att vid större förändringar som gäller även landskapet bör landskapsregeringen involveras. Ändringar av självstyrelselagen förutsätter som bekant lagtingets medverkan och enligt en mångårig praxis bereds alla ändringar av betydelse i partsammansatta organ med representanter för riket och landskapet. Enligt nämndens mening bör landskapet betraktas som en part även i fråga om sådana ändringar av grundlagen som kan ha betydelse för landskapet. Landskapsregeringen borde således i högre utsträckning ha varit involverad i beredningen av grundlagsändringen genom fullvärdig representation i arbetsgruppen.

Nämnden har även synpunkter på uppdragets begränsning. Justitieministeriets arbetsgrupps betänkande låg till grund för den parlamentariska kommitténs arbete vilket ledde till att de av landskapsregeringen framförda synpunkterna bl.a. om behovet av att i grundlagens inledning tillerkänna lagtinget en parallell ställning med riksdagen. Begränsningarna i arbetsgruppens uppdrag ledde till att frågan aldrig upptogs till behandling i den parlamentariska kommittén.

Nämnden har även synpunkter på den parlamentariska kommitténs arbetssätt. Arbetet i kommittén var inte offentligt vilket ledde till att landskapet saknade möjlighet att påverka ärendet under arbetets gång utan ställdes i stället inför fullbordat faktum då den parlamentariska kommitténs arbete var slutfört.

I lagtinget pågår en diskussion om en total översyn av självstyrelselagen och enligt landskapsregeringens handlingsprogram ska en parlamentarisk kommitté tillsättas. Nämnden konstaterar att självstyrelsens status bör hävdas genom översynen av självstyrelselagen.

4. EU-frågor och Lissabonfördraget

Nämnden avser beröra Lissabonfördraget och landskapets inflytande i EU i sitt betänkande över landskapsregeringens meddelande Europeiska unionen och Åland – prioriteringar år 2010 och verksamhet år 2009 (M 1/2009-2010).

5. Den demilitariserade zonen

Redogörelsen

Landskapsregeringen hänvisar till sin redogörelse för 2007-2008 där det meddelades att den arbetsgrupp som tillsatts av för att utreda gränsdragningen för den neutraliserade och demilitariserade zonen runt Åland föreslog att Ålandskonventionens koordinater omvandlas till det moderna EUREF-FIN-systemet och att tillämpningen av demilitariseringsgränsen i samband med detta justeras så att den överensstämmer med självstyrelsegränsen vilket Ålandskonventionens signatärmakter och Ryssland bör notifieras om.

Landskapsregeringen konstaterar nu i sin redogörelse att justitieministeriet under året har fortsatt arbetet tillsammans med andra berörda ministerier. Landskapsregeringen har påpekat att arbetsgruppens förslag bör verkställas.

Nämndens synpunkter

Mot bakgrund av att alla berörda ministerier var representerade i arbetsgruppen vars betänkande var enigt konstaterar nämnden med förvåning att förslaget i arbetsgruppens betänkande ännu inte förverkligats. Nämnden understryker vikten av att landskapsregeringen kraftfullt driver frågan så att demilitariseringsgränsen justeras i överensstämmelse med självstyrelsegränsen. Även här vill nämnden poängtera vikten av att Åland ges ställning som en aktiv part i frågor som berör självstyrelsen och demilitariseringen.

6. Säkerhetspolitiska frågor

6.1. Fartygsbesök och överflygningar

Redogörelsen

Av redogörelsen framgår antalet fartygsbesök på åländska vatten i jämförelse med tidigare år och konstaterar att antalet besök inte föranledde åtgärder eftersom de kan betraktas som sedvanliga besök. Vidare redogörs för antalet flygövningar inom Ålands landskapsområde som genomförts. Inte heller flygningarna föranledde åtgärder från landskapsregeringens sida.

Nämndens synpunkter

I sin berättelse över redogörelsen för 2002-2003 konstaterade nämnden att marinens fartygsbesök, efter ett möte med försvarsminister Jan-Erik Enestam, följer en särskild plan som uppgörs för ett år framåt och att några besök under semesterperioden från mitten av juni till mitten av augusti inte längre ska företas. Enligt instruktionerna ska landstigning i Mariehamn inte ske och likaså bör inspektionsbesök inomskärs undvikas. När landstigning förekommer bör den enligt marinens instruktioner ansluta sig till samarbetet med gränsbevakningen. Kommendören för marinen hade personligen besökt Åland och informerat landskapets politiska ledning om gällande instruktioner och om marinens verksamhetsplaner vad gäller Åland. Nämnden konstaterade att man från marinens sida tagit till sig de synpunkter som under lång tid framförts från landskapets sida men att olika uppfattningar mellan landskapet och marinen fortfarande råder vad gäller besökens längd och formerna för landstigning. Nämnden tillstyrkte landskapsregeringens plan för att uppmärksamgöra försvarsministeriet på de skiljaktiga tolkningarna.

Nämnden konstaterar nu att landskapsregeringen i sin redogörelse betraktar fartygsbesöken som sedvanliga. Nämnden vill fästa uppmärksamheten på att olika uppfattningar fortsättningsvis råder om fartygsbesökens antal, syfte och längd. Landskapsregeringen bör enligt nämndens mening återuppta diskussionen med försvarsministern för att uppmärksamgöra försvarsministeriet på de skiljaktiga tolkningarna.

6.2. Finlands säkerhets- och försvarspolitiska redogörelse

Redogörelsen

Landskapsregeringen konstaterar i redogörelsen att riksdagen har godkänt en ny säkerhets- och försvarspolitisk redogörelse för Finland. Under riksdagens behandling av ärendet har landskapsregeringen beretts tillfälle att uttala sig och framfört att man tolkar statsrådets redogörelse så att Ålands demilitariserade och neutraliserade status består oförändrad oberoende av att Finland intensifierar sitt militära samarbete inom Europeiska unionen och i internationella organisationer. Med hänvisning till av utrikesutskottet framförda ställningstagandet framförde landskapsregeringen vidare att det finns skäl att belysa hur det på ett mera konkret plan ska garanteras att ett eventuellt Nato-medlemskap för Finland, inte påverkar Ålands demilitariserade och neutraliserade status. Landskapsregeringen hänvisar slutligen till utrikesutskottets betänkanden där det framgår att upplägget med Ålands ställning enligt utrikesutskottets mening bidrar till stabiliteten och säkerheten i Östersjöområdet. "I Östersjöområdet måste Ålands folkrättsliga, demilitariserade och neutraliserade särställning beaktas när Finland utvecklar sitt militära samarbete i Europeiska unionen och internationella organisationer. Men det måste vara behörigen klarlagt hur Ålands särställning ska beaktas i olika slag av framtida icke-militära krissituationer - som oljekatastrofer och terroristangrepp - och hur gränsbevakningen har ordnats med tanke på militära krissituationer.”

Nämndens synpunkter

Nämnden konstaterar inledningsvis att Finlands ambassadör vid ett möte i COREPER den 27 november 2009 fick följande text antecknad till protokollet:

· Ålands demilitariserade och neutraliserade status etablerades genom 1921-års konvention

· Ålandsprotokollets inledning hänvisar till den speciella status som Åland har enligt folkrätten

· Lissabonfördraget ändrar vissa bestämmelser rörande den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken

· Fördragets ikraftträdande kommer inte att påverka tillämpligheten av 1921 års konvention om demilitariseringen och neutraliseringen och även Ålandsprotokollet kommer fortsättningsvis att vara i kraft och

· Ålands lagting har gett sitt bifall till den nationella implementeringen av Lissabonfördraget på Åland till den del fördraget faller inom landskapets behörighet.

Nämnden finner uttalandet viktigt eftersom det är andra gången som Finland klart och tydligt uttrycker att ingressen till Ålandsprotokollet innebär en hänvisning till Ålands demilitariserade och neutraliserade status. Riksdagens utrikesutskott har tidigare uttryckt samma åsikt.

Nämnden vill ånyo påminna om självstyrelselagens 33 § enligt vilken landskapsregeringens utlåtande ska inhämtas i frågor som har särskild betydelse för landskapet. Enligt nämndens mening utgör den försvarspolitiska redogörelsen ett sådant dokument som kan vara av särskild betydelse för landskapet.

Nämnden konstaterar att Åland omnämns i den säkerhetspolitiska redogörelsen enligt vilken Åland har en etablerad ställning i internationell rätt vilket dock inte hindrar att Finland intensifierar sitt militära samarbete inom Europeiska unionen och i internationella organisationer. Enligt nämndens åsikt är det till fördel att Ålands särskilda status nu omnämns i redogörelsen men enligt nämndens mening borde det tydligt framgå att Ålands status som demilitariserat och neutraliserat område ska respekteras oavsett den säkerhetspolitiska utvecklingen.

Av den försvarspolitiska redogörelsen framgår att gränsbevakningsväsendet deltar i försvaret av landet och utgör en viktig del av försvarssystemet. Nämnden har redan i tidigare sammanhang framhållit att gränsbevakningen genom ändringar av lagen om gränsbevakningen fått en allt tydligare prägel av en militär organisation. Utvecklingen fortsätter bland annat genom en av riksdagen nyligen antagen lagändring där det bl.a. införs bestämmelser om utplacering av snabba gränsinsatsenheter i enlighet med EG-bestämmelser. Likaså införs genom lagen bestämmelser om gränsbevakningsväsendets deltagande i internationella uppdrag samt begäran om tekniskt eller operativt bistånd.

I samband med riksdagens behandling av den säkerhetspolitiska redogörelsen anförde utrikesutskottets att det enligt utskottets mening måste vara behörigen klarlagt hur Ålands särställning ska beaktas i olika slag av framtida ickemilitära krissituationer som oljekatastrofer och terroristangrepp och hur gränsbevakningen har ordnats med tanke på militära krissituationer. Nämnden delar utrikesutskottets åsikt att det bör klarläggas hur Ålands särställning ska beaktas i både ickemilitära och militära krissituationer och enligt nämndens mening bör utredningen företas i nära samarbete mellan rikets berörda myndigheter och landskapsregeringen. En sådan utredning är angelägen bland annat mot bakgrund av att det gemensamma försvars och säkerhetspolitiska samarbetet utökats genom Lissabonfördraget. Bl.a. har det i fördraget införts en s.k. säkerhetsgaranti i form av en klausul enligt vilken medlemsstaterna är skyldiga att med alla tillbudsstående medel bistå en annan medlemsstat som utsatts för ett väpnad angrepp (Artikel 42.7). Ytterligare har det införts en solidaritetsklausul om bistånd vid terroristattacker och naturkatastrofer (Artikel 222). Tidigare utrikesministern Thorvald Stoltenberg har dessutom till Nordiska rådet avgivit en rapport om säkerhets- och försvarssamarbete i Norden vilken ligger till grund för en diskussion mellan de nordiska länderna om ett utökat samarbete på försvarspolitikens område.

Nämnden noterar i sammanhanget att landskapsregeringen enligt sitt handlingsprogram avser utarbeta en strategi som förankras i lagtinget och som ska ligga till grund för det fortsatta arbetet som berör demilitariseringen och neutraliseringen. Med tanke på förändringarna i EU och Norden samt den utveckling som gränsbevakningsväsendet genomgår är strategin enligt nämndens mening brådskande. Landskapsregeringen, som är i avsaknad av ett utrikesministerium, kan enligt nämndens mening med fördel använda sig av Ålands fredsinstitut, som besitter stor kunskap på området, i sin förberedelse inför nämnda utredningar. Detsamma gäller också t.ex. då landskapsregeringen bereds tillfälle att avge utlåtanden över ärenden som tangerar Ålands demilitariserade och neutraliserade statuts.

Nämnden vill även påminna om att landskapsregeringen bör utreda hur lagtingets inflytande över internationella avtal som rör Ålands folkrättsliga ställning kan förstärkas. Utredningen är enligt nämndens mening angelägen med tanke på att Ålands ställning som part bör stärkas.

Avslutningsvis konstaterar nämnden att en stor övning kallad Nothern Coast (NOCO) kommer att hållas i september 2010. Enligt nämndens mening vore det önskvärt att marinen och landskapsregeringen tillsammans informerar deltagande makternas representanter om Ålands demilitariserade och neutraliserade status samt att demilitariseringen och neutraliseringen respekteras i samband med övningens genomförande.

7. Finlands internationella avtalspolitik

Redogörelsen

Enligt redogörelsen har landskapsregeringen givit ett utlåtande till statsrådets nästa utredning om Finlands internationella avtalspolitik. I utlåtandet meddelade landskapsregeringen att det tidigare har föreslagits att det ska utredas om självstyrelselagen ska kompletteras med en bestämmelse enligt vilken lagtinget ska ges möjlighet att yttra sig över fördrag eller andra internationella förpliktelser som Finland ingår, förbinder sig till eller säger upp, om fördraget eller förpliktelsen kan ha betydelse för Ålands folkrättsliga ställning. Landskapsregeringen föreslog att utredningen om Finlands internationella avtalspolitik bör innehålla ett särskilt kapitel om Åland .

Landskapsregeringen konstaterade vidare att statsrådet behandlat ett förslag till principbeslut om landskapet Ålands medverkan och inflytande i EU-ärenden i enlighet med vilket utrikesministeriet och justitieministeriet tillsammans med landskapsregeringen bör överväga möjligheterna att vidareutveckla förfaringssätt för att säkerställa att Ålands ställning beaktas vid förhandlingar om internationella fördrag.

Nämndens synpunkter

Nämnden understryker vikten av att landskapsregeringen är med redan vid uppgörandet av utredningen om Finlands internationella avtalspolitik. Det särskilda kapitlet om Åland bör enligt nämndens mening innehålla bestämmelser om hur självstyrelselagens 58 § om landskapsregeringens medverkan vid förhandlingar om internationella avtal som kan ha särskild betydelse för landskapet, ska förverkligas i praktiken.

Nämnden konstaterar att ett införande av en ramlag enligt Färöisk modell skulle medföra ökade möjligheter för landskapet att själv förhandla om och ingå internationella avtal inom landskapets behörighetsområde.

8. Lotterilagstiftningen

Redogörelsen

Av redogörelsen framgår att Finlands regering i juni 2008 lämnade en proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring av lotterilagen (RP 96/2008 rd) vars syfte uppges vara att effektivisera förebyggandet av sociala problem och hälsoproblem orsakade av penningspel och att öka myndigheternas möjligheter att ingripa i lagstridig verksamhet.

Landskapsregeringen har inte beretts möjlighet att lämna något utlåtande över propositionen till regeringen, trots att det i förslaget ingår bestämmelser som kan vara av stor vikt för landskapet och Ålands penningautomatförening r.f:s verksamhetsförutsättningar. I samband med riksdagens behandling av ärendet hördes dock landskapsregeringen i förvaltnings-, grundlags- och lagutskotten. Inför hörandet avlämnade landskapsregeringen skriftliga utlåtanden där det framhålls att förslagen inte är förenliga med grundlagen och att dess effekter kan strida mot självstyrelselagen, om de föreslagna reglerna kan komma att tillämpas på lotterier som anordnas inom landskapets gränser. Vidare framförde landskapsregeringen att syftet med de föreslagna reglerna kan ifrågasättas, och att de därför strider mot ändamålsbundenhetsprincipen. Slutligen framförde landskapsregeringen synpunkter på det föreslagna marknadsföringsbegreppet samt på förslagets förbuds- och vitesbestämmelser.

Nämndens synpunkter

Nämnden delar de av landskapsregeringen framförda åsikterna och anser att 28 § i självstyrelselagen bör tillämpas så att landskapet i ett så tidigt skede som möjligt bereds tillfälle att avge utlåtanden. Med tanke på sakens vikt hade det i fråga om den ändrade lotterilagstiftningen varit särskilt angeläget att landskapsregeringen hade involverats i ett tidigt skede av ärendets beredning.

Ändringen av lotterilagen bereds i riksdagens förvaltningsutskott som nyligen inhämtat ett utlåtande från grundlagsutskottet. Enligt vad nämnden fått erfara följer utlåtandet på ett försvarligt sätt landskapets intentioner sådana de framgår av landskapsregeringens redogörelse.

9. Skattefrågorna

9.1. Skattegränsen

Redogörelsen

Landskapsregeringen konstaterar i redogörelsen att ett beslut om nya tillämpningsföreskrifter för den tullkodex som antogs i april 2008 kan förväntas tidigast vid årsskiftet 2010/2011 med ett troligt ibruktagande i medlet av år 2013. Landskapsregeringen har fortsatt arbetet med att bereda underlag för hur tillämpningsföreskrifterna för förenklade förfaranden för handeln mellan EU och tredje territorier som Åland bör utformas så att skattegränsformaliteterna även i framtiden kan genomföras enligt förenklade förfaranden.

Nämndens synpunkter

Enligt nämndens uppfattning fungerar den praktiska hanteringen av skattegränsen på ett tillfredsställande sätt för en övervägande andel av företagen i landskapet.

Enligt vad nämnden fått erfara har ett antal tillfälliga näringstillstånd beviljats för företag vars verksamhet bygger på skatteundantagets regler om minimigränser. Nämnden konstaterar att den parlamentariska kommittén för hembygdsrätt, jordförvärv och näringsrätt i sitt betänkande 2009:4 föreslår att det bör införas tydliga och objektiva i landskapslagen stadgade kriterier som ligger till grund för bedömningen av ansökningar om näringsrätt. Detta gäller särskilt kravet på styrelsesammansättning, verksamhetsspråk och anlitande av lokal arbetskraft. Huvudregeln ska enligt kommittén fortsättningsvis vara att minst två tredjedelar av styrelsemedlemmarna har åländsk hembygdsrätt alternativt utan avbrott har varit bosatta på Åland under minst fem år. Landskapsregeringen ska dock ha möjlighet att göra avsteg från nämnda kriterier men grunderna för beviljande av sådana undantag bör vara förutsägbara och basera sig på tydliga och objektiva kriterier.

9.2. Det ekonomiska systemet och beskattningen

Redogörelsen

Av redogörelsen framgår att ett systematiskt samarbete mellan finansministeriets skatteavdelning och landskapsregeringen etablerats samt att landskapsregeringen har berett en revidering av underlaget för avräkningsgrunden. Vidare framgår att landskapsregeringen avsåg avge ett skattemeddelande till lagtinget.

Nämndens synpunkter

Nämnden avser återkomma till frågan om det ekonomiska systemet och beskattningen i sitt betänkande över landskapsregeringens skattemeddelande till lagtinget (M 2/2009-2010).

9.3. Tonnagebeskattningen

Redogörelsen

Av redogörelsen framgår att frågan om sjöfarten och dess internationella konkurrensförutsättningar har varit aktuell under hela lagtingsperioden och att landskapsregeringen vid många tillfällen och på olika nivåer har haft upp frågeställningarna för diskussioner med riksmyndigheterna. Under hösten 2009 utarbetade regeringen en proposition med förslag om ändring av tonnageskattelagen som avsevärt förbättrar förutsättningarna för fraktsjöfarten och som till den delen i stort motsvarar landskapsregeringens önskemål. Landskapsregeringen konstaterar dock att villkoren för passagerarsjöfarten i praktiken inte förändras och landskapsregeringen fortsätter därför ansträngningarna för ett anskaffningsreserveringssystem.

Nämndens synpunkter

Nämnden konstaterar att riksdagen den 8 december 2009 beslöt anta en ändring av tonnageskattelagen. Tonnageskatten har tidigare beräknats på grundval av fartygets dräktighet men genom lagändringen övergår man till beskattning av den beräknade tonnagebeskattade inkomsten vilket är gängse beräkningssätt i de Europeiska tonnageskattelagarna.

Beträffande dividendbeskattningen innebär den nya lagen att ett tonnagebeskattat rederis vinst ska inte längre utgöra beskattningsbar inkomst och på vinstutdelningen tillämpas de som i den övriga skattelagstiftningen bestäms som beskattning av utdelningsmottagare. Den nya lagen innebär också att en skatteskuld som uppkommit under den tid ett rederi varit föremål för inkomstbeskattning före inträdet i tonnagebeskattningen ska minskas i samband med vissa investeringar som rederiet gör. Redan verksamma tonnageskattebehöriga bolag kan ansöka om godkännande som tonnageskatteskyldiga inom fyra år efter att lagändringen trätt i kraft.

Det tidigare tonnagebeskattningssystemets hårda sanktioner kommer nu att lindras genom lagändringen eftersom ingen retroaktiv inkomstbeskattning ska påföras rederiet. Sanktionen blir i stället att rederiet på nytt kan godkännas som tonnageskatteskyldigt tidigast tio år efter att rederiet avförts från tonnageskatteregimen.

Tidsfönstret för det nya tonnageskattesystemet är öppet under så en lång tid som fyra år vilket är en fördel med tanke på att tonnagebeskattning är intressant enbart då rederierna gör vinst. En längre tid för det öppna tidsfönstret innebär att rederierna kan avvakta utvecklingen på världsmarknaden för fraktsjöfarten.

Nämnden konstaterar vidare att avtal nu har kunnat träffas om möjlighet till blandbesättningar. Blandbesättningar medför att det kommer att råda två olika kollektivavtalsmiljöer ombord, en för finländska och åländska sjömän inom vilken tvingande lagstiftning, t.ex. om pensionsavgifter, råder och finländska kollektivavtal följs och en där internationella kollektivavtal efterlevs. Detta innebär bl.a. att besättningen får olika löner som avspeglar levnadskostnaderna i respektive hemland.

Enligt vad nämnden fått erfara är ändringen av tonnageskattelagen positiv ur fraktrederiernas synvinkel och dessutom innebär de ändrade kollektivavtalen ökade möjligheter till en konkurrensmässig lönesättning. En viss utveckling av fraktrederinäringen i landskapet kan i bästa fall bli följden av de nyligen genomförda förändringarna. Nämnden konstaterar dock att tonnagebeskattningen inte är anpassad för passagerarsjöfartens villkor vilket är allvarligt med beaktande av att den åländska fartygsflottan till stor del består av passagerarfartyg.

Från rederierna i Finland r.f. har man anhållit om en utredning från finansministeriet om ökade reserveringsmöjligheter bl.a. med tanke på miljöinvesteringar. Någon utredning har ännu inte kommit till stånd varför nämnden konstaterar att det är viktigt att det med tanke på kommande regeringsprogram aktualisera frågan om reserveringsmöjligheten.

10. Gränsbevakningsväsendet

Redogörelsen

Landskapsregeringen redogör för att staben för gränsbevakningsväsendet under våren 2008 informerade landskapsregeringen om sammanslagningen av funktionerna vid Storklubbs och Kökars sjöbevakningsstationer. Under hösten 2009 har gränsbevakningsväsendet informerat om att ytterligare förändringar inom organisationen är förestående. Landskapsregeringen har framfört att utvecklingen är oroande och riskerar att påverka servicen och säkerheten till sjöss. Även vikten av gränsbevakningens närvaro i skärgårdssamhällena har lyfts fram. Under året har landskapsregeringen berett en revidering av överenskommelseförordningen om skötseln av gränsbevakningens uppgifter i landskapet mot bakgrund av att en ny lag om gränsbevakningen har trätt i kraft.

Nämndens synpunkter

Nämnden hyser en stor oro för att skärgårdsbefolkningens trygghet ska minska när sjöbevakningsstationer sammanslås och dras in. Enligt nämndens mening bör indragningarna därför inte innebära att de personella resurserna ute på fältet minskar i omfattning.

Vidare konstaterar nämnden att landskapsregeringen i allt högre utsträckning begär handräckning från gränsbevakningen. Enligt nämndens mening är det viktigt att tydliga regler anger i vilka situationer polisen ska anlita gränsbevakningen för handräckning.

11. Utbildningsområdet

Redogörelsen

Av redogörelsen framgår att landskapsregeringen till den svenska regeringen, utbildningsdepartementet samt högskoleverket i olika sammanhang har framfört att det är av synnerligen avgörande betydelse för det åländska samhällets utveckling och kompetensförsörjning att det finns goda möjligheter för åländska studerande att söka till utbildningar i Sverige även efter det att nya tillträdesregler börjar gälla.

Vidare konstaterade landskapsregeringen att artikel 13 i ett utkast till ny Nordisk språkkonvention varit otydligt formulerad och förtydligas så att det framgår att konventionen inte tillämpas på Åland om inte Finlands regering meddelar att den ska tillämpas.

Nämndens synpunkter

Nämnden uttrycker stor tillfredsställelse över att åländska studeranden har möjlighet att ansöka till högskolor i Sverige på samma villkor som studerande i Sverige. Enligt nämndens mening är det dock viktigt att landskapsregeringen följer utvecklingen på området i syfte att ha beredskap för eventuella nya reformer av antagningssystemet. Det är också viktigt att landskapsregeringen följer upp tillämpningen av de nya reglerna för åländska studeranden så att omräkningssystemet för såväl elever från yrkesutbildningarna som från yrkesutbildningarna som från Ålands lyceum är rättvisa och relevanta.

12. Reservkraftsförsörjning

Redogörelsen

I redogörelsen sägs att landskapsregeringen i syfte att säkerställa Ålands reservkraftsförsörjning överlämnat en framställning till lagtinget som beslutade tillställa Ålandsdelegationen en framställning om ett extra anslag om 60 procent av de godtagbara investeringskostnaderna, dock högst 75.000.000 euro, att utges som bidrag till Kraftnät Åland Ab för byggande av en likströmsförbindelse till riket.

Nämndens synpunkter

Nämnden konstaterar att möjligheten för Åland att vara med i det så kallade Feed-in-systemet för vindkraft utgör en viktig framtidsfråga för landskapet eftersom samma konkurrensförutsättningar bör råda för det åländska näringslivet som för företagen i riket. Landskapsregeringen bör således enligt nämndens mening vidta kraftiga åtgärder i frågan.

Framställningen om extra anslag för byggande av en likströmsförbindelse till riket är enligt nämndens mening beroende av möjligheterna till utbyggnad av vindkraften. Om förutsättningarna för utbyggnaden förändras måste landskapsregeringen överväga andra reservelkraftsalternativ.

13. Miljö och säkerhetspolitik

Redogörelsen

Landskapsregeringen redogör för att ett utlåtande som avgavs i maj 2009 över miljökonsekvensbeskrivningen av Nords Stream AG:s projekt med naturgasledningar mellan Ryssland och Tyskland längs havsbotten genom Finlands ekonomiska zon. I utlåtandet framhöll landskapsregeringen bl.a. att det är av fundamental betydelse att anläggningen görs inom ramen för målsättningarna i den planerade EU strategin för Östersjöregionen. Landskapsregeringen ansåg att beslutet om gasledningen bör kompletteras med strategier för hur säkerheten, tryggheten och långsiktigt miljömässigt hållbara energilösningar ska säkerställas i Östersjöregionen med tanke på att Åland utgör en i säkerhetspolitiskt avseende unik del av Finland på grund av demilitariseringen och neutraliseringen. Landskapsregeringen konstaterade också att ledningen sannolikt ger upphov till ett behov av en större marin närvaro inom Östersjöområdet, t.ex. i samband med byggandet och övervakandet av ledningen. Eventuella terrorist- och sabotagehot kan därtill aktualisera behov av kontinuerlig övervakning och patrullering.

Nämndens synpunkter

Nämnden delar landskapsregeringens uppfattning att strategier bör utarbetas för hur säkerheten, tryggheten och långsiktiga miljömässigt hållbara energilösningar ska säkerställas i Östersjöregionen. Dock konstaterar nämnden att den marina närvaron i Östersjön redan har ökat och att den inte kan kopplas direkt till byggandet av Nordstream-ledningen.

I sitt betänkande nr 2/2008-2009 över landskapsregeringens redogörelse för tiden 1.11.2007 - 31.10.2008 berörde nämnden förvaringen av högaktivt avfall från kärnkraftverken framför allt Forsmark och Olkiluoto. Nämnden såg synnerligen allvarligt på frågan och uppmanade landskapsregeringen att inhämta tillräcklig kunskap i ärendet för att kunna bevaka ålänningarnas intresse i frågan. Nämnden vill på nytt påminna landskapsregeringen om vikten av att bevaka frågan om den långsiktiga förvaringen av kärnavfallet.

Ärendets behandling

Lagtinget har den 13 januari 2010 inbegärt självstyrelsepolitiska nämndens yttrande över redogörelsen.

Nämnden har i ärendet hört Ålandsministern Astrid Thors, lantrådet Viveka Eriksson, ministern Mats Perämaa, landshövdingen Peter Lindbäck, riksdagsledamoten Elisabeth Nauclér, förvaltningschefen Arne Selander, finanschefen Dan E. Eriksson, avdelningschefen Rainer Juslin, språkrådets ordförande, rektorn Gyrid Högman och språkrådets sekreterare Anita Husell-Karlström, överinspektören Elisabeth Storfors, specialmedarbetaren Corinna Tammenmaa, lagstiftningsrådet Sten Palmgren, lagstiftningsrådet Janina Groop-Bondestam, byråchefen Jan-Ole Lönnblad, direktören för Ålands fredsinstitut jur.dr. Sia Spiliopolou-Åkermark, PD Kristian Myntti, vice VD för Rederierna i Finland Hans Ahlström, VD Dan Mikkola och direktören Jan Hanses, förvaltningschefen Tom Axberg, personalchefen Bengt Michelsson, förvaltningsdirektören för Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikt Lauri Tanner, VD för Öresundskommittén Michael Stanning samt överkommissarien Lars-Ole Stryström.

I ärendets avgörande behandling deltog, ordföranden, talman Roger Nordlund, viceordföranden vicetalman Gunnar Jansson samt medlemmarna vicetalman Gun-Mari Lindholm, lagtingsledamöterna Anders Eriksson (delvis), Camilla Gunell, Raija-Liisa Eklöw, Harry Jansson och Roger Jansson (delvis).

Nämndens förslag

Med hänvisning till det anförda föreslår nämnden

att lagtinget meddelar landskapsregeringen till kännedom vad nämnden anfört i ärendet.

__________________

Mariehamn den 19 april 2010

Ordförande

Roger Nordlund

Sekreterare

Susanne Eriksson

[1] nr 2/2006-2007

Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande 2/2009-2010

Ålands lagting

Genvägar

Kontaktuppgifter