Social- och miljöutskottets betänkande 3/2013-2014
| |
| ||
| Ålands lagting | BETÄNKANDE nr 3/2013-2014 | ||
|
| Datum |
| |
| Social- och miljöutskottet | 2014-02-05 |
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
| Till Ålands lagting
|
| |
|
| |||
|
| |||
|
| |||
|
| |||
Social- och miljöutskottets betänkande
Patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård
· Landskapsregeringens lagförslag nr 4/2013-2014
INNEHÅLL
Sammanfattning
Landskapsregeringens förslag
Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en landskapslag om tillämpning av lagen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård med vissa i lagen angivna avvikelser. Genom lagförslaget implementeras Europaparlamentets och rådets direktiv om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård. Syftet med direktivet är att göra det lättare för patienter att få tillgång till hälso- och sjukvårdstjänster som erbjuds i andra EU-länder än där patienten är försäkrad. Landskapsregeringen föreslår dessutom några mindre ändringar i landskapslagen om hälso- och sjukvård och landskapslagen om grunderna för avgifter till Ålands hälso- och sjukvård vilka har samband med det första lagförslaget om gränsöverskridande hälso- och sjukvård.
Utskottets förslag
Utskottet föreslår att det andra lagförslaget antas oförändrat och att de första och tredje lagförslagen antas med några mindre ändringar av teknisk natur.
Utskottets synpunkter
Allmän motivering
Allmänt om lagförslaget
Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en lag om tillämpning av rikets lag om gränsöverskridande hälso- och sjukvård (FFS 1201/2013) med vissa i lagen angivna avvikelser. Lagen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård trädde i kraft den 1 januari 2014. Lagen innebär att EU:s s.k. patientrörlighetsdirektiv implementeras. I rikslagen har också införts bestämmelser för att genomföra EU-förordningarnas (EG) nr 883/2004 och (EG) nr 987/2009 bestämmelser om gränsöverskridande hälso- och sjukvård. Behörighetsfördelningen av de lagstiftningsområden som berörs av patientrörlighetsdirektivet är delad mellan landskapet och riket. De flesta ersättningar som betalas ut till patienterna enligt lagen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård föreslås betalas ut med stöd av sjukförsäkringslagen som är rikets behörighet.
Rätt till vård och ersättning enligt EU-förordningarna (EG) nr 883/2004 och (EG) nr 987/2009 och patientrörlighetsdirektivet
När patientrörlighetsdirektivet har införts i lagstiftningen kan en persons rätt till vård eller behandling i gränsöverskridande hälso- och sjukvårdssituationer grunda sig på antingen EU-förordningarna eller patientrörlighetsdirektivet. En persons rätt till ersättning och ersättningsförfarande beror på vilken bestämmelse som ska tillämpas. Om förordningarnas bestämmelser om hälso- och sjukvård är fördelaktigare för en person ska alltid de tillämpas i första hand.
Enligt förordningarna har en person rätt till sjukvård som är nödvändig av medicinska skäl under en tillfällig vistelse i ett EU- eller EES-land eller i Schweiz. Med sjukvård som är nödvändig av medicinska skäl avses vård som inte kan vänta tills man kommit hem. Ersättning utbetalas i dessa fall av statens medel under förutsättning att den givna vården hör till tjänsteutbudet inom hälso- och sjukvården i den försäkrande staten, dock högst till det belopp som kostnaden för motsvarande vård skulle ha varit inom den offentliga hälso- och sjukvården i personens hemkommun. Från ersättningen avdras den patientavgift som personen har erlagt. En person har även rätt att enligt förordningarna erhålla förhandstillstånd för vård i ett annat EU- eller EES-land eller i Schweiz om den försäkrande staten inte kan tillhandahålla behandling inom en tid som är medicinskt försvarbar. För Ålands del innebär det att Ålands hälso- och sjukvård på en persons begäran ska ge ett förhandstillstånd om att personen kan söka vård i ett annat EU- eller EES-land eller i Schweiz om Ålands hälso- och sjukvård inte kan tillhandahålla vården inom de gränser som anges i vårdgarantin i landskapslagen (2011:114) om hälso- och sjukvård. Ålands hälso- och sjukvård betalar för vården direkt till den behandlande hälso- och sjukvårdsmyndigheten. Om personen har betalat kostnaderna själv ska Ålands hälso- och sjukvård ersätta personen i efterhand. I lagförslaget anges att landskapsregeringen avser att förhandla med riket om att uppgifterna att handlägga en ansökan om förhandstillstånd och ansökan om ersättning ska överföras till Folkpensionsanstalten. Sedan år 2011 har endast två ansökningar om förhandstillstånd inlämnats till Ålands hälso- och sjukvård.
Efter implementeringen av patientrörlighetsdirektivet kan en person med några undantag fritt och utan särskild ansökan söka och anlita hälso- och sjukvårdstjänster inom den offentliga eller privata hälso- och sjukvården i ett EU- eller EES-land eller i Schweiz. Den som söker vård måste dock själv först betala för vården och i efterhand ansöka om ersättning från Folkpensionsanstalten. Personen betalar de kostnader som den behandlande staten uppbär och ansöker därefter om ersättning från Folkpensionsanstalten. Folkpensionsanstalten ersätter vårdkostnaderna enligt sjukförsäkringslagen på samma villkor som vid ersättning för kostnader för hälso- och sjukvådstjänster hos en privat producent under förutsättning att den givna vården ingår i det finländska tjänsteutbudet inom hälso- och sjukvården.
Utskottet konstaterar att EU förordningarnas (EG) nr 883/2004 och (EG) nr 987/2009 bestämmelser om gränsöverskridande hälso- och sjukvård och implementeringen av EU:s patientrörlighetsdirektiv innebär att valfriheten att söka hälso- och sjukvård utanför det egna försäkringslandet ökar i viss mån. Utskottet anser att det är till fördel att den ersättningsmodell som valts för vård med stöd av patientrörlighetsdirektivet finansieras via sjukförsäkringen, vilket innebär att förslaget har begränsade ekonomiska effekter för Ålands hälso- och sjukvård. Enligt utskottet är det även positivt att förfarandet för att söka vård med stöd av patientrörlighetsdirektivet föreslås vara administrativt enkelt utan krav på förhandstillstånd.
Tjänsteutbudet
Behörigheten att besluta om vilka hälso- och sjukvårdstjänster som ska erbjudas av Ålands hälso- och sjukvård hör till landskapets behörighet, medan det hör till rikets behörighet att bestämma vilka hälso- och sjukvårdstjänster som ersätts enligt sjukförsäkringslagen. Det tjänsteutbud som läggs till grund för beslut om ersättning vid Folkpensionsanstalten bygger således på rikets gällande hälso- och sjukvårdslagstiftning och rådande vårdpraxis. Bestämmelserna om de finländska hälso- och sjukvårdstjänsterna blir därmed tillämpliga även på personer i landskapet via sjukförsäkringslagstiftningen vid prövningen av ansökningar om ersättning för sjukvård som en person har fått av en privat vårdgivare eller hos en hälso- och sjukvårdsproducent i ett annat EU-land.
Enligt rikets hälso- och sjukvårdslag omfattar tjänsteutbudet inom hälso- och sjukvården medicinskt och odontologiskt motiverad prevention av sjukdomar, medicinskt och odontologiskt motiverade undersökningar för att upptäcka sjukdom samt medicinskt och odontologiskt motiverad diagnos, vård, behandling och rehabilitering. Tjänsteutbudet omfattar dock inte sådana hälso- och sjukvårdsåtgärder och undersökningar eller sådan vård, behandling och rehabilitering som innebär en orimligt stor risk för patientens liv eller hälsa i förhållande till de hälsofördelar som kan uppnås eller vars effekt är liten och vars kostnader är orimliga i förhållande till de hälsofördelar som kan uppnås och det terapeutiska värdet. En patient kan även undersökas och behandlas med en medicinsk eller odontologisk undersöknings- och behandlingsmetod som inte hör till tjänsteutbudet, om det är medicinskt nödvändigt på grund av en sjukdom eller skada som allvarligt hotar patientens liv eller hälsa med beaktande av patientens hälsotillstånd och den förväntade sjukdomsutvecklingen.
Avsikten är att tjänsteutbudet inom den finländska hälso- och sjukvården så småningom ska definieras närmare av ett tjänsteutbudsråd för hälso- och sjukvården. En av tankarna bakom ett enhetligt tjänsteutbud för hälso- och sjukvården i Finland är att alla ska ha rätt till samma hälso- och sjukvårdstjänster oberoende av till vilket sjukvårdsdistrikt personen hör. Landskapet är dock inte bundet av det tjänsteutbud som det nya tjänsteutbudsrådet kommer att utarbeta, eftersom det hör till landskapets behörighet att besluta om vilka hälso- och sjukvårdstjänster som ska erbjudas av Ålands hälso- och sjukvård. För närvarande är inte heller tjänsteutbudet i landskapet närmare definierat.
Utskottet har erfarit att det i riket finns cirka 200.000 åtgärder inom det befintliga tjänsteutbudet inom hälso- och sjukvården och att skillnaderna i tjänsteutbudet inom Finland och även inom Norden bedöms vara små. Mot bakgrund av det omfattande arbete och den specialkompetens som krävs för att närmare definiera tjänsteutbudet samt att avvikelserna i tjänsteutbudet bedöms vara små inom Norden anser utskottet att det inte är motiverat att framöver utarbeta och anta egna beskrivningar av de hälso- och sjukvårdstjänster som tillhandahålls i landskapet.
Informationsuppgifterna vid kontaktpunkten
Med direktivet följer ett omfattande informationsansvar. Informationen ska enligt direktivet skötas vid en s.k. kontaktpunkt. Enligt lagen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård fungerar Folkpensionsanstalten som nationell kontaktpunkt. I lagens 24 § anges kontaktpunktens uppgifter närmare. Folkpensionsanstalten ska bland annat sammanställa, tillhandahålla och sprida information som hänför sig till det finska hälso- och sjukvårdssystemet och som gäller hälso- och sjukvårdstjänsterna samt användningen av och tillgången till dem. Vidare ska information ges om vårdpraxis och förfarandena i anslutning till sökande av vård samt kraven på vårdens kvalitet och säkerhet samt tillsynen över och utvärderingen av verksamhetsenheterna inom hälso- och sjukvården. Folkpensionsanstalten ska dessutom informera om patientens rättigheter och huruvida en patient kan söka ändring och rättelse i ett beslut.
Folkpensionsanstalten ska också informera om användningen av utländska hälso- och sjukvårdstjänster, ersättningen för kostnaderna för dessa samt förfarandena som gäller detta. Slutligen ska Folkpensionsanstalten informera om kontaktpunkter i andra stater. Informationsansvaret är omfattande och inkluderar både uppgifter som hör till rikets och landskapets behörighet.
Landskapsregeringen avser att förhandla om att de uppgifter som ankommer på landskapet överförs via en överenskommelseförordning till Folkpensionsanstalten. Utskottet delar landskapsregeringens uppfattning att det är ändamålsenligt och motiverat av resursskäl att Folkpensionsanstalten även sköter de informationsuppgifter som faller inom landskapets behörighet. Utskottet har under utskottsbehandlingen erfarit att kontaktpunkten för den gränsöverskridande hälso- och sjukvården kommer att tillhandahålla service på finska, svenska och engelska.
Prislista
En prislista över vad det kostar att producera en hälso- och sjukvårdstjänst kommer att behövas både när en person från utlandet får vård vid Ålands hälso- och sjukvård och när en person i landskapet söker vård i ett annat EU-land. I det första fallet behövs prislistan för att kunna fakturera kostnaden till den som ska betala, dvs. patienten eller Folkpensionsanstalten. I det andra fallet ska Ålands hälso- och sjukvård på Folkpensionsanstaltens begäran tillhandahålla uppgifter om vad motsvarande vårdtjänst skulle ha kostat om den getts vid Ålands hälso- och sjukvård. Uppgiften behövs för att bestämma storleken på patientens ersättning från sjukförsäkringen. En skild prislista måste därför finnas vid sidan av patientavgifterna för de olika hälso- och sjukvårdstjänster som tillhandahålls. Utskottet konstaterar att Ålands hälso- och sjukvård behöver utarbetar en prislista över vad det kostar att producera de hälso- och sjukvårdstjänster som Ålands hälso- och sjukvård tillhandahåller. Utskottet understryker vikten av att priserna beräknas enligt en kostnadsberäkningsmetod som täcker de faktiska vårdkostnaderna. Utskottet uppmanar landskapsregeringen att följa upp arbetet till den delen.
Patientströmmar
Utskottet konstaterar att det är svårt att förutse om lagstiftningen kommer att innebära en ökad efterfrågan på hälso- och sjukvårdstjänster i landskapet från andra EU-medborgare eller i andra EU-länder av personer för vilka Ålands hälso- och sjukvård är ansvarig hälso- och sjukvårdsmyndighet. Utskottet har dock erfarit att bedömningen är att efterfrågan på hälso- och sjukvårdstjänster i landskapet från andra EU-medborgare inte kommer att öka i någon större utsträckning och att vårdgarantin fortsättningsvis bedöms kunna uppfyllas. Visar det sig att det likväl finns en stor efterfrågan av en viss hälso- och sjukvårdstjänst finns det enligt lagförslaget möjlighet att för viss tid, högst tolv månader, begränsa mottagningen av personer som är försäkrade i ett annat EU-land, om begränsningen är nödvändig för att trygga hälso- och sjukvårdstjänster för landskapets invånare.
Detaljmotivering
1. Landskapslag om tillämpning på Åland av lagen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård
1 § Ändringsförslaget är av teknisk karaktär.
7 § En ändring föreslås i 2 mom. så att hänvisningen till 4 mom. i rikslagens 9 § stryks. Bestämmelsen behövs inte i de fall som Ålands hälso- och sjukvård beviljar tillstånd till vården. Bestämmelsens 4 mom. är avsett att ange vilket sjukvårdsdistrikts kostnader som myndigheten som beslutar om ersättning ska jämföra med om den patient som har fått vården saknar hemkommun. Eftersom Ålands hälso- och sjukvård tillhandahåller sjukvård till alla kommuners invånare i landskapet och då Ålands hälso- och sjukvård själv kan utreda vad kostnaden skulle ha blivit om vården givits i landskapet är det inte nödvändigt att jämföra med den kostnad som skulle ha uppkommit om Helsingfors stad eller Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt hade tillhandahållit motsvarande vård.
3. Landskapslag om ändring av 2 och 12 §§ landskapslagen om grunderna för avgifter till Ålands hälso- och sjukvård
12 § Ändringsförslaget är av teknisk karaktär.
Ärendets behandling
Lagtinget har den 13 januari 2014 inbegärt social- och miljöutskottets yttrande över lagförslaget.
Utskottet har i ärendet hört ministern Carina Aaltonen, landskapsläkaren Axel Hansson, chefen för kontaktpunkten för gränsöverskridande hälso- och sjukvård vid FPA, Noora Heinonen, lagberedaren Marine Holm-Johansson, chefläkaren Jaana Lignell, utvecklingschefen vid FPA Marika Lahtivirta och ekonomichefen Marie Lövgren.
I ärendets avgörande behandling deltog ordföranden Christian Beijar, viceordföranden Petri Carlsson samt ledamöterna Anders Eriksson, John Hilander, Runar Karlsson, Sara Kemetter och Torsten Sundblom.
Ledamoten Anders Eriksson har fogat en reservation till betänkandet.
Utskottets förslag
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet
att lagtinget antar det andra lagförslaget oförändrat samt det första och tredje lagförslaget i följande lydelser:
1.
L A N D S K A P S L A G
om tillämpning på Åland av lagen om gränsöverskridande
hälso- och sjukvård
(Ingressen lika som i lagförslaget).
1 §
Lagens tillämpningsområde
Inom landskapets behörighet ska lagen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård (FFS 1201/2013), nedan rikslagen, tillämpas i landskapet Åland med de avvikelser som anges i denna lag.
(2 mom. lika som i lagförslaget).
2 - 6 §§
(Lika som i lagförslaget).
7 §
Tillstånd till lämplig behandling utanför bosättningsstaten
(1 mom. lika som i lagförslaget).
Om Ålands hälso- och sjukvård har beviljat ett tillstånd enligt 1 mom. och en patient själv har betalat kostnaderna för hälso- och sjukvården ska Ålands hälso- och sjukvård ersätta kostnaderna till patienten i enlighet med 9 § 3 (uteslutning) mom. i rikslagen för den vård som har getts enligt tillståndet.
8 – 11 §§
(Lika som i lagförslaget).
3.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 2 och 12 §§ landskapslagen om grunderna för avgifter till Ålands hälso- och sjukvård
(Ingressen lika som i lagförslaget).
2 §
(Lika som i lagförslaget).
12 §
Avgift för den som inte är bosatt i landskapet
Avgifter och ersättningar som uppbärs av den som inte har hemort på Åland och som inte omfattas av landskapslagen ( / ) om tillämpning på Åland av lagen (uteslutning) om gränsöverskridande hälso- och sjukvård kan fastställas på andra grunder än de som anges i denna lag, om inte något annat följer av internationella avtal som är bindande för landskapet. Vid fastställandet tillämpas landskapslagen (1993:27) om grunderna för avgifter till landskapet. Avgiften för en tjänst får vara högst lika stor som kostnaden för att producera tjänsten.
(Ikraftträdelsebestämmelsen lika som i lagförslaget).
| Mariehamn den 5 februari 2014 | |
|
Ordförande |
Christian Beijar |
|
Sekreterare |
Carina Strand |
| a |
| ||
| Ålands lagting | RESERVATION | ||
| Lagtingsledamot | Datum |
| |
| Anders Eriksson | 2014-02-05 |
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
| Till Ålands lagting |
| |
|
| |||
|
| |||
|
| |||
|
| |||
Reservation mot social- och miljöutskottets betänkande nr 3/2013-2014 gällande landskapsregeringens lagförslag nr 4/2013-2014
Att ordna framtidens sjukvård för våra medborgare är en stor utmaning och den förändrande demografin leder till kraftigt ökade kostnader. Samtidigt kräver hög kvalité och bibehållen yrkesskicklighet en tillräckligt stor volym. Frågan om gränsöverskridande hälso- och sjukvård bör diskuteras ur ett perspektiv om vad Åland samhällsekonomiskt kan vinna på ett utökat, främst nordiskt samarbete inom också vårdproduktionen, och inte bara sett ur patienternas perspektiv. Denna stora framtida hälso- och sjukvårds utmaning berör inte ens landskapsregeringen i sitt lagförslag. I sedvanlig ordning expedieras enbart de EU direktiv frågan berör, utan dess mera politiska överväganden om övriga utmaningar inom hälso- och sjukvårdsområdet. Undertecknad har inte heller fått utskottet med på att engagera sig och lägga förslag till landskapsregeringen om vikten av nytänkande och aktivitet inför de utmaningar Åland står inför.
Behörighetsfördelningen av de lagstiftningsområden som berörs av patientrörlighetsdirektivet är delad mellan Åland och Finland. Mot den bakgrunden har landskapsregeringen valt att via överenskommelseförordning överlåta den behörighet vi har på riksmyndigheterna. Detta arbetssätt är genomgående för nuvarande regering och det kommer att allvarligt utarma landskapsförvaltningen. Den valda vägen att alltid föra över behörighet till Finland för att det är ”komplicerat och krångligt” leder till att det så småningom inte finns någon kompetens kvar inom vår egen förvaltning.
Med direktivet följer ett omfattande informationsansvar. Informationen ska skötas vid en s.k. kontaktpunkt. Även detta anser landskapsregeringen att riksmyndigheterna skall sköta, trots att det är åländsk behörighet. Konsekvenserna blir att ÅHS får göra grundarbetet med att sammanställa informationen, medan det inte är klarlagt vilka merkostnaderna blir av att FPA skall sköta informationen. Risken är stor för både dubbelarbete och dubbla kostnader.
Enligt självstyrelselagen (1991:71) för Åland hör hälso- och sjukvård och därmed även rätten att bestämma över tjänsteutbudet till Ålands behörighet. Men detta lagförslag innebär att det tjänsteutbud inom hälso- och sjukvården som läggs till grund för beslut om ersättning vid Folkpensionsanstalten bygger på rikets gällande hälso- och sjukvårdslagstiftning och rådande vårdpraxis. Detsamma kommer att gälla för personer som tillhör ÅHS:s ansvarsområde oavsett om den åländska hälso- och sjukvårdslagen definierar vårdtjänsteutbudet på ett annorlunda sätt. Jag motsätter mig att viktig åländsk beslutanderätt igen sätts på undantag.
För en person som känner sig tvungen att söka vård utanför Åland skulle det vara väsentligt att få ett förhandsbesked om vilka ersättningar som vederbörande kan få. I Sverige kan de personer som begär det få ett förhandsbesked från försäkringskassan huruvida den vård som patienten söker i ett annat EU-land ger rätt till ersättning enligt lagstiftningen. Förhandsbeskedet är bindande vid en senare prövning om ersättning. I den finländska modellen finns inte den möjligheten och i och med att landskapsregeringen följer den i stort sett rakt av blir åländska patienter i sämre läge än patienter i Sverige.
Sammantaget är lagförslag nr 4/2013-14 bristfälligt på många centrala punkter. Social- och miljöutskottet har valt att inte beakta ovanstående invändningar varför jag reserverar mig mot betänkandet i sin helhet.
| Mariehamn den 5 februari | |
|
Anders Eriksson |
|