Social- och miljöutskottets betänkande 5/2009-2010
| |||
Ålands lagting | BETÄNKANDE nr 5/2009-2010 | ||
| Datum |
| |
Social- och miljöutskottet | 2010-03-09 |
| |
|
|
| |
|
|
| |
|
|
| |
| Till Ålands lagting |
| |
| |||
| |||
| |||
|
Social- och miljöutskottets betänkande
Handikappservice
· Landskapsregeringens framställning nr 5/2009-2010
INNEHÅLL
Förslagets ekonomiska konsekvenser
Sammanfattning
Landskapsregeringens förslag
Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av lagen om service och stöd på grund av handikapp. Enligt förslaget upphävs och ersätts rikslagen om service och stöd på grund av handikapp, vilken för närvarande gäller i landskapet i den lydelse den hade den 31 december 1992, av en blankettlag om tillämpningen av samma rikslag i sin nuvarande lydelse.
Genom förslaget förs centrala bestämmelser om tolktjänst från förordningsnivå upp på lagnivå samtidigt som nya uttryckliga bestämmelser om dagverksamhet och personlig assistans intas i landskapslagstiftningen. För kommunernas del innebär förslaget att kommunerna ska erbjuda de handikappade tjänster och stöd som till sitt innehåll och sin omfattning motsvarar behovet i respektive kommun.
Utskottets förslag
Utskottet föreslår att landskapsregeringens lagförslag antas med beaktande av utskottets synpunkter samt ändringsförslag.
Utskottets synpunkter
Allmän motivering
Allmänt
Enligt framställningen föreslås i rikets handikappservicelag med vissa avvikelser bli gällande även på Åland. Enligt förslaget skall lagen vara primär i förhållande till omsorgslagstiftningen men subsidiär i förhållande till annan lag om stöd och service. Lagen innebär att rätten till personlig assistans ingår i den service som kommunen har skyldighet att ordna. Målet är att främja gravt handikappade personers, ofta med livslångt beroende av andras hjälp, liv i jämlikhet och självständighet. Utskottet anser att lagförslaget är angeläget för de berörda och deras möjligheter att ta del av samhällslivet och stöder därför detsamma.
Utskottet konstaterar att begreppet ”handikappad” är delvis föråldrat och att begreppet ”funktionsnedsättning” allmänt används internationellt och i Sverige. Utskottet konstaterar att begreppen ”handikapp och handikappad” används i lagförslaget och i detta betänkande eftersom lagen gör rikets handikappservicelag tillämplig i landskapet och då användande av andra begrepp kunde leda till begreppsförvirring.
Utskottet har diskuterat frågan om blankettlag kontra fulltextlag. Trots att argument att en fulltextlag skulle innebära en tydligare information till de berörda handikappade och de kommunanställda samt att terminologin kunde ha korrigerats har utskottet valt att acceptera blankettlagstiftning bl.a. på grund av att löpande förbättringar i rikslagstiftningen därmed blir automatiskt gällande i landskapet.
En jämförelse med de nordiska länderna saknas i framställningen vilket utskottet finner otillfredsställande. Utskottet har i hörandet kunnat konstatera att den svenska handikappservicen delvis är mera utvecklad än i Finland, varför det kunde ha varit värdefullt att kunna jämföra denna nya handikappservicenivå med resten av Norden.
Kommunernas skyldigheter
Enligt lagförslaget har kommunerna fortsättningsvis ansvaret för planeringen av den service som lagförslaget föreskriver. Kommunerna har även ansvaret för att ge nämnda service och fattar alla beslut och myndighetsutövning som riktar sig till de enskilda klienterna i fråga om den service lagförslaget föreskriver. Denna service kan sedan i praktiken ges av kommunerna genom samarbete mellan kommunerna och andra aktörer, dock så att myndighetsutövningen inte kan överföras från kommunerna till andra aktörer.
I framställningen anges felaktigt att ÅHS har dagverksamhet för Huntington-klienter och dagverksamhet för psykiskt funktionshindrade. Utskottet har erfarit att sådan verksamhet inte upprätthålls i enlighet med lagframställningens beskrivning.
Uppgörande av individuella serviceplaner för de handikappade är mycket centralt och av stor betydelse för att servicen ska kunna fungera på ett bra sätt för de berörda. Serviceplanerna bör revideras med jämna mellanrum tex. vart tredje år. I ungdomsåren bör en revision ske oftare. Utskottet noterar att upprättande av serviceplaner kan leda till bättre överblick i samband med kommunernas planering och budgetering.
Behov av utbildningsinsatser
En del av de begrepp som används i handikappservicelagen ger utrymme för tolkning. Utskottet betonar därför vikten av att landskapsregeringen dels följer upp dess tillämpning dels gör utbildningsinsatser i anledning av den nya lagstiftningen samt utfärdar anvisningar om hur den bör tillämpas.
Utskottet konstaterar vidare att behovet av personlig assistans kommer att öka i och med den nya lagen. Landskapsregeringen bör därför tillse att utbildning av personliga assistenter regelbundet anordnas.
Utskottet uppmanar även landskapsregeringen att informera de åländska kommunerna om hur tillämpningen är i riket eftersom rättsprejudikat i riket, som dessvärre inte alltid är avfattade på svenska, får effekter även i landskapet.
Personlig assistans
Frågan om en personlig assistent, annat än i undantagsfall, kan vara en anhörig eller annan närstående till den handikappade har övervägts av utskottet. Eftersom förslaget vid särskilt vägande skäl medger att närstående kan vara personlig assistent och då det i de flesta fall är bättre för den handikappades utveckling att någon annan än närstående är personlig assistent har utskottet valt att inte göra förändringar i fråga om detta.
Servicesedlar
Landskapsregeringen anger i framställningen att assistans kan ordnas genom att kommunen ger den gravt handikappade en servicesedel för assistentservice. Utskottet konstaterar att rikets socialvårdslag i vilken servicesedlar reglerats genom 3a kap är gällande i landskapet med stöd av blankettlag. Däremot är inte rikslagen om servicesedlar inom social- och hälsovården tillämplig i landskapet. Utskottet uppmanar därför landskapsregeringen att följa upp tillämpningen till denna del och vid behov vidta åtgärder.
Jämställdhetskonsekvenser
I landskapsregeringens framställning utreds framställningens jämställdhetskonsekvenser. Landskapsregeringen har inom detta sakområde gjort en omfattande analys av förhållandena i omkringliggande regioner och gör bedömningen ”att förhållandena med stor sannolikhet är desamma i landskapet och att åtgärder måste vidtas för att förbättra situationen.”. Utskottet har dock erfarit att underlag för att påstå att situationen på Åland är den att kvinnor och män med handikapp utsätts för könsdiskriminering saknas. Utskottet uppmanar landskapsregeringen att utreda huruvida könsdiskriminering inom denna omsorgssektor förekommer och förutsätter att åtgärder vid behov vidtas.
Teckenspråk
Utskottet konstaterar att det finns olika teckenspråk. Finlandssvenskt teckenspråk skiljer sig från rikssvenskt teckenspråk. Landskapsregeringen uppmanas därför att säkerställa att tolktjänst tillhandahålls även på rikssvenska.
Förslagets ekonomiska konsekvenser
Lagförslaget innebär merkostnader för kommunerna och kommunerna påförs nya och fler administrativa uppgifter. Utskottet noterar att de handikappade som bor i serviceboende i kommunerna även har rätt till den service som denna lag ger de handikappade. Det har framkommit att det är svårt att bedöma kostnaderna för reformen och utskottet uppmanar landskapsregeringen att noga följa upp den kommunala kostnadsutvecklingen på detta område och vid behov vidta relevanta åtgärder.
Utskottet noterar att 9 § handikappservicelagen, trots stadgandets ordalydelse, även omfattar fordon i enlighet med den praxis som uppkommit i riket. Genom förordning kan närmare bestämmelser utfärdas om godtagbara kostnader och om andra omständigheter som inverkar på bestämmandet av ersättning.
Utskottet konstaterar att det i framställningen inte anges något om det anslag i landskapets budget avseende bostadsreparationer varur beviljas medel för handikappanpassningar. Eftersom kommunerna nu uttryckligen i landskapslag ges ansvar att ersätta en gravt handikappad skäliga kostnader för ändringsarbeten i bostaden kommer kommunernas budgeter att ytterligare belastas och landskapets finansieringsansvar kan komma att minska eller utgå. För kommunernas del kan det röra sig om årliga kostnader om 100 000 – 200 000 euro. För ombyggnader av bostäder har landskapsregeringen de senaste åren beviljat medel direkt till klienterna uppgående till omkring 80 000 euro.
Detaljmotivering
2 § Utskottet föreslår ett tillägg i syfte att säkerställa att kommun erhåller motsvarande rätt till ersättning i fråga om en innehavare av tjänst och befattning i landskapet Åland som även gäller innehavare av statstjänst och –befattning då det gäller stöd eller service som kommun tillhandahållit. Bestämmelsen har tagits in i ett nytt 6 mom. varvid framställningens 6 mom. blir 7 mom.
4 § Utskottet konstaterar att avsikten är att landskapsregeringen, med stöd av 13 § handikappservicelagen, ska utse ett handikappråd för hela Åland och att något sådant råd således inte ska utses för varje respektive kommun. Utskottet föreslår därmed att bestämmelsen i handikappservicelagen om att handikapprådet kan vara gemensamt för flera kommuner och att bestämmelsen om ett riksomfattande handikappråd således inte skall gälla i landskapet.
Utskottet föreslår i ett nytt 2 mom. att en handikappad ska ha rätt till service och att denna i mån av möjlighet bör ges service utgående från klientens språkliga färdigheter. Det är viktigt att varje handikappad oberoende av handikappets art kan förstå och göra sig förstådd när tex. serviceplan uppgörs eller andra för klienten väsentliga frågor diskuteras med kommunen.
Ärendets behandling
Lagtinget har den 30 november 2009 inbegärt social- och miljöutskottets yttrande över framställningen.
Utskottet har i ärendet hört ministern Katrin Sjögren, bostadslåneinspektören Sten Eriksson, föräldern Mikael Holm, vice ordföranden Harriet Lindeman från Ålands handikappförbund r.f.:s styrelse, förbundsdirektören Sigurd Lindvall vid Ålands kommunförbund k.f., lagberedaren Mathias Lundqvist, äldreomsorgschefen Benita Muukkonen från Mariehamns stad, chefen för jämställdhetsfrågor Vivan Nikula, byråchefen Alexandra Oksman, omsorgsdirektören Veronica Snellman från Ålands Omsorgsförbund k.f., landskapsläkaren Birger Ch Sandell, klinikchefen Sheila Sundblom från ÅHS och verksamhetsledaren Susanne Winberg från Ålands handikappförbund r.f..
I ärendets avgörande behandling deltog ordföranden Åke Mattsson, viceordföranden Henry Lindström samt medlemmarna Carina Aaltonen, Sirpa Eriksson och Roger Jansson.
Ledamoten Carina Aaltonen har fogat en reservation till betänkandet.
Utskottets förslag
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet
att lagtinget antar det i framställningen ingående lagförslaget i följande lydelse:
L A N D S K A P S L A G
om tillämpning i landskapet Åland av lagen om service och stöd på grund av handikapp
(Ingressen lika som i framställningen).
1 §
(Lika som i framställningen).
2 §
Hänvisningar
(1-5 mom. lika som i framställningen)
Inom landskapets behörighet ska hänvisningen i 15 § handikappservicelagen till lagen angående innehavares av statstjänst och -befattning rätt till skadestånd vid olycksfall (FFS 154/1935) även avse landskapslagen (1936:1) angående innehavares av tjänst och befattning i landskapet Åland rätt till skadestånd vid olycksfall.
(7 mom. lika som i framställningens 6 mom.)
3 §
(Lika som i framställningen).
4 §
Särskilda bestämmelser
Bemyndigandet som i 13 § 1 mom. handikappservicelagen givits kommunstyrelsen ska inom landskapets behörighet avse landskapsregeringen. Bestämmelserna i 13 § 3 och 4 mom. handikappservicelagen ska inte tillämpas i landskapet.
En handikappad ska ges service och servicen ordnas i mån av möjlighet med beaktande av klientens språkkunskaper.
5 – 6 §§
(Lika som i framställningen).
Mariehamn den 9 mars 2010 | |
Ordförande |
Åke Mattsson |
Sekreterare |
Niclas Slotte |
RESERVATION
Till social- och miljöutskottets betänkande nr 5/2009-2010
Motivering
Undertecknad reserverar sig mot att 8 d § 4 mom. i rikets handikappservicelag görs gällande i landskapet genom landskapslag.
8 d § 4 mom. anger följande: ”En anhörig eller annan närstående till den gravt handikappade kan inte utses till sådan personlig assistent som avses i 2 mom. 1 punkten, om detta inte av särskilt vägande skäl kan anses förenligt med den gravt handikappades intresse.”.
Detta är orättvist och bygger inte på saklig grund. Det är inte lagstiftningens uppgift att besluta hur man inom familjen väljer att ombesörja frågan om personlig assistans. Att endast tillåta anhöriga eller andra närstående till personer med grava funktionsnedsättningar verka som personlig assistenter efter särskild prövning är en inskränkning av valfriheten och en försämring av nuvarande situation där anhöriga utan särskild prövning kan anställas som personliga assistenter. Dessutom är det en uppenbar inkonsekvens i lagtexten eftersom man under allmänna motiveringar 5.4.3. tydligt räknar upp olika funktionsnedsättningar där anhöriga eller andra närstående är de som är bäst är lämpade att vara personliga assistenter, t.ex. vid sjukdomar som i hög grad påverkar funktionsförmågan.
Denna begränsning är inte heller anpassad till åländska förhållanden eftersom tillgången på personliga assistenter är begränsad, i synnerhet i glesbygd och skärgården. Jag anser att huvudregeln skall vara att anhöriga likaväl som utomstående kan anställas som personliga assistenter. Det är behovet hos personer med funktionsnedsättning som skall styra vem som anställs.
Jag anser även att det är beklagligt att Ålands landskapsregering och även social- och miljöutskottet har gått in för att använda den i det svenska språket felaktiga terminologin "handikappad". Både begreppen handikapp och funktionshinder handlar om bristande tillgänglighet i omgivningen. Inom FN och i vår omvärld är begreppet funktionsnedsättning den korrekta benämningen om man avser nedsättning av fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsförmåga.
Förslag
Med hänvisning till det anförda föreslår jag
att lagtinget antar det i framställningen ingående lagförslagets 3 § i följande lydelse:
3 §
Bestämmelser som inte ska tillämpas
Bestämmelserna i 7 § 3 mom. och 8 d § 4 mom. handikappservicelagen tillämpas inte i landskapet.
(2 mom. lika som i framställningen)
Mariehamn den 9 mars 2010
Carina Aaltonen