Social- och miljöutskottets betänkande 6/2020-2021

Tillhör ärendet: Ändring av tobakslagen
Lagtingsår: 2020-2021

Ladda ner Word-dokument

Ålands lagting

BETÄNKANDE nr 6/2020-2021

 

Datum

 

Social- och miljöutskottet

2021-03-11

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Till Ålands lagting

 

 

 

 

 


Social- och miljöutskottets betänkande

Ändring av tobakslagen

·      Landskapsregeringens lagförslag LF 13/2020-2021

 

INNEHÅLL

Sammanfattning. 1

Landskapsregeringens förslag. 1

Utskottets förslag. 1

Utskottets synpunkter 1

Ärendets behandling. 1

Utskottets förslag. 1

 

 

Sammanfattning

 

Landskapsregeringens förslag

 

Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en landskapslag om ändring av landskapslagen om tobak och relaterade produkter. Lagen ersätter bestämmelser i den landskapslag som Republikens president den 2 oktober 2020 har förordnat delvis ska förfalla.

     De föreslagna bestämmelserna överensstämmer innehållsmässigt med det lagförslag som lagtinget antog den 27 maj 2020 (LTB 41/2020), dock så att de brister som Republikens president konstaterat har beaktats.

 

Utskottets förslag

 

Utskottet föreslår att lagförslaget antas utan ändringar.

 

Utskottets synpunkter

 

Allmänt

 

För att genomföra den Europeiska unionens närmare bestämmelser om märkning och spårbarhet fattade lagtinget den 27 maj 2020 ett beslut om ändring av landskapslagen om tobak och relaterade produkter. Enligt kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/574 om tekniska standarder för inrättande och drift av ett spårbarhetssystem för tobaksprodukter, nedan spårbarhetsförordningen, ska varje medlemsstat utnämna en id-utfärdare som på ett opartiskt sätt ansvarar för utfärdandet av id-märkningar för varje tobaksförpackning. Landskapsregeringen har som id-utfärdare godkänt det slovakiska företaget Allexis som verkar som id-utfärdare även i Finland och Sverige.

 

Högsta domstolens utlåtande

 

På förslag av Högsta domstolen förordnade presidenten att delar av den landskapslag om ändring av landskapslagen om tobak och relaterade produkter som lagtinget antog den 27 maj 2020 skulle förfalla. Högsta domstolen konstaterade i sitt utlåtande att det av spårbarhetsförordningen framgår att meningen med systemet är att det ska finnas enbart en id-utfärdare för varje medlemsstat och trots att en id-utfärdare inte är en förvaltningsmyndighet utan har offentliga förvaltningsuppgifter ska det utnämnande av en id-utfärdare som avses i spårbarhetsförordningen med beaktande av id-utfärdarens uppgifter samt kravet på dess oberoende och opartiskhet, jämställas i självstyrelselagens systematik med ett sådant utseende av en förvaltningsmyndighet som avses i 59b § 3 mom. självstyrelselagen. Eftersom bestämmelserna i den ändring av landskapslagen om tobak och relaterade produkter som antogs av lagtinget den 27 maj 2020 formulerats så att det skulle höra till landskapsregeringens uppgifter att förordna id-utfärdaren för landskapets del anser Högsta domstolen att dessa bestämmelser utgör en behörighetsöverskridning och bör förordnas att förfalla. Högsta domstolen hänvisar till 124 § grundlagen, enligt vilken offentliga förvaltningsuppgifter kan anförtros andra än myndigheter endast genom lag eller med stöd av lag om det behövs för en ändamålsenlig skötsel av uppgifterna och det inte äventyrar de grundläggande fri- och rättigheterna, rättssäkerheten eller andra krav på god förvaltning. Uppgifter som innebär betydande utövning av offentlig makt får dock ges endast myndigheter.

 

Självstyrelsepolitiska nämndens utlåtande

 

Social- och miljöutskottet har med stöd av 56 § i arbetsordningen för Ålands lagting begärt om ett utlåtande i ärendet av självstyrelsepolitiska nämnden. Självstyrelsepolitiska nämnden konstaterar i sitt utlåtande att utgångspunkten i självstyrelselagen är att medlemskapet i Europeiska unionen inte inverkar på behörighetsfördelningen mellan landskapet och riket. Detta framgår uttryckligen bland annat av RP 18/2002 rd med förslag till en ändring av självstyrelselagen vars syfte var att garantera att landskapets inflytande inom EU säkerställs i de frågor som enligt självstyrelselagen hör till landskapets behörighet. 

     Nämnden konstaterar dock att det i 59 § 3 mom. i självstyrelselagen finns   ett undantag från principen att medlemskapet inte inverkar på behörighetsfördelningen. I situationer där medlemsstaten enligt gemenskapsrätten kan utse endast en förvaltningsmyndighet för att sköta vissa frågor i medlemsstaten ankommer det nämligen på riket att utse myndigheten men en myndighet som utses på det sättet ska, när den fattar ett beslut som annars skulle höra till landskapets behörighet, fatta beslutet i enlighet med landskapsregeringens ståndpunkt så långt det är juridiskt möjligt.

     Enligt självstyrelsepolitiska nämndens mening bör självstyrelselagen alltid tolkas utifrån dess syfte ”att göra det möjligt för befolkningen att själv ordna sin tillvaro inom gränserna för landskapets statsrättsliga ställning” (RP 73/1990). Utgångspunkten i självstyrelselagen är därtill att medlemskapet i Europeiska unionen inte inverkar på behörighetsfördelningen mellan landskapet och riket med i lagen preciserade undantag. Vid all tolkning av självstyrelselagen bör därför utgångspunkten enligt nämndens mening vara att självstyrelsen så långt det är möjligt respekteras.

     Självstyrelsepolitiska nämnden delar mot denna bakgrund inte Högsta domstolens uppfattning att ett företag är att betrakta som en i självstyreselagens 59b § 3 mom. avsedd myndighet. Möjligheten till så kallad medelbar förvaltning enligt grundlagens 124 § föreligger visserligen även inom lagtingets behörighet men nämnden anser inte att en så extensiv tolkning av självstyrelselagen att man med myndighet avser även privata företag som utför förvaltningsuppgifter, är förenlig med lagens syfte. Nämnden har dessutom svårt att se hur bestämmelsen i 59b § 3 mom. om att den myndighet som riket utsett ska, när den fattar ett beslut som annars skulle höra till landskapets behörighet, fatta beslutet i enlighet med landskapsregeringens ståndpunkt, ska kunna uppfyllas.

 

 

Utskottets slutsats

 

Utskottet omfattar självstyrelsepolitiska nämndens utlåtande, men konstaterar i likhet med nämnden att det inte föreligger någon möjlighet för Åland att överpröva presidentens och Högsta domstolens beslut utan att lagtinget har att rätta sig efter dem och anta det föreliggande lagförslaget.

    

Ärendets behandling

 

Lagtinget har den 27 januari 2021 inbegärt social- och miljöutskottets yttrande i ärendet.

     Självstyrelsepolitiska nämnden har den 2 mars 2021 avgett ett utlåtande över lagförslaget. Utlåtandet bifogas betänkandet.

     Utskottet har i ärendet hört ministern Annette Holmberg-Jansson, juristen Joel Bremius och lagberedaren Olle Ekström.

     I ärendets avgörande behandling deltog ordföranden Pernilla Söderlund, viceordföranden Mikael Lindholm samt ledamöterna Stellan Egeland, Simon Holmström, Jesper Josefsson, Simon Påvals och Wille Valve.

 

Utskottets förslag

 

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet

 

att lagtinget antar lagförslaget i oförändrad lydelse.

 

 

Mariehamn den 11 mars 2021

 

 

Ordförande

 

 

Pernilla Söderlund

 

 

Sekreterare

 

 

Carina Strand