Värderade Fru talman, värderade lagtingsledamöter.

En i många avseenden mycket arbetskrävande mandatperiod är till ända.

För sex år sedan tillsatte Statsrådet en kommitté under ledning av president Tarja Halonen och med främst parlamentariska medlemmar från såväl riket som från Åland, med uppdrag att förnya det åländska självstyrelsesystemet, bland annat genom att utarbeta ett förslag till en ny självstyrelselag för Åland; den fjärde i ordningen.

Kommittén, benämnd Ålandskommittén, förväntades att inom år 2014 färdigställa ett delbetänkande och att därefter färdigställa ett slutbetänkande i form av en regeringens proposition. Kommittébetänkandet offentliggjordes i juni 2017 och remissvaren inkom i medlet av september samma år. Först tre månader senare tillsatte Justitieministeriet en så kallad sakkunnig arbetsgrupp för den fortsatta beredningen av den nya självstyrelselagen.

Under den därefter påföljande, så kallade regeringsprocessen, framfördes framförallt från olika riksministerier, såväl politiska som juridiska invändningar. Justitiekanslern å sin sida framhöll kritiska synpunkter kring slutproduktens, framförallt juridiska kvalité. Under oktober 2018 strandade landskapsregeringens och riksregeringens fortlöpande försök att trots allt åstadkomma ett förslag till en riksregeringens proposition om en ny självstyrelselag för Åland, mycket beroende på en svårlöst oenigheten mellan parterna om hur fördelningen av de gemensamma EU-relaterade resurserna och förpliktelserna skulle regleras i den nya lagen.

Den nämnda ”stridsfrågan” är inte någon lätt sak att lösa via juridiska bestämmelser i en självstyrelselag, främst beroende på att EU:s grundfördrag inte i utgångspunkt vidkänns ett nationellt system där en medlemsstat inom sig har en till valda delar självständig region, såsom i fallet Åland.

En annan avgörande orsak till att Ålandskommitténs betänkande lämnade fältet fritt för allehanda juridiska och politiska invändningar berodde långt på den nedprioriterade inställningen och bristande kompetensen bland ett flertal riksmedlemmar i kommittén.

Förra Ålandsministern Anne Berner analyserade det skedda i lokaltidningen den 8 juli 2019 där hon bland annat framhöll att Ålandskommittén borde ha haft flera tjänstemän delaktiga i arbetet, och det är nog en delvis korrekt bedömning.

När man studerar 1981-års Ålandskommitté, som genom sitt arbete skapade en så slagkraftig slutprodukt att ingen vare sig politiker eller tjänsteman därefter förmådde obstruera tillkomsten av den nu gällande självstyrelselagen, som trädde i kraft 1.1.1993, så slås man av den djupa och breda juridiska sakkunskap i nämnda kommitté, som framförallt rikets, men också de åländska medlemmarna representerade.

Även om förslaget till en ny självstyrelselag för Åland den här gången havererade så har trots allt en del av förslaget, närmare bestämt bestämmelserna om landskapets ekonomi, förts vidare i form av en regeringens proposition, dels till riksdagen för att där behandlas i grundlagsenlig ordning, och dels till lagtinget för erhållandet av det i självstyrelselagen förutsatta bifallet med två tredjedels majoritet.

För en utomstående kan det kännas som ett steg i rätt riktning, en politisk vilja att utveckla självstyrelsen, men de initierade vet att huvudorsaken till statsmaktens medverkan är att man därigenom kan förhindra att exempelvis en statsfinansierad landskaps- och vårdreform i riket i förlängningen skulle riskera oönskade överstora ekonomiska överföringar från statsmakten till självstyrelseorganen, om de nuvarande bestämmelserna om landskapets ekonomi fortsatt skulle gälla.

I skrivandets stund finns det dessvärre en överhängande risk att förslaget till nämnda revidering av det ekonomiska systemet drar ut på tiden – om den alls blir av.

Det förutsatta ”parallella” lagförslaget om en höjning av avräkningsgrunden, det vill säga den procentsats som avgör den årliga klumpsumman storlek, och vars syfte är tänkt att uppfylla den förra riksregeringen utlovade ökningen av självstyrelsens grundfinansiering med 10 miljoner euro, har strandat i avvaktan på rikets och landskapets regeringar kan enas om med hur många procentenheter avräkningsgrunden måste höjas för att det uppställda målet om 10 miljoner euro skall uppnås.

Fru talman! De ekonomiska realiteterna har även under de gångna fyra åren varit en stor utmaning för det avgående lagtinget. Överföringarna från staten till självstyrelsen har i och för sig ökat, vad gäller avräkningsbeloppet, den så kallade klumpsumman, tillsammans med återföringen av lotteriskatter, från ca 238 miljoner euro år 2015 till ca 267 miljoner euro för innevarande år, eller således med ca 30 miljoner euro, men samtidigt har landskapet och självstyrelseorganen under de gångna fyra åren ställts inför en mängd av kostnadskrävande investeringsbehov och en väsentligen förändrad samhällsstruktur, med en åldrande befolkning och med ständigt växande utmaningar, bland annat inom hälso- och sjukvården, infrastrukturen och den sociala sektorn, samt även behovet av stora överföringar till de åländska kommunerna, som dock har minskat med ca 4 miljoner euro under den gångna mandatperioden; överföringar vars syfte är att ekonomiskt bistå kommunerna i deras viktiga värv att upprätthålla en välfungerande service gentemot kommuninnevånarna, där äldreomsorgen helt naturligt kommer att bli en alltmer kostnadskrävande del.

Utgående från dagsläget kan man utläsa att självstyrelsens budgeterade underskott för år 2019 kommer att uppgå till drygt 4,5 miljoner euro, och inför kommande år väntar nya ekonomiska utmaningar i form av planerade stora investeringar, men också som en följd av att de årliga ekonomiska överföringarna från statsmakten till självstyrelsen, inom en nära förestående framtid, snarare tenderar att minska än att öka.

Den nedgång i den globala ekonomin som tog sin början år 2008 och som bland annat Finland stagnerade i, har satt sina fortsatta spår i den nationella ekonomin, bland annat i form av en osedvanligt långsam och låg tillväxt. Risken är uppenbar att vi småningom har en ny lågkonjunktur att vänta samt att de statliga finanserna under en överskådlig tid fortsatt kommer att belastas av ett underskott i storleksordningen 100 miljarder euro.

Trots de i utgångspunkt ganska dystra ekonomiska framtidsutsikterna har de åländska självstyrelseorganen, tillsammans med kommunerna förmått erbjuda den åländska befolkningen en fortsatt god omsorg och omvårdnad samt omfattande och mångsidiga utbildningsmöjligheter, en välfungerande social service, en synnerligen högklassig hälso- och sjukvård, samt annan viktig samhällsservice och goda kommunikationer. En i sig trygg välfärdsmodell, som vi lite lättvindigt tar för given.

Fru talman! Även inom statens offentliga sektor på Åland har det försämrade ekonomiska läget satt sina spår. Antalet anställda inom den samlade statsförvaltningen på Åland har fortsatt att minska och servicen har delvis försämrats i takt med att kunderna i allt högre grad förväntas sköta sina myndighetskontakter över det så kallade nätet, samtidigt som olika serviceställen har begränsat sin fysiska tillgänglighet. Den åländska statsförvaltningens motto; ”lätta att nå, lätta att förstå” tenderar att minska i trovärdighet.

Trots de ömsesidiga kraven om besparingar och minskade resurser inom såväl självstyrelseförvaltningen som inom statsförvaltningen, har jag som landshövding också under de gångna fyra åren fått uppleva en återkommande god vilja och beredskap inom självstyrelseorganen att medverka i gemensamma organ och projekt, vilket möjliggör för landskapets och statens myndigheter att sida vid sida arbeta till förmån för Åland och den åländska befolkningen, samt för självstyrelsen och självstyrelsens utveckling.

Värderade lagtingsledamöter. Ni har under de gångna fyra åren utfört ett uppoffrande och konstruktivt politiskt arbete till förmån för Åland och dess befolkning, ett arbete som på olika sätt och inom olika områden har främjat och utvecklat det åländska samhället. Som landshövding har jag haft förmånen att i olika sammanhang få arbeta tillsammans med Er, och det har åtminstone för mig varit ett berikande samarbete, för vilket jag nu framför mitt tack. Jag vill också tacka för den välvilja och det förtroende ni visat mig under de gångna fyra åren. Jag tillönskar Er, som nu lämnar lagtingsarbetet, en god fortsättning in i framtiden.

Med hänvisning till självstyrelselagens bestämmelser har Republikens president Sauli Niinistö givit mig i uppdrag att förrätta avslutningen av Ålands lagtings nu tilländalupna valperiod. Samtidigt har han bett mig att framföra sina hälsningar och tacka för det värdskap som visats honom under hans besök på Åland.

Härmed förklarar jag på Republikens presidents vägnar Ålands lagtings arbetsår 2018-2019 avslutat och valperioden 2015-2019 tillända.