"Men här står jag fortfarande vid havet och tittar på hur vattenytan lätt krusar sig. Fortfarande är det helt tyst när det slår mig att detta vatten delar jag med människorna där borta. I samma kalla vatten jag nu doppar fingrarna i faller människor ur flyktingbåtar och drunknar. Samma vind som så mjukt smeker min kind har blåst på tomma gator i områden där människor inte längre kan bo. Samma sol som glittrar så vackert lyser också över slagfält där män skjuter desperat omkring sig och i samma luft som jag andas in drar någon sitt sista andetag. En av människorna där borta hade kunnat vara jag." Orden är skrivna av Michaela Thalén och med dem inledde jag den här mandatperioden i november 2015.

Flyktingvågen som startade 2015 hade knappt stannat av innan dagens påbörjas. Tyvärr är texten lika aktuell idag. Vi ser kurder som flyr för sina liv. De lämnar sina hem i nordöstra Syrien och går en oviss framtid till mötes. Man säger att det är ungefär 300 000 på flykt i området det vill säga lika många som alla svensk talande i Finland. Ålänningar har alltid varit vana att ta emot människor, har alltid varit gästfria, man har haft plats för någon som på grund av hårt väder eller andra orsaker inte kunnat ta sig hem. Min mormor la alltid några extra potatis i kastrullen ifall någon hungrig kom på besök och jag har glädjande noterat att det fortfarande är gällande inom familjen. Jag skulle önska att alla som hyllar gårdagen mer än morgondagen även tar den åländska gästfriheten med i sitt perspektiv. Jag skulle vilja uppmana ålänningen att inte stänga om sig. Läs språk! Res! Skapa kontakter, var nyfiken, utåtriktad och intresserad. Berätta om Åland, om vår självstyrelse, vår identitet men också om det vi har problem med.

Min tilltro till utveckling av vår självstyrelse har ändrats under de 20 år jag varit verksam i lagtinget. Tyvärr ser jag mycket som varit till vår nackdel. Vi kämpar i decennier för varje liten sak man vill få igenom och oftast blir det endast ett tandlöst resultat. Ålänningar är ingen nationell minoritet fast vi betraktas som det. Åland är en självstyrd del av Finland vars befolkning åtnjuter ett starkt minoritetsskydd. Om vi själva inte kan argumentera folkrättsligt för vår sak ska vi absolut inte räkna med att någon annan kan det heller. Vi måste uppmuntra unga människor att forska och fördjupa kunskaperna i folkrätt om Åland och juridiken i självstyrelselagen. Kanske ett utbyte mellan tjänstemän vid andra Nordiska och Europeiska självstyrda administrationer kunde ge nya perspektiv. Det är vårt svenska språk som är syftet med allt i självstyrelsen varför syftemålstolkning ska föredras framom ordagrann tolkning. Jag hoppas verkligen att det finns människor i framtiden som arbetar för självstyrelsens utveckling, i alla väder i med och motgång och inte bara när det passar politiskt bäst för någon grupp.

Tre av självstyrelselagens grunder är ofta diskuterade inte minst i valtider. Hembygdsrätt, näringsrätt och jordförvärvsrätt erbjuder alla möjligheter och viljan att förändra kommer inland på tal. Det krävs mod, kunskap och tillit till lagarna av i dag. Det är vid tillämpningen av lagarna det gått snett. Det har i stället för att fatta beslut in casu, dvs i varje enskilt fall börjat talas om likabehandling och förutsägbarhet. Det är ädelt men inom ramen för det undantag som föreskrivs i grundlagen och det utrymme EU lagstiftningen ger oss att fatta beslut i det enskilda fallet har den sökande rätt att få sitt ärende prövat på den grunden. Likabehandlingen vid beviljande av näringsrätt skall utgå från att bolagens verksamhet på Åland inte förutsätter krav på finska kunskaper och (givetvis) inte användas som konkurrensbegränsning. Vad gäller hembygdsrätten har i Självstyrelselagen redan skrivits in att en förutsättning är kunskaper i svenska. Det är vårt svenska språk som är syftet med allt i självstyrelsen varför syftemålstolkning ska föredras framom ordagrann tolkning, särskilt som ordalydelsen i lagen blir allt snabbare föråldrad i en föränderlig värld och det blir allt svårare att modernisera Självstyrelselagen.

Det småskaliga näringslivet är något vi på Åland ska värna om. Entreprenörskap och  att skapa sin egen arbetsplats och sin utkomst -har varit ett viktigt kapitel i Ålands framgångssaga.Att hitta system som gör att specialkunskap kan knytas till verksamheter som behöver och kräver säkert extraordinära upplägg än 8-17 måndag till fredag.Vi måste vara öppna och se möjligheter. Självstyrelsen ger oss verktyg att anpassa regerverket så det passar för våra småskaliga förhållanden.

Det jag gläder mig extra mycket åt är att det åländska lantbruket levererar högkvalitativa produkter. Oavsett om de är konventionella eller ekologiska Glädjande är det att uppleva den enorma kraft som finns bland konsumenterna och deras val av mat på tallriken. Man vill veta varifrån maten kommer och man köper ofta direkt från bonden. Matkreatören värnar om miljön och djurhållning, det ska kännas bra att presentera och bjuda på mat!

Åland är inte förskonat från tendenser som syns i omvärlden. Många äldre känner sig ensamma. Ensamheten och känslan av utanförskap gör oss människor sjuka. Också unga människor mår allt sämre. Förväntningar på sig själv, förväntningarna från andra, stress, tidsbrist och så mycket att leva upp till gör till slut att hjärnan inte orkar mer. Hjärntrötthet tar tid att kurera. Det gäller att prioritera medan man själv kan göra det. Att ha pauser, att skapa utrymme för tid till ingenting, för vila och reflektion. Att dela på arbete och hem, barn och fritid. Att prata med varandra om stort och smått. Att växeldra i en familj. Att sträva till att ha ett jämställt samhälle, arbetsplats och lagting är inte retorik. Det är politik som skapar ett bärkraftigt samhälle!

2015 valdes 20 män och 10 kvinnor in i lagtinget. Senaste valresultat visar att vi har 21 män och 9 kvinnor som tar plats i det nya lagtinget. Jag hoppas att vi delar åsikten om att det inte är jämställt. Partierna bär ansvaret över kandidatuppställningen, att synliggöra kvinnliga kandidater och förtroendevalda och att lyfta frågor som vi vet att är av värde för väldigt många kvinnor. Det gäller familjepolitik, fritid, kultur sysselsättning, omsorg och vård – liksom att ha genusperspektiv på alla politikområden. För egen del har jag dragit slutsatsen att de partier vars ledare öppet säger att de är för allas lika värde – att det är feminister - är de partier som lyckats bäst med jämställda listor och attraherar kvinnliga väljare.Det är ett val partierna och i slutändan partiledaren att avgöra den offentliga profil men samtidigt ska man vara medveten om att de allra flesta samtida, unga människor vill identifiera sig med politiker som företräder de värderingar man själv värnar om. Det är illa om vi fortsätter som vi gör i dag. Unga kvinnor är högutbildade, kunniga och redo att ta ansvar men vi ska vara medvetna om att värdekonservativa är de allra flesta inte! Jag vill att Åland ska ett samhälle som värdesätter allas erfarenheter, också de som utmanarna era egna samhällsåskådningar.

Bästa lagtingsledamöter, vicetalmän, kollegor. Vår gemensamma mandatperiod närmar sig sitt slut. Under den här perioden har vi tillsammans fattat beslut om både stort och smått. De stora reformerna har överskuggat allt. Kommunreformen och kortrutten har delat lagtinget och i bland har debatten övergått till att handla mer om person än sak. Samtalstonen har stundom varit så tillspetsad att presidiet varit tvunget att markera och även avbryta debatten. Tjänstemän har känt sig påhoppade i debatten utan att de själva kunnat försvara sig. Det är ni som fortsätter in i nästa period som bär ett stort ansvar hur tonen läggs. Det är ni som är föredömen för de nya. Var det! Håll lagtingets anseende och värdighet högt! Vi ska inte förvänta oss bildade debatter om inte vi som de främsta bärarna av demokratin kan för a en respektfull och saklig debatt. Tilltro till politikers arbete måste förstärkas. Det börjar med samtalstonen och debattklimatet här i salen.

Ett förslag inför kommande år är att stärka gruppledarnas roll så att de formaliserat får ett större ansvar för bland annat debattklimatet. Utskotten har haft ett gediget arbete. Många av lagarna som kommit till lagtinget har varit omfattande och i form av stora lagpaket. Jag tänker alldeles särskilt på socialvårdslagarna och nu senast barnomsorgs- och grundskolelagen.

Självstyrelsepolitiska nämnden har sammanträtt ofta med anledning av revisionsarbetet med en ny självstyrelselag. Vi har fått information från lantrådet och ministrar och de har i sin tur fått vägledning av oss. Jag är glad att vi hållit i hop i nämnden. Att vi alltid efter varje möte haft en kvalificerad majoritet för nästa steg i utvecklingen av självstyrelsen har för mig ett sort mervärde.

Jag hoppas verkligen att lagtingets ledamöter fortsätter att vara aktiva i såväl det nordiska samarbetet som i östersjösamarbetet. I båda de har vi en självständig roll och sitter med vid förhandlingsborden.

Flera av oss ställde inte upp i lagtingsvalet i oktober i år och lämnar nu lagtinget. En del hade velat fortsätta men väljarna ville annat. Till er alla vill jag rikta ett stort tack för alla era insatser. Vi har tillsammans bidragit till att bygga ett samhälle som var och en utifrån sitt perspektiv och ideologi trott att varit det riktiga. Många års erfarenhet lämnar lagtingsarbetet och ett stort tomrum ska fyllas. Jag vill rikta ett särskilt tack till mina två vicetalmän Veronica Thörnroos och Viveka Eriksson. Tack ska ni ha!

I december 2017 skrev jag en lista med början jag vill; också skrev jag ner vad jag ville göra som talman. Jag kan berätta att allt jag skrev ner har jag gjort och mycket mer än det förutom en sak. Jag hade nämligen skrivit bjuda in alla första klassare. Ja faktiskt. Det kanske var för ambitiöst men min tanke var att barn i tidig ålder skulle bli bekant med lagtinget, lära sig om vad man hör här och kunna berätta åt sin familj när de passerar att där har jag varit. Jag ville att det skulle vara ett led i ett demokratiarbete. I måndags då jag hade förmånen att äta middag med alla talmän i Norden diskuterade vi bland annat barn och ungdomars medverkan i demokratiprocessen. Jag hoppas innerligt att ni som fortsätter tar över stafettpinnen och hittar en struktur för att öka intresset och medverkan i det politiska arbetet bland barn och unga. De är vår framtid och vi ska intressera oss för den.

En sak som jag försökte verkställa men som inte var lätt att genomföra var att vi i lagtinget skulle undersöka hur det ser ut vad gäller sexuella trakasserier i lagtinget som en följd av Metoo rörelsen. Tyvärr är underlaget för litet och anonymiteten kunde inte garanteras. Kanske ni hittar ett sätt att genomföra en sådan undersökning i framtiden.

Värderade Lantråd Katrin Sjögren, vicelantråd och ministrar. Ni tillträdde i november 2015 med ett gediget och omfattande regeringsprogram. Ni ville ta Åland in i framtiden. Ni ville reformera och rusta oss inför sämre tider och en åldrande befolkning. Rättvisa och likabehandling var ledord för alla oavsett kön, härkomst eller religion. Ni har hade goda ambitioner. De ska ni ha erkännande för. Så här i backspegeln var ni kanske lite för ambitiösa, hade lite för bråttom och glömde ibland att alla inte var med på kärran när ni satte den inrullning. Reformer tar tid. Stora reformer mer tid! Människors delaktighet och folklig förankring är i allmänhet viktigt  i allt politiskt arbete och i synnerhet i strukturella reformarbeten. Att driva politik är att vilja förändra till det bättre, ibland genom impopulära beslut. James Freeman Clarkes ord ”Skillnaden mellan en politiker och en statsman är att politikern tänker på nästa val medan statsmannen tänker på nästa generation.” Samtidigt gäller det att inte glömma att alla de som är berörda av nya reformer behöver tid att smälta. Även om ni tycker att ni informerat så var det inte riktigt tillräckligt - och så vill ålänningarna något annat just nu. Väl så! Reformerna ska upp på nästa regerings bord till beslut och om någon vecka vet vi vem som backat och hur kompromissen ser ut.
En fråga som överskuggat den här perioden och varit en energislukare är revisionen av självstyrelselagen. Där har ni fru lantråd tillsammans med finansministern gjort ett enormt arbete. Tyvärr kan vi återigen konstatera att i dagsläget vet vi inte vart det lett. Och det är inte ni fru lantråd som låtit oss vänta på besked. Jag vill rikta lagtingets tack till er alla!

Att fortsätta arbetet i regeringen efter att valet är avgjort är inte det roligaste. En del vet redan nu att ni går i opposition efter nästa regeringsbildning och andra förhandlar ännu. Det är ingen lätt match att lägga en budget som man vet att någon annan ska hantera och förverkliga. Det är politikens regler och jag önskar er alla oavsett vad ni gör i december och framåt lycka till!

Jag vill även framföra lagtingets tack till förvaltningens personal. De är en viktig länk i samhällets utveckling. Lagtingsdirektör Susanne Eriksson och all personal vid lagtingets kansli! Den här perioden har varit olik alla andra. Vi har flyttat ut, haft tillfälliga lokaler i ett gammalt garage och under enkla men trivsamma förhållanden klarat av att stifta lagar , ta emot besök och allt som vardagen bjuder på. Till och med att ibland kändes som vi alla kom varandra närmare då vi bodde trångt och mycket enkelt. Vi flyttade tillbaka till ett nyrenoverat lagting. Till blänkande bänkar och ljusare rum. Förstås var det mycket jobb för er. Först att flytta ut och sedan få allt på plats igen. Vi har ett nytt mötesförfarande i plenum. Vi begär ord och repliker på en skärm på pulpeten, vi kan följa debatten och talarlistan via webben och snart har den också kompletterats med bild. Digitaliseringen är ett viktigt demokratiarbete. Nu kan väljarna snart följa upp i vilka ärenden ens ledamot deltar i, vad som sagts och hur aktiv ledamoten är. Personalen har verkligen satts på prov men vi kan enhälligt dela ut betyget med beröm godkänt. Ni är lagtingets ryggrad!

Vi har konstaterat att det senaste året har lagtinget och regeringen stått värd för besök i en storleksordningen aldrig tidigare skådat. Det senaste halvåret har ambassadörer från 13 olika länder gästat lagtinget och särskilt med anledning av vår hållbarhetsagenda. Vi har haft president besök, Högsta förvaltningsdomstolen, ministrar, vicetalmän och parlamentariker från florera olika parlament. Att Åland och självstyrelsen väcker intresse är glädjande, och ett gott betyg till alla ålänningar vars personliga möten resulterat i besök som dessa. Talmannen och lantrådet har mycket nära samarbete och tar gemensamt emot många besök men vi kommer till färdigt dukade bord, någon har redan planerat och arrangerat. Därav vill jag också rikta mitt varmaste tack till ministersekreterare Marina Sundström.

Tack allihopa för den här mandatperioden.

Herr Landshövding! Lagtinget har haft många besök. Det betyder att det har landshövdingen också haft. Våra gäster får en introduktion i självstyrelsen av talmannen och lantrådet, numera har vi haft den tillsammans, vi har informerat om dagspolitiska frågor och annat dom de gästande är intresserade av. Efter det går gästerna till landshövdingen. Ni Herr landshövding ställer alltid upp. Vare sig det gäller presidenter, ambassadörer eller parlamentariker. Något jag personligen uppskattar är er engagemang då det gäller att upprätthålla vår demilitarisering och neutralisering. Besöken av och till marinen har alltid handlat om att skydda vårt territorium och samtidigt upprätthålla konventionen om vår demilitarisering och neutralisering. Ni leder Ålandsdelegationen. Delegationen är ett skiljeorgan mellan Åland och Finland. Delegationen prövar behörigheten mellan Åland och Finland. Håller ålänningarna sig inom sin behörighet eller tolkar man behörigheten på annat sätt. Här är syftemålstolkning viktig för att inte säga avgörande. Vad var syftet med självstyrelsen.
Finland företräds av framstående lagkloka personer med gedigen arbetserfarenhet inom juridik. Jag hoppas att lagtinget i framtiden återigen utser personer från Åland med liknande juridiska kunskaper. Vi behöver företrädas av människor med gedigen juridisk lagtolkningserfarenher. Tillsammans med er Herr landshövding är vi, regering och lagting det enspråkiga Ålands främsta språkväktare. Svenska språket blir alltmer undanskuffat i Finland vilket märks i relationer till Finland men också i kontakter med finska myndigheter. Det är ett bekymmer. Det är en vardag som blir allt mer svårhanterlig. Vi behöver tillsammans adressera frågan hur skall republiken Finland och det självstyrda Åland umgås i framtiden. Eller kanske en större rörelsefrihet såsom Färöarna har och som avsikten var ”så vidsträckt självbestämmande för ett landskap som inte utgör en egen stat” skulle avdramatisera språksvårigheterna och undanröja många förvaltningskonflikter.