Övrigt den 2 november 2026 kl. 13:00

Värderade herr talman, värderade lagtingsledamöter, vicelantråd, ministrar, fru generalkonsul och övriga närvarande!

Vi har i dag samlats för den högtidliga öppningen av lagtingets sista arbetsår för den här mandatperioden.

Fram till ett par veckor sedan levde ännu hoppet om att en proposition med förslag till en ny självstyrelselag skulle hinna överlämnas till riksdagen, så att den kunde färdigbehandlas före riksdagsvalet inkommande vår. Beskedet att det inte blir så leder helt naturligt till en stor besvikelse.

Jag delar er besvikelse, personligen och som landshövding. Jag var en av sekreterarna i Ålandskommittén som tillsattes 2013 och som leddes av president Tarja Halonen. Det har gått 13 år sedan arbetet inleddes. Jag känner fortfarande igen stora delar av lagförslaget från den tiden och vet att dessa ändringar fortsatt är angelägna för självstyrelsen. Under så lång tid så förändras samtidigt världen och det uppstår nya behov. När kommittén lämnade sitt slutbetänkande 2017, vem kunde då ana vilka omvälvande händelser som låg framför oss. Jag minns att Rysslands annektering av Krim oroade och att saken berördes i diskussionerna i samband med kommitténs möten i Helsingfors. Vid den tidpunkten så var det ändå bland allmänheten inte många som trodde att detta påverkar oss i Finland.

De största orsakerna till att nya saker har förts in i revisionen är väl kända: införandet av välfärdsområden, pandemin och Rysslands anfallskrig i Ukraina. Som landshövding är jag mycket bekymrad då vi har många ansvarsfulla uppgifter som är betydligt lättare att lösa om en ny självstyrelselag kommer i kraft. Jag är samtidigt förvissad om att ingendera sida kommer att ge upp försöken att åstadkomma en ny självstyrelselag. Att säga att det inte går är inte ett alternativ. Lantrådet sade bara någon dag efter beskedet att man inte ger upp och Ålandsministern har å sin sida sagt att arbetet ska återupptas. Det inger hopp. Men, vi får lov att vara besvikna. Självstyrelsens utveckling borde inte vara beroende av förändringar i den politiska majoriteten. Att självstyrelsen har tillräckliga verktyg för att klara sina uppgifter är ett intresse för såväl staten som självstyrelsen. Den nuvarande lagen är 35 år gammal och det är angeläget att anpassa lagen till nya behov. Det här måste alla partier gemensamt ta ansvar för.

Ett problem som bidragit till nuvarande situation är den brådska som uppstått på slutet. Justitiekanslern lyfte under remissen flertalet brister i propositionen som behöver åtgärdas före den överlämnas till riksdagen. Tiden för att åtgärda bristerna visade sig vara alltför knapp. Strax efter att det stod klart att den stora propositionen inte kunde överlämnas till riksdagen kom besked att den lilla propositionen med förslag till ändringar i den gällande självstyrelselagen ska lämnas till riksdagen. En del ändringar skulle vara temporära. Propositionen föreslogs behandlas i brådskande grundlagsordning. Kort efter meddelades att inte heller dessa förhandlingar nådde en överenskommelse.

Grundlagsutskottet har flera gånger hänvisat till den status som grundlagen tillskriver självstyrelsen för Åland, när utskottet har uttalat att den brådskande behandlingsordningen inte ska utnyttjas annat än i tvingande situationer. Även om de nu föreslagna bestämmelserna kan hänföras till en tvingande situation så är det viktigt att komma ihåg att brådska i sig skapar osäkerhet. Det uppstår också risk för misstag. Självstyrelselagen är avsedd att ha en högre grad av beständighet än vanliga lagar. Den förtjänar därför en grundlig och omsorgsfull behandling. Jag beklagar att en överenskommelse inte kunde nås om innehållet och hoppas att ett förhandlingsresultat kan nås när det efter nästa års val finns mer tid.

Under det gångna arbetsåret har Ålandsdelegationen granskat 88 lagar. Bland de som är av större betydelse kan nämnas gymnasielagstiftningen och lagstiftningen om tjänsteinnehavare. Båda dessa lagstiftningspaket är utmärkta exempel på nyttan med självstyrelsen. Genom lagarna anpassas lagstiftningen om den offentliga förvaltningen till det åländska samhället och befolkningens behov.

Förutom kontrollen av lagar har Ålandsdelegationen även gett utlåtande i behörighetstvister. Högaktuell är frågan fördelningen av auktionsintäkterna från EU:s utsläppshandel. Den divergerande synen på behörigheten och fördelningen av inkomsterna har lett till att frågan har återkommit till Ålandsdelegationen ett flertal gånger under flera år. Arbets- och näringsministeriet har i april vänt sig till Högsta domstolen och begärt ett avgörande om behörigheten i fråga om fördelningen av auktionsintäkterna från EU:s utsläppshandel. Ålandsdelegationen ska ge sitt utlåtande till domstolen inom den närmsta tiden. Högsta domstolens avgörande kanske kan innebära att denna fråga får en slutlig lösning som parterna kan acceptera.

Ålandsdelegationen har nyligen fattat beslut om förskotten på avräkningen och skatteavräkningen för 2027. Avräkningsbeloppet har beräknats till drygt 221 miljoner euro medan skatteavräkningen har beräknats till drygt 130 miljoner euro. Det här betyder att överföringarna till landskapet för 2027 ser ut att uppgå till 350 miljoner euro.

I fjol sade jag att överföringarna till Åland för 2026 såg ut att bli osedvanligt höga då förskotten på årsnivå hade beräknats till cirka 345 miljoner euro och att överföringarna därefter förväntas återgå till en mer normal nivå. Om beräkningarna för 2027 infrias så är överföringarna för 2027 fortsatt på en hög nivå.

Utgående från beräkningarna utbetalas förskott till landskapet en gång per månad. Efter hand kan förskottet justeras om de visar sig att beräkningen var för låg alternativt för hög. När det gäller senare års justeringar kan konstateras att en del ganska stora justeringar har behövt göras. Några av de största har varit till landskapets fördel.

När det nuvarande ekonomiska systemet utformades var den övergripande målsättningen att skapa ett system som gav självstyrelsen en rättvis och samtidigt stabil andel av statens inkomster i vilka ålänningarnas skatter till staten ingår. Syftet var framförallt att se till att trygga finansieringen av självstyrelsens uppgifter över tid och att inte göra systemet alltför känsligt för plötsliga förändringar såsom konjunktursvängningar eller en kraftig nedgång i delar av ekonomin. Avräkningsbasen är med avsikt så bred som möjlig för att avräkningen alltid ska ge ett tillräckligt utfall. Jag har lagt märke till att systemet inte till alla delar är lätt att förstå för envar, då logiken är inte är så tydlig. Jag konstaterar att det nuvarande systemet har tillämpats i sex år. Det är fortfarande en kort tid, men vi börjar se hur det fungerar över tid. Hittills har det tjänat självstyrelsen väl.

Det har säkert inte undgått någon att Finland äntligen börjar se en ekonomisk återhämtning i ekonomin. Tillväxten har i början på året varit snabbare än väntat. I år och nästa år beräknas bruttonationalprodukten att öka. Sysselsättningsläget är fortsättningsvis svagt men antalet sysselsatta förutspås öka under 2027. Regeringens sparåtgärder minskar utgifterna, men samtidigt stiger andra utgifter för exempelvis försvaret och räntorna på lån. Det behövs därför fortsättningsvis sparåtgärder för att stärka de offentliga finanserna.

Finansministeriet presenterade för några veckor sedan sitt tjänsteanförande, en mångårig tradition inför riksdagsvalet. Det är ett anförande som andas framtidstro. Temat för tjänsteanförandet är "Lita på framtiden". I anförandet finns tuffa mål. Den offentliga förvaltningen i Finland måste bland annat fokusera resurserna på kärnuppgifterna. Samtidigt lyfts digitaliseringen och AI som medel för att effektivisera och tillgängliggöra servicen för befolkningen. Det här är en resa som redan har startat. Jag besökte nyligen Finlandsdisken i Helsingfors som öppnade i somras. På ett och samma ställe erbjöd flera olika myndigheter både digital och personlig service på plats.

Till rikets uppgifter hör beredskap inför undantagsförhållanden. Ålands beredskap måste på grund av behörighetsfördelningen ändå bygga på samarbete mellan självstyrelsens och rikets myndigheter.

I höst har ämbetsverket, landskapsregeringen och räddningsinstitutet hållit kurs för de åländska kommunerna för att stöda dem i deras arbete med att uppdatera sina beredskapsplaner. Föreläsningarna varvas med realistiska gruppövningar. Arbetet fortsätter nästa år med tillsyn och fortsatt stöd vid behov.

Vi påminns ofta hur nödvändigt beredskapsarbetet är. Händelsen i maj i år med en vilsekommen drönare skakade om oss alla. Kriget kom i ett slag ohyggligt mycket närmre. Det överraskade även myndigheterna. Det resulterade i att statsministern skyndsamt fattade beslut om påskyndandet av vissa beredskapsprojekt. En beredskapsguide ska i början på nästa år sändas ut till alla hushåll och företag i landet. En motsvarande digital version ska publiceras redan nu i november. Beredskapsguiden till ålänningarna blir en enspråkigt svensk version som anpassas till åländska förhållanden. Den kommer dessutom att finnas publicerad på andra språk på internet. I november ska också ett nytt varningssystem för mobiltelefoner tas i bruk.

Ett förslag till ny beredskapslag var på remiss under våren. Därefter har lagförslaget bearbetats, bland annat i syfte att så väl som möjligt beakta de frågor som lyfts beträffande Åland. För några dagar sedan fick jag veta att avsikten nu är att lämna en proposition till riksdagen inom kort. Enligt justitieministeriet är det viktigt att lagen kan tillämpas på Åland då självstyrelsens myndigheter har en mycket viktig roll inför och under undantagsförhållanden.

Till sist vill jag framföra varma hälsningar från Republikens president. Presidenten besökte även i år Åland, denna gång Vårdö kommun, där överläggningar fördes med landskapets representanter. Presidenten skriver att han är tacksam för och mycket nöjd med detta nära samarbete.

Värderade talman, värderade lagtingsledamöter, med dessa ord vill jag tillönska er ett framgångsrikt nytt arbetsår, det sista för denna mandatperiod. På vägnar av Republikens president Alexander Stubb förklarar jag härmed lagtingets arbetsår 2026-2027 öppnat.

Bästa landshövding, vicelantråd, ministrar, lagtingsledamöter, lagtingsdirektör, generalkonsul, mina damer och herrar, ålänningar och vänner!

Idag inleder vi ett nytt arbetsår i Ålands lagting. Vi öppnar också för något större: ett nytt kapitel i berättelsen om hur vi vill utveckla Åland. Det handlar om frihet och ansvar. Om ett samhälle där människor är med och påverkar sin egen vardag. Om kommuner som förenas av gemensamma mål. Om hur vi hjälps åt i sökandet efter mening och innehåll.

Åland är en plats där freden har fått form. Där självstyrelsen ger oss möjlighet att fatta beslut nära de som berörs. Där vårt svenska språk och vår kultur bärs vidare samtidigt som människor från många delar av världen väljer att bygga sina liv här.

Vi är ett litet samhälle och det betyder inte att våra möjligheter är små, tvärtom. Historien visar tydligt att Åland och ålänningarna står starka när det gäller ambition. Vi ser det i vår vardag och vår syn på utveckling. Åland är inte bara något vi ärvt. Det är något vi gör, varje dag, tillsammans.

När jag möter människor från andra länder frågar de ofta: Hur är det möjligt? Hur kan ett så litet samhälle åstadkomma så mycket? Svaret är inte att vi alltid är överens. Det är vi inte. Svaret är att vi väljer att försöka. Vi väljer att lösa frågor tillsammans, även när de är svåra. Vi väljer att tro att ett litet samhälle kan forma sin egen framtid i takt och tillsammans med övriga Norden, vår trygghet i en stor värld.

I dag öppnar vi det sista hela arbetsåret för den här mandatperioden. Om ett år går ålänningarna till val och väljer vilka som ska företräda dem. Det påminner oss om något grundläggande: inget av våra uppdrag är att betrakta som någon ägodel. Vi har fått dem till låns av väljare som förväntar sig att vi gör vårt bästa.

Demokratin är stark eftersom makten inte är vår att behålla. Den är något vi får förvalta en tid och lämna vidare i bättre skick.

Bästa landshövding! Tack för de vänliga inledande orden, och eftersom vi idag har att göra med en viktig dag vill jag som representant för lagtinget skicka ett tydligt meddelande. Vi inleder arbetsåret med ett besked som har gjort ålänningarna besvikna, med all rätt. Finlands regering väljer att inte gå vidare med den nödvändiga, länge förberedda, revisionen och moderniseringen av självstyrelselagen. Det sker trots tidigare utfästelser och trots att arbetet finns med i regeringens program.

Det här handlar inte främst om oss som sitter här i dag, våra mandat har ett slut. Frågan om en modernisering av vår självstyrelselag, gäller ålänningarna som ska leva med självstyrelsen i framtiden och deras möjlighet att fatta hållbara beslut i ett förändrat samhälle. Vi ska minnas att självstyrelsens resa är oändlig och därför ständigt måste vara under utveckling.

Vi ska dra lärdom av det som har hänt. Vi behöver fundera över hur vi förankrar våra förslag och bygger upp förståelse för självstyrelsens behov. Och en sak gör vi aldrig: låta andras tvekan bli vår uppgivenhet.

Vägen till dagens självstyrelse har aldrig varit enkel. Människor före oss fortsatte att arbeta även när utsikterna var små och motståndet stort. Vi är skyldiga dem att fortsätta. Men framförallt är vi skyldiga kommande generationer att aldrig sluta försöka.

En självstyrelse är inte en färdig byggnad som kan låsas in och lämnas åt sitt öde. Den måste underhållas och utvecklas för att fungera.

Finland lyfter med rätta fram Åland internationellt som ett exempel på hur en svår konflikt kan få en fredlig lösning. Det gör oss stolta. Men ett gott exempel måste tillåtas att fortsätta växa. Det räcker inte att säga att man var förnuftig i historien. Vi måste också vara beredda att handla klokt i dag och framåt.

Åland behöver Finland. Finland behöver Åland. Vår relation måste därför bygga på förtroende, respekt och en vilja att förstå varandras förutsättningar. Åland är ett exempel på vad internationell rätt och överenskommelser kan åstadkomma. Därför måste avtal hållas och tillit vårdas.

Denna tillit har nu fått en törn. Sådant kan hända också i de bästa av familjer. Då krävs nya tag och tydliga besked. Vi förväntar oss att Finland återupptar arbetet med att förnya självstyrelselagen i brådskande ordning tillsammans med Åland. Vi behöver se handling, inte bara höra vackra ord och framförallt vill vi kunna lita på Finland.

Hela den nordiska modellen bygger på tillit mellan människor, nationer och institutioner. Här har Helsingfors ett särskilt ansvar att hålla det man lovat, något som också uppmärksammas av våra nordiska vänner. Vi strävar alla efter en regelbaserad världsordning och Åland är ett utmärkt exempel på det. I detta sammanhang vill jag lyfta fram det nordiska samarbetet, där det också finns utrymme för utveckling. Vi utgår från att Finland inser detta och i snabb ordning ser till att Åland, tillsammans med Färöarna och Grönland, får möjlighet att bli självständiga medlemmar i Nordiska rådet.

Bästa landshövding, tack för ert arbete som en viktig länk mellan republiken och självstyrelsen. Era och Ålandsdelegationens insatser är extra viktiga när allt inte går som tänkt. Jag ber er framföra lagtingets varma hälsningar till republikens president Alexander Stubb och önska honom allt gott i hans arbete, globalt och lokalt. Vi uppskattar presidentens engagemang för Åland och ser fram emot fortsatt goda, hjärtliga, kontakter.

Bästa lagtingskolleger! Vi har ett år kvar av mandatperioden. Ett år är kort i politiken, men långt nog för att göra skillnad. Vi kommer från olika partier och bär på olika idéer om hur Åland ska utvecklas. Så ska det vara. Demokrati är inte att alla ska tycka likadant. Den innebär att vi kan vara oense och ändå ta gemensamt ansvar.

Demokrati är organiserad oenighet. Den kräver att vi lyssnar för att förstå, inte bara väntar på vår tur att tala. Den kräver att vi prövar våra egna argument och är redo att ändra oss när någon annan har mer rätt. Det är inte svaghet, det är mognad.

I vår tid belönas ofta den snabba repliken och den enkla förklaringen. Men ett parlament får inte bli ett kommentarsfält. Här måste vi orka stanna kvar i de svåra frågorna och söka lösningar som håller, även när ingen får allt som den önskar. Vi ska vara stolta över våra olika uppfattningar och vi får aldrig glömma det vi har gemensamt: vi är alla ålänningar och vi tjänar hela Åland.

Vi har alla ett ansvar för att fler ska vilja kandidera i valet nästa höst. Om politiken ser ut som gräl och misstänksamhet, varför skulle någon vilja vara med? Men om vi visar att politiken också är en plats där idéer blir verklighet, där människor växer och där vi tillsammans kan påverka framtiden, då tror jag att fler vill ta steget.

Vår uppgift är inte att dölja oenigheten. Vår uppgift är att visa att oenighet kan hanteras med respekt. Jag ser fram emot ett gott samarbete under det kommande året och jag tackar för förtroendet att få leda detta arbete i min egenskap som talman.

Bästa vicelantråd och ministrar! Tack till er och till hela landskapsförvaltningen för det arbete ni gör. Det är inte enkelt att bära ansvar när ekonomin är ansträngd, behoven förändras och världen rör sig snabbare än våra system ibland hinner med.

Vi har stora frågor framför oss. Hur tryggar vi välfärden? Hur skapar vi goda villkor för företag och arbete? Hur säkrar vi kommunernas förmåga att ge god service, oavsett var på Åland man bor? Hur använder vi digitaliseringens möjligheter? Och hur ser vi till att våra barn och unga, de viktigaste vi har, växer upp med trygghet, tillhörighet och framtidsaptit?

Vi kan inte möta dessa utmaningar med mer pengar. Vi måste också våga tänka nytt, samarbeta på nya sätt och ompröva det vi länge tagit för givet. Självstyrelsen är inte bara paragrafer och behörigheter. Den finns i läraren som möter barnen i skolan och i vården när någon blir sjuk. I färjorna som binder samman skärgården, i vägarna och på idrottsanläggningarna. I företagen som skapar jobb och i möjligheten att leva ett gott och tryggt liv på svenska.

Det är så självstyrelsen formar vardagen och ofta märks den knappt alls, vilket är ett tecken på att den fungerar bra. Men vi behöver bli bättre på att förklara vad den gör möjligt. Vi får inte bli så upptagna av bristerna att vi glömmer allt det fantastiska som självstyrelsen gör möjligt. Självkritik hjälper ett samhälle att utvecklas. Självförtroende hjälper det att våga. På lagtingets vägnar önskar jag er alla arbetsglädje under året som kommer.

Bästa lagtingsdirektör och alla vid lagtingets kansli! Från oss alla här i salen vill jag rikta ett varmt tack till er. Bakom varje plenum och utskottsmöte, varje beslut och internationellt besök finns ert kunnande, er noggrannhet och ert engagemang. Ni ser till att ärendena bereds, att arbetet fortskrider, att lagstiftningen möter tidens krav och att ledamöterna har det stöd och den kunskap som krävs för att kunna fullgöra sitt uppdrag.

Mycket av det ni gör märks inte utifrån. Men utan ert arbete skulle demokratin inte fungera. Ni bidrar till att vårt parlament arbetar sakligt, öppet och med den värdighet som uppdraget kräver. För det vill jag framföra lagtingets uppriktiga uppskattning och önska er ett nytt, inspirerande lagtingsår.

Kära ålänningar! För några veckor sedan talade jag i Genève om Åland inför företrädare för det internationella samfundet, det var en speciell upplevelse. Det är platsen där vår självstyrelse startade, där lades grunden till den lösning vi i dag kallar Ålandsexemplet.

Konflikten som involverade Finland, Sverige och ålänningarna var komplicerad och kunde ha utvecklat sig på ett sämre sätt. I stället skapades en ordning där människor kunde leva vidare med sitt språk, sin identitet och sin värdighet i behåll. Ingen fick precis allt den ville men man fann en väg att leva vidare tillsammans, Åland fick en självstyrelse som tjänat och tjänar vårt samhälle mycket väl.

I en värld där krig och motsättningar återigen präglar människors vardag är detta fredsarv mer än en bra historia, något som understryks av uppmärksamheten i Genève. Det är ett ansvar. Åland kan inte lösa världens alla konflikter, det kan nog ingen. Vi kan visa att det finns andra vägar än våld, i sökandet efter framtiden. Vi kan visa att internationell rätt spelar roll, att överenskommelser betyder något och att människors rättigheter är nödvändiga att skydda.

Och vi kan visa att fred inte är något man uppnår en gång för alla. Den måste vårdas av varje generation. Jag skulle vilja att vi blickar ännu högre, att vi inte nöjer oss med att vara ett gott exempel i historien, utan också blir ett föredöme för framtiden. Åland är och ska vara ett samhälle där människor med olika bakgrund känner sig hemma, där svenskan förenar oss, där vi värnar naturen, företagsamheten och omsorgen om varandra. Och att vi aldrig någonsin låter ängslan inför vad utvecklingen för med sig dölja möjligheterna i framtiden. Målet med morgondagen måste alltid vara att den blir bättre än idag.

Bästa vänner! För mer än hundra år sedan kämpade ålänningarna hårt för att bygga sin egen framtid. De hade inga garantier för att lyckas. De visste inte hur allt skulle bli. Men de var övertygade om att det var värt mödan.

Det är det viktigaste vi kan lära av historien: framtiden kommer inte färdig till oss. Den formas av människor som tar ansvar, håller ihop och fortsätter arbeta, även när vägen blir längre än man hoppats. Det handlar inte bara om att vänta på att få chansen, vi måste ta alla tillfällen vi ser.

Vi ska inte förneka besvikelserna. Vi ska lära av dem. Vi ska inte blunda för svårigheterna. Vi ska ta oss an dem. Och vi ska inte låta ett nej idag bli ett nej till morgondagen. Självstyrelsen är större än en lagrevision, större än en mandatperiod och större än någon av oss som just nu har förtroendet att företräda den. Den tillhör ålänningarna, de som levde här före oss, de som lever här i dag och de som ännu inte är födda.

Självstyrelsen bor inte bara i den här salen. Den finns i varje människa som bryr sig om hur Åland ska se ut i morgon och som är beredd att bidra. Lagtinget är alla ålänningars rum och framtiden är vårt gemensamma ansvar.

Låt oss därför, bästa vänner, gå in i det nya arbetsåret med mod att tänka stort, vilja att lyssna och lust att bygga vidare. Vi behöver inte tycka lika för att färdas åt samma håll. Vi behöver bara hålla fast vid övertygelsen om att Åland kan bli ännu bättre, för dem som lever här i dag och för dem som kommer efter oss. Det är så självstyrelsen förs vidare: genom människors insatser på alla plan, ständig utveckling, omtanke och framtidstro. Den tillhör oss alla. Och tillsammans gör vi morgondagen bättre. Nu, kära vänner, är det dags att fortsätta arbeta. Tack för att ni har lyssnat!