Plenum den 14 september 2007 kl. 09:30

Protokoll

  • PLENUM den 14 september 2007 kl. 9.30.

    TALMANNEN:

    Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Gun-Mari Lindholm).

    29 närvarande lagtingsledamöter närvarande.

     

     

     

    Lagutskottets betänkande nr 13/2006-2007 om ny förvaltningslag. (FR 8/2006-2007, LM 3 och 4/2004-2005 samt HM 36/2004-2005).

     

    I tredje behandlingen har lagtinget att antingen anta lagförslagen sådana de godkänts i andra behandlingen eller att förkasta dem.

     

    Först  tillåts diskussion om ärendet i dess helt. Därefter föreläggs de i betänkandet ingående lagförslagen för beslut i tredje behandling var för sig, inklusive de lagmotioner som behandlats i betänkandet. Slutligen föreläggs den i betänkandet behandlade hemställningsmotionen samt betänkandets motivering för godkännande i enda behandling.

     

    Talmannen erinrar om att beslut om antagande av det tredje lagförslaget förutsätter att lagtingets beslut fattas enligt 55 § lagtingsordningen, dvs. omfattas av minst två tredjedelar av de avgivna rösterna.

     

    Diskussion. Ingen diskussion.

     

    Föreläggs det första lagförslaget för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

     

    Föreläggs det andra lagförslaget för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

     

    Föreläggs det tredje lagförslaget angående landskapslag om ändring av landskapslagen om Ålands landskapsstyrelse för antagande i tredje behandling. Talmannen påminner om att beslutet skall fattas enligt 55 § lagtingsordningen. Begärs ordet? Konstateras att lagtinget i tredje behandling hälligt antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

     

    Föreläggs det fjärde lagförslaget för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

     

    Föreläggs det femte lagförslaget för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

     

    Föreläggs det sjätte lagförslaget för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

     

    Föreläggs det sjunde lagförslaget för antagande i tredje behandling. Konstateras att lagtinget vid ärendets andra behandling föreslagit att lagförslaget måtte förkastas, varför detta antecknas som lagtingets beslut i tredje behandling. Lagförslaget är förkastat.  Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

     

    Föreläggs det åttonde lagförslaget för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

    Föreläggs det nionde lagförslaget för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

     

    Föreläggs det tionde lagförslaget för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

     

    Föreläggs det elfte lagförslaget för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

     

    Föreläggs det tolfte lagförslaget för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

     

    Föreläggs det trettonde lagförslaget för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

     

    Föreläggs det fjortonde lagförslaget för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

     

    Föreläggs det femtonde lagförslaget för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

     

    Föreläggs det sextonde lagförslaget för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

     

    Föreläggs det sjuttonde lagförslaget för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

     

    Föreläggs det adertonde lagförslaget för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

     

    Föreläggs det nittonde lagförslaget för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

     

    Föreläggs det tjugonde lagförslaget för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

     

    Föreläggs det tjugoförsta lagförslaget för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

     

    Föreläggs det tjugoandra lagförslaget för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

     

    Föreläggs det tjugotredje lagförslaget för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

     

    Föreläggs det tjugofjärde lagförslaget för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

     

    Föreläggs det tjugofemte lagförslaget för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

     

    Föreläggs det tjugosjätte lagförslaget för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

     

    Föreläggs det tjugosjunde lagförslaget för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

     

    Föreläggs det tjugoåttonde lagförslaget för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

     

    Föreläggs det tjugonionde lagförslaget för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

     

    Föreläggs det trettionde lagförslaget för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

     

    Föreläggs det trettioförsta lagförslaget för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

     

    Föreläggs det trettioandra lagförslaget för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

     

    Föreläggs det trettiotredje lagförslaget för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

     

    Föreläggs det trettiofjärde lagförslaget för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

     

    Föreläggs det trettiofemte lagförslaget för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

     

    Föreläggs det trettiosjätte lagförslaget för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

     

    Föreläggs det trettiosjunde lagförslaget för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

     

    Föreläggs det trettioåttonde lagförslaget för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

     

    Föreläggs det av utskottet införda förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av vissa riksförfattningar om pensioner för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

     

    Föreläggs därefter det i lagmotion nr 3/2004-2005 ingående lagförslaget. Konstateras att lagtinget vid ärendets andra behandling föreslagit att lagförslaget måtte förkastas, varför detta antecknas som lagtingets beslut i tredje behandling. Lagförslaget är förkastat. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

     

    Föreläggs det i lagmotion nr 4/2004-2005 ingående lagförslaget. Konstateras att lagtinget vid ärendets andra behandling föreslagit att lagförslaget måtte förkastas, varför detta antecknas som lagtingets beslut i tredje behandling.. Lagförslaget är förkastat. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

    Föreläggs därefter den i betänkandet behandlade hemställningsmotionen nr 36/2004-2005 för beslut i enda behandling. Föreläggs det i betänkandet ingående klämförslaget. Klämmen godkänd.

     

    Föreläggs slutligen betänkandets motivering för godkännande i enda behandling. Lagtinget har godkänt motiveringen.

     

    Ärendet är slutbehandlat.

     

     

    Föredras för tredje behandling ärende nr 2:

     

    Social- och miljöutskottets betänkande nr 8/2006-2007 angående komplettering av blankettlagen om socialvård med lagstiftning om närståendevård. (FR 25/2006-2007).

     

    I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagförslaget sådant det godkänts vid andra behandling eller att förkasta detsamma. Först tillåts diskussion och därefter föreläggs lag­förslaget för antagande. Diskussion. Ingen diskussion.

     

    Föreläggs lagförslaget för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lag­tinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

     

    Föreläggs betänkandets motivering för enda be­handling. Diskussion. Ingen diskussion. Motiveringen godkänd i enda behandling.

     

    Ärendet är slutbehandlat.                                                                                                                          

     

     

     

    Föredras för första behandling ärende nr 3:

     

    Lagutskottets betänkande nr 14/2006-2007 angående ändringar i landskapslagstiftningen om kommunala nämnder. (FR 19/2006-2007).

     

    Först tillåts allmän diskussion. Efter avslutad diskussion kan enligt 54 § 2 mom. lagtingsordningen förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion.

     

    Ltl Christian Beijar:

    Fru talman!

    Lagutskottet har utsett undertecknad att presentera betänkandet på grund av att ordföranden har inlämnat en reservation och vice ordföranden inte var närvarande vid den avgörande behandlingen.

     

    Utskottet föreslår att lagförslagen antas med vissa ändringar av lagteknisk och språklig natur. Utskottet konstaterar att kommunalförvaltningen i hög grad hittills har byggt på och fortfarande utgår från att uppgifter inom kommunernas ansvarsområde sköts av förtroendevalda. Nämndväsendet är en integrerad del av kommunalförvaltningen. Utskottet konstaterar dock samtidigt att en modern syn på kommunalförvaltningen och den kommande självstyrelsen bör utgå från att kommunerna i största möjliga utsträckning bör få välja den organisationsmodell som är bäst lämpad för varje enskild kommun. En så flexibel förvaltningsmodell som möjligt främjar utvecklingen av den enskilda kommunens verksamhetsförutsättningar. Med den rådande kommunstrukturen i landskapet är det viktigt att varje kommun får möjlighet att utforma sådana verksamhetsmodeller som bäst lämpar sig för ärendenas skötsel och tar hänsyn till förhållandena i den enskilda kommunen. En flexibel förvaltning beaktar den dynamik som finns i den enskilda kommunen.

     

    Fru talman!

    Utskottet omfattar därför förslaget om att kommunerna ges möjlighet att så fritt som möjligt utforma skötseln av kommunens åligganden inom olika sektorer. Utskottet konstaterar samtidigt att lagstiftningen inom de olika sektorerna reglerar kommunens ansvar på respektive område. Detta ansvar kvarstår oberoende av den organisationsmodell den enskilda kommunen väljer.

     

    Med hänvisning till det anförda och till de motiveringar som ingår i landskapsregeringens framställning tillstyrker därför utskottet att lagtinget antar lagförslagen i framställningen.

     

    Fru talman!

    Som jag redan sade har lagutskottets ordförande ltl Roger Eriksson inlämnat en reservation.

     

    Ltl Roger Eriksson:

    Fru talman!

    Som redan framkom har jag har inlämnat en reservation. Jag kan konstatera att vi hade en omröstning i lagutskottet där skiljelinjen gick mellan opposition och majoritet.  Vi som då röstade för att förslaget till vissa delar skulle förkastas har resonerat på ett visst sätt och jag skall redogöra lite för hur vi har resonerat. Jag har en reservationstext som jag inte tänker läsa upp, alla kan läsa innantill. Resonemanget bygger på att det är bra att man kan göra en effektiv kommunförvaltning. Vi skriver under det och att kommunerna kan fundera på sina organisations- och förvaltningsmodeller som bäst finner lämpligt beroende på kommunens inriktning och storlek. Allt detta skriver vi under. Vi har också kommit fram till att ännu mer viktigt är att folk skall delta i samhällsbyggandet. Vi vet alla, speciellt i valtider, hur viktigt det är att medborgarna engagerar sig i det politiska arbetet och bygger upp vårt samhälle för vi behöver alltid politiker. I resonemanget om demokrati och deltagande å ena sidan, jämfört med att man skall slopa de flesta nämnder, utom byggnadsnämnden, har vi i minoriteten sett en konflikt. Vi tycker att syftemålen talar mot varandra. Vi har diskuterat som så att allt det som förslaget bygger på är riktigt, men man kan inte ta bort de största och viktigaste nämnderna, med all respekt, men om man tittar på kommunernas budget så upptar skol- och socialnämnderna ca 85-90 procent av kommunernas budget. De frågorna berör oftast folk nära; det är på det här viset som människor engagerar sig och kommer in i politiken i kommunerna. Nämnderna är ändå en bra plantskola för politiker och förslaget innebär, som vi ser det, ett demokratiunderskott för enligt det här kan en kommun kortsiktigt av olika orsaker lyfta upp allting till en kommunstyrelse, även dessa nämnders beslut. Det innebär att en kommunstyrelse har extremt svårt att rekrytera medlemmar och det blir också en ”proffsstyrelse” som handlägger allt, och då finns det en stor risk att avgörandet blir som föredragande tjänstemannen säger. Det är också så att när folk funderar på att komma med i samhällsbyggandet så söker man sig till nischer som man är intresserade av. Det är ofta skol- och socialnämnderna som, av olika orsaker, berör människorna närmast. Tar man upp de ärendena i en styrelse så kanske de här personerna inte är intresserade av andra frågor utan just skol- och sociala frågor. Om man hamnar i en styrelse kanske man inte vill ta de andra bitarna och styrelsen skall också verkställa beslut, så det här blir en stor konflikt mellan å ena sidan att folk skall delta i beslutsfattandet och man skall minska på olika organ i kommunerna.

     

    De lagstadgade ärendena skall skötas; det spelar ingen roll för mig som reservant vad det heter, om det heter skolnämnd, utbildningsnämnd utan det är en smaksak. Men just nämndernas sakkunskap och engagemang är viktiga för en kommun, så därför anser jag att förslaget är okej, men nämnderna bör kvarhållas, det är själva kärnan i hela resonemanget. Så skall vi beakta det nya landskapsandelssystemet. Vi vet ännu inte hur det faller ut. Det kan hända att kommunerna inte har något behov av det här, men vi tycker att nämnderna skall finnas kvar i stöd av lag och inte bli ”behovsprövade”. Jag tror också på människan när det gäller det här systemet, inte bara på kommunerna, att de skall ha ett engagemang och vilja. Detta är alltså bakgrunden till min reservation.

     

    Ltl Dennis Jansson, replik:

    Fru talman!

    Ltl Roger Eriksson och jag har debatterat det här hårt redan i lagutskottet, men jag tänkte att även här i salen kan vi ta en dialog. Jag ställer mig frågande till ltl Roger Erikssons uttalande. Är det inte så att kommunfullmäktige sist och slutligen ändå är ansvarig för att kommunallagen efterföljs? Kommunfullmäktige tillsätter styrelsen och styrelsen är sedan i sin den som ansvarar för att kommunen sköts enligt lag. Då ställer jag mig frågan: Varför kan man inte ge det uppdraget till kommunerna att de själva kan strukturera upp sin verksamhet så att den fungerar? Det är precis samma sak i aktiebolag; små aktiebolag har inte råd med en personalavdelning, då blir det styrelse och VD som är skyldig att sköta om det och ansvara för det. Små kommuner i vårt samhälle behöver kunna göra den här struktureringsförbättringen för att kunna klara sig.

     

    Ltl Roger Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Det är riktigt som ltl Dennis Jansson säger att fullmäktige bestämmer och är ansvarig för att allt går enligt lag. Den springande punkten mellan majoriteten och oppositionen är att vi anser att de stora nämnderna bör finnas kvar. Alla andra effektiveringsmöjligheter är riktiga och vi anser också att vi kan följa dem. Men det är fråga om demokratiunderskott om man underskattar människornas engagemang och kunnighet på de områden jag nämnde, en plantskola för att komma in i samhällsbyggandet. Det här är nämligen frågor som berör folk ofta och nära och dem har man ofta åsikter om och sedan när man kommer in i systemet kanske man kan tänka sig att gå vidare till en kommunstyrelseplats. Men om man tar bort systemet och försöker få folk in i kommunstyrelsen där de skall handlägga alla ärenden som ett verkställande organ, som kanske inte är så mycket intresserad, kan vi få stora svårigheter i framtiden att få en effektiv kommunförvaltning.

     

    Ltl Dennis Jansson, replik:

    Fru talman!

    Problemet uppstår i en liten kommun med drygt 100 kommunmedlemmar och man med våld skall försöka tvinga fram dessa olika nämnder och styrelser samt fullmäktige. Det kommer att sluta med att man nästan i nämnderna hamnar att ta till husdjuren, en Golden retriever som sitter tillsammans med tre andra ledamöter för att skapa en majoritet!

     

    Ltl Roger Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Jag har faktiskt större förtroende och respekt för människan ute i kommunerna. Man kan redan nu med gällande lagstiftning och med det här förslaget diskutera olika kommuner, t.ex. om man har gemensamma nämnder eller förvaltningar. Det går redan nu att fundera på sådana lösningar, och det har vi gjort i min och ltl Dennis Janssons hemkommun Jomala, så det här är bara ett försök för att kunna ta bort alla nämnder. Då tycker vi i minoriteten att man undergräver demokratin, att färre människor skall ta mera beslut. Det koncentreras och det är en olycklig utveckling.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

    Fru talman!

    Landskapsregeringen tror på den kommunala självstyrelsen. Vi tror att fullmäktige är benägen och kan fatta förnuftiga beslut. Vi har också föreslagit ett landskapsandelssystem, som också har godkänts, som gör att det kommunala beslutsfattandet kommer att bli intressantare och man kommer att få ett större ansvar för sin kommunala ekonomi. När det gäller nämnderna har vi valt att ge möjlighet, ingenting behöver ändras, men det finns en möjlighet att anpassa arbetet till en struktur som passar kommunen och som man också uppfattar som modern och som också gör det intressant att jobba som kommunpolitiker på sin fritid. När det gäller nämnder har vi tittat på vilka nämnder som innehåller myndighetsutövning och vilka som bara innehåller myndighetsutövning. Byggnadsnämnden är den nämnd som innehåller endast myndighetsutövning och ingen politik; därför har den ställts utanför. TALMANNEN: Tiden är ute!

     

    Ltl Roger Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Vi i minoriteten anser också att det stämmer som ledamoten Britt Lundberg säger, men vi vill också att mera människor skall delta i beslutsfattandet. Det är riktigt att kommunfullmäktige i sista hand bestämmer, men vi tycker att det är en olycklig utveckling att man koncentrerar beslutsfattandet till färre personer som kanske inte ens är helt engagerade. Förslaget kan också i förlängningen ses som ett tryck att det blir kommunsammanslagningar i och med att man skall koncentrera det till färre, och mindre människor skall delta i beslutsfattandet. Jag skriver också under att det är modern förvaltning, men som jag nämnde tidigare anser vi att nämnderna bör finnas kvar därför att det är där som man suger upp kommunmedborgarna i beslutsfattandet.

     

    Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

    Fru talman!

    Vår stora utmaning i framtiden är att se till att det finns många som vill vara med och hjälpa till i det kommunala beslutsfattandet. Då gäller det att ha intressanta uppdrag som också tar lagom mycket tid och som kan konkurrera med allt annat trevligt och intressant samt utmanande som man kan göra på sin fritid. Om jag t.ex. tänker på min kommun, Mariehamns stad, så för vi diskussioner om att eventuellt i framtiden slopa vissa nämnder, men just angående socialnämnden har det förts fram förslag om att kanske den nämnden, som innehåller så oerhört mycket ärenden, borde delas in i två nämnder. Man kan alltså också tänka sig den vägen och lagstiftningen ger möjlighet till att organisera sitt nämndarbete på ett sådant sätt att det blir tilltalande, intressant och praktiskt genomförbart samt att så många som möjligt kan arbeta i den kommunala förvaltningen.

     

    Ltl Roger Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Jag håller även med i det här resonemanget. Det är också så att redan med gällande lagstiftning kan man s.a.s. laborera ganska fritt med nämnderna. Men vi anser att fortfarande – för tredje gången – att skol- och socialnämnderna är så stora, 85-90 procent av en kommuns budget, att det är fel att ta bort människornas personliga engagemang just i dessa nämnder för att det skall bli ett intressant och modernt arbete, som ledamoten Britt Lundberg sade. Det är ofta så att folk är intresserade av små nischer, när man diskuterar om man skall ta del i samhällsbyggandet eller inte. Då är just nämnderna perfekta grogrunder; folk är intresserade av skolnämnden därför att man har barn i skolan, man kommer in i skolnämnden och sedan kan du bygga vidare till kommunstyrelsen. Men att ta bort möjligheten och hoppa in direkt till kommunstyrelsen och verkställa beslut för vitt skilda olika områden där du kanske har ett svalt intresse är att börja i fel ända s.a.s.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Christian Beijar, replik:

    Fru talman!

    En allmän kommentar till ltl Roger Eriksson är att han underskattar den kommunala självstyrelsen och i olika debatter och diskussioner har jag åtminstone fått den uppfattningen att liberalerna har varit väldigt angelägna om att värna om den kommunala självstyrelsen. Men i det här fallet har man alldeles tydligt en annan åsikt.

    Ltl Roger Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Jag har alltid värnat den kommunala självstyrelsen och det gör vi liberaler fortsättningsvis. Det är också så att effektivieringsmöjligheten som har nämnts kan redan göras, vi värnar nog om kommunerna, men kanske ännu mera om människorna. Det är invånarna i kommunen som gör kommunen och det är deras engagemang som vi vill befrämja med att nämnderna skall finnas som handlägger ärenden som berör människornas vardagliga liv, nästan från vaggan till graven, om vi tittar på skolväsendet och socialnämnden. Där har vi uppenbarligen olika åsikter, men vi står för vad vi har sagt. Som jag tidigare sade kan lagförslaget i förlängningen leda till att man måste sammanslå kommuner.

     

    Ltl Christian Beijar, replik:

    Fru talman!

    Ltl Roger Eriksson vet att utlåtandena från kommunerna är alldeles klara. De stöder landskapsregeringens framställning. Jag tror att samtliga kommunstyrelser uttalade sig positivt till landskapsregeringens framställning. Liberalerna är av en annan åsikt i den frågan i lagtinget. När det gäller kommunsammanslagning och risker med det ser jag det snarare tvärtom, att gör man en sådan här modell så möjliggör man att man ha små kommuner, och om det kan vi naturligtvis ha olika åsikter, men det utgör snarare en effektivitet i den nuvarande kommunstrukturen, vilket också har kommit fram i utlåtandena.

     

    Ltl Roger Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Jag har nog tagit del av utlåtandena och det är riktigt att de flesta kommundirektörer och –styrelser var för det. Vi har haft ett hörande i utskottet och också tagit reda på vad nämnderna tycker ute i kommunerna, de har haft en uppenbart avvikande åsikt. Det är så att nämnderna är närmare människorna än vad kommunstyrelserna är, kanske också kommundirektörerna. Vi har tagit det beslutet att där det är lägsta gräsrotsnivå skall man börja arbeta med sådana här saker. Man kan kanske spekulera om sammanslagningar hur länge som helst, men man ser en strukturförändring här att kommunerna skall minska antalet nämnder och då kan man komma överens om att kanske det finns ett tryck på att man måste slå ihop för man omöjliggör att kommunen skulle kunna ha en egen förvaltning som skulle vara effektiv. Man säger att för att effektivera en förvaltning skall man ta bort nämnderna. Det är en utveckling som vi i minoriteten anser att kan leda till ett enormt stort demokratiunderskott i förlängningen.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Göte Winé, replik:

    Fru talman!

    I radionyheterna i morse nämndes det om en kommun som har svårt att få förtroendevalda. Jag ser det därför som en möjlighet för den kommunen att få tillräckligt med sin struktur, bygga upp den som har bäst och därigenom kunna ha politiker som vill jobba. Nu blir det lite så att man har lite svårt, man blir nästan påtvingad i vissa kommuner att fylla upp alla nämnder. Det här kan öka till en mer professionell kommunstyrelse eller någonting sådant som vill jobba med frågorna och engagerar sig mera. Jag delar inte riktigt ltl Roger Eriksson farhågor att det blir sämre om man lägger vissa frågor på kommunstyrelsen utan det kan snarare vara tvärtom. Där har vi olika åsikter.

     

    Ltl Roger Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Uppenbarligen har vi olika åsikter och därför har vi reservationen. Argumenten har kommit fram från båda håll här, men jag säger det en gång till att dessa effektiveringsvinsterna som man vill uppnå kan man redan göra med gällande lagstiftning och det här förslaget, som vi inte har förkastat helt, utan det är bara det att man skall ta bort skol- och socialnämnderna. Man kan redan ha gemensamma nämnder och effektivare förvaltning och man kan också ha gemensam förvaltning i vissa frågor, det är inte omöjligt. Det är inte det vi motsätter utan det är bara det att man skall ta bort de största arbetsdryga nämnderna om man får säga så med all respekt. Det nämndes att man påtvingar, ja, det är just det att nu påtvingar man kommunerna att göra ett effektivt arbete och så kommer man fram till att de små kommunerna inte är så effektiva och då måste man sammanslå. Det är den signalen jag kan se framför mig. Vi bör också avvakta det nya landskapsandelssystemet och se hur det faller ut. Kanske kommunerna kommer att ha större möjlighet att överleva om vi säger så. Det är också ett argument för att man nog skall vänta och se med det här.

     

    Ltl Göte Winé, replik:

    Fru talman!

    Om jag tänker på den kommun jag hörde om i morse så med ltl Roger Erikssons reservation måste kommunerna ha kvar sin skolnämnd och socialnämnd och därigenom fler förtroendevalda. Det är i lite intressant att ltl Roger Eriksson, som är liberal pratar om demokratiunderskott och att man tar saker från kommunen. Vad jag upplevt här i lagtinget är att liberalerna om någon har velat plocka bort olika verksamheter från kommunerna till landskapet. Det känns som att nu blåser det hitåt och då svänger vi hit! Det är lite slalom ibland!

     

    Ltl Roger Eriksson, replik:

    Fru talman!

    I valtider blåser, och det skall det väl göra! Vi är nog ganska konsekventa i vår linje. Vilka ärenden som skall skjutas över till landskapsregeringens förvaltning är en annan fråga, det beror på ämnena som sådana och som kanske behandlas effektivast där. Men här är det rekryteringsplatsen för medlemmar i kommunen att engagera sig i samhällsbyggande. Ltl Göte Winé nämnde i sin replik just proffstyrelse och det är en utveckling vi ser som skrämmande att vi får någon form av kommunalråd som man har i Sverige som skall sitta och sköta alla beslut. Då har vi en uppenbar risk att ärendet sköts av en föredragande tjänsteman och sedan någon i styrelsen som bara blir som en gummistämpel. Man glömmer det viktigaste, dvs. nämndernas sakkunskap och intresse för dessa frågor.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Danne Sundman:

    Talman!

    Som jag sade i remissen är jag lite betänksam till lagändringen. I likhet med ltl Roger Eriksson tror jag nämligen att den kan leda till ett minskat intresse för kommunalpolitik. Den kan t.o.m. leda till kommunsammanslagningar. Det som är fint med det åländska samhället är småskaligheten och närdemokratin. Det är väldigt många människor som är engagerade i samhällsbyggandet ute i kommunerna som sitter i nämnder, i kommunstyrelse och fullmäktige. Om vi släpper på den utvecklingen är det stor risk att det tar en sådan vändning att det blir många färre som styr ute i kommunerna. Då minskar engagemanget bland medborgarna och då minskar också känslan för den egna kommunen och då är det enklare att sammanslå kommuner. Till slut leder detta sammantaget till en centralisering av kommunal service och de perifera områdena blir förlorarna.

    När man står här som politiker från Mariehamn eller är från ett parti som är väldigt Mariehamnskoncentrerat så tror jag inte att man ser detta som ett problem utan man ser det snarare som en fördel. Men om man har erfarenhet av hur det är i skärgården och på landsbygden så kanske man ser annorlunda på den här frågan. Jag är som sagt skeptisk.

     

    Samtidigt som lagtingsledamot skall man inte vara bypolitiker; när man far till Ålands lagting som ledamot skall man klä på sig den kostym som man har när man är vald av hela Ålands folk och se till hela Ålands bästa. Då är jag så pass liberalt lagd att jag inte vill påtvinga kommunerna någonting utan jag vill till varje pris öka deras kommunala självstyrelse. Fast jag vet att det kommer att leda till den här utvecklingen tycker jag ändå att den här utmaningen måste man ta i kommunerna, man måste försöka upprätthålla demokratin där och engagera nya människor. Den utmaningen har jag själv tagit i min hemkommun och nu till valet har jag engagerat många nya människor som kommer att bli aktiva i kommunen. Det skall inte vara ett tvång för då blir det samtidigt något av en respirator som håller en kanske hjärndöd patient vid liv. Det skall vara ett engagemang som kommer underifrån. Hela min utgångspunkt när det gäller kommunsammanslagningar och den kommunala strukturen överlag är att initiativet skall komma frå medborgarna själva, från kommunpolitikerna själva. Om man inte längre kan få ihop förtroendevalda i kommunen, om man inte längre vill vara en egen kommun så skall man inte tvingas att vara det heller. Det skall vara helt upp till kommuninvånarna. Jag brukar ofta i mitt kommunala värv säga att i Lemlands kommun gäller det ingenting annat än lemlänningarna och därför tycker jag att det är viktigt att kommunerna får bestämma det här själva.

     

    När det gäller de stora nämnderna skolnämnden och socialnämnden, som det är fråga om i det här fallet, är jag däremot inte riktigt säker på sin sak, om jag vill ta bort dem också. Det skall vi diskutera i gruppen eftersom vi inte har hunnit med det tills i dag. Det finns många andra nämnder som kanske inte är så viktiga.

     

    Jag tror att det finns en litet dold agenda från vissa partier i det här och ett litet bakomliggande syfte och det kom faktiskt upp till ytan häromdagen när ltl Göte Winé i en replik råkade häva ur sig att det ligger en framställning i lagutskottet som handlar om kommunsammanslagning. Mot bakgrund av det kan man ju ha lite betänkligheter vad som egentligen är syftet med framställningen, men jag hoppas verkligen, eftersom lagtinget kommer att anta den, att det inte leder till ett kraftigt förändrat politikerfält ute i kommunen utan att man tar utmaningen i kommunerna, använder det nya verktyget på rätt sätt och inte avskaffar alla nämnder på ett bräde och bara har en kommunstyrelse. Det skulle göra Åland väldigt fattigt jämfört med den rikedom vi har i dag när många människor tar del i samhällsbyggandet.

     

    Ltl Christian Beijar, replik:

    Fru talman!

    Det var väldigt intressant att höra ltl Danne Sundmans inlägg. Det var både och. Han tillfredsställde allas synpunkter på ett bräde så man fick inte riktigt klart för sig vad hans egentliga mening var. Jag har haft förmånen att jobba med den här frågan också i Ålands kommunförbund och jag kan intyga att framställningen är väldigt efterlängtad ute i kommunerna, det är någon bakomliggande ”dold agenda” framställningen och det här betänkandet utan min uppfattning är nog alldeles klar att man från samtliga kommuner ser positivt på en sådan här reform.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Talman!

    Om det inte blev klart för ltl Christian Beijar vad jag vill, så vill jag säga det igen, att jag är för framställningen, men jag vill fundera på frågan om social- och skolnämnderna och ta en diskussion med mina kolleger. Det är det som saken gäller. Skall man avskaffa alla nämnder, förutom byggnadsnämnden, eller skall man spara skol- och socialnämnderna?

     

    Ltl Christian Beijar, replik:

    Fru talman!

    Samtidigt säger ltl Danne Sundman att man skall tillvarata kommunens intresse, man skall tillvarata närdemokratin och det innebär i det här fallet att kommunfullmäktige i respektive kommun bestämmer förvaltningsmodellen. Man kan inte komma närmare medborgarna än så.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Talman!

    Nej, därför är jag i grunden för det. Jag anser att det skall komma underifrån, det skall finnas ett engagemang i kommunerna och man skall inte ha en respirator som håller en demokratiskt hjärndöd kommun vid liv utan det skall vara ett naturligt engagemang från medborgarna som ställer upp i val, som sköter sin kommun. Jag är, som sagt, lite delad, men i grunden är jag för; finns inte det här engagemanget i kommunerna skall det inte vara självständiga kommuner. Man kanske har ett litet annat perspektiv på frågan när man verkar på landsbygden.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Dennis Jansson, replik:

    Fru talman!

    Ltl Danne Sundman nämnde just att stadspartier har lättare att anta en sådan här framställning och jag måste känna mig träffad då fast jag är jomalabo och tillhör Frisinnad Samverkan. Den här framställningen är till för att förenkla för de små kommunerna, det är ju de som för möjligheter. Om jag läser innantill ur lagtexten: ”enligt denna lag handhas av en ungdomsnämnd, en annan nämnd eller av kommunstyrelsen”. Det är samma skrivning i alla lagar som ingår i framställningen. Det betyder att man kan välja. Det skapar en frihet för de små kommunerna att skapa en struktur som fungerar där du har ett visst antal engagerade kommuninvånare som vill delta i det politiska arbetet. Det är en mycket bra framställning för de små kommunerna; för de stora kommunerna är det redan självklart. Jag tror knappast att stadsstyrelsen kommer att behandla ungdomsfrågorna som sin enda sak på sitt bord.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Talman!

    Det är inte så självklart att det är bra för de små kommunerna. Det kan vara bra på det viset att någon kommun kan ändra sin organisation lite som man vill, men det kan också leda till det att antalet förtroendevalda minskar successivt och det blir en liten elit kvar som sköter kommunen vid sidan om jämfört med att ha tvång med många nämnder osv. Särskilt när det gäller skol- och socialnämnderna delar jag reservantens betänkligheter att möjliggöra att avskaffa dem. Det där vet man inte, det är som sagt upp till kommunernas fullmäktige. Det kan vara så att kanske medelstora kommuner lider mest av det här medan små kommuner har det bra, och i den största, Mariehamn, är det ingen skillnad.

     

    Ltl Dennis Jansson, replik:

    Fru talman!

    Är inte risken att man i små kommuner om man tvingar in personer på så många olika nämnder, som har ett ärende per gång man träffas, att man tröttnar och inte orkar hålla på och engagera sig när det skall vara så många nämnder som man skall delta i och ha ett möte med ett ärende.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Talman!

     I det specifika fallet kan man ha nämndmöte mera sällan så får man flera ärenden. Skämt åsido, jag tror att det är både på gott och ont. Att man tvingar kommunerna att ha nämnder gör att man måste ta sig i kragen och engagera nya människor, och engageras det en grupp nya människor vid ett val t.ex. när nämnderna skall tillsättas så är det några som har det som inkörsport och det kommer nya människor den vägen. Eftersom det är väldigt många platser som skall besättas så måste väldigt många människor engageras. Det är inte så att alla blir engagerade kommunpolitiker, men skulle inte det där tillfället finnas så kanske man inte skulle få en ny utveckling i kommunen och tillväxt bland kommunpolitikerna. Det ligger också i lagtingets intresse att det finns en rekryteringsbas för det kommer politikerförmågor som till slut sedan kommer hit till Ålands lagting och i förlängningen kan det här vara någonting som också drabbar självstyrelsen att det inte går att få folk att ställa upp i lagtingsvalet. Vi ser nu att nästan alla partier har problem med det i lagtingsvalet, och det kan vara en utveckling som vi befrämjar med lagstiftningen, men jag hoppas inte det.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Brage Eklund, replik:

    Fru talman!

    Jag förstår inte ltl Danne Sundmans resonemang om sämre demokrati. Det ger frihet för kommunerna och fullmäktige att välja vilken struktur på nämnder man vill ha. Här finns valet i framställningen. Är det då bättre att anta ett lagförslag som tvingar små kommuner att tillsätta nämnder där man egentligen har personer som inte engagerar sig överhuvudtaget. Då är det bättre med en liten politisk grupp som engagerar sig politiskt och styr det så att kommunerna mår bra än att man har en massa tillsatta personer i nämnder som inte överhuvudtaget engagerar sig, så jag förstår inte diskussionen om demokratiunderskott. Framställningen ger kommunerna alla möjligheter att själva välja hur man vill ha det.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Talman!

    Jag förstår inte vad ltl Brage Eklund inte förstår, eftersom jag säger att det är tack vare det som jag i grunden är för framställningen. Jag vill dock fundera på skolnämnden och socialnämnden. Det är precis som ltl Brage Eklund säger att det är bra med flexibilitet för kommunerna, men vi kanske befrämjar en utveckling som vi ändå inte gillar i slutändan som gör att det är några få som styr en kommun. Det är tacksamt för de där några få, det är ungefär som att det är jättebra med diktatur bara diktatorn är snäll och tycker som jag! Men vi har också ett ansvar för återväxten inom åländsk politik och det börjar ofta i en kommunal nämnd; där har många av oss en gång i tiden börjat med ett sådant uppdrag och sedan slutar det kanske i toppen. Jag ser rekryteringsbasen minska och vi är bara 27.000 invånare; det här kan ha en sådan effekt. Skall Ålands självbestämmande öka kraftigt, t.o.m. så att Åland någon blir självständigt, så behöver det finnas mycket människor som är intresserade och kan engagera sig i samhället och då behöver man ha en bred rekryteringsbas längst ner. Jag är som sagt lite delad, men jag vill att kommunerna antar den här uppmaningen.

     

    Ltl Brage Eklund, replik:

    Fru talman!

    Det finns mycket tveksamhet hos de obundna i den här frågan, det märker jag, man vågar inte bestämma sig hur man skall ha det. Jag tycker att framställningen är ganska tydlig och den talar om för kommunerna och kommuninvånarna att man får själv bestämma hur man vill ha upplägget i samband med nämnder och fullmäktige och styrelse får avgöra det här. Jag förstår alltså inte denna rädsla. Jag tror faktiskt att de som är förtroendevalda i kommunerna har så kloka tankebanor att man inte gör något överilat och tar bort en nämnd som man kanske anser att behövs. Tro lite mera på ålänningarna och kommuninvånarna!

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Talman!

    Det är precis det jag gör och därför vågar jag ta det här steget. Jag tror att ålänningarna har förstånd att välja sådana kommunpolitiker som driver Åland i den riktning de själva vill, alltså fortsatt småskalighet och närdemokrati samt många små kommuner där det finns många engagerade människor. Därför vågar jag ta framställningen trots att jag har dessa betänkligheter. Men när det gäller skol- och socialnämnderna är frågan om vi skall ta bort dem också eller om vi skall ha dem kvar som ett mellansteg åtminstone för det är väldigt viktiga nämnder i alla kommuner, också i de små kommunerna. Annars har som vanligt Obunden Samling inga problem med att ta ställning, bara vi får ha ett gruppmöte och diskutera det så skall vi nog ha en tydlig uppfattning.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Göte Winé, replik:

    Fru talman!

    Ltl Danne Sundman pratar om att jag vill ha det här till en kommunsammanslagning. Det skulle vara intressant att veta när jag har sagt det. Jag tror att ltl Danne Sundman också måste inse att det är en viss skillnad mellan samarbete och kommunsammanslagningar. Det jag frågade i en replik i remissdebatten var att jag ville jobba vidare med samarbete med närliggande kommuner för att kunna höja spetskompetensen inom socialarbetet och därigenom samtidigt ge en bättre social service till kommuninvånarna. Jag har aldrig pratat om en kommunslagning i den här frågan; däremot har jag varit skeptisk till alla kommuner vi har i dag ja, men i den här frågan vill jag se ett samarbete mellan kommunerna och det kan bl.a. få genom den här lagen.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Talman!

    Det kan hända att det handlar om en felsägning när ltl Göte Winé häromdagen sade att det ligger en framställning i lagutskottet som handlar om kommunsammanslagning. Det kan hända att det var kommunalt samarbete som ltl Göte Winé menade. När det gäller framställningen och utvecklingen tror jag att det är en positiv effekt att man kanske kommer till större insikt att kommunerna måste samarbeta, så att man kan ha gemensamma nämnder osv. Just inom sociala frågor borde man samarbeta mycket mera, också inom administration osv. Det är säkert så att den här utvecklingen kan befrämja det om kommunpolitikerna styr det på det viset .

     

    Ltl Göte Winé, replik:

    Fru talman!

    Om man hör på ltl Danne Sundman så hör han aldrig fel medan andra däremot säger fel. Det intressanta är att det var senast igår som jag tittade i stenografiska protokollet vad jag hade sagt. Där står det samarbete, så det är inte något bekymmer med det. Jag vill förtydliga än en gång att det finns i dag redan samarbete mellan kommuner och det gör att det är lättare att få det till stånd. Det har tidigare varit en utredning om gemensam individ- och familjeomsorg på norra Åland. Skall man gå vidare och utveckla det här, så kan man t.ex. sätta in socialkansliet under ett gemensamt kommunförbund eller någonting annat eller hur man lägger upp det, om man vill utveckla det och ändå behålla kommunerna, men vi måste börja se vad vi kan göra för våra anställda som vi har i kommunerna. Vi kan inte sitta här hela tiden och bestämma att ni skall ha följande struktur!

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Talman!

    När det gäller vad ltl Göte Winé sade verkar det vara som i TV-debattfrågan att det finns lite olika åsikter om det, men strunt i det! Det är bra om han har tillfälle att rätta sig, så ltl Göte Winé kan vara glad för att jag sade det här. När det gäller kommunalt samarbete tror jag att det är mycket bra om man kan komma till mera bilateralt samarbete mellan två eller ett antal kommuner och undvika kommunförbundsmodellen; den verkar vara problematisk i många sammanhang, man tappar styrningen, kommunförbunden kommer till liv och blir en egen organism i förvaltningen, och vi har sett i många sammanhang att det inte riktigt fungerar. Man får inte de lokala engagemanget. Då är det bättre att angränsande kommuner samarbetar. Jag hoppas att framställningen verkligen kan bidra till att man tillsätter gemensamma nämnder. Ironiskt nog är just byggnadsnämnden en sådan nämnd som man borde ha gemensamt eftersom det inte är politik i den utan bara juridik, men det är sedan en annan fråga.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Henrik Lagerberg, replik:

    Fru talman!

    Ltl Danne Sundman försöker problematisera den kommunala nämndfrågan och det finns många intressanta aspekter på det. Våra kommuner har olika förutsättningar, är olika stora och det finns både engagerade kommunmedborgare och det finns mindre engagerade kommunmedborgare. När det gäller nämnderna ger lagförslaget kommunen en stor frihet att inrätta de nämnder man själv vill och jag trodde att Obunden Samling var för frihet. I det här sammanhanget kan man då anpassa kostymen till kommunens förutsättningar. Det kan väl inte vara en god plantskola för blivande politiker om man har en liten kommun där man har tvingat in folk i en nämnd mot deras vilja för att uppfylla lagstiftarens bokstav. Det kan definitivt inte vara en bra plantskola för blivande politiker.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Talman!

    Återigen, Obunden Samling är för utvecklingen, är för frihet och emot tvång. När jag säger tvång att engagera nya människor är det ofta så att det inte är de som blir engagerade som känner tvång utan det är de som måste ta på sig att engagera nya människor, det är de som är tvungna, alltså redan etablerade politiker. De kanske låter bli att göra det om man inte behöver. Man koncentrerar makten mer till sig själv i stället för att engagera nya människor och fortsättningsvis ha det kommunala beslutsfattandet väldigt spritt bland befolkningen. Det är det jag menar med tvång. Jag tror att många av dem som blir engagerade, som övertalas av redan etablerade politiker, så finner det här väldigt intressant och sedan blir de politiker, sitter t.o.m. i lagting och landskapsregering osv. Men fröet såddes med tvång och tvånget låg på den kommunpolitiker som då måste engagera nya människor till nämnder, kanske, som nu avskaffas. Därav min betänksamhet och även för att de som skriver framtidens historieböcker kan titta tillbaka: ja, Sundman förutspådde det här!

     

    Ltl Henrik Lagerberg, replik:

    Fru talman!

    Jag anser att lagförslaget ger de små kommunerna en möjlighet att överleva som en självständig kommun i och med att man inte tvingar på dem ett antal x nämnder, utan här finns det en möjlighet att slå ihop nämnderna och jobba enligt sin egen förutsättning i sin egen kommun.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Talman!

    Som jag har sagt här, jag vet inte hur många gånger, så hoppas jag också att kommunpolitikerna fortsättningsvis ser Åland och kommunalkartan på samma sätt som jag själv att det skall vara många som kommuner, det skall vara många invånare i kommunerna som är engagerade, det skall vara ett brett beslutsfattande och det skall vara nära till politikerna. Men möjligheten finns nu att utvecklingen kan ta en annan väg, och vi skall verkligen hoppas att det inte blir så.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Anders Eriksson:

    Fru talman!

    Det är kanske så att det mesta börjar bli sagt när det gäller denna framställning, men det som alla ändå är eniga om är att när det gäller t.ex. sociala frågor, när det gäller skolfrågor, så är att man vill få ett så  stort intresse och engagemang som möjligt ute i kommunerna, det är det som är det viktiga och det tycker jag också är det viktiga. Skiljelinjen är väl att skall man styra uppifrån, dvs. via lag, eller skall man styra nerifrån, dvs. att kommunerna själva får avgöra vad man tycker att är bäst. Jag föredrar det alternativet. Det är min definition av demokrati.

     

    När det gäller det som skrivs i ltl Roger Eriksson reservation om slopande av socialnämnden och skolnämnden har jag personligen inte någon erfarenhet av socialnämnden, men jag blev invald i skolnämnden när jag var på en utlandsresa och har tagit del av den verksamheten. Jag har varit med i många politiska sammanhang, men det är sällan jag har känt mig så långtifrån själva verksamheten som i den nämnden. Det var ett ganska märkligt forum. Man hade beslut som att man t.ex. skulle bevilja moderskapsledighet eller inte åt lärare som var gravida. När jag ställde den naturliga frågan vad händer om vi säger nej? Nej, det kunde vi inte göra! Men jag sade att varför tar vi den typen av beslut? Man var väldigt långt från verksamheten och det var ganska mycket icke-beslut som fanns med på listorna, men det varierar säkert från kommun till kommun.

     

    Jag tycker att det är bra om kommunerna får avgöra så fritt som möjligt vad som är bra. Jag tror faktiskt att de flesta kommunpolitiker försöker agera utgående från vad som är det bästa för kommuninvånarna. Om man får ett bättre engagemang, om man får en bättre kostnadsmedvetenhet genom att man har en skild socialnämnd, genom att man har en skild skolnämnd i en kommun, så utgår jag från att man ser till att man har det på det sättet. Men att man skall slå fast redan nu i lagstiftningen, såsom det har varit tidigare, dvs. att det skall absolut vara på det här sättet, så tror inte jag att leder till intresse och engagemang. Jag tycker också att det är att dra lite för stora växlar om man pratar om en dold agenda för kommunsammanslagningar. Jag ser den här framställningen på det sättet att det är någonting som underlättar för de små åländska kommunerna, och det tycker jag faktiskt är bra.

     

    Ltl Katrin Sjögren, replik:

    Fru talman!

    Jag kan bara konstatera att ltl Anders Erikssons och mina erfarenheter av skolnämndsarbete är diametralt motsatta. I staden diskuterar vi pedagogik, vi diskuterar utbyggnader av skolor och rekrytering av lärare, så jag har mycket goda erfarenheter av skolnämnden i staden. När det gäller skol- och socialnämnderna finns det också en linje i liberalernas politik också där. Vi har konstaterat när det har varit prat om kommunsammanslagningar att i den service som är allra närmast medborgarna – vi talar om skolor, vi talar om barnomsorg och åldringsvård – skall vi ha ett brett demokratiperspektiv och många medborgare skall få vara med och få sin röst hörd.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman! Givetvis, ltl Katrin Sjögren, är det säkert olika i olika kommuner. Om jag inte missminner mig var det ltl Roger Eriksson som faktiskt var ordförande i den skolnämnd som jag satt i, men han kanske har en annan uppfattning. Det var min uppfattning och jag kände mig väldigt långtifrån själva verksamheten. Däremot har jag noterat att det finns i många åländska kommuner folk som verkligen brinner för sociala frågor eller som har en kompetens som har varit med länge i byggnadsnämnden. Jag försöker alltså säga att jag tror att den klokskapen finns ute i kommunen att ser man att det är bäst med en skild socialnämnd eller en skild skolnämnd, att det blir det bästa engagemanget, att det blir den bästa kostnadsmedvetenheten, så ser man till att man har de nämnderna. Om resultatet blir det motsatta för man troligen över frågorna till kommunstyrelsen.

     

    Ltl Katrin Sjögren, replik:

    Fru talman! Sitter man i en nämnd är det alla nämndledamöters ansvar att lyfta frågor och driva frågor på det specifika område som man är satt att förvalta och utveckla. Min uppfattning är densamma som ltl Anders Erikssons att det är ganska lätt att rekrytera kommunalpolitiker till socialnämnder och till skolnämnder för det är ett ämne som många medborgare tycker att är angeläget. Det är inte det som är det största bekymret. Skolnämnd och socialnämnd är intressanta och attraktiva nämndplatser ute i kommunerna.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Så är det säkert. Det är säkert lätt i Mariehamn och det är också lätt i Jomala, men det kan vara svårare ute i de små åländska kommunerna. Orsaken till att jag nämnde socialnämnden och skolnämnden är att lagutskottets ordförande ltl Roger Eriksson specifikt tar upp de nämnderna i sin reservation.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

    Fru talman!

    För det första vill jag verkligen understöda det som ltl Anders Eriksson säger om framställningen. Jag begärde replik därför att i Eckerö har vi haft som god sed att man från sina partikamrater blir tillfrågade i vilken nämnd man vill sitta. Jag blev förvånad över att ltl Anders Eriksson inte blev placerad i sin favoritnämnd denna gång. Han kunde faktiskt ha blivit placerad också i någon ännu sämre eller mindre intressant nämnd, så jag tycker att det hör till god sed inom politiken att man först frågar den som skall sitta i en nämnd.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman! Det där var lite på sidan om i och för sig, men jag får konstatera att ltl Jan-Erik Mattsson är enig med de sakliga invändningar som jag hade mot det som har framförts mot framställningen – om det blev någorlunda tydligt vad jag försökte säga!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Ragnar Erlandsson:

    Fru talman!

    Som framgick lagutskottsledamoten Christian Beijars presentation var jag frånvarande vid den avgörande behandlingen av det här ärendet. Det berodde på att jag skötte ett uppdrag som jag fått av Ålands lagting i Nordiska rådet. Men jag stöder till fullo lagutskottets betänkande, också de motiveringar som finns här, tillika stöder jag också ltl Christian Beijars presentation. Skulle jag ha varit med skulle det ha funnits ytterligare stöd, så centern är helt enig i den här framställningen och också enig med det som ltl Anders Eriksson framförde. Det var en mycket bra sammanfattning av problematiken med undantag av hur man väljer nämndmedlemmar, men det är en annan fråga.

     

    Lagändringen har tillkommit på initiativ av kommunerna, där kommunerna har märkt att en effektiv kommunalförvaltning försvåras av de särskilda bestämmelser som finns i nuvarande lagstiftning. Därför har kommunerna vänt sig till Ålands kommunförbund och föreslagit att kommunförbundet skulle förmå landskapsregeringen att göra framställningen. Landskapsregeringen har kommit kommunerna till mötes och det tycker jag att är bra. Man har inte tagit den liberala inställningen att vi skall bestämma hur kommunerna skall ha det.

     

    Jag tycker alltså att det är en bra framställning; den är icke-tvingande, kommunerna kan själva avgöra hur man sköter sin interna förvaltning. Vill man behålla alla tre nämnda nämnder så får man göra det och vill man arrangera någonting som gäller social- och skolnämnderna så är det fullt möjligt. Kommunstyrelsen är den samordnande nämnden i kommunen; den skall ha det övergripande ansvaret och därför har också kommunstyrelserna sina representanter i respektive nämnd. Jag förstår alltså inte reservantens skrivning när man skriver: ”Det inte är förnuftigt och demokratiskt att föra över en mängd viktiga beslut på en kommunstyrelse. En kommunstyrelse skall i huvudsak verkställa beslut, inte agera som en nämnd.” Jag förstår inte varför det inte kan finnas förnuft också och politiskt omdöme i en kommunstyrelse! Där borde det verkliga engagemanget finnas för att tillvarata kommunens intresse. För att verkställa besluten har vi tjänstemän och kommundirektörer, inte kollegiet kommunstyrelsen. Varför kan inte också en kommunstyrelse, om det så behövs, handha nämndfrågor om kommunen så önskar?

    Jag har full tilltro till kommunerna och egentligen full tilltro till befolkningen som i val utser kommunfullmäktigemedlemmar. Kommunfullmäktigemedlemmarna har ju makten i kommunen att utse både kommunstyrelse och nämnder, och jag tvivlar på att kommuninvånarna skulle så till den milda grad välja fel människor som sina representanter att vi här i lagtinget måste lägga någon sorts paraply över den kommunala förvaltningen och säga att det får ni syssla med, men det här får ni absolut inte tänka på för då förstör ni den kommunala demokratin. Vi har haft en utveckling i kommunerna där vi hade kommunalrådssystemet egentligen, där kommunstyrelsens ordförande var kommunalsekreterare, kommunaldirektör, han var kommunalsekreterare osv. osv., ändå tills sängkammaren blev så full med papper att han inte mäktade sköta det längre! Kommunerna blev tvungna att anställa kommunsekreterare. Det har sedan vidgats ut till detta förfarande, och kommunsekreteraren kunde man inte ge politisk makt och därför tillsatte man mer och mer nämnder som skötte det hela. Det har varit en mycket elegant utveckling. Men nu har vi de senaste tio åren haft en utveckling där vi har givit kommunerna större ansvar, för vi vet att kommunerna kan samarbeta om man inte känner sig mogen att ta det själv. Det senaste exemplet på att ge kommunerna större ansvar var just landskapsandelsreformen, där vi inte i fortsättningen kommer att ge direkta stöd och bidrag för investeringar i byggnader osv. utan kommunerna får med de medel man blir beviljade se till att man kan spara och föra en sådan ekonomi att man med befintliga resurser kan sköta också byggnationen i kommunerna.

     

    Jag tvivlar inte på att kommunerna kan sköta det här precis som det är tänkt i lagförslaget, alltså att om kommunerna så önskar kan de slå ihop nämnder eller också sammanföra nämnduppgifter till kommunstyrelserna och vice versa.

     

    Ltl Roger Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Det är väl ingen överraskning att vice ordföranden Erlandsson framför sina åsikter. Det hara vi också diskuterat i utskottet och det var ganska klart att vi skulle komma till den slutliga konstellationen. Det frågades varför jag har skrivit att det inte är förnuftigt och demokratiskt att föra över en mängd viktiga beslut på en kommunstyrelse. Det har jag redan framfört i mitt anförande, men jag kan ju kort säga att resonemanget gick som så att rekryteringsbasen för att få nya förtroendevalda och politiker ute i kommunerna minskar. Det är mycket svårare att få folk in i en kommunstyrelse än i en kommunal nämnd, som skol- och socialnämnderna. Det är ett faktum att dessa nämnder ofta har 85-90 procent av en kommuns budgetutgifter, så det är det här som berör medborgarna direkt. Det är här också som demokratiunderskottet kan komma upp om nämnderna försvinner. Det är också riktigt att uppgifterna skall skötas, om det sedan heter bildningsnämnd eller skolnämnd, det är en sak för kommunen själv att förvalta.

     

    Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

    Fru talman!

    Jag är helt enig om att socialnämnden och skolnämnden förfogar över en så här stor andel av det kommunens budget, men då är det väl inte mer än rätt att kommunstyrelsen också kan ha en samordnande uppgift när det gäller att sköta kommunens ekonomi. Det behöver inte nämnderna ha, utan de kan strikt se till frågorna ur respektive nämnds synvinkel. Det behöver alla gånger inte vara förenligt med en god kommunal förvaltning och skall inte heller vara det, utan nämndens uppgift är andra. Jag tror också att i kommunstyrelsen kan man utse engagerade politiker som är intresserade av sociala frågor och skolfrågor, åtminstone har jag varit när jag har suttit i snart 20 år i kommunstyrelsen. Jag är mycket kompetent när det gäller skolfrågor.

     

    Ltl Roger Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Det där sista uttalandet bestrider jag absolut inte, så bra har jag lärt känna ltl Ragnar Erlandsson under dessa fyra år! Men nämnderna har rambudgetering och det är bra, men risken är då att det är svårare att få intresserade och engagerade människor in i en kommunstyrelse. Det är mycket bättre att man kommer in i samhällsbyggandet via en nämnd som är engagerad av frågorna som de handlägger. Risken blir alltså att vi får professionella kommunstyrelser medlemmar, modell kommunalråd, och det är en utveckling som inte gagnar demokratiutvecklingen ute i kommunerna.

     

    Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

    Fru talman! Ordet demokrati är ett ord som misshandlas å det gruvligaste. Ordföranden Roger Erikssons reservation är nog ett litet exempel på också det!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

     

    Ltl Torbjörn Eliasson:

    Herr talman!

    Precis som föregående talare är jag lite förundrad över ltl Roger Erikssons reservation. Jag har alltid upplevt honom som en sann demokrat och förstår inte varför han inte tror på kommunernas möjligheter att klara ut det här.

     

    Centern tror väldigt starkt på kommunernas förmåga att klara sig själva. Det här ger kommunerna möjlighet att utveckla sin verksamhet på ett nytt sätt, framför allt styr vi kommunerna mindre. De blir ännu mer självständiga på det här sättet .Just möjligheten för kommunerna att fritt organisationsutveckla har en mycket stor betydelse när det gäller deras ekonomi. Jag tänker inte jämföra med företag, men det förstår ni alla att om ett företag inte skulle ha möjlighet att själv besluta om sin organisation skulle det lätt kunna hamna i stora problem. Det här är bra för kommunerna för att de skall kunna anpassa sin organisation till den verklighet som de lever i. Vi har en väldigt stor spännvidd på kommunernas storlek, alltifrån dryga 100 i lilla Sottunga till över 10.000 i Mariehamns stad. Det säger sig självt att det måste finnas möjligheter att kunna ha olika typer av organisation. Jag tycker att det är bra att man härifrån lagtingets sida släpper lite på den strikta lagstiftningen i det här sammanhanget.

     

    Herr talman!

    Jag tycker att man skall lägga märke till att det här på inget sätt förbjuder kommunerna att ha nämnderna precis såsom lagstiftningen förutsätter i dag. Det är inget förbud mot det. Skrivningen bara ger en ny möjlighet. Man kan fortsätta som man har haft det, men om man finner det bättre kan man göra det på ett annat sätt. Det är kommunfullmäktige som bestämmer. Det är demokratiskt valt.

     

    Om man försöker visionera lite kan det exempelvis leda till att om en kommun väljer att ta bort någon nämnd så kanske man förstärker styrelsen i stället. Det är fritt för en kommun att plocka in en eller två personer till i styrelsen och i stället för att ha kanske fem-sex personer som man inte får tag på i en specialnämnd kan man kanske få in en person med specialkunskaper i styrelsen, det kan var en möjlighet.

     

    Jag tänkte jämföra med Saltvik. Saltviks kommun gjorde för ett antal år sedan en stor genomgång av sin kommunala förvaltning. Då hade man en konsult inkopplad. Jag tror det var Anders Norrbelius som var där och hjälpte till. Det här resulterade i att man skapade en s.k. bildningsnämnd, och det var en fullständig nyhet för hela Åland, det är ingen som har haft det så tidigare och jag tror inte att det är någon som har det så nu. I denna bildningsnämnd har man skola, kulturen, barndagvården och man har idrotts- och ungdomsverksamheten. Enligt min erfarenhet har det här fungerat väldigt bra i Saltviks kommun. Man har två bildningschefer och det är rektorerna i de två olika skolorna som samtidigt fungerar som bildningschefer. Det här fungerar bra i Saltvik. Där får man exempelvis en fin effekt; om vi tar exempelvis skolan, eftis och sådana saker, så har man det i samma nämnd och kan göra fina lösningar.

     

    Någon sade att det var viktigt att man har engagemang i kommunerna, och det är självklart så. Det är mycket viktigt att vi har ett engagemang i våra kommuner. Det kan vara så att i stället för, som en del tror, att det här skall minska engagemanget kan det tvärtom öka engagemanget. Kommunerna blir nämligen lite friare och det brukar oftast resultera i ett större engagemang.

     

    Centern arbetar för kommunerna. Det nya landskapsandelssystemet som vi arbetade väldigt hårt för och som vi nu har kommer fr.o.m. nästa årsskifte, 2008, att ge kommunerna helt nya möjligheter. Detta i kombination med att man kan få utveckla sin organisation lite friare kan ge dem ännu större möjligheter nu att verkligen effektivisera kommunens verksamhet och förhoppningsvis också sänka skatteöret. Jag tror att alla hoppas på att kommunerna genom en effektiv förvaltning och organisation samt det nya landskapsandelssystemet skall kunna åstadkomma skattesänkningar till befolkningen.

     

    Det är på det sättet, herr talman, att centern skulle aldrig gå med på någonting som vi tror att försämrar för kommunerna. Det tror jag alla är medvetna om för vi vill att hela Åland skall leva.

     

    Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

    Herr talman!

    Ltl Torbjörn Eliasson säger att centern arbetar för kommunerna, och det vet vi, men liberalerna arbetar för kommuninvånarna. Deras bästa är huvudsaken i våra beslut. Tänker man sig att man utökar antalet styrelsemedlemmar så vet jag att det är mycket svårare att få medlemmar till en kommunstyrelse än att få nya medlemmar till t.ex. nämnderna eftersom tröskeln är mycket lägre. Där är det fråga om att få in nya människor och att få nya kommuninvånare att engagera sig. Det blir en exklusiv styrelse som får jobba, några personer som jobbar för hela kommunens bästa i stället för att ha lite flera nämnder och engagera flera, kanske sådana som inte vågar ta steget in i styrelsen.

     

    Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

    Herr talman!

    När jag säger att centern arbetar för kommunerna och för att hela Åland skall leva så är det naturligtvis kommuninvånarna vi tänker på. Det är dem det handlar om. Det är de som bildar kommunerna, det är de som väljer kommunfullmäktige osv. Vi vill naturligtvis också få in nya människor och det kan vara kämpigt på många ställen. Vi vet t.o.m. att det är kämpigt att få folk att ställa upp i lagtingsval. Där tror jag att alla partier har ett gemensamt intresse att skapa ett större engagemang ute bland befolkningen och få dem att inse att det är viktigt att man ställer upp i val och att man vill vara med och utveckla sin egen kommun och det åländska samhället.

     

    Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

    Herr talman!

    Redan dagens system tillåter de avvikelser från nämnderna som ltl Torbjörn Eliasson efterlyser. Att i en liten kommun bli medlem i t.ex. socialnämnden jämfört med att ställa upp i lagtingsvalet är en väldigt stor tröskel. Därför ser vi att socialnämndsplatsen i en liten kommun kanske är en bra grogrund till att kunna gå vidare. Det som ltl Torbjörn Eliasson säger kan jag helt skriva under, men vi liberaler anser att både socialnämnd och skolnämnd, i vilken form de än är, är de viktiga invånarnära nämnderna som bör finnas.

     

    Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

    Fru talman!

    Jag tror att vi är överens i det allra mesta men inte när det gäller reservationen. Jag vill poängtera att förändringarna innebär endast att kommunerna får ett nytt alternativ. De kan hålla precis sin organisation och sina nämnder som det har varit och det är kommuninvånarna som skall bestämma det här, så i ltl Raija-Liisa Eklöws kommun får ni göra precis som tidigare!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Roger Eriksson, replik:

    Herr talman!

    Föregående replikskifte tog upp mycket av det jag tänkte ta upp, men det finns ett par punkter kvar. Det som ltl Torbjörn Eliasson nämnde om bildningsnämnden är just det som vi anser att är viktigt, att nämnderna skall finnas kvar, men majoritetens förslag innebär att man skall ha möjlighet att ta bort nämnderna. Det är där som den springande punkten och skiljaktigheten mellan våra åsikter går. Vi anser att dessa nämnder skall finnas kvar därför att de är så nära befolkningen och engagerar befolkningen. På det sättet kan man eventuellt fortsätta sin politiska karriär inne i en kommunstyrelse.

     

    Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

    Herr talman!

    Jag tror att vi är överens i det allra mesta, när det gäller demokratin och utvecklingen av den osv. Det här ger som sagt kommunerna bara en möjlighet att bli lite friare när de skall slå fast sin organisation. Fortfarande förstår jag inte riktigt varför ltl Roger Eriksson inte tror på kommunernas förmåga att hantera det här själva och då i sista hand kommuninvånarnas.

     

    Ltl Roger Eriksson, replik:

    Herr talman!

    Vi tror på invånarnas möjlighet och vilja att påverka sin kommun samt på att man skall engagera sig i samhällsbyggandet. Då är den absolut effektivaste och intressantaste inkörsporten dessa nämnder, där folk kan engagera sig i vissa spetskompetenser, om vi säger så och som berör dem själva. Att ta bort nämnderna och sedan rekrytera folk till en kommunstyrelse som kanske inte har den här sakkunskapen och intresset för dessa frågor visar på att det blir ett demokratiunderskott och att det är ännu svårare att engagera folk i kommunerna. Vi tror som sagt på individen.

     

    Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

    Herr talman!

    Det gör vi också inom centern. Det första vi tror på och utgår från är individen. Nu sade faktiskt ltl Roger Eriksson att han tror på kommuninvånarnas förmåga och då borde reservationen egentligen ha varit onödig eftersom det är kommuninvånarna som väljer sitt fullmäktige och sina människor som skall hantera det här. Då väljer de de personer som de tror att skall kunna organisera det på bästa möjliga sätt.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Anders Englund:

    Herr talman!

    Jag tyckte att ltl Christian Beijar gjorde en mycket bra presentation av utskottets betänkande. Jag kan bara konstatera att som länge aktiv i kommunalpolitiken har det här varit en efterfrågad möjlighet. Vi vet att vi här i lagtinget i många av våra lagstiftningar har påfört kommunerna kostnader under en lång, lång tid och vi har också krävt effektivitet. Vi vet att det har diskuterats mycket hur kommuner emellan kan samarbeta. Det här lagförslaget hindrar inte det. Det är ger också möjligheter inom kommunen att lösa olika frågor. Jag tänker på Sottunga, som har nämnts tidigare här i debatten. I senaste val hade kommunen 90 procent valdeltagande. Vi vet att det är långt över medeltalet på hela Åland. Jag tror att särskilt i små kommuner så tänker man nog på dem som man väljer in här i de beslutande organen. Jag kan ta exempel från min egen kommun. Där är vi nio stycken ledamöter i fullmäktige. När vi har diskuterat sådana här frågor har vi gått in för att bredda kunnandet och kunskapen i kommunstyrelsen och ha ett brett tänkande där från olika områden, så vi är sju stycken i styrelsen. Det är bara två mindre än i fullmäktige. Här har man då ett brett kunskapsfält. Det kan också hända att man i mindre kommuner sitter både i styrelse, fullmäktige osv. samt i nämnderna. Någon sade tidigare att om det är en nämnd som kanske har ett par ärenden som behöver beslutas och som enligt annan lagstiftning måste ha möte för, då kanske det i vissa fall också kan passa bättre att man har ärendet i kommunstyrelsen. Jag tror att man kan öka effektiviteten ibland. Det här gäller särskilt små kommuner. Jag tror inte att i större och medelstora kommuner man kommer att gå in för det här utan man kommer att behålla nämnderna. Även i många små kommuner försöker man göra det, men man gör möjligheten till det.

     

    Vi i Vårdö kommun samarbetar redan i många frågor med norra Åland inom högstadiedistriktet. Vi har gemensam lantbruksnämnd, vi har gemensam brand- och räddningsnämnd osv. Vi har samarbete med Sunds kommun inom den sociala sidan med socialsekreteraren. Vi har också löneräkningen med Sunds kommun. Det finns alltså mycket samarbete.

     

    Jag välkomnar förslaget och jag tror att det inte kommer att inkräkta på demokratin i kommunerna. Vi vet, som sagt, att vi har världens bästa demokrati i vår kommunalförvaltning och i landskapet. Det finns ingenstans som det är så utbrett som det är här på Åland.

     

    Ltl Raija-Liisa Eklöw:

    Fru talman!

    Många ledamöter här i lagtinget har nu yttrat sig och ömkat sig för de små kommunernas problem i fråga om nämnderna. Att gå så långt som t.ex. ltl Dennis Jansson och tala om att ta in hundar och att man går så långt att man talar om att man tvingar in folk i nämnderna tycker jag är att underkänna hela vårt system. Även i våra små kommuner går vi mycket allvarligt in för att söka kandidater som är representativa. Jag kan t.o.m. säga att vi hade i Lumparland så många kandidater till kommande kommunval att vi måste stryka för att slippa ha två listor. Inte är det så pessimistiskt som det ibland görs gällande.

     

    Jag stöder till fullo ltl Roger Erikssons reservation därför att jag anser att även i små kommuner måste ärenden som har med folkets rättssäkerhet och mycket privata saker att göra skötas av en nämnd, inte av en kommunstyrelse, som i det här fallet kanske blir så stor och får så stor arbetsbörda att det är svårt att få folk till den. Jag anser att skolnämnden och socialnämnden har så viktiga uppgifter att de bör finnas kvar i någon form; de kan bli en nämnd som t.ex. nämnden på norra Åland i Saltvik. Det har jag ingenting emot och dagens system tillåter redan de variationerna och jag anser att det inte på något sätt är att ta ner kommunernas självbestämmanderätt om man bestämmer att nämnderna måste finnas. Det är mycket enklare för en kommunstyrelse att gå efter byggnadslagens bestämmelser. Det är mycket svårare för en kommunstyrelse att gå in i alla de personliga ärenden som man behandlar i socialnämnden. Jag råkar själv vara ordförande i socialnämnden i Lumparland och jag vet hur man behandlar ärenden. Att också nedvärdera nämndernas funktioner, som ltl Anders Eriksson gjorde, för att man tar s.k. genomgångsärenden! Då är det fel på systemet, man måste kunna delegera de ärenden som går att delegera till tjänstemännen eller annars på något annat sätt för människornas rättssäkerhet se till att de blir sakligt behandlade. Även ett ärende om en moderskapsledighet gäller den människans rättssäkerhet och är fråga om erhållna rättigheter. Vi får inte heller bara bagatellisera dessa saker.

     

    Ltl Brage Eklund, replik:

    Fru talman!

    Jag förstår inte riktigt ltl Raija-Liisa Eklöws resonemang. Hon menar alltså att kommunstyrelserna i kommunerna inte skulle klara av rättssäkerheten att ta över ett ärende från socialnämnden eller skolnämnden. Då litar man egentligen inte på de förtroendevalda. Ltl Raija-Liisa Eklöw sade också att det kan vara bekymmer att få folk till kommunstyrelsen om de är för stora, men då måste det vara ännu större bekymmer att tillsätta folk i socialnämnden och i skolnämnden om man redan har bekymmer att få folk till kommunstyrelsen, så resonemanget går inte riktigt ihop.

     

     

    Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

    Fru talman!

    Om ltl Brage Eklund skulle ha varit närvarande och hört mitt replikbyte med ltl Torbjörn Eliasson skulle han ha hört att jag sade tröskeln att ställa upp i kommunstyrelsen i små kommuner är mycket större än att t.ex. vara intresserad av socialnämndsärenden och således ställa upp som socialnämndsledamot för att där mycket sakligt och sakkunnigt behandla ärenden. Jag litar på styrelsen och dess kunskap att se till rättssäkerheten, men jag vill påpeka att i socialnämnden är det många gånger fråga om ärenden som måste diskuteras länge, det är folks personliga ärenden och hur kan då en styrelse som har mera ärenden att behandla hinna behandla de personliga ärendena?

     

    Ltl Brage Eklund, replik:

    Fru talman!

    Vi skall komma ihåg att i lagframställningen handlar det om att man har möjligheten att överta ärenden. Det är inte tvingande. Anser en kommun att man har så pass mycket ärenden i styrelsen och att man behöver ha nämnderna kvar, så behåller man dem förstås. Inte är det per automatik att man skrotar dem, utan man skapar möjligheten för kommunerna. Det ger en stor frihet.

     

    Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

    Fru talman! Liberalerna vill att invånarna skall veta att vi har det skyddet att vi vet att t.ex. våra sociala ärenden blir skötta av en nämnd som känner till saken, som har engagemang och kanske inte bara fungerar som en stämpel.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

    Fru talman!

    Jag blev förvånad när jag hörde ltl Raija-Liisa Eklöw säga att i Lumparland hade man så många kandidater i kommunalvalet att man var tvungen att stryka vissa från listan för att det inte skulle uppstå två listor. Då är min fråga: Vilka var det då som satte och bestämde i Lumparland vem som skulle få ställa upp eller inte ställa upp i valet? Är det inte folket som skall bestämma vem som sist och slutligen skall bli fullmäktigeledamot? Den som vill kandidera borde få rätten att kandidera. Det här tycker jag är väldigt illavarslande för att komma från ett parti som nyss har förespråkat och försökt ta tillvara demokratin i kommunerna.

     

    Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

    Fru talman!

    Jag kan bedyra ltl Ragnar Erlandsson att vi tillsammans hade möte med både centerrepresentanter och en liberal samt många andra lumparlänningar inför uppgörande av listan och helt i samförstånd tittade på vilka som ställer upp på listan, eftersom vi får ha bara 13 kandidater på vår lista. Ingen människa som vill ställa upp i kommunen har inte på något sätt blivit åsidosatt, men vi hade för många som ville ställa upp på listan utöver dessa 13. Demokratin har alltså inte på något sätt blivit åsidosatt.

     

    Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

    Fru talman!

    Jag sade i en tidigare replik att ordet demokrati missbrukar. Tydligen har man också en särskild bedömning vad gäller demokratin i Lumparland. Jag tycker att finns det folk som vill kandidera borde man ge dem möjlighet att göra det och blir det för många namn på en lista, så ser man till att det kommer en lista till. Inte skall någon politiker sitta och peka ut vilka som får kandidera och vilka som inte får kandidera. Det är inte demokrati, enligt min uppfattning.

     

     

    Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

    Fru talman! Vi har nog sett till att alla har kommit till tals och det finns ingen konflikt här. Jag nämnde bara att det i en kommun kan finnas många villiga att ställa upp och att det inte bara behöver vara så att man måste ta hundar eller tvinga in folk.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Jan-Erik Mattsson:

    Fru talman!

    Det har talats länge om framställningen och jag har inget minne av själva remissen när ärendet skickades till lagutskottet och vad som sades då, men jag tror att det har mognat väldigt bra i många frågor. Jag tycker att i grunden är framställningen mycket bra, den är också ett led i ändringen av kommunallagen som skedde för ett antal år sedan när man tog förbudet att sitta i styrelse och nämnd som flera kommuner hade obstruerat mot utan att man kan göra några rättsrepressalier. Även den paragrafen borde man ha insett vad den skulle leda till med de små kommunernas sammansättningar.

     

    Här har nu diskuterats utifall det skulle vara flera eller bara byggnadsnämnden som skulle vara obligatorisk. Men oron för att ett kommunfullmäktige inte tillsätter t.ex. socialnämnd, som har påpekats av liberalerna här som det största hotet mot demokratin i bl.a. Lumparland och tydligen även i Jomala, eftersom ordföranden i utskottet Roger Eriksson bor i Jomala  (Från salen:”hela Åland skall leva”), så är det den största oron man har.  Jag är också socialnämndsordförande i Eckerö så kan jag säga att med för handen varande ärendebehandling som vi har i socialnämnden i Eckerö och som även styrelsen redan har på sitt bord, så skall det nog finnas en socialnämnd i Eckerö fortsättningsvis. Det är min uppfattning. Men det är det nyvalda fullmäktige efter nyår som bestämmer huruvida vi skall ha det eller inte. Det tycker jag är bra, det är fullmäktige som skall ha uppfattningen och skulle det sedan visa sig att deras uppfattning är helt fel, så vid nästa val tror jag att det finns ett annat fullmäktige som har en annan majoritet och som rättar till det stora felet som har påtalats. Jag är alltså inte det minsta orolig för det här. Jag tror att det finns en ganska stor politisk medvetenhet i den här frågan.

     

    När det gäller byggnadsnämnden är det faktiskt skäl att understryka behovet av att den skall finnas kvar. Jag hoppas att byggnadslagen som ligger i utskottet och inte har kommit hit ännu – vi skall hoppas att den kommer – också skall komma kommunerna och Ålands befolkning till fromma, men byggnadsnämndens ärenden är av en annan kaliber, det är en teknisk nämnd, det handlar om teknikaliteter, man skall veta hur saker och ting exakt skall vara och den skall, gud förbjude, inte vara politisk. Jag tycker att så mycket skriverier som finns i tidningarna och tal man och man emellan att den och den har tyckt i byggnadsnämnden skall vara si eller så när saker och ting borde vara självklara. Det här är också en fråga som borde lyftas vid den eventuella debatt som kommer om byggnadslagen, som jag ju hoppas att skall komma hit.

     

    Jag blev verkligen förskräckt efter ltl Raija-Liisa Eklöw anförande när man i liberalerna säger sig stå för den sanna demokratin, det är det man vill arbeta starkt för och man säger att ”vi var tvungna att stryka kandidater till det kommande fullmäktigevalet i Lumparland”! I god sämja har vi strukit några kandidater! Okej! Den sämjan må vara hur god som helst, men vilka var det som borde ha bestämt i vilken ordning dessa kandidater skulle vara? Jo, väljarna till fullmäktige i Lumparland, inte en enskild grupp som sitter på ett möte och beslutar att den och den inte får vara med! Nu är det gudskelov så väl att den här gruppen har tre-fyra dagar på sig att ändra sig, så vi får väl se. Jag hoppas att de skall ske, för det där var verkligen ett uttryck för toppstyrning från vissa personer och ett exempel på extremt dålig demokrati.

     

     

    Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

    Fru talman!

    Att man kan göra så stor sak av ett välvilligt uttalande! Jag sade det just för att bevisa att det inte bara är brist på folk som vill ställa upp i de små kommunerna. Ltl Jan-Erik Mattsson gör en underlig politik av mitt uttalande. Jag kan inte gå in på hur vi har diskuterat i Lumparland, men vi har haft ett allmänt möte där vi har valt vår lista och den är fullödig och innehåller goda kandidater samt lösningar för dem som valde att inte komma med. Jag anser att det där bör vara vår listas egen sak i Lumparland, där inte några partipolitiska beteckningar är med, men jag kan säga att där finns ltl Jan-Erik Mattssons partikamrater. TALMANNEN: Tiden är ute!

     

    Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Att ni har diskuterat frågan i Lumparland förstår jag mycket väl, men ni har tagit åt er en makt som ni egentligen inte har. Ni har ingen formell makt att besluta om vem som får ställa upp till fullmäktigevalet. Det har enbart den som själv skriver på fullmakt att jag vill ställa upp. Det finns ingen som kan gå till en person och säga att du får inte ställa upp. Har man en allpolitiska lista i Lumparland, som ltl Raija-Liisa Eklöw säger, nåväl, det är mycket bra! Vårdö är ett annat bra exempel där man kan samarbeta och jag tror att Sottunga m.fl. skärgårdskommuner har det här systemet. Men att inte tillåta två listor på grund av att man har haft en diskussion i ett forum som är inte legaliserat att ta några beslut är inte bra. Den här listan är inte fullödig, det vet vi nu, eftersom det finns kandidater som skulle ha velat vara med på den men som inte har rum och man har inte tillåtit dem att bilda en egen lista eller klarar inte av att dela den i två. TALMANNEN: Tiden är ute!

     

    Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

    Fru talman!

    Bästa ltl Jan-Erik Mattsson! De som inte kom med på vår lista, eftersom vi får ha bara 13 namn, har full rätt att ställa upp på en gemensam lista. Ingen har förbjudit dem att ställa upp i valet. Lumparland har nio ledamöter i fullmäktige och det innebär att man har 13 per lista. Vi hade många med på mötet och alla som var med har full rätt att ställa upp i valet på en egen lista. Ingen har sagt till dem att de inte får göra det. Om ltl Jan-Erik Mattsson lite lugnar ner sig inser han att det inte är så här utan det är bara fråga om försöka göra det till något konstig, som det inte alls är.

     

    Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Jag vet mycket väl reglerna för hur många som får vara på en lista. Det här blir mitt femte val. (Från salen, ltl Eklöw: oj! ),  så det behöver inte ltl Raija-Liisa Eklöw upplysa mig om,   (Från salen, ltl Eklöw: kanske andra inte vet) men kanske allmänheten vill veta. När det gäller möjligheten att ställa upp i val och man har i ett beslut i en samling i Lumparland, som inte är demokratiskt, beslutat enligt ltl Raija-Liisa Eklöws utsago, så får vi väl kalla det en ordentlig groda! Men det skall bli intressant att se de tre-fyra kommande dagarna tills listorna blir offentliga hur det gick i Lumparland. Kanske det här har rört om lite grand för nog är det ändå väldigt odemokratiskt när man har kandidater. Jag skulle aldrig ens drömma om tanken att vi inte skulle låta någon ställa upp som vill komma med – mycket märkligt. Först klagar man över det demokratiska intresset att få folk att ställa upp och sedan nekar man dem att vara med, då skall de få vara på en egen liten lista på sidan!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

     

     

     

    Ltl Katrin Sjögren:

    Fru talman!

    Bästa lagtingsledamöter! Beträffande kommunalvalet i Lumparland och centerns diskussion och mästrande av ltl Raija-Liisa Eklöw så tycker jag att väl är centern som får föra en intern diskussion också med sina kandidater i Lumparland och inte stå och mästra ltl Raija-Liisa Eklöw.

     

    En annan reflektion är faktiskt ett genusperspektiv på diskussionen genom att man gör byggnadsnämnden obligatorisk, där skall det vara rättssäkerhet, där skall man förlita sig på en likabehandling, medan man inte vill röra i frågorna som handläggs i skolnämnden och socialnämnden. Det är också en lagstadgad verksamhet och basverksamhet i kommunerna som är synnerligen angeläget för kommuninvånarna.

     

    TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss.

     

    Ärendets första behandling är avslutad.

     

     

    Föredras för första behandling ärende nr 4:

     

    Lagutskottets betänkande nr 15/2006-2007 om stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Albanien, å andra sidan. (RP 8/2006-2007).

     

    Först tillåts allmän diskussion. Efter avslutad diskussion kan enligt 54 § 2 mom. lagtingsordningen förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion. Ingen diskussion. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Inget förslag om remiss.

     

    Ärendets första behandling är avslutad.

     

     

    Föredras för första behandling ärende nr 5:

     

    Lagutskottets betänkande nr 16/2006-2007 om ikraftträdande av överenskommelsen om ändring av överenskommelsen mellan de nordiska länderna om tillträde till högre utbildning. (RP 9/2006-2007).

     

    Först tillåts allmän diskussion. Efter avslutad diskussion kan enligt 54 § 2 mom. lagtingsordningen förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion.

    Ingen diskussion. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Inget förslag om remiss.

     

    Ärendets första behandling är avslutad.

     

     

    Föredras för första behandling ärende nr 6:

     

    Lagutskottets betänkande nr 17/2006-2007 om godkännande av fördraget om upprättande av en konstitution för Europa och till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i fördraget som hör till området för lagstiftningen. (RP 5/2005-2006 och  LM 3/2005-2006).

     

    Först tillåts allmän diskussion. Efter avslutad diskussion kan enligt 54 § 2 mom. lagtingsordningen förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion.

    Ltl Roger Eriksson:

    Herr talman!

    Det här ärendet har kanske varit det mest omdebatterade ute i det åländska samhället de senaste åren. Vi fick det till lagutskottet och så begärde vi ett utlåtande från självstyrelsepolitiska nämnden Upplägget är att i nämnden har man tagit de politiska konsekvenserna och vi i lagutskottet har tagit del av nämndens synpunkter och för att göra detta kortfattat och i pocketversion skall jag komma med ett kortare anförande.

     

    Utvecklingen har gått framåt ute i Europa och fördraget som kom från presidenten tidigare saknar aktualitet, och de slutsatserna har också självstyrelsepolitiska nämnden dragit. Fördraget innehöll i och för sig ganska många bra saker, speciellt också för Ålands del. Om jag minns rätt lyfte man upp regionernas plats i fördragstexten. Men den stora debatten och det som vi här på Åland har diskuterat mycket är den politiska dimensionen av det hela; då har vi frågan om parlamentsplats, talerätt och övriga saker som vi här på Åland t.o.m. har haft en lagmotion om. Jag ids inte upprepa våra argument, alla kan dem väl snart utantill, men i alla fall är frågan om vi skall ge bifall eller inte till fördraget. Utvecklingen går, som jag sade vidare, och det är Tysklands ordförandeskap som har skyndat på processen och det finns ett nytt fördrag under utarbetande. Vad det innebär kan vi bara spekulera i. Jag vet själv inte heller vad det är, men troligtvis är det så att de gamla avtalen kommer att gälla och den nya konstitutionen, vad det nu sedan blir, baserar sig på att det blir en ny plattform att jobba vidare från.

     

    Vi har i lagutskottet gjort det ganska kortfattat och vi har inte dragit några juridiska analyser. Vi har försökt med olika höranden och det har varit ganska komplicerat, men det saknar aktualitet. Vi har tagit del av självstyrelsepolitiska nämndens synpunkter, där alla partier är företrädda och vi tycker att det ligger en tyngd i att Ålands lagting är enhälligt samt att det finns politisk viljeyttring att vi inte rekommenderar att man skulle ge bifall. Det här tycker jag personligen är bättre än att ärendet s.a.s. skall självdö före valet.

     

    Det här är alltså lagutskottets synpunkter och så ser vi fram emot ett meddelande så småningom i samma ärende som skall komma nästa måndag, om jag är rätt informerad. Med dessa kortfattade stolpar rekommenderar vi att lagtinget inte skall ge sitt bifall.

     

    Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

    Herr talman!

    Jag kan bara informera om att det finländska ministerutskottet i Helsingfors har sammanträtt i dag där också lantrådet deltar och man har enats om att Finland skall kämpa för att få en plats till. Ni minns att i Nicefördraget beslöt man att de finländska platserna skulle minskas till 13, men man har nu gått in för att man skall kämpa för att få en plats till vid den sista tilldelningen och att man använder Åland som argument för att man skall få den. Det är just den delen som är kanske den politiska delen i reformfördraget, som inte kommer som ett meddelande utan självstyrelsepolitiska nämnden kommer att komma med ett betänkande angående landskapsregeringens meddelande nästa måndag.

     

    Ltl Roger Eriksson, replik:

    Herr talman! Vi tackar för den upplysande informationen.

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Vtm Viveka Eriksson:

    Talman!

    Som medlem i självstyrelsepolitiska nämnden skall jag kort redogöra för nämndens resonemang. Nämnden har fått en begäran från lagutskottet om att ge ett utlåtande för det första om det konstitutionella fördraget, alltså presidentens framställning som vi nu behandlar. Nämnden har också fått en begäran från lagutskottet om att behandla ett meddelande som landskapsregeringen avgav som handlar om det konstitutionella fördraget och Ålands positioner framöver. Det bästa skulle givetvis vara att vi skulle ha en sammanhållen diskussion kring båda ärendena här i plenum.

    Problemet här är att det konstitutionella fördraget, presidentframställningen, kräver tre behandlingar och därför måste vi påskynda det ärendet på grund av att vi har tidsbrist för att lagtinget snart skall avsluta mandatperioden och sessionen. Ett meddelande kräver bara en behandling så därför blir det nu två olika behandlingar av samma ärende.

     

    Lagutskottet har i sin tur föreslagit när det gäller presidentframställningen och det föreslagna konstitutionella fördraget att vi skulle föreslå förkastande. Det redogjorde lagutskottets ordförande ltl Roger Eriksson för och det beror alltså på att det konstitutionella fördraget inte längre är aktuellt i föreliggande form. Alla vet att det nu pågår diskussioner om hur man skall utforma ett nytt fördrag, som kanske då inte blir ett konstitutionellt fördrag i den mening som det har sett ut hittills. Som jag har förstått det fortsätter man på den gamla modellen, där man inte tar alla gamla fördrag och lägger ihop dem till ett enda, utan man fortsätter att lappa på. Här kommer alltså ytterligare en lapp på lapparna, om jag får använda ett bildligt uttryck.

     

    När det gäller diskussionen om meddelandet har vi i nämnden tänkt att där skulle vi föra den framåtsyftande diskussionen och också göra ett betänkande som har detta framåtsyftande syfte, och det kommer alltså att komma på lagtingsledamöternas bord på måndag, om allting går enligt planerna och förhoppningsvis diskussion på onsdag. Det betyder också att när vi får det betänkandet färdigt så kommer vi där att skriva allt det som vi har hört om vad som är på gång, vad landskapsregeringen har gjort, hur tidtabellen ser ut; där kommer igen att återupprepas de åländska positionerna och vi kommer att trycka på hur de åländska positionerna framöver borde se ut. Åtminstone jag har lagt upp diskussionen på ett sådant sätt att jag kommer att återkomma med de mer framåtsyftande förslagen i debatten som kommer nästa vecka, eftersom självstyrelsepolitiska nämnden då kommer att ta också det underlaget.

     

    Det jag ändå tycker att är viktigt att understryka är att det finns en tidsaspekt i hela hanteringen av detta ärende, nämligen att processen fortgår, och den går ganska snabbt nu. Jag tror att det är dagarna före vårt val som det skall vara ett toppmöte där man skall besluta om hur man skall ha det när det gäller det nya fördraget. Det är alltså några veckor kvar och det betyder att skall Åland vara med och påverka är det nu de här veckorna som vi har möjlighet för det är alltid när arbetet görs som man har största möjligheten att påverka. När det finns färdiga förslag är det mycket svårare att komma in och börja försöka ändra på saker och ting. Därför har nämnden tillsammans med landskapsregeringen diskuterat hur viktigt det är att landskapsregeringen verkligen ligger på vågens framkant, för diskussioner med regeringen, har kontakter med alla som har påverkansmöjlighet. Här har vi också fått informationen att Europaparlamentet har en roll här därför att Europaparlamentet håller på och bearbetar just den här frågan om parlamentsplatserna. Det intressanta med det nya arbetet är att man faktiskt har öppnat upp parlamentsplatsfördelningen på Europanivå och där just är det viktigt att Åland och Finland är med. I Europaparlamentet diskuterar man frågan och det ger också oss möjlighet, partierna, landskapet, att idka lobbyverksamhet. Jag skulle alltså uppmuntra alla partier att utnyttja de partikontakter ni har, både till riksdagen och till Europaparlamentet, för att försöka påverka olika personer att jobba för Ålands sak, för det första att förstå Åland och för det andra jobba för oss. Det är viktigt. Från liberalernas sida kommer vi att kontakta EU-parlamentariker för att igen förklara varför det är väldigt viktigt att Åland skall ha parlamentsplatsen, att det är en konstitutionell rättvisa.

     

    Jag återkommer nästa vecka när vi fortsätter diskussionen; då kommer det att finnas mycket mera konkret om och kring våra positioner, för det finns hur mycket som helst där att diskutera. Positionerna handlar förstås om det arbete som sker på EU-nivå, men det handlar också om de inomstatliga lösningarna som vi hela tiden har lyft fram. Det handlar om subsidiaritetskontroll, det handlar om talerätt i EG-domstolen och det handlar om att Åland också skulle få en mera legaliserad möjlighet att vara med i ministerrådsarbetet, men det handlar också om internationella fördrag, att vi framhåller våra positioner där.

     

    Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

    Herr talman!

    Aktiva diskussioner förs och nära kontakter finns mellan den åländska regeringen och den finländska regeringen. När det gäller det nya reformfördraget som nu kommer upp till behandling så är det egentligen det tidigare konstitutionella fördraget som grund med vissa förändringar. Det betyder att de åländska positionerna ligger kvar precis som de har gjort tidigare. De två frågor som vi har ansett viktiga att bevaka är se till att ingenting händer med Ålandsprotokollet, och Ålandsprotokollet är oförändrat; det andra som jag har sett som politiskt viktigt – resten har varit teknikaliteter – är just parlamentsplatsen, där som sagt Finland har gått in för att argumentera att Finland borde få en plats till just med anledning av Ålands internationellt garanterade speciella status.

     

    Vtm Viveka Eriksson, replik:

    Talman!

    När det gäller att bevaka Ålandsprotokollets roll i det kommande fördraget är det synnerligen viktigt, men där är det tydligen så att man går tillbaka till det gamla systemet så att det inte längre är det som föreslogs i det konstitutionella fördraget. Jag anser att där var det ändå en förstärkning eftersom man tog in Ålandsprotokollet i artiklarna, men det har funnits lite olika nyanser och synpunkter på det. Huvudsaken är att Ålandsprotokollets status bevaras. Det gjordes vissa framsteg i det konstitutionella fördraget när det handlar om erkännande av regioner och att man skall arbeta mer för dem. Det intressanta är att det inte blir ett helt omfattande nytt fördrag utan det blir ytterligare ett fördrag som blir lagt till Amsterdamfördraget, Nicefördraget och alla de andra.

     

    Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

    Herr talman!

    Det är alltså så att Ålandsprotokollets status bevaras. Jag tänkte också nämna lite om lobbyarbetet. Jag tror att det är viktigt, även om det är sympatiskt att alla skulle hjälpa till på ett eller annat sätt, att mana till en strategi och eftertänksamhet innan man kanske aktiverar alldeles för många och gör det här alldeles för brett, för det betyder också att alla kanske inte har varit riktigt lika aktiva på att begära extra platser och går man ut till alla lagstiftande regioner, till alla olika parlamentsledamöter som finns, så finns alltid risken att alla är sig själv närmast, att man kommer underfund med att kanske vi i stället borde få en extra plats osv. Jag tror att den strategi vi har lagt upp med kontakter till talmannen i Europaparlamentet, till konstitutionella utskottets ordförande, till de finska parlamentsledamöterna osv. är väldigt viktig. En annan sak jag skulle vilja trycka på är lagutskottets aktiva roll när det gäller subsidiaritetskontrollen; det finns ett tåg att hoppa på och jag hoppas att ni tar det.

     

    Vtm Viveka Eriksson, replik:

    Talman!

    Det är klart att landskapsregeringen har en strategi, men jag tror också att det är bra att prata med de kontakter man har. Sist och slutligen handlar det om att det är de politiska partierna i riksdagen som besluter om de tycker att Åland kan få en av Finlands parlamentsplatser. Det är också politiska partier i Europaparlamentet som fattar beslut. Därför är det nog ändå bra att hålla informella kontakter med kolleger, både i riksdagen och i Europaparlamentet. De finska ”mepparna” är alldeles särskilt viktiga i det här sammanhanget. Där har vi alla kolleger från systerpartierna.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Gun Carlson:

    Herr talman!

    Det här är ett ärende som har legat ganska länge och mognat till sig och under tiden blev det alltmer klart att det här blir inaktuellt. Jag håller helt med både lagutskottets ordförande ltl Roger Eriksson och vtm Viveka Eriksson när de beskrev det här ärendets gång och de konklusioner man har tagit.

     

    Självstyrelsepolitiska nämnden var helt enig i frågan om att man inte skulle lämna bifall till framställningen och det är det vi egentligen skall diskutera i dag. Jag tycker också det är bra om vi kan lämna resten av diskussionen tills meddelandet om framtiden inom EU och för det nya fördraget från självstyrelsepolitiska nämnden är klart. Jag stöder också helt och hållet vtm Viveka Erikssons synpunkter på att vi bör kunna diskutera det när vi har meddelandet från självstyrelsepolitiska nämnden klart.

     

    Trots allt var det tilltalande att få höra att Finland i ministerutskottet verkligen kommer att stöda Finlands ansträngningar om en parlamentsplats. Det är verkligen bra. Jag tycker att den finska riksdagen och regeringen nu har visat att man faktiskt erkänner och tänker fortsätta att uppfylla sina internationella förpliktelser; det har man angivit och det har man inte sagt lika tydligt förut, så det här är ett väldigt starkt löfte som Finland nu har gått ut med. Jag tycker att det känns väldigt bra. Jag tror också att det är viktigt att man i den kommande diskussionen nästa vecka faktiskt kan fundera på de framåtsyftande positionerna och fundera på hur man går vidare. Nu är det här ärendet avklarat och det var trots allt ganska enkelt i nämnd och utskott.

     

    När det gäller hur mycket vi skall lobba är det alldeles klart att det är nu några veckor vi har på oss att göra någonting, den 20-21 oktober skall mötet äga rum i Europeiska rådet och vad vi vet är det möjligt att vårt lantråd har möjlighet att vara med där. Jag vet inte om det har blivit bekräftat i dag, men det har varit diskussion om det. Vårt lantråd och vår EU-ansvariga Britt Lundberg har jobbat väldigt bra i de här frågorna, så jag tycker att vi inom centern ändå har lyckats få en del resultat, naturligtvis med hjälp av alla andra. Jag tycker också att det är viktigt att alla partier nu försöker fundera vilka kontakter man kan ha till parlamentet i EU och naturligtvis också till riksdagen, men det är ändå Europaparlamentet som skall avge en rapport och där skall det synas om man alls är intresserad av Ålands framtid. Det är alltså någonting att tänka på nu att vi kan lobba men ändå göra det på ett klokt sätt, men det här kommer vi att diskutera mera nästa vecka.

     

    Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

    Herr talman!

    Jag vill försäkra mig om att ingen har uppfattat att jag på något sätt skulle motsätta mig eller tycka att det är tokigt att de olika partierna bedriver ett lobbyarbete, utan tvärtom tycker jag att det är väldigt bra. Men just som ltl Gun Carlson säger behöver man fundera efter att man gör det på ett klokt och bra sätt. Det som framför allt är så bra med ministerutskottets uttalande att Finland har tagit ställning betyder att Finland nu skall jobba och lobba samt driva på den här frågan för att vinna så gott man kan, som man gör i alla andra frågor. Det är speciellt utgående från åländsk synvinkel för det är vi nog inte bortskämda med. Den här gången har vi ett starkt stöd från hela Finland när det gäller lobbyorganisationen och när vi sedan kommer till den dagen då förhoppningsvis platserna är tilldelade så är det jätteviktigt att det finns en diskussion att det är klarlagt i den finska riksdagen att det är faktiskt är Ålands plats vi talar om. Det är ett viktigt lobbyarbete. TALMANNEN: Tiden är ute!

     

    Ltl Gun Carlson, replik:

    Herr talman!

    Jag håller helt med allt som ledamoten Britt Lundberg säger. Jag tycker också att det är sant att nu har vi måhända lite medvind i den här frågan och det gäller alltså att utnyttja medvinden på ett klokt sätt.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Danne Sundman:

    Herr talman!

    Det här ärendet har tagit lite andra vändningar än vad vi trodde när det kom. Det är inte längre aktuellt att anta den nya konstitutionen. Därför är det naturligt att den förfaller, men ärendet skall ändå behandlas.

     

    När det gäller frågorna som har nämnts här vill jag beröra några av dem. I fråga om parlamentsplatsen förefaller det som om vi nu har lite medvind, men vi skall hoppas att vinden räcker ända tills fartyget är i hamn! Enligt mitt förmenande är det av största vikt att vi får representation i Europaparlamentet. Den personen kanske inte i sig kan påverka Europaparlamentet, som har väldigt många ledamöter, men det blir en viktig person för att föra Ålands talan i EU och som har ett visitkort som lirkar upp alla dörrar. ”Mepparnas” visitkort passar så gott som överallt, tillsammans med en stab bestående av assistenter, rådgivare osv., så blir det en helt annan tyngd bakom Åland i Europa när vi får en parlamentariker. Därför är det av största vikt - det har hittills varit ett krav från åländsk sida - att vi får platsen för att ta nästa steg i integrationen i Europa. Vi vill alltså in i EU, vi vill inte vara utanför, som det har varit nu – vi har varit utanför därför att vi har ingenting att säga till om! Vi får inte delta i någon större utsträckning i de demokratiska processerna som vi har lämnat ifrån oss dit och vi får inte heller försvara oss när vi har gjort fel eller andra påstår att vi har gjort fel. De här två sakerna är ett krav, som jag ser det, för att vi skall kunna överhuvudtaget fortsätta vår framtid inom Europeiska unionen.

     

    Som jag också har sagt tidigare är unionen som sådan jättebra. Den behövs för Europa, för stabilitet, för fri handel, fri rörlighet mellan människor, varor och tjänster. Men för Åland, vilket vi måste se till i Ålands lagting, är det inte bra att fortsätta i det förhållandet till EU som vi har nu. Därför har det väckts ett annat alternativ – som Obunden Samling har varit ensam om –  än ett fullvärdigt medlemskap, men nu har det också väckts bland två andra partier: Ålands Framtid och Åländsk Center, som också tycker att man borde fundera på att omförhandla anslutningsavtalet, om de här frågorna inte löses, vilket vi är tre partier som tycker med sammanlagt 12 mandat i Ålands lagting. Det är mycket glädjande för vi kan inte hålla på hur länge som helst och vara kvar i det här felaktiga äktenskapet utan då måste vi fundera på en mer friare relation till EU och vara med där vi behöver. Jag tror att det blir en viktig sak att bevaka för det första hur det går med våra krav när det gäller talerätt och parlamentsplats samt hur det nya s.k. reformfördraget blir utformat. Det är på sätt och vis lugnare för Åland att Ålandsprotokollet finns kvar osv., det ändrar inte rättsläget och vi behöver inte heller fundera på att bevaka till den delen, men om inte de här frågorna löses nu måste vi ta oss en allvarlig funderare på att s.a.s. begära skilsmässa och sedan begära ett annat slags äktenskap.

     

    I anknytning till detta ärende finns min lagmotion om folkomröstning och det ser jag som en viktig sak för att utröna och få med Ålands folk i processen. De här frågorna kan just och just vi ledamöter i Ålands lagting, medan Ålands folk är väldigt ointresserat och har svårt att sätta sig in i dem, så man borde få en process där man verkligen förankrar tankarna hos folket och det får man i samband med en folkomröstning. Jag hoppas att man kan återuppta den tanken. Jag kommer själv att göra det när vi ser vad reformfördraget innebär och framför allt när vi ser om kraven är uppfyllda. För min del kan jag inte gå vidare i integrationen utan att först fråga Ålands folk vad de tycker, det är en så pass viktig sak. Vi lämnar bort så mycket självstyrelsen om vi fortsättningsvis accepterar den här lösningen, så vi måste fråga folket om deras åsikt. Det kanske är sunt att göra det efter valet under nästa år; då är det betydligt lugnare politiskt och man hinner koncentrera sig på den här frågan. Vi får återkomma till den frågan som berörs i min lagmotion; jag kommer inte att föra den till omröstning nu.

     

    Ltl Gun Carlson, replik:

    Herr talman!

    Jag vill ändå erinra om att det centern har sagt i EU-frågan är att vi har inte talat om skilsmässa, dvs. vi har inte sagt att vi skall först ut ur EU och sedan omförhandla. Vi har sagt att om inte inflytandefrågorna löses så anser vi att man skall ta upp en diskussion och omförhandla avtalet. Skillnaden är måhända inte så stor, men jag vill ändå erinra om det. I övrigt hör de här mera framsyftande frågorna mera till nästa veckas diskussion. Det är så vi har försökt lägga upp det och i dag försöka enas om att inte lämna bifall till det förfallna fördraget.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Talman!

    Vi är nog ganska överens om att nog kan man leva med ett EU-medlemskap, men vi måste få inflytande, vi måste få vara med före och efter det demokratiska arbetet sker i Europeiska unionen. Om vi inte får det så måste vi – hur man nu benämner det – omförhandla vårt anslutningsavtal och det betyder att man från ett utanförskap förhandlar sig in i stället för att vara innanför och ändå inte vara med! Det är kanske den allra värsta situationen vi har nu när vi får alla pålagor och inte har påverkningsmöjligheter samt möjligheter att försvara oss. Den lösning som är nu har visat sig vara den kanske allra sämsta.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

     

    Lagtinget ajournerar sig nu för lunch och återkommer 12.45.

    (Kl. 11.57).

     

                                                -----------------------------------

     

    (Kl. 12.47). Plenum fortsätter.

     

    Ltl Anders Eriksson: Avstår.

     

    Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg:

    Fru talman!

    Som jag sade tidigare har vi i dag fått beskedet att Finland nu talar för att få en plats till i Europaparlamentet med motiveringen att den platsen borde tillfalla Åland på grund av de internationella förpliktelser som finns gentemot Åland.

     

    När det gäller det konstitutionella fördraget och också det nya reformfördraget har det förts en diskussion om huruvida landskapsregeringen skall avge ett särskilt meddelande till lagtinget om den nya situationen. Men med tanke på tidtabellen och också med tanke på att det här ärendet har diskuterats noggrant i självstyrelsepolitiska nämnden och att det egentligen nu handlar om ett reformfördrag som till stora delar sammanfaller och liknar det konstitutionella fördraget som har diskuterats har självstyrelsepolitiska nämnden bett landskapsregeringen att i stället framställa ett PM direkt till självstyrelsepolitiska nämnden så att nämnden i sitt betänkande angående det meddelande vi har givit med anledning av det konstitutionella fördraget även kan beakta reformfördraget och på det sättet komma i fas med tiden.

     

    Fru talman!

    När det gäller lobbyinsatserna med reformfördraget och dess utveckling har vi från åländsk sida bedömt att vi förstås skall bevaka alla våra positioner, men det finns mer eller mindre en överenskommelse om att man inte i hög grad skall öppna Pandoras ask, öppna alla paragrafer och alla områden som fördraget diskuterar utan man anser att många delar är slutförhandlade och att man i stället skall försöka lösa de eventuella svårigheter som finns och koncentrera sig på dem. Om vi tänker på hur vi såg på den här situationen bara för ett halvår sedan så var åtminstone jag ganska pessimistisk att man överhuvudtaget skulle lyfta frågan om parlamentsplatser i och med att den ingår i ett väldigt stort paket. Men jag tror att man från de olika ländernas sida nu kommer att begränsa sig till att, okej, vi öppnar just parlamentsplatstilldelningen men inte de andra frågorna när det gäller den delen av fördraget.

     

    När det gäller våra lobbyinsatser är det, som sagt, en god situation nu i och med att vi har Finland med oss, att Finland kommer att driva den här frågan, vilket också gör att Finland egentligen ansvarar för lobbyarbetet men där förstås också Åland har en viktig uppgift och också skall hjälpa till. Det gäller både kontakterna till Europaparlamentet där beslutet kommer att fattas nu under hösten men också till riksdagen, att man faktiskt kommer ihåg att det var till Åland platsen skulle gå.

     

    Det här nämnts här i debatten att om vi inte får si och om vi inte får så när det gäller inflytande i EU, och alla är vi bestämda med att vi självklart skall ha ett större inflytande i EU, men jag tycker att det här visar också på de framsteg som nu har gjorts. Det handlar inte bara om att man skall sitta och vänta på att få ett utökat inflytande utan en stor andel av ens inflytande handlar också om att man skall vara aktiv och ta för sig, och det tycker jag att vi har visat på nu. För den sakens skull skall man inte slå sig till ro och nöja sig utan de formella platserna förstås och det formella inflytandet, men även informellt kan man göra skillnad om man är aktiv och har goda kontakter.

     

    Avslutningsvis, fru talman, ser vi fram emot den mera framåtsyftande debatten som vi har nästa vecka.

     

    Lantrådet Roger Nordlund:

    Fru talman!

    Jag kommer precis nu med flyget från Helsingfors och har haft möjlighet att delta i regeringens EU-ministerutskottsmöte under morgonen, där två frågor har behandlats, det ena är den s.k. snusfrågan och det andra fördelning av parlamentsplatser. När det gäller fördelningen av parlamentsplatser kan jag bara bekräfta det som ledamoten Britt Lundberg har framfört, att regeringen har nu gått på den linjen, och det är Finlands officiella ställningstagande, att man skall försöka arbeta för en fjortonde plats med argumentet att det är för Ålands specialställning som man har rätt att få en sådan plats. Det finns många saker som jag tycker att är bra med det här, dels att vi framför allt nu jobbar sida vid sida för att försöka åstadkomma ett resultat i den här frågan på europeisk nivå och att det här är en uppföljning av grundlagsutskottets behandling i riksdagen av ärendet.

     

    Vi vet alla att det här är en svår resa. Jag blev tillfrågad tidigare av en person om sannolikheten att Åland skall kunna få en plats. Jag vill inte uttala mig om den sannolikheten, men i varje fall är den bättre nu än vad den har varit tidigare när vi har ett land med oss som arbetar för oss också i den här frågan. Det som jag tycker är bra är att man nu också från finländsk sida lyfter fram att Åland är det enda området i Europeiska unionen som har en internationellt garanterad självstyrelse från 1921. Det tycker jag känns bra i den här processen och det förstärker Åland också i kommande diskussioner.

     

    Fru talman!

    Det återstår nu ett stort lobbyarbete, både från vår sida och från finländsk sida, för att försöka åstadkomma resultat och det skall bli mycket spännande veckor som vi har framför oss.

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Fru talman!

    Jag vill inte desto mera kommentera detta än att säga att vi tycker att det är bra att man nu har nått så här långt. Det här visar också att rikets regering vill beakta de åländska önskemålen och behoven, och vi tycker att det är bra att det syns så här tydligt. Vi kommer förstås att medverka till att genomföra det lobbyarbete som behövs för att vi skall få parlamentsplatsen, men det är mycket bra att det kan ske i samråd med Finland och Finlands regering.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

     

     

    Föredras för första behandling ärende nr 7:

     

    Näringsutskottets betänkande nr 6/2006-2007 angående ny landskapslag om enskilda vägar. (FR 21/2006-2007).

     

    Först tillåts allmän diskussion. Efter avslutad diskussion kan enligt 54 § 2 mom. lagtingsordningen förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion.

     

    Ltl Anders Englund:

    Fru talman!

    Näringsutskottet har behandlat landskapsregeringens framställning nr 21 angående ny landskapslag om enskilda vägar. Det här är en reform som i första hand kanske genomförs för att kunna modernisera och förtydliga lagstiftningen i landskapet vad gäller enskilda vägar. Avsikten är att kunna få den föreslagna lagen att träda i kraft så snabbt som möjligt.

     

    Efter diskussion har vi välkomnat det i framställningen föreslagna förslaget till landskapslag om enskilda vägar. Lagen ersätter en mycket föråldrad och delvis kanske också lite oklar rikslagstiftning från år 1992 som i dag gäller i landskapet på basen av självstyrelselagens övergångsbestämmelser. Lagförslaget motsvarar till stora delar rikets gällande lag om enskilda vägar. I landskapslagen finns dock inga bestämmelser om statsbidrag för enskilda vägar eftersom vi egentligen inte har sådana i landskapet utan vi har i regel kommunala vägar. I rikslagen finns dock bestämmelser om att det i varje kommun skall finnas en vägnämnd, men landskapsregeringen föreslår att det i landskapet skall finnas endast en för alla kommuner gemensam vägnämnd. På så sätt skulle det också vara lättare för nämnden att upprätthålla såväl sakkunskap som tekniska hjälpmedel.

     

    Vad gäller lagstiftningsbehörigheten har vi konstaterat att den i framställningen föreslagna landskapslagen är av blandad natur på så sätt att där finns bestämmelser som hör såväl till landskapets som till rikets behörighet.

     

    Vad gäller förvaltningsbehörigheten har utskottet vid behandlingen av ärendet erfarit att det råder olika uppfattningar om förvaltningsbehörigheten i fråga om vägförrättningarna. Eftersom det kan anses ändamålsenligt att lantmäteribyrån, liksom tidigare, handhar vägförrättningen, har utskottet efter övervägande valt att gå på landskapsregeringens linje och föreslår därför att förrättningarna skall handhas av lantmäteribyrån på motsvarande sätt som förrättningarna i fråga om allmänna vägar handhas av lantmäteribyrån. Utskottet finner det positivt att förvaltningsbehörigheten i fråga om vägförrättningar på grund av den föreslagna lagstiftningen prövas och avgörs. Det kan säkert vara en intressant diskussion.

     

    Vi har också besvärsbestämmelserna, där utskottet föreslår att 61 § ändras så att besvär skall anföras till jorddomstolen.

     

    Utskottet föreslår att 24 § 1 mom. ändras så att den som har fått rätt till väg som har byggts under de senaste 20 åren kan åläggas att betala en skälig del av kostnaderna för byggandet av vägen. Vi har resonerat på det sättet att bygger man en väg håller vägkroppen många år. Det här är en sak som jag tror man är positiv till ute i bygderna också; det kanske inte uppstår lika mycket oskiljaktigheter och olika åsikter om vem som skall betala om man har en längre tid så därför har vi höjt det till 20 år.

     

    Vad gäller 42 § har utskottet fört en diskussion om paragrafen som inför en rätt att under vissa förutsättningar flytta en väg som är till förfång till en annan plats s om tillhör en annan markägare. Utskottet anser att sådana flyttningar inte skall kunna göras för lättvindigt och föreslår därför en ändring av paragrafen så att det måste föreligga betydande förfång för den som har vägen på sin mark samt att det skall föreligga synnerliga skäl för att den skall kunna flyttas till annan mark. Vi har m.a.o. strängerat paragrafen jämfört med landskapsregeringens framställning och även med rikets lagstiftning.

     

    Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att lagtinget antar det i framställningen ingående lagförslaget i den lydelse som följer i betänkandet.

     

    TALMANNEN:  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Inget förslag om remiss.

     

    Ärendets första behandling är avslutad.

     

     

    Föredras för första behandling ärende nr 8:

     

    Social- och miljöutskottets betänkande nr 9/2006-2007 angående ändrad barnskyddslagstiftning. (FR 29/2006-2007).

     

    Först tillåts allmän diskussion. Efter avslutad diskussion kan enligt 54 § 2 mom. lagtingsordningen förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion.

     

    Ltl Åke Mattsson:

    Fru talman!

    Jag skall presentera social- och miljöutskottets förslag till denna blankettlag och kommer sedan efteråt att framföra några egna synpunkter på förslaget.

     

    Anledningen till detta ärende är att Åland har en blankettlag om barnskydd som upphör att gälla då den upphör i Finland. Det här är en ganska unik lagstiftning i sig och det torde inte finnas några andra lagar vad man vet just nu som har samma formulering. Genom att man antar en ny blankettlag där momentet om upphörande stryks kommer den gamla finska lagen att fortsätta att gälla som den har varit tidigare fr.o.m. årsskiftet, detta under förutsättning att lagen hinner bli godkänd av presidenten och träda i kraft. Vi hoppas att man skall ta den i brådskande ordning. Alternativet för utskottet har varit förkastande och det hade varit en katastrof för då hade vi helt saknat barnskydd på många områden här i landskapet. Det kanske hade varit bättre med en helt ny blankettlag med den nya finska lagen, men man konstaterade från landskapsregeringshåll att det fanns risk att den kunde falla då det är nyval och man drog slutsatsen att det här var det säkraste sättet att försäkra sig om att man skulle ha en barnskyddslag efter årsskiftet.

     

    Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar lagförslaget rakt av. Social- och miljöutskottet föreslår också att lagtinget antar lagförslaget i enlighet med landskapsregeringens framställning. I detta ärende har lagberedaren Hans Selander hörts.

     

    Jag har några synpunkter på lösningen som man föreslår. Jag tycker att det är anmärkningsvärt att man kommer så sent med en lagframställning om barnskydd. Jag tycker att det borde vara ett så angeläget ärende att man hade lyft fram det långt tidigare, att man skulle följa med den finska lagstiftningen på detta område så att man har en beredskap att träda till med egen lagstiftning när den träder i kraft. Tittar man på beredningsarbetet så redan 2005 var det ganska långt gått med grupperna som hade utrett ärendet, man presenterade det då för ministerierna. Det är anmärkningsvärt att man kommer med förslaget så pass sent. Däremot har man tagit en miljölagstiftning som man pressar fram i sista ögonblicket och i det fallet presenterar man en helt ny lag, men när det gäller barnskyddet brydde man sig inte om det.

     

    Vad är det för problem? Ja, det är på det området att när den finska lagstiftningen träder i kraft så händer det saker här på Åland. Det är delad lagstiftningsbehörighet på det här området. Det innebär att till den delen Finland har behörighet kommer den nya finska lagen att gälla; i övriga frågor kommer den gamla finska lagen att gälla och sedan skall socialarbetarna ute i kommunerna försöka få ihop dem. Den finska behörigheten gäller t.ex. tvångsomhändertagande och rättsskipning. För att nämna ett exempel i det här sammanhanget har det tidigare varit socialnämnden som har beslutat om tvångsomhändertagande. Det har beretts av en ensam tjänsteman i kommunen. Enligt den nya finska lagen kommer beslutandet om tvångsomhändertagande att fattas av förvaltningsdomstolen. Ärendet bereds av två tjänstemän och föredras av en tredje ledande tjänsteman inom barnskyddet. Hur blir det med det på Åland? Finns det någon här i salen som kan svara på den frågan, någon som vet klart och tydligt vad det är som gäller? Är det så att förvaltningsdomstolen skall fatta beslut om det här och då skall det beredas av en tjänsteman? Det förefaller inte vara så när man pratar med vissa lagberedare, men man säger att den politiska tolkningen är att man skall tillämpa det på det sättet, men kommer det att hålla? I det första tvångsomhändertagandet som sker mot någons vilja kommer det omedelbart att komma ett besvär därför att det är så otroligt oklart vad det är som gäller och hur det fungerar. Det kommer säkert att dyka upp andra oklarheter på detta område, så jag tycker att det är verkligen anmärkningsvärt att man har tagit en sådan här lagstiftning som ställer till det så här otroligt mycket för socialarbetarna.

     

    Anledningen till att jag kommer med det här just nu och inte anförde det i social- och miljöutskottet är att jag inte kände till de här omständigheterna. När jag började fundera närmare på frågan och tog kontakt med olika jurister och tjänstemän på området så visade det sig att det är så här som det ser ut. Det har varit ett problem tidigare att våra socialarbetare konstant klagar på att de är lagtolkare, de försöker förstå när vi inte har lagstiftning på området hur man skall gå vidare och jobba med sådana frågor. De borde jobba med socialvård i stället för att sitta och fundera på den juridiska biten, hur man skall hantera olika saker.

     

    Jag börjar anse att det borde stiftas en lag här på Åland att omedelbart när en finsk lag träder i kraft så skall den gälla också på Åland, om man inte har lyckats få till det så att man har en egen  lagstiftning på det området. Vi skall inte vara ett mörkt hål här utan att vi har lagstiftning. Som det är just nu liknar det ingenting.

     

    Som ni vet har vi lagstiftning på andra områden: barnomsorgstaxan, lagen om närståendevård t.ex. Vi har också ny lagstiftning på gång, t.ex. en revidering av handikappservicelagen och en lag om omsorg, att man skall slå ihop dem och man jobbar med de frågorna på den fastländska sidan. Har man gjort någonting åt det här? Det är någonting som man vid flera tillfällen har påtalat från socialarbetarnas sida, de ser gärna att man skulle ta itu med de här frågorna, börja bereda dem och arbeta med dem så att man vet vad man har att vänta sig i framtiden – eller skall också de lagarna som är på gång på fastlandssidan komma som en överraskning?

     

    Ltl Göte Winé, replik:

    Fru talman!

    Ltl Åke Mattsson nämner att det är synd att man inte tar rikslagstiftningen nu utan måste vänta på det på grund av valet, men vi får inte glömma att det var remissvaren som gjorde att man inte kände att det var tillräckligt bearbetat. Däremot behövde man lyfta den en gång till för man ansåg att flera kommuner såg en nackdel i detta och ville därigenom framföra sina åsikter, och det var det som drog ut på tiden. Jag tycker därför att det är fel att börja anklaga landskapsregeringen. Det är inte så länge sedan vi debatterade en annan lag där ltl Åke Mattsson var oerhört noga med att poängtera att vi måste lyssna på kommunerna!

     

    Ltl Åke Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Det är för sent att vakna tidigt när man kommer ut med en lagframställning mitt under sommaren när det är semestrar och på det sättet. Mitt anförande gick ut på att man kommer sent med lagframställningen; den skulle ha kommit ett år tidigare. Man kunde bra ha legat i fas med riket, man behöver inte sitta här och vänta med armarna i kors och inte göra någonting alls förrän lagen är klar på andra sidan utan man kan bra göra ett beredningsarbete på samma gång, ta vara på deras idéer i det skedet, att man inte kommer efteråt och skall starta upp någonting. Det är där som problemet ligger. Man ställs inför fullbordat faktum om man börjar skicka ut lagen på remiss en månad för lagen skall tas, snälla ltl Göte Winé, så naturligtvis kan man inte bereda den ordentligt, det är jag fullständigt medveten om. Kritiken gäller när den kom ut.

     

    Ltl Göte Winé, replik:

    Fru talman!

    Om jag minns rätt togs lagen i riksdagen i april. Man måste väl i alla fall ha en färdig lag att arbeta utifrån och låta lagberedarna titta på innan man kan presentera den åländska. Jag tycker att regeringen har försökt göra sitt bästa. Det är lite intressant om ltl Åke Mattsson, som jag vet att sitter som socialnämndens ordförande, har gett svar. Stöder ltl Åke Mattsson den nya barndskyddslagstiftningen eller hur ligger det egentligen till?

     

    Ltl Åke Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Naturligtvis stöder jag den nya barnskyddslagen. Det finns förutsättningar att man kan förändra den, och det kan man gå in efteråt och göra i lugn och ro, bereda den ordentligt: de här frågorna kan vi förändra, de här kan vi göra någonting åt. Det är ingenting som hindrar att man tar grundlagen och jobbar utgående från att man har en lagstiftning på detta område som är vettig och som fungerar. Som det är just nu är det en fullständig katastrof när man inte vet överhuvudtaget vad som gäller eller vad man kan tillämpa. Nog hade det varit bättre att man hade haft en lagstiftning där man vet om det är en eller tre som skall bereda ärenden eller hur man går framåt. Där är problemet.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Veronica Thörnroos, replik:

    Fru talman!

    Ltl Åke Mattsson säger att landskapsregeringspartierna inte prioriterar barnen. Man får den uppfattningen när man lyssnar på ltl Åke Mattssons anförande att landskapsregeringspartierna medvetet sitter och förhalar och försöker krångla till saker och ting att det skall bli så knepigt som möjligt! Jag tar till mig kritiken till den del det berör att lagen kommer lite sent, det håller jag med om, men vägen är inte alltid spikrak.

     

    Däremot är det synnerligen anmärkningsvärt, faktiskt på gränsen till patologiskt, för att använda en sjukdomsterm, när ltl Åke Mattsson säger att vi skall kopiera rikets lagar rakt av. Är det den självstyrelseprogressivitet som liberalerna talar för, så tror jag inte det tar speciellt länge innan vi har blivit ett län inom rikets gränser!

     

     

    Ltl Åke Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Anledningen till att jag tar till så här pass drastiska åtgärder är för att de som sitter i landskapsregeringen skall vakna och vara lite alerta och också konstatera vad som händer på andra sidan. De behöver inte ens fara till fastlandet för att ta reda på det här för det finns en stor frustration ute bland socialarbetarna: vi har sagt det här, vi är ute i god tid, vi berättar för dem i landskapsregeringen vad som håller på att hända och de nonchalerar oss fullständigt. Det är det jag pratar om. Vet man att man har hotet över sig, att passar det inte att göra en egen lagstiftning så får vi ta den som kommer, då kanske också den här typen av landskapsregering som vi har just nu vaknar till och ser till att vi inte står inför en så här katastrofal barnskyddslagstiftnig som vi har i dag. En väckarklocka!

     

    Ltl Veronica Thörnroos, replik:

    Fru talman!

    Den sittande landskapsregeringen behöver inte väckas! Den har nämligen varit så alert de senaste åren, så jag tycker att ltl Åke Mattsson skall ta lärdom därutav. Det har hänt saker och ting och det har fattats många beslut. Det oaktat stöder jag mig på det som ltl Göte Winé sade, att den här framställningen kom i april. Och vi i de partier som tror på Ålands självstyrelse och vill fortsätta att utveckla den vill gärna ha lite egen tänkartid; vi är inte beredda att kopiera av vare sig från Sverige eller från Finland, trots att det är den enklaste vägen. Det är aldrig enkelt att driva progressiv självstyrelsepolitik, men vi inom centern har trots det valt att göra det.

     

    Ltl Åke Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Det kanske kan vara på sin plats att man också berättar för centern att man inte behöver sitta och vänta på att det kommer en lag som träder i kraft eller en som presenteras. Det finns någonting som heter proposition som kommer långt före, det finns beredande arbeten som kommer långt före; man kan ligga i fas och väldigt snabbt komma med, man kan bra skicka ut på remiss olika förslag och bolla idéerna innan den finska lagstiftningen kommer. Det där är väldigt dåliga ursäkter. Vi har också de andra lagstiftningarna, som jag nämnde, som man inte heller kommer vidare med: t.ex. lagen om närståendevård som träder i kraft 2006 i Finland men först 2009 här på Åland. Den åländska medborgaren har en betydligt sämre sits på sättet att vi skall vara utan lagstiftning och ha oklarheter härvidlag.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Katrin Sjögren, replik:

    Fru talman!

    Jag vill väl inte gå så långt som lagtingsledamotkollegan Åke Mattsson när det gäller att ny finsk lagstiftning skall gälla per automatik hos oss här på Åland. Men jag delar ltl Åke Mattssons uppfattning till fullo att det är bekymmersamt när vår lagstiftning släpar efter och gör att utvecklingen på flera områden, bl.a. det sociala, stagnerar.

     

    Ltl Åke Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Jag tycker att vi skall tillämpa lagstiftningen så att den kommer våra medborgare här på Åland till godo. Den skall inte komma dem som sitter i landskapsregeringen och politikerna till godo. Det är på gränsen att man missbrukar makten för att man skall vara med och utöva sin egen politik eller vad det handlar om, det vet jag inte, men jag vet att alla som berörs av dessa frågor ute på fältet vill ha någon form av lagstiftning, man vill inte ha ett mörkt hål. Jag kan hålla med om att jag har inte i partiet förankrat förslaget att vi skall ta över den finska lagstiftningen rakt av utan det är min personliga uppfattning!

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Roger Eriksson:

    Fru talman!

    Jag hade inte tänkt säga någonting i detta ärende, men det blev en viss utveckling så jag måste ge vissa kommentarer och synpunkter på det. Inledningsvis kan jag konstatera att det här bara bekräftar det som jag tidigare har befarat och som jag också har uppmanat regeringen och förvaltningen att göra, nämligen att vi skall kolla vad som händer i riksdagen, följa med och vara uppdaterade. Det är som ltl Åke Mattsson sade, att det finns beredningar, det finns utlåtanden, det finns kommittébetänkanden och propositioner som är i kraft långt före det kommer ett färdigt lagförslag. Det är försent att vakna då. Själv följer jag nästan alltid med lagstiftningsåtgärderna och tittar vad som händer, speciellt i mitt yrkesområde straff- och brottsrätt.

     

    Jag tycker att det här bara visar ännu mera på min tanke att man skall kolla upp; man kan gå in på Internet och kolla riksdagen t.ex. Så skall vi ta ett politiskt beslut här hos oss: skall vi göra samma sak, skall vi göra annorlunda eller vad skall vi göra, men det skall vara helt klart på gång att sakerna rullar i fas. Nu håller det på och blir helt olyckligt, just närståendevården, dagistaxan och nu barnskyddet. Plötsligt vaknar vi här och ser att vi har ingen lag, vi håller på att få en lucka, det är katastrof. Använder vi lagstiftningsbehörigheten på det sättet är det inte till ålänningarnas bästa, tvärtom. Det är en politik som vi inte kan driva här. Det är inte bra att det blir sådana här luckor, svarta hål och oklarheter.

     

    Jag har tidigare sagt att det här systemet är en brandkårsutryckning för att vi inte skall få en lucka från 2008; då är barnen helt utan skydd. I mitt tidigare anförande hade jag rikslagstiftningen framför mig här i talarstolen och nu har jag den inte, men jag kan konstatera att det här förslaget innebär att vi kommer att ha båda rikslagarna parallellt i kraft på Åland, både den gamla och den nya. Hur en tjänsteman som sysslar med de här ärendena skall klara av det vet jag inte. Jag kan som svar på ltl Åke Mattssons fråga hur det skall gå till, skall vi ha förvaltningsdomstolen eller skall vi ha det som tidigare säga, att jag vet inte. Ingen kan säga hur det ligger till i det här skedet. Man kan förstås ha funderingar, men jag vågar inte spekulera här och nu om de sakerna. Jag måste sätta mig djupare in i problematiken. Jag kan konstatera att på grund av det här kommer fortsättningsvis rikets nya grejer om förmyndarskap, adoptioner, barnens rättsliga ställning och omhändertagande att gälla, för det är riksbehörighet, men till det skall vi samtidigt tillämpa den gamla rikslagen. Den socialarbetare och tjänsteman ute i kommunen som skall försöka klura ut vad man får göra och inte får göra så har det inte lätt. Vi har med vår egen behörighet tyvärr gjort det på det här viset!

     

    Lagen är mycket bra. Som jag tidigare sade har den fått erkännande i nordiska sammanhang för den tar sikte på barnets ställning och rättigheter samt betonar förebyggande åtgärder och i sista hand skall man ta till det grövsta ingreppet, dvs. omhändertagande. Det finns där kompetenskrav på socialarbetarna, de skall viss utbildning för att kunna göra sådana här mycket svåra beslut och inte en ensam tjänsteman, utan ett kollegialt beslut. Det avgörs i sista hand av förvaltningsdomstolen. Men om det gäller på Åland eller inte vet jag inte, kanske, men man måste analysera det mera. Det här är som sagt en brandkårsutryckning som visar på den politiska styrningen, men jag förstår situationen att vi måste göra någonting; annars har vi en lucka, vilket är det sämsta att de åländska barnen är utan skydd efter 1.1.2008.

     

    Ltl Christian Beijar:

    Fru talman!

    När lagförslaget skulle ut på remiss sade jag i mitt anförande: ”För socialdemokraterna är detta en hjärtefråga. Vi får hoppas att den nya regeringen och det nya lagtinget efter valet kan driva igenom en barnskyddslagstiftning som motsvarar den som nu är gällande i riket. Vi kan inte ha en situation där barnskyddsarbetet är i ett sämre läge än i riket.” Det står jag fortsättningsvis för.

    Jag tycker att social- och miljöutskottets betänkande är bra, där man bl.a. säger klart och tydligt att avsikten är att landskapsregeringen så snart som möjligt skall återkomma till lagtinget med förslag till ny lagstiftning om barnskydd. Det är bra.

     

    Att vi har hamnat i nuvarande situation beklagar också jag, men det är fråga om en tidsaspekt: risken för att vi inte hinner en ny barnskyddslag är alldeles uppenbar. Jag delar inte ltl Åke Mattssons syn när han antyder att landskapsregeringen skulle missbruka makten i det här fallet. Landskapsregeringen har de facto jobbat fram en framställning som har varit ute på remiss till kommunerna om en ny blankettlag om barnskydd. Kommunerna har också givit sitt svar, men på grund av tidsbrist hinner inte lagtinget behandla framställningen under den här perioden och då ställer man sig frågan: Skall man börja med det arbetet och misslyckas i det gamla lagtinget eller kan man s.a.s., precis som social- och miljöutskottet säger i sitt betänkande, tänka sig att landskapsregeringen så snart som möjligt skall återkomma till lagtinget med ett förslag till ny lagstiftning om barnskydd som förhoppningsvis grundar sig på det material som nuvarande landskapsregering har arbetat fram? Jag tycker att detta är en möjlig väg och jag stöder också tanken, precis som jag sade, att när det nya lagtinget har tillträtt och den nya regeringen har kommit till är detta en prioriterad fråga.

     

    Ltl Åke Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Man pratar om man har hamnat i den här situationen, och det kan väl vara ett sätt att uttrycka det på, men det är ingenting som man har hamnat i utan man har försatt sig i den här situationen. Vad gjorde man under hösten 2006 när det arbetades i riket med lagen? Varför tog man inte propositionen och kom lite tidigare? Naturligtvis är det fullständigt uppenbart att skickar man ut någonting på remiss mitt under semestertid inför ett val kan det bli stora problem att få den igenom. Där jag fullständigt enig med ltl Christian Beijar. Jag är också glad att höra att ltl Christian Beijar och jag är eniga om att vi skall prioritera barnskyddet. Däremot anser jag att kunde ha påverkat det genom att börja tidigare. Socialarbetarna säger sig vara förvånade över att trots att man har lyft den här frågan gång på gång på möten med representanter från landskapsregeringen har man inte mött någon reaktion. Man har exakt samma sak med en ny lagstiftning som ligger i riket, men man bryr sig inte om det. TALMANNEN: Tiden är ute!

     

    Ltl Christian Beijar, replik:

    Fru talman!

    Det är fråga om tidspress i så här stora lagstiftningspaket, men man har ändå de facto arbetat fram ett förslag. Jag beklagar att vi inte i det här lagtinget hinner behandla det. Men min förhoppning är som sagt att det arbetet skall prioriteras av nästa lagting och landskapsregering.

     

    Ltl Åke Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Visst har det varit mycket, och så är det fråga om vad man har prioriterat och vad man har satt resurserna på. Jag tycker att det är anmärkningsvärt att man tydligen har jobbat mera med ett miljöförvaltningsprogram som tillåter att man skall kunna exploatera naturen mera än tidigare och det har man tydligen prioriterat före barnskyddet. Den framställningen kom i maj. Hade man i april/maj satsat på den här och kunnat få ut den på remiss lite tidigare TALMANNEN: Talmannen påminner om att ärendet handlar om barnskyddslagen.

     

    Ltl Christian Beijar, replik:

    Fru talman!

    Jag blir lite förundrad över ltl Åke Mattsson, som är ordförande i social- och miljöutskottet. Det han säger i salen och det han har skrivit under i betänkandet skiljer sig ganska nämnvärt!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Göte Winé:

    Fru talman!

    Jag kunde inte låta bli att gå upp i talarstolen när diskussionen tog den form den tog! Jag trodde att det här skulle bli ett snabbt ärende. Det är viktigt att vi har en barnskyddslag. Tyvärr är det nu så att vi har en jobbig situation genom att riket har sin nya lag och vi inte hinner få den. Visst tycker jag själv att det är otroligt synd att vi inte kan presentera den nya barnskyddslagen, som är en bra lag, för den sätter rättssäkerheten främst för barnen, den lyfter fram ett förebyggande arbete som jag tycker är bra. Däremot är det synd när kommunen vill att lagen skall vara efter kommunerna och inte att kommunerna styrs efter lagen, som det är i det här fallet. Orsaken för att jag begärde ordet är för att jag blev lite fundersam när jag lyssnade på ltl Åke Mattsson.  Han får rätta mig om jag har fel, men jag tittade på remissvaren och där Finströms kommun har begärt ett undantag från 13 § 3 mom. nya barnskyddslagen. Det kan vara så att ltl Åke Mattsson har reserverat sig att man skall ta rikets lag, för det måste ltl Åke Mattsson veta att börjar vi begära ändringar så tar det längre tid att få den lagen. Jag har hört ltl Åke Mattssons kunskap när det gäller lagar, så jag är inte bekymrad på det sättet, men det skulle vara intressant att veta när man först står här och skäller på regeringen över att vi inte kan få lagen under den här mandatperioden och så är man själv med och lyfter fram ett beslut som man vet att kommer att fördröja lagen! Då undrar jag egentligen vad som är vad här. Då tycker jag att det var som när jag gick förbi liberalerna och hörde dem säga ”det börjar närma sig val” – och det börjar jag märka här också, framför allt när jag hörde ltl Åke Mattsson!

     

    Ltl Åke Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Det här handlar om vem som har försatt oss i den här situationen. Om ltl Göte Winé skulle ha lyssnat lite på vad jag säger och vad jag framför så handlar det om att man inte kan skicka ut ett remissutlåtande under semestertider. Det var helt uppenbart redan då att den här lagen kan man inte komma med! Ser man hur många lagar som ligger i utskotten så vet man att man kan inte börja ta en så här otroligt viktig lag och trycka in den i sista ögonblicket. Den borde ha kommit långt, långt tidigare, man borde ha varit i fas och förstått att det här är fråga om barnskydd, det här är någonting angeläget och därför skulle man inte ha väntat med att skicka ut den på remiss i juli. Det säger sig självt vad det innebär. Det är inte jag själv som har gjort ett utlåtande utan jag lyssnar på hela förvaltningen och låter dem komma till tals i dessa sammanhang.

     

    Ltl Göte Winé, replik:

    Fru talman!

    Jo, ltl Åke Mattsson, jag lyssnade verkligen på ditt anförande för det blev lite som att det svajade till och jag hoppade faktiskt till eftersom vi just har haft detta i utskottet och det var så mycket nytt som kom fram här, så därför lyssnade jag på vartenda ord. Jag kommer också ihåg att ltl Åke Mattsson pratade om att ett remissutlåtande inte kan komma i semestertider, men då försökte jag också förklara i ett replikskifte till ltl Åke Mattsson att den här lagen är ändå så pass ny, vi kan inte skicka ut den på ett remissutlåtande före den tas i riksdagen. Vi måste veta vad kommunerna skall ge remissutlåtande om och vi måste faktiskt ge lagberedarna tid att göra arbetet. Nu är det så, ltl Åke Mattsson, att det här är en regering där det händer saker och det kommer mycket lagar, så lagberedningen jobbar så gott den kan och då måste vi ha respekt för att en lagberedare måste hinna titta igenom lagen. Vi har tilltro till våra lagberedare.

     

    Ltl Åke Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Jag vet inte om man flitig eller inte, men det kommer så oresonligt med lagar så lagberedarna har kanske inte heller möjlighet att göra lagarna så bra som de skulle vilja, det kommer från alla håll och kanter, man sprutar ut hur mycket som helst. Det är inte läge att komma med en barnskyddslag just nu. Det är helt uppenbart. Jag har sagt det i utskottet och det står jag för, att det enda vettiga och enda alternativet som vi hade var att ta den gamla lagen och fortsätta på det här sättet, men det är på grund av den sittande regeringens försumlighet när de inte har noterat att på fastlandssidan är den här lagen på kommande. Man kan inte bara sitta och vänta med armarna i kors, att man skall sätta lagen i armarna på en; är man lite vaken och följer med kunde man ha skickat ut den på remiss långt, långt tidigare, redan i april.

     

    Ltl Göte Winé, replik:

    Fru talman!

    Vi har vårt parlament och vi försöker styra det så gott vi kan, men, bästa ltl Åke Mattsson, jag tror ännu inte att vi kan styra Finlands riksdag att den skall påskynda sin behandling av barnskyddslagen för än en gång, ltl Åke Mattsson, vi måste veta vad det är för lag vi skickar ut på remiss. Vi skall komma ihåg att det var i våras som den togs. Det var i våras det röstades om den. Vi måste väl veta innan vi skickar ut den på remiss om det är socialnämnden eller förvaltningsdomstolen som skall bestämma vem som beslutar om barnskyddsärenden. Det var det sista som det röstades om innan den kom. Det måste först vara klart i riksdagen, så, ltl Åke Mattsson, de lagar vi pratar om rör barnen och därför måste vi se till att det blir rättssäkert. TALMANNEN: Tiden är ute!

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Katrin Sjögren: Avstår.

     

    Ltl Gun Carlson:

    Fru talman!

    Vi har nu hört en liten diskussion och också hört en fråga ställas att vem är det som har försatt oss i den här situationen och menar då ltl Åke Mattsson att landskapsregeringen har sett till att vi är utan barnskyddslagstiftning? Nej, det är tvärtom. Genom förlängningen av gällande blankettlag ser landskapsregeringen till att vi inte blir utan barnskyddslagstiftning efter årsskiftet; beslutet nu gör att den gamla gäller tillsvidare, samtidigt som både landskapsregeringen och det eniga utskottet konstaterar detta och uppmanar landskapsregeringen att återkomma med en ny framställning. Jag tycker att vi diskuterar sådant som inte har hänt. Vi borde diskutera de framställningar som ligger för behandling och inte prata så mycket runt. Jag tycker att landskapsregeringen har skött det här så bra man kunde göra i det här skedet. Det har också utskottet gjort enigt, så det är lite förvånande att diskussionen nu rör sig från utskottets ordförande ltl Åke Mattsson.

     

    Ltl Åke Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Jag tycker inte alls att det är konstigt att jag för den här diskussionen  och ifrågsätter. Det var ett enigt utskott och det var knappast någon diskussion för det fanns överhuvudtaget inte något alternativ, vi var inmålade i det hörnet att det fanns bara en enda väg ut. Vi måste ha en lagstiftning. Då kan man fråga sig: Finns det någon här i salen som kan svara på om det är en ensam socialarbetare som skall bereda ärenden i fortsättningen vid omhändertagande eller skall det vara tre? Man kanske också skulle titta lite på bakgrunden: Varför har man försatt social- och miljöutskottet och lagtinget i den här situationen att vi måste ta lagen? Jo, beroende på att man inte var tillräckligt vaken och alert när lagstiftningen kom och insåg hur viktigt det var att man låg i fas och följde med utan man kom tre-fyra månader efter med den på remissutlåtande. Därför hade vi inget annat val och var eniga. Jag står fullständigt bakom det beslut vi tog i social- och miljöutskottet.

     

    Ltl Gun Carlson, replik:

    Fru talman!

    Ltl Åke Mattsson sade att det fanns bara en väg ut. Det är sant och då skall man ta den vägen utan att snurra så mycket runt sådant som kunde ha hänt och som skulle ha kunnat vara bättre. Det är inte progressiv att prata bakåt, om det som skulle ha hänt, om inte osv. Nu har vi tagit den här vägen, nu avvaktar vi nästa framställning av nästa lagting och tillsvidare gäller den gamla barnskyddslagstiftningen såsom den var. Vi behöver inte alls fundera på hur den nya ser ut innan vi har tagit den själva.

     

    Ltl Åke Mattsson, replik:

    Fru talman! Jag kan förstå att man inte gärna vill diskutera kring det och snurra kring det, men jag tycker att det är viktigt att titta bakåt och se var gjorde man bort sig? Var gjorde man fel och säga att gör inte om det här igen. Jag lyfte också fram två nya lagstiftningar som är på gång på fastlandet. Vad har man gjort där? Sitter man likadant nu också och väntar på att det skall komma en lagstiftning som en julklapp på julaftonen? Man öppnar paketet och vad är det i det här?  Jag skulle rekommendera att man kikar lite i paketet före och ser vad som kommer och är förberedd på det, så att det inte kommer som en total överraskning och att man blir ställd en gång till som man uppenbarligen blev i barnskyddslagen och försätter åländska barn i den här situationen.

     

    Ltl Gun Carlson, replik:

    Fru talman! Om vi nu kan enas om att förlängningen träder i kraft, så har vi en barnskyddslagstiftning som gäller och som ger våra barn samma möjligheter som de har haft tidigare. Utan vidare får de samma möjligheter som de har haft tidigare, eftersom det är den gamla lagen som blir gällande. Sedan får vi avvakta den nya framställningen och vi vet att det finns ett förslag; det behöver inte ta så länge för den nya landskapsregeringen att komma med en ny framställning som tillfredsställer kommunerna på rätt sätt.

     

    TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Inget förslag om remiss.  Ärendets första behandling är avslutad.

     

    Föredras för första behandling ärende nr 9:

     

    Social- och miljöutskottets betänkande nr 10/2006-2007 om förbud mot saluförande av snus. (FR 30/2006-2007).

     

    Först tillåts allmän diskussion. Efter avslutad diskussion kan enligt 54 § 2 mom. lagtingsordningen förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion.

     

    Ltl Åke Mattsson:

    Fru talman!

    Innan jag presenterar social- och miljöutskottets betänkande i ärendet vill jag påpeka en felskrivning som uppdagats efter att utskottet har avslutat ärendet. Det gäller landskapsregeringens framställning på sidan 5 i lagtexten i 2a §, där det är ett kommatecken som har kommit bort och det skall sättas in sist på femte raden efter ordet tuggas. Social- och miljöutskottet vill i och med detta fästa justeringsutskottet på felskrivningen så att utskottet kan rätta till det. I och med detta är det meningen att lagtexten till fullo skall överensstämma med den formulering som EG-direktivet föreskriver.

     

    Fru talman! Vi har ett yttrande från EU-kommissionen som har konstaterat att det är två punkter som man har misslyckats med att korrekt implementera direktivets bestämmelser i tobakslagen för landskapet Åland. Vi har tagit del av det här och det motiverade yttrandet från den 18 juli 2007. Man fann då att tobakslagens snusbegrepp skiljer sig något från EU-bestämmelsernas formulering om tobak för användning i munnen utan att det egentligen är fel i sak. Det här är egentligen den enkla delen och går ganska enkelt att tillrättalägga - bara vi får alla kommatecken på plats.

     

    Nästa problem är att man har underlåtit att begränsa försäljning av snus till fartyg registrerade på Åland och som befinner sig på åländskt eller finländskt territorialvatten. Nu har man sett på lagstiftningen och konstaterat att den behöver inskränkas ytterligare.

     

    Vi har nu en formulering som man anser från landskapsregeringens sida att det finns förutsättningar för att kan fungera enligt EU:s principer. Det är egentligen det som framställningen går ut på. Vi konstaterade i utskottet att vi har behandlat det här ärendet en gång tidigare och hade flera höranden i det sammanhanget. Den här gången nöjde vi oss med en hörande därför att man kan egentligen inte ge ett entydigt svar utan det är bara lösa spekulationer man kan komma med.

     

    Vi förutsätter då att landskapsregeringen har berett ärendet tillräckligt noga och sett vilka förutsättningar det finns för att få igenom det. Vi beslöt därför enhälligt i social- och miljöutskottet att stöda landskapsregeringens framställning i detta ärende.

     

    Lantrådet Roger Nordlund:

    Fru talman!

    Jag vill först tacka utskottet och lagtinget för den snabba behandlingen av detta ärende och det merarbete som det säkert har medfört för speciellt det specialutskott som har behandlat frågan. Det är ett speciellt ärende som har en lång historia. Det är så att vi för en kamp här tillsammans för att försöka bibehålla så likvärdiga konkurrensförhållanden som möjligt mellan våra rederier som har åländsk flagg och de som är svenskflaggade fartyg på Ålands hav. Det här är nu en anpassning och ett uppfyllande av EU:s tobaksdirektiv såsom vi ser det att vi kan göra inom vårt territorium.

     

    När frågan förra gången var aktuell inför domstolsbehandling hade vi den olyckliga situationen att Finlands regering beslöt att medge att det var en otillräcklig implementering här på Åland, så vi fick inget stöd från det hållet.

     

    Nu, fru talman, har jag denna morgon tillsammans med chefen för EU-enheten Sören Silverström varit i Helsingfors och varit med på regeringens EU-ministerutskottsmöte och behandlat den här frågeställningen och Finlands svar på det motiverade yttrandet. Regeringens enhälliga ställningstagande är att man kommer att ge som svar på det motiverade yttrandet att Åland nu håller på att ta fram en lagstiftning som tillfredsställer de formella kraven när det gäller definitionen och också 2 § när det gäller att förbjuda försäljning av snus inom landskapets territorium och det som vi kan besluta om. Det här kommer att meddelas ner till kommissionen som Finlands svar på det motiverade yttrandet och som tillägg till det kommer också Finland att göra allt vad man kan för att via kontakter till kommissionen och till den ansvariga kommissionären försöka få det här ärendet på rätt bog.

     

    Ltl Roger Eriksson, replik:

    Fru talman!

    När ärendet var upp vid föregående tillfälle här i lagtinget i vårvintras var det så att jag höjde ett varnandets finger och tyvärr måste jag medge att jag hade rätt då! Nu förstår jag att situationen är lite ändrad så att den finska regeringen understöder resonemanget – uppenbarligen hade den rätt förra gången i och med att kommissionen har reagerat på det här sättet. Landskapsregeringen tar nu på sig ett enormt politiskt ansvar när vi skall riskera böter inför förfarandet som finns här. Jag har en fundering om det finns någon form av politiska signaler att man nu skulle avvika direkt från vad juristerna och tjänstemännen säger? Det här är nämligen ett stort politiskt risktagningsprojekt.

     

    Lantrådet Roger Nordlund:

    Fru talman!

    Den här landskapsregeringen och tidigare landskapsstyrelser har varit fullt medvetna om det ansvar som vi tar på oss och de risker som finns i det här ärendet, men det är lätt att se bara den sidan. Jag tycker att vi måste här i landskapsregeringen och också i Ålands lagting se den andra sidan: om vi inte försöker driva det här ärendet till sin absoluta spets och tro på vår sak, så innebär det i förlängningen att det kan bli en total utflaggning av de åländska rederiers fartyg som fortfarande har åländsk flagg i aktern, med därpå följande utflyttning av arbetstagare och skattekraft från Åland. Jag ser det som en mycket större risk med tanke på att sjöfarten och färjnäringen är den kärnverksamhet som håller hjulen igång på Åland. Jag tror att ltl Roger Eriksson förra gången det här ärendet var uppe försökte få mig att ge garantier eller göra någon sorts riskbedömning – det är omöjligt att göra i ett sådant här ärende. Vi har gjort våra bedömningar från landskapsregeringens sida att det här är det sätt på vilket vi kan försöka uppfylla tobaksdirektivet men för den skull ändå ge en möjlighet för våra rederier att kunna konkurrera på lika villkor. Den här gången motsätter sig inte Finlands regering det utan man kommer att föra ner detta som Finlands svar och man kommer också att hjälpa oss med de kontakter och de diskussioner som kommer att behövas för att försöka undvika böter och för att försöka få förståelse för vårt synsätt.

     

    Ltl Roger Eriksson, replik:

    Fru talman! Vi instämmer i resonemanget från liberalernas sida. Vi vill försöka rädda arbetsplatserna här på Åland. Problematiskt här är att vi inte har något undantag, men Sverige har ett undantag. Problemet är då hur Sverige ser på att vi s.a.s. surfar på deras undantag; om detta går igenom kan ju alla andra länder också resonera på samma sätt. Då kan man diskutera hur det förhåller sig till vårt eget skatteundantag. Det är mycket pengar inblandat här. Men när lantrådet nu säger att den finska regeringen står bakom det och skall försöka så är det en bättre politisk tyngd: 5,3 miljoner än 27.000!

     

    Lantrådet Roger Nordlund:

    Fru talman! Jämförelsen med vårt skatteundantag är intressant och faktiskt relevant på ett sätt därför att vårt skatteundantag kan alla fartyg och rederier samt länder som angör åländskt territorium, alltså någon hamn på Åland, utnyttja. Det är på samma sätt vi ser på det här: i och med att vi går in i svenskt territorium kommer den lagstiftningen att träffa också våra fartyg.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Den anförda rättelsen antecknas. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Inget förslag om remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

     

    Föredras för bordläggning från tilläggslista:

     

    Finansutskottets betänkande nr 8/2006-2007 angående landskapsrevisorernas berättelse för år 2006. (RB 1/2006-2007 och M 7/2006-2007).

     

    Finansutskottets betänkande nr 9/2006-2007 angående revisionsberättelse för Ålands lagting och Ålands delegation i Nordiska rådet för år 2006. (RB 2/2006-2007).

     

    Näringsutskottets betänkande nr 7/2006-2007 angående ny landskapslag om miljöskydd. (FR 28/2006-2007).

     

    Kulturutskottets betänkande nr 6/2006-2007 angående landskapslag om ändring av grundskolelagen för landskapet Åland. (FR 27/2006-2007).

     

    Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

     Ltl Åke Mattssons enkla fråga om investeringsstöd för projekt i socialvårdsplanen. (EF 18/2006-2007).

    Lagtingets nästa plenum är måndagen den 17 september kl. 13.00. Plenum är avslutat.

    (Plenum avslutades kl.13.55).