Plenum den 16 september 2019 kl. 13.00

LSvapen

 Ålands lagting

PLENARPROTOKOLL

 

 

 

 

 

M W-A


Plenum den 16 september 2019 kl. 13.00

Meddelande. 1

Andra behandling. 2

1    Ny landskapslagstiftning om socialvård

Social- och miljöutskottets betänkande SMU 9/2018-2019

Landskapsregeringens lagförslag LF 21/2018-2019

Andra behandling. 3

2    Ledningsfunktion för den allmänna förvaltningen

Lag- och kulturutskottets betänkande LKU 20/2018-2019

Landskapsregeringens lagförslag LF 26/2018-2019

Andra behandling. 3

3    Yrkesutbildade personer inom socialvården

Social- och miljöutskottets betänkande SMU 10/2018-2019

Landskapsregeringens lagförslag LF 22/2018-2019

Andra behandling. 3

4    Klienthandlingar inom socialvården

Social- och miljöutskottets betänkande SMU 11/2018-2019

Landskapsregeringens lagförslag LF 20/2018-2019

Första behandling. 4

5    Äldrelag för Åland

Social- och miljöutskottets betänkande SMU 12/2018-2019

Landskapsregeringens lagförslag LF 27/2018-2019

Enda behandling efter bordläggning. 41

6    Ålands folkhälsorapport 2019

Landskapsregeringens meddelande M 2/2018-2019

Enda behandling. 54

7    Upphandling av elhybridfärja

Landskapsregeringens svar S 3/2018-2019-s

Ltl Harry Janssons m.fl. spörsmål S 3/2018-2019

Remiss. 63

8    Ändring av vägtrafiklagen

Ltl Stephan Toivonens åtgärdsmotion MOT 10/2018-2019

För kännedom.. 63

9    Ålands delegation i Nordiska rådets berättelse för tiden 1.1–31.12.2018

Nordiska rådets berättelse NRB 1/2018-2019

Plenum slutar 63

 

Närvaroregistrering.

29 ledamöter närvarande.

Antecknas.

Meddelande

Om plenum aviseras fredagen den 27 september kl. 9.30.

En frågestund hålls den 18 september kl. 13.00 där alla ministrar utom minister Asumaa deltar.

Antecknas.

Andra behandling

1        Ny landskapslagstiftning om socialvård

Social- och miljöutskottets betänkande SMU 9/2018-2019

Landskapsregeringens lagförslag LF 21/2018-2019

Först tillåts diskussion om ärendet i dess helhet. Efter det föreläggs de lagförslag som ingår i betänkandet var för sig för beslut i andra behandling. Slutligen föreläggs betänkandets motiveringar för godkännande i enda behandling. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

Diskussion. Ingen diskussion.

Föreläggs först förslaget till landskapslag om socialvård för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget till landskapslag om socialvårdens förvaltning och tillsyn på Åland för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om hälso- och sjukvård för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av barnskyddslagen för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av familjevårdarlagen för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om service och stöd på grund av handikapp för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lag om tolkningstjänster för handikappade personer för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om specialomsorger av utvecklingsstörda för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om privat socialservice för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomststöd för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om skyddshem för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Samtliga lagförslag är därmed godkända i andra behandling.

Betänkandets motivering föreläggs för enda behandling. Diskussion? Ingen diskussion. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

Ärendet är slutbehandlat.

Andra behandling

2        Ledningsfunktion för den allmänna förvaltningen

Lag- och kulturutskottets betänkande LKU 20/2018-2019

Landskapsregeringens lagförslag LF 26/2018-2019

I andra behandlingen kan lagtinget antingen anta lagförslaget sådant det godkänts vid den första behandlingen eller förkasta förslaget.

Först tillåts diskussion och efter det föreläggs lagförslaget för antagande.

Diskussion. Ingen diskussion.

Lagförslaget föreläggs för antagande i andra behandling. Begärs ordet?

Lagtinget har i andra behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

Betänkandets motivering föreläggs för enda behandling. Diskussion? Ingen diskussion. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

Ärendet är slutbehandlat.

Andra behandling

3        Yrkesutbildade personer inom socialvården

Social- och miljöutskottets betänkande SMU 10/2018-2019

Landskapsregeringens lagförslag LF 22/2018-2019

Först tillåts diskussion och efter det föreläggs lagförslaget för antagande.

Diskussion. Ingen diskussion.

Lagförslaget föreläggs för antagande i andra behandling. Begärs ordet?

Lagtinget har i andra behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

Betänkandets motivering föreläggs för enda behandling. Diskussion? Ingen diskussion. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

Ärendet är slutbehandlat.

Andra behandling

4        Klienthandlingar inom socialvården

Social- och miljöutskottets betänkande SMU 11/2018-2019

Landskapsregeringens lagförslag LF 20/2018-2019

Först tillåts diskussion och efter det föreläggs lagförslagen för antagande.

Diskussion. Ingen diskussion.

Föreläggs först förslaget till landskapslag om klienthandlingar inom socialvården för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 8 § landskapslagen om tillämpning av lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Betänkandets motivering föreläggs för enda behandling. Diskussion? Ingen diskussion. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

Ärendet är slutbehandlat.

Första behandling

5        Äldrelag för Åland

Social- och miljöutskottets betänkande SMU 12/2018-2019

Landskapsregeringens lagförslag LF 27/2018-2019

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av de lagförslag som ingår i betänkandet.

Diskussion.

Ltl Carina Aaltonen

Fru talman! Nu har vi kommit till den fjärde och sista pusselbiten i socialvårdspaketet. Vi har i utskottet slutfört äldrelagens betänkande. I utskottet har vi verkligen tagit tillfället i akt och efterhört olika sektorers och personers synpunkter på denna lag. Jag tror nästan att vi har ett rekord i höranden i social- och miljöutskottet i under denna mandatperiod. Många remissvar har också kommit in till lagberedningen. Det är ganska naturligt. Äldreomsorgen berör oss alla förr eller senare. Vi vill att våra äldre anhöriga ska ha det så bra som möjligt och få stöd och hjälp när de behöver det.

Fokus i lagförslaget är att få kommuner och myndigheter och organisationer att samarbeta med varandra. Tanken från regeringen är också att öka utbudet av service och tjänster för äldre och att denna service i större utsträckning ska ges i de äldre i deras hem istället för på institutioner.

Det här med samarbete skulle man ju tro att är självklart, men det är i grunden svårt eftersom det är olika plånböcker som ska betala, och vem som ska stå för notan kan bli en stridsfråga.

Syftet med äldrelagen är tydligt. Den ska stöda den äldre befolkningens välbefinnande, hälsa, funktionsförmåga och förmåga att klara sig på egen hand.

Utskottets samlade bedömning är att man också måste inkludera utbildningssidan i denna kraftsamling. Ansvaret, att se till att det i god tid och i tillräcklig utsträckning finns utbildningsplatser av t ex tillräckligt många närvårdare på Åland, ligger på landskapsregeringen. Vi anser att det är viktigt att redan nu förstärka vårdutbildningarna inom området åldrande och demens.

Behovet av välutbildad personal inom äldreomsorgen är stort redan idag och kommer troligen att växa de kommande åren. Därför bör utbildningarna rikta sig till andra målgrupper än till dem som går ut grundskolan. Vi menar att man även måste försöka få med fler vuxenstuderande, inflyttade och personer som vill byta bransch. Vi anser också att LIA-platserna (Lärande i arbete) samt läroavtalsutbildningen borde utvecklas ytterligare. Detta är utmärkta sätt att få ett nytt yrke genom att både kunna arbeta och studera samtidig.

I utskottet har vi tagit del av skillnaden mellan gerontologi som betyder läran om det normala åldrandet och vad som sker i kroppen när åren går, medan geriatrik är vård vid sjukdomar som hör ihop med åldrandet. Eftersom dessa områden är ganska outforskade så sker det nya insikter och erfarenheter hela tiden.

Behovet av fortbildning är som alltid stort också inom gerontologin och här borde ett helhetsgrepp tas för att befintlig personal inom äldreomsorgen ska kunna uppdatera sina kunskaper kontinuerligt. Tidigare fanns det en hel del fortbildningskataloger med kurser och föreläsningar för närvårdare inom äldreomsorgen. I något inbesparingsskede försvann den, men utskottet menar att det här är något som borde återupptas. Vi är övertygade om att man genom goda grundkunskaper också kan ge en bättre omsorg till de äldre.

Vi vill också uppmana kommunerna att satsa på bra personalpolitik och se till att det finns ett gott ledarskap för att kunna behålla personal och underlätta rekryteringen av ny. Lönenivåerna borde också ses över.

Eftersom bristen på närvårdare förväntas öka de närmaste åren borde deras kompetens användas på rätt sätt. Uppgifter som inte kräver närvårdarkompetens kan med fördel skötas av annan personal, till exempel som att städa, tvätta, diska och andra sådana okvalificerade arbetsuppgifter kan med varm hand skötas av andra.

Om medellivslängden ökar i samma takt som den gjort de senaste 250 åren kommer ungefär hälften av dem som föds idag att kunna fira sin 100-årsdag. Det är svindlande att tänka så, men också ganska fantastiskt.

 I landskapsregeringens kvalitetsrekommendation för äldreomsorgen från år 2010 anges som målsättning att minst 90 procent av befolkningen över 75 år ska ha möjlighet att bo i hemmet, medan 5-6 procent ska kunna bo med effektiviserat serviceboende och runt 3 procent ska få institutionsvård. Dessa målsättningar kan vara svåra att nå eller upprätthålla om inte resurserna tidigt i vård- och omsorgskedjan är tillräckliga. Framförallt inom den förebyggande verksamheten måste resurserna vara tillräckliga.

Utskottet anser, med tanke på de demografiska förändringar som sker och ökningen av åldersrelaterade sjukdomar till exempel demens, att det bör göras en utvärdering av boendemålen från 2010 för att se om de fortfarande är relevanta. Personligen är jag inte övertygad om vi ska ha dessa procentsatser överhuvudtaget, i alla fall inte innan vi har alla delar i omsorgskedjan på plats och det har vi inte i alla kommuner idag.

I det här sammanhanget så kan man också konstatera att begreppen ”hem” och ”hemlika” förhållanden som används i lagen kan skapa en viss osäkerhet. Hem är den bostad personen har haft innan behovet av långvarig vård eller omsorg uppstått, medan en hemlik plats kan vara en bostad för serviceboende enligt socialvårdslagen.

Sedan har vi i utskottet konstaterat att digitaliseringen inom äldreomsorgen på Åland inte har utvecklats i den takt som den kunde och som skulle kunna vara möjligt med tanke på den tekniska utvecklingen. Vi menar att det är hög tid att kommunerna inleder gemensamma utvecklingsprojekt inom området välfärdsteknik och här finns också stöd från landskapet att söka.

Men vi vet också att det finns olika intressen att använda sig av tekniska och digitala hjälpmedel, en del gillar det och andra gillar det inte och det gäller såväl klienter som personal. Det som vi måste komma ihåg är att inte lämna äldre utanför den digitala utvecklingen. Alla varken vill eller kan hålla på med appar, smartphones och paddor och det måste vi ettdera acceptera eller så ska samhället satsa på utbildningsinsatser så att ingen blir utanför.

Ambitionen med äldreomsorgen på Åland är att den ska vara på en hög nivå och våra äldre ska ha tillgång till den bästa möjliga äldreomsorg.

Vår åländska självstyrelse har visat sig kapabel att utveckla vårt samhälle så att förhållandena är bättre än i Finland för de flesta samhällsgrupper. Så är det idag och så vill vi att det ska vara i framtiden också för de äldre. Självstyrelsen ska gynna de äldre på Åland, på samma sätt som de åländska barnen genom lagar och regeringsbeslut gynnas av autonomin.

När man läser och ser på TV om vanvård av äldre både i Sverige och Finland ryser åtminstone jag och tänker att vi måste göra allt vad vi kan för att undvika att våra äldre ska utsättas för något sådant.

Därför måste vi se till att nuvarande styrdokument ”Riktlinjer för omsorg och vård vid demenssjukdom” från 2012 samt ”Kvalitetsrekommendation tjänster för äldre” från 2010 uppdateras. Min förhoppning är att de ska ges ut som anvisningar eller kanske till och med som förordningar, alltså att få en starkare ställning än vad som är fallet idag.

Utskottet uppmanar också landskapsregeringen att prioritera och fortsätta det reformarbete som utlovas i kapitel 4.4 samt aktivt följa med det utvecklingsarbete som pågår både väster- och öster om oss i avsikt att förverkliga äldrelagens målsättningar. I detta kapitel säger landskapsregeringen att man avser att utreda personaldimensioneringen så att man kan komma med en precisering innan äldrelagen träder ikraft den 1 januari 2021. I det arbetet ska ingå att kvalitetsrekommendationen ses över, att en personaldimensionering som ska säkerställa kvaliteten i enlighet med rekommendationerna utreds osv. Då motsvarande arbete görs i riket kan lagstiftningsprocessen där följas med.

Landskapsregeringen betonar också att man avser i lag stadga en nivå för personaldimensionering som i praktiken motsvarar minst en servicenivå med 0,7 i personal per klient och som även på lång sikt tryggar de äldres rätt till service av god kvalitet. Nu vet vi att det här inte är så lätt, men jag håller med om det som bland annat Tehy har fört fram på olika sätt, att dimensioneringen måste basera sig på kontinuerlig mätning av klienternas vårdtyngd så att inte 0,7 ska bli något tak på något sätt utan snarare tvärtom, det borde bli ett golv.

Nytt för Åland i den här lagstiftningen är att vi också ska få ett äldreråd. Äldreråd finns idag i vissa kommuner men inte i alla. Nu blir det obligatoriskt. Dessa äldreråd ska vara rådgivande organ som ska förbättra de äldres demokratiska inflytande i politiska beslut. Det välkomnar vi.

Utskottet föreslår att lagtinget antar lagförslaget med de ändringar som framgår av betänkandet. Tack, fru talman.

Ltl Ingrid Zetterman, replik

Talman! Jag håller med om att vi på Åland har en fantastisk vård- och omsorgspersonal som gör sitt allra bästa och att vården och omsorgen i det mesta är bra på Åland. Däremot tycker jag att det är lite farligt att hävda att den är väldigt mycket bättre än vad den är i vår omgivning. I Sverige och Finland visas oftast de mest dramatiska fallen medan vi mäter väldigt lite av vår kvalitet på Åland. Jag vill därför stöda utskottsordförande om att förordna om kvalitetsindikatorer som jag menar att man borde förordna om, alltså gällande all äldreomsorg för att just får den här mätningen. En av anledningarna till att vi ser de här missförhållandena i Sverige och Finland är att man mäter kvalitén och man har sett avvikelserapporter som ser annorlunda ut än vad de gör här på Åland.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Fru talman! Här har ltl Zetterman och jag samma åsikter när det gäller kvalitetsrekommendationerna. Även riktlinjerna för demens borde få en högre status och inte verka som hyllvärmare.

Utvecklingsarbete som sker runt omkring oss borde vi också följa med. Det borde finnas tillräckligt med tid också för skolning, fortbildning och utbildning inom det här området.

Jag hade en lunch med Bodil Jönsson som har skrivit om åldrandet och att de här gränserna ändrar. De som är äldre idag, de har aldrig funnits tidigare i världen. Man lever längre, man är friskare och det är fantastiskt förstås men det kräver mycket.

Ltl Ingrid Zetterman, replik

Talman! Så är det, det är fantastiskt det vi lyckas få den livslängd som vi har. Det betyder att folk är friskare men också att folk hinner bli mera multisjuka varför det är viktigt med kunskapslyftet som utskottsordförande lyfte.

Jag känner till att ÅHS personal hade en utbildning i geriatrik och gerontologi där också kommunerna var inbjudna att delta, men det var inte en enda kommunal anställd som deltog i den här utbildningen. Så det finns nog en hel del att fundera på i den sektorn.

När det gäller tekniska hjälpmedel så måste ske på brukarens villkor, vilket utskottsordförande nämnde och det stöder jag förstås varmt, man kan inte påtvinga det på någon. Jag hade äran en dag att umgås med Barbro Westerholm, den mest årsrika i Sveriges Riksdag som är djupt insatt i de här frågorna. Hon menade att det ofta är den enskilda som varmt tar emot det, men det är vårdpersonalen och de anhöriga som vill ha händer där.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Fru talman! Förhoppningen är att det ena inte ska utesluta det andra, att den nya tekniken också ska finnas till för att underlätta så att händerna och kompetensen räcker till för klienterna.

I utskottet har vi fått ta del av tankar kring att vi borde skapa ett välfärdsteknikscenter på Åland - förhoppningsvis i gemensam kommunal regi - där man kunde samla både kompetens och kunskap men också dit larm och nattkameror etc. kunde gå. Jag tror också att våra kommuner idag är för små för att börja jobba med den här utvecklingen på egen hand.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! Tack ltl Aaltonen för anförandet. Ledamoten kom in på utbildningsbehovet. Jag kan från Ålands gymnasiums sida säga att vår eminenta rektor vid yrkesgymnasiet har mycket noggrant örat mot marken och är också beredd att möta samhällets behov både när det gäller vuxenutbildning och ungdomsutbildning när det gäller demens. Det ska finnas som ett tillval och som en nischad utbildning ganska snart.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Tack för det förtydligandet och för den informationen. Det är precis det som man behöver, man behöver lägga örat mot marken och se var behoven kommer att uppstå.

Vi får ju ändå, trots allt, ut ganska många närvårdare per år på Åland. Men många av dem som går yrkesgymnasiet efter grundskolan fortsätter sedan i andra utbildningar. Det blir inte så väldigt många händer i praktiken som ska ut och jobba i våra äldreboenden, på våra institutioner och på ÅHS.

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! Här vill jag också slå ett slag för betydelsen av att vi blir fler ålänningar, att vi får nya ålänningar och att vi får inflyttning. Många som går i vuxenutbildningen är nya ålänningar som väldigt gärna vill jobba inom den åländska vården. Utan alla de händerna så skulle vi stå oss bra mycket sämre.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Jag delar helt ltl Holmberg synpunkter på detta. Våra nya inflyttade nyålänningar gör enorma fina insatser inom all omsorg på Åland.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Tack ltl Carina Aaltonen för en väldigt god sammanfattning av utskottets betänkande.

Jag konstaterar att ”tjänster och service ska stöda den äldre befolkningens välbefinnande, hälsa, funktionsförmåga och också förmågan att klara sig själv på egen hand”. På vilket sätt har ni under hörande fått information om den tredje sektorns betydelse just för att stöda den här funktionen, t.ex. Röda Korsgården, Emmaus, Medis och liknande institutioner som finns för att stöda den äldres välbefinnande?

Ltl Carina Aaltonen, replik

Fru talman! Vi har kanske inte har gått in så väldigt mycket på den tredje sektorns arbete just när det gäller äldrelagen. Vi vet från socialvårdslagen att tredje sektorn är ett ypperligt komplement och bidrar väldigt mycket av friskvård, välbefinnande och övriga aktiviteter. Jag tror att vi måste komma till den slutsatsen att detta inte är något som man kan göra helt på egen hand från offentlig sektor. Vi behöver ha en samverkan mellan det offentliga, det privata och den tredje sektorn. Tillsammans skapar vi de bästa förutsättningarna för tidiga insatser och det förebyggande arbetet så att alla faktiskt känner sig behövda på sätt eller annat i vårt samhälle.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Man lever längre om man känner sig behövd. Det är ju ofta så att man upplever att man ännu har mycket att göra och åstadkomma här på holmen.

Ledamoten lyfte också fram att resurserna måste vara tillräckliga. Det är just kring de förebyggande insatserna som jag tror att kommunerna kommer att ha svårt att riktigt optimera hur mycket de egentligen ska satsa och sist och slutligen ge tillbaka det man hoppas på. Har man haft vidare hörande kring det? Eller konstaterar man, som i betänkandet, att det behövs en omstrukturering och att man måste ha beredskap men man lyfter inte riktigt hur?

Ltl Carina Aaltonen, replik

Jag tror att det här lagförslaget går väldigt mycket ut på att vi ska samverka och samarbeta mellan myndigheter och kommuner och förstås också med tredje sektorn.

Det som ltl Kemetter syftade på har vi inte riktigt fördjupat oss i när det gäller vad som kommer att hända sedan. Nu gäller det att få de här pusselbitarna och de här strukturerna på plats. Sedan får vi se vart det leder. Bara att få samverkansavtalen på plats kommer att kräva väldigt mycket personella insatser men också, precis som ledamoten sade, nya sätt att tänka och jobba.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Tony Wikström, replik

Tack, fru talman! Tack ltl Aaltonen för den heltäckande beskrivningen av äldrelagen som ju är efterlängtad.

Jag tänkte lite problematisera kring målen som har varit på tapeten ganska länge nu. Det beror lite på vem som läser de här målen har jag märkt. Vissa hurrar av olika anledningar. Finns det en risk att man anser att målen - 90 procent hemma, 5-6 procent på effektiviserat äldreboende och 3-4 procent på institution - ska vara så, att de är skrivna i sten? Därmed ser man inte bredare såsom det nu i detaljmotiveringarna anses att man ska se t.ex. på de sociala aspekterna när man ger de här platserna. Finns det fortfarande en risk eller ger den här lagen helt andra möjligheter?

Ltl Carina Aaltonen, replik

Det som man kan tänka med de här målen är ju att vi har en väldigt spridd befolkning på Åland. En stor del av befolkningen bor ju i Mariehamn och Jomala. Men sedan i vår skärgård kanske inte de här målen alls är anpassade. Jag tror att det är viktigt att man sätter personen, individen i centrum och så får man försöka bygga kring individen. Om det i liten skärgårdskommun eller landsbygdskommun finns en person som behöver institutionsvård och man kan ge det i sin hemkommun men samtidigt har man flera som behöver effektiviserat serviceboende så tror jag inte att man kan rikta in sig på eller stirra sig blind på om det är 3-4 procent. Man måste helt enkelt se till att man skapar de resurser som är bäst för den klienten.

Ltl Tony Wikström, replik

Tack, fru talman! Tack för det svaret. Jag förstår helt klart att det blir svårt att leva upp till de här målen i de mindre kommunerna och speciellt i skärgården. I min egen kommun, stora Mariehamn, så ser man tyvärr - utan att nämna några enskilda fall - att ibland har man till exempel väldigt många hembesök innan en person kan få plats på ett äldreboende. Det ska nästan till en olycka med lårbenshalsen eller så för att man ska få en remiss via en sjukhusvistelse före man får den efterlängtade platsen.

Den sociala aspekten med ensamhet, eller om man har passerat 90-95 år verkar inte riktigt väga tungt. Tror ledamoten att den här lagen kommer att ge helt andra möjligheter för den här gruppen? Jag förstår också att man inte kan ha en subjektiv rätt och helt själv bestämma. Men breddar man möjligheten att få en efterlängtad plats på ett äldreboende?

Ltl Carina Aaltonen, replik

Man behöver ta ett samlat grepp över antalet platser på institutioner och äldreboenden på Åland. Tittar man i stort åt finns det tillräckligt med platser, men sedan finns det ändå inte tillräckligt på vissa ställen. Vi ska inte låta procentsiffrorna begränsa att vi inte behöver bygga något nytt, för jag tror att vi kommer att behöva bygga nya äldreboenden kanske med inriktning på demens. Vi kommer att behöva bygga om eller använda de äldreboenden som finns idag på andra sätt. Jag tror att vi måste försöka, med landskapsregeringens hjälp, att få till någon slags helhetskarta över hur vi ska lotsa oss in i den nya framtiden där faktiskt den åländska andelen av äldre ökar.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mikael Staffas, replik

Tack, fru talman! Tack ltl Aaltonen. Jag känner en viss glädje att ledamoten och jag kan dela de positiva tankarna om lagen.

Jag vill lyfta en fråga som jag brinner för; digitaliseringen och att vi avdramatisera den och ser det som ett hjälpmedel som vi verkligen har tillgång till. Vi har så svårt att dra nytta av digitaliseringen och ha glädje av den. Jag gläds åt att höra att man jobbar framåt med digitaliseringen.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Digitaliseringen kan vara en nyckel. Sedan är det också så, precis som vi har erfarit utskottet, att man måste jobba med maten, med motionen och med det sociala. Man måste ha en meningsfull fritid. Digitaliseringen är en pusselbit i det hela men inte allt.

Däremot blir man lite förvånad över att många kommuner inte ser digitaliseringen som ett verktyg och redskap som också ska underlätta så att man kan ges mera tid till att faktiskt vara med klienten. Man kan göra mycket digitalt när det gäller rapportering och sådant istället för att skriva upp allt på lappar och sedan fara till något kansli och skriva in det på en dator och sedan ska det skickas i något annat format till en tredje plats. Jag tror att vi ska se digitaliseringen som ett verktyg för att underlätta arbetet med äldre.

Ltl Mikael Staffas, replik

Fru talman! Visst är det så att digitaliseringen inte är den enda lösningen, men det är ett väldigt starkt verktyg som vi har varit dåliga på att använda. Det går fort och det erbjuds jätte mycket nya intressanta möjligheter med det här verktyget.

Sedan väcktes jag också av tanken på ett välfärdsteknikcentrum. Det tycker jag också att är en jättebra väg att gå. Som ledamoten nämnde så finns det många små kommuner där man har inte förutsättningar att veta vad som sker där ute för man har fullt upp med de dagliga rutinerna. Så det är någonting som är jättebra.

Sist men inte minst, det är jätteviktigt att sätta individen i centrum.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Jag kan berätta en liten historia som vi fick ta del av i utskottet. Numera finns det på få ställen på Åland nattkameror. Det är för äldre som bor hemma och där man behöver göra nattbesök. De kanske kan ligga och sova lugnt när omsorgspersonalen kommer och öppnar dörren och tittar till den äldre, allt är bra och den ligger i sin säng. Men när hemtjänstpersonalen går därifrån kanske dörren slår fast lite för hårt och den äldre vaknar och sedan trillar i golvet. Med en liten nattkamera så kan man gå in vid ett visst klockslag - som man ha kommit överens om med klienten och med hemtjänstpersonalen - kanske klockan fyra på natten och titta till den äldre med hjälp av nattkameran. Det blir en trygghet för den äldre i sitt hem. Man behöver inte känna sig orolig att någon har glömt bort (… taltiden slut).

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack, fru talman! Ltl Aaltonen och jag har suttit tillsammans i utskottet och arbetat med det här. Det har varit väldigt intressant. Precis som ledamoten sade så har vi haft väldigt mycket höranden.

En sak som vi lyfte gemensamt från utskottet gäller att använda självstyrelsen också för de äldres nytta på samma sätt som vi har gjort när det gäller de yngre. Jag tycker att det finns ett lysande exempel på det och det är avlastningen för närståendevårdare. Vi på Åland har fem dygn som vi har infört, där vi har använt självstyrelselagen på rätt sätt, medan man på andra håll i Finland har tre dygn tillåtet.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Det var mycket fint att ltl Annette Holmberg-Jansson lyfte just det exemplet. Genom vår lagstiftning ger vi faktiskt bättre förutsättningar. Om det sedan fungerar i praktiken, att faktiskt alla närståendevårdare som skulle behöva avlastning får det eller vågar anlita närståendeavlastningen, det är sedan en annan sak som vi kanske borde funderar mycket på. Jag tror att vi borde göra mycket, mycket mera för alla de närståendevårdare som finns där hemma och som kämpar på, så att de faktiskt också skulle våga lämna över den som man vårdar i så goda händer som möjligt så att man faktiskt får den där ledigheten på fem dagar per månad.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack, fru talman! Där har vi en samsyn. Mitt parti har ofta lyft att det ska finnas en större valfrihet och ett större fokus på individen. Alla har olika behov. En del mår väldigt dåligt av att bli flyttade till ett annat ställe och det skulle funka mycket bättre om någon skulle komma hem till hemmet och ta hand om individen. Det är bra.

Jag tror också att vi behöver ta hand om närståendevårdarna bättre, vilket också är en sak som vi har lyft. Man kanske till exempel kunde erbjuda dem friskvård. Jomala har nu erbjudit närståendevårdarna ”Äldis”, äldreomsorg på distans, som ett komplement för att de ska få lite sysselsättning och bli en del av en gemenskap. Det tycker jag också att är ett bra exempel.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Vi har stor samsyn när det gäller många av de här frågorna. När det gäller tjänsterna så är det ju egentligen ingen äldreomsorgslag som vi har behandlat. Det är mer än äldrelag som ska få myndigheterna att samarbeta på ett bättre sätt. Allt det här som förebygger och som gör det möjligt för dem som vill vara hemma och för dem som vill vara hemma och ta hand om äldre sjuka anhöriga, så där finns nog faktiskt mycket mera att göra.

Jag delar ltl Holmberg-Janssons uppfattning om att vi borde ha mera färger i paletten för att faktiskt kunna erbjuda mera tjänster.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Talman! Det substantiella som rör äldrevården på Åland återfinns ju egentligen i de tre lagpaket som vi redan tidigare har tagit. Jag skulle säga att det här mera är en målbeskrivning.

Det som jag kan uppfatta eventuellt som ett litet problem är ju att kommunerna och landskapsregeringen inte alltid har en samsyn vad gäller framtidsplanerna. Landskapsregeringen skriver; ”man konstaterar att kommunernas utveckling av äldreomsorgen inte motsvarar de av landskapsregeringen fastställda servicemålen”. Då blir min fråga till utskottets ordförande: Hur har ni resonerat i utskottet? Hur ska man nu få kommunerna, ÅHS och landskapet att faktiskt gå i takt och dessutom gärna gå åt samma håll?

Ltl Carina Aaltonen, replik

I utskottet säger vi att de här målsättningarna kan vara väldigt svåra att ens nå eller upprätthålla om man inte sätter in tillräckligt med resurser i vård- och omsorgskedjan. Här finns en problematik. Det är landskapsregeringen som har satt upp målen, men det är kommunerna som ska se till att omsorgskedjan fungerar. Vi från utskottet menar att man behöver göra en utvärdering om de här boendemålen, om de fortfarande är relevanta. Jag tror faktiskt att kommunerna - nästan alla - har byggt ut servicehus och äldreboenden och på ett sätt levt upp till landskapets servicemål.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Talman! Visst har kommunerna sina utvecklingsplaner och arbetar med dem. Samtidigt är det landskapsregeringens uppfattning att kommunerna inte har nått de fastställda servicemålen som landskapsregeringen har fastställt. Visserligen finns det i 5 §, kring samarbete, att Ålands hälso- och sjukvård och kommunerna ska samarbeta, men det oaktat så kräver ett samarbete nog att man vill samma sak, att man vill gå i takt och att man vill nå samma mål. Enligt utskottsordförande nu så uppfattar jag inte om det har förts en sådan dialog i utskottet. Hur ska man nu få det här framåt? Tidigare under den här regeringsperioden så vet vi ju att landskapsregeringens lagförslag med pålagor om vad kommuner ska göra och inte göra och hur de ska organisera sig osv. inte riktigt har varit speciellt lyckosamt.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Det som kan vara oroande, som jag ser, är ju att det är två olika huvudmän. ÅHS har en plånbok, en budget, medan för kommunerna och för institutionerna finns det en annan. När dessa sedan inte kommer överens, vem är det som ska betala? Det ser jag egentligen som det stora problemet. Annars finns det nog en vilja att samarbeta från kommunernas sida och man bli bättre på det här samarbetet mellan ÅHS och kommunerna. Jag tycker att under det senaste året har samarbetet bara blivit bättre, man har fått till stånd mera diskussioner och samarbete. Men vem är det som ska betala? Kan man tvinga någon avtalspart att stå för notan? Det ska bli intressant att följa den utvecklingen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! Betänkandet i det stora hela är väl helt okej.

Det som jag är betänksam till är målsättningarna med 90 procent boende hemma. Det kan visserligen vara en målsättning, men jag tycker att det är kommunerna själva som sist och slutligen ska avgöra när man anser att det ska vara boende i hemmet, på ett serviceboende eller på annat institutionsboende. Det kan ju finnas målsättningar, men jag är ändå betänksam.

Sedan lyfte jag två saker i remissen. De ekonomiska konsekvenserna, men jag kan konstatera att ingenting av de ekonomiska konsekvenserna har berörts i själva betänkandet.

Sedan lyfte jag också den klientgrupp som inte kan röra sig och som har vård i hemmet, alltså de som är ensamma. Men ingenting (… taltiden slut).

Ltl Carina Aaltonen, replik

Tack, fru talman! Beträffande boendemålsättningarna så kan det ju också vara så att man som äldre vill bo hemma. Man vill inte in på något serviceboende, äldreboende eller institution. Då gäller det också att kommunen möter upp och kan tillgodose de önskemålen i form av olika tjänster så att man som äldre faktiskt kan ha möjlighet att klara sig själv.

Beträffande ekonomin så finns ju den med i den stora socialvårdslagstiftningen.

Sedan när det gäller att stävja de äldres ensamhet så har vi ju redan haft en sådan diskussion om digitaliseringen, hur Äldis funkar och vi har också tredje sektorn som ltl Sara Kemetter nämnde tidigare. Det tror jag (… taltiden slut).

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! Digitaliseringen i all ära, det är helt okej och jag har ingenting emot den utvecklingen. Men vi måste vara medvetna om att det finns en grupp äldre som inte behärskar det här och som kanske överhuvudtaget inte har viljan. Där hamnar de utanför.

I remissen lyfte jag personer som får vård av hemvårdarna idag men inte har den sociala kontakten, att få prata med en person. Det finns personer som sitter ensamma i stugor ute på landet. Det är en ganska stor grupp men man har inte berört dem.

Sedan när det gäller ekonomin i själva betänkandet så var det ganska luddigt. Det finns egentligen ingen konsekvensanalys på vad det innebär för kommunerna. Kommunerna har också efterfrågat det. Jag vill inte påstå att kommunerna inte är villiga, jag tror inte att någon kommun är villig att dra ned på servicen till de äldre. Men man vill ändå, för budgetering och allting inför framtiden, veta vad det kan innebära ekonomiskt.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Tack, fru talman! För ganska många år sedan var det en föreläsning här i auditoriet om de tre stora hoten och vad som är riskerna med att bli gammal. Det är inte att det inte skulle finnas tillräckligt med hemtjänstpersonal eller äldreboenden. Det är mat - man behöver ordentligt bra mat - man behöver motion och man behöver de sociala kontakterna, precis som ltl Eklund var inne på. Jag vet att i många kommuner - också i Eckerö och vi har även gjort det i Jomala - så har man anställt en aktivitetskoordinator just för att hjälpa till och för att se till att det inte blir människors sittande i stugor som inte får den sociala kontakten. Här tycker jag att det är kommunen som måste se till att göra det. Det kan man göra via sina kommunala budgetar och verkligen se till att alla blir inkluderade.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Pernilla Söderlund

Talman! Ja, det är riktigt högtidligt! Ålands första lag för äldre personer! Tack, tack till alla som jobbat med lagen!

Vi i utskottet har verkligen satt oss in i lagen och hört många personer, både berörda och sakkunniga. Och vi har fått veta att lagen underlättar och förenklar tillsyn, vi har fått veta att den är välkommen och att den är efterlängtad. Vi har fått kunskaper om såväl geriatrik som gerontologi.

Liberala lagtingsgruppen är helt enig om att lagen är bra och att den behövs. Vi har åter en lag som flyttar fokus till främjande av hälsa och välbefinnande och tidigt stöd. Det är bra, för vi har ett investeringsunderskott just här.

Vården av de äldre behöver verkligen utvecklas och vi behöver ta modern välfärdsteknik till hjälp. Den här lagen, tillsammans med socialvårdslagen, ger en bra grund för detta och ger även rätt till en jämlik behandling.

Vad är speciellt bra med den här lagen, då? Vi tycker att det är riktigt bra med ”utvärdering av socialservicen till de äldre” som finns i 8 §. Vi har en förhoppning om att den görs på samma sätt i alla kommuner för att se likheter och skillnader i vården och omsorgen. Till den här regelbundna utvärderingen kommer en möjlighet för alla att lämna in synpunkter när som helst, vilket innebär en slags kontinuerlig brukarundersökning.

Att främja hälsa är en av kommunens uppgifter vilket innefattar att utveckla de sociala förhållandena och förhindra att sociala missförhållanden uppstår. Nu ska kommunerna börja arbeta för att avhjälpa och rätta till sociala missförhållanden även för de äldre för ensamhetsproblematiken behöver vi göra någonting åt.

Jag vill lyfta vikten av de förebyggande hembesöken för äldre, som redan görs, men som behöver få tillräckliga resurser för att kunna utvecklas. Under hembesöken får den äldre personen reda på det mesta om hur hen ska leva ett aktivt och hälsosamt liv, men även hur man bäst förebygger fall och andra olyckor i hemmet. Ja, hen får veta allt om hur hen får en ålderdom utan hälsohinder. Men den här verksamheten behöver utvecklas så att alla kan få möjlighet till den här hälsoinformationen i rätt tid.

Det är många äldre som inte vet att det idag går att få en hälsoundersökning med hälsorådgivning på sin hälsocentral. Finns behovet och finns resurserna så borde detta marknadsföras bättre.

I framtiden får vi alltså tre huvudmän som fördelar service för äldre personer och gränsdragningsproblematik finns det redan mellan ÅHS och kommunerna. Nu får vi snart en till aktör; KST, jag hoppas att vi inte får se ett bollande med klienter för myndighetsstrukturer sätter hinder.

Vi behöver ta ett helhetsgrepp om sjukvården som de äldre behöver så att alla som behöver få sjukvård också får den. Nu kan det bli ett bollande som inte gynnar någon. Äldre har behov av sjukvård i såväl hemmet som i sitt boende och dessa behov behöver tillgodoses för det är klienternas behov som ska styra, inte myndighetsstrukturer.

Jag är i huvudsak nöjd med lagen. Jag har en invändning vilket gäller bestämmelsen om äldreråd i kommunerna. Missförstå mig rätt. Bestämmelsen är bra. Syftet är att stärka demokratin, den äldre befolkningens inflytande och delaktighet i samhället, alltså att få möjlighet att delta i beredningen av beslut som påverkar servicen. Men lagen ställer krav på att en som är anhörig, och därför medlem i äldrerådet, även ska vara kommunmedlem. Det betyder att jag inte, som anhörig, kan vara med i äldrerådet och arbeta för mina föräldrars bästa i den kommunen som de bor i. Det här stör mig lite, men får mig att ännu hårdare sträva till att arbeta för att Åland ska vara en enda kommun. För det är viktigt att ta med både klienter och anhöriga när vi planerar, utvecklar och utvärderar vården.

Större enheter ger möjligheter för specialiserade boenden och jag tänker på de med demenssjukdomar. Riktlinjerna om demensvården behöver uppdateras, det är vi i utskottet helt eniga om, och om jag är rätt informerad så är det på gång. De behöver omfatta rekommendationer om förebyggande åtgärder. Nu är de demenssjuka spridda på olika boenden och med ett samlat grepp, och kanske en demenssamordnare, kunde man specialisera vården, även inom demensvården.

Slutligen så vill jag bestämt påstå att vi behöver flera boenden för äldre, och skulle vi därtill få igång byggandet av trygghetsboenden så finns det en bra grund för att våra äldre får en god och trygg ålderdom. Vi ser redan nu ett ökat behov av tjänster för äldre och mera kommer vi att se.

Rekryteringen av tillräcklig mängd personal som även är behörig och lämplig är redan ett stort problem där vi behöver samarbeta bättre. För vi behöver ta hand om dem som byggt vårt samhälle

Till sist, talman, vill jag ställa frågan; hur ska vi med vårt språkskydd svara på framtidens behov av att leverera vård till den patientgrupp som tappat sitt modersmål på grund av demenssjukdom?  Tack, talman.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Tack för ett utförligt anförande. Jag är lite intresserad av att diskutera äldrerådets roll. Staden har haft ett äldreråd som har fungerat väldigt bra väl. Men i och med KST så flyttas hela socialvården över till kommunernas socialtjänst och kvar blir endast äldreomsorgen. Hur ska det fungera? Vi har ett äldreråd, sedan har vi också en äldreomsorgsnämnd och även äldrenämnd och som egentligen diskuterar samma saker. Vilket organ väger tyngre då?

Ltl Pernilla Söderlund, replik

Tack, talman! Tack ltl Kemetter för den frågan. Det här är ingenting som vi i utskottet närmade fördjupade oss i så jag kan inte riktigt svara på den frågan just nu.

Vi följer förstås med och ser hur det här går framåt. Lagen är ju inte sjösatt ännu heller så det finns ju tid att titta på frågor.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Hoppeligen blir lagen sjösatt nu då, att vi klubbar den. Jag funderade faktiskt på den här problematiken i och med att socialvårdspaketet och hela det äldre lagpaketet också påverkas väldigt kraftigt av kommunernas socialtjänst där vi bildar en enhet. Men de är också egentligen kommunicerande kärl med varandra, vilket vi också har diskuterat under debattens gång. Här ser vi ett tydligt exempel på där vi har en lagstadgad äldrenämnd, vilket är bra eftersom de också kommer att ha rätt till en tjänsteman som kan bereda ärenden åt dem, men samtidigt har vi bara en äldrenämnd kvar i kommunerna som ska fatta de politiska besluten gällande våra äldre. Det är klart att äldrerådet rimligtvis borde vara ett rådgivande organ. Men det betyder nog att vi satsar väldigt mycket resurser men också politisk kraft både i en äldrenämnd och i ett äldreråd.

Ltl Pernilla Söderlund, replik

Tack, talman! Absolut, mycket goda tankar! Jag hoppas, precis som ltl Kemetter, att den här lagen nu blir sjösatt så att vi kommer igång med att förbereda samhället, det offentliga och alla inför den här lagen vilka åtgärder som behövs innan vi sjösätter den.

Personligen hade jag sett att också äldreomsorgen skulle ha funnits med under KST. Det är min personliga åsikt, det skulle absolut ha varit bäst. Då hade vi runt de äldre fått färre myndighetsgränser som de absolut inte behöver.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack, fru talman! Det är trevligt att höra om fokus som finns på demens och de tankar som kanske finns på ett demenscentrum där all egentlig vård kunde utgå ifrån. Jag tänker på vilket kompetenslyft det skulle kunna vara för kommunerna att ha en punkt som man kunde ha som en minnesbank där det finns hjälp. All sorts hjälp skulle man kunna styra från demenscentrumet. Man kunde samla dem som är unga med demens, som jag lyft många gånger här i lagtinget, att de kunde få en plats där de vårdas.

Idag är det faktiskt inte värdigt, anser jag, att unga som har fått en demenssjukdom ska vårdas bland äldre människor.

Ltl Pernilla Söderlund, replik

Tack, talman! Jag håller absolut med ltl Annette Holmberg-Jansson om att all kompetenslyft är så välkommet. Det här är svåra frågor, det är ett svårt område, så absolut. Vi har jobbat tillsammans i utskottet med det här. Jag håller absolut med dina tankar om att alla former av specialiserade boenden skulle vara jätte välkomna, de behövs. Jag hoppas absolut att vi kunde komma ditåt.

Om äldreomsorgen skulle vara under KST eller att vi bara skulle ha en kommun så ser jag att vi skulle ha större möjligheter.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack, fru talman! Det blev väldigt tydligt i våra höranden att det kommer att bli utmaningar i kommunerna i kunskap när det gäller socialvårdslagar och vad de innebär, med tanke på att en stor del flyttas över till KST. Det kommer att bli utmaningar ute i kommunerna, det är klart och tydligt.

Precis i slutet nämndes språket, att man tappar det när man får en demenssjukdom. Vi har ju väldigt många språk här också. Problematiken gäller ju inte bara finskan, utan det kan också handla om arabiska, turkiska eller vilket språk som helst. Det finns väldigt bra information och webbutbildningar om demens på olika språk om man går in och tittar t.ex. på migrationsskolan. Man kunde utbilda även de anhöriga som kommer. De skulle kunna gå en liten kurs.

Ltl Pernilla Söderlund, replik

Tack, talman! Tack ännu ltl Annette Holmberg-Jansson för den kommentaren.

För det första gränsdragningsproblematiken som ni först pratade om, jag håller med om att den finns och den riskerar att bli värre.

När det gäller språket kan jag absolut hålla med. När man tappar sitt språk och återgår till sitt modersmål så tror jag inte att det finns underlag för avdelningar eller boenden som är specialiserade. Just att personalen skulle få möjlighet att använda ett språk med den äldre som personalen kan, det skulle vara jättebra. Men språkskyddet sedan!

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Talman! Med anledning av det sista som ltl Söderlund sade, när man tappar språket och möjligheten att få vård på sitt eget modersmål, så den frågan kommer antagligen undan för undan att börja växa. Vi har rätt många olika nationaliteter som har flyttat in till Åland. Det behovet kommer att växa av naturliga skäl.

Sedan angående möjligheter till mera specialiserade boenden. Där har vi, som sagt var, alla dessa gränser som behöver luckras upp för att få en mer ändamålsenlig skötsel av den biten också.

Ltl Pernilla Söderlund, replik

Tack, talman! Tack ltl Torsten Sundblom för den kloka kommentaren. Jag håller absolut med om att det här är en fråga som blir större, den kommer närmare och behovet blir större. Det här är en fråga som vi behöver ta tag i.

Jag tror att det var ltl Roger Eriksson som berättade på förmiddagen att Åland är det enda ställe i hela Norden eller i Finland som inte har språktillägg för sin personal eller möjlighet att få det. Så bara där skulle vi ha en enkel möjlighet att förbättra det här för personer med svår demenssjukdom.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Mikael Lindholm

Talman! Vi har i utskottet haft en mängd höranden och på djupet diskuterat den nya äldrelagen som remitterades till oss.

Diskussionerna i utskottet har i stor utsträckning präglats av samsyn även om det förekommit meningsskiljaktigheter vilket är naturligt beroende på vilken politisk ideologi man tillhör.

Jag vill i detta anförande lyfta de betänkligheter jag har. Trots att jag godkänt utskottets betänkande utan reservation så har jag varit tydlig med dessa betänkligheter i våra diskussioner så ingen i utskottet torde bli förvånad över dem.

För det första, landskapsregeringens procentsatser för hur många av fyllda 75-åringar som ska bo hemma - 90 %, på effektiverat serviceboende - 6-7 % eller på institution - 3 % så visar på ett mycket stelbent och i viss mån gammalmodigt tänkande. Om vi betänker att allt fler i befolkningen blir 80 och 85+ så kan dessa inte beräknas bo hemma i samma omfattning som de i många fall pigga 75-åringarna. Lägg dessutom till att all tillgänglig statistik visar på att demens- och minnessjukdomar ökar och dessutom går ner i åldrarna, så kan man konstatera att siffrorna som nämns i lagförslaget saknar relevans.

Vi har redan idag ett stort tryck på institutionsplatserna och det kommer att öka snarare än minska, vilket gör att en utbyggnad av framförallt institution/demens är nödvändig och måste prioriteras. Det finns dessutom ett uppdämt behov av fler ESB-platser i många kommuner.

Naturligtvis måste vi också ta hjälp av en utbyggd hemservice och alla tekniska hjälpmedel som finns och som utvecklas i rasande takt, men detta bara dämpar behovet av utbyggnaden.

Åland behöver satsa på våra äldre och det är rimligt att landskapet är med och finansierar delar av detta, speciellt med tanke på att landskapsandelarna totalt sett minskat under nuvarande mandatperiod.

Däremot är det bra att skrivningarna om personaldimensionering inte beskrivs i absoluta tal utan att det under alla tider på dygnet ska finnas tillräckligt med personal på plats.

Behovet av utbildad personal är skriande och ökande, vilket är ett problem för alla både stora och små aktörer. Det har sagts att det är ett problem att närvårdare inte stannar kvar i yrket och det är i viss mån sant, men när det gäller unga närvårdare som satsar vidare på högre studier är det inte något som får ses som ett problem utan snarare bör uppmuntras. Vad vi behöver är en utbildningsplan där den personalresurs som redan idag gör ett jättejobb inom äldrevården ges chansen att bli formellt kompetenta genom t.ex. läroavtal och distansutbildning som kan kombineras med arbete.

Att dessutom uppmuntra kommunerna till att anställa folk som kan assistera med arbetsuppgifter som inte kräver närvårdarexamen så att närvårdarna kan ägna sin arbetstid åt uppgifter de är utbildade för är att rekommendera.

Min avslutande kommentar är att vi måste sluta med sifferexercisen och satsa på att Åland fortsättningsvis har en äldreomsorg som vi kan vara stolta över och själva vara nöjda med den dag vi behöver den. Tack, talman.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Talman! Det är helt rätt som ltl Lindblom sade. Rekommendationerna från 2010 har fått några år på nacken. I utskottet var vi eniga om att rekommendationerna behöver ses över. Är de relevanta eller inte? I det här betänkandet vill vi föra fram det uppdraget till landskapsregeringen. Vi hoppas att man ser över dem och så får vi se vad resultatet blir.

Ltl Mikael Lindholm, replik

Tack, talman! Tack ltl Sundblom. Absolut. Jag tyckte att jag var tydlig med att säga att jag tycker att vi har haft stor samsyn i utskottet i hela arbetet med lagen.

Jag ville lyfta det som jag har betänkligheter emot i det som står i lagen. Jag har absolut ingenting emot andra utskottsmedlemmar. Absolut ingenting.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Ltl Mikael Lindholm lyfte i sitt anförande fram personaldimensioneringen, att den ska vara tillräcklig. Men man är inte intresserad av att ha någon form av siffror i lagen. Jag undrar hur centern riktigt tänker här?

Det har varit väldigt viktigt inom barnomsorgslagen att ha en reglering just kring personaldimensionering för att garantera att barnen får tillräckligt god vård, hjälp och stöd. Varför är inte våra äldre värda lika mycket? Att regeringen också här ska garanteras, åtminstone ett golv, så att vi inte får den situation som vi faktiskt ser i Finland där våra äldre har farit illa på institutionerna.

Ltl Mikael Lindholm, replik

Tack, talman! Jag är inte säker på att jag uppfattade frågan korrekt. Jag är så förkyld så att jag har problem med mina öron.

Vad jag menar med personaldimensionering är att det naturligtvis kan finnas tillräckligt med personal på plats. Jag anser att vårdtyngdsmätningen borde utvecklas vidare, den ska finnas på alla nivåer och det är den mätningen som ska ta ställning till hur mycket personal som verkligen behövs. Det är ju väldigt olika vårdtyngder som finns ute på våra olika äldreboenden. Att sätta en statisk siffra på en miniminivå blir i praktiken också ofta en maximi bemanning, vilket ju tyvärr kan vara alldeles för liten i vissa fall också. Det har ingenting att göra med att jag inte tycker att det inte ska finnas personal på plats.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Det är betryggande att höra. Vi är precis av samma åsikt. Det är viktigt att det är just vårdtyngdmätningen som ska ligga som bas för dimensioneringen. Hur ska centern garantera att det faktiskt finns tillräckligt med personal? Vad är tillräckligt med personal om en kommun anser att tillräcklig personal är 0,3 vårdare på 10? När ska man konstatera att man har misskött sig när det inte finns något skydd för de gamla i lag?

Ltl Mikael Lindholm, replik

Tack, talman! Om man tänker hur Åland ser ut och hur pass små enheter vi pratar om så speciellt i de mindre kommunerna så känner man klienterna som finns på plats. Jag tror inte det finns en enda som inte vill att de ska ha en bra och trygg vård och tillräckligt med personal. Att säga att man tryggar det på ett bättre sätt med att införa absoluta tal på hur många vårdare det ska vara per klient så det tror jag inte på.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, talman! Tack ltl Lindholm. Ltl Lindholm nämnde någonting som jag verkligen brukar brinna för. Ltl Lindholm sade; varför inte uppmuntra kommunerna att anställa sådana som inte är närvårdare och som kan ha lättare sysslor? Jag har själv försökt med uttrycket ”hemhjälpare” i min kommun. Jag har fått till svar det mesta har med medicin- och läkemedelshantering att göra idag. Det finns inga arbetsuppgifter. Hur ser ltl Lindholm på det här? Jag tycker att det här är intressant. Jag tror att vi skulle kunna få flera in i sysselsättning om vi skulle skapa möjligheter för flera att komma in framförallt inom vården. Jag har förstått att läkemedelsräknande och hantering är någonting som försvårar. Hur ser ltl Lindholm på det?

Ltl Mikael Lindholm, replik

Tack, talman! Tack ltl Winé. Det är klart att inte ska vi ha outbildad personal som börjar dela ut medicin. Det har absolut inte varit min tanke. Tittar man på äldreboenden runt om på Åland - jag kan absolut inte säga någonting i procent hur mycket närvårdarna gör men garanterat så finns det jobb som inte behöver göras med närvårdarkompetens så att det skulle fylla minst en heltid bara på ett litet boende som vi har i min hemkommun. Det är min uppfattning.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, talman! Det var definitivt ingen kritik. Det var mera ett intresse. Det här är en fråga som jag har diskuterat ganska mycket kommunalt när jag jobbade. Jag anser att man har möjlighet att fylla upp med andra som vill hjälpa till - som vi skulle behöva få in på arbetsmarknaden - men de har inte närvårdarbehörighet. Därför var jag lite nyfiken.

Man måste ofta skapa en arbetsuppgift, det går inte bara att säga vem man vill ha in utan alla ska ha möjligheten att söka. Jag funderar hur ltl Lindholm tänker att man sätter in den tjänsten och hur man får den? Jag håller med om att det skulle vara intressant att även ha andra som kanske inte är närvårdare. Jag har själv försökt titta på det här. Har ltl Lindholm mera funderingar på detta? Från hans anförande var det extra intressant att ställa en fråga kring det.

Ltl Mikael Lindholm, replik

Tack, talman! Tack ltl Winé. Jag kan inte säga att jag har en färdig lösning, tyvärr. Det skulle vara inte roligt om jag kunde ha det.

Det som också är viktigt och som jag lyfte är att vi har många som jobbar nu som vikarierande närvårdare och som inte är kompetenta och dem måste vi hjälpa så att de kan få bli kompetenta utan att behöva sätta sig tre år skolbänken.

Som även utskottsordförande var inne på i sitt tal här så måste vi försöka hjälpa till att så många som möjligt blir kompetenta. Om det dessutom finns tillräckligt med arbetsuppgifter som inte kräver kompetens/ närvårdare så då borde man titta på om man kan anställa någon sådan också.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Pernilla Söderlund, replik

Tack, talman! Tack ltl Mikael Lindholm för ett konstruktivt anförande. Inledningsvis pratade ni om procentsatserna och ifrågasatte dem lite, vilka som ska bo boenden och vilka som inte ska det. Jag kan hålla med om att de tas kanske på lite för stort allvar ibland. Jag sade i utskottet att jag gärna skulle se en differentiering av 75+, 85+ och 95, för det är där som man ser de olika behoven. En liten kommun kanske bara har 75+ eller bara 95 och det ger så stor spridning.

Ltl Mikael Lindholm, replik

Tack, talman! Tack ltl Söderlund. Absolut. Det är min absoluta uppfattning och det är det som är grejen här, vi måste tänka på att vårt samhälle har utvecklats så att vi får fler och fler som blir riktigt gamla. I procent medför det att det inte stämmer överens.

Den andra otäcka utvecklingen är att demensen ökar och går ner i åldrarna, vilket gör att jag inte tror att de här siffrorna är relevanta idag längre. De kanske var det när de togs fram, det ska jag inte ifrågasätta, men de är inte relevanta idag. Det är min uppfattning.

Ltl Pernilla Söderlund, replik

Tack, talman! Tack så mycket ltl Lindholm för det svaret. Vi fick höra jätte mycket klokt och intressant i utskottet. Just avsaknaden av hemhjälp eller hemservice kvällstid och nattetid för de här grupperna ger ju ett större tryck på olika äldreboenden som finns i kommunerna. Precis som ni sade så är det svårt för en mindre kommun att anpassa detta på ett bra sätt när klientunderlaget ändå är litet fast det är växande.

Ltl Mikael Lindholm, replik

Tack, talman! Tack ltl Söderlund. Det är min absoluta uppfattning att det måste satsas på mera personal inom hemtjänsten, sådana som far på hembesök till folk.

Man kan inte ersätta att det också kommer att behöva byggas ut både institutions- och ESB-platser. Man kan dämpa behovet av utbyggnad med det, men man kan inte räkna att vård i hemmet kan klara av den situation vi står inför redan nu och som antagligen bara kommer att växa.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Annette Holmberg-Jansson

Fru talman! Vi har nu behandlat äldrelagen i social- och miljöutskottet och det har sannerligen varit intressant och givande. Vi har hört så många och fått sådan stor inblick i hur det är ute i verkligheten.

Huvudsyftet med lagförslaget är att stärka den äldre befolkningens självbestämmanderätt och valfrihet något vi från Moderat Samling gärna lyfter om och om igen. Detta är verkligen en lag som nu ger möjligheter till att skapa just detta för de äldre. Just detta är denna lags intention och mening. De äldre ska ges bättre förutsättningar att kunna bo kvar hemma så länge de vill och det kommer att innebära att fler tjänster måste kunna erbjudas hemma. Hela målsättningen med tjänsterna och servicen är att senarelägga den vård som kräver mer resurser.

Vi är mycket positiva till att lagen är så klientorienterad. Servicen som kommunerna ska erbjuda ska vara det verkliga behovet hos den äldre inte det som kommunen kan erbjuda just nu.

Talman! Åldrande är den i särklass viktigaste riskfaktorn för sjukdomar och skador och vi ser att flertalet kroniska sjukdomar och skador är starkt åldersrelaterad. Detta har lett till att multisjuklighet är det vanligaste hälsoproblemet i vårdsystemet i de flesta länder. Man kan uppskatta att personer 70 år och äldre motsvarar minst 70 procent av de inlagda patienterna på stora kliniker på sjukhus, dvs. internmedicin, kirurgi, infektion, neurologi etc. minst halva läkartiden i primärvården och hela den kommunala äldreomsorgen. Detta innebär att vi kommer att behöva många, många som arbetar inom äldreomsorgen framöver. Det är inget hittepå utan ren och skär fakta. Då behöver vi se till att förbereda oss för det. Ett sätt är att se till att de som vill utbilda sig kan göra det, att de som vill fortbilda sig får göra det. Vi har erfarit att det finns bra med sökande till vårdutbildningarna men att många väljer att inte jobba inom äldreomsorgen utan de vidareutbildar sig vidare, vilket förstås är bra eller så väljer de istället att jobba med barn eller annat efter en avslutad närvårdarutbildning. Detta innebär att vi måste hitta fler sätt att utbilda sig och gärna specialisera sig inom geriatrik.

I Sverige är det färre än två procent av sjuksköterskorna, som verkar i vården av äldre, som har en relevant specialistutbildning. Vi behöver se till att det går och utbilda sig genom läroavtal, vuxenutbildningar och se till att det finns tillräckligt med LIA-platser mm. Det kan vi härifrån hjälpa till med.

Ute i kommunerna behöver de också tänka på att om det saknas närvårdare. Se till att närvårdaren får göra det som den är utbildad till, sköta om och ta hand om omsorgen, inte städa, tvätta eller diska. Vi behöver då ta in hjälpskötare eller ekonomiebiträden till detta.

Vårdtyngdsmätningen blir också väldigt viktig när trycket på äldreomsorgen ökar. Det blir så viktigt att alla vårdar på rätt nivå, att klientplaner görs upp, att barriärerna mellan kommunerna sinsemellan blir mindre och att kommunikationen fungerar mellan alla parter, ÅHS, institutioner m.fl.

Jag tittade på siffror i Sverige när det gäller 80 år och äldre så räknar de med en ökning 2014-2030 med 65 % och till 2060 räknar man med en ökning med 142 %. Om dessa prognoser besannas innebär det att dagens omfattande problem i äldrevården bara är en liten föraning av vad som kommer. Välfärdssystemet kommer att belastas enormt och det krävs en omfattande reformering av vårdsystemet för att vi ska kunna klara av dessa utmaningar. Ju förr vi inleder denna reformation, desto bättre.

Under våra höranden var det flera som lyfte utmaningar som de såg men även visioner och utvecklingsmöjligheter.

Digitaliseringen eller välfärdstekniken var ett sådant område där många såg stora möjligheter. Mycket av tekniken är redan utvecklad och viljan finns att använda den. Det som lyftes var att det är mycket svårt för kommunerna att skaffa sig en överblick över utbudet och se vad som behöver köpas in och dessutom ofta med väldigt små budgetmedel. Här var det flera som lyfte vikten av en centraliserad IT-strategi när det kommer till välfärdsteknik.

Talman! Ute i vissa kommuner känns det som om man stirrat sig blind på de uppskattningar och beräkningar som tidigare gjorts procentuellt när det gäller var våra äldre ska bo. Det är bra med mål, de måste finnas men mål kan inte uppnås om inte alla pusselbitar är på plats. Vårdbehovet måste styra den vård du ska få på sjukhuset och omsorgsbehovet måste styra den omsorg du har rätt att få i kommunen. Det håller vi nog alla med om här i salen.

Tillbaka till pusslet. Vi vet att redan idag att demensvården kostar mer än den sammanlagda vården av cancer- och hjärtsjuka och med en åldrande befolkning kommer fler och fler att få olika minnessjukdomar. Det är fakta.

Vi måste alltså lägga pusslet rätt. Vi säger att personen heter Pelle. Pelle har Alzheimer, han vårdas hemma av sin fru, för det är så att det är en majoritet av våra närståendevårdare är kvinnor. Efter ett tag får Pelle möjlighet till att vara på en dagverksamhet, efter ett tag behöver Pelles fru avlastning och Pelle får komma på fem dygns avlastning för att frun ska få vila upp sig. Allt detta är kommunens ansvar. Till slut går det inte och de får hemvård, sedan hemsjukvård och till slut måste Pelle flytta till ett boende. Han börjar med ett ESB som fortsättningsvis är ett eget boende men med vårdmöjligheter och omsorg på plats. Till slut blir Pelle så dålig att han måste flytta till en institutionsplats. Alla dessa pusselbitar före institutionsplatsen är avgörande för hur länge det tar innan Pelle behöver den högsta och mest dyra vård som finns inom äldreomsorgen. Vi kan prata om procentsatserna och visionerna, men före alla kommuner har alla pusselbitar, och dessutom innan de använder sig av vårdtyngdsmätning, så kommer vi på Åland att vårda våra äldre ibland på fel nivå. Så länge inte alla kommuner kan erbjuda dygnet runt hjälp i hemmet - idag är det bara 5 kommuner som kan erbjuda detta på Åland - så kommer inte visionen att uppnås. Så länge inte alla kommuner har en utbyggd tjänstepalett för den äldre så kan visionen inte uppnås. Hur uppnår vi den då? Ja, kommunikation, samarbete och sluta titta på kommungränserna, det skulle lösa mycket.

Talman! Detta lagförslag tar sats för att kommunerna och Ålands hälso- och sjukvård ska skapa beredskap för att möta det ökande behovet av socialservice och sjukvård, eftersom vi ser en växande äldre befolkningen under de kommande decennierna. Därför måste vi på Åland börja samarbeta mera och det tydliggör lagförslaget med bestämmelser som är helt nödvändiga för en bättre samverkan mellan kommunerna, ÅHS och andra myndigheter men även tredje sektorn. Vi behöver få pusselbitarna på plats, då har vi alla förutsättningar till att få den allra bästa äldreomsorgen som finns på Åland.

Vi från Moderat Samling stöder den här lagen varmt. Tack.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Det var ett passionerat anförande som ledamoten höll. Vi håller mycket med om allt vad hon säger.

Däremot undrar jag hur moderaterna ser på den kommande verkligheten, att det inte bara är tomma ord i den här salen. Vi har nu starten på ett ganska kraftigt växande demografiskt problem. Vi måste kunna ge bra äldreomsorg baserat på den här lagen och då måste det finnas tillräckligt med personal. Det måste finnas händer både i vården och i äldreomsorgen. Kraven från dessa fyrtiotalister är mycket högre än att bli parkerade framför en TV eller bli sittande och titta på en vägg. De vill också ha social underhållning, de vill kunna sjunga och de kanske blir upprörda över att wifi inte fungerar osv. Det här kommer att kosta pengar. Vad är moderaterna villiga att satsa?

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack, fru talman! Vi från moderat samling har alltid lyft den klientfokuserade vården. Det ska finnas en valfrihet. Jag vet att de flesta äldre vill bo hemma. Vi behöver se till att den här tjänstepaletten är så pass stor så att man kan stanna kvar hemma så länge som det bara går, om man vill det. Går det inte så ska vi kunna ha trygghetsboenden dit man ska kunna flytta i första hand för att man ska bli del av en gemenskap. Vi ska inte eftersträva att folk ska komma in på institutionsplatser. Vi ska eftersträva att man får ett rikt liv hemma med den hjälp man behöver.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Det tycker socialdemokraterna också. Det är klart att man ska få bo hemma så länge som möjligt, det är för mig en självklarhet.

Men vi måste nog inse att en bra äldreomsorg kommer att kosta när vi ska möta de behov som finns för att människor ska få en bra och människovärdig ålderdom. Vi kan inte tro att vi kan effektivisera bort kostnaderna för en bra äldreomsorg i kommunerna. Då lurar vi oss själva men också invånarna. Jag undrar hur moderaterna tänker hantera de här kostnaderna som den här lagen de facto kommer att kräva av kommunerna? Ska ni höja skatterna eller har ni tänkt göra er av med personal? Hur har ni tänkt klara av det här? Det löses inte med att bara säga att folk ska bo hemma.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Det är klart att det inte löser sig om man bor hemma. Det är inte meningen. Vi behöver för det första satsa på att se till att det finns personal som kan ta hand om de äldre.

Vi behöver ett kunskapslyft när det gäller att vårda äldre personer, för idag saknas det ute i kommunerna. Vet man om vem man vårdar och hur man ska vårda den så kommer den personen att få en bättre vård. Det är A och O för oss. Man bör satsa på fortbildningar ute kommunerna, vilket ltl Aaltonen var inne på. Det finns ett uppdämt behov ute i kommunerna att få vidareutbildning. Det är någonting som vi varmt eftersträvar.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! Tack ltl Holmberg-Jansson för ett väldigt bra anförande. Jag blev speciellt glad i början när ledamoten pratade om valfrihet. Det är den som på riktigt sätter individen i centrum.

Sedan är jag lite fundersam. Äntligen börjar flera förstå att saker och ting kommer att kosta mycket mera i framtiden, om vi vill ha det minst lika bra som vi har det idag. Hur ska vi lösa det? Alla vill ha flera händer, alla vill ha mer personal och alla vill ha mera specialisering, men på något sätt ska det också till pengar. När jag tog min replik så hade ltl Holmberg-Jansson ännu inte kommit till slutet på sitt anförande, med ledamoten hade ett bra svar även på det tycker jag. Vi måste se på kommunkartan, den är den stora ekonomiska nyckeln att klara av det här även i framtiden.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack, fru talman! Jag anser att om vi börjar använda vårdtyngdsmätningssystemet som alla kommuner har idag och använder det på alla nivåer och ser till att vi har alla pusselbitar på plats så kommer vi att vara bättre rustade när de stora grupperna av äldre kommer. Har vi inte pusselbitarna på plats, då kommer det att bli dyrt och vi kommer inte att ha något annat val än att bygga massor med institutionsplatser, ESB-platser mm. Vi kommer högst troligt att behöva göra det också, men det gäller att ha alla pusselbitar på rätt plats för att klara de utmaningar vi har.

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! Tack än en gång ltl Holmberg-Jansson. Det är befriande och det känns tryggt att det inte bara är liberalerna som vill jobba med framförhållning i den här frågan, för det är precis det som krävs. Därför är det viktigt att vi redan nu och idag kan samverka kring investeringar inom det här området för att alla, precis var man än bor på Åland, ska ha möjlighet att ta del av en specialiserad äldrevård.

Än en gång, ett bra anförande!

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack, fru talman! Hela den här äldrelagen som vi har framför oss idag har ett klientfokus, den öppnar upp valfrihet och den har en plan på hur vi ska lägga om vår äldreomsorg.

Vi har just behandlat socialvårdslagstiftningen som också mera är ett förbyggande. I det anförande sade jag; ”ser man till att man har ordentliga takpannor på huset så läcker det inte in och det håller bättre mot stormar”. Det är lite grann samma sak här. Ser vi till att vi har alla pusselbitar på plats och vi har ett förebyggande arbete så kommer man att kunna må bättre, klara sig och bo hemma längre om det är det man vill.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Pernilla Söderlund, replik

Tack, talman! Tack också till ltl Annette Holmberg-Jansson för ett bra anförande. Jag gillade speciellt exemplet med ”Pelle”. Det visar just vad som är vård på rätt nivå, som vi ofta pratar om, och vi kanske tror att alla vet vad vi menar. Men just exemplet ”Pelle” belyser det här.

Ni sade också ”behovet ska styra”. Som ordförande för ÅHS så ni säkert delaktig i omställningsarbetet för ÅHS. ÅHS behöver också rusta sig inför den här lagen som också gäller där. Vilka är de viktigaste pusselbitarna eller stegen framåt där?

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack, fru talman! Redan i det budgetarbete som nu har gjorts för nästa år finns ett fokusområde som ÅHS lyfter, att se till att vi är så förberedda som möjligt. Vi arbetar hela tiden med den nya socialvårdslagen och äldrelagen.

Ltl Pernilla Söderlund, replik

Tack, talman! Tack för det svaret. Sedan lyfte ni i ert anförande också gränsdragningsproblematiken. Jag brukar prata om att sluta jobba i stuprör, ni uttryckte det lite annorlunda. Samarbetsproblematiken som finns mellan kommunerna och ÅHS har ofta med sjukvård att göra, men inte alltid. Hur ser ni där, vad behövs för att lösa den problematiken?

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack, fru talman! Hälso- och sjukvårdsdirektören har samlat till två tillfällen där kommunerna träffas tillsammans med ÅHS för att diskutera problematik. Det är ju allmänt att man ibland inte vem på vems stol patienten ska vara eller vem som ska ta en kostnad. Detta är ju ett ständigt dilemma. Det har bjudits in och det har varit diskussioner nu mellan kommunerna och ÅHS angående de nya lagarna; socialvårdslagen och äldrelagen.

Vi från utskottets sida har påpekat att budgetmedel behöver komma in tidigare i processen så att arbetet kan börja så att det är klart tills lagen träder ikraft.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Sara Kemetter

Tack, fru talman! Ambitionen med äldreomsorgen på Åland är så klart på hög nivå. Våra äldre ska ha tillgång till den bästa möjliga äldreomsorgen.

Självstyrelsen har visat sig kapabel att utveckla det åländska samhället så att förhållandet är bättre än i Finland för de flesta samhällsgrupperna. Det är något som vi kan vara väldigt stolta över. Självstyrelsen ska gynna de äldre på Åland på samma sätt som de åländska barnen gynnas genom lagar och regeringsbeslut. De gynnas av autonomin. Det var glädjande text som utskottet hade skrivit och därför är jag stolt över att vara ålänning.

Låt mig säga det ganska enkelt, för mig är inte en bra äldreomsorg bara mat på bordet och tak över huvudet. Det ska vara ett bra och ett meningsfullt liv för de äldre personerna, både för dem som bor hemma och för dem som bor på boenden. För att kunna ge en bra äldreomsorg så måste det finnas tillräckligt med folk, så enkelt är det.

Kraven växer både från de boende och från anhöriga. Fyrtiotalisterna kräver med än att bli parkerade framför en TV på en annan våning när de säger att de har tråkigt. Det finns 90-åringar idag som blir upprörda över att wifi inte fungerar. Det finns boende på våra institutioner som vill ha ett socialt liv. De vill gå på kurser och lära sig saker. En bra äldreomsorg måste bemöta också det om det ska vara bra och människovärdigt.

Bästa kollegor, det här kommer att kosta. Alla som tror att vi kan effektivera bort kostnaderna för en bra äldreomsorg lurar både sig själv och andra.

Redan nu ser vi att vi har för lite folk och för lite resurser. Om vi inte bestämmer oss för att åtminstone diskutera en personaldimensionering så kommer det här bara att bli svårare.

Därför tycker jag och socialdemokraterna att vi måste hitta en väg att lagstifta under nästa mandatperiod, lagstifta om en vettig siffra för personaldimensionering. Vi måste åtminstone se över bindande rekommendationer så att inte de växande behoven och kraven leder till försämringar för att kommunerna tycker att de måste spara. Man kan inte spara bort våra gamla.

Den åländska befolkningen åldras i snabb takt. En del av ett värdigt åldrande är att det också är ekonomiskt möjligt att bo kvar hemma så länge det är hälsomässigt möjligt.

En stor del av de äldre med varaktiga behov av vård och omsorg föredrar att flytta till någon form av serviceboenden. Det ska de ha rätt till i enlighet med den nya äldrelagens skrivning. Alltså så borde man här ytterligare, med de argumenten, ha en bindande minimidimensionering av vårdpersonalen för effektiviserat serviceboende, hemservice och institutionsvård -precis såsom man har reglerat personaldimensionering på daghem gällande barnomsorgslag. Det är viktigt att det baserar sig, precis som tidigare talare i centern har lyft fram, på mätning av klienternas vårdtyngd.

Vårdmetoder utvecklas och förbättras ständigt, och utbildning samt livslångt lärande kräver satsningar.

Vi välkomnar att Högskolan på Åland skulle planera vårdutbildning på magisternivå. Högskolan kunde få en stark roll att vara kompetenshöjande med fortbildningar för vårdpersonal på svenska. Idag ordnas inte svenska utbildningar för specialsjukskötare med receptbehörighet i Finland. En sådan utbildning skulle kunna locka studeranden att flytta hit från hela riket.

Å andra sidan följer jag med oro hur användning av outbildad personal inom äldreomsorgen ökar. Hur kan det förbättra vårdkvalitén eller patientsäkerheten om vakanta arbetsplatser inom vården inte längre lockar de unga och utbildade? Det är en väsentlig fråga, när vi ser att vi är på branten av denna demografiska utveckling. Här måste vi ge vikarier möjlighet och tillgång till utbildning t.ex. genom läroavtal och flexibla möjligheter till studieledigheter.

Talman! Jag tog redan upp i en replik problematiken kring äldreråden så det tar jag inte upp här.

Avslutningsvis vill jag lyfta fram tjänsterna och servicen som ska stöda den äldre befolkningens välbefinnande för deras hälsa och funktionsförmåga, men också förmågan att klara sig på egen hand. Här har tredje sektorn på Åland en oerhört viktig roll. Röda Korsgården servar många av våra gamla med mat och hemkörning men också med sociala aktiviteter. Emmaus gör en otrolig insats. Vi har mediskurser. Våra äldre har möjlighet att kunna simma i simhallen osv. Här behöver vi också se över avgiftspolitiken så att våra äldre har möjlighet att kunna delta i de olika aktiviteterna. Tredje sektorn kommer, i och med det här lagstiftningspaketet, att få en mycket större betydelse.

Vi måste också diskutera hur PAF-medlen ska användas för att kunna stöda social rehabilitering men också social service till de äldre. Tack.  

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack, fru talman! Ltl Kemetter var inne på det att vi behöver skriva in en siffra i lagen och att det behöver göras utredningar. Det står ju mycket väl i det lagförslag som vi har framför oss att detta ska göras.

Men har socialdemokraterna någon idé om vilken sorts bemanning som man anser att skulle vara lämplig?

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Nog är ju ledamoten väldigt välinformerad om att vi har satt oss ordentligt och grundligt in i det här. Under förhandlingarna i landskapsregeringen så tycker jag det är klokt att vi väntar och ser vad Finland nu, som arbetar aktivt med den här frågan, kommer fram till. Men vi anser alltså att 0,7 är det minsta kravet av personalbehörighet på den lättaste nivån. Det är klart att institutionsvård och tyngre vård kommer att kräva ändå upp till 1,1.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack, fru talman! Jag förstår inte riktigt socialdemokraternas iver att eftersträva samma nivå som i Finland. Vi har ju mycket bättre än i Finland. I Finland säger man att det är på gränsen till vanvård. Varför ska vi eftersträva att ha lika bra som i Finland när vi är så mycket bättre?

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Det är bra att ltl Annette Holmberg-Jansson säger att vi har det bättre än i Finland, men du får gärna visa de siffrorna och det bevismaterialet att det faktiskt är så. Har vi det faktiskt bättre än i Finland?

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Pernilla Söderlund, replik

Tack, talman! Tack till ltl Kemetter för ett bra anförande. Ni lyfte personaldimensioneringen. Jag lyfte också upp den frågan i mitt anförande om socialvårdslagen. Jag anser att vi behöver ta ett helhetsgrepp inte bara om boenden utan också när det gäller dagverksamhet, hemvården och omsorgen. För som det är nu så finns det problemet att det finns 16 olika sätt att räkna den här siffran på. Det är inte så enkelt. Vi behöver sätta oss ner och hitta ett bra standardiserat sätt att räkna den här siffran på. Vem ska räknas och vem ska inte räknas? Nu kan ett boende ha 0,7, 0,8 och 0,9 endast med obehörig personal och ändå uppfylla kravet på en dimensionering på 0,7.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Det är väldigt oroväckande att vi har obehörig personal som tar hand om våra gamla. Det blir också en ganska stor belastning för dem som ska dela ut mediciner osv. Det här är ju något som både fackföreningarna Tehy och Super driver väldigt aktivt. Jag hoppas ju åtminstone att deras tidigare ledamot, som har representerat dem här i lagtinget, skulle driva det lika ivrigt som socialdemokraterna. Men annars så tycker jag nog att det är en viktig fråga som man tar upp. Obehörig personal kan man ju så klart ha inom de här arbetsgrupperna. Men däremot, som jag nämnde i mitt anförande, ska vi ha utbildning via läroavtal och flexibla möjligheter till studieledigheter. Den behöriga personalen ska inte behöva dubbeljobba bara för att de kan göra saker som kanske inte en obehörig får göra.

Ltl Pernilla Söderlund, replik

Tack, talman! Tack till ltl Kemetter för det svaret. Obehöriga i vården har vi ju pratat en hel del om här idag och hur man kunde fördela uppgifter och separera på rena närvårdaruppgifter och andra uppgifter som obehöriga kan göra idag. Det här tycker jag skulle vara viktigt när man ser på personaldimensioneringen, hur man räknar. Det är klart att det finns en skillnad.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Det är klart att det finns en skillnad. Inte vill vi ju heller att våra barn ska undervisas av obehöriga lärare år ut och år in. Inte vill vi heller att våra barn som går på dagis ska ha obehörig personal som tar hand om dem. Utbildning har betydelse, man vet vad man ska göra och man vet också hur man kan hjälpa och utveckla människor. Inom äldreomsorgen ska det också finnas utbildad och behörig personal, för då vårdas man på bästa sätt och får absolut stimulans. Utbildning är viktigt och utbildning ska löna sig.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Talman! Ltl Kemetter tog upp kompetensen. Kompetent personal är en mycket viktig fråga. Ofrånkomligen är det så att har man kompetens så har man också lättare att se - vart efter man blir äldre, hälsan börjar svikta och allmän tillståndet försämras - vilka åtgärder som behövs för att underlätta. Det är en viktig fråga i Vårdö.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Tack för stödet Torsten Sundblom. Det är sant, är man behörig så ser man säkert också signaler tidigare än vad en obehörig skulle se. Det är klart att den utbildning man har fått gör att man på ett helt annat sätt kan hjälpa och stöda. En som är utbildad ser signaler som jag kanske aldrig skulle veta vad det beror på när någon plötsligt gör något konstigt eller börjar blinka på ett konstigt sätt. Det är väldigt viktigt med kompetens. I mitt anförande kom det ju fram flera olika förslag på hur vi kunde jobba vidare med den frågan.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! Jag vill bara förtydliga så att inte den som lyssnar på denna debatt kan få för sig att det idag är svårt att utbilda sig och fortbilda sig inom det här området. Det kan inte vara mera fel. Det är väldigt enkelt idag att få till och med en form av skräddarsydd vuxenutbildning. Du kanske har någon form av grundutbildning men du vill specialisera dig och du vill bli närvårdare. Det går att jobba och utbilda sig parallellt, så man behöver heller inte ta ett uppehåll från sitt arbete.

Det kanske också kan vara en uppmaning till många arbetsgivare, till exempel kommuner kan säkerställa sig om att det faktiskt finns möjligheter för deras personal att utbilda sig och fortbilda sig. Det kanske kan vara en ”heads up” för alla dem att ta reda på mer om hur enkelt det är i verkligheten.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Tack ledamoten för förtydligandet. Vi har stora möjligheter att fortbilda oss på Åland och också erbjuda svensk utbildning till dem som vill utbilda sig i Finland, vilket jag lyfte fram just i mitt anförande, problematiken på fastlandet och att kunna utbilda sig på svenska och på det sättet kunna jobba inom äldreomsorgen.

Ni vet alla att har man kommit hit och utbildat sig så kanske kärleken slår till och plötsligt har vi mera arbetskraft på Åland, vilket vi hellre skulle vilja ha, för vi har idag personalbrist.

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! En sak som jag kanske lite saknade i ltl Kemetters uppräkning när det gäller tredje sektorn är ju Folkhälsan som med sitt allaktivitetshus, och alla sina aktiviteter och insatser mot speciellt den äldre delen av befolkningen, gör ett storartat jobb. Jag hoppas verkligen att det kommer fler allaktivitetshus till Åland.

Det som kanske har kommit lite i skymundan i debatten är ju de privata alternativen som redan idag finns, men som jag hoppas att blir ännu fler. För det gör ju att det magiska ordet valfrihet förstärks plus att också belastningen på det offentliga minskar. Det är också en viktig pusselbit att ha med.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Ska vi klara av den kommande situationen framöver så tror jag att både det privata, det offentliga och den tredje sektorn, alla tre, måste aktivt samarbeta för att kunna uppfylla de krav som den här lagen nu kräver egentligen.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Minister Wille Valve

Talman! Jag är mycket glad över att detta viktiga arbete har kommit så här långt, jag är också glad över det intresse som har väckts över partigränserna och framförallt är jag glad över att se så full sal här idag.

Våra äldre angår oss alla och denna Äldrelag lägger en fast grund för rätt omsorg på rätt nivå.

Det finns dock trender som också bekymrar mig. Det är, vilka flera talare har påpekat, våra 16 kommuner som också framledes ska leverera all äldreomsorg, utgående från mycket olika förutsättningar.

De åländska kommunerna har idag verkligen olika förutsättningar inom äldreomsorgen. Det är mycket stor skillnad på i vilken kommun du råkar bli gammal i. I den ena kommunen, låt oss kalla den för M, kan du få 15 olika serviceformer. En annan kommun, som kunde heta V, har 5 serviceformer. Skillnaden kunde också beskrivas så här konkret: I den ena kommunen får du hemservice dygnet runt, i den andra får du inte det.

Ltl Holmberg-Jansson talade om fallet ”Pelle”. Jag vill tala om fallet ”Anna”. Vi har ett samhälle idag där Anna, 85 år, på Vårdö inte erbjuds hemservice dygnet runt. Vill hon kunna bo hemma så måste hon flytta, t.ex. till Finström som erbjuder hemservice dygnet runt.

Det som just plingade i era datorer är en sammanställning över de radikala skillnaderna i serviceutbud mellan våra åländska kommuner. Läs gärna den detaljerade sammanställningen!

De här skillnaderna, talman, finns redan idag och de är oroväckande. De kommer på sikt att göra att det går utmärkt att bo hemma så länge du vill i de resursstarka kommunerna, men inte riktigt i de resurssvagare. Talman, jag tycker inte att vi ska ha ett sådant samhälle. Det samhälle vi borde ha är ett Åland där alla ålänningar erbjuds hela paletten av hemrehabilitering och stödjande insatser.

Landskapsregeringen har erbjudit en lösning på problemet och den heter kommunreform. Kommunreformen gör att vi fortsättningsvis kan se Anna, 85 år, i ögonen då norra Ålands kommun erbjuder hemservice dygnet runt. Lösningen är knappast att dränka dagens 16 kommuner i landskapsandelar. Det är klart att du kan dränka vem som helst i landskapsandelar – du kan dränka mitt byalag i landskapsandelar! Men är det en stark organisation med kunskap om olika omsorgsnivåer? Nej, det är det inte!

Lösningen är knappast heller att skapa ett ”super-KST” med äldreomsorgen som nytt påhäng, vilket beskrevs väldigt väl av de obundnas partisekreterare i en insändare nyligen. Tack för det något oväntade stödet!

Så till min uppmaning, med tanke på de nya arbetssätt som äldrelagen förutsätter. Kanske vi inte ska slänga oss med ansvarslösa fraser om att ”riva upp kommunreformen” om vi inte har ett annat sätt som ser till att Anna, 85 år, får sin hemservice dygnet runt, vilket hon nog borde få efter ett långt arbetsliv. Tack för ordet.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Tack ministern för förtydligandet. Det är ganska intressant – de som lyssnar på debatten kan säkert inte se de här siffrorna som ministern skickade ut, men jag hann titta på dem här på vår dator - man ser ju att Mariehamn har väldigt mycket stödformer som stöder hemmaboende äldre i kommunen. Visst, vi erbjuder alla möjliga stödformer men samtidigt har vi ganska många äldre som bor kvar i de gamla husen som inte är anpassade för att man ska klara av att bo hemma länge.

Vi har ett problem med hela bostadspolitiken. Det tror jag är något som man måste diskutera på hela Åland. Är duschen i nedre våningen eller i källaren och det är trappor att ta sig ner så möjliggör det inte att man kan bo hemma hur länge som helst. Gamla villor och hus ute på landsbygden är säkert inte handikappanpassade på ett sådant sätt att man kan bo hemma hur länge som helst. Vi har nog ganska stora (… taltiden slut) 

Minister Wille Valve, replik

Så är det. På denna punkt som ltl Kemetter är inne på så tycker jag att vi har haft ett gott samarbete ministrar emellan i landskapsregeringen. Minister Fellman fattade ett beslut, för ett år sedan ungefär, om utökat stöd för hissar för att uttryckligen möjliggöra för människor som vill kunna bo hemma att bo hemma så länge som det är bara möjligt. Det gjorde det också möjligt att söka stöd för plattformshissar.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Det är säkert jättebra att man får stöd för hissar. Jag vet inte om det har utökat byggandet av hissar, åtminstone känner jag till att det skulle ha gett den effekten riktigt ännu. Det är väldigt dyrt att bygga hissar.

Däremot anser jag att vi behöver bygga flera anpassade lägenheter över hela Åland så att man kan bo kvar i sin kommun, men också ha möjlighet att bo i ett bekvämare boende. Det kan inte endast vara Mariehamn stads sak att se till att det ska finnas äldreboenden och anpassade boende för äldre i privata höghus, utan det är nog hela Ålands ansvar. Det måste vi ta grepptag om under nästa mandatperiod om vi ska klara av de här siffrorna att så här många ska kunna bo på annat ställe än på institution.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mikael Lindholm, replik

Tack, talman! Tack minister Valve. Jag vet inte i vilken verklighet minister Valve lever i när han påstod att den liggande kommunreformen skulle göra att alla kan få hemservice dygnet runt. I den verkligheten som jag lever i så faller det på sin egen orimlighet att man kan få det. Det är absolut beroende av var du bor och det kommer inte att förändras med en kommunreform. För inte kan ju ”mor Anna” på Jurmo få hemservice på natten eftersom det inte går någon färja. Det måste ändå ministern förstå.

Minister Wille Valve, replik

Då är min motfråga; ska vi ha ett sådant Åland att tillgången till hemservice är beroende av var du bor? Jag tycker att vi borde sträva mot att ha ett Åland där du har ungefär samma rättigheter.

Skillnaden mellan våra kommuner har passerat gränsen för någon sorts charmig variation. Det är inte som med Grannas äppeljuice, att det varierar lite beroende på äppelsort och det är lite charmigt.

Vi börjar närma oss en grundlagsfråga Jag är genuint oroad över den här trenden. Det blir inte, talman, lättare av den demografiska utvecklingen, som börjar nu, med de radikalt olika förutsättningar som våra 16 kommuner har. Det är en fråga som vi borde ta på allvar, oberoende om vi är för eller emot kommunreformen, så ge en annan lösning då!

Ltl Mikael Lindholm, replik

Tack, talman! Men minister Valve, nog måste väl ändå ministern inse att det går ju inte. Det är inte praktiskt möjligt att ha hemservice dygnet runt för dem som bor tillräckligt perifert, alltså ute i skärgården - oberoende om det är en skärgårdskommun eller om det blir en kommun på hela Åland. Säkert kan en skärgårdskommun säga att bor du här och här och här inom kommunen så då kan du få service även nattetid. Men det kommer inte att funka för alla. Oberoende av vad man tycker om kommunreformen så löser den inte den problematiken, såvida vi inte sätter in sådana enorma resurser så att det går färjor dygnet runt till alla holmar där det bor folk.

Minister Wille Valve, replik

Det som jag vill rikta uppmärksamhet mot, och som jag upplever att vi hela tiden duckar för, är att vi har kommuner och som håller huvudet över ytan just och just och som är skuldsatta och vi har kommuner som har hur mycket resurser som helst och är skuldfria. Detta leder förstås till konsekvenser i den kommunala servicepaletten. Det vill säga, du gör inte mer än det som är lagstadgat, du håller dig till det som är lagstadgat och så ger du inget mera.

Jag menar att vill du ge en god äldreomsorg, som stöder de målen som finns i den här lagen som vi nu behandlar för första gången, då behöver våra kommuner ha mera likvärdiga resurser än vad de har idag. Givetvis har skärgårdskommuner särskilda förutsättningar, vilket vi har konstaterat tusen gånger. Jag går inte in på den diskussionen, men det finns en medvetenhet om det.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! Tack minister Valve. Att hela Åland ska leva kan lätt bli en väldigt tom klyscha. Jag tycker att det är just det som minister Valve sticker hål på här i sin argumentation. Det är väl det som är verkligheten egentligen. Vi kan prata äldrevård, vi kan prata fritidsverksamhet och vi kan prata speciallärare i grundskolan. Men vi är inte där idag, minister Valve, där du och jag vill att vi ska vara, alltså ett Åland där oberoende var man bor så ska det vara likvärdigt. Det finns en lösning och den tog minister Valve upp på ett väldigt bra sätt.

Minister Wille Valve, replik

Tack ltl Holmberg. Det kanske just är det som är kärnan, att kommunreformen drivs av människor som vill att hela Åland ska leva.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! Minister Valve och många andra kommer hela tiden in på kommunreformen som saliggörande när det gäller att uppfylla äldrelagen. Tidigare var vi inne på socialvårdslagen och där skulle allt lösas med att sammanföra kommunerna.

Men människor bor där de bor. Vad betyder det för Anna i Vårdö eller på Jurmo om det blir en kommunreform med en kommun eller enligt förslaget fyra kommuner? Det betyder att hon hamnar in på institutionsnivå och hon får inte bo i hemmet. Även om det är en större kommun så kommer man att ha samma problem med att upprätthålla fullvärdig service till de enskilda människorna som bor i periferin.

Sedan får ni bedyra er kommunsammanslagning hur mycket ni vill och tro att det är saliggörande, att man stärker resurser, det blir effektivare och allt vad det är. Men människor bor där de bor och det blir absolut inte bättre för att det blir en stor kommun.

Minister Wille Valve, replik

Kommunreformens koppling till äldrelagen är betydligt starkare än vad det är till de övriga tre socialvårdslagarna. Det som händer i den här kommunen, med den här personen som jag just beskrev, är ju att alla medborgare blir lika behandlade på den här kommunens område, på norra Åland i det här fallet.

Det som också händer är att det blir en administration. Det blir större möjligheter att samla sakkunskap. Det blir mycket större möjligheter att ta sig an väldigt speciella frågor såsom demensvård och att också stöda varandra kollegialt.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! Jag märkte att ministern undvek att förklara vad som händer med de personer som bor i de perifera delarna. Han räknade upp en massa andra resursökningar som ska stärka individens rättigheter. Men mor Anna som bodde i Vårdö och eller på Jurmo så hamnar in på institution, en samlad institution, man bygger en stor enhet för att samla personer. Om hon vill bo i hemmet i Vårdö så har hon samma bekymmer om Vårdö är en enskild kommun.

Minister Wille Valve, replik

Ltl Eklund, det förhåller sig precis tvärtom. Det är idag som mor Anna hamnar på institution för att kommunen som hon bor i har fem olika serviceformer. Skulle kommunen haft tio eller femton så skulle mor Anna kunna bo kvar. Skulle hemkommunen ha erbjudit hemrehabilitering, vilket mor Anna behöver enligt all samlad medicinsk expertis enligt kommunaltjänsten, så skulle hon kunna bo hemma. Men tyvärr så kan hon inte göra det och då blir det väldigt svårt. Vad ska vi säga till mor Anna i dagens läge? Se framåt! Mot vadå? Flytta?

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Vtm Veronica Thörnroos

Tack, talman! Jag kommer delvis att uppehålla mig vid det materiella som finns i lagförslaget, men också lyfta in sådant som jag faktiskt saknar.

För det första så tror jag alldeles på riktigt att alla vi som sitter här vill att våra äldre, som har byggt vårt samhälle, ska få en god äldrevård när de så behöver. Om den äldre sedan behöver den när han eller hon har fyllt 75, 85, 95 eller 100 år så, det kan man inte sätta procentsats på, precis som vår ledamot i social- och miljöutskottet Mikael Lindholm förtjänstfullt lyfte upp.

Såg ni förresten på nyheterna igår kväll? En hundraåring planerar att göra fallskärmshopp. Det är intressant. Jag menar att man inte längre kan sätta folk i grupper beroende på deras biologiska ålder. Jag tror att man måste tänka lite bredare.

Här finns en hög ambitionsnivå. Jag tror vi ska vara försiktiga med att jämföra oss med Finland och vad man gör där. Vi vet att socialdemokraten Rinne med pondus berättade att nu ska det bli 0,7, det är den minsta bemanning som ska finnas. I förra veckan fick han backa på det. Dels saknas det 4000 vårdpersonal och läkare och dels finns det inga pengar att verkställa det. Så det regeringslöftet höll ungefär i tre månader. Så sådant ska vi inte ta efter här hos oss.

Det som gör mig lite fundersam är att målsättningen nog är klara vad vi alla vill, men däremot finns det inget svar på frågan hur. Hur ska vi få de här vårdkedjorna inom det sociala och hur ska vi få vårdkedjorna inom hälso- och sjukvården att koordinera tillsammans?

I Skellefteå kommun genomförde man en organisationsförändring för ungefär 15 år sedan. Man flyttade hemsjukvården från landstinget till kommunen för att skapa en bättre sammanhållen hemsjukvård. Man är inte riktigt tillfreds med resultaten ännu i denna dag. Det kommer att ta en väldigt lång tid innan man når de här målen.

Det som ibland förvånar mig i diskussionen är när vi pratar om vårdtyngdmätning, och det som faktiskt förvånar mig lite, är att kommunerna inte är så positivt inställda till det som jag egentligen tycker att de borde vara.

Jag vet inte hur väl insatta alla ledamöter här är, men ni känner till Pisa undersökningar som man gör i skolan för att mäta skolresultaten mellan olika länder och också inom landet. Det är en vedertagen praxis att man mäter det på exakt likadant sätt oberoende vilket land man är i.

Samma sak är ju grundtanken med vårdtyngdmätning. Man ska mäta aktiviteterna som krävs för det dagliga livet på ett likartat sätt inom alla institutioner och inom alla vårdnivåer, så att man ska kunna jämföra. Som vårdpersonal så tycker jag att det är smart. Om vårdtyngdmätningen på avdelningen ligger på 250 som exempel och ett halvår senare ligger på 350 så finns det en indikation på att man behöver mera personal. Så jag tycker att kommunerna ska använda sig av det mätinstrument i större utsträckning än vad man gör.

Det som jag däremot saknar i den här diskussionen i lagtinget och också i lagförslaget är institutionerna och vilken kravnivå vi ska sätta på sjukvården för institutionerna. I dagsläget så är vissa av våra institutioners omsorg alldeles excellent i alla kategorier, men sjukvården lämnar mycket övrigt att önska.

Det finns en pågående diskussion, nästan på gränsen till konflikt, mellan ÅHS och vissa kommuner över hur stor del av sjukvården som de facto ska utföras på en institution.

Jag som börjar bli lite till åren nu så redan under förra seklet när jag arbetade fem somrar på Trobergshemmet så kunde vi ge syrgasbehandling åt dem som behövde. Det kan man inte idag på alla institutioner. Smärtbehandlingen kunde förbättras avsevärt med ganska enkla medel och med delegeringar. Det var inte speciellt länge sedan som en känd läkare här i vårt landskap hade ett upprop i tidningen om att smärtbehandlingen inte var okej på institutioner. Men det finns inte i lag reglerat vad en institution ska kunna erbjuda. Där tycker jag att landskapsregeringen kanske kunde ta det till sig och fundera på att man borde specificera vilken sjukvårdsnivå man ska erbjuda. Skulle man göra det så skulle man få bort mycket av mänskligt lidande och även mycket av de transporter som tidvis går skytteltrafik mellan äldreboenden och akuten. Det är bara ett tips.

ÅHS är inte speciellt pigga på att ta ett utökat ansvar. Jag har det sagt tidigare, och jag säger det igen; ÅHS måste få ett större samhällsansvar än vad man har i dagsläget, speciellt när det gäller institutioner. Jag kan ha missförstått men jag är inte säker på att det finns en fungerande dialog mellan ÅHS och kommunerna.

Sist och slutligen så ska vi alla komma ihåg att det är våra gemensamma skattepengar som vi ska försöka förvalta på bästa möjliga sätt.

Ltl Annette-Holmberg Jansson lyfte förtjänstfullt upp närståendevården. Jag var vid den tiden - det börjar också bli ett tag sedan faktiskt - en av dem som drev på att våra närståendevårdare skulle få ersättning i fem dagar. Jag tycker att där om någonstans så skulle vi behöva sätta krav på kommunerna att man verkligen får den här avlastningen. Våra närståendevårdare gör ett hästarbete, det är socialt och ekonomiskt tungt. Samhällsekonomiskt så sparas det in väldigt mycket pengar på den vård som de väljer att ge de sina hemma.

Jag hoppas att det här lagförslaget ska göra att man ser ett utökat samarbete - inte bara i vackra ord utan också i realiteten - i praktiken mellan ÅHS, kommunerna och tredje sektorn. Jag tror att det finns en enorm samhällsvinst att göra där, både för den enskilde och för samhället i övrigt. Tack för ordet.

Ltl Tony Wikström, replik

Tack, fru talman! Jag tolkade det som lite inlindad kritik mot regeringen här under vtm Thörnroos anförande angående målsättningarna om procenter och huruvida äldre ska bo hemma, på institutioner eller på effektiviserat boende. Det är lite underligt eftersom centern i allra högsta grad har varit med och tagit fram de här målsättningarna. Sedan kan jag hålla med om att jag har missförstått att det handlar om tolkning av hur det ska genomföras i praktiken, i så fall är jag överens. Men uppfattade jag det rätt att det är kritik mot att procentsatserna fortfarande finns med?   

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Talman! Det var korrekt uppfattat. Det var kritik mot landskapsregeringen.

Vi ska backa bandet lite. Den här lagstiftningen som nu ligger på bordet är kopierad från den finska sidan. Vi vet att administrationsunderlaget och klient- och patientunderlaget där är alldeles enormt. Det gör ju att man kan säkert i väldigt stora enheter få fram olika procentsatser. Men hos oss så är det ju väldigt svårt att göra det.

Det är säkert så att centern någon gång har varit med, det är ju brukligt att centern är med. Men snälla ledamoten, i fyra år nu har den här landskapsregeringen suttit och det har funnits alla möjligheter att ändra inriktning eller ta det på något annat vis om man så hade önskat.

Ltl Tony Wikström, replik

Tack, fru talman! Jag kan inte undgå att ändå förundras över att sådana här projekt och målsättningar som har massor med år på nacken – kvalitetsrekommendationerna är från 2010 – och det regeringsbärande partiet centern, som under 40 år haft makten, så har ju absolut haft det här som ett arbetsredskap och marscherat framåt.

Det är lite likheter med kortrutten, också där har man jobbat fram något som man sedan vänder sig skarpt emot på sluttampen. Det är underlig politik.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Tack, talman! Var och ett parti ansvarar ju för sin politik. Det här lades fram 2010. Jag kan tänka mig att arbete kanske inleddes redan 2008-2009 under dåvarande lantråd Viveka Eriksson och socialminister Katrin Sjögren. Självklart var ju centern också med på tåget. Vi satt med i den regeringen. Men när inriktningen inte riktigt överensstämmer med verkligheten längre så behöver man kurskorrigera och så har ju inte skett.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Pernilla Söderlund, replik

Tack, talman! Tack till vtm Thörnroos. Först vill jag kommentera vårdtyngdsmätningen. Utskottets uppfattning är att mätningen görs i en del kommuner men inte i andra. Från vårdhåll upplevs det som en extra uppgift som de blir ålagda och därför har man väl ett litet motstånd mot det.

Jag tänker kommentera att det saknas vårdare. Det har lyfts flera gånger här i salen idag på olika sätt. Både ni och jag känner en massa vårdare och det är inte så att det finns färre den här veckan eller förra året utan det saknas vårdare som vill jobba i vården.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Talman! Det måste vara någon form av missförstånd nu mellan ltl Pernilla Söderlund och mig. I mitt anförande uttryckte jag mig inte att det inte finns vårdare.

Ltl Pernilla Söderlund, replik

Tack, talman! Då går jag vidare och tackar för att ni lyfte upp behovet av sjukvård på institutionerna. Det är ju inte bara på institutionerna som det finns behov av sjukvård. Det gäller förstås ofta äldre, men det finns ju andra patientgrupper. Jag instämmer med att vi behöver ta ett helhetsgrepp om det här behovet. Det förekommer en form av ambulansrally för vissa sjukvårdsuppgifter. Vi ska skilja på behov av sjukvård och behov av sjukhusvård, vilket ju inte är samma som ni vet.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Tack, talman! Inom det sociala området och också inom hälso- och sjukvården så är ju begreppsterminologin tämligen förvirrad emellanåt. Jag hör här att flera partier pratar om att man ska ha ett trygghetsboende. Det finns inte trygghetsboende registrerat någonstans i våra lagar eller förordningar. Det är ju ett effektiverat serviceboende man menar, men man plockar in terminologin från den svenska sidan.

Vad gäller sjukvården och utvecklingen där så tror jag att kommunerna och ÅHS helt enkelt måste sätta sig ner och föra en dialog. Jag tror också att det måste komma en beställning från landskapsregeringen att man vill samordna och utveckla sjukvården på våra institutioner i högre grad än vad som sker i dagsläget.   

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Vicetalman Veronica Thörnroos var snabb att kritisera statsminister Antti Rinne och baserade det antagligen på en artikel i Huvudstadsbladet, men hon har tydligen inte bemödat sig att läsa hela artikeln. Jag vill gärna citera, om man går lite längre ner i den här artikeln så står det klart och tydligt att omsorgsminister Krista Kiuru, socialdemokrat som är ansvarig för just den här lagstiftningen, lyfter fram att; ”lagen kan inte skrivas bara med en mening”. Alltså inte bara 0,7 precis enligt den debatt som vi har fört här i salen. ”Man vill föra in skrivelser också om högre dimensionering för dem som behöver ännu mera personal. Att bara lägga en dimensionering på 0,7 har inte varit lätt, men den finska regeringen utreder hur vi kan det dimensionera också för dem med högre vårdbehov.” Alltså de är rädda att minimikravet blir ett maximum. Så man arbetar med den här frågan. Det är jättebra att när man citerar (… taltiden slut).

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Tack, talman! Jag vet inte om det var ett citat, jag talade om vad det står på finska sidan. Orsaken till att jag lyfte det är att de åländska socialdemokraterna här i debatten vid ett flertal tillfällen har talat om hur otroligt bra det är på den finska vidare och att det är 0,7 som ska föras in. Jag kan inte erinra mig om att det i diskussionerna här i salen skulle ha funnits olika nivåer i den diskussionen som socialdemokraterna för fram. Man har sagt att man vill ha ett minimi på 0,7. Det är ju något som inte låter sig göras i våra serviceboenden. Det var med beaktande av det som jag ville informera om att 0,7 kanske inte är den korrekta siffran att använda sig av.

På den finska sidan har man kommit lite längre och insett att man behöver jobba vidare med frågan.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! För mig är det nog väldigt viktigt att vicetalman åtminstone håller sig till fakta när hon tar repliker. Socialdemokraterna har aldrig sagt - jag skulle gärna vilja se de stenografiska protokollen - att det skulle vara bättre äldreomsorg på Finlands sida. Vi är oroliga över den situationen som man har på den fastländska sidan. Därför vill vi garantera att på Åland ska vi ha det bättre. Vi är oroliga över att vi inte kommer att ha det bra på Åland mera för att vi inte har tillräckligt med personal. Men att påstå att vi vill ha det som i Finland och att det är så bra i Finland, där går man direkt ut med osanningar och det tar jag avstånd ifrån.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Talman! Jag hade faktiskt lite svårt att följa det här sista replikskiftet från ltl Sara Kemetter. Om det är så nu att man inte längre vill ha 0,7 så då är vi ju alla nöjda i så fall.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack, fru talman! Jag tycker att det är bra att vtm Thörnroos lyfte upp problematiken när det gäller institutionsvård och vem som ansvar för den vård som ges ute på institutionerna. Det är inte alldeles enkelt. Jag vet att det har förekommit två tillfällen nu där man har haft diskussioner - eller man har haft ett redan och man kommer att ha följande nu i december - där ÅHS och kommunerna diskuterar hur man ska lösa olika frågor. På det mötet som man kommer att ha i december så kommer man att diskutera socialvårdslagstiftning och flyktingfrågor. Det är också diskussioner på kommande när det gäller institutionsvård. Men jag tycker att det är bra att det lyfts upp.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Tack, talman! Några av oss som sitter här i Ålands lagting har nog också kanske bidragit delvis till att den här gråzonen. Jag var själv tveksam till, när vi tog den här ÅHS-lagen för ett antal år sedan, om den faktiskt var tillräcklig tydligt och klar hur ansvarsområdena skulle fördelas. Vi får också här i Ålands lagting fundera vidare kring det och fördjupa oss i det, säkert i ett kommande nytt lagförslag där vårdnivån på sjukvården på institutioner fastställts i lag.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack, fru talman! Jag tycker också att man kanske kunde ta det ett steg ännu längre. De som vårdas idag ute på våra institutioner är ofta äldre personer som har de mest svåra sjukdomarna, de är multisjuka och de har en mängd olika problem. Kanske det ska vara så att institutionsvården ska vara under ÅHS? Jag säger det bara nu som ett stort frågetecken efter. Eller behöver vi satsa ännu mera på den vård som vi ger ute på institutionerna idag, med tanke på att det blir fler och fler som har tunga behov? Vi behöver se till att de får rätt vård så att de slipper ambulansrallyt mellan akuten och institutionerna för det är inte värdigt.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Ja, det är en intressant tanke att institutionerna kanske skulle underlyda ÅHS. Det som man inte riktigt prognostiserade fram när man stängde nya Gullåsens äldreavdelning och när man stängde ned Grelsbys mentala del vad gäller kroniker, sådana som har bott där väldigt länge och som sedan skulle flyttas någon annanstans och sådana som är hospitaliserade och inte klarade sig hemma, var skulle de vara? De blev helt plötsligt kommunernas ansvar.

Ibland tror jag, när vi sitter här, att vi glömmer bort varför vi är här. Vi är faktiskt här för att ålänningarna ska få bästa möjliga vård. Det är vi som ska se till att lagstiftningen är så att det ena kugghjulet tar tag i nästa. Jag tror att det finns en stark samsyn kring det här och jag tror också att det finns mycket att göra kring det.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Sara Kemetter

Tack, fru talman! Jag skulle egentligen vilja förtydliga vad som står i landskapsregeringens presentation av lagen.

”Landskapsregeringen avser att utreda, precis som man gör på den fastländska sidan, personaldimensioneringen så att man kan komma med en precisering innan äldrelagen ska träda ikraft den 1 januari 2021. I arbetet ska också kvalitetsrekommendationerna ingå och ses över. Personaldimensionering ska säkerställa kvaliteten i enlighet med rekommendationerna. Man ska också utreda hur en personaldimensionering kan regleras så att den passar olika former eller för en specifik form av service till de äldre. Den här kombinationen av lösningar ska också finnas i de åländska kommunerna.

Vi har inte i den här salen svar på de här frågorna, varav den här debatten blir så pass livlig och därför är det glädjande att man utreder det.

 Landskapsregeringen avser i lag stadga en nivå för personaldimensionering som i praktiken motsvarar minst en servicenivå med 0,7 i personal per klient och som även på lång sikt tryggar de äldres rätt till service av god kvalitet.

Detta har landskapsregeringen skrivit. Det här ställer sig socialdemokraterna bakom. För oss är det oerhört viktigt att det här klargörs för den äldre befolkningen, att man faktiskt står kvar vid de här skrivningarna.

En personaldimensionering på 0,5 betyder att man får en säng, man får mat och man att tak över huvudet. Men har man 0,7 så har man en säng, man har mat, man har tak över huvudet och man har social verksamhet och man kan också få gå ut och andas frisk luft. Jag anser att alla ska ha ett sådant värde att man ska kunna få gå ut och andas frisk luft.

Talmannen

Diskussionen är avslutad.

Detaljbehandlingen börjar. I detaljbehandlingen föreläggs lagförslagen var för sig i deras helhet.

Föreläggs först förslaget till Äldrelag för Åland för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om hälso- och sjukvård för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av kommunallagen för landskapet Åland för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Lagförslagens första behandling är avslutad. Ärendets första behandling är avslutad.

Enda behandling efter bordläggning

6        Ålands folkhälsorapport 2019

Landskapsregeringens meddelande M 2/2018-2019

Ärendet bordlades vid plenum den 11 september 2019 då talmannens förslag att detta ärende inte ska remitteras till utskott omfattades.

Först tillåts fortsatt diskussion.

Ltl John Holmberg

Fru talman! Bästa lagting och åhörare. Folkhälsan är för mig bland det absolut viktigaste vi diskuterar. Det är den som är grunden till hela sociala sektorn, den är central i utbildningssektorn, den är central för hela arbetsmarknaden, den är central hur stor skattekaka vi kan fördela och hur vi fördelar den. Ju bättre vi mår, desto bättre mår hela samhället.

Jag vill fortsätta lyfta den s.k. Islandsmodellen som ltl Pettersson föredömligt lyfte senast och som flera andra, bl.a. ltl axel Jonsson med Ålands Framtid i spetsen, lyfte för drygt ett år sedan.

Den innehåller så mycket i en enda struktur av det vi på olika sätt försöker motverka; alkohol, tobak. Den innehåller skoltrivsel, inlärningsförmåga, folkhälsa, självmord, barnskyddsärenden, trygga familjer, psykisk hälsa och socioekonomi. Allt ryms med i hela strukturen.

Island startade upp detta 1999, pga. stora sociala problem bland familjer och tidiga och stora alkoholdebuter bland unga. Islandsmodellen bygger på vetenskap och är kopplad till universitetet i Reykjavik, men även samarbeten med en rad olika universitet utanför Island, främst i USA. Fakta och forskning som förs fram bygger alltså inte på lösryckta enkäter eller politiskt tyckande. Därför är också de resultat modellen gett i så många länder under 20 år imponerande och ger en trygghet i att metoden fungerar i olika miljöer och vilar på en trygg vetenskaplig grund.

För Ålands del, vi som så ofta arbetar i stuprör, skulle modellen vara extra nyttig. Den skulle knyta ihop det vi redan har, kompletterat med nytt tänk. Modellen gäller inte endast några enstaka åldersgrupper utan kunde ta hela åldersspannet från 7-18 år.

Varje land eller stad som tar del av Islandsmodellen – drygt 40 länder idag - blir inkopplad i hela det vetenskapliga team som finns kring modellen. Det här handlar alltså inte om en affärsmässig idé som de på konsultbasis säljer ut. Alla som går med i modellen blir en del av en stor vetenskaplig enhet som årligen bara växer och blir allt mer global och täckande.

Alla medlemmar i Planet Youth, Islandsmodellen, är unika i den bemärkelsen att de skräddarsyr sin egen modell, men givetvis med kärnan från Islandsmodellen.

Precis som på alla andra platser fanns det på Island utmaningar gällande att få med alla inblandade på tåget, men det lyckades. Alla organisationer, föreningar, skolor, tredje sektor och offentlig verksamhet gick in seriöst. Givetvis var idrottsföreningarna en viktig pusselbit och ledarutbildningen intensifierades i början för att möta behovet.

Skolskjutsarna var en annan utmaning som löstes och gav barnen en möjlighet att direkt efter skolan ta del av en verksamhet. Bara en sådan logistisk sak är idag inte möjligt på Åland.

En enhetlig föräldrarekommendation gjordes upp där föräldrar samverkade t.ex. till att barnen skulle vara hemma ett visst klockslag på kvällarna. Den sociala kvalitetstiden inom familjerna steg avsevärt. Barnen hade fysisk aktivitet efter skolan och läxläsning kunde på ett bättre sätt göras kvällstid, givetvis med klart förbättrade studieresultat som följd.

Anläggningar byggdes och det har även bidragit stort till att Island idag har sportsliga framgångar som aldrig förr. Varje barn och ungdom får en s.k. fritidssedel som gör att de först kunde testa olika aktiviteter några gånger för att sedan förhoppningsvis hitta just sin aktivitet. Den som anordnade aktiviteten fick sedan sedeln som ersättning. Alla fick detta och det medförde sålunda att ingen blev inaktiv pga. socioekonomiska orsaker. På Åland har vi cirka 300 barn per åldersgrupp. För oss är då totalantalet 7-18 åringar cirka 3 500 personer.

Hela arbetet börjar med en kartläggning, även av den s.k. infrastrukturen. En enkät i berörda åldrar genomförs som sedan analyseras och hanteras av det tidigare nämnda forskningsteamet. Tidslängden för att inleda ett samarbete är 3-5 år. Ett år åtgår först till förstudierna, sedan två år av verksamhet och på den tiden kan sedan effekter läsas av och fortsättning läggas upp.

Med den insikt jag har i denna modell, i kombination med våra förhållanden och utmaningar, är jag övertygad om att Islandsmodellen är något våra barn och ungdomar behöver och även vi, för det lär oss att samarbeta och få fram bättre helheter.

Kostnaden är väldigt rimlig, cirka 14 000 euro per år. Jag hoppas Islandsmodellen kan komma till Åland oberoende vilka partier som sitter i landskapsregeringen om några månader. Denna modell är bra och fungerar. Den ger dessutom många vinster med en enda satsning.

Nämnas kan att Islandsmodellen igen vann ett väldigt högaktat pris när International Society of Substance use Professionals och United Nations Office on Drugs and Crime (motverkan mot droger) delade ut ett pris i juli där Islandsmodellen valdes som det bästa sättet att motverka just det.

Gällande hälsorapporten i övrigt tycker jag att den på ett bra sätt lyfter upp demografins utmaningar. Det är tydligt och bra.

Åland ska vara rökfritt 2040. Vi kan läsa i rapporten att idag är antalet rökfria kommuner åtta. Jag kan lite skämtsamt säga; synd att vi inte har färre kommuner för då skulle vi vara i mål. Jag hoppas att Åland kan ta snabbare och större steg mot rökfria offentliga platser och områden. Sverige tar stora steg mot just detta och även Finland arbetar strategiskt för att göra den passiva rökningen ett minne blott på uteserveringar, badplatser osv. Det handlar i många fall om rena grundlagsförändringar. Det är idag enligt nuvarande lagstiftning omöjligt för t.ex. Åland Gymnasium att vara tobaksfri fullt ut trots att det är parollen.

Jag vet att ltl Pettersson efterlyste lite målsättningar. En av dem är Islandsmodellen. En annan är att vi skulle göra Åland 100 år till hälsans år för alla ålänningar. Det är en bra målsättning. Det finns tid kvar att jobba fram det och det är något som rådet för idrott, motion och hälsa kommer att ta fasta på.

En annan målsättning är en nysatsning på att få igång motion på recept. Rådet jobbar med det för idag skrivs det ut till både gammal och ung stora mängder läkemedel som kunde ersättas med fysiska aktiviteter. Tack.

Ltl Göte Winé, replik

Tack ltl Holmberg för ett intressant anförande. Jag inser att jag kan stryka bort halva mitt anförande. Att beskriva Islandsmodellen som PlanetYouth är det riktiga, det har blivit mycket prat om Islandsmodellen i debatten men det är PlanetYouth som vi pratar om.

Även om det kommit ett resultat så ska det här implementeras i 16 kommuner och fyra skoldistrikt. Här blir jag lite orolig. Det finns så fruktansvärt med prestige på denna kobbe så att det är så svårt att komma till resultat. När man pratar så säger de ”nej, vi ska Öckerömodellen. Nej, vi ska göra det, eller vi ska göra det.” Vi klarar inte av att enas för våra unga och verkligen komma fram till resultat. Det är för mycket prestige på den här kobben. Detta är jätte oroväckande. Vi skulle behöva ta tag i våra unga, men det är svårt att komma till skott.

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! Tack ltl Winé. Jag kan hålla med. Därför tycker jag att det är extra positivt att det kommer ögon utifrån som kan se att vi har väldigt mycket av det som vi behöver ha egentligen. Det vi saknar är koordination, ett nätverk och ett samarbete och kanske någon som kan komma och peka med i alla fall halva handen och säga; varför gör ni inte så här?

Jag hoppas och tror, jag är positivt till sinnet, att det här ändå är frågor som är så pass viktiga att vi kan nå en politisk enighet i dem.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, talman! Tack ltl Holmberg. Jag uppskattar positivism och att vi ser framåt. Mitt bekymmer är att det är så många som springer sina egna vägar och vi glömmer samordningen. Jag kan berätta men nu dricker inte ltl Holmberg kaffe så vi får ta en frukt här utanför istället för det är ingenting som jag tänker berätta här öppet. Men vi måste börja titta på vad vi ska göra. Jag håller med ltl Holmberg. Någon utifrån måste titta på hur våra unga mår och vad vi kan göra. Någon utifrån kan se på det, det är jättebra. Jag hoppas innerligt att det blir ett resultat och att man går vidare.

Nu är det idrotten som vill klappa sig på bröstet, men vi har också andra som vill vara med. Det är viktigt att man tar dem med, till exempel Öckerömodellen och jobbar vidare tillsammans. (… taltiden slut).

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! Ltl Winé nämnde Öckerömodellen och där finns ju alla möjligheter. Sådana diskussioner har redan förts, att de två modellerna ska kunna samverka.

Det som är extra positivt med denna modell är att vi får så mycket på ett bräde. Visst, vi skapar fritidssysselsättning på ett väldigt positivt sätt, men vad löser vi? Ja, vi löser stora delar av drogfrågor, vi löser alkoholfrågor och vi löser familjesituationer. På Island tillbringade man i medeltal ungefär tio minuter kvalitetstid tillsammans alla i familjen före man initierade den här modellen och det ökade sedan avsevärt. Barnskyddsärendena har gått ner, antal självmord har gått ner och den psykiska ohälsan har gått ner. Det är många, många vinster i en enda modell och därför tycker jag att den är extra spännande för Åland.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Veronica Thörnroos

Tack, talman! Jag vill börja med att tacka landskapsregeringen och speciellt byrån för hälso- och sjukvård som har levererat det här underlagsmaterialet, Folkhälsorapporten 2019. Det är intressant att följa hur saker och ting utvecklas.

Det är några saker som jag vill lyfta fram, och sedan vill jag också tala om någonting som jag saknar i det här meddelandet.

Man kan läsa här att "Sjukdomar i cirkulationsorganen är en vanligare dödsorsak för kvinnor än för män, medan flera män dör av tumörer samt olyckor och våld. Skillnaderna kan kopplas till att kvinnor i genomsnitt lever. Sjukdomar i cirkulationsorganen är den vanligaste dödsorsaken bland de äldsta, medan tumörer är vanligare bland dem som avlider före 75 års ålder.” Det är säkert rätt och riktigt. På flera andra ställen i den här rapporten gör man likartade konstateranden.

Det som helt hållet saknas i den här rapporten är vad landskapsregeringen vill göra. Vad avser man nu göra med det här statistiska materialet som är insamlat? Hur ser framtidsvisionerna ut?

När landskapsregeringen lämnade ett meddelande om förslag till skogsprogram så omfattande det över 60 sidor. När man lämnade ett meddelande om funktionshinderspolitiska åtgärdsprogrammet så var det också långt över 60 sidor. Det som finns här är någon form av snuttifiering där det känns som att landskapsregeringen har fått väldigt ont om tid så att de har skrivit ner det som de har hållit på med de sista åren.

De stora djupa analysera och riktningen framåt saknas ju helt hållet i det här meddelandet. Det är ju det som är tanken med meddelandet. Landskapsregeringen ska komma till lagtinget och tala om sina visioner. I den här riktningen vill vi gå, så här vill vi göra.

Den här sammanfattningen är ju väldigt, väldigt knapphändig och det tycker jag att är tråkigt för det här är ett väldigt viktigt ämne, också för mig personligen som har en grundutbildningen inom vården.

Nästa gång det kommer en folkhälsorapport så hoppas jag att det också finns någon sorts form av mera djupgående analyser än vad som finns i det här materialet.

Men som sagt, all heder åt hälso- och sjukvårdsbyrån som har sammanställt faktaunderlaget.

Minister Wille Valve, replik

Vtm Thörnroos efterfrågade visioner. Jag skulle vilja trycka på två saker i denna rapport. Dels förstås det suicidpreventiva programmet som detta dokument hänvisar till väldigt tydligt, och som innehåller flera åtgärder som är väldigt viktiga för landskapsregeringen att jobba vidare med och dessutom kostnadseffektiva för att höja folkhälsan på flera plan, och också screeningavsnittet. Att anta en förordning om screening kommer att ge positiva effekter folkhälsopolitiskt.

Detta är inget uttömmande dokument. Detta är ett med meta-dokument, det hänvisar till flera andra dokument bl.a. de programmen som jag nämnde tidigare och också några som jag inte nämnde, jag tänker på ANDTS-programmet vars uppföljning vi håller på med just nu. Det här är på intet sätt uttömmande, det är inte heller avsett att göra det, men möjligast heltäckande hänvisning till det sammanlagda arbete som vi har gjort.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Pernilla Söderlund, replik

Tack, talman! Tack till vtm Thörnroos. Nu svarade minister Valve på ganska mycket. Jag håller också med om mycket som ni sade. Jag lyfte också i mitt anförande att det finns otaliga program och dokument som saknar helt de konkreta insatserna och åtgärderna. Vad behöver vi? Vart vill vi? Jag håller med om att vi absolut måste bli bättre på det här.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Tack, talman! Om man får skoja till det lite så här i denna sena timme så sade jag för flera dagar sedan i ett replikskifte till ltl Holmberg att det var glädjande att vi var helt överens och sedan slutade det ändå med att vi var helt oense.

Men i det här fallet så tror jag att Pernilla Söderlund och jag - mycket beroende på den utbildning vi har som bas - ser det här kanske på ett lite annorlunda sätt. Vi ser kanske ett annorlunda behov än vad många andra gör i just den här frågan.

Ltl Pernilla Söderlund, replik

Tack, talman! Vi kommer att vara väldigt överens om min nästa kommentar också.

Just de hälsofrämjande åtgärderna som presenteras i punkt 10 är jättebra och de är jätteviktiga. Men det är mera detta med tidig upptäckt, att riktigt på riktigt arbeta förebyggande. Jag efterlyser verkligen omställning till förebyggande åtgärder. Vi pratar om det i socialvården, men det är också dags inom hälso- och sjukvården.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Göte Winé

Tack, talman! Efter att ha fått tagit del av den här Folkhälsorapporten 2019 så kan jag hålla med vtm Thörnroos. Det är mycket diagram och siffror. Det är en hel del information som har tagits fram av avdelningen. En rapport ska ju säga vad som har varit. Men jag håller med vtm Thörnroos att det kanske kunde ha varit mer framåtsyftande. Vad vill åstadkomma med de här siffrorna? Det kunde ha varit en text med varför det har blivit så här och hur vi ska gå vidare. Det kunde ha funnits en liten analystext. Varför ökar till exempel alkoholdrickandet i gymnasiet på Åland men inte i övriga Finland? Det går ner i våra yrkesgymnasium, men stiger markant om vi jämför med de andra länderna eller om vi jämför med Finland. Jag känner att det är någonting som man behöver titta på. Vad beror det på? Tillgängligheten? Finns det någonting eller är det bara tillfälligheter?

På sidan 23 finns en skrämmande ökning av användandet av hasch. Personligen reagerade jag på det här, jag kände att det var intressant att få komma upp och prata om detta. Siffrorna är för mig oroväckande, siffrorna om alkoholmissbruk och våra ungas mående. Jag känner att här borde vi analysera mera, men det finns ingenting.

Vi har ”Hälsa i skolan” och där kommer det en hel del siffror fram om hur våra unga mår. Vi är jätte duktig personal och vi har möjligheter att titta på vad det beror på. I rapporten Hälsa i skolan blir vi en liten del av många. Jag tror att vi kan göra det här bättre. Jag har också en viss respekt för personalen för det krävs personal för att gå vidare.

Minister Valve nämnde i en replik suicidprogrammet som är otroligt bra. Det borde vara lite mera om det än dessa två rader, så att man inte ska behöva leta var suicidprogrammet finns. Det är ett riktigt bra program. Om vi tittar på våra siffror på självmorden på Åland så är de inte bra. Jag känner att det är någonting som vi behöver gå vidare med och se på. Jag hade kanske hoppas också på att man i den här samlingen skulle ha fått diskutera t.ex. lite mer om sprututbytesprogrammet. Det kommer säkert upp på nästa ANDTS- möte eftersom jag själv har varit med. Till Valves stora glädje kan jag säga att jag inte kommer att kunna vara med, tyvärr.

Vi har mycket siffror i denna rapport, vi skulle kunna analysera mycket. Men det blir mitt i ett nytt val, det kanske kommer en ny regering och vad händer sedan? Jag hade velat se lite mera verkstad. Nu blir det att vi lämnar över det här till nästa regering.

Det var litet av mina tankar kring det här. Minister Valve, jag vet det har varit lite jobbigt den här mandatperioden framförallt med våra ungas mående. När jag fick se den här rapporten så tänkte jag: Ja, nu kommer svaret! Men det fanns inte visioner framåt.

Jag saknar lite hur situationen är idag. Vi pratar mycket om att våra unga mår allt sämre. Jag har fått Ålands Folkhälsorapport men jag ser fortfarande inte hur våra unga mår idag. Tredje sektorn säger det, myndigheter säger det, men vad är facit? Tanken är god men den blir lite halvvägs.

Det är ingen kritik mot minister Valve. Jag förstår, det är tiden och allting sådant. Det har varit mycket med socialvårdslagen och äldreomsorgslagen. Det har varit en otrolig belastning på denna förvaltning.

När vi gör det här så måste vi också titta på vad vi gör sedan.

Jag håller mycket med om det som ltl Holmberg pratade om när det gäller PlanetYouth. Jag kan själv varit och lyssnat på det - om vi använder namnet Islandsmodellen nu - vi kan göra mycket. Vi får framförallt fram vad vi kan göra där och här kommer också våra ungas mående upp. Jag hoppas att man går vidare. Jag hoppas att man ser hur man ska gå vidare samt att även kommuner, skoldistrikt ser vad vi ska göra. Det är en otroligt stor professionellitet på dem som tar fram det här. Det finns mycket sakkunskap. Att vi verkligen tar del av den sakkunskapen underlättar också våra redan hårt belastade avdelningar; dels utbildningsavdelningen och dels socialavdelningen.

Jag tror på PlanetYouth för vi kan inte kopiera Island, det blir en Ålandsmodell och kanske en Sundsmodell. Nej, skämt åsido. Vi måste få fram vår egen modell och vad vi behöver göra. Unga kanske inte ska vara hemma klockan tio på kvällarna som många tycker. Vi kanske ska ha mera stödinsatser i skolorna eller någonting sådant som vi kommer fram till. Jag vet inte? Det är de som har kunskapen att ta fram det här.

När vi tittar i en Folkhälsorapport så behöver vi se vad som ska hända härnäst och det känner jag att den här rapporten inte riktigt visar.

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! Tack ltl Winé för ett som vanligt väl underbyggt anförande.

Det finns en enkät-trötthet i våra skolor. Man fyller i väldigt många enkäter. Vårt underlag är många gånger väldigt lite egentligen. Finns det då en enkät-trötthet med mycket fel svar och med många som inte alls fyller i en enkät så kan det många gånger bli riskfyllt att dra slutsatser. Det kan ju faktiskt kasta från en gång till en annan ganska tvärt med olika trender. Därför tycker jag också att den så kallade PlanetYouth, Islandsmodellen är väldigt bra. Deras sätt att samla in data är väldigt heltäckande. Det kanske allra viktigaste är bearbetning, hur man bearbetar datan och vilka slutsatser man drar. För Ålands del skulle det vara att vi är med i ett sammanhang med 40 länder där man har motsvarande utmaningarna, men man kan se trenderna på ett helt annat sätt.

Jag håller med (… taltiden slut).

Ltl Göte Winé, replik

Jo, ltl Holmberg, enkät-tröttheten om den inte finns hos eleverna så fråga en lärare vad de tycker om enkäter från olika ställen i Finland. Vi märker just nu att många av stans skolor inte ens har svarat på enkäterna som görs i Finland om barns mående, hälsovård och sådant för att de tycker att det är för mycket. Här är det samma sak.

PlanetYouth finns med nu i verksamhetsplanen för Ålands Idrott, det skulle gå vidare och jobbas med det. Vi har inte ens nämnt det i ANDTS-gruppen där vi pratar om frågor som gäller förebyggande av alkohol och droger. Det enda vi har pratat om där är Öckerömodellen. Vad händer där? Ja, där kommer också en enkät.

Håkan som är från PlanetYouth och Urban från Öckerömodellen känner varandra. När jag fick möjlighet att träffa Håkan så skulle man samköra för att köra ihop det i skolorna. Här måste vi börja titta på samordning så att det inte blir så att vi nästan konkurrerar med varandra när vi vill ha någonting (… taltiden slut).

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Pernilla Söderlund, replik

Tack, talman! Tack ltl Göte Winé som pekar på flera intressanta saker i sitt anförande.

Nu minns jag inte om ltl Winé var närvarande när jag höll mitt anförande i den här frågan. Nej, han skakar på huvudet. Jag lyfte också upp på ANDT-programmet. Där har vi faktiskt konkreta åtgärder som jag ofta efterlyser. Men vi utelämnar kommunerna från det här programmet och det är kommunerna som ofta har det tidiga förebyggande arbetet i på sitt bord. Om vi ska arbeta sektoröverskridande, genom stuprör och hur vi ska jobba så måste vi ta med kommunerna i det här viktiga arbetet. Så det hoppas jag på till nästa ANDTS-program.

Ltl Göte Winé, replik

Jag håller helt med ltl Pernilla Söderlund. Jag ber om ursäkt, jag var inte här i onsdags, jag kan erkänna det helt klart och öppet.

Däremot har jag följt med vad som har hänt och därför ville jag komma upp och prata om PlanetYouth. Jag tycker att det är viktigt och jag håller med ltl Söderlund. När vi ska jobba med tidiga insatser så måste vi jobba tvärsektoriellt, sociala sektorn och skolan framförallt. Där upplever vi att mycket börjar, ohälsan. Mobbning och sådana saker behöver tittas på. Här måste vi se hur vi kan göra det bättre, för det är inte bra idag. Det är ingen lätt väg med 16 kommuner. Nu ska jag inte skapa en kommundebatt. Men det blir så otroligt svårt. Hur ska man gå tillväga? Det skrattas här i salen. Men det är faktiskt så, i våra kommuner idag mår våra unga sämre.

Ltl Pernilla Söderlund, replik

Tack, talman! Det finns kanske inte så mycket mera att tillägga. Jag stöder dina tankar om de 16 som vi inte skulle prata om här.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Wille Valve, replik

Tack ltl Winé. Jag tänker inte heller de nämnda de 16 som i och för sig nämndes lite i anförandet.

Jag kan tänka att salen var helt full när vi pratade om äldrelagen och nu glesnade det betydligt, vilket i och för sig säger något.

Ltl Winé sade i sitt anförande något som faktiskt ordentligt träffade mig i magen och det var när ltl Winé nämnde i förbifarten att rapporten på sätt och vis ramlar emellan. Det är ju så med allting som vi gör i slutet av mandatperioden, det ramlar lite emellan. Jag, undertecknad, kan tycka att det är jätteviktigt att fortsätta jobba med suicidpreventiva program och verkställa åtgärderna, cancerscreening och funktionshinderspolitikens alla åtgärder och det är inte alls sagt att nästa regering i sitt regeringsprogram tycker att det är lika viktigt som vi tycker. Det gör ju med all nödvändighet att dokument som levereras den här tiden av mandatperioden hamnar lite i skarven. Det är någonting att begrunda och ta till sig.

Ltl Göte Winé, replik

Som ltl John Holmberg så är jag otroligt optimistisk.

Tänk att komma med detta: Detta har vi nått, så här ser det ut idag och hit bör vi gå för att få dem att må bättre. Ge stafettpinnen vidare, minister Valve - jag tycker om idrottsspråk - vi kan göra det här. Vi behöver inte bara få fram siffror, vi kan också ge färdmedel till nästa regering. Det är samma personal, de har samma kunskaper. Jag vet att det inte är minister Valve som sitter och dikterar allt, han gör det tillsammans med avdelningen. Hur vill vi att det ska jobbas vidare? Hur går man vidare?

Framförallt har det här fina suicidprogrammet gjorts bra. Det är ett bra arbete. Det borde vara lite mera än de här två raderna. När man ser på dessa rader så hänvisas det bara till en rapport och då ska man hitta den.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Axel Jonsson

Tack, fru talman! Om jag kunde skulle jag vilja ge ett ordentligt handslag åt alla åländska kvinnor från den här talarstolen. Det beror på att när man läser den här rapporten så ser man ett framstående folkhälsoarbete som görs av de åländska kvinnorna där vi män skulle ha mycket att lära just vad gäller kvinnornas levnadsvanor.

Vi ser att de åländska kvinnorna har en förväntad medellivslängd på 84,8 år medan männen har en förväntad medellivslängd på 80,2 år. Åländska kvinnor förväntas leva nästan fem år längre än åländska män. Vad beror det här på då frågar man sig förstås?

Då tittar vi på statistiken som den här goda rapporten erbjuder. Vad beträffar hög konsumtion av alkohol så är det 45,8 procent av de åländska männen som platsar inom den kategorin. Hos kvinnorna är det enbart 22,6 procent. Det är alltså dubbelt fler män som högkonsumerar alkohol än kvinnor.

Tittar vi på rökning eller tobaksanvändning så är det 30 procent fler män. Tittar vi på snus så är det nio gånger fler som snusar. Tittar vi på penningsspel så är det 16 procent fler män som bedriver penningsspel regelbundet. Tittar vi på dödsfall i trafiken så är det dubbelt fler män som dör i trafikolyckor. Tittar vi på självmord under perioden 2011-2015 så är det sju gånger fler män som tar livet av sig. Det är en ganska målande bild var de största problemen ligger.

Tittar man dessutom på vad man gör trots de här ohälsosamma vanorna. Vad gör männen till exempel i form av sjukhusbesök för att motverka negativa effekter av det här ohälsosamma beteendet? Vi ser kanske inte så förvånande att av sjukhusbesöken så är 37 procent fler gjorda av kvinnor på de åländska sjukhusen. Sjukvården används betydligt flitigare av de åländska kvinnorna. Det kan man ju tycka att är lite märkligt. Det borde kanske vara tvärtom om männen dör i förtid och dessutom lever ohälsosamt. Men också här tar kvinnorna bättre hand om sig själva och kanske också om andra. Men om det förtäljer statistiken ingenting.

Tänker vi då på att vi trots det här är friskast i Norden mer eller mindre, vi har ändå en hög medellivslängd, så har vi ju faktiskt en oerhört stor potential att göra en insats för vår samlade folkhälsa om vi riktar åtgärder för att förbättra männens folkhälsa.

Det är klart att den egna hälsan är ju något väldigt privat. Det är ett fritt val för vem som helst att leva ohälsosamt. Det finns alltid en viss risk att man från den här talarstolen moraliserar och berättar åt folk hur de ska leva sina liv, och det vill jag verkligen inte göra. Men vi borde ju faktiskt ta ett gemensamt ansvar och göra en gemensam ansats för att förbättra levnadsvanor och folkhälsan hos de åländska männen. Folkhälsoarbete är trots allt en vinst för alla, särskilt för alla dem som idag mister sina män, bröder, farfädrar, söner, pojkvänner och pappor i förtid egentligen av ganska onödiga orsaker om vi ser till statistiken som helhet.

Så med tanke på att Åland är friskast i Norden så kan vi lyfta männens levnadsvanor till kvinnornas goda nivå och se kvinnorna som föredömen i den här statistiken och då har vi alla möjligheter att bli världens friskaste folk. Det om någonting borde nästa regering prioritera om vi ser till konkreta åtgärder som man kan hålla med om att kanske saknas till stor del i det här programmet.

Jag antar att man från lagtingets sida vill ha en vägkost om var man ska sätta in de konkreta åtgärderna. Jag tycker att detta är något som statistiken och rapporten visar på ett ypperligt sätt, här har vi störst potential att nå framgång och nå resultat om vi börjar med de områden där problemen ser ut att vara som störst, nämligen hos männen. Tack.

Ltl Pernilla Söderlund, replik

Tack, talman! Tack ltl Jonsson för ett bra anförande.

Ni nämnde att sjukvården används mer av kvinnor. Det är ju inte bara här på Åland utan det är överallt i de nordiska och säkert i de europeiska länderna också. Det förklaras av andra med att kvinnor dubbelarbetar. Har ni någon kommentar om vad man borde göra åt det? Något åtgärdsförslag?

Ltl Axel Jonsson, replik

Jag får nog be om ett förtydligande till den delen, på vilket sätt dubbelarbete bedrivs och på vilket sätt det är kopplat till sjukhusbesök. Utveckla gärna det så ska jag försöka besvara frågan.

Ltl Pernilla Söderlund, replik

Tack, talman! Jag menar att kvinnor utför både arbete borta och sedan utför de obetalt hemarbete efter sitt arbete. Den kortaste livslängden har en kvinna i olika yrkesgrupper som jobbar skiftesarbete.

Andra undersökningar visar också att en gift kvinna har en kortare medellivslängd än medeltalet, men en gift man har en högre medellivslängd.

Ltl Axel Jonsson, replik

Till det senaste så stärker det väl den här bilden som jag visade i mitt anförande att kvinnor är folkhälsopionjärer och att vi män borde lära oss av deras goda levnadsvanor.

Men jag har lite svårt att förstå den här kopplingen mellan dubbelarbete och att man söker sig till sjukvården. Så jag får be om att passa på den frågan. Men jag tar gärna del av hur det förhåller sig om möjlighet ges till det.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Wille Valve, replik

Tack ltl Jonsson för ett klokt inlägg.

När man lägger på sig genusglasögonen så kan man ibland se lite oväntade saker. Landskapsregeringen var för några månader sedan på studiebesök i AMS och då ställde vi den raka frågan; vad behöver vi för att kunna sysselsätta flera ålänningar? Svaret blev mera arbeten till männen, vilket var ett intressant svar. Men det är helt logiskt om man tänker på att kvinnorna på Åland faktiskt är mycket väl sysselsatta till och med bäst i Norden. Det finns skäl att prioritera detta politikområde för det blir ohållbart med ett utanförskap. Det skapar spänningar i samhället om det är en hel grupp människor som är utestängda ur exempelvis arbetslivet. Jag välkomnar ltl Jonssons anförande.

Ltl Axel Jonsson, replik

Jag tackar för det. Det är klart att det kan vara en bidragande orsak till att statistiken ser ut som den gör också på folhälsoplanet. Det är klart att man i regel lever ett hälsosammare liv om man har sysselsättning och arbete, så det kan vara en lösning till den här problematiken.

Men jag hoppas att det skulle kunna vara en tematik som man tar och sätter fokus på under kommande mandatperiod och kommande regering vilken nu den blir.

Jag tycker att den här rapporten är bra på det sättet att den talar ett tydligt språk om var vi har störst potential att förbättra vår folkhälsa. Det ger goda möjligheter till den förbättring som vi båda önskar.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! Tack ltl Jonsson. Jag håller med om att det som vanligt var ett väldigt bra anförande, intressant.

Jag kan spä på det paradigmskifte som kanske är på gång. I skolvärlden, t.ex. i grundskolan, så läser flickor bättre än pojkar, flickor läser på egen hand mer än pojkar, vilket i sin tur gör att studieresultat för flickor är bättre än för pojkar. Det resulterar också ganska snart i en helt annan syn på arbetsmarknaden. Kvinnorna kommer att få en helt annan fördel på arbetsmarknaden på grund av sina studieresultat jämfört med män. Det kommer att skapas spänningar förhoppningsvis på ett gott sätt där vi kan ta till oss att vi måste få flera kvinnor i mansdominerade yrken och flera manliga händer in till exempel i äldrevården som vi diskuterade här tidigare under eftermiddagen. Det i sig tror jag att gör nytta för den stora helheten.

Ltl Axel Jonsson, replik

Det är intressant det där med spänningar på arbetsmarknaden. Om man tillåter sig att göra en liten historisk utryckning så kan man se att på tidigt 1800-tal så var fabrikernas arbetskraft ofta kvinnor. Detta resulterade senare, när industrialismen utvecklas ytterligare, i att männen blev i större grad utan arbete. Plötsligt såg vi ett ganska starkt skifte på fabrikerna i arbetskraften där kvinnorna skyfflades ut ur fabrikerna och återigen blev hemarbetande. Det visar just den här typen av konflikter på arbetsmarknaden och könsroller som kan utmanas och ändras. Det är något som är värt att fästa uppmärksamhet vid.

Jag tycker att de här båda inläggen som har kommit i debatten var mycket bra, just till den delen att man bör fundera över vilka större strukturella förändringar som sker och vilka folkhälsoeffekter framförallt det har i det här sammanhanget.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Tony Wikström

Tack, fru talman! De här dokumenten Ålands Folkhälsorapport och Hälsa i skolan med flera så har de sista åren varit intressant läsning men också ganska deprimerande läsning. Det blir liksom ingen ljuspunkt och det känns som att det inte händer lika mycket som man hade hoppats på. Jag är inte ute efter att peka finger eller leta syndabockar utan det är bara ett faktum.

Varje år så letar man upp de här graferna för till exempel de ungas mående och just när det gäller tjejerna i gymnasiet så är det väldigt alarmerande och tråkigt att se att det händer ingenting.

Man kan ju fundera över hur det skiljer sig så mycket i upplevt mående mellan tjejer och killar i gymnasiet, både i yrkesgymnasiet men speciellt i Lyceet så är glappet enormt. Av killarna upplever ungefär 10 procent medelmåttigt eller dåligt hälsotillstånd medan det är över 40 procent av tjejerna. Det är verkligen skrämmande.

Jag ska komma till min huvudpunkt i det här anförandet. Det gäller vad man ska man göra åt det här. Jo, jag tycker att man ska ha evidens och fakta som rättesnöre här. Det är verkligen metoder som har visat sig fungera och som man ska satsa på.

Vi har hört om Islandsmodellen som jag också har talat mig varm för här. Och mycket riktigt som ltl Winé lyfte upp så behöver vi göra vår åländska modell av det hela, se till att alla är med på tåget och alla de 16 - ja ni vet vilka. Det har pratats så väl om Islandsmodellen så jag ska lämna den därhän.

Jag ska också lämna en annan evidensbaserad metod därhän som bevisligen förbättrar folkhälsan, nämligen att ge människor möjlighet att träna på arbetstid. Jag lämnar det som en liten stafettpinne till någon annan här i höst som kanske vill ta det tjatet med sig vidare. Jag är övertygad om att det här ger pengar i fickan både åt individerna, åt det offentliga och även åt de privata. Låt de anställda träna på arbetstid så vinner alla på det.

Sociala investeringar är också en sådan sak som det finns evidens på. Det är en hel vetenskaplig gebit nu. Vi har en guru på området på Åland idag, klockan 13 var han på Hotell- och Restaurangskolan, klockan 18 är han en trappa ner här. Jag rekommenderar er härinne starkt att gå och lyssna på Ingemar Nilsson som kan det här med sociala investeringar och varför det är så smart, både att få folk att må bättre och tjäna stora, stora pengar och minska lidande men tjäna stora, stora pengar. Man brukar höra att man satsar en euro och får fyra tillbaka eller 15 eller 20. Det är enormt, enormt viktigt i framtiden att vi ser de här tidiga insatserna också som en ekonomisk investering även om det inte känns riktigt bra i hjärtegropen när man lägger ihop de där två. Men så är det, det ger pengar.

Jag vill också lyfta, när jag en gång har nästan fyra minuter på mig här, en sådan här metod. Jag har lite blandade känslor kring att marknadsföra olika fungerande metoder eftersom jag nog tycker att politikerna lite ska hålla sig ifrån det operativa och inte säga hur man ska göra och peka med hela handen. Man ska ge ramar, man ska ge en penningpåse och så får de som är experter sköta det där.

Men jag kan inte hålla mig ifrån en metod som bevisligen, återigen med evidens, fungerar nämligen YAM. Youth Aware of Mental Health som alltså är ett EU-projekt som 11 000 ungdomar i Europa har jobbat fram. Man har detta nu i 11 europeiska länder inklusive Finland faktiskt, i Österbotten. Med metoder som med information, diskussioner, rollspel med mera och specialframtaget material så har man visat på fantastiska resultat. Självmordsfallen har gått ner med 50 procent bevisligen. Depressioner har gått ner med 30 procent bevisligen. Det finns inga metoder någonstans i Europa som har kommit i närheten av det här. I Österbotten har man infört det här för tre år sedan: De hade en självmordsvåg, det var fem unga som tragiskt nog tog livet av sig och hela samhället skrek: Ni måste göra någonting! Då tog man sig an den här metoden. Det kommer alldeles snart att finnas data på hur det har gått. Det kanske egentligen är lite kort tid att avgöra helt hur har gått på tre år. Men i alla fall så tycker man att det har gått väldigt bra att införa YAM varje år till åttorna i högstadiet, i fyra högstadier i Österbotten ger man YAM åt. De har också varit till Åland och berättat om metoden. Mariehamn är mycket, mycket intresserade och ligger i startblocken och det känns väldigt inspirerande att försöka hjälpa till, en knuff, så att vi kommer på banan där också. Men helst vill jag ge YAM till alla ålänningar. Jag tror att de här tjejerna till exempel som vi pratade om här i början och som finns med i rapporten, skulle vinna enormt på detta. Det finns inga metoder eller ”enmetodsfix” idag, men det här kan vara ett stort steg på vägen i alla fall.

Vi har evidensbaserade metoder och varningsklockorna har ringt många år nu så det är dags för verkstad. Jag tycker att vi kan mota Olle i grind. Mardrömmen på Åland skulle vara att vi skulle ha samma situation som i Österbotten att varningsklockorna och de här siffrorna resulterar i tragiska självmordsfall och så skriker vårt samhälle också: Gör någonting! Vi har möjligheten nu att vara proaktiva och göra någonting innan vi hamnar mera snett.

Sedan tror jag också att vi från lilla Mariehamn och från lilla Åland också kan höja blicken med de metoder vi har.

Via Nordiska rådet som ersättare så har jag faktiskt lyckats få igenom ett medlemsförslag som handlar om gemensam nordisk suicidprevention. Det känns jätte inspirerande och fint att man har fått en sådan viktig boll i rullning. Det förslaget kommer man också att ha som en av huvudpunkterna för välfärdsutskottet här nästa år och också ha med det som ett stort budgetmoment. Det känns otroligt inspirerande. Jag är faktiskt stolt över det när jag lämnar stafettpinnen vidare från den här salen i höst. Tack.

Talmannen

Diskussionen är avslutad. Lagtinget antecknar sig meddelandet för kännedom.

Enda behandling

7        Upphandling av elhybridfärja

Landskapsregeringens svar S 3/2018-2019-s

Ltl Harry Janssons m.fl. spörsmål S 3/2018-2019

Först tillåts diskussion. Under diskussionen i ärendet kan det väckas förslag om en åtgärdsuppmaning till landskapsregeringen. Förslaget ska samtidigt skriftligen överlämnas till talmannen.

Om det har väckts förslag om en åtgärdsuppmaning bordläggs ärendet efter avslutad diskussion till en avgörande behandling vid ett plenum tidigast följande dag. Om inget förslag till åtgärdsuppmaning väckts antecknas landskapsregeringens svar för kännedom.

Under diskussionen kan ärendet bordläggas första gången på begäran av två ledamöter och efter det en gång om lagtinget så beslutar.

Diskussion.

Lagtingsledamoten Harry Jansson får först läsa upp klämmen.

Ltl Harry Jansson

Tack, talman! Som traditionen bjuder ska jag läsa klämmen. Jag hoppas ni som inte har tillgång till klämmen har överseende. Jag kommer naturligtvis att hänvisa till det som står tidigare i texten.

Vilken beredskap har landskapsregeringen att omförhandla den påbörjade upphandlingen av elhybrid färja med hänvisning till det ovan anförda omständigheterna? Tack.

Minister Mika Nordberg

Fru talman! Tack för det. I och med att själva frågeställningen var rätt kort så är också landskapsregeringens skriftliga svar kort på detta spörsmål. Väldigt kort så står det så här: Landskapsregeringen har, ifall behov skulle uppstå, god beredskap att förhandla om nödvändig justering av det upphandlade trafikavtalet.

Nå, då kan man som åhörare kanske fundera på vilka grunder.

Jag har fem stycken korta punkter uppskrivna här i mitt anförande.

Den första punkten är att det här är ju någonting som avdelningen har jobbat med under en väldigt lång tid. Hela den här upphandlingen om trafik mellan Svinö och Gripö, Mellanholm, upphandlade redan den 2 november 2018. Det är nästan ett år sedan man började jobba med det här. Under resans gång så har det varit många olika debatter i lagtinget. Man har verkligen tittat på detta från alla olika infallsvinklar.

Nummer två är ju det väsentliga när det gäller Högsta förvaltningsdomstolens behandling av de här vägplanerna för västra Föglö. Det är ju egentligen där som sakfrågan kommer att behandlas när det gäller att beslutet vinner laga kraft. Vi kan egentligen inte göra annat än invänta det beslutet.

Likaledes är det ju så att upphandlingen också är villkorerad på punkt 3, som jag har skrivit, till den 1 november. Alltså är det så att det kommer ett nej från Högsta förvaltningsdomstolen då kan landskapsregeringen avbryta den här upphandlingen. Är det så att det inte har kommit ett svar så har man då en möjlighet att välja hur man vill göra.

 

I punkt nummer fyra skulle jag väl ändå vilja lyfta att landskapsregeringen nu har en god och respektfull avtalspart när det gäller det konsortiet som har lämnat det vinnande anbudet.

Jag tror ju att det informationstillfälle som gavs här gav den möjligheten för samtliga att bekanta sig med det här fartyget. Det kanske inte bara är abstrakt utan det blev mera påtagligt på det viset.

Avslutningsvis, fru talman, så kommer jag att återkomma på nytt i ett anförande, mera på detaljnivå och i så fall bemöta de påpekanden som kommer att följa i debatten. Tack, fru talman.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, talman! En konkret fråga. Det är ytterst sannolikt att minister Nordberg kommer att sitta en expeditionsministär och kommer att vara ansvarig för infrastruktur avdelningen. Kommer minister Nordberg att säga upp trafikavtalet med hänvisning till att ÅFDs utslag inte har kommit när den 1 november 2019 närma sig? Kommer ministern att försäkra sig om att man inte ikläder sig ett ansvar som man inte kan leva upp till?

Minister Mika Nordberg, replik

Fru talman! Det är ju en viss hypotetisk fråga. Det står uttryckligen att avtalet som sådant kan sägas upp. Det är något som man behöver ta ställning i det läge som vi befinner oss i. Jag tror personligen att vi inte kommer att vara i den situationen att vi inte har fått ett beslut ifrån HFD, utan det beslutet kommer att komma inom en snar framtid.

Ltl Harry Jansson, replik

Men, bästa minister Nordberg, om ministern är så säker på att ni har ett svar från HFD före den 1 november, varför har ni tagit in en ångerklausul i avtalet i så fall? Det här talar lite emot sig självt. Nog verkar det vara lite underligt att med tanke på att vi nu har den 16 september och vi pratar om sex veckor senare under vilket då HFD ska råka behandla den här frågan. Så det verkar vara lite som att spela med höga odds vad gäller ålänningarnas skattepengar.

Så frågan igen, kommer minister Norberg att säga upp avtalet om det visar sig att HFDs beslut inte föreligger när november månad löper ut?

Minister Mika Nordberg, replik

Fru talman! Det är så här att de indikationer som vi har visar att de kommer att ge ett besked under hösten. Tittar vi också på den tid som man normalt har från Högsta förvaltningsdomstolen när det gäller att fatta beslut i sådana här ärenden så är det 12 till 18 månader och vi har nu passerat 14 månader. Allt talar för att vi kommer att få ett beslut från HFD i den här frågan.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Tack, talman! Jag tänkte fråga minister Nordberg om själva upphandlingen som ministern sålde in till detta lagting för något år sedan, med avsikten att det skulle kosta 47 miljoner euro. Det var kontraktsumman för Föglölinjen. Det anbud som nu är taget ligger på 67 miljoner euro plus indexerade förhöjningar, det är en nuvärdessumma såvitt jag begriper. Tycker ministern att man var tillräckligt tydlig med lagtinget när man sade att det skulle bli 47 och det blev 67 miljoner?

Minister Mika Nordberg, replik

Fru talman! När det gäller de här beloppen som ltl Pettersson anförde i sin replik så ska vi komma ihåg att den fullmakt som vi begärde från lagtinget var en fullmakt att ingå en total entreprenad. Det var inte en fullmakt att anlägga en infrastruktur på västra Föglö, knuten till en specifik summa. Beloppet om 47 miljoner, som ledamoten hänvisade till, det var ett belopp som fanns att läsa i de papper som låg till grund för själva upphandlingen där man hade kostnadsberäknat själva arbetet.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Tack ministern. Jag vet inte riktigt om jag förstod.

När man upphandlade Föglölinjen, som den kallas, så sade man att man förväntade sig att kostnaden skulle bli ungefär 47 miljoner. Det kan alltid variera lite, men skillnaden mellan 47 och det som sedan blev 67 är faktiskt väldigt hög. Man skulle kunna säga att det är en rätt kraftig underskattning av vad det man ägnar sig åt egentligen kostar. Därför tycker jag att frågan är intressant.

Menar ministern att man var tillräckligt tydlig med sin första uppskattning av summorna mot bakgrund av hur mycket dyrare det de facto blev?

Minister Mika Nordberg, replik

Fru talman! När det gäller tydligheten så har ju det här varit offentliga handlingar, helt transparenta och öppna.

Däremot kan man ju fråga sig detta att landskapsregeringen i sin upphandlingsföreskrift hade en beräknad summa som sedan i slutresultatet visade sig bli något annat.

Nå, jag vill ju säga så här, nu när det har blivit offentligt vad de andra anbuden på marknaden var så visar det sig att det anbud vi nu har tagit är ett marknadsmässigt avtal.

Jag hade fyra punkter som jag räknade upp som orsaker till det här. Det var dels hur många fartyg man idag beställer i Norge som gör att varven har fullt i sina orderböcker, det var reservfartyget, det var återköpsklausulen och även i viss mån av taktiska skäl som jag då lyfte. Så utifrån det så har frågan belysts på ett transparent sätt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Tack, talman! Jag fortsätter där kollegan ltl Pettersson slutade. Det fanns en uppskattad kostnad om 47 miljoner sade ministern och nu blev slut slutnotan istället 67 miljoner, alltså 40 procent dyrare än vad man har kalkylerat med. Då kan man ju nog ställa sig frågan här i Ålands lagting; vad är det egentligen som vi ska ta ställning till när det gäller budgettekniska saker?

Vi har en tilläggsbudget nu på bordet där 16 000 euro måste tas upp för en tarmundersökning där ÅHS har en budget på 84 miljoner. Här går man 40 procent över, x antal miljoner, och det finns ingen som har varit i kontakt med Ålands lagting på något sätt. Jag borde känna till det eftersom jag sitter i finans- och näringsutskottet.

Det här är det näst dyraste investeringsbeslut som någonsin har tagits i självstyrelsens historia och det avser man göra som expeditionsministär. Hmm!

Minister Mika Nordberg, replik

Fru talman! När det gäller hela den här upphandlingen så är det väldigt bra att vi har den här spörsmålsdebatten. Det belyser egentligen det som lagtinget förmodligen kanske på något sätt och vis lite har missat i samband med budgetbehandlingarna av både budget för år 2018 och för år 2019.

Vi byter nämligen ett helt system när det gäller att tillgodogöra oss trafik i skärgården. Förut har landskapsregeringen köpt fartygen över budget, man får en budgetbelastning och sedan har avskrivningar och annat försvunnit i det svarta hålet i årsredovisningen.

Nu har vi en summa som, istället för en investering, ligger på driften och verksamhetsbidraget och på det viset så är det en ny era som vi går in i.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Talman! Minister Nordberg har med sitt agerande förvandlat Ålands lagting till en gummistämpel. Hit kommer man med små summor emellanåt i en budget och när vi pratar miljonbelopp så behöver man inte ens komma tillbaka till Ålands lagting och förankra det.

Jag noterar också att det här beslutet är taget på enskild föredragning istället för att föra upp det till plenum i landskapsregeringen. Det är nog också ganska anmärkningsvärt. Är det på det här sättet som vi ska bedriva demokrati? Är det på det här sättet som vi ska utveckla självstyrelsen? Det finns inte någon respekt längre för lagtinget och de arbetsuppgifter som vi har här.

 Minister Mika Nordberg, replik

Fru talman! Landskapsregeringen har god respekt för lagtinget. Men frågan är ju vilken roll man har i de olika skedena.

Förvisso är det här beslutet fattat på enskild föredragning men det var också beslutet att den här upphandlingen skulle verkställas. I alla de beslut som vi har tagit när det gäller det här så har vi haft överläggningar i landskapsregeringen. Hela landskapsregeringen är informerad. Vi jobbar utifrån de fullmakter vi har fått av lagtinget och från finansutskottet, så jag kan inte riktigt hålla med vtm Thörnroos tolkning.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Roger Nordlund, replik

Fru talman! Det är stor skillnad på 47 miljoner och 67 miljoner. Det som jag vill lyfta i min replik är den demokratiska hanteringen av det här ärendet.

I alla sammanhang när man tar stora ekonomiska beslut och framförallt sådana som också har långsiktig verkan så brukar man eftersträva så stor konsensus som möjligt.

Nu vet vi att den här landskapsregeringen, i den här valperiodens sista skälvande minut, tar det näst största ekonomiska beslutet i självstyrelsens historia på enskild föredragning med en total opposition som motsätter sig det hela och vi har ett val om några veckor.

Det allvarliga med situationen, förutom det ekonomiska, är att detta också låser upp en större helhet på ett sätt som hindrar att en ny majoritet kommer ha svårt att agera, om man blir demokratiskt vald efter en månad och får en ny sammansättning, en ny majoritet. (… taltiden slut).

Talmannen

Tiden är ute!

Minister Mika Nordberg, replik

Fru talman! Det var väl lite det här som jag var inne på kanske i den tidigare replikväxlingen med vtm Thörnroos. Det nya med totalentreprenadsförfarandet är ju att vi köper inget fartyg och gör en investering. Vi ingår ett avtal där en tjänsteleverantör levererar ett avtal att bedriva trafik mellan punkt A och punkt B. I det här fallet så är det ett nytt fartyg som ska vara miljövänligt och ha mycket större kapacitet etc. Så det är klart att det är större belopp vi pratar om.

Men, de facto så är det ju ingen skillnad egentligen på detta och tidigare beslut som har tagits t.ex. när det gäller tvärgående linjen och trafiken med Odin. Det var också ett beslut som har tagits över en längre period.

Ltl Roger Nordlund, replik

Fru talman! Minister Nordberg sade att en ny era inleds. Jag vill påstå att det är en mycket farlig era som minister Nordberg och den här landskapsregeringen har inlett på det sätt som man nu hanterar de stora besluten och framförallt respekterar man inte Ålands lagting. För om man har någorlunda politisk känsla och respekt för demokratin så borde man ha kommit till lagtinget och förankrat den här frågan i en tilläggsbudget som vi de facto har liggandes på bordet här. Det hade varit väldigt enkelt om man hade gjort det, då skulle det ha blivit korrekt och man skulle kunna ha sagt att man har en klar majoritet i lagtinget för det.

Nu vet ingen om vi ens har en majoriteten bland de 30 som finns här och om de stöder frågan, för man byggde detta på en verbalt formulerad fullmakt på 47 miljoner ungefär som man uppskattade det till då. Det är nu ett helt annat beslut som har ökat med nästan 50 procent ekonomiskt, det har bärvidd in i framtiden och det låser hela utvecklingen i skärgården på det sätt som just den här regeringen vill ha.

Minister Mika Nordberg, replik

Fru talman! Jag vill ju på inget sätt säga att det här på något sätt och vis har ändrat någonting. Oppositionen har mycket förtjänstfullt gjort sitt yttersta för att stoppa det här nya fartyget. Man behandlade det här i finansutskottet. Man har lämnat in budgetmotion där man har velat avbryta själva upphandlingen av det nya fartyget. Det har prövats först i finansutskottet, sedan har det prövats här i Ålands lagting och i helt vanlig ordning med bästa respekt för oppositionen.

 Jag tror inte, med min politiska erfarenhet, att oppositionen efter att ha drivit en linje att vara emot i över ett års tid plötsligt skulle byta åsikt bara för att vi ska återkomma i en tilläggsbudget med ett anbud. Jag tror tyvärr inte att det fungerar på det viset.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Harry Jansson

Tack, talman! Jag tror jag börjar mitt anförande med den ekonomiska delen.

Vi som har varit en del av det här parlamentet ett antal år så har alltid försökt värna om lagtingets status som aktör. Jag kan verkligen hålla med minister Nordberg att nog har det ju skett ett paradigmskifte.

 I och med att den tolkning som nuvarande landskapsregeringen har så räcker det att det står i en mening i en budget; fullmakt till landskapsregeringen ger fria händer att göra vad som helst. Det är slutsatsen av det resonemang som vi idag hör. Det är tydligen det som har legat till grund för landskapsregeringens beslut om att teckna ett trafikavtal för en ny laddhybridfärja.

Då inställer sig naturligtvis frågan: Fanns det inget tak för den här fullmakten som majoriteten röstade igenom i samband med 2018 års budget? Om det hade slutat 166 miljoner, hade landskapsregeringen fortfarande haft mandat, rätt att teckna avtal och binda upp ålänningarna 15 år framåt? Eller när skulle landskapsregeringen ha varit tvungen att komma tillbaka till lagtinget för att få en bekräftelse på att det man gör är rätt?

Jag hoppas att majoritetsblocket förstår den principiella vikten av den här frågan. Med tanke på att senaste vecka hade vi i lagtinget en tilläggsbudget på bordet och då måste landskapsregeringen komma tillbaka för några hundratusen för ett projekt som är på väg mot 4 miljoner, men där fanns det skäl att komma till lagtinget för att få vår välsignelse.

Men här handlar det om att ikläda ålänningarna mer än 20 miljoner extra utgifter. Faktum är att jag vill välja att kalla det här för att lagtinget har vilseletts om projektets kostnader.

Sedan må ni ha politiskt rätt och därmed anser ni att ni har moraliskt rätt att göra vad som helst, men sett ur den som vill värna om lagtingets status så är det här ett felaktigt förfarande.

När det gäller själva huvudfrågan så är det klart, som minister Nordberg redan var inne på, att vi från oppositionen enigt kan konstatera att vi har sagt att vi vill ha en breddad upphandling som inkluderar att tunnelalternativet en gång för alla utreds. Det har majoritetsblocket; moderater, socialdemokrater och liberaler, röstat ner gång efter annan. Vi har ju sannerligen försökt.

Det hör väl till politikens spelregler att man får lov att acceptera både det ena och det andra, vilket den gångna mandatperioden har visat. Men vi måste ändå förbehålla oss rätten att in i det sista försöka argumentera för det som vore bäst för Åland som helhet. Att göra Åland större via en tunnel till Föglö, att skapa en trafiklösning som skulle innebära ett påtagligt mervärde för föglöborna, även för näringslivet, för fritidsboende och alla andra besökare av Föglö, skulle underlätta följande steg när det gäller Kökartrafiken.

En tunnel skulle alltså ge ett mervärde, ge föglöborna en frihetsdimension som vi som bor på fasta Åland enbart kan tänka oss till vad det skulle innebära att slippa den stressen. Tack vare tunneln blir de en del av en större service och en större gemenskap.

Därför känns det faktiskt för hemskt att nuvarande majoritetsblock är på väg att stänga dörren för alltid för en tunnel – med alltid menar jag den tid som vi nu överskådligt kan blicka framåt.

De kostnader som påförs oss ålänningar med regeringens beslut om bro 540 meter till Gripö, leder ju till en kostnadsmängd som är alltför stor för att det skulle finnas utrymme för andra investeringar.

Landskapsregeringspartiernas hela handläggning av kortruttsprojektet har ju präglats av brådska, att till varje pris få igenom sin politik och till och med till det pris att man väljer att agera så att Åland går miste om extra anslag från Finland. Man har valt att kasta ungefär 15 miljoner euro överbord genom att ha en brådska med det här paketet. Vi från centern tycker att det är upprörande att man handskas så med ålänningarnas pengar.

Sedan kan man hålla på att räkna och ha sig så mycket man vill med driftsutgifter och annat, men sanningen är att lönsamheten i projektet har ju avsevärt minskat i och med laddhybridens totala kostnadsramar.

Tyvärr har brådskan nu gått över i ren panik över att hinna stänga dörrarna för kommande landskapsregering och för kommande lagting att agera när förhoppningsvis majoriteten har förändrats i lagtinget efter den 20 oktober.

Här igen har vi ett demokratiskt dilemma, att en expeditionsminister och landskapsregeringen anser sig ha rätten att göra på det här viset.

Tyvärr fick vi också nu besked för en stund sedan från talarstolen att ministern Nordberg eventuellt till och med låter trafikavtalet fortgå trots att HFDs utslag om vägbanan inte har kommit. Det är det som måste bli kontentan eftersom jag frågade flera gånger om man kommer att avbryta om HFD-domen inte föreligger. Det blir ännu en demokratisk dimension i det hela.

Jag vill understryka att centergruppen - och jag är övertygad om att oppositionen i övrigt - sannerligen välkomnar satsningen på nytt tonnage.

Landskapsregeringen hade den senaste veckan en PR-show. Det var fantastiskt bra presentationer av Ansgar, Finferries och det var otroligt bra hur de har tänkt jobba med det hela. Det är ju inte själva projektet som sådant som vi vänder oss mot, utan dit man har tänkt placera det nya fartyget istället för en tunnel som vi hade hoppats på.

Talman! Problemet är att när den nya laddhybriden är klar någon gång 2022 så kommer det inte heller att finnas den infrastruktur, i form av främst hamnar och annat, som behövs för att laddhybriden ska ha en kortrutt att trafikera. För de markägare som har drabbats har ju varit noga med att poängtera att man kommer att fullfölja sitt motstånd med allt vad det innebär. Jag har redan varnat för att vi talar om en förskjutning med kanske 6-7 år innan allting på plats, med tanke på hur länge det har tagit att hantera tidigare miljötillstånd, i ett fall till och med 10 år. Den nuvarande landskapsregeringen har då ett projekt som är skräddarsytt just för denna rutt. Därmed tycker vi nog från centergruppen att det här inte är en ansvarsfull politik. Därmed borde man ju förbehålla sig rätten att faktiskt ha maximal frihet i förhållande till hur hybriden utformas.

Nu innehåller trafikavtalet en möjlighet att åstadkomma modifikationer. Men sanningen är att innan landskapsregeringen slutligen säger att det här blir nu en laddhybridfärja så borde den anpassas från början för en annan rutt än Svinö och Gripö. Landskapsregeringen får gärna förklara för mig hur ni har tänkt hantera det faktum att laddhybriden inte kommer att ha den rutt som den är avsedd för. Naturligtvis kan ni svara att det här är bara en fråga om att förhandla med leverantörerna; Ansgar och Finferries, så ordnar det sig. Men då vet vi alla att det här kommer att ha en prislapp. I och med att kostnaderna redan är alltför stora för det här delprojektet så borde man kanske dra öronen åt sig här och nu.

Talman! Vi kommer vid behov att bordlägga ärendet till onsdag, men jag tror kanske att talmannen kommer att dra streck för debatten ungefär vid 17-tiden dag så det kanske inte behövs och debatten fortsätter på onsdag. I anslutning till det så kommer jag att lägga en åtgärdsuppmaning som vi sannerligen hoppas att en majoritet i parlamentet visar att man har beredskap att ta ansvar för ålänningarnas skattepengar. Tack.

Talmannen

Talmannen vill påminna om att ärendet handlar om upphandling av elhybrid färja så att debatten inte spårar ur och blir en allmän politisk debatt angående kortrutten i skärgården.

Minister Mika Nordberg, replik

Fru talman! Det nämndes alternativa trafiklösningar. Jag vill ju bara påpeka att när det gäller elhybridfartyget som nu ämnar sättas i trafik så är ju avtalet uppgjort som så att det ska vara flexibelt. Det kommer inte på något sätt och vis att vara ett problem att ha alternativa trafiklösningar. Så det vill jag absolut avstånd ifrån. Det finns möjlighet att ta steg två om den kommande landskapsregeringen så vill.

När det gäller ltl Janssons beskrivning att landskapsregeringen har brådska eller att landskapsregeringen har panik så vill jag kontra och säga; landskapsregeringen har varit ansvarstagande. Om landskapsregeringen går ut på den öppna marknaden och upphandlar någonting, då ska man också se till att man hinner föra det i mål.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, talman! I ifall ministern Nordberg anser att det är ett ansvarstagande att dels vilseleda lagtinget om kommande kostnader, dels underlåta att föra ärendet åter till lagtinget för bekräftelse för att det är okej att utnyttja fullmakter utöver vad som tidigare var känt, så då må det ju vara så då. Det är ingenting som vi oppositionspolitiker kan göra annat än beklaga.

När det gäller att modifiera färjan så varför inte redan nu då rikta in krafterna på det. Då fick vi höra senaste vecka av minister Nordberg att landskapsregeringen redan har förhandlingar på gång så att alternativa hamnar då kommer att finnas och de behövs ju. De måste ju anpassas för en färja på 9,5 meters bredd, det ställer helt nya krav och därmed också är det frågan om att få ett miljötillstånd även där på plats.

Minister Mika Nordberg, replik

Fru talman! När det gäller miljötillstånd så har jag begärt ett anförande och kommer att återkomma till det.

Ltl Jansson nämnde också här att man har kastat 15 miljoner euro överbord, det skulle jag gärna få ett förtydligande på. Jag försökte faktiskt följa med i debatten och anteckna så att jag ska kunna ge svar på alla de påståenden som kommer. Gärna ett förtydligande från ltl Jansson på dessa 15 miljoner.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, talman! När det gäller mitt påstående om 15 miljoner överbord så beror det på att Ålandsdelegationen underkände landskapsregeringens underlag för att ansöka om extra anslag tidigare. Ålandsdelegationen betonade att när det gällde just kortruttsprojektet så var man villig att bevilja extra anslag i framtiden bara landskapsregeringen såg till att underlaget var hållbart. Det var den konklusion man kom till. Ser vi på hur man av tradition har beviljat medel till den här typen av satsningar så talar vi om 40 procent och därav kommer mina 15 miljoner som regeringspartierna tyvärr har valt att slänga överbord. Man ser till att vi hellre skuldsätter oss än att ta tillvara de resurserna.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Talman! Ltl Jansson nämnde i sitt förtjänstfulla anförande nyttan av en utvidgning av upphandlingen. Jag bara påminner om att vi från vår grupp faktiskt, innan den här offerten accepterades, lanserade en åtgärdsmotion med rubriken utvidgning av upphandling eftersom vi såg vart det var på väg. ”Arbetet med att inleda en upphandling av en total-entreprenad för hybridfärja med eldrift på rutten Föglö-Lumparland pågår. Därför föreslår vi att man skulle seriöst och transparent utreda olika alternativ till långsiktiga trafiklösningar”. Det kan man väl konstatera att inte riktigt har blivit gjort än i alla fall.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, talman! Tack till ltl Pettersson som åskådliggjorde en av alla de insatser som oppositionen har levererat ända sedan den första tilläggsbudget 2017 där vi försökte få ett annat upplägg. Tyvärr valde majoriteten att rösta ner den del av all trafiklösning som skulle vara helt nödvändig med tanke på föglöbornas framtida service.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Talman! Som jag minns det så hävdades då från regeringshåll att det var i senaste laget att bredda en upphandling. Det finns inte riktigt stöd i lagböckerna kring just det. I de direktiv som styr offentlig upphandling på Åland och i Finland står t.ex. jag citerar: ”Det kan vara motiverat att begära alternativ till exempel när den upphandlande enheten inte vet exakt vilka produkter som finns på marknaden och vill ge anbudsgivarna möjlighet att lägga fram flera alternativ. Eller när den upphandlande enheten önskar att arbetsgivarna presenterar nya innovativa lösningar för genomförande av upphandlingen”. Man kan väl konstatera att det privata initiativ som har dykt upp kunde ha varit ett mycket seriöst alternativ till den upphandling som nu har genomförts och som blev väldigt, väldigt, väldigt mycket dyrare än det var tänkt.

 

Ltl Harry Jansson, replik

Ja, helt klart att vi hade lagstöd för det åtgärdsförslaget. Jag tycker att det är viktigt att påminna, eftersom jag nämnde det i anförandet, att det som är det fantastiska - som jag anser själv - är ju att vi har privata aktörer som har iklätt sig det ansvar som faktiskt det offentliga borde ha gjort, dvs. se till att det finns ett seriöst alternativ till det som nu regeringspartierna har valt att ha som sin huvudlinje dvs. bro, bankar och nu en mycket dyrare färja än vad som var tänkt från början. Så det är bara att beklaga på alla ålännings vägnar.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Bert Häggblom

Tack, fru talman! Jag håller med ltl Harry Janssons anförande. Eftersom han aviserade bordläggning och har kommit med ett ändringsförslag så föreslår jag nu bordläggning av ärendet till nästa plenum.

Talmannen

Diskussionen avbryts och fortsätter vid nästa plenum den 18 september 2019.

Remiss

8        Ändring av vägtrafiklagen

Ltl Stephan Toivonens åtgärdsmotion MOT 10/2018-2019

Ärendet avförs och upptas till behandling den 18 september 2019.

För kännedom

9        Ålands delegation i Nordiska rådets berättelse för tiden 1.1–31.12.2018

Nordiska rådets berättelse NRB 1/2018-2019

Ärendet upptas till behandling vid plenum den 18 september 2019.

Plenum slutar

Den 18 september 2019 klockan 13.00 hålls en frågestund där alla ledamöter i landskapsregeringen utom minister Asumaa deltar. Nästa plenum hålls samma dag klockan 14.00. Plenum är avslutat.

Originalfil