Protokoll från plenum den 19 september 2001 kl 13.05

Ljudinspelningen saknas.

PLENUM den 19 september 2001 kl. 13.05.

TALMANNEN:

Talmannen konstaterar samma närvaro som vid föregående plenum.

 

 

Föredras för remiss efter bordläggning ärende nr 1:

 

Landskapsstyrelsens framställning med förslag till andra tilläggsbudget för år 2001. (FR nr 15/2000-2001 jämte FM nr 32-34/2000-2001).

 

Ärendet bordlades vid plenum den 17.9. Beslut om remiss till finansutskottet är redan fattat. Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Svensson:

Talman,

Innan förslaget till andra tilläggsbudget bordlades vid måndagens plenum levererade Frisinnad samverkans gruppledare ännu ett märkligt exempel på det som förespeglades bli partiets konstruktiva opposition.

 

Ledamoten Jörgen Strand vände då sin opposition emot en del av vårt politiska system, som har lagfäst av lagtinget, under medverkan också av en tidigare frisinnad grupp. Ledamoten Strand angrep ledamöter från majoriteten för att de också är kommunalt aktiva och anklagade dem för jäv. Ja, han upplevde hela systemet som, med hans ord, osmakligt.

 

Det var ett rejält övertramp när gruppledare Strand i sin iver att misstänkliggöra och svärta ner kolleger i lagtinget kom med sådana anklagelser. Den lagstiftning vi följer gör att det är fullt tillåtet - ja det kan sägas direkt uppmuntras - att medborgare är aktiva både kommunalpolitiskt och i lagtinget samtidigt. Det är lika fullt tillåtet att vara medlem av olika organisationer och tala för deras intressen i olika frågor.

 

Visst får man kritisera lagtingskolleger i plenum ur olika synvinklar. Men att peka ut andra ledamöter för jäv är faktiskt att utdela en anmärkning, eller invändning, emot deras behörighet i ärendet. Visserligen antar jag att ledamoten Strand inte avser ett juridiskt jäv i beredningen av frågan om en simanläggning i Finström. Han menar ett politiskt jäv, alltså inte något riktigt jäv, men ett ifrågasättande som emellanåt tillgrips när någon just vill misstänkliggöra och svärta ned och inte kommer på något mera sakligt sätt än så.

 

Ledamoten Strand ondgjordes sig kanske alldeles särskilt över att en medlem av landskapsstyrelsen varit med och i utrett simanläggningen åt Finströms kommun. Det var en försåtlig anklagelse. För visst vore det olämpligt om en självstyrelseminister som extraknäck gjorde utredningar som därefter lotsas fram till politiska beslut. Men någonting sådant har det uppenbarligen inte varit fråga om. När den av ledamoten Strand nämnda utredningen gjordes var den nu angripne landskapsstyrelseledamoten vanlig lagtingsman, antagligen utan förväntningar om att bli landskapsstyrelseledamot på ett bra tag.

 

Det är verkligen fullt lagligt och korrekt - ja det kan sägas uppmuntras av lagstiftarna - att lagtingsledamöter är aktiva i sitt samhälle på olika sätt. Att en lagtingsledamot gör en utredning åt en kommun är helt enkelt alldeles i sin ordning. Gällande lag närmast förutsätter att lagtingsledamöter har också andra inkomster än lagtingsmannaarvodet.

 

Talman. Man kan ha olika åsikter om lagar och bestämmelser och om politisk hävd, ja även om det som det nu gäller, en av grundbultarna i vår politiska ordning. Men då bör man i lagtinget angripa lagstiftningen och kräva ändringar och inte osakligt peka ut enskilda personer för jäv och osmakligheter.

 

Jäv är ett juridiskt begrepp som främst används när personer måste anmäla att de inte kan medverka i ett beslut eftersom detta direkt kan beröra och även främja de egna eller de närmastes intressen, i regel av ekonomisk art, alltså att man skulle personligen kunna tjäna på att vara med och puffa på ett beslut i viss riktning.

 

Om en politiker är aktiv i sin kommuns politiska organ innebär dock inte det att vederbörande skulle vara jävig i andra sammanhang där denna kommuns intressen ska vägas in. Det är snarare tvärtom.

 

Ska ledamoten Jörgen Strand stå fast vid sina tillvitelser — vilka han inte har någon grund för — måste man förvänta sig att han omgående deklarerar att han och hans parti ska driva på en sådan lagändring att det blir förbjudet för kommunalpolitiker att arbeta i lagtinget och att lagtingsledamöter inte som bisyssla får göra utredningar åt kommuner.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

När det gäller jävet menar jag faktiskt juridiskt, jag menar politiskt och jag menar moraliskt. Det är helt rätt  av ltl Erland när han fanns i lagtinget skall han få jobba kommunalt, han skall få göra vilka utredningar han vill, men det är sedan när han blir finansminister som han borde jäva sig. Det skulle vara intressant att höra om ltl Svensson känner till 16 § i landskapslagen om landskapsstyrelse!

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Enligt min uppfattning har ltl Strand alldeles fel i det här fallet och det här är inte någon domstol där vi kan stå och diskutera juridiska detaljer, men vid behov kan vi återkomma till frågan och göra en riktig granskning av den. Själva sättet som ltl Strand använde i måndags när han utpekade en massa personer för jäv är tycker jag inte är acceptabelt och därför är det skäl att förklara för lagtinget och för väljarna hur det egentligen ligger till.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

När det gäller de juridiska detaljerna var det ltl Svensson som initierade diskussionen. Jag anklagade inga andra ledamöter än Olof Erland för jäv, och det står jag för. Vill allmänheten läsa kan de läsa dagens Nya Ålands ledare, så får de en bra uppfattning om detta!

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Ltl Strand menar alltså att det skulle ligga något slags bevisbörda på tidningen som den har klarat av, att så och så är det! Det var första gången jag hörde ltl Strand prata på det sättet.

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Jag vill också rekommendera herr försvarsadvokat, ltl Svensson, att läsa dagens ledare i Nya Åland, där det mycket bra beskrivs hur jäv föreligger. Nya Ålands chefredaktör Lars Rosenblad säger att Jörgen Strand inte skjuter över målet när han anklagar landskapsstyrelseledamoten Erland för jäv. Då vill jag också framträda som något slags försvarsadvokat för den andra sidan och understryka att ledaren nästan skulle kunna tas till protokoll, så mitt i prick som den är!

 

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Nu är det så att ltl Sundman ger sig in på en vokabulär här att jag skulle vara en försvarsadvokat. I så fall skulle den som har en annan uppfattning vara åklagare, och jag hävdar bestämt att detta lagting inte är någon domstol. Jag tycker att man skall kunna skilja på saker och ting. Vad vi skall syssla med här är politik och inte rättskipning, men i politiken har ingenting oegentligt skett och eftersom man då har sagt att här har skett oegentligheter måste man i detta forum påtala att det är fel.

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Jag ville inte använda den andra advokatbenämningen som ltl Svensson brukar uttala. Lika mycket rätt som vissa lagtings- och landskapsstyrelsepolitiker har att också engagera sig kommunalt har lagtingspolitiker att kritisera detta och hävda att det är politiskt olämpligt. Det är det vi gör i detta forum. Jag håller med ltl Svensson att det här är ingen domstol, men ibland kunde man tro att det är en domstol!

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Jag har i mitt yttrande framhållit att man kan ha olika synpunkter på allting som sker här i lagtinget och i förvaltningen, men då man hävdar att det är fråga om ett jäv och att det är fråga om ”osmakligheter” finns det all anledning att bestrida detta och tala om hur det verkligen ligger till.

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman!

Jag blir lite konfunderad av ltl Svenssons anförande. Jag reagerade inte så mycket på ltl Strands anförande, men det blir mycket uppseendeväckande utgående från det ltl Svensson säger, att man som lagtingsledamot får göra både utredningar och det ena och det andra, men det man har gjort som lagtingsledamot har inte att göra med det som man sedan fattar beslut om när man är i landskapsstyrelsen! Tvärtom, den barlast och den ryggsäck man har ligger kvar också som landskapsstyrelseledamot och man blir inte mindre jävig för den skull. Revisorerna skrev härom året om en person i en styrelse som anmälde jäv och inte deltog i beslutet, och det var katastrofalt! Då är väl det här mycket, mycket allvarligare.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Det där sista måste jag säga att jag inte riktigt förstod. Men om någon gör en utredning åt en kommun, så är man faktiskt inte på det sättet invecklad i någon beslutsapparat. Det finns massor med människor som gör utredningar utan att de anses vara delar av den beslutsfattande apparaten. Jag tror nog nu att vi fortfarande är inne på något slags advokatyr.

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman!

Om man har gjort en utredning och den ligger som ett beslutsunderlag och beslutet sedan kommer upp i samma frågor, som i landskapsstyrelsen i detta fall, så kan det väl förekomma att det är ett jäv enligt landskapsstyrelselagen, som gäller i de här frågorna. I så fall bör man titta på det. Det är synd om sådana här frågor skall överskugga sakfrågorna. Som ledamot från norra Åland blir man orolig att sådant här kan förstöra och omkullkasta ett helt projekt för att man inte tänker sig för innan man sitter och beslutar i olika organ. Det är allvarligt, ltl Svensson.

 

 

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Vi kan inte diskutera den här frågan på det sättet som görs, eftersom det inte finns någon sådan lagtext, vad jag vet, som åberopades av vtm Häggblom. Det var fråga om några allmänna principer i civilmål eller någonting sådant.

TALMANNEN: Replikskiftena är avslutade.

 

Vicelantrådet Erland:

Herr talman!

När ltl Strand i måndags kallade min roll i beredningsprocessen och tilläggsbudgeten för en jävssituation och att det var osmakligt tog jag det som ett desperat sidospår. Jag tyckte inte att det hade någonting särskilt att göra med den debatt vi för här med anledning av tilläggsbudgeten, nämligen hur man skall kunna hitta lämpliga principer för större projekt som har effekter för besöksnäringen. Sedan dess har det faktiskt också här i lagtinget tagits upp som stöd, t.o.m. någonting som skulle föras till protokollet, en ledare i Nya Åland. Där står det så här i rubriken: ”Liberalerna sår vad de själva har skördat”! Alla som lite har sysslat med jordbruk förstår att den här ledaren redan i inledningen har hamnat precis snett! Så långt chefredaktör Lars Rosenblad. Det förstår väl alla att fortsättningen är av samma slag och därför får det ohejdat stöd av ltl Sundman. Man kan faktiskt fråga sig, med politiskt mycket stort allvar: Vad är det som är gemensamt med chefredaktör Lars Rosenblad, ltl Danne Sundman och ltl Jörgen Strand? Försökt tänka efter vad de har gemensamt! (Från salen: Byxorna?  Förståndet?) Ja, det kanske de delar på! Men det är naturligtvis ett försök att misstänkliggöra liberalerna. Det är så uppenbart för alla som följer med också spelet bakom kulisserna.

 

Trots att jag tänkte förbigå frågan skall jag i alla fall beröra jävsdiskussionen. Det är så att en fundamental utgångspunkt i den diskussionen är att landskapsstyrelsen inte har fattat några beslut när det gäller ansökningarna om investeringsstöd. I en situation där landskapsstyrelsen tar ett beslut och det finns en ledamot som skulle lida skada eller erhålla synnerlig nytta och personligen vara berörd i ett projekt som angår ledamoten skulle man själv vara tvungen att begära jäv. Man kan fråga sig då, i min situation, i vilka situationer skulle jag anse mig tvungen att begära jäv? Ja, naturligtvis om jag skulle sitta i ett bolags styrelse som har intressen i ett badhus i Mariehamn. Om jag själv skulle avse att bygga ett badhus i Mariehamn och ansöka om investeringsstöd är det väl ganska uppenbart att jag inte kan sitta i landskapsstyrelsen och ta ett beslut utan att anmäla jäv därför att det skulle medför att man tar beslut i en fråga som angår mig själv och som medför skada eller nytta. Så långt lagstiftningen.

 

Jag har svårt att förstå att någon jurist skulle hävda, när vi kommer  till beslut i den här frågan, att jag skulle på något sätt dra nytta av att ett projekt blir. Jag har dragit nytta av de planeringspengar som Finströms kommun en gång hade och gjorde ett projekt som var avgränsat i tiden. Det är mycket intressant att tänka sig att är man med i en utredning kan man inte sedan vara med i ett beslut som berör de frågorna. Jag skulle alltså inte kunna fungera överhuvudtaget som finansansvarig i landskapsstyrelsen, för jag har varit med och utrett de ekonomiska förhållandena mellan Åland och riket och underlaget i klumpsumman. Jag skulle överhuvudtaget inte kunna behandla tilläggsbudgeten. Samma vår som jag gjorde en utredning för Finströms kommun gjorde jag en utredning för Saltviks kommun som behandlade skolstrukturen i Saltvik, Ödkary skola och Rangsby skola. Så fort det kommer upp en skolfråga i Saltvik skulle jag vara jävig! Det är helt orimligt. (Från salen: vtm Häggblom: så är det)  Vtm Bert Häggblom sitter här och nickar och det skall bli mycket intressant att höra honom, inte i jävsfrågan, för den är ointressant, men att ta saklig ställning i de frågor som vi behandlar.

 

Jag kan för den intresserade allmänheten och kanske särskilt för chefredaktör Rosenblad på Nya Åland nämna mina andra jävsförhållanden så att han riktigt får gotta sig i det.

 

 

 

 

 

 

 

Här ser vi ett förslag till badhus i Mariehamn. 1990 beredde vi ett förslag på näringsavdelningen om sjöfartskvarter och det som här kallas ”framtagande av underlag för en idrotts- och utställningshall och projektering av en året-om-badanläggning. Sedermera tog PAF fram den här skissen på badanläggning, där jag hade förslaget att den skulle ligga norr om Sjöfartskvarteret. Så småningom blev det en diskussion om själva lokaliseringen, som då inte ansågs lämplig, och vi vet att det har inte blivit ett badhus i Mariehamn sedan den här tiden beroende på det ena och det andra, men min roll i landskapsstyrelsen har varit att försöka puffa på projekten så att vi faktiskt skall få en anläggning i Mariehamn och kanske också anläggningar på annat håll, dvs. om de visar sig samhällsekonomiskt lönsamma, som jag trodde redan då.

 

Herr talman!

Jag tar mig den här tiden i jävsdebatten därför att den har utspelats i massmedia på ledarnivå och det har begärts att det skall protokollföras här i lagtinget; annars skulle jag lämna den frågan. Jag skall räkna upp de frågor som jag skulle vara jävig i, enligt ltl Sundman, enligt ltl Strand och chefredaktören Rosenblad.

 

Aktitivetsutveckling, enligt mina förslag: utveckla aktiviteter kring fiske i förhållande till Ålands turistförbund, förbättra möjligheterna till bad runt hela Åland, året-om-badanläggning för turister och allmänheten, nya golfbanor på västra och norra Åland, fortsatt utveckling av Kastelholm-Bomarsundsområdet med utveckling också i andra regioner för att sprida turismen, idrottsutställning och mässanläggning, särskilda aktiviteter för familjer, aktiviteter för ungdomen som är växande och en ekonomiskt betydelsefull grupp, inrättande av ett utvecklingsbolag för turism för att initiera, utveckla och organisera anläggningen. I alla dessa frågor där jag har varit med och utrett skulle jag vara jävig! Är det någon här som inte inser hur absurt detta är? Är det någon här som inte tar sig en funderare på: Vad ligger bakom ltl Sundmans, ltl Strands och chefredaktör Lars Rosenblads attacker på person och parti?

Herr talman!

Nog om detta. Jag skulle mot bakgrund av debatten vilja säga när det gäller de motioner som ligger på vårt bord att den som har hand om energifrågor och bostäder, Runar Karlsson, kommer att kommentera dem senare. Jag skulle bara säga till Frisinnad Samverkans motion som gäller formuleringarna om investeringarna i allmänna motiveringen av tilläggsbudgeten att de är nog lite felinriktade, för de avser idrottsanläggningar, så när det gäller renoveringen av Idrottsgården, som är beräknad till 22 miljoner mark, har Frisinnad Samverkans förslag sin givna plats, men inte till andra typer av investeringar.

 

Herr talman!

Jag skall kort gå igenom de kriterier som gäller enligt det förslag som vi har lagt fram i tilläggsbudgeten, för det är ändå det som är väsentligt. De kriterier som landskapsstyrelsen här för fram är de bedömningsgrunder som lagtinget har efterlyst och lagtinget har faktiskt också efterlyst att dessa kriterier skall jämföras med de aktuella projekten i Godby och i Mariehamn. Jag vill återigen understryka att landskapsstyrelsen har inte tagit ställning till projekten. Vi har konstaterat att båda projekt är stora, att de antagligen har en stor betydelse för besöksnäringen och att de kommer att ha samhällsekonomiska effekter samt att de kan förväntas ha spridningseffekter till övrigt näringsliv osv. Det är de kriterierna som vi sedan skall bedöma, om lagtinget godtar dem. I stället för att diskutera jäv kunde väl kanske de som är så en engagerade i frågan komma fram med andra kriterier, andra förslag, för det här ligger till grund och den här grunden är faktiskt framtagen till stor del från lagtingets tidigare beslut i ordinarie budget, i finansutskottets betänkande, dvs. om alla dessa kriterier är uppfyllda ger de projekt som är bra för Åland och som sprider sig till övriga näringsliv. Det är det som är utgångspunkten för landskapsstyrelsen. Vi har orsak att se på vårt näringsliv överhuvudtaget, småföretagsamheten och annat, när vi vet att det finns problem för jordbruket, när vi vet att sjöfarten kanske inte kommer att vara lika lönsam i framtiden och ge lika mycket samhällsekonomiska effekter måste vi pröva olika projekt. Det finns ingen anledning för mig personligen att undandra mig ansvaret att föra fram projekt som kan vara bra, oberoende var de ligger. Jag har minst lika mycket anknytning till Mariehamn som till någon annan kommun, men det betyder inte att jag skulle försöka skriva upp badhuset och skriva ner andra projekt, utan det är landskapsstyrelsens absoluta ansvar att göra en helhetsbedömning. Det kommer vi att göra, den här processen fortgår. Det är lagtingets roll att ge en signal om var kriterierna ligger.

 

Det som  naturligtvis kan diskuteras, och har diskuterats, är om det skall finnas en flexibilitet  det här och på flera av de punkterna har vi ansett, mot bakgrund av de tidigare projekt som har förverkligats: allhallen, kk-huset, jakt- och fiskemuseum, Baltichallen, Godbyhallen t.ex.: 12 miljoner kommunalt åtagande för en liten kommun. Allt det här måste tas i beaktande och det betyder att landskapsstyrelsen måste utgå från att man har en dialog med dem som skall förverkliga projekten för att sätta in dem i sin helhet. Jag tycker inte alls att det är någonting märkligt. Sedan har vi också tagit in en punkt där vi utgår från kommunernas förmåga att själva finansiera projekten. Det är alltså ett slags åtagande från kommunen som vi anser att är rimligt och som är en aspekt av en lokaliseringskommuns fördel. När det gäller driftsansvar och ägande tror jag att Frisinnad Samverkan i sin motion hade ett väldigt kategoriskt ägande, att landskapsstyrelsen inte skall äga. Det är klart att kategoriska doktrinära principer gör att man hamnar på problem, t.ex. när det gäller sjöfartsmuseet är det fråga om, enligt de förhandlingar som den tidigare landskapsstyrelsen har fört, ett delat ägande som kan vara praktiskt av olika skäl, så jag tycker inte att det finns någon för lagtinget att låsa landskapsstyrelsen.

 

Jag vill tillägga att i den här behandlingen av tilläggsbudgeten har vi lyft fram kriterierna. Vi har inte tagit ställning eller beslutat om stödnivåer eller om projekten, utan jag tycker att det är ganska rimligt att man försöker göra en allmän bedömning: skall man gå vidare med dem, och det tycker vi att man skall göra. Jag vill också påpeka att tidigare landskapsstyrelser har gett klartecken för planering av åtminstone en del av dessa projekt, så det är ingenting märkligt i det här och desto konstigare tycker jag det är när jag funderar på varför jävsdiskussionen uppstår, för den är faktiskt lite absurd, som jag hoppas att jag har kunnat visa här. Vad nu chefredaktör Lars Rosenblad har för uppbackning i detta, så den saken tror jag nog kommer att stå kvar som ett frågetecken en tid, men en sådan ledare skriver man inte på eget bevåg, det är jag ganska övertygad om!

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman!

Som man känner sig själv påstår man att man känner andra – som slutkommentar till det sista. Min replik är att vad lagtinget fattar beslut om var på min hemställningskläm att man skulle få grunder för fördelningen för infrastrukturella satsningar och där nämndes uttryckligen simhallen i Godby. Det är det landskapsstyrelsen svarar på nu. Jag trodde i min vildaste fantasi att landskapsstyrelseledamoten Erland inte hade deltagit i det här beslutet. Men han verifierar här att han har deltagit. Jag har här i min hand en utredning som han har gjort den 18 augusti 1998 som jag fick i dag med rubriken: ”Utredning av en infrastrukturell satsning på idrott, motioner och energi i Godby, Finström, slutrapport.” Men bästa finansminister! Inte har ni väl suttit och beslutat i landskapsstyrelsen om fördelningsgrunder när det gäller det här – det som lagtinget har beslutat om? Jag tror inte mina öron att en landskapsstyrelseledamot också under lantrådet Roger Nordlunds ledning fattar beslut om sådant här. Det har diskuterats jäv många gånger i detta parlament. Detta är uppseendeväckande, och så skall vi frånse det! Om någon har sått frön i detta lagting och haft de här diskussionerna, som jag tycker att har varit moraliskt riktiga, så är det landskapsstyrelseledamoten Olof Erland, då som lagtingsledamot. Det är direkt någonting som lagtinget har efterhört och där har man utrett. Om man inte är jävig i de frågorna, skall vi också vara medvetna om att vi skall inte kritisera någon annan heller. Men när t.o.m. människor som inte har deltagit i några beslut blir kritiserade, så skall inte de bli kritiserade som sitter och fattar beslut!

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Herr talman!

Till den del vtm Häggblom har blivit kritiserad för att han har suttit i någon styrelse har jag ingenting med den saken att göra. I mars 1998 blev jag anlitad för att göra en utredning för en arbetsgrupp i Finströms kommun. Den utredningen gjorde jag och den avslutades i augusti samma år. Det finns ingen som helst vinning för mig i dag, såsom utredare eller person om landskapsstyrelsen fattar ett beslut i den ena eller den andra riktningen, utan vinningen skall ju vara för det åländska samhället. Det är så att med en lätt parallell skulle jag vara jävig i alla frågor – och drar man parallellen ytterligare skulle alla människor i det åländska samhället som gör någonting vara allmänt jäviga! Detta visar hur absurt det är från vtm Häggbloms sida. Jag kan inte tro att han menar allvar och jag är övertygad om att han inte ens tror det själv, utan han tar också tillfället här att försöka vrida debatten i en annan riktning än det det gäller, nämligen satsningar för besöksnäringen och hela Åland. Jag kommer att vara med om de beslut där jag inte är jävig. K-Jävigheten anges i 16 §: en sak som angår ledamoten själv och är till uppenbar skada eller till uppenbar nytta. Det har man att hålla sig till och det borde vilken jurist som helst kunna se, men när juridik övergår i den här typen av politik finns det inte så mycket annat att göra än att argumentera för sin sak!

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman!

Det är ingen som försöker komma från sakfrågan. Den första som tog till orda i dag i detta plenum var en liberal ledamot som tog upp jävsfrågan. Den andra som steg upp i talarstolen i huvudanförande var landskapsstyrelseledamoten Olof Erland. Jag kan säga att 50 procent av hans inlägg berörde jävsfrågan. Vem är det då som tar upp den? Det som oroar mig som kommer från norra Åland att landskapsstyrelseledamoten Olof Erland försöker förstöra ett projekt genom att delta för mycket. Läs landskapsstyrelselagens 16 § om jäv! Kom inte och påstå att inte en konsult inte skulle vara jävig om han sitter och beslutar i en fråga som han har utrett själv! Då har vi absolut inte några jävsfrågor överhuvudtaget! Jag kan inte förstå att en landskapsstyrelse med lantrådet Roger Nordlund har suttit och tillåtit sådant här. Om det har varit ett förbiseende, så stig upp i talarstolen och säg det! Vi accepterar alla att det kan göras misstag, för det har inte fattats beslut om ett direkt bidrag ännu (Från salen, lantrådet: just det), men det har fattats beslut om den fråga lagtinget har gjort om Finström och därmed är jävsfrågan helt aktuell. Men frångå inte de juridiska premisserna här och påstå att det är politik och sedan att börja skälla på en tidning – det är en diskussion som Olof Erland har väckt själv i Ålands lagting. Det är där vi för debatten nu och den har initierats i dag av ltl Hasse Svensson, liberal likaså.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Herr talman!

Senaste måndag initierade ltl Jörgen Strand, gruppledare i Frisinnad Samverkan, en debatt som handlade om mitt jäv i den här frågan. Jag tyckte då att det var ingenting att gå vidare med, utan det var ett desperat sidospår, som jag sade. Sedan dess har i landskapets tidning 100 procent av ledaren handla om det här, helt i samma riktning, det har fått understöd av ltl Sundman, vtm Häggblom osv. Då tycker jag att det är rimligt att jag också tar mig lite tid i debatten för att försöka visa hur orimligt det är. Det är så att landskapsstyrelsen har inte tagit beslut i den här frågan och skulle det vara ett jävsförhållande måste man enligt 16 § mena att jag har ett personligt intresse där jag kan gynnas eller skadas av hur beslutet utfaller. I förlängningen av det här skulle det innebära att nästan alla människor i vårt samhälle är i ett jävsförhållande om de deltar i allmänna göromål överhuvudtaget i kommunen! Det avgörande är om man har ett personligt intresse där man får nytta eller skada av det. Visserligen hoppas jag kunna få bada i badhuset i Mariehamn, men det är en helt annan sak, det är samma nytta som alla människor kan ha, det är ingen särskild nytta för mig om jag är med i ett sådant beslut, vilket jag mycket väl kan komma att vara.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Det slog mig i den här frågan att liberalerna valde ”anfall är bästa försvar”, och det är det om man är sakenlig i sitt försvar, särskilt i ett parlament. Jag skall återkomma till de frågorna i ett anförande. Men jag vill säga om jävsfrågan att den är tvådelad i det här fallet  i förhållande till landskapslagen om Ålands landskapsstyrelse, 16 §. Dels gäller det nu det ärende vi har, behandlingen av principerna i landskapsstyrelsen och då är det fråga om hur beredningen har gått till: är det berett av tjänstemännen som det skall vara eller är det huvudsakligen politiskt berett av vicelantrådet? Oberoende hur det är, är det på något sätt anpassat till konsulten Olof Erlands förslag i Finström för att få upp nivån eller anpassa s.a.s. principerna till det, då föreligger i den första frågan jäv. Sedan blir jävet betydligt tydligare i fortsättningen; det har redan kommit in en anhållan från Mariehamn om badhus i Mariehamn och det kommer antagligen så småningom också en anhållan från Finström. Då är det klart att jävssituationen blir ännu klarare enligt 16 §, eftersom, som alla vet här i salen även om ingen har citerat det ännu, det är en form av domarjäv – det är bland de starkaste jäv man har i landet – i landskapsstyrelsen, för landskapsstyrelseledamöter och det är mycket hårt. Det står: ”Medlem av landskapsstyrelsen samt beslutande och föredragande tjänsteman är jävig att delta i behandlingen av ärende …. 5) om eljest särskild omständighet föreligger som är ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet i ärendet.”  Jag skall återkomma till frågan när det gäller badhusen i Finström och i Mariehamn, för där blir det så väldigt uppenbart. Vi har lite svårare att veta om jäv föreligger i samband med detta ärende, eftersom vi inte riktigt vet hur beredningen har gått till.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Herr talman!

Beredningen är landskapsförvaltningens, myndighetens, sak. Naturligtvis har det här föredragits och tagits ett beslut i plenum i landskapsstyrelsen. Vad finns det för anledning att ifrågasätta det. Först har vi en mycket angelägen sak för Åland där det gäller stora satsningar för att få besöksnäringen under lågsäsong att dra mera folk, först kommer en jävsdebatt, sedan kommer en ny jävsdebatt med domarjäv och starka jäv. Jag frågar mig: det att jag en gång i tiden utredde och föreslog ett badhus i Mariehamn skulle det frånta mig rätten, ja, t.o.m. skyldigheten, att gå in och bedöma det projektet och se till att det blir en ordentlig beredning? Skulle jag, för att jag är född och uppvuxen i Mariehamn, vara jävig i alla Mariehamnsfrågor! Den här diskussionen blir mer och mer absurd och jag vet inte vad det är för intresse att föra den här frågan vidare. Så länge jag har förtroende från mina väljare, sitter i lagtinget och har blivit utvald till landskapsstyrelsen och har ett förtroende där, så utför jag min uppgift. Det är min plikt att försöka ta fram förslag som utvecklar det åländska samhället. Att till varje pris försöka få bort en person på alla möjliga konstiga grunder, som domarjäv och jäv, gamla utredningar och förslag som inte får diskuteras, är det faktiskt värdigt ett parlament i en modern demokrati, det börjar jag undra.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Det är sorgligt att konstatera att vicelantrådet helt har missförstått den här frågan. Vi har alltså en lagstiftning som gäller för Ålands landskapsstyrelse och jävsparagrafen är naturligtvis lika väsentlig och tung som alla andra, och den måste man ha i den förlängda ryggmärgen när man sitter som lantråd, när man sitter som vicelantråd, det skall alltid vara fullständigt klart att man inte bryter  mot  jävsparagrafen. Nu är då frågan: Finns det orsak att diskutera den saken? Olof Erland säger, att det finns det definitivt inte. Han är vald av Ålands folk och han har rätt att behandla alla frågor. Riktigt så enkelt är det tyvärr inte för oss som har suttit i landskapsstyrelsen, vi vet vi att det här är ganska svårt! Som jag sade, när man nu behandlar principerna är det inte lika tydligt att det föreligger jäv därför att det beror på hur beredningen har gått till och det är en sak som lantrådet måste ta på sig nu att reda ut: hur har beredningen gått till. Finansutskottet kan naturligtvis också höra med tjänstemännen hur beredningen har gått till, och det bör utskottet naturligtvis göra, men naturligtvis är jävsfrågan just nu inte så stor, utan vi har många andra saker att diskutera. Det är liberalerna som har dragit igång ett anfall i dag mot Jörgen Strand för att reda ut jävsfrågan och därför, tyvärr, ägnar vi så här mycket tid åt den. Jag skulle gärna avsluta den med detsamma, men vi måste ha klart för oss att jävsfrågan i förhållande till 16 § ligger åtminstone latent i det här ärendet. Och det kan inte vicelantrådet vifta bort, då har han inte brytt sig om att läsa lagen!

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Herr talman!

Jag har lagen framför mig och jag har läst den ordentligt. Frågan om latent jäv finns alltid med. Jag säger det att det var ltl Strand som drog igång debatten. Jag trodde inte riktigt att det var allvarligt menat, men nu inser jag att den här frågan är stor. Då är det väl så att när det här beslutet skall tas, som många här tror att har tagits, då skall vi föra en diskussion i landskapsstyrelsen: är det någon här som direkt har ett personligt intresse i detta ärende, som man nog alltid tänker på. Men att i den här debatten gå från den viktiga saken om bedömningskriterier till att söka någon sorts personliga skumma motiv – en debatt som ltl Strand drog igång här i måndags – det leder absolut ingen vart. Vad skulle det bli för bättre kriterier? Vem skulle tjäna på det? Om Frisinnad Samverkan vill byta finansansvarig, så det kan jag förstå, men kringelkrokar på det här sättet i en substansfråga, som är viktig, där vi lägger fram kriterierna för diskussion: finns det andra kriterier, finns det bättre kriterier, då är det det som är det intressanta. En jävssituation har inte förelegat därför att det har inte tagits beslut i en sådan fråga, där jag personligen skulle ha lidit skada eller fått nytta.

 

När det gäller min utredning från mars 1998, som avlämnades i augusti samma år, skulle den leda till något slags yrkesförbud! Det var t.o.m. så att jag borde inte delta i debatten. Vad är det här för demokrati! Man skall inte delta i debatten därför att man försöker försvara sig mot ett brett angrepp i jävsfrågan, man skall inte kunna delta i samhällslivet därför att man har varit med och tagit fram underlag till utredningar! Vad är det här för fasoner från FS:s sida!

TALMANNEN: Tiden är ute!

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Jag tycker att det är bra när ltl Olof Erland säger att han kommer att jäva sig i de fall det krävs av lagen. Det är bra att man kan rätta sig efter lagen när man har funnit att man kanske har gjort ett misstag. Man kan dra paralleller till beslutet om Ålands penningautomatförenings styrelse där man bröt mot lagen men sedan rättade sig. Arbetet här i Ålands lagting vilar på kristen grund och enligt den religionen skall man få syndernas förlåtelse om man har gjort ett misstag, så det är jag beredd att ge om man, som landskapsstyrelseledamoten Olof Erland, nu har insett sitt misstag. Däremot kan man inte förneka och bortse från det moraliska i detta. Det är det som jag har hävdat, liksom ltl Strand samt också chefredaktör Rosenblad. Liberalerna med Olof Erland  spetsen har stått här i Ålands lagting och hävdat att land skall med lag byggas. Det skall vara viktiga och klara principer, ingen fixarpolitik osv. Nå, vad är det man nu gör s.a.s.? Det är det här jag vänder mig emot; det juridiska jävet kommer i andra hand för mig. Otvivelaktigt är det så i dag att skulle landskapsstyrelsen vara börsnoterad skulle kursen sjunka och skulle liberalerna vara det skulle handeln stoppas på grund av oegentligheter. I övrigt håller jag med om att vad vi nu behöver debattera är själva sakfrågan, nämligen principerna för understöd av infrastrukturella satsningar.

 

TALMANNEN: Replikskiftena är avslutade.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Den grundprincip jag har haft i mitt arbete som Ålands lantråd är att det har varit ganska svårt att jäva sig och att man inte skall undandra sig ett ansvar därför att man tycker att det är lite känsligt. Den principen har jag som lantråd och alla de lantråd som jag har jobbat med har haft den principen.

 

När det gäller den specifika frågan som diskuteras nu här tycker jag att det är viktigt att understryka, att det inte har fattats något beslut kring någon simhall eller någon annan anläggning i Finström eller någon annanstans, inte i Mariehamn heller, utan det som finns i tilläggsbudgeten som ligger på lagtingets bord för behandling är ett förslag till principer som skall användas i kommande bedömningar från landskapsstyrelsen när det finns konkreta ansökningar från de nämnda projekten i Finström, Mariehamn och kanske andra kommuner också som kommer med i dessa sammanhang. Jag har bedömt som lantråd att eftersom det inte finns några formella ansökningar och det inte finns någon personlig koppling till vicelantrådet Erland, utan de ansökningar och uppvaktningar som vi har haft i det här ärendet under årens lopp är från Finströms kommun. Finströms kommun har uppvaktat landskapsstyrelsen och det är Finströms kommun som har drivit det här projektet. Däremot är verkligheten, som det har sagts, att det finns en bakomliggande utredning som har gjorts av vicelantrådet Olof Erland som konsult för tre år sedan. Det är ingenting hemligt med det utan det är en del av verkligheten. Det finns många komponenter i det här och det finns politik och man blandar in lite juridik. Visst kan jag förstå att det ser lite komplicerat ut med situationen att vicelantrådet representerar Finström, hans fru är vicetalman och samtidigt fullmäktigeordförande i Finström, talmannen är ordförande i kommunstyrelsen i Finström, men just därför att situationen är sådan som den är är det desto viktigare och ett större ansvar som faller på oss i landskapsstyrelsen som helhet och ni som sitter här i lagtinget att se till att vi gör ett så bra arbete som möjligt med principerna, att ni debatterar dem, diskuterar i utskottet och att vi samtidigt i landskapsstyrelsen i vårt kommande beslutsfattande ser till att vi handlar på ett ojävigt och korrekt sätt i förhållande till alla åländska kommuner och alla projekt. Det är vårt ansvar och lyckas vi med det arbetet skall vi ha beröm; misslyckas vi skall vi ha befogad kritik för det arbetet – och det avgör sist och slutligen väljarna. Men verkligheten är den, bästa ledamöter, att det säkert kommer att finnas politska skiljaktigheter vilka projekt som är bra och vilka som är lite mera värda. Det är den politiska verkligheten som vi har att hantera, ni här i lagtinget och vi i landskapsstyrelsen sedan.

 

Hittills, herr talman, anser jag att den behandling som har varit i landskapsstyrelsen inte kan klandras.

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman!

Landskapsstyrelsen har svarat på lagtingets enhälliga beslut om investeringsgrunder för när medel för infrastrukturella satsningar kan beviljas för satsningar som stärker turistnäringen och landskapsstyrelsen bör särskilt beakta de planer på badanläggning i Mariehamn och simhall i Finström som för närvarande är aktuella. Utgående från det lantrådet sade nu gäller framställningen det. Man har tagit principbeslutet just med beaktande av de projekten. Har jag missförstått att det är det som gäller här och dessutom har lantrådet känt till en konsultrapport som har gjorts av vicelantrådet. Anser han då att det inte föreligger jäv överhuvudtaget enligt 16 § 5)punkten landskapslagen om Ålands landskapsstyrelse? Kan lantrådet ge klara besked till den delen, att han har känt till bakgrunden till alltihopa?

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Alla de fakta som vicetalman Bert Häggblom räknade upp har varit kända både för mig och för hela landskapsstyrelsen, även för den tidigare landskapsstyrelsen, under hela processens gång. Skulle jag anse att det skulle ha förelegat jäv under den här landskapsstyrelsebehandlingen skulle jag naturligtvis ha tagit upp den frågan i landskapsstyrelsen. Det har jag inte gjort.

 

Herr talman!

Jag vill också säga att de projekt som nämndes av vtm Häggblom bör kompletteras med andra projekt som har kommit in under resans gång och kommande projekt, som också de här principerna skall kunna tjäna som bedömningsgrund för, efter det att lagtinget har tagit sitt beslut. Man skall komma ihåg att det här är ett förslag som landskapsstyrelsen har fört fram till lagtinget för att behandlas här av finansutskottet och sedan om någon vecka tas det beslut här; därefter är det här sådana principer som blir gällande för landskapsstyrelsearbetet.

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman!

Eftersom lantrådet tog upp vicelantrådets roll i det här vill jag också ha svar på frågan: kommer lantrådet att acceptera att vicelantrådet får vara med och behandla en ansökan från Finströms kommun beträffande simhall och besluta i den frågan? Ja eller nej!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Eftersom det har blivit ganska mycket diskussion kring den frågan kommer jag att efterhöra expertutlåtanden i den frågan, så jag antar att det kommer att bli kommande debatter också i den här frågan och då är det viktigt att jag ser till att vi har den juridiska expertis som finns inom förvaltningen konsulterad innan jag ger ett entydigt svar på den frågan.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Det är bra att lantrådet säger sig ha tänkt till i jävsfrågan och försöker följa de jävsregler som har gällt länge i Ålands landskapsstyrelse; ända från det att landskapsstyrelsen  inledde sitt arbete har dessa hårda jävsbestämmelser gällt. Man skall inte jäva om det inte är klart i förhållande till lagen att jäv torde föreligga och den ledamot som är jävig skall själv anmäla jälv. Sedan är det lantrådet som har ansvaret för att se till att man inte bryter mot det. Det är också bra att lantrådet lovade följa upp frågan huruvida jäv föreligger, för jag ser det som lite svårt att här med bestämdhet säga att jäv har förelegat i den här frågan. Det beror på ifall utformningen av principerna har påverkats av ett behov hos landskapsstyrelseledamoten Erland att få igenom det projekt som han har utrett för Finströms kommun. Det är blott då som jäv i den här frågan uppkommer, om man kan misstänka, i förhållande till det som sägs här: ”eljest särskild omständighet föreligger som är ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet i ärendet”. Om han s.a.s. har försökt påverka principerna så att de skall bli bättre anpassade så att projektet som han har utrett kan genomföras, då är det klart att jäv föreligger. Man blir lite misstänksam när tidigare maxprocent för den här typen av projekt, som regionala simhallar, har legat på 45 procent och nu höjs till 90 procent, medan andra regler är väldigt otydliga. Men jag litar på att lantrådet ser till att det inte uppstår några lagstridigheter i dessa frågor.

 

TALMANNEN: Replikskiftena är avslutade.

 

Ltl J-E Mattsson:

Herr talman!

Jag skall inleda mitt anförande med en reflektion över den debattnivå som FS–gruppledaren Jörgen Strand inledde måndagens debatt med. Vi inom centern anser att det inte är anständigt och anstår en folkvald lagtingsledamot att hålla sig på den nivån.

 

Jag skall sedan övergå till det som delvis har diskuterats här i dag, nämligen kriterierna för infrastrukturella satsningar av olika grad. När det gäller den inlämnade finansmotionen nr 33 från den frisinnade gruppen kan jag konstatera att två tidigare landskapsstyrelseledamöter Roger Jansson respektive Harriet Lindeman helt uppenbart har ändrat åsikt väldigt mycket om hur sådana här anläggningar skall stödas. Med mina ögon och enligt min uppfattning är skrivningen i Frisinnad Samverkans finansmotionen sådan att infrastrukturella satsningar hädanefter skall bli i Mariehamn. Jag tror att det skulle vara skäl att också få lite förklaringar, och det kanske de frisinnade kommer med, när man säger att ”driften garanteras för all framtid”. Jag har läst i gamla bouppteckningsprotokoll där man talar om att saker och ting övergår i någon ägo  ”för evärdliga tider”.  Jag har ingen förklaring på vad det innebär, men jag tror att vi kanske kan få det i dag också!  När det gäller finansmotionens kläm är det tydligen så att man avser att landskapet inte längre skall äga någonting av de anläggningar som byggs. Det är också intressant.

 

Sedan till reglerna som landskapsstyrelsen har lagt fram den här gången. Man har valt att göra det i tilläggsbudgeten för att få dem något så när förankrade i lagtinget med åsikter. Den enda åsikten om vad som är fel eller rätt här är väl att man skall gå tillväga såsom den frisinnade gruppen nu har anfört i sin finansmotion, att alla skall behandlas lika, och det betyder en klar centralisering. Däremot skall man inte ta hänsyn till om det finns en kommun, att det finns placeringsfördelar, man skall inte göra någonting annat heller. I övrigt har debatten inte innehållit någonting av konstruktivt värde vad man vill ha inskrivet i reglerna för infrastrukturella satsningar. Jag tycker att det är ganska märkligt att man efter en så här lång debatt inte har kommit med ett enda konstruktivt förslag, annat än Frisinnad Samverkans förslag om att allt – enligt min uppfattning - bör centraliseras till staden!

 

Man har spekulerat i badhuset i Mariehamn, man har spekulerat i den fritidsanläggning som planeras i Godby och som Finströms kommun driver. Det märkliga är att man inte har läst vad som står i framställningen, att när dessa projekt skall färdigställas föreläggs de för lagtinget för debatt med grunderna varför man har gjort ett förslag innan projekten beslutas. Något sådant förslag kan inte jag läsa mig till att finns här. Därför skulle jag se fram emot att det skulle komma konstruktiva förslag vad som tas bort eller sättas in och ändras i grunderna i landskapsstyrelsens framställning.

 

Jag finner det nödvändigt att påminna om att varje landskapsstyrelse, med sin majoritet bakom sig, så länge vi kör med majoritetslandskapsstyrelsebaser i varje fall, alltid har möjlighet att anta sina egna regler. Så har det varit förut. Det har inte funnits några regler förut, inte ens av den tidigare frisinnat ledda landskapsstyrelsen. Ändå kunde man verkställa saker och beslutet togs här i lagtinget. Helt plötsligt har detta fått en annan dimension, och det tycker jag kan vara värt att diskutera, men jag skulle nog hellre se att vi skulle diskutera konkreta förslag till ändringar eller tillägg eller uteslutningar.

 

Jag vill, herr talman, lämna de infrastrukturella satsningarna och kort kommentera de två finansmotionerna som socialdemokraterna har lämnat in. När det gäller motion nr 32 har jag egentligen ingen annan kommentar till den än att skulle man ha läst finansutskottets betänkande från ordinarie budget för 2001 skulle man ha varit medveten om att lagtinget redan har uttalat sig i den här riktningen. Det känns alltså på något vis lite onödig. Landskapsstyrelsen har redan på lagtingets inrådan beslutat helt i enlighet med med detta.

 

När det gäller finansmotion nr 34 kan jag kort kommentera att i det nya finansieringsstödsystem som den nuvarande landskapsstyrelsen är på väg att utarbeta kommer hänsyn till byggande av hissar också att tas. Det är att föregå händelsernas utveckling en aning att säga det, men eftersom jag har läst den text som så småningom kommer tror jag att vi har ganska samma syn i denna fråga. Det är nödvändigt att man inte skall behöva flytta från det hus man bor i på grund av att man blir gammal och kanske har svårare att gå i trappor.

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman!

Centerns gruppordförande påstod att ltl Jörgen Strand i sitt anförande inte skulle ha varit anständig. Ur den synpunkten skulle det vara intressant för oss andra lagtingsledamöter att veta vad centern har tagit för gruppbeslut, när man har varit anständig i Ålands lagting eller inte, och vad det var i ltl Jörgen Strands anförande som var så oanständigt. Jag tror att det krävs ett svar till den delen. Jag hoppas också att centerordföranden skall kunna föra fram det tydligt och klart så att vi vet hur debatten skall föras så att centern blir nöjda i detta parlament.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag uppfattar inte att vtm Häggblom efterlyser att vi också skall ha nedskrivna kriterier för hur vi skall uppträda i parlamentet. Jag hoppas inte att det här skall leda till det. Men det står ganska klart i lagtingsordningen hur en lagtingsman förväntas uppträda och framför allt är det upp till var och en här i lagtinget att reagera när man inte tycker att debatten förs på rätt nivå. Som centerns gruppordförande har jag fört denna sak på tal och i min grupp är vi eniga att vi bör reagera på det ordval och på det språkbruk som ltl Strand använde.

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman!

I Ålands lagting är det talmannen som för ordet och avbryter någon om man inte är anständig. Talmannen har inte avbrutit ltl Jörgen Strand. Det betyder en mycket hård kritik från centergruppen mot sittande talman i det skede när ltl Strand förde fram sina synpunkter. Det får väl centern reda upp i sin grupp. Men jag har högaktning för sittande talman som inte ansåg att ltl Strand var oanständig, utan att vi har en fri debatt i Ålands lagting där de demokratiska grundprinciperna gäller, och de gäller alla, förutom centergruppen och förutom talmannen i Ålands lagting.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

Trots det vtm Häggblom säger anser jag ändå att varje grupp har rätt att reagera på ett ordval och ett språkbruk i den här salen som man anser att är fel.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat till denna del.

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

Det var mycket det där! Först skulle det vara intressant om centergruppen kan slå upp i det stenografiska protokollet och peka på vilket ord som har varit oanständigt, vilken mening som har varit oanständig eller vad syftar man till? Jag vet inte!

 

Herr talman!

När det gäller att Frisinnad Samverkan skulle vilja ha allting till Mariehamn får centern stå för det uttalandet. Jag började mitt senaste anförande med att säga, att jag inte tar ställning, men däremot vill jag ha ärliga, raka principer för vad som gäller för olika kommuner. Jag vill påminna ltl J-E Mattsson om att när vi regerade tillsammans lyfte Frisinnad Samverkan gång på gång fram Roger Nordlunds förslag om finansieringsprinciper, men centergruppen sade nej, för då kunde man inte fixa det här till Godby, med de principerna! Det är det det handlar om. Vi kommer i finansutskottet att lägga ett förslag som i stort sett går ut på detta. Då får vi se om centern är beredd att ta Roger Nordlunds förslag!

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

När det gäller infrastrukturella satsningarna som ltl Strand är inne på vill jag påminna om att mina kommentarer är att man har skrivit en finansmotion, nr 33, som nu ligger i finansutskottet för behandling, i vilken man helt tar avstånd från tidigare använda principer. Det finner jag mycket märkligt. Att det här aviseras att man i finansutskottet nu kommer att ställa ett detaljerat förslag ser jag i så fall fram emot, men varför inte presentera detta detaljerade förslag i den här salen? Är det inte här vi skall diskutera det!  I finansutskottet diskuterar vi bakom lyckta dörrar och där får man inte gå ut efteråt och berätta vad andra har sagt, åtminstone hör det god sed.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

Jag nämnde att jag är beredd att stöda Roger Nordlunds tidigare principer, men inte om ltl J-E Mattsson vet vad de går ut på skall jag senare ge dem åt honom skriftligt. I vår finansmotion efterlyser vi lika behandling av alla kommuner. Det är naturligt.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag vet mycket väl vad Roger Nordlunds förslag till finansiering går ut på. Det är dessutom utförligt beskrivet i de frisinnades finansmotion. Men i den frisinnade klämmen står det att ”alla kommuner, inklusive staden, erhåller lika behandling beträffande bidragsprocent till idrotts- och fritidsanläggningar samt att annan än landskapet skall äga anläggningen och garantera driften”. Det är väl verkligen en kullerbytta!

 

Ltl Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

Ltl Jan-Erik Mattsson säger att Roger Jansson och jag har förändrat oss helt från det vi satt i landskapsstyrelsen. Jag kan inte riktigt hålla med om det. För det första kan jag säga att sitter man i landskapsstyrelsen med två andra partier handlar det om att ta och ge. Det tror jag att alla som har suttit i landskapsstyrelsen vet, både nu sittande och de som har suttit tidigare.

 

Men när det gäller klämmen står det att alla kommuner inklusive staden erhåller lika behandling. Det står inte samma summa-behandling, utan det kan i detta likabehandlingssystem också inrymmas olika regionala procenter. Det står ingenting om att inte den möjligheten finns. Just i det förslag som vi har diskuterat och som vi från Frisinnad Samverkan hela tiden har tyckt att har varit ett bra grundkoncept, alltså lantrådet Roger Nordlunds förslag, som har funnits nu några år fanns det vissa procentuella förskjutningar beroende på var på Åland det skulle finnas. Enligt vår grupp betyder ordet ”likabehandling” inte ”samma behandling” i mark och penni.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

Det var för mig intressant att få höra att den frisinnade gruppen tidigare har fått krypa till korset och finna sig i centerns och andras majoritetsbeslut om reglerna i landskapsstyrelsen, men att vi här och nu får höra vad de egentligen vill!  Det är att syssla med hårklyveri, eller ordbehandling kanske, när man säger att lika behandling inte betyder lika ekonomi. För mig är lika behandling nog samma procentsummor i staden och på landsbygden i kommunerna. Jag kan inte förstå det på något annat sätt, men säkert går det att diskutera sig fram till någonting annat, men då borde man ha skrivit någonting annat. Man borde ha skrivit ett tillägg där att detta kan även medföra olika bidragsprocenter, som skulle överensstämma med den tidigare landskapsstyrelsens inofficiella principer.

 

När det gäller de principer som nu har kommit och det gamla förslaget, som lantrådet Roger Nordlund har så stor acceptans för, och jag accepterar det också, det var ett mycket bra förslag, så är det fortfarande kvar. Det är kvar helt ograverat. Det enda som har kommit till är ett mellanting mellan hundraprocentig finansiering som allhallen i Eckerö fick och Roger Nordlunds förslag.

 

Ltl Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

”Att krypa till korset” menade inte jag; då missförstod nog ltl J-E Mattsson, utan när det är tre partier som regerar måste man komma samman och diskutera någonting gemensamt och det betyder att centern kanske måste ge sig lite grann, vi måste ge oss lite grann och obundna. Det tror jag att vi känner igen med dagens landskapsstyrelse. Det är ett sätt att regera så länge man inte får regera ensam. Det är alltså inget korskrypande jag pratar om.

 

När det gäller lika behandling diskuterade vi faktiskt i vår grupp vad detta innebar och vi hade andra skrivningar. Vi förde också diskussioner om ”rättvis behandling”, men det viktigaste är att kommunerna, oberoende om det är Sottunga, Mariehamn eller Hammarland, skall veta vad det är som gäller och att det känns rättvist och tryggt när man sitter ute i kommunen och planerar något projekt så skall man kunna veta att så här är det, det här kan vi leva upp till och så här skall vi försöka gå vidare. Men det tycker vi inte att de principer som nu föreslås ger något riktigt klart rättesnöre för.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Herr talman!

Vi har exakt samma åsikt när det gäller att komma överens när man samregerar med någon eller samarbetar med någon. Men jag har inte känt till vilken ståndpunkt den frisinnade gruppen har haft tidigare i de ståndpunkterna. För centern har alltid regionala aspekter varit ett starkt inslag, men tydligen har inte regionalpolitiken så stark förankring i den frisinnade gruppen. Vi har fått klartecken här nu. Men det var kanske en litet olämplig ordningsföljd att börja diskutera motioner. Det borde kanske ha varit så att de frisinnade skulle ha fått presentera sin motion så att vi hade fått reda på vad detta med lika behandling egentligen innebär.

TALMANNEN: Replikskiftena är avslutade.

 

Ltl Boman:

Herr talman!

Om vi äntligen skulle komma till sak. Nu har vi ”gnölat” om några principer som vi överhuvudtaget inte skall ta ställning till nu; de dyker väl upp i förljande budget, så vi har redan satsat nästan en och en halv timme på dem! Nu vill jag komma till dagens ärende: tilläggsbudgeten.

Denna tilläggsbudget är som alla andra tilläggsbudgeter ett bevis på dålig budgetuppföljning och nonchalans mot budgeten. Oförutsedda händelser kan inträffa som fordrar extra medel men grundprincipen borde vara att undvika tilläggsbudgeter.

 

Vid en första granskning blir jag förvånad över det stora antal skolor som finns med, man kan ju undra över vilka signaler de ger till sina elever när skolorna , som bör vara ett föredöme , inte kan sköta sin ekonomi bättre.

 

Nåväl, ytterligare på utbildnings och kulturavdelningens förvaltningsområde finns ett anslag om 100.000 mk för operagästspel. Totatkostnaden för landskapet är aviserad till 700.000 mk. Denna opera skall uppföras med anledning av självstyrelsens 80- års jubileum.

Med tanke på de enorma kostnader som självstyrelsens 75 års jubileum medförde , enbart Katrina kostade i slutändan 5 miljoner mark så kan vi anta att även denna Operas kostnaders far i höjden. Vi borde vara försiktiga med såna här jippon. Jag anser att det finns bättre sätt att använda dessa   miljoner, exempelvis som vettig lön åt vårdpersonalen.

 

Under näringsavdelningens verksamhetsområde finns de verkliga egendomligheterna. Ålands arbetskraftsbyrå skall utöver det rundligt tilltagna budgetbeloppet på över 4 miljoner ytterligare ha 1.142.000 mark för oväsentligheter som de bra kan klara sig utan. Med en arbetslöshet om ca 2 % så torde inte personalen vara överbelastad. Arbetskraftbyrån börjar mer och mer likna en koloss på lerfötter. Nu skall man även resa och festa eftersom man utöver tidigare beviljade medel vill ha ytterligare 30.000 mk för resor och 25.000 mk för representation. Små summor med tanke på deras totalbudget , men jag ser ingen anledning till detta resande och festande på samhällets bekostnad. Jag anser att det äskade tilläggsbeloppet om 1. 142.000 mk bör förkastas. Det går nog att göra omdisponeringar inom de dryga 4 miljoner de har att röra sig med.

 

Så till den verkliga höjdaren. Lantmannaskolans och landskapsstyrelsens eget skötebarn svinavelsstationen. Denna märkliga investering som aldrig borde gjorts. Varje år får man höra från landskapsstyrelsen att nästa år skall den utvärderas och förhoppningsvis läggas ned, så också denna gång eftersom det i texten står att landskapsstyrelsen skall ta ställning till verksamheten i nästa års budget. Av detta blir intet, jordbrukarnas inflytande är starkt även i denna landskapsstyrelse. De märkliga är att dessa svin skickas till Österbotten, vilket innebär att de åländska skattebetalarna subventioner Österbottens svinfarmare med stora summor årligen. Jag har inget emot att landskapsstyrelsen skickar sina svin till Österbotten, tvärtom, men det bör ske på marknadsmässiga grunder.

 

Ännu värre är att dessa svin transporteras per lastbil till Österbotten och hur det kan ske utan att EUs gränsvärde för körtiden inte överskrids bör undersökas. Vi har på TV sett upprörande bilder från djurtransporter i Europa, hoppas att  landskapsstyrelsens svintransporter inte går till på samma sätt. Jag kräver att ansvarig ledamot undersöker dessa transporter. Om nu landskapsstyrelsen äntligen kommer så långt att de lägger ner svinavelsstationen kunde de på samma gång lägga ner skollägenheten, för det mönsterjordbruk som en skollägenhet borde vara , det har den aldrig uppnått och kommer heller aldrig att uppnå. Hela verksamheten ute vid Lantmannaskolan bör granskas och kraftigt bantas, alla tidigare landskapsstyrelser har byggt ut verksamheten, men jag tror att denna landskapsstyrelse har mod och kraft att vidta behövliga åtgärder.,

 

Trafikavdelningen äskar om 200.000 mk för inköp av bil. Om detta är totalsumman kan det få gå men om man ytterligare använder den summa som man får för den krockade, då är man uppe i lyxbilsklass och något sådant behövs ingalunda på trafikavdelningen.

 

Herr talman, detta får räcka för denna gång men jag svarar gärna på frågor.

 

Vicelantrådet Erland:

Herr talman!

Jag vill svara på de saker som ltl Boman räknade upp. När det gäller skolorna har lagtinget begärt av landskapsstyrelsen att vi skall prioritera mögelsanering. Det har också varit en lång väntan på att få en renovering och tillbyggnad av Strandnäs skola och det medför kostnader. När det gäller operan Rödhamn som skall ges här nästa år och där det budgeteras 700.000 mark är det inte fråga om några miljonbelopp och det ser jag som en kulturinvestering. Det är inte bara själva föreställningen utan det är aktiviteterna kring det hela och det att vi uppmuntrar de konstnärligt begåvade människor som tar sig an den här typen av projekt.

 

När det gäller arbetskraftsbyrån bör man också notera att det här är mycket av engångskostnader. Man genomgår en modernisering, det är systemutveckling och liknande. Arbetslösheten är låg därför att vi har en väl fungerande arbetsförmedlingsbyrå, men arbetslöshetssiffrorna döljer också ett strukturtproblem i arbetsmarknaden; vi har alltså  ”undersysselsättning”: människor som vill ha ett annat arbete men inte kan få det, samtidigt som vi har brist på kompetens.

 

När det gäller svinavelsstationen får jag väl till stor del hålla med ltl Boman att vi måste göra någonting åt saken. Själva transporten av slaktdjuren till Österbotten är också ett problem, men jag tror att jag kan lova att vi återkommer till den frågan i ordinarie budget.

 

Lantmannaskolan är ett problem; vi har försökt hitta nya kurser och t.ex. stött en hästskötarkurs, men man måste alltid diskutera vad man skall göra för att den här utbildningen skall motsvara behovet.

 

Slutligen, herr talman, när det gäller trafikavdelningen och ny bil är nog avsikten att bilen inte skulle vara någon lyxvariant av den krockade bilen; om jag minns rätt är den inte med i detta moment för nyanskaffning.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Jag ber att få tacka vicelantrådet för informationen. Visavi operan var det precis samma sak som med Katrina. Det var ingen som sade att den skulle kosta 5 miljoner i slutändan och därför tror jag inte heller att det här kommer att klara sig med 700.000 mark – det kommer att bli miljoner! När man läser om arbetskraftsbyrån står det bl.a.: ökade resekostnader framför allt i och med byråns olika nordiska åtaganden, utvecklande av hemsidan och övrigt informationsmaterial, ökade kostnader för fortbildning, seminarier och representation. Jag frågar mig: Vad skall vår arbetskraftsbyrå göra ute i Norden? Den skall väl vara här i Mariehamn!

 

När det gäller lantmannaskolan så visst är det på det sättet att jordbrukarna minskar i antal, men de anställda där ute runt lantmannaskolan ökar i antal, så detta stämmer inte riktigt överens. Snart börjar det blir en konsulent för varenda en bärbuske vi har i landskapet – och det går ju åt fel håll! På ett sätt skulle det vara roligt att se den där tiden när inkomsterna börjar gå ner. Jag har en känsla av att vi har för lätt att få pengar i dag när man kan utveckla förvaltningen på det här sättet. Jag tror inte att det finns behov av så mycket folk där ute, men ingen har någonsin försökt göra en rationalisering där. Men kanske den här landskapsstyrelsen blir den första som i så fall gör det, och det hoppas jag!

 

Vicelantrådet Erland:

Herr talman!

Som jag sade i presentationen i tilläggsbudgeten är det sannolikt så att vi är inne i en vändpunkt när det gäller ekonomin, så den tendens som har varit att utgifterna stiger, t.o.m. än mer än vad inkomsterna stiger, så det måste vi göra någonting åt och då behövs en genomgång av alla förvaltningsgrenar och alla sektorer i den offentliga sektorn. Jag tror att vi måste utgå från en sådan situation när det gäller budgeten för nästa år. Men det är klart att förvaltningen är en trög apparat och det är svårt att hitta besparingsmöjligheter när det finns många människor som gör ett jobb som är krävande.  Det är så att den typ av samhälle vi har med höga ambitioner för välfärden och annat kräver mycket personal, och personal skall ha sin lön, så det är ingen lätt uppgift, men den är, dessvärre, nödvändig.

 

Ltl Pehrsson, replik:

Herr talman!

Jag vet att både naturbruksskolan och svinavelsstationen sedan länge har varit en nagel i ögat i på ltl Boman, kanske t.o.m. en klöv i ögat när det gäller svinavelsstationen. Jag håller med om att det säkert finns mycket här som man skulle behöva se över. Det är säkert mycket pengar som går åt. Men jag kan inte heller se hur man skulle kunna fortsätta med jordbruksföretagen utan att man skulle ha ett sådant ställe där man kan, t.ex. vid övergång till ekologiskt jordbruk, både ha forskning, planering, skolning av eko-odlare osv. Det är inte enkelt att övergå till ekologiskt jordbruk utan det måste nog finnas en plats där man bedriver forskningsverksamhet, om vi överhuvudtaget skall ha något jordbruk kvar. När det gäller svinavelsstationen sade ltl Boman att man subventionerar österbottniska svinuppfödare, och man kan naturligtvis se det så, men nog är det också en subvention till åländska smågrisproducenter när det gäller de subventionerna. Utan de transporterna och försäljningen som man har lyckats åstadkomma där skulle man inte längre kunna syssla med den verksamheten här på Åland.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Om vi börjar med svinavelsstationen är det på det sättet i dag att det finns en svinproducent på Åland och att upprätthålla en svinavelsstation som kanske kostar miljonen för en enda företagare känns inte rätt. Det måste i så fall vara lika lätt att köpa smågrisarna från riket som vi har att skicka dem till Österbotten! Jag är övertygad om att gäller det norra Österbotten överskrids EU:s gränsvärden med råge och då är det nog landskapsstyrelsen som står vid skampålen. Här har vi upprörts över vad som händer ute i EU och så kanske vi gör samma sak själva!

 

Det har nämnts tidigare här förut i dag och då skulle jag be ltl Pehrsson läsa en eminent insändare i Nya Åland från Birgitta Sirén, där hon skriver: ”Lägg ner hela Jomala gård”! Läs den, här är fina argument varför man inte skall hålla gården igång mera!

 

Ltl Pehrsson, replik:

Herr talman!

Tidningarna i all ära! Jag brukar nog läsa i den mån jag hinner. Jag tror nog att man måste fundera lite själv på problematiken, jag har ganska stor erfarenhet av den och det ligger nog i mitt och i mångas intresse att vi fortfarande skall kunna bedriva ett jordbruk här i landskapet, inte minst när det gäller miljöaspekterna behöver vi hålla igång någon form av jordbruk. Just nu är det svårt för jordbrukarna. Som jag sade tidigare tror jag att det är nödvändigt att det finns en institution som hjälper till för att kunna komma längre när det gäller ekologisk odling osv. När det gäller svinproduktionen är jag kanske mindre upplyst än vad ltl Boman är, men nog har jag för mig att det finns fler uppfödare än en här i landskapet.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Jag kan meddela ltl Pehrsson att jag har varit i kontakt med Ålands svinavelsstation och de levererar enbart till en åländsk producent, så finns det ytterligare en, men han producerar sina smågrisar själv!

 

Vad jag har förstått från Jomala gård och som jag ser bilden i Nya Åland är det ett enda stort ogräsfält och de har fortsatt i samma god stil, om jag har förstått informationen rätt. Jag vill nästan hävda att de misssköter den. Men kritik är bra. Tidigare kritiserade jag djurhållningen där, kreaturen som rymde, och nu har jag förstått att utgående från min kritik såldes hela den besättningen bort. Leder nu det här till att de säljer bort Jomala gård skall jag stå på barrikaderna och applådera! Lägger man också ner svinavelsstationen skulle jag vara ännu gladare!

 

Ltl Sundback:

Herr talman!

Det glesnar i majoritetsleden! Vad det beror på är svårt att veta, men det kanske var en så häftig början på debatten om ”jävsfrågan” att luften har gått ur några av de centrala gestalterna! Det är så att ju närmare maktens köttgrytor man kommer desto hetare blir det! Jag kan inte ta ställning till den formella jävsfrågan, men det är alldeles klart att det finns politiska undertoner i resonemanget om principerna, så att man ser att det styr ganska klart åt ett visst håll på norra Åland! Det är väl i och för sig ingenting att förvåna sig över, men om man samtidigt talar om hur viktigt det är med principer borde nog principerna vara så pass entydiga att de inte innehåller alltför mycket möjligheter att tillämpas rätt så flexibelt, dvs. att man anpassar principerna i efterhand till de nivåer på bidragen som de som driver anläggningarna väntar sig att de skall få.

 

Tänker vi litet tillbaka, herr talman, har det alltid var så från självstyrelsens begynnelse att idrotts- och fritidsfrågor har varit kommunala handlingar angelägenheter. Det var åtminstone förr i världen en viktig princip att skilja på: vad är kommunal angelägenhet och vad skall lagtinget syssla med. Det var en ganska bra och enkel princip att kommunen eller de anläggningar som kommunen garanterade fick 50 procents lån, 25 procent i bidrag och den egna finansieringen skulle vara 25 procent. Det finns väl några enstaka undantag från den regeln, men det var huvudregeln och den var lätt att tillämpa och den gällde för alla. Sedan kom det här eländet med diskussionen om infrastrukturella satsningar.  I samband med allhallen bröt man kompetensfördelningen mellan lagtinget och kommunerna, då landskapet gick in och finansierade allhallen i Eckerö. Det är därifrån som allt detta emanerar. Det kallas samhällsekonomiska projekt, landskapsprojekt, kommunala projekt, infrastrukturella projekt och projekt av särskilt stor samhällsekonomisk betydelse osv. osv.  I det nordlundska förslaget från 1999 fanns ännu den fördelningen kvar att man skulle för sådana här anläggningar få 50 procents lån, men sedan fanns det en variation att man under vissa förutsättningar kunde få mer än 25 procent i bidrag, upptill 45 procent och den egna andelen skulle vara 5 procent. Nu faller också detta sönder och vi får ett helt nytt förslag. Det är nog kolossalt förmånligt!  Det skulle gälla badhuset i Mariehamn och idrotts- och motionscentrum i Godby. Enligt detta förslag skulle man kunna få upptill 90 procent i bidrag. Man har alltså svängt på det! Förut skulle man betala 25 procent i egen andel, men nu är det helt omkastat. Det är  som om landskapet och lagtinget skulle ha huvudansvaret för investeringar av det här slaget, när man skall ge möjlighet för så kolossala bidrag. Den politiska slutsatsen måste vara att det här extremt viktigt för ålänningarna, eftersom man är beredd att satsa så här mycket skattepengar. Bidragsprocenten är allt mellan 50 och plus 40. Det är egentligen inte fråga om lån i någon högre grad, man kan få upptill 45 procent, men stödet i form av bidrag som man kan få är oerhört stort.

 

Det som gör detta ohållbart är att man inte vet på vilka grunder man kan få denna 90 procentiga finansiering utan man talar om sådant som samhällsekonomiskt betydelsefullt, sysselsättning, regional spridning, spridning till övrigt näringsliv osv. osv. Vicelantrådet har då sagt att här gäller det för kommunerna att argumentera. Då kan jag nog inte annat än lite dra på munnen åt just den omtalade ledaren, där i Finströmsfallet vicelantrådets fru är den som skall föra huvudargumentationen. Man får ha vilken uppfattning man vill om juridiskt jäv och vem som är illvillig mot liberaler och inte illvillig, men nog sticker det i ögonen! Att talman Ragnar Erlandsson, naturligtvis med sin bakgrund i idrottsrörelsen står för det här och här också på plats i det politiska livet kan påverka det hela ganska kraftigt är väl ganska givet, men just den här kopplingen, som dessutom inte bara är politisk utan direkt inom familjen s.a.s. gör nog att detta inte känns riktigt principiellt hållbart. Nog borde det finnas kriterier för vad bidragsbeloppet skall grunda sig på när det börjar stiga över 50 procent. Sedan är det så när man ser projekten att det är allt fler som nu plötsligt har blivit landskapsangelägenheter. Allhallen ägs av landskapet och vi kan också läsa här i framställningen att nu har travbanan blivit en lösning som är likvärdig med lösning för allhallen! Lagtinget skall ta större och större andel för de s.k. infrastrukturella projekten,  och då kommer man till det att vari ligger nu den omtalade stimulansen till kommunernas näringsliv, som vi fick höra om för någon dag sedan i samband med samfundsskatten. Varför skulle en enda kommun på Åland försöka satsa i ett sådant här projekt om det bara finns en möjlighet att lagtinget finansierar det till hundra procent!

 

Men ena handen talar man om hur man skall stimulera näringslivet i kommunerna och med den andra handen är man beredd att ösa in pengar för att uppfylla några slags politiska förväntningar och löften. Detta är nog långtifrån principiellt klart och vad nivåerna egentligen har för kriterier kan man inte tyda av det här utan det blir i hög grad en politisk prövning och en huggsexa i första hand i majoritetsblocket och sedan mellan majoriteten och oppositionen. Man kan också konstatera att det inte finns ett enda projekt i skärgården.

 

Men vad är infrastruktur? Vi har läst här och vi har fått oss berättat att egentligen har finansutskottet och lagtinget beslutat att vi skall sluta prata om det. Men det finns trots allt infrastruktur och det brukar betyda att samhället är med och skapar förutsättningar för samhälls- och näringslivsutvecklingen och det är sådant som vägar, hamnar, energiverk, åtminstone var det så förr, också välfärd. Då, herr talman, skulle jag vilja komma in på bostadsfrågorna. Tänk om det var så att kommunerna kunde få 90 procent i bidrag för att bygga hyreshus! Då, bästa kolleger, skulle hyres- och bostadsmarknaden se helt annorlunda ut! Nu är det så att kommunerna skall betala 10 procent i egen finansiering, dvs. man kommer bara att behöva betala 5 procent om man är lycklig, när det gäller fritidsanläggningar, men när det gäller hyresbostäder skall man betala 10 procent. Det är antagligen en av orsakerna till att kommunerna inte i dag bygger hyresbostäder. Men hade man möjlighet till 90 procents bidrag och 5 procent i förmånliga landskapslån, då, bästa vänner, hade vi inte bostadsköer som vi har i dag. Vi ser nämligen också i den här tilläggsbudgeten att landskapsstyrelsen inte lyckas stimulera hyres- och våningshusbyggande. I budgeten för i år var målet 70 hyresbostäder och 70 ägarbostäder. Nu ökar man bevillningsfullmakterna för att ge ut lån för att öka produktionen av ägobostäder. Det kommer att byggas 170 bostäder i år och det är bra, men det är kolossalt dåligt att vi inte också bygger 170 hyresbostäder. Det beror i mycket hög grad på att finansieringsformerna som vi har inte är tillräckligt attraktiva för kommunerna och naturligtvis inte heller för de privata.

 

Herr talman!

Här tycker jag att finns den största politiska synden med hela resonemanget om fritidsanläggningarna och deras möjligheter, enligt de föreslagna principerna, att i framtiden få samhällsstöd. Tänk er den dagen när färjrederiernas biljetter börjar stiga! Vi har knappast några flygförbindelser med Åland mera. Vem skall då komma till anläggningarna? Vi har inga garantier för billiga transporter som vi har i dag. Däremot vi vet att Åland inte kan överleva utan en växande befolkning och därför är nog jag konservativ på det sättet att jag tycker att om vi skall satsa på infrastruktur skall vi ge förmånliga finansieringsvillkor för byggande av inte bara ägarbostäder utan också hyresbostäder. Om vi inte får in arbetskraft i det här samhället som näringslivet efterfrågar kommer det inte att kunna utvecklas. Turismen i all ära, men den har svårt att verkligen generera inkomster och att hålla arbetskraften sysselsatt året om.

 

Herr talman! Min uppfattning är nog att det kanske skulle politiskt vara lite sansat av den här församlingen att tänka lite mera på vad medborgarna har för dagsaktuella behov. Då tror jag nog att bostäder är någonting som de flesta tycker att vi borde ägna minst lika mycket tid som fritidsanläggningarna.

 

Socialdemokraterna har lämnat in två anslutningsmotioner och som vi ofta får höra från tidigare majoriteter, och också den här, så alla initiativ som vi tar är redan under beredning eller kommer att tas under beredning och det är liksom ett sätt för majoriteten att avslå motionerna. När det gäller frågan om hissarna tror jag att mitt parti i minst tio år har försökt få fram vettig finansiering för att installera hissar i befintliga hus. Vi har inte ens samma förmånliga system som man har i riket. Det visar också på det bristande engagemang och intresse som finns för bostadspolitiska frågor. Det är så att vi på Åland har väldigt låga våningshus och småvåningshus och en hiss räknar man i allmänhet med att den kostar 1 miljon och det blir på hyran betydande belopp för hyresgästerna om man inte kan subventionera det här med bidrag från samhällets sida. Vi har då ett sådant system att man får bara normal lånefinansiering. Det är inte några 90 procents bidrag för hissar på Åland minsann, utan de kostnader som man har skall betalas tillbaka genom de lån som man får av landskapsstyrelsen. Men i riket har man ett system att man kan få upp till 50 procent för just s.k. Aravahus som det hette förr i bidrag och sedan finns det också vissa städer som ger subventioner. Det här skulle vara väldigt viktigt, speciellt i Mariehamn, men det kanske också finns behov av detta på landsbygden. Men om inte det här kommer fram tycker jag att det är just ett exempel på den här negativa regionalpolitiken, att för att behovet finns i Mariehamn skall man inte behöva ta det så på allvar utan det kan mariehamnarna betala själva. Det där är tråkigt – när det heter regionalpolitik är det alltid fråga om att försöka få mera pengar till verksamheter utanför Mariehamn, men nu är det de facto så att Mariehamn är den enda lite större tätort som finns på Åland, där det finns ett mera betydande bestånd av våningshus. Så mycket solidaritet tycker jag att man kunde kräva av alla här i lagtinget. Det finns ju de partier som titt och tätt slår sig för bröstet och säger hur de ser till hela Ålands bästa. Jag tycker att här finns nu ett skäl att se också till mariehamnarnas bästa.

 

När det gäller frågan om stödsystemen och bidrag för att övergå till miljövänlig uppvärmning gäller de bidrag som nu beviljas – åtminstone enligt budgeten – endast för en- eller tvåfamiljshus. Om man tänker på det ur miljösynpunkt är det inte riktigt logiskt därför att mest skulle man vinna genom att i våningshus få till stånd sådana här miljövänliga uppvärmningssystem, och det ena utesluter inte det andra, utan tvärtom, man borde utveckla stödsystemet. Det finns ett mycket intressant exempel i Mariehamn, där det ändå finns radhus och det är enskilda familjer som lever i radhuset, men de kunde inte få ett sådant här stöd, för det är flera än två familjer. Det finns ingen logik i varför inte de som bor i ett radhus, där det kanske finns åtta familjer, inte skulle ha rätt till stödet.

 

Det finns också synpunkter på vilka typer av uppvärmningssystem som skulle berättiga till stöd. Jag har blivit uppringd av en person som byggde kakelugnar för att värma upp sitt hus, men det ansågs inte bidragsberättigande och jag ser inte den miljöpolitiska logiken bakom det. Om man övergår till fjärrvärme kan man få stöd, men inte om man bygger kakelugnar. Här tror jag att det finns en viktig miljöfråga och att vi borde försöka stödja medborgarna på lika grunder, om de uppvärmningssystem som man övergår till kan anses miljövänliga och inte att det skulle gälla bara en- och tvåfamiljers hus utan flerfamiljers också.

 

Vicelantrådet, replik: Avstår.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Ltl Sundback berör stöden till miljövänliga uppvärmningsanordningar och jag kan hålla med ltl Sundback om att man borde fundera på att ge stöden till flerfamiljshus också. Det här diskuterades under min tid i landskapsstyrelsen. Det finns ett fåtal hus som kan drabbas av att de inte får det, att familjerna drabbas av att de råkar ha sina lägenheter vägg i vägg med andra. Det kan finansutskottet titta på.

 

När det gäller vilken teknik stödet ges för håller jag inte med, som det står i motionen, att det inte ges för jordvärme och kakelugnar. Det ges för alla tekniker bara man kan uppfylla vissa villkor och det är bl.a. att man skall uppvisa ett intyg att den anordning man installerar inte släpper ut mer än 30 milligram tjära per megawattimme. Det är väldigt viktigt att ha ett sådant krav; om man t.ex. installerar en kakelugn kanske den sparar in koldioxid, men den får inte belasta miljön på andra sätt. Utöver kravet på tjärmängd finns det också krav på att man skall ha ackumulatortank och det är för att kunna spara värme s.a.s. på en högre verkningsgrad i anläggningen. Det är alltid viktigt att man överväger vad stödet skall ges för, så att man inte ger stöd åt allting utan att det verkligen skall vara en positiv miljöeffekt. Men, som sagt, jag tycker man kan fundera på att ge det till flerfamiljshus.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag tror det förtjänar understrykas att det här är en tilläggsbudget och som sådan naturligtvis inte anger landskapsstyrelsens helhetspolitik. Det slog mig själv när jag läste igenom detta och allmänna motiveringen att man kan mycket väl få den uppfattningen att det är idrottsanläggningar och badanläggningar som har väldigt hög prioritet i landskapspolitiken. Men man skall komma ihåg att orsaken till att tilläggsbudgeten finns är en hemställan från lagtinget att vi skall komma med förslag till principer som kan behandlas här inför nästkommande ordinarie tilläggsbudget.

 

Jag vill understryka, fru talman, att högsta prioritet har fortfarande social- och hälsovården och utbildningssidan i landskapsstyrelsens politik. Vi har också skrivit i tilläggsbudgeten att de övriga satsningarna kommer att prioriteras efter det att vi har sett till att vi klarat ut sjuk- och hälsovården och utbildningssidan, både på landskapsnivån och på den kommunala nivån.

 

Fru talman!

När det gäller bostadsbyggandet är det så att vi äskar om fullmakt att få ge ut mera lån för ägarbostäder och det är för att efterfrågan t.o.m. har varit större än vad vi kunde förvänta oss vid budgeteringstillfället. När det gäller hyresbostäder har också den produktionen kommit igång, så jag tror nog att vi kanske redan nu, åtminstone när året närmar sig sitt slut, kommer att uppfylla också målet där när det gäller hyresbostadsproduktionen. Dessutom, fru talman, kommer vi i nästkommande ordinarie budget att föreslå förändringar i systemet som gör det ännu förmånligare för både kommuner och privata att satsa på byggande av hyresbostäder, och det skall vara både i Mariehamns stad och i landsbygds- och skärgårdskommunerna. Landskapsstyrelsen inser nog det synnerliga behovet att det finns bostäder på hela Åland och kanske speciellt i Mariehamn eftersom inflyttningen ofta börjar när man kommer till Mariehamn, så jag ser ingen konflikt i det sammanhanget utan vi stöder all bostadsproduktion på Åland.

 

Sedan, fru talman, är det inte bara bostäder som behövs, även om det är en mycket elementär komponent i det framtida samhällsbygget, utan vi behöver också se till att det finns arbetsplatser för människorna som skall bo på Åland, både inom offentlig sektor och framför allt också inom privat näringsliv så att vi har skattekraft i det här samhället. Det är i det sammanhanget man skall se de övriga satsningarna.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Jag tror säkert att landskapsstyrelsen har goda ambitioner, men det politiska intresset koncentreras väldigt mycket runt anläggningarna och det finns något slags dragkamp som dramatiseras upp av olika aktörer, och det är demokratins grund så det kan man inte göra så mycket åt. Men för min del är det groteskt att man skall kunna börja ge sådana kolossala samhällsstöd till fritidsanläggningar, om man relaterar det till de stödformer vi har för bostadsbyggande. Nog är det väl ändå det som är grunden för det politiska arbetet, tycker jag åtminstone, att se till att folk har bostäder och arbete. Att tro att fritidsanläggningarna skall frälsa oss från all arbetslöshet, nedgång i konjunkturer och ekonomiska svårigheter, tror inte jag att medborgarna tror på. Jag tror att det är någonting som vissa delar av lagtinget jagar upp sig över väldigt mycket. Om vi tar bostadspolitiken är det inte så många år sedan som vi fick höra hur den nya bostadsproduktionslagen skulle fixa allting: marknadskrafterna och de privata skulle bygga! Det funkar inte så. Det är något grundläggande fel i samhällets stöd till byggandet av hyresbostäder. För att synliggöra möjligheterna i politiken har jag visat på att låt oss nu finansiera kommunernas hyreshusbyggande på samma sätt som föreslås här om fritidsanläggningarna, då kommer det nog att finnas bostäder för dem som inte kan bo på något annat sätt än enbart på hyra.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det är ändå lite att jämföra äppel och päron som ltl Sundback gör när hon börjar jämföra fritidsanläggningar som skall fylla sina speciella syften i kommunerna ute i det åländska samhället med hyresbostäder. När det gäller hyresbostadsproduktionen instämmer jag till fullo i vikten av att vi har hyresbostäder, att vi producerar dem och de facto har det kommit igång en produktion av hyresbostäder samt ägarbostäder som är t.o.m. större än vad vi kunde förvänta oss vid ett tidigare budgeteringstillfälle, så det skall vi vara glada för. Men verkligheten är den att vi behöver ha en ännu större produktion för att kunna klara ut den kö som finns och förhoppningsvis den positiva befolkningsutveckling som vi alla arbetar för. Därför kommer vi att komma med ytterligare förslag som vi tror att gör det möjligt för flera kommuner att satsa på hyresbostadsbyggande, både i Mariehamn och också att de mindre kommunerna skall våga sig på de ändå stora investeringar som det innebär att satsa i hyresbostadsbyggande. Men det är också viktigt när det gäller hyresbostadsbyggandet att man måste jämföra och se till att det är balans också mellan produktion av ägarbostäder och hyresbostäder så att människor, beroende på vilket boende man väljer, skall vara någorlunda lika behandlade i det åländska samhället. Jag tycker att den jämförelsen kanske är mera korrekt än att börja jämföra hyresbostäder kontra badhus, fotbollsplaner och andra anläggningar.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Ja, man kan tycka både det ena och det andra, men om man utgår från att i grunden är det så att fritids- och idrottsanläggningar är en kommunal angelägenhet, att hyreshusbyggande och bostadsfrågor också är en kommunal angelägenhet och att samhället stöder dessa verksamheter och om man i det ena fallet är villig att gå upp till 90 procent i bidrag och i det andra fallet inte överhuvudtaget ger bidrag, så tycker jag ändå att det återspeglar ganska tydligt politiska värderingar av vad som är viktigt. Jag tycker att det har blivit alldeles för stor skillnad mellan vad man är beredd att satsa från majoritetens sida på fritidsanläggningar och vad man är beredd att satsa på bostäder. Äppel och päron vill jag inte mera höra talas om! Jag vill tala om fritidsanläggningar och hyresbostäder och det är det som min jämförelse gäller. De här fruktkompotterna kan vi äta utanför den här salen!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det pratas mycket och det kanske också skrivs mycket om fritidsanläggningarna, men om man ser till vad som konkret förverkligas och vad det finns ekonomiska resurser till i budgetsammanhangen, i denna tilläggsbudget och i de ordinarie budgeterna, så visar det att det finns en klar prioritering för bostadsbyggande, både för ägarbostäder och för hyresbostäder. Det tycker jag är skäl att framhålla här så att man inte får en felaktig bild av hur vi prioriterar de ekonomiska resurserna. Jag tycker fortfarande att det är fel att jämföra hyresbostäder med fritidsanläggningar, som simhallar och andra, eftersom det är mera korrekt att jämföra de olika boendeformerna med varandra, för det skall också finnas en jämställdhet mellan invånarna i landskapet Åland.

 

Ltl Roger Jansson:

Fru talman!

Jag vill tacka ltl Sundback för hennes klara redogörelse utåt för hur man hittills har resonerat ikring de s.k. infrastrukturella satsningarna och att faktiskt lagtinget valde att döpa om dem till ”projekt med betydande samhällsekonomiska effekter”, som det också står i landskapsstyrelsens framställning.

 

Men jag tänkte här och nu be finansutskottet med dess ordförande Folke Sjölund i spetsen att i sin behandling av tilläggsbudgeten när det gäller de viktiga principerna, som lagtinget har beställt till den här hösten, klargöra en del frågor och förslag som finns anförda i landskapsstyrelsens framställning.

 

Det första är hänvisningen på sidan 3 till 1998 års beslut, delvis 1999 också, det s.k. nordlundska förslaget när han var finansminister, som följde principen 50 procent lån–25 procent bidrag med möjlighet till 5-15 procent regionalt extra bidrag och 5-10 procent infrastrukturellt stöd, dock högst 45 procent bidrag. Det står i tilläggsbudgeten att det var för mindre s.k. kommunala investeringar. Det här är alltså inte sant utan det här är en omskrivning av verkligheten som jag ber finansutskottet granska. Det var alltså överhuvudtaget för kommunala fritidsanläggningar, av stora och små slag, och det har på basen av det beslutet i lagtinget givits besked till Mariehamn för det stora badhuset hur mycket man är beredd att ge, alltså för det badhus som har planerats under Folke Sjölunds andra kommittés tid i Mariehamn har det givits ett sådant besked. Det är alltså inte några mindre s.k. kommunala investeringar utan det är, som också framgår av lagtingets beslut, regionalpolitiskt betydelsefulla investeringar och infrastrukturellt betydelsefulla investeringar. Man kan alltså inte skriva om historien utan den måste man åtminstone redogöra rätt för och sedan jämföra; om man politiskt vill ändra så enormt som ltl Sundback redogjorde för, är det då en politisk fråga.

 

Sedan är det också skäl att finansutskottet tittar på beredningen inom förvaltningen av detta principärende. Lagstiftningen anger att ärendena inför landskapsstyrelsens behandling skall beredas och där har vi avdelningar på landskapsstyrelsen som bereder dem. Det vore väsentligt att vi skulle få känna till finansavdelningens beredning av principerna eller har man nu övergått till en ny princip att politiker bereder frågorna? Det har, lantrådet, att göra med den tidigare jävsfrågan för den fortsatta diskussionen om det och vi har ett utskott i lagtinget som får det här ärendet och därför måste det bedömas där.

 

När det gäller bedömningsfaktorerna på sidorna 3 och 4 har redan ltl Strand förtjänstfullt berört den frågan, men jag vill när det gäller bedömningsfaktorerna ändå komplettera med det att det är ändå det allra viktigaste i principerna hur man mäter de olika bedömningsfaktorerna mot varandra: när kan man säga att sysselsättningen är tillräcklig och vilken sysselsättning ger olika resultat när det gäller bidragsprocenterna? Vilka tankar har man bakom den regionala spridningen? Det finns ingenting redovisat här utan det kan röra sig från 0-95 procent i bidrag på grund av den regionala spridningen. Inte kan landskapsstyrelsen mena det! Det är inga principer! Så här är det med alla de sju punkterna, att det sägs ingenting om hur de skall användas. Lagtinget skall fatta ett beslut om principer som landskapsstyrelsen skall använda och som medborgarna runt Åland vet att man skall följa. Det är fullständigt omöjligt att veta vad det resulterar i för politiska beslut. Jag hoppas alltså att finansutskottet ordentligt reder ut den frågan. Jag håller med ltl Strand om att detta är inte några principer utan det är fullständig fullmakt åt landskapsstyrelsen: gör vad ni vill!  Jag vet att under de fem och ett halvt år som jag har suttit i landskapsstyrelsen har nog sannerligen oppositionen sagt att så får det inte gå till i ett parlamentariskt förhållande, och jag har hållit med om det, att så får det inte gå till. Men nu plötsligt föreslås det att det skall göras på det sättet!

Vi från Frisinnad Samverkan känner oss tvungna och att det är vår uppgift också som ledamöter här i lagtinget att försöka se om vi kan lägga och hjälpa finansutskottet samt övriga partier att få fram principer för de infrastrukturella satsningarna. Jag återkommer till varför det är så bråttom och nödvändigt att vi får dem nu under hösten, såsom lovat och såsom beställt av lagtinget.

 

Jag ber också finansutskottet titta på meningen under ”IV. Driftsansvar och ägande” på sidan 4, där det står: ”Ägande av anläggningar och mark bestäms enligt avtal mot bakgrund av landskapsstyrelsens och övriga intressenters kapitalinsats.” Går alltså landskapsstyrelsen in med 50 procent i badhuset i Mariehamn eller med 70-75 procent skall man uppenbarligen också äga badhuset i Mariehamn. Det här låter som om det skulle vara lite för mycket tillrättalagt för Godby- projektet. Jag måste säga det, lantrådet, att det här låter inte bra. Det finns flera sådana här meningar där alla ringklockor ringer att vad sjutton är det här!

 

Jag ber också finansutskottet studera den regionalpolitiska fördelningen på sidan 4 i de satsningar som är planerade. Vi har tre satsningar i Mariehamn som landskapsstyrelsen talar om: kk-hus, sjöfartsmuseum och badhus. Vi har två satsningar i Finström, varav det ena är åtminstone flera satsningar: golfbana i Finström, en jättestor regionalpolitisk satsning med satsning på den centrala orten Finström, inte sant! Dessutom en skidtunnel, som vi alla vet att kostar mellan 40 och 50 miljoner, en ishall och ett badhus. Men vi är från Frisinnad Samverkan nog väldigt positiva till att man runt om på Åland, också i Finström Godby, kan satsa på badmöjligheter och på ishallar också; det kan behövas flera än den som finns i Mariehamn, åtminstone en till. Badhus finns det i Godby och kommer nu att byggas i Mariehamn och det kan också finnas på flera ställen.

 

På sidan 5 står det också att det är ”nödvändigt att landskapsstyrelsen har en aktiv roll i planering och förverkligande” - uppenbarligen av badhuset i Mariehamn och alla andra kommunala inrättningar. Ltl Strand anförde att det här verkar att vara ett anfall mot den kommunala självstyrelsen. Det är skäl att finansutskottet tittar på det, även om finansutskottets ordförande lämnar salen!

 

Ytterligare står det på sidan 5 att det är ”motiverat med ett finansieringsstöd som är tillräckligt för att projekten kan genomföras”. Också här anförde ltl Strand att ju sämre en kommuns ekonomi är desto mer pengar bör man få. Kanske man inte har råd att bygga projektet ifall att kommunens ekonomi är dålig. Det ansvaret måste också landskapsstyrelsen delta i.

 

Vad jag sedan kunde tala länge om och som jag ber finansutskottet särskilt titta på är tabellen på sidan 5, hur det kommer sig att jakt- och fiskemuseum och skolmuseum nu har blivit kommunala projekt. När de gick igenom landskapsstyrelsen var de helåländska projekt. Då satte jag med där, också ledamoten Lindman, vi var delvis ansvariga för dem också. Det var allåländska projekt som placerades i kommuner, men inte var det några kommunala projekt! Då är simanläggningen i Godby självklart mycket mera kommunalt, också badhuset i Mariehamn är mycket mera kommunalt än jakt- och fiskemuseum och skolmuseum. Sedan har vi de här konstiga reglerna. Flera har här talat om detta 90 procents stöd. Man tror inte riktigt att det är sant och när vi vet hur mycket samhällsinvesteringar vi har framför oss! Nog måste det finnas en bärighet i åtskilliga av de satsningar som görs som är bra för hela Åland också, inte behöver alla kapitalkostnader bäras av oss skattebetalare! Då blir lokaliseringskravet på 10 procent av årsinkomsten men dock högst 25 procent av investeringen skall kommunen kunna stå för hemskt konstigt! Är det då ett femkommunsprojekt som i Godby, hur räknar man det då? Där har vi ju hört att man räknar det sig tillgodo! Bara Finströms inkomster räknas, medan de övriga deltagande kommunerna. Nu har man inte ännu någon huvudman, så man vet inte vem som skall bygga det i Godby. Jo, från Finströms sida säger man att det är landskapet, men i landskapsstyrelsens tilläggsbudget är det tänkt att det skall vara icke landskapet. Man talar också om att det skall vara en gemensam planering. Landskapsstyrelsen kommer uppifrån och säger att kommunerna skall ha en gemensam planering. Vi har inga problem mellan Finström och Mariehamn i den gemensamma planeringen. Båda kommunerna vet vad vi vill ha! Finns det något man ytterligare kan diskutera kommer det att föras sådana diskussioner, så det behövs inte några pålagor uppifrån för det.

 

Den sista punkten är på sidan 6: ”Den slutliga landskapsfinanseringen …. är beroende av förhandlingar om inriktning, mål, funktioner och finansiering i ett helhetsperspektiv. Landskapsstyrelsen avser att fortsätta dialogen med respektive kommun för att landskapsstyrelsen skall ta fram planeringsunderlag”! Ni hör att det kommunala självbestämmandet här har inte hemskt stor styrka. Det får inte vara så att bara för att man inom landskapsstyrelsen väldigt gärna vill genomföra det här i Finström vill man gå in och lägga stark press på Mariehamn, utan det här ser jag närmast som en stor risk till fördröjning av det projektet.

 

Jag vill också att landskapsstyrelsen skall sluta att fixa och trixa när det gäller principerna. Det är ett stort ansvar som nu ligger på finansutskottet och lagtinget. Det har nämligen när det gäller badhuset i Mariehamn stått klart i fem-sex år att det skall byggas och det har t.o.m. anhållits om förhandsbesked och vi har haft två stycken kommittéer ledda av liberalen Folke Sjölund under fem-sex år. Nu är det då en tredje kommitté som har fått i uppdrag av stadsfullmäktige att förverkliga det omedelbart i den storlek som är planerad. Och staden förverkligar det, men det är rimligt att staden också då kan behandlas likartat som andra kommuner. Ansökan om medel ligger redan på landskapsstyrelsens bord. Jag tycker nog att efter den här diskussionen vi har haft måste landskapsstyrelsen noga överväga hur man behandlar Mariehamns ansökan. Det får inte bli så att en ledamots engagemang för ett annat projekt gör honom jävig, enligt flera punkter i den starka paragrafen 16 landskapslagen om Ålands landskapsstyrelse, och inte, som det står i 5 punkten: ”självklart neutral”. Det här är ett grundkrav från oss mariehamnares sida åtminstone i den situation som har uppstått. Nu när det gäller principerna är det som sagt inte lika klart, men sedan när man kommer till behandlingen av vår ansökan är det klart. Jag tycker att historien bakom det här gör att behandlingen av Godby-projektet, behandlingen av Jomala-projektet när det gäller skidtunneln där och badhuset i Mariehamn är sådana där landskapsstyrelsen måste lösa jävsfrågan på något lämpligt sätt. Jag hoppas att lantrådet tar detta till sig.

 

Avslutningsvis, fru talman, har finansutskottets ordförande Folke Sjölund lovat oss i Mariehamn att staden när det gäller stödnivån för badhuset kommer att få besked i samband med tilläggsbudgeten i september 2001, alltså denna månad. Jag tror att det är viktigt att ge Mariehamn det snabba svaret, om det blir 35 procent, som tidigare var tänkt, 40 procent, 45-50, 55, 70 eller 90 procent, eller det vi egentligen borde få om Finström får 95: 120 procent! Huvudsaken är att beskedet kommer. I staden har man färdig huvudman, man har färdig driftsgaranti, man har ett jättebehov av att komma igång med detta. Tyvärr har man stängt Idrottsgårdens simhall och åtminstone mariehamnarna ropar efter möjlighet att få bada och det tar länge att bygga, så jag hoppas att vi kan lita på finansutskottets ordförande Folke Sjölunds löfte att besked kommer att ges i samband med tilläggsbudgeten på hösten 2001, alltså nu, så att vi kan gå vidare i våra planer och inte får fördröjning från landskapsstyrelsens sida.

 

Ltl Salmén, replik:

Fru talman!

Jag hörde ltl Roger Jansson tala om något ”femkommunsprojekt” på norra Åland. Det måste vara någonting som han har fått om bakfoten, för i Saltvik har vi inte haft upp någonting – men det kan hända att vi inte räknas med i det här projektet.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Vi har i Frisinnad Samverkans lagtingsgrupp fått en presentation från Finströms kommun över projekt och där har angivits att det skall bildas en huvudman som står bakom projektet bestående av kommunerna Geta, Saltvik, Sund, Vårdö och Finström. Dessutom riktades en ansökan till Jomala i ett tidigare skede. Tidigare var det tänkt från planerarnas sida att landskapet helt och hållet skulle stå för investeringen. Men i landskapsstyrelsens förslag är det så att huvudmannen med en femprocentig insats eller något annat ändå skall vara huvudman och inte landskapsstyrelsen. Uppenbarligen måste det vara dessa kommuner som är bakom.

 

Ltl Salmén, replik:

Fru talman!

Vi har i Saltvik så pass många lagbestämda projekt där kommunen har ett ansvar för sina medborgare att sköta om både på vårdsidan och på utbildningssidan, så det här tror jag i så fall att måste ligga mycket långt i framtiden innan vi kan tänka oss att hitta pengar för någonting sådant här!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

När det gäller diskussionerna om simhall respektive badhus i Finström respektive Mariehamn ger debatten sken av att den här landskapsstyrelsen på något sätt skulle prioritera en simhall i Godby framom ett badhus i Mariehamn. Jag vill försöka balansera upp den bilden på det sättet och berätta historien som den är: att jag i form av fullmäktigeledamot för några år sedan var med och tillhörde den majoritet som satte tummen ner för Idrottsgårdens tillbyggnad. Vi var alla eniga som tog det beslutet eniga om att så snart som möjligt skulle man förverkliga en simhall och ett nytt badhus i Mariehamn och jag känner verkligen starkt för att uppfylla det löftet, både för alla de människor i Mariehamn och runtom Mariehamn som har behov av en bra simanläggning i Mariehamn.

 

Jag hoppas för den skull, fru talman, att jag inte blir jävig, men jag känner att jag har ett mycket stort moraliskt ansvar att uppfylla det löftet och det tänker jag försöka stå för så länge jag är politiker. Men jag har också insett den politiska verkligheten, att det finns starka krafter som gärna också förverkligar en simanläggning i Godby, om det finns ekonomiska förutsättningar och därför arbetar vi parallellt med dessa projekt.

 

Men det, fru talman, som jag tycker är viktigt i detta sammanhang och som kanske inte har diskuterat så mycket ännu är, och som jag brukar tänka mycket på i dessa sammanhang, att det är viktigt att vi försöker få upp bidragsprocenten så hög som möjligt från landskapet, i den mån vi har ekonomiskt utrymme i landskapsbudgeten, därför oberoende var vi placerar ett badhus eller en simanläggning, om det är i Mariehamn eller i Godby, så kommer det att bli en minusaffär för den som skall sköta driften, om det är ett driftsbolag eller i fallet Mariehamn är det kommunen. Därför ser jag det som viktigt, speciellt med tanke på den ekonomiska utveckling vi ser framför oss för kommunerna och också rent generellt att minska på det skattetryck vi de facto skapar på den plats där vi bygger. Jag tycker att det är värt en viss belastning att ha en fin badanläggning i Mariehamn och jag hoppas att de som är beredda att bygga i Godby också är beredda att ta det. Men jag tycker också att vi har ett gemensamt ansvar, och det är inte bara vi som råkar bo i Mariehamn och betalar skatt här som kommer att ha nytta av den badanläggning som byggs i Mariehamn – det kommer att vara en helåländsk angelägenhet. Därför är jag beredd att försöka medverka till att vi skall få en sådan landskapsfinansiering så att vi minskar det ekonomiska trycket på skattebetalarna i Mariehamn.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Vi är överens om det och vi hade, när vi blev utkastade från landskapsstyrelsen ett färdigt förslag till hur man kunde  höja stöden i den s.k. nordlundska modellen från 1998, med tanke på just det som lantrådet säger här, så jag tror att vi hade varit överens om det. Men vi hade nog aldrig tänkt oss i vår vildaste fantasi att det skulle vara hundraprocentiga höjningar av bidragsprocenterna, så vi är lite chockade, måste lantrådet förstå av dessa snabba kast. Då blir man lite fundersam också, att hur kommer det sig, om man försöker lyssna med olika människor, att hur har det här kommit till och jag vill säga att vi är ganska bekymrade när vi hör med förvaltningen vad de säger, vi är verkligen bekymrade, hur den här frågan har hanterats.

 

Jag och vi i Frisinnad Samverkan är för simhallen i Godby: en 1500 kvadratmeters simhall att jämföra med det stora badhuset på drygt 4500 kvadratmeter i Mariehamn! Det är lite äppel och päron det faktiskt! Den i Godby är faktiskt klart större än den i Degerby, men kanske riktigare att jämföra lite med den.

 

Sedan tycker jag inte att det var något bra skämt som lantrådet drog här om att han som fullmäktigeledamot i Mariehamn skulle bli jävig i landskapsstyrelsens behandling av badhuset i Mariehamn. Vi kan båda 16 § i lagen, och det finns inget som talar i den riktningen, medan det sannerligen finns öppna frågor  när det gäller det vi har diskuterat här tidigare i dag.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

När det gäller det s.k. skämtet kände jag ett visst behov av att försöka lätta upp stämningen lite eftersom det har varit en ganska allvarsam stämning här i dag. Jag hoppas att det inte missförstås.

 

Ltl Sundman:

Fru talman!

Den här debatten kom att dra ganska långt ut på tiden; när jag begärde ordet de första fem minuterna kunde jag inte föreställa mig det här! Jag har några små korta kommentarer om tilläggsbudgeten. Det mesta som jag kunde säga har sagts angående principerna för understöd av s.k. infrastrukturella satsningar, som vi har kallat det tidigare. Nu finns det ett antal deldefinitioner också. Viktigt för mig är också en lika behandling av kommunerna och klara principer så att man vet vad som gäller, inte bara för de projekt som är aktuella i dag, utan också för projekt som kan bli aktuella i framtiden.

 

I motiveringen räknar landskapsstyrelsen upp ett antal projekt och personligen saknar jag ett projekt, och jag vet att det är många med mig som saknar det i den här skrivningen, nämligen det s.k. tekniska allaktivitetsområdet som en längre tid har varit på gång. I den förra landskapsstyrelsens handlingsprogram stod det att det projektet omedelbart skulle projekteras och förverkligas och i årets ordinarie budget finns det skrivningar och pengar för påbörjan. Nu verkar landskapsstyrelsen ha glömt bort det och mitt hopp står nu till min motorbroder ltl Jan-Erik Mattsson, som också sitter i finansutskottet, att man tar med det i funderingarna. Detta efter en mycket lyckad tävling på Mariehamns flygplats i söndags som verkligen gav mersmak av vad en sådan här anläggning kunde innebära för Åland. Det är det viktigt att finansutskottet tittar på.

 

Sedan har jag några kommentarer om vissa moment här i budgeten. Under moment 45.70.88 finns tecknande av aktier för ÅHS:s personalbostäder. Som vi har diskuterat tidigare borde ÅHS inte bli en så stor fastighetsägare som man nu föreslår utan i stället borde man teckna hyresavtal med privata aktörer. Frågan är i hur stor utsträckning man skall ha bostäder för sin personal. Det blir ett ojämlikhetsförhållande med annan personal inom offentlig sektor. I viss mån kan det vara motiverat, men det får inte urarta. Jag vet ett bra exempel ur verkligheten som talar emot att ÅHS verkligen klarar av sin uppgift. Det är nämligen så att jag bor i Dalbo, i Fastighetsab Dalnäs hus. Jag hyr inte av ÅHS utan av Dalnäs/Marstad. Mitt emot lägenheten där jag bor finns det en lägenhet som ägs av ÅHS. Det är 14 lägenheter totalt i husen. Det är en 72 kvadratmeters lägenhet på tre rum och kök. Hyran ligger någonstans kring 3.000 mark per månad. Den har stått helt tomt från 15 maj till dagens datum. Det har inte varit någon och tittat, vad jag har sett heller. I fyra månader har en lägenhet på tre rum och kök för 3.000 mark i månaden stått tom mitt inne i Mariehamn! Hur förklarar man detta från ÅHS:s? Det här skall finansutskottet titta noggrant på. I dagens bostadsbrist står en så fin hyreslägenhet tom, det är under all kritik! Det finns många som skulle ha velat bo i den, kanske bara några veckor eller några månader. Jag hörde också en annan berättelse om en som hade rest bort och hyrt ut sin lägenhet i andra åt ÅHS; om jag inte minns fel var det i tre månader som personen hade varit bortresat. När personen kom hem hade ingen varit i lägenheten – ÅHS hade hyrt den för tre månader! Det var givetvis lyckosamt för den personen som fick hyran betald. Men skall man syssla med fastighetsförvaltning när man inte klarar av att ha lägenheterna fyllda? Hur många andra exempel finns det? Hur många andra lägenheter står tomma, kortare eller längre perioder? Det här skulle aldrig inträffa om t.ex. Marstad eller någon annan privat aktör skulle ha ägt lägenhet; då skulle man givetvis ha hyrt ut den, för då ser man att 3.000 marken om inte annat försvinner varje månad! Men i en koloss som ÅHS, som omsätter nästan 300 miljoner, verkar det inte vara så noga med 3.000 mark hit eller dit! Det här skall finansutskottet titta noggrant på.

 

Om jag bläddrar vidare, kommer jag till understödet för uppvärmningssystem som främjar miljövården, som jag redan var inne på i en replik till ltl Sundback. Jag understöder alltså att man kunde titta på att det också skulle gälla för flerfamiljshus. Däremot hävdar jag att det är viktigt att det är åtminstone någon tröskel som skall uppfyllas för att man skall få stödet. Man kan inte ge det till vad som helst utan det skall vara en klar, positiv effekt för miljön, en nettoeffekt.

 

Jag vill också beröra en liten detalj som ltl Boman var inne på om trafikavdelningens bil. Man har nu haft en enligt mitt tycke fin bil som man har använt på trafikavdelningen. Man använder bilen till allehanda uppdrag, man kör ut på vägbyggen, på grusvägar och man stiger i den med stora stövlar som är sandiga och jordiga. Motivet till att man har haft en bil med så hög standard är att man samtidigt kan använda som man använder Åland 1 och Åland 2 för gäster utifrån; t.o.m. polisen har rekvirerat den någon vid behov. Men samtidigt som man har en så fin bil på trafikavdelningen som man använder ”olämpligt” har kansliavdelningen en gammal Saab som är väldigt skruttig, vill jag påstå. Jag brukar kalla den för ”raketen”, för ibland sticker den riktigt rysligt och ibland går den inte alls! Man borde i stället byta ut kansliavdelningens bil mot den fina, för kansliavdelningen har inte smutsiga stövlar, utan man har litet annan verksamhet där. I stället borde trafikavdelningen köpa en pick-up eller en stadsjeep och ha ett lämpligare fordon, så man bör alltså titta över fordonsparken, för en regering bör ha modern bilflotta med modern teknik och framför allt miljövänliga bilar. Den s.k. raketen är nog inte så miljövänlig.

 

I övrigt önskar finansutskottet önskar lycka till med behandlingen av budgeten, särskilt med principerna, som har varit dagens huvudnummer.

 

Ltl Wiklöf:

Fru talman!

Omgående vill jag uttala mitt stöd till fullo för det anförande som ltl Jörgen Strand initialt höll i den här debatten. Det ligger oerhört mycket i det han sade. Man kan inte, hur gärna man än vill, värja sig för tanken att det finns en viss odör kring detta projekt. Jag skall också uttala mitt fulla stöd för det anförande som ltl Sundback höll; det var väldigt mycket av det jag själv ville säga och jag tror faktiskt att lagtingsmännen och –kvinnorna ute i offentligheten skulle vara vida populärare och mer respekterade om man visavi finansieringsmodeller var lika uppfinningsrika just när det gäller bostadsproduktionen, där vi verkligen har stora och akuta behov. Ltl Jansson kom också i sitt anförande med sådana kommentarer som jag helt omfattar.

 

Det finns en sak när det gäller hela detta principtänkande som jag tycker att är påtaglig. Det är inte omtanken om Mariehamn och dess badhus som ligger till grund för resonemanget, utan det är hur man till varje pris skall kunna förverkliga ett projekt i Finström. Att vi i Mariehamns stad synbarligen på den grunden kommer att kunna dra fördel och viss finansieringsnytta vida över det vi i våra vildaste fantasier hade kunnat drömma om är naturligvis en annan sak! Lika behandling tycker jag är elementärt i detta sammanhang.

 

Det finns en sak som oroar mig väldigt mycket och det är det som på sikt kan komma att vid upprepade tillfällen få hanteras i den här församlingen. När man talar om projekt med goda samhällseffekter är det naturligtvis inget fel i att resonera i de termerna och försöka också verkställa saker och ting som långsiktigt kan ge sysselsättning och även besöksnäringen möjligen ökad beläggning, det är bra, men så fort man kommer in på driftsfrågorna känns det som om man på något sätt skulle famla i tomma intet. Det står i tilläggsbudgeten att det skall ske enligt, förstår jag, förhandlingar och så skall det göras upp avtal. Det är inte så man borde förfara, utan till grund för om  landskapet skall delta i sådana här projekt med extraordinära insatser måste rimligen ligga den abosluta tron på att det projekt man går in för att förverkliga de facto skall generera sådana multiplikatoreffekter att de sammantaget ger det samhälle inom vars räjonger det här projektet skall verka ett så stort mervärde att det mer än väl räcker för att för all framtid garantera driften. Det är det här som måste vara utgångspunkten. I Mariehamn vet vi att kommunen tar sitt ansvar för ett bad hus. Staden har dessutom  historiska traditioner på detta område och det är snarast en kulturbrist att det inte har kunnat förverkligas redan. När det gäller resonemanget  som vi för att för 6-7-8-9 eller 10 år skall den som får driften om hand garantera den, så vem skall garantera den för resten av tiden? Erfarenhetsmässigt vet vi alla att det är inga stora extravaganser i inkomsthänseende från hallar av den här typen, utan det är precis som vi säger: det är multiplikatoreffekten som skall generera ”inputen” i samhället. Och om inte inputen då bedöms ha en sådan nivå att det mer än väl räcker till för att garantera driften verkligt långsiktigt, då skall man verkligen fundera över om investeringen de facto är den rätta. Så måste vi resonera i vårt samhälle.

 

Vi har här hört resonemang om att det eventuellt skulle vara flera kommuner som skulle vara med och ta driften; så har det också presenterats. Vi har också hört att alla de kommuner som har nämnts inte är klara med någonting sådant. I andra sammanhang har man inte velat sätta igång förrän man har haft driften garanterad. Hela resonemanget också om bidragen från landskapets sida de facto är aktiekapital eller om det är bidrag tycker jag är oklart. Det står så skrivet att man kan tolka det både och. Och så kan vi ju inte ha det!

 

Någon sade här tidigare i debatten att det här är något mellanting mellan de kommunala satsningarna och de rent landskapsägda, typ allhallen, travbanan m.m. Men om vi ser på bidragsprocenterna, så nog ligger de verkligt snubblande nära en totalinvestering från landskapets sida. Då känns det nästan konstigt, om man skulle drista sig till att gå in för de optimala bidragsprocenterna, att landskapet inte skulle ha någonting med detta projekt att göra. Å andra sidan har vi ingen åstundan i Mariehamns stad att ha landskapet som medaktör. Vi anser att det projekt vi gör med stora och breda samhällseffekter, på alla hall, de facto är ett kommunalt projekt. Kommunen skall planera det för de optimala behov som man känner till för att långsiktigt få det bästa utfallet. Så måste varje ansvarskännande kommunalpolitiker försöka agera. Man bygger för att få optimalt utfall för den tid man verkligen kan överblicka. Jag vill att finansutskottet skall ta fasta på att projekt där man inte förbinder sig att för evig tid klara ut driftfrågorna, utan bara för någon kort period, sådana skall man verkligen förhålla sig kallsinnigt till. För vad betyder det i praktiken? Om någon inte klarar det, vem skall då sköta det? Anläggningarna är byggda och driften går under styr,  vem skall då ta över det? Ja, mitt tips är att då har vi ärendet på bordet i Ålands lagting igen med riktigt stor säkerhet och så skall man besluta om, att, jaha, nu skall landskapet gå in och ta del i driften också, vilket är liktydigt med att alla åländska kommuner indirekt skall vara med och finansiera driften. Inte kan vi hålla på så! Tror vi inte på ett projekt, då skall vi inte heller verkställa det, det är ganska naturligt, och inte bara för att man i politiskt hänseende har drivit sig själv till en viss punkt där det till varje pris måste igenom – och finansieringen på den grunden struktureras som man gör. Inte är det särskilt ansvarsfull politik. Jag vill att finansutskottet verkligen tittar på driftsbiten av sådana här komplex och kanske också efterhör hur det verkligen är med det ekonomiska utfallet som sådant från anläggningar av den här typen redan existerande som har drivits i många, många år. Man måste tro på projektet, att de regionala verkningarna är så stora och så goda och ger en sådan input, att det är därför man skall göra det; då vågar man också förbinda sig mycket långsiktigt att faktiskt sköta driften. Gör man inte det, då röjer man en osäkerhet som är alldeles uppenbar därför att man kanske i grunden inte tror på projektet. Finansiering av ett sådant här projekt är en sak när man bygger, men att klara driften, det har man hela tiden fortlöpande och det skall man också ta ansvar för.

 

För övrigt, fru talman, hoppas jag att alla de oklarheter som nu finns i tilläggsbudgeten visavi principer och som mer eller mindre går ut på att ge landskapsstyrelsen carte blanche, sådana de nu är formulerade, inte får hindra Mariehamns stad att förverkliga sitt projekt, i den takt man i staden enhälligt har gått in för. Kommittén arbetar igen om tio minuter och arbetet forceras verkligen, för det är ett stort behov av det här projektet.

 

När det gäller principer försöker vi skräddarsy för det ena projektet efter det andra; man borde ha fastställda principer för olikartade projekt där man har definierat exakt vad som krävs för att man skall få det och så skall de vara generella. Alla som kommer med likartade projekt skall naturligtvis behandlas lika, inte så att vi skall ha en politisk prövning från gång till gång på det sätt som vi egentligen håller på med nu. Ltl Sundback var tidigare inne på de gamla principerna, som var entydiga och klara. Vill man ändra på dem, då slår man fast det och sätter kriterierna för det och så gäller de för alla och inte bara för något enstaka projekt. Jag tycker att med all finansiering från samhällets sida skall regelverken vara klara och långsiktiga, inte så att man kommer med ad hoc-lösningar.

 

Vicelantrådet Erland:

Fru talman!

Ltl Wiklöf började med att ansluta sig till ltl Strands senaste inlägg, och det har redan kommenterats från många olika håll. När det gäller att man skall tro på projektet är det naturligtvis så, och det är så vi arbetar. Vi har kontaktat Mariehamns stads representanter och Finströms kommuns representanter för att föra en dialog. Det är någonting helt annat än att förgripa sig på den kommunala självstyrelse, nämligen det är naturligtvis frivilligt för kommunerna att föra denna dialog med landskapet. Vi har inte på något sätt tagit ställning till något annat. Principerna är klara -  om man läser dem – har alla som jag har pratat med sagt, utom ltl Wiklöf, ltl Strand, ltl Sundman, vtm Häggblom och den här chefredaktören. De har alltså en annan utgångspunkt. Principerna är de gamla principerna. Det är nämligen så att det finns s.k. kommunala projekt, där det är i budgeten man har exemplifierat med jakt- och fiskemuseum, skolmuseum och det s.k. 40-projektet. Sedan har landskapsstyrelsen i sina avtal avvikit från dessa principer. Sedan har vi å andra sidan de hundraprocentigt finansierade landskapsanläggningarna och vi har gjort den bedömningen att de finns de projekt som är viktiga för besöksnäringen men som inte till 100 procent behöver få ett stöd; därför har vi fört in detta med lokaliseringskommunsfördel. Till den delen är det en ny men klar princip. För min del har jag faktiskt, som jag tidigare påpekade, som gammal mariehamnare intresserat mig för Mariehamns badhuskultur, så varför dessa insinuationer om att det här skulle vara tillrättalagt för ett särskilt projekt! Skulle det möjligen vara för Mariehamn då? (Från salen: ja!) Jamen, så bra! Jag tycker nämligen att Mariehamn är en betydande turistort och vi har tagit det här initiativet för att det inte igen skall gå så att det går tio år utan projekt. Landskapsstyrelsen månar om mariehamnarna och Mariehamns stad och aktiviteter i staden. Det är en av utgångspunkterna. Sedan har vi också den ambitionen att alla projekt som är viktiga för Åland skall vi medverka till att förverkligas. Här kanske vi kunde finna utgångspunkten för en fortsatt dialog: är det någonting i principerna som försvårar för att förverkliga projekt som är samhällsekonomiskt lönsamma? Det återstår ännu att bevisa att de två projekt som vi behandlar uppfyller kriterierna att de är samhällsekonomiskt lönsamma, att vi kan garantera driften osv.

 

Alla de här herrarna som här har varit uppe och talat om trixande och fixande, jävande osv., har utgått från alldeles felaktiga premisser, och jag frågar mig igen: Varför? Det finns alltså en möjlighet att tala sig varm för projekt som är bra för hela Åland, och de har landskapsstyrelsen till uppgift att bereda och föra till beslut i lagtinget. Så varför detta trixande och insinuerande? Jag har faktiskt svårt att förstå det.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Det är inget ”trixande och fixande”. Jag har försökt vara så öppen ärlig som möjligt när det gäller den här diskussionen och jag är förvånad över möjligheten som öppnas för kommunerna att få 90 procent i bidrag för kommunala idrottsanläggningar, dvs. badhuset i Mariehamn och anläggningen i Finström. Att man sedan kallar dem samhällsekonomiska förändrar inte att de är kommunala projekt mot att vi tidigare kunde få låna 50 procent och sedan ha lite varierande bidragsandel. Men om landskapsstyrelsen kan garantera att dessa stora bidrag inte minskar utrymmet för att satsa i samma grad på hyreshusbyggande, att det inte förhindrar utbyggnaden av sjukhuset, att vi har pengar för att sanera alla mögelhus som finns inom den åländska landskapsförvaltningen, att vi kan bygga kk-hus, att allting kan förverkligas trots att man förändrar så här radikalt på finansieringen, bl.a. till de kommunala projekten – de är fortsättningsvis kommunala, även om alla ålänningar skall betala eventuellt upp till 90 procent. Nog är det som ltl Wiklöf säger att man måste fundera om det är bidrag eller om det är aktiekapital. Nog borde landskapet som går in med så mycket pengar åtminstone ha ett stort ägarinflytande över anläggningen. Nog är det lite konstiga principer. Nog känns de främmande när man vet att man sitter i världens antagligen mest borgerliga parlament i Västeuropa!

 

Ltl G-M Lindholm:

Fru talman!

Det kan inte ha varit helt främmande för finansansvariga och tillika vicelantrådet att det skulle bli en väldigt lång diskussion om principerna, eftersom han i sitt inledande anförande om tilläggsbudgeten satte hela sin tyngd på att förklara den biten. Jag var förvånad över att man inte, som man har gjort tidigare, gick igenom de olika momenten som man har öppnat och som man då har gjort någonting åt. Jag har därför ett par frågor angående vissa moment som jag gärna vill få svar på eller som finansutskottet får titta närmare på.

 

Det gäller moment 45.10.52, som heter Moderskapsunderstöd. I samband med behandlingen av den ordinarie budgeten ifrågasatte jag den moderskapsförpackning som man delar ut på Åland. I den ingår information och olika sorters upplysningar. Det finns också en liten bok med till det nyfödda barnet och den information som finns i förpackningen är tvåspråkig, både på finska och svenska. Jag efterlyste då redan att jag tyckte att man kunde från åländsk sida se till att man delar ut en enspråkigt svensk förpackning på det enspråkiga svenska Åland. Jag efterlyste då också av i dag lagtingsledamot Harriet Lindeman men dåvarande landskapsstyrelseledamot Lindeman att man kanske kunde ha haft en annan profil på förpackningen, men jag vet inte hur det här har gått och det skulle jag gärna vilja att man tittade på i finansutskottet.

 

Vi har under 46.09.25 operagästspelet. Det här är någonting som jag tror att de flesta av oss inte har hört någonting om tidigare. Det är ett nytt moment som har kommit in här och när jag läste det tyckte jag att det väldigt konstigt att man skulle ha nationaloperan i Helsingfors att komma till Åland och gästspela när den åländska självstyrelsen firar 80-års jubileum. För mig låter det väldigt konstigt när vi här på Åland, kanske inte i den här budgeten, men tidigare har varit väldigt angelägna om att diskutera kulturhus. Skall vi bygga kulturhus på Åland om vi inte har några egna aktörer som skall verka i byggnaderna! Det borde finnas egna aktörer på Åland som skulle komma i fråga när vi skall fira våra jubileumsår i självstyrelsen.

 

Jag hr en fråga angående färjstugan i Seglinge, som finns under moment 48.30.74. Här har man uppskattat den totala åtgången pengar 430.000 mark. Jag vet från tidigare beslut i landskapsstyrelsen att man har begärt in anbud till byggnaden och man frångick anbuden därför att de var för höga. Man hade inte pengar som räckte till till de anbuden utan i stället tog man beslut på enskild föredragning – Runar Karlsson – om att sköta det i egen regi. Man beställde också ett halvt år senare ett byggpaket för 155.000 mark. Anbuden låg på 486.000 mark, alltså ungefär 40.000 mark mera än den totala summan. Jag skulle gärna vilja få lite förklaringar runt detta: hur det kan bli en så här stor summa när  huspaketet är en betydligt mindre summa. Jag tycker att det är lite konstigt att man kan förbigå åländska entreprenörer som har lämnat in anbud.

 

Jag hoppas att finansutskottet tittar närmare på mina frågor. Till den delen diskussionen har rört sig om anläggningsprinciperna håller jag verkligen med de åsikter ltl Strand framförde i sitt inledande skede. Jag brukar vara mycket med det här med familjepolitik, men jag vet inte om jag är så hemskt mycket för den här delen utav det som vi kanske se som familjepolitik!

 

Ltl Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Jag kan inte låta bli att blanda mig i detta eftersom mitt namn nämndes. Det gäller moderskapslådan och det stämmer precis att det var under den tiden jag hade ansvar för de här frågorna som den här frågan kom upp och jag hade en låda inne på mitt rum flera veckor och beundrade den, för den innehåller väldigt mycket fina saker. Åtminstone då tyckte jag, att vi kan inte börja packa en egen låda, för det blir så hemskt mycket dyrare. Vi får mycket mindre för samma pengar, men jag bad tjänstemännen på avdelningen att ringa upp dem som har hand om och ansvar för förpackningen att åtminstone kläderna skulle vara språkneutrala. Det var inte roligt när det stod ”koira” och ”kissa” på en liten sparkdräkt. Sedan var de tvåspråkiga och jag tycker också att Åland kunde komplettera lådan med ett eget åländskt material och informationsmaterial. Så gick diskussionen då på avdelningen. Nu vet jag inte hur resultatet har blivit.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

Jag får tacka tidigare landskapsstyrelseledamoten Harriet Lindeman för den informationen. Jag hade naturligtvis hoppats att den nuvarande ansvariga ledamoten för detta område kunde ha informerat mig om det.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

Fru talman!

Det här är första steget i att höja värdet på förpackningarna. De har nu legat på, om jag inte minns fel, 760 mark. Med det här förslaget är det meningen att höja det till lite över 1.300 mark och det finns också med i ordinarie budgeten. Jag kan inte uttala mig säkert om språket och innehållet i lådorna, men är det någonting som är oklart eller som inte passar in i sammanhanget kommer det givetvis att åtgärdas och jag hoppas att ltl Gun-Mari Lindholm kan nöja sig med att jag svarar s.a.s. i andra hand. I alla fall är det så att den största kritiken  har  kommit för att värdet har varit för lågt och det rättas till nu under min tid.

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson:

Fru talman!

Jag skulle vilja säga några ord om två stycken motioner som har inlämnats. Den första är motion nr 32, som är undertecknad av bl.a. Barbro Sundback. Det är så att landskapsstyrelsen ger bidrag för konvertering av miljövänligt uppvärmningssystem. För att man skall få bidraget skall anläggningarna vara av central karaktär, dvs. att man skall kunna uppvärma hela huset. Det här gäller för ved, värmepumpar, fjärrvärme och solvärme och även för jordvärme. Landskapsstyrelsen har i tilläggsbudgeten utökat bidraget för att främja miljön, men vi kommer nog att ta fasta på motionen och se över reglerna och  återkomma i samband med nästa års budget.

 

I finansmotion nr 34, som också är undertecknad av ltl Barbro Sundback, vill man ha bidrag för installation av hissar i flervåningshus och man jämför sig här med Helsingfors, där staten ger 40-50 procent i bidrag för hissar och sedan ger ytterligare Helsingfors stad 15 procent. På Åland har vi lite andra regler; här ger vi 90 procent i lån med ränta på mellan 1och 3 procent samt en amorteringstid på 35 år. Det här motsvarar ungefär vad staten ger i Finland för hyresgäster. Jag har roat mig att räkna ut vad vår finansiering betyder för hyresgästerna. Det betyder i dag ungefär 150 mark i månaden för en normal lägenhet och skulle sedan Mariehamns stad ytterligare ge bidrag, som man ger i Helsingfors, så skulle hyran kanske sjunka till 100 mark per månad. Det är inte speciellt dyrt att få hiss i flervåningshus med vår finansiering. I och för sig kan man även se över det, men vi har en hygglig finansiering som motsvarar det man har på fastlandet, åtminstone i de flesta fall.

 

Några ord om bostadsproduktionen på Åland. Det är så att i dag byggs det ungefär 100 stycken ägarbostäder och 65 stycken hyresbostäder, så det byggs nästan som aldrig förr och landskapsstyrelsen har målsättningen att bostadsbristen skall vara borta år 2003-2004, speciellt med tanke på att vi kommer att föra fram ett nytt finansieringssystem som kommer att göra det betydligt förmånligare att bygga och i och med det kommer också hyran att bli på en rimlig nivå.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Jag tycker att det var intressant och trevligt att ansvariga ministern tog sig tid att både läsa motionen och komma med kommentarer om det hela. Det låter bra att man nu verkligen försöka ta itu med bostadsfrågorna, speciellt när det gäller finansieringen av hyreslägenheter. Den socialdemokratiska politiken har ju varit den att under lågkonjunktur skall man intensifiera bostadsbyggandet, både av konjunkturskäl men också för att man då får fram billigare bostäder, vilka det alltid finns behov av, i högre och lägre grad, men vi vet hela tiden att efterfrågan på bostäder och behovet är växande. Det låter bra, speciellt med tanke på att vi går mot sämre tider, att om lagtinget och landskapsstyrelsen kan hitta åtminstone en gemensam linje när det gäller att finansiera och bygga mycket hyresbostäder tror jag att det skulle vara en stor framgång med tanke på dem som enbart kan leva på hyra och som aldrig kommer att kunna köpa sig en bostad. Det är som om man i det åländska samhället inte kan inse att det finns en betydande del av befolkningen som bara har det alternativet.

 

Vtm Häggblom:

Herr talman!

Landskapsstyrelsen har i denna tilläggsbudget försökt svara på lagtingets hemställningskläm, där investeringsgrunder för när medel för infrastrukturella satsningar kan beviljas för satsningar som stärker turistnäringen, där det också står i lagtingets beslut att landskapsstyrelsen bör särskilt beakta de planer på badanläggning i Mariehamn och simhall i Finström som för närvarande är aktuella. Nu kommer man med förslag till det här och frågan är, vilket förvånar mig utgående från den debatt som man har här i lagtinget i dag varför man inte kommer med ett lagförslag om detta. Liberalerna har i tiotals år sagt att när man beviljar pengar bör det ske på laglig grund. Tidigare landskapsstyrelsen har fått enorm kritik för att man inte har den principen att alla finansieringar skall bygga på lagstiftning.

 

I debatten i dag har det kommit fram en syn som gör att det är fråga om politisk kohandel på alla sätt och vis: får den ena, så får den andra! Det var inte obekant för några år sedan i lagtinget när man skulle bygga vägar i skärgården när center och liberaler var oeniga. Oenigheten gjorde så att man beviljade båda anslagen till enorma penningbelopp.

 

 

Herr talman!

Jag har en känsla av att vi är inne på samma spår igen: när man inte kan enas, så skall alla ha pengar och så ser man inte på konsekvenserna. Det betyder också att man inte har en lika behandling mot alla som ansöker. Man borde veta budgetbeloppen och på vilka grunder de ges borde finnas i lag så att man vet när och hur man får dessa medel. Nu är det risk att man har ett system som omkullkastas nästa år på grund av att konjunkturerna viker. Då säger man, att det finns inga pengar längre.

 

Herr talman!

Jag hoppas att finansutskottet tar sig en funderare på det här att det inte är så låsta lägen igen att det är politiska överenskommelser som har skett utanför lagtingets korridorer och att finansutskottet kan fundera på vad som är det riktiga och om man inte också borde ha en lagstiftning som ligger till grund för allt det här; i annat fall upplever jag inte annat än att liberalernas uttalande från talarstolen här bara har varit munläder, dvs. att det skall bygga på lagstiftning. Men det kanske är förändringar som har skett, inte vet jag.

 

Misstankarna och jävsfrågan som har tagits upp i debatten i dag är alarmerande att det också kan s.a.s. riskera projekt som är aktuella på norra Åland. I landskapsstyrelsens framställning är man ganska kategorisk och säger vilka projekt det är fråga om. Uppenbarligen finns ansökningarna inne. Att sedan säga att det är femkommunersprojekt och sådant tycker jag att man skall vara lite försiktig med därför att till den delen finns inte beslut ute i de enskilda kommunerna och bindande besked. Det finns intresseanmälan att man är villig att satsa 100 mark per person och det är i vissa kommuner, men inte är det något bindande budgetbeslut överhuvudtaget. Till den delen har nog inte några andra kommuner än kanske Finströms kommun förbundit sig att göra någonting, så till den delen tror jag inte att de norråländska kommunerna har det ekonomiska handlingsutrymmet överhuvudtaget, vilket jag tog upp här i samband med diskussionen om samfundsskatten, som också har att göra med detta. I tilläggsbudgeten i dag ingar skattekompletteringar till kommunerna och det är någonting som finansutskottet bör fundera på. Det borde också näringsutskottet med dess ordförande Ann-May Pehrsson, som inte finns här i salen längre, titta på det och också ha en dialog med finansutskottet till den här delen. Det är fråga om 25 miljoner och de kommuner som tidigare inte har fått något av skattekompletteringarna är Mariehamns stad och Saltviks kommun.

 

Som jag tidigare hävdade tror jag faktiskt att man bör se Åland som en helhet och det gäller också satsningarna som vi skall göra. Vem skall stå för satsningarna? Vem skall svara för driften? Det är aldrig problem att bygga anläggningarna, men man måste ha klart för sig vem som står för driftsunderhållet. Där är det alltid problem på landsbygden med dagens ekonomi hur man skall få det att gå runt, i vilken grad satsningarna skall göras och inom vilken tidsram. Om jag har uppfattat diskussionen från Finströms kommun rätt är det antingen eller, antingen hela projketet eller inget. Det tycker jag också är fel. Jag har tidigare sagt från den här talarstoeln att jag tycker att landskapet har råd att satsa på turistnäringen, alltså att man har små simhallar både på norra Åland, en i Eckerö-Hammarland, en i Lemland-Lumparland. Den lilla kommunen Föglö har genom ett privat-intiativ själv orkat med det och driver den på ett sådant sätt.

 

Nu är det så att det åländska samhället, som jag alltid har sagt, är det mest socialistiska i hela Euorpa, man anser att samhället skall stå för allt. Men hur länge orkar vi med det ekonomiskt? Därför tar man ofta bort de privata initiativen när vi för en sådan här debatt att samhället skall stå för allt. I sådana fall finns det inget företag eller någon annan som intresserar sig för att satsa pengar för man vet att det förverkligas ändå.

 

Men, som sagt, om skattebetalarna, löntagarna och pensionärerna, skall stå för driften bör det vara klarlagt före. Som jag ser det är det nog svårt att landskapet skall ta driftsansvaret utan landskapet bör stå för anläggningskostnaderna genom bidrag och lån. Det bör vara klarlagt och då skall man också i framtiden behandla alla lika och inte bara för att någon kommun nu är framom den andra, så kommer de kommuner som råkar vara nu få det här. Otvetydigt tänker man på politiska kopplingar.

 

Finansutskottet bör nog titta på hur man skall göra. Vi har haft andra projekt här tidigare. Skall vi ha turistnäringen kvar i landskapet bör vi satsa, men gör det så att ingen skall kunna kritisera det från juridiska aspekter på något sätt utan att vi har klara regler.

 

För att återgå till samfundsskatten bör också finansutskottet titta på den momslagstiftning som också påverkar kommunen till den delen, som man också bör beakta nu när denna tilläggsbudgeten behandlas samtidigt som samfundsskatten, hur negativt det påverkar. Där har kommunförbundet givit ett utlåtande som man också bör ta del av och som har tillställts landskapsstyrelsen.

 

Eftersom trafikministern är här och eftersom han inte svarade på en fråga tidigare hoppas jag att han kunde svara nu varför man hade en färjstuga i Seglinge som man inte har byggt i egen regi och varför man inte anlitade de entreprenörer som man hade och som lämnade in anbud och som det nu är tilläggsanslag på. Det bör nog finansutskottet titta på, om det här är den politiska viljan, att man tycker att landskapet skall sköta allt. Vad jag har förstått har man anlitat arbetskraft som inte är från Åland utan utifrån. Här skulle trafikministern kunna gå till svars och säga hur det ligger till! Det gjorde han inte tidigare på mitt anförande. Skall landskapet gå in bör man antingen ha projekt som gynnar skärgården och i synnerhet att det gynnar åländska företag. Det gäller också nu aktuella projekt. Där bör finansutskottet höra med byggnadssektorn hur den ligger i tiden. Vi skall inte bevilja anslag från landskapet om de inte har sysselsättningsmässiga effekter för landskapet, så att vi inte s.a.s. exporterar våra skattepengar utan projekten skall till den delen också komma rätt i tiden. Därför skall de spridas så att de har sysselsättningseffekt för hela landskapet så att det inte bara är politiskt intressant att få igång dem och driver dem till den delen. Då är det fel. Projekten skall projekteras, vara klara och sjösättas när det finns behov av det. Det bör finansutskottet och landskapsstyrelsen i synnerhet fundera på när man kommer till konkret beslutsfattande.

 

Men för principernas skull bör man hålla en dialog i finansutskottet: skall det vara lagstiftning eller skall lagtinget varje gång fatta beslut. Då kan det bli comme si comme ca. Det är alltid en tröghet med lagstiftning och då vet alla vad som gäller.  Det har kritiserats tidigare att budgetbeslut skall fattas. Centern har hävdat från denna talarstol att det är så finanspolitiken skall bedrivas. Liberalerna har sagt att så skall det absolut inte skall drivas, utan det skall ske via lagstiftning, så jag hoppas att regeringsblocket till den delen kan bestämma sig hur det skall vara. Nu är det centern som i den här framställningen har vunnit till den delen och vill ha att det skall vara enligt budgetbeslut.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson:

Herr talman!

Jag bad egentligen om ordet som en replik till ltl G-M Lindholm och jag ber nu att få svara på frågan om operan. Vi ger Nationaloperan resurser därför att den avser att uppföra operan Rödhamn, som är skriven av Lars Karlsson och som beskriver en viktig epok i Rödhamns historia. Den bygger egentligen på historier som bl.a. Bertil Lindqvist kan berätta om. Texten till operan kommer att skrivas av Lars Huldén. Flera av våra unga och duktiga åländska artister kommer att medverka. Det är första gången man aktivt går ut och ber om att få komma med en uppsättning till Åland. Det är fråga om den 8 och 9 juni. Detta har aviserats i tidigare budgeter; när vi startade Katrinaprocessen fanns detta redan med, liksom en musikteater om Joel Pettersson, som är nästa stora projekt.

 

 

 

 

 

Ltl Strand:

Herr talman!

Centern, genom gruppledaren J-E Mattsson samt ledamoten Svensson har i dag beklagat sig över mitt ”oanständiga”anförande. Jag har läst igenom anförandet och kan bara konstatera att allt jag sade i mitt anförande grundar sig på olika fakta.

 

Herr talman!

Med risk för att kallas oanständig kommer jag trots det att hålla ett anförande. Vi har under min tid i lagtinget debatterat de s.k. infrastrukturella satsningarna ett antal gånger. Vid varje tillfälle har jag på olika sätt efterlyst klara och rediga principer, där rättvisa, ärlighet och lika behandling varit ledorden. Vid varje tillfälle har vicelantrådet, tidigare lagtingsledamoten Erland, som ett brev på posten begärt ordet och påstått att ltl Strand endast vill så splittring, inte är konstruktiv, vill inte satsa på vissa anläggningar, ser inte möjligheterna osv. Samma framfördes i dag av centerns gruppledare. Men det är precis tvärtom, vilket jag även inledde mitt anförande med senast. Jag anser att olika aktiviteter måste till på Åland för att förstärka turismen. Jag ser olika möjligheter i alla projekt. Men det verkar precis som om vicelantrådet varje gång måste ta till dessa klyschor när sakargumenten saknas.

 

Herr talman!

För mig har det, som sagt, varit viktigt att få klara principer fastställda, vilket jag  jobbar för nu och vilket jag gjorde då vi var med i landskapsstyrelsen. Problemet då var att centern inte gick med på det, även om trafikansvarige Runar Karlsson en gång hade ett jättebra förslag, vilket inte omfattades av centergruppen. Men lika viktigt är det att vara ärlig när man driver politik. Det är så att ett antal investeringar har varit på tapeten i många år. Jag tänker på sim- och badanläggning i Mariehamn, som planerats och skissats i olika former sedan åttiotalet. Jag tänker på kk-huset, vilket togs initiativ till på åttiotalet. Vidare finns golfbanan i Grelsby, utbyggnad av sjöfartsmuseet, tekniskt allaktivitetscenter. Ålands bolldistrikt tog initiativ till  uppvärmd grusplan på åttiotalet. På senare år har tillkommit idrotts- och motionscenter i Godby, idrotts- och rekreationscenter i Jomala, vilket planeras både utan och med skidtunnel. Landskapsstyrelsen sade just nej: inga stöd överhuvudtaget till det! Uppvärmd konstgräsplan i Mariehamn, ridanläggning i Lemland, golfbana i Föglö.

 

Enligt min mening, herr talman, borde klara stödbesked ges och anläggningarna sättas i prioritetsordning. Det skulle vara ärlig och rak politik. Nu är det precis tvärtom: genom att försöka få lagtinget att sätta stämpeln på dessa flummiga principer, som tillåter vad som helst, försöker landskapsstyrelsen skapa sig handlingsutrymme. Ärlig och rak politik skulle det även vara om landskapsstyrelsen rakt ut sade om man prioriterar Godby-projektet eller inte. Det skulle jag respektera. Nu försöker man i stället att få det att se ut som om flera eller alla projekt lever. Det skulle vara ärligt om nuvarande näringsministern, tjänstledige stadsdirektören, gick ut och berättade för  hotellägare, företagare m.fl. om landskapsstyrelsen prioriterar Godby-projektet eller kk-huset t.ex. Det skulle vara ärligt av museiansvariga ledamoten Gun Carlson att gå ut och säga om sjöfartsmuseet får vila, om man prioriterar Godby-projektet. Det skulle vara ärligt av ledamoten Sjölund om han gick ut och berättade om han prioriterar Godby-projektet eftersom han själv misslyckades med stadens badprojekt i Socis. Det skulle vara ärligt om lantrådet Roger Nordlund gick ut och berättade om landskapsstyrelsen prioriterar Godby och är nu beredd att ge 90 procent i bidrag. Det skulle vara ärligt av ltl Holmberg, från Lemland, om han förklarade varför ridanläggningar inte finns med bland principerna.

 

Herr talman!

Finansministern säger i media att det inte är givet att kk-huset får kosta mer än 100 miljoner. Vad finansministern däremot inget säger om är att investeringskostnaderna i Godby kanske inte är relevanta. Den som verkligen studerat och läst på detta ärende kan säga att investerings- och driftkalkylerna i bägge fall antagligen är felaktiga.  Man nämner i utredningen att ishallen skall kosta 8 miljoner, vilket inte ens skulle ha räckt för att bygga Islandia under den värsta lågkonjunkturen 1994. Slår man ihop 1994 års investeringskostnader med det som fanns införskaffat i samband med utebanor, det fanns maskineri, grund, belysning osv., så skulle inte 8 miljoner ha räckt ens då.  När man i vicelantrådets utredning dessutom ser att hallen skall bli både högre och större i publikkapacitet är det en investering på 12-15 miljoner man pratar om.

 

När det var aktuellt att Idrottsgårdens badanläggning, efter att nuvarande simhallsdel skulle ha rivits bort, skulle ha återuppbyggts med en yta som var mindre än Godby-projektet, skulle det ha kostat mer än 25 miljoner, ca 30 miljoner. Totalt 37 miljoner för projektet, 7 miljoner för renovering av övriga Idrottsgården. Jag ställer mig därför tveksam till de 25 miljoner för den anläggning man beskriver i Godby då den är större kvadratmässigt.

 

Under de senaste månaderna har man i Jomala mycket detaljerat utrett kostnaderna för en skidtunnel. Det visar nästan 40 miljoner i stället för 25 miljoner som i Godby! Man har även i Mariehamn mycket detaljerat utrett kostnaderna för uppvärmd konstgräsplan. Den utredningen blev klar för en månad sedan. Realistiska kostnader för en sådan anläggning på ca 4,5 miljoner beroende på var den placeras, det kan vara lite dyrare om man har dåliga grundförhållanden.

 

Även här, herr talman, handlar det om ärlighet, att berätta vad det verkligen kostar.

 

Till sist vill jag bara säga, att principerna borde vara så klara och tydliga att när en kommun börjar fundera på ett projekt skall man veta vad det kostar; annars håller jag med vtm Häggblom att vi måste lagstifta om det. Det finns ingen annan utväg, det blir bara godtycke.

 

Ltl Sjölund, replik:

Herr talman!

Jag måste faktiskt säga att jag beklagar verkligen att ltl Strand i många av sina inlägg i debatten har svårt att uttrycka sina ärliga avsikter på ett sådant sätt att också andra skulle uppfatta honom som seriös och ärlig! Om vi kommer ihåg vad ltl Strand framförde i måndags, när han gav sig in i en jävsdebatt där det faktiskt är på det sättet att i den här diskussionen och i det här ärendet, som gäller grundläggande principer för anläggningar i landskapet, så finns det överhuvudtaget inte ens möjlighet att anföra någon typ av jävssituation. Det existerar inte. Ärendet är inte alls av den karaktären. Jag måste faktiskt säga att jag är synnerligen besviken på ltl Strands ärlighetskatalog. Den ger jag faktiskt ingenting för! Syftet med den är faktiskt ingenting annat än ett försök att närmast förnedra andra ledamöter här i församlingen.

 

Till slut, herr talman, vill jag bara konstatera att ltl Strands anföranden och sätt att föra debatt utgör åtminstone inte någon grogrund för något förtroendefullt samarbete med andra grupperingar här i lagtinget.

 

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

Det var exakt samma fortsättning som det som jag påpekade här i min inledning. Precis samma anda! Inga sakargument. Ltl Sjölund för inte fram några sakargument i sakfrågan utan han skäller på ltl Strand.  Det skulle ha varit mycket roligt om ltl Sjölund i stället skulle ha svarat på min fråga: Vad är det han prioriterar i dag? Är det ett badhus i Godby? Jag själv kan säga att måste jag välja mellan två badhus, prioriterar jag Mariehamns, men jag tycker att man kan ha en simhall i Godby. Jag vågar stå för det. Men ltl Sjölund, han bara skäller på ltl Strand!

 

 

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman!

Jag tänkte inte begära ordet och dra ut mera på debatten, men jag måste säga, herr talman, att jag finner ltl Sjölunds sätt att argumentera här i lagtinget mycket osmakligt. Det angrepp man gör på en lagtingsledamot som Strand, sånt där upplevde man själv när man var i det här lagtinget när jag kom in 1979. Man försöker klämma åt dom yngre. Jag har själv i dag i denna talarstol sagt samma sak som ltl Strand har sagt, men med andra ord, men ltl Folke Sjölund vill inte angripa mig, han vill icke angripa ltl Wiklöf, som har understött ltl Strand, han vill inte angripa ltl Roger Jansson, som har sagt samma sak. Man vill klämma åt de nya som kommer in i detta parlament, fast Folke Sjölund sitter här som ersättare i detta parlament och inte som något annat. Det är också ett sätt för mig att försöka klämma åt dig när jag använder ett sådant uttryck. Jag tycker inte om det. Vi skall respektera varandras åsikter i detta lagting och jag tycker att Strand är en frisk fläkt i detta parlament. Han vågar kritisera, han vågar ifrågasätta och det gäller för oss alla att kunna argumentera emot honom sakligt och säga var han har fel. Jag tycker han kommer med bra argument. Centern ansåg också att han var oanständig för att man på sitt gruppmöte har sagt att nu skall du gå upp och säga att han är oanständig. Ltl Jan-Erik Mattsson har inte i detta parlament kunnat på något vis säga vad han menar med ”oanständig”. Det här är ett sätt som ni nu har börjat argumentera på från regeringsblocket för att försöka omintetgöra människor, för att man tar upp en jävssituation som ni själva har tagit upp här. Juridiskt påstår jag att den också är hållbar. Jag tror inte att ltl Folke Sjölund skulle ha tagit ett sådant beslut i landskapsstyrelsen om han hade varit konsult tidigare, absolut inte, inte med den framställning och den text som står i denna framställning, och är vi osäkra på den delen kan vi väl föra det till justitieombudsmannen för en ojävig prövning. Inte kan vi ju säga vem av oss som har rätt eller fel. Det är väl inget värre än så! Då är det ett politiskt fel. Men visst kan man ifrågasätta delikatessjäv som man också tar i vissa sammanhang. I det här fallet har landskapsstyrelsen mycket hårda jävsregler. Visst blir det ifrågasatt. Som jag också tog fram, så oberoende av det är det beklagligt om projektet i Finström faller på sådant för att andra, lagtingsledamöter, landskapsstyrelseledamöter, blir osäkra. Då hade det varit bättre att finansministern varit borta från det här mötet. Då hade aldrig någon kunnat ifrågasätta det. Landskapsstyrelsens beslut hade kanske inte varit något annorlunda överhuvudtaget; då hade inte dom här rökridåerna behövt göras. Och den här debatten i dag skulle aldrig ha startat om inte liberalerna i dag skulle ha startat den, så skyll inte på någon annan!

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till finansutskottet.

 

 

Föredras för remiss efter bordläggning ärende nr 2:

 

Landskapsrevisorernas berättelse för år 2000.

 

Ärendet bordlades den 17.9. Beslut om remiss till finansutskottet är redan fattat. Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Sjöstrand:

Herr talman!

Landskapsrevisorerna har avgivit sin berättelse för år 2000. Jag tänker inte kommentera berättelsen i sin helhet, men jag vill uppmana finansutskottet att se efter lite närmare på texten på sidan 51.Det gäller skrivningarna om lastbilstransporter till skärgården samt stöd för färskvarutransporterna. Under rubriken ”Lastbilstransporter till skärgården” står det: ”Ursprungligen bedrevs trafik enligt avtalet både på de s.k. norra och södra linjerna men under senare år har trafiken endast omfattat den norra linjen, dvs. Vårdö, Kumlinge och Brändö. Trafikens ändpunkter är Mariehamn och Åbo. Jag blev väldigt förvånad när jag läste texten, för Skärgårdens biltransport Ab har gått sedan sextiotalet och fungerar fortfarande på samma sätt. Det finns inga förändringar; den går två dagar på norra linjen och två dagar på södra linjen. Det måste vara något misstag som har smugit sig in i den här texten.

 

Det är samma sak när det gäller stödet för färskvarutransporter, dvs. det är mjölkbilarna. Det går en mjölkbil på norra linjen och två på södra linjen som bedriver trafik varannan dag, lite beroende på sommar- och vintertrafik. Men när man läser i den här står det att trafik bedrivs två dagar per vecka på två linjer, en till den norra skärgårdskommunerna och en till den södra. Det har alltså uppstått en missuppfattning när man har skrivit också den texten.

 

I detta ärende har landskapsrevisorerna gjort ett påpekande om stöden stämmer överens med EG-rätten. Följer man den här texten och de pengar som man har betalat ut under åren är det kanske lite missvisande. Jag tycker att finansutskottet skall titta på texten. För övrigt tycker jag att landskapsstyrelsen har gjort ett bra beslut när man har fortsatt att betala ut stödet både till Skärgårdens biltransport och till mjölkbilarna. För skärgårdens del är det mycket viktiga saker. Om man t.ex. skulle ta bort mjölkbilstransportstöden skulle det vara kaotiskt för alla skärgårdsbutiker och därmed för hela skärgården.

 

Jag önskar alltså landskapsstyrelsen lycka till. Om ansvarig trafikminister kommer till mig innan han far till Bryssel skall jag gärna ge honom en lyckospark där bak!

 

Ltl Perämaa:

Herr talman!

I landskapsrevisorernas berättelse om kansliavdelningen på sidan 9 och sidan 10 finner jag att revisorerna s.a.s. redan på förhand vill uppmärksamma lagtinget på att den nya landskapslagen om Ålands polismyndighet anger att det bör – och där vill jag säga ”skall” – finnas poliser i skärgården året om. Revisorerna nämner att lagen om Ålands polismyndighet är så ny att ingen utvärdering ännu kunde göras i detta ärende under år 2000. I detta nu arbetar skärgårdspoliserna halva året i skärgården och halva året i Mariehamn. Det är t.o.m. så att vissa av tjänsterna är obesatta i skärgården på grund av att inget intresse finns för en polistjänst där man måste pendla till sitt arbete halva året, oberoende av var man är bosatt. Detta är också en betydande regionalpolitisk fråga och samtidigt är det också en synnerlig viktig fråga angående trygghet. Det kan hända att jag går händelserna lite i förväg eftersom revisorerna inte har granskat detta ännu, men det kommer de troligen att göra när de granskar nästa verksamhetsberättelse. Men i varje är det så att lagen finns och nu gäller det för polismyndigheten att följa lagen. Jag har också för mig att det här i lagtinget tidigare har förts fram de åsikterna och påpekandena om att skärgården bör ha poliser året om.

Häromdagen fick vi läsa i tidningen att ett försök till smuggling av knark hade gjorts över den s.k. norra linjen, alltså via skärgårdstrafiken och med skärgårdsfärjorna. Försöket misslyckades lyckligtvis, men det finns ändå en uppenbar risk att skärgården kan bli en mellanstation för knarksmugglare. Och i en situation där vi saknar polis är det faktiskt en verklig risk som vi måste beakta.

 

Jag vill återkomma till det som ltl Sjöstrand redan tog upp, nämligen kritiken vad gäller Skärgårdens biltransport och mjölktransporterna till skärgården. Själva bidragsbeslutet är ingenting att bestrida på något vis och behovet finns uppenbarligen, men man måste ändå hitta en bidragsform som är laglig, för man spelar på något vis risk roulett med näringsidkarna annars. Enligt revisorerna kan det gå så att näringsidkarna blir återbetalningsskyldiga ifall en granskning görs. Nu är risken uppenbarligen större att en sådan granskning görs eftersom detta ärende har beskrivits i media också. Jag håller med ltl Sjöstrand: bidraget behövs och jag hoppas att landskapsstyrelsen kan hitta en bra, lagenlig bidragsform.

 

 

 

Ltl Harriet Lindeman:

Herr talman!

Det är egentligen två saker som jag vill ta upp i landskapsrevisorernas berättelse. Det första är på social- och miljöbyrån där det nämns om att man borde fortsätta utredningen när det gäller handläggningen av miljöhälsovårdsfrågor. Det har gjorts en utredning och tanken är att det skulle fortsätta. Jag vill bara understryka vikten av att det fortsätter i landskapsstyrelsen eftersom det inte är bra som det är i dag. Jag tror att alla som har handhaft dessa frågor och är inblandade är medvetna om detta. I dag sköts frågorna dels på landskapsstyrelsen, på den miljömedicinska sidan, dels på miljöbyrån. Nu har vi miljöprövningsnämnden och vi har hälsonämnden. Om man då tänker sig den enskilda ålänningen som inte är bevandrad i allt det här är det inte lätt att veta vart man skall vända sig i dag. Arbetssättet borde klargöras. Jag tror att vi egentligen är överens om det här. Sedan är det svårare att komma till skott. Vi vet också att redan när ÅHS i tiderna bildades diskuterades det ganska mycket om hälsonämnden och om den biten skulle höra under landskapsstyrelsen direkt eller om den skulle höra under ÅHS. I det skedet visste man inte riktigt vad det skulle bli med miljöbyrå osv., så man lät det vara kvar under ÅHS på samma sätt som det var under folkhälsoförbundet i tiden. Men nu tror jag nog att det är dags att försöka reda ut de här problemen därför att ärendena är många och svåra och alla skulle vinna på en tydlig arbetsfördelning i dessa frågor.

 

Den andra frågan som jag tänkte ta upp gäller utbildningsavdelningen, där landskapsrevisorerna gör påpekanden om frågan om upphandlingen av konsulttjänster. Jag tänker inte nu ge mig in på den diskussionen direkt, men i och med att den frågan kom upp här började jag också fundera på hela utredningen och vad som kommer att hända med den. Går man ett steg till, har man läst tidningar, fått höra om eventuella stora byggprojekt som är på gång, och vi vet att det blir en stor grupp ungdomar till från 2004 och att det måste byggas till, så är detta en stor fråga. Jag har t.o.m. lekt med tanken att kunde inte landskapsstyrelsen komma med ett meddelande till lagtinget så att vi faktiskt kunde diskutera detta, för det är lätt att det försvinner i en budgetdebatt. Det är faktiskt ganska mycket som måste ske i skolorna i dag. Från Frisinnad Samverkans del har vi redan i det här skedet ändå kommit till den klarheten att inte handelsläroverket skall flytta från sin egen skola som de har fått efter en lång, lång tid av arbete och besvärligheter. Vi vet att det inte var någon lätt process förrän de fick sin skola. Nu är det en skola som är byggd enligt deras behov och deras önskemål; skulle de flytta och börja planera en ny skola igen tillsammans med lite andra utrymmen, Ålands lyceum skall flytta in i handelsläroverket, som inte är gjort för Ålands lyceums behov utan det skulle börja byggas om efter deras behov. Säkert hamnar vi bara på ombyggnader på mellan 2 och 5 miljoner. Varken handelsläroverket eller Ålands lyceum tycker att detta är ändamålsenligt. Jag och hela den frisinnade gruppen tycker att där borde Ålands lyceum i stället få möjlighet att bygga till. Vi vet också att det är slut på byggnadsrätten, men jag har svårt att tro att Mariehamns stad skulle gå emot en utökning av byggnadsrätten, om det blir aktuellt. I finansutskottets betänkande  i samband med årets budget sägs det att man skall ”binda” alla projekteringspengar innan man tar ett helhetsgrepp på det hela. Men det finns en miljon i budgeten och min vädjan till landskapsstyrelsen och till landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson skulle vara: släpp loss de pengarna, låt Ålands lyceum börja planera! Tiden går fort, vi vet hur lång tid det tar att planera och projektera, och hela den här processen, sedan skall det byggas och plötsligt har vi 2004 och en massa ungdomar som skall placeras. Jag hade faktiskt tänkt lägga en finansmotion, men tyvärr var inte det moment öppnat, så jag blev upplyst om, att, nej, det här får du inte göra, så jag tog det tillbaka!

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Jag vill först kommentera det som jag egentligen inte har ansvar för mera, nämligen miljöhälsovården. Jag råkar veta att senast i dag har man haft en diskussion just i avsikt att skapa en klar och ändamålsenlig förvaltningsmodell för miljöhälsovården, såsom landskapsrevisorerna skriver, så det projektet är inte alls stoppat. Harriet Lindeman kan vara lugn, det går vidare, men det är en långsam fråga.

 

När det gäller upphandlingen tycker jag att landskapsrevisorernas berättelse väldigt sakligt och bra beskriver precis hur det har gått till. Revisorerna konstaterar också att det är av specialiserad natur och att det kan vara svårt att få tillräcklig lokal kunskap, precis som vi har sagt. Jag tycker att där är vi överens om att det är som det är med det.

 

Den stora frågan som ltl Harriet Lindeman tar fram är hur man skall beakt de lösningarna som Mattsson&Mattsson-utredningen föreslagit. De håller vi på med för fullt därför att vi anser att vi måste seriöst gå igenom exakt vad det är man föreslår och vad man skulle kunna göra. Nu har vi ganska klart från lyceet och från handelsläroverket hur det skulle se ut vid en flyttning. Vi säger ingenting ännu i landskapsstyrelsen. Vi bara säger att vi måste ta detta till oss och utreda det och i budgetbehandlingen kommer det här att synas. Jag tror att denna miljon kan vänta till dess. Vi håller fortfarande fast vid det som finansutskottet skrev, att man skall avvakta utredningen. Jag tror inte att vi hinner få något meddelande som skulle ge någonting. Jag tror nog att det här skall vara så synligt i budgeten att det går att diskutera det i ordinarie budget.

 

Ltl Lindeman, replik:

Herr talman!

Jag tror säkert att man i budgeten kan göra det väldigt klart och tydligt, men har man varit med i en budgetdebatt, så vet man hur lätt viktiga frågor glöms bort – jag har själv suttit i landskapsstyrelsen många år och varit bekymrad över att tänka att den här viktiga frågan glömdes bort och att en detaljfråga tog timmar! Därför tror jag att skulle det fokuseras och finnas ett underlag till det skulle det bli en bättre debatt helt enkelt. Det är en så stor fråga att den är värd sin egen debatt och inte någonting som eventuellt försvinner bland alla andra budgetmoment.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Det är helt riktigt som ltl Harriet Lindeman säger att många gånger försvinner viktiga frågor, men det är väl ändå lagtingsledamöternas ansvar och intresse som skall avgöra vad som debatteras. I dag har man debatterat vissa saker som har tagit väldigt lång tid och många gånger kan det vara så att små saker tar stor tid och stora saker tar ingen tid, men så här är det och det är upp till lagtingsledamöterna. Jag lovar att vi kommer att ge signal om i vilken riktning man kommer att gå i landskapsstyrelsen när vi kommer till ordinarie budget.

 

Ltl Eklöw:

Herr talman!

Landskapsrevisorerna har även valt att titta lite närmare på krishanteringsproblematiken inom ÅHS, en problematik som i dag är mera aktuell än någonsin efter de händelser vi har fått uppleva i USA. Stora katastrofer med stor massmedial bevakning berör oss alla märkbart. Små vardagskatastrofer som drabbar en enskild människa eller en familj får inte så stora rubriker men kan ha stora mänskliga problem och lidanden som följd. Det går inte att sätta värderingsskyltar på katastrofer; vi reagerar alla så olika i olika situationer. Men när det händer saker i ens liv, saker som känns övermäktiga att klara av på egen hand, då är det bra att ha människor i närheten, människor som kan ge professionell hjälp.

 

Krishanteringen inom landskapet har diskuterat under många år. Liberalerna har berört problematiken genom motioner och budgetframställningar, närmast i det skedet när den på frivillig basis fungerande krisgruppen upplöstes i brist på vilja att ersätta de aktiva för det beredskapsarbete de de facto utförde. Det blev ohållbart för de aktiva att sköta sysslan vid sidan av sitt arbete därtill utan ersättning för beredskapen.

Följande lösning för krishanteringen var att den på Åland skulle skötas inom ramen för befintliga resurser inom ÅHS. Den som på nära håll följt med resursfördelningen inom vården vet att det inte finns utrymme för så stora utsvävningar, varken personella eller ekonomiska.

 

Senare skrevs in i ÅHS-planen: ”Krishantering tillgodoses genom specialplanerad utbildning av personalen.” Inför budgetbehandlingen för år 2000, således det år som ifrågavarande revision gäller, underströk finansutskottet ”att ovannämnda åtgärd genomförs”. Då anställdes en sjuksköterska på halvtid för att ordna den i planen nämnda utbildningen för personalen. Finansutskottet underströk även att ledningsgruppen bör tillse en tillräcklig grundbemanning på enheterna, en grundbemanning som kan garantera en adekvat behandling av människor i kris, allt detta i syfte att garantera den enskilda patienten och hans anhöriga rätt vård vid rätt tillfälle. Men hur blev det och kan man vara tillfreds med detta? Enligt landskapsrevisorernas berättelse anser revisorerna att ÅHS har uppfyllt sina förpliktelser jämfört med budgetberedningen. Detta kan förefalla tillfredsställande om man är nöjd med, att för det första bara ca 200 av ÅHS:s ca 600 vårdanställda har fått den berörda utbildningen. Grundbemanningen på enheterna var nämligen så smal att många anställda inte kunde delta i utbildningen. De behövdes i det dagliga arbetet. För det andra har nyanställd personal inte haft möjlighet att få utbildning i krishantering på grund av att utbildningen har upphört. För det tredje: vidareutbildning och uppdatering av kunnandet har inte ordnats.

 

Jag och vi liberaler anser, att man inte kan vara nöjd med situationen. Det är beklagligt att de flesta politiker och ledningen av ÅHS inte inser vikten av en fungerande krishantering. Den grundbemanning finansutskottet efterlyser i sitt betänkande kan omöjligt finnas i dag på de olika enheterna inom ÅHS. De löpande vård- och omsorgsåtgärderna tar vårdpersonalens tid och det finns inte resurser och kunskap för krishantering i alla situationer.

 

I revisionsberättelsen konstateras att akuten har fått en ökad grundbemanning, men det är inte bara på akuten denna beredskap bör finnas. Det händer katastrofer på BB, det händer katastrofer på barnavdelningen, på medicin, det får inte vara beroende på vilken avdelning man ligger för att kunna få en adekvat vård och det som också är viktigt: att få hänvisning till vidare vård på ett bra och professionellt sätt. Det är viktigt att hanteringen av personer i krissituationer fortsätter; det är inte fråga om en engångshändelse. För tillfället finns det engagerad vårdpersonal inom ÅHS som är villiga och kunniga att ordna det här i landskapet och få det att fungera på det sättet att det inte skulle bero på slumpen vilken vård man får i krissituationer. Dessa personer och den personalen kunde även ta hand om vidareutbildning av personalen, men då måste personalen få resurser av oss politiker och också få stöd av sin egen ledning därför att jag anser att det moderna Åland behöver också ett modern krishanteringsprogram.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Jag har fullförståelse för ltl Eklöws engagemang i krishanteringsfrågan. Men jag ställer mig ändå frågan: Är det inte så att det borde vara ÅHS:s styrelse som skulle ta upp den? Jag har förstått att de har en av sina påläggskalvar, någon från lantmannaskolan, som ordförande för ÅHS:s styrelse. Borde inte initiativet komma därifrån? Vi skall så småningom hantera budgeten och jag förmodar att det då finns inskrivet i budgeten om krishanteringsgruppen.

 

Ltl Eklöw, replik:

Herr talman!

Vi behandlar nu landskapsrevisorernas berättelse och jag har kommit med reflektioner över det som landskapsrevisorerna har skrivit i ärendet och försöker väcka tankar här också hos mina lagtingskamrater. Jag vet att denna fråga har diskuterats förut. Här finns inte så många kvar mera, så man kommer väl inte långt. Men det är klart – och det sade jag också här – att de måste få stöd hos sin ledning och då menar jag nog den operativa ledningendärför att problemet har varit att man inte inom organisationen riktigt har fattat beslut över hur detta skall ordnas. Man är helt enkelt inte överens.

 

Vtm Viveka Eriksson:

Herr talman!

Det är synd att vi i denna sena timma skall behandla ett så här viktigt dokument. Såsom jag sade redan när ärendet bordlades tycker jag att detta dokument borde fungera som underlag för en mycket bred diskussion. Vid sidan av att vi är en lagstiftande församling och har budgetmakten bör vi också följa upp de beslut som är fattade här i lagtinget och se på vilket sätt de har verkställts. Jag ser alltså landskapsrevisorernas berättelse som ett mycket viktigt underlag för en ganska bred diskussion.

 

Jag tycker också att revisorerna har gjort ett väldigt bra arbete. Man går in i vissa bitar, man kan förstås inte gå helt på bredden utan man försöker gå lite på djupet inom vissa områden och där tycker jag att man har en mycket informativ berättelse; man kan få insikt i de saker som revisorerna tar upp. Inom många områden påtalas det vad man borde åtgärda och vad man bör se över och jag tycker att det är viktigt att finansutskottet behandlar landskapsrevisorernas berättelse väldigt ingående. Jag tycker också att landskapsstyrelsen har all anledning att följa upp och se till att tag i  de frågor som lyfts fram.

 

Ifjol behandlade vi i lagtinget och i finansutskottets betänkande ganska ingående måluppföljningen, hur viktigt det är att man för det första i budgeten blir tydligare i sin målbeskrivning: vart är det man syftar inom olika områden och att man i motsvarande grad i berättelsen kan utläsa på vilket sätt måluppfyllelsen har skett. Det sägs också i landskapsrevisorernas berättelse att man har kommit en bra bit på väg och att man jobbar vidare på det. Det tycker jag är viktigt och det är bra och jag tycker att landskapsstyrelsen ännu mera skall jobba med detta. Det är nämligen det som vi i lagtinget kan läsa ut, vi kan ställa målen mot resultaten i berättelsen. På det sättet kan vi också granska verksamheten.

 

Vi tog ifjol också upp frågan om budgetöverskottet och pekade på reservationsanlagen, att man borde ha striktare reserveringsregler för att få det tydligare. Det är faktiskt någonting som revisorerna än en gång påpekar, att det blir ett rullande system där det finns pengar som flyter runt och det är lite svårt att granska. De likvida medlen, som fortfarande är ganska höga, kanske inte blir så höga i framtiden med tanke på att vi går sämre tider till mötes. Det kan vara bra att det finns lite pengar på hög.

 

Några reflektioner om berättelsen. Jämställdhetsinspektörens och jämställdhetsdelegationens arbete tas upp. Det är en bra läsning och det görs väldigt mycket inom detta område. Man har satsat på två stora projekt, dels mainstreaming, alltså att jämställdhet skall genomsyra all verksamhet, att det inte är bara någonting som man gör. Nu ligger jämställdheten under lantrådet, men i alla avdelningar bör man beakta jämställdhetskravet och se att det förverkligas i den faktiska och praktiska verkställandepolitiken.

 

Man tar också upp Operation Kvinnofrid som ett stort projekt, som är ett projekt som är övergripande över olika organisationer och där man genom samordning och samarbete och information faktiskt har hjälpt upp den här saken. Det har visat sig att anmälningarna blir färre; å andra sidan finns det väldigt mycket våld mot kvinnor som inrapporteras här på Åland, så det är väldigt viktigt att fortsätta projektet och jobba vidare med det.

 

Det revisorerna pekar på är att projekten blir lite långa, att det blir många och långa projekt och att jämställdhetsinspektören blir uppbunden till dem. Det tror jag att kan vara ett ganska relevant påpekande därför att jag tror att som jämställdhetsinspektör skall man sätta  igång projekt och se till att de projekten bärs vidare av andra inom förvaltningen eller inom olika organisatione, medan jämställdhetsinspektörens roll mera måste bli att få detta med mainstreaming att fungera, att jämställdheten genomsyrar hela förvaltningen. Det är bra om man kan se över detta och fundera på jämställdhetsinspektörens roll. Från början när jämställdhetsdelegation inrättades fanns det ingen tjänst alls och sedan blev det en deltidstjänst under en lång tid. Nu har vi en heltidsinspektör och det är mycket värdefullt. En av de organisationer som nu blir indragna, bl.a. i Operation Kvinnofrid, är polisen. Revisorerna tar upp polisens roll, speciellt i fråga om förundersökning av brott, där man påtalar att det egentligen är en riksangelägenhet men att man ändå genom en överenskommelseförordning sköter det på Åland. Det man ifrågasätter är att överenskommelseförordningen tillkom 1998 medan självstyrelselagen trädde i kraft 1993 och man borde i enlighet med det göra motsvarande överföringar från rikets budget till Ålands budget.

 

Finansutskottet borde titta på den här saken. Frågan är om inte redan förundersökningen fanns överförd att handhas av Åland förrän självstyrelselagen trädde i kraft  1993 och då borde det rimligtvis vara så att det redan var inräknat i klumpsumman.

 

Landskapsrevisorerna tar också upp mentalvårdsbyrån. En sak som jag speciellt fastnar för är att man pekar på att inom sjukvården finns det olika enheter och det finns den specialiserade sjukvården. Under specialiserad sjukvård finns det 14 basenheter och där är psykiatrin en. Detta har jag faktiskt haft upp förut i lagtinget därför att jag tycker att psykiatrin är så speciellt specialiserad att man inom ÅHS borde titta på psykiatrin i samband med reglementet och psykiatrins roll i ledningsgruppen. Psykiatrin har väldigt långt till styrelsen och det är mycket specifika frågor. Man kan konstatera att mentalvårdsbyråns verksamhet har vuxit alarmerande mycket och speciellt är det besöken på barn- och ungdomsrådgivningen som ökar. Det tycker jag är alarmerande siffror och man behöver verkligen fundera på vilka sätt kan samhället motverka tendenserna. Jag tror mycket på förebyggande verksamhet där man redan kommunalt och i den vanliga sjukvården, i skolorna och i barnomsorgen kan förebygga att man inte kommer så långt att man hamnar i kris. Jag tänkte också ta upp krisjouren, men det har redan ltl Eklöw berört.

 

Vtm Häggblom:

Herr talman!

Landskapsrevisorernas berättelse innehåller ett digert material, så det känns inte riktigt bra när bara en tredjedel av lagtinget är kvar. Jag föreslår därför att ärendet bordläggs till plenum nästa onsdag. Vi har också en revisor som är med i lagtinget. Han befinner sig i Bryssel i dag och kan inte delta i debatten, så jag tror att det är viktigt att alla deltar.

 

Jag vill komma med några frågor. Finansministern är inte här. Lantrådet är inte här, så nu tror jag att jag inte tänker hålla något anförande. Jag ser att det finns bara en här från landskapsstyrelsen. Mitt förslag är alltså att ärendet bordläggs.

 

Ltl Roger Jansson: Herr talman! Jag ber att få understöda förslaget om bordläggning och bordläggningstiden.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har vtm Häggblom, understödd av ltl Roger Jansson, föreslagit att ärendet bordläggs ytterligare en gång till plenum inkommande onsdag den 26 september. Enligt 52 § LO kan ärendet vid detta plenum inte längre bordläggas, om inte lagtinget beslutar om ytterligare en bordläggning. Önskar någon yttra sig om förslaget och tiden för bordläggningen? Ingen begär ordet. Kan bordläggningsförslaget omfattas av lagtinget? Förslaget är omfattat. Ärendet bordläggs till plenum den 26.9.

 

 

 

Föredras efter bordläggning ärende nr 3:

 

Landskapsstyrelsens berättelse för år 2000.

 

Ärendet bordlades vid plenum den 17.9. Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Roger Jansson:

Herr talman!

Bli inte nervösa nu för att jag har släpat med mig så här mycket papper – jag tänker inte hålla något långt anförande. Det är principiellt. Det är så att vi just i det föregående ärendet har behandlat revisorernas synpunkter på dessa dokument, inte bara bokslutet, som är en del av landskapsstyrelsens berättelse, utan båda dokumenten, inkluderande pensionsfondens. Förr i tiden remitterades berättelsen till lagutskottet, som var en form av förvaltningsutskott i lagtinget och nu har man inte mera gjort så utan man har de senaste åren låtit bli att remittera den efter att den möjligheten gavs i lagtingsordningen. Jag tycker principiellt då att detta bokslut är en automatisk del av vår behandling av revisionsberättelsen. I finansutskottet måste den här tas till behandling och då har man berättelsen som stöd för den siffergenomgången och det bokslutet. Verksamhetsberättelsen är en fast del av årsredovisningen, som nu skall behandlas i samband med revisionsberättelsen i utskottet. Därför hoppas jag att vi kunde enas här i lagtinget om att skall det remitteras, och jag tycker att det borde remitteras tillsammans med revisionsberättelsen, till samma utskott och därför föreslår jag bordläggning av ärendet till samma tid som vi nyligen bordlade revisionsberättelsen.

 

Vtm Viveka Eriksson:

Herr talman!

Jag vill bara berätta att ifjol gjorde vi så att vi remitterade berättelsen just för att vi ville titta på framför allt berättelsens lay-out, hur man skulle kunna göra berättelsen lite mera tillgänglig. När berättelsen remitteras så remitteras den till lagutskottet medan landskapsrevisorernas berättelse går till finansutskottet. Ifjol gjorde vi alltså så att finansutskottet gav ett ulåtande till lagutskottet som sedan kom med sitt betänkande till lagtinget. Det fördes senast en diskussion om berättelsens lay-out och det kan vara skäl att titta en gång till på den frågan, framför allt finns det skäl att man i finansutskottet åtminstone har den på sidan om när man går igenom revisorernas berättelse.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Tack för den sakupplysningen, som delvis stärker mig i min uppfattning om att det här bör vara ett paket. Men vi har en vecka på oss att fundera på och diskutera med lagtingets ledning och ledande personal vad som är bäst, för man bildar ju en skola för framtiden om man ändrar det som har varit gjort tidigare. Vi är alltså för vår del beredda att se vad som är det bästa.

 

Ltl Strand:  Herr talman! Jag understöder bordläggningsförslaget och bordläggningstiden.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Roger Jansson, understödd av ltl Strand, föreslagit att ärendet bordläggs ytterligare en gång till plenum onsdagen den 26.9. Enligt lagtingsordningens 52 § kan ärendet vid detta plenum inte längre bordläggas, om inte lagtinget beslutar om ytterligare bordläggning. Önskar någon uttala sig om bordläggningsförslaget och tiden för bordläggningen? Kan förslaget om bordläggning till plenumd en 26.9 omfattas av lagtinget? Förslaget är omfattat. Ärendet bordläggs till plenum den 26.9.

 

 

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 4:

 

 

Lagutskottets betänkande nr 12/2000-2001 om ikraftträdande av överenskommelsen om fastställande av enhetliga tekniska föreskrifter för hjulförsedda fordon och för utrustning och delar som kan monteras eller användas på hjulförsett fordon. (RP nr 8/2000-2001).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. Det i framställningen ingående förslaget till förordning föreläggs för lagtingets bifall. Förordningen är bifallen. Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 5:

 

Lagutskottets betänkande nr 13/2000-2001 om godkännande av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, om fri rörlighet för personer och med förslag till lag om ikraftträdande av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i avtalet. (RP nr 9/2000-2001).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. Det i framställningen ingående förslaget till förordning föreläggs för lagtingets bifall. Förordningen är bifallen. Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 6:

 

Lagutskottets betänkande nr 14/2000-2001 om partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan. (RP nr 10/2000-2001).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. Det i framställningen ingående lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall. Lagförslaget är bifallet. Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 7:

 

Lagutskottets betänkande nr 15/2000-2001 om godkännande av avtalet med Malta för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst samt med förslag till lag om ikraftträdande av de bestämmelser i avtalet som hör till området för lagstiftningen. (RP nr 12/2000-2001).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. Det i framställningen ingående lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall. Lagförslaget är bifallet. Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 8:

 

Lagutskottets betänkande nr 16/2000-2001 om godkännande av avtalet med Makedonien för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst samt med förslag till lag om ikraftträdande av de bestämmelser i avtalet som hör till området för lagstiftningen. (RP nr 13/2000-2001).

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. Det i framställningen ingående lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall. Lagförslaget är bifallet. Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Föredras ärende nr 9:

 

Landskapsstyrelsens meddelande angående etermediepolitiskt program för landskapet Åland. (M nr 2/2000-2001).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet upptas till diskussion och att lagtinget efter avslutad diskussion tar ställning till om meddelandet skall hänskjutas till utskott eller inte. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Vtm Häggblom: Herr talman! Före vi börjar behandla ärendet föreslår jag att ärendet avförs från listan.

 

TALMANNEN: Enligt arbetsordningen är det endast talmannen som kan avföra ett ärende från listan.

 

Vtm Viveka Eriksson: Herr talman! Jag föreslår att ärendet bordläggs till nästa onsdag den 26

september.

 

TALMANNEN: Talmannen frågar först om förfaringssättet beträffande hänskjutande av ärende till utskott.

 

Vtm Häggblom: Jag vädjar till talmannen att fatta beslut om att avföra ärendet från listan.

 

TALMANNEN: Talmannen beslutar då att avföra ärendet från dagens lista och ärendet upptas på nytt vid plenum den 26.9.

 

 

Föredras ärende nr 10:

 

Landskapsstyrelsens svar med anledning av ltl Roger Janssons enkla fråga om motiven för tillsättande av nya styrelsemedlemmar i Ålands penningautomatförening. (EF nr 16/2000-2001).

 

Ärendet avföres från dagens föredragningslista och upptas till behandling vid plenum onsdagen den 26.9. Antecknas.

 

 

Föredras ärende nr 11:

 

Landskapsstyrelsens svar med anledning av  ltl Ronald Bomans enkla fråga om tillämpningen av landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet. (EF nr 15/2000-2001).

 

Talmannen avför ärendet från dagens föredragningslista och ärendet upptas till behandling vid plenum måndagen den 24.9.

 

 

 

 

Antecknas till kännedom att till lagtinget överlämnats:

 

Vtm Bert Häggbloms m.fl. spörsmål angående skötseln av vägbyggnadsarbeten. (S nr 4/2000-2001).

 

Ltl Harriet Lindemans m.fl. spörsmål angående tidsplanen för ett kongress- och kulturhus i Mariehamn. (S nr 5/2000-2001).

 

Meddelande om när landskapsstyrelsens svar på spörsmålen avges eller om att landskapsstyrelsen inte avser att besvara spörsmålen kommer att lämnas senare. Svaret skall dock avges inom tio dagar efter mottagandet. Spörsmålen lämnades av talmannen till landskapsstyrelsen den 17.9. Antecknas.

 

 

Ltl Jörgen Strands enkla fråga angående förslag till ny plan- och bygglag. (EF nr 17/2000-2001).

 

Svar på frågan skall avges inom tio dagar efter det landskapsstyrelsen mottagit frågan. Kan frågan inte besvaras skall landskapsstyrelsen meddela lagtinget om detta och att svar inte ges.

 

 

Lagtingets nästa plenum blir måndagen den 24 september kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 17.30).

 

 

Originalfil