Remissdebatt
Minister Christian Wikström (Obs) Anförande | 13:02
Tack, herr talman! Den här överenskommelsen innehåller bestämmelser som hör till lagtingets lagstiftningsbehörighet och Ålands lagtings godkännande måste därför inhämtas för att tilläggsavtalet M318 ska träda ikraft. Ärendet har likheter med frågan om ADR och militärt gods som behandlades i fjol.
Det här tilläggsavtalet handlar om gasbehållare av en modell som används för att transportera gas i förenta staterna. För att den här gasbehållaren ska få användas i Europa måste också varje separat europeiskt land godkänna den här för att den här gasbehållaren av amerikansk modell ska få användas i Europa. Själva sakfrågan om gasbehållare har landskapsregeringen ingenting att invända mot. Vi använder redan de här gasbehållarna idag, men de här avtalen behöver förnyas vart femte år för att fortfarande vara i kraft. Den här frågan handlar mer om Ålands självstyrelse och relationen till Finland än om gasbehållare. Det är för att lagtinget inte tidigare har gett sitt bifall till grundförordningen ADR som tilläggsavtalet bygger på. Därför kan man också ställa frågan om ADR är i kraft på Åland eller inte. Det vore problematiskt om vi skulle godkänna ett tilläggsavtal till en grundförordning när grundförordningen i sig inte är i kraft.Den här grundförordningen kan nog sägas att den är i kraft här på Åland idag. För att vi har lagstiftat om den flera gånger, och vi använder den också i praktiken när fordonsmyndigheten fattar beslut om ADR körtillstånd.
Den situationen som har uppstått idag, när man inte riktigt vet om den här är i kraft eller inte, har kommit sig av att enligt den gamla självstyrelselagen behövde Finland inte tillfråga Åland om man sätter i kraft ett internationellt avtal med hjälp av förordning. Finlands tolkning har då varit att man inte behöver göra det. Det var det tillvägagångssättet man använde ändå fram till dess att nya självstyrelselagen togs i bruk. Det är varför vi har en sådan här situation idag. Det är det här som är konfliktens kärna. Vi behöver hitta ett tillvägagångssätt som är acceptabelt både för Finlands och Ålands del, där vi båda parter kan acceptera ett tillvägagångssätt för hur vi hanterar de här ärendena i framtid. Vi har behandlat flera stycken liknade ärenden tidigare. Ett ärende som liknar det här extra mycket är ESK, internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Den trädde i kraft 1976 genom förordning och 2012 begärde presidenten bifall i Ålands lagting. Det här slutade med debatt, vilket ledde fram till det att lagtinget biföll det fakultativa protokollet, men samtidigt passade man också på att på eget initiativ godkänna grundförordningen som det bygger på. Landskapsregeringen ser idag inget hinder i att vi behandlar den här frågan på samma sätt som vi behandlade ESK konvektionen. Det vill säga att lagtinget ger sitt bifall till tilläggsavtalet M318 och samtidigt på eget initiativ ger sitt bifall till att ADR träder i kraft på Åland.
Gör vi på det här viset har vi två fall som vi har behandlat på väldigt snarlikt sätt, då skapar vi en praxis på hur man kan hantera liknande ärenden i framtiden. Det är av vikt, som jag sade tidigare också, för självstyrelsen och relationen till Finland.