Föredras

En fråga ska läsas upp av frågeställaren och efter det ger lantrådet eller en minister svar på frågan. Frågeställaren får sedan hålla högst två anföranden som också kan besvaras. Någon annan diskussion är inte tillåten. För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning medan övriga yttranden inte får överstiga tre minuter. Svaret kommer att ges av vicelantrådet Harry Jansson. Ordet ges först till lagtingsledamoten Nina Fellman.

Tack, talman! Med hänvisning till 38 § 1 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande skriftliga fråga: Vilken är landskapsregeringens långsiktigt hållbara lösning för den desperata situation som Sottunga och Kökar befinner sig i?

Tack, talman! Tack för frågan ledamot Fellman. Jag börjar inledningsvis med två iakttagelser, dels att man inte kan beteckna Sottunga idag som en kommun i kris. Det stämmer att de önskar gå vidare, vad vi vet, med en ny kommunindelningsutredning utgående från att den nyligen avslutade utredningen om Sottunga-Kumlinge-Föglö inte ledde till ett konkret resultat framåt. Men, som sagt var, deras ekonomi är i dag betydligt bättre än tidigare. De har en inflyttning och de kan idag heller inte identifiera några problem med att få tag i de förtroendevalda som behövs i kommunalvalet i oktober 2023. Sottunga kan inte i det här skedet betecknas som desperat, tvärtom. Det verkar igen vara fullt med liv i bygden. Det är fantastiskt!

Sedan har vi medel för att hjälpa Kökar för de är i den situationen som ledamoten antydde. Det är en markant försämring som har skett i ekonomin. Men vi har instrument och så sent som förra veckan beviljade finansminister Höglund Kökar kommun på begäran 180 000 euro extra likviditetsstöd som lagen heter. Vi har den lagstiftning på plats som behövdes för det här. Har jag uppfattat finansministern rätt så kommer han också att föreslå för landskapsregeringen att vi till detta parlament kommer med en begäran om att lagstiftningen förlängs. Det är trots allt, i förhållande till de kostnader det rör sig om, ett rätt så enkelt sätt att lösa tillfälliga kriser.

Sedan är jag den första att beklaga att Kökar valde att tacka nej till den större kommunindelningsutredning som var aktuell och som nyligen avslutades, som jag redan nämnde. V gjorde allt vi kunde från landskapsregeringens sida för drygt ett år sedan. Vid flera möten och diskussioner sade vi, varför inte komma med och få en första inblick i vad en kommunsammanslagning och samgående med andra grannkommuner skulle innebära? Men då var beskedet tydligt. Kökar kvarstår som självständig kommun oavsett vad som är aktuellt. Men nu har situationen dramatiskt förändrats här på kort tid och därför de nämnda tillskotten i form av 180 000.

Vi jobbar vidare med de åtgärder som vi har aviserat, dvs. den av vissa fruktade, den av vissa efterlängtade lagstiftningen som handlar om hur vi kan bistå kommuner som hamnar i en riktig krissituation.

Jag vill påminna om det som Kökar just nu upplever. Är situationen ohållbar så är landskapsregeringens avsikt fortfarande att lägga fram en lagstiftning som möjliggör hantering av den situationen. Jag har nog under årens lopp varnat för en situation där vi lämnar oss helt utan de juridiska instrument som ett sådant krisläge faktiskt förutsätter, utgående från den enormt starka kommunala självstyrelse vi har idag. Jag vill inte till mina efterträdare lämna en position där vederbörande kommunminister inte vet vad man kan göra och än mindre hur man ska kunna övertyga tjänstemännen att de ska fatta beslut som gäller människors väl och ve ute i en kommun som är i kris. Vem tar det ansvaret om vi inte har en kriskommunlagstiftning på plats? Jag skulle inte vilja uppleva den situationen. Här gäller det att alla inser att vi måste försöka ta ett samlat grepp om det här.

Avslutningsvis. Jag vill betona att när man ser på hur enormt mycket det krävs för att rubba en kommun så är faktiskt situationen så pass alarmerande att det finns ingen återvändo. Man har varken ekonomi, man har inte förtroendevalda och därmed har man inte basen för att upprätthålla en självständig kommun.

I och med att vi ofta tittar österut och ser på facit, så i den finska kontexten idag så är det till och med som så att kommuner i akut kris så när det kommer till en situation där man gjort en utredning om hur man kan komma vidare ihop med andra grannar, så om den berörda kommunens invånare och därmed fullmäktige vägrar så ska det oerhört mycket till. Nu har det till och med på sluttampen dykt upp det faktum att bara det att vissa kommuner i kris har inkomster från havsbaserad vindkraft och även landsbaserad att vänta, så har resultatet blivit att finansministeriet inte går vidare med samgåendet därför att kommunerna i fråga har en intäkt på sitt sikt. Det påminner faktiskt om ett utslag som kom från Högsta förvaltningsdomstolen 2016 där man inte sammanslog en riktig kriskommun med grannkommuner utgående från den planerade sotereformen, det som är välfärdsområdena idag och landskap.

Så ni ser att de som oroar sig för det här instrumentet måste nog beakta helheten. Vi måste som dagens politiker ta ansvar för alla våra ålänningarnas väl och ve även i framtiden. Tack, talman!

Tack, talman! Det förefaller som om vicelantrådet missade den delen av min fråga som pratar om långsiktiga lösningar. Dessa tillfälliga likviditetsstöden är tillfälliga plåster på såren för att en kommun som har en väldigt utmanande situation ska klara sig lite längre till. Både Sottunga och Kökar har bett om hjälp på olika sätt.

Det som landskapsregeringen nu har att erbjuda är tillfälliga likviditetsstöd som man måste lagstifta om och föra in ytterligare medel i budgeten genom en tilläggsbudget antar jag eller en kriskommunslagstiftning. Jag uppfattar av den debatt som vi har haft här, särskilt under budgetbehandlingen, att det inte finns stöd i landskapsregeringen för att gå fram med ett sådant förslag, åtminstone inte det som nu är ute på remiss. Dessutom sägs det att det inte heller inom Centern finns en enighet kring den utformningen av kriterierna som finns nu, utan att det finns kommuner med stark centerrepresentation som inte vill hamna under strecket så att säga när det gäller en kriskommunslösning.

Så om inte den här kriskommunlagstiftningen kommer så det enda man har att erbjuda för en långsiktig lösning av problemet är att varje gång en kommun hamnar i en akut situation så ska man tillföra lite mera pengar för att de ska klara sig. Då kan vi redan se på hur de kommunala budgetarna ser ut, vi har Kumlinge och Lumparland som står och knackar på dörren inom några månader.

Tack, talman! Jo, men det här är ju verkligheten, ledamot Fellman, som då var ansvarig kommunminister och prövade ett helt annat koncept som inte bar särskilt väl och långt.

Det finns ingen mirakelmedicin när det gäller kommunerna om de inte själva anser att de vill förändra sin tillvaro.
När ledamoten sade att jag inte hade någon långsiktig lösning, så för mig är det nämnda kriskommunslagstiftning.
Om det inte finns ett stöd i regeringsblocket så har i alla fall jag gjort mitt. Jag har tagit ansvar för att se till att vi har levererat från regeringskansliet ett underlag också till den här delen.

Om politiken är sådan att det finns en så stark oro att en framtida regeringskonstellation här på Åland - lite modell av den som vi upplevt under förra mandatperioden - medvetet vill utarma den kommunala sektorn, så det är klart att det är ju den situationen som man ser i sitt framtida kikarsikte. Men det här är ju demokrati, eller hur? Är det så att kommande regeringen väljer det då, men jag tycker att jag kan lugna ledamoten, Centern har alltid försökt vara ett statsbärande parti. Jag är övertygad om att vi har här internt en behövlig diskussion, men den kommer att utmynna i att vi anser att vi måste ta ansvaret för alla ålänningar.

Det är ju det sämsta tänkbara om någon kommun inte klarar av att hantera sin morgondag. Ponera då att man inte har tillräckligt många förtroendevalda som ställer upp, då skulle vi ha en lagstiftning som inte ger oss möjlighet att agera. Tala om att lämna folk ensamma där ute i bygderna. Jag tror att det är det värsta scenario. Vi har alla ett ansvar, oavsett om man är i opposition eller i regering, att se till att vi har en morgondag som ålänningen kan tro på.

Jag ser kriskommunslagstiftningen som någonting som vi behöver, men jag är inte säker på att vicelantrådet kommer att få fram den av orsaker som redan har nämnts. Därför så tycker jag att det vore helt nödvändigt att titta på andra lösningar för framtiden. Man kan inte i all evighet upprepa att det kommunala självstyret är så starkt att det inte går att göra någonting, för det är självklart att det går. Vi kan lagstifta om kommunerna och vi gör det hela tiden. Det finns vägar framåt.

Bland dem finns de förslag som bland annat vår kommunexpert Siv Sandberg har framfört. Hon har sagt att vår kommunstrukturlag, såsom den ser ut i dag, är för tungrodd, svår och byråkratisk för att det ska funka för de små kommunerna som redan i dag har så litet handlingsutrymme så att den processen är för tung och för svår. Och där fanns lösningar framåt.

Man har också diskuterat förslag kring en asymmetrisk kommunlagstiftning där de skärgårdskommuner som inte kommer att klara sina uppdrag längre kan få en del av sin service via någon annan kommun. Det är lagstiftning som man borde börja titta på och utreda.

Man borde också titta på vilka helheter på Åland som är de mest hållbara och politiskt börja diskutera de frågorna på ett sätt som skulle vara mer respektfullt och mindre polariserande. Och m man ska vara ett statsbärande parti så skulle man faktiskt fundera på, var finns samsynen? Var kunde vi gå vidare i stället för att gräva ner oss i samma gamla diken när problemet bara växer?

Tack, talman! Jag tycker, ledamot Fellman, att det är den typen av argumentation som inte för Åland framåt, att prata om diken. Kom ihåg att det är ju ledamoten själv som har bidragit till den situationen. Det tog oss nästan två år att återställa förtroendet mellan den kommunala sektorn och landskapsregeringen efter det som vi fick uppleva under den förra mandatperioden.

Vi har ju konstaterat här att visst kan vi laborera med alla möjliga lösningar. Men, en gång för alla, den kommunala självstyrelsen är så stark att vi kan inte göra någonting där om man inte har en frivillighet. För det finns också en bakre gräns för innehållet i den kommunala självstyrelsen. Vi har gjort allehanda reformer, ÅHS där kommunernas ansvar för hälso- och sjukvård förändrades, gymnasiereformer där man var med i Ålands lyceums kostnader och så inte minst kommunernas socialtjänst. Vi funderar också på en gemensam räddningsmyndighet.

Men någonstans går ju gränsen där för att ha kommunal självstyrelse värd namnet. Så då är det nog bättre att gå den väg som vi bara kan, dvs. via frivilliga utredningar.

Här har vi identifierat ett par saker, varav den viktigaste är att med nuvarande landskapsandelssystem så får vi inte heller frivilliga kommunsammanslagningar. För man straffas av det landskapsandelssystem som vi har i dag, typ Lemland-Lumparland som i övrigt nästan är en kommun men utfallet är negativt för de två tillsammans. Då förstår alla att vi måste ta ett mycket större helhetsgrepp där vi tittar på helheten, både på ekonomin och på lagstiftningen.

Till sist, det blir inte flera kommunindelningsutredningar under den här mandatperioden, men de vi har så har vi lärt oss otroligt mycket av. Tack, talman! Tack ledamoten!

Landskapsregeringens svar antecknas för kännedom. Ärendet är slutbehandlat.