Föredras

En fråga ska läsas upp av frågeställaren och efter det ger lantrådet eller en minister svar på frågan. Frågeställaren får sedan hålla högst två anföranden som också kan besvaras. Någon annan diskussion är inte tillåten. För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning medan övriga yttranden inte får överstiga tre minuter. Svaret kommer att ges av minister Christian Wikström. Ordet ges först till lagtingsledamoten Simon Holmström.

Tack, talman! Havs- och vattenfrågor engagerar ålänningarna allra mest av miljöfrågorna enligt ÅSUB. Största delen av de direkta åländska näringsutsläppen kommer fortfarande från fiskodlingen, och under 2024 ska 10 av deras tillstånd förnyas. Blir det ingen ny vattenlag, blir det heller inga nya begränsningskrav fram till 2030, då allt vatten ska ha god kvalitet enligt Ålands mål.

Med hänvisning till 38 § 1 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande skriftliga fråga: Hur säkerställer landskapsregeringen att fiskodlingen gör tillräckliga utsläppsminskningar så att vattenmålet för 2030 uppnås?

Tack, herr talman! Det stämmer ju som ledamoten sade att fiskodlingen står för en betydande andel av de totala utsläppen i våra vatten, framförallt av fosfor. Det finns förstås andra utsläppskällor, fiskodlingen är inte ensam om att släppa ut näring i våra vatten, men jag återkommer till det.

Tillståndsbedömningen för fiskodlingarna sköts av ÅMHM och inte av landskapsregeringen. Landskapsregeringen fastställer ju lagar som vattenlagen, även om man också använder rättspraxis för att fatta beslut om fiskodlingar.

Det blir att jobba med vattenlagen och fastställa de kraven som ÅMHM sedan har att ta ställning till när man beviljar nya tillstånd. Där har vi ju nu under den här mandatperioden jobbat med vattenlagen. Nu är vi i ett sådant skede att den har varit på test, vi har testat den tillsammans med ÅMHM. Hur går det till om man ska fatta ett beslut på basen av den här vattenlagen? Där är vi nu. Det var precis i förra veckan som vi hade det testet och nu håller vi på att utvärdera resultatet av det testet. Det är väldigt viktigt att de här sakerna fungerar för annars hamnar ÅMHM i en ganska rättsosäker situation när de hamnar att fatta beslut om inte lagstiftningen är tillräckligt tydlig, vilket också är en betydande kritik av det förslaget som skickades ut på remiss.

Men det har ju dröjt ganska länge med vattenlagen här nu. Ledamoten ingick ju i en grupp som tog fram det här förslaget eller kom med synpunkter på vattenlagen. Sen hade man också ansvarig minister som var ansvarig för den här vattenlagen och vattenfrågor i tre år och trots det så skickades den först ut på remiss här sedan när ledamotens parti slutade i regeringen.

Men jag vill komma tillbaka till att frågan är något missvisande. Att bara peka ut en verksamhet som ensam ansvarig för vattenfrågan blir lite fel. God vattenstatus ska uppnås, men det är inte bara fiskodlingen som står för utsläppen. Tittar man på var de mest drabbade vattenförekomsterna är, och som vi dessutom helt och hållet själva har orsakat, så är det våra inre vikar och sjöar. Det är inte där som fiskodlingen är. Av den orsaken har vi också både i årsbudgeten och nu i den här tilläggsbudgeten avsatt medel för att minska näringsutsläppet till våra inre vikar och sjöar.

Jag tycker att man också måste ha med sig, när man pratar om de här frågorna, att vattenlagen som den ser ut idag så om man skulle tillämpa den ordagrant så som den är så visst skulle det innebära minskningar av näringsutsläpp. Men jag tror inte att det ska innebära sådana minskningar som skulle göra att vi skulle få god vattenstatus i Östersjön och inte heller i de vattenförekomster som förekommer i närheten av fiskodlingarna. Det behövs andra åtgärder också om man ska nå dit. Vi är en del av ett sammanhang, Östersjön är en del av ett sammanhang. För att man ska komma till rätta med det här på längre sikt så tror jag att det behöver finnas ett samarbete mellan Östersjöregionerna för annars hamnar vi i en situation där det blir väldigt ojämn konkurrens mellan regionerna, ungefär samma diskussion som man har kring utsläppsrätterna. Samarbete både på nordisk nivå men också alla länder som påverkar Östersjön skulle behövas.

Avslutningsvis, nästan all mänsklig aktivitet innebär utsläpp av någon form. Livsmedelsproduktion framförallt innebär utsläpp. Det är ett faktum. Någonting ska vi leva av ekonomiskt också. Vi kan inte bara förbjuda allting för då har vi ingenting att fördela. En stor del av våra intäkter till det offentliga Åland kommer från verksamheter som släpper ut både koldioxid och olika näringsämnen i vår natur. Livsmedelsproduktion är en del av vår identitet och det bidrar också till vår självförsörjningsgrad. Tack!

Tack, talman! Tack för det inlämnade svaret. Vi kan konstatera att den havsbaserade fiskodlingen är en viktig framtidsnäring för Åland men först när man har löst problemen med utsläppen. Som många andra branscher, som miljöministern var inne på, så har fiskodlingen en stor omställning kvar att göra.

Av de åländska utsläppen står fiskodlingen för den överlägsna merparten. Men hur mycket är det egentligen? Låt oss översätta fiskodlingens utsläpp till hur mycket avlopp vi människor producerar. Ålänningar blir nämligen ofta irriterade på avlopp som bräddar. Ser vi på medelutsläppen så under perioden 2012-2019 släppte fiskodlingen ut lika mycket näringsämnen som den samlade mängden orenat avlopp från 41 000-48 000 personer per år. Det är ungefär som att 45 000 personer skulle skita rätt i sjön och det här har konsekvenser.

Att de öppna kassarna bidrar till övergödning är väl dokumenterat. När Husö biologiska station undersökte några nedlagda kassodlingar 2017 visade det sig att havsbotten var art- och syrefattig trots att det hade gått 13 år sedan de lades ner.

Lotsbroverket har enligt lag ett krav på att minska det ingående avloppsvattnets krävekoncentration med 70 % och fosforkoncentration med 97 %. Men motsvarande krav har inte fiskodlingen. Den behöver miljötillstånd för att få verka, men utsläppsmängderna skruvas inte åt. Miljöministern måste väl ändå hålla med om att det här är en av de största luckorna i åländsk miljölagstiftning.

Man säger att det på något sätt utpekande att man bara ska prata om fiskodlingar. Men nog kan vi också konstatera att de övriga utsläppande verksamheterna som avlopp och jordbruk redan har en hel del begränsningar.

För klimatarbetet behöver Åland också mål för utsläppsminskningar. En ny vattenlag skulle då se till att alla vattenområden på kartan skulle uppnå god ekologisk status och att det skulle göras senast 2027. De verksamheter som inte kan minska sin påverkan enligt vattenområdets utsläppsbudget till dess och som inte kan kompensera sin negativa påverkan på annat sätt så får då lov att stänga butiken. Det säger alltså den här vattenlagen som har varit ute på remiss. Det var i alla fall den politiska överenskommelsen inom ramen för referensgruppen och det krävdes en hel del möten, en hel del hörande för att komma dit och för att testa tillämpbarhet. Nu vill man alltså testa den en gång till. Det är fint. Men vad säger ministern om tidplanen? När får vi då se den här vattenlagen på lagtingets bord?

Jag tror att när man ska testa tillämpbarheten så ska man kanske inte göra det som en politisk produkt. Det är väl bra om det har varit ute på remiss att ansvarig myndighet får göra den delen, men vi kanske inte håller med varandra om det.

Det är klart att vi behöver ha regleringar på den här typen av verksamhet. Men som med alla typer av regleringar så om regleringarna innebär att verksamheten helt slutar så sådana skarpa regleringar kan vi inte ha, för vi måste också leva av någonting. Om vi drar det till sin spets och agerar så kategoriskt så vad ska vi leva av här i framtiden? Var ska vi dra ner om vi inte får de skatteintäkter och de arbetstillfällen som krävs för att upprätthålla vårt samhälle? Det här är en problematisk fråga. Jag tycker inte man helt kategoriskt kan säga att allt ska stängas ner eller att det ska vara fri lejd, utan man måste hamna någonstans mittemellan, där man reglerar på ett sätt som gör att näringen hinner med och kan anpassa sig till utvecklingen.

Det var väl fler frågor, men det var nog dessa som jag skrev ner.

Jo, det här med utsläppen. Jag tycker att det är lite fel också att prata om att det är lika mycket som så här många toaletter hit och dit. Det är olika typer av näringsämnen som man pratar om.Vanligtvis brukar man ju prata om fosfor när man pratar om fiskodlingar, så om man kan hålla sig till det och göra jämförelser och basera sig på det, så blir det mer rättvisande för den som lyssnar.

Talman! Det verkar som om miljöministern inte riktigt ser allvarligt på de här frågorna och kanske inte har gjort de här beräkningarna själv. Som jag sade, om man jämför fiskodlingen med orenat avloppsvatten så motsvarar den ett samhälle på 41 000 eller 48 000 invånare beroende på om man tittar på kväve eller fosfor. Det är en betydande mängd. Fiskodlingen är inte begränsad på samma sätt lagstiftningsmässigt som andra utsläppande verksamheter. Därför måste det också komma in en lagstiftning vad gäller just detta. Politiken har en avgörande roll att spela och det måste också miljöministern förstå och också inse historiskt att så har varit fallet.

För fiskodlingen så saknas alltså dessa ramar. Förutsättningar, alltså morötter, har redan funnits i form av olika typer av EU-medel som har gått att använda för teknikutveckling, och det finns fortfarande. Så det räcker egentligen inte bara med att ge morötter, utan det måste också finnas piska där någonstans.

Vad gäller lagstiftningen så finns det, som sagt, ett förslag på bordet redan. Vattenlagen är ett avgörande verktyg för att minska fiskodlingens utsläpp. Det är kritiskt att vi får lagen på plats senast 2024, att den träder i kraft då, eftersom tio stycken fiskodlingstillstånd ska förnyas av ÅMHM.

De kassar som tillstånden berörs står för en väldigt stor del av fiskodlingens utsläpp. Om den nya vattenlagen inte stiftas så kommer det att innebära att ÅMHM inte kan säga att utsläppen måste minska fram till 2027 då EU kräver det. Om lagen inte stiftas så kan ÅMHM inte avslå en ansökan som innebär en öppen kassodling med stora utsläpp. Hur ska vi då minska dessa utsläpp?

Det låter på miljöministern som om de här miljöproblemen lite ska fixa sig själv om vi låter samhället vara lite ifred. Då undrar jag, vad i friden har vi att göra som politiker om vi inte tror på statens engagemang för att lösa kritiska samhällsfrågor?

Hållbart Initiativ är ett optimistiskt parti. Vi tror på människans kreativitet och företagsamhet och att det kommer att lösa dagens utmaningar. Men vi stimulerar inte kreativitet och just företagsamhet om politikerna bara sätter sig på händerna. Vi stimulerar det genom morot och piska. Så varför gör vi inte det? Fiskodlingen har utvecklats enormt hittills och varför tror vi inte att de kan fortsätta att utvecklas också med ytterligare morot och piska?

Jag säger det igen, den havsbaserade fiskodlingen är en viktig framtidsnäring för Åland först när man löst problemet med näringsutsläppen. Politiken måste involvera sig, först då kan vi tillsammans agera för ett livskraftigt företagande inom ramen för Östersjöns gränser.

Jag frågar: När kommer vattenlagen till lagtinget?

Tack, herr talman! Vi har ju sagt det flera gånger nu att det är klart att vi behöver ha regleringar. Det är inte så att vi ska släppa den här verksamheten hur som helst. Jag tror kanske inte att man behöver ha jättemycket morötter när det gäller just fiskodlingen för den är en väldigt lukrativ bransch. Om man kan hitta vägar där man får ner utsläppen så kan det göra att vi kan ha mera vattenbruk. Jag tycker att vattenbruk är bra, om vi kunde få ner utsläppen så är det ett ganska positivt sätt att producera näringsämnen, men då måste vi få ner utsläppen. Jag tror inte man behöver ha några fler morötter än det för att skapa förutsättningar egentligen, men inte på bekostnad av miljön.

Det finns ju ett eget ansvar i den här frågan, ledamoten Holmström. Tre år så har ni suttit i regeringen och jobbat med den här frågan. Det är precis på slutet nu som som den har lämnats över och vi jobbar så fort vi kan med den här frågan. Vi har den prioriterad och därför har vi de här tillståndsbedömningarna med ÅMHM som är den behöriga myndigheten. Dessa saker måste fungera, annars får vi inte en rättssäker lagstiftning. Det är helt grundläggande i lagstiftningen att det ska vara rättssäkert. Den måste vara tillämpbar helt enkelt. När det är klart, så då kan vi ta den vidare. Det går inte att pruta på det. Tack!

Landskapsregeringens svar antecknas för kännedom. Ärendet är slutbehandlat.