Enda behandling

  • Utdrag ur protokollet

    Plenum börjar 1

    Andra behandling. 1

    1    Ändring av skattelagstiftning 2012

    Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 10/2011-2012)

    Landskapsregeringens lagförslag (LF 7/2011-2012)

    Andra behandling. 12

    2    Användande av belysning vid jakt

    Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 2/2011-2012)

    Landskapsregeringens lagförslag (LF 5/2011-2012)

    Enda behandling efter bordläggning. 15

    3    Förslag till andra tilläggsbudget för år 2011

    Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 7/2011-2012)

    Landskapsregeringens budgetförslag (BF 2/2011-2012)

    Föredras. 34

    4    Europeiska unionen och Åland – prioriteringar år 2012 och verksamhet år 2011

    Landskapsregeringens redogörelse (RS 2/2011-2012)

    Plenum slutar 62

     

    Plenum börjar

    Närvaroregistrering. 27 ledamöter är närvarande.

    Vicetalman Roger Jansson och lagtingsledamoten John Hilander anhåller om ledighet från dagens plenum på grund av deltagande i ÅHS styrelsemöte. Beviljas.

    Herr landshövdingen

    Värderade fru talman! Jag ber att till lagtinget för behandling få överlämna republikens presidents framställningar om godkännande dels av det fakultativa protokollet till konventionen om barnets rättigheter om försäljning av barn, barnprostitution och barnpornografi och dels avtalet med Mauritius om upplysningar i fråga om skatteärenden.  

    Talmannen

    Herr landshövdingen! Ärendena kommer att behandlas i vederbörlig ordning.

    Andra behandling

    1        Ändring av skattelagstiftning 2012

    Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 10/2011-2012)

    Landskapsregeringens lagförslag (LF 7/2011-2012)

    I andra behandlingen kan lagtinget antingen anta lagförslagen sådana de godkänts vid den första behandlingen eller förkasta förslagen. Först tillåts diskussion och efter det föreläggs lagförslagen för antagande och därefter betänkandets motivering.

    Diskussion.

    Ltl Brage Eklund

    Fru talman! Det är kanske inte finns så mycket att tillägga till det här ärendet. Större delen av debatten hölls förra gången när det här ärendet var upp. Jag vill ändå tillägga lite angående mitt ställningstagande i utskottet.

    Som princip tycker jag att man inte ska föra på kommunerna ett ansvar att betala något som slussas via landskapet. Det är precis såsom det har gått till här idag. Landskapet har gått in för att ge ett förhöjt avdrag och påför kostnaderna på kommunerna. Alla kommuner och kommunförbundet har i hörande påpekat att man är emot det. Kommunerna anser att den som inför avdragen också ska stå för finansieringen. Man är förvånad över att det verkar som inte kommunernas åsikter överhuvudtaget inte har respekterats. Det verkar också som dialogen mellan landskapsregeringen och kommunerna inte heller har gett något resultat, om det har förts en dialog. Det var en av grundorsakerna till att jag reserverade mig.

    Vi vet att många av de åländska kommunerna, framförallt de mindre, har stora ekonomiska problem. Vi har ett ärende redan nu som anhåller och stöd för att få finanserna att gå ihop. Den som är lite insatt i det här har också sett att det finns andra kommuner som står på kö.

    Jag sade förra gången i den här debatten att kön som vill ha stöd av landskapet för att finansiera sina verksamheter kommer att påskyndas.

    Man är förvånad över att ett parti som värnar om levande landsbygd och skärgård, i det här fallet centern, har backat förslaget att det här ska påföras kommunerna. Argumentet har många gånger varit att landskapets ekonomi är i kris. Det vet jag om och det är ingen hemlighet. Det som jag har vänt mig mot är att man har det som argument när man överhuvudtaget inte har påbörjat någon av de strukturella förändringarna som borde göras i landskapet för att förbättra ekonomin. En strukturell förändring hade då kunnat vara med och finansierat förändringar i avdragen. Det här är inte den nuvarande landskapsregeringens fel. Det är generationer tillbaka som egentligen har låtit kassaflödet rinna ut utan att man överhuvudtaget har slagit på bromsarna. Det här är mitt största argument för att jag har gått emot det här förslaget.

    I framtiden hoppas jag att man för en dialog med kommunerna innan man påför kostnader utan att man har några större framtida visioner om hur det ska finansieras. Tack, fru talman.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack, fru talman! Bästa ltl Eklund, vi har fått prognoser under årens gång om att vi tillsammans under ett antal år nu har lyckats skapa ett ackumulerat underskott för det offentliga Åland, landskapet Ålands räkenskaper, på ungefär 100 miljoner euro.

    I ett led att lite komma i gång med besparingar, där hittills den kommunala sektorn varit i stort sett förskonade från besparingar, så är det här ett led att lite omfördela kostnaderna rätt marginellt mellan landskapet och kommunerna.

    Vad vill egentligen Ålands Framtid och ltl Eklund när man inte ens vill ta ett sådant här litet grepp för att lite minska på landskapet Ålands växande underskott?

    Ltl Brage Eklund, replik

    Fru talman! Om ltl Harry Jansson skulle ha lyssnat så nämnde jag just att jag tycker att tillvägagångssättet inte är det rätta när man påför kostnader direkt på kommunerna, utan någon större dialog och förståelse av det som kommunerna har sagt.

    100 miljoner i underskott, det var just det som jag nämnde, centern har suttit snart i 30 år i regeringsställning och byggt upp det här underskottet. Man hade kunnat vara med och bromsa i tid för att inte den här situationen skulle ha uppnåtts.

    I den här lagframställningen finns det andra kostnader som också kommer att påföras kommunerna. Det är totalt cirka 1,6 miljoner som kommer att drabba kommunerna. Det här är bara hälften och de kostnaderna anser jag att skulle vara på landskapet.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack, fru talman! Ska man tolka detta som att Ålands Framtid vill ha förändringar men är inte beredda att ta konsekvenserna av besparingarna?

    Vad gäller dialogen med kommunerna så vet ju förstås alla vad ett kommunalt yttrande i denna fråga innebär; dvs. nej, nej, nej.

    Sett ur ett större perspektiv så har även den tidigare landskapsregeringen försökt spara. Den nuvarande landskapsregeringen försöker gå i samma riktning. För första gången nu på allvar så drabbas ju den kommunala sektorn av en åtgärd. Det är cirka 40 miljoner som överförs bara i landskapsandelar till kommunerna. I det stora hela så är det här en ringa omfördelning av det offentliga ansvaret, där vi i första hand prioriterar individens möjligheter att ha ekonomi att röra sig med i samhället i vardagen.

    Vi måste ju spara, bästa ltl Eklund! Det här är trots allt en rimlig åtgärd.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Självklart att alla ska vara med och spara. De här kostnaderna är inte de enda som drabbar kommunerna. Alla känner till utflaggningarna av färjerederiernas färjor. Det var också en stor kostnad för kommunerna. Kommunerna tappade stora inkomster.

    På det sätt som det här har skötts idag så anser jag att det inte rätt tillvägagångssätt. Man måste kunna föra en dialog med kommunerna och ha en framförhållning så att man vet vad som kommer att hända. Jag upplever att kommunerna har fått ett brev på posten att det här är verkligheten och nu får de anpassa sig. Tillvägagångssättet är inte rätt och jag är förvånad över att centern har backat upp det här. Centern har varit med och byggt upp underskott som finns.

    Talmannen

    Tiden är ute! Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Anders Eriksson

    Fru talman! Jag tycker att det är kloka tankar som ltl Brage Eklund framför. Tittar man på vad utskottet säger under rubriken; ”Relationer mellan landskapet och kommunerna” så sägs det bl.a. att företrädare för kommunerna har varit negativa till höjningen av grundavdraget. Det är möjligt att det är så, jag har inte läst det och jag har inte heller hört vad företrädare för kommunerna sagt.

    När det gäller själva höjningen av grundavdraget tycker jag personligen att det är något som är positivt. Det sänker skattetrycket och det ökar köpkraften i det åländska samhället. Höjningen av grundavdraget är positivt i sig, men den uteblivna kompensationen till de åländska kommunerna är det negativa, precis som ltl Eklund sade.

    Det står så här; ”kommunernas åsikt kommer enligt landskapsregeringen att beaktas vid en helhetsöversyn av förhållandet mellan landskapet och kommunerna”. Vad säger det? Jag minns att centern hade en lagtingsledamot, Magnus Lundberg, som alltid pratade om snömos när han tyckte att något var lite löst i konturerna. Det här kan väl antagligen definieras som snömos.

    Sottungafallet, som diskuterades mycket i onsdags och som säkert kommer upp idag, är bara ett exempel. Enligt mitt förmenande blir det sakta men säkert lite att ”svälta räv” med de åländska kommunerna.

    Den uteblivna kompensationen för grundavdraget och kompensationen för övriga avdrag är en merkostnad på ungefär 1,6 miljoner för de åländska kommunerna. Tar vi konsekvenserna för de åländska kommunerna när det gäller utflaggningarna så kommer vi upp i nästan 5 miljoner. Det handlar om stora pengar för de åländska kommunerna.

    Givetvis är det så, som det sades från centerns ordförande, att landskapets ekonomi är tuff, det är sant. Man tar nog allt för lättvindigt på den här problematiken om man tror att man kan lösa det genom att på sikt förvärva också kommunernas ekonomi.

    Det viktiga är att man har ett helhetsgrepp. Hur ska den åländska kommunala strukturen se ut framöver? Hur ska ansvarsfördelningen emellan kommunerna och landskapet vara? Jag kommer att återkomma till det i ett senare ärende. Men det är detta som man borde ha på plats innan man på det här sättet bakvägen åderlåter kommunernas ekonomi.

    Det bör aviseras att det som sägs i reservationen från ltl Eklund kommer jag att understöda. Det sista stycket; i relationen mellan landskapet och kommunerna skulle ersättas med följande: ”Finans- och näringsutskottet förutsätter att landskapsregeringen ska kompensera höjningen av grundavdraget fullt ut till kommunerna till dess att den framtida kommunstrukturen fastslagits.” Det är det som lite är pudelns kärna.

    Talmannen

    Begärs ordet?

    Vicelantrådet Roger Nordlund

    Fru talman! Ärade lagtingsledamöter, den här framställningen innehåller fyra huvudsakliga ändringsförslag. Den huvudsakliga diskussionen har blivit kring grundavdraget och kompensationer och icke kompensationer vilket naturligtvis är förståeligt.

    Jag skulle ändå så här i avslutningen av den här debatten också vilja lyfta fram en av de andra punkterna som finns i den här framställningen och som jag hoppas att vi mera i framtiden ska kunna diskutera och lägga tyngdpunkt vid. Det är hur vi kan öka skatteintäkterna gemensamt och hur vi kan forma en skattepolitik som inte bara handlar om att vi ska göra avdrag och kompensationer, utan hur vi genom en aktiv skattepolitik kan främja det åländska näringslivet och framförallt det åländska näringslivet ute i kommunerna.

    I den här framställningen finns också kompensation för uteblivna intäkter från kapitalbeskattningen. Det här är en punkt som finns med. När man som näringsidkare, jordbrukare eller företagare är aktiv i en kommun så betalar man inte speciellt mycket skatt till kommunen. Därför gjorde vi det här kompensationssystemet att man istället skulle jämföras med samfundsskatten för att på det sättet ändå få någonting till kommunerna.

    Vi har anledning att gemensamt framöver fundera över om det här instrumentet kan förbättras och utvecklas. Eftersom det finns många kommunalpolitiker också i den här församlingen så tycker jag också att man samtidigt bör tänka på att ju aktivare näringspolitik man de facto för i den egna kommunen så desto mera skatter kommer det till kommun. Vi har alla ett gemensamt ansvar, både vi som landskapspolitiker men också varje kommun att se till att man har så goda förutsättningar för näringsverksamhet som möjlig. På det sättet kan vi gemensamt öka skattekakan som vi delar på. Det är lite ditåt som vi borde få skattedebatten i framtiden. Hur kan vi med skatteinstrumentet skapa mera sysselsättning och mera skatteintäkter totalt sett?

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Tack, fru talman! Jag ville bara ge mitt stöd till vicelantrådet om diskussionen att se över kompensationen av kapitalskatten till kommunerna. Den frågan har varit upp för ett par mandatperioder sedan. Det finns många enmans- eller kvinnoföretagare som tar ut sin lön helt och hållet i form av samfundsskatt. Det där har blivit ett otyg, för det är ofta frågan om höginkomsttagare. Dessutom går den skatten, 100 procent, till staten och kommer tillbaka. Det har också lite att göra med var dessa yrkesutövare har fast driftställe. Det finns ett sådant resonemang att de här personerna vill betala kommunalskatt i den kommun som de är skrivna. Det där är faktiskt ett mycket vettigare sätt att komma fram med frågan hur man delar med sig av kapitalskatten till kommunerna.

    Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

    Fru talman! Jag håller naturligtvis med ltl Sundback. Jag vill ytterligare tillägga att det har i kommunerna funnits ett större intresse att skapa möjligheter för människor att leva, bo och utveckla bostadsområden. Det är inget fel i det. Men det är också väldigt viktigt att vi gemensamt ser till att vi får arbetsplatsområden som sprids i de olika åländska kommunerna. På det sättet skapar vi faktiskt mera skattekraft, mera som vi kan fördela, i det åländska samhället.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Det är på grund av skattelagstiftningen som yrkesutövarna kringgår inkomstbeskattningen. De kan många gånger vara höginkomsttagare. Det betyder att de inte bidrar till kommunens skatteförsörjning och därmed på sätt och vis undandrar sig skyldigheten att vara med och trygga välfärden i kommunerna. Som enskilda medborgare kan de nu inte välja hur de vill ha det, var de ska betala sin skatt, även om de tjänar det i form av kapitalskatt.

    Här kanske det är möjligt att utnyttja självstyrelsen på ett annat sätt än rikslagen nu gör.

     Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

    Fru talman! Det är så. Det finns all anledning att vi framöver ska titta på fördelningsnyckeln, för den behärskar vi själva.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Jag tycker att det som finansminister Nordlund framförde är intressant, att man behöver ha en aktiv skattepolitik. Den roll som kompensationen för samfundsbeskattningen skulle ha är en viktig ingrediens. Jag stöder tankarna.

    Samtidigt är det roligt att se att finansminister Nordlund fortfarande är en skicklig politiker och försöker prata om något annat för att bli av med ett besvärligt ärende. Det som vi de facto tog upp är den uteblivna kompensationen för grundavdraget och att man sakta men säkert håller på att åderlåta kommunernas ekonomi. Det är den frågan som vi gärna skulle vilja diskutera.

    Det som finansministern tog upp stöder jag. Stöder finansministern det som vi tog upp när det gäller kommunernas ekonomiska bekymmer?

    Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

    Fru talman! Jag försöker absolut inte komma ifrån mitt ansvar i den frågan. Det förslaget har vi lagt utgående från den ekonomiska situation som vi har. Samtidigt har vi sagt att vi ska beakta det i kommande diskussioner med de åländska kommunerna och försöka få ett så bra samarbetsklimat som möjligt. Vi har ett gemensamt intresse att få en så konstruktiv dialog som möjligt med kommunerna, både när det gäller samhällsservicereformen men också hur vi tillsammans kan verka så att vi kan skapa skattekraft i det åländska samhället.

    Istället för diskussionen om kompensationer skulle jag hellre vilja få en debatt om hur vi kan fördela ett kommande överskott på ett så rättvist sätt som möjligt.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Det sistnämnda, värderade finansminister Nordlund, är vi helt överens om. En sådan debatt skulle jag också vilja ha. Men där är vi inte riktigt ännu. Jag kommer med stort intresse att ta del av den debatten när det kommer ett bra underlag från landskapsregeringens sida.

    När det gäller kompensationer för det uteblivna grundavdraget så noterade jag att centerns ordförande Harry Jansson sade att kommunerna alltid säger nej. Jag tror inte att man kan ha den utgångspunkten från landskapets sida. Alla måste givetvis vara med och ta sitt ansvar. Då krävs det också att man från landskapsregeringen har en helhetssyn på den här problematiken, vilket jag tycker att man inte har nu. Anser finansministern att jag har fel i mitt resonemang när det gäller det?

    Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

    Fru talman! Det är svårt i en sådan här fråga att säga vem som har rätt eller fel. Det här är politik och man kan tycka på olika sätt.

    Verkligheten är den att i grund och botten så har vi samma skattebetalare här i samhället.  V betalar statsskatt, kommunalskatt och en del betalar också kyrkoskatt. Det här förslaget i sig går ut på att gynna låginkomsttagarna i det åländska samhället. Vi tycker att det är en klok politik i det läget som vi befinner oss i nu. Om vi då skulle ta det från landskapsbudgeten så skulle vi, de facto, med mera lånade pengar ge en kompensation till kommunerna. Man kan också ifrågasätta hur klok långsiktig politik det är. Det känns inte rätt och riktigt i det här läget för oss.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Fru talman! Med risk för att det blir upprepningar av tidigare repliker så måste jag ändå replikera. Jag håller också med finansministern och ltl Anders Eriksson om att jag ser fram emot skattedebatten. Det är mycket bra om man kan börja med den och se vart det leder. Som jag sade förra gången så ska man sedan vidta åtgärder. Här är det egentligen precis tvärtom. Här vidtar man åtgärder med att påföra kommunerna kostnader och sedan är man villig att börja diskutera fördelningen av skatten och hur man ska fördela mellan landskapet och kommunerna. Det är huvudingredienser till varför jag har reserverat mig.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Jag tycker att det är intressant att vicelantrådet tar upp hur vi kan använda avdrag, kompensationer och skatteinstrumentet överlag för att styra folks beteende eller skapa ökad tillväxt.

    Vi står inför att höja grundavdraget med 600 euro. Jag tänkte i all hast, har man alls diskuterat om man skulle kunna använda dessa 600 euro till att styra folks beteenden och fundera över hur vi skapar den här tillväxten? Man kunde till exempel ha gett det här avdraget på 600 euro för investering i miljöanpassad energiproduktion; solceller eller vindkraftverk på den egna tomten. Det här är ju sådana frågor som vi behöver diskuterar mera och mera före vi bara ser hur man har gjort i riket.

    Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

    Fru talman! Det är alldeles riktigt det som ltl Jonsson säger. Man bör diskutera hur man gör olika insatser. Nu är det här är en del i en större process och det är en större uppgörelse även på riksnivå. För att våra medborgare och våra låginkomsttagare ska få ungefär samma förmåner så har vi också gått in för det här. Vi har de facto alla varit med och godkänt det i budgeten här för någon månad sedan.

    Det är alldeles riktigt att vi bör göra just den typen av bedömningar. Vi ska mera börja utnyttja det instrument som den förra perioden resulterade i, nämligen en ny kommunalskattelag på Åland. På det sättet tycker jag att vi har skapat oss en arena. Nu gäller det också att skapa ett handlingsutrymme, kreativitet, engagemang och kunskap från oss politiker. Vi ger oss in i ett komplicerat område. Men ska vi ha mera behörighet så måste vi också visa att vi kan hantera den här biten.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Danne Sundman

    Fru talman! Det här är väl lite i ärendets yttre regioner, men tidigare replikrundor konstituerar att jag också får prata om effekterna av den lagstiftning som vi diskuterade häromdagen och det som har nämnts här.

    Först vill jag säga att jag är av samma uppfattning som vicelantrådet, finansminister Nordlund att man ska ha en sådan syn på skattepolitik att det innebär möjligheter. Vi har en rad verktyg som vi kan använda för att uppmuntra tillväxt, styra folks beteenden på ett visst sätt och uppmuntra viss sorts beteende som är till nytta för miljön eller för saker som vi vill uppmuntra. Det är ett väldigt viktigt inslag i skattepolitiken. Jag citerade också Wikipedias definition i det andra ärendet.

    När det gäller höjningen av grundavdraget så kan man försäkra sig om att de pengar som låginkomsttagarna får nästan garanterat går till konsumtion. Efterfrågan på varor och tjänster ökar och det är också en del av den nationalekonomiska näringskedjan, även om det är lokal ”vedhuggning” som kommer att köpas i första hand. Det är ju på sätt och vis en positiv bieffekt för tillväxten och för ekonomin, åtminstone att hålla den på en positiv nivå. De pengarna kommer garanterat att användas till konsumtion.

    När det gäller diskussionen om kompensation, om jag förstod ltl Anders Eriksson rätt så blandar man ihop flera saker. I det budgetbeslut, som lagtinget har tagit, nämns den här lagen som finns om kompensation av de befintliga åländska avdragen; resekostnadsavdraget, studieavdraget och sjukkostnadsavdraget. Den kompensationsvolymen är 1,6 miljoner, den ska fasas ut och tas bort. Landskapet och kommunerna ändrar sina relationer på ett bräde med 1,6 miljoner och de tre avdragen kompenseras inte längre. I den lagen finns inte grundavdraget nämnt, det hör inte dit.

    Om man ser nyårsafton som en gräns, när fyrverkerierna har landat då är situationen ny. Då kommer det ett nytt skatteavdrag som lagtinget ännu inte har tagit ställning till om det ska kompenseras och i så fall hur. Den kompensationen är en del av en större diskussion som pågår angående transfereringar mellan kommunerna. Där finns det faktiskt lite nyansskillnader mellan partierna här i lagtinget. Då ska man komma ihåg att nu är alla kort på bordet, de ekonomiska relationerna mellan landskapet och kommunerna. Men man måste komma till en situation där korten landar och alla vet vilka ord som man har på hand. Om vi ska driva skattepolitik, ska vi göra som jag, finansministern Nordlund och flera tycker, så då måste man ha sådana förutsättningar reglerade. Det ska inte varje gång som vi hittar på något här, ett avdrag, bli en diskussion om kompensation och vem som drabbas. Kanske Mariehamns stad drabbas extra hårt på grund av demografiska förhållanden osv. Det där måste man reglera bort så att när vi viftar med skatteverktyget här så är det vi som viftar med det och står för konsekvenserna, det är ingen annan inblandad. Det är jätteviktigt att man gör på samma sätt som man har gjort i Finland och lagstiftar om att alla avdrag som direkt är transfereringar mellan staten, landskapet och skattebetalarna kompenseras till fullo, så att man inte har den här diskussionen, barlasten och ryggsäcken med hela tiden när man ska bedriva skattepolitik.

    Om detta ska man diskutera ihop sig. För att få smidighet och för att få möjlighet att använda skatteverktyget så måste man eliminera den här diskussionen i fortsättningen. Men just nu är alla kort på bordet och ingen vet hur händerna landar, det är viktigt.

    Sedan är det enkelt att se det här isolerat och det kan man göra om man sitter i opposition och hävda att man absolut måste kompensera just det här avdraget, just nu. Men, som jag sade i ett tidigare anförande, så ser inte jag det.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Fru talman! Ltl Sundman räknar upp det här avdragets fördelar. Jag vill tillägga att vi inte har motsatt oss höjningen av avdraget. Det måste ni veta att vi inte vid något tillfälle har nämnt att avdraget inte ska införas. Det är kompensationen av avdraget som vi motsätter oss.

    Ltl Sundman sade nu igen att vi måste ha raka rör, när vi viftar med avdrag så ska vi ha klart för oss hur det ska kompenseras och det ska kompenseras fullt ut. Här gör han ju precis tvärtom när han stöder den här framställningen där man inte ska kompensera. Jag förstår inte logiken i hans resonemang.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Jag vet inte hur jag ska kunna förklara tydligare. Den här kompensationen är en del i en större diskussion om transfereringar mellan kommunerna. Som jag sade i mitt tidigare anförande så finns det inte bara kompensation i det här, utan det finns också ingredienser där man har lyft av kostnader från kommunerna. Sedan finns hela den här strukturreformen som är planerad.

    Vad jag däremot håller med ltl Eklund är att man måste komma till ett tillfälle där den här diskussionen är slutförd, om man sedan fortsättningsvis kompenserar. Om man ska äta lunch så måste man betala om inte någon annan betalar. Det finns inga gratisluncher, där är vi överens.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Fru talman! Om jag inte missminner mig så sade ltl Sundman, förra gången när han var i talarstolen och vi diskuterade; ”att om jag var i opposition så skulle jag ha samma åsikt som Ålands Framtids Brage Eklund. Men nu är jag med i regeringen och då fogar jag mig till det”.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Det som jag sade var att eftersom jag är med på andra sidan stängslet till regeringen så vet jag vilka diskussioner man för där och jag vet att man har kontroll över det här som en del av regeringssamarbetet.

    Att sitta i opposition innebär att man är singel på det viset att man kan ha vilka lösa förbindelser som man vill till ärendet. Man måste inte ta ansvar för en helhet som vi gör i regeringssamarbetet. För mig är det väldigt enkelt att inte stöda reservationen.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Ltl Sundman räknade upp avdrag på avdrag som man på sikt ska sluta kompensera kommunerna för. Följaktligen måste kommunerna då sluta med en viss typ av verksamhet för att de ska få sina ekonomier att gå ihop. Samtidigt räknar man i regeringsprogrammet upp att ingen behörighetsöverföring ska ske mellan landskapet och kommunerna, alltså ska man syssla med samma saker. Hur ska då kommunerna kunna sköta de uppgifter som de idag är ålagda om vi fortsätter med att dra in den här typen av kompensation? I min värld är det någonting som inte går ihop. Kan Sundman förklara den strategin?

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Om jag måste förklara lagtingsbeslut för ltl Jonsson som han själv har varit med och tagit så blir det lite tokigt. Det är nämligen så att det här budgetbeslutet togs enhälligt. Vi var alla med och beslöt att de här befintliga kompensationerna ska tas bort. Där har vi alla lika mycket att förklara.

    Återigen; inga gratisluncher, 5,6 miljoner, antingen skattehöjningar eller inbesparingar och nedskärningar i den kommunala sektorn. Vi måste alla vara medvetna om vad vi har ställt till med. Men det ser jag som motiverat för att flytta mittlinjen i förhållande mellan landskapet och kommunerna. Sedan ska vi i fortsättningen inte hitta på avdrag och kommunerna får betala. Därför sade jag detta om nyårsafton och när nyårsraketerna landar så är det en ny situation. Men det är fortfarande en del av helheten och alla kort är på bordet.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    För det första hade Ålands Framtid ganska kraftiga invändningarna redan i budgetbehandlingen. Vi valde att inte driva det till omröstning av realistiska skäl. Jag blir ändå lite besviken när man inte får ett svar på frågan varför vi väljer att föra över spar ansvaret på kommunerna. Det är väl vi som borde vara med och spara i första hand och inte genom att sluta kompensera kommunerna för den här typen av avdrag för att tvinga dem att spara och sluta med sina gratisluncher. Det är väl i första hand landskapsregeringen som borde ta tag i det här problemet. Givetvis ska kommunerna också vara en del i det hela. Jag tycker det är lite fel att man gör på det här sättet och belastar kommunerna med ett större spar ansvar.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Jag kan hålla med om att jag också var skeptiskt inför budgetbehandlingen. Men jag stödde det här för att jag vet hur landskapets ekonomiska situation är. Ålands Framtid stödde också detta efter lite tandagnisslan. Vi tog ett enhälligt beslut om att ändra förhållandet så här. Sedan håller jag med om, och jag tror att vi alla håller med, att i fortsättningen så ska vi inte syssla med sådan politik. Vi ska ha det där bortreglerat så att vi kan syssla med skattepolitik och veta att vi inte stöter på motstånd för den skull.

    I ett parlament har man olika bakgrund och många tänker också på vad som händer i hemkommunen. Inte kan man frånta att vi alla bor i en åländsk kommun och har det här tänket med oss. Men om det här är bortreglerat och inte är en fråga så då kan vi driva aktiv skattepolitik. Då vet vi att det är vi som betalar räkningen från våra pengar i prioritet med allt annat som vi sysslar med. Därför tycker jag att det här viktigt att det kommer ur världen. Den diskussionen pågår och kommer att komma hit till lagtinget.

    Talmannen

    Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

    Föreläggs först förslaget till landskapslag om ändring och temporär ändring av kommunalskattelagen för landskapet Åland för antagande. Lagförslaget är antaget.

    Föreläggs förslaget till landskapslag om upphävande av 4a § landskapslagen om kompensation för förlust av skatteintäkter för antagande. Lagförslaget är antaget.

    Föreläggs förslaget till landskapslag om kompensation för uteblivna inkomster från beskattningen av kapitalinkomst för antagande.  Lagförslaget är antaget.

    Lagförslagens andra behandling är avslutad.

    Betänkandets motivering föreläggs för enda behandling. Begärs ordet?

    Ltl Brage Eklund

    Fru talman! Jag föreslår att det första stycket sista meningen under rubriken ”Relationen mellan landskapet och kommunerna” i betänkandets allmänna motivering ersätts med följande: ”Finans- och näringsutskottet förutsätter att landskapsregeringen ska kompensera höjningen av grundavdraget fullt ut till kommunerna till dess att den framtida kommunstrukturen fastslagits” samt att andra stycket under rubriken utgår. Ändringen framgår av reservationen till betänkandet.

    Ltl Axel Jonsson

    Fru talman! Jag ber att få understöda ltl Eklunds förslag.

    Talmannen

    Begärs ytterligare ordet? Lagtingsledamoten Brage Eklund har med understöd av lagtingsledamoten Axel Jonsson föreslagit att det första stycket, sista meningen under rubriken ”Relationen mellan landskapet och kommunerna” i betänkandets allmänna motivering ersätts med följande: ”Finans- och näringsutskottet förutsätter att landskapsregeringen ska kompensera höjningen av grundavdraget fullt ut till kommunerna till dess att den framtida kommunstrukturen fastslagits” samt att andra stycket under rubriken utgår. Ändringen framgår av reservationen till betänkandet.

    Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig.

    Omröstning kommer att verkställas. Omröstningspropositionen ställs så att de som omfattar finans- och näringsutskottets förslag röstar ja medan de som omfattar lagtingsledamoten Brage Eklunds ändringsförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas?

    Ltl Brage Eklund

    Fru talman! Jag förslår öppen omröstning.

    Ltl Axel Jonsson

    Jag ber att få understöda ltl Eklunds förslag.  

    Talmannen

    Lagtingsledamoten Brage Eklund har med understöd av lagtingsledamoten Axel Jonsson föreslagit att en öppen omröstning ska hållas. En öppen omröstning kommer därför att verkställas.

    Jag ber lagtingsledamöterna Barbro Sundback och Harry Jansson att biträda vid rösträkningen.

    Upprop. 

    Omröstningen har utfallit så att 24 ja-röster har avgivits, 3 nej-röster och 3 ledamöter är frånvarande. Lagtinget har omfattat finans- och näringsutskottets betänkande.

    Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.  Ärendet är slutbehandlat.

    Andra behandling

    2        Användande av belysning vid jakt

    Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 2/2011-2012)

    Landskapsregeringens lagförslag (LF 5/2011-2012)

    I andra behandlingen kan lagtinget antingen anta lagförslaget sådant det godkänts vid den första behandlingen eller förkasta förslaget.

    Först tillåts diskussion och efter det föreläggs lagförslaget för antagande.

    Diskussion.

    Ltl Anders Eriksson

    Fru talman! Jag var upptagen av ett möte med Nordiska rådet när det här ärendet var uppe förra gången. Därför vill jag ge en kort kommentar i det här sammanhanget.

    Vi diskuterade vår ”storpolitiska” framställning i social- och miljöutskottet som tar upp jakt på mårdhund, mink, räv och grävling. Det är tveksamt om grävling finns här i landskapet. Framställningen tar upp om man ska jaga de nämnda djuren med stationär fastmonterad belysning eller med ficklampan. Enligt mitt förmenande börjar man i parlamentet lite hamna på detaljnivå.

    Jag förde ett resonemang om det här i utskottet, men mina värderade kollegor i regeringsblocket är lite hårt hållna så det gick inte riktigt att få någon större förståelse för att man skulle bifoga en kläm till betänkandet. I klämmen skulle man be landskapsregeringen att överväga om man kunde ha den här typen av detaljer i en förordning. Jag ides inte framhärda och skriva en reservation för jag tyckte inte att ärendet var så pass stort.

    Jag vill fråga ansvarig jaktminister Karlström hur han ser på den här problematiken. Hör den här typen av detaljreglering hemma i parlamentet? Kunde man inte ifrån regeringens sida överväga att får det här på förordningsnivå?

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Fru talman! Nu blir det nästan som om jag skulle svara istället för minister Karlström.

    Ltl Anders Erikssons frågeställning är relevant. Den här regeringen kan heller inte helt och hållet lastas för den här framställningen. Hela arbetet igångsattes under förra regeringsperioden Men det finns ju också ett löfte i handlingsprogrammet att hela jaktlagen ska få en översyn. Då finns det möjlighet att reglera det.

    För övrigt tycker jag att grävlingen ska fridlysas.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    När det gäller det sistnämnda uttalandet så har jag inte kompetens att avgöra om det ska vara så eller inte. Men jag har förstått att man får leta länge för att hitta en grävling i landskapet.

    Även om det kommer ny jaktlag så småningom så vore det intressant att höra hur den ansvariga ministern och regeringen ser på det här. Hör den här typen av detaljer hemma i parlamentet eller inte? Som det har framgått av mitt korta anförande så tycker jag inte det. Vi borde kanske ägna oss åt lite mera övergripande frågor så att man skulle reglera det här på förordningsnivå.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Minister Fredrik Karlström, replik

    Tack, fru talman! Ja, det är klart att det här kanske inte är en så stor självstyrelsepolitisk fråga som varje gång behöver diskuteras i lagtinget. Samtidigt vet vi att det är en känslig fråga när det handlar om vår gemensamma viltvård och viltvårdsresurs. Som vi hörde i förra replikskiftet så finns det åsikter som går ganska kraftigt emot näringsministerns. Jag anser att vi gott och väl kan skjuta grävling. Men inom parlamentet finns det åsikter om att grävlingen skulle fridlysas. Det är väl ett svar på frågan. Det är kanske bra att det diskuteras i den här salen eftersom det finns så stora åsiktsskillnader.

    Min personliga åsikt är, som det står i regeringsprogrammet; vi vill överföra mer beslutanderätt till viltvårdsföreningarna. Vi försöker överföra så mycket som möjligt av viltvården till dem som sköter den. Men det behöver också finnas en politisk förankring och ett politiskt ställningstagande. Vi kan inte släppa allting fritt när det gäller det.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Fru talman! Det är väldigt lätt att diskutera detaljer i det oändliga. Det är väldigt lätt att ha mycket åsikter om detaljer men i de stora tunga frågorna kanske det inte blir så mycket diskussioner. Lite mot den bakgrunden skulle jag gärna vilja se att man fredade parlamentet från den här typen av detaljfrågor.

    Jag var faktiskt lite tveksam till att begära ordet och trassla in mig i den här diskussionen. Jag ville ändå inte driva frågan till omröstning i utskottet. Jag vill uppmärksamgöra landskapsregeringen på det här. Nu uppfattade jag att ansvarig minister sade kanske lite både och. Eventuellt hörde det här ärendet inte hemma här, men det kanske ändå var bra att diskutera det här. Om jag har fått regeringen att fundera på det här lite framöver så är jag nöjd med den saken.

    Minister Fredrik Karlström, replik

    Jag skulle egentligen inte ha behövt begära replik när jag hörde den sista meningen att ltl Eriksson är nöjd.

    Det finns 3500 jägare på Åland och ibland kan det finnas 3500 olika åsikter om en och samma sak. Det här är ett område som väldigt många tycker om att debattera länge. Om vi går bakåt i lagtingets historia så har jaktfrågor sysselsatt lagtinget många timmar. Uppenbarligen förekommer det ganska stora åsiktskillnader. Det kan vara bra att det här ärendet får debatterats, även om jag själv håller med om att näringsministern kanske inte ska fokusera mest på de frågorna. Det finns andra stora viktiga frågor att lägga tid, resurser och energi på.

    Vi får säkert återkomma flera gånger och diskutera det här när vi ska göra om jaktlagen.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Det ligger mycket i det som minister Karlström sade. När jag kom in i denna sal första gången 1987 så var det två ärenden som man måste kunna; jaktfrågor och självstyrelsepolitik. Kunde man detta så klarade man sig bra. Nu är väl ingen av de frågorna så där väldigt högt uppe på agendan längre, tyvärr. När det gäller det sistnämnda, självstyrelsefrågor, så skulle jag vilja att man lyfte dem lite.

    När det gäller jakten, med all respekt för dessa 3500 jägare, så tycker jag att det finns viktigare saker som vi kan diskutera här, åtminstone på den här detaljnivån som den här framställningen är.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Barbro Sundback

    Fru talman! Det är sant att jaktfrågorna har en stark historisk ställning i det åländska lagtingsarbetet. Jag skulle inte säga att frågan om vilka villebråd som får skjutas är mindre intressant idag. Jag tror på ett sätt att intresset för de här frågorna har blivit mera en civil fråga, inte bara en fråga för jägarna. Det har att göra med hotet mot vår miljö och artrikedom osv.

    Om det föds någon panda i Kina eller om en noshörningsunge på något zoo blir sjuk så väcker det enorma rubriker och bilder i media och på YouTube kan man följa det enskilda djurets livssituation. Intresset för det vilt som vi har i våra skogar är nog idag mycket stort också bland icke jägare, speciellt bland unga människor. Det finns naturföreningar av olika slag som uppträder som djurens beskyddare. Inte minst har vi fått erfara det vad gäller den traditionella jakten på sjöfågel. Det finns nästan inte någon starkare organisation än den internationella fågelskyddsföreningen, som på sätt och vis gjorde att Åland blev av med den traditionella vårjakten.

    Jag tror nog att man idag ska se den här frågan i betydligt bredare belysning än enbart en fråga för jaktföreningarna och deras synpunkter på vad man ska få jaga och skjuta.

    Frågan om det ska vara i lag eller i förordning så tror jag att de villebråd som ska skjutas ska vara regerade i lag, just mot bakgrunden av den här diskussionen. Däremot sådant som gäller jakttider och sådana saker kan stå i förordning. Det är klart att man med en delegeringsbestämmelse skulle kunna tänka sig att regeringen bestämmer vilka villebråd som är jaktbara och vilka som inte är det. Jag tror att det inte är att föredra. Vad som ska få skjutas och inte ska få skjutas är en viktig fråga principiellt.

    Jag måste avsluta med en sann historia från lagtinget som har att göra med huruvida man ska fridlysta vissa arter som är hotade, enligt de professionella, de som bereder lagen. Min erfarenhet är att jägarna mycket ofta har en helt annan uppfattning än de professionella. Jägarna vet för de jagar. Där har vi en diskussion som svajar fram och tillbaka. Vad gäller grävlingen så finns det ytterst få grävlingar på Åland. Det skulle vara ett motiv för att man rent logiskt skulle utesluta grävlingen. Det fanns ett liknande förslag för många, många år tillbaka, att vi skulle fridlysta sothönan. Då fanns det en aktiv jägare här i lagtinget som starkt argumenterade för att man inte skulle fridlysa sothönan för att det fanns så få exemplar. Den logiken blev sedan rådande i lagtinget. Sothönan fridlystes inte det skedet.

    Det är väldigt mycket känslor bakom jaktlagstiftningen. Jag brukar tänka att jaktlagen är som männens barnomsorgslag; kontrollera stammen och vilka som ska skyddas och allt det som dessa jägarrepresentanter utgjuter sig om de olika arternas skyddsvärdhet osv.

    Jag omfattar det här förslaget. Jag tycker att vi i fortsättningen också ska ta ställning till vilka arter som ska vara jaktbara. Tack, fru talman.

    Talmannen

    Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

    Förslaget till landskapslag om ändring av jaktlagen för landskapet Åland föreläggs för antagande i andra behandling. Lagtinget har i andra behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

    Betänkandets motivering föreläggs för enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen. Ärendet är slutbehandlat.

     Enda behandling efter bordläggning

    3        Förslag till andra tilläggsbudget för år 2011

    Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 7/2011-2012)

    Landskapsregeringens budgetförslag (BF 2/2011-2012)

    Ärendet bordlades vid plenum den 25 januari 2012. Först tillåts fortsatt diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen.

    Diskussion.

    Ltl Gunnar Jansson

    Tack, fru talman! Efter ett inlägg vid plenum senaste onsdag stödde jag ett förslag om bordläggning. Jag tänker i detta anförande uppehålla mig vid tre frågeställningar; ansvar, respekt och framtidstro.

    Vad gäller ansvar för kommunerna och kommuninvånarnas väl och ve så vill jag citera grundlagen, vilket jag också kommer att göra flera gånger. I grundlagens § 121 sägs; ”Finland, och därmed också Åland, är indelat i kommuner, vilkas förvaltning ska grunda sig på självstyrelse för kommunens invånare”. Ännu viktigare är följande moment som säger; ”bestämmelser om dt allmänna grunderna för kommunernas förvaltning och om uppgifter som ålagts kommunerna utfärdas genom lag”. Härmed är det en gång för alla fastslaget att förhållandet mellan landskapet och kommunerna på Åland är en fråga för lagstiftning.

     Alla har vi alldeles klart för oss att lagtinget inte kan på annat sätt än genom landskapslag överföra uppgifter på kommuner. Det är mer än tydligt i grundlagen. Av det följer också att när det förknippas med ekonomiska åtaganden för kommunerna, vilket det nästan alltid gör, ska därom regleras i lag. Det här är hela den normbundna ordningens uppbyggnad i umgänget mellan landskapet och kommuner.

    Det primära ansvaret för kommunerna åvilar kommunernas invånare och det sekundära ansvaret åvilar landskapet, som jag också nämnde tidigare.

    I det här fallet har Sottungaborna en grundlagsenlig rätt till självstyrelse, däremot kan man inte säga att kommunen har rätt att finnas till enligt samma normer.  Men om kommunens förmåga att klara sina åligganden, som lagtinget har ålagt kommunen, är i fara och därmed kommunmedlemmarnas förmåga att klara sig och om kommunens förmåga att fullgöra de kommunala uppgifterna är i fara så är det landskapet skyldighet att, enligt de regler som gäller, bistå kommun. Om det misslyckas så är det statsmaktens skyldighet att i sista hand sörja för kommunmedlemmarnas överlevnad.

    Så här är den juridiska konstruktionen uppbyggd. Det är alltså ett ansvar som följer av den lagstiftning som lagtinget har utfärdat. Jag menar också att det på oss alla åvilar samma ansvar att följa de regler vi själva har instiftat. Eller som jag nämnde, hur kan vi förvänta oss att någon annan ska följa lagar och regler om inte vi här är villiga att göra det?

    Vad gäller respekten så spinner jag på samma tema. Sottunga kommun har tagit sitt ansvar, de har konstaterat att tillståndet är i fara och prekärt för dess medlemmar och kommunens förmåga att klara sina åligganden. Då har kommunen vänt sig till landskapet, precis såsom ska ske. Det har kommunen gjort inom ramen för sin självstyrelse. Då kan inte landskapsregeringen och lagtinget upphäva den självstyrelsen och säga; ”nej, ni är på fel, ni ska inte söka stöd, ni ska söka lån”. Den behörigheten har vi överhuvudtaget inte här, vare sig i landskapsregeringen eller i lagtinget. Det är kommunen som själv bestämmer vad den vill göra.

    Den här transformeringen som nu har skett, från att kommunen har sökt om stöd till att man eventuellt överhuvudtaget inte ska ta den saken till behandling, uppenbarligen utan beslut, eller att man säger till kommunen; ”så där gör man inte, ni ska låna pengar istället”, så det är en överträdelse av den kommunala självstyrelsen. Den kommunala självstyrelsen måste vi respektera. Hur kan vi här annars vänta oss att någon ska respektera landskapets självstyrelse om vi inte själva är beredda att respektera den självstyrelse som våra kommuner lever under.

    Om kommunen hade valt att låna pengar till sina trångmål så hade kommunen rimligtvis själv fattat beslut om att göra det. Det kan inte landskapsregeringen göra för kommunens räkning. Hade kommunen då gått in för att låna pengar så hade det sannolikt följts av en upphandling. Så gör åtminstone de kommuner som jag känner till. Ämnar kommunen låna pengar så upphandla man en sådan åtgärd. Det är helt i enlighet med idén om EU-normeringen och integrationen i Europa. Att man i det här fallet, när man ämnar låna pengar, betraktar det som en vara och normalt upphandlar man varor för att få förmånliga villkor.

    Om landskapsregeringen nu har konstaterat att Sottunga kommun inte uppfyller kriterierna för att få stöd, men om man först lånar pengar och försämrar sin ekonomi och därefter kan man konvertera lånet till stöd och kommun uppenbarligen, utan att behöva uppfylla kraven för stöd, ändå kan få lånet ombildat till stöd. Kolleger, så här kan man inte begå! Kommunen har rätt att leva under respekt för sin självstyrelse, att själv bedöma om sina förhållanden och vidta de åtgärder som lagstiftningen innehåller.

    Skulle detta kräva en budgetlag? Svaret är nej. Det handlar inte om att genomföra budget, det handlar om att reglera förhållandet mellan landskapet och kommunerna och det är reglerat i lag. Om lagstiftningen inte räcker till så ändrar man lagen innan man skrider till åtgärder. Man struntar inte i gällande lagstiftning. Man äventyrar inte kommunens rättsäkerhet genom att inte besvara det som de ber om, man anvisar rättsmedel för att söka ändring i ett eventuellt felaktigt beslut. Till lagtinget säger man hur kommunen borde hantera frågan, utan att man själv berättar om den omständigheten. Det är inte en sådan god förvaltning som samma grundlag tryggar alla.

    Nu citerar jag 21 §, mom.2, som talar om rättsskydd: ”Offentligheten vid handläggningen av förvaltningsärenden, rättegångsmål, i den skall ingå rätten att bli hörd, rätten att få motiverade beslut och rätten att söka ändring. I lagstiftningen ska därutöver införas garantier för en rättvis rättegång och god förvaltning och det ska tryggas genom lag.” En sådan lag har vi, nämligen förvaltningslagen, och även vad gäller ekonomin i landskapslagen om stöd till kommunerna.

    Fru talman! För det tredje, framtidstro. Jag hoppas att ingen nu beskyller oppositionen för att beröva Sottunga kommun dess framtidstro. Vi vill, med de här invändningarna, skapa arbetsro för regeringen och framtidstro för kommunen.  Med den här debatten, som tyvärr regeringens handlande har lett till, så har jag svårt att tänka mig att någon vill flytta till Sottunga kommun. Frågan är kanske snarast; vågar man bo kvar där, om inte Sottunga kommun vågar lita på den lagstiftning som reglerar det ekonomiska umgänget mellan landskapet och kommunerna?

    Det här gäller nu generellt. Lagar är normer, normerna är abstrakta och ska gälla neutralt lika för alla. Det här är inte enbart en fråga för Sottunga, det här är en fråga om alla kommuners tilltro till landskapet.

    Därför finns det ett medel att komma ur detta trångmål; att godkänna reservationen som är fogat till betänkandet. Till den får vi återkomma fru talman, tack.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Tack, fru talman! Det är alltid roligt att höra på ltl Gunnar Janssons juridiska utläggningar. Det är väl inte tänkt att de ska tjäna ett politiskt syfte, men i det här så tycker jag nog att de gör det. Om kommunen Sottunga och landskapsregeringen kommer överens om att man ska bevilja lån till kommun, att det skulle innebära ett brott mot den kommunala självstyrelsen? Det är ju slutsatsen av detta resonemang. Om båda parter är överens kan det väl inte föreligga något hinder. Kommun har väl rättsverkan också i det avseendet.

    Jag vet att ltl Gunnar Jansson har efterlyst en lag motsvarande den som man har i riket som just gäller för kommuner i den situation som Sottunga är i. Men den lagen fick vi inte under den senaste mandatperioden, då hade läget varit ett annat. Den lag som man nu hänvisar till gäller inte.

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack, fru talman! Den första delen av repliken kan jag enbart kommentera att Sottunga har begärt stöd och vi har i lagtinget blivit upplysta om att kommunen inte uppfyller de kriterier som lagstiftningen ställer på att få stöd. Istället föreslås att kommunen ska få lån. Det är nog främmande för mig att en kommun begär någonting och via lagtinget får svar på att det inte blir någonting. Det blir som med Boman och gröten.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Fru talman! Jag tycker att ltl Jansson fick det att låta som om en kommun begär bidrag och regeringen föreslår lån så skulle det i sig vara ett brott mot kommunens självstyrelse. Det är ju en helt orimlig slutsats. Att vårt system skulle vara så fundamentalistiskt att en kommun, som är en juridisk person, inte skulle ha rätt att avtala med regeringen om ett lån? Jag har väl aldrig hört på maken.

    Hur blev det nu med den där lagstiftningen som vi egentligen borde ha haft för att kunna bevilja olika typer av stöd, som man gör i riket med kommuner i kris? Den saknar lagen saknar vi fortfarande och det är ju detta som är problemet med bidrag i stöd av lag.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack, fru talman! Om en kommun ber om ett stöd av landskapsregeringen så har kommunen rätt att få svar; ja eller nej. Det kan inte vara god förvaltning, som jag citerade ur grundlagen, att det via lagtinget kommer ett besked som säger att det inte blir något stöd utan det blir lån istället.

    Vad gäller konsolideringen av kommunernas ekonomier och kommunutredning överhuvudtaget så är kollegan Sundback alldeles på rätt. Så här har det varit, så här var det också hos oss en tid, det hette då lite brutalt att man ställde kommunerna under förstärkt tillsyn. Tyvärr saknar vi den lagstiftningen, dess giltighet har i och för sig gått ut i riket. Men det har varit en lagstiftning som uppfyller de här kraven på god förvaltning, som jag nog också mer och mer tydligt ser att vi behöver på Åland. Ja tack!

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Tack, fru talman! Den här långa debatten har huvudsakligen handlat om vi ska ge lån eller stöd. Alla är överens om att vi ska hjälpa Sottunga.

    Kanoner har laddats från oppositionen med liberalerna i spetsen om insinuationer om att det skulle vara olagligt att ge Sottunga lån. Jag hävdade i mitt anförande att det inte var olagligt att ge Sottunga lån. Jag skulle vilja höra om Gunnar Jansson anser att lån till en kommun är olagligt?

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack, fru talman! All offentlig verksamhet ska stöda sig på lag. I landskapsregeringens regeringsprogram står det att all offentlig verksamhet ska regleras. Det betyder samma sak. Vi saknar lagstiftning som gör det möjligt för landskapet att låna pengar till kommunerna, enligt landskapslagstiftning, enligt grunderna för det ekonomiska förhållandet mellan landskapet och kommunerna. I den lagstiftningen saknas låneinstrumentet. I konsolideringslagstiftning brukar det finnas låneinstrument. Nu blir det en semantisk fråga; är det olagligt? Jag vill inte besvara den frågan. Därför att det offentliga rättsliga umgänget mellan landskapet och kommuner aldrig kan vara en fråga om lagligt eller olagligt. Alla verksamhet ska basera sig på lag. Man behöver överhuvudtaget inte ställa frågan huruvida det är olagligt, för någon verksamhet som inte baserar sig på lag ska inte förekomma.

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Tack, fru talman! Det här visar ju på att det inte är olagligt, som även jag anser. Jag har också noterat att det tidigare har getts lån till kommuner. Mariehamn fick ett likviditetslån på 10 miljoner mark vid årsskiftet 1996-1997. I den här gula boken som liberalerna har annonserat att man följer och också i den tidigare budgeten för 2011 så finns det, på sidan 75 i den förra och på sidan 76 i den nya budgeten, lån ur penningautomatmedel på 10,6 miljoner euro, i den senaste budgeten. Det står att lånen utges åt kommuner. Det här är också en form av likviditet som man ger ut till kommunerna som lån. Ltl Jansson säger att verksamhet måste stöda sig på lag, men liberalerna har föreslagit lån till kommuner i budgeterna under tidigare år.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Fru talman! Jag har ingen möjlighet att bedöma eller ens gå i svaromål för vad som utfördes på 90-talet. Jag var visserligen medlem av lagtinget i början av 90-talet, men efter 1995 var jag verksam på annat håll. Den frågan måste jag förbigå tyvärr.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Fru talman! Jag måste passa på att ställa en fråga av en lagkunnig ltl Jansson. Vi har hört argumenten när det gäller för och emot det här stödet. En del av argumenten för avslag till stöd, utan att nämna namn, innehåller en rädsla för att flera kommuner kommer att sälla sig på kö för att få stöd. Får man använda sådana kriterier för att neka Sottunga stöd?

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack, fru talman! Svaret är nej. Emellertid måste jag lite förtydliga. Kommuner åtnjuter inte grundlagsskydd för sina mänskliga rättigheter eftersom kommunen inte är en människa, men invånarna i kommunen gör det. Därför anses det i den juridiska doktrinen att också kommunen som en sammanslutning, med tanke på sina medlemmar, ska ha grundlagsenligt skydd. Ett sådant här förfarande som ltl Eklund anvisar är ju diskriminerade. Vi har ett alldeles tydligt diskrimineringsförbud i grundlagen.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Fru talman! Jag tackar för det svaret. Rädslan som ett argument och kriterier för att man har gett avslag har tydligt framförts av politiker här i salen. Det visar sig att dessa kriterier, som man hänvisar till, inte finns fastslagna av landskapsregeringen.

    Min grundtanke till reservationen är att jag måste följa lagen. Det har jag gjort i och med att jag har varit med och reserverat mig.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack, fru talman! Det som grundlag, självstyrelselag och lagstiftning genomsyras av är att det ekonomiska umgänget mellan landskapet och kommunerna ska baseras sig på lag. Åtminstone på de områden som är lagreglerade är det nödvändigt att tillämpa lag. Man får inte tillämpa lag bara där det är behagligt och sedan om det inte passar låta bli. Det här området är ett sådant som är reglerat i lag och då måste lagen följas. Är lagen felaktig så ska den ändras. Jag instämmer i kollegan Eklunds frågeställning.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack, fru talman! Det är ju alltid synd när politik och juridik ska gå hand i hand. Kollegan Gunnar Jansson och jag ingick i en tidigare koalition som hade svårigheter att hitta principer på hur vi skulle stöda kommunerna. Det är inte lätt att hitta kriterier som kan vara allomfattande.

    Jag begärde replik för att jag vill vända mig mot ltl Gunnar Janssons resonemang om att det här skulle vara ett problem sett ur ett grundlagsperspektiv och sett ur någon sorts rättssäkerhetssynvinkel. Vi måste ju alla komma ihåg att det här handlar om att bistå en enskild kommun. Vi har redan uppgiftsfördelningar mellan kommunerna och landskapet reglerade i lag, i den mån det är landskapet som lagstiftare som reglerar det. Det faktum att vi nu vill stöda Sottunga med ett tillfälligt lån är ju inte något rättsövergrepp.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack, fru talman! Nej, det får det inte vara. All offentlig verksamhet ska bygga på lag och utövas under lagarna. Nog ser jag problem i det här resonemanget, att Sottunga kommun på oklara grunder nu inte uppfyller kriterierna för att få stöd. Men, om kommunen är villig att ta emot ett lån av landskapet först så kan nog det lånet konverteras till ett stöd, som om då inte kriterierna skulle gälla eller huruvida kriterierna gäller blir för mig oklart. Det här är ett problem för rättsäkerheten. Om kommunen idag inte uppfyller kraven så är det ju synd naturligtvis. Men efter ett lån, som de facto försämrar kommunens ekonomi, skulle de då uppfylla kriterierna. Det är för mig fullständigt oklart hur man med stöd av nuvarande lagstiftning kan komma till en sådan slutsats?

    Ltl Harry Jansson, replik

    Med all respekt för tidigare lantrådet, talmannen Roger Nordlunds kunskap i förvaltning och ett annat så tror jag inte att han ensam har konstruerat det här problemet som tydligen ltl Gunnar Jansson finner. Nog har vicelantrådet noterat att tjänstemännen på finansavdelningen är skeptiska till, på basen av gällande lagstiftning och i avsaknad av de redan nämnda principerna, att gå direkt på ett understöd av den av art som nämns i landskapslagstiftningen. Det är väl ett större problem än bara den här enskilda frågan i sig.

    Jag vänder mig också emot att kollegan Gunnar Jansson hela tiden försöker inskränka lagtingets budgetmakt. Jag har vänt mig lite mot det tidigare. Varför skulle vi hela tiden se till att ha bojor på oss i vårt handhavande? Vi vet att det nu och då krävs tillfälliga insatser från det offentliga där lagtinget står för pengarna.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack, fru talman! Därför att vi har förbundit oss att följa lagar. Det är faktiskt inte svårare än så.

    Den berömda 9 §, som kollegan Sundman med förtjusning citerade tidigare, återfinner vi nu i lagtingsordningen 11 §, som säger att här är vi skyldiga att följa lagar. 

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade. Plenum avbryts för lunchpaus. Vi återkommer kl. 12.40.

    Plenum fortsätter.

    Vicelantrådet Roger Nordlund

    Fru talman! Frågan under moment 44. 05.30 finansieringsunderstöd till kommunerna, som syftar till att ge landskapsregeringen möjlighet att använda pengarna som finns budgeterade redan i 2011 års budget till att också kunna ge ut till det som likviditetslån, så tenderar diskussion att gå åt olika håll. Det är lite tråkigt. Jag är övertygad om att alla vi som debatterar den här frågan har samma slutmål, att vi ska försöka hitta en långsiktig lösning också för åldringar på Sottunga och även andra kommuner som kanske så småningom hamnar i samma situation.

    Vi som stöder det här lagda förslaget har sagt att vi i det här första skedet vill ge det som ett likviditetslån för att klara den första fasen.  Sedan i ett längre perspektiv vill vi eventuellt kunna omvandla lånet till ett stöd, när vi har hittat den mera långsiktiga lösningen. Hur den lösningen eventuellt borde se ut är sist och slutligen det som den här debatten och diskussionen mera borde handla om. Vi borde alla hjälpas åt att försöka bidra i den debatten och diskussionen. Då skulle vi föra det här mera framåt på ett konstruktivt sätt.

    För min del ser jag att den stora lösningen rimligen ska finnas i det som kallas för samhällsservicereformen. Det är första steget är taget nu när vi har tillsatt en grupp som ska arbeta fram modeller. Men före den stora lösningen är klar så måste vi också göra andra steg för att klara Sottungas och även flera andra kommuners situationer under de närmaste åren.

    I det här specifika fallet är likviditetslån ett medel, men vi måste också troligen titta på landskapsandelarna och vi måste titta på vad som finns i 2012 års budget. Det finns upptaget lite över 300 000 euro, om jag minns rätt, för samarbetsunderstöd och stöd för övrigt till kommunerna. Framförallt måste vi skapa en diskussion tillsammans med kommunerna i den här regionen, om vi talar om Sottunga specifikt, så att vi börjar hitta ett större samarbete. Alla måste förstå att vi måste börja samarbeta mera och hjälpa varandra för att skapa stora fungerande helheter.

    Jag tror att vi alla är överens om att Sottunga har vänt på varje sten som man kan göra inom deras egen verksamhet. Då måste man sedan ta nästa steg upp till en annan nivå och börja fundera på hur vi kan hitta samarbeten och andra lösningar. Att börja föra diskussioner ifrån landskapsregeringens sida är den fasen som vi kommer att gå in i efter att det här budgetförslaget är antaget så småningom.

    Vår målsättning är att vi ska trygga en likvärdig service till alla, oberoende var man bor på Åland. Det här är en väldigt stor utmaning som vi har framför oss. Vi måste antagligen vara beredda att föreslå ändringar i de system som finns. Det nu aktuella fallet visar att kommunen inte täcks in fullt ut av de system som vi har idag på grund av eller tack vare den småskalighet som vi har här på Åland som vi ska vara stolta över för det är också en del av den åländska identiteten och det åländska samhället. Därför måste vi också ge livsbetingelser.

    Till ltl Gunnar Jansson vill jag försäkra att vi är beredda att ta vårt ansvar i den här frågan, dels i den kortsiktiga lösningen men vi kommer framförallt att fokusera på den långsiktiga lösningen, hur vi ska kunna trygga de svagare regionernas möjligheter att klara sig också i framtiden.

    Rent formellt finns ansökan fortfarande kvar här. Vi har fört en dialog med Sottunga kommun. De är fullt medvetna om vilka mått och steg vi har vidtagit i det här ärendet. När beslut har tagits här i lagtinget så fortsätter dialogen med Sottunga kommun. Ärendet ska hanteras på ett formellt korrekt sätt. På det sättet vill jag också respektera de här människorna. Jag är själv centerpartist just därför att jag tycker att det är viktigt att man för en regionalpolitik som är ansvarsfull och att hela Åland ska leva. Det är det som gör Åland speciellt.

    Vi har en knepig situation just nu i och med att vi har ett stort underskott i vår budget och vi möter stora utmaningar när vi tittar lite in i framtiden. Därför måste vi vara beredda att omstöpa vissa strukturer och system annars kommer inte det här att fungera.

    Jag vill också vara med och skapa framtidstro i våra olika samhällen. Vi har absolut en utmaning när vi tittar på åldersstrukturen i skärgården och när vi ser de olika flyttningsrörelserna. Hur ska vi kunna skapa en framtidstro, få en svängning så att vi får en återinflyttning och en växande befolkning istället för att befolkningen hela tiden minskar och bara en åldrande befolkning blir kvar? Det är det stora scenariot. Vi måste få människorna som finns i skärgården att tro på att det finns en framtid. Vi måste också få andra människor att flytta in i skärgården för annars kommer det inte att fungera på sikt. Vi måste alla hjälpas åt.

    Nu har det blivit en stor debatt kring den första fasen. Det är viktigt att vi alla förbinder oss till den långsiktiga lösningen, att vi har en vilja att det ska finnas förutsättningar och en likvärdig service. Det är ändå grunden för att man ska kunna och vilja bo kvar. Tack.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Tack, fru talman! Finansminister Nordlund sade att vi alla ska jobba gemensamt för att lösa problemen. Det tror jag nog att vi är överens om här att vi vill. Men vi kanske har lite olika syn på tillvägagångsättet.

    Mitt sätt att se på det här är att det finns underlag i lagen för att man kan ge stödet. Landskapsregeringen sätt att se på det här är att Sottunga inte uppfyller de kriterier, som egentligen inte existerar, men någon sorts bedömning har man haft. Den enda som drabbas av det här tillsvidare är Sottunga för de har fått vänta på pengarna. Om man hade gått efter stödreglerna så hade de haft sin finansiering och likviditet i ordning och sedan hade man kunnat börja jobba långsiktigt. Nu har man satt Sottunga i en situation så att de kanske har behövt låna tillfälligt eftersom de måste vänta på pengarna. Vilket är bäst?

    Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

    Fru talman! Jag delar ltl Eklunds bekymmer över att det har blivit så här. Vi ansåg att den här frågan behövde tas upp i en tilläggsbudget och tilläggsbudgeten hade sin givna tidtabell. Vi har fört en öppen dialog med Sottunga, de är medvetna om den här situationen och de tycker att det är en acceptabel väg. Det viktiga för dem är ändå att de får en lösning på sin likviditetsproblematik under det kommande året och att vi tillsammans jobbar för att hitta en mera långsiktig lösning.

    Det är kloka människor där ute på Sottunga, de vet att det inte kan fortsätta så här utan man måste hitta olika former av samarbetslösningar mellan de närliggande kommunerna och kanske också på andra sätt.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Fru talman! Jag har full förståelse för att man för en dialog med Sottunga ännu. Det skulle vara väldigt dumt om man inte gjorde det. När Sottunga lämnade in ansökan så skulle man kanske då också ha fört en dialog, så att man i tid hade klargjort vilka spelregler som gäller. Vi är alla överens om att Sottunga har en situation där man har gjort allt vad man har kunnat. Vi har olika tolkningar på vilket sätt man ska stöda dem. Vi följer klart och tydligt vad lagen säger. Ni har en annan tolkning. Ni har en oro för att flera kommuner kommer att stå på kö om man går in för ett stödsystem och därför har man lagt det som ett lån.

    Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

    Fru talman! Vi skriver; "för att möjliggöra att en långsiktig lösning utarbetas i samarbete med kommunen och samtidigt i nuläget trygga den lagstadgade verksamheten föreslår landskapsregeringen att kommunen ska beviljas ett stöd i form av lån som ett senare skede kan omvandlas till ett samarbetsunderstöd eller särskilt understöd då en hållbar lösning åstadkommits." Det är den hållbara lösningen som vi söker och vi vill söka den tillsammans med Sottunga och andra närliggande kommuner i första hand, men också i ett större sammanhang.

    Vi pratar nu om pengar från 2011. Vi har också pengar i 2012 års budget som ska användas för att finna de här lösningarna. Det är inte alldeles säkert att samarbetsunderstödspengarna i alla fall ska riktas just till den kommun som är drabbad. Den kommunen som ska vara med och lösa problematiken kan också behöva stöd. Vi har ett pussel att lägga.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack, fru talman! Vicelantrådets beskrivning av den ekonomiska situationen är realistisk och beaktansvärd. I en sådan här situation brukar man tala om behovet av att konsolidera kommunernas ekonomi och till och med, om det behövs, reda ut åtgärder med vilka man kan konsoliderar ekonomin och löser problemen. Vågar vi då tro här i lagtinget att de åtgärderna kommer att skrivas in i lagstiftning och att vi här i kammaren också får debattera konsolideringsåtgärderna på ett abstrakt och för alla kommuner neutralt verkande sätt? Så att det inte uppstår en situation där olika skuldebrev har olika innehåll och där man uppenbarligen inte riktigt får någon insyn i konsolideringsåtgärderna. Vad jag efterlyser är alltså konsolidering.

    Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

    Fru talman! Jag håller med det som ltl Gunnar Jansson sade. Det här är på något sätt ett undantag. Vi ska hoppas att vi slipper gå in med sådana här åtgärder i alltför många fall framöver. Det här är ett sätt att klara den här situationen. Vi måste vara lite mer proaktiva när det gäller andra kommuners situationer. För nu är vi reaktiva, vi reagerar på en situation och det bör vi försöka komma ifrån så långt som möjligt.

    När det gäller lagtingets medverkan i de kommande processerna så är förändringsprocessen absolut en av de största frågorna som vi tillsammans har att hantera under den perioden.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack, fru talman! Kan vi då i lagtinget förvänta oss, när eventuellt ett sådant här lån konverteras till ett stöd varmed landskapet avstått från en inkomstbringande rättighet som ett lån är, att också lagtinget medverkar i en sådan åtgärd? Det vill säga man avstår från en rättighet som det de facto innebär nu och istället för ett stöd ger man ett lån till Sottunga kommun.

    Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

    Fru talman! Den saken behöver jag nog diskutera med sådana som är mera insatta i den här typen av ärenden än vad jag är. Som jag läser texten rent spontant så ger texten nog landskapsregeringen fullmakt att i det första fallet ge ut ett likviditetslån som sedan kan omvandlas till ett understöd. Om lagtinget klubbar beslutet så har man gett regeringen den fullmakten. Men det här är inget ärende som vi behöver ha några hemligheter kring. Jag tycker att allting behöver vara transparent, så transparent som är möjligt.

    Efter att det första steget har tagits, med att ta fram olika modeller för den framtida samhällsservicereformen, så när det gäller det mera långsiktiga så i det fortsatta arbetet kommer det att arbetas vidare på parlamentarisk bas där alla partier kommer att få medverka.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Vtm Viveka Eriksson, replik

    Talman! Vi vill alla ha en långsiktig lösning och system som är proaktiva, så att man inte ska hamna i den här situationen. Vi har alla varit eniga om att det är den riktning som vi ska ta.

    Samtidigt vet vi att en samhällsreform är ett omfattande processarbete. Det behöver också finnas någon sorts politisk enighet inom majoriteten. Bara den här lagstiftningsåtgärden om avdragen i kommunallagen visar hur stor oenigheten faktiskt är. Det är nog ganska långt innan vi når fram till en helhetslösning. Jag har svårt att förstå varför man inte under tiden använder de regelverk som finns? Alltså möjlighet att ge stöd enligt prövning. Varför för man in ett helt system?

    Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

    Fru talman! För det första har jag inte uppfattat att det råder någon oenighet eller att det har aviserats några omröstningar när det gäller skattelagstiftningen. Däremot kan man naturligtvis diskutera olika infallsvinklar men det är ju en del av den demokratiska processen. Jag har inte noterat att man skulle vara oenig.

    När det gäller varför vi gick in för detta med likviditetslån så i det förberedande arbetet när det gäller det här ärendet och tidigare ärenden så har det varit soliditeten, skuldsättningen, likviditeten och resultatet som man har haft som bedömningsgrund i beredningsarbetet. Det är dock icke fastställa kriterier, så att vi slipper en debatt om det. Men detta har varit grunden till varför man kom fram till att gå in för likviditetslån. Sottunga kommun har de facto inte någon större skuldsättning i dagsläget. Det är ju i grunden bra. Därför valde vi det här, men också med beaktande av att vi söker den mera långsiktig lösningen. Alla parter ska medverka till en långsiktig lösning.

    Vtm Viveka Eriksson, replik

    Talman! Om man eftersträvar en långsiktig lösning och det finns system som vi kan använda just nu, då förstår jag inte varför man för in ytterligare ett nytt system? Det är så svårt att förstå.

    Det är en liten logisk kullerbytta, för att Sottunga inte har lån då ska man tvinga Sottunga att ta lån för att de sedan ska kunna få stöd. Det är en logisk kullerbytta som jag tycker att landskapsregeringen gör.

    Vicelantrådet sade att transaktionerna ska vara så transparenta som möjligt. Det är ju det som liberalerna och reservanten hela tiden har hävdat i sina argumentationer. Genom att använda den lagstiftning som finns så är också förutsättningarna för alla kommuner tydliga, transparenta och man har en öppenhet i sitt förfarande. Det här blir nu ett nytt system som vi inte vet någonting om. Vi vet inte vilka konsekvenserna blir av att landskapet agerar som en bankinrättning.

    Talmannen

    Tiden är ute!  

    Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

    Fru talman! För det första är det inte första gången som landskapet ger ut likviditetslån eller omvandlar lån. Det skedde också under den föregående perioden, som vi kan återkomma till i annat sammanhang.

    Man måste också tänka sig att det här är skattepengar som vi nu överlåter till Sottunga kommun. Alla skattebetalare på Åland har ett intresse av att skattepengarna används på bästa möjliga sätt, inte bara i det korta perspektivet utan också i det långa perspektivet. Skulle vi bara ha fortsatt att ge ett bidrag som tidigare så skulle det inte ha varit en markering att det är en ny situation. Nu markerar vi att det är en ny situation och vi har alla ett gemensamt ansvar för att försöka hitta den långsiktiga lösningen. Det är såsom åtminstone jag tänker. Sedan hoppas jag att vi finner den långsiktiga lösningen i slutändan och att Sottunga inte ska belastas av det här desto mera.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Anders Eriksson

    Tack för ordet, fru talman! Jag tänker beröra tre punkter, förhoppningsvis rätt kort. Det är de punkter som har varit upp till diskussion i den här tilläggsbudgeten.

    Den första punkten gäller Ålands Industrihus. Finansutskottet skriver att landskapsregeringen måste vara noggrann med den här typen av hantering av stöd till näringslivet. Det är förstås ett viktigt konstaterande och det gäller ju i alla sammanhang. Utskottet skriver; ”man har erfarit att räntan på fordran utgör cirka 200 000 per år”. Det får jag inte riktigt att gå ihop om man konstaterar att beloppet redan nu är uppe i 2 miljoner i ränta. Räntan måste vara högre per år. Det kanske finns någon förklaring på hur finans- och näringsutskottet har kommit fram till den här summan.

    Det som jag också tog upp i remissen var om bolaget Ålands Industrihus, dess ledning och ägarna, landskapsregeringen, har en samsyn? Det har varit mycket soloåkningar. Det har pratats om besvär mot landskapsregeringen osv. Jag riktar mig speciellt till finansutskottets ordförande. Har man i utskottsbehandlingen kommit underfund med att det finns en samsyn mellan bolaget och Ålands landskapsregering, huvudägaren. För det tror jag att är väldig viktigt om man ska kunna rädda vad som räddas kan av dessa nästan 8 miljoner euro som vi pratar om. Det skulle jag bra gärna vilja veta.

    Den andra frågan är, det som vicelantrådet var inne på, stödet till Sottunga. Jag tycker finansministern gav en bra redogörelse. Men det finns fortfarande vissa frågetecken kvar.

    Jag konstaterade att det var en het debatt senaste onsdag. Till och med socialdemokraternas före detta ledare Jurholt figurerade i debatten. Jag tänker inte dra upp debatten till den nivån. Jag tycker ganska långt att det kanske är en pseudodebatt sist och slutligen om vi ska lån eller bidrag. Det sägs i finansutskottets text så här; "lånet kan i efterhand omvandlas till stöd". Det har tydligen majoriteten gått med på så vad är då skillnaden?

    När det gäller möjligheten att omvandla lånet till stöd så finns det regler, finns det kriterier och hur tänker man i så fall gå tillväga? Frågan som bl.a. vtm Viveka Eriksson ställde, varför man inte tillämpar det existerande regelverket. Om jag försöker lyssna mellan raderna på de svar som har getts så beror det på att det tydligen finns en rädsla för att skapa någon typ av prejudikat för när andra kommunerna hamnar i en likadan situation.

    Jag tycker att de juridiska invändningar som ltl Gunnar Jansson hade var relevanta. Vi pratar många gånger väldigt samstämmigt om att land ska med lag byggas. Men ibland tycker vi att vi inte ska hålla på med så väldigt mycket juristeri beroende på vilken roll man befinner sig i. Nog måste det väl ändå vara det vägledande, att land ska med lag byggas.

    Tittar vi på Sottungafallet specifikt så oavsett om det blir ett lån eller ett bidrag så är det inte tillräckligt, precis som finansminister Nordlund sade. Det ser vi också i den text som finansutskottet skriver.

    Jag noterade att finansminister Nordlund sade att samhällsreformen kommer att hjälpa till att lösa den här typen av problem, men det kommer att ta tid och det tror jag säkert.

    Vilka andra steg finns då? Jag har många gånger nämnt att en av huvudorsakerna till Sottungs problem är just de stora kostnaderna för en åldrande befolkning. Det är inte bra att en liten kommuns kommuninvånare som börjar bli lite äldre ska känna att man ligger sin hemkommun till last på det sätt som det har blivit nu. Någon typ av tak för åldringsvården borde införas. Jag undrar om inte detta vore ett steg att snabbast lösa den här typen av problem. Då visar vi solidaritet över hela landskapet. När det gäller det som finansministern sade om andra steg så undrar jag om man inte kan titta på det? Har man tittat på det och i så fall varför går man inte vidare med det? Finns det några eventuella nackdelar som inte jag har tänkt på?

    Till sist, fru talman, plockar jag upp problematiken med att få tillbaka pengarna från varvet som byggde M/S Skarven. Jag känner en stor oro för att man kastar ytterligare goda pengar efter dåliga. Det gör jag just på grund av att ”bankgarantin” tappades bort, den är inte kraft mera. Här igen riktar jag mig speciellt till finansutskottets ordförande. Utskottet skriver; "det torde finnas möjligheter att lyckas med en återvinningsprocess och därmed möjlighet att erhålla de medel som skiljedomstolen utdömt till landskapsregeringens förmån". På vilka grunder har man i utskottet kommit fram till att det är på det här sättet? Vad har denna domstolsprocess kostat hittills? Den frågan ställde jag också i remissen.

    Vtm Viveka Eriksson, replik

    Talman! Ltl Anders Eriksson tar upp detta med prejudikat, att det är ett av argumenten till varför man är rädd för att tillämpa den lag som finns om möjlighet att använda stöd enligt prövning. Jag har noterat samma sak. Jag tycker att det är ett märkligt resonemang eftersom den här föreslagna åtgärden verkligen kommer att bli prejudicerande. Genom att man inför ett nytt system så måste ju principen om lika behandling gäller också andra kommuner. Den här lagstiftningsåtgärden är noga genomtänkt, man har haft höranden från kommunerna och man har verkligen övervägt det. Men i det här fallet så inför man bara ett nytt system som blir prejudicerande.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Vtm Eriksson och jag är helt eniga i sak. Jag valde att dra ihop mitt anförande ganska mycket så att det inte skulle bli samma diskussioner en gång till. Jag försökte föra in något nytt i frågeställningen; varför man inte använder det existerande regelverket som, enligt mitt och reservanternas förmenande, ger möjlighet att hjälpa Sottunga ganska akut? Jag tolkade remissdebatten som om man var rädd ifrån regeringens sida för att skapa någon typ av prejudikat. I sak är vtm Eriksson och jag helt eniga.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Det är intressant att ltl Eriksson tar upp detta med kostnadstak. Majoriteten av den sittande regeringen, centern och obunden samling, lovade i sina valmanifest inför valet att det här är något som de kommer att jobba med. Jag antar att vi i oppositionen får vänta och se om man driver den här frågan fortsättningsvis.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Fru talman! Det där är helt riktigt. Nu är jag en sådan försynt person så att jag inte vågar citera centerns valmanifest en gång till. Jag noterade att vicelantrådet blev så upprörd förra gången så därför vågade jag inte ta upp det en gång till. Men jag håller också med där i sak.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Jörgen Pettersson, replik

    Tack, fru talman! Tack ltl Eriksson för de vänliga frågorna. Det är bra att man lyfter upp de här sakerna.

    När det gäller räntorna så undrade ledamoten varför vi hade tagit upp 200 000 per år i ungefärliga räntor. Det var den informationen som vi fick i utskottet. Mer exakt än så gick vi egentligen inte in på det. Vi satte med det här för att vi ville visa på vikten av att man faktiskt hanterar det här rimligt snabbt. Det finns ganska många olika sätt hur man räknar räntor när det gäller de här bidragen. I vissa fall handlar det om när de betalades ut, för hur länge sedan och till vilka villkor.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    För att spara tid så får jag vara tillfreds med svaret att man kan räkna räntor på olika sätt. Men om man tittar på att kostnaden nu till dags dato redan är över 2 miljoner så undrar jag hur man har erfarit att det skulle vara 200 000 per år. Men vi lämnar den biten.

    Det intressanta är om det finns en samsyn mellan Ålands Industrihus och huvudägaren, landskapsregeringen, om hur man ska gå tillväga för att rädda vad som räddas kan? Det är väldigt viktigt när det gäller den biten.

    Den andra frågeställningen gäller på vilket sätt man i finansutskottet har kommit fram till att det finns stora möjligheter att få tillbaka pengarna från varvet som byggde M/S Skarven? Det är de två frågorna som är ganska intressanta att få svar på.

    Ltl Jörgen Pettersson, replik

    Tack fru talman! När det gäller den första frågan så begriper jag den inte riktigt. I min värld är det så att om en ägare inte är nöjd med styrelsen och hur den agerar så ska den styrelsen bytas ut väldigt skyndsamt. Därmed förutsätter jag att det finns någon slags överensstämmelse däremellan.

    När det gäller domstolsprocessen i Estland så har vi under utskottets behandling fått ta del av sådan information som gör oss stärka i uppfattningen att det finns en god möjlighet att få in så mycket pengar som möjligt. Och mot bakgrund av hur landskapets kassa ser ut just nu så behöver man faktiskt ta alla de möjligheter som finns.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    När det gäller det sistnämnda, med tanke på hur landskapets kassa ser ut, så är det som sägs givetvis sant. Men då är det också viktigt att man ser till att man inte förstör mera pengar än nödvändigt. Jag har fortfarande min oro kvar att man kastar goda pengar efter dåliga när det gäller den här processen, just på grund av att inte finns någon bankgarantier kvar. Jag tror att det är väldigt svårt. Men jag hoppas att jag har fel och finansutskottets ordförande Pettersson har rätt, för då kan det ju komma lite pengar till landskapet.

    När det gäller Ålands Industrihus så förstår jag svaret på det sättet att om inte samsynen fungerar så kommer styrelsen i Ålands Industrihus att bytas ut. Det var detta som man har kommit fram till i finansutskottet.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

    Ltl Anders Eriksson undrade om vi hade berört kostnadstaket i det här sammanhanget. Det har vi egentligen inte gjort i den här frågeställningen. Därför blir mitt svar mera generellt. För det första om man skulle börja diskutera kostnadstak när det gäller Sottunga så måste det vara ett väldigt, väldigt lågt kostnadstak för att det ska ha en avsedd effekt. Antagligen måste man i sådana fall gå in för att vi ska ha differentierade kostnadstak beroende på hur kommunernas situation ser ut. Det kanske huvudsakliga argumentet för att inte sätta ett kostnadstak här är att då fortsätter man också egentligen såsom förut och det finns ingen motiverande effekt med en sådan åtgärd, vilket är den största svagheten. Däremot kan jag mycket väl tänka mig att man kan använda sig av kostnadstak generellt i ett större sammanhang, men inte för att lösa den här typen av specifika situationer.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Jag förstår på finansminister Nordlund känner en oro över att man fortsätter som förut. Jag har fått den uppfattningen, som jag uppfattar att de flesta delar, att man från Sottungas sida verkligen har gjort allt vad man kan. Problemet är Sottungas svaga befolkningsunderlag och en allt mer åldrande befolkning. Jag tycker att det beskrivs väldig bra i finansutskottets betänkande. Där står; "kommunens samtliga förvaltningsområden förefaller vara ekonomiskt välskötta. De ekonomiska problemen beror främst på en svag skattebas, ett litet befolkningsunderlag och ökade kostnader för äldreomsorgens institutionsvård". Det är en väldigt bra beskrivning. Just mot den bakgrunden har jag velat lyfta frågan med ett kostnadstak för åldringsvården på samma sätt som man har inom andra omsorgssektorer; drog, missbruk och andra problem.

    Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

    Fru talman! Exemplet drogmissbruk är ju ett relevant exempel. Det är en typ av kostnad som dyker upp och sedan kanske försvinner från de olika enskilda kommunerna. Därför har man kapat toppen på det sättet.

    Den här situationen som vi nu befinner oss i med Sottunga och troligen med flera kommuner framöver är inte av tillfällig art, utan det är antagligen en växande situation. Det är därför som jag tror att vi måste se situationen i ett lite större sammanhang och försöka skapa större helheter och en större kritisk massa som tar ansvar för de här sakerna.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Jag tycker att det är mycket roligt och intressant att debattera när det är en konstruktiv debatt. Det där är en aspekt som jag de facto inte har tänkt på, det ska öppet och ärligt erkännas. Det är ett strukturellt problem som inte löser sig på sikt utan blir antagligen ännu större. Vi ska vara glada att vi har alltmer välmående och åldrande befolkning samtidigt som vi vet att åldringsvården är en oerhörd utmaning på kostnadssidan, både för kommunerna och även för landskapet.

    Men för att försöka få någon sorts snabb lösning innan man har kommit in på samhällsreformen så vädjar jag till finansministern att tänka på om det finns möjligheter att göra någonting med det här instrumentet eller finns det inte?

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Katrin Sjögren

    Fru talman! Sista tilläggsbudgeten för året är ofta en städarbudget. Det blir naturligtvis speciellt när det är en ny landskapsregering som måste städa efter en annan. Tilläggsbudgeten innehåller ofta en hel del förvaltning men också lite politik. Den här gången ger liberalerna den lilla politik som finns underkänt.

    Jag delar ltl Danne Sundmans åsikt till hundra procent, att man ska se framåt men det kan ändå vara värt att komma ihåg lite av historien.

    När den förra landskapsregeringen tillträdde måste vi också städa och göra saker färdigt som var påbörjade. Det finns både positiva och negativa saker som man blir tvungen att slutföra och det kommer garanterat att vara så vid nästa regeringsskifte också. Själv kommer jag speciellt ihåg de 3 miljoner som skulle betalas till de anställda inom skärgårdsflottan i den förra landskapsregeringens första städarbudget. Det var en skuld som hade ackumulerats under åratal som då sittande regering, centern, moderater och sossar, tog beslut om och som sedan den nytillträdda regeringen med centern och liberalerna fick verkställa. Ja, nya lagtingsledamöter, 3 miljoner euro på ett bräde!

    Målet är det samma för majoriteten och oppositionen; att hjälpa Sottunga ur den akuta krisen. Om det råder det inget som helst tvivel, att ge Sottunga konstgjord andning. Jag har djup respekt för det arbetet och det engagemang som Sottungas förtroendevalda utför och har. Det är någonting helt unikt.

    Det är principerna och långsiktigheten vi har olika åsikter om, det hållbara i de politiska besluten och att vi inte skapar ekonomiska tjärasfaltshögar som måste redas upp längre fram.

    Det finns gällande lagstiftning, det finns system och det finns möjliga vägar framåt.

    Landskapsandelssystemet som trädde ikraft 2008 har inneburit stora men också välbehövliga transfereringar till kommunerna. Före det nya landskapsandelssystemet trädde ikraft var överföringarna till den sociala sektorn ungefär 10 miljoner euro, inklusive stöd för social infrastruktur, daghem och äldreboenden. I 2012 års budget är landskapsandelarna för den sociala sektorn uppe i 19,7 miljoner. De sociala reformer som utfördes under den förra mandatperioden skulle vara finansierade. Det var ord och inga visor. Den nya barnomsorgslagen införde nya rättigheter men också inskränkningar, men inskränkningarna gjorde det möjligt att genomföra en ny handikappservicelag och reformera utkomststödslagen.

    I landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna finns möjlighet till särskilt understöd. Det finns erforderliga medel i 2011 års budget som skulle ha räckt till Sottunga. I budgeten för 2012 finns medel för samarbetsunderstöd, cirka 400 000 euro.

    Kris skapar kreativitet, tvungen kreativitet. Det finns garanterat lösningar som vi ännu inte har tänkt på och möjligheter att vara aktiv från kommunernas sida. Där har vicelantrådet helt rätt. Det är kanske inte är Sottunga som ska ha samarbetsunderstödspengar, det kanske är Föglö, Kökar, Lumparland eller Jomala, De Gamlas Hem.

    Landskapsregeringen bedömer att en översyn av landskapsandelssystemet kan vara färdigt till hösten.  Då ska också landskapets övertagande av Gullåsen vara på plats.

    I debatten påpekade ltl Sundback att särskilt bidrag inte är långsiktigt, men det är definitivt inte lån heller. Det står i stjärnorna vilken ränta det blir, om andra kommuner får möjligheter till lån och om och när lånet till Sottunga kan förvandlas till stöd. Med lånet skuldsätts Sottunga. Om majoriteten vill införa möjligheten till de lån, varför lade man inte fram en förändring i landskapsandelslagen samtidigt? Det är inga stora förändringar i lagen egentligen.

    Som oppositionen har påpekat är det graverande att det inte finns lagstöd. Det har vi tuggat några gånger nu när det gäller lånemodellen.

    Man tror inte riktigt att det är samma partier som nyss kritiserade och debatterade skattelagen. Den lagen kom för sent och det var inte någon budgetlag. Delvis samma partier, moderater, sossar och obundna grillade den förra landskapsregeringen för att det inte fanns lagstiftning som reglerade miljöbilen. Jag kan garantera att det fanns mycket noggranna, detaljrika och fastslagna kriterier för att kunna få stöd för miljöbil.

    Jag reagerade också under debatten i onsdags på att både finans- och näringsutskottets ordförande och vicelantrådet återkom till att det var för sent att stiga tidigt upp. Men som jag uppfattade det var det tydligen slängar mot liberalerna.

    För tre månader sedan var finans- och näringsutskottets ordförande och vicelantrådets parti mycket tydliga; det ska vara 16 kommuner punkt!

    Under den förra mandatperioden, i mitt ansvarsområde, så påpekade jag säkert ett femtiotal gången här i salen om behovet av förändringar av strukturen, speciellt på det sociala området. Det är människor som kommer i kläm. Jag fick vara försiktig med skrivningar. Jag hade skrivningar under social- och miljöavdelningen om samarbete inom äldreomsorgen.

    På sensommaren lade socialvårdsbyrån fram en socialvårdsutredning. Där fick jag mina fiskar varma och jag fick höra att vi framförde skräckpropaganda.

    Det blir lån till Sottunga, så har majoriteten bestämt. Samhällsservicereformen brådskar! Tack.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Fru talman! Det var en tillbakablick och det kanske finns ett behov av det. Det var inte detta som jag ville kommentera utan det att ltl Katrin Sjögren inledningsvis sade att hon trodde att det skulle vara städarbudgetar också i framtiden och i samband med nästa regeringsbyte. Det hoppas jag att vi verkligen inte har. Jag har förstått att vi nog alla i stort har varit överens om att vi måste få ett nytt redovisningssystem och budgetsystem som gör att vi kan öka budgetdisciplinen och komma bort från den här typen av städarbudgeter som vi alla har dragits med nu i många, många årtionden. Det var min synpunkt. Jag hoppas att vi har liberalernas stöd för att förändra budgetsystemet och komma bort från städarbudgetar generellt.

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Fru talman! Jag sade ingenting om städarbudgetar. Jag sade att man som ny landskapsregering får ärva både oavslutade positiva ärenden och oavslutade negativa ärenden.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    I så fall hörde jag fel. Jag uppfattade det nog faktiskt som om vi skulle fortsätta med städarbudgetar. Om vi är överens om den saken så behöver vi inte tvista om vad som sades och inte sades. Jag önskar närmast att ltl Katrin Sjögren klarlägger om hon vill bli av med städarbudgetar? Vill liberalerna ha ett nytt budgetsystem och redovisningssystem?

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Det vill liberalerna garanterat. Det var precis såsom ltl Sundback sade, hon uppfattade fel. Det var inte det som jag sade, jag pratade om positiva och negativa ärenden.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet?

    Ltl Mats Perämaa

    Fru talman! Det känns som om den här frågan börjar bli väl penetrerad nu. Ståndpunkterna är klara, omröstning kommer att ske och resultatet kan vi alla skönja på förhand.

    För liberalernas del har ställningstagandet gällt kring begreppen lag och ordning. Vi vill att man följer de lagar som finns. Är inte lagarna till fyllest så ändrar man lagarna, om man får lagtingets bifall till det och så följer man dem.

    Att skapa system vid sidan om detta, speciellt för den kommunala sektorn där så mycket av serviceproduktionen utförs, är fel enligt vår uppfattning. Lag och ordning alltså.

    Fru talman! Osakliga påhopp måste bemötas. Vicelantrådet förde in begreppet sanning efter orden lag och ordning. Vicelantrådet sade under debatten här i förrgår att han hade den uppfattningen att jag hade ändrat åsikt i frågan om stöd till Sottunga kommun och därmed for jag fram med osanning. Så framställdes det.

    Under min tid som finansminister har jag aldrig med förvaltningen eller med beredande tjänsteman pratat om landskapslån till Sottunga kommun. Däremot satte jag igång en beredning efter att Sottunga kommun hade lämnat in sin ansökan och efter att Sottunga kommun hade kompletterat ansökan med en åtgärdsplan. Jag satte igång en beredning med det direktivet att denna ansökan gott kunde sluta i ett särskilt understöd. Den beredningen pågick när jag avslutade mitt förtroendeuppdrag och vicelantrådet tillträdde.

    Allt detta känner vicelantrådet till. Allt det här kan vicelantrådet fråga av tjänstemännen som bereder detta. Det kan andra också fråga för detta är sanningen.

    Det osakliga påhopp om osanning som fick stora rubriker har tyvärr medfört att min respekt och mitt förtroende för vicelantrådet är rubbat.

    Talmannen

    Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

    Detaljbehandlingen börjar. I detaljbehandlingen föreläggs först utgifterna enligt huvudtitel och kapitel jämte detaljmotiveringar. Där ändringsförslag inte aviserats föreläggs dock huvudtitlarna i deras helhet. Efter det föreläggs inkomsterna i deras helhet. Sedan föreläggs betänkandets klämmar och slutligen dess allmänna motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

    Först föreläggs utgifterna enligt huvudtitel jämte detaljmotiveringar.

    Föreläggs 42 Ht i sin helhet. Godkänd.

    Föreläggs 43 Ht i sin helhet. Godkänd.

    Föreläggs 44 Ht enligt kapitel.

    Kapitel 05. Begärs ordet?

    Ltl Tony Asumaa

    Fru talman! Jag ber om öppen omröstning vad gäller klämmen i förslaget i andra tilläggsbudget som lyder: ”Utskottet konstaterar att Sottunga kommuns ansökan om särskilt understöd enligt 12a § LL om landskapsandelar till kommunerna torde falla inom de villkor för beviljande av särskilt understöd som lagen ställer. Ett beviljande av lån till Sottunga kommun saknar lagstöd och utskottet omfattar inte landskapsregeringens förslag. Utskottet uppmanar för övrigt landskapsregeringen att fortsätta sitt arbete med det som kallas för samhällsreformen.”

    Ltl Mats Perämaa

    Jag får tacka kollegan Asumaa för ett välutfört arbete. Jag ber att få understöda hans förslag.

    Lagtingsledamoten Tony Asumaa har med understöd av lagtingsledamoten Mats Perämaa föreslagit att tredje stycket i betänkandets motivering under moment 44.05.30, Finansieringsunderstöd till kommunerna, ersätts med följande text som framgår av reservationen till finans- och näringsutskottets betänkande. Texten lyder: ”Utskottet konstaterar att Sottunga kommuns ansökan om särskilt understöd enligt 12a § landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna torde falla inom de villkor för beviljande av särskilt understöd som lagen ställer. Ett beviljande av lån till Sottunga kommun saknar lagstöd och utskottet omfattar inte landskapsregeringens förslag. Utskottet uppmanar för övrigt landskapsregeringen att fortsätta sitt arbete med det som kallas för samhällsreformen.” 

    Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig. Omröstning kommer att verkställas.

    Ltl Mats Perämaa

    Fru talman! Jag begär öppen omröstning.

    Ltl Tony Asumaa

    Fru talman! Jag understöder ltl Perämaas förslag.

    Lagtingsledamoten Mats Perämaa har med understöd av lagtingsledamoten Tony Asumaa föreslagit att en öppen omröstning ska hållas. En öppen omröstning kommer därför att verkställas.

    Jag ber lagtingsledamöterna Axel Jonsson och Runar Karlsson att biträda vid rösträkningen.

    Omröstningspropsitionen ställs så att de som röstar med finans- och näringsutskottets förslag röstar ja, de som röstar för lagtingsledamotens Tony Asumaas ändringsförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Omröstningspropositionen godkänd.

    Upprop.

    Omröstningen har utfallit så att 19 ja-röster har avgivits, 9 nej-röster och 2 ledamöter är frånvarande. Lagtinget har alltså beslutat att godkänna finans- och näringsutskottets förslag.

    Föreläggs kapitel 09. Godkänt.

    Föreläggs 45 Ht i sin helhet. Godkänd.

    Föreläggs 46 Ht i sin helhet. Godkänd.

    Föreläggs 47 Ht i sin helhet. Godkänd.

    Föreläggs 48 Ht i sin helhet. Godkänd.

    Föreläggs inkomsterna i deras helhet. Inkomsterna är godkända.

    Föreläggs de till betänkandet fogade två klämförslagen var för sig.

    Föreläggs det första klämförslaget. Godkänt.

    Föreläggs det andra klämförslaget. Godkänt.

    Föreläggs slutligen betänkandets allmänna motivering. Motiveringen är godkänd.

    Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

    Föredras

    4        Europeiska unionen och Åland – prioriteringar år 2012 och verksamhet år 2011

    Landskapsregeringens redogörelse (RS 2/2011-2012)

    Beslut om eventuell remiss fattas efter diskussionen. Talmanskonferensen föreslår att ärendet ska remitteras till självstyrelsepolitiska nämnden.

    Diskussion.

    Minister Gun-Mari Lindholm

    Talman! Bästa lagting, jag hoppas att ni har lite ork kvar att debattera framtiden och framtida prioriteringar.

    Ni har på era bord ett dokument som visar på de prioriterade områdena som landskapsregeringen har gjort vad beträffar EU-frågar relaterande till de frågor som är generellt prioriterade inom EU.

    Dokumentet är uppbyggt så att en del berättar om de prioriteringar vi har.  En del av dokumentet, inledningen, berättar kanske lite mera allmänt var vi står idag. I sista delen, från sidan 27, talar man om hur landskapets arbete med EU-ärenden har varit under år 2011. Då gäller det särskilt handläggningar, samråd, informationsärenden, kommissionsinitiativ, notifieringar och överträdelseförfaranden. På det sättet tar vi oss an det här dokumentet.

    Ofta när man pratar om EU-ärenden så fokuserar man i debatten på frågor som är jobbiga och som inte går vår väg. Jag skulle vilja att vi också skulle ha ork och framförallt vilja och lust att fokusera på det positiva och se våra möjligheter inom EU.

    Årets EU-meddelande har skrivits i en tid av ekonomisk instabilitet i Europa. Danmark har tagit över ordförandeskapet och man prioriterar i sitt ordförandeprogram ett mer ansvarstagande Europa, ett mer dynamiskt Europa, ett grönare Europa och framförallt ett säkrare Europa. Det högsta, främsta och det mest prioriterade är att ta sig ur krisen, förebygga nya kriser, fokusera på att stärka tillväxten och att skapa nya jobb.

    Väl så, men hur ser då våra prioriteringar ut? Om man tänker på Lissabonfördraget som nu ska börja implementeras och de fyra grundläggande inflytandefrågor som debatterades väldigt mycket här i salen, i självstyrelsepolitiska nämnden och som också gjorde att en del av oss partier här i lagtinget inte ens kunde godkänna Lissabonfördraget. Hur har det gått med de frågorna? Var vi står idag i de frågorna har egentligen varit mest intressant för mig och vem som arbetar med de frågorna och på vilket sätt. Det gäller parlamentsplatsen, talerätt i domstolen, möjligheten att delta i rådsmöten, kommissionsmöten och subsidiaritetsprincipen och kontrollen.

    Om vi börjar med parlamentsplatsen, vad har vi för nytt att berätta om den? Igår hade man ett möte i konstitutionella utskottet, AFCO, där man hade ett antal ändringsförslag att ta ställning till som rörde medlemsländernas möjligheter till utökade parlamentsplatser. Ni känner säkert alla till Andrew Duffs ändringsförslag. Till ändringsförslagen hade också vår egen parlamentsledamot, Calle Haglund, tillställt ytterligare ett ändringsförslag, där man skulle tillåta autonoma regioner att också kunna ta del som parlamentsledamöter.

    Andrew Duffs förslag gick delvis igenom i utskottet igår. Däremot gick inte Calle Haglunds ändringsförslag igenom. Hans förslag stöddes av 6 av 21 ledamöter i utskottet. Är loppet då kört? Det kanske man kan säga. Men det finns en möjlighet ännu att ärendet kommer till plenum. De stora grupperna, bl.a. ALDE, har i det här skedet redan visat att man stöder det här ändringsförslaget. Lyckas man dessutom få den stora gruppen, socialdemokraterna, med sig på tåget så kan det gå vägen. Jag tror att vi alla ska sjunga gemensamt; ”It´s Now or Never”. Det är nu det gäller, annars är det kört ett bra tag framåt.

    Alla som har kontakter ska nu börjar aktivera sig för att det här ska gå igenom. Det finns ytterligare en chans när ärendet kommer till plenum.

    När det sedan gäller subsidiaritetsprincipen har möjligheten alldeles nyligen också kommit till lagtinget att man ska ha närhetsprincipen. Man ska på ett enkelt sätt i ett tidigt skede ha möjligheter att ha synpunkter på det som komma skall. Nu har den här kontrollen och det arbetet ännu inte riktigt hittat sina former. Tjänstemännen inom lagtinget och landskapsregeringen håller nu på att arbeta tillsammans för att hitta en väg framåt. Det är många dokument som kommer in, någon behöver sortera dem och göra en första gallring så att man sedan kan skicka dem till lagtinget. Ledamöterna i särskilt självstyrelsepolitiska nämnden ska sedan ta sig an dem som är prioriterade inom lagtinget.

    Det är värdefullt att både lagtinget och landskapsregeringen har ett intresse och tar den här uppgiften på största allvar. Det finns säkert mycket i det här som också parlamentet behöver aktivera sig i.

    Vi har ifrån landskapsregeringens sida en liten enhet, EU-enheten, där det för tillfället jobbar tre personer. De är egentligen mest ”nergrävda” med alla de direktiv och olika förfaranden av överträdelser där vi kanske inte riktigt har skött oss. EU-enheten tar sig an det och försöker visa på en väg framåt.

    Vi har idag två personer i Bryssel, specialrådgivaren och en person på kommissionen som också jobbar med åländska frågor. Jag önskar att man kunde kunna höja blicken och se möjligheterna att redan i ett tidigt skede vara med och påverka kanske på ett litet annat sätt än vad man gör idag. Idag håller man väldigt mycket på med allt sådant som vi måste reagera på. Det skulle vara bättre om vi i tidigt skede skulle vara framme och agera i de här frågorna. Jag hoppas att vi ska ha möjlighet att svänga oss mera i den här riktningen.

    Vi har också, som jag nämnde, vår parlamentsledamot som jag brukar kalla honom. Calle Haglund har fått möjlighet att agera från sin plattform genom stödet från Åland. Den positionen använder han väldigt väl också i våra frågor.

    Sedan kommer vi till möjligheterna att delta i rådsmöten och kommissionsarbetet. Den stora frågan var egentligen i vilket skede som Åland kommer att ha en möjlighet att delta i det här arbetet? Att man skulle får den möjligheten var viktigt för väldigt många av oss. Kommer Finland nu i så fall att lyssna på vad Åland har att säga och hur kommer man att hantera Ålands åsikt? Detta finns idag reglerat. Vi har inte riktigt sett hur det har fallit ut ännu. Jag vet inte hur mycket man i den tidigare regeringen har varit aktiv att använda sig av den här möjligheten. Jag ser åtminstone att den möjligheten finns och den ska vi ta oss an.

    Jag har också fått information om hur språket på dessa möten fungerar för oss ålänningar att tala svenska. Det har blivit bättre vad beträffar språket.

    Den person som idag jobbar vid kommissionen har ett avtal som gäller fram till juni 2013. Man har sedan en möjlighet att förlänga avtalet i två år. Vi har den här möjligheten. Det gäller att vi nätverkar, att vi tar ett samlat grepp i de här frågorna och tittar lite längre än till just det som bara ligger på skrivbordet för dagen.

    En annan plattform där man har kunnat arbeta utifrån är Regionkommittén. Det har varit lite diskussioner om det här är en bra arena för Åland att använda eller är det inte. Den här landskapsregeringen har tagit den inställningen att vi ska använda oss av Ålands medverkan i regionkommittén. När man ändå åker till Bryssel så kan man också använda det tillfället att träffa andra. Det finns en orsak att åka.

    I landskapsregeringen har vi just den här veckan tagit beslut om att representanter från Åland i regionkommittén blir jag själv och min suppleant blir Wille Valve. Det här är något som man inom ministerierna i Finland också tar beslut om.

    Det var det som jag tänkte berätta för min egen del i det här EU-meddelandet. Om det finns frågor så hoppas jag att man vänder sig till sakministrar som har varit med och skrivit det här meddelandet och de har gjort sina prioriteringar vad gäller EU-ärendena under sina respektive avdelningar. De har säkert visioner som de vill tala om. Tack.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack, herr talman! Jag tackar kansliministern för presentationen. Det är ett omfattande område som vi ska fortsätta att behandla i självstyrelsepolitiska nämnden och förmodligen i utskotten. Jag återkommer till det. Jag kommer sedan i mitt gruppanförande att ta upp lite andra aspekter.

    Mitt intresse i det här skedet är den fråga som jag ställde i centergruppen tidigare i år. Varför finns avsnittet 225, den digitala agendan, med i EU-meddelandet? Är det ett EU-projekt som motiverar att vi också ska diskutera den här sidan parallellt med EU-arbetet? Jag är lite frågande till valet av prioriterat område där.

    Minister Gun-Mari Lindholm, replik

    Jag kan inte exakt säga varför man har skrivit det. Jag ber att få återkomma till varför man har valt det. Kanske den ministern som ansvarar för det kan berätta det. Vi kan återkomma till det.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Vi får göra så, bästa kansliministern. I och med att vi ändå har så pass många områden så är det viktigt att vi ibland kan skära ner på ambitionerna.

    När vi nu har möjlighet att fråga ministern så vill jag ta upp den språkliga aspekten i EU-arbetet. Hur har den nya koalitionen, ministrarna, upplevt EU-arbetet hittills sett ur den språkliga synvinkeln? I redogörelsen står att det handlar om tolkhjälp och det handlar om att man får ta del av alltför sent underlagsarbete. Systemen fortsätter helt enkelt att hacka. Hur klarar tjänstemännen överhuvudtaget av vardagen på finska?

    Minister Gun-Mari Lindholm, replik

    Tack talman! Den information som jag har fått från tjänstemännen när jag också har ställt den frågan, i likhet med ltl Harry Jansson, så säger man att det har blivit bättre. Jag vet inte sedan rent konkret om det är tio procent bättre eller vid vilka arbetsgrupper som det har förbättrats. Men generellt sett tycker man att det har gått rätt väg. Det är en jätteviktig fråga. Vi ämnar förstås följa med frågan. När vi själva reser och träffar de olika arbetsgrupperna och i det arbete som vi politiker kommer att delta i så är det viktigt att vi får fram den här frågan hela tiden så att vi på ett bra sätt hävdar självstyrelsens rättigheter.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Vtm Viveka Eriksson, replik

    Talman! Jag skulle vilja ha ett förtydligande kring detta med parlamentsplatsen. Ministern redogjorde för omröstningen som ska komma och olika ändringsförslag. Men det blev lite oklart vad som var Andrews Duffs ändringsförslag och vad som var den åländska parlamentarikerns ändringsförslag. Vad syftade egentligen ministern på att omröstningen skulle handla om? Innehållet i omröstningen blev oklar.

    Sedan vill jag ta upp detta med rådsberedningen. I det här principdokumentet, som regeringen i Helsingfors tog fram under den förra mandatperioden, finns det uttalat att Åland ska ha rättigheter att vara med i hela beredningsprocessen. Det är inte själv rådsberedningen utan det är hela den här processen. Min bedömning är att vi har tagit bra kliv framåt för att vara med i våra prioriterade områden.

    Minister Gun-Mari Lindholm, replik

    Det senare har jag hört tidigare av före detta lantrådet när hon har varit hos självstyrelsepolitiska nämnden och informerat oss om att man har kommit en bra bit på väg. Jag hoppas att det är på det sättet och det kommer vi säkert att få uppleva.

    Till det konstitutionella utskottet och de omröstningar som var, det här mötet var igår torsdagen den 26 februari på förmiddagen, och alla de ändringsförslag, en hel lång rad, finns att läsa på deras hemsida. Särskilt det som rörde Åland, som Calle Haglund föreslog, gäller de autonoma regionernas möjligheter att självständigt kunna vara parlamentsledamöter.

    Vtm Viveka Eriksson, replik

    Talman! Så är det nog. Det betyder att de facto handlar det ju inte om en åländsk parlamentsplats. Det handlar om en förbättring för autonoma regioner. Då blir följdfrågan; ministern sade att det är nu eller aldrig när det gäller parlamentsplatsen, kommer dock landskapsregeringen fortsättningsvis att jobba gentemot regeringen i Helsingfors för att man där ska ändra på sin valkretsindelning? Vi har tidigare många gånger här fört diskussionen att det nog är inom landet som vi måste hitta den här lösningen.

    Minister Gun-Mari Lindholm, replik

    Talman! Både förslagsställaren, jag och landskapsregeringen har den uppfattningen. Calle Haglund har ställt det här ändringsförslaget just med tanke på Åland och den möjlighet vi i så fall skulle få framdeles med ett positivt besked i den här omröstningen. Men, 2014 kommer man igen att titta på fördelningen i och med Kroatiens inträde. Men då blir det istället att åka till Finland och se om det har blivit lättare att få en annan fördelning än vad man har idag. Idag ligger bollen utanför Finland, nu ligger bollen inom EU och där tror jag att vi egentligen har en större framgång. 

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Harry Jansson

    Fru talman! Bästa kollegor, landskapsregeringens föreliggande meddelande är en årlig påminnelse om hur beroende vi är av EU och därmed av den internationella arenan i vårt vardagsliv.

    När vi tittar på den mängd områden som till och med är prioriterade och om vi ställer det i relation till den ytterst lilla begränsade förvaltning som vi har till vår hjälp på andra sidan korridoren, så förstår alla att det är en daglig utmaning i vårt system att hänga med.

    Fru talman! Jag tänkte först uppehålla mig lite vid den här principiella behandlingen av en sådan redogörelse. Jag drog mig till minnes, och det stämde, att den senaste redogörelsen hade vi inte klar i detta parlament förrän i juni. Nästan mitt i året var det dags för lagtinget att leverera sina synpunkter på hur EU-arbetet bör skötas och det är ju inte bra. Om vi från den parlamentariska sidan ska vara med och påverka landskapsregeringens arbete så måste vi se till att leverera ett svar till landskapsregeringen i ett mycket tidigare skede.

    I självstyrelsepolitiska nämnden valde vi senaste gång att begära in yttranden från samtliga utskott, vilket förstås bidrog till förseningen i hela hanteringen. Frågan som nämnden bör ställa sig; är det med tanke på EU-arbetets bredd angeläget att samtliga specialutskott också är involverade i den här processen eller räcker det med att nämnden sköter om det? Resultatet av senaste års beredning av ärendet utmynnade egentligen i ett betänkande från självstyrelsepolitiska nämnden där vi i vår tur relaterade till vad utskottet hade sagt. Frågan är om det är en vettig hantering av dessa EU-frågor? Jag ställer mig tveksam, särskilt med tanke på att ambitionerna är att självstyrelsepolitiska nämnden ska ta ett ännu större ansvar när det gäller extern politiska frågor. Men i och med att jag själv sitter i nämnden så får jag väl filosofera med mig själv fram till det första sammanträdet när nämnden möts i denna fråga.

    Bästa ledamöter, om vi går in för att utskotten ska höras, före nämnden slutgiltigt behandlar redogörelsen, så då bör vi ha utskottets synpunkter senast i början på mars. Så att vi i alla fall inom mars månad har en möjlighet att ha en dialog i de här frågorna och komma vidare. Jag tar gärna emot synpunkter på det redan nu från dem som inte har möjlighet att delta i nämndens arbete.

    Vi har försökt göra BSPC-delegationen som en del av vår förvaltning, dvs. Östersjökonferensens arbete. Det är flera av dessa frågor som nämns som prioriterade områden som bör ha BSPC-gruppen som sin hemvist. Ordförande för BSPC, Tony Asumaa, och andra får fundera på vad man kan bidra med i det löpande arbetet.

    Kansliministern var inne på den defensiva karaktär som Ålands EU-arbete tyvärr har karaktäriserats av i många repriser i och med att vi nu har varit föremål för flera processer där vi har varit svarande i EU-domstolen. Det är oerhört angeläget för oss att vi får en positiv process, att vi kan agera, som kansliministern redan var inne på.

    En egen åländsk EU-plats är och förblir oerhört avgörande om vi ska ha framgång eller inte när det gäller karaktären på det här arbetet.

    När vi ser hur Lissabonföredraget på ett avgörande sätt lyfter EU-parlamentet till en aktör i det politiska systemet inom EU, så är det klart att vi aldrig kommer att kunna kompensera en egen EU-plats, hur väl vi än försöker etablera den typen av samarbeten som landskapsregeringen beskriver här att man försöker och som även den tidigare landskapsregeringen har försökt få till stånd med EU-parlamentariker. Även jag är imponerad av hur Calle Haglund har skött Ålandsdelen i sitt uppdrag. Det är helt klart att han har gjort vad han har kunnat. Men, det faktum att vi har det ordnat för stunden nu och att Calle Haglund förmodligen kallas till nya uppdrag inom en snar framtid så finns det nog all anledning för oss att trycka på i den här frågan.

    Kansliministern berörde det som jag själv är nyfiken på; hur har det gått i EU-parlamentets interna arbete så här långt med EU-platsen? Som vi väl alla befarar är det svårt att komma fram på den så kallade autonomivägen i och med att det finns flera medlemsstater som är lite allergiska mot att höja på autonomiernas status inom EU. Vi vet alla att man ännu inte kan påstå att EU godkänner att det finns autonomier som rättsobjekt i processen. 

    Vi bör själva vara offensiva när det gäller EU-platsen. Vi tog redan upp med dåvarande statssekreterare Teija Tiilikainen, i samband med Lissabonfördraget, att Åland för en egen aktivitet när det gäller EU-platsen. Det må vara att man i Helsingfors inte kommer att vara så förtjusta i det. Samtidigt vet vi att EU är idag inrikespolitik. Ingen kan ju slå oss på fingrarna när vi konstaterar att vi agerar med den rätt som man kan ta sig som en EU-medlem.

    När det då gäller autonomiernas status får vi än en gång beklaga från centergruppens sida att Finland nu även i samband med den senaste EU-domstolsprocessen, när det gäller autonomiernas ställning, valde att inte intervenera till förmån för Gibraltar i det fallet. Nu var det den här gången visserligen kanske en lite udda skattefråga, men tyvärr fullföljer finska staten, i synnerhet finansministeriet, den linje man alltid har haft. Man gör ingenting för att stöda autonomiernas handlingsutrymme inom den Europeiska unionen.

    Med tanke på de vackra orden om diskussionen och det som försiggått i New York och FN så har vi här den vardag som vi alla har att kämpa med, att få staten att agera på ett sätt som stärker autonomin och inte försvagar vårt handlingsutrymme.

    Fru talman! Det skulle finnas oerhört mycket att säga om det här EU-meddelandet.  Det räcker med att konstatera att när kommissionen producerar ungefär 90 direktiv så har vår förvaltning att klara av ungefär 70 av dessa direktiv generellt sett. Vi hanterar merparten av det som EU-maskineriet spottar ur sig på årlig basis. Det här visar sannerligen att självstyrelsen idag har blivit lika med EU-medlemskapet. Tack.

    Vtm Roger Jansson, replik

    Fru talman! Det var ett intressant anförande. När det gäller behandlingen i utskotten så noterade jag, när jag kom tillbaka hit till arbete i lagtinget, att intresset för EU-arbetet bland ledamöterna är väldigt dåligt. Under föregående period försökte vi kämpa från olika organ att det skulle bli bättre och att intresset för EU skulle öka. Instrumentet som man har är att utskotten ägnar sig att EU-frågor. Jag tror att det var huvudorsaken till att vi gjorde som vi gjorde. Vi skickade också det här meddelandet till utskotten eftersom det innehåller alla de aktuella frågorna som ska behandlas under året och framåt. På det sättet skulle vi bredda både kunskapen och intresset för EU-frågor i utskotten. Nu har vi färre utskott så nu är det enklare. Jag vill nog att vi fortsätter att driva den här linjen så att vi får så många av de 30 ledamöterna som möjligt med i EU-arbetet. För idag är det är ju en form av inrikespolitik.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Jag vill nog ge vtm Jansson rätt. Det är angeläget att alla är med i möjligaste mån och inte bara genom det passiva sätt som vi alla är med, genom att vi nu är en del av den löpande subsidaritetskontrollen, via vår inkorg i e-post systemet.

    Jag har absolut ingenting emot att självstyrelsepolitiska nämnden hör samtliga utskott bara alla förstår att det är inom februari som man producerar det här underlaget.  Så att vi inom mars har möjligheter att leverera parlamentets syn på hur EU-arbetet ska skötas. Det blir att jobba under februari och inte någon ledighet som det brukar stå i media.

    Vtm Roger Jansson, replik

    Fru talman! Det är viktigt att självstyrelsepolitiska nämnden får det remitterat till utskotten så att man får ställa den här frågan. Personligen skulle jag ge dem tid, åtminstone till mitten av mars, före de behöver komma med sina svar.

    När det sedan gäller parlamentsplatsen så vill jag framhålla att när det här EU-spåret är kört, vilket det inte riktigt ännu är men i praktiken är det egentligen kört, då återstår bara det nationella. Vi har hela tiden sagt att det är Finlands ansvar att se till att vi får en plats. I grundlagsutskottet 2007, när vi behandlade den här motionen från lagtinget, så fick vi konstaterat i betänkandet att platsen är konstitutionellt motiverad för Ålands del, men den är inrikespolitiskt inte möjlig i detta skede. Därmed har vi en lagenlig och konstitutionell grund för att sedan gå vidare på det nationella spåret.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack, fru talman! Vtm Jansson har åter helt rätt. Man kan i alla fall säga att det goda med den långvariga process som vi har fört har faktiskt lett till att Finlands regering och riksdag vid upprepade tillfällen har erkänt att Ålands krav är rättmätiga, såväl med hänsyn till självstyrelsens status som såväl det faktum att det finns något som heter demokrati även inom ramen för Europeiska unionen. Vi har faktiskt byggt upp en mycket god argumentation. Att en gång för alla få EU-spåret till ända så då kanske det krävs att vi är ännu mera aktiva på egen hand före vi verkligen kan säga att vi nu har hört med alla inblandade och tyvärr kommer vi inte att kunna ordna en åländsk EU-plats via någon extra EU-kvot eller liknande.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Vtm Viveka Eriksson, replik

    Talman!  För liberalernas del är det också väldigt viktigt att vi i lagtinget bli bättre på att hantera EU-frågor och diskutera EU-ärenden också mera övergripande. Vi fastnar ofta i de här inflytandefrågorna eller i detaljer. Vi borde ha ett mera övergripande perspektiv i våra diskussioner.

    Genom att vi bara har det här meddelandet så blir det en debatt per år och så blir det en behandling i nämnden och eventuellt i utskotten och så kommer ärendet tillbaka. Mellan det händer det inte så mycket. Vi måste fundera över på vilket sätt vi i lagtinget bygger upp vårt arbete så att det är fortlöpande hela tiden. Ju fler ärenden som vi har, desto mera insatta är vi och desto mera intresserade blir vi. Så det ligger i vår hand.

    Jag tycker också det är viktigt att utskotten, åtminstone i det här ärendet, involveras i processen.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack, fru talman! Jag har ingenting emot att vi involverar utskotten enligt de premisser som vtm Eriksson drar upp här, under förutsättning att vi har en strikt tidtabell.  Kanske till och med, om jag får ge ett råd till oss själva, att vi specifikt säger från respektive utskott vilka frågor som vi vill ha belysta. Vi är kanske inte är betjänta av långa utläggningar som vi ändå kan inhämta på ett mera lättillgängligt sätt.

    I övrigt har vtm Eriksson också helt rätt att risken är stor att vi hakar upp oss istället för att se till helheten. Men det är tyvärr i de små detaljerna som vi hittar de problem som sedan våra företag och medborgare stöter på. Det gäller ju att täcka in alla delar. 

    Vtm Viveka Eriksson, replik

    Talman! Inom de prioriterade områdena är det viktigt att utskotten, som ska vara sakkunniga inom sina områden, verkligen också går på djupet inom de prioriterade områdena. 

    När det gäller det övergripande arbetet så är det självstyrelsepolitiska nämnden som ska vara vårt EU-utskott och som nu allvarligt borde fundera på hur man lägger upp kontakter till Europaparlamentet, hur man lägger upp arbetet med långsiktiga program och hur man också tar in de mera långsiktiga frågorna. Vi fastar tyvärr ofta i inflytandefrågorna och vårjakt och dessa frågor ligger förstås oss nära hjärtat. Men vi måste också vara mera proaktiva inom det här området.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Återigen håller jag med vtm Eriksson om det. Jag tror att vi även inom självstyrelsepolitiska nämnden i lite högre grad bör försöka få reda på vad vi från åländsk sida vill när det gäller vissa av de prioriterade områdena, bl.a. när det gäller statligt stöd, de enskilda programmen och annat som är på väg på allvar nu genom EU-systemet.

    Vi har all anledning att ta det här som en enda stor utmaning även denna gång. Min bestämda uppfattning är att då måste vi också ta oss i kragen och se till att leverera ett svar till landskapsregeringen i alla fall inom mars månad. 

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Fru talman! Ltl Jansson nämner Finlands slappa inställning till autonomiernas ställning i EU och kopplar det till lantrådets färska resa till New York. Kan det tolkas som att ltl Jansson delar min uppfattning att det är märkligt att Finland lyfte fram Åland som ett exempel i New York men sedan vill man inte lyfta fram Åland i frågan om parlamentsplatsen. Ännu konstigare är det ju att vi från Åland accepterar detta och låtsas som ingenting, såsom lantrådet redogjorde för tidigare idag. Är inte detta en ganska platt inställning?

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack, fru talman! Kollegan Axel Jonsson ställer en befogad fråga. I och med att jag har själv har varit i världen och berättat om vår autonomi så det sämsta vi kan göra, som jag ser det, är att vi själva helt och hållet dömer ut det system som vi har blivit tilldelade en gång i tiden av ett internationellt samfund. När vi rör oss i omvärlden så måste vi göra det med känsla. Det som jag alltid eftersträvar för egen del är att belysa systemet ur ett helhetsperspektiv, berätta om vår unika särställning men sedan alltid avsluta med att berätta vad det är som kunde vara bättre. Vi har ingen aning om hur det lades fram i New York vad gäller den här delen. Men det är självklart att om vi ska vara trovärdiga även som ambassadörer för andra autonomier och andra minoriteter så måste vi hålla oss till sanningen.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Det sistnämnda kan jag hålla med om. Jag tycker ändå att det är relevant att vi för fram att det är lite dubbelmoral från Finlands håll att man vill lyfta upp oss i ett sammanhang och sedan är man inte benägen att driva våra intressen i ett annat sammanhang. Det är ju ett problem för oss om vi ska kunna samarbeta med Finland vad gäller självstyrelsens utveckling och vår rätt att delta i EU-parlamentet.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack, fru talman! I sak har kollegan Axel Jonsson helt rätt. Men det här är återigen ett exempel på den svåra balansgång som vi har att gå. Nog skulle det vara främmande för mig att vårt lantråd skulle tacka nej till möjligheten att vi inte skulle ta tillfälle i akt att presentera oss på plats inför FN som de facto är arvtagarna till Nationernas Förbund. Så där håller jag inte med. Vi måste ta varje möjlighet, tid och plats att synas på den internationella arenan. Vi får ju tacka för den möjligheten.

    Sedan är det ett faktum vissa saker kan göras. Jag har noterat att sittande landskapsregering redan har tvingats ge Finlands utrikesministerium bakläxa för att det har bortsett från programmet om Åland och Ålands särställning och demilitarisering när det gäller krishantering. Vi måste alltid försöka!

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Vtm Viveka Eriksson

    Fru talman! Vi har egentligen en riktig EU-debatt i lagtinget med det system som vi har idag, men det blir ju två för vi också diskuterar när betänkande kommer från nämnden. Men det är egentligen här som vi ska visionera och fundera lite större kring framtiden för Åland och för EU eftersom vi är medlemmar i EU, det kanske inte blir ett navelskådande hela tiden.

    Det är nu en sen eftermiddag efter alla debatter och det blir väldigt ont om tid. Jag kommer därför att föreslå en bordläggning. Jag ska förklara varför. Det är inte för att jag vill försena processen, definitivt inte. Det är för att jag vill att vi verkligen ska fördjupa och bredda diskussionen. 

    Europa är i kris, ekonomin är i gungning och EU-samarbetet vacklar. Jag får en bild av en Europakarta som krackelerar. Man ser en is där sprickorna börjar gå. Länder som Grekland står inför bankrutt, i värsta fall. Andra länder har mycket kärvt ekonomiskt och den ekonomiska krisen går djupt. Flera av de stora länderna inom Europasamarbetet når inte gränsen för kreditvärdighet. Det bildas pakter och nya allianser och det blir nya samarbetskoalitioner. Det finns en uppenbar risk för att Europasamarbetet håller på att splittras upp. Det blir mera vi och de i Europasamarbetet. Det här är en svår, svår framtidsvision.

    Jag och liberalerna tror på Europasamarbetet. Vi tycker att det är viktigt, det som var tanken med Europasamarbetet från början, ett fredsbygge, men det var också ett samarbete för att förbättra tillvaron för européerna och alldeles särskilt ett samarbete för att trygga att Europa ska stå sig i internationella sammanhang i den internationella konkurrensen. Det är alltså såsom vi vill fortsätta att jobba för ett samlat Europa.

    Vi ville från liberalernas sida antingen i meddelandet eller i prestationen få en allmän analys av det verkliga läget inom Europa, ett underlag för att vi också skulle kunna diskutera det här. Det är en orsak. Vi vill ge landskapsregeringen möjlighet att återkomma i debatten här i plenum och beskriva hur man ser på framtidens Europa.

    Vi har också ett faktum att vi har en ny regering. Det är en regering som i regeringsprogrammet väldigt kortfattat på några rader beskrev hur man ser på Europapolitiken. Jag noterade också att, när lantrådet i sin presentation av regeringsprogrammet målade upp riktlinjer för arbetet och för sina visioner, då fanns det nästan ingenting om Europa. Jag tror att det möjligen kom fram i en sats.

    Inom regeringsblocket finns också olika linjer mellan regeringen. Det finns ett parti som systematiskt har röstat nej till EU i olika fördrag, bl.a. senast här i Lissabonfördraget. Det finns också ledamöter, som står bakom regeringen, som har lyft upp skatteundantaget som ett slagträ i en inrikespolitisk debatt. Det finns alltså en fråga; vilar landskapsregeringens Europapolitik på en stabil grund? Vi vill gärna höra landskapsregeringen och framförallt lantrådet visionära om hur de ser på Europaarbetet under de kommande fyra åren. 

    En tredje sak som är viktigt att vi borde visionera om är att vi står inför en ny programperiod när det gäller landsbygdsutveckling, jordbruk och fiske. Det är ett arbete som är igångsatt under den förra regeringen. Men nu ska man måla upp och göra de här programmen klara. Jag tror att det skulle vara bra med en bred debatt här i lagtinget kring de frågorna. Här har vi möjlighet att rent konkret påverka hur vi använder oss av de möjligheter som EU ger.

    Det är mot den här bakgrunden, det allmänna läget i Europa, en linjeförklaring från den nya regeringen och mot bakgrund av de nya program som står framför oss, som vi vill höra mera övergripande från landskapsregeringen. Därför så föreslår jag en bordläggning till första plenum i mars. Liberalerna har beredskap att komma in under måndagen om tidtabellen säger det, före det som var planerat. Mitt förslag är att ärendet bordläggs till första plenum i mars. Med det så vill jag understryka vår tidtabell. Vi vill inte på något sätt fördröja vårt arbete i lagtinget. Jag tycker gott att nämnden och utskotten kan börja titta på det här meddelandet fast det inte är remitterat. Då har vi möjlighet att börja vårsessionen med en bred Europadebatt och särskilt också lyssna noga på lite mera visioner från regeringens sida.

    Förutom den här mera större och mera övergripande förklaringen och analysen så tycker jag att meddelandet som vanligt är ett väl genomarbetat dokument. Förr om åren har ofta frågan ställts; var i det här meddelandet ligger politiken? Jag vill påstå att för liberalernas del så argumenterar vi inte på det sättet. Vi vet att det här dokumentet är genomarbetat. Vi vet att det är ett väldigt viktigt dokument för att stabilisera EU-politiken. Vi vet också att politiken ligger i prioriteringarna, politiken ligger i de prioriteringar som vi gör gemensamt.  Vi vet också att de prioriterade områdena är ett långsiktigt arbete. Det är inte något som den här regeringen har gjort. Väldigt många av de frågor som finns här är prioriterade sedan många år tillbaka, eftersom ärenden återkommer i olika skeden i dess beredning. Vi börjar med ett vitt papper och det slutar med lagstiftningsåtgärder.

    Sedan påstår också liberalerna att det absolut viktigaste i det politiska arbetet med EU-frågor är prioriteringarna men sedan är det positioneringarna. Att faktiskt vara väldigt konkret och tydlig när vi tar ställning i olika frågor. Till den delen tycker jag att landskapsregeringen under ett antal år har arbetet upp ett system där man faktiskt försöker vara med på tåget i ett tidigt skede redan när det är konsultationer. Vi ska vara med i ett tidigt skede med våra positioner. Det här är ett viktigt politiskt arbete och det är där som vi i lagtinget måste bli mera delaktiga. Det är vår egen sak att ta tag i detta, göra det och det tycker jag att vi ska göra tillsammans.

    Vi liberalerna vet också att det finns så synnerligen begränsade resurser i EU-frågorna när vi tittar på tjänstemannastaben.  Varje avdelning har på sitt bord att man ska jobba med EU-frågorna samtidigt som man också har så många andra ärenden och så kommer EU-frågorna som toppen på isberget. Vi har också en liten EU-enhet som är helt fantastisk på att jobba och göra bra saker. Jag tycker att vi är mycket bra på gång och det skriver regeringen här i sitt meddelande och man pekar på många, många saker som har förbättrats under åren.

    Eftersom jag nu har föreslagit bordläggning och har passerat min tid så ska jag återkomma för jag hemskt många saker som jag skulle vilja fortsätta att diskutera. Tack, talman.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack, fru talman! Det står naturligtvis vtm Viveka Eriksson helt fritt att föreslå bordläggning. Men jag tycker nog att motiveringen är lite bristfällig, att vicetalmannen i första hand saknar lantrådets filosoferande visioner om det framtida EU. Min fråga tillbaka till vicetalmannen är; vad tror vicetalmannen att vi skulle få höra utöver det som vi redan har fått till pappers här för någon vecka sedan? Vad tjänar det till att lantrådet berättar om att hon gärna ser ett enat Europa och så pekar hon på de kriser vi har? Vad tillför det oss med tanke på att vi nu bör leverera svar tillbaka till landskapsregeringen på hur vi anser att EU-arbetet ska bedrivas?

    Vtm Viveka Eriksson, replik

    Talman! Ltl Harry Jansson sade själv att det står mig fritt att föreslå en bordläggning. Det är absolut för att jag vill att vi, hela det samlade lagtinget, ska bli bättre på att diskutera EU. Vi ska engagera oss i de här frågorna. Till den delen så saknar jag analysen av nuläget i Europa. Vart är Europa på väg? Där tycker jag att lantrådet har en roll att berätta, vi vill ha mera underlag till den delen.

    När vi tittar på regeringsprogrammet så är det väldigt tunt när det gäller EU-politiken. Det var också tunt när lantrådet presenterade regeringsprogrammet. Det finns anledning för oss i opposition att fråga; står EU-arbetet i regeringen på väldigt stadig grund? Det finns olika syn inom de olika partierna.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack, fru talman! Det sistnämnda förvånar mig lite. Är det något som vi från åländsk sida har visat upp så är det ju enighet när det gäller EU-politiken. Så här på rak arm kan jag inte dra mig till minnes någon fråga egentligen utöver Lissabonfördraget och den typen av internationella fördrag som har skakat om oss. I Lissabonfördraget har det funnits en oenighet av naturliga skäl. Men i övrigt är det enighet som kännetecknar vårt EU-arbete. Att man skulle behöva kasta frågetecken runt den nya landskapsregeringen till den delen är lite förvånande.

    Vill vicetalmannen att vi ska hålla och höra långa anföranden om hur EU borde se ut och fungera så det är klart att det säkert går att ordna. Men inte tillför det ju någon nytta för det arbetet som bedrivs i vardagslivet bland politiker och tjänstemän inom landskapsregeringen. De kriser vi har inom EU kommer att tillta. Om vicetalmannen är ute efter någon sorts status quo så kommer det inte att finnas ett sådant.

    Vtm Viveka Eriksson, replik

    Med den inställningen förutsätter ltl Harry Jansson att det här ska vi bara skyffla bort, vi ska ha tråkiga anföranden i lagtinget och det finns inget behov av fördjupning. Det är det som jag försöker säga och inte att vi ska sitta och lyssna på långa anföranden, utan att vi faktiskt ska ha en ordentlig debatt och diskussion här. Faktum är att det är väldigt kort tid. Vi har fått det här meddelandet den här veckan och vi har nu några timmar på oss att debattera det, det är också en orsak samt det som jag redan har angivit.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Minister Gun-Mari Lindholm, replik

    Talman! Det är trevligt att vtm Eriksson månar om landskapsregeringen och huruvida vi står på stadig grund i EU-frågorna. Alla partier i landskapsregeringen är positivt inställda till EU. De som har varit mest kritiska är mitt eget parti obunden samling. Det var väl i så fall fiffigt att sätta mig till EU-minister så att jag åtminstone får visa att jag också är positiv. Jag tyckte att jag försökte förmedla i mitt anförande att vi ska skapa möjligheter, vi ska nätverka, vi ska ha en samlad strategi och vi ska göra det bästa möjliga av de olika plattformar och arenor som vi har att arbeta utifrån. Vi har många människor som jobbar med de här frågorna och vi kan kanske använda dem på ett annat sätt än vad vi har gjort hittills.

    Vtm Viveka Eriksson, replik

    Talman! Det var säkert fiffigt att sätta minister Lindholm till EU-ansvarig. Jag betvivlar inte ministerns engagemang när det gäller EU-inflytandefrågorna och att komma vidare i det praktiska arbetet. Det arbetet är ju inlett. När man läser det här meddelandet så kan man se att väldigt mycket är på gång. Jag hoppas faktiskt att nu sittande regering jobbar vidare i de riktningar som redan tidigare utstakats.

    Jag pratar också om framtiden och hur vi ska fördjupa diskussionen om EU. Det handlar egentligen om de konkreta frågorna som ligger inom de olika utskottens ansvarsområden och som berör människorna. Vi i lagtinget ska mera gå in i de frågorna.

    Minister Gun-Mari Lindholm, replik

    Tack, talman! Jag tycker att det är värdefullt att tidigare lantrådet, numera vtm Eriksson, har ett gediget intresse för EU. Jag känner dessutom att intresset kanske är lite nyväckt sedan hon kom till lagtinget, vilket jag tycker att är bra. Jag tycker att det är jätteviktigt att vi tillsammans kan diskutera de här frågorna. Men det finns ändå olika nivåer på arbetet inom de här ärendena. Det är den verkställande delen som landskapsregeringen har och sedan har vi det som man gör i utskotten på lagtingssidan. Jag tycker att det är bra att man har det här intresset. Om man nu väljer att bordlägga det här ärendet så kommer det att betyda att det inte kommer att vara aktuellt, kanske bara till hälften av programmet, för då har halva tiden redan gått. Då måste man tänka att 1/3 av det här är sådant som gjordes under 2011.

    Talmannen

    Tiden är ute!  

    Vtm Viveka Eriksson, replik

    Talman! Jag tycker att det var ganska grovt av ministern att påstå att mitt intresse för EU-frågorna skulle vara nyväckt. Redan under den tid som jag satt som talman så var jag väldigt engagerad i de EU-frågorna och försökte då också få igång lagtinget med arbetet. Under min tid som lantråd har EU-frågorna hela tiden legat väldigt högt upp på prioriteringslistan. Man kan läsa att många av inflytandefrågorna har tagit många steg framåt under den tiden. Att då komma och påstå att det är ett nyväckt intresse är starkt.

    Angående tidsaspekten, det här ärendet kom på lagtingets bord på måndag mitt på dagen. Om minister Lindholm oroar sig för tiden så borde man ju ha påskyndat och varit lite tidigare ute så att vi skulle ha haft lite fler dagar innan uppehållet kommer. Det bekymrar mig också om det förhalar processen, därför säger jag att nämnden och utskotten kan börja jobba med ärendet i februari fast det inte är remitterat.

    Talmannen

    Tiden är ute! Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Det står givetvis vtm Eriksson fritt att bordlägga det här ärendet. Men det innebär ju en fördröjning eftersom man inte kan börja behandla ärendet formellt i utskotten och självstyrelsepolitiska nämnden innan ärendet är remitterat.

    Jag tycker att man som oppositionspolitiker ska ha en linje när det gäller synen på formalia. Jag tycker att det är korrekt som liberalerna tidigare har sagt; land ska med lag byggas. Man kan inte stå och mässa om grundlagar och andra lagar först i ett ärende och sedan tycka att man kan göra lite hur som helst och strunta i lagtingsordningen. Jag tycker att det är lite allvarligt att man har en sådan syn på lagtingets interna arbete. En bordläggning innebär ju att man kan ha kafferep och läsa innantill. Men man kan inte börja behandla, höra människor och man kan heller inte slutföra behandlingen eftersom man måste ta hänsyn till vad som kan sägas i remissen.

    Det som vtm Eriksson efterlyser kan inhämtas i utskottsbehandlingen och i självstyrelsepolitiska nämnden. Det finns inte någon orsak att bordlägga för den sakens skull.

    Vtm Viveka Eriksson, replik

    Talman! Det finns också någonting som heter respekt och respekt för lagtinget och dess minoritet och att ge möjligheter för ordentlig behandlingstid. Jag tycker också att det är lite allvarligt när ltl Danne Sundman börjar ifrågasätta vår möjlighet till det. Faktum är att vi har haft några dagar på oss. Ärendet har legat på vårt bord i några dagar. Jag tycker nog att det är lite oroväckande om det är de tongångarna från majoritetens sida.

    De här diskussionerna borde föras mera i utskotten oberoende av om det ligger ett meddelande som grund. Den här diskussionen borde vara pågående hela tiden. Nu vet utskotten vilka ärenden som är aktualiserade. Man kan när som helst kalla in tjänstemän och börja se vilka olika sakkunniga man har. Man kan jobba hur mycket som helst oberoende av om det här ärendet är remitterat. 

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Inte mig emot att man bordlägger det här ärendet. Jag bara säger att det de facto innebär en fördröjning. Om man inte bordlägger så ligger ett betänkande på lagtingets bord när man återkommer i mars. Om man bordlägger ärendet så kan inte betänkandet ligga på bordet för man får inte kalla höranden till ett ärende om det inte är remitterat. Man ska inte heller börja den formella behandlingen eftersom det i remissen kan framkomma olika åsikter. Majoriteten påtar sig en verklig allvarlig felaktighet om man börjar behandla ärendet och struntar i om ärendet är remitterat. Vi vet att det har hänt förut, t.ex. i finansutskottet beslöt man till och med innan man hade fått ärendet remitterat. Men av det lärde vi oss att så gör vi aldrig mer. Vi iakttar lag och ordning också i lagtingsarbetet.

    Vill man bordlägga och man tycker att den här fördröjningen är motiverad så står det fritt att göra det.

    Vtm Viveka Eriksson, replik

    Talman! Jag kommer inte exakt ihåg hur strukturen för EU-arbetet är här i lagtinget. Men om jag kommer ihåg rätt så kan utskotten när som helst diskutera olika EU-frågor. Tanken var åtminstone att man skulle ta ett mera aktivt grepp om frågorna och att det inte alltid skulle vara avhängigt endast och enbart av ett meddelande. Utskottet, som ltl Sundman sitter i, kan mycket väl behandla de områden som finns inom meddelandet utan att göra det mera formellt, för att vara beredd sedan när man formellt behandlar det.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Barbro Sundback

    Fru talman! Det är nu igen proceduren och formalia som överskuggar den här diskussionen också. Jag förenar mig med ltl Danne Sundman om att en bordläggning innebär att ärendets fördröjning förlängs.

    Vtm Viveka Eriksson kan tycka att utskottet eller självstyrelsepolitiska nämnden ska inleda behandlingen. Hon kräver respekt för minoriteten. Jag vill bara påminna om att det är talmannen som leder arbetet i självstyrelsepolitiska nämnden. Det är väl rimligt att talmannen får bestämma tågordningen och ingen annan.

    Om liberalerna vill fördröja det här ärendet så gör de det med en månad. Jag tycker att det är mera fruktbart att låta ärendet gå till nämnden och vi kan inleda debatten och diskussionen och komma med betänkandet. I mars kan vi fortsatta på vilka plan man önskar; visionär, jordbunden, i detalj eller övergripande. Jag tror inte att en bordläggning för ärendet framåt. Fortsätter den här procedurfrågan så blir det ännu mera pinsamt.

    Den andra politiska vinklingen var att lantrådet måste vara här nu enligt vtm Eriksson. Om vi tittar tillbaka på hur det här ärendet behandlades senaste gång så presenterade den ansvariga Europaministern, Roger Eriksson, ärendet. I något skede hade också lantrådet ett anförande. Jag tycker att det på något sätt är lite respektlöst mot den ansvariga ministern, ministern Lindholm, att hon inte skulle klara av att föra regeringens talan i det här ärendet.

     Med anledning av hennes anförande så vill jag gratulera till posten som ordinarie medlem i regionkommittén. Jag tycker att det är precis rätt att ministern som är ansvarig för EU-frågorna sitter i regionkommittén. Det är kanske inte den plats som är den mest inflytelserika, men det är i alla fall en politisk plats i det stora EU-systemet där man kan få en ganska god insikt i arbetet. Framförallt om man har kraft och tid så kan man skapa mycket goda kontakter till både institutioner och enskilda politiker som har värdefulla erfarenheter och synpunkter som säkert kan vara till gagn för Åland. Jag önskar ministern lycka till.

    Det är ju trots allt så att vi inte är helt resurslösa vad gäller EU-frågor. Vi har numera människor på plats, både tjänstemän och sådana som sitter på politiska mandat. Vi har representant vid Finlandsdelegation, vi har nationell representant i kommissionen, vi har åländska medarbetare i Europaparlamentet och vi har inte minst Europaparlamentarikern Carl Haglund som har visat ett mycket stort och värdefullt intresse också för åländska frågor. Jag hoppas att ministern skapar ett Ålandsforum också i Bryssel. Man kan säkert utveckla det politiska arbetet för åländska intressen.

    Jag tycker fortfarande att vi ska ha en ålänning anställd vid utrikestjänsten i Bryssel, förutom den åländska parlamentsplatsen. Det finns unga ålänningar som är kompetenta och mycket intresserade av att jobba där. Jag hoppas att ministern lägger in ett extra kol för där blev det ingenting gjort under den senaste mandatperioden. Den förra regeringen hade en helt annan uppfattning om vilken Ålands roll skulle vara i sammanhanget. Men jag tror inte att man kan sitta och vänta på att man får något i de här utdelningarna utan man måste vara mycket aktiv själv.

    Med tanke på det ökande intresset för demilitariseringen och neutraliseringen speciellt, men för också Ålands EU-position, så tror jag att det är mycket viktigt att vi får en ålänning på plats också där. Då skulle vi ha ett ganska bra nätverk som kunde jobba med Ålands politiska representation. Det finns ju faktiskt många som är involverade på olika platser. Vi har människor i Bryssel, vi har riksdagsmannen i Helsingfors och stora utskottet och så har vi EU-enheten här och den ansvariga ministern. Det här nätverket börjar bli ganska stort, men det kanske ännu inte är tillräckligt mycket strukturerat för att fungera tillräckligt effektivt för Åland i de konkreta frågor som är av stor betydelse för landskapets utveckling som en del av EU-gemenskapen.

    Fru talman! Sedan till själva meddelandet. Det är tre väsentliga kapitel. Den här så kallade redovisningsdelen om vad som har hänt under 2011 tänker jag inte beröra. Det som gäller de prioriterade områdena, landskapets enskilda prioriteringar, så är en stor del samma sak som i förra meddelandet. En del saker har fallit bort och lite nytt har kommit till. En sak som självstyrelsepolitiska nämnden i fjol tog upp och ägnade ganska mycket tid åt var de allmänna målen, att andelen ungdomar som slutar skolan i förtid inte ska vara mera än tio procent. Där skrev utskottet väldigt mycket. Någon riktig uppföljning ser man inte här i betänkandet. Jag tror att det här, åtminstone för mitt parti, är en mycket viktig fråga som jag tycker att vi ska följa upp i självstyrepolitiska nämnden.

    En annan viktig civilpolitisk fråga är frivilligarbetet. I fjol handlade Europarådet om frivilligarbetet. Då hemställde nämnden och lagtinget om att man skulle utreda det frivilliga arbetets betydelse och dess ekonomiska betydelse på Åland. Jag har för mig att man har initierat en sådan utredning, vilket vi är väldigt glada och nöjda över. Vi hoppas att det ska bli en utredning som kan läggas till grund för att utveckla tredje sektorn tillsammans med den offentliga sektorn och också möjligen den privata. Det som är ett hot mot det frivilliga arbetet är tydligen fortfarande EU:s tankar på att organisationerna ska tvingas betala moms. Jag hoppas att regeringen gör allt för att det inte ska ske. Det skulle ha katastrofala följder för den nordiska frivilligsektorn som är mycket stor, utvecklad och viktig.

    Vi diskuterade då också vattenfrågorna, speciellt att kvalitetsnormerna för vatten på Åland ännu inte hade fastställts. Det ser jag inte heller någon diskussion om nu. Det är kanske mera en åländsk detalj, men det är intressant att man lyfte upp det i fjol och jag skulle hoppas att det skulle ske någonting där. Ända sedan vi fick vår i tiden ganska moderna vattenlag så var det där en central del av hela vattenlagsstänkandet. Men ännu har man inte riktigt lyckats nå målen på den här punkten.

    Positivt är det som nämnden skrev i fjol om GMO-lagstiftning. Strävandena att Åland ska bli GMO-fritt håller nu på att förverkligas, kanske inte fullt ut, men det är i alla fall en stor framgång om vi lyckas föra igenom den lagstiftning som nu finns i utskottet, på vägen till ett GMO-fritt Åland.

    Det som regeringen lyfter fram ytterligare, som jag vill understryka, är vikten av att ta upp barnfattigdom som också finns på Åland. Vi har ju tidigare fått erfara att den relativa fattigdomsgränsen på Åland visar att ungefär 13 procent av befolkningen lever i så kallad relativ fattigdom. Det var för många en chock, för man har haft den uppfattningen att Åland är så rikt så att här bor inte några fattiga människor. Den procentuella andelen är ungefär lika stor som i de övriga länderna, jag tänker närmast på Sverige och Finland. Det där är viktigt. Vi vet att det skadar barn som lever i fattigdom och det skadar alla som lever i fattigdom. Att växa upp i fattigdom är väldigt tungt för barn. Man skulle hoppas att det inte skulle förekomma på Åland.

    Regeringen vill genomföra temaåret om åldrande. Det talas ju om åldrandet, inte så mycket den här gången att man ska fästa vikt vid sjukdom, vård och omsorg och alla de äldre som behöver stöd av olika slag för att klara sig. Jag tycker att fokus den här gången borde ligga på det som också är syftet med temaåret; åldrande i arbetslivet och i sysselsättningen och då också inom tredje sektorn. Det kommer att försvinna en mycket, mycket stor kompetens speciellt från offentlig förvaltning men också från det privata näringslivet när så stora årskullar nu går ifrån sina jobb. Dels är det i sig en förlust, dels är det svårt att kompensera erfarenheten. Här skulle det vara viktigt att de äldre som vill, i någon mån, fortfarande vara med och bidra till samhällsutvecklingen, jobba, så borde de få de möjligheterna, mera kanske på sina egna villkor för att också kunna njuta av att man har blivit pensionär. Det här är naturligtvis inte något åländskt problem, utan det är generellt för hela Europa och de industrialiserade länderna. Här kanske kunde Åland vara en föregångare och visa på möjligheterna, dels för att så väldigt många människor jobbar på Åland och dels för att medelåldern är hög. Det betyder också att vi på Åland är ganska friska när vi åldras.

    Här har förra regeringen hänvisat till ett Interreg projekt som jag har läst om, främst i Åboland. Jag vet inte riktigt vilken omfattning projektet har på Åland. Det är ett väldigt bra projekt. Det visar på den moderna teknikens möjligheter att stöda äldre när de bor hemma.

    Fru talman! Så kommer vi till frågorna om inflytande. Jag tycker att det är en väldigt positiv läsning som presenteras. Det är nog på sin plats att tacka den förra regeringen för ett framgångsrikt arbete vad gäller olika sätt att utveckla samarbetet och samordningen när det gäller EU-politiken mellan Åland och Finland.

    Det som har sagts här om språket är någonting som man måste understryka. Vanligtvis står de flesta här i talarstolen och har en väldigt negativ syn på utvecklingen av den svenska servicen i Finland, att det går bara åt ett håll. Jag brukar påminna om Zacharias Topelius. Han hade, i slutet av 1890-talet ungefär samma uppfattning som dem som förutser svenskans totala undergång och borttynande i Finland. Här skriver regeringen; ”vad gäller den service på svenska som landskapsregeringens tjänstemän erhållit vid kontakt med ministerierna under året är den allmänna uppfattningen att den generellt är god”. Man får översättning och man får hjälp av svensk tolk osv. Det stora problemet är tidsaspekten. EU-ärendena har ofta inte så lång beredningstid och då kan det vara svårt att uppfylla alla dessa översättningar. Det här med tolk är tydligen ett tillskott i servicen till ålänningar och det tycker jag att nämnden bör uppmärksamma som något positivt.

    Fru talman! Angående den åländska representationen i EU-parlamentet så är det inte överraskande att ”Carl Haglundska modellen” dvs. att man i konstitutionen vad gäller fördelningen av platser skulle beakta autonoma regioner. Autonomt område är nog alltför laddat begrepp i de här sammanhangen, som någon här sade. Jag har inte riktigt trott på det där, men man ska aldrig säga aldrig. Jag har följt det med intresse. Det var ju i tiden Henrik Lax som lanserade särskilda minoritetsplatser.

    Jag förstod på ministerns uppmaning att de som nu har politiska bekanta i Europaparlamentet ska ännu aktivera sig i den här frågan. Det här bygger på det gamla ”Vanhanenska” uttalandet, att Finland först ska försöka via EU försöka få till stånd en plats för Åland. Detta ifrågasatte jag i tiden ganska kraftigt, men vi fick ett principbeslut från förra regeringen i Helsingfors och där utgår man just ifrån det här. Jag tycker ändå att principbeslutet är bra, för det betyder att regeringen i Helsingfors erkänner att Åland har rätt till en plats. Kan man inte få platsen till stånd via EU-parlamentet eller på annat sätt så återstår ju bara att Finland beaktar det själv i samband med valdistriktsindelningen. Det är en fortgående process. Det viktigaste är att vi inte ger upp utan att vi fortsätter att kämpa för den här platsen.

    Det finns många som har tyckt att det här är en hopplös kamp. Jag tycker ändå att vi hela tiden går framåt och Finland medger mer och mer att vi ska ha en plats.

    Till sist, fru talman, så nämner regeringen subsidiaritetsprincipen. Man är från regeringens EU-enhet beredd att beakta det här när man gör sina handlingar och övriga förfaranden. Det som inte fungerar är lagtinget subsidiaritetskontroll. Nu har den tillsvidare lagts på de enskilda ledamöternas ansvar. Det är alltså vi som ska kontrollera att subsidiariteten följs i EU:s olika lagförslag, så ska vi ta upp det och diskutera det i olika organ här i lagtinget och sedan hjälper eventuellt någon tjänsteman till och så kan man åstadkomma en invändning. Om vi ska utnyttja den här möjligheten så måste man skapa ett förfarande där någon eller några tjänstemän är involverade. Det här är kanske den viktigaste frågan för lagtinget att diskutera i självstyrelsepolitiska nämnden. Tack, fru talman.

    Minister Carina Aaltonen, replik

    Fru talman! Jag tänker ta upp jag tänker ta upp barnfattigdom och äldreåret i mitt anförande.

    När det gäller Östersjön och Östersjöns vatten, i synnerhet kring Åland, så har det hög prioritet också för den här regeringen. Enligt HELCOM Baltic Sea aktion plan ska alla östersjöländer förbättra vattentillståndet. För att vi ska få mera fakta på bordet, hur mycket vi ska minska utsläppen på Åland, så kommer vi inom kort att begära en utredning över hur stor Ålands andel av bördan är beträffande utsläppen av fosfor och kväve. Hur mycket ska vi minska just på de här utsläppen? Sedan finns också det marina direktivet som kanske är den största satsningen och det bindande regelverk som rör vattenkvaliteten inom EU.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Det där är säkert bra. Enligt vattenlagen så förutsätts fortsättningsvis att vattennormer ska utfärdas. Nu har det varit många regeringar sedan vi fick lagen och ingen har riktigt lyckats med det ännu. Man har kanske bara tyckt att det är för svårt. Hur ser ministern på detta? Är det någonting som nu skulle kunna genomföras? Jag tror att det är en ganska central och viktig sak om man vill ha en hållbar förbättring av vattenkvaliteten runt Åland.

    Minister Carina Aaltonen, replik

    Det finns olika orsaker till varför man inte har tagit fram vattenkvalitetsnormerna. Det handlar också om att det finns en risk för att om man sätter de här kvalitetsnormerna på ett visst vatten så kan belastningen av utsläpp öka där. Då är det också möjligt för t.ex. fiskodlingar att starta upp på nya platser.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Det här blir ganska detaljerat. Principiellt så måste det ju vara väsentligt för att kunna slå fast vad vi har för mål med att försöka förbättra vattenkvaliteten runt Åland. Vi borde ha någon slags norm som vi försöker eftersträva och inte bara ha allmänna skrivningar. Det ser ut som den här nedsmutsningen bara fortsätter och det blir inte någon vändpunkt i det här arbetet.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Fru talman! Man kan konstatera att det här är en orsak av dålig arbets- planering där talmanskonferensen delvis får ta åt sig. Det var osäkert redan igår eftermiddag om det skulle bli en debatt överhuvudtaget. Vi fick uppgifter i lagtinget att regeringen skulle ha besök och det var inte alls säkert att vi skulle få någon presentation. Båsen här i salen vittnar ju om det, de är ju i princip tomma och det är väldigt lite människor här. Alla säger att det är viktigt att alla ska lyssna och delta.

    Tittar man historiskt så har alltid EU-meddelandet debatterats åtminstone vid två plenum. Det har varit en ganska hög debattvilja och ett stort intresse.

    När det gäller Virto-projektet så har det pågått i ungefär tre år. Det är ett mycket lyckat och väl fungerande projekt.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Tack, fru talman! Jag är lite osäker på vad ltl Katrin Sjögren debatterade i sin replik. Nu förstår jag att det gällde bordläggningen. Det är fullt möjligt för liberalerna att bordlägga ärendet. Att påstå att det inte skulle innebära en fördröjning av ärendets behandling, det är väl det som vi debatterar. Jag har samma uppfattning där som ltl Sundman. Vi kan inte besluta här eller tycka så hemskt mycket om vad vi ska börja göra under februari, trots att ärendet ligger här, för det är talmannen som leder självstyrelsepolitiska nämnden. Det är hon som bestämmer om arbetsordningen där.

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Fru talman!  Vi kan konstatera att vi också borde ha plenum inkommande vecka. Det är svårt att reparera det nu. Det skulle liberalerna absolut ha haft beredskap till.

    När det gäller Virto-projektet så är det ett pågående projekt. Det är flera åländska kommuner som är med i ett samarbete med Högskolan på Åland och flera högskolor i riket.

    När det gäller barnfattigdomen så delar jag ltl Barbro Sundbacks uppfattning att det är en väldigt viktig fråga. Det är avgörande hur snabbt landskapsregeringen kommer med en reviderad utkomststödslagstiftning så att lagstiftningen är i paritet med det som var tanken när man lade fram den förra reformen.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Det är trevligt om vi kan vara överens om att vi med alla tänkbara medel ska försöka utplåna barnfattigdomen i den mån den finns på Åland. Däremot kanske det nog krävs lite mera granskning och eftertanke än att här slå fast att det bara gäller att höja utkomststödet och så är saken ur världen. Jag tror att det är en viktig del av arbetet, men det krävs nog antagligen också andra åtgärder.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Sara Kemetter

    Tack, fru talman! EU-ärenden har intresserat mig hela mitt vuxna liv. Vi gick med i EU år 1994 och då var jag 18 år. Jag har levt med det här och min far har också tjänstgjort vid kommissionen de senaste 12 åren, så det har varit aktuellt. Jag är glad att jag får debattera det här ärendet här första gången.

    I redogörelsen som vi har fått presenterad finns några punkter som jag vill ta fram och diskutera.

    Fru talman! Det har förts fram krav under många år att Åland ska erhålla egen representation i Europaparlamentet. I och med Ålands internationella särställning och självstyrande status så kan kravet vara mycket rimligt. Det skulle garantera den demografiska legitimiteten i integrationen av Europa. Det är nog kanske inte riktigt i Finlands intresse att stöda Åland i detta krav, trots att Finland skulle ha en plats mera än andra medlemsstater av samma storlek. Man kan ju undra varför Finland resonerar så?

    Jag tycker att det är bra att landskapsregeringen fortsätter att arbeta för att Åland ska erkännas representation i Europaparlamentet. Jag upplever nog att man kan uppnå oväntade resultat genom envist arbete.

    Fru talman! EU har en strategi för smart och hållbar tillväxt som antogs 2010. I strategin finns det klara mål för att minska arbetslösheten bland unga och att alla ska ha rätt till utbildning. Jag tycker att det är berömvärt att landskapsregeringen planerar åtgärder för att samordna de resurser som finns idag för att stöda ungdomar som har problem med att klara stadieövergången mellan grundskolan och gymnasieskolan. Här har specialpedagoger och studiehandledare en avgörande roll. Åland är en del av den internationella gemenskapen. Därför är satsningen på språkkunskaper, företagsamhet och turism viktiga för framtiden. Åland har i princip idag bra utbildningsmöjligheter med högt utbildade lärare och fina faciliteter. Men det här räcker inte alltid. Vi måste även ha en klar bild av framtidens krav, i synnerhet under ekonomiskt föränderliga tider. Det ställer helt nya krav på vår utbildning. Vi måste även säkerställa att barn och ungdomar ges grundläggande insikter och färdigheter i att använda den nya teknikens möjligheter, både som redskap för kunskapsinhämtning och som ett naturligt redskap i arbetslivet och vardagen. Här kan vi inte endast lämna ansvaret till föräldrarna, utan vi borde ha ett samhällsansvar så att våra ungdomar är beredda att ta emot framtidens utmaningar. Om detta hittar vi mycket klara skrivningar i redogörelsen.

    Fru talman! Ett rent hav är ett av de finaste arv vi kan ge våra barn. I vår unika skärgård har skepp från vikingatiden och Hansan till 1970-talet seglat i ett rent hav. Det är först under de två senaste generationerna som havet har förstörts. Det är inte nyttigt att peka finger och skylla på varandra. Nu gäller det att samarbeta över gränserna för att hitta lösningar problemet. Speciellt viktigt är havet för oss ålänningar, inte bara historiskt utan även som grunden för företagsamhet. För det känsliga och hotade Östersjön är fosforbegränsningarna i rengöringsmedlen en mycket viktig åtgärd. Här är jag jätteglad att jag också hittade det i redogörelsen.

    Fru talman! I enlighet med regeringsprogrammet så kommer ramprogrammet för jämställdhet att uppdateras. Här tycker jag att det är speciellt viktigt att arbetet med att motverka sexuella trakasserier, våldtäkter och framförallt trafficking fortsätter. Tack för er uppmärksamhet.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Fru talman! Ltl Kemetter säger att man kan förstå att det inte ligger i Finlands intresse att Åland skulle ha en egen parlamentsplats i EU. Hur förklarar hon det?

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Jag ställer ju själv en fråga. Jag undrar varför Finland resonerar så eftersom det under dessa tolv år inte har skett någonting ännu.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Hur kan man då påstå att man förstår att det inte ligger i Finlands intresse? Jag kan tyvärr inte riktigt få logiken att gå ihop.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Då har ledamoten säkert hakat upp sig på ett ord som kan missförstås.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Axel Jonsson

    Fru talman! Tyvärr är det lite tomt i bänkarna, som vi har konstaterat. Som ny lagtingsledamot förvånar det mig lite. Som ungdom så tycker jag att EU-frågorna blir allt viktigare. Det berör oss på så många plan. När det gäller utbildning så har vi möjlighet att åka runt och studera, vilket är jättepositivt med EU-arbetet. Jag tror att vi framöver måste lägga större fokus på EU-frågorna. Vad man kan se av intresset här idag så kan man ställa sig skeptisk till att det kommer att bli så, men jag hoppas att vi kan lyfta EU-frågorna till en högre nivå här i lagtinget än vad det verkar vara idag.

    Det har idag diskuterats en hel del om Ålands möjlighet till representation i EU-parlamentet. Jag ska lite kort beröra det.

    Minister Lindholm redogjorde för hur behandlingen av förslaget i EU:s konstitutionella utskott gick under gårdagen. Det verkar inte ha gått direkt till Ålands favör, vilket man bara kan beklaga. Ministern uppmanade dock alla att utnyttja sina kanaler till EU-parlamentet i den fortsatta behandlingen av frågan.

    Från Ålands Framtids sida måste vi lyfta upp att det här har vi gjort redan för ett år sedan. Vi bjöd in European Free Alliances, EFA, som tillsammans med de gröna har ett femtiotal platser i EU-parlamentet. Vi uppmanade dem att jobba med den här frågan hårt. Vi skrev en resolution, som antogs här i den här salen, som förpliktigar dessa parlamentariker, som EFA har EU-parlamentet, att driva den här frågan hårt. Så har man också gjort. Därför kan vi räkna med att de kommer att fortsätta det här arbetet i parlamentet när ärendet kommer tillbaka dit. Det är ju positivt.

    Sedan har vi sett i dagspressen att också centern har börjat söka med kontakt med grupperna i EU-parlamentet och det vill vi givetvis uppmuntra.

    Det är bara att konstatera att återigen visar Ålands Framtid vägen i de här frågorna. Vi uppmanar också alla andra lagtingsgrupper och partier här att söka kontakt. Det må vara vilken grupp som helst i parlamentet, men sök er dit, för det är faktiskt en reell möjlighet att påverka i de här frågorna, utöver de vägar som vi har att ta till idag.

    Fru talman! Man skriver på sidan 15 i redogörelsen om den digitala agendan. Det har tidigare konstaterat att det är lite märkligt att detta tas med i redogörelsen. När det ändå nämns så tänker jag säga några ord om det. Man skriver: "Specifikt inom åtgärdsområdet e-förvaltning kan konstateras att den satsning som landskapsregeringen nu gör för att förnya förvaltningens IT-system är en grundförutsättning för att gå vidare med utvecklingen av e-förvaltning i landskapet för att kunna skapa kundorienterade elektroniska tjänster". Jag hoppas verkligen att det här är något som man jobbar hårt med, för det är redan tio år för sent. Landskapsregeringen har ju två fasader utåt i dagsläget. Om man tittar här på gården så ser hemsidan ungefär likadan ut idag, tyvärr.  Jag tycker att man för tillfället kan jämföra gården och hemsidan ganska bra med varandra. Det är positivt att man jobbar med det här. Frågan är om det hör hemma i en EU-politisk redogörelse?

    Språket och kontakterna med finska myndigheterna har också tagits upp i debatten idag. Ltl Sundback lyfte fram att det här är någonting som har blivit bättre och att svenska språket inte alls är på tillbakagång i Finland. Det är ju positivt om det är på det här sättet. Men som minister Lindholm redogjorde för här tidigare så är det inte helt säkert hur mycket mer positivt det har blivit. Landskapsregeringen har inte koll på om språksituationen har blivit lite eller mycket bättre. Samtidigt förvånar det lite, man skriver på sidan 18, under Översyn av EU:s svaveldirektiv när det gäller arbetet i miljöministeriets referensgrupp på finska sidan som man har deltagit i: ”I praktiken har alla möten hållits i huvudsak på finska och översättning till svenska skett i efterhand av ordföranden. Det är inte en helt bra lösning men har hittills kunnat accepteras". Det här får jag inte att gå ihop. Hur kan vi acceptera att Ålands representanter på ett sådant här möte i princip blir handikappade ur det hänseende att delta aktivt i mötet? De kan först i efterhand få höra vad som har sagts och bestämts på mötena. Den här typen av möten kan vi ju inte acceptera. Här måste man få tillgång till tolk eller på annat sätt säkerställa att Ålands representanter kan delta i möten på samma villkor som alla andra. Jag tycker att ordet acceptera överhuvudtaget inte hör hemma i en sådan här redogörelse. Vi måste kunna ställa lite högre krav vad gäller kontakterna med de finska ministerierna, tycker jag.

    Det är intressant att man tar upp grönboken om online spel. Det området är idag relativt oreglerat, både på EU-sidan och på den nationella nivån. Det är i synnerhet viktigt för Åland och för PAF:s framtida möjligheter att verka på det området. Jag tycker att det är jätteviktigt att man fortsätter att bevaka området och att man ser till att vi kan vara med och konkurrera med de stora spelföretagen ute i Europa även fortsättningsvis.

    Man lyfter fram barnfattigdomen. Det är jättepositivt att man jobbar med det. ”Landskapsregeringen avser att följa utvecklingen av initiativet ur ett socialvårdsperspektiv”. Man kommer också att göra en uppföljning av ÅSUB:s rapport, ”Ekonomisk utsatthet och social trygghet” från år 2007. Här kan vi konstatera att det är ett förverkligande av Anders Erikssons motion, som lades för något år sedan, om att utreda barnfattigdomen. Det är vi glada för.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Ltl Jonsson har lite svårt tro att umgänget på svenska har blivit bättre. Jag läser på sidan 10, i nästsista stycket, där tas problemet upp med att det inte alltid finns tillgängligt material på svenska eftersom tidsfaktorn spelar in. Stycket slutar med: ”En allmän uppfattning är att servicen på svenska har förbättrats”. Det är väl de som jobbar med de här frågorna som uttalar sig. Jag utgår ifrån att man måste tro att de själva vet vad de talar om. Men utskottet kan naturligtvis ifrågasätta deras omdömen och försöka bevisa motsatsen om det är av intresse. Jag tror att det är så här och jag gläds.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Huruvida det har blivit bättre eller sämre kan man diskutera. Om tjänstemännen uppfattar att det i allmänhet har blivit bättre så må väl det vara bra. Jag säger inte att det något negativt eller att inte det skulle stämma. Men i vilken omfattning har det blivit bättre? Jag har hört att det är långt ifrån bra vad gäller kontakterna mellan landskapsregeringen, de finska myndigheterna och EU. Fast det skulle ha blivit lite bättre så tror jag fortfarande att det finns mycket att göra och det skriver man också här senare. Jag tycker nog att det är en fråga som vi måste fortsätta att jobba med, fast det kanske har blivit lite bättre. Jag är tveksam till att det fungerar alldeles perfekt, men jag kan ha fel.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Jag tycker extremt illa om generaliseringar när det gäller språksituationen. Det som saknas är konkretiseringar. Var brister det enligt ltl Jonsson? Man hör och man hör riktigt mycket om det här, speciellt i de kretsar där ltl Jonsson befinner sig. Men vet man de facto hur det är? Vi har många år diskuterat här att den svenska servicen till dem som sysslar med de här frågorna ska bli bättre. Nu kan man läsa att de själva tycker att den är generellt god och att den generellt har blivit bättre. Det betyder ju inte att man säger att alla problem är lösta och att det är perfekt. Vad är det konkret som inte är tillfredsställande i det här sammanhanget? Vi vet att svenskan inte fungerar i alla sammanhang.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Fru talman! Jag tyckte att jag i det här dokumentet lyfte fram ett konkret exempel på var man skriver att det inte fungerar på ett riktigt bra sätt. Det var när man behandlade svaveldirektivet i arbetsgruppen på miljöministeriet. Det måste väl vara ett konkret exempel och det finns säkerligen fler. Vi ska inte göra det här till någon språkdebatt. Skulle ltl Sundback ha kommit med och lyssnat på det seminarium som Ålands Framtid anordnade för en vecka sedan så skulle hon ha fått en hel del exempel på var det har gått bakåt. Tyvärr så visade hon inte intresse och kom på det seminariet, men det kanske ändras i framtiden.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Wille Valve

    Fru talman! Tack för många intressanta inlägg i ett angeläget ämne. Jag vill börja med att lyfta upp en sak som ltl Sundback vidrörde, detta med minoritetsplatser. Projektet med att avdela 20-25 platser Europaparlamentet uttryckligen till minoriteter var en sak som före detta Europaparlamentarikern Henrik Lax arbetade med. Det är också ett av de många spåren som Europaparlamentarikern Haglund har arbetat med, men det är inte det enda. Han har också arbetat med att föreslå ändringsförslag som går ut på att de autonoma områdena i EU som har ansvar att själva implementera EU-lagstiftning bör få en egen Europaparlamentsplats. Det är i praktiken Åland, möjligen också den tyska majoriteten i Belgien men kanske inte så hemskt många flera.

    I breda drag befinner sig i EU idag i kris. Jag kan tycka att det är lite beklagligt att debatten utspelar sig inför åtta lagtingsledamöter på ett extrainsatt fredagsplenum före uppehåll.

    De frågor som vi brottas med är stora. Vart går du Europa? Jag tror personligen att vi kommer ur den här krisen eftersom nackdelarna med att lämna det ekonomiska EU-samarbetet tillsvidare är stora för alla medlemsländer. Det mesta talar för att EU-länderna kommer att fortsätta samarbeta.

    Jag ska inte orda mera om det, jag ska prata om det som vi har framför oss; vart vill Åland i EU, dvs. EU-meddelandet. 

    Mitt helhetsintryck är att meddelandet ger en realistisk bild av Ålands möjligheter att påverka i EU, vilket är jättebra. Debatten har idag berört positiva exempel på det. Jag skulle särskilt vilja lyfta fram flaggan som idag vajar utanför den finska representationen i Bryssel. Det var inte något enmansjobb. Det var stort lagarbete som omfattade den dåvarande landskapsregeringen, riksdagsledamoten, en mycket hängiven Europaparlamentariker och delar av den finländska regeringen och det gick i mål.

    Hur är läget med parlamentsplatsen? Vi kan kort säga att det inte är bra. Igår förekom det en omröstning i Europaparlamentets utskotts för konstitutionella frågor. De två ändringsförslagen 32 och 33 berörde ämnet och de blev ordentligt nerröstade.  Tidigare har de två parlamentariska grupperna ALDE, liberalerna och de Gröna, EFA förhållit sig positiva till förslaget. Nu har tyvärr både ALDE och de gröna börjat vackla i vissa frågor. I klartext betyder det att ändringsförslag 32 nu är omöjligt, det är inte ens någon idé att ta det till plenum. Medan i förslag 33 är det ännu möjligt att Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att sörja för att autonoma regioner, som har lagstiftningsansvar, blir representerade i Europaparlamentet. Detta är vad som återstår av en massa lagförslag som har lagts.

    Vad kan vi i lagtinget göra? Ja, vi kan göra det som ltl Jonsson var inne på; odla kontakter till våra moderpartier. Det finns idag flera partier i lagtinget som har mycket goda kontakter till sina moderpartier. Konkret ser vi att det finns två partier i Europaparlamentet idag som har lämnat tydliga åländska fingeravtryck i politiken. Det ena partiet är EFA, de gröna, som Ålands Framtid har ett omdebatterat gott förhållande till. Det andra partiet är liberalerna, ALDE som vi moderater, liberalerna och centern har odlat goda kontakter till. De två vita fläckarna här är den konservativa gruppen, EPP, och den socialdemokratiska gruppen som tyvärr inte har visat särskilt mycket förståelse för minoritetssträvanden i konstitutionsutskottet så här långt. Här behövs lobbning och goda bundsförvanter.

    Jag vill också framhålla det positiva i att åländsk center fördjupar sina kontakter i Europaparlamentet.

    Sammanfattningsvis är min bedömning av det internationella spåret, som vtm Jansson talade om tidigare, att det är nu eller aldrig som gäller. Det internationella spåret börjar vara vid vägs ände, det har snart gått från Europaparlamentet och det är på väg till rådet. Därefter kommer vi till det nationella spåret. Här har ju grundlagsutskottet gjort en juridisk öppning som skulle möjliggöra en åländsk parlamentsplats i framtiden.

    Självstyrelsepolitiska nämnden är enligt mitt förmenande rätt instans att remittera ärendet till. Jag tycker att denna församling kunde överväga en bordläggning av respekt för oppositionen som bara har haft några dagar att sätta sig in i detta ärende. Så mycket kan vi i regeringsblocket bjuda på oss själva. Tack.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Jag tycker lite synd om ltl Valve. Han är relativt nyinvald här i lagtinget och intresserad av de här frågorna. Tyvärr har det oftast varit så här, också när man tittar tillbaka. När konstitutionella frågor, ekonomiska frågor och speciellt EU-frågor debatteras så är det tomt i bänkarna och de är synd.

    Det är ett intressant resonemang som jag håller med om ganska långt. Ltl Valve pekade på att fördelarna för att vara med i EU troligtvis överväger om vi tittar på helheten. Jag tror också att man kan tillägga att om man inte räddar Grekland och Italien så i Greklands fall faller i så fall merparten av de tyska bankerna och då har vi en oerhört svår situation.

    Om det är fördelar eller inte är svårt att säga. Jag tror att man sitter där man sitter.

    Det som sades om EU-flaggan och vilket jättejobb det har varit så ltl Valve har ju varit lite inblandad på den anda sidan. Från Danmarks representation var det självklart att Färöarnas och Grönlands flaggor skulle vaja där trots att områdena inte ens är med. Men vi fick kämpa i det oändliga. Har ltl Valve några synpunkter på varför det kan vara så?

    Wille Valve, replik

    Nej, jag har inga synpunkter på det.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Carina Aaltonen

    Herr talman! Först en liten reflektion. Det här dokumentet är också det arbetsdokument som används av landskapsregeringens specialmedarbetare bland annat i Bryssel. På något sätt är det lite tråkigt att man inte kunde ha haft en snabbare behandling här i lagtinget. Men det är lagtingets beslut.

    Jag tänkte ta upp tre områden som berör min avdelning. Det är bl.a. arbetet med fosfatförordningen, barnfattigdom och temaåret för äldre.

    Under 2.2.13 i redogörelsen kan ni alla läsa om det goda arbetet som den förra landskapsregeringen inledde för att förverkliga en åländsk begränsning mot fosfater i tvättmedel. Man lyckades även påverka hela EU att också införa en gräns för maskindiskmedel och dessutom få en lägre gräns än den för tvättmedel för hushållsbruk.

    I september i fjol beslöt landskapsregeringen att man inte skulle vänta på en EU-förordning. Man beslöt att i stället införa begränsningar beträffande fosfater i tvätt- och maskindiskmedel i miljöskyddsförordningen. Men eftersom det kunde vara ett handelshinder så måste det här beslutet notifieras till kommissionen bl.a. för att beslutet skulle få träda ikraft och där stötte det på patrull. Under hösten meddelade kommissionen landskapsregeringen att vår förordning här måste överensstämma men den kommande EU-förordningen, annars kommer man att göra en blockering. Därför fick landskapsregeringen ändra sitt beslut och vi fick anpassa oss, men nu ska allt vara i sin ordning. Nu planerar vi att anta förordningen den 1 mars. Då kommer gränsen för fosfater för textiltvättmedel att bli 0,5 gram total fosfor per rekommenderad kvantitet tvättmedel och för maskindiskmedel blir det 0,3 gram. Det här är väldigt bra. Vi vet att fosfater är väldigt dåliga bl.a. för havsmiljön. I stället för att alla 27 länder har helt egna regler så kommer det här att harmoniseras i och med att den här EU-förordningen också kommer att träda ikraft från och med juni 2013. Men Åland går alltså före lika som Sverige har gjort och också en del andra länder runt Östersjöområdet.

    Angående barnfattigdom så riskerar, enligt statistiken, ungefär 19 procent av EU:s barn att drabbas av fattigdom. Det här är inte acceptabelt. I takt med att man i flera EU-medlemsländer har svåra ekonomiska problem så kommer knappast antalet fattiga barn att minska, åtminstone inte i södra Europa. Vi har lägst andel fattiga barn i Danmark och Finland, ungefär 10 procent. I Sverige ligger procenten på ungefär 15. Vi vet att barn till ensamförsörjare och barn i stora familjer löper störst risk att drabbas. Här har landskapsregeringen redan gjort riktade insatser både genom barnbidraget och utkomststödet. Men det handlar också om andra åtgärder än att bara ge direkta penningstöd. Det handlar om jobb, utbildning, tillgång till hälsovård, bostäder och barnomsorg. De mest verkningsfulla effekterna för att förebygga och ta itu med barnfattigdomen är att få både generella stöd, t.ex. att alla barn har rätt till kommunal barnomsorg, och låga avgifter eller avgiftsfria platser för låginkomsttagares barn. Sedan har man också riktade åtgärder. Man menar att den här blandningen är en del av förklaringen till varför de nordiska länderna har relativt låg barnfattigdom. Det är den nordiska välfärdsmodellen.

    Från regeringens sida kommer vi nu att följa upp ÅSUB: rapport, ”Ekonomisk utsatthet och social trygghet” från år 2007. Det är viktigt att vi har aktuell och färsk fakta att tillgå, att vi på basen av den här informationen kan göra de rätta insatserna och fortsätta att ta politiska beslut trots att de ekonomiska förutsättningarna har försämrats både i landskapet och i våra kommuner.

    Sedan vill jag också ta upp EU-året för aktivt åldrande och solidaritet mellan generationerna. Det handlar om att främja aktivt åldrande både i arbetslivet och i det vanliga civila livet och sedan att främja äldre personers hälsa och möjligheter att klara sig själva.

    Vad gör vi då inom förvaltningen när det gäller temaåret för aktivt åldrandet? Är Ålands landskapsregering en arbetsgivare som arbetar för att främja hälsa och funktionsförmåga hos de anställda?

    På många håll inom EU efterlyser man de goda exemplen på hur man konkret jobbar för att främja ett aktivt åldrande. För att vi själva ska få kunskap om och sprida det goda exemplet så har socialvårdsbyrån bett de olika enheterna inom förvaltningen att svara på olika frågeställningar. Till exempel; hur ser ni till att erfarna medarbetares tysta kunskap förs vidare till yngre? Hur tar ni vara på era unga medarbetare entusiasm och idéer? Hur beaktas olika åldersgrupper i det dagliga ledningsarbetet? Hur får man äldre erfarna medarbetare att fortsätta i arbetslivet? Det här är en viktig del av temaåret. Vi måste kartlägga hur vi jobbar idag och ta fram underlag på hur vi kan göra i framtiden. Tjänstemännen som lämnar landskapet, kommunerna och det privata näringslivet tar med sig mycket viktig kunskap när de lämnar sina organisationer. Hur kan vi föra den här kunskapen vidare?

    Virto-projektet har nämnts.

    Jag vill också ta upp en föreläsning som kommer att hållas i början av mars. Föreläsningen riktar sig till allmänheten, vårdpersonal och beslutsfattare och handlar om redskap och förändringar som behövs för att utveckla en god äldreomsorg. Det här är frågor som vi också måste fokusera på.

    Vi har nyligen tagit beslut om penningautomatmedel. Där har vi tittat speciellt på föreningar som jobbar med äldre, barn och unga. Tack, herr talman.

    Vtm Gunnar Jansson

    Tack, herr talman! Det glesnar i leden, vilket väl kan förstås vid en dag för extra plenum med lagtinget och kanske också tidpunkten för denna debatt.

    Jag ska börja med att läsa vad som står uppe på sidan 4. ”Nedan framgår hur landskapets målsättning och arbete med EU-frågor kommer att se ut under inkommande år”. Redogörelsen heter ju Europeiska Unionen och Åland - prioriteringar 2012 och verksamhet 2011. Med inkommande år, här på sidan 4, så förstår jag att det är 2012. Det här i sin tur tyder på att den här redogörelsen är skriven 2011, annars har jag problem med logiken. Om det förhåller sig såsom det är skrivet så kunde väl regeringen ha levererat redogörelsen hit till lagtinget såsom den är utformad. Att man avser att ha dessa prioriteringar under inkommande år och av allt att döma befinner vi oss där nu. Det var min första iakttagelse.

    Den andra iakttagelsen är att förvisso är detta ett ärende i lagtinget, det är en redogörelse, den föredras nu för remiss och då är det ett ärende. Men det är ju ett ärende som utgörs av en redogörelse som i sig innehåller åtminstone nio åsikter om landskapets ställning och inflytande i EU-ärenden och drygt 20 av landskapet prioriterade enskilda ärenden. Jag ber kollegerna och lagtinget uppmärksamgöra den omständigheten att det som hos oss är ett ärende är ju ute i förvaltningarna, var än de befinner sig här eller på övriga ställen inom unionen, minst 30 ärenden. Därför instämmer jag mycket långt i det som kollegan Wille Vale sade. Nog är det väl ändå rimligt att om detta vore ett ärende så kunde man tänka sig en remiss så här bara på fredag eftermiddag. Men detta är ju, som sagt mycket, mycket mera än ett enda ärende. I förbindelse därmed kan man konstatera att dessa åtminstone 20 prioriterade frågor lever sitt liv.

    Visst stoppas behandlingen upp i lagtinget av en bordläggning, men det behöver och får ingalunda betyder att dessa ärenden i sig skulle stoppas eller att deras behandling skulle stanna av. Jag återkommer till kollegan Valve. Han sade också vänligt att han tycker för sin del att majoriteten kan bjuda på bordläggning. Man kan naturligtvis gärna bjuda på det och med tacksamhet tar vi emot det. Nu är det så finurligt anordnat här i parlamentet och reglerna är ändå skrivna så att minoriteten har egna instrument. Om man då går till 70 § i arbetsordningen så bestäms det där, som vi alla känner till, att om två har begärt en bordläggning så bordläggs ärendet.

     Det kanske speciella i det sammanhanget och därför harmar det lite att vtm Roger Jansson hann byta, för jag lekte med tanken att gå till en tillämpning av en intressant bestämmelse som nya arbetsordningen säger; om tidpunkten för bordläggning inte vunnit understöd så bestämmer talmannen vid vilket plenum den fortsatta behandlingen vidtar. Vi ska inte göra så nu, vi kan ta andra ärenden för att testa sådana bestämmelser. Det här är ett mycket allvarligt och seriöst ärende.

    Fru talman! Jag stöder förslaget om bordläggning och även bordläggningstiden. Tack.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Man imponeras över liberalernas engagemang vad gäller procedurfrågor. Det ju ingen här som har ifrågasatt vare sig rätten eller möjligheten från liberalerna att bordlägga ärendet till första plenum i mars eller vad det nu är som man vill. Det som åtminstone jag har vänt mig mot är förslaget att vi skulle börja bereda ärendet i självstyrelsepolitiska nämnden och att vi här skulle komma överens om det på basen av ett uttalande från talarstolen. Det är talmannen som leder arbetet i självstyrelsepolitiska nämnden. Det motivet var inte hållbart, tycker jag. Det är en pseudodiskussion. Bordlägg ärendet nu så att vi får gå hem om ni inte ha något att säga i sak.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack, fru talman! På det sättet är det allvarligt, en replik ska vända sig mot huvudanförandet och jag höll huvudanförandet nu. Ltl Sundbacks replik riktade sig till något anförande som försiggick för några timmar sedan, kan jag tänka mig. Jag nämnde överhuvudtaget ingenting om att uppta behandlingen någonstans innan ärendet är remitterat, det har någon annan gjort.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Ja men, varför då detta anförande? Varför inte understöda bordläggningen? Vad är problemet? Vem debatterar ltl Gunnar Jansson mot?

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Fru talman! Så länge jag kan så kommer jag att försvara rätten för oss alla att tala här i salen, utan lov att få någon, inte ens av ltl Sundback.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade. Ärendet kommer att bordläggas eftersom vtm Viveka Eriksson, understödd av ltl Gunnar Jansson, föreslagit att ärendet ska bordläggas till plenum den 5 mars. Önskar någon uttala sig bordläggningstiden? Ärendet är bordlagt till plenum den 5 mars.

    Plenum slutar

    Nästa plenum hålls den 5 mars klockan 13.00. Plenum är avslutat.