För kännedom

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Ulla-Brit Dahl, ltl Jan Salmén och ltl Folke Sjölund). Ltl Folke Sjölund och Ulla-Britt Dahl infann sig efter uppropet.

27 ledamöter närvarande. Om ledighet från dagens plenum har ltl Jan Salmén anhållit för privata angelägenheter.

Meddelande

Meddelas att landskapsregeringens svar med anledning av Danne Sundmans enkla fråga nr 10/2007-2008 kommer att avges vid plenum onsdagen den 17 september 2008.

Meddelas vidare att de återstående hemställningsmotionerna nr 51, 54, 63 och 64/2007-2008 kommer att remissbehandlas vid nästa plenum onsdagen den 17 september 2008.

Föredras för remiss efter bordläggning

Landskapsregeringens framställning angående nya behörighetskrav inom socialvården. (FR 21/2007-2008). /Smu/ (Bordlagd 10.9.2008).

TALMANNEN:

Ärendet bordlades den 10 september 2008 då beslut fattades om remiss till social- och miljöutskottet. Diskussion.

Ltl Barbro Sundback:

Herr talman! Den förra diskussionen här i lagtinget om framställningen utmynnade i vissa oklarheter som jag hoppas att social- och miljöutskottet kan reda ut och också ta ställning till de arbetsmarknadspolitiska konsekvenserna av om man följer den här framställningen. Åtminstone såsom jag har uppfattat den. Det betyder att behörighetskraven skärps för socialarbetare, särskilt sådana som skall ha vissa ledande uppgifter och de har de allra flesta, eftersom vi inte har så många i de små kommunerna. I de allra flesta fall är det fråga om en enda socialarbetare i kommunen. Från dagens tre och ett halvt års utbildning så höjer man den till fem år för att få behörighetsvillkoret. Det kommer att passa för dem som har utbildat sig i Finland, men inte nödvändigtvis för dem som har en svensk utbildning. Eftersom man fortsättningsvis i Sverige kan arbeta som socialarbetare med full behörighet med en utbildning på tre och ett halvt år. Om det här är fallet så har det arbetsmarknadspolitiska konsekvenser.

Det allra flesta som utbildar sig till socialarbetare och framför allt de som kommer från Åland, de utbildar sig i Sverige. De kommer att få arbete i Sverige efter tre och ett halvt år men på Åland är de oklarare vilken position de har. Vi vet alla att behovet på utbildad arbetskraft kommer att öka kontinuerligt på Åland de kommande åren av olika skäl men framför allt p.g.a. stora pensionsavgångar inom offentlig sektor också inom privata sektorn. Här är det fråga om den offentliga sektorn. Det betyder att rekryteringsmöjligheterna begränsas till i första hand de som utbildar sig i Finland. Jag för min del, tycker att det här är en inte helt positiv förändring. Jag har stor respekt för dem som jobbar som socialarbetare och om de, herr talman, klarar av att göra sitt arbete i Sverige, så tror jag att de också klarar av sitt arbete på Åland. Jag önskar att utskottet tittar noga på det här och gör sådana förändringar att de som har utbildat sig i Sverige har möjlighet att få de tjänster som finns på Åland.

Vtm Gun-Mari Lindholm:

Herr talman! Jag var inte närvarande när den här debatten inleddes här i salen men jag har tagit del av det som finns tillgängligt i de stenografiska protokollen och också läst artiklarna i tidningarna.

Det som slog mig när jag läste Kerstin Östermans artikel i Ålandstidningen, var att om man inte skulle vara med här i salen, så tror jag att många människor skulle tro att Barbro Sundback och Gun Carlson hörde till oppositionen inom parlamentet. Lagtingsledamot Gun Carlson stod sida i sida med oppositionspolitikern Barbro Sundback. För mig är det helt märkligt, att ett lagförslag kan lämna regeringen och komma till salen samtidigt som en lagtingsledamot är helt emot det. Man säger att Centern håller med oppositionens Barbro Sundback. Jag tycker att det är tufft gjort av Katrin Sjögren från regeringen att försvara det här lagförslaget när man tydligen inte har ett enhälligt stöd inom regeringspartierna. Man kan fråga sig, hur det egentligen har gått igenom regeringen och kommit till salen, när man inte har stöd ifrån Centerns sida. Det här ett av de största parlamentariska klavertrampen, åtminstone hittills ifrån det här parlamentet.

Men vad gäller själva innehållet, är jag tveksam till om man är på rätt väg ifrån regeringens sida. Är det rätt tid att ändra lagstiftningen nu? Jag är inte helt insatt, men det är man från regeringens sida och de bör berätta. Berätta kan, utbildningsansvariga som kan det här som rinnande vatten, hoppas jag men också den som har avlämnat lagförslaget, alltså ledamot Katrin Sjögren. Vad innebär Bolognamodellen och att man strävar man efter få en masterexamen på de här områdena.

Jag har förstått att det inte är genomfört i Sverige, alltså ter detta sig inte helt nödvändigt ännu. Det kommer att utexamineras, under många års tid, fortfarande både kandidater och magistrar. Alltså inte den femåriga mastersexamensnivån. Är det rätt att vi redan nu möter "Olle i grind" när inte Olle går igenom grinden ännu. Detta behöver man titta på i utskottet. Man strävar ofta att vara bäst i klassen och det behöver inte vara fel i sig, men felet blir att många redan nu har påbörjat en utbildning. Andra har just blivit färdiga och inte har haft den här informationen och har invaggats i fel tro att de är fullt behöriga att arbeta på Åland. Vi har många olika projekt, allt ifrån "Kom hem - arbeta och bo på Åland". Vi vill locka våra ungdomar tillbaka. Det här är ett steg i helt fel riktning. Vi skall värna om att ungdomarna kommer hem, att de skall få känna att de duger. Det känns fel att vi gör det här redan nu, när vi inte vet hur synkroniseringen av utbildningarna mellan länderna kommer att se ut. Eller är det så att man ha annan information ifrån regeringen? Kanske vi alla borde få undervisning i hur det här ser ut för dagen. Med den informationen jag har, är det här lite för tidigt väckt. Jag hoppas att utskottet ändrar det här. Kanske vi behöver göra det här, men längre fram i tiden. Tack!

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman! När vi behandlade framställningen första gången inledde jag mitt anförande med att säga att Centern i huvudsak stöder det här förslaget men vill ha vissa kommentarer. Jag bad utskottet att granska vissa saker bl.a. samtliga årsgränser som man angav i framställningen. Det betyder inte att jag hör till oppositionen, fastän det var trevligt att läsa och se bilden i tidningen. Nej, Centern vill absolut inte försvåra möjligheterna för ungdomarna att komma tillbaka hem och jobba. Vi vill bredda hemvägen för ungdomarna. Man måste tänka igenom förslaget ordentligt att man inte gör någonting dumt. Om Centern inte under behandlingen var tillräckligt observanta, får vi ta det på oss.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman! Det är så Centern brukar vara - i huvudsak för någonting men sen - är man emot det. Det är inte första gången man har hört det här i salen under årens lopp. Utbildningslängden är själva poängen i framställningen och att man har ändrat den förvånar många. Eftersom det är en huvudingrediens är det märkligt att man inte har tänkt på det förut. Det är schyst ifrån Centern att man medger att man har missat det här och tåget har inte gått ännu utan man kan ändra på det. Lite märkligt är det att en så här viktig huvudingrediens har passerat genom regeringsslussen redan.

Ltl Johan Ehn, replik:

Herr talman! I allt väsentligt håller jag med det vicetalman Gun-Mari Lindholm var inne på i sitt anförande. Några påpekanden dock. När det gäller Bolognaprocessen så kommer den troligtvis inte heller längre fram att råda bot på det problem man nu vill lösa, nämligen att få en samstämmighet vad gäller behörigheterna. Bolognaprocessen berör egentligen enbart hur examina skall se ut. Det som görs med den här lagstiftningen, framför allt genom förordningen det är ju i den som tidslängderna lyfts fram, är att problemet inte kommer att lösas av Bolognaprocessen. Vi måste bestämma oss på vilken nivå vi skall lägga oss om vi skall ha en tre och ett halvt års utbildning som utgångspunkt eller en femårig. Av vicetalman Lindholms anförande, är också hon i likhet med mig, mera inne på den tre och ett halvt åriga utbildningen som en grund för det här. Man måste också titta på konsekvenserna på arbetsmarknaden som ledamoten Sundback var inne på tidigare.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Det är just det som är frågan herr talman. Man vet inte hur det kommer att se ut i framtiden, vad ungdomarna väljer. Kommer de att sträva efter en masterutbildning? Eller kommer de att lägga sig på en lägre nivå? Efter tio år kommer man att se vart svängningarna går. Därför tycker jag att det här är för tidigt väckt. När man vet hur det blir kan man ändra det, men för alla dem som redan har en utbildning eller har påbörjat en, så slår det här väldigt hårt emot. Det vill inte vi vara med och medverka till.

Ltl Johan Ehn, replik:

Herr talman! Det väsentliga är precis som vicetalman Gun-Mari Lindholm är inne på att behörighetskraven måste var synkroniserade åtminstone mellan de nordiska länderna. Det de minsta man kan kräva. Vi kommer annars att hamna i en sådan situation där vi kommer att bli bortkonkurrerade i arbetskraftshänseende. Om man kan jobba med ett motsvarande jobb till en motsvarande lön med kortare utbildning på ett annat ställe, kommer vi att ha svårt att lyckas fånga upp de här. I allt väsentligt håller jag med det som vicetalman Lindholm var inne på. Tro inte heller att Bolognaprocessen löser detta, utan det är vilka krav man sätter på dem man anställer som är det väsentliga inte Bolognaprocessen som sådan. Den reder upp det som handlar om utbildningens innehåll inom vissa områden, men tyvärr inte det som gäller behörighet till vissa yrken.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman! Ledamot Johan Ehn tog upp en viktig aspekt med de nordiska behörighetsvillkoren. Vi kommer alla ihåg kranföraren från Föglö som kämpande i många, många år för att bli behörig på Åland för att utöva sitt yrke och sin färdighet. Det är helt horribelt att man har det på det här sättet. Där är någonting för landskapsregeringen att jobba för - de nordiska behörigheterna - att man kan studera var som helst och ändå fått ett jobb här hemma på Åland.

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren:

Herr talman! Ytterligare några klargöranden om hur landskapsregeringen har diskuterat och vad som är grunden till lagförslaget med nya behörighetskrav inom socialvården.

För det första, och det har alla varit eniga om, utbildningarna ändrar och det som har varit gällande är behörighetsvillkor från 1992. Där har det varit stipulerat att en socialarbetare skall ha en högre högskoleexamen. Det kan vara en relevant diskussion för lagtinget nu om vi skall sänka kraven på våra socialsekreterare eller på dem som administrativa uppgifter ute i landskapet. Landskapsregeringen har inte diskuterat så. Vi har tvärtom diskuterat att socialvården blir mer och mer komplex och det är ökade krav från medborgarna. Dessutom lagstiftar vi och sätter stora krav på socialarbetarna, senast genom barnskyddslagen. Det har också varit att de studeranden som kommer från Sverige har inte automatiskt varit behöriga på Åland. Man har varit tvungen att ansöka om dispens. Det tar vi bort nu och gör det nationsneutralt för att likställa om man har en utbildning från Sverige eller från Finland. De är de mest aktuella. Vi välkomnar också andra utbildningar från övriga Europa.

Övergångsreglerna är generösa. De sträcker sig ända till år 2013. I princip kan en som tar en svensk examen på tre och ett halvt år och börjar studera i nästa år, kan göra enligt det gamla systemet. Man kan jobba ett år och man kan söka om dispens hos landskapsregeringen ända till år 2013 finns dispensmöjligheten.

När det gäller kommunerna har vi skrivit in, om man inte får en behörig till en socialsekreterartjänst så kan man från kommunens sida välja att ge dispens för två år i taget.

När lagförslaget senast diskuterades funderade ledamot Ehn hur man gjorde i Sverige. I riket och på Åland har man haft en tradition att lagstifta om behörigheterna, medan man har haft det mera generellt i Sverige. Går man in på Socialstyrelsen och tittar på socialtjänstlagen står det att "på utförande av socialnämndens uppgifter skall det finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet." Vår tradition har varit att reglera det mycket strängare. Gå man sedan vidare och tittar på de dokument som finns i socialstyrelsen. T.ex. kompetenskrav för socialtjänstpersonal, så konstaterar man att det är ett pågående arbete, men att man tar fram dokument för att hjälpa kommunerna och landstinget i sina stävanden att få behörig och kompetent personal. T.ex. för handläggare som arbetare inom den sociala barnavården, rekommenderar socialstyrelsen: "handläggare som arbetar med handläggning och uppföljning av ärenden som rör barn och unga bör ha socionomexamen och minst ett års yrkeserfarenhet inom socialt arbete samt vidare utbildning på magisternivå. Det finns alltså en skillnad där.

Landskapsregeringen förslag är nationsneutralt och vidare diskussioner får föras i social- och miljöutskottet. Detta var en sammanfattning om hur landskapsregeringen har diskuterat.

Ltl Johan Ehn, replik:

Herr talman! Det var precis just det här som framkom i senare delen av minister Sjögrens anförande som jag efterlyste och som saknas i framställningen i dagsläget. Det finns inget resonemang om hur arbetsmarknaden och behörighetskraven i Sverige ser ut. Man beskrivet det i framställningen såsom att Bolognaprocessen, processen kring hur examina godkänns mellan länderna, skulle lösa bekymret. Jag framförde under onsdagen debatt förra veckan, att så inte är fallet, utan det beror i hög grad på vad vi väljer att sätta för behörighetskrav för de här tjänsterna i förhållande till vad man gör i våra kringliggande områden. Vi vet att man i Finland har gått in för de här kraven men i Sverige, precis som minister Sjögren nu är inne på, är man fortfarande väldigt öppen. Detta kan få allvarliga konsekvenser för de åländska studerande som går en svensk utbildning. De kanske inte blir behöriga här utan de måste gå vidare. De blir behöriga i Sverige och då kan man stanna kvar där i stället.

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman! Man har inte varit behörig per automatik när man har kommit hit och har sin utbildning från Sverige. Det tar vi bort nu. Vi har en övergångsperiod till år 2013. Man kan ha studerat i tre och ett halvt år till svensk socionom och arbetat ett år och därefter få en dispens. Det håller vi kvar till 2013. Vi ger också möjligheter till kommunerna att göra den bedömningen, om de inte får behörig personal, att de kan ge dispens på två år. Det finns i socialstyrelsen författningssamlingar. Lagberedning har också studerat Sverige och det pekar åt det hållet. Tar man fram författningssamlingar från socialstyrelsen framgår att man ställer krav på magisterexamen om man skall ha en administrativ uppgift och jobba som socialarbetare.

Ltl Johan Ehn, replik:

Herr talman! Som jag sade i min förra replik. Just det här sista resonemanget saknades helt och hållet i framställningen. Så långt kan vi vara eniga i alla fall. Det finns inte med om hur utvecklingen i Sverige är. Beträffande Sverige hänvisar man enbart till det som berör Lissabon, åtminstone såsom jag har läst den här framställningen. Det kan jag inte gå i god för här och nu. Det är bra att kommunerna kan ge dispensen för två år, men det blir ohållbart. Det ger otrygghet åt den som skall ha den här tjänsten för två år i gången. Dessutom är det ingenting man kan välja att utbilda sig för. Inte vill man utbilda sig för att eventuellt få en dispens i så fall att ingen annan söker tjänsten. Det kommer inte att fungera. Däremot är det en trygghet för kommunen.

Till sist, det som är bra i framställningen och det som framhölls under debatten i onsdags, är intentionen att öppna upp för att det skall bli nationsneutralt och att man skall få en så bred möjlighet som möjligt att både jobba och att få arbetskraft från olika nordiska och europeiska länder.  

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman! Men fortfarande, det som gällde sedan 1992 krävde högre högskoleexamen.

Ltl Harry Jansson, replik:

Tack, herr talman! Det tycks vara så att social- och miljöutskottet tycks ha äran att få alla knepiga framställningar på sitt bord. Det är en oerhört viktig debatt som har förts i anslutning till denna landskapsregeringens framställan. Förslaget innehåller en bra sak och det är att man förutsätter att den som blir anställd inom kommun, kommunalförbund skall få en specialutbildning vad gäller åländsk socialvårdslagstiftning. Det är välkommet. Men det som jag vänder mig emot i förslaget och som ministern gärna får kommentera, är att man drar alla socialarbetare över samma kam. Oavsett vilka uppgifter en socialarbetare skall sköta, vi har ju större kommuner också, även om vi har kommuner där det finns bara en socialarbetare, så skall man ställa samma krav på fem års universitets- eller högskolestudier. Jag fattar inte logiken i det hela. Jag förstår, att till vissa specifika arbetsuppgifter koppla ett krav på fem års utbildning, men inte vad gäller mera "rutinartade" ärenden.

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman! Beträffande olika yrkeskategorier inom socialvården, är det samma som gällde tidigare för ledningsuppgifter och socialarbetare. Det finns också andra yrkeskategorier som jobbar inom socialvården, t.ex. närvårdare, eller personer som i lagen kallas för specialarbetare. Man ställer inte femåriga krav inom hela socialvården. Fem år ställer man för administrativa uppgifter och när det gäller själva socialarbetet. Ta en socialsekreterare i en kommun. Det är en person som har ansvaret för det mest kunskapsintensiva och den som kostar mest med pengar i en kommun. Där har vi inte ändrat något utan det följer linjen sedan 1992.

Ltl Harry Jansson, replik:

Jo, men bästa minister Katrin Sjögren. Problemet är att förslaget till förordning bygger på det, att oavsett vad en socialarbetare gör står det här att det förutsätts fem års utbildning. Det är som så, att vissa socialarbetare kan hålla på med det jag väljer att kalla i det sammanhanget för "rutinartade ärenden". De tittar i första hand på utbetalningar av olika former av utkomststöd, närståendestöd, etc. Det är inte den typen av komplicerade arbetsuppgifter som kräver ett massivt kunnande om allt från juridik till psykologi. Utan det är mera fråga om vad en vanlig socionomutbildning klarar av att göra den typen av kalkyleringar. Jag tror att det slår fel om vi börjar ställa krav om fem års utbildningstid även för den typen av arbeten Det kommer att få oanade följder på lönesättningen inom kommunala sektorn i alla fall.

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Men än en gång Harry Jansson. Det är när det gäller ledningsuppgifter inom socialvården och socialarbetare. I förslaget till landskapsförordning så ingår, inom ramen för det ledamot Harry Jansson säger, det kan vara socialhandledare. Behörig för uppgifterna som socialhandledare är "den som har avlagt en högskoleexamen som motsvarar minst tre års heltidsstudier med inriktning på det sociala området.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman! Jag har fortfarande inte fått det här klart för mig. Är det så att landskapsregeringen har information om att den här typen av utbildning kommer att kräva fem års studier. Kommer man inte att kunna ha bara tre och ett halvt års studier eller måste man ha en masterutbildning för att få ut sina behöriga papper? Jag har inte fått svar från landskapsregeringens sida om det kommer att bli så? Annars tycker jag att det här är fel tidpunkt. Vi behöver inte ha de här hårdare kraven på Åland. Vi behöver inte kopiera den finska socialvårdslagstiftningen.

Man säger också att de här blir nationsneutralt. Det blir inte det, eftersom man måste anhålla om dispens. Det här liknar den stora diskussion som har varit i landskapet om prästerna och deras yrken. Inte är det kul att söka en tjänst och genast vara tvungen att anhålla om dispens.

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman! Så är det idag också för dem som har svensk examen . Man har inte varit behörig på Åland förut, utan man har varit tvungen att erhålla en dispens. När det gäller den finska och svenska socialarbetarutbildningen så finns det två olika nivåer. Det finns en lägre och en högre högskoleexamen i Finland och i Sverige finns det en bachelor och en masterexamen. Vi håller fast vid att vi kräver en högre högskoleexamen, en masters i ledningsuppgifter och för socialarbetare. Det är ingenting som ändrar där, det har vi haft förut. Men sen, det är en annan diskussion för lagtinget om man tycker att man skall sänka kraven samtidigt som vi har en alltmer komplicerad lagstiftning.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman! Jag vet att man har varit tvungen att begära dispens idag. Jag har varit med och givit dispenser och det var ganska lätt att få. Det var fem studieveckor som skiljde då. Nu blir det många studieveckor som skiljer och efter 2013 säger man ingenting om hur man kommer att förfara. Fram till dess finns det ett dispensförslag. Jag ser inte det här som en förbättring. Man måste fortfarande, trots man har sin magisterexamen eller den som går idag, kandidatexamen från Sverige, anhålla om dispens. Vi vet inte heller hur det kommer att bli efter 2013. Jag förstår resonemanget att man vill ha det på en hög nivå, men frågan är om det inte är tillräckligt med tre och ett halvt år?

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Vi har krävt högre högskoleexamen ända sedan 1992. Det ingår fortfarande i lagförslaget. När landskapsregeringen har givit undantag från föreskrivna behörighetskrav, exempelvis vid en utländsk examen, ofta svensk, har man krävt att den yrkesutbildade skall ha haft ett års arbetserfarenhet. Det systemet finns kvar ända till 2013.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Jag får börja med att tacka för sammanfattningen av regeringens syn på den här framställningen. Jag tycker att det bekräftar det jag har trott, efter den senaste diskussionen. Minister Sjögren talar hela tiden om att vi skall sänka kompetensen. Det tycker inte jag. Frågan är om vi skall bibehålla den på nuvarande nivå. Det betyder ju inte att personer som har högskoleexamen, just i det här ämnet, skulle uteslutas från tjänster. Tvärtom de är ju välmeriterade. Jag delar den uppfattningen som många har givit sig till tolk för, att det i dags dato skulle räcka med tre och ett halvt års utbildning. Uttrycket "nationsneutralt" är lite försåtligt när man tar in i lagstiftningen de som har utbildning från Sverige. De är de facto i en sämre ställning.

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Det har varit landskapsregeringen utgångspunkt att vi skulle bibehålla en högre högskoleexamen. Jag har fått respons på det här lagförslaget av en socialarbetare och hon skriver att socialarbetare har ett komplext område för man skall behärska socialrätt, kommunalförvaltning, psykologi, ekonomi och personaladministration . Socialarbetaren i kommunen är ansvarig för kommunens mest resurskrävande sektor. Ofta arbetsledare för åldringsvården o.s.v. Social- och miljöutskottet för diskutera om kraven skall bibehållas som vi har haft men det har varit landskapsregeringens åsikt att ha det, eftersom sociallagstiftningen är väldigt krånglig.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Jag vet inte hur många gånger vi har hört att den här lagstiftningen är så krånglig och visst är det ett svårt område. Men att vi har fått en barnskyddslag kan inte med ett slag göra alla de här anställda inkompetenta. Myndighetens ansvar är att ge fortbildning och information om hur lagen skall tillämpas. De enskilda socialarbetarna ute i kommunerna skall försöka tolka landskapets vilja i de här frågorna. Jag har stor tilltro till socionomer och deras utbildning och tror säkert att de klarar jobbet med stöd från tillsynsmyndigheten.

Jag har en kommentar till och den gäller övergångs- och dispensbestämmelserna. De inverkar väldigt negativt på rekryteringsförutsättningarna. Så attraktiva tror jag inte att de här jobben är att man kommer hit för att få jobba här i två år och sedan inte veta hur det fortsätter.

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Beträffande barnskyddslagen har socialbyrån tagit sitt fulla ansvar och vi har haft fyra eller fem olika seminarier där vi har diskuterats barnskyddslagens tillämpning och försökt stöda upp kommunerna efter bästa förmåga.

Ltl Folke Sjölund:

Herr talman! Jag vill, som min uppfattning, säga att i den här debatten så framkommer det nog att ganska många inte har läst den här framställningen från början till slut. Kritiken mot själva upplägget har varit ganska orättvis gentemot landskapsregeringen. Det finns problematik i samband med framställningen. En problematik är att den inte omfattar alla socialarbetare utan de som finns inom det kommunal och privata sektorn. Det här är naturligtvis någonting som man behöver fundera vidare på. Hur skall man hantera de socialarbetare som finns inom landskapet, staten och de som finns i övrigt.

Jag har förstått att behovet för en reglering av det här inom den kommunala sektorn är ganska akut. Därför har den här framställningen kommit ganska snabbt.

Herr talman! Jag tycker att den här diskussionen har handlat specifikt om behörigheten hos personalen. Jag tycker att det är nödvändigt att vidga perspektivet. Då kommer man in på diskussionen o, utbildningens längd. Det handlar om personalkategorier som har en ledande ställning och som arbetar direkt som socialsekreterare i kommuner o.s.v. Jag har den bestämda uppfattningen, att det inte finns någon anledning, det skulle vara direkt skadligt att sänka ribban, kraven på den kunskap de här personerna behöver. Genom att gå från högre högskoleexamen till lägre. Det skulle vara förödande och varför? Jo, varför finns den här personalen? Vem skall de betjäna? Jo, medborgarna. Det betyder att just den här typen av arbete som de här personerna gör är väldigt ofta känsligt för medborgarna. Det handlar om dagliga behov många gånger. Det handlar om så radikala saker som t.ex. frihetsberövande när det gäller omhändertagande av barn och sådana saker. Det här är inga småsaker utan det är verkligt för medborgarna centrala uppgifter som den här personalen skall ha hand om. Det är precis som minister Sjögren konstaterade, att det i små kommuner handlar om en enda person. Då måste kunskapsnivån vara så hög att medborgarna kan lita på att de har de rättsskydd som de är berättigade att ha. Socialsekreteraren skall inneha en så omfattande kännedom om sociallagstiftningen att medborgaren kan lita på att de beslut som fattas faktiskt grundar sig på lag och att man får sina rättigheter uppfyllda och tillfredsställda.

Inte bara det, det här gäller också socialsekreteraren själv. En socialsekreterare som har en gedigen utbildning och som har gedigen kunskap i lagstiftning också har kunskap i det egna rättsskyddet när man utövar sin myndighetsutövning och vet att den är tillräckligt stark. Det har gått i båda riktningarna, gentemot medborgarna men också gentemot den egna arbetsinsatsen och den organisation, kommun som man själv representerar. Därför är det enligt min mening, helt nödvändigt att ha utbildningsnivå med högre högskoleexamen när det gäller den här typen av arbete. Som vi vet finns det också inom socialsektorn arbetsuppgifter, där det räcker med den lägre högskoleutbildningen. Den räcker inte för de här ledande posterna, det är min bestämda uppfattning.

För att ytterligare försöka klargöra dessa saker: utbildning och examen är en sak, men behörigheten är någonting annat. Behörigheten är nationell och behörighetskraven uppställs nationellt inom de här sektorerna. Man skall kunna lagstiftningen som man själv skall tillämpa. I och för sig är det självklart att det är en lite högre tröskel om man har utbildat sig i Sverige än om man har utbildat sig i Finland eftersom 70 procent av sociallagstiftningen blankett lagstiftning, alltså densamma som gäller i Finland. Har man utbildat sig i Sverige får man ägna lite mera tid på att sätta sig in i den finländska lagstiftningen. Det är ingenting märkvärdigt med det. Det gäller överhuvudtaget alla som flyttar över en nationsgräns i vilket riktning det vara må. Jag är inte för att sänka kompetens- och kunskapsnivån till att en lägre högskoleexamen skulle räcka till för att sköta de här mest krävande uppgifterna. Det är faktiskt så att den här lagframställningen blir en förbättring för dem som utbildar sig i Sverige och skaffar sig behörigheten, den blir generell. Man är inte beroende av en dispens som kan vara tidsbestämd som i det här fallet två år, utan man har sin behörighet när man har gått igenom den här kursen som behövs.

Herr talman! I debatten senast, när jag talade om de som flyttar från ett annat land och söker behörighet så skulle det vara ett idealtillstånd om man kunde avlägga den här behörigheten före man emottar ett tjänsteuppdrag. Just av de orsaker jag nämnde. Medborgarna förutsätter att tjänsteinnehavaren kan de lagregler som berör medborgaren själv.

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman! Ledamot Folke Sjölund sade, som en liberal tidigare också gjorde, att han är övertygad om att inte alla har läst framställningen från början till slut. Under hela anförandet förstod jag inte vad ledamot Sjölund grundar det på. Det jag tycker att har ifrågasatts från oppositionen och som man vill att utskottet skall titta på, är om det är lättare för en person som har fått sin socionom utbildning i Sverige att få ett jobb direkt i Sverige och stanna kvar där än att vilja komma hem? Bl.a. nämnde jag det här under mitt anförande i onsdags och vill att utskottet skall titta på det. Det anser jag att är ett större hot än vad som tidigare funnits som orsak att ungdomarna inte kommer hem. Vi vill att utskottet tittar på om vi i de mindre kommunerna kommer att få behörig personal?

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman! Det kan inte vara studerande som bestämmer vilka behörighetsvillkor kommunerna skall ställa på dem som skall sköta arbetsuppgifter i kommunen. Det är kommunerna själva som bestämmer vilken behörigheten skall vara och sen är det upp till dem som söker jobben att inneha behörigheten eller inte ha den. Har man den inte har man möjlighet att söka dispens. Jag är helt övertygad om att kommunerna vill ha behörig personal. Ledamot Winé talar som om alla de här sociala arbetarna är desamma. De finns på flera olika nivåer. Där det behövs högre högskoleexamen och där det räcker med en lägre.

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman! Ledamot Folke Sjölund nämnde, att de inte är de studerande som sätter villkoren. Tack, det visste jag redan! Nog är det kommunerna som sätter önskemålet. Egentligen är det inte ens kommunerna utan landskapet som sätter det på kommunerna. Men däremot är det ganska intressant för de mindre kommunerna att kunna få så behörig personal som möjligt. Från liberalt håll säger man, att man kan söka dispens. Men nog är det lättare att få en utbildad socionom än att begära dispens och inte veta vad det blir.

Vi har inte gjort något annat än bett utskottet titta på det här. Fortsättningsvis, ledamot Folke Sjölund, på vad grundar man påståendet att vi inte har läst framställningen från början till slut? Jag har inte hört något repliksvar om det ännu.

Ltl Folke Sjölund, replik:

Herr ordförande! Ledamot Winé upprepade det jag sade, men med lite andra ord. Det är klart att vi är överens om det att man alltid skall eftersträva att få behörig personal. Glasklart!

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman! Vi skall vidga våra vyer och vi skall vidga debatten säger ledamot Sjölund. Då börjar jag fundera på, när det gäller lagreglerande arbetsuppgifter som våra ungdomar nu har börjat studera, t.ex. utbildningar till jur. kand. och pol.kand. Kommer man också att höja behörigheten för dessa tjänster till mastersnivå? Folke Sjölund resonerade länge runt att det här området är väldigt lagreglerat och det här behöver man känna till och förstås, den finska lagstiftningen. Jag undrar om det här är ett uttryck för att liberalerna egentligen vill att våra ungdomar helst skall studera i Finland?

Ltl Folke Sjölund, replik:

Herr talman! Det är säkert bekant för vicetalman Lindholm att de åländska ungdomarna har möjlighet att studera över hela Europa åtminstone. Så det är inte det, det handlar om. Det handlar om vilken beredskap man som studerande vill skaffa sig för att sköta vissa jobb. Det är klart att kompetenskraven är olika beroende på vilket arbete man söker. Om man söker ett jobb inom den offentliga sektorn på Åland förutsätter arbetsgivaren att man har en viss kompetens och behörighet, där det behövs. Det är ju det, det handlar om.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman! Nu blir jag faktiskt lite skrämd. Vad är det egentligen som liberalerna genom Folke Sjölund ger uttryck för här? Han säger att man skall skaffa sig kompetens och behörighet för kompetenskrav. Det vet vi alla de. De är skrivna i lagstiftningen för de olika verksamhetsområdena. Det är den formella kompetensen som står i lagstiftningen och den i sig, säger vilka formella, vilka grunder man har för ett visst jobb. Jag blir lite fundersam nu vad det egentligen är som Folke Sjölund säger. Jag tycker att ett resonemang som fanns på 70-talet lyser igenom, "att kom inte dragande med någon svensk examen för det är egentligen den finska som är den bästa". Jag blir lite lurig på det här.

Ltl Folke Sjölund, replik:

Herr talman! Det är ganska klassigt det här. Om man inte vill förstå, så gör man det inte. Det blir en debatt som jag inte kan känna igen mig i. Jag har sagt min uppfattning i de här frågorna och får en replik som jag uppriktigt sagt inte förstår.

Ltl Olof Erland:

Herr talman! För att vara en studerande från Finland, tycker jag att ledamot Folke Sjölund var osedvanligt klar i sin analys av kompetenskraven. Det stämmer, som ledamot Gun-Mari Lindholm sade. Hon var både skrämd och fundersam att det på 70-talet fanns en debatt om värdet av examina generellt mellan Sverige och Finland. Jag var själv involverad i den debatten när det gällde ekonomutbildningen. Från finsk sida hävdade man att den var längre och därmed bättre. Det visade sig att skillnaden mellan Finland och Sverige berodde på att man i Finland studerade språk, affärskorrespondens och liknande. I Sverige tyckte vi det var onödigt för de kommer de flesta inte att syssla med som ekonomer. Så småningom har utbildningarna jämnat ut och är ganska lika. En ekonom idag är inte enbart en bokförare eller affärskorrespondent.

Beträffande jur.kand. och pol. kand. som ledamot Lindholm nämnde tidigare, är det i allmänhet så att de ämnesområdena är ganska generella och internationella. Det gäller lagstiftningsteori, rättsnormer och liknande. Däremot finns det naturligtvis för en arbetsgivare, som t.ex. landskapsregeringen eller landskapet, möjlighet att säga att man vill ha en jur.kand. med kännedom om självstyrelselagen och liknande. Man kan också säga att man har kurser för det. Om man ser på socionomutbildningen, är skillnaden väsentlig. En socionom bygger hela sin verksamhet på kunskap om rättsprinciper, som ledamot Sjölund sade, både för klienterna och för dem själva. Då måste man säga att det är ganska rimligt att någon som studerar i Texas, Mexico eller Andalusien och söker sig till Åland, skall läsa in lagstiftningen. Det är helt rimligt. Likaså är det rimligt att svensk lagstiftning skiljer sig från den finska. Den finska och svenska lagstiftningen skiljer sig på väsentliga punkter. I Sverige har man ofta, det som kallas för ramlagar. Ramlagar på Åland används ofta på ett lite annat sätt. Ramlagen betyder att man i lagstiftningen säger vad man skall uppnå, målsättningen. Sedan regleras själva detaljerna på annat sätt eller i andra lagar. I Finland är lagstiftningen ganska detaljerad på det sociala området. Det gör, att det är helt nödvändigt för kompetensens skull, för medborgarnas skull, för arbetsgivarnas skull, att det man behöver kunna skall man kunna.

Landskapsregeringens uppgift är att säga, för den här typen av tjänster i vårt lagstiftningssystem så måste man komplettera med det här och man kan också få dispens. Det viktiga är att lagstiftningen på den här punkten är tydlig och det hoppas jag att social- och miljöutskottet kan reda ut. Det är inte något märkvärdigt. Men det är inte heller märkvärdigt med att man säger, när man studerar i ett annat land kan man behöva komplettera. Det är en enkel utväg för dem som idag studerar i Sverige att komplettera sin utbildning på betydligt kortare tid än fem år och får samma kompetens om jag har förstått det här rätt. Det som borde diskuteras här, är om man skall utvidga debatten och se framåt.

Det finska sociala trygghetssystemet är mycket komplicerat. Det är ett hundratal lagar som man nu håller på att se över. Där borde man diskutera självstyrelsepolitik. Vi borde alltså ta över en hel del av sociallagstiftningen för att kunna göra den enklare samtidigt som vi höjer kvaliteten och kompetensen från den offentliga sektorn gentemot klienterna. Men det är en fråga som går vida utöver den här lagstiftningen. Det är viktigt att poängtera att inte gå in för en sådan princip, att kommer utbildningen från ett visst land, som i det här fallet Sverige, att det av nationalistiska, åländska skäl skulle duga med vilken utbildning som helst. Det är vi som skall ställa kompetenskraven, det är vi som kan konstatera att utbildningen i Sverige och i Finland är på samma nivå, men det som är examen på en viss nivå, kanske inte räcker till för de kompetenskrav vi har här. Därför är den här skillnaden att man bör komplettera med lagstiftningskunskap berättigad.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Det var ett mycket känslosamt anförande och man skall inte ta allt för allvarligt. Det var enligt min mening, en intressant, ologisk slutsats, om man jämför lagstiftningens karaktär och kompetenskraven i Finland och Sverige. Jag har ingen orsak att betvivla att ledamot Erland inte skulle vara väl insatt också i den här frågan, om det är så att lagstiftningen är så detaljerad i Finland, inom den sociala sektorn. Då borde det i rimlighetens namn vara betydligt enklare för tjänsteinnehavaren att tillämpa den, än i Sverige där man har en ramlag som kräver betydligt mera långtgående eget initiativ. Jag tycker att det var en helt fel slutsats som ledamot Erland drog i det här sammanhanget.

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman! Om jag är känslosam eller inte, spelar ingen stor roll. Här gäller det logiken. Har man lagstiftningssystem som är olika i Sverige och Finland och man studerar i Sverige, kan det vara bra att sätta sig in i det finska systemet. Jag hävdar fortfarande, att i Sverige är ramlagsprincipen mera framträdande än i Finland och då finns det eget tolkningsutrymme i verksamheten som inte finns i Finland. Man måste lära sig instruktionerna på ett annat sätt om man har studerat i Finland. Känslosamt eller inte, men logiskt för min del. När ledamoten Sundback påstår att mina slutsatser är felaktiga, så har inte funderat, utan hugger till som vanligt.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Känslorna far iväg med ledamot Olof Erland. Tänk nu efter. Om man skall tillämpa en lagstiftning och den är tämligen detaljerad, så definieras tillämpningen ganska klart och tydligt. Om man har en ramlagstiftning och det är tillåtet att pröva olika tillämpningar, är det antagligen betydligt svårare och kräver mera av tjänstemannen. Jag hävdar fortfarande att den där logiken inte håller i det här sammanhanget, alltså som ett försvar för den finska utbildningen och att den svenska inte skulle vara tillräcklig. Tvärtom är min slutsats. 

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman! För mig är logiken ganska enkel. Sverige har ett system, Finland ett annat. Läser man till socionom i Sverige så läser man in sig på ett visst juridiskt system, man prövar tolkningar och lagstiftningen. Flyttar man till Finland kan det vara bra att sätta sig in i det andra juridiska systemet. Det är mycket enkel logik tycker jag. Kanske det är så att ledamoten Sundback är så känslomässig att hon inte använder logiken som instrument för att debattera. Det förefaller så.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman! Jag tycker att man häri parlamentet borde säga att man flyttar till Åland och inte till Finland och skall tillämpa den lagstiftningen, fastän vi har mycket blankettlagstiftning på det här området. Det är viktigt att vi hävdar vårt område.

Resonemanget är ologiskt. Ledamot Erland säger att det är fråga om tillämpad lagstiftning. Det skulle man vara bättre på om man har en utbildning på mastersnivå, fem år. Det behöver det inte betyda. Man kan läsa tre och ett halvt år och sedan fördjupar man sig på något område. Det kan vara någonting helt annat än lagstiftning. Man kan läsa mänskliga relationer eller något annat. Det behöver inte betyda att man känner till den åländsk och finska lagstiftningen för det och att man därför behöver komplettera sin behörighet.

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman! Det här går utöver det jag har sagt . Om man studerar inom ett juridiskt område och flyttar till ett annat, det må vara Finland eller Åland. Jag förenklar lite, vi har vissa lagar som är åländska. Studerar man utanför Åland, i Finland eller i Sverige eller var som helst, så måste man se på kompetenskraven och behörighetskraven. Vad vill vi att de som flyttar hit skall kunna? Vad vill vi att de som jobbar här skall kunna? Vilken kompetens skall de ha? De behöver känna till det juridiska systemet. Det må vara hänt att ett detaljerat juridiskt rättsregelsystem som finns i Finland kan lättare tillämpas i det praktiska. Jag tvivlar på att det är så. Ju mera reglerat det är desto mera bundet blir det också. Man kommer aldrig så långt med enbart juridik, det behövs också gott omdöme, men skillnaden finns i juridiska system.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Det juridiska systemet kan man bättre, säger lagtingsledamot Erland om man har en masterutbildning. Enligt mitt sätt att se det, efter ledamot Erlands resonemang, så skall man ändå komplettera sin masterutbildning med att lära sig det juridiska systemet på Åland. Vad spelar det då för roll om har tre och ett halvt eller fem års utbildning om man ändå måste komplettera i det land, Åland, som man flyttar till? Alltså kommer vi tillbaka till det ursprungliga. Tre och ett halvt år torde räcka om det är det resonemanget man hänger upp hela argumentationen på, att det juridiska systemet skall kompletteras.

TALMANNEN:

Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

Föredras för remiss

Republikens presidents framställning om godkännande av avtalet med Moldavien för att undvika dubbelbeskattning och förhindra kringgående av skatt beträffande skatter på inkomst samt med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i avtalet som hör till området för lagstiftningen. (RP 8/2007-2008). /Lu

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion. Begäres ordet?

TALMANNEN:

Ingen diskussion. Ärendet remitteras till lagutskottet.

Föredras för remiss

Republikens presidents framställning om godkännande av protokollet om ändring i avtalet mellan de nordiska länderna för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet samt med förslag till lag om sättande ikraft av de bestämmelser i protokollet som hör till området för lagstiftningen. (RP 9/2007-2008). /Lu/

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa:

Herr talman! Det här avtalet är ett resultat av förhandlingar mellan de nordiska länderna. Man diskuterar de här frågorna i en arbetsgrupp, ibland på mera informell bas och ibland på mera formell bas. Arbetet sker i någonting som kallas en nordisk dubbelbeskattningsgrupp som leder till överenskommelser som småningom skall antas av respektive land. Eftersom Åland har skattebehörigheten över kommunalskatten, skall det avgöras också här i lagtinget huruvida vi vill att avtalet skall träda i kraft eller inte.

Tidigare landskapsregeringar precis som den här landskapsregeringen har, i många sammanhang när den här frågan har diskuterats för avgöranden, påpekat vikten av att Åland och landskapet skulle få delta i detta arbete. Alltså få delta i arbetet i den nordiska dubbelbeskattningsgruppen och på det sättet lyfta upp de frågor som är viktiga för oss. Vi har specifikt frågan om pensionärer som flyttar från Sverige till Åland. I nuläget betalar dessa pensionärer sin skatt till källstaten, alltså till Sverige därifrån de flyttat. Ingen skatt kommer oss till godo. Detta avtal skulle ändra på det förfarandet i viss mån. Det här skulle innebära att man också kan beskatta dessa pensionärer som har hemvist alltså här på Åland. Då skulle källskattedelen 25 procent fortfarande betalas till källstaten, alltså Sverige. De pensionärer som har rätt så höga inkomster skulle betala en liten skärva i skatt till Finland och därigenom i viss mån till våra kommuner. Det här är inte till fullo det som denna landskapsregering, liksom tidigare landskapsregeringar har begärt, att pensionärerna skulle betala sin skatt i sin helhet till hemviststaten.

Processen fram till att avtalet har kommit till lagtinget för behandling och antingen anta eller förkasta, har varit konfidentiell eftersom detta avtal träder i kraft att gälla fr.o.m. april detta år. Skulle frågan ha debatterats tidigare i offentligheten kunde det ha lett till en viss skatteplanering. Landskapsregeringen har svarat, när vi har fått avge bemötande på det avtal som nu föreligger, att vi vill att landskapet skall få en roll i kommande skattearbete inför kommande avtal mellan de nordiska länderna. Det pågår som bäst ett intensivt arbete mellan landskapsregeringen och Finlands regering om att skapa en situation där vi har en plats inför kommande arbete och inför kommande avtal. Detta avtal torde, sett ur beskattarens, Ålands, synpunkt, ur våra åländska kommuners synpunkt vara ett litet steg mot det bättre. Alltså vi kan få in lite kommunalskatt, men det är inte säkert att det är till fördel för den som skall beskattas eftersom det i vissa situationer kan leda till att någon pensionär kan få lite högre skatt. Det här är förändringen till den här delen. Sedan finns det också vissa andra förändringar som jag inte kommer att redovisa för här, men som kommer att framgå ur utskottsbehandlingen.

Vi har inte haft någon möjlighet att delta i arbetet. Vi har här att ta ställning till resultatet.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Tack för den värdefulla informationen. Jag tänkte bara höra mig för om minister Perämaas uppfattning om de åländska pensionärer som delvis har jobbat i Sverige och delvis på Åland och beskattningen av dem. Känner ministern till huruvida den här kommittén diskuterar dessa pensionärer?

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman! Tyvärr, är det så som jag sade tidigare. Eftersom Åland inte har haft en roll i den nordiska dubbelbeskattningsgruppen så har vi inte heller insyn i vilka frågor som tagits upp, förutom det man har enats om i detta avtal. Vi jobbar nu mot att vi skall få en roll och kunna delta i arbetet. Om man inte får vara med i arbetet är det svårt att ha en synpunkt på det man inte känner till.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Det har jag stor förståelse för, men jag tänkte att man kanske fick vissa informationer om vad man har på agendan i den här kommittén och att det på så sätt var känt vad de sysslade med.

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman! Det torde vara på det sättet att nu när man har kommit till ett avtal som man skall enas om, då avslutar det arbetet i den nordiska dubbelbeskattningsgruppen. Informellt har diskussionerna gått vidare, men fr.o.m. nu framåt jobbar man fram emot nästa avtal. Mig veterligen finns inga speciella frågor på agendan just nu.

Ltl Torbjörn Eliasson:

Tack herr talman! Minister Mats Perämaas förklaring var bra och jag håller med om dem. Jag vill ytterligare diskutera, utan att gå in på detaljer, Ålands situation just nu och framtiden. Inom Centern är vi definitivt inte nöjda med dagsläget som det är. Det gäller både pensionärer och sjömännens löner. Man kan väl säga att det inte är lätt att vara liten.

Huvudtanken i den här typen av avtal är naturligtvis, om det är stora länder det gäller, att det skall gå ut på ett, "stora talens lag". Åland blir i kläm här. Vi är 27 000 människor mitt emellan två stora ekonomier med 5 och 8 miljoner människor. Vi vet ju redan när det gäller sjömanslönerna fått smaka på konsekvenser p.g.a. utflaggningar.

Förra veckan var jag i Brändö och där hade man gjort en uträkning och kommit fram till att man hade förlorat 100 000 euro per år, om jag kommer ihåg rätt. Jag reserverar mig för det. Det är väldigt mycket pengar för en så liten kommun. Utflaggningshotet finns fortfarande som alla vet. Det kan hända ändå mera på den sidan.

När det gäller pensionerna, är vi glada och lyckliga när vi får återflyttare. Gamla ålänningar som flyttar tillbaka hem. Ju tidigare desto bättre, men naturligtvis är de välkomna när de är pensionärer. Tyvärr är det så, trots sådan här avtal, får vi för liten del av deras pensioner skattemässigt men vi skall stå för hela servicen. Tyvärr, får vi ingen skattemässig effekt av deras konsumtion som kan vara rätt så stor eftersom de har det rätt gott ställt. Vi har ingen egen beskattning så vi kan inte ta del moms t.ex. Man kan säga att vi är klämda mellan två stora ekonomier och det innebär, precis som minister Mats Perämaa sade tidigare, att vi absolut borde få vara med vid bordet när man diskuterar och tar fram den här typen av avtal. Det är då vi borde få vår röst hörd. Om vi skulle få det, skulle man nog inse att vi har väldigt speciella problem. Man skulle säkert kunna lyssna på oss förbättra vårt läge.

Utskottet tittar väl på allt det här och dessutom borde utskottet fördjupa sig i de olika effekterna och siffrorna. De borde också ta fram fakta hur skatterna fördelar sig på olika grupper så att vi har mera siffror att lägga i botten för behandlingen, när den kommer från utskottet.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Det förblev för mig något oklart vad Centern menar med återflyttade pensionärer och deras pensioner. Menar man sådan som fortsättningsvis är svenska medborgare?

Normalt är det så att när man flyttar tillbaka och skriver sig här har man en utlandsinkomst i form av en pension som beskattas enligt finsk lagstiftning. Jag skulle behöva ett klarläggande här. Det verkar vara mycket osäkert det som Centern är missnöjd med.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Det jag menar är ålänningar som har varit utomlands tidigare och sedan när de är pensionärer flyttar tillbaka till Åland.

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman! Anförandet var stundtals också för mig svårbegripligt. Lagtingsman Eliasson sade att det inte är lätt att vara liten och det är sant. Det känner vi till som lagtingets minsta grupp. Men det handlar inte riktigt om storleken i det här sammanhanget utan om strukturer. Var vi självständiga på Åland var vi med i de här diskussionerna på en helt annan bog och som en jämbördig part. Det är nog också behörigheten det handlar om . Jag är inte insatt i det, men jag utgår ifrån att Grönland och Färöarna är med när dubbelbeskattningsfrågor diskuteras just på grund av att de har behörigheten. Åland borde enligt självstyrelselagen vara med i de här diskussionerna när det är frågor som berör oss. Så är självstyrelselagen utformad och inte som lagtingsman Eliasson säger, "man borde få vara med" utan Åland skall vara med vid bordet. Tyvärr vet vi att det inte fungerar i praktiken. P.g.a. att den ömsesidiga respekten inte finns.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Tack herr talman! Ledamot Anders Eriksson klyver ord nu. Vi menar exakt samma sak. Jag anser att vi skall vara med i sådana diskussioner.

Ltl Folke Sjölund, replik:

Herr talman! En liten upplysning bara, det här är ju ett dubbelbeskattningsavtal där Finland är part och Åland påverkas. Upplysningsvis, har jag väckt den har diskussionen inom ramen för Finlands kommunförbund, för det finns en hel del kommuner i Finland som råkar ut för precis samma problematik som vi gör på Åland. Den vägen kan vi få flankstöd för att få förändring i den här beskattningen av pensionärer som flyttar från utlandet hit, när det gäller kommunalskattepengarna framför allt.

Ltl Olof Erland:

Herr talman! I samband med dubbelbeskattningsavtal eller undvikande av dubbelbeskattning har jag tidigare aktualiserat OECD-modellavtalet. För Ålands del är det två omständigheter som gör att det blir extra känsligt. Den ena är att vi har attraktivt område för boende för äldre med en hög servicenivå och hög standard på välfärden. Det flyttar inte hit, bara ålänningar som återvänder från 50- och 60-talets utflyttning, utan också äldre människor från riket och utlandet, till största delen Sverige. Det andra är att vi har gränsgångare, sjömän som bor här och jobbar på annat håll. Samtidigt har vi också många ålänningar som bor i Sverige. Några lyfter kanske pension från Åland men bor i riket eller i Sverige. Det här är ganska komplicerat. Hela dubbelbeskattningsavtalsmodellen bygger på att man inte skall skatta mer än på ett ställe. Det är intressant att det här avtalet delvis avviker från detta. För oss är det intressant att studera det lite mera ingående. De 1 400 svenska som bor på Åland genererar ca 14 miljoner i pensionspengar. Det är riktigt som ledamoten Eliasson sade att momsen inte gynnar oss direkt eftersom vi inte bär upp den utan det gör man i riket. Det kommer tillbaka via klumpsumman, men det är en liten, liten andel som detta är av statens inkomster. Det man däremot skall beakta när man ser på det här, är värdet av pensionärerna. De genererar konsumtion på Åland som leder till företagsvinster och därmed beskattning, delvis kommunalt men också statligt som via skattegottgörelsen kommer oss till godo. Det är inte bara en förlustaffär.

Det som ordförande skall reda ut närmare är framförallt Ålands inflytande i den här typen av avtal. Det är ofta informella grupper som gör utredningarna. Tidigare i våras hade vi ett dubbelbeskattningsavtal med Isle of Man och nu är det ett liknande på gång med Channel Islands där Åland inte har varit med. Det är positivt att landskapsregeringen aktivt nu försöker få in en fot i dubbelbeskattningsdörren och tror att det är berättigat att vi är beredda från vår sida i lagtingsarbetet att försöka puffa på om det hjälper. Vi har faktiskt berättigade synpunkter som borde beaktas när man gör den här typen av avtal. Det kan medföra att de ålänningar som har flyttat till Sverige på äldre dagar och får sin pension där också blir tvungna att betala extra skatt. Vi måste ju se till det åländska samhällets nytta och behov.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman! Jag ville bara säga att jag inte heller tycker att det är en förlustaffär när pensionärerna kommer hit eller återflyttar. Tvärtom är de en tillgång för Åland. Det är helt riktigt det som ledamot Erland sade, att de skapar omsättning i samhället, i affärer o.s.v. Det är det positiva. Tyvärr kan vi inte dra nytta av skatteeffekten och det har vi kvar att jobba med.

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman! Det är fråga om dubbelbokförning. Det finns lite minus och lite plus. Men om vi tar ett närliggande exempel, Kvarnbobutiken. Man kunde räkna ut hur många av de

1 400 pensionärerna som konsumerar där och håller verksamheten i gång. Exemplet från Brändö måste bero på, att många brändöbor jobbar på svenskflaggade fartyg. Önskemålet vore att rederierna styrde Ålands befolkning till Ålands flaggade fartyg. Det skulle vara en kommunal insats. Inte heller där kan man gå in och reglera för mycket. Det är väsentliga summor som går bort, 100 000 i Brändö, 200 000 i Eckerö o.s.v., och mest i skärgårdskommunerna.

TALMANNEN:

Replikskiftet är därmed avslutat. Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

 

Föredras för remiss

Landskapsregeringens framställning angående saluhållande av vilt. (FR 23/2007-2008). /Nu/

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänt. Diskussion.

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren:

Herr talman! I framställning 23 föreslår landskapsregeringen att jägare skall kunna sälja små mängder kött från fri levande vilt till konsument- och livsmedelsföretag för direktleverans till konsument. Orsaken till det aktuella lagförslaget är social- och miljöavdelningens ansvar, är att i samband med frågor om saluhållande av kött från fritt levande vilt är jaktlagstiftningen som regel sekundär till livsmedelslagstiftningen. Enligt den åländska jaktlagen kan försäljning av vilt ske men det förutsätter att det är förenligt med livsmedelslagstiftningen.

Arbetet med riktlinjer och lagförslaget inleddes förra hösten på initiativ av dåvarande näringsansvariga Jörgen Strand i syfte att förenkla direkt försörjning av vilt till konsumenter, lokala butiker och restauranger utan att köttet skulle behöva veterinärbesiktas. Diskussioner har förts mellan företrädare för landskapsregeringen, ÅHS, hotell- och restaurangskolan samt företrädare för restaurangbranschen.

En grund för arbetet har varit en vägledning för leveranser av små mängder vilt och kött av vilt som Sveriges livsmedelsverk publicerade i augusti 2007. Arbetet inom landskapsregeringen har varit tvärsektoriellt med både specialistkompetens från det veterinära och jaktområde. Förslaget har varit remitterat till jaktvårdsföreningarna, Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet, Ålands producentförbund samt Ålands viltvårdare. Remissvaren har varit positiva.

Det nu gällande systemet upplevs som byråkratiskt av jägarna. Det är på helgerna man jagar och då måste man avtala tid dels med slakteri och dels med besiktningsveterinär. Små mängder primärprodukter som levereras direkt till konsument eller till konsument via lokala detaljhandelsföretag regleras i huvudsak inte i EG:s regelverk utan i nationella bestämmelser. Men EG bestämmelserna om spårbarhet av livsmedels ursprung, om krav på livsmedelsföretagares dokumentation samt om kontroll av trikiner i kött är dock tillämpliga. Livsmedelsföretagare skall dessutom kunna lämna information om alla stadier och berörda personer i ett livsmedelsproduktionsbearbetnings- och distributionskedja till berörda myndigheter. I EG författningarna fastslås inga exakta gränser för vad som är små mängder. Generellt torde det åtminstone innefatta lantbrukares försäljning direkt till konsument och lokala restauranger av egen producerade primärprodukter, t.ex. grönsaker, frukt, ägg och obehandlad mjölk. Svamp och bärplockare anses också kunna leverera vad de själva har plockat till konsument eller till en lokal livsmedelsföretagare för direkt försäljning till konsument.

Livsmedelslagstiftningen är omfattande och berör både åländska och rikslagarna samt dessutom ett flertal olika förordningar. I enlighet med regelverket kan fri levande vilt under vissa förutsättningar och med behörig veterinär tillstånd slaktas, besiktigas och saluhållas till inhemska konsumenter. Utöver krav på produkter finns krav på utrymmen där de hanteras vilket också omfattar platser där primärproduktion sker såsom på de gårdar där produktion sker samt jakt eller fiske bedrivs. Det ställs bl.a. också krav på livsmedelsföretagarens egen kontroll samt på spårbarhet av livsmedelsursprung. Livsmedelslagstiftningen reglerar inte de fall då en jägare i det egna hushållet hanterar och konsumerar kött av vilt jägaren själv har fällt. Det är också möjligt att inom ett jaktlag dela vilt mellan jaktlagets medlemmar för konsumtion i deras hushåll. Dessutom har möjligheten för jägare att leverera små mängder av eget nedlagt vilt till markägare, släkt och vänner, en lång tradition på Åland. Enligt livsmedelslagstiftningen kan kött från jaktbara vilda harar, kaniner eller fåglar också levereras till en lokal livsmedelsföretagare eller företagare för direktförsäljning till konsument. Med detta förenade livsmedelshygieniska risker bedöms som små. Försäljningsleveransen från jägare bör avse små mängder vilt. Landskapsregeringen anser att de under vissa förutsättningar kan vara förenligt med trygg livsmedelshantering såsom som god jakt och viltvård att jägare levererar små mängder färskt kött av älg eller rådjur till konsument via lokal livsmedelsföretagare. En förutsättning är att det är fråga om kött från djur som den enskilde jägaren själv har fält. Jägaren bör få avpälsa samt behandla kropparna med sedvanlig hängning och kylning. Dessa möjligheter bör finnas för jägare som har jakträtt i enlighet med jaktlagen och för dessa s.k. gästjägare. Landskapsregeringen anser inte att det är lämpligt med sådana leveranser av säl, då säl kan vara bärare av trikiner.

Jägaren har ett juridiskt ansvar för att inte mottagaren utsätts för risker. En god kötthygien ställer krav på såväl jägares som livsmedelsföretagares av kött. Det skall t.ex. finnas en fungerande kylkedja. Livsmedelsföretagens egen kontroll skall också omfatta krav på jägarnas behandling av köttet, då enskilda jägares hantering av vilt kött kan ske under mycket enkla förhållanden.

Lagförslaget går konkret ut på att till livsmedelslagen fogas bestämmelser som tydliggör att en jägare för konsumtion i landskapet får leverera små mängder hela djurkroppar av älg eller rådjur till livsmedelsföretagare för direkt försäljning till konsument. En livsmedelsföretagare skall hantera djurkroppar av fri levande vilt i ändamålsenliga utrymmen och kan där på ändamålsenligt sätt stycka och hantera köttet för säljning direkt till konsument.

Landskapsregeringen anser att upp till en djurenhet per jägare och år kan anses vara små mängder. En vuxen älg anses vara en djurenhet och en älgkalv en halv djurenhet. Ett vuxet rådjur och ett kid kan föreslås vara 0,1 djurenhet. En jägare skall kunna sälja upp till tio rådjur per år. Djurkropparna skall vara färska samt avpälsade och behandlats med sedvanlig hängning och kylning. Huvudregeln är att hela djurkroppar skall levereras. Jägaren får inte leverera kött som styckats i mindre, s.k. styckningsdelar eller som har malts eller finstyckats till mindre köttbitar för tillagning. Inga begränsningar hur avseende hur mycket vilt eller kött av vilt som en konsument eller livsmedelsföretagare sammanlagt får ta emot. Det är ändamålsenligt att kunna erbjuda jägare en kurs i kötthantering om de avser att leverera vilt till livsmedelsföretagare och konsumenter. Kursen kan omfatta hantering i kylkedja, kontaminationsrisker samt bedömning av djurs hälsotillstånd. Det är enligt landskapsregeringens mening inte obefogat att minst en person i varje jaktlag genomgick en sådan utbildning. Dessutom kan livsmedelsföretagare komma att ställa krav på jägarna att ha en sådan dokumenterad kunskap om kötthantering. En naturlig plats för en sådan här utbildning anser vi från landskapsregeringen att Naturbruksskolan skulle kunna vara.

Förslaget främjar konsumtionen av naturligt producerat vilt kött, en möjlighet för de åländska konsumenterna att bli mera klimatsmarta. Idag när man talar om att den globala köttproduktionen har miljökonsekvenser som kan jämställas med flygtrafiken, så kan man konstatera att vilt är ett av de mest klimatsmarta kött man kan äta. På andra plats kommer får. Där ligger vi bra till på Åland. Detta möjliggörs genom att direkt försäljning av i landskapet fällt vilt kött till konsument, lokala butiker och restauranger kan ske utan föregående veterinärbesiktning. Då köttet är obesiktat ställs livsmedelshygieniska krav både på berörda jägare och livsmedelsföretagare för att trygga livsmedelskvalitén. De viltvårdsmässiga verkningarna bedöms hållas inom ramen för hållbar utveckling. Tack!

Ltl Anders Englund:

Herr talman! Det var ett bra tal från minister Sjögren. Hon sade det mesta vad den här lagen innehöll men jag vill fortsätta lite i alla fall. Centern anser att det här är ett mycket välkommet initiativ som nu har tagit formen av ett lagförslag. När jag drar mig till minnes, var det ganska svårt att få igenom förändringarna i den här lagstiftningen. Jag vill ge en eloge till den tidigare ministern Strand, som tog i den här frågan och var ut till olika jaktvårdsföreningar och diskuterade dessa saker. Nu har vi sett resultatet här.

Jag tycker också att det är bra att man föreslår att man skall erbjuda en kurs i kötthantering. Då borde man i god tid ta kontakt med de olika jaktvårdsföreningarna och få med särskilt de yngre jägarna. Vi har många nya som har tagit jaktkort och det skulle vara oerhört värdefullt om de kunde få en bra utbildning i kötthantering. Då har vi en bra grund att stå på när vi i fortsättningen skall leverera till restauranger o.s.v. Vi vet, att om vi har en bra produkt, då har vi också nöjda restauranggäster och turister som vill komma hit och äta av vårt goda vilt. Dessutom som minister Katrin Sjögren sade, så är det en bra sak för miljön. Vilt är bra för miljön.

Ett par frågor funderar jag dock på. Vitsvanshjorten den tycker jag att borde ha funnits med i förslaget. Det sades tidigare, att de kunde ha sjukdomar som t.ex. tuberkulos, men jag tror inte att man har funnit något fall ännu på den sidan. Samma sak är det med sälen tror jag. Har man verkligen hittat trikiner i säl fångad i Östersjön? Kanske det bara är en bedömning som landskapsregeringen gör, att man anser att det inte är lämpligt med leveranser av säl då säl kan vara bärare av trikiner? Sälkött är mycket gott om det tillreds på bra sätt. För detta kunde man diskutera möjligheterna.

 Djurenheterna kan man också diskutera. Om man fäller en älg och säljer den är kvoten fylld, sedan får man inte leverera rådjur eller något annat. Det är förstås vad som anses som liten mängd, man jag förstår att vi ligger långt under den gränsen i det här förslaget.

Det finns inte så mycket att säga. Lagstiftningen är ganska klart skriven och jag hoppas att vi kommer att ha en bra behandling i näringsutskottet om den här.

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman! Orsaken till att vitsvans inte finns med i framställningen beror på att den kan vara bärare av tuberkulos. Det är ett mycket allvarligt tillstånd och vi börjar få resistenta tuberkulosstammar i Norden också.

Visst kan man sälja sälkött, det är helt tillåtet, men det måste besiktigas och det måste göras av en veterinär eftersom man ser att sälkött kan innehålla trikiner. Trikinos är en allvarlig sjukdom som kan få stora konsekvenser.

 Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

Ltl Anders Englund, replik:

Herr talman! Jag förstår att det här är mycket viktigt och att man behöver vara noggrann med livsmedelshygien och de sjukdomar de vilda djuren kan bära på. Man kan alltid fråga sig, eftersom trikinerna har varit svåra att hitta och sälen bara kan vara bärare av trikinerna. Om man tar upp det här och får en god utbildning av jägarkåren kan den här bedömningen göras smidigare. Jag tror att det skulle vara bra att ha en så smidig bedömning som möjligt både vad gäller vitsvanshjort och säl, och ta tillvara den kunskap för framtiden som finns på sälområdet.

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman! Vi är helt eniga. Det skall vara så smidigt och obyråkratiskt som möjligt men när det gäller tuberkulos och trikiner kan man inte se dem med blotta människoögat. Det måste besiktigas och undersökas i laboratorier

Ltl Torsten Sundblom:

Herr talman! Den här framställningen om saluförande av vilt är mycket efterlängtad av jägare och jaktlag och jag håller med mycket av det ministern sade och det ledamot Englund sade. Vi lever i ett örike med rika rådjursstammar som tål beskattas. Åtminstone i skärgården har vi också en kraftig älgstam. Det är en resurs som vi skall ta tillvara genom selektiv jakt på rätt djur så kan det ge en ganska god avkastning. Det är bra att förslaget utformats så att det är hela djurkroppar som skall levereras. Då kan köparen också göra sig en uppfattning om djuret har varit i god kondition och väl omhändertaget efter att det har fällts. Köparen kan också kontrollera att det inte finns rester av maginnehåll eller annat skräp som man kan få i ett djur när man är i skogen. Skjutglada jägare kommer att bli försiktigare och hålla inne med skott och tänka efter. Det förekommer att jägare skjuter nästan innan de hinner tänka.

Beträffande kursen i kötthantering på sidan 7 i framställning är bra, för att trygga kvaliteten på vilt köttet. Att sälköttet blir utanför förstår vi eftersom det kan bära trikiner. Jag har läst någonstans att med väldigt bra kokning skall det inte vara någon risk med trikiner, men jag kan ha fel i det fallet.

Herr talman! Liberalerna står bakom den här framställningen och tycker att den är bra.

Gåsen är inte med i framställningen och det är synd. Tack!

Ltl Anders Eriksson:

De flesta är positiva till den här framställningen och det är också jag. Däremot blir man lite betänksam när man ser att det tar över ett år att få fram en liten framställning på två paragrafer. Men det är det samhälle vi lever i idag. Jag hade en huvudfråga till näringsutskottet som jag hoppas att de tittar på. Jag har inte tagit del av den omfattande remissen. Ur framställningen kan man utläsa att en jägare som levererar små mängder primärprodukter av vilt gör det i egenskap av primärproducent. Har man små mängder så hamnar man inte in i EU djungeln med alla direktiv som då skall uppfyllas. Så förstår jag framställningen. Minister Sjögren redogjorde på ett klart och bra sätt vad landskapsregeringen menar med små mängder, d.v.s. en djurenhet eller högst tio rådjur. I förslagets verkningar står det "förslaget bedöms sakna väsentlig ekonomisk betydelse för berörda enskilda jägare då de möjliga sammanlagda viltmängderna för försäljning per jägare med regelverkets begränsningar fortsatt blir små." Detta skulle jag önska att näringsutskottet skulle titta speciellt på. Jag tycker också att det är bra att den här framställningen gick till näringsutskottet. Jag ser också, utöver att jaktärenden behandlas i där, så ser jag också en näringsaspekt på det här. Den ekonomiska betydelsen av jakträtten ökar lite om man har möjlighet att göra lite bättre affärer än vad man har kunnat göra idag. Min direkta uppmaning till näringsutskottet är, att de tittar på om man kan höja gränsen för små mängder. Det är ändå någonting som regleras av sig självt via jaktvårdsföreningarna och jaktlagen i samarbete med markägarna. Jag tycker att det är onödigt att ha den här begränsningen om det inte är absolut nödvändigt för att man inte skall gå ner sig i EU byråkratin. Tack herr talman!

TALMANNEN:

Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

Föredras för remiss

Landskapsregeringens framställning angående oljeutsläppsavgift. (FR 24/2007-2008). /Lu/

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänt. Diskussion.

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren:

Herr talman! Landskapsregeringen föreslår i framställning nr 24 att en oljeutsläppsavgift skall kunna påföras fartygsägare eller redare och betalas till landskapet för brott mot förbud att släppa ut olja i landskapets sjöterritorium. Där vill jag uppmärksamma lagtinget på att i ingressen skall det stå "landskapsregeringen föreslår att en oljeutsläppsavgift skall kunna påföras fartygsägare." och att man rättar till det. Landskapsregeringen föreslår att bestämmelserna om oljeutsläppsavgift i rikslagstiftningen görs tillämpliga även på Åland. Syftet med lagförslaget, framställningen är att få en bättre efterlevnad av regelverket och att förebygga att oljeutsläpp över huvudtaget sker. Olja och andra skadliga ämnen utgör ett hot mot havets växt och djurliv. Med utsläpp följer nedsmutsning, fisk-och fågeldöd samt långvariga skador på ekosystemet. I värsta fall blir de irreversibla. Olja kan redan i liten mängd orsaka sjukdomar och beteendeskador hos organismer. Östersjön är ursprungligen ett näringsfattigt hav med ett känsligt ekosystem vars sjöfart är en av de mest intensiva i världen.

I Östersjöområdet anses det årligen ske tusentals avsiktliga utsläpp av oljehaltigt vatten i samband med t.ex. rengöring av fartygstankar och fartygsmaskiner. Här har Åland varit en vit fläck på kartan. Det finns de som menar att man känner till att Åland har varit en vit fläck och därför har man rengjort sina fartygstankar på åländskt vatten. Fartygstrafiken har ökat de senaste årtiondena till följd av ökande välstånd och fördjupade kontakter mellan östersjöstaterna. Dagligen rör det sig 2 000 större fartyg av olika slag på Östersjön och årligen transporteras det ca 120 miljoner ton olja över Östersjön. Oljetransporterna beräknas öka till följd av att Rysslands oljeproduktion och export ökar och att nya hamnar tas i bruk kring Östersjön. Det här är, trots att man anser att världens oljefält sinar. Med den växande fartygstrafiken ökar också riskerna för oljeskador p.g.a. såväl olyckor som avsiktliga utsläpp.

Oroande för Ålands del är den ökande trafiken men också de nära på situationer som vi med jämna mellanrum har kunnat ta del av i medias rapportering Enligt min mening är det inte en fråga om utan när vi har en allvarlig fartygskollision eller grundstötning på åländskt vatten. Enligt uppgift har antalet oljeutsläpp fördubblats från 2006 till 2007 på finskt och åländskt vatten. De flesta gällde farleder i Finska viken och trots att den totala mängden oljeutsläpp har fördubblats har mängden minskat. År 2006 beräknade man att tolv kubikmeter olja släpptes ut och år 2007 var det uppe i 3,8 kubikmeter. Det förekommer också uppgifter att man kan taktisera när man rengör sina fartygstankar. Man släpper ut lite på Sverige territorium och så far man vidare och släpper ut lite till på åländskt eller finskt territorium. 75 procent av oljeutsläppen upptäcks från luften via helikopter flyg och satelliter. Systemet med oljeutsläppsavgifter finns både i Sverige och i Finland och nu förhoppningsvis inom en nära framtid, även på Åland. Landskapsregeringens utgångspunkt är att oljeutsläppsavgiften är en viktig del i miljövården och att en oljeutsläppsavgift förebygger oljeutsläpp i Östersjön. Landskapsregeringen anser att oljeutsläppsavgiften avses kunna påföras av polismyndigheten eller gränsbevakningen, sjöbevakningen. Det är ändamålsenligt att det är gränsbevakningen som handhar uppgifterna. Gränsbevakningen har resurser, utrustning och kunnande. Gränsbevakningen, sjöbevakningen har också ett nära samarbete med destinationshamnar och den svenska kustbevakningen.

Landskapsregeringen föreslår att bestämmelserna om oljeutsläppsavgift i rikslagstiftningen görs till tillämpliga.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Ursäkta att jag var lite sen. Det var vänligt att jag får ställa min fråga. I den här framställningen ingår en bilaga, en kopia av en rikslag som handlar om fartygsföroreningar. Min fråga är helt enkelt den, har vi motsvarande skydd i landskapet som den här rikslagen tar upp eller har vi t.o.m. bättre skydd?

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Enligt den information jag har, har en av de största bristerna i åländsk lagstiftning varit att vi inte har haft möjlighet att påföra en oljeutsläppsavgift. Sedan har vi möjligheter inom miljöskyddet och vattenlagen . Vi har, till den delen, en sträng vattenlag. Jag kan inte exakt be besked om vi har en strängare lagstiftning. Men den största bristen har nu varit det här med oljeutsläppsavgifter.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Ja, herr talman! Det är kanske det som är frågan, vilken är den största bristen. Om man inte vet är det svårt att bedöma det. Jag hoppas att utskottet ser över lagstiftningen. Har vi motsvarande som i riket? Det är mycket väsentligt att fartygsutsläppen begränsas på alla de sätt som bara är möjligt enligt vår egen behörighet.

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

När det gäller utsläpp och fartygstrafik så visar det sig att det är en komplicerad lagstiftning som styrs av MarBOL och FN o.s.v. Det här är en del i det viktiga miljöarbetet när det gäller att skydda vattnet. Sedan har vi ett brett spektra av ytterligare åtgärder som vi skall göra. När det gäller att skydda våra egen kust- och sjövatten samt det vatten som finns i våra sjöar och vattendrag är det arbete som pågår inom ramen för att ta fram åtgärdsprogrammet.

Ltl Henry Lindström:

Herr talman! Syftet med framställningen är att förebygga att oljeutsläpp överhuvudtaget sker. Det är anmärkningsvärt att det i Östersjöområdet sker tusentals avsiktliga utsläpp av oljehaltigt vatten per år. I framställningen har vi en omfattande motivering som penetrerar olika rättsområden och slutligen ger en framställning en ändring av landskapslagen om landskapslagen om bekämpning av oljeskador där 3 § ändras och en ny 15a § införs där det regleras att en oljeutsläppsavgift skall införas.

Det mest väsentliga i den internationella konventionen till förhindrande av förorening från fartyg, finns i den s.k. MarBOL 73-78 konventionen. Där finns också regler om anordningar för mottagning i land av sådana rester av olja och andra skadliga ämnen som inte får släppas ut i havet. Dessutom har HELCOM den s.k. Östersjöstrategin som innebär att fartygen skall lämna avfallet i land i stället för att dumpa det till havs. Centern stöder landskapsregeringen framställning, att de utgående från miljösynpunkt i landskapet genomförs ett avgiftssystem av det slag som finns såväl i riket som i Sverige. Vi kan också konstatera i framställningen att man flera gånger har gjort framställningar i det här ärendet, men att de har fällts i olika omgångar både av lagtinget och av presidenten. I det här sammanhanget är det också anmärkningsvärt, åtminstone har det varit väldigt svårt att binda fartyg till de utsläpps som görs, att det inte med dagens teknik och kunnande är möjligt att man i större utsträckning skulle kunna beivra de här utsläppen. Utgående från det här stöder Centern framställningen.

Ltl Folke Sjölund:

Herr talman! Den liberala lagtingsgruppen välkomnar den här lagframställningen därför att den täpper till en lucka som har funnits när det gäller våra möjligheter att beivra oljeutsläpp på åländskt vatten. Det är klart, att just den här typen av avsiktliga utsläpp som kommer sig av att fartyg rengör tankar, maskiner och släpper ut oljehaltigt vatten är en källa till mycket föroreningar av Österjöns vatten. Det är helt klart och alldeles säkert att det har utnyttjats av skrupelfria fartygsbesättningar för att göra sig av oljehaltigt vatten. Det är helt nödvändigt att vi får den här möjligheten att kunna införa en kännbar sanktion för att komma tillrätta med det här problemet. Allt kommer man inte tillrätta med ändå, men det ger ett instrument att minska på den här typen av oljeutsläpp.

Herr talman! Det har också att göra med lite andra saker. Det är också viktigt att hamnarna i Östersjön, Botten havet, Botten viken och Finska viken är utrustade på ett sådant sätt att de kan ta emot bilsvatten. Så har det inte varit överallt och det finns säkert brister på sina håll fortsättningsvis Jag kan berätta att Mariehamns stad för ett antal år sedan, förhandlade fram och blev medlem i en organisation som heter New Hansa som bildades av fjorton städer runt Östersjön. Mariehamn är en av dem. Dessa hamnstäder förband sig att hålla en viss standard när det gäller all sådan här typ av utrustning som behövs för att emotta föroreningar, förorenat vatten och sopor m.m. Detta är ett viktigt internationellt samarbete. Ett annat viktigt internationellt samarbete, som tycker jag, har en glädjande tendens att växa, är det internationella intresset runt Östersjön och Östersjöländerna. Omsorgen om Östersjöns tillstånd och försök att främja Östersjöns tillstånd så att man kunde få ett tillfrisknande av havet och vattenmiljön växer. Det är hoppingivande att vi småningom får med de länder som tidigare inte har haft så stor intresse och ekonomiska möjligheter att bry sig om Östersjön som havsmiljö. Det är glädjande att också där finns en större beredskap idag än för tio år sedan att vara med och bry sig om och också delta i det arbetet.

Beträffande frågan om hur Ålands lagstiftning ser ut i relation till rikslagen som finns med som bilaga här "lagen om förhindrande av miljöförorening från fartyg, så finns det i lagframställningen en utredning som är rätt bra över det här med lagstiftningsbehörigheten å ena sidan och regelverken om handelsjöfart med mera. Å andra sidan. Det finns regler och regelverk för det mesta men det gäller fram för allt tillämpningen och framförallt att få alla sjöfarare att samvetsgrant följa de regler som finns.

TALMANNEN:

Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

Föredras

Landskapsregeringens berättelse för år 2007. (LB 1/2007-2008).

TALMANNEN:

Ärende nr 6. avförs från listan och upptas till behandling vid lagtingets plenum onsdagen den 17 september 2008. Antecknas.

Föredras för remiss

Ltl Jörgen Strands m.fl. hemställningsmotion om pilotprojekt inom landbaserad fiskodling. (HM 58/2007-2008). /Nu/

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänt. Diskussion.

Ltl Jörgen Strand:

Herr talman! Miljöfrågor och hållbar utveckling har varit mycket på agendan senaste år och inte minst nu i lagtinget. Det har varit flera initiativ när det gäller miljöfrågor. Den här motionen har FS-gruppen skrivit utgående från att vi har jobbat med de här frågorna i förra landskapsregeringen. Den handlar om ett pilotprojekt inom landbaserad fiskodling. Oberoende hur läget är nu, är vår övertygelse, att det också måste ske en utveckling när det gäller fiskodlingen. De facto är näringen idag en av dem som mest belastar våra vatten med fosfor och kväve. Det här säger jag inte för att utmärka någon speciell näring. Jag tror att den kommer att utvecklas utgående från den miljölagstiftning som finns idag. Gör man ingenting, tror jag att den här näringen kommer att få det jobbigt, både opinionsmässigt och utgående från lagstiftningen. I förra landskapsregeringen jobbade vi med flera olika projekt. Vi skaffade ett underlag från vilt- och fiskeriforskningsinstitutet. Vi jobbade med olika företag med utvecklingsfrågor och vi besökte också Danmark tillsammans med fiskodlarföreningen ÅTC, vår fiskeribyrå och också några politiker. Det intressanta var att i Danmark har man gått i bräschen när det gäller att hitta ett nytt sätt att odla. Man hade olika projekt. Ett projekt gick ut på att få i gång investeringar på landbaserade odlingar och man höll som bästa på att bygga åtta nya odlingar när vi besökte Danmark. Några var igång redan. Det intressanta var att det här gjorde man inom ramen för strukturprogrammet så man hade samma som vi har. Man fick ekonomi i de här trots att det var odlingar som var tre gånger större än de största här på Åland. Den teknik man tillämpade var att man hade recirkulering av odlingsvattnet via mekaniska biofilter och sedimenteringsbassänger. Det använda vattnet som gick ut från odlingarna tog man tillvara för odling av växter för flisanvändning i värmeproduktion. Slammet tog man tillvara som jordförbättring. Det intressanta är att tekniken är relativt enkel och driftsäker. Samtidigt som den ger ett bättre odlingsförhållande för odlarna. Det blir mindre sjukdomar, man har inga problem med sälar, man kan styra matningen av fisk på ett rationellare sätt och därmed få en bra ekonomi. När man tittar på belastningarna, det finns ett jättebra underlag från Danmark, vet vi idag att per odlad kilo fisk så belastas våra vattendrag med 5-6 gram fosfor per odlad kilo fisk. I de odlingar man hade lyckats bäst, hade man kommit ned till 0,3 gram fosfor per kilo odlad fisk. Det betyder att det är mellan 5-10 procent av belastningen av vad man har här idag. Många skrattade när vi i förra landskapsregeringen hade ett mål att få ned belastningen med 80 procent. Rent teoretiskt om man kunde implementera den här odlingsmetoden på Åland så kunde vi nå de målen. Det tycker jag att var en av de intressantaste sakerna med besöket i Danmark. Det fanns vissa skillnader och därför menar jag att man borde jobba vidare med ett pilotprojekt. Där använde man till stora delar sötvatten från vattendrag man hade, medan vi har saltvatten och skulle behöva pumpa det till vissa delar. Därför borde vi jobba vidare tillsammans med näringen, industrin och investerare som finns här på Åland som idag investerar utanför Åland när det gäller landbaserade odlingar.

För mig är det inte en regerings- eller oppositionsfråga utan jag ser det som en bra sak att jobba vidare med inom det landskapsregeringen har börjat med nu när det gäller hållbar utveckling. Man borde ställa upp målen här och göra ett program som vi tänkte i den förra landskapsregeringen. Jag vet att materialet finns på fiskeribyrån men man har bytt tjänsteman så det kanske den nya inte känner till. Därför har jag skickat allt bakgrundsmaterial till social- och miljöministern Katrin Sjögren när jag slutade och hon ville ha materialet. Allt material finns hos landskapsregeringen bara att jobba vidare. Därför lade jag den här motionen. Det bästa vore om den kunde förkastas så kan landskapsregeringen jobba vidare med det här. Men om de inte gör det, bör utskottet mycket grundligt gå igenom det här. Både näringen via fiskodlarföreningens verksamhetsledare, fiskeribyrån och ÅTC ansåg att det var möjligt att genomföra på Åland. Jag tror att det är nödvändigt för framtiden och utvecklingen inom näringen. Tack herr talman!

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman! Ledamot Strand tar upp en mycket angelägen fråga när det gäller vattenkvalitén och Östersjön. Det här är ett arbete som fortsätter. Diskussionerna som pågår nu är återcirkulation av näringsämnen och nettobelastningssystem. Vi funderar också på frågor som ett åländskt miljöfoder om det skulle var en möjlighet och också på recirkulationstekniken. Aktuellt är också olika musselprojekt. Det är precis som lagtingsledamot Strand säger, det är angelägna och viktiga frågor och vi fortsätter det arbete som ledamot Strand startade.

Ltl Jörgen Strand, replik:

Herr talman! Det tycker jag är bra och jag hoppas man kan se på konkreta åtgärder som man kan koppla till hållbarhetsutvecklingen. Då skulle man få lite substans i det. Vi har haft flera olika debatter om miljöfrågor här i lagtinget och det har varit miljöbilar och energifrågor men beträffande fiskodlingen har det varit otroligt tyst. Därför vill jag lyfta den igen. Det lovar gott om ledamot Katrin Sjögren säger att man jobbar vidare enligt den inslagna linjen och vår förhoppning är att få se en pilotanläggning här på Åland så småningom.

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman! Det är sant att det har varit tyst om vattenfrågorna, men jag kan också garantera att det är ett stort omfattande arbete som pågår just nu på miljöbyrån. Vi håller på och tar fram åtgärdsprogrammet för våra vattendrag och sjöar samt för vattnen i skärgården och Östersjön i stort. Det åtgärdsprogrammet kommer att skickas på remiss på senhösten och därefter börja implementeras. Det är många konkreta åtgärder som finns i det.

Ltl Jörgen Strand, replik:

Herr talman! Det återstår att se om det här med fiskodlingen finns med. Det jag glömde i min presentation, var att vi också diskuterade att ha sättfiskodlingar åt nuvarande odlingar i ett övergångsskede, så att man odlar de här fiskarna till 500 grams storlek och sedan sätter ut dem. Det skulle kunna betyda en 20-25 procents minskning på belastningen initialt och det skulle vara ett steg i rätt riktning medan man jobbar med pilotprojekten för att komma ända in i mål.

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson:

Herr talman! Efter den mycket övergripande och genomtänkta presentationen som ledamoten Strand gjorde, behöver jag inte desto mera gå in på ärendet som sådant. Det är intressant att konstatera, att i fiskodlingen i Guttorp har man redan ett färskt recirkuleringsprojekt som fungerar mycket bra. Man använder mycket mindre vatten idag och använder det om och om igen. Tekniken finns redan på Åland.

Näringsavdelningen kommer att hålla ett möte redan i morgon, som har varit planerat sedan en tid, för att diskutera den här frågan för att erhålla och uppnå ett samarbete med alla berörda parter. Jag ser fram emot att det här kommer att leda till positiva effekter. Precis som ledamoten Strand var inne på, börjar man inte med att ha de fullvuxna fiskarna i en sådan här odling utan till en början att föder man upp mindre fiskar till en viss storlek t.ex. upp till 500 gram. Det ger också en mycket bättre foderekonomi. Det är hela uppfödningsfasen som är väldigt viktig idag för att skapa ordentlig ekonomi i de företag som sysslar med det här.

Herr talman! Det finns pengar i de stödprogram som regeringen har att förvalta.

Ltl Jörgen Strand, replik:

Herr talman! Jag tycker det är bra att ledamot Jan-Erik Mattsson jobbar vidare med de här frågorna. Jag känner också till Guttorp och att det finns en recirkulationsanläggning där men i Danmark hade det utvecklats ytterligare med sedimenteringsbassänger och man tog till vara vattnet för att odla energivirke och liknande saker. Det som var mest intressant var att man odlade regnbåge i de här bassängerna. Det gör vi inte här. Man odlade också upp vissa fiskar till 500 gram och sålde dem som förädlade portionsfiskar. Det finns många saker att göra också på den sidan för industrin, även med mindre fisk än de traditionella två kilos som odlas här på Åland.

TALMANNEN:

Replikskiftet är därmed avslutat.

Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

Föredras för remiss

Ltl Johan Ehns m.fl. hemställningsmotion om inrättande av marina reservat inom Åland. (HM 59/2007-2008). /Nu/

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänt. Diskussion.

Ltl Johan Ehn:

Herr talman! Den här motionen inlämnade Frisinnad samverkans lagtingsgrupp till motionsperioden som var i våras, rör inrättande av marina reservat. Marina reservat är någonting som har diskuterats mycket i vår omvärld. Man har lyft fram marina reservat som möjliga lösningar för att skydda den unika miljö som finns på vissa områden inom, dels vårt landskap, men också inom Östersjön som helhet. Det finns också några få exempel västerut där man har gjort den här typen av marina reservat. Forskningen tyder på att man får ganska goda resultat genom att göra det här. Jag vill genom den här motionen också visa på att det som är viktigt, när det gäller miljöfrågorna, att också lyfta fram de här konkreta förslagen kring hur man kan komma vidare med Östersjöns miljö.

I dagsläget finns det ungefär en promille av sjö- och havsytan som är inrättade som marina reservat. De är väldigt få med tanke på den kraft man utnyttjar sjön med. De marina reservaten skulle i det här fallet fungera som en form av säkerhet för att få, inom ett visst område, bevarat en situation såsom den är i dagsläget. Det gäller att söka upp områden som fortfarande har, relativt sett, en hyfsad miljö. Sedan måste man också vara beredd att vidta sådana åtgärder att man ser till att de kan fortleva vidare. På de ställen man har inrättat marina reservat har man sett att de blir att fungera som fiskens barnkammare. Man får en ökad produktion av fisk i de här områdena som naturligtvis också sprider sig till övriga områden. Det viss säga att det totala fiskeuttaget småningom kan göras blir betydligt mycket större utan att göra de här reservaten. Man får också en möjlighet att se ur forskningssynvinkel på ett område som man lämnar fredat från diverse aktiviteter från oss människor. Genom detta får man se hur den marina miljön och fisket kunde utvecklas om man hade lite mera restriktioner kring de här bitarna.

Vi tror att det här skulle vara en god PR för Åland att visa på att vi har vidtagit de här åtgärderna på speciella områden. Från vår sida har vi inte lagt fram ett förslag var exakt de skulle finnas, men däremot tror vi att det finns goda kunskaper om det här i landskapsförvaltningen och att man tillsammans med Husö biologiska station kunde komma vidare med det här. Vi ser inte att det skulle finnas något hinder att göra det här som ett samarbete med omkringliggande områden i Östersjön.

Utgående från det här har vi föreslagit att landskapsregeringen skall vidta sådana åtgärder att man snarast möjligt kan inrätta ett första marint reservat inom Åland. Vi hoppas att utskottet kan titta närmare på det här och ge vidare vägkost för en fortsatt beredning. Tack herr talman!

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren:

Herr talman! Lagtingsledamot Johan Ehn har lagt en aktuell och angelägen motion. Jag delar till fullo åsikterna i brödtexten och beträffande klämmen kan jag informera lagtinget att arbete pågår. Det här är en tvärsektoriell fråga som vi jobbar med ur två infallsvinklar på miljöbyrån. Dels inom ramen för miljövården genom åtgärdsprogrammet som tas fram för att Åland skall uppfylla både vattendirektivet och HELCOM:s aktionsplan, men också genom att det här är en naturskyddsfråga. Alldeles rykande aktuell är den här motionen genom de tidningsartiklar som har varit när det gäller gäddfiske i Brändö. Det här är en fråga som man ofta tar för given och man har i flera sammanhang börjat prata om naturen och ekosystemtjänster. Saker som man tar för givet att skall fungera och som man inte har satt ett ekonomiskt värde på. Till sådant hör t.ex. pollinering men också fiskreproduktion. Jag kan också informera lagtinget, om jag inte kommer ihåg fel, så tror jag att vi har tre eller fyra områden som skulle hamna under benämningen marina reservat. Där vi för förhandlingar men det är inget lätt arbete. Det är privatpersoner som ofta äger vikar och de som skulle förtjäna att bli det marina reservatet nummer ett inom Åland skulle vara en grund havsvik. Där har vi oftast privata ägare som sagt var.

Det här arbetet måste fortgå. Dels från miljöbyråns sida men också har vi kontakter med fiskeribyrån och Ålands fiskare r.f. bör involveras liksom också Husö. Husö har några områden som man skulle vilja freda, men dilemmat är att de är privat ägda. Tanken är att landskapsregeringen skall se Åland ur ett helhetsperspektiv och märka ut sådan här områden som skulle vara värda att skydda. En annan sak som tangerar den här frågan är att vi har en ganska generös lagstiftning när det gäller muddring. Vi har konstaterat att muddring är ödesdigert för havsmiljön. Det är också en grej som vi försöker ta i beaktande och titta närmare på. Förra veckan vara det en föreläsning på biblioteket där man tog upp det här med skyddsvärda grunda havsvikar. Vi jobbar på med frågan och förhoppningsvis kommer vi till ett resultat.

Ltl Johan Ehn, replik:

Fru talman! Det är glädjande att höra att arbete pågår. Det tål att noteras här också att motionen lämnades in i mars. Av den anledningen har frågorna säkert varit upp till ytterligare diskussion. Det här förslaget är daterat den 13 mars och vi behandlar den här i lagtinget långt mycket senare p.g.a. att vi har haft ganska mycket motioner. Lagtinget har inte heller varit samlat så att vi har kunnat få fart på det här tidigare. Det är glädjande att höra att saker och ting pågår vad gäller det här. Jag har också stor förståelse för att det finns en hel del frågor att lösa, att det inte bara är att smälla till och göra det här. Jag hoppas att man efter den behandling som näringsutskottet småningom skall göra, kan få mera information och när de kommer tillbaka till lagtinget förklara och berätta om hur långt man har kommit och när man eventuellt kan få se ett maritimt reservat färdigställt.

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson:

Fru talman! Att inrätta marina reservat inom Åland, känns som en riktig åtgärd. Det är miljöavdelningen som handhar detta och när det inrättas får vi återkomma. Vi har en lagstiftning som gör det möjligt att inrätta marina reservat fullt ut. Det har faktiskt inrättats ett marint reservat, man kan kalla det så. Men det är kanske inte riktigt på det sätt ledamoten Ehn har tänkt. Det är marina reservatet runt Båtskären, där har man fredat bara vattnen inte öarna. Det finns redan ett att fara och titta på.

Det var diskussioner om fisk i onsdags ledamot Karlström presenterade sin hemställningsmotion och inkommande onsdag skall jag svara på ledamot Sundmans enkla fråga som också behandlar fisk. När man först tittar på landskapets fiskekortsområden som är 17 stycken kan man säga, på ett eller annat sätt är de en form av reservat, eftersom man har en kontrollerad fiskevolym inom områdena. De är ändå inte stängda för fiske, men man har genom provfiskning kontroll över den fiskestam som finns inom de här områdena. Om landskapet självt skall inrätta naturreservat inom sina egna vattenområden, blir det fråga om något av de här områdena. Utöver dessa fiskeområden, täcks eller innehåller ungefär en tredjedel av Ålands vattenyta fiskekortsområden som är frivilliga åtaganden. Man har arrangerat fisket genom att man kan sälja fiskekort. Vi har det största området ligger västerut från Eckerö och hör till Hammarland, där ingår landskapets vatten. Eckerökortet får man fiska med i princip hela Eckerös fiskevatten förutom i vissa små byar, t.ex. min hemby Björnhuvud är inte med. Här har man reglerat sportfisket. Man säljer fiskekort och man har reserverade områden där man inte får fiska. Dessa områden skulle jag vilja kalla för marina reservat på ett eller annat sätt. Åtminstone till den delen det gäller fisken. I Södra Marsunds fiskelag har man samma arrangemang. En intressant fotnot är att när en stugägare för någon tid sedan demonstrerade och berättade om det här fiskekortet och dess begränsningar för en utländsk fiskare, sade han att "här på de röda områdena där fisken är fredad får ni inte fiska". Den utländska fiskaren undrade "vad det skulle kosta att fiska på det röda området." Förståelsen för varför vi skall ha reservat är inte alltid densamma som vi har här i lagtinget. Jag ser fram emot att den här frågan får sin behandling i näringsutskottet. Vi har också ett antal Natura 2000 områden som är på gränsen att bli reservat. Bl.a. ett som jag till hälften äger själv i Björnhuvud by, men där sker vad jag skulle kunna kalla det något av lite rovfiske i stället. Det är en grund havsvik en riktig barnkammare för fiskar precis en sådan som ledamot Johan Ehn eller minister Katrin Sjögren efterlyste. Men just ett sådant område, förstår var och en som ser det, att det har en väldigt hög potential för att skydda och se till att vi har en bra reproduktion av fisk. Tack!

Ltl Johan Ehn, replik:

Fru talman! Definitionen av marina reservat finns ju som en vedertagen definition så att säga och de områden som minister Jan-Erik Mattsson hänvisar till följer ju inte det. Det handlar inte bara om uttaget av fisk, utan det handlar också om på vilket sätt man skyddar det i form av utsläpp av näringsämnen och övriga skyddsåtgärder för vattenområden så att man skall kunna bevara det i ett sådant skick att det kan hållas som en barnkammare för fisken även i framtiden. Jag blev lite betänksam när jag hörde differensen i det som minister Sjögren säger och det som minister Mattsson säger. De talar om skilda saker. Jag uppfattar att minister Sjögren talar om den här typen av marina reservat som definitionen säger så pratar minister Mattsson om någonting annat. Jag är inte riktigt säker på vad landskapsregeringen inriktning nu är efter det här.

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman! Vi har säkert behov av, precis som ledamoten Johan Ehn sade, olika arter av skydd. Kanske inte alla marina reservat skall ha det har fullständiga skyddet. Vid t.ex. Gloet som finns i Björnhuvud finns inget näringsläckage ifrån några odlingar eller något annat, så skydd för det behövs inte. Däremot kanske man behöver skydda faunan och fisken som finns där. Jag ville markera att frivilliga åtaganden har ett stort värde i landskapet. Frisinnad samverkan brukar vara ett av de partier som är ledare för att de frivilliga privata initiativen skall lyftas fram. Det är det jag ville göra. Allt vatten som inte ägs av landskapet, ägs av någon privat person.

Ltl Johan Ehn, replik:

Fru talman! När man gör olika typer av insatser för miljön så skall de göras på olika fronter, exakt så som minister Mattsson lyfte fram så hör Frisinnad samverkan till dem som tror på att det som individerna gör har en väldigt stor betydelse för det här. Naturligtvis är det så att de frivilliga åtgärderna är de bästa. Samtidigt kan det behövas den här typen av områden som man använder för att få fram mera forskningsresultat. Där man se vad olika typer av åtgärder får för effekt. Såsom ministern själv nämnde så har landskapet vattenområden till förfogande för vilka en del kunde passa för det här. Jag hoppas att man i regeringen kan fortsätta med det arbete som minister Sjögren redogjorde för att hade inletts här och jag hoppas också att man från näringsutskottet kan ventilera de här frågorna och ge ett stöd för att fortsätta så att vi också kan se en flora av olika typer av instrument som använts. Den här typen av marina reservat kan vara en form medan jag naturligtvis håller med minister Mattsson om att det också finns andra former att ta till.

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik:

Ja, fru talman! Vi är rörande eniga om att vi vill uppnå en förbättrad miljö överallt egentligen. För tillfället har varit mest på bordet att vi skall säkerställa att vi har en fiskbar fiskstam över hela Åland framledes. Därför är det viktigt att trycka på, att man skall kunna redovisa mätbara resultat på effekten för de åtgärder man har gjort - att man inte bara säger att det skall görs si och så och sedan inte vet vilket resultatet blev. Man måste få veta vad det blev av det, om det blev bättre eller ingenting. Det är väldigt viktigt att de åtgärder man gör skall gå att verifiera och mäta.

TALMANNEN:

Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

Föredras för remiss

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion om samarbetskonsekvensbedömning för kommunerna. (HM 22/2007-2008). /Lu/

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

Ltl Danne Sundman:

Fru talman! Olika samarbetsformer mellan de olika kommunerna diskuteras alltjämt. Före lagtingsvalet hade vi en ganska intensiv debatt om kommunsammanslagning och olika framtidsscenarion. Den debatten tillskrev jag att det främst spiller över från Finland, när man diskuterar någonting där, börjar diskussionerna här också. Det tror jag var nära sanningen. Det var nog så som diskussionen utlöstes.

Vi här, har nu fått ett nytt landskapsandelssystem som har trätt i kraft nu och kommer att uppmuntra samarbete mellan två eller flera kommuner. Det såg vi idag när lagen nyss kom, som berör just bl.a. det här samarbetsstödet, som man kan få om man kommer till samarbete. Jag tycker att alternativet "utökat samarbete" är att föredra framom "påtvingade kommunsammanslagningar" för att värna om det åländska småskaliga närsamhället. Det är en sak, vem som beslutar om vilken service som skall hållas och en annan sak vem som utför den. Det här någonting som vi från Obunden samling sida har förfäktat i andra sammanhang, att det inte alltid måste vara det offentliga själv som utför servicen. Det måste inte alltid vara så att alla kommuner gör allting utan man måste kunna samarbeta i större utsträckning. Det är också det som är syftet med kommunsammanslagning. Man kan få de positiva effekterna men undvika de negativa som innebär centralisering och för långt till beslutsfattande. För att ytterligare uppmuntra till samarbete bör kommunallagen kompletteras med bestämmelser om samarbetskonsekvensbedömning vid större genomgripande beslut om organisationsförändringar och/eller investeringar i kommunen. Alltså skulle man mer eller mindre i budget tider, om man skall göra en större utökning eller satsning vara tvungna att fundera efter och skrapa sig i skägget en extra gång och fundera över om det är någonting som vi kan göra tillsammans med någon grannkommun eller om alla kommuner på Åland kan göra det tillsammans. Man kan fundera över om det kan upphandlas på något vis så att man inte bygger eller anställer 1,0 när man skulle klara sig med 0,6. Det blir ofta så. De överblivna delarna tillsammans gör ganska mycket för de enskilda kommunerna.  Den här "SKB" skulle genomföras varje gång man tar något större steg i kommunens utveckling. Då skulle man alltid överväga detta. Många gånger kan det vara så att man inte gör det. Utav av bara farten utökar man den egna kommunens kapacitet i form av tjänster eller fastigheter eller vad det kan vara.

Jag föreslår att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att kommunallagen kompletteras med bestämmelser om samarbetskonsekvensbedömning.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman! Jag tycker att tankegångarna är kloka i ledamot Sundmans motion. Har ledamoten tänkt på, om man verkligen skall göra en lag av det här, hur man i så fall skall konkretisera den och var man skall sätta ribban, när det verkligen skall genomföras mellan kommuner?

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman! Det har ledamoten Sundman funderat på. Det man kunde titta på är miljöberättelseinstrumentet då man helt enkelt på ett papper tecknar ner fördelar eller nackdelar med hur någonting påverkar miljön. Så borde man också ha en bestämmelse att vid en viss dignitet på beslut så skall någon tjänsteman, företrädesvis kommundirektören göra en samarbetskonsekvensbedömning. Då kan han/hon konstatera att det här kunde vi göra tillsammans med en grannkommun, det här kunde vi köpa av privata, det här kunde vi o.s.v. Det här är någonting som vi måste ha i kommunens egen regi. Dokumentet skulle ifrågasättas av de förtroendevalda och vara som en del av beredningen, men lite mera systematiskt att man hela tiden måste undersöka möjligheterna. Exakta former för hur det skall se ut måste man fundera över inom förvaltningen, men jag tror att det finns idéer om det här ute i kommunerna.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman! Om det här är frivilligt, om det här är en rekommendation, då är det inga bekymmer att veta när man skall göra det. Men om det handlar om ekonomi, föreställer jag mig att det i lagen fordras ganska klart och tydligt när en sådan här "SKB" skall göras, eftersom man alltså är tvingad till att göra det enligt lag. Det var det jag ville höra lite mera om från ledamot Sundman.

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman! Jag tycker att man i lagen klart säger vid vilken typ av beslut en "SKB" skall göras. Det skall vara tvingande att göra den här bedömningen. Sen är det svårt att tvinga kommuner att samarbeta. Men ett sådant här instrument gör att det kanske blir ett steg närmare att försöka ta upp och utveckla samarbetet. Det är alltid lättast att göra allt i sin egen organisation och bygga sitt eget hus och anställa sin egen personal. Det är en ännu större utmaning om det skall förhandlas med en eller flera andra kommuner om t.ex. en tjänsts fördelning eller om användningen av ett hus. Det kanske är fel att man aldrig börjar fundera i de här banorna. Men om man har en samarbetskonsekvensbedömning sår man ett frö som sedan leder till att man kommer till ett samarbete och då sätter man det i system från början i beredningen.

Ltl Roger Slotte:

Fru talman! Jag tycker att det är intressant och bra att Danne Sundman väcker den här frågan om samarbete kommunerna emellan. Det är alltid så, att när man står inför större problem i en kommun så är det viktigt att titta på möjligheterna att man kan hjälpa varandra genom samarbete. Många gånger är det så att man skräms av kommunalförbunden, de största samarbetsprojekten vi har. De är för byråkratiskt och krångligt men däremot finns det andra modeller med huvudmannaskap eller värdkommunsmodell som man kallar det ibland. Det vore ett exempel på hur man kunde förbättra olika saker av kommunens service. Vi kan ta som ett exempel, brand- och räddningsväsendet på landsbygden är ett huvudmannaskap och inge kommunalförbund. Sedan har vi också områdesarkitekten som planerar byggnadsplaner i fem kommuner och är ett bra samarbete som man kan bygga vidare på. Det kunde utsträckas till även flera områden. Tack!

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman! Det är helt riktigt som lagtingsledamot Slotte säger att kommunförbundsmodellen ofta tjänar som avskräckande exempel. Det är bättre att vi gör det här själva, att vi tar hem det här, för det här kommunförbundet fungerar inte o.s.v. Den formen tror jag man skall undvika för det är ingen som riktigt bryr sig utan det blir som ett "Frankensteins monster" som kommer till liv och vandrar dit ingen vill att det skall vandra.  Då är det bättre att någon kommun är värd för samarbetet och då kan man sätta krav i avtal o.s.v. mellan kommunerna som köper tjänster eller att man köper tjänster av ett aktiebolag som är helt eller delvis kommunalägt. Just de här frågorna bör man göra i samarbetskonsekvensbedömningen, att man konstaterar vilken modell som är den bästa, så att man redan där går vidare i tankegången.

Ltl Jörgen Strand, replik:

Fru talman! Jag håller med ledamot Slotte att kommunförbunden ofta har varit självgående. Senaste året ändrade vi lagen i lagtinget så att numera är det majoritetsbeslut för att ändra grundavtalen medan det tidigare var konsensus. Det tror jag, kan om man vill styra dem, kommer att bli mycket bättre att göra. En bra definition på det som Danne Sundman tog upp var att man kanske skulle behöva göra en samarbetskonsekvensbedömning t.ex. om skatteöret är över medeltalet för kommunerna på Åland. Jag tror att man skulle kunna hitta definitionen som Danne Sundman var ute efter. Då skulle man per automatik, om skatteöret börjar rusa, så skulle man vara tvungen att göra en samarbetskonsekvensbedömning för att hitta effektivare sätt att bedriva sin kommunala verksamhet.

Ltl Roger Slotte, replik:

Fru talman! Kommunalförbunden är i sig en ganska byråkratisk organisation fastän man har mera bestämmanderätt idag eller att beslutsgången är annorlunda uppbyggd idag än den var tidigare. Jag tycker ändå att värdkommunsmodellen kunde prövas lite mera.

TALMANNEN:

Replikväxlingen är därmed avslutad. Begärs ordet?

Ltl Olof Erland:

Fru talman! Kommunalt samarbete är viktigt och det är värt att diskutera vilka former och styrmedel, regelverk m.m. man skall använda för att uppmuntra kommunalt samarbete. Jag tycker särskilt av ideologiska skäl, att det är intressant att diskutera ledamot Sundmans förslag att lagstifta om, inte att man skall samarbete, utan att man skall fundera i kommunerna på att samarbete. Mycket intressant infallsvinkel! Idag har vi via budgeten och via kommunförbundens verksamhet, men framförallt i de egna kommunerna ett incitament för att söka samarbetsformer, för att man i kommunerna ser att man kan ha nytta av samarbete. Jag som är en stor entusiast för marknadsekonomi, ser parallellen att ekonomiska styrmedel är det vi borde utveckla. Inte lagstiftning ovan ifrån. Jag tycker att den ideologiska infallsvinkeln är intressant. Jag skulle beteckna den som ett organisationssamhälle där någon skall lagstifta och som inte förutsätter att de människor som finns i kommunerna och vill göra ett bra arbete söker samarbete därför att det är till nytta. Det vill säga ekonomiska incitament används för att man skall efterlikna marknadsmekanismer. Varje enskilt beslut prövar man genom att fråga sig om man vinner på det här? Vinner vi på att samarbeta eller inte? Den här verkligheten kan jag se själv att är mycket påtaglig i Finströms kommun som har sökt samarbete med andra norr-åländska kommuner genom att delta i barnskyddsjour och deltar i kommunförbund o.s.v. Den ideologiska skillnaden tycker jag är viktig att diskutera. Inte för att det löser några problem men för att det kanske visar, att det här med lagstiftning - om vi skall utvidga lagstiftningen på alla områden - ger oss ett samhälle som är genomreglerat, genomstrukturerat och människors egna omdömen pressas tillbaka.

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman! Ledamot Erland, det är just det jag vill undvika. Därför vill jag införa ett instrument att man skall göra en sådan här samarbetskonsekvensbedömning. Det kan vara så att tjänstemännen i kommunen inte alltid har samma intresse som kommunens politiker när det gäller samarbete. Det kan innebära merarbete och större utmaning att lösa problem genom samarbete. Medan kommunernas företrädare, alltså politikerna gärna skulle vilja veta det här. Så det är för att väcka deras omdöme och deras egen lust till att inleda samarbete som jag vill ha det här instrumentet. Visst kan man alltid diskutera den ideologiska aspekten. Det är trevligt att ledamot Erland är liberal och försvarar de liberala värdena, det saknar vi ofta här i lagtinget. Men det här tror jag att skulle leda till en mycket mer marknadsanpassad relation mellan kommunerna och servicen skulle utföras på ett mycket mer marknadsanpassat sätt.

Ltl Olof Erland, replik:

Fru talman! Det är intressant inslag att man skulle lagstifta om vilka intressen kommunens tjänstemän skall ha . D.v.s. det är inte via anställningsförhållanden eller kommunala budgetar eller beslut. Jag konstaterar bara att det intressant och för mig är marknadsekonomi någonting annat. Jag behöver inte bekänna mig till någon ny liberalism, att allt skall kommersialiseras, privatiseras utan i en kommun kan man ha nytta av marknadsprinciperna och jag ser att det här är en annan väg.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman! Det var väl där skon klämde, att man på något vis klampar in hos tjänstemännen. Det är igen ärten under prinsessans alla madrasser. Prinsessan sov dåligt igen nu, alltså det liberala partiet, när man vill styra och ställa över de kommunala tjänstemännen. Det är inte så det skall ses det här, utan det är ett verktyg för att göra ett avbrott i den kommunalförvaltande vardagen. Man skall fundera över om saker och ting kan lösas genom samarbete på ett effektivare sätt. Det merarbete som kommer till skall förhoppningsvis intjänas i slutet på det sättet att man kommer till effektivare strukturer. Det finns många exempel där kommuner kunde samarbeta mera. Men det kommer aldrig till för man kommer inte till skott med själva fröet och då blir det aldrig någon planta och uppväxt.

Ltl Olof Erland, replik:

Fru talman! Ledamot Sundman får ursäkta men skall man så och få växt och det skall bli ärter och det skall bli madrasser, så får jag det inte att gå ihop. Vad har det med samarbete mellan kommunerna att göra? Och framförallt vad har det med marknadsregleringen att göra?

TALMANNEN:

Följande replikväxling inleds av Jörgen Strand.

Ltl Jörgen Strand, replik:

Fru talman! Ledamoten Erland tar upp att man borde driva det här mot ett marknadstänkande och det håller jag med om till fullo. Det är precis det som är incitamentet i nya landskapsandelsreformen. Där försökte man hitta ett system som skulle uppmuntra till att samarbeta. Till den delen är vi helt överens.

Sen när det gäller frågan om att reglera kommunernas verksamhet, så tror jag inte att motionären ansåg att reglera det ytterligare, och det gjorde inte jag heller. Här borde man kanske, om jag får avvika lite från ämnet, titta på vilka lagstiftningar som sätter hinder för att marknadsekonomin skall få blomma ut när det gäller kommunala tjänster. Jag tänker på valfrihet inom skola, barnomsorg och liknande. Det borde vi titta på och göra en analys över vilka lagstiftningar som sätter de hindren.

Ltl Olof Erland, replik:

Fru talman! Jag håller faktiskt med det mesta som ledamoten Strand säger. Det gäller att hitta incitament för samarbete, att undvika lagstiftning som styr åt fel håll. Det jag ville påpeka här, var den ideologiska skiljelinjen, som jag naturligtvis är intresserad av. Det är viktigt vilken väg man väljer för den kommunala politiken om man skall gå in och reglera. I den här frågan tycks det finnas mycket frön, ärter och madrasser från motionärens sida.

Ltl Jörgen Strand, replik:

Fru talman! Tydligen är vi rätt överens om det här. Min ideologi utgår från den enskilda individen, att den så långt som möjligt skall få göra sina val själv. När det gäller skola och barnomsorg speciellt, samt äldreomsorg så skall vi kunna hitta nytt tankesätt att vi inte binder det till kommungränser och till kommunala tjänster. Det kan vara en flora av val som den enskilda individen kan göra.

TALMANNEN:

Replikväxlingen är därmed avslutad. Begärs ordet ytterligare?

Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

Föredras för remiss

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion om införandet av elektronisk röstning via internet. (HM 28/2007-2008). /Lu/

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

Ltl Danne Sundman:

Fru talman! År 2000 tillsatte dåvarande landskapsstyrelse en utredning av möjligheterna att införa röstning i lagtings- och kommunalval via Internet. Utredningen visade inte på några större problem. Men initiativet begravdes trots det utan vidare åtgärder och ingenting har skett i saken sedan dess. Utvecklingen har sedan dess undanröjt de sista tekniska tvivlen om att detta skulle vara möjligt. På flera ställen i världen används nu elektronisk röstning i en eller annan form. Att erbjuda virtuella vallokaler skulle möjliggöra för flera att rösta i val och säkerligen öka valdeltagandet bland ungdomar generellt samt bland ålänningarna som är ute i världen av en eller annan orsak t.ex. sjömän, borta ålänningar som fortfarande har sin rösträtt kvar. Den tekniska kunskapen om hur detta skulle utformas på ett säkert sätt finns idag i den åländska It-branschen och man kan säga att vi t.o.m. har flera expertföretag inom datasäkerhet. Man kan nämna den del av Paf som vi känner som Eget som har ett stort kunnande inom datasäkerhet. Cross key är ett annat företag som i princip bygger på en solid säkerhetsgrund, vars framgångssaga vi bara har sett början på. Om det här systemet skulle byggas av åländska företag så kunde det dessutom ha blivit en framgångsrik exportprodukt. Det smärtar mig att konstatera, att vi tyvärr missat ett tåg som kunde ha blivit någonting väldigt stort om man redan för åtta år sedan skulle ha börjat bygga ett system och börja testa det då. Idag skulle det ha varit en kommersiell produkt som kunde ha sålts till länder runt om i världen eller till delstater som har demokratiska val. Åland kunde ha fungerat som försöksområdet och testområde för systemet. Nu finns det flera aktörer på marknaden som erbjuder detta och nu kan det vara svårare att slå sig in och få en framträdande position på världsmarknaden. Men varför inte? Med den kunskap som ålänningarna besitter, främst i det här två företagen och också andra It-företag så kan man säkert fortfarande försöka åtminstone bygga ett system som kan användas och säljas utanför Åland.

Den här motionen har två syften liksom hela iden från början. Dels att öka medborgarnas möjlighet att delta i demokratiska val här på Åland men också att skapa en produkt där vi kan slå mynt av vår lilla demokrati och gynna en näring som passar för Åland. I-näringen passar för Åland i övrigt, som vi vet, och är inte beroende av några transporter. Jag hoppas att lagtinget så småningom kan godkänna min kläm som säger "att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att landskapsregeringen kommer med förslag hur elektronisk röstning i lagtings- och kommunalval över Internet kan införas."

TALMANNEN:

Ingen replik är begärd. Begäres ordet?

Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

Föredras för remiss

Vtm Gun-Mari Lindholms hemställningsmotion om lag om redovisning av valfinansiering. (HM 29/2007-2008). /Lu/

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

Vtm Gun-Mari Lindholm:

Herr talman! Det här är en hemställningsmotion som säger i klämmen "att lagtinget skall hos landskapsregeringen hemställa om att landskapsregeringen kommer till lagtinget med en lag om redovisning av valfinansiering." Och varför det? Det här har varit en diskussion lite fram och tillbaka genom åren. Ibland har den varit mer aktuell och ibland har den varit mindre aktuell. Det här var en sak, som åtminstone jag reflekterade över, när det senast var val till Finlands riksdag. Det var ett väldigt hallå kan man säga, minst sagt, om den nuvarande riksdagsledamoten från Ålands valfinansiering. Det fanns ett parti, särskilt Socialdemokraterna som gärna ville veta varifrån nuvarande riksdagsledamoten hade fått sina pengar till att finansiera valkampanjen. Men när det kom till den egna redovisningen för finansieringen för valet till lagtinget, då ville inte alls Socialdemokraterna och speciellt deras ordförande, Barbro Sundback, redovisa varifrån man hade fått sina pengar. Det orsakar spekulationer. Om man ena gången är väldigt angelägen om att någon annan skall redovisa, men själv vill man inte göra det. Då blir det lurt över det hela. Därför har vi nu, vi har tidigare talat om det och tyckte att det var på sin plats, lagt in en hemställningsmotion i det här ärendet.

Det här är ett tag sedan redan och under den tiden som motionen har legat och väntat på att bli presenterad och få sin behandling, den är nu remitterad till lagutskottet, så har det tillsatts en vallagskommitté. Man skall titta över vallagen beträffande riksdagsvalet, med anledning av att man har samma diskussion i Finland, men man skall också titta över lagtingsvalet. Landskapsregeringen har i juni, i ett brev från en 26 juni, kompletterar den parlamentariska kommitténs uppdrag med att inom det nuvarande mandatet överväga behovet av att införa någon form av reglering rörande kontroll av valfinansieringen i lagtingsval och kommunalval. Man kan säga att den här motionen är godkänd fastän den inte har gått den formella vägen. Vi har i alla fall nått vårt syfte med den här motionen. Den har fått en positiv behandling. Tack!

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman! Vicetalman Lindholm nämnde tidigare att vi från vårt parti var intresserade av varifrån, kandidaten till riksdagen, senare riksdagsledamoten hade fått pengar till valkampanjen. Den frågan, har jag förstått, kom fram vid en allmän debatt. Senare nämnde vicetalman Lindholm i sitt anförande att Socialdemokraterna, när media ringde, inte ville lämna ut uppgifterna. Det stämmer också. Men om inte jag minns alldeles fel, så sade vi också att vi inte hade redovisat allt ännu och att det inte var klart så att vi kunde gå ut med det. Om de hade meddelat oss senare hade siffrorna kommit fram, inte var det någon mörkning. Men det här är en fråga som Socialdemokraterna själva har lyft upp efter det här. Det bör finnas en lag och vi tycker att det är bra att ledamot Lindholm tar initiativ.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman! Jag tackar för stödet från ledamot Winé och Socialdemokraternas sida. Jag hade också räknat med det eftersom det här är en väldigt viktig demokratifråga. Det gäller att medborgarna får reda på hur man finansierar sina val och det behöver vara så mycket genomskinlighet som möjligt i vårt samhälle, åtminstone när det gäller offentliga medel. Det var ungefär så där som ledamot Winé återgav den här situationen. Det var också så att riksdagsledamoten inte hade gjort sin redovisning, men trots det så tryckte man på att man skulle få fram hur man hade gjort sin valfinansiering.

Det finns en lagstiftning i Finland, i riket som säger, "att när det överstiger 1 700 euro" måste man redovisa och det hade hon inte någon.

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman! Socialdemokraterna är ett parti som alltid är steget före. Genom att vi var så pass offensiva i frågan om riksdagsvalet och också tog en viss ställning i lagtingsvalet, så kan man säga att det är tack vare oss som den här debatten lyftes upp. Vi är föregångare igen och vi visar och tycker att det är bra att vicetalman Lindholm har tagit det här initiativet. Snart får vi en lag om det och då är det bara att tacka oss igen.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman! När det gällde att vi skulle redogöra för vår valfinansiering, får man faktiskt säga att Socialdemokraterna tyvärr var steget efter. För vi andra hade redan vårt klart och kunde redogöra för det.

TALMANNEN:

Replikskiftet är därmed avslutat.

Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

Landskapsregeringens framställning angående ändring av betalningsrutinerna för vissa stöd till kommunerna. (FR 26/2007-2008).

Ärendet upptas till behandling vid plenum onsdagen den 17 september 2008.

 

Lagtingets nästa plenum är onsdagen den 17 september 2008 kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 16.17)