För kännedom

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Ulla-Britt Dahl´, ltl Johan Ehn och ltl Göte Winé) Ltl Ulla-Britt Dahl och ltl Göte Winé infann sig efter uppropet.

27 ledamöter närvarande.

Om befrielse från plenum fredagen den 26 september för deltagande i Föreningarna Nordens förbunds styrelsemöte anhåller lagtingsledamoten Folke Sjölund. Beviljas.

Meddelande

Meddelas att landskapsregeringens svar med anledning av ltl Barbro Sundbacks enkla fråga nr 11/2007-2009 kommer att avges vid plenum onsdagen den 24 september 2008.

Antecknas.

Föredras för bordläggning

Lagutskottets betänkande nr 11/2007-2008 om godkännande av avtalet med Moldavien för att undvika dubbelbeskattning och förhindra kringgående av skatt beträffande skatter på inkomst samt med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i avtalet som hör till området för lagstiftningen. (RP 8/2007-2008).

Ärendet bordläggs till plenum onsdagen den 24 september.

Föredras för bordläggning

Finansutskottets betänkande nr 5/2007-2008 angående ändring av betalningsrutinerna för vissa stöd till kommunerna. (FR 26/2007-2008).

Ärendet bordläggs till plenum onsdagen den 24 september.

Föredras för första behandling

Näringsutskottets betänkande nr 7/2007-2008 angående lagstiftning av bolagisering av Posten Åland. (FR 25/2007-2008).

Först tillåts allmän diskussion.

Efter avslutad diskussion kan enligt 54 §? 2 mom. LO förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion.

Ltl Anders Englund:

Herr talman! Näringsutskottet har behandlat lagstiftningen om bolagisering av Posten och tagit del av den diskussionen som var i salen tidigare och även den vid vårt hörande i utskottet. Vi, från näringsutskottet tillstyrker landskapsregeringens förslag i det här ärendet och har i princip, kan vi säga tagit det korta formuläret. Det kan säkert finnas en del frågor vad gäller Posten och bolagiseringen av den. Som vi tidigare har sagt så verkar den på en konkurrensfri marknad numera och med det som krävs från EU vad gäller detta, så är det et steg i rätt riktning att bolagisera Posten.

Jag tänker inte gå in på de tekniska detaljerna desto mera. Det kommer säkert upp frågor också om det i den fortsatta debatten.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Jag tror inte att det är någon som kan ha invändningar eftersom det här är påbjudet från Bryssel. Men jag ställde en förhoppning till att näringsutskottet skulle ta upp den här frågan om att återinrätta postkontoret i Eckerö post- och tullhus. Jag undrar om utskottet överhuvudtaget har diskuterat frågan.

Ltl Anders Englund, replik:

Herr talman! Det här är en sak som jag tycker, att inte direkt hör till lagstiftningen om lagen om Posten. Det är en fråga som landskapsregeringen främst kommer att sköta i så fall via bolagsstämman och ge Posten Ab i uppdrag att sköta om man går in för en sådan sak och att man då diskuterar de byggnader som finns i Eckerö

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Det är väl så det måste gå till. Det hade naturligtvis, med tanke på stämman, varit värdefullt om de fanns en skrivning om detta i betänkandet. Man får intrycket av att utskottet inte tycker att den här frågan är viktig.

Ltl Anders Englund, replik:

Herr talman! Det är säkert en viktig och angelägen fråga för många hur utvecklingen blir för den byggnaden i Eckerö. Som sagt var, är det upp till landskapsregeringen att diskutera den saken. Den behandlar man inte i lagförslaget.

TALMANNEN:

Replikskiftet är därmed avslutat.

Ltl Olof Erland:

Herr talman! Först till den här frågan om Eckerö post- och tullhus. Det är väl knappast lämpligt att ta in det, i en sådan här lag, som är en organisationsförändring och en bolagisering. Vill man lagstifta om postens kulturella ansvar så är det fritt att göra det. Det hör kanske till ett annat sammanhang.

Jag begärde ordet för att försäkra mig om att näringsutskottets korta formulär betyder att bolagiseringen är en administrativ åtgärd och inte en förberedelse för privatisering, som diskuterades här i lagtinget senast. Det är viktigt att betona, att en eventuell privatisering måste föregås av mycket ingående diskussioner om vad som kan hända med medborgarservicen, d.v.s. postkontoren om det sen är post- och tullhuset eller någon annanstans men särskilt filatelin som ingår i ett internationellt sammanhang där det är mycket svårt att tänka sig att en privat aktör skulle få de rättigheter som behövs. Jag tycker att, det korta formuläret till den här delen, är en bekräftelse på att några sådana avsikter inte finns från landskapsregeringens sida.

När det gäller inkomstbeskattningen har det också varit stora rubriker, åtminstone i media, om att nu tar staten hand om våra pengar om man nu hårddrar det lite. Så är inte fallet. Med det skattefinansiella system som vi har idag så går bolagsskatten på vinsten, alltså 26 procent i samfundsskatt, det går dels till staten dels till kommunerna och dels till församlingarna. Det här gör att det blir en viss minskning på de penningflöden som tidigare tillföll landskapet. Jag har räknat ut att med 2 miljoners vinst så skulle det år 2005 ha varit 197 euro och det beror på att i skattegottgörelsen så räknas endast statsskatten inte kommunalskatten och församlingsskatten. Sedan kommer en effekt på klumpsumman. Den är synnerligen marginell ungefär 1 700 euro. Så i stort sett kan man säga att landskapet som helhet förlorar nästan ingenting på det. Däremot så är det i det här fallet Jomala kommun, som är lokaliseringsort eller bolagsort som vinner i storleksordningen 100 000 euro med en vinst på 2 miljoner. Nu var vinsten större år 2007, något över 3 miljoner så skatteeffekterna är mycket små. Det bör noteras, att det inte är någon anledning att larma om den saken. Sedan är det en annan aspekt, att tidigare kunde landskapet ta ut helt fritt av Postens vinst, principen var 26 procent eller 28 procent tidigare. Där blir det ingen skillnad eftersom det kommer tillbaka via skattegottgörelsen. Det man möjligen kan diskutera är, att övrig vinst, är det fritt fram att ta ut den? Det torde det vara med hänvisning till självstyrelselagen, där landskapet skall behandlas på samma sätt som staten. Det vill säga, övrig vinst disponeras av bolagsstämman och där är det landskapet som bestämmer hur mycket kapital man vill låta ligga kvar i Posten och hur mycket man vill ta in i landskapsbudgeten för andra ändamål. Näringsutskottets korta formulär kanske låter kort men det är i alla fall en helt korrekt bedömning att det inte har andra konsekvenser än de att bolagsorganisationen och lagstiftningen uppfyller de krav som skall finnas.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Ledamot Erland inledde sitt anförande med att säga att Postens kulturella ansvar skulle tas upp i andra sammanhang och ledamot Erland har stor erfarenhet av landskapets förvaltning och hur den fungerar. Jag skulle gärna höra var ledamot Erland tycker att man skulle ta upp den här frågan för att få den löst.

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman! Det är precis som i alla andra sammanhang. Den här frågan är aktualiserad. Landskapsregeringen har gett i uppdrag åt, om det är en arbetsgrupp eller en direktion för Post- och tullhuset det kan jag inte säga, men frågan ligger i landskapsregeringens händer och där förhandlar man med Posten och man skall hitta olika former för verksamhet i övrigt för det här. Såvitt jag vet, har man också kommit överens med Posten om en viss beredskap för service i det här huset. Jag tycker inte att det hör direkt till bolagslagstiftningen. Då skulle man ha ett färdigt berett lagförslag som säger att Posten skall ha ett åtagande och då måste man reglera det ekonomiskt. Jag tycker att det är helt riktigt av landskapsregeringen att göra det här i dialog med dem som är berörda.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Jo, så där skulle man kunna tänka sig att det skulle gå till. Men på en fråga som jag hade till ansvariga ministern så sade han att just den här frågan diskuterades inte i direktionen. Så nu har vi lite olika uppfattningar här i salen om hur den här frågan omhändertas av landskapsregeringen.

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman! Självklart har vi uppenbarligen olika uppfattningar. Jag har sagt hur jag uppfattar landskapsregeringens allmänna hantering av det här och tycker att det skulle vara konstigt om man hade fört in den här saken, som är under beredning och där man för en dialog i en särskild bolagslagstiftning. Jag tycker att landskapsregeringen gör helt rätt i att man behandlar frågan om post- och tullhuset på ett särskilt sätt och jag tror säkert att man hittar en lösning på det. Det gäller att inte blanda ihop äpplen och päron när de inte hör ihop. Jag tror säker att den här frågan kommer att lösas.

TALMANNEN:

Replikskiftet är därmed avslutat.

Ltl Barbro Sundback:

Herr talman! Det är sant att den här frågan om postkontoret ligger på sidan och det har jag också klart för mig. Jag tycker trots det, att det hade varit bra eftersom frågan hänger i luften, att utskottet hade tagit ställning åt ett visst håll. Den information jag har fått från landskapsregeringen, är att frågan om postkontorets återinrättande i post- och tullhuset, det är ingenting som direktionen inte har till uppdrag att analysera eller utreda. Det ligger utanför deras uppdrag. Om jag har fel så är jag nöjd om någon rättar till det hela men just nu förefaller det mig som att hela frågan hänger i luften. Åtminstone har ingen anmält riktigt ansvar för hur det här skulle gå till. Ledamot Erland tror att regeringen hittar en lösning och att det här säkert kommer att ordna sig. Det låter förtröstansfullt så vi får väl nöja oss med det hittills.

Jag delar inte riktigt ledamot Olof Erlands ekonomiska analyser av konsekvenserna av den här bolagiseringen. Det är betydligt mera ovisst vad landskapet kan inkassera från den här postverksamheten i och med den här bolagiseringen. Det hade varit betydlig enklare när landskapet mer eller mindre ha kunnat skriva in ett avkastningskrav i budgeten och kunnat lyfta de pengarna. Den här hemmafruekonomin gör ju att vi inte kan räkna ut vilken effekt det har på klumpsumman. Det beror helt på den finländska ekonomin. Det här har ju så marginell betydelse för den sakens skull så visst blir det mycket otydligare. Det nuvarande systemet har hållits vid liv, antar jag, just för att vi har haft mera direkt påverkning på resultatet och hur det skall användas. Nu är det här som sagt en administrativ åtgärd. Det är ingen politik i det, inte ens ekonomi i det, utan det är en konsekvens av EU-medlemskapet. Det självstyrelsepolitiska utrymmet för att besluta är noll och något politiskt överraskande i det här finns det absolut inte.

TALMANNEN:

Ingen replik är begärd. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

Väcks förslag om remiss till stora utskottet?

Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

Föredras för remiss efter bordläggning

Landskapsrevisorernas berättelse för år 2007. (RB 1/2007-2008). /Fu/ (Bordlagd 17.9.2008).

Föredras efter bordläggning

Landskapsregeringens meddelande angående landskapets åtgärder med anledning av landskapsrevisorernas berättelse för år 2007 (M 6/2007-2008). (Bordlagt 17.9.2008).

Föredras efter bordläggning

Landskapsregeringens berättelse för år 2007. (LB 1/2007-2008). (Bordlagd 17.9.2008).

 

Alla tre ärenden bordlades vid plenum den 17 september då lagtinget då lagtinget i enlighet med bestämmelserna i 74 § arbetsordningen beslöt att t gemensam diskussion tillåts angående ärendena nr 4, 5 och 6 eftersom de båda berättelserna nära ansluter sig till varandra och landskapsregeringens meddelande direkt anknyter till landskapsrevisorernas berättelse. 

Lagtinget har vidare den 17 september beslutat att revisionsberättelsen och meddelandet remitteras till finansutskottet medan förvaltningsberättelsen inte remitteras till utskott.

Diskussionen fortsätter. Begärs ordet?

Ltl Roger Jansson:

Herr talman! I onsdags höll jag ett lite överlång anförande som jag beklagar, men idag blir det kortare i stället. Det blir bara en fråga.

I revisorernas berättelse, talas dels om förvaltningschefens inte helt oberoende förhållande till den politiska landskapsregeringen och i sitt svar säger landskapsregeringen att man avser att se över situationen. I landskapsrevisorernas berättelse anges att arbetsuppgifterna vid revisionsbyrån, alltså den interna revisionens byrå, fastställs i en årlig arbetsplan. Den planen uppgörs numera, tidigare var det i samarbete med lantrådet, med förvaltningschefen och landskapsrevisorernas ordförande. Det här försvårar ytterligare det här förhållandet som gäller förvaltningschefen, eftersom han är en av dem som skall revideras av den interna revisionsbyrån, är med och bestämmer årsplanen. På det sättet var det bättre förr att lantrådet var med, eftersom det huvudsakligen ändå landskapsförvaltningen som skall granskars av den interna revisionsbyrån. Medan den politiska landskapsregeringen skall granskas av de förtroendevalda landskapsrevisorerna. Därför är nog den här förändringen som gjordes för några år sedan, olycklig.

Jag har försökt ta reda på lite om EU-medlens användning, eftersom revisorerna skriver "revisorerna konstaterar nu att en mycket stor del av revisionsbyråns arbetstid går åt till revision av EU-projekt på bekostnad av annan revisionsverksamhet samtidigt som andelen EU-medel i landskapsbudget inte är särskilt stor." Det här blir en vikig fråga för finansutskottet att nu ge lagtinget en klar bild av den här verkligheten som vi lever i. Av utbetalda medel inom ramen för EU-program så är kommissionens krav att minst 5 procent skall revideras i medlemsländerna. I Finland har man fullt sjå att klara av den 5 procenten, man ligger ofta på gränsen. På Åland, här hos oss, när det gäller EU-målprogrammen 2 och 3 så är internrevisionen gällande för över 50 procent av de utbetalda medlen. Alltså tio gånger mera än vad EU ställer som krav. I Finland är man väldigt glad för det här, för det innebär att man på fastlandet kan revidera lite mindre, eftersom Åland reviderar så mycket. Det är skäl för finansutskottet att kontrollera de här uppgifterna som jag har tillägnat mig. Ännu värre blir det inom fiskerisektorn. Där ligger vi mellan 70-80 procent revision.

Revision är alltid bra. Revision är någonting som skall utveckla verksamheten och det säger jag som utbildad redovisningsekonom, men det får inte bli så här att revisionen blir ett självändamål. Jag har fått mig till del att den här niten att revidera EU-programmen, vi har väl europeiskt rekord antagligen i revidering av de här målprogrammen och fiskeriprogrammen, så resulterar i en rädsla hos tjänstemännen som gör att de blir över noggranna för att tillse att sökandena följer alla regler . Över noggrannhet skapar mera byråkrati. Det drabbar de sökande. Jag har hört ute i samhället att åtskilliga av dem som driver programmen tycker att det är besvärligt när tjänstemännen är så byråkratiska och kräver så mycket regler. Vi skall naturligtvis hålla oss till minimi eller åtminstone till unionens regler i det sammanhanget. Vad som är mera bekymmersamt och som vi diskuterade i onsdags, är arbetsfördelningen som övervakas av förvaltningschefen och revisorernas ordförande, tar väldiga resurser från övrig revision. Vi hörde att under 2 000-talet har ÅHS inte varit internreviderat . Vilket aldrig var meningen med ÅHS-organisationen, utan den skulle internrevideras från internrevisionen på den tiden. På1990-talet när det här gjordes så skulle det vara upp emot 50 procent av internrevisionens resurser som skulle gå till ÅHS. Dessutom skulle det revideras av externrevisorerna eller landskapsrevisorerna. Den här situationen gör revisionen tappar, det som revisorerna också skriver, en av sina huvuduppgifter. Revisorerna skriver: "Revisionsbyrån skall verka också inom området Utvecklingsarbete genom att till förvaltningen ge råd och informera om aktuella frågor där utvecklingsbehov finns." och så kommer de med ett antal exempel. De viktigaste uppgifterna för revision över huvudtaget, och inte minst för en internrevision är att biträda förvaltningen i sitt utvecklingsarbete och föra diskussioner om hur man kan, på enklast möjliga sätt, sköta förvaltningen av olika frågor som har med den ekonomiska redovisningen att göra o.s.v.

Jag vill inte kritisera någon annan i det här sammanhanget än de som ansvarar för den här årsplanen. Där har prioriterings fel skett. Det är ett politiskt ansvar att så inte sker. Det är ett politiskt ansvar för sittande landskapsregeringar att det har blivit som det har, därför är det väsentligt att nu sittande landskapsregeringen, efter den här revisionsberättelsen vidta åtgärder. Det skall bli intressant att se vad finansutskottet har att skriva i de här frågorna.

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Herr talman! Jag skulle vilja komplettera ledamot Janssons anförande när det gäller Mål 2 och 3 programmen, när han säger att revisionen som utförs gör att projektägare känner sig jagade och att det är besvärligt att få så mycket revision. Som projektägare, har jag själv, haft stor nytta av att få en revision i början eller i mitten av ett Mål 3 program. Det kom en extern revisor från fastlandet och tittade igenom alla handlingar, papper, siffror o.s.v. och det var till väldigt stor nytta för det framtida projektets utveckling. Jag tycker inte att man kan säga att alla projektägare känner sig jagade.

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman! Det var en mycket väsentlig tilläggsinformation som ledamot Aaltonen kommer med här. Det är mycket glädjande att internrevisionen fungerar som den skall. Det skall vara en stödande verksamhet. Det skall vara en biträdande verksamhet plus sedan en kontrollerande verksamhet. Den skall vara till nytta. Det är intressant att det här goda exemplet var köptjänster utifrån. Det visar också, att man över huvudtaget inom internrevisionen borde använda sig mera av köptjänster framöver när vi har den påtalade resursbristen inom revisionsbyrån. Jag vet inte hur det är, men det har sagts från revisionsbyråns egen sida att det är resursbrist. På 1990-talet hade vi bara en internrevisor på. På 1980-talet hade vi ingen.

 TALMANNEN:

Replikskiftet är därmed avslutat.

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman! Det som ledamot Aaltonen tog upp är ungefär samma sak som jag tänkte säga, att man måste se på hur det är ute på fältet. Revision kan å ena sidan vara riktad till den interna förvaltningen, den kan å andra sidan vara riktad till de projekt som pågår och då är nyttan att få systematisering, administrativa råd o.s.v. som är viktigt. Jag tror att det är en viss skillnad om man ser på vad som händer här i huset och ute bland klienterna eller projektägarna. Jag tycker att det är väldigt väsentligt att ta fast på revisionens nödvändighet och positiva effekter. Det är grundinställningen från min sida och det är klart att nu behöver man se på förvaltningen. Den har, under årens lopp, genomgått mer eller mindre lyckade reformer och man måste få den effektivare.

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman! Jo, jag tror att vi är överens på de punkterna. Men mitt huvudbudskap i det här anförandet som jag höll var riktat till finansutskottet och oss alla naturligtvis inklusive landskapsregeringen. Hur har det blivit så att vi har en sådan här extremt hög procent på kontrollen av våra Mål 2 och 3 program och fiskerisektorn? Det måste utredas varför det har blivit så och jag förordar att man försöker följa EU:s regelverk så gott som möjligt. Man tillser att man reviderar där man verkligen behöver revidera, men här verkar det som att det här flödat över någonstans och det resulterar sedan i det stora problemet att andra verksamheter inte alls revideras.

TALMANNEN:

Replikskiftet är därmed avslutat.

Ltl Danne Sundman:

Herr talman! Det här tre ärendena skall jag beröra var för sig och börjar med huvuddokumentet, nämligen landskapsrevisorernas berättelse för år 2007. Jag har några kommentarer på några punkter.

Jag jämförde revisorernas berättelse tidigare en gång med, att i ett unket rum öppna ett fönster och få in lite frisk luft. Det vill jag säga, att så är det verkligen också den här gången. Jag kan utveckla resonemanget lite, att man borde göra ett konstitutionellt experiment och sätta landskapsrevisorerna som regering i en månad eller så. Det är befriande att läsa vad landskapsrevisorerna skriver på många punkter och man skulle önska att det direkt blev lag och kunde förverkligas men vi vet att det inte är så enkelt. Det var ett skämt förstås men det säger lite vad jag tycker. Det är ofta så att man som oppositionspolitiker står här i talarstolen och nöter på men sen när man får läsa revisorernas berättelse då får också konstatera; "vad var det jag sade". Många gånger kommer revisorerna till samma slutsats och så blir det som man sade. Det ger energi att läsa landskapsrevisorernas berättelse.

Herr talman! Jag börjar med ett nedslag på sidan 7, där det delvis handlar om revision och granskning av förvaltningschefen. Där har jag tidigare nämnt den problematiska situationen med rättschefsfunktionen i förvaltningen. Det här är åter igen, absolut ingen kritik mot nuvarande tjänsteinnehavare, utan det är kritik mot den nya ordningen, det nya systemet där rättschefen är politiskt tillsatt. Det är någonting som man absolut måste titta på. Det kan uppstå sådana situationer där man med politisk styrning kan åsidosätta rättssäkerheten för att uppnå politiska mål och då har man gått för långt. I det här fallet känner ni alla till den här kritiken. Jag har framfört den tidigare och framförallt i samband med reformens tillblivelse och då fick jag stort stöd av det ena stora regeringspartiet, Liberalerna. Det konstaterar jag också, att det står i det här meddelandet, att man skall titta över rättschefsfunktionen. Det är en hypotetisk situation men den kan uppstå och bara det att man har misstanke om att det kan uppstå sådana korrupta situationer gör att man skall undvika ett sådant system. Vi skall ha en rättschef som är politiskt oberoende. Nog om den saken.

När det gäller revisorernas resonemang om de olika, mer eller mindre kreativa omplaceringarna av tjänstemän, där vi också känner till historien, vill jag säga att de här exemplen skall passas till historien. Vi skall lära oss av dem att sådana här saker, i vissa fall, kan vara vändiga. Tjänstemannalagen behöver vara flexibel. Trygghet för tjänstemän behöver inte stå i kontrast till dynamik. Man måste kunna ändra i förvaltningen och omplacera resurser. Det viktiga är att man har den personliga tryggheten och inte hanteras felaktigt. Sådana exempel kommer hela tiden nu, t.ex. de trafikavdelningsanställda. Vi är många i lagtinget som tycker att privata företag kan sköta den verksamheten, men det skall inte omedelbart drabba dem som har anställts till trafikavdelningen. Det är inte deras fel att de har anställts till trafikavdelningen, utan politikernas fel. Det finns många sådan här exempel från ledande tjänster till vanliga arbetare. Regelverket måste vara sådant att man kan vara flexibel men ändå ta ett ansvar för sina anställda.

Jag bläddrar vidare och konstaterar att revisorerna botaniserar en hel del i fastigheterna där lagtinget verkar och där landskapsregeringen verkar. De får rätt som har sagt, att kostnaderna för de upphyrda lokalerna motsvarar i stort sett kostnaden för att bygga ut centralförvaltningen och varför gör vi inte det då? Revisorerna reder också mycket i alla ineffektivitetsfaktorer som uppkommer i och med att man är så splittrade. Det kunde elimineras om man är i samma hus. Det är någonting som man ytterligare måste påskynda. Det kan vara ett projekt som är bra att ha om konjunkturen viker, vilket vi ser början på nu.

När det gäller lagtingshusets ombyggnad är det samma sak där. Inte behövs det några våldsamma ombyggnader av lagtingshuset, men det behövs vissa kompletteringar och där vet jag att kanslikommissionen funderar vidare. Det ärendet fick en oförtjänt, märklig vändning förra perioden, men åter igen där har revisorerna rätt funderingar.

När vi kommer till hela revisionsbiten, allt från landskapsrevisorer till den interna revisionen, har det diskuterats en hel del redan och jag tänker inte upprepa det. Jag vill däremot säga att revisionen i alla dess former, allt från lagtingets egna landskapsrevisorer till den interna revisionen, alla rättssäkerhetsfunktioner som rättschefen och förvaltningen, är en väldigt viktig sak och en väldigt viktig del av den parlamentariska kontrollmakten som vi utövar här i Ålands lagting. För att förstå att förverkliga demokratin, behöver man inte vara någon raketingenjör utan man måste tillse att det som vi tycker här i Ålands lagting och det vi beslutar, skall genomföras på ett sätt som vi också har beslutat, alltså i enlighet med lag och gällande bestämmelser. Det är den yttersta funktionen i rättsstaten och det är det yttersta i demokratin. Vi skall garantera att Ålands folks beslutanderätt går ända framtill där det förverkligas. När man sedan får höra att det finns grova problem med internrevisionen, t.o.m. sådana problem som inte tål, som lantrådet sade, "att inte diskuteras i offentligheten", vill jag säga, att strålkastarna nu även måste lysa på de allra mörkaste ställena där den inte har lyst förut. Sådana här konstitutionella problem får åtminstone mig att bli uppmärksam och vilja att ta tydligt grepp om det. Det skall vi absolut göra. Sådana här missförhållanden får inte fortgå, särskilt om man använder revisionsresurserna på helt galet sätt. Man överreviderar en massa EU-projekt och helt låter en sådan stor koloss som ÅHS verka utan revision, då förstår ni alla att det syns på sista raden. Man kanske förtjänar någon euro på de här EU-projekten men det är i det stora hela mycket allvarligare att man inte ser över ÅHS som är en ganska ny organisation som förtjänar revision för att få kostnadseffektiva strukturer. Det här är ytterst allvarligt. Jag har den fördelen att jag sitter i finansutskottet och kan där också granska detta.

När jag bläddrar vidare är det intressant att läsa revisorernas åsikter om ekonomin och här igen får jag väl säga: "att vad var det jag sade, när vi tog budgeten för år 2007?" Jo, jag bekymrade mig, som ni kommer ihåg, om de stora kostnadsökningarna som har varit. På ett års sikt, på tre års sikt och på åtta års sikt. Jag hade ett resonemang om det här i mitt anförande. Revisorerna konstaterar att på ett år har kostnaderna ökat med 13,9 procent, eller 32,6 miljoner euro samtidigt som inkomsterna minskar. Detta gör att nettoeffekten blir ännu större än procentsatserna. Landskapsrevisorerna finner utvecklingen av kostnadsläget oroande, amen kan man säga till det. Jag tycker också likadant. I kommande budgeter måste man se över de rusande kostnaderna. Jag sade också tidigare, att man aldrig som politiker skall önska dåliga tider, som politiker skall man bara önska goda tider. Man skulle ibland önska de positiva effekterna av dåliga tider. Jag tycker att inte att det skall vara så, att det behöver bli dåliga tider och ebb i kassan förrän man tar i kostnadsstrukturerna. Jag hoppas verkligen att den budget man håller på och snickrar på nu, jag tittar åt finansministerns håll, inte har sådana här ökande siffror utan att man vågar prioritera och vågar satsa på det som är vettig. Det får vi se när budgeten kommer. 

En annan viktig sak som revisorerna har gått på djupet med, är vad man rubricerar "En It-baserad verksamhetsutveckling". Där ar revisorerna och landskapsregeringen oeniga huruvida man har tillräckligt takt på utvecklingen eller inte. Landskapsregeringen tycker att det är okey medan revisorerna tycker, vad man på åländska kunde kalla "lite baketter". Den versionen av verkligheten skriver jag under på. Jag tycker att man är "baketter" i utvecklingen och visserligen har man saker på gång, men man borde förnya strategierna. Man kan tycka att utvecklingen är okey mot bakgrund av de åtta år gamla strategierna, men nu är det en ny verklighet och den här delen av verkligheten utvecklas allra mest. Man borde leda, åtminstone följa utvecklingen i stället för att ligga i kölvattnet som man gör nu. Det kan jag vara beklaga att landskapet gör. Vi har en småskalig förvaltning och vi har lätt att anpassa oss till omvärlden och i det här fallet kunde vi visa på exempel och vara ledande.

Från revisorernas sida påtalar man hur man bl.a. gör i Sverige. Man har tillsatt en It-politisk strategigrupp som har avgivit rekommendationer för politik för It-samhället. Det är ett otroligt brett politikområde. Det handlar om en genomgripande samhällsförändring där man hittar nya sätt att kommunicera och man bygger t.o.m. nya ekonomier på den tekniken och de metoderna att kommunicera. Det handlar inte vara om landskapsregeringens interna It-förvaltning utan det handlar om vilken It-politik man vill föra. Hur man vill se att Åland anammar de här möjligheterna och utmaningarna. Det kan man inte säga att, redan när den togs föråldrade It-strategin, uppfyller utan man måste nu komma till en ny. Det är vissa saker på gång och de är behjärtansvärda och mycket viktiga, såsom digital ärendehantering, digital fakturahantering o.s.v. men det är saker som för länge sedan borde ha varit sjösatta och i drift. Det är beklagligt att de inte ens är i drift ännu. Det är tidsaspekten jag tänker på. De yttre förutsättningarna har ändrat. Konsumenternas beteende som kund till landskapsförvaltningen ändras hela tiden och det kommer en ny generation om tio, femton år, tjugo år är de medborgare som är aktivast i kontakt med landskapsregeringen och då måste man kommunicera med dem på rätt sätt. Man måste också som arbetsgivare tänka på alla nya sätt att kommunicera. Man har kommit på att man kanske ser på, lite skämtsamt det här, erotisk film och dricker vin på arbetstid och det har man förbjudit, men man känner inte till de nya sätten att kommunicera, Facebook och Link it in och vad det kan vara. De har man ännu inte hunnit förbjuda. Det handlar inte om att förbjuda här utan det handlar om att föra en sådan personalpolitik att man kan ta till vara de här nya sätten att kommunicera, vilket också landskapsregeringen tjänstemän kommer att använda i framtiden. Detta anknyter också till den här mötesdiskussionen som vi hade här för en tid sedan.

Hela problematiken blir beroende av vad enstaka företag gör t.ex. vad Google gör. Idag när man surfar in på Google maps och skall se på Mariehamn, på lagtinget t.ex. så är det ett stort mål i vägen. Det molnet borde man få bort. Det borde vara en central del i en sådan strategi eftersom det är många som tittar på Google maps. Google hanterar inte heller Ax-domänen jämbördigt med andra liknande domäner, utan sökresultat som har .ax kommer längre ned. Man borde föra en diskussion med Google hur man ser på Ax-domänen o.s.v. Det finns många sådana detaljproblem som är helt avgörande när ett företag har t.ex. domän och inte hamnar högst upp så att ett annat företag får göra affär i stället. Det finns en lång lista med sådana bekymmer som man borde ha i, vad jag har kallat fel eller rätt, en "cyber-strategi" för Åland. Det finns många frågor som är på en sådan nivå att landskapsregeringen borde ha strategier för det. Där hoppas jag verkligen att man kan lägga i lite högre växel och komma förbi den här punkten, där man är efter i utvecklingen. Det skulle vara mycket värdefullt.

Till sist finns det många intressanta detaljer i slutet av berättelsen bl.a. om Ålands industrihus. Jag hör till dem som från allra första början, och ända sedan dess har hävdat, att åtminstone vissa delar av det man kallar kvarteret iTiden borde säljas ut till dem som bor där. Det är endast i den delen där det är små nya företag som det är motiverat att ägs av landskapet. Resten borde säljas ut. Revisorerna säger nu att det skall man göra och t.o.m. landskapsregeringen avser att titta på en försäljning. Vi från Obunden samlings sida, har tydligt kritiserat och tycker det är lite galet när man med skattepengar bygger lokaler åt en banks dotterbolag. Den typen av företag borde ha allra bäst kapitalförsörjning. Å andra sidan, skäller vi inte på dem, vi inser att de tar de billigaste, annars skulle vi som aktieägare bli arga i stället. Kontentan av det här är att man kan bygga sådana här projekt och man kan hyra ut, men sedan skall man ha en exit-strategi och det kommer man att ta fram nu. Så utvecklingen går här också i likhet med Posten mycket snabbare. Vissa saker är positivt med EU. När det kommer dekret från EU så reagerar man tvärt. Man måste agera nu på basen av de dekret som kommer från domstolen. Där är åter igen en intressant detalj, där man får säga, "vad var det vi sa?"

En annan i sammanhanget liten detalj, det handlar om trafikavdelningen där det finns två saker att ta upp. Det första är kollektivtrafiken. Från revisorerna tycker man att man borde se över egentligen hela kollektivtrafiksystemet. Det är också någonting som jag också har motionerat om. Man borde dels se över hela systemet om det är rätt uppbyggt och dels kanske tänka som om vi skulle befolka Åland idag. Hur skulle vi organisera kollektivtrafiken? Det finns mycket strukturer och arv som man tar hänsyn till idag. Det borde också vara avdragsgillt att åka buss. Varför skall jag, som är den lagtingsledamot som för övrigt åker mest buss, varför skall inte jag få del av skatteavdraget medan de som kör bil får det? Det är klart attraktivare att köra bil.

Till sist, det verkliga sorgebarnet på trafikavdelningen, bokningssystemet för skärgårdstrafiken. Finansutskottet har ju tidigare bekantat sig med den väldigt komplexa verkligheten och de bekymmer som finns med att sjösätta det här systemet. Vad vi har förstått nu är det på gång och revisorerna är väldigt korta i sina kommentarer och noterar att bokningssystemet ännu inte fungerar tillfredsställande. Det är bara att beklaga och det finns två sidor av det myntet. Det är en väldigt avancerad verklighet. Vi har byggt upp ett trafiksystem som i sin komplexitet är världsunikt. Det är väldigt svårt för en utomstående att kartlägga, även för en internt, de behov som finns för att det här systemet skall fungera. Jag har min käpphäst där och det är nog så att en lokal leverantör skulle ha förstått det här bättre än en extern. Åter igen har man begått ett misstag när man har upphandlat It-system från utomåländska företag, när det finns expertis på Åland, dessutom i två eller tre företag som kunde ha levererat det här. Jag säger inte att det skulle ha blivit bättre, men jag tror det.

Herr talman! Tiden går. Kort om det här meddelandet som den här gången är lite lustigt, eftersom det är en ny regering som får meddela hur man skall tillrättalägga den förra regeringens tillkortakommanden eller felaktigheter om man ser det så, som revisorerna har påpekat. Den här gången skall man kanske inte ta så hårt på det här meddelandet, men jag vill säga det att man för fram mycket utredningar, man skall titta på och planera o.s.v. Det är också viktig att funderingarna leder till konkreta åtgärder. Vi börjar alltmer längta efter konkreta åtgärder från landskapsregeringens sida. Nu får vi åter igen en lista med utredningar och funderingar som till många delar är mycket bra och som jag hänvisade till tidigare är helt i linje min åsikt. Det här dokumentet skall vi ha anledning att granska mycket noggrannare nästa år och året efter det och det tredje året när landskapsregeringen har genomför det åtgärderna som revisorerna påpekar i årets berättelse.

Till sist helt kort om landskapsregeringens berättelse. Det är fortfarande faktamässigt en väldigt intressant berättelse men när man tittar i den finns det ingen bild, det finns några diagram och lite blå färg. Den är väldigt, väldigt tungläst om man jämför med andra berättelser. Ta bara Mariehamns stads årsberättelse, någon kommuns eller Nordiska rådets. Den borde piffas upp med bilder och en grafisk profil. Det som står i boken skulle förtjäna på att presenteras på ett bättre sätt. Det är en av mina käpphästar och man kan väl säga att man har fått ena benet på hästen, men jag skulle efterlysa resten av hästen också.

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman! Gällande It-utvecklingens strategier så är min målsättning, förutom att igångsätta projekten med elektronisk faktura och dokumenthantering vilka är synnerligen viktiga projekt, att ta fram ett nytt It-politiskt program under nästa år. Detta för att kunna vara med och leda utvecklingen, precis som ledamoten Sundman säger här. Behovet är alldeles uppenbart. Det gäller att hitta ett sätt att samverka med de externa aktörerna. Med det menar jag de personer i det åländska samhället som har en god insikt i de här frågorna. Målsättningen är att vi tillsammans skall kunna ta ett grepp om utvecklingen på det här området.

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman! Det låter bra det jag hör från finansministerns bänk. Det är just så man behöver arbeta. De här centrala strategierna är ganska rejält föråldrade eftersom utvecklingen har tagit en lite annan riktning än vad man kanske trodde när man skrev det här dokumentet. Som sagt, jag är inte riktigt nöjd med ambitionerna i det dokumentet som den förra Center-Liberalregeringen tog. Jag hoppas att den nuvarande regeringen kan göra ett mycket bättre jobb. Jag tror att det är många som vill hjälpa till och göra det här dokumentet bra.

TALMANNEN:

Replikskiftet är därmed avslutat.

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman! Det var en sak som ledamot Danne Sundman nämnde och jag kanske missförstod det, men ledamot Sundman sade att det inte var möjligt att göra bussavdrag i deklarationen. Ledamot Sundman har missförstått det. Det är möjligt att göra bussavdrag i deklarationen och man får dra av mera i deklarationen när man åker buss än när man kör bil.

TALMANNEN:

Replikskiftet är därmed avslutat.

Ltl Anders Eriksson:

Herr talman! Jag har förstått att finansutskottet kommer att jobba ingående med de här dokumenten under oktober tills lagtinget igen sammankommer i november. Mot den bakgrunden är det två frågor som jag speciellt vill uppmana finansutskottet att titta på. Sedan har jag ytterligare två kommentarer, men jag skall försöka hålla mig inom den tidsram som, i och för sig, gäller från 1 november. Det kan vara bra att börja öva redan nu.

Det första jag vill ta upp är personalavgångarna. Där säger landskapsrevisorerna att tjänstemannalagens regler för uppsägning och förflyttning i första hand bör tillämpas i stället för de här "in casu" lösningarna som man kallar dem. Det håller jag helt och håller med om. Vi vet att vi har en avdelningschef som har varit hemma på ledighet med full lön. Vi har haft en kanslichef, där man har ombildat tjänsten med ny titel och vi har haft rektorstjänster. Metoderna har varierat men där har man också varit borta med full lön. Utan att ta ställning till vad som är rätt eller fel, så får man inte ha ett sådant system där man ger de signaler till förvaltningen, att de som inte sköter sitt jobb på ett tillfredsställande sätt, de blir hemma med full lön. Det är definitivt fel signal att ge. Man måste kunna ha ett system så att man kan säga upp folk om det inte fungerar. Men, och det vill jag också understryka, man kan inte säga upp folk på basen av godtycke eller personliga motsättningar. Just för att man skall kunna få någon sorts rak linje i detta så måste tjänstemannalagen vara tydlig men samtidigt medge en viss flexibilitet. Detta hoppas jag att man speciellt från finansutskottet kan titta på. Om finansutskottet tittar på detta, har jag också noterat att man i Sverige redan en tid, har haft högre tjänstemän på viss tid. Också samma diskussion för sig går i Finland. Det är också någonting som vi kunde titta på hos oss. Med absolut största respekt, vet vi att alla, det gäller mig lika väl som andra, så alla stelnar i sina former så småningom. Så också här kan det vara bra att ha en viss flexibilitet.

När det gäller det första jag tog upp beträffande förflyttningarna, så säger revisorerna så här: "En översyn av tjänstemannalagen kan vara motiverad så att möjligheten till förflyttning och omplacering av ledande tjänstemän utökas, dock så att tjänstemannens anställningstrygghet och förvärvade förmåner inte påverkas." Man får lov att säga att den här kommentaren kanske är lite både och. Då är det intressant att se vad landskapsregeringen tycker om det här, i det meddelande som vi kan ta del av samtidigt. Landskapsregeringen väljer att räkna upp i stort sett allt vad landskapsrevisorerna skriver men man tillägger två meningar enligt följande: "Enligt landskapsregeringens handlingsprogram så kan översyn av tjänstemannalagen ske under mandatperioden. Vid översynen kommer revisorernas synpunkter att beaktas." Då ställer man sig förstås följdfrågan, "vilken av landskapsrevisorernas synpunkter kommer att beaktas?", för de har två stycken som går stick i stäv med varandra. Det här önskar jag att finansutskottet ser på.

En sak som jag vill nämna bara i förbi farten är den interna revisionen av ÅHS. Vi vet alla att ungefär en tredjedel, om vi ser till hela social- och hälsovårdsavdelningen, går till den här verksamheten. Man säger att revisionen inte har fungerat tillfredsställande när det gäller ÅHS och man anger från revisorernas sida: "Orsaken är enligt revisionsbyrån bristen på tid och resurser och styrelsen från ÅHS har inte efterfrågat någon intern revision av verksamheten." Man blir verkligen förvånad om det är på det sättet. Jag vet att Ålands framtids viceordförande, Rolf Granlund, nu har blivit landskapsrevisor. När vi talade om vad man bör titta på, så nämnde jag redan då att ÅHS borde man speciellt titta på, med tanke på hur stor del av landskapets medel som går dit. Dessa formuleringar understryker ytterligare, att det är hög tid att titta på detta.

Herr talman! När det gäller anläggande av golfbana i Godby/Ämnäs som landskapsrevisorerna ägnar nästan två sidor åt, kan man konstatera revisorernas berättelse många gånger är mera politik än siffergranskning. Dessa två sidor utmynnar i det mycket klocka påståendet: "Landskapsrevisorerna konstaterar att golfsporten förefaller ha utvecklingsmöjligheter i landskapet och att marknadsundersökningar visar att det finns förutsättningar för en utbyggnad av golfanläggningar i landskapet". Det var väldigt bra att vi fick reda på det här ifall det var en nyhet för någon.

Den andra saken som jag skulle vilja att landskapsrevisorerna tittar på tangerar det som ledamoten Barbro Sundback tog upp senast det här ärendet var upp. Det vill säga vikten av att ha en oberoende revision. Jag hoppas att man för ett resonemang om det. Jag tror att de flesta av oss, oavsett vad vi tycker och tänker beroende på olika infallsvinklar, förhoppningsvis sluter upp bakom det. Det är oerhört viktigt att man har en oberoende revision. Revisionsbyrån har också i många sammanhang varit upp till diskussion. När man reviderar någonting så handlar det mycket om att ge goda råd, hjälpa till, att förbättra förvaltningen, såsom jag ser det. Men det kan också bli så att man jagar övriga anställda, kritiserar och överdramatiserar. Det är synnerligen viktigt att man har en bra dialog både internt men också externt. En bra dialog behövs också mot den övriga förvaltningen. Om det inte är på det sättet hoppas jag att finansutskottet kan komma med lite synpunkter till lagtinget hur man skulle kunna strama upp den här verksamheten så den skulle bli en stödjande funktion än vad den är nu. Som sagt var, vi skall inte här i lagtinget stå och diskutera på basen av rykten och synpunkter, utan jag uppmanar finansutskottet att speciellt titta på det här och komma med någonting bra tillbaka. Tack herr talman!

TALMANNEN:

Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

Landskapsrevisorernas berättelse samt meddelande nr 6/2007-2008 remitteras till finansutskottet.

Lagtinget antecknar sig landskapsregeringens berättelse för år 2007 till kännedom. Berättelsen är därmed slutbehandlad.

Föredras för remiss

Ltl Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion om förverkligande av hälsovårdarberedskap i skärgården.  (HM 63/2007-2008). /Smu/

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkännes? Godkänt. Diskussion.

Ltl Barbro Sundback:

Herr talman! Nu någonting helt annat som de brukar säga på radion, när de försöker hitta en åsnebrygga och gå över till ett annat tema. Det tema jag vill ta upp det är minsann inte nytt. Det är gammalt och det är många som har varit med och godkänt socialdemokratiska förslag, motioner och skrivningar om hälsovårdsberedskapen i skärgården. Man kunde säkert utvidga begreppet och tala om hälso- och sjukvård eller hälsovården i skärgården.

I den hälso- och sjukvårdsplan som lagtinget har antagit så står det under rubriken "Primärvårdsfunktioner": "att envar av kommunerna Brändö, Kumlinge, Kökar, Sottunga och Vårdö skall upprätthålla en hälsovårdartjänst för att säkra en rimlig tillgänglighet till primärvårdstjänster." Då undrar man, vad menar lagtinget med "en rimlig tillgänglighet"? Om det betyder att alla ålänningar oberoende av hemkommun skall ha lika god service så fungerar det inte. Det betyder antagligen att de som bor i skärgården skall, med tanke på avstånd och att de är så få, ha en något lägre service eller sämre tillgänglighet än vi som bor i Mariehamn och vi som bor på fasta Åland. Argumentet är att de är så få, det blir så dyrt. Det är ungefär samma argument som vi får höra om parlamentsplatsen från Helsingfors och många andra krav som vi har, inte minst i EU sammanhang. Vi är för små. Det blir för dyrt. Här är det samma tänkande. Eftersom skärgårdskommunerna har så få innevånare så kan de inte kräva samma service som resten av ålänningarna. Att ha god hälsovård och att ha tillgång till hälsovårdstjänster alla dagar i veckan, hela dygnet året om är av stor betydelse för oss alla. Det har vi i Mariehamn och på fasta Åland. Om vi tänker på betydelsen av det, så tror jag att det är en del av förklaringen till att skärgårdens befolkning minskar. Jag säger inte att det är den enda, men det är en så grundläggande trygget som de flesta av oss som bor på fasta Åland har. Låt mig därför, herr talman, säga någonting om befolkningsutvecklingen på Åland från 1997 till 2006. Ålands befolkning ökade under den tiden med hela 1 666 personer. Av dem flyttade 1 337 personer till någon landsbygdskommun och 425 personer till Mariehamn. Under samma tid minskade, jag säger minskade skärgårdens befolkning med 96 personer. Alltså när vi är så nöjda med den befolkningstillväxt som vi har på Åland, så måste vi komma ihåg att den befolkningstillväxten sker i första hand i Mariehamn och i kommunerna runt Mariehamn. medan befolkningen kontinuerligt minskar i skärgårdskommunerna.

Herr talman! Jag tror att tillgången eller tillgängligheten till hälsovård är en avgörande faktor till att man söker sig till centralkommunerna eller Mariehamn. Hur ser det då ut?

Ja, man kan säga att det finns en resurs i varje kommun, men det varierar tydligen också från kommun till kommun. Jag skall inte trötta lagtinget med alla tider och alla system som man har för att försöka göra det bästa av saken. Det som är klart är, att man har mera resurser på sommaren när det kommer turister och sommarboende till skärgården. Då är resonemanget antagligen det, att det blir flera människor och då vill man öka på resursen. Det som det också leder till är att skärgårdsborna själva, tack vare den här ökade befolkningen under sommarmånaderna, får en bättre hälsovård än de har resten av året. Det kan också upplevas som att de, skärgårdsborna, inte är så viktiga som under sommarmånaderna. Den här frågan handlar, som jag ser det, om solidaritet. Om rätten till lika hälsovård över hela Åland. Jag har aldrig förstått att det här inte skulle gå att genomföra. Det går att genomföra! Det är en fråga om värderingar och prioriteringar. Det som också är konstigt tycker jag, är att man inte har en särskild skärgårdsläkare. I de flesta kommuner är det så, att man kan räkna med läkarbesök i genomsnitt en gång i månaden. Kanske något mera, under sommaren. Är det någonting som vi andra skulle vara nöjda med? Jag tror faktiskt inte det. Jag tror nog att vi skulle kräva lite större trygghet. Det finns mycket inom den här sektorn som borde utvecklas inte avvecklas. Det har bara negativa följder för befolkningen i skärgården. Så herr talman, med en dåres envishet så fortsätter vi att motionera om den här frågan så länge det bor folk kvar i skärgården även om det ser ganska så negativt ut och vi vet att de två partier som nu har makten, i val brukar slå sig för bröstet och anse sig vara hela Ålands det ena och hela Ålands det andra. Här finns det nu utrymme för politiska utspel och ansvarstagande. Jag har stora förväntningar på, att det här nu skall ordnas, när dessa två partier har makten.

Ltl Margaret Lundberg:

Herr talman! Jag ser det som positivt att den här hemställningsmotionen om hälsovårdarberedskap i skärgården tas fram och hoppas att det fortfarande finns ett brett politiskt stöd för den.

I Brändö har vi nu fungerat i drygt tio år med dygnet runt hälsovårdarberedskap. Före det har den i många år funnits på frivillig basis. Jag vill faktiskt understryka att det är väldigt viktigt för oss med den här hälsovårdarberedskapen. Skärgårdskommunerna behöver den trygghet som det ger att ha någon sjukvårdsutbildad i kommunen och som det går att få tag i. Hälsovårdarberedskapen behövs inte bara vid akuta sjukdomsfall eller olyckor utan också väldigt mycket inom äldre omsorgen och i terminalvård som utförs i ganska stor utsträckning hemmavid. En majoritet av skärgårdskommunerna har också byggt ut äldre omsorgen, vilket innebär att sjukare åldringar vårdas i hemkommunerna och behöver mera sjukvård. Som det i motionen påpekas med tanke på framtiden, hur viktigt det är, så tror jag att inte många flyttar till skärgårdskommunerna om inte sjukvården är ordnad mer än åtta timmar per dag. Hälsovårdsberedskapen har successivt utökats. I dags läget är det Sottunga, Föglö eventuellt Vårdö som inte har hälsovårdarberedskap dygnet runt. Från Föglö har man också framhållit att det skulle behövas också där, med tanke på ökat behov inom äldreomsorgen. Hälsovårdarberedskapen i skärgårdskommunerna dygnet runt, tycks oftast ifrågasättas p.g.a. kostnaderna och medför ökning i ÅHS budet i förhållande till utnyttjande. Jag tycker ändå att kostnaderna borde kunna försvaras med tanke på de kostnader det skulle medföra om man inte skulle ha den här hälsovårdarberedskapen, med tanke på onödiga transporter med helikopter och annat. Man borde se lite vidare till samhällsekonomin och se den i sin helhet.

I Brändö har vi läkarbesök ungefär varannan vecka ungefär. Läkarbesöken blir ganska fort besatta med åldringsvård, barnavård och annat. För fullvuxna, medelålders finns det kanske inte alltid platser och då måste de ändå söka sig till läkare till Mariehamn.

För min del hoppas jag på att social- och miljöutskottet behandlar den här motionen och ser vad man kan göra ytterligare för att utöka hälsovårdarberedskapen till alla skärgårdskommuner.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Ja, det var bra stöd som ledamot Lundberg kom med. Hon vet vad hon pratar om i den här frågan. Det är hennes yrkesområde och hon har bott och bor fortfarande i Brändö och vet hur det är ordnat där. Men ändå är det så att Brändö på många sätt har varit den främsta i utvecklingen i den här frågan. Det varierar fortfarande mellan kommunerna och det är bra att Brändö ligger på, för det gör det möjligt för de övriga kommunerna att kräva minst samma nivå. Samtidigt är det sorgligt att den här kampen skall vara så hård. Jag skulle hoppas att ledamot Lundberg har möjlighet att påverka de sina i social- och miljöutskottet för då blir det verkligen resultat i den här frågan.

Ltl Margaret Lundberg, replik:

Herr talman! Ja, när det gäller hälsovårdarberedskapen så tror jag att det från början strandade på att man skulle ha det lika i alla kommuner från början. Det var nästan omöjligt att få det genomfört. Det är ändå tio år sedan vi fick det till Brändö och då var tanken att man år efter år skulle komma vidare. Det har man de facto inte gjort. Nu kommer det säkert att komma framställningar från äldreomsorgen eftersom man har byggt ut äldreomsorgen. Man ser behoven att man har någon på plats. Beträffande transporterna, är det inte givet att helikoptern kan komma alla gånger. Det kan vara menföre och det kan föreligga andra hinder. Det behöver faktiskt finnas en människa som kan göra de här första åtgärderna.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Ja, det är viktiga fakta som lagtinget får höra och jag skulle rekommendera utskottet att höra ledamot Lundberg i den här frågan. Just det här med de äldre, och deras behov av hälsovård är så pass stort att jag förstår, som här sades, att många i arbetsför ålder måste åka till staden för att få ganska enkel läkarvård. Det behöver inte vara så komplicerade frågor. Men det som man måste komma ihåg, är att det i många fall betyder att hela arbetsdagen går åt till det. Det är en direkt förlustbringande affär för den som det rör. Nu talar jag generellt och principiellt. Det är klart att många kan kombinera det med apoteksbesök och vad man hittar på, men principiellt är det fel.  

Ltl Margaret Lundberg, replik:

Herr talman! Nog får vi också känna av den här läkarbristen Det är inte alltid lätt att få tag i någon läkare och sedan kan det hända i perioder att man byter läkare ganska ofta. Det är givet att det går en hel arbetsdag. När man far från Brändö kan man få fara hemifrån redan klockan sex och komma tillbaka sent på kvällen. Vi skall fortsätta jobba med det här och jag hoppas också på ett positivt bemötande i utskottet.

TALMANNEN:

Replikskiftet är därmed avslutat.  

Ltl Veronica Thörnroos:

Herr talman! Jag beklagar att jag inte har hemställningsmotionen i pappersformat och ser mig därför nödgad att ta min bärbara dator med mig till talarstolen, vilket jag kan förstå att inte är speciellt uppskattat. Jag ber om ursäkt.

Jag tycker att det är en väldigt viktig fråga som ledamot Sundback lyfter fram och det är sant att vi under många års tid har försökt få till stånd en hälsovårdarberedskap i alla skärgårdskommuner. Skulle man vara riktigt korrekt borde man slopa ordet hälsovårdarberedskap och prata om beredskap på sjuksköterskenivå. Då är man helt korrekt. Där har vi en samsyn. Det behöver vi inte orda mera om. Man kan i stället fråga sig, varför har vi inte nått ända fram? Jag tror att det är två saker som har försvårat den här processen. Det ena är tillgången på utbildad personal. För att kunna hålla en jourkedja igång krävs det tre personer, bara till själva jourkedjan. Därutöver krävs det personal till dagarbete. Under den senaste sommaren har jag själv ingått i beredskapskedja, som det heter i Brändö. Vi har pusslat och vi har trixat och mixat och sju personer har det krävts för att vi skall klara en 24 timmars jour alla dagar i veckan. Det här är ett problem som vi politiker kan göra någonting åt. Vi måste se till att det finns mera utbildad sjukvårdspersonal. Där har vi möjlighet genom vår högskola som bedriver sjuksköterskeutbildning, att se till att det finns resurser. Finns det inte personal att tillgå så spelar det ingen roll vad vi har för visioner härifrån. Det är ett av problemen.

Det andra problemet, som åtminstone jag tycker är ett problem, är den delade lagstiftningsbehörigheten mellan riket och Åland. Där vi har lagstiftningsbehörighet för sjukvårdspersonalen som underlyder ÅHS medan behörighetsvillkoren för dem som är anställda av kommunen, som dessutom kan ha exakt samma utbildning, har helt andra möjligheter att utföra sina uppgifter. Skärgården är ett småskaligt samhälle och jag tror att varje kommun kräver separata lösningar. Tittar vi på dagsläget, har man löst det på ett sätt på Kökar, ett annat sätt på Kumlinge och ett tredje sätt på Brändö och det får man inte heller vara rädd för. Jag tror, att om den personal som är anställd av kommunen skulle ha möjlighet att delta i sjukvårdsuppgifter, att de skulle ha fått den delegeringsrätten, så skulle vi ha betydligt bättre möjligheter att nå dit vill nå. Det vill säga att det finns tillgång till sjukvårdspersonal i alla åländska kommuner, dygnet runt, året runt. Tack1

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Det är viktiga synpunkter som ledamot Thörnroos kommer med och de kräver säkert särskilda lösningar. Det är dock administrativa problem. Det som vi saknar är det politiska beslutet och målsättningen. Hittills har man bara pratat om att det skall vara en rimlig tillgänglighet. Det finns alltså inte den målsättningen att det skall finnas hälsovårdare eller vård på sjuksköterskenivå i alla kommuner. Det finns inte heller sådana medel. Det borde vara det första att slå fast målet. Därefter kommer säkert en hel del arbete för att förverkliga det, som vi är ute efter.

TALMANNEN:

Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

Föredras för remiss

Ltl Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion om utredning om socialbyråns behov av personal och övriga resurser. (HM 64/2007-2008). /Smu/

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänt. Diskussion.

Ltl Barbro Sundback:

Herr talman! Ända sedan vi fick det nuvarande ekonomiska system som vi har och den nya självstyrelselagen, så har Socialdemokraterna talat för att vi i högre grad skulle använda vår självstyrelse för att utveckla en socialpolitik som mera är anpassad till ålänningarnas behov och de åländska förhållandena. Det har varit nästan omöjligt att få till stånd en sådan diskussion men med nuvarande ministern finns det ett annat intresse och engagemang. Förut har den ansvariga ministern prioriterat hälso- och sjukvård och frågor i anslutning till det, medan sociala frågor kommit mycket i skymundan. Att det här inte har varit ett prioriterat område märks bl.a. om man tittar på den här avdelningens resurser. Det finns i dagsläget en avdelningschef och två inspektörer, varav den ena har hand om barn- och ungdomsfrågor, den andra om missbruk och handikapp. Sedan h ar man en utredare för att ta hand om äldreomsorgen och så finns det en person som skall följa upp det s.k. narkotika- och alkoholpolitiska programmet. Det är alltså fem personer om man inkluderar chefen som ändå inte sysslar med enskilda socialpolitiska frågor i sitt dagliga arbete, men säkert också det.

Om man tänker på hur många människor den här verksamheten rör, det är svårt att säga exakt, men om vi tittar på den åländska befolkningens struktur, så ungefär 20 procent eller något under är barn och ungdomar. De äldre är lika många, kanske fler än barn och ungdomarna. Vad gäller missbrukare så brukar man generellt säga att tio procent av befolkningen har missbruksproblem eller beroenden och tio procent är personer med funktionshinder. Många äldre är naturligtvis funktionshindrade och det finns säkert äldre som har beroendeproblem o.s.v. så man kan inte slå ihop det rakt av, men säkert rör det sig om 40 procent av befolkningen som är i behov av de tjänster som den här avdelningen har på sitt ansvar. I praktiken är det kommunerna som skall tillhandahålla servicen. Det här gör att systemet är ganska bräckligt och vi vet att serviceutbudet varierar ganska stort mellan kommunerna. Från att vara bäst i Mariehamn och är det sedan en fallande skala kan jag tänka mig, ju längre ut man kommer i kommunerna p.g.a. att den här sektorn kräver mycket resurser, både i pengar och i kompetens. Ju mindre kommun, desto svårare är det naturligtvis att ha allt det som den här lagstiftningen och den här verksamheten kräver när man säger att man skall ta ett ansvar från vaggan till graven. Den sociala servicen är ett stöd som vi nästan alla förr eller senare kommer att ha behov av.

Om man jämför med ett av mina favoritexempel, nämligen jordbruksavdelningen, som har 60 byråkrater på 600 lägenheter. Det vill säga på varje tionde jordbrukslägenhet går det en byråkrat. Det är färre människor här på den här avdelningen än på jordbruksavdelningen. Det återspeglar ganska tydligt den politiska prioriteringen och det finns också en historisk förklaring. Jag använder mig av den bilden för att visa hur svagt utrustad den här avdelningen är. Det är så, hur man än tycker, att alltfler människor är i behov av olika socialpolitiska åtgärder. Speciellt ser vi utvecklingen av den äldre befolkningen som fram till år 2020-2030 kommer att vara ganska lugn, men därefter är det de stora efterkrigstidskullarna som blir över 80 år och det är ofta då som servicebehovet växer ganska snabbt. Inte minst därför borde man börja reservera resurser för den här avdelningen.

Det är nästan lite chockerande att det inte finns någon inspektör för äldreomsorgen på den här avdelningen utan det finns en utredare som man antagligen har tillsatt på tillfällig basis för att åtminstone få uppgifter om hur det ser ut och hur det kan tänkas utvecklas. Den här livliga debatten om speciellt narkotika, dock inte alkohol, den har fört med sig att det åtminstone finns två personer som jobbar med det. Jag vill inte på något sätt missunna någon, men de personer som är narkotikaberoende är ändå ganska få i relation till hela befolkningen om man jämför med äldreomsorg eller alkoholmissbruk. Det visar alltså att en politisk debatt, där många har intressen och där man tycker att det är viktigt, för med sig i alla fall vissa resurstillökningar. Jag tycker att ett minimum är att det måste till en inspektörstjänst för äldreomsorgen. Nu hör man larmrapporter om det ena och det andra missförhållandet på olika äldreboenden och inom äldreomsorgen. Jag tycker inte att det finns någon orsak att tro att det är så på Åland, men trots allt är det en stor grupp som inte alla gånger har möjlighet att tillvarata sina intressen. Det bör finnas en person som kan försvara lagstiftningen och se till att servicen är någorlunda lika i de olika kommunerna. E

Herr talman! En sak som jag tror att vi har missat på Åland är det att mellan landskapsförvaltningen och kommunerna så borde Ålands kommunförbund ha ett betydligt större ansvar och en viktig roll i det här sammanhanget. Alla kommuner kan bara titta i sina budgetar så ser de att det är den sociala budgeten som hela tiden expanderar. Det krävs någon som koordinerar och samordnar och kanske skapar mera flexibla system. En positiv utveckling här har varit barnskyddsjouren där kommunförbundet gjorde ett väldigt strategiskt viktigt arbete och det gav resultat. Om man tänker på äldreomsorgen och kanske särskilt demensvården, skulle det säkert gynna kommunerna och de äldre om man kunde skapa flera samarbetsprojekt än att varje kommun skall ha alla egna boendeformer.

Herr talman! Detta är ett mycket stort politikområde där vi är ganska långt efter i utvecklingen men vi kan vara glada över att vi har god ekonomi tillsvidare. Det är en politisk prioritering om vi vill satsa mera på det här.

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman! Jag vill tacka för den erkänsla som lagtingsledamot Sundback ger mitt engagemang i den här frågan. Jag kan garantera att det är en mycket prioriterad del. Jag vill också informera om att flera av de här arbetena var igångsatta av förra ledamoten Harriet Lindeman. Jag vill också informera lagtinget om att det finns ett stort kunnande, en stor kompetens och erfarenhet på den lilla socialvårdsbyrå vi ändå har. Jag upplever att tjänstemännen är med och driver frågorna. Jag delar också ledamot Sundbacks åsikter om att vi borde ha en äldreomsorgsinspektör. Det är absolut nödvändigt.

När det gäller kommunförbundet är det också min och socialbyråns önskemål, och det finns t.o.m. inskrivet i socialvårdsplanen att kommunförbundet skulle ta en aktivare roll när det gäller att stöda upp kommunerna i det sociala arbetet.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Jag ser fram emot att det för budgeten för år 2009 kan vi ha pengar för att anställa en äldreomsorgsinspektör.

Ltl Roger Jansson:

Herr talman! Jag hoppas att jag får möjlighet att behandla den här motionen i social- och miljöutskottet om lagtinget får ordning på sitt motionsbehandlande vilket är under all kritik idag.

Jag vill först replikera till ledamoten Sundback att det inte finns någon orsak att nedvärdera tidigare landskapsregeringsministrar i den här frågan. Det har varit ett kollektivt ansvar i landskapsregeringarna och det har funnits förslag om förstärkningar, men det finns en röd penna som är känd i de sammanhangen. Det har oftast varit en finansfråga som i valet mellan olika tjänste äskanden inte har vunnit tillräckligt gehör. Vi får hoppas att utvecklingen som är i vårt samhälle, som ledamot Sundback mycket riktigt redogjorde för, resulterar i omprioriteringar till den delen. I social- och miljöutskottets behandling av barnskyddslagstiftningen var vi mycket ingående inne på den här problematiken och noterade just detsamma som motionärerna gör, att det finns en resursbrist. Då rörde vi oss bara inom det området som gäller barnskydd, som inte är bara, men blott en del av de många områden som den här byrån skall fungera inom.

Det som framkom då, är inte enbart det här med tillsynen av socialpolitikens skötsel ute i kommunerna som är bekymmersam inom olika sektorer av socialpolitiken och definitivt inom olika kommuner. Det framkom också att rådgivningsverksamheten inte hade tillräckliga resurser. När man har det sociala ansvaret fördelat på många kommuner, så är rådgivningen synnerligen väsentlig och har alltid varit det. Om det inte finns resurser till den så blir det problem ute i kommunerna. Detsamma gäller också fortbildningen. Det är ett område som ständigt utvecklas väldigt snabbt och ny lagstiftning kommer. Vi har ett antal exempel på det, trots att vi har rätt bra kunskap inom byrån, så har man ändå valt att kalla in föreläsare från riket. Vi har exempel på goda föreläsare och vi har några sorgliga exempel på mycket dåliga föreläsare i närtid. Det är också sådant som borde förbättras.

Sammantaget är naturligtvis socialbyråns storlek beroende på arbetsfördelningen mellan landskapsregeringen och kommunerna. Jag delar motionärernas uppfattning om att utvecklingen har gått så långt därhän att vi behöver resursförstärkningar. Då är frågan om man kan prioritera och som ledamoten Sundback var inne på, se efter huruvida andra sektorer har alltför mycket resurser. Jag delar också den uppfattningen. Vi har områden där verksamheten har expanderat väldigt mycket, inte minst under 2 000-talet förutom det nämnda barnskyddet och äldreomsorgen där ledamoten Sundback har vänligheten att uttrycka sig så att det är gruppen "äldre-äldre" som ökar väldigt mycket. På det sättet kan vi som har nått den undre gränsen, slingra oss ur det. Det är sant att det är en väldigt kraftig ökning där. På missbrukar sidan känner vi alla till att det har skett en sådan förändring. Familjepolitiken är undervärderad, när det gäller betydelsen av att lösa många av de sociala problemen i vårt samhälle. Den borde också ges större resurser. De funktionshindrade nämnde motionärerna redan. Fattigdomsutredningen som gjordes av den föregående landskapsregeringen eller ÅSUB skulle också fordra ytterligare resurser på byrån för att kunna vidta de rätta åtgärderna i tillräcklig tid.

Sammantaget inför behandlingen i utskottet så tror jag att det viktigaste dokumentet, nu när det gälle den här motionen framöver, är budgeten för landskapsregeringen. Då får landskapsregeringen visa sitt intresse för det här och framlägga de förslag som är erfordrade. Social- och miljöutskottet, har så att säga, redan förbehandlat den här frågan i samband med en lagframställning där man framställde problematiken för landskapsregeringen. Jag antar att frågan anhängiggörs som nästa steg här i budgeten och sedan får vi se vart vi kan komma i utskottet efter det.

TALMANNEN:

Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

 

Lagtingets nästa plenum är onsdagen den 24 september 2008 kl.13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 14.40.)