Tredje behandling

  • Utdrag ur protokollet



    TALMANNEN:

    Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ledamot Ulla-Britt Dahl och ledamot Folke Sjölund)

    Ledamot Barbro Sundback infann sig efter upprop.

    27 ledamöter närvarande.

    Om ledighet från dagens Ulla-Britt Dahl annat förtroende uppdrag ÅHS styrelse. Antecknas.

     

    Föredras för tredje behandling

    Lagutskottets betänkande nr 11/2007-2008 om godkännande av avtalet med Moldavien för att undvika dubbelbeskattning och förhindra kringgående av skatt beträffande skatter på inkomst samt med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i avtalet som hör till området för lagstiftningen. (RP 8/2007-2008).

    TALMANNEN:

    Först tillåts allmän diskussion och därefter kan lagtinget antingen lämna sitt bifall till det i presidentens framställning ingående lagförslaget eller vägra ge sådant bifall.

    Diskussion. Ingen diskussion.

    Lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall. Lagtinget har i tredje behandling gett sitt bifall till lagens ikraftträdande i landskapet Åland.  

    Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

    Ärendet är slutbehandlat.

    Föredras för tredje behandling

    Finansutskottets betänkande nr 5/2007-2008 angående ändring av betalningsrutinerna för vissa stöd till kommunerna. (FR 26/2007-2008).

    I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagförslaget sådant det godkänts vid andra behandlingen eller att förkasta detsamma. Först tillåts diskussion och därefter föreläggs lag­förslaget för antagande. Diskussion. Ingen diskussion.  

    Föreläggs lagförslaget för antagande i tredje behandling. Begärs ordet?

    Lag­tinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad. 

    Föreläggs betänkandets motivering för enda be­handling. Diskussion.

    Ingen diskussion. Motiveringen godkänd i enda behandling.

    Ärendet är slutbehandlat.  

    Föredras för tredje behandling

    Näringsutskottets betänkande nr 7/2007-2008 angående lagstiftning av bolagisering av Posten Åland. (FR 25/2007-2008).

    Lagtinget har åter att antingen anta lagförslaget sådant det godkänts vid andra behandlingen eller att förkasta det. Först tillåts diskussion och därefter föreläggs lagförslaget för antagande. Diskussion. Ingen diskussion.

    Föreläggs lagförslaget för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad. 

    Föreläggs betänkandets motivering för enda behandling. Diskussion. Ingen diskussion. Motiveringen godkänd i enda behandling.

    Ärendet är slutbehandlat.

    Föredras för första behandling

    Kulturutskottets betänkande nr 3/2007-2008 angående ändrad läroavtalslagstiftning. (FR 22/2007-2008).

    Först tillåts allmän diskussion.

    Efter avslutad diskussion kan enligt 54 § 2 mom. LO förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion.

    Ltl Johan Ehn:

    Herr talman! Kulturutskottet har i sedvanlig ordning behandlat framställningen angående ändrad läroavtalslagstiftning och kommit fram till att lagförslaget är bra. Det görs förändringar som är tillgodo för läroavtalsutbildningen och för utbildningsväsendet totalt sett. Det här är ett steg i rätt riktning vad gäller utbildningen på gymnasialstadienivå. Från utskottets sida har vi bara gjort några mindre tekniska justeringar och det är i paragraferna 2 och 22b som också framkommer av utskottets betänkande. I övrigt så görs inga justeringar från utskottets sida. Tack herr talman!

    Begärs ordet. Diskussionen är avslutad.

    Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss.

    Ärendets första behandling är avslutad.

     

    Debatt

    enligt bestämmelserna i 49 § lagtingsordningen avseende Åland och EU - inflytandefrågor och Lissabonfördraget. (Deb 1/2007-2008).

    Enligt talmanskonferensens beslut tillämpas för debatten i arbetsordningens 39b § 2 mom. bestämd tidsbegränsning.

    Inledande anförande av lantrådet eller annan företrädare för landskapsregeringen samt inledande gruppanföranden får inte överstiga tjugo minuter.

    Övriga anföranden får inte överstiga tio minuter.

    Talmanskonferensen rekommenderar dock att inga anföranden överstiger 10 minuter!

    Diskussion.

    Lantrådet Viveka Eriksson:

    Herr talman! Lagtinget håller en debatt utan anknytning till särskilt ärende och från landskapsregeringen sida, konstaterar vi för det första att det i lagtinget idag finns två meddelanden som vi har avgivit och mycket av de frågor som landskapsregeringen har tagit ställning till framkommer förstås ur meddelandena.

    I det meddelande som handlar om Lissabonfördraget sade dock landskapsregeringen att vi kommer att arbeta vidare med vissa frågor och kommer att återkomma till lagtinget, lämpligen till självstyrelsepolitiska nämnden eller lagutskottet eller i annan form för att beskriva hur det arbetet har fortskridit. Då passar det bra att det blir en debatt, där landskapsregeringen kan beskriva dagsläget. I meddelandet sade vi bl.a. att vi skulle göra en utredning om konsekvenser av ett eventuellt nej från lagtingets sida till Lissabon. Den utredningen är gjord och utdelad på lagtingets bord. Vi sade också att frågan om juridisk person skulle utredas. Det har vi begärt från Finlands regering och man har på Justitieministeriet gjort en sådan utredning. Också den är utdelad. Vi sade också att vi kommer att fortsätta förhandlingar och diskussioner för att ytterligare stärka Ålands inflytande när det gäller EU frågorna.

    Så här landskapsregeringen har jobbat. Jag konstaterar att den 22 januari 2008 hade vi ett möte med Astrid Thors. Den 30 januari hade vi ett möte med statsminister Vanhanen och den 4 februari med justitieminister Brax. Vi kan konstatera att redan där lyfte vi upp inflytandefrågorna och satte igång diskussionerna och förde fram positionerna.

    Inflytandefrågorna har funnits med egentligen under hela EU-medlemskapet och då är det främst parlamentsplatsen. Den har funnits med ända sedan 1995. Ålands positioner i olika har i olika sammanhang formats och omformat och omformulerats och så småningom har utkristalliserats de fyra inflytandefrågor som nu alldeles särskilt har fokuserats.

    När vi pratar om de här fyra inflytandefrågorna, är det kanalerna, alltså den formella gången för hur vi skall trygga våra rättigheter. Det är väldigt viktigt att vi har de här kanalerna klara, att de är öppna, att det är tydligt vad som är landskapets rättigheter när det gäller talerätten i EG domstolen, när det gäller ministerrådsarbetet, när det gäller subsidiaritetskontrollen, när det gäller parlamentsplatsen. Samtidigt finns förstås också, förutom att vi skall ha de här kanalerna, väldigt viktigt i sammanhanget, det här praktiska arbetet. Kanalerna skall vi fylla med substans, innehåll och därför pågår hela tiden parallellt verklighetsutvecklingen. Alltså den verklighet som förvaltningen lever under för att försöka se till att Ålands röst hörs ända till Bryssel.

    Utgångspunkten är att det bör finnas olika nivåer på hur vi formaliserar och bygger upp arbetet och att vi också har olika nivåer på de här formella kanalerna. Där är första utgångspunkten självstyrelselagen. Självstyrelselagen är grunden för självstyrelsen men det är också självstyrelselagen som reglerar förhållande mellan landskapet och riket. Därför är det viktigt att vi har trygghet och stöd i självstyrelselagen i de olika frågorna.

    Nästa nivå är någon form av överenskommelse, någon form av utfästelse, hur man skall jobba. Det har vi krävt från landets regering. Vi önskar någon form av utfästelse där man lyfter upp alla de här frågorna som har varit aktuella och observerar om det finns andra frågor än de här fyra? Vi har begärt ett samlande dokument där allting framkommer så att det finns som en plattform i det fortsatta arbetet. Det är också det som landets regering har gått in för, att man kommer att anta ett principdokument där de olika delarna finns upptagna. Ett principdokument som kommer att hamna på varje ministers bord, eftersom det skall fattas ett regeringsbeslut om det här dokumentet. Det är således ett starkt dokument. Ett beslut som regeringen fattar, står sig ända tills man fattar ett nytt beslut.

    För det tredje, nästa nivå, är att man måste ha tillämpningskanalerna klara, alltså den här praktiska verkligheten. Hur fungerar det i verkligheten när vi nu håller på och brottas med t.ex. sälfrågor. Det finns ett förslag som ligger att man skulle förbjuda försäljning av sälprodukter. Där har landskapet varit med ända från start. Då måste man ha klart regelverk. Hur kommer Åland in att se till att det också finns kunskaper bland tjänstemännen i de olika ministerierna. Därför krävs bra tillämpningsdokument. För att lite mera prata om det här med tillämpning, vill jag också beskriva just det, hur viktigt det är. Att faktiskt den här insikten, kunskapen finns. Det fungerar ju så att när ett ärende kommer till landet och till landskapet så börjar vi bilda våra positioner. Då handlar det om att Åland också kommer med i det tidiga skedet tillsammans med tjänstemännen som inom ministerierna bereder ärendet och att vi är med i alla de olika grupperna ända fram till beslut i ministerutskottet. Här kan vi se, tycker jag, att det finns okunskap. Här finns det behov av att gå in och verkligen stärka den här biten, både från vår sida och också från regeringens sida. Därför har det dragits igång utbildningstillfällen där förvaltningen från vår sida och förvaltningen från ministerierna har träffats och där man har gått igenom de här frågorna. Där finns det behov av regelverket och man ser nu över det och skall se till att det blir känt inom ministerierna.

    Språkfrågan är också en av de väldigt svåra frågorna i det här sammanhanget. Vi vet att arbetsspråket är finska. Vi vet att det är svårt att komma in i det här tidiga skedet. Därför har vi alldeles särskilt tryck på att där måste vi komma till bättre lösningar. Det finns också upptaget i principdokumentet.

    Det här PM:et som är utdelat är i princip de saker som jag nu beskriver muntligen. Man kan tycka att det kom lite sent, men jag hoppas att ni ändå har haft möjlighet att titta igenom det. Det är inte så omfattande.

    De fyra inflytandefrågornas status just nu, som sägs i det här dokumentet, är det så att förhandlingarna fortgår. Arbetet pågår fortsättningsvis. Vi har ställt våra krav. Vi har manglat våra olika krav. Nu fortsätter man med att jobba på lite olika sätt. När det gäller rätt att föra talan vid EG domstolen finns alltså idag en öppning från regeringens sida att vi i självstyrelselagen skall gå in och trygga Ålands rätt att göra sig hörd och att föra talan i EG domstolen. Det finns en arbetsgrupp som skall utarbeta ett förslag till en proposition med ändring av 59c. (Är det redan tio minuter? Jag får prata fortare.) EG domstolen, arbetsgruppen och där kan vi konstatera att det finns ett mandat. Vi har fört diskussioner med självstyrelsepolitiska nämnden. Självstyrelsepolitiska nämnden har också varit med och haft synpunkter på mandatet.

    Vi har ministerrådsarbetet. Vi konstaterar att här finns väldigt mycket att göra när det gäller de formella kanalerna. Det finns stöd i självstyrelselagen men i den praktiska tillämningen finns det övrigt att önska. Det finns mycket man kan göra inom det här området. Där skall man komma ihåg att från vår sida krävs också mycket hemarbete. Vi måste satsa mycket resurser på att få det här att börja fungera bra.

    Parlamentsplatsen kvarstår. Vi har inte ännu lyckats med att få det här systemet med Åland som en egen valkrets i Europa parlamentsvalet. Den här regeringen har gjort utfästelser att man skall jobba för att stärka inflytandet, för att jobba på EU nivå, men inte inomstatligt. Vi kan också konstatera att den här regeringen redan har försökt den här modellen i samband med toppmötet under förra sommaren.

    Det finns också enighet om att subsidiaritetskontrollen skall in i självstyrelselagen. Utgångspunkten var att den skulle ha reglerats i riksdagsordningen men det är alldeles särskilt viktigt här, att vi inte på något sätt blir underställda riksdagen utan att lagtinget skall kunna ge sin synpunkt på subsidiaritetsprincipen och också att riksdagen skall fungera mer eller mindre som en postlåda och föra vidare Ålands synpunkter.

    Av de övriga frågorna som också har diskuterats vill jag särskilt lyfta fram det här med jämkning. Det är ju så, att så länge Åland och riket är eniga om frågor, då är det inga problem då jämkar vi ihop våra ståndpunkter. Men vad händer när vi har olika åsikt? Då har det funnits i självstyrelselagen, att man för vidare Ålands synpunkter. Men nu införs ett nytt element där man får ett politiskt jämkningssystem. Det juridiska jämkningssystemet är lite samma som Ålandsdelegationen. Vi har eftersträvat ett politiskt jämkningssystem både när det gäller EG-domstolen och när det gäller ministerrådsarbetet. Det bygger på att statsministern och ansvariga ministrar och företrädare för landskapsregeringen, lite beroende på frågornas art, skall ha överläggningar om de frågor där vi inte är ense.

    Jag slutar här eftersom jag inte skall ta mera tid av lagtingets debattid. Jag kan återkomma.

    Ltl Harry Jansson, replik:

    Herr talman! Jag får tacka lantrådet för den inledande redogörelsen. Under det här året har frågan om hembygdsrättens koppling till finskt medborgarskap åter har fått en hög aktuell status enligt min åsikt. Det är den värdefulla forskningen som Ålands fredsinstitut bedriver och där ännu en forskare, Anna-Lena Sjölund har kommit fram till att vi har ett diskriminerande inslag i den åländska vardagen. Det är inte relevant att ha kvar kravet på finskt medborgarskap för att bli fullvärdig ålänning med alla dess rättigheter. Min fråga till lantrådet är, är det så att landskapsregeringen skulle ha beredskap att inom ramen för den här pågående processen, där ändå självstyrelselagen måste öppnas på en rad centrala punkter, att ta en diskussion med Justitieministeriet om att få bort denna diskriminering?

    Lantrådet Viveka Eriksson, replik:

    Herr talman! Det hör kanske till ämnet i och med öppnandet av självstyrelselagen, men vi har sagt i vårt handlingsprogram att vi skall ha en översyn av självstyrelselagen under den här perioden och då krävs en parlamentarisk grupp här hemma först där vi tittar på de här olika frågorna. Vi har också sagt i förhandlingarna med landets regering, att förutom det här med talerätten som är helt knuten till EU och som vi vill ha i snabb takt, kommer vi också att återkomma med ytterligare begäran om ändring av självstyrelselagen. Det finns varslat om att vi är på gång med det. Det har också varit en diskussion här i lagtinget om att självstyrelselagen skulle bli en ramlag o.s.v. Jag skulle säga att den frågan är viktig och skall naturligtvis diskuteras vidare.

    Ltl Harry Jansson, replik:

    Herr talman! Min fråga bottnar naturligtvis i det att det är betydligt lättare att vi igenom en sådan central förändring, sett ur åländsk synvinkel, inom ramen för ett större lagpaket kopplat till självstyrelselagen. Kopplar vi loss hembygdsrättsfrågan från allt det andra så kommer den att bli ett svårt dilemma hela vägen i förhållande till Helsingfors. Det finns väl ingenting som hindrar landskapsregeringen att be den sittande parlamentariska kommittén att koncentrera sig i ett delbetänkande på ett förslag till om hur vi skulle reda upp denna diskriminering redan nu?

    Lantrådet Viveka Eriksson, replik:

    Herr talman! Jag förstår att ledamot Harry Jansson tänker på den gruppen som jobbar med näringsrätten och jordförvärvsrätten. Saken är den, att jag inte tycker att man skall koppla bort den här frågan, jag tycker att den hör ihop med det här större paketet om en självstyrelselagsändring, där olika delar skall lyftas upp. Men den hör inte direkt ihop med talerättsfrågan.

    TALMANNEN:

    Replikskiftet är därmed avslutat.

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Herr talman! Lantrådet uppehöll sig mycket vid de fyra inflytandefrågorna. Det är bra för de frågorna är det centrala i den här debatten att de frågorna blir lösta på ett så tydligt och konkret sätt som möjligt och då tycker jag att de borde in i självstyrelselagen. Det vet jag att min kollega Harry Jansson kommer att ta upp senare så jag kommer att fråga om parlamentsplatsen. Det har först fram från finskt håll och från landskapsregeringen sida, att det här med parlamentsplatsen har landskapsregeringen inte fört fram med kraft. Det sägs i PM:et som delades ut idag att landskapsregeringen arbetar för att förändra den nationella fördelningen av parlamentsplatser med målsättningen att Åland skall vara en egen valkrets i valet till Europaparlamentet. När man står på sidan om har man inte full insyn i det som händer och sker men man har fått uppfattningen att landskapsregeringen inte har fört fram EU-parlamentsplatsen med kraft. Det vore intressant att få reda på, på vilket sätt man har jobbat för att uppnå det som eftersträvas i PM:et?

    Lantrådet Viveka Eriksson, replik:

    Herr talman! Från landskapsregeringen sida har vi fört fram alla fyra inflytandefrågorna. Det är inte någon tvekan om det. De har förts fram. Sedan har vi förstås betat av olika delar vart efter. Med förhandlingar fungerar det så att man tar en sak i taget. Man försöker hitta lösningar. Beträffande parlamentsplatsen har vi inte nått i mål. Vi har inte nått den absolut bästa lösningen, som jag tror att skulle vara Åland som en egen valkrets. Till exempel har jag hörts i grundlagsutskottet när man behandlade Lissabonfördraget. Där fördes parlamentsplatsen fram. Den har förts fram i diskussionerna med de olika ministrarna. Nog har det förts fram. Men sedan kan man konstatera att det regeringen har kommit emot med, är att man jobbar på EU nivå.

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Herr talman! Det har jag också noterat. Det vet både lantrådet och jag, att det är en omöjlig ekvation att få ihop. Det är svårt för mig att veta, men jag har fått signaler från olika håll att beträffande parlamentsplatsen har man från landskapsregeringens sida insett att man inte kommer att uppnå och därför lämnat den på sidan om och koncentrerat sig mera på talerätten. Det är bra om det är så. Är lantrådet och jag överens om att nu har Åland ett unikt tillfälle, tack vare godkännandet av Lissabonfördraget, att få inflytandefrågorna på plats?

    Skall vi driva dem med kraft eller skall vi inte?

    Lantrådet Viveka Eriksson, replik:

    Herr talman! Vi har jobbat med de olika bitarna och särskilt talerätten har varit ett stort problem har vi kunnat konstatera och den måste in i lag. När vi började diskussionerna på vårvintern fanns inte en möjlighet till att öppna självstyrelselagen. Idag talar vi om självstyrelselag åtminstone till två delar.

    TALMANNEN:

    Replikskiftet är därmed avslutat.

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Herr talman! Tack till lantrådet för dagslägesbeskrivningen. Två frågeställningar har jag.

    Lantrådet säger att kanalerna skall vara klara. Hur kan man med klara kanaler åstadkomma ett deltagande för våra ministrar på ministerrådsmötena när åländska frågor behandlas annat än genom ändring av självstyrelselagen? Hur kan man genom klara kanaler åstadkomma en parlamentsplats åt Åland?

    Den andra frågeställningen gäller subsidiariteten. Inte bereder väl riksdagen och lagtinget ändringar i självstyrelselagen, det gör ju regeringarna. Varför är det inte med i det här paketet?

    Lantrådet Viveka Eriksson, replik:

    Herr talman! Subsidiariteten är med, jag citerar: "Lagtingets rätt att delta i subsidiaritetskontrollen skall regleras i självstyrelselagen i samband med att Lissabonfördraget träder i kraft." Det finns ett arbete som pågår inom Justitieministeriet till den delen. Det är väldigt viktigt när det handlar om subsidiaritetskontrollen att arbetet bygger på ett samarbete mellan riksdagen och lagtinget. Där gäller det också att klargöra kanalerna. På vilket sätt skall man jobba för att få det regelverket tydligt? Lagtinget har här anledning att jobba med den frågan. Parallellt pågår förstås ändringen av självstyrelselagen. Ändringarna av självstyrelselagen är i paketet separerade av den orsaken, att vi så fort som möjligt vill, få ändring i självstyrelselagen när det gäller talerätten. Den finns idag, medan subsidiaritetskontrollen är helt avhängigt Lissabon. Om vi skulle avvakta det, tycker jag det skulle vara fel. Vi vill så fort som möjligt få in så mycket som möjligt i självstyrelselagen och i andra tillämpningsdokument och i andra kanaler om vi kallar det så.

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Herr talman! Tack för det klara svaret att beträffande subsidiaritetsfrågan och ändring av självstyrelselagen så jobbar Justitieministeriet tillsammans med landskapsregeringen om den frågan. Det var tidigare inte klargjort. Lantrådet underströk att frågan om de klara kanalerna är väldigt väsentlig, och det är de definitivt. Hur de klara kanalerna skall lösa frågan om deltagande för våra ministrar på ministerrådsmötena, när behov därtill finns, liksom i domstolen, räcker det inte med klara kanaler. Vi måste ha en lagreglering. Den finns inte idag så min fråga är, varför finns den inte med och hur kan de klara kanalerna hjälpa oss när det gäller parlamentsplatsfrågan?

    Lantrådet Viveka Eriksson, replik:

    Herr talman! Det finns ett stöd i självstyrelselagen. Vi har sagt från landskapets sida under ganska många år, att vi måste formalisera ministerrådsarbetet. För att få det väldigt tydligt hur vi skall gå till väga, så att det inte bygger på god vilja. Det systemet håller vi på och bygger upp nu för att det verkligen skall vara tydligt med klara kanaler. Stödet finns i självstyrelselagen så man kan bygga vidare på den skrivningen.

    TALMANNEN:

    Replikskiftet är därmed avslutat.

    Vtm Gunnar Jansson:

    Värderade talman! I detta gruppanförande för liberalernas lagtingsgrupp tar jag upp tre aspekter, debatten idag, processen och inflytande processen.

    Först om debatten. Det kan som vi hörde av lantrådets presentation förefalla aningen originellt att arrangera en debatt i lagtinget utan anknytning till ett särskilt ärende, om Lissabonfördraget och om Ålands inflytande i integrationsprocessen när vi som bäst har tre ärenden anhängiga i lagtinget inom samma ämnesområden. Vi har en presidentframställning och vi har två meddelanden av landskapsregeringen. Efter det att vederbörande beredningsorgan avgivit sina utlåtanden och betänkanden, är det tid att med dem som grund bedöma om Lissabonfördraget kan träda ikraft även på Åland inom det rättsområden där lagtinget, d.v.s. vi har lagstiftningsbehörighet. Inom övriga rättsområden har riksdagen och Republikens president beslutat att fördraget träder ikraft också på Åland vid den tidpunkt som fastställs genom förordning av presidenten om Lissabonfördraget överhuvudtaget kan träda ikraft i dess nuvarande form. Debatten i lagtinget idag kan och bör ändå försvaras därför att Ålands medverkan i integrationsprocessen måste ändras och förstärkas oberoende av Lissabonfördraget. Oberoende av dess öde.

    Förslagsställaren i talmanskonferensen hade statsmannamässigt hedervärda motiv för sitt förslag och talmanskonferensen var enig i sitt beslut. Liberalerna har dessutom alltid stött samförståndslösningar och bredaste möjliga konsensus i externpolitiska frågor. Vi hoppas att den andan lever vidare i största möjligt utsträckning.

    Så om processen. Lantrådet Viveka Erikssons promemoria om förhandlingsprocessen är en sammanfattning om var vi befinner oss just nu, som vi hörde nyss. Vi befinner oss i ett avancerat förhandlingsläge som nått längre än vad vi någonsin tidigare nått. Mitt perspektiv i de här sammanhangen stäcker sig till 1991. Jag har haft förmånen att delta i alla de processer som haft förbindelse med integrationen och vi har nu nått ett läge där vi skall bygga vidare. Därför att processen går vidare. Liberalerna och Centerns förhandlare har regelbundet förankrat avancemangen i processen i sina respektive lagtingsgrupper och gemensamma möten mellan dem. Likasom i möten med lagtingets kompetenta beredningsorgan där alla lagtingsgrupper är representerade. Kontakterna med riksdagen och regeringen i Helsingfors är och har varit kontinuerliga. Hela lagtinget har besökt både Bryssel och Helsingfors. Vi vet var vi står och vi vet vad vi vill. Graden av inflytande i den fortsatta integrationsprocessen beror på oss själva och på den enighet Åland förmår uppbåda.

    Med Åland avser jag här inte bara det politiska Åland, företrätt av lagting och landskapsregeringen utan också näringslivet och kulturlivet. D.v.s. aktörer som befinner sig utanför lagtinget men vars representanter vi är och som i högsta grad påverkas av integrationen, så samma sätt som vi alla påverkas av EU och av utvecklingen inom unionen.

    Sedan herr talman om inflytande. Det framgår av lantrådets promemoria att landskapsregeringen har anslutit sig de folkrättsliga principer enligt vilka inflytande skall utvecklas för att övergå i delaktighet och medverkan. Inflytande brukar man indela i dels formellt inflytande, dels reellt inflytande. Det formella inflytande beskriver de regelverk och förfaranden som ger rätt till påverkan men inte så mycket mera. Det formella inflytandet ger rätt att influera på besluten men sällan rätt att delta i det faktiska beslutsfattandet. Det reella inflytandet däremot ger rätt till delaktighet i beslutsfattande men ställer också krav på dem som deltar i processen. Man måste behärska ämnet, förvaltningskulturen ofta flera förvaltningskulturer, helst så många språk som möjligt och söka likasinnade för att bygga allianser och detta under beslutsprocessens alla skeden där inledningen ofta är viktigast. Min egen erfarenhet är den, att det reella inflytandet är störst i början av processen för att minska i takt med att likasinnade funnit varandra i olika slags allianser. När det slutliga formella beslutet fattas, t.ex. i rådet är påverkningsmöjligheterna minst.

    Jag för egen del är en anhängare av den strategin att den som utövar ett reellt inflytande i form av delaktighet skall vara så aktiv att man i praktiken medverkar och att man medverkar på jämbördig fot. Jag brukar som exempel på det här nämna Ålands plats i riksdagens stora utskott. Den är formell. Det brydde jag mig aldrig om utan tog del i alla ärenden för att ge mandatet maximal tyngd, m.a.o. kunna medverka i processen. Jag var och är medveten om att man inte behöver förfara på det här sättet, jag valde att göra det. Riksdagen lanserade mig som medlem till konventet för att skriva stadgarna om de grundläggande rättigheterna i EU som ingår i Lissabonfördraget nu och jag tror att stora utskottet inte gjorde det här på grund av att jag struntade i formella regler utan tack vare att jag gjorde det. Jag har också den uppfattningen att aktivitet och företagsamhet i det internationella umgänget är viktigare än formella procedurregler. Även om vi i Europa talar om vår gemensamma konstitutionella tradition, vet vi att någon sådan gemensam tradition inte finns. Det finns en mängd författningstraditioner och därför står formalia ofta tillbaka till förmån för pragmatism.

    Herr talman! Landskapsregeringen fortsätter arbetet för att utveckla och stärka landskapets EU inflytande på en formell inflytande plattform, men att från den övergå till ett reellt inflytande i form av delaktighet om medverkan, det som i folkrätten oftast beskrivs som "influence involvement participation". Som jag sade, detta oberoende av vad som händer med Lissabonfördraget i dess nuvarande utformning. Landskapsregeringen och förvaltningen står därför inför tidigare icke skådade prov när det gäller det reella inflytandets förverkligande, materialiserande, när influensen skall övergå i delaktighet och medverkan. Jag tror att lagtingets medverkan i den processen är av avgörande betydelse. Jag tror också att krafter utanför lagtinget måste involveras för att Åland skall uppnå ett maximalt reellt inflytande i EU och inte bara ett formellt sådant. Med andra ord, jag kan sammanfatta såsom jag uppfattade lantrådets presentation. Ålands röst skall höras i EU men den rösten skall också lyssnas till. Tack herr talman!

    Ltl Veronica Thörnroos:

    Herr talman! Utgångspunkten för dagen diskussion är Åland och EU inflytandefrågor och Lissabonprocessen. Från Centerns sida anser vi, att det inom alla politiska läger är viktig med tydlighet. Att man vågar vara tydlig. Man vågar stå för sina åsikter. Det betyder inte att man därmed söker en konflikt, så skall det inte uppfattas. Alla som känner till de demokratiska processerna vet att kompromiss är det som gäller. Tydlighet och i en förhandlingsprocess för att nå resultat så talar man om kompromisser.

    Lissabonfördraget, bästa ledamöter. Det konstitutionella fördraget som undertecknades i Rom i oktober 2004 ligger till grund för Lissabonfördraget. Vi vet att det konstitutionella föredraget föll i den nationella ratificeringsprocessen. Det vill säga, det var Frankrike och Holland som sade: "Nej, det här gillar inte vi" och då förföll det. Lissabonfördraget skiljer sig från det konstitutionella fördraget därför att det inte upphäver EU och EG fördrag och inför inte heller en konstitutionell fördragstext. Om man omsätter det här till vanlig svenska, blir det kanske lite mer begripligt, betyder det att det säkerställer Ålandsprotokollets ställning, d.v.s. det specifika undantag som Åland fick i samband med att vi gick in i EU. Lissabon fördraget undertecknades 2007 med avsikten att det skulle träda ikraft den 1 januari 2009. Det man bör komma ihåg är att det i artikel 48 i fördraget vad gäller fördragstexter som unionen bygger på, att när det skall trädas ikraft så förutsätter det att alla har godkänt dem, alla länder har ratificerat dem. Samma motsvarande text återfinns i Lissabonfördraget artikel 6. Klart och tydligt har man vid flera tillfällen från EU gått ut och sagt, alla skall godkänna det här för att tåget skall gå igång. Nu vet vi att Irland valde att säga nej i en folkomröstning. Hur Lissabonprocessen kommer att utvecklas, det vet vi inte idag. Vi avvaktar vad toppmötet kommer att komma med i oktober i första hand. En annan process som löper parallellt med Lissabonprocessen är inflytandefrågorna. Inflytandefrågorna aktualiserades främst via konstitutionella fördraget då även fler än ålänningarna insåg att det finns ett demokratiunderskott.

    Vad vill vi från Centerns sida? Jo, kort och koncist vill vi ha kompensation. Vi vill ha kompensation för de behörighetsöverförningar som skett från landskapet till Bryssel. Var befinner vi oss idag? Lissabonprocessen pågår ute i Europa, den kan vi inte nämnvärt påverka från vår position. Däremot kan vi påverka inflytandefrågorna. Landskapsregeringen har enligt Centerns sett att se det, gjort ett bra arbete. Därmed inte sagt att man nått ända fram ännu. Man har också från finländsk sida visat vissa positiva drag om man kan uttrycka det så. Man har visat seriöst även i text, notera i text, att man är villig att komma Åland till mötes. Precis som det skall vara när man sitter i en förhandlingsposition. Hur när vi målet? Genom att fortsätta processen. Genom att landskapsregeringen fortsätter arbeta och att vi från lagtingets sida väljer att bortse från att detta inte är en fråga mellan opposition och regering utan att detta är en fråga som långsiktigt berör hela Åland och därigenom berör hela parlamentet.

    Avslutningsvis vill jag säga att man inte skall förväxla Lissabonprocessen och koppla den samman till ett eventuellt utträde ur EU. De två frågorna har ingenting med varandra att göra. Man skall inte använda Lissabonprocessen som ett hot och tala om för ålänningarna att gör vi inte så här, så kanske vi inte får vara med i EU. Det är fel, jag tycker inte om när man gör så. Det andra är processen kring inflytandefrågorna får inte vara avhängigjord av Lissabonfördraget. Det är två egentligen separata saker. Lissabonfördraget är en sak, inflytandefrågorna och processen kring den måste fortgå oavsett vad som händer med Lissabon.

    För det tredje vill jag påtala med stor tydlighet. Vi är inne i en förhandlingsprocess. Som vicetalman Gunnar Jansson anförde tidigare, har vi ett antal dokument som ligger under beredning i lagtinget. Från Centerns sida avvaktar vi resultatet av dem innan vi är beredda att säga ja. Tack!

    Ltl Barbro Sundback, replik:

    Herr talman! Tack ledamot Veronica Thörnroos för ett politiskt inlägg här i debatten. Det är uppfriskande att höra åsikter och inte bara processer. Det var också lovande att Centern vill vara tydlig. Då är man fråga för att vi skall få se den här tydligheten: Vilka mål anser Centern att ännu måste förverkligas för att förhandlingsprocessen skall vara godtagbar för Centern. Vilka konkreta åtgärder krävs ytterligare?

    Ltl Veronica Thörnroos, replik:

    Herr talman! I den bästa av världar skulle jag naturligtvis säga, ja vi vill ha en parlamentsplats. ja, vi vill ha det, ja, vi vill ha det, men frågan är omöjlig att besvara. Kunde besvara den idag och säga exakt det här och det här och det här skall vi ha för att godkänna det så skulle jag göra det, men jag kan inte ge dig ett absolut konkret svar på den frågan, därför att processen fortgår. Landskapsregeringen arbetar kontinuerligt vidare med frågorna. Bas Ltl Barbro Sundback, replik:

    Ltl Barbro Sundback, replik:

    Herr talman! Jag tycker inte att det där var tillräckligt tydligt. Så jag måste upprepa en fråga. Är den parlamentsplatsen en sådan fråga, en tröskelfråga för att Centern skall kunna ge sitt bifall till ett förhandlingsresultat mellan regeringen Vanhanen och Eriksson eller är man beredd att ge vika på den här punkten?

    TALMANNEN:

    Replikskiftet är härmed avslutat.

    Ltl Veronica Thörnroos, replik:

    Herr talman! Vad gäller parlamentsplatsen så kommer Centern aldrig att ge vika. Däremot kan jag inte säga när vi når det konkreta förhandlingsresultatet men vi kommer alltid nu och framledes att arbeta för att Åland på ett vedertaget sätt skall få sin röst hörd i Bryssel.

    Ltl Jörgen Strand, replik:

    Herr talman! När de gäller de här inflytandefrågorna så brukar Centern genom ledamot Gun Carlson vara synnerligen tydliga. Men här får man höra en redogörelse, av ordföranden, över läget hur det är idag och kan inte på något sätt säga vad Centern vill idag. Vi har ett konkret material som ligger på bordet som har förhandlats fram av ledamot Veronica Thörnroos parti tillsammans med liberalerna. På vilka punkter tycker Centern att man skall förhandla vidare och vart vill man nå? Jag håller med ledamoten Sundback att det var synnerligen otydligt i förhållande till vad Gun Carlson brukar framföra.

    Ltl Veronica Thörnroos, replik:

    Herr talman! Det var tråkigt att höra att parlamentet inte förstod min avsikt. Jag måste försöka förtydliga mig. Centern har varit med, Centern är med i förhandlingarna gentemot riket när det gäller att stärka våra positioner. Centerns positioner är faktiskt desamma som hela lagtinget har omfattat tidigare. D.v.s. vi för ett resonemang kring de fyra inflytandefrågorna, jag väljer att inte upprepa dem nu, men i dagsläget är det omöjligt, jag tycker till och med att det är lite dumt att gå ut och säga att det här, exakt precis det här skall vi ha, och får vi inte exakt det är vi inte med. Jag tycker inte det är seriöst att bedriva politik på det viset.

    Ltl Jörgen Strand, replik:

    Herr talman! Jag skulle förstå det här resonemanget om det var utgående från noll där man inte har kommit någonstans. Nu ligger det ett konkret material från landskapsregeringen och det är utgående från det materialet jag vill veta var Centern står i de fyra inflytelsefrågorna. De är ganska enkla att läsa ut ur det här dokumentet, var man står. Och utgående från det vill jag veta vilka Centerns synpunkter är. Inte bara visioner att någon gång i framtiden, vi skall trycka mera på den eller den frågan, utan tydliga raka besked från Centern i Gun Carlson anda.

    Ltl Veronica Thörnroos, replik:

    Herr talman! Det är uppenbarligen så att ledamoten Jörgen Strand sitter inne med mera information än vad jag gör. Ledamoten Strand har uppenbarligen förstått att förhandlingsläget nu är avslutat. Nu precis just, här och nu skall vi ta ställning till det. Så är inte fallet. Landskapsregeringen arbetar målmedvetet vidare. Man tar det steg för steg. Jag kan inte i dagsläget gå ut och säga exakt vad vi vill om varje enskild fråga, men jag tror inte att den fortsatta diskussionen vinner på det just här och nu.

    TALMANNEN:

    Replikskiftet är härmed avslutat.

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Herr talman! Med respekt vill jag säga att det var mycket av och till, till och från, både och från Centerns sida nu plötsligt. De utlovade klara beskeden väntar vi alla på, men de kom inte. Har Centern någon tröskelfråga klar, uttryckligen i Lissabonprocessen som vi nu är i beträffande de fyra inflytandefrågorna? Var ligger Centerns ribba?

    Ltl Veronica Thörnroos, replik:

    Herr talman! Centerns ribba ligger högt. Däremot inte sagt att vi har absolut någonting specifikt som vi måste ha igenom, därför att vi ser som en paketlösning. Det viktigaste är att inflytandet ökar. Att det sammantagna inflytandet ökar, det är det som är det viktiga. Inte att plocka ut en specifik detalj. Naturligtvis skulle vi önska att vi får en parlamentsplats, att vi får en av rösterna vad gäller subsidiaritetsprincipen, att vi får en direkt skrivning in i självstyrelselagen. Naturligtvis är det, det vi önskar. Men att önska och realpolitik är inte alltid riktigt samma sak. Därför måste arbetet fortgå.

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Herr talman! Sålunda är Centern osäker på om man kräver talan, när man finner oss ensamma anklagade inför EG-domstolen, EU-domstolen framöver, inte får föra vår egen talan utan det skall ske på basen av de beslut som statsrådet har fattat. I ministerrådet där de Belgiska ministrarna, regionministrarna deltar idag, där Skottlands minister från tid till annan deltar, där skall vi inte heller, när det gäller specifikt åländska frågor få deltan på ministerråds nivå?

    Ltl Veronica Thörnroos, replik:

    Herr talman! Talerätten i EG-domstolen är naturligtvis viktig och en av de centralaste frågeställningarna som finns. Där tycker jag att det är bra att landskapsregeringen har visat framfötterna och kommit väldigt långt i den här processen. Det kan vara en av anledningarna till att jag inte nämnde det. Jag tycker att landskapsregeringen har arbetet väldigt bra här och det mandat som man har utformat vad gäller revidering av 59c har också självstyrelsepolitiska nämnden haft möjlighet att ta del av. Jag tycker absolut att den här processen går framåt men som jag sade tidigare, vi är inte beredda att säga ja förrän vi ser vad det slutgiltiga förhandlingspaketet ger.

    TALMANNEN:

    Replikskiftet är därmed avslutat.

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Herr talman! Med risk för att ledamoten Thörnroos upplever mig tjatig, är det samma sak som jag också reagerade på. Jag tycker att det var ett bra anförande och ledamoten Thörnroos sade att hon ville vara tydlig och det tror jag många skulle vinna på om man hade den målsättningen. Men det blev inte riktigt tydligt och det blev ännu mera otydligt efter alla replikskiftena. Jag måste ställa frågan på det sättet: Vilka av de fyra inflytandefrågorna måste uppfyllas för att Centern skall omfatta Lissabonfördraget? Hela den här debatten vinner oerhört mycket på om man kan få ett klart svar på det punkterna.

    Ltl Veronica Thörnroos, replik:

    Herr talman! Talerätten inför EG-domstolen.

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Herr talman! Det var ett klart svar men vi har ändå varit eniga i lagtinget om att de fyra inflytandefrågorna skall lösas alltså deltagande i ministerrådet och EU parlamentsplatsen, subsidiariteten o.s.v. Men nu säger ledamoten Thörnroos att talerätten är det som räcker för Centern. Då kan omfatta Lissabonfördraget. Det är faktiskt någonting helt annat än vad som sades i våras. Nu skall inte ledamoten Thörnroos tycka att vi är elaka mot Centern utan vi som vill få ett verkligt inflytande i de här frågorna, ställer vårt hopp till just till Centern. Det är därför vi vill få det här klart och tydligt sagt. Det tidigare anförandet från den Liberala bänken gav inga repliker, för vi konstaterade att vi inte kommer någon vart där. Vi ställer vår tillit till Centern men vi vill ha lite mera än talerätten. Kan vi få det ledamoten Thörnroos?

    Ltl Veronica Thörnroos, replik:

    Herr talman! Jag finner ledamoten Anders Erikssons resonemang makalöst märkvärdigt. Ledamoten ställer mig en fråga. Säg mig vilken fråga som är viktigast för Centern? Jag svarar: talerätten är den viktigaste frågan för Centern. Vartill ledamoten Anders Eriksson i replik påtalar att Centern tydligen har lämnat de andra inflytandefrågorna. Kom igen Anders Eriksson. Alla frågor är viktiga och jag besvarade frågan exakt. Talerätten är för Centern den viktigaste frågan.

    Ltl Harry Jansson, replik:

    Herr talman! När man skall till att tävla så gäller det att ha vissa ambitioner med sitt tävlande och när det gäller höjdhopp och ribbans nivå, utvisar den pågående förhandlingsprocessen med Helsingfors. Vi sätter ribban på olika nivåer. Vi är lite oroliga från oppositionens sida med tanke på vårt gemensamma utspel för någon vecka sedan då landskapsregeringen inte sätter ribban tillräckligt högt. D.v.s. inte vill satsa på alla fyra nivåer utan nöjer sig i värsta fall med en sak reglerad i självstyrelselagen. Jag välkomnar beskedet från ledamot Thörnroos om att Lissabonprocessen inte skall ses som en utträdelseprocess utan som en naturlig del för Ålands sak, att kämpa för att ordna inflytandefrågorna. Det handlar inte om att träda ur utan att få en så bra EU vardag som möjligt. Delar ledamot Thörnroos åsikten om att vi har synnerligen god tid på oss för att få de här frågorna i hamn. Alltså lösta i samförstånd med Helsingfors?

    Ltl Veronica Thörnroos, replik:

    Herr talman! Ja, jag ser att vi har en samsyn i mångt och mycket, Centern och Ålands framtid i speciellt de här frågorna. Därför att de är viktiga för självstyrelsen. De är en förutsättning för att självstyrelsen skall kunna leva vidare. Absolut, så är det. Alla frågor är viktiga, det har vi sagt gemensamt från lagtinget. Det har Centern sagt men skall de rangordnas är talerätten den viktigaste. Tack!

    Ltl Harry Jansson, replik:

    Herr talman! Jag tror att vi alla kan vara överens om att snuskonflikten och erfarenheterna därifrån utvisar att talerätten är ytterst central. Men som det har upprepats här i denna sal är det alla fyra positioner som bör finnas med. Jag tar ledamot Thörnroos senaste uttalande som en intäkt för att Centern önskar att de av Gun Carlson myntade Helsingforsavtalet skall vara tillfredsställande på samtliga fyra punkter. Tack!

    Ltl Veronica Thörnroos, replik:

    Avstår.

    TALMANNEN:

    Replikskiftet är därmed avslutat.

    Ltl Danne Sundman:

    Talman! Nu kommer han där upp i talarstolen som är emot EU, som är EU-skeptiker, som vill gå ur EU som är med i ett parti som röstade nej till Ålands EU-anslutning. Av dessa epitet och tillmälen, som jag och Obunden samling ofta påförs av massmedia och politiska meningsmotståndare, är det endast det sista som stämmer. När lagtinget för 14 år sedan beslöt att Åland skulle gå med i EU var det bara Obunden samling som röstade emot. Bland annat p.g.a. av de problem med inflytande som idag kommit i dager. Jag har sedan dess sagt många gånger att vi inte för den skull vill stå och slå oss för bröstet och säga att "vad var det vi sa". Vi vill ändå medverka till att göra det bästa av denna för självstyrelsen något hopplösa situation. Vi förstår att det inte var så lätt att överblicka de svårigheter som skulle uppstå och vi vill delta i en konstruktiv process att försöka lösa problemen, för Ålands bästa.

    Talman! Jag tror vi alla håller med om att grundtanken med EU är bra; fred och stabilitet, fri rörlighet, frihandel och samarbete kring gemensamma problem som bäst löses gemensamt. Jag tror också att ålänningarna i gemen är stora europavänner och också vänner av dessa grundvärden. Däremot motsätter man sig den utveckling som EU och europasamarbetet tagit idag där vi ser en överstatlig, odemokratisk, närmast korrupt organisation växa fram i snabb takt utan tillräcklig förankring bland Europas folk.

    Fortsätter man på den inslagna vägen finns det risk för att man helt tappar greppet och Europas folk revolterar i en eller annan form. Högst troligen skulle det bli nej till Lissabonfördraget oavsett vilket folk man frågar i Europa, vem vet något land där opinionen är positiv? Man skall minnas att Irland var ett av de allra EU-positivaste länder där opinionen var som mest positiv, där blev det nej. EU har knappast någon framtid om man inte tänker om.

    Talman! Lissabonfördraget är i stort sett identiskt med den EU-konstitution som medborgarna i Frankrike och Nederländerna röstade nej till år 2005. Lissabonfördraget fastslår att EU skall få en utrikesminister med egen diplomatkår, en president, en åklagarmyndighet och bli en juridisk person som kan ingå internationella avtal som binder medlemsländerna. Medlemsländernas vetorätt avskaffas inom 68 områden. EU får nya eller utökade kompetenser inom 106 områden. Man nämner de här sakerna vid lite andra benämningarna. Det är största skillnaden. Lissabonfördraget koncentrerar makten ytterligare och ökar den demokratiska klyftan, dessutom stärks kärnan bestående av de stora länderna.

    För att det inte ska bli för surt sockrar man med lite åtgärder som påstås öka den folkliga förankringen som t.ex. möjligheten att samla ihop 1 miljon namnunderskrifter för att ta ett initiativ som måste behandlas. Länder ges möjlighet att gå ur unionen, som om det vore ett alternativ för någon. Man pratar också vitt och brett om regionernas Europa, subsidiaritetsprincipen (att beslut skall fattas nära folket) och formligen dränker Europas folk med glansiga broschyrer utgivna av informatörer med väloljat munläder för att övertyga folk om att detta är bra. Tyvärr får man bilden av att många av dessa åtgärder ofta kommer sig av dåligt samvete från unionens sida och i praktiken invaggar folk i en falsk trygghet och lurar dem att tro att de har inflytande över denna koloss vilket de inte har.

    Lägg därtill den "Brysseliserade" maktelit som skrapar med foten redan på den egna flygplats i ivern att få frottera sig och glänsa, tillsammans, i strålkastarljuset i Bryssel, oftast i strid med vad deras hemmaopinion anser. Detta har genomskådats och folken i tre länder har sagt nej till detta dokument som nu ligger på lagtingets bord för behandling. Nå, vad ska vi ha istället då? Krig och elände, ekonomisk stagnation och så vidare?, frågar sig säkert vän av ordning. Mitt svar är nej.

    Som ett alternativ till den nya EU-staten måste man återgå till det mellanstatliga samarbete som EU en gång var tänkt att vara. Ett folkligt förankrat demokratiskt EU som smalnas av till det som är väsentligt att ha innanför samarbetsramarna .Jag kan rekommendera lagtingsledamöterna att ta del av EU demokraternas och Jens-Peters Bondes idéer om ett alternativt EU. Bonde har suttit i europaparlamentet sedan 1979 och har som jag ser det mycket kloka tankar kring ett vettigt alternativ. Det handlar i stort om att EU:s institutioner skall fungera enligt nordiska principer med offentlighet och öppenhet för att garantera rättsäkerheten och demokratin. Ordning och reda på ekonomiska flöden och ett genomlysbart system till alla delar. Tiden medger inte att jag går närmare in på det.

    Talman, om EU ska ha en framtid måste man tänka i dessa nya banor, bygga vidare på EU-projektet sakta men säkert och inse att man bygger på en bräcklig grund av länder och folk med en turbulent historia och byggstenarna är till stor unga demokratier med något av växtvärk. Man kan inte kopiera USA eller Sovjet, det slutar med att folken i Europa ånyo revolterar.

    Talman, detta om EU. Nu till Åland och EU. När det gäller inflytandefrågorna och dess koppling till Lissabonfördraget är den uppenbar, om man analyserar Lissabonfördraget på det sättet hur EU kommer att fungera efter Lissabon, om man antar att Lissabonfördraget, mot förmodan, godkänns av alla länder och träder i kraft. Då förtydligas bristen på inflytande ytterligare för Åland, då permanentas för det första dagens missförhållande, för det kommer aldrig en sådan här möjlighet igen, och för det andra ändras EU:s beslutsfattande på flera sätt, så att utan lösning på inflytandefrågorna blir vår ställning än värre än vad den är i dag. Vi blir ännu mer utanför EU än vad vi är i dag. Om man däremot tänker sig en sådan situation att Lissabonfördraget godkänns, inflytandefrågorna löser sig på ett sätt som vi är nöjda med, då blir situationen bättre än vad den är i dag, för då får vi inflytande över det vi ändå, så att säga, är med i dag.

    Ser man just till inflytandefrågorna så har det nämnts olika prioriteringar och vad man kan tänka sig först och sist på listan osv. I Lissabonfördraget står det att man skall erkänna regionerna, staternas konstitutionella natur osv. Det är till stor del "mumbo-jumbo" för Åland, i praktiken spelar det ingen större roll som jag beskrev tidigare.

    Subsidiaritetskontrollen nämns ofta som allena saliggörande. Det står dock skrivet i stjärnorna hur den kommer att fungera. De särintressen som här berörs orkar troligen aldrig upp till den volym av röster som behövs för att det här skall omkullkasta någonting. Högst troligen har man rätt i Finlands riksdags förvaltning när man säger att det här inte kommer att spela någon roll överhuvudtaget. Men man kan teoretisera och tänka sig att de nationella parlamenten kommer samman och sätter EU på plats i några frågor, vad det nu kan beröra. Det är ingen omöjlighet. Att alltså stå här i talarstolen och säga att Lissabonfördraget gör att Ålands ställning stärks stämmer inte, om inte inflytandefrågorna löses.  De röster som sade det har också tystnat i takt med att vi insett vad fördraget innebär.

    På listan över de fyra inflytandefrågorna vars tillfredställande lösning  är en förutsättning för att vi ska kunna gå vidare i integrationsprocessen i EU är parlamentsplatsen absolut överst. Detta eftersom enligt Lissabonfördraget skall man börja använda det s.k. medbeslutandeförfarandet i större utsträckning och då stärks parlamentets roll och då behöver man vara där, om man skall vara med och säga till om när EU:s politik utformas. Detta är en konkret åtgärd för att demokratisera Europa, men som ålänningarna inte får ta del av. Parlamentsplatsen är absolut viktigast, att vi får en röst i Europa som inte bara får inflytande i medbeslutandeförfarandet utan framför allt kan sätta kommissionen till svars, man kan som Europaparlamentariker fråga kommissionen saker och ting. Det är en viktig kontrollmakt. Det är ju med kommissionen vi har haft lite bekymmer, om man skall vara ärlig. Det är kommissionen som är, som jag har kallat det tidigare, ett slags Frankensteins monster personifierat, som kommer till eget liv, staplar omkring och jagar länder, regioner och människor för olika saker runt om i Europa, snus, vårfågeljakt, för att nämna några exempel för Ålands del. Krav på rättning i leden och förbud mot att tänka självständigt verkar vara stående punkt på kommissionens agenda. Att EU blir en juridisk person gör detta monster än vitalare och parlamentsplatsen än viktigare eftersom det är i parlamentet man kan utöva kontrollmakt över den "juridiska personligheten", som det översattes till i en PM vi fick utdelad.

    Talman! Man kan säga att det finns två parallella beslutssystem inom EU, det formella och det informella, lobbyistdrivna. En europaparlamentariker är kung i båda system, visitkortet passar i alla dörrar och den stab på närmare en handfull personer som en parlamentariker förfogar över skulle innebär en enorm förändring av Ålands närvaro i Bryssel, kanske till och med man skulle få se en åländsk flagga på fasaden? Parlamentsplatsen är av absolut central betydelse, att ålänningarna får välja en representant som kan föra deras talan i Europaparlamentet. Utan den fungerar det inte.

    Talman, på denna punkt innehåller den av landskapsregeringen presenterade förhandlingslösningen inget. Det blir 0 poäng till den delen.

    På andra plats, kommer talerätten i EG-domstolen, främst i det fall man har stämts in för att ha gjort något fel, det finns andra dimensioner också av talerätten att kunna väcka talan och att man skall kunna intervenera. Det skulle kanske vara positivt att ge oss också den delen av talerätten, men framför allt måste vi kunna föra vår egen talan. I den förhandlingslösning som presenteras ska det ändå vara Finland som slutligt avgör hur försvaret utformas, även i detta fall, där vi själva är instämda, vilket inte kan accepteras. Återstår att se om den saken kan rättas till av den arbetsgrupp som tillsatts. Annars blir poängen också här 0, kodifiering av praxis i principdokument duger inte.

     

    Ministerrådsinflytandet på tredje plats är också viktigt, också i denna fråga handlar förhandlingslösningen inte om någon större de facto förbättring, bara kodifiering av praxis i principdokument, som det till alla delar redan finns exempel på. Poängen blir sålunda 0.

    På fjärde plats kommer subsidiaritetskontrollen. I fråga om subsidiaritetskontrollen är det självklart som vi ser det att lagtinget skall ha makten över den ena rösten, det är därför det finns två röster, man skall kunna ge en röst åt en andra kammare eller åt regionerna, som en andra kammare ofta representerar i ett tvåkammarsystem. Det är självklart att Finland skall ge oss den ena rösten och det här tror jag nog att man innerst inne också inser och särskilt mot bakgrund av att man inte värderar det här så högt, varför skulle man inte kunna ge ålänningarna en av rösterna? Sålunda är poängen även på denna punkt 0.

    Om man summerar poängen så blir det noll poäng av fyra möjliga. Så illa gick det i förhandlingarna, tyvärr. Orsaken till det kan man spekulera i, Finlands njugga, närmast styvmoderliga, inställning till sin autonomi är givetvis huvudorsaken men nog spelar det ju också roll att landskapsregeringen redan från början verkar lagt sig i förhandlingarna och inte ens fört fram lagtingets position tillräckligt tydligt, vilket är synnerligen beklagligt. Nu är det betydligt tyngre att gå tillbaka och kräva ett högre pris för varan man redan sålt för en spottstyver.

    Att ta till ett instrument som principdokument är en farlig väg att slå in på, man ska komma ihåg att det är när vi inte har samma åsikt som Finland som inflytandet behövs, inte när vi är överens. Vid sådana tillfällen vet vi med säkerhet att man sätter principdokument åt sidan, man är ju t.o.m. beredd att sätta självstyrelselagen åt sidan. Tänk om lotteribehörigheten skulle reglerats i ett principdokument? Nej, bästa landskapsregering och lantråd, Åland ska med lag fortsättningsvis byggas och de konstitutionella förhållandena mellan Åland och Finland skall regleras i självstyrelselagen.

    Så här ser vi från Obunden Samlings sida på inflytandefrågorna. Det är helt avgörande vad Lissabonfördraget innebär för Åland om inflytandefrågorna löses eller inte. För Obunden Samling, som var det partiet som nu för 14 år sedan sade nej till dagens EU-medlemskap, är det inte heller otänkbart att det t.o.m. kunde leda till det att Åland skulle åtminstone fundera på att omförhandla sin relation till Europeiska unionen, om vi tvingas vara med utan att få komma in. Man måste vara så ärlig. Man måste åtminstone från lagtingets sida vara beredda att säga nej till en orimlig lösning även om det inte innebär ett utanförskap. Vad ett nej till Lissabonfördraget egentligen innebär vet vi inte, den enda vi vet med säkerhet är att vi inte vet och att det inte automatiskt är ett nej till EU. På både sidor om skiftet finns det röster som vill skrämmas med ett utanförskap och jaga upp en stämning som gör att det bara finns ett alternativ; ja. Värderade lagtingsledamöter, låt oss inte inledas i den tron.

    Talman, det är ingen eftersträvansvärd situation vi ställs inför. Obunden Samling har tillsammans med Ålands Framtid motionerat om en folkomröstning i frågan om Lissabonfördraget skall godkännas utgående från den lösning på inflytandefrågorna som föreligger, som ett slags säkerhetsventil ifall en låst situation uppstår.  Nå, vad är det vi har fått nu om inte det. Möjligheten finns, motionen ligger och värmer hylla i lagutskottet.

     Talman! Till sist vill jag säga att detta beslut vi står inför kanske är det allra viktigaste i hela självstyrelsens historia, cementerar vi nu dessa konstitutionella missförhållanden så finns inte heller framtid för självstyrelsen i övrigt som livskraftig lösning för ålänningarna. Min tidigare liknelse med historieboken vars bakpärm närmar sig är idag aktuell som aldrig förr.

    Bästa lagtingskamrater! Vill ni avsluta det sista kapitlet och höra bakpärmens dova duns när boken slår igen eller vill ni skriva fler kapitel? Snart ställs ni inför valet.

    Ltl Ulla-Britt Dahl, replik:

    Herr talman! Jag funderar på ledamot Sundmans kommentar, att vi inte vet vad det innebär att säga nej, men ändå anser Sundman att vi skall säga nej, till Lissabonfördraget. Det skall vi göra med förbundna ögon utan att veta konsekvenserna. Jag skulle vilja ha en förklaring på det.

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Herr talman! Vi vet idag så långt man kan veta vad ett nej innebär. Det finns ingen ritning i detalj hur det går till om vi skulle göra det. Det finns inte heller någon ritning i detalj över hur man gör med Irland som har sagt nej. Det finns tankar och funderingar bara. EU som är byggt på förhandlingar. Om man säger nej till ett sådant fördrag blir det förhandlingar. När Irland sade nej, var det första som hände, att telefonen ringde från Bryssel och man frågade irländarna vad de skulle ni vilja? Varför sade ni nej? Det skulle absolut stärka Ålands position att säga nej. Om de här frågorna löses före, är det också ett alternativ att säga ja. Man måste vara ärlig att man har de här bägge alternativen. Det tredje alternativet skulle vara att vänta och se. Vi har ingen brådska i och med att Irland sade nej. Vi kan förhandla vidare om de här frågorna. Det bästa skulle vara om vi kunde säga ja om alla skulle vara nöjda, men som det ut nu kan vi inte säga ja.

    Ltl Ulla-Britt Dahl, replik:

    Herr talman! Hur ställer ni er till att er riksdagsman sade ja till Lissabonfördraget?

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Herr talman! Jag tror inte att nuvarande riksdagsman, ledamot från Åland, är vår, utan det är hela Ålands folk som valde henne. Det beslut hon var med om och tog i Finlands riksdag, var på vägnar och som ledamot av densamma. För Finland är situationen en helt annan. Man har inte samma problem med inflytandet som vi har. Finland har en helt annan inställning till Lissabonfördraget, eftersom man känner ett hot från grannen i öster som har blivit mera aktuellt. De finländska politikerna är ytterst positiva. Men Finlands folk, om man skulle ha en folkomröstning, kanske skulle rösta nej ändå, man är ytterst skeptisk till maktkoncentrationen. Men där är situationen en annan.

    TALMANNEN:

    Plenum avbryts för en 30 minuters paus och återupptas kl. 12.30.

    Ltl Barbro Sundback:

    Herr talman! Jag har uppfattat den här debatten på så vis, att den är en möjlighet för parlamentet och regeringen att känna varandra på pulsen vad gäller lagtingets beredskap att ge sitt bifall till Lissabonfördraget.  

    Vi har under en längre tid fört diskussioner i självstyrelsepolitiska nämnden och andra organ där debatten inte är offentlig. Därför är det värdefullt att så här i halvtid föra en öppen debatt inför allmänheten.

    Socialdemokraterna har beslutat att ge sina medlemmar ett stort inflytande över lagtingsgruppens ja, i den här frågan. Vår utgångspunkt är att vi skall lämna ett ja från lagtinget, men att det förutsätter att vissa villkor är uppfyllda. Villkoren är välkända. Det är de fyra inflytandefrågorna. Det som förefaller oklart är vilken ambitionsnivå regeringen har i det här skedet i det här fyra frågorna. Vi har, för inte så länge sedan haft besök av, så kallade Ålandsministern Astrid Thors. Hon har ganska tydligt markerat att, om det är hon, regeringen eller samrådet mellan regeringen Eriksson och henne, det bud hon lämnade här var det som möjligt för oss att uppnå. Här tycker jag att det viktigaste är att vi får lantrådets synpunkt på situationen. Går det att få positionerna framflyttade ifråga om, särskilt talerätten och parlamentsplatsen eller är det detta vi får nöja oss med?

    Om vi tittar på parlamentsplatsen och jämför det principdokument som regeringen skall ta och det dokument som lantrådet har lämnat oss, så finns det en diskrepans i uppfattningarna. I Thors papper, om vi kallar det så, är det uteslutande frågan om förhandlingar på gemenskapsnivå. Regeringen håller fast vid, om det är regeringen, det vet åtminstone inte jag, eller om det är Astrid Thors uppfattning, att frågan om en åländsk EU parlamentsplats är en fråga för unionen. Lantrådet skriver i sitt papper att det här är en väg och sedan ser man "landskapsregeringen arbetar för att förändra den nationella fördelningen av parlamentsplatser med målsättningen att Åland skall vara en egen valkrets i valet till Europa parlamenten." Min fråga är därför hur skall lantrådet åstadkomma det senare? För oss är det här av avgörande betydelse för att kunna ge vårt bifall. Principdokumentet är inte tillräckligt.

    Den andra frågan, tycker jag, av avgörande betydelse är hur talerätten, sist och slutligen formuleras. Vice talman Gunnar Jansson har kommit, som jag tycker, med ett förslag som regeringen måste beakta. Jag uppfattar det som så, att inom lagstiftningsområden där Åland har egen behörighet på lagförslaget, ligger helt och hållet inom åländsk kompetens och den lagen uppfattas som ett fördragsbrott och det leder till en process i EG domstolen , då skulle Åland företräda Finland, eller inta Finlands plats i processen. Det tycker jag är fullt logiskt och här borde det också ske en förändring i relation till det principdokument som vi har fått ta del av. Det här är två väldigt konkreta frågor och jag vill att lantrådet lämnar besked. Jag håller med ledamot Veronica Thörnroos att det är dags nu att vara ganska så tydlig. Man kan ställa ultimatum, men det är klart att det är upp till var och en hur man gör. Men vi måste få veta vad är regeringens ambition i de här två frågorna? Inte bara beskriva processen, oktoberkonferensen o.s.v. vi är alla ganska välinformerade om det. Vi måste komma till den politiska substansen och vilka frågor som ännu kräver framgångar i förhandlingarna.

    Talman! Tiden är snart ute, men jag måste filosofera lite över det här med Ålandsministern. Det känns lite osäkert vem som innehar det parlamentariska ansvaret i den här frågan. Är det minister Thors i Helsingfors eller är det regeringen Viveka Eriksson i Mariehamn? Det här med en särskild Ålandsminister är ett försök och jag är inte säker på att det är riktigt bra ut parlamentarisk synvinkel. Men formellt kan förstås ingen inta regeringens plats, men de ständiga hänvisningarna till minister Thors som ansvarig för de här frågorna gör mig orolig. Jag skulle önska att det var regeringen Viveka Eriksson som uttalade sig. Om inte förhandlingarna går vidare så är det nödvändigt att man tar statsminister Vanhanen som ytterst har det här ansvaret. Det där kommer vi säkert att få diskutera i framtiden. Det finns en politisk ganska allvarligt komplikation om svenska folkpartiet skall företräda oss i Finlands regering Speciell när det gäller Europaparlamentsplatsen. Deras möjligheter att erhålla en egen plats är ytterst hotad idag och att tro att det skulle ligga i deras partipolitiska intressen att driva fram en lösning för Ålands det tror jag inte. Jag anser att Åland har rätt till den här parlamentsplatsen. Vi har rätt till en egen plats i Finlands riksdag och analogt med det har vi rätt till en egen plats bland Finlands parlamentsplatser i EU parlamentet. Min slutsats efter Vanhanens uttalanden i Lissabon om krav för Ålands del att ha egen parlamentsplats. Det är att statsministern har erkänt att vi är berättigade till en plats. Det han har sagt i Lissabon, det måste han kunna stå för också i Helsingfors.

    Lantrådet Viveka Eriksson:

    Talman! Jag tänkte återkomma efter alla gruppanföranden. Men jag tänkte samla upp lite saker som hittills har sagts i debatten så blir det inte så långa inlägg.

    I vissa replikskiften har det diskuterats huruvida landskapsregeringens har framhållit lagtingets och landskapets alla fyra positioner. Det ifrågasattes från flera håll. Någon tyckte att vi hade lagt oss platta, att vi skulle ha satt ribban för lågt. Faktum är att vi systematiskt har fört fram alla fyra inflytandefrågorna i diskussionerna i förhandlingarna med regeringen. Vi har inte nått framgång på alla fyra punkter. Det är de här frågorna det handlar om som vi har jobbat med och som är substansen, ledamot Sundback.

    På ledamot Sundback frågor vilken ambitionsnivån för landskapsregeringen är utifrån dagens läge, så är det att jobba vidare med just talerätten. Om ledamot Sundback erinrar sig, har vi haft diskussioner med självstyrelsepolitiska nämnden om vad som är mandatet för arbetsgruppen som skall jobba med talerätten. Det borde ledamot Sundback som själv har varit med och formulerat mandatet veta. Det har riktningen, av att vi skall kunna formulera, vi skall också kunna föra vår talan inför EG domstolen. När det gäller parlamentsplatsen har vi fört fram den och hävdar från landskapsregeringens sida att landskapet inte kan släppa på det kravet på sikt. Det som står i principdokumentet är det regeringen Vanhanen har kommit till mötes. Det är dagsläget. Där säger man att man kommer att fortsätta jobba för utökat inflytande i parlamentsarbetet och att man jobbar på EU nivå. Landskapsregeringen t.ex. har fört fram till grundlagsutskottet, både skriftligen och muntligen, alldeles särskilt parlamentsplatsen mot det som händer med Lissabon, eftersom Lissabon ger parlamentet större befogenheter. Den här diskussionen som jag har noterat att förekommer, att nuvarande riksdag skulle ha en annan benägenhet och beredskap att gå in och ge Åland en parlamentsplats, den har vi inte mött i våra kontakter med riksdagen. Tidigare har vi i olika sammanhang talat om hur viktigt det är att våra olika grupper har kontakter till sina kolleger i riksdagen. Nu är det skäl igen att ta kontakter till sina syster- och broderpartier.

    Alldeles tydligt, har ambitionsnivån hela vägen varit hög. Vi har haft ribban högt och vi har fört fram positionerna. Vi har också pragmatiskt jobbat vidare. Tagit en bit i taget.

    Läget idag är att vi har självstyrelselagsändring på två punkter. De gäller talerätten i EG domstolen och självstyrelselagsändring när det handlar om subsidiaritetskontrollen. Vi har pågående diskussioner om ministerrådet, hur vi skall formalisera så att landskapets röst hörs ända fram till ministerrådsbeslutet.

    Ledamoten Roger Jansson sade tidigare att belgiska ministrar får delta. Ledamot Roger Jansson har fört fram detta vid lite olika tillfällen. Där sitter belgiska ministrar från regionala regeringar, ibland i ministerrådsmöte. Jag har granskat detta ingående och konstaterat att det stämmer, men i Belgien har man en annan konstitution än i Finland. I Belgien fungerar det så att de regionala regeringarna de har exklusiv befogenhet till skillnad från oss, som har en delad maktbefogenhet till Finland. Så fort landet Finland för fram en fråga så berör det självstyrelsen och landet. I Belgien är det exklusivt regionerna, de förfogar helt och hållet över frågorna och då är det naturligt att de sitter i ministerrådssammanträdet, som ett exempel.

    Jag tycker att man skall titta på andra och se vad man kan lära av andras exempel men det går inte att applicera Belgiens system på det finländska och åländska.

    Ltl Barbro Sundback, replik:

    Herr talman! Jag vill nu veta vem som förhandlar med vem om att förverkliga det som sägs i lantrådets papper, "att landskapsregeringen arbetar för att förändra den nationella fördelningen av parlamentsplatser med målsättningen att Åland skall vara en egen valkrets i valet till Europa parlamentet." Att framföra den åsikten inför grundlagsutskottet uppfattar inte jag som förhandling utan hörande. Är det minister Thors eller är det lantrådet Viveka Eriksson som förhandlar och i så fall med vem? Har statsminister Vanhanen tagit ställning till det eller skall han göra det? I så fall kommer inte lantrådets papper att förverkligas.

    Lantrådet Viveka Eriksson, replik:

    Herr talman! Om ledamot Sundback är uppmärksam, så sade jag att vi har fört fram, under förhandlingarna, exakt det som står i PM:et som ligger på lagtingets bord. Det är också en linje som landskapet skall fortsätta att jobba efter. Däremot har regeringen Vanhanen kommit till möte endast och enbart i utfästelsen att jobba vidare på EU nivå. Där är förhandlingsläget just nu.

    Det är en väldigt konstig fråga att ställa, vem som förhandlar? när landskapsregeringen har fört förhandlingar med regeringen, med olika ledamöter av regeringen och med minister Thors, med statsministern med utrikesministern, justitieministern och även på tjänstmannanivå. Diskussionerna och förhandlingarna har förts på många olika nivåer. Hur skulle vi idag sitta och diskutera självstyrelselagsändringar om det inte skulle ha varit en ganska hård diskussion om hur man skall komma vidare med frågorna. I februari fanns ingen öppning för någon självstyrelselagsändring.

    Ltl Barbro Sundback, replik:

    Herr talman! Vem skall ta upp frågan om en nationell lösning för parlamentsplatsen om alla ministrar redan har tagit ställning och det är principdokumentet som är förhandlingsresultatet. Det verkar som om det blir ett ganska stor misslyckande som jag ser det. Men vi får se. Om alla ministrar har tagit ställning och det är principdokumentet som gäller så är synsätten inte desamma.

    Lantrådet Viveka Eriksson, replik:

    Herr talman! Ända sedan 1995 har inte synsätten varit desamma. har det varit ända sedan 1995. Det är därför som vi envetet har jobbat för att utöka vårt inflytande och förstärka det. Det är därför vi fortsätter att jobba för att stärka vårt inflytande. Det är därför vi tar steg vidare i den här processen. Därför har vi förhandlat fram de saker som ändå ligger under beredning nu. Förhandlingsresultatet är ännu inte klart. Vi har inte sett resultatet av t.ex. arbetsgruppen som jobbar med talerätten. Vi har inte sett vad som kommer att skrivas in i självstyrelselagen om subsidiaritetskontrollen. Detta är en delrapport till lagtinget. Detta är läget just nu.

    TALMANNEN:

    Replikskiftet är därmed avslutat.

    Ltl Jörgen Strand, replik:

    Herr talman! De här fyra inflytandefrågorna har varit aktuella länge. I förra landskapsregeringen, i slutet på perioden jobbade vi en hel del med talerättsfrågan. Det som är intressant är, att det som landskapsregeringen presenterar nu, är ett förslag som vi enhällig sade nej till när det gällde talerätten. Några ord var formulerade på annorlunda vis, men i stort sett var substansen densamma. Det fanns en stor enighet. Dåvarande lantrådet sade absolut nej till det här med hänvisning till att vi måste få föra talan när vi har egen behörighet. Ungefär den anda som vice talman Gunnar Jansson presenterade på EU informationsmötet. Jag undrar om ribban, för att gå vidare med den här specifika frågan ligger på samma nivå hos lantrådet nu som den låg hos dåvarande lantråd?

    Lantrådet Viveka Eriksson, replik:

    Herr talman! Mig veterligen diskuterade inte förra landskapsregeringen en självstyrelselagsändring när det handlar om talerätten. Det som är längst fram nu och som vi diskuterar är en arbetsgrupp som specifikt jobbar med talerättsfrågorna, där vi från landskapets sida har givit ett mandat som också har förts fram på politisk nivå. Det ledamot Strand hänvisar till, var ett praxis dokument som togs fram av en arbetsgrupp. Det var uttryckligen ett praxisdokument, en tillämpning. Vi har nu tagit steget vidare genom att se till att självstyrelselagen öppnas och att talerätten, landskapets rätt att kunna föra sin talan i egen sak, skall finnas tryggat i självstyrelselagen.

    Ltl Jörgen Strand, replik:

    Herr talman! Det som presenterades av arbetsgruppen, sade vi enhälligt nej till, för att vi ville ha det här reglerat i självstyrelselagen Så var faktum. Det jag invänder mig mot är det som presenteras nu och skall komma in i självstyrelselagen. Det är precis som ledamot Danne Sundman sade, en kodifiering av nuvarande läge och det vänder jag mig emot. Man måste få substans i talerättsfrågan och jag understöder till fullo det som vice talman Gunnar Jansson förde fram på EU informationsmötet. Han hade ett förslag på formulering som var ypperlig.

    Lantrådet Viveka Eriksson, replik:

    Herr talman! Idéerna och underlaget finns inbakat i det mandat som vi har givit från landskapsregeringen sida till arbetsgruppen. Exakt det som ledamoten Strand hänvisar till. Jag vill åter understryka, att när vi i februari började diskussionerna med landets regering, fanns ingen öppning för någon självstyrelselag. Att prata om att man bara kodifierar i självstyrelselagen, det är.

    TALMANNEN:

    'Replikskiftet är därmed avslutat.

    Ltl Johan Ehn, replik:

    Herr talman! Jag är en av dem som till vissa delar har tvivlat på, med vilken styrka landskapsregeringen bedriver det här förhandlingsarbetet vad gäller inflytandefrågorna. Framförallt höjdes mina tvivel efter det att minister Thors var hit och presenterade det historiska Ålandsdokumentet med praxis och principer. I och för sig fanns också något litet löfte om en mindre självstyrelselagsförändring. Som vi nu har hört, att just vid det tillfället, inte innehöll speciellt mycket av det som vi vill åstadkomma. Det som oroade mig då var, att signalerna som kom från regeringen och kanske framförallt från lantrådets eget parti, det var att det här var tillräckligt. Vi har kommit så långt vi har kommit i förhandlingarna. Det här är bra men nu har vi kommit tillräckligt långt. Det göra att man inte kan säga som lantrådet säger, att man har kört de här kraven som lagtinget har varit ense om tillräckligt långt, enligt vårt sätt att se det.

    Lantrådet Viveka Eriksson, replik:

    Herr talman! Om det är tillräckligt långt måste var och en bedöma. Men vi har fört fram frågorna med kraft. Det finns ingen tvekan i det. Vi har diskuterat de här olika bitarna var för sig och det handlar om att vi har fyra frågor som vi vill ha stärkt inflytande över. När det gäller talerätten går man in i självstyrelselagen och stärker upp och ser till att vi får den här rätten. Man går in i självstyrelselagen när det handlar om subsidiaritetskontrollen. Man stärker vår formella rätt när det handlar om ministerrådet. Till tre delar kommer vi att ha kanaler. Det är det som är landskapsregeringens mål och det är det arbete vi fortsätter med.

    Ltl Johan Ehn, replik:

    Herr talman! Det kan säkert hända att man inledningsvis har fört argumentationen med kraft. Tillräckligt långt är en fråga om hur man ser på det, men skall jag tolka det som att lantrådet anser att vi har kommit tillräckligt långt, eller att lantrådets parti anser att vi har kommit tillräckligt långt med det förslag som kom från regeringen när minister Thors var här? De signaler som kom ut, var att vi ansåg att det var en tillfredsställande lösning. Man kunde läsa det som att man i princip säger åt den förhandlingspart man hade, att så här långt kommer vi, vi tar det inte längre. Efter att den enade oppositionen, och till viss del det andra regeringspartiet Centern hade tryckt på, då blir det igen en annan ton i förhandlingsläget. Man säger, jo, vi har mera tid. Vi skall förhandla vidare. Men jag tycker att det skulle vara viktigt att lantrådet visar på om det förra var tillräckligt eller inte enligt Liberalernas sätt att se på det?

    Lantrådet Viveka Eriksson, replik:

    Herr talman! Jag har uttalat, både här i lagtinget och annars offentligt, att ambitionen var att vi skulle vara så långt framme i augusti att vi skulle kunna säga, ja, det här är bra. Det var vi inte. Det är därför vi fortsätter att jobba. Därför avvaktar vi det arbete som fortgår. Det står i PM:et att arbetet fortgår och det här är läget just nu. Signaler visst, men kanske ledamoten Johan Ehn kan lyssna på vad jag säger.

    TALMANNEN:

    Replikskiftet är därmed avslutat.

    Ltl Roger Jansson:

    Talman! För Frisinnad Samverkan gäller samma inställning såväl till inflytandefrågorna som till Lissabonfördraget som gällde 30 april och 26 maj då landskapsregeringens meddelande nr 4 om Lissabonfördraget diskuterades i lagtinget. Samma inställning upprepade vi då presidentens anhållan om lagtingets bifall till Lissabonfördragets ikraftträdande remissbehandlades här den 26 maj för behandling i lagutskottet och självstyrelsepolitiska nämnden. Därmed inte sagt att våra uppfattningar inte skulle ha utvecklats under den hörandeprocess som de två lagtingsorganen hittills genomfört och de förhandlingsomgångar som genomförts mellan regeringarna Eriksson och Vanhanen. Det finns orsak att i delar berömma lantrådet för hennes kamp i det sammanhanget.

    Avseende först själva Lissabonfördraget har vi tidigare framfört att det så kallade pelarsystemets slopande genom Lissabonfördraget och därmed skapande av en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, det s.k. GUSP, tillsammans med att unionen får utökad rättshandlingsförmåga gällande också internationella fördrag, utgör riskmoment visavi demilitariserings- och neutraliseringskonventionen från 1921.

    Idag vill vi utöka den varningen till det faktum att en del av de internationella avtal som Finland hittills ingått som nation och som om de faller under landskapets lagstiftningsbehörighet skall behandlas och accepteras av lagtinget enligt självstyrelselagens 59 §, såsom nu t.ex. Lissabonfördraget och tidigare hela EU-anslutningen, i framtiden i flera fall kan komma att falla under den betydligt svagare 59a § där lagtinget ingen roll alls har, trots att det gäller direkt behörighetspåverkan.

    I utrikesministeriets promemoria från 2.9.2008 benämnd ”Ålands särställning och unionens status som juridisk person” behandlas denna fråga mycket ytligt och oklart. Å ena sidan skriver UM på sidan 3 att ”Statusen som en juridisk person har inte påverkan på omfattningen eller karaktären av unionens fördragsbehörighet”. Men senare på konstaterar man på sidan 7 att ”Om sådana avtal (alltså sådana som faller under självstyrelsens behörighet) framdeles ingås, skulle nationella ikraftträdande författningar inte längre utfärdas och inte heller skulle förfarandet enligt 59 § i självstyrelselagen vara tillämplig.” Och så hänvisar man till det förfarande i 59 a § som vi är så missnöjda med som då istället träder in.

    Herr talman! Detta här en så allvarlig konsekvens av Lissabonfördraget att lagtinget och landskapsregeringen nu måste, det är en så allvarlig konsekvens, lägga ner extra stor kraft på att reda ut hur stora och vilka rättsområden som kan komma att drabbas av en sådan för självstyrelsen stor och oacceptabel försvagning. Så själva Lissabonfördraget kan till synes ha mycket större konsekvenser både för demilitariseringen och neutraliseringen och för att öka det allvarliga självstyrelseläckaget till Helsingfors, än vad vi alla tidigare har uppfattat. Vi ber regeringen, lagutskottet och självstyrelsepolitiska noga studera och överväga denna faktor. Jag ber dessutom lantrådet i denna debatt kommentera dessa två frågor, eftersom de mig veterligen inte alls legat på förhandlingsbordet med regeringen Vanhanen.

    Talman! Avseende de 4 inflytandefrågorna finns inte så mycket att tillägga till det vi tidigare sagt och den information som de 4 oppositionspartierna enhälligt redogjorde för härom veckan. Om detta var, för övrigt, också alla de 6 lagtingsgrupperna eniga i förhandlingar inför ett offentligt utspel gentemot riksmedierna i mars i år.

    Det förslag till ”Statsrådets principbeslut om landskapet Ålands medverkan och inflytande i EU-ärenden” som finns utdelat till lagtingets ledamöter, är inte så mycket annat än en kodifiering av den praxis som redan idag tillämpas i Helsingfors och som lagtinget vid upprepade tillfällen, inte minst år 2002 i självstyrelsepolitiska nämndens utlåtande om Nicefördraget under dåvarande talman Viveca Erikssons ledning, inte kunnat acceptera. Läs det lantrådet! Våra krav på ändringar i självstyrelselagen för såväl ministerråds medverkan, som för talerätten inför EU-domstolen, som för subsidiaritetskontrollen är synnerligen välformulerade och motiverade av lantrådet själv i den handlingen. De ändringar i självstyrelselagen som trädde ikraft år 2004 var i sin tur en kodifiering av den praxis som hade utvecklats sedan medlemskapets början i samarbetet mellan Mariehamn och Helsingfors.

    Så när vicelantrådet Britt Lundberg i landskapsregeringens presskonferens, enligt den åländska pressen, den 10 september storstilat deklarerar att ”Det går inte att köra Åland mera” och hon då avser vårt deltagande i ministerrådsarbetet och ministerrådsbeslutandet, så talar hon mot bättre vetande. Det är allvarligt.

    På den punkten stadgar självstyrelselagen från 2004 att ”Landskapsregeringen skall också på begäran ges tillfälle att delta i Finlands delegations arbete när frågor som enligt denna lag hör till landskapets behörighet bereds inom Europeiska unionen.” Självstyrelselagen ger inga som helst stöd för deltagande i ministerrådets beslutsfattande ens när ärendet enbart skulle beröra Åland eller huvudsakligen skulle beröra Åland. Vissa taxfreeärenden kan vara sådana, drivgarnsförbudet var ett närliggande ärende. Självstyrelselagen måste här ändras på likartat sätt som gäller talerätten.

    Gällande talerätten har regeringen Eriksson inte ännu nått minimimålet att Åland för sin egen talan då ärendet gäller bara lagtingets lagstiftning.  FS stöder det förslag till formulering av talerätten i självstyrelselagen som vicetalman Gunnar Jansson utformat vid flera tillfällen nu. En likartat formulering bör sökas avseende ministerråds medverkan.

    Jag tar här tillfället i akt att citera dåvarande talman Viveca Eriksson formulering i utlåtandet från januari 2002: ”Det händer t o m att Storbritannien representeras av en minister från Skottland när frågor som är av särskilt intresse för Skottland behandlas.” Glöm då inte att Skottland har mindre lagstiftningsbehörighet än Åland och att deras makt betraktas som blott delegerad från London. Vidare skrev då talman Viveca Eriksson: ”Nämnden anser att det inte får råda någon osäkerhet om när landskapsstyrelsen bör ha rätt att delta” (i ministerrådsmötena). Jag önskar höra lantrådets också till denna fråga.

    Avslutningsvis vill från FS:s lagtingsgrupp framhålla att frågan om den egna åländska parlamentsledamoten bör mötas av regeringen Vanhanen med en tydlig färdkarta med informativa tidsangivelser, för hur Finland avser att uppfylla detta krav som alla lagting hittills varit eniga om. När kan vi få den färdkartan lantrådet?

    Jag skall också snabbt kommentera lantrådets handling inför hennes tal inför lagtinget. Justitieministeriet har i hörandesammanhangen sagt att landskapsregeringen inte fört fram flera krav än de som nu finns framförhandlade i de dokument som vi har sett. Det är bra att lantrådet i sitt papper och sin presentation sade att förhandlingarna fortgår. Då lever ännu hoppet.

    När det gäller rubriken "Rätt att föra talan vid EG domstolen har det framkommit tydligt att förslaget till lagtext är helt otillräcklig och lantrådet har lovat att, den här arbetsgruppen som har lite otydligt mandat till den delen, skall göra förbättringar.

    När det gäller ministerrådet är det helt otillräckligt när det gäller medverkan i ministerrådsmötena. Däremot är det tillräckligt när det gäller beredningen.

    När det gäller parlamentsplatsen skulle det vara dags att förhandla också direkt med statsministern. Jag tror att det skulle vara viktigt att koppla in statsministern i alla de här frågorna. Han har sluppit för lätt undan hittills i den här åländska frågan som är svår i Helsingfors och som man vill ha en lösning på. Tack herr talman!

    Lantrådet Viveka Eriksson:

    Herr talman! Jag vill svara på de direkta frågorna mycket kort. Statsministern har varit inkopplad vid olika tillfällen under den här tiden genom t.ex. .ett par möten, telefonmöten o.s.v.

    Det som skrevs år 2002 från lagtinget ligger till grund för det arbetet vi fortsätter göra i landskapsregeringen. År 2002 skrev vi inför regeringskonferensen och konventet. Då jobbade vi också med en linje som tog fasta på att man skulle erkänna de självstyrda regionerna i EU sammanhang. Det borde ske. Det är problematiken att vi inte är en part. Vi måste lösa det att få vår röst hörd via landet Finland. Där är problematiken att vi inte har den direkta talan.

    Utredningen om en juridisk person har tillkommit efter att vi har begärt den från landskapsregeringen. Därför har utrikesministeriet gjort utredningen men det finns fortfarande frågetecken i den. Jag delar ledamot Roger Janssons syn till den delen. Jag har för mig att när vårt meddelande diskuterades här i våras, bad jag särskilt lagutskottet att särskilt granska säkerhetspolitiska samarbetet och utvecklingen av det och juridisk person. Det ligger under lagutskottet eftersom man behandlar Lissabonfördraget där. Landskapsregeringen bistår på alla sätt vi kan och vi har också fört fram synpunkten redan. Man borde ytterligare titta på detta med juridisk person och faktiskt koppla ihop det till demilitariseringen och neutraliseringen. Kanske också någonting ytterligare.

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Herr talman! Det gläder mig att lantrådet har en samsyn och utgår ifrån att den inte bara gäller förhållandet till demilitariseringen utan att den också gäller de stora frågetecknen med försvagning av vår ställning i internationella avtal som ingås av unionen framöver i stället för av Finland och att vi därför med råg i ryggen i lagutskottets behandling kan ordentligt utreda det med stöd av landskapsregeringen. Det känns bra.

    Jag hade också en frågeställning om färdkartan för att nå parlamentsplatsen, vilket jag för vår del vill deklarera är väsentlig den dag vi skall, någon gång i framtiden ta ställning till Lissabonfördraget. Hur kan vi få en sådan, ett sådant besked och tydligt och klart politiskt besked av regeringen Vanhanen?

    Lantrådet Viveka Eriksson, replik:

    Herr talman! När det gäller parlamentsplatsen, vet ledamot Roger Jansson vilken knepig fråga det är. Ledamoten satt själv i riksdagen när vår lagmotion behandlades och vet hur starkt stöd de olika partierna ger till detta. Det är ett faktum, att det är partierna i landet som har väldigt starka åsikter om parlamentsplatsen. Det är inte strikt en regeringsfråga. Det är partierna man måste jobba mot.

    TALMANNEN:

    Replikskiftet är därmed avslutat.

    Ltl Harry Jansson:

    Herr talman! Denna dag börjar på ett strålande sätt som talmannen är mycket medveten om och efter de inledande talturerna från, särskilt oppositionens sida, har det fortsatt att vara en fin dag. De förtydliganden vi har fått vad gäller synen, inställningen på de fyra positionerna vittnar om att vi fortfarande har en stark enighet om att åländska inflytandebiten skall ordnas en gång för alla inför ställningstagandet till Lissabonfördraget.

     I och med att jag får hålla det sjätte och sista gruppanförandet, har jag nöjet att stuva om en hel del i mitt anförande. Onödigt att särskilt radiolyssnandet behöver utstå alltför mycket upprepningar. Jag kommer därför i stället att fokusera på några valda bitar och kanske får vi svar av lantrådet igen. Jag tror att så blir fallet. Det är viktigt att komma ihåg i det här läget att Åland ännu aldrig har förkastat en författning om ikraftträdande av ett internationellt fördrag. Det närmaste vi har kommit att inte ta ställning, var när man på 1970-talet lät vissa konventioner gå förbi, dåvarande landstinget. I sig uppseendeväckande med tanke på att det var fråga om människorättskonventioner.

    Det finns idags läget inte heller något skäl att anta, att det s.k. Lissabonfördraget, skulle bli det första historiska fallet om vi behöver säga nej. Allting tyder istället på att händelserna är sammankopplade med ursprungsfördraget, det konstitutionella fördraget kommer att upprepas. Det vill säga lagtinget har ingen anledning att ta ställning till Lissabonfördraget i och med att inte heller detta fördrag oförändrat kommer att träda ikraft. Det irländska folkets viljeyttring kommer att göra det nödvändigt med en tredje variant av reformfördraget och därmed skall samtliga 27 medlemsländer, även inklusive Ålands lagting ånyo ta ställning till fördragets ikraftträdande. Visserligen kan en del av er påstå att nu skall vi vänta till den 15 eller 16 oktober men den senaste opinionspejlingen på Irland visar att 76 procent av irländarna inte vill ha ett nytt s.k. referendum, alltså en folkomröstning. Det betyder att EU ledarna är så pass kloka och medvetna om att i detta läge kan man inte förelägga den irländska befolkningen samma fördrag på nytt utan det kommer att krävas förändringar av väsentlig art. Det betyder att det kommer att beröra oss alla ännu en gång.

    Det som också var intressant senaste vecka, var att en EU ledare, Luxemburgs premiärminister blir den första statsmannen att konstatera att Lissabonfördraget inte kommer att träda ikraft under år 2009 utan att man siktar in sig på 2010. Detta betyder att vi har synnerligen gott om tid att ta oss an inflytandefrågorna. Med detta som utgångspunkt, som jag i ett replikskifte med lantrådet, aktualiserade frågan om hembygdsrätten och det faktum att kravet på finskt medborgarskap utgör en diskriminering i förhållande till EU rätten. Vad vore mer lämpligt än att vi i samband med en allmän översyn av självstyrelselagen där just EU rättsliga frågor berörs, skulle ta med denna diskriminerande faktor. Jag hoppas, att vi gemensamt under den fortsatta behandlingen av fördraget och i synnerhet det arbete som pågår inom den parlamentariska jordförvärvsnäringsrättskommittén allvarligt överväger ett sådant förfarande. Som jag sade tidigare idag, det kan inte hjälpas, men att plocka ut hembygdsrättsinstrumentet och köra en särskild proposition med fokus i stort sett bara på den frågan, den är dömd att misslyckas. Det är bättre att ta ett större grepp om alla frågor samtidigt.

    Jag förstår om landskapsregeringen emellanåt upplever oss som tröttsamma, i synnerhet oss inom oppositionen och jag förstår att det känns jobbig i och med att man har börjat från en mycket svår position. Om vi kommer ihåg en TV-debatt i mars i år, ännu då i mars 2008, ansåg nuvarande Ålandsministern Thors att kraven vi ställde från åländsk sida, inflytandekraven betecknades som symbolfrågor. Med tanke på den attityden som rådde då i mars 2008 så är det naturligtvis en gigantisk förbättring av attityderna som har inträffat inom den finländska regeringen och i synnerhet personen Astrid Thors. Det är välkommet.

    Vi skall också komma ihåg att när Åland och Finland för drygt två år sedan tittade på talerättsfrågan, hade gruppen uttryckliga order om att inte titta på en ändring av självstyrelselagen. Det vill säga att man valde från början att blockera ett verkligt framsteg vad gäller den sidan. Det är i ljuset av dessa fakta, som jag har upprepat förut i andra sammanhang, att vi inte behöver ha dåligt samvete från åländsk sida för att vi nu, i det som somliga upplever, sena timmen börjar ställa krav, på krav ånyo. Det har funnit gott om tid, för Finland i synnerhet att ordna dessa frågor. När det gäller de fyra positionerna så har det hittillsvarande hörandet, den allmänna utvecklingen inom EU visat att vi är stärkta på samtliga positioner för våra krav. D.v.s. att i självstyrelselagen få dessa krav befästa.

    Beträffande talerätten, vet vi att EU kommissionen får ett mycket snabbare och enklare förfarande för att sätta press på EU staterna och därmed även på Åland vad gäller ikraftträdande av EU direktiv, alltså att snabbare komma till skott vad gäller EU böter.

    Vi vet att Europa parlamentet betecknas som den verkliga vinnaren när det gäller Lissabonfördraget. Även om det kommer ett nytt fördrag, så kommer den biten att finnas kvar, d.v.s. att på de 105 punkter som berörs av Lissabonfördraget. Med det menar jag, att man förstärker EU organens rätt att agera i vissa fall också att man flyttar från enhällighet ner till kvalificerat beslutsfattande så kommer parlamentets roll att stärkas.

    Ministerrådet igen, får en roll där man enhälligt kan förändra fördragen. Det betyder att ministerrådsinflytandet, även det kommer att bli oerhört mycket viktigare än idag.

    När det gäller enskilda frågor så har det klarlagts också det, utan att säga för mycket, från de hörande som har varit, att det finns ett behov att i alla sammanhang markera självstyrelselagens och därmed lagtingets exklusiva ställning i förhållande till Finlands riksdag och Finlands grundlag. Jag tror att det har varit en bra resa för alla som har haft möjlighet att vara med på hörandena. Man har då kunnat konstatera att vi behöver hela tiden göra omvärlden och i synnerhet beslutsfattarna i Helsingfors medvetna om att Ålands lagting har exklusiva befogenheter.

    Vi har mycket kvar att göra i det utskottsarbete som förestår. Ledamot Roger Jansson berörde viktiga saker vad gäller den juridiska personen som EU kommer att uppträda som framöver. Det som är lite förvånande i det papper vi fick på bordet idag signerat lantrådet Viveka Eriksson är att utrikes- och säkerhetspolitiken inte nämns överhuvudtaget. Med tanke på vad jag har diskuterat, att det är en faktor vi bör lägga mycket energi på, så kunde det ha funnits med i den här sammanställningen över hur långt man har kommit.

    Vad det gäller frågan om ett nationellt parlament så är också det någonting som vi har anledning att bekanta oss än djupare med. EU kommer att övergå till ett fördragsändringssystem där de nationella parlamenten kommer att få ha en roll att kunna protestera mot reformer där EU organen och medlemsländerna utan att genomföra en egentlig fördragsändring via det traditionella regeringskonferenssystemet. Där kan ett nationellt parlament få säga nej. Det är därför frågan om Ålands lagtings ställning som nationellt parlament är oerhört viktigt att vi bekantar oss mer med.

    Vi har från Ålands framtid noterat att vår allas riksdagsledamot Elisabeth Nauclér i sitt anförande i riksdagen i våras var mycket noga med att betona lagtingets roll som nationellt parlament. Jag tycker att det är synd att landskapsregeringen inte har spunnit vidare på den frågan.

    Jag kommer strax att sluta, herr talman tack för upplysningen. Jag har fortfarande nio minuter kvar om jag skall göra som en del andra.

    Vad gäller de allmänna frågorna i övrigt, är det bra att frågan om den juridiska personen har börjat utredas men i den sammanställning vi har fått från Utrikesministeriet fokuserar man enbart på hur EU:s status som juridisk person påverkar de undantag Åland har enligt EU:s primärrätt. Alla känner till att Ålandsprotokollet är en del av EU:s grundlag, om vi kallar det så, och därmed ligger starkt befäst där. Det intressanta är förstås hur den juridiska personen kan agera och därmed låsa upp EU familjen i sin helhet. Det är de bitarna vi är intresserade av inte självklara fakta.

    Sist och slutligen beträffande det allmänna inflytandet så är vår enda målsättning från oppositionens sida har varit att vi skall komma bort ifrån ett förfarande byggt på godtycket. Det vill säga att enskilda personer i Helsingfors skall kunna bedöma om Åland skall ha en medinverkan i EU processen. Ofrånkomligt var det nordiska dubbelbeskattningsavtalet som var på lagtingets bord i början på veckan, avslöjande. Det vill säga, att trots att vi enligt självstyrelselagen, skall delta i internationella förhandlingar, när det finns grund att hävda särskilda skäl för Åland, inte ens då, trots denna grund, kunde vi få ett direktinflytande. Mot den bakgrunden borde det vara självklart att självstyrelselagen även här förtydligas vad gäller medverkan i EU processen som helhet.

    Vicelantrådet Britt Lundberg:

    Herr talman! Jag vill inleda med att säga att landskapsregeringen har haft som utgångspunkt, och tydligt betona och arbeta i den riktningen, att det är viktigt att Åland tillsammans har en gemensam linje en gemensam väg att gå. För tillsammans är vi starka. Därför har vi utgått ifrån de åländska positioner som lagtinget har formulerat i förhållande till EU. och också haft en dialog med självstyrelsepolitiska nämnden och de olika politiska partierna.

    Utmaningen i det här arbetet är att skapa ett förtroende. Trots att EU endast känner nationer d.v.s. talar direkt med staterna så skall vi finna lösningar där vi inte blir underställda statsrådet. Vi skall också få erkännande för att självstyrelselagen utgör ett undantag till grundlagen. Det vill säga att Ålands lagting har exklusiv rätt att stifta lagar inom vår behörighet men också att få den finländska regeringen och riksdagen att ta det här till sig på riktigt och att få Finland att erkänna vår suveränitet. På riktigt våga erkänna vår suveränitet. Det gäller att bygga upp ett förtroende. Det finns säkert tveksamheter och avvaktanden från båda sidor. Outtalat finns, kan jag tänka mig, farhågor och frågeställningar på rikssidan där man funderar, klarar Åland av det här? Kommer Åland att respektera Finland och framföra synpunkter på ett respektfullt sätt eller finns det en risk att man talar illa om Finland? Kan Åland sköta sitt försvar och vågar vi låta Åland tala i Finlands namn?, som det i praktiken blir.

    Medan från åländsk sida tampas vi med bakslag emellanåt som gör oss misstänksamma och fundersamma. Hur är det nu t.ex. med lotterilagstiftningen där den finländska regeringen glömde att höra oss? Är det här någonting man väljer att göra ibland eller är det ett uttalat misstag? Kommer relationerna att fungera även i känsliga frågor när vi hittar, kanske kommande lösningar över hur det skall lösas. Det här handlar om ett avvaktande och ett relationsskapande mellan Åland och Finland som är väldigt viktigt att jobba vidare på och skapa en grund för att vi skall komma vidare.

    Herr talman! Jag tänker inte i det här anförandet gå in desto mera på Lissabonfördraget med hela diskussionen om att pelarsystem slopas och andra mera innehållsmässiga saker i fördraget eftersom vi har ett särskilt meddelande om det som behandlas i lagtinget och också eftersom jag känner helt klart och tydligt att det är inflytandefrågorna och förhandlingarna som är det som särskilt intresserar lagtinget. Målet är att vi skall kunna säga ja. Att vi skall få ett system där Åland fungerar i EU. Där det inte skall gå att köra över Åland och att Lissabon har en möjlighet att träda ikraft. Jag kommer inte här heller att gå in på hur läget ser ut i Irland eller hur toppmötet i oktober kan fall ut eller något liknande utan det får vi ta vid en annan diskussion.

    Grundprincipen är att allt skall regleras i självstyrelselagen. Umgänget mellan riket och landskapet skall regleras i självstyrelselagen. Det här har varit utgångspunkten i diskussionerna med regeringen. När det gäller t.ex. talerätten som är en av de fyra punkter som landskapsregeringen på lagtingets uppdrag fört fram till den finländska regeringen, så finns det ett mandat formulerat som också är förankrat i självstyrelsepolitiska nämnden. Där finns väldigt många centrala punkter för hur arbetet mellan Åland och Finland i förhållandet till EU borde skötas. Hur den här självstyrelseparagrafen 59c slutligen kommer att utformas får vi se i slutet av oktober, sannolikt början av november när arbetsgruppen är klar med den. I mandatet står att den åländska rätten skall tryggas, att Åland skall få föra talan i egen sak, att Åland ej skall kunna dömas ohörd. Någonting som vi har tagit så illa vid oss av, kan jag enkelt säga och också farit illa av när det gäller snusprocessen tidigare. Det som också har nämnts tidigare, att särskilt när ett ärende som förs till domstol beror på en påstådd brist i fullgörandet av implementeringen eller när det är en brist att Åland inte har uppfyllt sina skyldigheter i förhållande till unionen på något sätt, så skall vi själva försvara oss. Vi skall själva formulera och ta ställning till det som först vidare till EG domstolen. Det är också väldigt viktigt att Finland inte, oavsett vad man tycker eller inte, medger talan i ett ärende där Åland är föremål för talan. I annat fall blir vi totalt bakbundna och har inte en möjlighet att i praktiken få fram våra synpunkter. Har nationen sagt att kommissionen har rätt så är det nästan omöjligt för oss att kunna argumentera. Det är också viktigt att Ålands ståndpunkter skall framgå men också framföras. När det gäller den åländska ståndpunkten i textform, så skall den framföras i sin helhet och likvärdigt med den finländska ståndpunkten i de fall där vi inte har samma synpunkter. Det är också viktigt att vi får påverka och också om vi så önskar, själva sända en representant som för vår talan i ett domstolsärende. Även om domstolen baserar sig mycket på de skriftliga formuleringarna av motiveringarna eller argumentationen för ett ärende, så är det också viktigt att ha möjlighet att kunna argumentera och formulera sig muntligt.

    Vi vill också ha möjligheten till parallella ombud eftersom vi får olika svar på huruvida det är möjligt eller inte. Det bör utredas ordentligt. Det finns tre olika typer av ärenden som kan bli orsak till talan. Det ena och det enklaste är när ett ärende rör både Åland och Finland. Där både Åland och Finland kan föra in sina synpunkter . Där vi är överens och bara kan hjälpa upp och ge det åländska perspektivet i frågan. Den andra typen av ärende är, när både Åland och Finland har parallell lagstiftning och de lagstiftningarna inte stämmer överens. De kanske är totalt motsatta och där det är svårt att avgöra, eller kanske inte går, att jämka som också är en ny del. Det skall finnas en särskild orsak till om Finland inte tycker som Åland. Då skall båda synpunkterna komma fram. Sedan har vi den tredje typen, som t.ex. kan vara en uppföljning av ett domstolsärende där man kritiserar endast den åländska lagstiftningen. Då borde den åländska talan skötas helt och hållet av Åland. Detta har vi framfört i mandatet och det här tycker jag är väldigt viktigt.

    Parallellt med detta förs parlamentsplatsen fram och den kommer landskapsregeringen och Åland aldrig att släppa. Vi har givit ifrån oss behörighet till unionen och vi har rätt att också bli kompenserade för det.

    Samma sak gäller ministerrådsplatsen. Det är oerhört viktigt att där finna ett system där den åländska synpunkten kan komma fram. Där den åländska synpunkten skall framhållas i sin helhet. Där den åländska synpunkten, inom vårt behörighetsområde också skall framföras likvärdigt med den finländska. Från den finländska sidan och i principdokumentet så möts vi av, att vi har en lagstiftning från 2004 som ger utrymme för detta. Låt oss då se om det här är tillräckligt och se om vi kan hitta en över det här. Om vi upplever att det inte är det, måste vi arbeta vidare för att också här få en självstyrelselagsändring.

    När det gäller subsidiaritetsprincipen, är det den del av dessa fyra som är beroende av Lissabonfördraget, så har ursprungliga målet varit att vi skall ha en av två röster. Budet från den finländska sidan har inte den skrivningen nu utan man har däremot ett system för hur både den åländska och finländska rösten skall föras fram. Här är det i varje fall väldigt viktigt att vi inte underställer oss den finländska riksdagen. Här borde man jobba fram en tydlig praktisk lösning för hur det här skall gå till. För att sedan se om det här är tillräckligt eller om man behöver ha tilläggskrav här. Jag har lite till som jag skulle vilja säga, men jag känner mig tvungen att sluta. Tack!

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Herr talman! För det första, om man inte står på det här sättet som en anka, hörs man inte ut i högtalarsystemet, det måste åtgärdas. Nog måste vi kunna stå raka i ryggen i lagtinget när vi replikerar. Nu kan tidräkningen börja.

    Linjedragningarna och tankarna för vårt förhållningssätt till Helsingfors, och inom Åland som vicelantrådet inledde med, var utomordentligt väl. Det är också bra att vi får besked om att talerätten nu drivs enligt självstyrelsepolitiska nämndens riktlinjer. Låt mig citera reportern Kerstin Österman i Ålandstidningen, lördagen den 13 september: "Det finns inga hinder för att landskapets representanter håller anföranden vid EU:s ministerrådsmöten. Det är i vissa sammanhang t.o.m. mycket naturligt. Är Finland och Åland oense skall även Ålands åsikt föras fram. Det går inte att köra över Åland mera säger vicelantrådet Britt Lundberg." Hur kan man säga det utan att det inte står i självstyrelselagen om vår rätt att hålla anföranden vid EU:s ministerrådsmöten?

    Vicelantrådet Britt Lundberg, replik:

    Herr talman! I mitt anförande lade jag in, för att rätta till det som lagtingsledamot Roger Jansson har läst i tidningen. Jag sade att, målet är att det inte skall gå att köra över Åland. Vad det sedan står i Ålandstidningen och om alla bokstäver är med, det kan inte jag ta ansvar för. Det som vi har diskuterat som målsättningen med det här arbetet, för att man skall vara nöjd, är att det inte skall gå att köra över Åland och den åländska synpunkten i ministerrådsarbetet längre. Om man sedan finner att det ändå inte fungerar och att man ändå kan köra över Åland, då behöver man fundera vidare på det och se hur man skall jobba vidare. Jag ser också inflytandefrågorna som oerhört centrala och viktiga att arbeta med och att vi också behöver arbeta med den oavsett Lissabon.

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Herr talman! Om jag utgår ifrån att ledamoten Lundberg citerar sig själv rätt och har sagt att det "skall inte gå att köra över Åland" när det gäller att hålla anföranden vid EU:s ministerrådsmöten så återkommer jag till frågan: Hur skall det gå utan att ändra självstyrelselagen?, där finns ingen sådan fullmakt. Där finns endast angivelserna att vi skall ha en synlig plats i beredningen. Alltså en kodifiering i 2004 av tidigare praxis.

    Vicelantrådet Britt Lundberg, replik:

    Herr talman! Den där diskussionen pågår, huruvida Finland kommer emot. Så här långt är, att det skall vara möjligt med den skrivning som finns i självstyrelselagen idag. Låt oss se om det är möjligt eller inte.

    TALMANNEN:

    Replikskiftet till denna del är avslutat.

    Ltl Harry Jansson, replik:

    Herr talman! Jag får tacka vicelantrådet för en rad förtydliganden som är välkomna och vi kan bara säga lycka till med arbetet enligt de riktlinjer vi vill att landskapsregeringen skall jobba. Det gäller att få fram resultat. I och med att min namne Roger Jansson gick in på ministerrådsbiten, och jag delar helt det han sade, att vi inte kan nöja oss med den prövningsrätt, som fortfarande nu gällande skrivning i självstyrelselagen ger våra finska motparter vid bl.a. ministerrådsdeltagandet. Det måste rättas till.

    Jag önskar be om ett förtydligande av vicelantrådet och ber om ursäkt om det har sagts tidigare, men man blir lite förvirrad. Vi har fått på bordet ett principbeslut från statsrådet 28 augusti 2008. I skrivningen från lantrådet har vi fått att principdokumentet skall föreläggas statsrådet. Vad är det som gäller är det principdokumentet är det inte?

    Vicelantrådet Britt Lundberg, replik:

    Herr talman! Statsrådet utarbetar ett principdokument som statsrådet skall anta. Men har inte gjort det ännu. Det är förberett och antaget på nivåer under, men regeringen är inte tagit det ännu. Regeringen avvaktar med det. Huruvida man är nöjd med skrivningarna när det gäller ministerråd och huruvida man är nöjd men vad som kommer att stå i självstyrelselagens 59c, vill jag återkomma till det och säga att det är svårt att veta hur det kommer att se ut. Man måste sedan ta ställning till helheten om det här är tillräckligt eller om man behöver jobba vidare. Det vi har idag är ett läge som vi jobbar vidare utgående ifrån och sedan får vi se i oktober, november när paketet, förhoppningsvis börjar bli färdigt.

    Ltl Harry Jansson, replik:

    Herr talman! Skall man tolka vicelantrådets uttalande som att ni från landskapsregeringens sida inte har godkänt dessa skrivningar som ligger på vårt bord, daterade 28 augusti 2008, eller pågår det fortfarande en process och att detta bara är ett utkast som fortfarande är föremål för överläggningar?

    Vicelantrådet Britt Lundberg, replik:

    Herr talman! Principdokumentet är inte landskapsregeringens dokument. Däremot har landskapsregeringen precis som det står i lantrådets PM sagt att regeringen bör ta fram ett principdokument. Så att det finns ett dokument som gäller för alla ledamöter i den finländska regeringen och att man vet att det inte skall vara utgående från egen goda viljan om man vill jobba med åländska frågor om man tar till sig åländska synpunkter eller inte. Innehållet i detalj är inte landskapsregeringens sak att slå fast eller anta eller någonting liknande, utan det är rikssidans. Riket kan ändra på dessa så ofta de bara önskar och förhoppningsvis öka på förhoppningsvis. Politiskt blir det nog tungt gentemot Åland att börja backa på dem, men förhoppningsvis är det en riktning framåt hela tiden.

    Ltl Olof Erland:

    Herr talman! Den här debatten utan särskilt ärende, har ett ärende lagutskottet och därför är det kanske svårt att säga så mycket om det inre arbetet. Vår uppgift är att komma med ett betänkande till lagtinget med förslag till ställningstagande till presidentframställningen. Till den delen har vi begärt utlåtande från självstyrelsepolitiska nämnden. Det som har nämnts här, t.ex. när det gäller internationella avtal, EU som juridisk person, säkerhetspolitiken, det är särskilt fokus på detta i lagutskottets arbete. Vi kan inte komma till lagtinget och inte ha behandlat frågor som är viktiga för Åland. Det är en självklarhet. Det är en annan sak att man från Ålands framtids sida, där ledamoten Harry Jansson talar för hela oppositionen, värt att notera för Socialdemokrater och Frisinnad samverkans medlemmar, att det kan få ta synnerligen lång tid. Lagtingets ledamöter bör tänka på, väldigt noga, att nu förs det förhandlingar där regeringen är införstådd, där riksdagen delvis är införstådd, olika ministrar och olika grupper där man politiskt måste väga när man ge en avsiktsförklaring från lagtinget eller ta ställning. Det vill säga, förtroendekapitalet till riket är en känslig, skör sak enligt min erfarenhet. Nu har vi lite medvind när det gäller de här fyra inflytandefrågorna.

    Jag önskar ta upp en speciell sak här, tiden är kort och jag vet att det finns mycket att diskutera. Men frågeställningen när det gäller inflytandet är: Varför kan inte Åland få säga att vi skall ha de här fyra sakerna, som Obunden samling säger? Man vill inte vara med i EU monstret och kan möjligen vara med, med ultimata krav på parlamentsplats, ministerråd i självstyrelselagen, subsidiaritetskontrollen o.s.v. Vi har samma problem som många andra områden i Europa. EU är inte en församling som består av regioner eller autonomier utan medlemsstater och då måste man se på medlemsstaternas inre konstitution. Då är det intressant att notera att t.ex. självständighetsrörelsen på Åland naturligtvis har intresse av att få ett inflytande på alla fyra punkter. Alternativet är att Åland står utanför utan inflytande, med egentligen större beroende av Finland eller att man blir självständig och ansöker om medlemskap. Det är långa vägar att gå, det är svåra vägar att gå. Vad händer t.ex. med tax free om man skall ansöka om medlemskap i EU? Knappast kan vi räkna med något undantag. Medlemsstaterna är utgångspunkten. Det gör det problematiskt för Åland och för andra områden med interna förhållanden liknande vårt. Vi är alltså en del av Finland. Vi har exklusiv lagstiftningsbehörighet men den är inomstatlig, huvudsakligen och det är problemet att staten Finland är aktören i EU och Åland är en region med exklusiv behörighet inom Finland, inom sitt territorium i landskapet. Här har det hänvisats, särskilt från lagtingsledamot Roger Janssons sida, när han säger att vi på Åland har kommit till vägs ände och han hänvisar till Belgien och Skottland. Skottland är ingen federation. Belgien är en federation liksom Tyskland. Där har man exklusiv behörighet inom hela landet på vissa områden. Det gäller kultur, jordbruk, transporter o.s.v. Det betyder att när Tyskland skall ta ställning i transportfrågor, har man egentligen ingen kanal och man har inte heller i lagstiftningen någon starkare ställning än Åland nu är på väg att få. Det måste vara federationen som har det sista ordet.

    Vi hörde också tidigare från lantrådets sida, när det gällde Belgien, att regionerna har stor behörighet som är exklusiv inom hela landet. Där skiljer det sig från Åland. De har alltså, som man säger i Tyskland, tumregler för hur de skall komma fram till en gemensam position och så varvar de med delstaterna när de skall upp i ministerrådet.

    Skottland har ingen lagstiftning som skulle ge dem en särskild rätt till ministerrådsdeltagande. De har möjlighet att delta i delegationen i samråd med regeringen. Men regeringen bestämmer. Skottland har stora problem med sin representation i ministerrådet. I år har de, om jag minns rätt, haft fem eller sex tillfällen där de har deltagit vid förhandlingsbordet. Det gäller landsbygdsärenden i första hand. De har också hållit ett anförande om terrorism. Men i Skottland är de helt beroende av regeringens godtycke eller välvilja eller samverkan. Gå man tillbaka till vår självstyrelselags förarbeten, propositionen 2002 på den tiden när jag själv satt i landskapsstyrelsen, så finns det där ganska starka skrivningar om att det är naturligt för Åland att delta, det är naturligt att hålla anföranden. Det har vi inte utnyttjat fullt ut.

    Alla federationer, regionala stater som Spanien, Italien, Holland och andra har precis samma problem. Det är en förhandlingsfråga med statens ledning eller regeringarna att medverka i processerna. De har liknande problem och liknande lösningar. I jämförelse ligger Åland väl framme. När det gäller parlamentsplatsen är det helt riktigt som sägs här att argumentet har varit kompensation för annat. Det argumentet är starkt. Men jag tycker också att man borde ta fram ett argument som jag tidigare i olika sammanhang fört fram, det som kallas "Demosargumentet". Det vill säga, skall man ha en demokrati, så skall det vara ett folk som har sina representanter och där man kan utkräva ansvar. Den väsentliga punkten till den delen är att Åland har ett eget partiväsende. Vi är inte kopplade till SFP, Centern eller Samlingspartiet, möjligen Socialdemokraterna eftersom Socialdemokraterna på Åland är en underavdelning till ett större parti. Desto större anledning för dem att begära en parlamentsplats den vägen. Alla de här områdena har samma problem som Åland.

    Ställer man de här fyra ultimata kraven som de Obundna gör, så betyder det självständighet för det första utanför EU, för det andra begära inträde. Det borde Ålands folk få ta ställning till i så fall i ett allmänt val. Där folket får säga sitt.

    Ledamoten Sundman sade, att EU är ett "Frankensteins monster" och att folket säger nej. Det är helt naturligt, helt begripligt, helt legitimt att då arbeta för ett utträde. Men vad är alternativet? Är det självständighet eller är det ett säravtal? Ett säravtal är inte någonting märkligt i Europa. Det finns många modeller. Monaco, San Marino, Isle of Man, Lichtenstein, Kanalöarna, o.s.v. Då måste man börja argumentera för hur säravtalet skall se ut. Inte är det något hot mot Åland att vi skall säga ja till Lissabonfördraget. Hotet är i så fall från våra interna partier här.  Man säger där att nu skall vi vänta och se. Vi skall inte göra någonting. Finland skall nog minsann få veta, att får vi inte tillräckligt inflytande så gör vi si och så. Som det stod i en tidning härförleden, den som drabbas i slutändan är Åland.

    Herr talman! Till slut skulle jag vilja hänvisa till, att när den här debatten initierades, var ett argument att man skulle stöda landskapsregeringen. Det har kanske kommit fram en del att de här inflytandefrågorna ändå är ganska långt komna. Förhandlingar pågår. Regeringens dokument är omfattande och jämför de med de få rader som finns i ett regeringsprogram. Gör den jämförelsen så ser man att det faktiskt är ett historiskt dokument.

    I debatten har hänvisats till signaler om att liberalerna skulle ha omfattat si och så. Var kommer de här signalerna ifrån? Från rymden, från FRA, från tidningarna? Jo, från tidningarna. Men lyssna i stället på vad vi Liberaler säger här i lagtinget. Jag, ber om ursäkt att jag överskrider den rekommenderade tiden.

    Ltl Harry Jansson, replik:

    Herr talman! Jag får tacka ledamot Olof Erland för hans intresse att diskutera självständighet, men jag måste upplysa den värderade ledamoten att självständighetsfrågan är betydligt mer invecklad än att Åland blir självständigt genom att säga nej till Lissabon. Det förändrar egentligen ingenting av vår autonomi och det är det centrala. Snälla Olof Erland, förvirra inte åhörarna desto mera genom att dra sådana enkla slutsatser. Det uttalande vi fick från talarstolen står i skarp kontrast till det vi fick höra från ledamot Veronica Thörnroos. Det handlar inte om ett utträde ur EU. Det handlar om ingenting annat än att säkerställa ett inflytande med det vi håller på. Jag beklagar att Olof Erland, som skall betecknas som en liberal talesman i de här frågorna, har kommit helt på villovägar.

    Ltl Olof Erland, replik:

    Herr talman! Vårt gruppanförande hölls av ledamoten Gunnar Jansson. Jag har tagit upp en särskild sak och det gäller de olika federationerna och regionala staternas likheter med Åland. När det gäller självständighet tar jag naturligtvis Ålands framtid på allvar. De går till val och får röster för det. Jag anser att det är väldigt viktigt att diskutera konsekvenserna av självständighet. Det kunde jag bara kort nämna i det här fallet. När Veronica Thörnroos säger att det inte är fråga om utträde, tycker jag att det är en försäkran från Centerns sida att det inte är deras avsikt. Jag talar inte om dem utan Ålands framtid och Obundna i första hand.

    Ltl Harry Jansson, replik:

    Herr talman! Olof Erland är inte bara gift med lantrådet, han är även ordförande för lagutskottet som har det yttersta ansvaret vad gäller beredning av Lissabonfördraget. Det är därför alarmerande att ledamoten Erland torgför den här typen av åsikter. Önskar ledamoten Erland debatt om självständighet så bör vi ha en särskild debatt utan särskild anledning. Precis som vi idag håller debatt om EU frågan, utan desto mer beredning än en annars på gående process. Jag välkomnar de linjedragningar som Olof Erland är ute efter och vi skall ta upp den kastade handsken och verkligen se till att vi får en självständighetsdebatt även här i salen. Tack för det!

    Ltl Olof Erland, replik:

    Herr talman! Om partier för fram en självständighetslinje och får stöd så skall den naturligtvis diskuteras. Det är ett politiskt ansvar. Jag är den första att begära ordet i en sådan debatt.

    TALMANNEN:

    Replikskiftet är därmed avslutat.

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Herr talman! Det är viktigt för lagutskottets ordförande att ha ett öppet sinnelag när det gäller frågan om EU som juridisk person.

    Tyskland är en federation, bundesrat

     fungerar som ett slags överhus och representerar i det parlamentariska systemet delstaterna. Där är frågorna skötta. Inte jämförbart med Åland. Belgien är en delvis federation, delvis inte. Inom de rättsområden man inte är det, fungerar regionerna självständigt gentemot Europeiska unionen. Där finns en klar parallell med Åland. När det gäller Storbritannien så är Skottland lite som Åland, men lite svagare. Det är en delegerad makt alltså. Brittisk lagstiftningspraxis fungerar, såsom vi alla vet, att man kommer överens och så är det bra med det. Man behöver inte skriva in det i lagen. Finsk lagstiftningspraxis fungerar inte så utan här erfordras, det har vi fått lära oss "the hard way" att det måste finnas lagbundet för att det skall fungera i praktiken. Därför håller jag med vicetalman Gunnar Jansson alltid när han säger att det måste tas med i självstyrelselagen om det skall fungera.

    Ltl Olof Erland, replik:

    Herr talman! Min jämförelse med federationer och regionala stater som Spanien, Tyskland, Belgien och Skottland har inte i och för sig med lagutskottets nuvarande behandling att göra. Jag har dragit den slutsatsen att alla har ett liknande principiellt problem. Det vill säga att EU är ett mellanstatligt samarbete och medlemsstaterna är i grunden federala stater i Tyskland. I Belgien är det lite mera komplicerat därför att federationsnivån är så svag och det stämmer som ledamot Jansson säger att det finns kopplingar från regionerna till EU som är, skulle man säga, lite "add och". Men när det gäller Skottland, så är orsaken till att de har deltagit i ministerrådet, är de så aktiva just i den processen. De kommer inte fram till en beslutandeställning på det sättet.

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Herr talman! Det är riktigt .Storbritannien är som sagt var ingen federation. Finland har federativa drag i sin konstitution. Storbritannien är på väg att få det fastän de inte har någon skriven konstitution. Det är faktiskt en intressant fråga. I praktiken fungerar det väl enligt den anglosaxiska praxisen i detta fall, att Skottlands ministrar har fått tala i Storbritanniens position inför ministerrådet. När det gäller beslutsfattandet, så tror jag också att i de frågorna där de har talat, har de också fått vara med och rösta ifall att det hade blivit röstning. Det hade det inte blivit i de fallen. Som självstyrelsepolitiska nämnden skrev i januari 2002 under dåvarande talman Viveka Erikssons ledning, är det en målsättning för lagtinget att nå, åtminstone till den skottländska positionen. Då måste det vara lagstiftning för att fungera i Finland.

    Ltl Olof Erland, replik:

    Herr talman! Det är min övertygelse med grund i propositionen från 2002 att vi har lagstiftningsmöjligheterna. Det är inte det, det ankommer på. Den formella kanalen finns men den har inte utnyttjats. Lyfter man fram den så har vi, så att säga med laggrund, i lagens förarbeten möjlighet att göra precis det som Skottland vill. Skottland har en väldigt aktiv minister när det gäller landsbygd och jordbruk. Där har man alltså en sådan fördelning och diskussion, London och Skottland emellan. Man har gemensamma partier o.s.v. och det är viktigt att man fördelar arbetet och Skottland får en framskjuten roll. Det är vår utmaning att göra precis samma sak. Sätt in Jan-Erik Mattsson på sälfrågorna på högsta nivå så är det precis en Skottlands lösning.

    TALMANNEN:

    Replikskiftet är därmed avslutat.

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Herr talman! Låt mig citera mig själv, det jag sade i mitt anförande. Jag sade så här: "Vad ett nej till Lissabonfördraget egentligen innebär vet vi inte. Det enda vi vet med säkerhet är att vi inte vet och att det inte automatiskt är ett nej till EU. På båda sidor om Skiftet finns det röster som vill skrämmas med ett utanförskap och jaga upp en stämning som gör att det bara finns ett alternativ nämligen, ja". På den här sidan om Skiftet är det nog lagtingsledamot Erland som är det främsta exemplet på dem som vill skrämmas med ett utanförskap, som inte har någon relevans alls i den här processen. Det vet vi alla med säkerhet. För att täcka upp med regeringens tillkortakommanden försöker Olof Erland i något slag av panik ta till det här spåret att skrämma upp alla med att vi hamnar utanför EU. Nästa steg att påstå, kommer att vara att solen inte ens att gå upp.

    Ltl Olof Erland, replik:

    Herr talman! Om solen går upp, så står ledamoten Sundman och säger: "Vad var det jag sa, solen går upp!" Så är det med EU frågorna också. Det gäller att säga så mycket, att man kan säga: Vad var det jag sade? Jag har ingen anledning att argumentera mot att Obundna säger nej. Vill man ha fyra ultimata krav så är det bäst att de uppnås men vi måste också räkna med att de inte uppnås. Då får vi se vad som händer om man säger nej till Lissabon för att man inte får inflytande. Då måste man mena någonting. Man måste kunna föreställa sig vad konsekvenserna är. Det är det, jag vill höra.  Jag kommer att acceptera om lagtinget säger ja till självständighet, om man säger nej till Lissabon, om man säger precis vad som helst. Men jag vill veta vad som skall hända. Det är det som är det intressanta.

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Herr talman! Solen går nog upp för oss båda, lagtingsledamot Erland och mig, men för lagtingsledamot Erland så verkar rullgardinen vara för evigt neddragen. Man kan inte debattera på det här viset genom att påföra folk åsikter som de inte har och påstå att man har sagt det ena och det andra. Det viktiga med den här debatten är att vi försöker diskutera om det finns något alternativ till den lösning som föreligger idag.  Skall vi säga ja till Lissabonfördraget med den lösning på inflytandefrågorna som finns idag eller inte? Som läget är idag skall vi säga nej, Det finns också ett tredje alternativ och det är att vänta och se och ge regeringen en chans att reda upp sina tillkortakommanden med att få fram ett bättre förhandlingsresultat och inte börja "jålma" om självständighet, utanför EU, ja, man blir slut.

     

    Från salen: Skratt.

    Ltl Olof Erland, replik:

    Herr talman! Barmhärtigheten skulle kräva att jag skulle vara tyst. Det är så för mig att rullgardinen är neddragen när det gäller Obundnas alternativ. Drar jag upp rullgardinen, kommer det en ny rullgardin. Vad betyder det att man har ultimata krav? Det måste betyda att man inte ger bifall till presidentens framställning om Lissabonfördraget. Det blir en signal om att vi inte tycker om det här monstret EU. Vi tycker inte om det här eländet, den här kolossen, som dessutom folk säger nej till, om det skulle vara omröstning enligt Danne Sundman. Varför inte gå folkets väg då? Alla partier går sina väljares väg. Det är den vägen man skall gå.

    TALMANNEN:

    Replikskiftet är därmed avslutat.

    Ltl Johan Ehn, replik:

    Herr talman! Jodå, ledamot Erland jag lyssnar, också på Liberalerna. Signalerna som jag talade om i mitt anförande, de kom från uttalanden av vicegruppordföranden i lagtingsgruppen, Raija-Liisa Eklöw som i en kommentar till Thors paket kommenterade, "att det här var väl bra." Man hade kommit väldigt långt och med det här kunde man i princip avsluta förhandlingarna. Det sista en tolkning, såsom det alltid är, när man lyssnar. Därför att vad jag vet, har ingen varit speciellt tydlig från Liberalernas sida än så länge, vad gäller den här frågan. Jag lyssnade på lantrådet, som också i sina kommentarer sade sådant som: "vi har kommit så långt som vi kan i förhandlingarna." Först när vi från oppositionen tryckte på, gav man oss i lagtinget och medborgarna andra signaler.

    Ltl Olof Erland, replik:

    Herr talman! Med den här utläggningen så tycker jag att vi borde ha en särskild lagstiftning om signalspaning med domstolsprövning, kanske för det man tar in. Beträffande signaler, säkert kan man hitta någon som har sagt någonting. Jag tycker själv så här i efterhand, att det var bra att man kommer fram med framsteg på tre punkter av fyra. Att regeringen gör ett principdokument som är betydligt, betydligt tyngre än några rader i ett regeringsprogram. De signaler som kommer får man naturligtvis tolka som man vill. Det är helt klart att Liberalerna i lagtingsgruppen står bakom regeringen, samarbetet mellan Liberalerna och Centern. I deras strävan att uppnå ökat inflytande på de här fyra punkterna. Förhandlingarna pågår som har sagts.

    Ltl Johan Ehn, replik:

    Herr talman! Det är inte bara signalspaning utan det är också något slag av tolkningsspaning vi borde lyfta in som lagstiftning, eftersom ledamoten Erland valde, inte beträffande det parti jag representerar, men i samma sammanhang tolka det som, att om man står upp för de fyra krav som lagtinget har ställt och idag säger att man inte kan godkänna Lissabonavtalet, då är man automatiskt för ett utträde och man är automatiskt för självständighet. Jag skulle vilja påstå att man då gör väldigt långtgående tolkningar av det som sägs i salen och man lyssnar definitivt inte på vad vi har sagt från vår sida. Till sist är det på det sättet, att man kan tolka ledamoten Erlands diskussion så, att han gör precis tvärt emot. Det finns ingen orsak att förhandla vidare. Varför skulle man göra det, när signalen är, att det här är bra.

    TALMANNEN:

    Replikskiftet är därmed avslutat.

    Ltl Olof Erland, replik:

    Herr talman! Det finns ett begrepp som heter hermeneutik, och nya testamentets exegetik, när man tolkar varandra och tolkar på nytt och tolkar tolkaren. Det jag sade är, att jag är förvånad över att Ålands framtid talar för hela oppositionen inklusive Socialdemokraterna och Frisinnad samverkan. Det jag sade om kraven var, att har man fyra ultimata krav och inte uppfyller något av kraven, så vad är alternativen? Det är det jag vill veta. Ledamoten Sundman är ute och letar alternativen, men vi vill veta vad det får för konsekvenser om man väljer den vägen. Jag hoppas verkligen att Frisinnad samverkan står för sin traditionella borgerliga linje som bygger på rationalitet och också behandlar Lissabonfördraget rationellt och inte går i Ålands framtids led.

    Ltl Mika Nordberg, replik:

    Herr talman! Nu tycker jag att ledamoten Erland sätter ord i munnen på oss. Jag är inte för att vi skall bli självständiga. Däremot anser jag att vår självstyrelsepolitik urholkas, så den i det närmaste blir helt värdelös om man skall följa Erlands resonemang.

    Ltl Olof Erland, replik:

    Herr talman! Självstyrelsen blir värdelös om man följer mitt resonemang. Är det fel resonemang att jämföra Åland och Tyskland, Belgien, Skottland och alla som har liknande problem med förhållandet mellan autonomier och medlemsstater. Det var mitt resonemang och jag försökte diskutera hur man kan se på inflytandefrågorna. Vad kan vi räkna med att uppnå? Vad är rimligt?

    Ltl Mika Nordberg, replik:

    Herr talman! Det må vara att vi har samma problem som dem. Jag är helt övertygad om att om vi lägger manken till har vi helt andra förutsättningar att uppnå en lösning på våra problem om viljan finns.

    Ltl Olof Erland, replik:

    Herr talman! Jag tror säkert att ledamoten Nordberg kan notera att det finns både manken och viljan i de här frågorna. Det jag försökte säga är, att det som Åland har idag och är på väg att uppnå, är helt jämförbart med de andra regioner har. Sedan måste vi analysera hur vi kan komma så långt som möjligt på de här fyra punkterna. Dilemmat är fortfarande enligt mitt resonemang, för att helt och hållet uppnå 100 procent på dessa fyra punkterna, så är en självständig medlemsstat i EU en lösning. Kanske vi hittar någonting annat men det är den lösning jag kan se.

    TALMANNEN:

    Replikskiftet är därmed avslutat.

    Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

    Herr talman! Ledamot Erland säger att Obundna står fast vid sina fyra punkter. Ja, det gör vi. Jag har inbillat mig att lagtinget skulle göra detsamma ända till det bittra slutet. Oppositionen har uttalat det. Jag tyckte faktiskt också idag när lantrådet höll sitt anförande, så fanns det fortfarande förhoppningar om att man skulle lösa dessa fyra punkter. Men lagtingsledamot Erland har resignerat, tycker jag, och försöker skrämma upp både oss här i lagtinget, den åländska befolkningen i allmänhet och näringslivet i synnerhet, att det finns människor som tycker att ett nej skulle vara bra och att ett nej betyder självständighet och då finns det spöken överallt att se. Var får han det ifrån?

    Ltl Olof Erland, replik:

    Herr talman! Jag vill inte ha något bittert slut. Därför försöker jag också resonera om möjligheterna som finns med hänsyn i mitt anförande till andra länder hur de reder upp sina interna inflytandefrågor. Där har vi en mall. Skrämma med nej, vad då? Skrämma med vilka alternativen är. Om Obundna tycker att EU är ett monster och en omöjlig konstruktion där man inte får igenom sina fyra ultimata krav så måste det finnas ett alternativ. Skall vi stå mitt emellan och se åt ena och andra hållet och inte kunna bestämma oss? Ett nej, måste få konsekvenser. Det är ändå ett alternativ. Det är intressant att man skrämmer upp näringslivet med ett nej, det tror jag också. Därför skall man tala om vad ett nej betyder för Åland.

    Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

    Herr talman! Man kan ha olika åsikter om EU:s betydelse. Men från vår sida har vi sagt att det här är bra om det är så att vi kommer att få de här fyra punkterna uppfyllda. Det har inte egentligen med själva EU kolossen att göra utan det har med Finland att göra. Kan vi inte vara överens om det att det är i förhållandet mellan Åland och Finland som vi skall reda upp det här. Anser inte Olof Erland att det är en chans vi har som vi skall ta tillvara nu i stället för att vi skall stå här och gnabbas och bråka och strida om vem som har rätt och fel. Jag trodde att vi var ense om att vi skall jobba tillsammans för någonting gott, för självstyrelsen. I stället för att hålla på och skrämma upp folk och på något vis plantera ut en massa begravda hundar.

    Ltl Olof Erland, replik:

    Herr talman! Ja, som hängiven husdjursägare så tycker jag det sista var lite onödigt faktiskt. Det behövs uttolkare här också tydligen. Jag gnabbas inte och strider inte. Jag har pratat för en åsikt som bygger på en analys av olika regioner och vad som är möjligt. Det är för att stärka våra argument. Jag är inte av den åsikten att vi på alla de här fyra punkterna skall komma till hundraprocentiga lösningar. Därför att dilemmat är, vi är ingen medlemsstat och som man säger i rättsliga sammanhang, medlemsstaten måste ha det sista ordet enligt konstruktionen. Det där kan man naturligtvis vrida på men det är mitt svar.

    TALMANNEN:

    Replikskiftena är nu avslutade.

    Ltl Gun Carlson:

    Herr talman! Nej, Centern säger inte nej, till Lissabonfördraget och Centern säger inte nej, till EU medlemskapet. Men Centern kommer inte heller att säga ja, till Lissabonfördraget förrän vi har inflytandefrågorna klara. Precis som vår gruppordförande och vår partiledare Veronica Thörnroos sade i början på debatten. Centern jobbar alltid för självstyrelsens utveckling och vi anser att den här diskussionen är den viktig del i en progressiv självstyrelseutveckling. Vi vet att medlemskapet i EU har medfört en försvagning av självstyrelsen. Vi har diskuterat det här i lagtinget på många sätt. Behörigheter har överförts, det har blivit mycket mera finska i alla möjliga sammanhang. Vi har fått oss till hands en massa försenade svenska översättningar, så sena att man inte har kunnat behandla dem. Vi har varit med om många beslut som har tagits över våra huvuden mot vår vilja, mot sunt förnuft mot traditioner, vad ni vill. Jag behöver inte räkna upp dem men gör det ändå, sjöfågeljakten, snus, drivgarnsförbud med flera. Vad betyder det här?

    Centern anser vi måste reagera nu på det demokratiunderskott vi har, de facto. Vi har ingen representation i EU, kan vi konstatera, ingen politisk representation. Det här har också sagts flera gånger idag. Vi tycker att det måste finnas en balans mellan inflytande och ansvar. Ni vet alla att vi har tagit vårt ansvar när det gäller en massa mängd olika EU direktiv och regelverk. Vi har tagit på oss bötesansvar, utan att få någon kompensation. Vi har kunnat notera, det har sagts idag några gånger, om statsrådets förslag, får man väl säga ännu, om principdokument för Ålandsfrågor, där Finland säger, första gången jag läser det i alla fall, att det finns ett behov att kompensera landskapets behörighetsöverföring. Det är väl ett resultat som vi har uppnått på tal om tolkningar.

    EU parlamentsplatsen är en av frågorna. Den har varit upp många gånger idag. Vi hörde också lagtingsledamoten Barbro Sundback som talade om, att det här är någonting som Finland har fört till EU, när statsministern anhöll om en plats. Det är kanske så att Ålands måste till EU med den här frågan. Det tycker jag att vi har hört i självstyrelsepolitiska nämnden också. Dels är det en intern fråga men det är också en extern fråga. Här kanske Åland måste ta initiativ nu och gå vidare i de här frågorna. Vi säger också från Centern, som vi har hört idag, att vi skall ha verkligt inflytande i de här frågorna och med det menar jag att de lagändringar som är på kommande så måste ha tillräcklig substans, så att man verkligen kan tolka dem till ett rejält inflytande. Det får inte bli bara ett spel för gallerier.

    Från Centern säger vi och tycker att i den här processen måste självstyrelsen förstärkas och inte försvagas. Risken är stor att självstyrelsen försvagas om inflytandefrågorna inte löses utan Lissabonfördraget träder ikraft utan att vi har fått ett större inflytande. Skulle det bli så att Lissabonfördraget inte blir av, precis som vi hörde idag, så skall vi ändå fortsätta det här arbetet med inflytandefrågorna. Jag tror det är viktigt att vi tänker på att det här är sista gången vi har en så här bra förhandlingsposition som vi har. Jag tycker att resultaten på sensommaren och hösten har visat att förhandlingarna har tagit några steg framåt sedan man började skärpa kraven. Det tycker vi från Centern är bra.

    Jag tycker också att Finland nu borde tänka på att de har en möjlighet att visa alla diplomater och alla utrikeskontakter att de faktiskt fyller det goda exemplet på att vara ett demokratiskt föregångsland i sådana här frågor. Bara på Åland har vi haft en massa diplomater. Vi har haft just haft alla nordiska ambassadörer här, vi har haft andra ambassadörer här och alla får information om våra problem. Vi är inte blyga med dem och det skall vi inte vara heller. Det är viktigt att vi lyfter de här frågorna. Jag tycker också att landskapsregeringen i den här frågan, ändå har en unik förhandlingsposition när lagtinget är enigt i de här frågorna. Vi är eniga om de h är fyra kraven. Det är ganska ovanligt. Jag håller med vicetalman Gunnar Jansson att det är viktigt att vi får en formell och reell påverkan i de här frågorna. Det är dit vi strävar och det är det vi vill.

    Jag tycker också, även om det inte hör hit, så har det ändå framskymtat många gånger i de här diskussionerna vi har haft i nämnden och med olika höranden, att man börjar diskutera i Finland huruvida grundlagen står över självstyrelselagen i vissa frågor. Det här är en fråga som landskapsregeringen borde ta till sig och fundera på att gå vidare med. Man säger också, att skulle lagtinget när vi kommer till beslutsdagen, komma till att vi inte kan godkänna Lissabonfördraget, så är det många som har framfört ett hot eller skrämsel om att det blir ett utanförskap. Då tycker jag, att det är idag vi lever i ett utanförskap när vi är utan inflytande. Vi skall sträva till ett "innanförskap". Tack!

    Ltl Barbro Sundback, replik:

     Tack herr ordförande! Det var på många sätt ett tankeväckande anförande och jag uppfattade att ledamoten Gun Carlson i många avseenden delar oppositionens inställning i de här inflytandefrågorna. En sak som blev oklar för mig var att Åland självt skulle gå till EU för att försöka utverka en parlamentsplats. Det var någonting nytt och jag undrar hur det skulle gå till i praktiken?

     

    Gun Carlson, replik:

    Herr talman! Lagtinget var i våras och informerade på många sätt, i olika sammanhang i Bryssel. Vi som är med i självstyrelsepolitiska nämnden vet, där också ledamoten Barbro Sundback är med, att vi igen planerar en resa och möjligheter att diskutera. Det är en början. Formellt har vi naturligtvis ingen möjlighet. Jag har pratat med många om de här frågorna och många säger att om man inte får gehör hemma så måste man någon annanstans och jag tror att det är till EU vi skall vända oss och informera och beskriva vår situation.

    Ltl Barbro Sundback, replik:

    Herr talman! Ja, det är klart att man kan berätta om det ena och andra i Bryssel, som man tycker borde rättas till. Men i den här stora och viktiga frågan så måste man ändå vara på det klara med vem som har ansvaret att trygga en plats för Åland i EU parlamentet. Om det bara innebär att beklaga sig inför tjänstemän eller någon politiker så må man göra det, men tror faktiskt ledamot Gun Carlson att det leder till någonting konkret eller är det så att Finland skall skämmas och genom skampålen tvingas till att lösa problemet.

    Gun Carlson, replik:

    Herr talman! Jag vet inte om de skulle uppleva det som en skampåle om de skulle bli tvungna att ge Åland en parlamentsplats. Vi vet och känner till och jag erinrar igen om att det var ledamoten Sundback som sade att eftersom statsministern förde frågan till EU parlamentet, då när man diskuterade parlamentsfördelning, så ansåg han att det borde lösas av EU och därför tog jag upp det och sade att då för vi det till EU. Jag fortsatte egentligen resonemanget som ledamoten Sundback startade.

    TALMANNEN:

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Harry Jansson, replik:

    Herr talman! Ibland i denna sal brukar vi ledamöter peka på tidigare erfarenheter av vad vi själva upplevt och vi kan konstatera när det gäller parlamentsplatsen att vårt dilemma är och förblir att fördelningen av platserna i Europa parlamentet är upp till medlemsstaterna att internt besluta om . Däremot anger man i fördragen vilken kvot ett land får. Det finns ingen Brysselpolitiker, ingen Brysseltjänsteman utanför den finländska representationen som skulle säga att det är en framgångsrik väg att påyrka en plats för Åland på EU:s försorg i och med att det finns så många spänningsfyllda situationer inom de övriga medlemsstaterna. Den vägen är stängd. Därmed är det upp till Finland att inom ramen för sin kvot ordna den åländska representationen.

    Gun Carlson, replik:

    Herr talman! Det är möjligt. Men samtidigt tycker jag att vi har lärt oss att opinionen kan påverka stort.

    Ltl Harry Jansson, replik:

    Absolut ledamot Carlson. Jag delar den åsikten om ett betydligt aktivare åländskt medlemskap på det sättet att vi bör informera om de brister som vi upplever. Även jag upplevde att lagtingets besök i Bryssel var oerhört värdefull och uppfriskande för oss alla att på plats ta del av de pågående diskussionerna. När det gäller parlamentsplatsen har Europa parlamentet bara för någon dag sedan, fått på sina bord, ett utkast som skulle ge vissa språkliga minoriteter en egen valkrets. Tror någon att Finland har fört fram Åland inom ramen för den biten?

    Gun Carlson, replik:

    Fru talman! Kanske inte ännu.

    TALMANNEN:

    Replikskiftet är därmed avslutat.

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Fru talman! Jag vill tacka för förtydligandet och kompletteringen till gruppanförandet från Centern som vi hörde tidigare. Det var glädjande. För det andra talade ledamoten Carlson om att det var en framgång att vi har fått staten att erkänna Ålands rätt till medinflytande på det här sättet och jag ber ledamoten läsa grundlagsutskottets betänkande från 7 februari 2007 där man behandlade lagtingets motion och där man avslutade sitt resonemang med att det är motiverat också för att landskapet Ålands särställning är unik i Europa. Vi skall inte jämföra oss med andra utan vi har en unik självstyrelse i Finland, ett självstyrt område. För det tredje skriver grundlagsutskottet också att: "En viktig beslutsfattande diskussion i unionen är ministerrådet. Regeringen har anledning att överväga hur Åland skall kunna få större medinflytande i ministerrådet." Varför vill inte Centern ha en ändring i självstyrelselagen på den här punkten?

    Gun Carlson, replik:

    Fru talman! När det gäller ministerrådet har vi inte sagt någonting om att vi inte vill ha eller att vi vill ha. Men det är faktiskt så att det i självstyrelselagen finns en del skrivet om det som man naturligtvis, om allting skulle fungera optimalt, kunde ge oss många möjligheter i ministerrådsarbetet. Jag hör till de få i landskapsregeringen som har varit på två minsterrådsmöten under min tid, utbildningsministermöte och kulturministermöte i ministerrådet. Det är inte bara det som är viktigt. Det är många andra saker i det här ministerrådsarbetet som kanske är viktigare än att sitta med på de förhandlingarna.

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Fru talman! Ledamoten Carlson har inte som landskapsstyrelseledamot varit med på ministerråden utan hon har suttit med de finska tjänstemännen i angränsande rum och det är en väldig skillnad när det gäller statusen för självstyrelsen inom ramen för den finska konstitutionen. Jag grundar mitt påstående om att Centern tydligen inte är bredda att kräva en självstyrelselagsändring på den här punkten på ledamotens anförande, där ledamot Carlson sade att vi hoppas att de förändringar i självstyrelselagen som nu är på gång skall vara så utformade att de är tillräckliga. Någon ändring på den här punkten är inte på gång. Därför tolkar jag det så att Centern inte är för det.

    Gun Carlson, replik:

    Fru talman! Skulle man i det här arbetet erbjuda en förändring, en starkare skrivning, är vi naturligtvis inte emot det. Men vi har bedömt, eftersom man måste prioritera de här olika frågorna, att just det här ministerrådsarbetet är inte omöjligt med dagens skrivningar. Det är vad alla jurister säger, men det finns säker olika tolkningar i den här frågan också naturligtvis.

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Fru talman! Centern brukar i flera frågor, bland annat den här, uppvisa två olika ansikten och ytterst symboliseras det här av Centerns nya logo, där en del är ljusgrön och en är mörkgrön. Den lite mer ljusgröna hörde i vi i morse och nu hörde vi en representant för den helgröna, vilken jag brukar säga att jag skulle bekänna mig till om jag skulle få välja. Även om det här var bättre än det vi hörde i morse så är det lite oroväckande. Det låter också på lagtingsledamot Gun Carlson att det finns på tok för stor kompromissvilja. Jag hoppas verkligen att jag övertolkar det och att man står fast vid det man sade i våras, från lagtingsledamot Carlsons sida. Det är så att Centern har avgörandet i sin hand. Den delen av Centern som består av cirka fyra ledamöter har avgörandet i sin hand om vi skall ja, eller nej, till Lissabonfördraget, högst troligen den dagen beslutet kommer.

    Gun Carlson, replik:

    Fru talman! Centern består av åtta ledamöter och vi är nog alla tämligen lika gröna. Det var ingen skillnad i våra uppfattningar. Jag anser att vår gruppordförande var tillräckligt tydlig. Jag tycker att jag var väldigt tydlig nu när jag sade att Centern inte kommer att säga ja, innan vi har inflytandefrågorna tillräckligt väl beskrivna. Precis som flera andra här har sagt. Jag tycker också att jag anser tills vidare att det finns en enhällighet i lagtinget, att vi alla strävar till att få de här inflytandefrågorna lösta innan vi kan säga ja. Det är ändå det viktiga här.

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Det är det viktiga och tänk om det vore såsom Gun Carlson säger att hela lagtinget skulle var enigt och inte hålla på och panta, pruta på de här kraven i tid och otid. När det gäller tydlighet så visst är Gun Carlsson betydligt tydligare än sin kollega från den ljusgröna Centerns sida, men jag upplever också att otydligheten har ökat i lagtingsledamot Gun Carlson anförande jämfört med det anförande som hölls i våras i samma ärende. Vi skall hoppas att det bara är så jag tolkar det och att det finns ett hopp om att man står stark inför det här beslutet från den här Centerhalvans sida.

    Gun Carlson, replik:

    Fru talman! Jag tror inte att man hittar någonting i mitt anförande som skulle ha varit mindre tydligt än i våras. Nu har jag inte i mitt anförande gått in i de här fyra olika inflytandefrågorna för de har varit tillräckligt belysta idag. Jag sade att vi absolut inte kommer att säga ja, till Lissabon innan vi har inflytandefrågorna lösta.

    TALMANNEN:

    Replikväxlingen är därmed avslutad.

    Ltl Mika Nordberg:

    Fru talman! Ju större fordon man framför, ju mera krävande situationer man hamnar i, desto större vikt är det att titta i backspegeln. Det vill jag också säga att vi skall göra just nu när vi tittar på den här situationen angående självstyrelsens framtid som vi står inför gällande Lissabonfördraget. Vårt samhälle idag på Åland grundar sig i väldigt många hänseenden till vår självstyrelse som vi fick 1921. Tittar vi på en stor omständighet som har stor påverkan är t.ex. sjöfarten och tax free. Tax free därför att vi är en ö mitt ute i havet precis som Gotland är och är beroende av billiga transporter? Nej, vi har en tax free idag därför att vi hade självstyrelsen när vi skulle förhandla med EU första gången. Sjöfarten är en otroligt stor arbetsgivare inom Åland som helhet. Det i sin tur återspeglar sig i näringslivet hos många handlare och andra inom servicebranschen som elektriker och dylikt. När folk har råd att bygga hus, så är sysselsättningen hög.

    Tar man ett annat område som man kanske heller inte tycker är världens bästa men t.ex. Paf och vår egen lotterilagstiftning är det ett resultat av att vi är en ö mitt ute i havet eller är det ett resultat av att vi har en egen självstyrelse. Det är så, att om man sedan tycker att verksamheten är bra eller dålig så är det väldigt stor del av vår budget i lagtinget idag som kommer ifrån medel från Paf. Tittar man sedan på vad detta specialförhållande jämfört med Finland och EU i och med vår självstyrelse gör för våra nischföretag, har vi Posten som ett exempel hur de har kunnat lyckas under de sista åren. De har kunnat använda situationen till fördel, vilket jag tror att näringslivet har full möjlighet att göra.

    Jag tror inte att samhället ser som ut som det gör idag därför att vi har kompromissat genom åren gentemot Helsingfors angående vår självstyrelse. Jag tror att vi behöver vara stolta över vår självstyrelse och se till att den lever och är något att ha om tjugo och femtio år. De fyra punkterna vi har diskuterat idag måste uppfyllas i självstyrelselagen inte i något principdokument som en ny regering i Helsingfors kan ändra på. Tack!

    Ltl Olof Erland, replik:

    Fru talman! Det är ändå bra att få besked om de här fyra punkterna åter igen och att de alla skall in i självstyrelselagen och inte några principdokument. Det jag tänkte påminna om när jag ser i backspegeln är att tax free finns tack vara självstyrelsen men den största orsaken att det kom till, var Finlands intresse av att få tax free. Därför att man argumenterade att Finland var är en ö. Finlands regering drev den här frågan. Samma sak i medlemsförhandlingarna när det gäller Ålandsprotokollet och skatteundantaget. Det låg i Finlands intresse att hitta en sådan lösning för Åland. Det är klart att självstyrelse som sköter sig själv låter väldigt bra. Självstyrelse som samarbetar, när man ser i backspegeln, har givit resultat.

    Ltl Mika Nordberg, replik:

    Fru talman! Ja, vi hör tydligt här att Erland tror att det är Finland som är lösningen igen på alla våra problem. Jag är helt övertygad om att det åländska folket skulle ha sagt nej till EU år 1994 om de hade vetat att tax free upphör och sjöfarten därmed skulle vara hotad.

    Ltl Olof Erland, replik:

    Fru talman! Jag förstår inte varför Finland skulle vara ett problem. Finland medverkar ju till lösningarna i de här frågorna och där ser man att Åland har möjligheter att samverka med andra regioner. Det är det som är problemet. Vi kunde ha suttit här med vårt eget utanför avtal. Det är inte säkert att tax free på sikt skulle kunna verka. Det är inte säkert att man skall acceptera marknadstillgång för jordbruk och post o.s.v. Jag tror att den lösning som Finland och Åland samverkade med i dessa två sakerna som jag nämnde vara bra och vi undvek många problem på det sättet.

    Ltl Mika Nordberg, replik:

    Fru talman! Ja, Erland säger att det inte är säkert med det ena och inte säkert med det andra. Det enda jag kan säga med säkerhet är att om ålänningarna själva får vara med och ta ansvar för den politik de för och för de beslut de fattar, då är sannolikheten större att vi skall ha en levande landsbygd och ett levande samhälle, än att vi skall förlita oss på att Helsingfors skall ta vara på våra intressen.

    TALMANNEN:

    Replikväxlingen är avslutad.

    Ltl Torbjörn Eliasson:

    Fru talman! Centerns linje har redan framförts av vår partiordförande Veronica Thörnroos och kompletterats av ltl Gun Carlson. I en så här viktig fråga för Ålands självstyrelse vill jag ändå säga några ord. Jag skall fatta mig mycket kort och konkret, fru talman! Jag anser, att det är allvarligt att Ålands självstyrelse kringskurits och successivt begränsas på grund av medlemskapet i EU och behörighetsöverföringar till följd av detta. Jag anser, att vi aldrig ska acceptera detta faktum utan oförtrutet arbeta för ökat inflytande. Jag anser, att Ålands lagting som ett parlament med egen lagstiftningsbehörighet måste erkännas och erbjudas en plats i Europaparlamentet. Jag anser, att landskapsregeringen fortsättningsvis med kraft ska hävda ett enigt lagtings prioriteringar beträffande inflytelsefrågorna. Jag anser, att vi inte kan ta ställning till Lissabon-fördraget förrän det så kallade ”Helsingforsavtalet” – det vill säga kommande förhandlingsresultat mellan Åland och riket – föreligger klart och undertecknat.

    Fru talman! Jag vet att landskapsregeringen kommer att driva förhandlingarna enda in i kaklet. Vi ser också att det lönar sig att hålla dialogen öppen och att hävda sin rätt. Flera positiva delmål har redan uppnåtts! Min inställning till förhandlingar är att trägen vinner och att viktiga framsteg kan göras på slutrakan.

    Sist men inte minst, vill jag framhålla, att man sällan eller aldrig vinner något på att under pågående förhandlingar offentligt låsa sig! Lagtingets positioner är klara, tydliga och enigt fastslagna. Nu väntar vi på slutresultatet – sedan tar vi ställning. Min förhoppning är att vi kan säga ja! Tack, fru talman!

    Vicelantrådet Britt Lundberg:

    Fru talman! Jag skall också försöka hålla mig alldeles kort. Jag ville bara först beröra det som nämndes om behovet av vidareutredning av Europa unionen som juridisk status. För det första vill jag nämna att vi i diskussionerna med den finländska regeringen har fört fram att också den här delen när det gäller Ålands demilitarisering bör utredas noggrant när det gäller unionens juridiska status. Den stora frågan som Roger Jansson lyfte fram, om jag förstod det rätt, var det att det skulle ske en förändring nu när unionen som juridisk status, om Lissabonfördraget träder i kraft, skulle kunna börja förhandla inom flera områden. Jag har uppfattat det som att unionen inte får teckna avtal med någon där den inte har behörighet. Behörigheten ändrar inte överhuvudtaget. I fall att vi har fel där, är det viktigt att det lyfts fram i så fall. Så är den generella uppfattningen. Behörigheten ökar inte och EU har inte behörighet att teckna avtal inom de områden som är nationella idag. Det skall inte ske någon förändring beträffande den. Däremot är det viktigt med demilitariseringen att den belyses extra och det har man också som jag har tolkat det ställt sig positiv till från regeringens sida.

    Bötesansvaret har också lyfts här i debatten. Det är viktigt att lagtinget är medvetet om att det här också har förts fram i diskussionerna med den finländska regeringen. Vi har idag ett ansvar enligt självstyrelselagen att stå för böterna, vilka visserligen skall kunna jämkas. Om man inte har reellt inflytande över och inte reellt kan påverka domstolen i sitt domslut så borde man inte heller kunna betala några böter. Dessa frågor står inte samklang med varandra. Det här har också mycket tydligt framförts till den finländska regeringen.

    Det jag inledde mitt anförande med att vi har en utmaning i att få den finländska regeringen och säkert också den finländska riksdagen att riktigt ta till sig, att självstyrelselagen utgör ett undantag till grundlagen. Det här arbetar vi med och för fram varje gång vi träffar dem. Man måste föra fram det här som ett mantra hela tiden. Det finns också tydligt skrivet i det mandat vi har givit och som också självstyrelsepolitiska nämnden har tagit del av, när självstyrelselagsändringen skall göras vad gäller 59c paragrafen. Det är oerhört viktigt att lyfta fram det här hela tiden. Jag upplever att man från finländsk sida hävdar att grundlagen är helig. Grundlagen är jätteviktig men att riktigt förstå det här, att vi har exklusiv lagstiftningsrätt inom vissa områden och det gör att vi inom vissa områden också kan åsidosätta grundlagen med att självstyrelselagen träder in. Det är en pedagogisk utmaning att få den finländska regeringen att förstå det men också att riktigt ta det till sig.

    Allra sist vill jag nämna någonting som jag tyckte blev mycket olyckligt i replikskiftet mellan lagtingsledamot Roger Jansson och mig. Felet är helt på min sida. Det var när ledamot Jansson lyfte upp en artikel från Kerstin Österman och säger att så här står det i tidningen och så långt alldeles korrekt. Det jag ångrar och tycker att var tokigt från min sida var att jag här i talarstolen säger att jag är felciterad. Det borde jag förstås säga åt Kerstin Österman som inte här kan försvara sig. Jag beklagar djupt att jag gjorde på det sättet. Det jag borde ha framhållit är att jag talar i futurum, alltså när vi har det här arbetet i praktiken fungerande, då skall inte Åland kunna köras över. Det är mycket möjligt att jag är rätt citerad och fel tolkad eller att jag undantagsvis är felciterad. Jag tycker inte att det är rätt forum att diskutera det här inne så jag ber Kerstin Österman om ursäkt. Här i lagtinget lyfter vi ofta upp vad journalisterna skriver, men vi borde tänka på att de inte kan försvara sig här i plenisalen. Tack Fru talman!

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Fru talman! Alla tidningar, liksom tidningen Åland av lördagen den 13 september är en synnerligen offentlig handling och om man skriver att vicelantrådet har sagt någonting så har man rätt att här i plenisalen citera det. Det är sedan sagesmannens sak att berätta hur det är. Det gjorde ledamoten Lundberg och det är jag tacksam för om det sedan skapar problem för henne är det hennes sak inte någonting som skall förhindra oss här i salen att citera pressen, vad landskapsregeringsledamöterna har sagt.

    Beträffande den juridiska personen så är det mycket motsägelsefullt det här dokumentet som utrikesministeriet har gjort den 2 september 2008 och som vi har fått på våra bord. Man inleder med att säga att det inte blir några förändringar på omfattningen hos unionens fördragsverksamhet. Men sedan i punkten 7 på sidan 7 och 8 för man långtgående resonemang hur det kommer att bli och att en hel del ärenden kan flyttas över till 59a paragrafen som är svag för oss.

    Vicelantrådet Britt Lundberg, replik:

    Fru talman! Inledningsvis ville jag ta tillfället i akt att be Kerstin Österman om ursäkt och nu har jag gjort det.

    När det gäller utrikesministeriets dokument, framförde jag min och regeringens tolkning och också andra sakkunnigas tolkning över vad som händer när EU blir juridisk person. Om det inte framkommer tillräckligt tydligt i dokumentet, kommer behörigheten mellan unionen och nationerna till den delen inte att förändras.

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Fru talman! Skulle det vara så där enkelt, så skulle inte utrikesministeriet skriva som de gör. Den formulering som minister Lundberg hänvisar till är inte alls heltäckande. Den finns på sidan 3 i det här dokumentet. Den är långt ifrån heltäckande. Det är ett juridiskt språk som avgränsar det man säger ganska ordentligt, medan man sedan i själva sakfrågan går betydligt längre när det gäller effekterna för Ålands lagting. Det här måste landskapsregeringen ta till sig och ordentligt studera och vara kritisk till de synpunkter som kommer från riket, där man vill bagatellisera de här frågorna. Lagutskottet måste också nog reda ut den här frågan. I hörandeomgångarna hittills har inte de sakkunniga haft någon vägkost.

    Vicelantrådet Britt Lundberg, replik:

    Fru talman! Jag kan inte säga någonting annat än att den här frågan tas på stort allvar. Om det är så, trots att det inte framgår av Lissabonfördraget, att behörighetsöverföringar skall ändras så måste vi gå till botten och kontrollera vilkendera det är. Vi tar det här arbetet på stort allvar. Ingenting annat skall man tro.

    TALMANNEN:

    Replikväxlingen är därmed avslutad.

     

    Begärs ordet. Diskussionen och hela denna debatt angående Åland och EU är därmed avslutad.

     

    Lagtinget gör nu ett uppehåll i arbetet. Lagtingets nästa plenum hålls måndagen den 3 november kl. 12.00 om inte presidiet enligt 69 § arbetsordningen finner det nödvändigt att sammankalla lagtinget till plenum före nämnda dag.

     

    Plenum är avslutat.

    (Plenum avslutades kl. 14.58.)