Första behandling

Först tillåts en allmän diskussion och efter det kan det väckas förslag om att ärendet ska remitteras till stora utskottet.

Diskussion.

Ltl Johan Ehn

Herr talman! En mycket omdebatterad fråga som utskottet nu har fått möjlighet att skriva ett betänkande kring. Jag noterade här när vi höll på och jobbade med den här så blev jag lite småförskräckt inledningsvis för jag ser att framställningens nummer är 13. Framställning nr 13 sista året under föregående period gick inte så bra igenom i lagtinget. Det var förslaget som ledamot Camilla Gunell drog fram om en ny lag för gymnasieskolan. Vi ska hoppas att den här möter ett lite bättre öde än vad den gjorde.

Nå, herr talman, till ämnet. Kulturutskottet har behandlat framställning nr 13/2010-2011 från landskapsregeringen som handlar om ändringar av fornminneslagen. Utskottet föreslår kort och gott att lagtinget ska anta framställningen utan ytterligare ändringar. Det finns i vårt betänkande ett uppdrag till landskapsregeringen att titta lite närmare på möjligheterna att närmare komma överens med lantmäteriverket om att också kunna i fastighetsdatasystemet få någon typ av anteckning om att det för en viss fastighet finns fornminne. Man ska försöka hitta en kombination med det egna registret och det fastighetsdataregister som lantmäteriverket upprätthåller för att få det här samarbetet att fungera på ett bra sätt. Vi har inte i utskottet klart i det här skedet närmare påvisat hur det här ska ske praktiskt utan vi hoppas att landskapsregeringen kan titta närmare på det här.

Det var också ett uppdrag som gavs under föregående period till landskapsregeringen när det gällde fornminneslagstiftningen. Då handlade det om att man skulle föra in hela registreringen, alltså registreringen av fornminnen skulle skötas helt och hållet i fastighetsdataregistret. Där har landskapsregeringen fått det svaret från lantmäteriverket under gång sedan det här senast behandlades, att det inte är möjligt att göra på det sättet. Däremot så torde det finnas möjligheter att just göra någon typ av anteckning om att man kan söka vidare om mera information kring de här fornminnena i ett annat register. För att vinna större tydlighet och för att skapa bästa möjliga informationsflöde till medborgarna när det gäller att köpa och sälja tomter så föreslår vi att landskapsregeringen tittar lite vidare på det här.

Jag förstod att det i remissen, herr talman, fördes en diskussion kring förändringen som gäller den s.k. tvåårsregeln. Utskottet har där kommit fram till att vi stöder borttagande av tvåårsregeln utgående från det resonemang som man för i landskapsregeringens framställning. Vi har inte under behandlingens gång funnit något belägg för att det här nödvändigtvis skulle leda till att det blir dyrare för landskapet. Snarare är det så att utskottet ser att oberoende om vi gör det här så måste vi ta en ordentlig funderare från samhällets sida vad det egentligen är för typ av fornminnen, som man vill bevara och när man ger möjlighet för det och när man inte gör det.

Den här tvåårsregeln snarare ger möjligheten för både fornminnen, om man kan ge fornminnen möjligheter, men de får ligga kvar i marken och skyddas på bästa sätt där och dessutom tror vi att det finns en mindre risk för att man rusar iväg och känner att nu har jag en fornlämning här som jag för säkerhets skull begär att jag ska få rubba för att jag inte ska få en marknadsminskning på min tomt.

Här avvaktar man och ser framåt på vad som behövs. Behöver jag göra någon förändring av statusen på tomten mot vad jag har i dagsläget eller inte för man diskussionen i ett senare skede med landskapsregeringen. Det viktiga i det här är att vi får till stånd registreringen. Registreringen är det som gör att man som markägare har fått kännedom om att man har den här fornlämningen på sin fastighet och att man då vet att det finns som en positiv sak. Man kan kanske använda det som att det är fint att ha en fornlämning på sin mark, men framför allt så begränsar det kanske möjligheten att kunna utnyttja fastigheten fullt ut. På det sättet tycker vi att de förslag som landskapsregeringen nu lägger är goda och utskottet stöder framställning nr 13.

Ltl Camilla Gunell, replik

Herr talman! Tack för presentationen, ledamot Ehn. Det jag undrade över är om man i utskottet har funderat kring det om registreringsprocessen förlängs på grund av det här på något sätt och om det innebär några kostnader.

Ltl Johan Ehn, replik

Herr talman! Vi har inte i den behandling som vi har haft här sett att den här processen skulle förlängas utgående från det här. Det är så att registreringsprocessen ska fortgå oberoende om det är en tvåårsregel eller inte. Tvåårsregeln handlar snarare om rätten att i ett senare skede kunna söka om rätt att rubba fornlämningen, inte om när den ska vara registrerad eller inte registrerad. Först kommer registreringen och sedan kommer rättigheten som man tidigare hade begränsat till två år.

Ltl Camilla Gunell, replik

Herr talman! Jag tänkte mig att det kanske kunde uppstå en viss förlängning. Vi kan dra oss till minnes att hela omregistreringen började 2008 eller kanske t o m 2007 och den skulle göras med en extra anställd tjänsteman under två år. Nu har åren gått och vi är uppe i 2011 och det börjar bli mer än dubbelt så lång tid som det man hade avsatt från början för att få det här slutfört. Därför intresserar jag mig för om lagstiftningsändringen har ytterligare förlängande effekter på hela processen.

Ltl Johan Ehn, replik

Herr talman! Ingenting av det som vi har berört i behandlingen i utskottet pekar åt det hållet att vi skulle få en förlängning av processen, framför allt inte det som gäller tvåårsgränsen. När det gäller beskrivningen vad registret ska innehålla ser vi det snarare som så att det rätar ut de frågetecken som man hittills har haft kring hur ett register ska se ut. Här får man nu instrumenten som man behöver för att kunna slå fast de här bitarna. Utgående från det här ska man kunna ta sig vidare. Vad gäller den tid som har förlöpt med hur länge registreringen tar har vi i utskottet inte sett att det hänger samman med de förändringar som görs här, där är det andra orsaker som leder fram till det.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Eriksson

Herr talman! Det som väckte min nyfikenhet i kulturutskottets betänkande var just formuleringen: ”Utskottet föreslår mot bakgrund av detta att landskapsregeringen utreder en möjlighet att införa anteckningar om fornlämningar i fastighetsdatasystemet”. Jag ställde mig frågan när jag läste det här om kulturutskottet var ovetande om att det var exakt samma sak som efterlystes den 19 januari 2006. Presentationen av ltl Ehn visade att det var man inte, man kände till det. Däremot hans förklaringar att tanken då var att man skulle sköta hela registreringen från lantmäteribyråns sida undrar jag verkligen var den informationen har kommit från.

Det var aldrig lagstiftarens mening och det var aldrig upp i diskussion i stora utskottet utan klämmen från den 19 januari 2006 lyder så här: ”Lagtinget hemställer om att landskapsregeringen utreder möjligheten att få uppgifterna i landskapets register av fasta fornlämningar införda i fastighetsregistret”. Alltså man ville ha de båda registren kompatibla för att en fastighetsägare, som äger mark eller någon som står i beråd att köpa mark, skulle veta att här finns det fornminnen. Det var någonting som var väldigt värdefullt, men att lantmäteriverket skulle sköta hela registreringen och det som sades i presentationen, måste vara någon sorts efterhandskonstruktion. Det var aldrig meningen.

Det intressanta när man tittar på den här hemställan är att det är över fem år sedan lagtinget hemställde om det här, men ingenting har hänt egentligen när det gäller den här biten. Jag tycker att hela det här ärendet är ett ovanligt tydligt bevis på hur fruktlöst det är för detta parlament att lämna beställningar, lämna hemställningar, de tas inte på allvar, listan kan göras hur lång som helst. Ofta när vi har noterat och påtalat att det är för lite lagframställningar, eller att de är bristfälliga lagframställningar hänvisar man till begränsade lagberedningsresurser. Det är svaret man alltid får. Tittar man på det här arbetet är det lagberedningsarbete som överhuvudtaget inte behövs, ibland är det bristande resurser, men ibland finns det tydligen hur mycket resurser som helst.

Tittar man på pudelns kärna i den här problematiken gäller det att återskapa förtroendet mellan förvaltningen och dem som har fornminnen på sina marker, de som berörs. Nu tror jag t o m att hörandena aldrig har hävdat att tvåårsregeln måste slopas. Det som är det viktiga är att man följer och använder den lag som finns.

Jag noterar i ett replikskifte att ledamot Gunell frågade om det här får en förlängande effekt. Jag vet inte vad frågan bottnar i, men det är självklart att den här lagframställningen har fått en förlängande effekt, man får tiden att gå, men närmare någon lösning kommer man inte.

Ett av de konstlade motiven till de här framställningarna har varit att en fullmaktsförordning behövs. Därför ville jag speciellt rikta mig till kulturutskottets ordförande, ltl Ehn, varför duger inte den fullmaktsförordning som finns i 26 §? Jag ställde den frågan i remissen och jag hoppas att kulturutskottet har tittat på den. Jag är också väldigt nyfiken på vad lagberedningschefen har sagt om det. Jag har konstaterat att han har hörts.

En sak håller jag med kulturutskottets ordförande när det gällde presentationen, det viktiga är att registreringen kommer igång. Jag håller absolut med om det, det har vi väntat på i fem år så det är väldigt viktigt.

Avslutningsvis, herr talman, jag tänker inte driva det här ärendet till omröstning, när inte ens mina goda vänner, de obundna, orkade driva den här frågan i kulturutskottet så får vi antagligen konstatera att också det här loppet är kört.

Ltl Johan Ehn, replik

Herr talman! Jag tror att det kom flera frågor i det här anförandet så jag återkommer i ett anförande för att försöka svara på frågorna. Jag återkommer i ett anförande.

Ltl Anders Eriksson, replik

Herr talman! Bara jag får ta en kort detalj, det är ändå pudelns kärna. När det gäller hela den här framställningen, varför duger inte den fullmaktsförordning som finns i 26 §. Kan kulturutskottets ordförande svara på det?

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Gunnar Jansson

Herr talman! Kulturutskottets korta, men välfyllda betänkande ger mig anledning till tre reflexioner av vilka en delvis berörts.

En fungerande marknadsekonomi förutsätter sådana samhällssystem där samhället och dess aktörer alltid vet vem som äger vad. Det har genom århundraden visat sig vara av avgörande betydelse både för etablerare av marknadsekonomin och nu på senare tid i Europa, alltså efter 1989, vid övergång till en sådan samhällsordning att registreringsväsendet är ett av de väsentliga och avgörande instrumenten för att en sådan övergång ska lyckas. Jag hade till och med personligen möjlighet att medverka i den typen av process i Estland efter 1991.

För det första. För att registreringen ska fungera och därmed för att marknadsekonomin ska fungera, naturligtvis känner vi alla till att bakgrunden för det är de ekonomiska värden och motvärden som egendom innebär. T ex att låna pengar eller på annat sätt driva företagsamverksamhet måste registreringen vara rättssäker och att det måste finnas bara en sanning i de sammanhangen. Därför menar jag att utskottet är på rätt när man diskuterar det avgörande en säker registrering har. Vi ska nu för första gång i självstyrelsens fornminnesförvaltningshistoria gå in i ett, som vi hoppas, rättssäkert registreringssystem och då är det helt avgörande att veta vilka juridik som omger egendomsförskjutningar i detta system. Dessa förskjutningar måste vara registrerade och inskränkningar i äganderätt, förfoganderätt eller i borgensvärdig egendomen måste vara registrerade på ett sådant sätt att vem som helst kan när som helst kontrollera vad som gäller under förutsättning att det som finns i ett register gäller, motsatsen får bevisas. Man måste alltid i ett betänkande utgå från att det som finns där gäller.

Härmed har jag också antytt vilken oerhörd betydelse registreringsåtgärder har. Det som kom fram i replikväxlingen med kulturutskottets ordförande är också riktigt. Det är oerhört avgörande att fastighetsdatasystemet, som innehåller registreringar och registreringar av gravationer, alltså inteckningar, har en sådan koppling till de inskränkningar som kan följa av fasta fornlämningar att vem det vara månde, en fastighetsförmedlare, en bank, en potentiell köpare, en arvinge, en vem som helst, kan gå till ett register och få veta att beträffande fastigheten den och den gäller det och det. Sedan ska det finnas en anteckning som säger vad som gäller eventuell förekomst av fasta fornlämningar var vänlig och gå dit och dit. Så har jag uppfattat processen från första början. Jag tror att det var det som kollegan Andes Eriksson också avsåg. Så fattar jag nog behandlingen 2006 av den dåvarande förändringen av fornminneslagen 2 § och den, får vi säga numera ganska, berömda ikraftträdelsebestämmelsen som fogades till lagen.

För det andra. Rättssäkerheten. Av det föregående följer att marknadsekonomin inte fungerar i vårt samhälle utan ett rättssäkert registreringsförfarande. Det här ger mig delvis möjlighet att, fast icke därtill tillfrågad, besvara kollegan Anders Eriksson fråga, vad är det för fel på nuvarande 26 §. 26 § i fornminneslagen säger att ”Närmare bestämmelser om verkställighet och tillämpning av denna lag kan utfärdas i landskapsförordning”.

Den här förordningsfullmakten och det här har jag sagt några gånger, tillkom med stöd av 1951 års självstyrelselag. 1991 års självstyrelselag har en förordningsfullmakt som är vidare. 21 § i nuvarande självstyrelselagen är vidare än den förordningsfullmakt, som följde den gamla självstyrelselagen. Därför anser åtminstone jag och jag förstår också landskapsregeringen och kulturutskottet, att 26 § inte räcker till för att föra in materiella bestämmelser i en förordning eftersom den förordningsfullmakten som nu gäller enbart inskränker sig till verkställighet och tillämpning. Det här är teoretiskt resonemang, jag är fullt medveten om att motbevisning kommer och motbevisning tillåts, naturligtvis.

För det tredje. Den här processen som är lång, det får vi hålla med om, har haft det goda med sig att medvetenheten om våra fasta fornlämningar och deras betydelse har vuxit. Därför är det väldigt viktigt att förtroende är det bästa tänkbara mellan registermyndigheten och de fastighetsägareinnehavare på vars fastigheter fasta fornlämningar finns eller kan finnas.

I ett skede av den här behandlingen föresvävade mig tanken att utskottet rent av skulle ha tagit in en liten skrivning som säger att utskottet för sin del gärna skulle se förtroendeskapande åtgärder när den här lagen ska sättas i kraft, mellan registermyndigheten och fastighetsägare, eller den åländska allmänheten, eller överhuvudtaget de människor och eventuella juridiska personer under lagens tillämpningsområde. Nå, frånvaro av sådan skrivning behöver inte betyda att förtroendeskapande åtgärder inte skulle behövas. Det här är en förhoppning om att sådana kommer till stånd och att lagens innebörd verkar i den riktningen. Tack, fru talman!

Ltl Anders Eriksson, replik

Fru talman! Det är möjligt att vtm Gunnar Jansson svarade på min fråga. Jag blev nyfiken när han sade, om jag förstod det rätt, att den här framställningen gjorde att vi för första gången fick ett rättssäkert registreringsförfarande. Det resonemanget byggde han synbarligen på att 26 § inte var tillräcklig när de gäller förordningsfullmakt. 26 § tar ju upp både verkställigheten och tillämpningen av lagen. Det är en synnerligen vid förordningsfullmakt. Vtm Jansson sade nu att resonemanget var mera teoretiskt och det kan jag respektera.

Det som jag ytterligare vill fråga om när vi tar fasta på det intressanta resonemang som fördes, vem äger vad så enligt mitt förmenande är grunden att man fastslå vad ett fornminne är och sedan fastslår man gränserna för detta fornminne. Sedan man har gjort det kan man börja registrera, men nu verkar det som om själva grunden, åtminstone i kulturutskottets betänkande, är borta. Har jag förstått det rätt?

Vtm Gunnar Jansson, replik

Talman! Lagen definierar vad som är fast fornlämning. Där är uppräkningen uttömmande. Det är alltså en paragraf som är direkt tillämplig, 2 §. Den är direkt tillämplig på det enskilda fallet och den paragrafen ger det legala skyddet för fasta fornlämningar på grund av dess blotta existens. Det var inte ens avsikten med den här framställningen att öppna den paragrafen varmed fornlämningar definieras. Jag har läst den paragrafen med intresse och finner att den är mångordig, oerhört detaljerad men också inbjuder till tolkningar. Förvissningar om vad som är vad får man nog först när man företar en arkeologisk undersökning och de facto får en uppfattning om sådana fasta fornlämningar, som inte har synliga tecken ovan mark.

Ltl Anders Eriksson, replik

Fru talman! Det är riktigt, i 2 § får man reda på vad som är ett fornminne och såsom 2 § är utformad är det egentligen allt, stenar och jordhögar. Det jag menar är att man först måste fastslå vad som är fornminnen. Med stöd av lagen så måste man ändå, man kan inte bara godtyckligt bestämma att den där stenhögen är ett fornminne, utan man måste ändå fastslå på ett korrekt sätt vad ett fornminne är och framför allt vad är gränserna för detta fornminne. Man kan inte dra gränserna enligt nuvarande fastighetsgränser t ex för det är enligt mitt förmenande, ett godtycke. Man måste få de här bitarna först på rätt och sedan är man framme vid det som kulturutskottet pratar om, registrering.

Vtm Gunnar Jansson, replik

Talman! Alltid då och då har jag orsak att hålla med kollegan Anders Eriksson. Det sker väl inte alltid, men här gör jag det. Lagen innehåller en lång rad med övriga artiklar enligt vilka förfarandet är reglerat för att man ska få en rättssäker och entydig beskrivning på vad en fast fornlämning är, var är den och var går gränserna för dess skyddsområde och vilka inskränkningar över förfoganderätten följer för fastighetsägaren i fråga. Det är ju betydande inskränkningar de facto i den förfoganderätt som följer av äganderätten. Vi känner alla till att äganderätten i vår rättsordning är i grundlag skyddad som en väsentlig del av marknadsekonomin.    

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Johan Ehn

Fru talman! Det finns jättemycket kring fornminneslagstiftningen, både jag och andra ledamöter hade otroligt många åsikter, som kunde ha förts in i resonemanget, men vi avgränsade oss till det som framställningen gällde, vilket jag tror att borde vara vår skyldighet också, eller jag vet att så är fallet. När det gäller ltl Anders Erikssons diskussion om hur man definierar fornminnen, hur man drar gränserna osv. har jag inte någonting att anmärka på den biten. Det är någonting som kulturutskottet överhuvudtaget inte har berört eftersom det inte berörs i framställningen. Det är det som vtm Gunnar Jansson var inne på. Det finns på andra ställen i lagstiftningen. De paragrafer som inte är öppnade kan vi inte i det här skedet gå in från kulturutskottet och ha åsikter kring.

Jag är enig med ltl Anders Eriksson om att frågorna kring fornminnen, registrering och hur man ska hantera frågorna mellan ägande och landskap inte har skötts bra. Det har jag sagt från den här talarstolen ganska många gånger tidigare. Också i det här fallet tar jag upp det i ett betänkande som rör två paragrafer. Jag känner för min egen del att det var någonting som inte var möjligt utan det är en diskussion som man får kritisera landskapsregeringen för vid andra tillfällen.

Fru talman! När de gäller lantmäteri så var min inställning inledningsvis ungefär densamma som ltl Anders Erikssons, nu har det gått ungefär fyra år så varför har ingenting hänt. Vi checkade av den här biten och fick till svar att man från landskapsregeringens sida har framfört de här frågeställningarna. Det som man ansåg som mest problematiskt från lantmäteriets sida var att föra in alla de uppgifter som man hade tänkt sig i det åländska registret, dvs. exakta avgränsningen för fornminnena och positioneringen av dem. Det man eventuellt kunde tänka sig, som vi nu hörde i diskussionerna, var att man får en anteckning kring att det finns en fornlämning på området. Sedan söker man sig vidare till landskapets register för att få den exakta informationen.

Det som ytterligare har försvårat situation gentemot lantmäteriverket är att utvecklingen man har på den finska sidan är nästan den motsatta till det som vi diskuterar. Man anser att det inte är bra att ha två register med liknande uppgifter. Risken för att man får felaktiga uppgifter i något av registren är uppenbar, framför allt när registerhållaren är två olika juridiska personer. Därför resonerar man där att ha ett system där man inte för in de här bitarna.

Det är ett resonemang som kulturutskottet inte tyckte att var tillräckligt hållbart. Vi tyckte att det skulle vara viktigt att få informationen, en röd flagga som visar, när man går in och tittar i fastighetsregistret, att här kan finnas en fornlämning. Då går jag till landskapets register och får mera information därifrån. Så här långt kom vi den här gången. Landskapsregeringen kunde även här ha fört resonemanget längre förrän man kom till lagtinget med den här framställningen. Nu tryckte vi på från kulturutskottets sida, men jag hoppas att man kan ta sig vidare vad gäller den frågan.

När det sedan gäller frågan om 2 §, varför den behövdes för att göra registreringen möjlig ska jag villigt erkänna att kulturutskottet inte har grävt ner sig speciellt mycket i den frågan. Vi hörde vicelantrådet Britt Lundberg och i samma veva hade vi också med lagberedningschefen Lasse Karlsson. Vi kom inte desto djupare in på frågan om varför det här behövdes utan vi konstaterade att landskapsregeringen ansåg att för att göra det här på ett bra sätt behövde man få till den här skrivningen. Från utskottets sida såg vi inte något problem att föra in den utan snarare tvärtom. Nu ger man tydliga direktiv till hur det här ska göras, dvs. man ger fullmakten till landskapsregeringen att när det gäller registerföringen ska man ta fram tydliga bestämmelser kring de här bitarna. Det ger vi bort från lagtinget till landskapsregeringen i den här frågan.

Det, fru talman, torde vara svar på de flesta frågorna. Har jag glömt något här nu så får ledamöterna återkomma.

Vtm Gunnar Jansson, replik

Fru talman! Detta anförande inspirerade till en iakttagelse av följande innehåll. Fastighetsförmedlingsverksamheten på Åland är en lag under lanskapets behörighetsfråga. Examina etc. genomförs här. Fastighetsförmedlingsverksamheten på Åland är livlig, jag har inte några statistiska uppgifter alls av hur stor del av ägobyten som sker via förmedlare, men jag kan föreställa mig att den är ganska hög. Vore det en tanke att i vår examen införa en sådan föreskrift att i det underlag för fastighetsöverlåtelse som förmedlare genomför också den här typen av information ska ingå i filen?

Ltl Johan Ehn, replik

Fru talman! Jag besvarar i egenskap av utskottsordförande, den diskussionen fördes överhuvudtaget inte i kulturutskottet. Däremot, nu pratar jag som ltl Johan Ehn, låter inte det som en dum idé. På vissa områden finns det väldigt mycket fornlämningar och att man då, för att initiera vikten av att de här ska skötas på rätt sätt, för man också in kraven på att man ska ha kunskaper om detta för att fungera på Åland som fastighetsförmedlare. Vi hörde också i utskottet representanter för fastighetsförmedlarna och de var väldigt noga med att poängtera att deras arbete görs väldigt mycket lättare utgående från att det här finns en markering i fastighetsdataregistret. 

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Eriksson, replik

Fru talman! Det är att göra det väldigt enkelt för sig med att säga att vi inte berörde det här på grund av att paragraferna inte var öppna. Det som fick mig att reagera var när kulturutskottets ordförande, ltl Ehn, sade att det är viktigare att få registreringen igång. Jag vill då peka på att det är lika viktigt att det som man ska registrera är korrekt innan man sätter igång. Om man anser att man inte kan öppna en paragraf har man all möjlighet i den allmänna motiveringen att säga vad man tycker att behöver göras.

Jag förstår inte heller resonemanget som ltl Ehn hade om 2 §. 2 § tar ju upp vad som är ett fornminne, det var 26 § som jag gång på gång har återkommit till i remissen och frågat varför inte den förordningsfullmakten som de facto finns, duger. Jag hävdar att den nya förordningsfullmakten bara är ett sätt att få tiden att gå. När det går till ett specialutskott borde man faktiskt orka sätta sig in i de frågeställningar som ställs i remissen.

Ltl Johan Ehn, replik

Fru talman! Den sista delen av repliken kan jag kommentera på det sättet att vid hörandet så ställdes frågorna kring varför man hade gått in för att göra på det här sättet. Svaret som kom från landskapsregeringens sida, dock inte vad jag kan minnas av lagberedningschefen, men från den politiska landskapsregeringens sida, var att det här behövdes för att kunna ta sig vidare i själva registreringen. Om vi sedan borde ha grävt djupare i det här vet jag inte. Ser vi det ur det perspektiv som ledamot Anders Eriksson tar upp, att vi ska få frågorna att rulla vidare, så kanske det också var viktat. Vi får frågan för ett avgörande här i lagtinget och jag kan inte se att den här sista delen i 2 § som nu föreslås, fullmakten, skulle försämra möjligheterna att upprätta ett register i alla fall. Därav har jag också låtit den gå vidare.

Ltl Anders Eriksson, replik

Fru talman! Så kan man säkert se det. Det är alltid enklare om man låter saker och ting gå. Nu har vi låtit fem år gå utan att vi har kommit dess längre när det gäller det här. Jag blir väldigt förvånad och nu hör det inte till god ton att säga vad enskilda säger i utskottsförhören, men jag blir väldigt förvånad om lagberedningschefen skulle ha kommit fram till att 26 § inte skulle ha dugt. Den är en otroligt vid, total förordningsfullmakt egentligen.  Det skulle vara bra om man i utskotten och speciellt vi ifrån oppositionen försöker sätta oss in i saker och ting och skaffa oss en egen uppfattning på vad som är rätt eller fel och inte bara ta det som den politiska landskapsregeringen serverar.

Ltl Johan Ehn, replik

Fru talman! Om man skulle kunna föra ett resonemang på en vettig nivå skulle det vara roligt om ledamot Anders Eriksson skulle lyssna på vad jag sade. Jag tror inte att jag konstaterade huruvida lagberedningschefen hade sagt om det här räckte eller inte. När jag försöker minnas den diskussionen kan jag inte komma ihåg att jag fick något svar överhuvudtaget på den frågan. Jag redovisade att jag hade fått svar från den politiska landskapsregeringen, att man gjorde bedömningen att man behövde förändringen för att kunna göra registreringen på ett bra sätt.

Sedan är det synnerligen märkligt att ledamoten Anders Eriksson försöker lägga förseningen i handen på kulturutskottet när det här handlar om hur man har hanterat frågan i landskapsregeringen. Det är ett mycket intressant resonemang som ledamoten Anders Eriksson för här nu, det kanske också skulle ha varit bra att komma med det konkreta förslaget till hur man istället skulle ha gjort, om det nu är kulturutskottet som ska bära hundhuvudet för de här frågorna.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Begäres ytterligare ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.