PLENUM den 21 september 2007 kl. 9.30.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Gun-Mari Lindholm).

29 lagtingsledamöter närvarande.

 

 

 

Näringsutskottets betänkande nr 7/2006-2007 angående ny landskapslag om miljöskydd. (FR 28/2006-2007).

 

I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagförslagen sådana de godkändes i andra behandling eller att förkasta dem. Förs tillåts diskussion om ärendet i dess helhet, därefter föreläggs de i betänkandet ingående lagförslagen var för sig. Slutligen föreläggs betänkandets motivering för godkännande i enda behandling. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Diskussion. Ingen diskussion.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om miljöskydd för antagande i tredje behandling. Begärs ordet?

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw:

Fru talman!

I enlighet med min reservation i näringsutskottets betänkande föreslår jag att lagförslaget förkastas.

 

Ltl Åke Mattsson:

Fru talman! Jag understöder ltl Raija-Liisa Eklöws förslag om förkastande av hela lagförslaget.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Raija-Liisa Eklöw, understödd av ltl Åke Mattsson, föreslagit att lagtinget måtta förkasta lagförslaget. Omröstning kommer därför att verkställas. Omröstningspropositionen ställs så att de som röstar för att lagförslaget skall antas röstar ja och de som röstar för ltl Raija-Liisa Eklöws förslag att lagförslaget måtte förkastas röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Ltl Veronica Thörnroos: Fru talman! Jag önskar öppen omröstning.

 

Ltl Fredrik Lindqvist: Fru talman! Jag understöder det mycket eminenta förslaget om öppen omröstning.

 

TALMANNEN: Öppen omröstning har begärts och understötts och kommer därför att verkställas. Jag ber ltl Torbjörn Eliasson och ltl Carina Aaltonen att biträda vid omröstningen. Omröstning verkställs efter upprop.

 

Upprop.

 

Talmannen: ja, Gun Carlson: ja, Eliasson: ja, Eklöw: nej, Roger Eriksson: nej, Aaltonen: ja, Grönlund: ja, Jansson: ja, vtm Ehn: ja, Eklund: ja, Anders Eriksson: ja, Lindqvist: ja, Beijar: ja, Sjöblom: ja, vtm Viveka Eriksson: nej, Leo Sjöstrand: nej,  Englund: ja, Jan-Erik Mattsson: ja, Lindström: ja, Erlandsson: ja, Thörnroos: ja, Åke Mattsson: nej, Perämaa: nej, Sjögren: nej, Lagerberg: ja, Winé: ja, Karlström: ja, Lindholm borta, Sundman: ja, Boman: nej.

 

Omröstningen har gett som resultat 21 ja-röster och 8 nej-röster. Lagtinget har sålunda omfattat utskottets förslag och antagit lagförslaget i tredje behandling.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om vattenlagen för landskapet Åland för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om renhålning för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om hälsovård för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av lagen angående vissa grannelagsförhållanden för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget.

 

Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

 

 Föredras för tredje behandling ärende nr 2:

 

Kulturutskottets betänkande nr 6/2006-2007 angående landskapslag om ändring av grundskolelagen för landskapet Åland. (FR 27/2006-2007).

 

 

I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagförslaget sådant det godkänts vid andra behandling eller att förkasta detsamma. Först tillåts diskussion och därefter föreläggs lag­förslaget för antagande. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Föreläggs lagförslaget för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lag­tinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs betänkandets motivering för enda be­handling. Diskussion. Ingen diskussion. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för andra behandling ärenden nr 3:

 

Social- och miljöutskottets betänkande nr 11/2006-2007 angående ny plan- och bygglag för landskapet Åland. (FR 23/2006-2007).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen av de i betänkandet behandlade lagförslagen. Diskussion

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Jag kommer i detaljbehandlingen att föreslå en liten ändring i denna stora lag, nämligen i 31 § sägs det att innan en plan antas skall kommunen ställa ut förslaget under minst 60 dagar – står det i utskottets betänkande – medan framställningen har 30 dagar och jag föreslår att det skall ändras tillbaka till 30 dagar. Detta är efter diskussioner mellan lagtingsgrupperna. Utskottet har ändrat det till 60 dagar med de motiven att det är mer demokratiskt att flera skall ta del av en planändring osv. Det gavs exempel på sådana som är bortresta osv., men de facto ställer det till en del bekymmer särskilt i Mariehamn, som ändrar mycket planer och också kanske på landsbygden om man ändrar en plan och det innebär att den deländras många gånger. Efter diskussioner har jag kommit till att det är bäst att det ändras tillbaka till 30 dagar. Det föreslås alltså under detaljbehandlingen.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag understöder förslaget. Vi har diskuterat det i olika sammanhang och framför allt om man lägger ut en plan många gånger så kan det bli oskäligt lång tid. Det kan finnas ett alternativ som vi kanske skulle ha tagit i utskottet att första gången en plan läggs fram så skall den vara 60 dagar, men det här är ett bra förslag och jag tror att detkommer att fungera på det här sättet. Det är ingen stor fråga för oss, utan vi omfattar förslaget helt.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det blir också en konsekvens av att den nya förvaltningslagen generellt pratar om 30 dagar, så det är den tid man har på sig att reagera på olika saker, och det är bra om man är konsekvent.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Det stämmer och den kom in ganska sent i vår beredning. Det här är en fråga som vi berörde ganska omgående när vi började processa lagen och sedan tyckte vi att argumenten som framfördes av ledamoten i fråga hade ganska tydliga och bra argument, så vi processade den inte vidare. Men hade vi tagit upp den till en ordentlig process en gång till så hade vi nog omfattat 30 dagar också i utskottet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det framgick ju klart att vi stöder det här också och det visar att hela behandlingen har gått till i en väldigt brådska. Det kan finnas vissa saker som behöver justeras. Det här blir förhoppningsvis justerat, men andra saker kanske kommer att behöva justeras någon gång av kommande landskapsregering och lagting, men just den här specifika frågan stöder vi.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Fredrik Lindqvist:

Fru talman!

I social- och miljöutskottet resonerade vi en hel del kring detta med 30 eller 60 dagar när det gäller utställningstiden av detalj- och generalplaner. Det stämmer som har sagts här i dag att 30 dagar står mer i paritet med den nya förvaltningslagen, och så var det också tidigare Jag vill bara kort redogöra för motiven bakom förslaget om 60 dagar som vi från Frisinnad Samverkans lade fram och som utskottet gick inför. Helt klart när det gäller Mariehamn, där det ändras stadsplaner kontinuerligt, små justeringar i byggnadskroppar inne i staden föranleder behov av stadsplaneändring, det är ytterst sällan det finns synpunkter från allmänheten på den och det är formalia, och det är klart att om det kan gå 30 dagar snabbare så är det väl bara bra. Vårt resonemang byggde mera på en landsbygdsprofil. Tänker vi oss en fin kantarellskog där det plötsligt blir en industrianläggning så många ålänningar är borta från postlådan 30 dagar och möjligheten att ta del av kungörelser osv., det är sjömän, man kan vara på semester, man är på stugan på sommaren osv. Det var tanken bakom att vi skulle utöka tiden för att på det viset öka rättssäkerheten för den enskilde, speciellt för landsbygdsbor.

 

Men, fru talman, jag vill understryka att vi inom Frisinnad Samverkan har med glädje konstaterat att lagtinget tycks vara väldigt enigt kring den här så viktiga lagen och vi vill fortsätta att arbeta i den enhetens anda och därför kommer vi också att stöda en justering till 30 dagar vad gäller utställningstid för planer, så vi omfattar förslaget till ändring.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Det är förstås bra och glädjande att ett enigt lagting återgår till landskapsregeringens ursprungliga beslut. Vi har samlat alla utställningskrav och satt det som gemensamt 30 dagar för alla, och att i dagens läge förlänga tiden till 60 dagar tycker jag att är ologiskt med tanke på både utvecklingen inom mobiltelefoni och också det att man använder datorer i mycket högre grad, att man också följer med tidningspressen på nätet och kan t.o.m. prenumerera på tidningar på nätet i dag, så på det sättet upplever jag att utvidga tiden för att flera skall hinna läsa tycker jag inte riktigt känns i tiden. Lagtinget gör alltså helt rätt när man går tillbaka till 30 dagar.

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman!

Vi delar det resonemanget och justeringen till 30 dagar. Motivet bakom utökningen till 60 dagar var att på landsbygden har man sällan planeringsfaserna som man har i Mariehamn, utan på landsbygden planerar man oftast ett område en gång och man gör inte justeringarna i planen lika ofta som i Mariehamn och därför tyckte vi att problemen på landsbygden skulle vara så små för kommunen medan nyttan kunde vara intressant för den enskilda. Det var ett resonemang som vi då förde, nu stöder vi lagtingets majoritets om ett återgående tll framställningens ursprungliga formulering om 30 dagar.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Det är en sympatisk tanke att man vill ge en så lång tid som möjligt så att så många som möjligt skall kunna reagera, men jag tror, som sagt, att tiden är fullt tillräcklig när den är 30 dagar. Om man dessutom tänker på alla besvärsrättsrundor som kan uppkomma osv., så tror jag att det är bra att tiden är 30 dagar, annars kommer utvecklingen att bli alldeles för långsam i vårt samhälle. Jag räds inte alls att man på något sätt skulle ha svårare att följa med det här från landsbygdens sida än vad man gör inom staden, särskilt som jag upplever att intresset för den egna marken och planeringen är väldigt stark. Sker det förändringar där så brukar man vara väldigt engagerad. Jag är alltså helt övertygad om att 30 dagar kommer att räcka.

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman!

Om man vänder på steken är 30 dagar egentligen en enormt kort tid med tanke på att kommunen kan å sin hålla på och planera ett område med byggnadsförbud upp mot tio år gentemot den enskilde och då tycker jag att 30 dagar är väldigt kort. Men, som sagt, vi är överens om att vi återgår till 30 dagar och jag tycker att det är det viktiga att vi fortsätter att vara så här överens i en så här viktig lagstiftning.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Vi är helt överens i det här sammanhanget. Det var precis det vi sade i utskottet som ltl Fredrik Lindqvist framförde. Vi överens i utskottet också att vi vill ha planläggning, att det är bra att man planlägger så mycket som möjligt. När det gäller tiden om 60 dagar framfördes det också att det kan vara åt andra hållet, att man tycker att man har så lång tid, men 60 dagar är inte heller lång tid utan mitt i alltihopa har 60 dagar gått. Har man 30 dagar får man skynda på sig lite, så det talar kanske för det förslaget. Varför jag direkt omfattade förslaget om 60 dagar var att det är i efterhand som de flesta kommer och frågar. Vi erfor i utskottet att man klarar väldigt lite på planerna, men när det är ett fullbordat faktum så kommer väldigt många springande och ifrågasätter detta. Får de då till svar att du har haft 60 dagar på dig att klaga, varför kommer du nu, så kanske man finner sig i beskedet lite bättre. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman!

Jag delar helt utskottets ordförande ltl Åke Mattssons resonemang att problemet är nog egentligen inte vad som händer under 30 eller 60 dagar utan problemet är vad som händer den 31 eller 61 dagen när verkligheten går upp för många. Vad har hänt här då? Skall det bli en industri här mitt i allt? Det är ett problem som man måste angripa på ett annat sätt, bättre information, bättre kungörelser, digitala kungörelser som ordföranden ofta varmt har talat för. Det är en fråga som kommunerna bör lägga mera kraft på. Det är helt sant att problemet uppstår oftast efter att planerna är utställda, och det löser vi inte med 30 eller 60 dagar i det här fallet. Vi är överens!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson:

Fru talman! Centern stöder också ltl Danne Sundmans förslag om ändring av 31 § där man går från föreslagna 60 dagar till 30 dagar. Det känns bra att det finns en enighet i den här frågan.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg:

Fru talman!

Jag tänkte alldeles kort lyfta demokratiaspekten kring kungörelser om planändringar. Som framkom här i debatten handlar det nog inte om 60 eller 30 dagar i första hand utan någon satt precis huvudet på spiken när man sade att det är ofta när kungörelsetiden har gått som det kommer reaktioner. Och det beror på att kommunerna borde hitta ett system för att helt enkelt kanske slå upp skyltar, på något sätt märka upp och säga att det är här förändringen kommer att ske eller något liknande så att man faktiskt reagerar över att det är det här området det rör sig om. Då reagerar gemene man när man rör sig ute i naturen eller liknande att det är inte alls så många som kanske läser en kungörelse i en liten enspaltare eftertext, utan jag tror att det är någonting som alla kommuner bör fundera på, att hur kan vi i högre grad informera våra kommuninvånare på ett bättre sätt om den förändring som kommer att ske i deras närmiljö.

 

Ltl Christian Beijar:

Fru talman!

Det var intressant det som ledamoten Britt Lundberg var inne på om hur man skall informera i kommunerna och göra det på ett så överskådligt sätt så att de som berörs faktiskt kan få den informationen. Det är en ganska viktig fråga och där borde man, som man brukar säga, sätta sig ner i kommunerna och fundera på vilket sätt man kan belysa planändringarna på det sättet så att de enskilda som berörs av det faktiskt får informationen.

 

Fru talman!

Jag begärde ordet för att säga att socialdemokraterna också stöder förändringen från 60 dagar till 30 dagar.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs de i framställningen ingående fyra lagförslagen var för sig, det första kapitel för kapitel och de tre övriga lagförslagen i sin helhet.

 

Föreläggs först förslaget till plan- och bygglag för landskapet Åland kapitel för kapitel.

 

Föreläggs kapitel 1. Godkänt. Föreläggs kapitel 2. Godkänt. Föreläggs kapitel 3. Godkänt. Föreläggs kapitel 4. Godkänt. Föreläggs kapitel 5. Godkänt. Föreläggs kapitel 6.

 

Ltl Danne Sundman: Fru talman! Jag föreslår att 31 § får den lydelse som framgår av utdelat förslag.

 

Ltl Fredrik Lindqvist: Fru talman!  Jag understöder det lagda förslaget till förändring.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Danne Sundman, understödd av ltl Fredrik Lindqvist, föreslagit att 31 § 1 mom. godkänns i enlighet med det förslag som ltl Danne Sundman har delat ut. Omröstning kommer därför att verkställas. Den som omfattar social- och miljöutskottets betänkande röstar ja; den som omfattar ltl Danne Sundmans ändringsförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Jag ber ja-röstarna resa sig. Jag ber nej-röstarna resa sig. Talmannen röstar nej. Majoritet för nej.

 

Lagtinget har sålunda godkänt lagtexten enligt ltl Danne Sundmans ändringsförslag.

 

Föreläggs kapitel 7. Godkänt. Föreläggs kapitel 8. Godkänt. Föreläggs kapitel 9. Godkänt. Föreläggs kapitel 10. Godkänt. Föreläggs kapitel 11. Godkänt. Föreläggs kapitel 12. Godkänt. Föreläggs kapitel 13. Godkänt. Föreläggs kapitel 14. Godkänt. Föreläggs kapitel 15. Godkänt. Föreläggs kapitel 16. Godkänt. Föreläggs kapitel 17. Godkänt. Föreläggs kapitel 18. Godkänt. Föreläggs kapitel 19. Godkänt.

 

Föreläggs lagens rubrik. Godkänd. Föreläggs lagens ingress. Godkänd.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om allmänna vägar i landskapet Åland för godkännande i dess helhet. Diskussion. Ingen diskussion. Lagförslaget är godkänt. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 18a § landskapslagen om offentliga nöjestillställningar för godkännande i dess helhet. Diskussion. Ingen diskussion. Lagförslaget är godkänt. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om skydd av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse för godkännande i dess helhet. Diskussion. Ingen diskussion. Lagförslaget är godkänt. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

 

Då lagtinget inte oförändrat godkänt social- och miljöutskottets förslag, överlämnas ärendet till stora utskottet enligt bestämmelserna i 54 § 3 mom. lagtingsordningen. Ärendets behandling avbryts i avvaktan på stora utskottets betänkande.

 

Föredras för fortsatt enda behandling ärende nr 4:

 

Lagutskottets betänkande nr 18/2006-2007 om Europeiska unionens konstitutionella fördrag. (M 4/2005-2006).

 

Diskussionen förklarades avslutad vid gårdagens plenum. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandets två klämmar var för sig och därefter betänkandets motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Föreläggs först betänkandets första kläm för godkännande. Begärs ordet? Klämmen är godkänd.

 

Föreläggs därefter betänkandets andra kläm för godkännande. Begärs ordet? Klämmen är godkänd.

 

Begärs ytterligare ordet?

 

Ltl Danne Sundman: Fru talman! Jag föreslår en tredje kläm med den av ltl Gun-Mari Lindholm aviserade lydelsen: ”att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att landskapsregeringen i brådskande ordning bör utreda hur processen kring en omförhandling av Ålands EU-medlemskap alternativt ett utträde ur den Europeiska unionen skulle gå till och vad det i praktiken skulle innebära.”  Detta i enlighet med lydelsen i ltl Gun-Mari Lindholms reservation till lagutskottets betänkande.

 

Ltl Fredrik Karlström: Fru talman! Jag ber att få understöda förslaget.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Danne Sundman, understödd av ltl Fredrik Karlström, föreslagit att lagtinget antar en tredje kläm enligt den lydelse som framgår av ltl Gun-Mari Lindholms reservation till betänkandet. Omröstning kommer att verkställas. De som röstar med lagutskottets förslag röstar ja; de som röstar för ltl Danne Sundmans ändringsförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Ltl Danne Sundman: Fru talman! Jag föreslår öppen omröstning i denna ödesmättade fråga.

 

Ltl Fredrik Karlström: Fru talman! Jag ber att få understöda förslaget.

 

TALMANNEN: Öppen omröstning har begärts och understötts och kommer därför att verkställas. Jag ber ltl Roger Eriksson och ltl Gun Carlson att biträda vid omröstningen. Omröstning verkställs efter upprop.

 

Upprop.

 

Talmannen: ja, Gun Carlson: ja, Eliasson: ja, Eklöw: ja, Roger Eriksson: ja, Aaltonen: ja, Grönlund: ja, Jansson: ja, vtm Ehn: ja, Eklund: nej, Anders Eriksson: nej, Lindqvist: ja, Beijar: ja, Sjöblom: ja, vtm Viveka Eriksson: ja, Leo Sjöstrand: ja,  Englund: ja, Jan-Erik Mattsson: ja, Lindström: ja, Erlandsson: ja, Thörnroos borta,  Åke Mattsson: ja, Perämaa: ja, Sjögren: ja, Lagerberg: ja, Winé: ja, Karlström: nej, Lindholm borta,  Sundman: nej, Boman: nej.

 

Omröstningen har gett som resultat 23 ja-röster och 5 nej-röster. Lagtinget har sålunda omfattat utskottets förslag.

 

Föreläggs betänkandets motivering för godkännande i enda behandling. Begärs ordet? Motiveringen är godkänd.

 

Ärendets enda behandling är avslutad.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 5:

 

Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande nr 3/2006-2007 om språkpolitiskt program. (M 3/2006-2007).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

Vtm Viveka Eriksson:

Talman!

Självstyrelsepolitiska nämnden har behandlat landskapsregeringens meddelande om ett språkpolitiskt program. Det har genomförts av landskapsregeringen en kartläggning av de problem som finns kring språksituationen i landskapet. Landskapsregeringen har beställt en rapport som Gunilla Sanders har gjort där hon har lyft upp olika frågor som är problem i relation till svenska språkets ställning på olika samhällsområden. Därefter har en parlamentarisk arbetsgrupp utarbetat en rapport och utifrån den har landskapsregeringen förelagt lagtinget det meddelande som nu behandlas.

 

Landskapsregeringen föreslog i sitt meddelande fyra stycken åtgärdsförslag. För det första föreslogs det att det skulle tillsättas en språknämnd. Språksituationens utveckling på Åland skulle undersökas. Information om och ökat samarbete om språksituationen med finlandssvenska organisationer, alltså ett samarbete med finlandssvenska organisationer togs upp, men man lyfte också upp behovet av att främja och utöka kontakterna med Sverige inom handel, inom vård, inom utbildning och kultur.

 

Självstyrelsepolitiska nämnden har omfattat landskapsregeringens prioriteringar när det gäller åtgärdsförslag men har också fokuserat på några tyngdpunktsområden som jag närmare tänkte redogöra för.

 

För det första finns enligt nämnden, och som landskapsregeringen också beskrev det, ett behov av att intensifiera bevakningen och informationen om Ålands svenskspråkiga status. Här finns en samarbetspartner i de finlandssvenska organisationerna. Nämnden vill särskilt understryka härvidlag att det är väldigt olika situationer vi lever under här på Åland och i Svenskfinland. I Svenskfinland lutar man sig mot språklagen och här på Åland har vi självstyrelselagen och skyddet av vårt svenska språk, vårt enspråkiga landskap. Det är alltså väldigt olika skyddsmekanismer. Samtidigt har vi ett gemensamt intresse, och det gemensamma intresset består i att svenskan alltmer får ge vika i riket. Det gäller i myndighetsutövning, det gäller i olika kontakter, affärsverksamhet, det finns många olika problem där man ser att svenskan viker undan och finskan breder ut sig. Också för Åland är en av de stora problemställningarna just det här att vi har problem när vi har våra kontakter, dels från myndighetshåll, från landskapsregering, kommuner och andra myndigheter, att det är svårt att hävda möjligheten att använda svenska. Men självklart har också enskilda personer, företagare i sina kontakter med myndigheter i Finland problem när man inte kan kommunicera på svenska. Därför är det väldigt viktigt att fortsätta och intensifiera arbetet. För landskapsregeringens del är det självklart väldigt viktigt att fortsätta ihärdigt och arbeta gentemot regering och riksdag, att man där skall ha rätten att föra sin dialog på svenska och att handlingar och bslut också ska finnas på svenska.

 

Landskapsregeringen säger också i sitt meddelande, vilket nämnden håller med om, att det är bra att ÅSUB gör en utredning för det är så att ju mer kunskap vi får om den språkliga verkligheten desto mera möjlighet har vi också att konkret komma med motåtgärder. Ett av problemen som har kartlagts som diskuterades väldigt mycket här i samband med remissen är huruvida ungdomar som studerar på annat ort, i Sverige, som inte förkovrar sig i finska språket när de återvänder till Åland och skall söka jobb har en sämre konkurrenssituation jämfört med andra arbetssökande som har språkliga kunskaper i finska. Härvidlag kommer alltså ÅSUB-utredningen också att titta på den situationen.

 

Nämnden har också understrukit det som landskapsregeringen föreslog att man skall utveckla kontakterna med Sverige. Redan i dag har vi väldigt täta och goda kontakter med Sverige när det gäller kulturutbudet, när det gäller t.ex. media, just det faktum att många ungdomar väljer någon studieort i Sverige. Här finns möjligheter också att utveckla affärsverksamheten. Här handlar det förstås också om skattegränsen, att jobba för att ytterligare förenkla skattegränshanteringen så att affärsverksamheten mellan Åland och Sverige går smidigare.

 

Landskapsregeringen föreslår i sitt meddelande att det skall tillsättas en språknämnd. Det har självstyrelsepolitiska nämnden understött och anser att det är en väldigt viktig åtgärd. Vi har genomgående beskrivit språknämnden som ”organet” därför att vi kunde konstatera att ”språknämnden” inte är den bästa benämningen eftersom det finns möjlighet att man blandar ihop det med andra nämnder. Landskapsregeringen borde därför fundera på just benämningen språknämnd.

 

Organet, som självstyrelsepolitiska nämnden kallar det, skall ha uppgiften att följa utvecklingen, informera och förutom relationerna med myndigheterna på Åland och i riket bör man också följa med individers och medborgarorganisationers språkliga rättigheter och verksamshetsförutsättningar.

Det är också viktigt att språknämnden skulle granska språkpolitiska aspekter inom utbildningspolitik, hälso- och sjukvård samt olika samhällsområden.

 

Viktigt att fundera på är om organisationen också skall ha en särskild förvaltning, att man alltså skulle bilda en egen myndighet. Detta har diskuterats en del i nämnden därför att det har med statusen för verksamheten att göra: borde man ha en särskild lagstiftning som också reglerar verksamheten? Vi lämnar det till landskapsregeringen att fundera vidare på i vilken form det här skulle utvecklas. Personligen tycker jag att det är väldigt viktigt att man kommer igång med verksamheten så fort som möjligt och man får sedan se under arbetets gång huruvida man behöver också följa upp med lagstiftning. Det som är väldigt viktigt i sammanhanget är att organisationen ändå har en tjänsteman som jobbar med detta; annars kommer det att bli ett slag i luften.

 

Landskapsregeringen lyfte inte särskilt upp språket inom hälso- och sjukvården i sitt meddelande, däremot fanns det i rapporten ingående beskrivet. Självstyrelsepolitiska nämnden har fördjupat sig i den frågan och hört representanter för ÅHS. Nytt inom ÅHS är att man har tagit nya principer när det gäller vård utom Åland där man väl kan konstatera allra först att den huvudsakliga principen är att den medicinska aspekten alltid är främsta prioritet, men att service på svenska också skall förutsättas av remissjukhus i bemötandet med patienter och anhöriga. Det här är förstås i relation till sjukhusen i riket, dit patienter remitteras. Därför har ÅHS-styrelsen beslutat att man skall teckna avtal; tidigare har man tecknat avtal med svenska sjukhus. Det förfaringssättet har inte tillämpats när det gäller remissjukhus i riket, men nu kommer ÅHS-styrelsen att teckna avtal och en del beståndsdel i avtalen är språkkravet. Självstyrelsepolitiska nämnden understryker att detta också bör följas upp väldigt noga, att man också granskar på vilket sätt det här tillämpas och verkställs i förlängningen. Det är också viktigt att de patienter som remitteras också får information om avtalet och språkkraven, att man har rätt att kräva att få behandling på svenska.  Ett problem som har funnits med remissjukhusen i riket är att översättningen av handlingar  till svenska – journaler och behandlingsplaner som snabbt förs över mellan sjukhusen – inte riktigt hinner med. Här är väldigt viktigt att olika handlingar faktiskt kommer på svenska till ÅHS. Här har man ett system med en translator som tar sig an översättningen, men samtidigt kan det vara ganska snabba situationer där en patient kommer hem och har en medföljande epikris på finska. Det problemet måste man uppmärksamma.

 

Vi har också i självstyrelsepolitiska nämnden hört biträdande justitieombudsmannen från riksdagen. JO övervaknar lagligheten i myndigheters verksamhet och JO har också en språkgranskande roll. JO har rollen att värna om de grundläggande mänskliga rättigheterna och därmed också de språkliga rättigheterna. Det vi kunde konstatera är att det inte har varit alltför många ärenden som har anmälts till JO. Under 2000-talet var det ungefär 100 ärenden, mestadels ärenden som berörde andra områden än språk; det var ytterst få ärenden som berodde på språkfrågor. Det var främst polis, social- och hälsovård som lyftes fram. Det nämnden här poängterar är att den kommande språknämnden behöver ha en god kontakt till JO och framför allt behöver också befolkningen få information om JO:s roll och möjlighet att föra besvär till JO för att få sin rätt prövad. Att det är så få fall kan bero på att det inte finns så mycket att klaga på, men det kan också bero på att man inte har information om att man har den här möjligheten.

 

Självstyrelsepolitiska nämnden omfattar således landskapsregeringens meddelande och vi föreslår att lagtinget skulle bringa betänkandets motivering till landskapsregeringens kännedom.

 

Ltl Gun Carlson:

Fru talman!

Vi hörde en bra och omfattande presentation av vtm Viveka Eriksson om betänkandet från självstyrelsepolitiska nämnden när det gäller språkpolitiken. Jag skall försöka att inte upprepa det som hon har sagt. Vi var nämligen eniga i självstyrelsepolitiska nämnden om betänkandet. Jag vill ändå påminna om, när det gäller nödvändigheten eller nyttan att ha kontakter med de finlandssvenska organisationerna i språkfrågor, att det är ändå viktigt – vi skriver det och vi hörde det också av vtm Viveka Eriksson – att vi tänka på att vi lever i två olika verkligheter: Åland och Svenskfinland. Det går inte på det sättet att säga att man skall absolut ha ett väldigt stort samarbete, men på samma gång är det precis som vi skriver att om vi kan förstärka det svenska språket i Finland har Åland nytta av det och vice versa. Det är helt olika verkligheter; i Svenskfinland lever man tvåspråkigt, man är van med det, det är en självklarhet, klarar man sig inte på svenska så går man till finska, man tänker inte ens på det och man reagerar inte om man får skriftväxling på finska till en organisation, till en kommun, till ett sjukhus, vad som helst. Det är en naturlig sak och därför är våra verkligheter så olika, också kulturen i Finland är väldigt olika mot vad den är på Åland. Det här säger vi också; jag vill ytterligare understryka att det blir en stor skillnad men ändå finns det fördelar med att hitta ett bra samarbete.

 

Någonting som jag för min del tycker att är väldigt viktigt och som vi skriver här om är kontakterna till Sverige; jag vill också trycka på att det är viktigt att vi kan upprätthålla de olika kulturella kontakterna samt fortsatt framtida tillgång till utbildning och mediautbud, som vi skriver. Vi skriver att det här är viktigt för att befästa och utveckla svenska språkets ställning på Åland. Så sade vi, och det är väldigt viktigt, men jag vill också trycka på att det här är viktigt för att utveckla svenska språket som språk på Åland. Det är därifrån vi får våra språkliga influenser, svenska teven, litteraturen, alla våra kulturella kontakter. Det här tycker jag också att är väldigt viktigt.

 

När det gäller språknämnden har också självstyrelsepolitiska nämnden efterlyst en annan benämningen därför att namnet språknämnd ger fler signaler och jag vet att vår medlem i självstyrelsepolitiska nämnden Torbjörn Eliasson tycker att det skulle kunna heta språkråd. Då vill jag erinra om att när vi i tiderna, när jag var ansvarig i landskapsstyrelsen för social- och hälsovården så inrättade vi någonting som vi tog från Sverige, dvs. patientförtroendenämnden och vi hade den helt färdig och klar tills vi insåg att vi inte kunde använda ordet nämnd utan vi fick i stället lov att kalla det förtroenderådet på grund av att en nämnd egentligen kräver en lagstiftning, men det gör inte ett råd. Man kanske hittar en parallell när man skall söka det slutliga namnet.

 

När det gäller nämndens uppgifter är det viktigt att det inte blir en språknämnd i språknämndsbetydelsen, dvs. att den skall utveckla själva språk, språkriktighet och språknormer, utan mera ta till sig den vardagliga språkbehandlingen. Det är språket i vardagen som är det viktiga, dvs. svenskan i vardagen på Åland. Då är det precis som vi säger att det är viktigt med en information så att man skall vägleda alla individer och medborgarorganisationerna i kontakterna med myndigheter och institutioner, alltså en välutvecklad information är vad som behövs. Informationen behövs också till organisationer och företag för det är ändå så att det är väldigt många, också på Åland, som har ledande positioner i företag och organisationer som ändå aldrig riktigt har fått den grundläggande kunskapen i vår självstyrelselag och hur språket skall hanteras. Det finns många som kommer och är vana att leva i tvåspråkigheten och då fortsätter det här, det följer med in i organisationerna, så här tycker jag att det är väldigt viktigt med information och information igen. Det finns exempel. Medis tycker att, ja, men, har vi litteratur på finska, så det gör väl ingenting, vävmönster på finska eller svenska det är väl ingen skillnad! Nej, det kanske det inte är, men det visar ändå på att det finns vissa kulturer som man behöver gå in i och fundera över att har de tillräcklig information om den åländska språkverkligheten.

 

När det gäller språket inom hälso- och sjukvården har jag heller ingenting att tillägga. Det var en bra beskrivning och det är klart att ÅHS berörs väldigt mycket. Det är så att enligt nya principerna – jag behöver inte heller upprepa det – är språkkraven tydligare än förut, och det är vi nöjda med också inom ÅHS-styrelsen.  Trots allt är klagomålen från patienterna inte särskilt starka, någon gång nu och då förekommer det naturligtvis. Men det kan lika gärna många gånger handla om klagomål på bemötandet. Det är inte alltid som man klagar på språkbehandlingen, trots att det inte är fullständigt. Nu tänker jag på förhållandet mellan patient och vårdpersonal i riket. Åbo centralsjukhus är det verkligt goda exemplet där våra cancerpatienter får sina strålbehandlingar, det fungerar mycket bra och alla är väldigt nöjda, så det finns goda exempel. Vi skall komma ihåg det. Men det brister mera i skriftväxlingen mellan behandlande sjukhus i riket och Ålands centralsjukhus, men precis som vi hörde översätter man nu på det remitterande sjukhusets bekostnad, sjukhusen i riket får betala översättning om det epikriser eller andra behandlingsföreskrifter på finska. Det fungerar för det mesta, men ibland är det ganska allvarligt om det kommer en sjukdomsberättelse över hur man har behandlat patienten och vilka ordinationer man ger när man skickar hem en patient till Ålands centralsjukhus. Det kan vara så att någon inte alls förstår finska – som är ganska vanligt – och där kan uppstå situationer som kan t.o.m. bli livsfarliga för patienten. Ändå vet vi inte att det har hänt något större katastrofer, men bristen i språket är större när det gäller skriftväxlingen än när det gäller patientbehandlingen. Jag tror att här också behöver vi ge mycket information och jag tycker också det är bra att vi nu tar upp det här i nämnden om informationen till patienterna, vilka rättigheter de har, alla patienter har i dag rätt att läsa sin journaler och det har också våra patienter som ligger på sjukhus i riket, och de måste också få det på svenska. Här finns mera brister i skriftspråket än i det talade språket.

 

Jag är nöjd med det här och tycker att vi i självstyrelsepolitiska nämnden bara kan önska att landskapsregeringen går vidare och får språknämnden, eller vad den kommer att heta, att börja fungera på bästa sätt.

 

 

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jag vill bekräfta det som ltl Gun Carlson sade om namnet. I nordiska sammanhang handlar språknämnd om att det är en organisation som skall följa språkets utveckling och bedriva språkvård. Jag satt och funderade på namnet, för jag tycker att det är viktigt att den har ett bra namn. Jag funderade på språkkommittén, självstyrelsepolitiska språkakademin, språkakademin, Ålands språkakademi, språkrådet för Åland, självstyrelsens språkråd, rådet för Ålands språk. Det finns massor med möjligheter! Men jag tror att Ålands språkråd skulle vara det bästa namnet.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman! Jag tycker också att det är ett mycket bra förslag.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

På Åland och i Finland lever de svenskspråkiga i olika verkligheter, sade ltl Gun Carlson och det låter lite väl generaliserande i mina öron. Också i Svenskfinland, i Österbotten, finns det kommuner med procentuellt mer svenskspråkiga personer än vad vi har i kommunerna på Åland. De är också mer utsatta. Om vi har så skilda världar borde vi i stället förstärka och utöka samarbetet med Svenskfinland och deras organisationer. Samarbete och solidaritet är väldigt viktigt, tycker jag, för att tillsammans kunna stärka det svenska språket i Finland.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jo, det låter bra det där! Men det är verkligen så att vi har två olika verkligheter. Finland är officiellt tvåspråkigt, har en språklag som inte vi berörs av, medan vi har vår egen självstyrelselag och en uttrycklig bestämmelse om språket. Samtidigt är det sant också att det finns kommuner som ännu i dag har stor procent svenskspråkiga, men de lever ändå i en tvåspråkig verklighet, det kan man aldrig komma ifrån. De läser lika mycket finska som svenska i alla officiella handlingar, det är skillnaden.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det låter lite tråkigt. Så länge det finns kvar helt svenskspråkiga kommuner i Svenskfinland borde vi göra vårt yttersta för att stötta och stärka dem. Det finns många österbottningar t.ex. som kan väldigt dålig finska och då tycker jag att det är också vårt ansvar att stötta de organisationerna och personerna så att de också kan verka i Finland på sitt modersmål.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman! Visst låter det tråkigt – för det är tråkigt! Situationen i Svenskfinland är tråkig för svenskarnas vidkommande. Det är klart att det svenska språket blir mer och mer undanträngt. Det går inte att prata bort det och jag vet inte vad vi på Åland skulle kunna göra om vi skulle fara till de svenskspråkiga kommunerna i Finland, i Österbotten, vad kan vi säga där – gör som vi på Åland? Se till att ni får en självstyrelselag som stärker och garanterar det svenska språket!! Nej, det kan vi inte göra.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Ltl Gun Carlson talade om Medis och finskspråkig litteratur. Jag uppfattade det inte riktigt och jag skulle gärna vilja ha ett klarläggande.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jo, det finns en kultur inom Medborgarinstitutet som tycker att det är helt okej att man använder litteratur på finska; jag gav ett exempel på vävböcker. Det låter kanske inte så invecklat, men det är verkligheten därför att det spelar väl ingen roll, det spelar väl ingen roll att det är på finska! Det är just det som är den stora frågan: spelar det någon roll eller skall vi hävda det svenska språket också inom Medis?

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Självfallet skall vi hävda det svenska språket. Jag kan inte detaljerna i ltl Gun Carlsons exempel, men jag tycker att om det är någon bland eleverna som tycker att man kan använda en finskspråkig vävbok så är det helt okej.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag talade inte om eleverna, jag talade om lärarna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Ltl Gun Carlson pratar om språknämnden eller språkrådet som ett rådgivande organ. Det står inte direkt konkret vad den skall ha till uppgift. Jag har ett papper här från finska tullen som är på finska som kommer till ett åländskt företag där de vill ha information om företaget. Är det då man skall vända sig till den tilltänka nämnden/rådet för att få hjälp?

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det är ett bra exempel och ett exempel ur vardagen som visar på problemen.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Det är dessvärre så att de här problemen har funnits länge, men ingenting har åtgärdats, så det här är vardagen för företagen i dag på Åland. Tyvärr har dagens landskapsregering och självstyrelse inte tagit det här på allvar.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det är just vardagen jag försökte beskriva och säger att det finns massor med sådana här exempel. Det här är ett väldigt bra och typiskt exempel. Visst, nu kan man väl förbättra det om man inrättar en språknämnd eller ett språkråd. Det borde ändå bli förbättringar och jag tycker att den skall finnas till hands som en informationskälla eller som ett råd som kan ta itu med de här frågorna, ge information vidare och säga, att det här är ine acceptabelt, det här kan vi inte ta emot. Ofta är det så att personer på ledande poster kanske inte känner till grunderna riktigt. Men det är också viktigt att folk i allmänhet får reda på vad man har rätt att kräva.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

Man blir lite deprimerad när ltl Gun Carlson försöker beskriva skillnaden mellan finlandssvenskar och ålänningar och att hoppet är ute för finlandssvenskarna i Finland, att det svenska språket dör och det finns ingenting mer att göra åt det. Jag tycker flera stycken finlandssvenskar som hävdar sin rätt att tala och skriva sitt svenska språk i Finland och jag tycker att samarbetet mellan människorna från åländskt håll skulle styrka deras strävan till rätten till svenska språket, att tala och skriva det i Finland. Jag kan inte se någon motsättning och att det skulle vara något negativt för oss ålänningar. Naturligtvis kan inte finlandssvenskar tänka på ett äkta åländskt vis till alla delar, men skillnaderna borde berika oss och hjälpa oss och finlandssvenskarna i kampen för det svenska språket.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag får kanske erinra om att jag sade att jag stöder skrivningarna i självstyrelsepolitiska nämndens betänkande som handlar just om det här. Jag erinrade också om det som vi skriver och var eniga om i nämnden, att det är helt olika verkligheter vi lever i Svenskfinland och på Åland. Jag har förklarat det några gånger och behöver inte upprepa det. Jag stöder det som vi skriver i självstyrelsepolitiska nämndens betänkande.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

Det är bra att ltl Gun Carlson står upp för självstyrelsepolitiska nämndens betänkande och ändå på något sätt vill sträva till att arbeta tillsammans med de finlandssvenska organisationerna för att stärka det svenska språket både på Åland och i Finland.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Precis så säger vi i självstyrelsepolitiska nämnden, men jag vill också erinra om det vi skriver i nämnden och det vi var eniga om, där också ltl Henrik Lagerberg var med, att det är skillnad på de språkliga verkligheterna. Det står här svart på vitt! Jag förstår inte varför man inte får resonera kring det!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Christian Beijar:

Fru talman!

Förra gången vi diskuterade det språkpolitiska programmet hade vi en intensiv diskussion, den är något mera lågmäld i dag. Det har antaligen att göra med att vi så småningom skall avsluta vårt arbete här.

 

För det första vill jag säga att det är ett bra betänkande som självstyrelsepolitiska nämnden kommer med. Det är ett enigt betänkande och vi i den socialdemokratiska lagtingsgruppen omfattar också dess skrivningar. Det som redan har påtalats här men som jag också tycker att är viktigt att lägga fram i det här sammanhanget är framför allt att man betonar det fortsatta samarbetet med de finlandssvenska organisationerna för att stärka och upprätthålla svenska språkets ställning både i riket och på Åland. Där har jag personligen den åsikten och synen att Åland och Svenskfinland har mycket gemensamt. Ålänningarna kan på många olika sätt stärka svenska språkets ställning i Finland genom gott samarbete, goda kontakter och framför allt genom att visa en väg på hur man kan arbeta för att försvara sitt modersmål gentemot olika myndigheter och organisationer. Där upplever finlandssvenskarna ålänningarna som föredömen när vi i olika sammanhang hävdar vår rätt. Det stärker också finlandssvenskarnas motivation att hävda sitt modersmål, så det tycker jag att är bra. Det är viktigt både för oss och Åland att vi har ett gott samarbete med finlandssvenskarna för det gynnar alla parter och framför allt det svenska språket.

 

Fru talman!

Vi tycker också att det är bra att det tillsätts en språknämnd med uppgift att följa språkutvecklingen inom olika samhällssektorer och att en systematisk uppföljning av språkutvecklingen ger Åland de fakta som behövs för en fortsatt saklig diskussion. Det är viktigt att vi har sakliga uppgifter som ÅSUB kan ta fram just när det gäller språkutvecklingen och kontinuerlig uppföljning så att debatten och diskussionen kan basera sig på fakta och inte bara på känsla.

 

Senast när vi hade debatt konstaterade vi att självstyrelsen har fungerat som avsikten var då andelen svenskspråkiga av den åländska befolkningen 1921 uppgick till 95 procents svenskspråkiga och motsvarande siffra 2005 är 92 procent. Därför är det också bra att i det här sammanhanget låta ÅSUB utföra just sådana här kontinuerliga undersökningar om språksituationens utveckling i landskapet.

 

Fru talman!

Glädjande i självstyrelsepolitiska nämndens betänkande är att man har fördjupat sig i språket inom hälso- och sjukvården. Det är oerhört viktigt att vi kan få vård på svenska. Det är bra att nämnden finner det nödvändigt att de rimliga krav som bör ställas på vården av de åländska patienterna som remitteras till sjukhus i riket också i fråga om språket konkretiseras i avtal med respektive sjukhus som kan kompletteras med mera detaljerade föreskrifter. All vård utom Åland förutsätts ske på svenska. Det är första gången som man klargör att det dels skall grunda sig på avtal och dels skall man följa upp avtalen. Det är inte bara ett allmänt tyckande att vi skall ha vård på svenska utan nu har man också konkretiserat det genom att uppgöra olika former av avtal och framför allt också ta upp uppföljningen hur avtalen följs. Det här är en fråga som berör många ålänningar och det är väldigt viktigt att vi får en garanti genom de skriftliga avtalen med remissjukhusen att de faktiskt uppföljs.

 

Fru talman!

Ytterligare några kommentarer. När det gäller främjande av och utökade kontakter med Sverige inom handel, vård och utbildning samt kultur pågår det hela tiden och där upplever jag att man har ett utökat samarbete. Det kommer hela tiden att förstärkas genom att antalet studerande som studerar i Sverige hela tiden ökar och därigenom blir också kontakterna med Åland alltfler.

 

Fru talman!

Som känt tynger inga språk och vi har på Åland många inflyttade med många olika språk. Dessa personer är en tillgång och en rikedom för vårt samhälle och vi välkomnar de inflyttande och vill utveckla undervisningen så att alla får möjlighet att lära sig svenska och alla kan få information och kunskap om det åländska samhällets särskilda status och vilka rättigheter och skyldigheter man har som ålänning. Det tycker vi socialdemokrater är väldigt viktigt och i samband med den här diskussionen kan jag inte låta bli att ytterligare trycka på att det är väldigt viktigt att vi får en bra undervisning så att alla har möjlighet att lära sig svenska och att man får informationen och kunskapen om det åländska samhällets särskilda status. I det sammanhanget tycker vi att man behöver utveckla en anpassad språkundervisning/hemspråk för barn med annat modersmål än svenska, och det borde vi också i framtiden understöda; ju mer språk och ju mer vi kan understöda de språk som finns här desto mer konkurrenskraftig samhälle får vi och det är också en garanti för att vi kan bibehålla det svenska språket.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Ltl Christian Beijar upprepar det mantra som socialdemokraterna ofta har att vid självstyrelsens tillkomst var det 95 procent som hade svenska som modersmål och nu är det 92 procent. Det är alltså ingen större förändring, enligt socialdemokraterna. Men det han glömmer att nämna är att majoriteten av dessa 92 procent också måste lära sig finska för att fungera på den åländska arbetsmarknaden för att klara av kontakter med myndigheter och företag. Den biten nämner man aldrig. Så vill jag säga att vi är eniga om en sak: vi från Ålands Framtid välkomnar också alla infyttade och det är bra att vi har en så bra undervisning som möjligt i det svenska språket, men det innebär inte hemspråksundervisning på elevens modersmål, det är någonting helt annat.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Jag delar inte alls ltl Anders Erikssons åsikt om att de 92 procent svenskspråkiga behöver kunna finska för att bo och leva på Åland. Jag delar inte hans åsikt i det avseendet.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Nej, det var i och  för sig ingen större nyhet att ltl Christian Beijar inte delar den uppfattningen. Jag tror att det är bra att det finns ett tydligt alternativ till socialdemokraternas språkpolitik.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman! Det håller jag med om! Vi delar inte Ålands Framtids språkpolitik.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

Vtm Johan Ehn:

Fru talman!

Det språkpolitiska programmet har bearbetats under många, många år och under våren fick vi ett dokument hit till lagtinget som i sin tur byggde på en kommittés arbete som var en god grund för att få igång diskussionerna om svenska språkets ställning och framtid på Åland. Från de frisinnades sida har vi stött den kommittérapport som fanns till hands när man utarbetade landskapsregeringens meddelande om vilka frågor man valde att prioritera därför språkpolitiken handlar också om att vi måste hitta de frågor, de viktiga steg som vi skall ta för att kunna skapa en situation för svenska språket som är säkrad även i framtiden.

 

I kommittérapporten som togs fram beskrevs på ett mycket bra sätt de bekymmer och de problem som finns för svenskan i det åländska samhället i dag. Det här har också landskapsregeringen tagit fasta på och vill fortsätta utredningen kring det så att man faktiskt kan resonera kring språkfrågan utgående från fakta och inte enbart från vad man har för känslor kring det här. Språkfrågan väcker, med rätta, väldigt mycket känslomässiga reaktioner men det blir alltid lättare att föra ett resonemang om man också kan få fram noggranna fakta på hur det ser ut och utgående från det sedan lyfta fram de åtgärder som behöver göras.

 

Tillsättandet av en språknämnd är en av de saker som man lyfter fram från landskapsregeringens sida och det tycker också vi att är ett bra steg  för att få ut informationen kring den språkliga statusen utanför Åland. Många gånger möter man stor okunskap både på finska och på svenska sidan om hur språksituationen på Åland ser ut, allt från att pratar ni svenska där till att man inte skall bry sig om att det finns en del av landet som är svenskspråkigt. Därför tror jag att det är bra att ha en institution som kan inrikta sig mycket på att också plocka fram fakta och sprida den ut vidare till omvärlden och också lokalt. Men som har framkommit här i diskussionen gäller det att se till att språknämnden/språkrådet får en funktion som är just stödande också för dem som hamnar i de situationerna att man känner att man inte kan verka på sitt språk gentemot myndigheter. I dag kan det vara lite svårt att veta vart man skall vända sig osv. Det här skulle kunna bli en väldigt bra sådan funktion där folk vet att har man bekymmer med finska myndigheter t.ex. som kommunicerar på finska gentemot en så kan man få hjälp och stöd från den här typen av institution, så det är bra. 

 

Den andra punkten som fanns med är undersökning av språksituationens utveckling på Åland. Den ingår i den faktabaserade biten som jag tycker att är viktig. Den effektiverade informationen angående språksituationen finns också med i punkt 3.

 

Det som har diskuterats mycket här och som diskuterades en hel del i självstyrelsepolitiska nämnden – jag var tyvärr inte med i hela den behandling som självstyrelsepolitiska nämnden gjorde där – men i diskussioner jag var med i så diskuterade vi mycket just kring hur vi kunde ha samarbetet med finlandssvenska organisationer. Jag tycker att skrivningen, såsom den blev i nämndens betänkande blev väldigt bra, därför att det är viktigt att lyfta fram att det finns likheter, det finns skillnader i den språksituation som vi lever i. För åländsk del lever vi i en svenskspråkig majoritetsläge medan finlandssvenskarna lever i ett svenskspråkigt minoritetsläge. Deras vardag ser helt annorlunda ut, men kärnan i att kunna samarbeta ligger framför allt i att vi har ett gemensamt mål som är extremt viktigt och det är att se till att vi kan kommunicera gentemot myndigheter och det offentliga livet på vårt modersmål, alltså svenska och ju fler vi blir som kämpar för det desto bättre. Där kan finnas en god grund för att samarbeta på det planet. Att däremot försvara svenskan i det dagliga livet, i kontakterna i samhället, näringsliv, familjeliv, fritidsliv är det betydligt mycket svårare, därför att där lever vi faktiskt i två skilda världar, men även där kan finnas möjligheter till att t.ex. samarbeta kring framtagande av material på svenska för olika typer av föreningar, organisationer osv. Det är en utmaning och vi skall inte vara rädda för att använda oss av utmaningen som en utvecklare för att komma vidare i en komplicerad situation.

 

Från frisinnat håll har vi hela tiden pratat om det att vi skall inte prata om att bygga murar eller skapa hinder utan vi vill faktiskt riva murar och riva hinder. Det vi menar är att samarbetet skall vara öppet åt så många håll som möjligt för att den vägen ge största möjliga möjligheter för ålänningarna, för det åländska näringslivet osv. Om man läser den språkpolitiska kommitténs betänkande så beskriver man ett antal gränshindersproblematik som finns  och med dem då måste man jobba ganska hårt för att få bort; man kan vid ett första ögonkast att det är mera av en näringspolitisk åtgärd, men det handlar faktiskt också om en språkpolitisk åtgärd att se till att språket inte skall vara den avgörande faktorn för vart man väljer att vända sig för att handla utan att det i stället skall finnas en full frihet utgående från de marknader som man som företagare vänder sig till eller som man som privatperson vänder sig till. Att man som ålänning har problem att verka fullständigt på Åland skulle jag vilja påstå att är ett faktum; det finns ett sådant hinder i dagsläget att finskan har en väldigt stor inverkan, men det finns också andra språk som har inverkan på det här. Men jag tycker nu att man i det språkpolitiska program som har behandlats av självstyrelsepolitiska nämnden och där vi har fått ett enigt betänkande har tagit de första stegen till att på allvar också börja jobba med de här frågorna mer organiserat. Tidigare har vi nog också jobbat med språkfrågor, men kanske inte så här organiserat utgående från att man inte har tolkat situationen såsom man har gjort hittills.

 

Den frisinnade gruppens stöd alltså till det betänkande som finns här på bordet i dag. Jag tror att genom att jobba vidare på det här kommer vi också att kunna göra någonting gott av språksituationen på Åland.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Jag delar vtm Johan Ehns uppfattning till fullo att vi skall bygga våra beslut och vidta åtgärder med fakta som grund, inte känslor. Då tror jag vi har kommit en bit på vägen i alla fall.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Det är så att känslor finns med i all politik. Politik är ju att vilja saker och ting. Känslorna kommer alltid att finnas med, men beslutsfattandet skall alltid göras utgående från en faktabaserad grund och det är någonting som är viktigt att lyfta fram. Det tycker jag också att man har gjort på ett bra sätt, både från språkpolitiska kommittén i deras betänkande där man börjar jobba med att ta fram fakta och sedan vidare genom landskapsregeringen, självstyrelsepolitiska nämnden och nu också förhoppningsvis här i salen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Jag är inte riktigt säker på att jag hänger med nu! I den inledande repliken sade ltl Åke Mattsson att han helt och fullt håller med mig om att vi i alla offentliga kontakter med myndigheter osv. skall hålla oss till svenska. Nu lyfter han fram det som ett problem att vi skulle göra på det sättet! Verksamhetsspråket på det enspråkigt svenska Åland är svenska, det är en självklarhet, jag ser inte att det är ett bekymmer i sig. Det är någonting som vi skall hävda. Det är klart att åker jag till Spanien på en semesterresa och råkar ut för polisen där, så ser de till att de gör sig förstådda med den som blir gripen, men det handlar mera om när det kommer folk utifrån till samhället. Om man däremot väljer att bosätta sig i ett samhälle får man nog långt anpassa sig utgående efter den situation som finns där, dvs. att bor man på ett svenskspråkigt ställe så skaffar man sig kunskaper i svenska så att man kan kommunicera; bor man i ett finskspråkigt Finland och bor man i ett spanskspråkigt Spanien är det självklart. Man måste nog skilja på den service man erbjuder åt folk som kommer utifrån och sådana som väljer att bo och leva i ett samhälle, det tror jag är viktigt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Jag vill börja med att beklaga mig över att jag tycker att det här ärendet borde ha getts mer tid och behandlats mera ingående. Mot bakgrund av den tidtabell som självstyrelsepolitiska nämnden har haft och många andra tunga ärenden så har inte tillfälle getts och jag skall ärligen säga att jag har inte själv heller yrkat på några flera höranden, även om jag i ett skede hade sådana tankar.

 

Generellt sett har det under det här ärendets gång varit en ganska slapp attityd, vill jag säga, förutom från några få lagtingsledamöter. Beslutet om att förverkliga det språkpolitiska programmet togs den 4 juni 2002 efter ett spörsmål med mig som första undertecknare, då lagtinget enhälligt godkände en kläm om att man skulle ta fram en språkpolitisk vitbok. Det är tydligen så att vart femte år föreslår jag någonting som får fullt stöd i lagtinget, senast i dag, men det skall jag inte vara mallig för. Ett enigt lagting sade alltså att det här skulle göras, det var en väldigt viktig fråga. Nu står vi här fem och ett halvt år senare och attityden är generellt sett densamma, tyvärr. Frågar man mig vilken fråga som är viktigast i hela mitt politiska värv så blir svaret alltid detsamma: självstyrelsens väl och ve samt självstyrelsens huvudsakliga syfte att bevara Åland enspråkigt svenskt. Det är därför vi har vår självstyrelse. Sedan finns det många positiva bieffekter av att vi får bestämma över en hel del annat. Men man skall alltid återkomma till pudelns kärna att det är för att bevara Åland svenskspråkigt som vi fick självstyrelsen en gång i tiden.

 

Jag skulle säga att generellt sett har vi också här på Åland, inte alla, men många ofta ett finlandssvenskt perspektiv på språkfrågan. Även om vi sedan förser den med något sorts åländskt turbo och pratar på lite annat sätt här än i Svenskfinland så kryper det ofta fram att vi har samma tankesätt i botten, inte jag och många av er här, men generellt sett. Vi importerar denna inställning. Det är lite tråkigt för vi borde tänka självständigt här. Vi borde tänka fritt från sådana band och därigenom tänka på ett helt annat sätt egentligen för det är det stora felet vi gör. Största felet med det är att vi också får den här förnekelsen av problematiken, vilket är själva problemets huvuddel, att vi förnekar, vi tycker att kejsaren har jättefina nya kläder fast han står där spritt språngande naken många gånger. Det är det allra viktigaste att komma bort från det, att vara ärlig. Det finns i betänkandet och i landskapsregeringens meddelande många sådana förslag att man skall ta fram kunskap och verkligen undersöka verkligheten. Det stöder min ståndpunkt att man skall vara ärlig och inte förneka det här. Det största felet – om man får tycka någonting om finlandssvenskars agerande – är förnekelsen, det är det absolut största problemet man har.

 

Jag tycker att det är naturligt att Ålands språkliga framtid finns i samarbete med Sverige. Här kan man gå tillbaka ända till självstyrelsens tillkomst; när man såg självstyrelse som en stor förlust så sade Julius Sundblom att vi skall Ålands hav som ett öppet fönster mot Sverige. Nå, det har vi inte sett, vi har sett det som en vallgrav många gånger, det är väldigt mycket handelshinder, övriga hinder och egentligen generellt sett väldigt lite samarbete med Sverige fast vi har TV, utbildning osv. Vi kunde knyta det åländska samhället språkligt sett mycket mer till Sverige. Det här tror jag är helt naturligt för ålänningarna, man känner sig ofta som en del av Sverige, man ser på svenska nyheter, man vet ofta mycket mer om svensk politik än vad man vet om finsk politik, fast den inte är relevant här, man far till Sverige och handlar osv. om det inte finns att köpa grejer här.

 

När det gäller samarbete med Svenskfinland så visst är det också viktigt. Det har jag alltid hävdat att det finns en gemensam nämnare där vi har gemensamma problem, där vi skall samarbeta, där vi skall stöda varandra. Men generellt sett är situationen vitt skild för finlandssvenskarna och ålänningarna. Man hittar säkert i djupaste Österbotten någon invånare som kan lika mycket språk som en ålänning, men samhället i övrigt – även om man räknar antalet svenskspråkiga och det i Korsnäs är nästan lika många som i Hammarland – är utformat på ett helt annat sätt. Man kan inte gå enligt antal med ett visst modersmål; jag har själv bott i Korsnäs i flera omgångar och det är någonting helt annat än att bo i Hammarland språkligt sett, även om den orten länge var den mest svenskspråkiga kommunen. Nu är det faktiskt Hammarland som är det, enligt vad jag har förstått.

Vi skall alltså komma ihåg att samarbetet med Svenskfinland skall koncentreras på sådana frågor där vi har en gemensam nämnare, det skall inte vara generellt, det får inte bli, som jag brukar beskriva det, att vi är en livboj som man knyter fast i relingen på den finlandssvenska skutan som sedan sjunker och drar livbojen med sig. Det får det inte bli. Det får inte generellt sett heller vara så att alltid när vi funderar på det här så har vi en kompass där det bara är öst, öst och öst och öst. Vi måste också inse att det finns andra väderstreck. Det är en styrka för Åland att vara en region som har många omkringliggande regioner. Byt ut kompassen, ni som har den där östkompassen!

 

När det återigen gäller den finlandssvenska inställningen som vi har så är det ungefär som exemplet med gräshopporna i trälådan med glastak. Eftersom det har varit så här så länge och man s.a.s. invaggas i arvet så är det som med gräshopporna; sätter man ett antal gräshoppor i en trälåda, så hoppar de, man har en glasskiva som tak, kling, kling, slår det i taket, efter en stund så slutar det klinga, tar man bort glasskivan så hoppar de upp till kanten, de hoppar inte längre övere kanten, de lär sig var glastaket är! Det här glastaket har vi i vårt språkliga tankesätt många gånger, vi tänker inte vilka möjligheter vi har när vi har så nära till Sverige. Man behöver hoppa över kanten.

 

Trots det här understöder jag skrivningarna i självstyrelsepolitiska nämndens betänkande om samarbete med finlandssvenska institutioner, för vi skall komma ihåg att det finns också finlandssvenska institutioner som tycker precis som vi. Det finns t.ex. Finlandssvenk Samling som har tagit fram många obekväma sanningar i språkdebatten i Finland och som är värda en stor eloge. Så finns det enstaka personer också som inte är en del av den här förnekelsen.

 

Jag vill så komma till några andra saker, först språknämnden. Hela problematiken är otroligt komplex och bred och det handlar om många små bekymmer som ålänningarna har i sin vardag. Det är också viktigt att påpeka att det är väldigt sällan som ett språkbekymmer som en ålänning har beror på att någon myndighet bryter mot självstyrelselagen,  begår ett konstitutionellt brott. För det första berörs medborgarna väldigt sällan, för det andra fungerar det för det mesta. Det problemet har vi här i huset när skriftväxlingen inte är på svenska. Ålänningarnas vardagliga problem är av helt annan karaktär, man har kontakt med företag som kund, man är företagare, har kontakt med leverantör osv. Det gavs ett exempel här om att man fick ett brev från tullen på finska. Det är sådana problem som i det stora hela kan tyckas vara detaljer, rentav små, men helheten gör, när man hela tiden har dessa bekymmer, att man borde få hjälp. Där tror jag att man måste skapa en motor som driver utvecklingen. Vad man skall kalla gänget som här benämns språknämnd, man kanske kan kalla det språkkommission eller någonting annat, det måste man fundera på, men de bör ta tag i problematiken i både smått och stort och de måste vara en part som orkar nojsa. Det finns ett stort behov av en sådan här funktion som hjälper ålänningen i vardagen, en myndighet som kan skicka ett brev och påpeka att det här borde vara på svenska. Ofta kan man på frivillig väg ändra beteendet också, bara någon påpekar det, men ålänningarna själva orkar inte, då får man bara hålla på med det här, man har inte tid med några andra hobbyn, om man skall påpeka alla fel och brister.

 

Ett slags tröst i den här attityden till frågan, som jag upplever det, är att man föreslår att denna funktion nu skall bildas. Vi inom Obunden Samling har tidigare motionerat om en självstyrelseombudsman, det måste finnas en tjänsteman som har den rollen, någon som man kan vända sig till.

 

Till sist vill jag beröra ÅHS som också självstyrelsepolitiska nämnden har tagit upp. ÅHS var egentligen upprinnelsen till att spörsmålet en gång i tiden skrevs och lämnades in. Då upplevde jag att problemen hopade sig med språket inom sjukvården. Det skall sägas att det har gjorts en hel del och attityden har nog förändrats från ÅHS:s sida. Det skall sägas att det har gjorts en hel del och attityden har nog förändrats från ÅHS:s sida och där skall alla de politiker som har verkat för det ha en eloge, tycker jag, för man har tagit tag i mycket av de språkliga problemen. Man har förstått det här med samarbete med Sverige, man säger uttryckligen från ÅHS:s sida att fungerar inte vården i Finland så remitterar vi till Sverige, det finns ett fullgott alternativ och det är man också beredd att ta fram som argument för att det här skall fungera för de tillfällen där man remitterar till Finland. Man har också avtal på gång med alla vårdleverantörer där man sätter med språket osv. Jag tycker att det har gått åt rätt håll. Det finns fortfarande mycket problem, det finns mycket kvar att göra och det här är någonting som man aldrig kan komma ifrån, man måste hela tiden bevaka det eftersom utvecklingen i Finland går mot mer finskspråkighet så måste man hela tiden kämpa för det. Det är också viktigt att man följer upp det här och på ÅHS:s initiativ frågar patienten om det har fungerat bra så att problemen kommer i dager. Det skall inte vara så att patienterna själva måste klaga utan man skall aktiva fråga och det sägs också i självstyrelsepolitiska nämndens betänkande.

 

När det gäller justitieombudsmannen som övervakare så visst är det så att det också är en viktig funktion, men det är ett stort steg för ålänningar framför allt att börja skriva brev till riksdagens justitieombudsman och sedan skall man fråga sig: Skall självstyrelsesystemet vara så upplagt att det är riksdagens justitieombudsman som övervakar våra språkliga rättigheter? Jo, förvisso i Finland när vi åberopar våra språkliga rättigheter där, men när vi åberopar våra egna språkliga rättigheter enligt självstyrelselagen borde vi ha en egen övervakare, en självstyrelseombudsman som gör det här på hemmaplan. Det är egentligen ett systemfel att vi inte har det. Därav vår motion tidigare om självstyrelseombudsman. Jag har den uppfattningen, vilket kanske lite går emot betänkandet, men när man t.ex. som patient besöker ÅHS, man går in genom dörren här på sjukhuset eller bärs in, då skall självstyrelselagens språkbestämmelser gälla ända tills man går därifrån i upprätt eller liggande läge, det skall inte vara så att man är utlämnad till någon annans lagstiftning utan man är ålänning, man går in i ett åländskt sjukhus, självstyrelselagen gäller, språkservicen skall vara därefter och myndigheterna här skall se till att de tjänster man köper är på svenska.

 

Men, som sagt,  här tror jag nog att man har förstått problematiken och verkligen snickrar på lösningar. Det finns mycket att göra i den här frågan och jag tror att under nästa period måste man få till språknämndsfunktionen och en myndighetsfunktion som kan ta tag i problematiken och vara motor och driva det här. Det är nog det viktigaste förslaget plus att man på allvar måste komma över trälådskanten och inse att det är i Sverige vår språkliga framtid finns, i samarbete med Sverige.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

Ltl Danne Sundman, jag vet inte om det var någon kritik mot självstyrelsepolitiska nämndens ledamöter att vissa var slappa och icke-skärpta under processens gång eller om det var i allmänhet när det gäller språkfrågan som ltl Danne Sundman menade. Själv kände jag mig väldigt skärpt och alert under hela processens gång när det gäller självstyrelsepolitiska nämndens arbete i språkpolitiska frågan. Målar Obunden Samling och ltl Danne Sundman upp de finlandssvenskarna som åländska självstyrelsedomedagsaktörer? Jag förstår inte den negativa inställningen till finlandssvenskarna i Finland. Visst finns det stora skillnader mellan våra sätt att leva och det är väl bara berikande för processen när det gäller samarbetet att stärka det svenska språkets ställning både på Åland och i Finland. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Inte har jag en negativ inställning till Svenskfinland och finlandssvenskarna. Jag vill bara att vi skall inse att det är två helt skilda situationer, som också självstyrelsepolitiska nämnden skriver. Samarbete skall inte gå ut på att vi måste skämmas för varandra, att de måste skämmas för vår åsikt och vi för deras. De har en helt annan verklighet än vår, men det finns en gemensam nämnare och där skall vi tillsammans arbeta för det svenska språket i Finland. Oavsett hur vi lyckas lösa våra problem, vad vi har för konstitution i framtiden, om vi har full självstyrelse, om vi t.o.m. kanske är självständiga, så är vi belägna intill Finland och det är alltid till fördel om svenska språket är så starkt som möjligt, men vi kan inte bli livbojen som knyts fast i relingen, att vi dras med i det här, utan vi måste inse att vår situation kan lösas på andra sätt. Jag är absolut inte negativt inställd till Svenskfinland, jag vill bara att vi skall vara ärliga och ta fram problematiken och prata öppet om den. Kejsaren har inte så fina kläder, han är tyvärr ofta naken!

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

Jag vill också vara öppen och ärlig och prata oförbehållsamt om problematiken från min utgångspunkt. Där har vi en likadan strävan att vara öppna och ärliga! Jag har ändå förstått att ltl Danne Sundman står bakom självstyrelsepolitiska nämndens utlåtande i språkprogrammet, så han tar inte avstånd från något som vi nämner där, även om han nu broderar ut vissa saker i sitt anförande här!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det stämmer att jag står bakom betänkandet, även om jag tycker att det är lite tunt och kunde ha varit mer omfattande. Jag uppskattar också att man kan vara enig i en sådan här fråga. Det har varit lite oenighet i den här frågan tidigare. Jag tror att för att få det här framåt i någon form måste man ibland kompromissa också i de här frågorna; även om de här är frågor där jag kan kompromissa allra minst tycker jag ändå att de skrivningar som finns här är helt okej. Jag står för samarbete med Svenskfinland osv., men det skall vara mot bakgrund av våra olika situationer och framför allt samarbetet med Sverige som kunde ha varit mera ingående beskrivet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Ltl Danne Sundman är känd för sitt bildspråk och sina djurliknelser – nu fick vi en till! Jag reagerade lite starkt på liknelsen om ålänningar skulle vara som gräshoppor. Jag måste säga att jag har nog för min del större tilltro till ålänningarnas kapacitet än så. Likaså tror jag att jag har en större tilltro till självstyrelsen än att den bara skall vara en livboj för finlandssvenskarna. Men ltl Danne Sundman vill i alla fall visa på att han skulle ha en stor kunskap om livet i Svenskfinland och jag skulle vilja fråga vilka källor som ltl Danne Sundman grundar sina synpunkter på när han talar om hur det är i mörkaste Österbotten och andra ställen.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

När det gäller min kunskap om Svenskfinland har jag dels bott där och dels har jag många vänner och bekanta än i dag som bor där som har flyttat hit osv., jag intresserar mig generellt sett för Svenskfinland. Jag har varit Finlandssvenska ungdomförbunds viceordförande, känner många den vägen osv., så inte vet jag om jag är någon expert på Svenskfinland, men jag tycker att det är intressant för på många sätt liknar de oss även om vi skiljer oss. När det gäller gräshopporna menar jag inte att ålänningen är gräshoppa, jag menar beteendet när gräshopporna hoppade i glastaket, det vetenskapliga försöket som man gjorde och det beteendet när man tar bort glastaket, så hoppar man fortfarande lika högt, man har ett osynligt glastak och det är ett beteende som människor generellt sett har i många sammanhang. Man har ett arv som man har lärt sig och så har man ett tankesätt som har vissa begränsningar, men ibland måste man tänka lite friare och visionera, se möjligheterna, man kommer ofta med problem för glastaket tar emot. Men kom inte med problem, kom med lösningar i stället!

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Som många här har påpekat är det mycket viktigt att en debatt som den här vilar på fakta. Det är fint att ltl Danne Sundman har vänner i Svenskfinland – det tror jag vi alla har – men kanske man ändå måste gå till lite mera stabila faktamässiga grunder innan man ger väldigt starka generella synpunkter på hur livet är någon annanstans.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Visst är det så att man skall inse att framför allt Svenskfinland är ingen homogen region där alla har samma situation, det skiljer sig vitt mellan de olika regionerna inom Svenskfinland, i Åbolands skärgård är det en situation, i Nyland är det en annan, i Österbotten är det en tredje. Attityden i  dessa regioner är också vitt skild, och de strider sinsemellan, det finns flera olika linjer som är representerade sedan i sin tur av politiker och av tidningar osv. Det finns ingen sanning som alla håller med om, men man får själv bilda sig en uppfattning mot bakgrund av de olika falangerna. Min inställning har jag bildat själv mot bakgrund av att jag är ålänning.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Vi känner alla till ltl Danne Sundmans argumentation i språkärenden och även hans enkelriktade kompass som bara har västervisare. Vi andra har både nord- syd- och östvisare. Jag har också svårt att förstå argumentationen att det skulle vara fel att ha kontakter och väldigt etablerade kontakter med Svenskfinland. Är det inte där vi måste starta vårt samarbete, är det inte där vi måste söka acceptans för vår status och för att få behålla Åland självstyrt?

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det är bra att ni känner till ltl Danne Sundmans inställning – då har han lyckats här i lagtinget när han har berättat om sin inställning! På min kompass finns det fyra väderstreck och däremellan finns det också kombinationer av dem, det är viktigt att säga. Det är inte fel att ha kontakter till Svenskfinland, utan tvärtom har jag ju sagt här att det är rätt, och det står också i betänkandet att det är rätt, men på vissa villkor. Det är inte hos finlandssvenskarna eller hos finska myndigheter som vi skall söka stöd för att ha självstyrelsen kvar, det stödet söker vi hos oss själva. Självstyrelsen baserar sig på internationella avtal och det är ingenting värt om man inte det vårdar det. Ltl Ragnar Erlandsson har förtjänstfullt sagt en gång att bestämmelserna är ingenting värda om man inte ålänningarna värnar om dem, och det gör vi själva, vi kan inte lita på att någon annan gör det, det är helt fel inställning.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Nog haltar det lite! Alla som bor på Åland är ålänningar och vi vill att Åland skall vara ett svenskspråkigt område och vi kan konstatera att vi har det bra här. Men  27.000 människor kan inte ensamma göra något, utan vi måste få acceptans på annat håll. Och hur får vi den acceptansen? Jo, vi har goda relationer, vi kanske hjälper andra där det går att hjälpa, men att bara säga att vi skall vända oss till Sverige! Nog måste vi också österifrån få acceptans och det är där som det behövs mycket kunskap om Åland. Sätt kompassen lite åt andra hållet också, ltl Danne Sundman!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

På min kompass finns som sagt alla väderstreck. Vi skall ha goda relationer och vi skall också hjälpa där vi har gemensam nämnare i vår problematik. När det gäller vem som skall erkänna vår status så har Sverige och Finland precis lika stort ansvar för vår språkliga framtid, som jag ser det. Men det kan hända att vi har ett annat synsätt där. Det här är återigen trälådan, det är det här starka arvet att vi egentligen för starkt har accepterat hur det en gång gick till när Åland blev självstyrt. Det är väldigt länge sedan ålänningarna röstade om återförening med Sverige tydligen. Man måste komma tillbaka till det att det är ett substitut för återförening med Sverige. För att det skall fungera måste också Sverige ta sitt ansvar och det är man nog beredd att göra, senast när Anna Lindh sade i Sveriges riksdag att man är beredd att ta det ansvar man en gång har iklätt sig. Jag tror att det utnyttjar vi för lite, vi borde passa på att mera utnyttja Sveriges vilja att hjälpa oss.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Roger Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag står också bakom självstyrelsepolitiska nämndens betänkande och det finns mycket saker som jag håller med om av det som har anförts här. Jag måste kommentera när ltl Danne Sundman för fram finlandssvenskarnas självförnekelse. Jag håller inte med om att det skulle vara ett generellt drag. Jag rör mig mycket bland kretsarna där och känner mycket människor där, har t.o.m. släktingar där och jag vågar påstå att många av finlandssvenskarna jobbar mycket hårt för svenska språket i Finland, eventuellt hårdare än vad vi gör här på Åland. Det där är nog en generalisering som jag inte skriver under. Vi bör också komma ihåg att av de svenskspråkiga i hela landet utgör vi bara 7-8 procent, så vi bör också ha den befolkningsgruppen med oss för att kunna hävda våra rättigheter i riket. Vi kan bara ta som exempel parlamentsplatsen; det var bara det politiska partiet sfp som försvarade oss i den frågan. Det spelar ingen roll hur mycket vi går till Sverige och riktar oss dit utan det är i vårt eget land som vi skall få stöd för vår politik, speciellt i förhållande till EU.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Visst är det så att det är stor skillnad på var i Svenskfinland och vilken individ man pratar med, vad man har för inställning, men jag säger att generellt sett finns det i den finlandssvenska eliten framför allt en förnekelse. Detta är bara att beklaga. Men det är ingenting som vi behöver ha ansvar för här, eftersom jag anser att vi inte är en del av det, de får själva, om de vill, förneka sin situation, men jag menar att vi skall inte göra det här på Åland, vi skall inte importera det finlandssvenska tänkandet till den delen. Det är väldigt viktigt. Vi måste ta fram den här problematiken och vara ärliga, och det tror jag vi alla är överens om här i dag. Flera ledamöter som har replikerat tycker att man skall göra det.

 

Ltl Roger Eriksson, replik:

Fru talman!

Ltl Danne Sundman tar lite tillbaka och det är riktigt. Jag förstår inte riktigt vad som avses med den finlandssvenska eliten, men det är klart att det finns kretsar som pratar flera språk. Generellt sett är nog finlandssvenskarna väldigt starka i sin språkframtoning och har trots allt gjort det ganska bra: landet är tvåspråkigt och finlandssvenskarna är bara 6 procent. Jag tror inte att det finns någon annan region som har så starkt påverkat sin egen grundlag.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

I likhet med diskussionen i Svenskfinland är detta en evighetsdiskussion, det finns alltid olika uppfattningar. Styrkan är väl ändå att vi har kommit så här långt att vi har tagit upp frågan, tagit fram ett program och försöker smida lösningar på problematiken. Även om det finns ett ganska brett spektrum i åsikter här och hur man prioriterar frågan, så är vi ändå en bit på väg när vi har kommit så här långt, så jag tror att vi har en språklig framtid att se fram emot där vi lyckas behålla vårt svenska språk och ändra utvecklingen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Vi har samma målsättning vi som sitter här i lagtinget. Vi har kanske samma skyldighet, som lantrådet Roger Nordlund brukar lyfta fram, att vi är skyldiga att bibehålla landskapet svenskt, men hur man kommer dit har vi olika synpunkter på. Jag kan hålla med om att vi skall jobba och riva murarna mot Sverige och vi skall arbeta för den saken så mycket vi kan, men för den skull skall vi inte jobba åt andra hållet: vill någon lära sig finska språket och man vill lära barnen i god så skall man försöka stoppa det från myndighetens sida. Det är lite så jag känner det. Vi kan ha nytta av att kunna finska språket om vi de facto skall göra affärer och ha kontakt med Finland. Jag förstår inte att man är så vettskrämd för det. Det verkar emellanåt som att man upplever finska språket som om det skulle vara en sjukdom eller som en drog som man blir beroende av om man kommer i kontakt med den. Jag har inga problem att ha finska språket bredvid mig.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Parallellen till drog var passlig! Det är så att lösningen på våra problem får inte vara den att vi måste lära oss finska, det är uttryckligen därför vi har självstyrelsen. Vi skall med hjälp av självstyrelsen kunna få till andra lösningar än tvånget att generellt kunna finska. Däremot är det aldrig fel på språkkunskaper och med tanke på Ålands geografiska läge kommer det alltid att finnas ställen, arbetsplatser osv. där det finns krav på finska, om inte nu Finland börjar prata något annat språk. Man måste vara så realistisk att man inser det, och det har jag sagt många gånger tidigare. De allra flesta problem skall finna en annan lösning, annars har självstyrelsen misslyckats. Det är viktigt att påpeka. Man får inte bara lägga sig ner och säga att vi måste lära oss finska, så är problemet löst! Så är det inte.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Naturligtvis är det inte så att vi skall lägga oss ner och lära oss finska. Man skall kunna verka i alla former på svenska språket här, men för den skull tycker jag att vi skall ta vara på möjligheten s.a.s. att vi har vårt unika läge att vi ligger mellan två länder, Finland och Sverige och kan liksom bli en buffert där och utveckla affärsverksamhet osv. Det borde man ta vara på. De obundna och andra också pratar om att vi skall bara jobba mot Sverige; då utnyttjar vi inte förutsättningarna vi har här. Jag har mycket större tro på ålänningarna som folk att de kommer att hålla svenska språket levande och klingande många hundra år framöver, om det inte är så att det kommer en inflyttning på, låt oss säga, några hundratusen finländare. Samma sak är det med svenskan i Finland, att det är finskan som har gått framåt. Svenskan har egentligen inte minskat så mycket i antal, om man tittar på statistiken, men man har inte kunnat hävda sig och utvecklas.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det är alltid bra med språkkunskaper, men lösningen på vårt problem får inte alltid bara vara att man säger, att, jo, vi måste lära oss finska utan vi måste hitta på lösningar som innebär att vi i så liten utsträckning som möjligt behöver göra det. Det är därför självstyrelsen kom till. Återigen, man måste komma tillbaka till det. Jag har inte sagt att vi bara skall samarbeta med Sverige. Det vore dumt, det finns goda affärsmöjligheter och mycket sociala kontakter, t.o.m. visst kulturellt utbyte man kan ha med Finland. Det är dumt om man bara skulle rikta sig till Sverige, men mycket mer än i dag är vad jag försöker säga, för det finns mycket bättre möjligheter där. Där är faktiskt nästan 9 miljoner som pratar svenska. Det allra viktigaste med språket är att alla ålänningar får möjlighet att lära sig svenska, som flyttar hit och som inte kan svenska, det är den allra viktigaste språkpolitiska åtgärden, så att vi inte hamnar i den situation som Sverige där det är en stor minoritet som inte kan riktigt bra svenska. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Jag var rätt kritisk när det s.k. språkpolitiska programmet remitterades till självstyrelsepolitiska nämnden. Jag pratade om två och en halv sidor av ett språkpolitiskt magplask. Orsaken till att jag var så frustrerad var att det fanns ett verkligt gott parlamentariskt kommittéarbete i botten, ett kommittéarbete som kompromissades bort i landskapsregeringen. Jag blev också – inte bara jag – mäkta förvånad över att lantrådet gav en presentation av det programmet och utbildningsminister Gunell gav en helt annan presentation där hon helt sågade det arbete som lantrådet hade lett. Detta gjorde att vi blev väldigt konfunderade här i lagtinget: vad är det riktigt som gäller?  Jag föreslog också då att programmet skulle föras till självstyrelsepolitiska nämnden för att programmet skulle stramas upp, som jag uttryckte mig. Det tycker jag inte riktigt att har gjorts nu.

 

En frågställning som debatterades mycket då och som jag hoppades att självstyrelsepolitiska nämnden också skulle ta sig an var: Vem äger problemet? För att kunna hitta ett svar på den frågan är den historiska tillbakablicken väldigt viktig, även om det sades att det där var historia och man skall titta framåt. Tittar man på vad rapportörkommissionen sade 1921 så sade den :”Om införlivning med Sverige verkligen vore det enda sättet för Åland att bevara dess svenska språk, skulle vi icke tveka att taga denna lösning i ögonsikte. Men detta är icke fallet. Ett avskiljande behöver icke äga rum. Finska staten är beredd att medgiva invånarna tillfyllestgörande garantier och att redigt iakttaga de förpliktelser som den skall åtaga sig gentemot dem, därom hysa vi intet tvivel.” Så sade rapportörkommissionen. Jag tycker de facto att Finland kan inte i dag uppfylla sin del av Ålandsöverenskommelsen. För oss här på Åland har det gått så långt att om det så är merkostnader för vård på vårt eget språk eller om det handlar om svenska varutexter eller om det handlar om att vi skall kunna se svenskspråkig TV, så är det vi själva som står för alla kostnader, vi för inte ens fram att Finland skall stå för dessa merkostnader. Så på frågan vem som äger problemet tycker jag att det är Finland som äger problemet. Men i det program som vi hade att ta ställning till och de förslag till åtgärder som fanns där, så var infalllsvinkeln så till den milda grad lagd på Åland att vi t.o.m. skulle hjälpa tlil att stärka det svenska språkets ställning i Finland, och det anser jag att är en fullständigt orimlig arbetsuppgift.

 

När det gäller tillsättandet av en språknämnd, och jag håller med om att benämningen ”språknämnd” inte är helt rätt, som skulle följa med den språkliga utvecklingen inom alla samhällssektorer är absolut inte fel. Men när man drar vidare, att man också skall bidra till att svenskan skall hållas levande i Finland och att man också via språknämnden skall försöka få till stånd en förstärkning av svenskan inom de finlandssvenska organisationerna, så, bästa vänner, jag tror faktiskt att vi tar på oss en övermäktig uppgift då! Jag har noterat att ltl Christian Beijar, ltl Carina Aaltonen och ltl Henrik Lagerberg har sagt att Åland skall hjälpa till i Svenskfinland. Inte har jag någonting emot det, men jag tror att vi har absolut tillräckliga arbetsuppgifter med att försöka se till att vi kan bevara Åland svenskspråkigt och att det svenska språket är starkt också i framtiden.

 

Det sades att det är viktigt att motivera finlandssvenskarna att värna sitt språk, och jag har ingenting emot samarbete, men infallsvinkeln blir fel: vi kan inte reda upp situationen i Svenskfinland. Med tanke på de utfästelser som gavs för att Finland överhuvudtaget skulle få överhögheten över ¨Åland är det Finlands absoluta ansvar att detta fungerar. Därför tycker jag att infallsvinkeln är fel, även om givetvis information och samarbete är bra. Jag är förvånad över att man inte fört ett resonemang i självstyrelsepolitiska nämnden om gränsdragningen. Det är faktiskt ett förvånansvärt kort betänkande om en ganska viktig sak och det är också samma infallsvinkel även i det arbetet. Nämnden konstaterar att Åland och de finlandssvenska regionerna inom ett flertal sektorer har ett gemensamt intresse av att bevaka och påverka tillgången till svenskspråkig service. Det är sant. Nämnden skriver också: ”Försvagas svenska språkets ställning i Finland får detta negativa återverkningar också för landskapet och dess befolkning.” Det är inte så där alldeles nytt! Också det är sant.

 

När det gäller språknämnden – jag vet inte riktigt vem jag skall rikta mig till i och med att ingen i ledningen i självstyrelsepolitiska nämnden är här, men kanske ledamöterna kan göra mig klokare – men vad skall språknämnden göra? Det sägs: ”Viktiga uppgiftsområden för organet skulle vara att bevaka inte enbart relationerna mellan myndigheter på Åland och i riket utan också individers och medborgarorganisationers språkliga rättigheter och verksamhetsförutsättningar.” Man skall också vägleda dem i deras kontakter med myndigheter och institutioner och det sägs att arbetsuppgifterna kanske närmare bör regleras i lag. ”Samtidigt måste tjänstemannaresurser i tillräcklig omfattning tilldelas organet.” Det blev lustigt när man använde den benämningen tidigare, men det står de facto så i självstyrelsepolitiska nämndens betänkande. Jag tror att skall vi också ta sikte på att reda upp i Svenskfinland så behöver vi nog ha verkligt stora tjänstemannaresurser här, men det här är lite oklart.

 

En annan fråga gäller om att man skall få service på svenska oavsett remissjukhus. Det sägs: ”I dokumentet från ÅHS hänvisas det till språklagens bestämmelser…” och det tycker jag är lite märkligt, för som flera talare har varit inne på har vi mycket olika situationer, även om svenskan är viktig både i Svenskfinland och på Åland. Jag är förvånad att ett dokument i en organisation som ÅHS vilar på den finska språklagens bestämmelser som de facto inte gäller här. Jag tar det helt kort därför att självstyrelsepolitiska nämndens betänkande är så pass allmänt hållet.

 

Men en sak som jag vill ta upp är att före alla i parlamentariska kommittén skrev under stod det så här: ”Som en inledande informationsåtgärd föreslås att en förkortad version av Gunilla Sanders rapport om det svenska språkets ställning från år 2003 offentliggörs.” Detsamma gäller det slutliga språkpolitiska programmet. Kommittén föreslår att båda dokument sänds till samtliga hushåll på Åland och det här tycker jag att var ett riktigt bra förslag för jag tror att många ålänningar faktiskt inte riktigt inser hur illa vår språkliga situation är i dag. Jag kommer ihåg att lantrådet Roger Nordlund sade i sin presentation av programmet att ”han blev ännu mera bekymrad när han började jobba med de här frågorna och insåg hur tokigt ställt det faktiskt var, hur starkt behovet av finska redan i dag är det åländska samhället”.  Vår egen representant Max Sirén beskrev det som en eländesbeskrivning när man började få klart för sig hur det faktiskt ser ut. Då var jag mycket förvånad att varför kunde man inte då skicka ut dokumentet, och det fick vi ju svar på, minister Gunell, som satte ribban för landskapsregeringens arbete, sade att det var rentav provokativt att skicka ut ett dokument till de åländska hushållen, där man då på ett sakligt sätt skulle beskriva att svenskan alltmer börjar få det svårt att hävda sig i det åländska samhället. Det var det som tyvärr blev gällande. Jag vet också att jag sade att antagligen får vi göra som tidigare att Ålands Framtid försöker skramla ihop pengar och skicka ut kommittébetänkandet till de åländska hushållen på egen bekostnad, och det har säkert många noterat att vi har gjort. Men jag har också hört, i sedvanlig ordning, även om alla partier utom socialdemokraterna stod bakom kommittébetänkandet, att det har uppfattats som någon slags partsinlaga. Jag tror att det är viktigt att man informerar om och om igen hur situationen är. Därför bör det igen sändas ut. Det sker nämligen en smygande förändring i det åländska samhället och det kommer ofta fram när man pratar med folk som t.ex. har bott i Sverige, varit borta från Åland i kanske tio år, så när de kommer tillbaka ser de förändringen på ett helt annat sätt än vad vi gör. Inte tror jag att det var så att finlandssvenskarna heller vaknade en morgon och bestämde att nu skall vi bli finskspråkiga, utan det är en smygande förändring, men, ändå, det har gått väldigt snabbt. Så sent som i början av sjuttiotalet var det en självklarhet att alla inom offentlig förvaltning, åtminstone på ledande positioner, kunde svenska och också i de flesta företagsledningar var svenskan allenarådande. Efter det, på knappt 40 år, har det gått så pass snabbt att man knappast vågar prata sitt eget modersmål offentligt mera - på en halv mansålder – så ändå har det gått förvånansvärt snabbt. När jag träffar finlandssvenska kolleger – och det händer säkert många av er – så vet de inte, när de skall beskriva någonting, vad saker och ting  heter på svenska, just på grund av att de alltid pratar finska, de gör sina beställningar på finska osv.  På de finlandssvenska radio- eller TV-nyheterna stannar ofta finlandssvenskar upp och säger att, ja, som det nu heter på finska! Man hittar inte de svenska orden mera för att uttrycka vad man vill säga. Om man nu skall prata om de svenskspråkiga radionyheterna – det är faktiskt så att hälften går på finska ibland, och det gör det just på grund av att alla kan – så hörde jag ett program i Sveriges P1, även om talmannen finner det roande, som heter Språket, där man förde ett resonemang om språkutvecklingen i Norden och där man kom fram till att den s.k. svenska som de finlandssvenska ungdomarna pratar i Finland har blivit ett nästan obegripligt blandspråk. Ungdomar från Stockholm förstår t.ex. inte vad finlandssvenska ungdomar pratar om. Det här är också ett exempel på den förändring som sker. Den fråga som vi borde ställa oss är: Hur och vem skall Åland kommunicera med i Finland om 20-30 år? Tror någon på fullt allvar att vi på grund av självstyrelselagen kan föra den kommunikationen på svenska?

 

Fru talman!

Jag ser det som viktigt att vi sprider kunskap om vår språkliga situation. Det parlamentariska kommittébetänkandet var bra, det har jag många gånger sagt, och det var ett bra arbete som lantrådet Roger Nordlund ledde där; det var synd att han inte orkade i mål med det hela vägen. Kommittébetänkandet var bra, det innehöll en beskrivning av allvaret i situationen, det innehöll det historiska fundamentet och det fanns också förslag till åtgärder, men det går inte att kompromissa, det går inte att gömma undan det så till den milda grad att man inte ens kan delge ålänningarna dessa dokument.

 

Därför, fru talman, kommer jag att lägga ett ändringsförslag med en andra kläm av följande lydelse:

 ”Att landskapsregeringen offentliggör en förkortad version av Gunilla Sanders ’Rapport om det svenska språkets ställning på Åland" från 2003 och det parlamentariska kommittébetänkandet "Insatser för svenska språkets ställning - förslag till språkpolitiskt program för landskapet Åland’ samt tillser att båda dokument sänds till samtliga hushåll på Åland.” Det borde inte vara någonting att skämmas för!

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag har den största respekt för den entusiasm i de språkpolitiska frågorna som ltl Anders Eriksson har, även om vi kan ha, och ofta har, olika åsikt om hur man skall förverkliga språkskyddet. Men några frågeställningar om klämförslaget. Det väcker en hel del frågor. Det här medför också kostnader. Hur är det tänkt, vem skall förkorta versionen av Gunilla Sanders rapport, vem skall bestämma hur den skall se ut och vad kan det här tänkas kosta? Det här är inte helt billigt och enkelt. Det som är ännu allvarligare är att Gunilla Sanders kandiderar för Ålands Framtid nu i lagtingsvalet. En misstänksam person kunde ju tro att Ålands Framtid med skattemedel vill bedriva en valkampanj för en av sina kandidater!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det första tycker jag är bra, ltl Mats Perämaa, att oavsett om vi har olika åsikter skall vi alltid ha respekt för varandra, det vill jag gärna ställa upp på. På de direkta frågorna vem skall förkorta, vem skall bekosta vill jag säga att jag tror aldrig den typen av frågeställningar har ställts när lagtinget har hemställt om någonting hos landskapsregeringen. Jag kan omöjligt säga vem som skall göra den förkortningen och jag kan knappast föreslå att Gunilla Sanders kan göra det med tanke på det som kom upp. Nej, jag kan förstå att det kan upplevas som ett problem, men det är ändå en tjänsteman som har gjort arbetet och jag tror också att liberalerna har en del tjänstemän som kandiderar för dem i lagtingsvalet. I och med det borde inte deras tidigare arbete vara helt omöjligt. Har jag rätt eller fel?

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Nej, ltl Anders Eriksson har helt rätt att vi har haft och har många tjänstemän i våra led. Det är många som vill vara med oss. Men vi har inte i något sammanhang föreslagit, vare sig i budget eller i klämmar, att något av vår lagtingskandidats arbete skall med skattemedel sändas ut till samtliga åländska hushåll.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Den saligen avsomnade liberala lagtingsmannen Sune Mattsson vet jag att också var engagerad i de språkliga frågorna och han gjorde ett bra arbete i kommittén. Det intressanta är att står liberalerna fortfarande bakom det arbete som han har skrivit under eller står man inte bakom det just på grund av att den som gjorde rapporten om svenska språkets ställning på Åland råkar kandidera för Ålands Framtid? Står man fortfarande bakom eller gör man det inte på grund av den lilla detaljen?

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Min frågeställning är samma som vid förra debatten att det fanns sådana som jobbade i kiosker och ute i det offentliga som pratade bara finska. Men nu börjar vi få det omvända och jag funderar om det är det som Ålands Framtid tycker att är bra. Vi har haft gäster i våra stugor som har kommit och om de kommer nästa år blir det fjortonde året i rad; när de skulle handla mat träffade de en sommarjobbare som de upplevde som finska talande, så de bytte modersmål i och med att det har finska som grundspråk, men tjejen var väldigt orolig för det här och hade svårt att prata, men till slut sade hon, att min arbetsgivare vill att jag absolut inte skall prata finska på min arbetsplats, fast jag kan det. Är det det som man är ute efter? Det känns lite som jakt emellanåt på dem som kan finska, att vi skall ha finskan borta helt härifrån.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Nej, absolut inte! Det är ingen jakt. Som jag sade i ett tidigare replikskifte så är alla välkomna till Åland, oavsett var man kommer ifrån. Jag tror att som liberalerna brukar säga många gånger att man skall inte gå in och styra språket inom näringslivet; om ltl Åke Mattsson känner igen formuleringarna från den liberala bänken, så tror jag nog att det är detsamma som gäller här också! Hur en arbetsgivare vill att deras arbetskraft skall agera tror jag inte att vi skall lägga oss i politiskt! Kan vi vara överens om det?

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Det kan vi vara överens om. Men jag tror att det är viktigt att man tänker på nyanserna i debatten. Även om man inte har avsikten alla gånger så kan det bli fel i alla fall.

 

Angående den andra klämmen man vill tillföra om Gunilla Sanders rapport blir jag lite fundersam när jag tittar på vad som finns i rapporten på sidan 3. Är det den texten man tänker ta med i förkortad version, att tjänstemännen på ministerierna och centrala myndigheterna upplevs av åländska tjänstemän som förekommande och vänliga i de flesta fall. De anstränger sig att tala svenska i den muntliga kontakten och är vanligen hjälpsamma på olika sätt. Man målar upp här som om vi skulle ha krig med Finland och att de försöker ta över Åland och göra det finskt, men vi har också många som jobbar, även finskspråkiga, för att vi fortsättningsvis skall vara svenskspråkiga. Jag vill att vi i det här parlamentet också skall lyfta fram dem som hjälper oss, inte de få – jag tänkte ta ett fult ord – som sitter där på andra sidan och håller på småkracklar med oss. Det är dem vi skall fokusera oss på och skjuta in oss på – däremot tror jag att vi behöver ge en liten eloge till alla dem som hjälper oss. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

När det gäller det sistnämnda har jag precis samma uppfattning. Jag har ingen avvikande åsikt. Vi bör titta på helheten, men när det gäller rapporten, ltl Åke Mattsson, så går det inte att rycka ut en mening här och en mening där som passar för det ena eller det andra politiska syftet, utan det är ändå en systematisk kartläggning av de problem som finns i många olika sektorer i landskapet Åland att klara sig på svenska. Det är allvaret i den här diskussionen. Märk väl, alla politiska partier var eniga om att så här borde man gå tillväga, det här borde man delge de åländska hushållen före socialdemokraterna drog i bromsen och det blev stopp!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

Det är tur att socialdemokraterna bromsar ibland så att det inte blir alldeles för tokigt! När det gäller Ålands Framtids inlägg i det språkpolitiska programmet och självstyrelsepolitiska nämndens betänkande hade jag inte förväntat mig något annat än att ltl Anders Eriksson uttrycker att det är otillräckligt. Men jag anser att det är en slutprodukt av olika ledamöters arbete med olika syn på saker och ting, vi problematiserar olika saker och vi försöker finna olika möjliga lösningar. Att vi inte har kommit fram till att självständighet skulle vara lösningen på det här problemet faller sig naturligt i det här fallet. Så kommer ltl Anders Eriksson med olika påståenden som vad jag kan förstå inte är faktabaserade utan det bygger på att ltl Anders Eriksson har träffat någon här och där och det blir plötsligt en generell sanning. Jag förstår inte riktigt hur ltl Anders Eriksson argumenterar! TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Apropå att socialdemokraterna bromsar, så säkert kan det vara bra i något sammanhang, men i deth är sammanhanget tycker jag inte det är bra för den språkliga infallsvinkel som socialdemokraterna har haft har varit vitt skild jämförd med övriga partiers. Var liberalerna riktigt står i dag vet jag inte, men åtminstone i det parlamentariska kommittéarbetet fanns det en stor samsyn mellan samtliga partier, inklusive Ålands Framtid, men socialdemokraterna befann sig på sin egen språkliga planet! När det gäller självständigheten har jag inte förväntat mig att socialdemokraterna skulle inse riktigt ännu att det är lösningen på våra språkliga problem, men vi får väl se tiden an, ltl Henrik Lagerberg!

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

Ålands socialdemokrater tar nog sitt ansvar för självstyrelsen och dess svenska språk. Men i Ålands Framtids upplägg ligger det ju att problematisera och förklara det här som otillräckligt hela tiden, eftersom Ålands Framtids hela existens bygger på att allting är otillräckligt och att självständighet är lösningen på allting.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag har ställt frågan många gånger till den socialdemokratiska bänken: Vad är det vi problematiserar? Men det blir bara dessa allmänna känslomässiga utläggningar. Men det intressanta att notera är  - och glöm inte det, ltl Henrik Lagerberg – att samtliga partier, utom socialdemokraterna, var eniga om att den här vägen skulle vi gå, men sedan blev det tvärtstopp i landskapsregeringen och där tog det elva månader före man kunde enas om fyra rätt allmängiltiga punkter. Det är beklagligt!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Ltl Anders Eriksson raljerar om att Åland och ålänningarna inte skall reda upp situationen i Svenskfinland. Både landskapsregeringen och självstyrelsepolitiska nämnden talar om samverkan, en samverkan som ger både styrka för Svenskfinland och för Åland. Vi vidhåller att det är väldigt viktigt att vi har goda relationer, att vi samarbetar med Svenskfinland för det är till fördel för Åland och Svenskfinland och då får också ltl Anders Eriksson svar på sin fråga hur och vem skall ålänningarna kommunicera med i framtiden. 

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Nej, ltl Christian Beijar, då har ni missförstått mig. Jag raljerar definitivt inte. Jag raljerar inte med så här pass viktiga frågor. Jag tror, som jag har sagt många gånger sedan den här debatten började, att Åland tar på sig en fullständigt orimlig arbetsuppgift om vi också skall se till att vi stärker svenskan i Finland, det tror inte jag är möjligt. Det är bra, ltl Christian Beijar – och det har pratats om kompasser som pekar åt det ena och det andra hållet – att vi har information och samarbete också med finlandssvenskarna, likaväl som vi har med rikssvenskarna, jag har ingen skillnad därvidlag, men infallsvinkeln är för ensidig både i landskapsregeringens s.k. språkpolitiska program och i självstyrelsepolitiska nämndens betänkande, infallsvinkeln är för ensidig mot Svenskfinland och att det är vi som skall hjälpa till.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Det är så att det är en naturlig sak att vi har ett samarbete med Svenskfinland, det har alltid varit det och enligt min åsikt kommer det alltid att förbli det. Då kan jag inte förstå ltl Anders Eriksson när han anser att den är ensidig. I det här fallet är det naturligt och det är bra att det är nedskrivet för att det ytterligare skall förstärka vår klara linje när det gäller samarbete. Det är självklart att vi har samarbete mot alla väderstreck men att man klart betonar att vi har och skall ha ett gott samarbete med den finlandssvenska organisationerna. Vi drar båda nytta av det.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

De fyra ganska allmängiltiga punkter som landskapsregeringen kom med var för det första att det skulle inrättas en språknämnd. Det är ingen som har haft invändningar mot det förslaget. Vi får se vad vi kallar den. Men när också denna språknämnd skall ha arbetsuppgifter på den finlandssvenska sidan vill jag höja ett varningens finger. Det pratas om samarbete till Sverige, det är bra, det pratas om samarbete till Svenskfinland, det är bra och det fjärde förslaget var att ÅSUB skulle göra en undersökning - och det tror jag behövs för alla är nog inte riktigt insatta i hur den språkliga situationen är – hur det är med det finska språkets ställning på Åland, allt det är bra. Men det jag har pekat på är, och som vi också ser i självstyrelsepolitiska nämndens betänkande, det är bara litet skrivet om samarbetet till Sverige, men sedan blir det långa haranger om vad vi skall göra i Svenskfinland. Det är fel infallsvinkel. Märk väl, jag har inte fått svar på frågan av något parti: Vem äger problemet, är det vi här på lilla Åland som faktiskt skall rädda svenska språket, inte bara på Åland utan också i hela Finland? Är detta en rimlig infallsvinkel?

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag kan förstå att ltl Anders Eriksson känner sig lite ledsen i det här skedet. Det är faktiskt så att det är Ålands Framtid som nu har blivit marginaliserad. Ltl Anders Eriksson försöker hålla fast vid ett skede i det här arbetet som redan är passerat, nämligen det parlamentariska kommittéarbetet. Utifrån det har landskapsregeringen föreslagit lösningar, åtgärder, de har gått vidare till självstyrelsepolitiska nämnden, där de enhälligt har diskuterats, ett betänkande har kommit tillbaka där man stärker och vill gå vidare med de punkter som landskapsregeringen har föreslagit. Att i det här skedet börja sända versioner av en av partiets kandidater till alla hushåll tror jag inte att man tycker att är särskilt lämpligt.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Bästa minister Gunell! Ledsen är kanske ett för starkt uttryck, men besviken, frustrerad ja, det är jag absolut. Det är jag av en enda orsak: man satt så pass länge i den språkpolitiska kommittén och arbetade under lantrådets ledning. Lantrådet försökte få till stånd en kompromiss där alla skulle vara med, det tycker jag var en bra arbetshypotes. Det var vår representant Max Sirén som drev på och levererade förslag på förslag, mycket av de förslagen återfinns i det språkpolitiska kommitténs slutrapport. Att man säger att det arbetet nu är distanserat och att man går vidare med de förslag som kom fram, detta om någonting är svar på varför man inte till ålänningarna kan skicka ut så att de kan skapa sig en uppfattning. Är det verkligen så att de konkreta förslagen i rapporten är kvar eller är de borttuschade, som jag har hävdat - det vore bra om ålänningarna själva fick avgöra det!

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Det var så att den parlamentariska kommittén och de utredningar som gjordes före det var ett sätt att kartlägga vilka problem Åland har haft och står inför. Efter det tar man ett steg vidare, föreslår vilka lösningar som finns för att komma fram och hitta åtgärder för dessa problem. I det skedet är vi nu. Nu skall vi framåt, ltl Anders Eriksson! Jag tycker att namnet på partiet börjar blir mer och mer felaktigt! Man håller kvar i skeden som redan är passerade, nu skall vi fokusera på åtgärderna, språknämnden, vad skall den göra, vad skall den ha för innehåll, vilka arbetsuppgifter, hur skall den finansieras osv.? Jag tycker att det är nu som parlamentet befinner sig i diskussionen.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är absolut ett bra försök. Varenda en som är läskunnig klarar av att läsa kommittébetänkandet och kan konstatera att det finns en hel del konkreta förslag, märk väl, för arbetsuppgiften för den parlamentariska språkkommittén var att komma med konkreta förslag till lösningar. De fyra punkterna: en språknämnd, information och samarbete, undersökning av ÅSUB och främjande av utökade kontakter till Sverige, de är så allmänt hållna så att t.o.m. socialdemokraterna kan omfatta dem. Det var enda sättet för den regering vi har att lyckas få någon sorts samsyn överhuvudtaget. Men alla de konkreta förslagen finns inte med mera, de är ”distanserade”, för att använda minister Gunells ord. Det är det som är det allvarliga och därför är jag, märk väl, inte ledsen men besviken och frustrerad!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag skall försöka besvara några frågor från nämnden. Det är riktigt att självstyrelsepolitiska nämnden kunde konstatera att uppgifterna för den kommande språknämnden eller Ålands språkråd, som vi hörde centerns ltl Torbjörn Eliasson föreslå som namn, ännu inte är klara. Kontentan av det som finns i betänkandet är ändå att det skall vara ett sakkunnigorgan, det skall kunna ge information, bevaka och granska det som händer i samhället, också vardagslivet och att arbeta för samverkan inom språkgrupperna. Det är kontentan i stora drag. Jag tycker att det ändå finns ganska mycket där. Det är klart att nu har vi också mycket diskuterat den gamla rapporten, kommittébetänkandet, och då kan man också fråga att rapporterna som talar om problemen med språket, utifall att Åland skulle bli självständigt, så då blir det ett mycket svagare skydd för svenska språket. Det är väl ett större problem! TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag vill säga att ltl Gun Carlson, som alltid är saklig, så håller med mig ganska långt när det gäller språknämnden, att det är fortfarande lite löst, men det har jag förståelse för. Och, märk väl, jag har inte kritiserat att instansen inrättas, det tror jag är helt okej, men jag är lite tveksam att man också tar på sig så pass mycket av de arbetsuppgifter som man borde klara av själv i Svenskfinland. Det intressanta som jag vill att ltl Gun Carlson skulle svara på är: Varför förde man inte en principiell diskussion i självstyrelsepolitiska nämnden om vem som riktigt äger problemet? Jag har stått och tjatat om det som en papegoja, men jag har de facto inte fått svar. Jag anser att det är Finland som äger problemet, det är deras skyldighet att se till att kommunikationerna mellan Finland och Åland fungerar på svenska, men det klarar de inte av mera.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det är möjligt att vi har saker att önska när det gäller den frågan. Samtidigt som vi ändå måste acceptera utvecklingen inom Finland. Nu säger ltl Anders Eriksson att det är Finlands ansvar och Finlands problem. Vems problem och vems ansvar blir det att bevara svenska språket om vi skulle bli självständiga då? Då har vi inget minoritetsskydd, det är det vi i dag har så starkt via vår självstyrelselag. För fram den diskussionen i stället!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är också ett sätt att försöka mörka diskussionen! Givetvis är det vårt eget ansvar om vi blir självständiga, och det är en av de starkaste drivkrafterna till att vi driver den politik vi driver. Märk väl, när Åland är självständigt har vi inget minoritetsskydd kvar! Skulle vi ha ett minoritetsskydd mot oss själva! Resonemanget blir helt ologiskt, man blandar ihop äppel och päron. Vi har drivit på också när det gäller självstyrelseutvecklingen. Det blir orimligt att man inte försöker också få Finland att ta ett ansvar för att inte den språkliga situationen fungerar, och jag kan inte begripa varför inte ltl Gun Carlson, som annars är en klok kvinna, kan hålla med om att det är så!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Plenum avbryts för lunch till kl. 13.00. (Kl. 12.14).

 

                                            ------------------------------------

Ltl Åke Mattsson:

Fru talman!

Jag tycker att det är ett bra betänkande från självstyrelsepolitiska nämnden och det är i linje med meddelandet att man skall lyfta fram de fyra frågorna. Just beträffande namnet ”språknämnd” anser jag att en ”kommission” skulle ge mera tyngd åt verksamheten, framför allt om man också skall komma med några påtryckningar utanför landskapet känns det tyngre med en kommission. Det har också framförts synpunkter att någon annan myndighet än JO skulle granska övertramp i språkfrågan och jag anser att det är så sällan som frågorna har någon lokalpolitisk betydelse utan det är oftast när man är i kontakt med myndigheter utifrån och också från andra länder, men kommer det från JO har det oftast en väldig stor tyngd att man förstår att det här är allvar. Det är det som är avsikten, det är inte s.a.s. för vår egen tillfredsställelse som vi håller på med att bevaka övertrampen, utan det är för att det skall komma ordentliga kraftiga reprimander som gör att man rättar sig efter det och JO har normalt en väldigt stor effekt om man uttalar sig.

 

Det framhålls i debatten att finska språket är ett dagligt problem på Åland. Där tycker jag att man skulle nyansera sig lite mera. Gemene man emellan är det väldigt sällan som man har problem med finska språket och i det normala sociala umgänget skulle jag säga att det existerar inte överhuvudtaget. Jag har själv varit med i den situationen på min arbetsplats att vi har tre stycken och två stycken har valt att prata ganska mycket finska sinsemellan och man har suttit där och känt sig ganska otillfreds med tillvaron. Det är sådant här som ofta kommer fram i språkdebatter, men jag tror att vi måste vara så pass förnuftiga att vi inser skillnaden mellan enstaka individers beteende och att vi tar ett helhetsgrepp om det i stället.

 

Det är naturligtvis väldigt bra att vi skall arbeta mot Sverige och det skall vi gå vidare med så mycket vi kan. När man talar om vem som äger problemet så är det helt uppenbart att skall vi nå någon framgång här är det initiativ från landskapsregeringen och Åland som kommer att ge det här. Jag tror inte att man tar egna initiativ från fastlandssidan. Däremot tror jag att om vi har ordentliga påstötar härifrån så kan man även få hjälp därifrån, att man omfattar tankar och idéer som man har i det här sammanhanget. Men det hjälper nog inte bara med att skicka något brev hit och dit utan det här är ett ganska omfattande arbete för att nå framgång. Efter vad jag har förstått när jag pratat med svenska konsuln är man helt öppen för förändringar och för att hjälpa Åland bara man kommer med förslag till lösningar.

 

Personligen anser jag att självstyrelsen är en helt fantastisk lösning. Den har skyddat Ålands svenska språk, vår kultur och hela den biten. Den fungerar otroligt bra. Jag är mycket förvånad över att det finns sådana här i salen som tycker att det är någonting som man kan kasta på soptippen, men för min del tycker jag att självstyrelsen skall bevaras och utvecklas i långsam takt så att man vet vad man håller på med när man förändrar den.

 

Det har också framförts i debatten här att man inte skall samarbeta med finlandssvenskarna utom i de fall när det främjar våra syften. Jag tror att samtliga här i salen nog begriper vad det här handlar om. Försvinner finlandssvenskarna från Finland kommer det ganska snart att bli betydligt svårare också att få dokument på svenska från Finland s.a.s., om vi bara är 27.000 som skall ha det här. Det är fråga om att utspel att driva Åland mer och mer mot självständighet, och var en har ju sina intentioner, men jag tror att skall vi säkra svenskspråkigheten här på Åland så är det nog ett led att vi inom alla områden skall stöda finlandssvenskarna. Resonemanget att de skall kunna dra ner oss eller någonting sådant förstår jag inte.

 

När man pratar om självstyrelsen kan jag bara uppmana ledamöterna här i Ålands lagting att lev i nuet! Vad fanns det för värld 1921 och hur såg det ut? Finland hade hört till Ryssland, engelskspråkighet fanns knappast, utan det var ytterst få som hade ett sådant språk som man kunde använda i princip över hela världen. Det fanns inte TV, det fanns inte flygplan i samma omfattning och det fanns framför allt inte datorer med IT osv., man måste s.a.s. ta tiden an,  man kan inte utgå från det tänkande och tyckande som personer hade som levde på den tiden. Det är mycket möjligt att de skulle ha helt andra åsikter om de levde i dag.

 

Det har kommit en kläm där man hemställer om ett utskick till alla åländska hem, men jag tycker att skickar man ut någonting borde det i stället vara någonting om Ålands historia; språkproblemet är inte så fruktansvärt akut att man behöver lyfta fram det här på det sättet, så jag motsätter mig den biten.

 

Vi skall vara medvetna om att finnarna är väldigt rädda om sitt språk de också och de bevakar det stenhårt. Är det någon som värnar lika hårt om sitt språk som ålänningarna gör så är det vad jag vet de som pratar finska i Finland. Det finns exempel på att man bott sedan 1800-talet i Amerika och man pratar fortfarande finska, man håller det kvar där. Det är ingenting som vi skall kritisera dem för utan det är fråga om att var och en vill föra sina traditioner vidare. Naturligtvis kommer vi här på Åland i kläm i sådana här sammanhang, och det skall vi vara medvetna om när vi hanterar problemen gentemot dem. Men för den skull tycker jag inte att man skall stoppa finskan här, för det är en enorm tillgång om vi kan tillgå ungdomar som kan flytande finska och kan gå in i företagsverksamheten och göra business och affärer med sådana som har finska som modersmål. De vill prata sitt modersmål, engelskan kommer i andra hand för dem, den kommer allt mer och mer i Finland, men framför allt har man möjlighet att prata finska så gör man det och vet man att det finns någon som kan flytande finska på Åland så gör man gärna business här, vilket är till fördel för vårt landskap.

 

Det är också intressant att man i Sverige efterfrågar finska så pass mycket när man skall tillsätta tjänster i olika företag och framför allt i IT-branschen är finska efterfrågat. Jag tror att man måste skilja på de här bitarna: vi skall värna om vårt svenska språk, vi skall skydda svenska språket så långt det bara är möjligt, men för den skull skall vi inte angripa på andra områden där vi kan ha nytta av det.

 

I förvaltningen, i tull- och polisverksamheten, tycker jag att man skall ha ett klargörande och det efterlyste jag tidigare i remissdebatten och det finns ingenting om det här tydligt och klart. Hur är det med att prata finska, t.ex. hos polisen, där jag själv har erfarenhet av att vi har många poliser som är tvåspråkiga, de använder finska till tolkning och de använder finska i sitt dagliga arbete? De får ingen ersättning för det. I Finland får man däremot ersättning för språktillägg, men här kan man inte få det. Jag tycker att det kunde vara ett klargörande för det finns en gråzon här.

 

Jag nämnde tidigare att det är viktigt att de finska turisterna bemötts på sitt språk. Jag ser ingen nackdel om vi har någon som kan prata om det här. Jag vill än en gång lyfta fram att finska språket är ingenting som smittar, det är ingenting som gör att man blir beroende av det utan vi kan lyssna på finska någon gång nu och då utan att man blir kvar i det. Ungdomar kommer fram till mig och säger att de har förstått på diskussionerna från vissa partier här att om 50 år kommer vi att vara finska talande här på Åland. Jag förstår inte riktigt vad man menar med det, för jag tror inte att mina barn och andra kommer att byta språk helt plötsligt och bli finska talande, så den risken är i princip obefintlig. Jag tror så mycket på självstyrelsen att jag hävdar att även om det flyttar hit en miljon finska talande invånare i morgon så är man skyldig att betjäna oss på svenska språket, att vi har ett så pass bra språkskydd här och vi har också självstyrelsen som kommer att skydda oss, så jag är inte, till skillnad från många andra, orolig för att språket kommer att försvinna och att finskan kommer att ta över. Däremot kommer troligtvis det engelska språket att ta över helt och hålle. Ser man på avhandlingar som skall vara på svenska, t.ex. Jörgen Engel och andra etablerade forskare på drogområdet, så får man vänta väldigt länge på deras avhandlingar för de skriver på engelska i dag, åtminstone forskarrapporterna. Jag har förstått att det finns önskemål att även avhandlingar skrivs på engelska för det finns inte ord på svenska att använda i de här sammanhangen, det ställer till med problem. Det är alltså när det gäller engelska språket vi skall vara vaksamma. Ser vi på framställningen om plan- och bygglag har vi där ett engelskt ord, carport; för att göra det klart och tydligt har man använt ett engelskt ord. Där ser man att även i lagstiftningen börjar det komma in där; det kan vara lika uppseendeväckande som att man angriper finskan i minsta detalj. Jag tycker att man måste vara nyanserad och veta vad man sysslar med så kommer vi att kunna vara svenskspråkiga här även om 200 år. Men vi skall också kunna göra bra affärer och ha en hög standard här.

 

Ltl Roger Eriksson, replik:

Fru talman!

Det var en intressant vinkel som ltl Åke Mattsson hade angående vad som är vårt språkliga hot, nämligen engelskan. Jag kan inte se att engelskan har nämnts i programmet, men de facto håller jag med om vad ltl Åke Mattsson säger. Vi använder orden webb, carport m.fl. i vårt lagspråk. Lyssnar vi på dagens ungdomar ute i skolorna så pratar de mycket engelskt influerande språk, om vi säger så, inte finskspråkigt, så jag håller nog med ltl Åke Mattsson till den delen. Det är en intressant iakttagelse.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Vi kanske borde ha gjort någonting åt detta, men vi har väl inte några större problem just nu. Det viktiga och det centrala är att när det går över till engelska förstår alla på Åland, så det kan vara en process som är på gång som vi inte kan göra någonting åt. Men vi kan också ta det med oss att 1921 fanns inte engelskan här i landskapet, så därför hade man kanske en annan inställning till det här problemet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

Ltl Henrik Lagerberg:

Fru talman!

Som medlem i självstyrelsepolitiska nämnden omfattar jag naturligtvis betänkandet till alla delar. Jag skulle också vilja brodera ut mig i några frågeställningar som vi har diskuterat härifrån talarstolen.

 

Fru talman!

Det har nu gått en tid sedan vi hade landskapsregeringens meddelande om det språkpolitiska programmet till diskussion här i lagtinget. Som lagtinget vet reserverade sig socialdemokraterna mot en del av slutsatserna och åtgärderna som fanns med i programmet. Det stundar till valtider och nu visar det sig att upphovsmakaren till ett av grundmaterialet för den språkpolitiska kommitténs arbete nu ställer upp för ett visst parti i lagtingsvalet. I belysning av detta kan man som socialdemokrat nog förstå att de överdrifter som enligt vårt tycke fanns med i det språkpolitiska programmet inte hade sitt upphov i den faktabaserade verkligheten utan mer kanske var färgad av en politisk-ideologisk grundstrategi.

 

När det gäller självstyrelsepolitiska nämndens betänkande om landskapsregeringens meddelande nr 3/2006-2007 vill jag lyfta fram två frågeställningar: tillsättandet av en språkpolitisk nämnd och språket inom hälso- och sjukvården. Jag frågar mig: Hur skall denna nämnd se ut och vara konstruerad och är en nämnd det rätta ordet? När man tänker på ordet språknämnd så går ofta tanken till ordet språkvård, vilket många språknämnder i våra nordiska grannländer sysslar med. För mig borde denna nämnd vara ett självständigt sammansatt organ av olika aktörer inom samhällslivet, såsom sakkunniga från olika organisationer i den offentliga och privata sektorn, vilket skulle regleras av en landskapslag. Jag vill inte ha ett partipolitiskt eller regeringssammansatt organ som följer svängningarna i väljarunderlaget utan organet bör var obundet och fritt från politiska svängningar. Uppgiften för detta organ skulle vara att följa med den språkliga utvecklingen inom alla samhällssektorer och att stärka en kontinuerlig information om Ålands enspråkiga status. Kanske borde detta organ bli en egen myndighet så småningom som hade till uppgift att bl.a. övervaka individens språkliga rättigheter och vägleda den i kontakterna med myndigheter och institutioner.

 

Det har kommit en ny utredning från ÅSUB som har gjorts på uppdrag av diskrimineringsombudsmannen. Uppgiften var att klarlägga självupplevd diskriminering bland 16-69-åringar och rapportens namn var ”Olika behandling i en lika situation”. Det här är ett exempel på det här med språk och vad det kan upplevas som. Nu pratar vi inte bara om svenska. Citat ur utredningen: ”Ser man till språkgrupperna är gruppen med icke-nordiskt modersmål den som främst upplever att den blir utsatt. Över 50 procent av de svarande har upplevt diskriminering utifrån ursprung, språk, namn och/eller utseende här på Åland. Gruppen med annat nordiskt modersmål upplever ifrågasatt identitet. 40 procent av gruppen uppger sig ha upplevt diskriminering. Det är språk och ursprung som utgör diskrimineringsgrund. Det språk som nämns i kommentarer är finska. Det är denna grupp som oftast känner sig utsatt. Gruppen har också i förhållande till de andra oftare valt alternativ ’var rädd för följderna’ som ett svar på varför man inte har reagerat i en situation som upplevs kränkande. Det här är ett litet axplock från utredningen som kom nyligen.

 

När det gäller språket inom hälso- och sjukvården är det mycket viktigt att språket är svenska och att den information som utbyts också sker på svenska. Eftersom vi inte klarar av att upprätthålla all service inom sjuk- och hälsovården här på Åland så är vi beroende av våra närmaste grannar. Vi köper alltså tjänster av dem. Det är då av största vikt att ÅHS upprättar avtal med vårdleverantörerna och att man binder upp vårdgivaren till att ge sin vård och information på svenska. Vi köper tjänster av Sverige i dag och där kan man då tänka sig att man styr över vården alltmer dit om inte språkkravet efterlevs i avtalet av de finska vårdgivarna. Däremot finns inte denna möjlighet när det gäller sluten psykiatrisk vård för barn och ungdomar, dels har vi inte en sådan vård ordnad på Åland i dag och dels ser den svenska, finska och åländska blankettlagen annorlunda ut, vilket i ett akut skede inte möjliggör vård i Sverige, utan här är vi helt hänvisade till Finland. I dag saknar ÅHS avtal med någon finsk vårdgivare inom denna sektor och här sker vården enligt muntlig överenskommelse. Problem kan uppstå i ett akut skede t.ex. när alla svenskspråkiga platser är upptagna och den enda alternativa akuta vård som återstår för barnet eller ungdomen är vård på en finskspråkig avdelning. Här kommer språkproblemen in i bilden. Att sätta diagnos och ge rätt psykiatrisk och medicinsk behandling i ett tvångsvårdsskede där patienten och läkare inte kan kommunicera med varandra är då en mycket vansklig historia eftersom det är lätt att missförstå de symptom man uppvisar om man inte kan kommunicera. Men efter vad jag erfarit håller nu ÅHS på att försöka upprätta ett vårdavtal med Ekåsens sjukhus i Finland. Detta är nog ett måste, då vi i dessa fall inte kan vända oss direkt till Sverige. Vi måste kunna lita på att vårdgivarna ordnar vården på svenska så att vi inte bara har att lita till någon osäker och otrygg muntlig överenskommelse.

 

Detta var några av mina reflektioner när det gäller språkfrågan.

 

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Talman!

Det är alltid lika intressant och det är alltid lika tydligt när vi diskuterar språkpolitik här i salen. Det är då som olikheterna mellan de olika grupperna kommer fram som allra bäst. Betänkandet som kommer från självstyrelsepolitiska nämnden tycker jag – och det har jag kritiserat internt i vår egen grupp till vår egen ledamot – att är lite magert. Det kunde ha varit bättre och man kunde ha haft en högre ambition. Utgår man från den parlamentariska kommitténs gedigna arbete och som sedan förstås smalnade av från landskapsregeringens sida när man gav sitt förslag till salen här – det vet vi alla orsaken till – så hade man här haft möjlighet att ännu mera vässa argumenten och ännu mera lyft fram frågorna, om man hade velat och det borde åtminstone finnas en stor majoritet och intresse för dem. Detta är nu produkten och det kommer säkert att vara många, många språkdiskussioner och debatter också efter det här, där man tydligt kommer att se en skillnad. Vi får vara glada för det lilla i alla fall!

 

Det finns många bra formuleringar också i betänkandet. Jag tänker framför allt på den sista punkten under sammanfattningen. Jag tycker att det är bra att man har gått in för den.

 

Det har varit intressant att höra på de olika inläggen. Jag brukar alltid hävda härifrån talarstolen att ettdera finns det en ovilja att ta till sig orsakerna, grunderna, till vår språkliga ställning eller också är det så att man vill sätta det in i sin egen politiska ideologi och kanske motsvara mera förväntningarna bland de röster som man har inom sitt parti för det är ju så man ser olikheterna här i partierna. Jag tycker att det var ganska tufft av ltl Henrik Lagerberg när han kommer, som jag uppfattade det åtminstone, med någon form av anklagelser mot den tjänsteman som har tagit fram det språkpolitiska programmet för att hon nu ställer upp i ett val. Det är ett beslut som man som tjänsteman har fullständig rätt att göra och det är många tjänstemän som har gjort det och kommer säkert också att göra det framdeles. Men jag fick lite känslan av att man från socialdemokraternas sida var lite skeptisk mot underlagsmaterialet nu och var det eventuellt vinklat och man fick sin farhåga besannad när man förstod att tjänstemannen nu kommer att ställa upp för ett politiskt parti, ett parti som inte har samma uppfattning som socialdemokraterna i språkfrågan! Det tycker jag är väldigt grovt, men det kanske också är ett uttryck för socialdemokraternas inställning mot tjänstemän, som vi har sett på senare tid.

 

Liberalerna har genom ltl Åke Mattsson ett bekymmer med att man som svensktalande har alltmer engelska ord i vardagen på Åland! Det här har vi från vår sida många gånger hävdat att är en bra sak; eftersom vi är specifikt i lagen skyddade mot finskan så har vi också en skyldighet att leva upp till lagens bokstav.  Ett sätt att brygga över de hinder vi har med olika språk och att bli förstådda på olika språk är ett gemensamt språk och det är i många fall engelskan. Det är som vi ser det inget fel utan det är i stället ett väldigt bra sätt att komma vidare, att bygga broarna mellan språkhindren. Det är alltså inget hot i sig.

 

Ltl Åke Mattsson tar också upp en fråga som många gånger har varit upp till diskussion, nämligen poliserna och det har också varit om sjuksköterskor skulle ha ett tjänstetillägg för att man har nytta av att kunna finska, om man kan finska bra och då borde man bli premierad genom någon form av lönetillägg. Det här är någonting som vi inte tycker att är genomförbart på Åland eftersom vår självstyrelselag som är ganska tydlig i den här frågan. Då borde man i stället fråga sig att vilka olika språk är det viktigt att kunna och skall man få ett tjänstetillägg för hur många språk och vilka språk men inte på det sättet plocka ut finska som det som skulle vara det mest angelägna.

 

Det här var mina reflektioner av alla de anföranden som har varit och som jag inte har begärt replik på för det är så väldigt svårt att i detta stora ärende ge en kortfattad replik och därför ville jag börja mitt anförande med det.

 

När det gäller betänkande från självstyrelsepolitiska nämnden kan jag konstatera att språknämnden tas upp. Det är en sak som jag inte har riktigt blivit klok på vad man egentligen har tänkt sig och var nämnden skall ligga, var arbetsuppgifterna är, även om vi också har en representant i självstyrelsepolitiska nämnden. Det här blir en sammanblandning av någon slags JO och DO, samtidigt som man säger att språknämnden skall vara under landskapsförvaltningen, så det skulle vara bra om vi kunde få det här lite mera utrett. Tanken så här initialt är god, fastän det inte är riktigt färdigt tänkt.

 

En sak som vi också har diskuterat väldigt mycket från vår sida om språkfrågorna är diskussionerna med näringslivet. Det brukar vara väldigt farligt när man tar upp den diskussionen för man skall inte peta i näringslivets förutsättningar! Där har vi en lite annan syn och säger att får man landskapsmedel, någon form av stöd eller bidrag har man också en viss skyldighet från myndigheternas sida att också föra en diskussion om attityder till språkkrav som en väldigt viktig del för näringslivet och för ungdomar speciellt när man kanske skall söka sitt första jobb. Där vet vi, precis som ltl Åke Mattsson sade, att det är bra när man kan, tror jag att han sade, perfekt finska, att även om man har läst finska allt vad det går på Åland så kan man den inte perfekt. Jag är själv och många säkert med mig i den här salen ett levande exempel på det, fast vi har fått det indunkat och gråtit för att försöka lära oss och alla ”finnbeten” man har varit på, men ändå tror jag inte att man skulle duga att få en anställning inom det åländska näringslivet där man kräver perfekt finska, utan då måste man ha människor som kommer utifrån. Det är det här som jag är skeptisk till och det är det här som vi från Obunden Samlings sida tycker att är en viktig diskussion att föra med näringslivet, vad det här betyder i förlängningen.

 

När det gäller språket inom hälso- och sjukvården finns det nu en ny skrivning som kommer att komma hit till kammaren inför budgetdiskussionen och budgetbesluten för 2008. Den tycker jag själv att är väldigt bra skriven. Jag tycker den är uttömmande, jag tycker vi har försökt från ÅHS:s styrelses sida att se det ur ett språkligt perspektiv. Det fanns en fråga från ltl Anders Eriksson varför man hänvisar till den finska språklagen i ett åländskt dokument. Den frågan är verkligen berättigad och den diskussionen har vi haft inom ÅHS:s styrelse; där var det ordföranden som hade formulerat det och tyckte det var väsentligt med den motiveringen att de människor som blir remitterade till Finland så skall ha det här som ett dokument att ta till sig och också veta att man har sin lagliga rätt att hävda att man har rätt till vård på svenska även där. Men om inte jag missminner mig så är den här skrivningen borttagen från det sista förslaget från ÅHS-styrelsen. Jag har försökt springa runt på hälso- och sjukvårdsavdelningen här ute och jag har varken sett ministern eller tjänstemän så jag har inte fått det bekräftat, men jag tror att det är på det sättet. Men jag hade gärna sett att man från självstyrelsepolitiska nämndens sida hade fört ett resonemang om vård i Sverige. Vi vet att det finns en bred diskussion och en stor önskan för många ålänningar att bli remitterad till Sverige. Då säger man från politiskt håll, ja, men, det har vi tagit beslut om, det är klart att ni skall få bli remitterade dit och ni måste själva få vara med och påverka det, det står i planen, det står i alla dokument som patienterna får, det är de medicinska grunderna, men sedan skall man tillsammans med den remitterande läkaren föra en diskussion om vart man hellre blir remitterad. Det här börjar gå in i folks medvetande och det betyder att budgeten för vård utanför Åland spricker. Det blir dyrare; fortfarande har vi det på sättet att vården i Sverige är dyrare än i Finland och det är här min frågeställning kommer; om det nu är så att man Finland inte kan garantera det man en gång i tiden lovade och garanterade den åländska befolkningen, att vi skulle kunna leva och bo på svenska, och det betyder att kan vi inte själva sköta specialsjukvården här och vi blir remitterade, så är det deras sak att se till att detta fungerar på vårt modersmål. Kan man inte det utan man måste till ett annat land, till Sverige i det här fallet, där man får svenskspråkig service och det blir dyrare, har inte då Finland enligt 51 § i självstyrelselagen en skyldighet att ta den merkostnaden på sig vad det blir emellan? Det där tycker jag att är en intressant fråga och det är någonting som man inte för in i Finlands riksdag, det är ingenting som man där skall sitta och parlamentera om, utan det här är ett förfarande som sker via Ålandsdelegationen. Är det här någonting som man har prövat och i så fall varför inte? Det här hade jag hoppats att man skulle ha tittat på i självstyrelsepolitiska nämnden. Vi har många gånger sagt att vi skulle separera budgeten för vård utanför Åland så att vi tydligt skulle få se vad den blir, i dag är den inne i den totala budgeten. Det är i dag budgeterat för 7 miljoner. Då skulle man få se hur det här ändrar från år till år, när policyn för remisser också ändrar. Jag hoppas fortfarande att man skall göra det och ta det här till sig, kanske till regeringens sida för det är väl därifrån som det här i alla fall skall initieras och det finns alltid en majoritet i salen av regeringen och där kan man ju faktiskt driva frågan, om det är så att det blir dyrare och vilket ansvar man i så fall har.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

Nej, Ålands socialdemokrater välkomnar alla till den politiska processen, tjänstemän, arbetare, företagare och andra aktiva i samhället är välkomna till processen, vi vill inte utestänga någon. Jag kan inte förstå hur ltl Gun-Mari Lindholm får någonting sådant för sig! När det gäller vård på svenska så är det så att vi är tvungna att köpa tjänster av andra, vi kan inte upprätthålla all specialitet på Åland och då är vi tvungna att köpa den från något annat ställe. När vi pratar om självstyrelselagen och språklagen i Finland är det två olika lagstiftningar som styr den svenskspråkiga verksamheten. Det enda sätt vi kan kräva svenska på i Finland är att man gör upp ett avtal med vårdleverantören och där bestämmer att det måste ske på svenska.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Det skall bli intressant att ta del av stenografiska protokollet. Jag tycker att jag inte kunde höra så fel som nu ltl Henrik Lagerberg menar att jag skulle ha hört! Jag tyckte åtminstone att det anförande som ltl Henrik Lagerberg höll andades ett visst misstroende mot tjänstemannens produkt eftersom tjänstemannen också deltar i valet för ett parti som är ganska tydlig i den här frågan.

 

Vad gäller upphandling av tjänsterna utanför Åland är vi helt överens. Det skall upphandlas, det skall vara tydligt skrivet i avtalet att det är det här som är förutsättningen för att man överhuvudtaget skall köpa varan, alltså sjukvårdstjänster från Finland.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

Som känt har socialdemokraterna reserverat sig mot vissa slutsatser och lösningsmodeller i språkkommittén slutrapport men inte mot landskapsregeringens meddelande, där vi anser att vissa slutsatser inte har dragits på faktabaserade underlag utan det har legat någonting annat bakom sammanställningen. Ånyo borde det vara fakta som styr hela verksamheten och processen.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Återigen kommer misstroendet när ltl Henrik Lagerberg säger att det ligger ”någonting annat bakom sammanställningen”. Det är naturligt eftersom socialdemokraterna har en annan åsikt och jag tror också i dag att liberalerna har en annan åsikt om språkpolitiken, medan Obunden Samling, de frisinnade, centern och Ålands Framtid till fullo stöder det som den parlamentariska kommittén hade kommit fram till, trots att tjänstemannen inte ställer upp för oss alla utan bara för ett parti. Men jag tycker inte att det passar sig att man kommer med sådana här anklagelser i efterhand och försöker söka spöken i de olika dokumenten som man har formulerat. Det tycker jag är ganska ojuste faktiskt!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag efterlyste i remissdebatten att vi kanske inte i lagtinget skulle angripa finlandssvenskarna och finnarna som har flyttat hit och jag kan konstatera att debatten har varit betydligt bättre den här gången. Det är en sak som dök upp här och det är att man kommer hit från Finland och tar arbeten på grund av att ålänningarna inte kan språket. Jag ser det personligen inte som ett problem, utan jag anser att ålänningen är ett sådant fenomen som kommer att bli kvar, man byter inte ut oss! Jouku Kinnunen hade också någonting om att ålänningarna kommer att bli utbytta så småningom efter en viss tid. Jag anser att det här inte är fråga om någon rashygien utan flyttar man hit som amerikan, ryss, finne eller svensk och har man bott ganska kort tid i den här miljön så blir man ålänning samt kanske mer tar vara på den åländska atmosfären än vad många andra gör. Jag tycker därför inte att det är ett stort problem att vi har inflyttade som kommer hit på grund av finska språket.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Vi i Obunden Samling tycker att detta är ett problem i dag eftersom det utesluter en hel del ungdomar från viktiga positioner. Å  andra sidan tror jag att det är ett övervägande problem eftersom 75 procent av ungdomarna studerar i Sverige i dag. De kommer att bygga upp sina nätverk runt de studiekamrater och de kontakter som man skapar under den tiden och då kommer också de naturliga kontakterna att ske till en annan språkmiljö än vad vi har i dag. Jag tror också att man har en annan språkattityd bland dem som växer upp i dag där man ser möjligheten att på något sätt kunna kommunicera med varandra och kanske ta till ett annat språk som är gemensamt för båda.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag tror att hela problemet är övergående, för jag tror att engelskan kommer att ta över så småningom, finskan kommer att försvinna och bli otroligt marginell som språk någon gång i framtiden. Vi har ingen arbetslöshet här på Åland. Är det så att man flyttar in och tar de här jobben, så är det en fri konkurrens, så varför skall ålänningarna alltid vara i en skyddad verkstad? Det är väl bra om folk flyttar hit. Det är väl inte bara timmermän och målare som vi skall välkomna, utan kommer det sådana hit som har högre utbildning så är det en stor fördel för ålänningarna och de som bor här i landskapet kan också bli triggade av konkurrens och att man får satsa vidare för att man skall vara med i toppen. Behöver en inflyttning från Finland hit bara vara negativ?

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag ser det så här att man försöker kanske i dag i stället ha denna skyddade verkstad därför att man erbjuder jobb och har språkkrav som kanske inte ålänningarna kan leva upp till. Vi är jätteduktiga, vi har jätteduktiga ungdomar på Åland och har alltid haft de här kontakterna utåt. Vi har haft en hög social kompetens, vi har varit nyfikna, envisa; man har studerat och så har man kommit tillbaka hem och är beredd att erbjuda det åländska samhället sin kompetens. Då vill inte jag och vi obundna att man skall stöta på den språkliga barriären, att jag kan allt det här andra, men jag kan inte finska. Då skall inte det vara det som hindrar mig från att komma tillbaka hem.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Ltl Gun-Mari Lindholm sade att det kommer att komma många debatter efter den här, och det kan jag hålla med henne om. När ltl Gun-Mari Lindholm kom in på frågan om polisen och sjukskötarna och eventuella språktillägg för dem här på Åland, någonting som har tagits upp tidigare i debatten, så vill jag bara säga att redan i början av åttiotalet slopades språktillägget i landskapets avtal och tjänstemännen och de arbetsavtalsanställda fick i stället längre semester!

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Det är jag väldigt medveten om. Jag var själv en av dem som blev ”drabbad” och det var en ganska stor diskussion; eftersom jag själv är utbildad i början av åttiotalet var det här en ganska stor diskussion bland vårdmänniskorna då. Då hade jag samma uppfattning som jag har i dag, att vi skall inte ha det här, fastän jag då hade beviljats det eftersom jag då behärskade finska så pass bra som man nu kunde göra på Åland.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Man kan inte heller utesluta att frågan kommer upp på nytt. Men ett språktillägg kan inte bara gälla finska utan det gäller antagligen flera språk varför man inte kan utesluta finska eftersom det skulle anses som en diskriminering. Frågan är knappast aktualiserad i pågående avtalsrörelse.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Nej, jag vänder mig mot att man då i så fall skall ha någon slags särskiljande mellan just ett språk, det språk som vi egentligen enligt självstyrelsen är skyddade från. Jag ser det verkligen som märkligt att man då skulle få ett lönetillägg för att man behärskar det. Då skall det vara för alla språk; jugoslaviska, kan jag engelska, franska, vad än det är för någonting, alla skall ha en likabehandling för sina språkkunskaper.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell:

Fru talman!

Jag vill i likhet med många tacka självstyrelsepolitiska nämnden för ett bra arbete. Det känns bra att det här ärendet, som det verkligen har stormat om från början, nu har glidit in på mera lugna vatten. Man kan inte heller tala om språkfrågan på Åland i affekt och känslostorm. Det går inte, det blir resultatlöst, vi kommer ingenstans! Det är genom behärskade situationer som utgår från fakta som kan leda framåt till mera konkreta åtgärder.

 

Jag är också glad över att förslaget om en språknämnd tas på allvar och att det ges även i betänkandet från nämnden ett djupare innehåll. Man kan konstatera att när en språknämnd blir inrättad har man också etablerat en mer kontinuerlig uppföljning i språkfrågor, någonting som vi inte har haft på Åland tidigare. Det här med språknämnder är vi inte ensamma om att etablera. På många håll i Europa kommer det nu språknämnder av olika slag. Folkrättsexperten Sia Spiliopoulou Åkermark, som också är ny direktör vid Ålands fredsinstitut, konstaterade i våras i en insändare i lokalpressen att tillsättandet av språknämnder är en trend som syns tydligt i hela Östersjöområdet,  i hela Europa. Den språkliga medvetenheten ökar och man skapar institutioner som skall övervaka språkutvecklingen. Finland, Sverige, Danmark, Estland, Ryssland och Tyskland visar alla samma tendenser. I många av dessa länder vill man betona det nationella språkets betydelse som bärare för den nationella identiteten, ett naturligt skeende i en värld där gränser suddas ut men som också är en del av EU:s mångfald och Europas många folk och kulturer.

 

Det som vi behöver fundera mera kring nu är språknämnden, dess namn, dess innehåll och dess uppgifter. Jag tycker för min del att språknämnden skall ha både en språkvårdande och ett språkpolitiskt uppdrag, språkvårdande inte i samma bemärkelse som språknämnden i Finland/Sverige som också sysslar mycket med språkvård och språkriktighetsfrågor. Däremot förpackningar med väldigt bristfällig svensk text borde kunna vara någonting för nämnden att reagera på och att anmäla det till dem som har ansvar. Det är också viktigt att olika instruktioner, innehållsförteckningar osv. är på korrekt svenska.

 

Språkpolitiskt är kanske det största arbete som nämnden skulle ha, framför allt kring information, samarbete, beställande av olika utredningar som är aktuella och att också sprida kunskap om självstyrelsen och dess särbestämmelser.

 

Här har kommit fram olika förslag på namn som språkråd, språkkommission, kanske språkdelegation. Vi får nu fortsätta att smaka på flera alternativ och jag hoppas att vi i budgeten skall kunna komma med något förslag. Då finns det åtminstone ett organ att rikta sig till i språkfrågor. Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande visar att ålänningarna inte i någon större skala vänder sig till justitieombudsmannen just vad gäller klagomål på språk.

 

Jag vill kort bemöta också ltl Anders Erikssons påstående om att språknämnden skall lösa problemen och jobba med en förbättrad ställning för svenskan i Finland. Jag tror inte att någon har avsett att en åländsk språknämnd skulle ha det uppdraget. Snarare skall det väl vara fokus just på Åland och situationen på Åland. Däremot skall språknämnden ansvara för information och samarbete och inom den ramen blir Svenskfinland och dess organisationer aktuella. Jag skulle vilja instämma i det som självstyrelsepolitiska nämnden skriver: ”Försvagas svenska språkets ställning i Finland får detta negativa återverkningar också för landskapet och dess befolkning.”

 

Med det här betänkandet i ryggen kan landskapsregeringen gå vidare med språknämnden, med dess namn, status, finansiering, tillgång till personal och val av ledamöter. Skall det vara ett politiskt organ, skall det vara ett sakkunnig organ, skall det vara lagreglerat eller inte? Någon typ av skrivningar borde vi ha i kommande budget.

 

Ifjol besöktes Åland också av Kanadas språkambassadör. Kanada är tvåspråkigt vad gäller engelska och franska. Där har man jobbat väldigt målmedvetet och konkret och funnit lösningar på olika problem på olika sätt. Jag tycker att man kan konstatera att Kanada har kommit betydligt längre i utvecklingen av sin tvåspråkighet än vad Finland har gjort. Det var kanske därför som Paavo Lipponen bjöd in honom till Finland, för att lära sig mera om hur Kanada hanterar tvåspråkigheten.

 

När ltl Anders Eriksson alltså frågar vem äger problemet? skulle jag vilja säga att vi äger det båda två. Finland har naturligtvis ansvar för riket, för språklagen, grundlagen och att de efterlevs i praktiken. Finland har också ansvar för att deras myndigheter riktar enbart svenskspråkiga skrivelser till åländska myndigheter. Men nog har vi också på Åland ett ansvar för den språkliga situationen; till den delen äger vi problemet. Här skall vi söka lösningar såsom Kanada har gjort på det ena efter det andra och komma med förslag till hur vi kommer vidare.

 

Jag tycker också det är mycket bra att självstyrelsepolitiska nämnden har lyft frågan om hälso- och sjukvården. Ju mer sårbar en människa är desto viktigare är förstås rätten att få använda sitt modersmål och jag vill härmed sända en tanke till den avlidna ledamoten Sune Mattsson – det här var en fråga som han verkligen starkt lyfte fram och jag tror att han i dag skulle ha varit mycket aktiv i den här diskussionen. Jag tycker också att man kan konstatera att det är faktabaserad diskussion som leder framåt, kompromisser, ett sansat tonläge, förtroende och samverkan.

 

Utredningarna behövs, utredningarna är fundamenten för de här diskussionerna. Jag tror att vi många blev väldigt förvånade när ÅSUB kom med rapporten över ålänningarnas ekonomiska situation och vi kunde konstatera att 13 procent lever under fattigdomsgränsen. Jag tror att också att vi är ganska förvånade över den rapport om diskriminering som har kommit där man kan konstatera att var tredje ålänning har upplevt sig diskriminerad. Kanske vi också får se överraskningar när ÅSUB utreder den språkliga situationen, det skall bli mycket intressant!

 

Jag vill kort säga några ord om Medis. Jag tror att det var ltl Gun Carlson som nämnde att man på Medis har läromedel i finska och jag har därför ägnat lite tid åt att reda på hur det här förhåller sig. Jag talade med vice rektorn som var mycket förvånad över att höra att läromedel skulle finnas på något annat språk än på svenska; grundprincipen är absolut att läromedlen är svenska. Däremot har man i vävning under många, många år prenumererat på vävtidningar från olika länder, både på finska, svenska och engelska, och tidningarna används som inspiration varifrån man tar olika mönster för vävkurserna osv. Man har t.o.m. frågat medlemmarna på vävkursen om det är okej att tidningarna finns och att de finns på olika språk och ingen har haft någonting att invända mot det. Jag hoppas att det här reder ut situationen lite.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Vem äger problemet? På den frågan av ltl Anders Eriksson replikerade ledamoten Camilla Gunell. Vem som står för kostnaderna när finska staten inte kan upprätthålla den service som Åland har enligt självstyrelselagen skulle vara intressant att veta. Om inte Finland kan uppfylla självstyrelselagens grunder om rätt till svenska språket här på Åland, så vem är det som står för kostnaden. Ltl Gun-Mari Lindholm hade ett bra exempel när det gäller sjukvården. Det kunde vara intressant att veta vad ledamoten Camilla Gunell anser om det.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag tycker att är det dokument som är brådskande skall vi översätta dem omedelbart och skicka räkningen till Finland.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandets kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Föreläggs betänkandets kläm. Klämmen är godkänd. Begärs ordet?

 

Ltl Brage Eklund: Fru talman! Jag föreslår en andra kläm av följande lydelse:

 

 ”Att landskapsregeringen offentliggör en förkortad version av Gunilla Sanders "Rapport om det svenska språkets ställning på Åland" från 2003 och det parlamentariska kommittébetänkandet "Insatser för svenska språkets ställning - förslag till språkpolitiskt program för landskapet Åland" samt tillser att båda dokument sänds till samtliga hushåll på Åland.”

 

Ltl Danne Sundman: Talman! Jag ber att få understöda ändringsförslaget.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Brage Eklund, understödd av ltl Danne Sundman, föreslagit en andra kläm i enlighet med utdelat förslag. Detta kallas ltl Brage Eklunds förslg. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig.

 

Omröstning kommer att verkställas. Den som röstar för ltl Brage Eklunds ändringsförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd. Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar ja. Jag ber nej-röstarna resa sig. Majoritet för ja.

 

Lagtinget har omfattat självstyrelsepolitiska nämndens förslag.

 

Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd. Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras ärende nr 6:

 

Landskapsregeringens svar med anledning av ltl Danne Sundmans enkla fråga angående stöd för privata muséer. (EF 17/2006-2007).

 

Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsregeringen ett kort svar på frågan. Med anledning av svaret får frågeställaren omedelbart härefter hålla högst två till frågan anslutna anföranden, vilka även får innehålla tilläggsfråga. Efter vartdera anförandet har den som besvarat frågan rätt att yttra sig. Annan diskussion är inte tillåten. För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning. Frågeställarens följande yttranden samt tilläggsyttranden av den som avger svaret får däremot inte överstiga 3 minuter.

 

Ltl Danne Sundman:

Fru talman!

Landskapsregeringen har tidigare aviserat ett eventuellt nytt stödsystem för privata museer. Detta skulle uppmuntra ett mångsidigt utbud och värna om engagemanget för kulturarv av olika slag med regional spridning.

 

Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande enkla fråga:

 

Vilka upplysningar kan landskapsregeringen ge angående planerna på ett nytt stödsystem för privata museer?

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell:

Fru talman!

Först kanske vi kort måste reda ut vad ett privat museum är för någonting. Jag vet inte riktigt vad ltl Danne Sundman avser, men jag kan säga att inom landskapsregeringen menar vi med privata museer hembygds- och specialmuseer samt samtlingar som är öppna för allmänheten och som ägs och drivs av ideell förening eller organisation. Icke-privata museer är sådana som ägs av landskap eller av kommunerna. Däremot inkluderas inte enskilda personers gårdsmuseer och samlingar, eftersom de inte har beaktats som bidragsberättigade enligt PAF-förordningen och kulturlagen.

 

Det har förts diskussioner – ltl Danne Sundman kallar det aviseringar  - om ett nytt stödsystem och det har nog funnits tankar i den riktningen. Framför allt har det berört att ett nytt stödsystem skulle ses över vad gäller PAF-medlens fördelning rent generellt. Översynen skall göras från finansavdelningen, men där har man velat vänta lite grand med översynen för att se hur saker och ting framskrider angående utvecklingen inom PAF.

 

För det andra var ett nytt stödsystem för museisektorn till viss del knuten till det kulturarvspolitiska program som utarbetades för ungefär ett och ett halvt år sedan. I det programmet utgick man väldigt starkt från en etablering av en ny organisation, ett kulturarvsråd. Jag kan konstatera att den parlamentariska kommittén som jobbade med kulturarvsfrågan gjorde ett mycket ambitiöst och bra arbete, men kom inte till ett enhälligt betänkande. Tyvärr kan man väl säga att det har mött vissa svårigheter att gå vidare, eftersom förverkligandet av kulturarvsrådet var så centralt i hela uppbyggnaden av den nya strukturen för kulturarvsfrågorna. Därav kan man väl inte konstatera att någonting helt nytt vad gäller stödsystemen för kulturarvsmedlen finns utan vi fördelar fortsättningsvis medel från landskapet; under fjolåret 385.000 euro till den här sektorn. Fördelningen går till så att det är en sakkunnig genomgång av de ansökningar som kommer in och den görs vid museibyrån. Avsikten är att från 2008 överföra dessa ärenden helt och hållet till museibyråns avgörande och att de efter beredning föredrar ärendet för landskapsregeringen.

 

Poängen med det skulle vara att stärka Ålands museum som ett resursmuseum för hela kulturarvssektorn på Åland. I Sverige har man s.k. länsmuseer, och Ålands musuem skulle här då vara ett landskapsmuseum som skulle bistå med både rådgivning, katalogisering, vid utställningar plus att man skulle ha instrumentet att kunna fördela medel.

 

Ltl Danne Sundman, första tilläggsanförande:

Fru talman!

Jag får tacka för det och konstatera att planerna kanske inte var så konkreta, men de borde bli det. Det handlar ofta om en förening som kanske vill starta ett museum eller upprätthålla ett museum över sin historia och då får man ganska mycket för pengarna, man tillvaratar mycket ideellt engagemang och om man jämför vad det kostar jämfört med att ha det helt i offentlig regi så är det avsevärt mycket billigare eftersom det är entusiaster som jobbar gratis. Jag tänker t.ex. på Telehistoriska museet. I dagen informationssamhälle skulle det vara viktigt att lyfta fram den delen av vår närhistoria när telefonen kom till Åland. Det är sådana saker som bussmuseum, det finns mycket intressanta fordon och bussen har spelat stor roll för samhället osv. Det är också en intressant närhistoria. Det finns också jordbruksmuseum som har förts på tal. Här skulle man ha ett stödsystem som man på vissa villkor får stöd för, t.ex. lokalkostnader, men man måste själv bjuda till en hel del och ordna själva museet.

 

Jag undrar om det egentligen är så bra att ge makten till museibyrån. Hur har man tänkt där skulle vara intressant att höra. Jag tror att sakkunskapen är bra att ta del av, men inte  när det gäller själva fördelningen. Det borde vara en annan part som bedömer själva fördelningen. Hur har man tänkt där?

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell:

Fru talman!

Systemet i dag är sådant att en förening kan inkomma årligen med anhållan om ett verksamhetsbidrag just om man har ett mindre museum i en förenings regi och vi beviljar då medel enligt verksamhetens innehåll, omfattning osv. Det systemet finns alltså redan. Däremot har landskapsregeringen haft en ganska försiktig hållning till inrättandet av nya museer, eftersom det ändå är en kostnad; har man en gång inrättat det så finns det och lokalhyrorna kommer osv. Där har vi haft en ganska restriktiv hållning de senaste åren vad gäller nya initiativ. Jag håller med ltl Danne Sundman att det är en ganska ekonomiskt god fördelning om ideella krafter lägger ner mycket energi och landskapet kan bidra med en mindre penning för öppethållningstider och själva grundinnehållet.

 

Vad gäller museibyråns roll har vi nu redan i ett par år haft systemet med att museibyrån bereder de delar som berör kulturarvsfrågorna och sedan kommer de upp med ett förslag som landskapsregeringen tar ställning till vad gäller fördelningen. Men att de mer och mer skulle ha hand om beredningen av de här frågorna har just med helhetssynen att göra. Man vet vilka föreningar som finns, vilka som driver museer; vi skulle få en bättre dialog mellan privata mindre museer, föreningar och de initiativen samt museibyrån som en resurs för hela Åland.

 

Ltl Danne Sundman, andra tilläggsanförande:

Talman!

Jag tror att det är bra att man är restriktiv och noggrant väljer vilka aktörer som man väljer att stöda, men man skall inte vara omöjlig, det skall också kunna komma till nya museer, eftersom historien utvecklar sig hela tiden och nu är det intressanta saker på kö som skulle förtjäna att uppmärksammas, främst ur vår närhistoria, så jag hoppas att man också kan prioritera bland befintliga museer. Man skall ha ganska hög krav, tycker jag i resultatavtal att man kräver ganska mycket för att man skall ställa upp med det här men också ger av den sakkunskap som museibyrån har. Det är också bra om landskapsregeringen fortsättningsvis besluter om det här och inte helt delegerar ner det till museibyrån utan att man har en politisk kontroll åtminstone på hur resurserna fördelas.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell:

Fru talman!

Jo, det är så det går till och som avsikten är att det fortsättningsvis skall göras. Vi har tidigare haft ett mera byråkratiskt system så att museibyrån sedan ändå har gått via kulturbyrån, som sedan har föredragit ärendet. Det är det vi skall försöka komma bort från. I år gjorde vi t.o.m. så att vi tog alla PAF-ärenden och fördelningen till landskapsregeringens plenum för att få en bättre helhet över hur pengarna fördelas, så att inte en förening kan få ett bidrag från social och miljö, ett bidrag från kultur osv., utan man fick en tydligare helhetsbild. Vad gäller de nya museiidéerna tror jag att alla är intressanta och angelägna. Det är just i början vad gäller den stora investeringen som det är litet tufft; vad gäller verksamhetsbidragen så brukar det nog ordna sig.

 

TALMANNEN: Landskapsregeringens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

 

Lagtingets nästa plenum är i dag kl. 14.20. är avslutat.

(Plenum avslutades kl.14.13).