PLENUM den 13 september 2004 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: talman Viveka Eriksson, ltl Gun Carlson, ltl Raija-Liisa Eklöw och ltl Veronica Thörnroos).

26 lagtingsledamöter närvarande.

Om befrielse från dagens plenum anhåller talman Viveka Eriksson på grund av sjukdom, ltl Veronica Thörnroos på grund av tjänsteåliggande: möte med Interreg III A och ltl Raija-Liisa Eklöw på grund av sjukdom. Dessutom anhåller ltl Gun Carlson om befrielse för tiden 13-17.9 på grund av privata angelägenheter. Beviljas.

 

 

Föredras för remiss ärende 1:

 

Republikens presidents framställning angående godkännande av Världshälsoorganisationens (WHO) ramkonvention om tobakskontroll med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i konventionen som hör till området för lagstiftningen. (RP 24/2003-2004).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Christian Beijar:

Fru talman!

Trots att ansvariga landskapsregeringsledamoten inte är närvarande och föredrar ärendet har jag ändå lite synpunkter på det eftersom det är en ganska intressant fråga med tanke på vilket ärende det berör. Vi brukar i allmänhet behandla ramkonventionerna väldigt snabbt här i lagtinget och mer eller mindre sätta gummistämpel på dem, på gott och ont naturligtvis.

 

Jag vill fästa ledamöternas tankar på själva frågan om tobakskontroll. Konventionen är intressant på det sättet att vi brukar tala om olika förebyggande åtgärder och andra åtgärder för att begränsa olika former av missbruk, och i det här fallet är det fråga om tobak och tobakens skadeverkningar. Det är ingen som mera ifrågasätter tobakens skadeverkningar och det framgår klart och tydligt också i ramkonventionen att samtliga bekänner att tobaken är skadlig för alla och envar, både aktivt och passivt.

 

Eftersom Åland har ett undantag står det i konventionen att lagen om undantag för landskapet Åland i fråga om mervärdesskatte- och accislagstiftningen uppfyller det krav som konventionen ställer eftersom det krav som i artikeln ställs för parterna och enligt vilket parterna vid behov skall förbjuda eller begränsa att skattefria tull- och tobaksvaror säljs till och importeras av utlandsresenärer är till sin karaktär en rekommendation. Det är alltså inte bindande och jag har förstått att landskapsstyrelsen tidigare har i olika sammanhang också klargjort för statsrådet att vi skall bibehålla skattefriheten på Åland när det gäller den här biten. Men jag tycker att ur hälsosynpunkt är frågan intressant och jag har förmånen att sitta med i lagutskottet och kommer där förhoppningsvis att få understöd för ett förslag om att konventionen innan den slutligt behandlas kommer upp till behandling också i social- och miljöutskottet.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 2:

 

Republikens presidents framställning angående godkännande av konventionen med stadga om Europaskolorna samt med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i konventionen som hör till området för lagstiftningen. (RP 25/2003-2004).

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion. Ingen diskussion. Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 3:

 

Republikens presidents framställning angående godkännande av Cartagenaprotokollet om biosäkerhet till konventionen om biologisk mångfald, samt med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i protokollet och lag om ändring av 48 kap. 1 § strafflagen. (RP 26/2003-2004).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion. Ingen diskussion. Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 4:

 

Landskapsrevisorernas berättelse för år 2003. (RB 1/2003-2004).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till finansutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Runar Karlsson:

Fru talman!

Landskapsrevisorernas berättelse för år 2003 är en revision som görs enligt gällande lag, där revisorerna skall kontrollera att landskapets rätt och bästa har tillgodosetts, verksamheten har bedrivits bra och effektivt och allt har utförts enligt gällande bestämmelser.

 

När man tittar i revisionsberättelsen tycker vi att man kan konstatera att det inte är några större fadäser som landskapsstyrelsen gjorde under år 2003 utan det är ganska många påpekanden hur man borde göra och fundera mera i detalj.

 

Jag kan konstatera att landskapsrevisorerna ingående har synat landskapets finanser. Revisorerna noterar med en viss tillfredsställelse att landskapets resultatutveckling har blivit bättre. Dock påpekar man att det fortfarande finns strukturella problem, trots att man har gjort ganska mycket för ekonomin och man tycker att utgifterna är för höga i förhållande till inkomsterna. Revisorerna har helt rätt att det här är någonting man borde uppmärksamma mera, trots att man som sagt har gjort en del. Den största utmaningen i lagtinget under de kommande åren är nog att försöka få balans på ekonomin. Hittills har Åland haft en förnuftig ekonomisk politik och jag hoppas att vi kan fortsätta med det. Många kanske undrar hur jag kan säga att vi har haft en förnuftig ekonomisk politik – man nickar i salen – och därför har jag studerat andra länders ekonomi. Det är svårt, vi jämför oss alltid med oss själva hela tiden, och det är fel, vi tycker att många saker var bättre förr och vi vill ha det ännu bättre. För att kunna jämföra det här måste man se på andra länder hur det är där.

 

Jag vill först konstatera, att på Åland har vi egentligen ingen skuldsättning alls, tvärtom har vi lite reserver att ta till. Det har krympt men det finns kvar. Vi har en liten arbetslöshet som direkt påverkar ekonomin, den ligger på 2-3 procent, den stiger lite nu, men det gör den nästan överallt och det går lite upp och ner, men internationellt sett är 2-3 procent ingen arbetslöshet utan det är mera en rörlig arbetslöshet kan man säga. Jag har tittat på grannlandet Sverige som har en statsskuld på 135 miljarder euro. Man kommer nästa år att utöka det med ungefär 10 miljarder euro. Det här utgör en skuldsättning på 15.200 euro per person. Som jag sade, på Åland är det noll. För en normal fyra personers familj på Åland skulle det motsvara 60.800 euro per familj i skuldsättning. Dessutom har man en arbetslöshet i Sverige som ligger på 5-6 procent som förstås kostar. Tittar vi på Finland har man 60 miljarder euro i skuldsättning, vilket är lite lägre: 11.500 euro per person och 46.euro för en fyra personers familj. Arbetslösheten är på ungefär 9 procent. Redan här ser vi att vi har betydligt bättre ekonomi, det har förts en betydligt bättre ekonomisk politik i lagtinget, vill jag påstå.

 

Säg att Åland skulle ha en skuldsättning som skulle ligga mittemellan Finland och Sverige så skulle vi ha en skuldsättning på 350 miljoner euro, vilket är ungefär en och en halv gånger vår omsättning. Det säger sig självt att detta skulle vara förödande för vår ekonomi. Räntan på kapitalet skulle motsvara 15-16 miljoner euro per år som direkt skall finansieras via budgeten. Det motsvarar ungefär 25 procent av hela sjukhuskostnaden. Det är mer än vad skärgårdstrafiken kostar. Det är lika mycket som lyceet, sjömansskolan, yrkesskolan, hotell- och restaurangskolan, vårdinstitutet, handelsläroverket och högskolan har tillsammans i driftskostnader. Det här har vi klarat av tack vare en förnuftig ekonomisk politik på Åland. Skulle vi ha gjort som många andra länder hade vi förmodligen haft betydligt större problem med ekonomin och större nedskärningar i den sociala välfärden.

 

Därför, fru talman, måste vi följa revisorernas uppmaning att ytterligare minska våra kostnader. Det ansvaret har egentligen lagtinget tagit genom att införa strama kostnadsramar för de kommande åren och dessa ramar, fru talman, måste realiseras.

 

Ltl Mats Perämaa:

Fru talman!

Jag tänker inleda med att först säga att jag tycker att revisorerna har gjort ett bra jobb, man har hittat flera punkter och områden inom vår förvaltning där det kanske inte råder missförhållanden men där det ändå finns en hel del att diskutera ikring, saker som kunde göras bättre och kunde vara på ett annat sätt.

 

Jag skall först prata om frivillig räddningstjänst. Man för ett resonemang i landskapsrevisorernas berättelse om den frivilliga räddningstjänstens roll, och det tycker jag är bra att man gör. Vi vet alla att nuvarande landskapsregering har gjort ett en överenskommelseförordning med gränsbevakningen i Finland, där man i viss mån ger gränsbevakningen ett mandat att utföra vissa uppgifter på land också. Detta för att man i skärgården och i glesbygden skall kunna ha möjligheten att man har en myndighet till hjälp när någonting händer. Då måste man resonera ikring att det kan tyckas lite underligt att den apparat som gränsbevakningen har för sjöräddning skall användas mera på land och samtidigt utvecklar man den frivilliga sjöräddningen på Åland. Detta gör att man får otydliga roller, man får flera organisationer som sköter samma sak, och det här är någonting som man bör resonera ikring. Det skall inte bli på det viset att man påför en organisation nya uppgifter och att man får en cirkelrörelse då olika parter börjar sköta varandras uppgifter. Det här bör man säkert tydliggöra så att den frivilliga räddningstjänsten har en exakt uppgift och ett exakt mandat.

 

Så lite om finanspolitiken. Ltl Runar Karlsson var inne på den i sitt anförande och det är förstås någonting som intresserar oss liberaler också. Man kan klart tyda ur berättelsen att ett trendbrott i den ekonomiska politiken i utgifterna kontra intäkterna skedde under 2003, och vi kan säkert vara glada över att så har skett. Ett arbete för att få det ännu bättre pågår som bäst och det skall vi fortsätta med. Däremot vill jag vara lite försiktig att så klart uttrycka det på samma sätt som ltl Runar Karlsson; han säger att man till varje pris igen måste nå de ramar som har satts. Så kanske det är också, men vi måste fundera på den här bromsen som vi tar i när vi diskuterar. Vi måste överväga bromsningseffekten. När vi bromsar här betyder det att hela samhället börjar bromsa upp och vi måste vara beredda på att börja lätta på bromshandtaget i rätt skede så att vi inte bromsar för mycket. Med det här menar jag inte att vi skall släppa ekonomin fri igen och börja fördela pengar, men vi måste i varje fall fundera på när vi skall lätta på bromstrycket. Trenden har svängt, utgifterna kontra intäkterna börjar närma sig varandra och när vi har nått det skall vi inte ha bromsat för mycket.

 

Ytterligare från finansavdelningen. Revisorerna för ett resonemang ikring redovisningen av målprogrammen och hur man har betalat ut pengar för dessa målprogram. Nu framgår det att man har frångått ett tidigare tydligare system om redovisning för programmen och att man borde återgå till det tidigare tydligare systemet. Det tycker jag att man skall göra. När vi nu går mot en ny programperiod är det speciellt viktigt att vi kan analysera och bedöma de effekter som dessa målprogram har haft.

 

Från social- och miljöavdelningen vill jag igen lyfta fram det som jag och många med mig har sagt tidigare, att när det gäller miljöprövningsnämnden, som förstås följer den gällande lagstiftning vi har, har vi gett dem ett litet för brett mandat. Det finns utrymme för tolkningar i deras hantering av miljötillståndsärenden. Vi känner till att det inte har fungerat riktigt bra. Revisorerna påpekar också detta. Det här är någonting som är så viktigt att jag för min del hoppas att vi skall kunna få en framställning som kan korrigera detta.

 

Utbildningsavdelningen och högskolan. Det är många som hoppar av, många som tar paus i sin utbildning. Det här har uppfattats som ett problem och det är det säkert också. I varje fall tror jag att det här kan vara ett utslag och en reaktion på den tid vi lever i i dag, folk är inte så bundna mera, ungdomar är inte så bundna vid det som de har åtagit sig. I dagens läge är det vanligare att man kanske byter utbildningslinje, man kanske ändrar i sin yrkesriktning under sitt vuxna liv och det här är säkert en tendens på det också. Det kan vara väl så bra att man i tid byter utbildning om man har kommit fram till att det man utbildar sig till inte är det som man trivs med. Det är i varje fall inte optimalt att man utbildar sig färdigt och sedan kan konstatera att nu vill jag göra någonting annat och så skall man utbilda sig en gång till. Det här måste man överväga också när man resonerar om de här sakerna. I varje fall bör högskolan förstås analysera den situation som är och göra bedömningar för att se om det är någonting som är fel på själva skolan, på utbildningarna eller om det bara är ett utslag av det liv vi lever i dag.

 

Till slut lite grann om IT-byn. Det står bra skrivet om IT-byn i berättelsen. Vid presentationen av berättelse berörde ordföranden för landskapsrevisorerna också den här saken. Många med mig tyckte att man skulle ha varit noggrannare då man satte igång projektet, att man skulle ha varit noggrannare att man har de hyresgäster färdigt inbokade som det var meningen att man skulle ha då man satte igång projektet. Det har funnits en viss glidande uppfattning om hur bindande avtalen borde ha varit innan man satte igång, men nu har vi i varje fall den situationen att riktigt så många hyresgäster, med den rätta inriktningen som man avsåg från början, har vi inte i dag. I varje fall tror jag inte att det ändå är ändamålsenligt att man med våld, om man säger som så, bestämmer sig för att fylla utrymmena till vilket pris som helst. Tanken var ändå att det skulle finnas kapacitet, ledigt utrymme, för den typen av företag som man tänkte sig vid inledningen av projektet. Det har förts ett resonemang om man eventuellt kunde sälja fastigheten, och är det så att man kan få ett pris som täcker de kostnader som har varit så kommer åtminstone inte jag personligen att motsätta mig det.

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman! Jag tror att liberalerna och centern har en samsyn om ekonomin. När ltl Mats Perämaa sade att jag till varje pris vill se till att ekonomin kommer i balans vill jag säga att allting har förstås sitt pris. Jag ville påpeka allvaret med att om man inte sköter sig och börjar låna blir priset mycket, mycket högre. För övrigt tror jag nog att vi reder upp ekonomin.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman! Jag har inte något nytt att säga, men jag håller med ltl Runar Karlsson att visst, det är viktigt att vi når balansen, men en bromsningseffekt har den effekten, när man börjar bromsa en så här stor skuta, att det kan leda till att man kanske börjar bromsa så mycket att det stannar av. Jag ville bara varna att man bör vara försiktig där också.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Christian Beijar:

Fru talman!

I mitt korta inlägg kommer jag främst att koncentrera mig på ÅHS, och rent allmänna synpunkter från socialdemokraterna angående revisionsberättelsen kommer vi senare att återkomma till.

 

När det gäller den del av revisionsberättelsen som rör ÅHS är det intressant att läsa den. Jag konstaterar att vad beträffar hälso- och sjukvården och det hälsopolitiska programmet har det som är på landskapsregeringsnivå inte utvärderats. Inte heller den plan för hälso- och sjukvården som presenterats i samband med budgeten och fastställts av den dåvarande landskapsstyrelsen och de målformuleringar som uppställts där har uppföljts. Det är lite tråkigt när det är på det här sättet; som vi känner till har ÅHS haft problem med sitt kostnadstak under alla de år som den har verkat och jag har också själv haft erfarenhet från arbetet i styrelsen och vet att det kan vara nog så bekymmersamt, men problemet som jag ser och som jag tycker att revisorerna bra tar upp är att ÅHS och landskapsregeringen inte följer upp de politiskt satta målen för verksamheten. Man kan alltid spekulera i vad det beror på, men en uppfattning är att man från landskapsregeringen inte tar de olika fastställda planerna och att kravet på att ÅHS också skall följa upp den också negligeras från ÅHS:s sida. Man borde skärpa sig ytterligare i framtiden därför att det blir väldigt svårt att ha en ekonomisk planering framför allt för hälso- och sjukvården om man dels inte utvärderar de planer som finns på landskapsregeringsnivå och dels inte följer upp och kräver att målformuleringarna i ÅHS:s respektive landskapsregeringens budget vad gäller hälso- och sjukvården överhuvudtaget noteras. Det står klart och tydligt i revisionsberättelsen att Ålands hälso- och sjukvård har uppgjort en omfattande berättelse för verksamhetens inriktning under år 2003. I redogörelsen anknyts emellertid inte till målformuleringar i landskapsbudgeten och till den av landskapsstyrelsen fastställda hälso- och sjukvårdsplanen.

 

Fru talman!

Jag kan inte låta bli att komma med ett framtida inbesparingsförslag med tanke på bl.a. ltl Runar Karlssons diskussioner kring att nu måste man spara på utgifterna. Det är nämligen så att vi oppositionen ibland brukar bli beskyllda för att inte komma med inbesparingsförslag, men vi har faktiskt ett bra förslag. Det finns nämligen en lag om personuppgifter och inrättande av en dataombudsmannamyndighet. Vi vet att om man inte inrättar tjänsten utan i ställer köper tjänsterna är det en betydande inbesparing för landskapet.

 

Ltl Johan Ehn:

Fru talman!

Jag har under de tre senaste åren haft förmånen att sitta i det av lagtinget valda landskapsrevisorskollegiet. Eftersom vår revisionsberättelse för budgetåret 2003 nu ligger på lagtingets bord vill jag ta tillfället i akt och lyfta fram frågor i berättelsen som jag anser viktiga att belysa och diskutera här i lagtinget.

 

Under kansliavdelningens förvaltningsområde valde revisorerna detta år att inrikta sig på den frivilliga räddningstjänsten på Åland. Inledningsvis kan man konstatera att Åland har ett synnerligen välutvecklat brand- och räddningsväsende som väl tillgodoser medborgarnas behov av säkerhet. Myndigheterna inom brand- och räddningstjänsten utgör ryggraden inom verksamheten men den frivilliga verksamheten tillför myndigheterna många viktiga tilläggsresurser som är mångsidiga och har stor betydelse för att samhället skall kunna erbjuda medborgarna snabb och effektiv hjälp. De frivilliga resurserna styrs av ett stort personligt engagemang hos många personer och det är därför viktigt att detta engagemang tillvaratas på bästa möjliga sätt.

 

Räddningstjänsten på Åland är idag i första hand en kommunal angelägenhet. Detta avspeglar sig också i de relativt låga ekonomiska medel som landskapet tillför de frivilliga organisationerna direkt. Däremot utbetalas relativt stora summor i landskapsandelar till kommunerna för större anskaffningar som vanligen sedan kommer de frivilliga organisationerna till nytta. Jag tänker framför allt på de landskapsbidrag som ges för investeringar i byggnader, fordon osv.

 

Vidare erhåller också de frivilliga organisationerna till viss del PAF-medel för sin verksamhet. Den frivillig organisation inom räddningsväsendet som idag erhåller mest pengar via  PAF-medel är Ålands Sjöräddningssällskap, som 2003 erhöll 185 000 euro för upprätthålla en beredskap för sjöräddningsuppdrag. Här bör poängteras att sjöräddningsverksamheten enligt lag är rikets behörighet och leds av gränsbevakningsväsendet. Från revisorernas sida anser vi det därför viktigt att man kontinuerligt utvärderar utfallet av Sjöräddningssällskapets verksamhet så att resurserna används på ändamålsenligast möjliga sätt. Precis som ltl Mats Perämaa var inne på tidigare är det viktigt att här se till att man inte i alltför stor omfattning skjuter till pengar för verksamhet som redan sköts av någon annan. Samtidigt är det viktigt att poängtera att det arbete som utförs av sjöräddningssällskapet är viktigt och betydelsefullt för sjöräddningen på Åland i dag.

Vad gäller räddningsväsendet i övrigt kan man konstatera att ett förslag till ny räddningslag nu är utsänt på remiss till kommunerna. Lagförslaget bygger på att de frivilliga organisationerna inom räddningsväsendet fortsättningsvis har en centralroll, dessutom eftersträvas ett större mått av samarbete för att därigenom, som vi revisorer också efterlyst, effektivera den operativverksamheten och investeringarna så att de totala resurserna utnyttjas maximalt.

 

Fru Talman!

Jag lämnar därmed kansliavdelningen och övergår till social- och miljöavdelningen. Miljöfrågor berör alla i vårt samhälle och diskussionerna i miljöpolitiska frågor är ständigt aktuella. Revisorerna har detta år valt att titta närmare på miljöprövningsnämndens verksamhet. Nämnden har verkat sedan 1997 och 1 juli 2001, då nya miljölagen trädde i kraft, utvidgades nämndens uppgifter rejält. Nämndens uppgifter är att utgående från miljölagens och vattenlagens stadganden utverka verksamhetstillstånd för anläggningar och verksamheter som enligt dessa lagar så kräver. I revisorskollegiet uppmärksammades vi i diskussioner med miljönämndens tjänstemän på att ett betydande antal av miljönämndens beslut överklagas till Ålands förvaltningsdomstol och i vissa fall också vidare till Högsta förvaltningsdomstolen. Under de senaste åren har flera fall där oenighet rått kring nämndens beslut livligt diskuterats i media. Enligt vad revisorerna kunnat erfara ligger grunden till detta i att miljölagen till vissa delar lämnar ett stort tolkningsutrymme för miljöprövningsnämnden, de sökande, andra berörda parter och i slutändan domstolarna. Jag ska ge några exempel på vad jag menar:

 

Om man tittar på lagens 6 § anges att de ”allmänna miljöskyddsprinciperna beaktas i ett enskilt ärende i den utsträckning  det inte är oskäligt att uppfylla dem”.  I lagens 23 § kan man läsa följande: ”Verksamhetsutövaren skall vara organiserad på ett sätt som är tillräckligt och trovärdigt för skötseln av ifrågavarande verksamhet och som skapar en grund för en fortgående framgångsrik skötsel av verksamheten med hänsyn till dess miljöaspekter och miljöskyddsprinciperna i lagens 4 §. ”

 

Som ni själva hör lämnar detta ett  ganska stort utrymme för tolkning vilket gör att det finns risk för att rättsäkerheten till vissa delar hotas och att vi kan få en ganska godtycklig bedömning. Vidare kan inställningen till miljöskyddsfrågor bli negativ om näringsidkare upplever att insatserna som krävs i tillstånd uppenbart saknar en relevant koppling till verksamhet och skydd för miljön. Med ovanstående som stöd och med beaktande av att man nu efter en tids tillämpande av lagen tycker åtminstone jag att det vore befogat med en genomgång och utvärdering av lagen. Därefter kan landskapsregeringen föreslå ändamålsenliga förändringar, men vad gäller tolkningsfrågorna bör man nog titta ganska noggrant på det här.

 

Fru Talman!

Jag går nu vidare till utbildningsavdelningens förvaltningsområde där revisorerna detta år granskat tre områden speciellt, dels landskapsandelar för anläggningsprojekt inom undervisnings- och kultursektorn, dels museibyråns verksamhet och till sist Högskolan på Åland.

 

Gällande landskapsandelarna för anläggningsprojekt startade revisorerna sin granskning genom att titta närmare på ett specifikt projekt, nämligen Geta skola. Som vi från revisorerna redovisade redan i 2002 års rapport är landskapsandelssystemet för anläggningsprojekt mycket generöst gentemot kommunerna, framförallt i jämförelse med det statsandelssystem som rikskommunerna får leva med. Enligt den ansökan från Geta kommun som revisorerna tagit del av beräknades den totala kostnaden för projektet, som innehöll en om- och tillbyggnad av skolan samt en om- och tillbyggd gymnastiksal och bibliotek, till 3,2 miljoner euro. Utgående från detta fastställdes en landskapsandel på 1,9 miljoner euro. Projektet var således stort för en kommun i Getas storlek där elevantalet för åren 2001-2002 var 40 och prognoserna visade på ett sjunkande elevunderlag de kommande åren; vissa av prognoserna så llångt ner som till ett tjugotal elever. Landskapstyrelsen motiverade beslutet att möta upp med 1,9 miljoner euro i landskapsandel med att man fäste avseende vid skolans betydelse som central samlingspunkt för aktiviteter i en glesbygdskommun. Dessutom uppnås enligt landskapsstyrelsens beslut också samordningsvinster då lokalerna kan användas för allt från undervisningsändamål till idrotts- och biblioteksverksamhet. Men, fortsättningsvis, en satsning på 3,9 miljoner i en kommun av Geta storlek utan att egentligen där heller ha gått in för något direkt samarbete med övriga kommuner.

 

Från revisorerna upprepar vi även detta år våra farhågor om att allt för vidlyftiga landskapsbidrag för anläggningsprojekt i längden leder till att kommunerna drar på sig allt för stora driftskostnader som därmed hotar den kommunala ekonomin på sikt. Detta kan sedan också komma att få konsekvenser på landskapets ekonomi då krav på ökade landskapsandelar för driften lär komma som ett brev på posten.

 

Under vår granskning av landskapsandelarna för anläggningsprojekt uppmärksammades revisorerna på att landskapsstyrelsen under 2003 genomfört en förändring av principen för utbetalande av landskapsandelar. Enligt lagen skall utbetalningen till kommunen ske i månatliga rater under hela den tid projektet enligt den fastställda projektplanen kommer att pågå. När landskapstyrelsen arbetade med budgeten för 2003 kunde man konstatera att man hade många fler ansökningar om landskapsandelar än vad de ekonomiska ramarna för 2003 klarade. Landskapsstyrelsen föreslog då för lagtinget att man kunde ge klartecken för flera projekt att starta, men man tog upp enbart en begränsad summa pengar i 2003 års budget och avsåg att budgetera återstående delar under kommande år. Förslaget kommenterades inte av finansutskottet och godkändes enhälligt av lagtinget. Från revisorernas sida ser vi oss dock tvungna att upplysa lagtinget om att man därmed inte till alla delar följt lagstiftningen om utbetalning av anläggningskostnader  för grundskolor och bibliotek.

 

Fru Talman!

Vi går därmed över till museibyrån. Under år 2001 initierades en omorganisation av museibyrån och dess verksamhet. Orsaken var att man upplevde att det fanns väsentliga brister i koordineringen och styrningen av byråns verksamhet. Resultatet blev en ny organisationsmodell som fick sin slutliga utformning genom den nya landskapsförordning om landskapsstyrelsens allmänna förvaltning (61/2003) som trädde i kraft den 15 september. Förslaget hade utarbetats av avdelningsledningen i samråd med personalen. Tyvärr har det senare visat sig att delar av reformen inte varit tillräckligt förankrad i delar av personalen vilket lett till problem med förverkligandet av den nya organisationsmodellen. Från revisorernas sida har vi ställt oss frågande till vissa delar av organisationsmodellen då man utan vidare motiveringar har gjort enhetsindelningar där vissa enheter kan bestå av enbart två till tre personer medan andra kan vara upp till ett tjugotal i personalstyrkan. Dock ska erkännas att den nya organisationen knappt hunnit komma igång vid revisorernas granskning och därmed bör landskapsregeringen, när organisationen fungerat en tid, noggrant utvärdera modellen och skrida till eventuella åtgärder.

 

Under vår granskning av museibyråns verksamhet dök fastighetsfrågorna upp som en tydlig fråga som måste beröras. Vi begränsade oss till fastigheterna kring Kastelholmsområdet, nämligen Ribacka, Grindstugan samt Tosarby stenhus. Ribackaprojektet härstammar från fångkolonins tid och syftet var att skapa ett besökscentrum för Kastelholmsområdet. Detta har dock av olika orsaker aldrig förverkligats och Ribacka fungerar sedan tidigare nämnda omorganisation som administrationslokal för delar av museibyrån. Dessutom har man nu planerat att inrymma ett mötes- och samlingscentrum för bl.a. externa konferenser och möten. Från revisorerna ställer vi oss dock tveksamma till om behov för denna ombyggnad verkligen föreligger, då ingen egentlig utredning på behovet kunnat presenteras.

 

Grindstugan ligger vid infarten till Jan Karlsgårdens friluftsmuseum och utgångspunkten vid byggandet var att byggnaden skulle fungera som ett informationscentrum för området. Tyvärr har lokalerna ända från början varit dåligt anpassade efter de behov som funnits och har till stora delar stått oanvänd. Av detta skäl satsades 2003 34 000 euro på att bygga om byggnaden för att bättre passa de behov som man anser finns. Dock måste man dock konstatera att en del av byggnaden fortfarande inte utnyttjas på ett ändamålsenligt sätt, vissa delar av lokalen står i princip tomma.

 

Det sista fastighetsprojekt som revisorerna tittat närmare på var det kulturhistoriskt värdefulla Tosarby stenhus. På denna byggnad har stora resurser lagts ned. Fram till 2003 hade ca 170 000 euro lagts ner i byggnaden och då har man inte räknat in allt det arbete som personal från museibyrån lagt ner på byggnaden. Något klart användningsändamål har inte uttalats under den tid som restaurerings arbetet pågått utan motivet har varit byggnadens kulturhistoriska värde. Revisorerna har senare uppfattat att landskapsregeringen ämnar använda lokalen för representationsändamål. Man kan dock enligt min uppfattning ställa sig frågan om landskapet verkligen behöver flera fastigheter för representation.

 

Ser man på samtliga tre exempel kan man konstatera att det saknas klara och tydliga mål för vad man vill med projekten. Det verkar synnerligen oändamålsenligt att starta upp dylika projekt utan att man noggrant gjort upp planer för vad man avser utnyttja utrymmena till. Tyvärr blir resultatet ofta annars att lokaler står tomma och outnyttjade, samtidigt som driftskostnaderna rusar i höjden.

 

Fru Talman!

Det sista området på utbildningsavdelningen som fått revisorernas intresse 2003 är Högskolan på Åland.

 

Landskapslagen om Högskolan på Åland trädde i kraft den 1 januari 2003. Revisorerna konstaterar att högskolans verksamhet grundar sig helt på nämnda lag dock så att man i uppstarten av verksamheten också haft att ta hänsyn till de tidigare helt eller delvis självständiga enheterna inom ramen för den tidigare Yrkeshögskolan. En betydande del av högskolans tid och resurser här därmed under det första verksamhetsåret gått åt till att lösa olika organisatoriska problem. Revisorerna har i sitt granskningsarbete hört folk från olika delar av organisationen, allt från rektor, personal till studerande. En observation som tydligt slår en efter dessa hörande är att det finns olika syn på högskolans övergripande uppgifter och organisation. Vissa delar av organisationen betonar den traditionella akademiska verksamheten där forskningsverksamhet också får en mera akademisk framtoning. Andra delar av organisationen betonar mera yrkeshögskoleverksamheten där profilen på verksamheten är mera yrkesinriktad. Utgående från lagens formuleringar om att det kan bedrivas forskningsverksamhet och att det skall finnas ett nära samband mellan forskning och utbildning kan man väl förstå tolkningen som ligger närmare den traditionellt akademiska utbildningsmodellen. Man måste dock konstatera att utbildningslinjerna på högskolan framförallt har karaktären av yrkesinriktad högskoleutbildning och dessutom framhöll lagtinget vid behandlingen av lagen att forskningsverksamhet endast skulle bedrivas i en sådan utsträckning som var nödvändig för undervisningen. Det är viktigt att man diskuterar denna fråga såväl inom organisation som mellan landskapsregeringen och Högskolan. När man nästa gång förhandlar kring det utbildningsavtal som lagen kräver mellan landskapet och Högskolan bör denna fråga redas ut bättre.

 

När vi nu diskuterar utbildningsavtalet vill jag också lyfta upp frågan om att man i samband med att detta avtal omförhandlas samtidigt noggrant överväger vilka utbildningslinjer och program som skall erbjudas vid högskolan i framtiden. Som nämnts här tidigare i debatten i dag finns i vår rapport en del fakta kring genomförandet av studierna och man bör också vara mycket uppmärksam både från högskolans och regeringens sida på det behov som finns ute i vårt samhälle såväl från studerande som från näringslivet vilka linjer som man egentligen vill att skall bedrivas här.

 

I lagstiftningen har man också strävat till att höja den akademiska kompetensen på lärarkåren. Enligt vad revisorerna erfarit har det i vissa fall, och framförallt inom sjöfartsprogrammet, varit svårt att hitta lärarkrafter med högre akademisk examen som krävs för överlärartjänster. Revisorerna tycker att man bör fundera på om det alltid är till utbildningens bästa att kräva högre högskoleexamen som kompetenskrav för lärare då utbildningen som tidigare sagts har en tydlig yrkesinriktad karaktär och därmed kan vinna på att ha lärkrafter med god yrkeskännedom. Jag tänker här t.ex. på sjökaptener som sällan har högre högskoleutbildning men ändå torde ha mycket att tillföra sjöfartsutbildningen.

 

Fru Talman!

Till sist vill jag beröra en fråga som ligger under näringsavdelningen. Revisorerna har under detta år granskat Ålands Industrihus Ab i vilket landskapet är majoritetsägare. Revisorerna har i första hand ägnat sig åt förverkligandet av projektet ITiden.

 

I det IKT-program som landskapsregering presenterade i meddelande nr 2 2001/2002 i april 2002 berördes frågan om en teknik- och utvecklingsby. Målet för projektet beskrevs som så att verksamheten i byn skulle generera idéer, initiera utvecklingsprojekt samt främja entreprenörskap och nyföretagande. Inriktningen på företag som skulle etablera sig i byn skulle ligga på teknologi- och affärsutveckling inom marina sektorn, elektroniksektorn och IKT. Dessutom skulle det finnas ett nära samarbete med dåvarande yrkeshögskolan och Ålands Teknologicentrum. Finansutskottet stödde i ett betänkande denna satsning och uppmanade landskapstyrelsen att fortsätta planeringen i nära samförstånd med näringslivet. I maj 2002 föreslog landskapstyrelsen i tilläggsbudget ett första anslag om 600 000 euro för projektet. Hela projektet beräknades till 6,98 miljoner euro varav 2,1 miljoner skulle finansieras över landskapets budget. Samtidigt fastslogs av landskapsstyrelsen att man för att starta upp projektet skulle kräva att det för minst 80 procent av byggda utrymmen skall finnas ”hyresgäster som på ett betryggande sätt meddelat sin avsikt att hyra utrymmen”. Landskapstyrelsens förslag omfattades utan kommentarer av finansutskottet och senare också av lagtinget. I ordinarie budget för 2003 föreslogs ytterligare 800 000 euro för projektet. Även detta omfattades av finansutskottet och lagtinget, dock så att man underströk att tidigare fastställda kriterier skall uppfyllas. På en extra bolagsstämma den 5 mars 2003  konstaterade Ålands Industrihus styrelse och på stämman närvarande ägarrepresentanter att ca 60 procent av ytan var bokad för s.k. säkra  hyresgäster och dessutom hade man intresseanmälningar på ca 20 procent av ytan. Styrelsen och stämman ansåg därmed att lagtingets och landskapsstyrelsens krav, ”att det för minst 80 procent av byggda utrymmen skall finnas hyresgäster som på ett betryggande sätt meddelat sin avsikt att hyra utrymmen” var uppfyllt. Från landskapsrevisorernas sida har vi för vår del också konstaterat att denna tolkning av lagtingets beslut är rimlig. Dock kan man konstatera vikten av att beslut som tas kring denna typ av beslut skulle vinna på att vara betydligt mycket tydligare så att man sedan kan starta upp projekt utan att tvivel och tolkningar skall behöva uppstå.

 

Rent innehållsmässigt kan man också konstatera att projektet ändrat karaktär under tiden som det förverkligats. Det behov av utrymmen för de sektorer man i projektets begynnelse planerade för har tyvärr inte varit så stort som man beräknade. Jag hoppas att landskapsregeringen noga följer med utvecklingen i kvarteret ITiden och man som en av ägarna i Ålands Industrihus agerar om behov uppstår. Diskussion har i dag varit upp om en eventuell försäljning, och det är en sak som man kan överväga, enligt mitt sätt att se på det hela.

 

Inledningsvis diskuterades också en hel del kring finanserna. Jag har i mitt anförande valt att inte lyfta fram det speciellt mycket. Jag tycker att det vi har skrivit i vår revisionsberättelse i det fallet talar väldigt mycket för sig självt. Vi kände från revisorernas sida, efter under ett antal år nu ha varit väldigt kritiska till hur landskapet skött sina finanser, att vi nu kunde komma med en viss uppmuntran, men jag vill ändå lyfta fram att fortsättningsvis är det faktiskt viktigt att man också tittar på ekonomin som helhet. Det finns fortfarande ett behov av att strama åt för att vi skall ha ett handlingsutrymme även i framtiden. Som det är just nu, när vi enbart kan styra över utgifterna betyder det också att det är på utgiftssidan som vi måste göra någonting om vi vill få ordning på ekonomin och hålla den god också i framtiden.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Landskapsrevisorernas berättelse är på många sätt en intressant läsning. Inte visste jag att Magnus Lundberg, Pär Eriksson, Birgitta Gustavsson och t.o.m. ltl Johan Ehn egentligen var medlemmar i Ålands Framtid med tanke på de synpunkter som vi många gånger har framfört om miljöprövningsnämnden, om högskolan och museibyråns både organisation och fastighetsinnehav, om kommunala investeringar, EU:s målprogram och framför allt IT-byn - var och en har kunnat ta del av Ålands Framtids viceordförande Rolf Granlunds försök till upplysning om projektet; han har blivit mer och mer chockad ju mer han har satt sig in i det. Skämt åsido, det är intressant att många av de åsikter vi har framfört sammanfaller så till den milda grad med revisorernas åsikter.

 

Om jag börjar med kommunernas investeringar sägs det i revisionsberättelsen att när man godkänner projektplaner i landskapsstyrelsen för skolbyggnadsprojekt med en förväntad hög kostnadsnivå kan det få som konsekvens att landskapet i ett senare skede får bära ytterligare kostnader för projektet utöver de egentligen landskapsandelarna för investeringskostnaderna. Så har det tyvärr varit många gånger. Det gäller inte bara de kommunala investeringarna, utan det gäller också landskapets egna investeringar i, tyvärr, ganska stor utsträckning. Det tror jag många som har varit med i landskapsstyrelsen/landskapsregeringen har erfarit, att man har försökt banta och banta kostnadsramarna, så har man godkänt och i nästa tilläggsbudget har kostnaderna kommit. Jag tror också att när det gäller kk-huset, som vi hade en stor debatt om, klämde majoriteten in det projektet inom kostnadsramen med skohorn och jag är ganska övertygad om att vi också där får se samma situation som landskapsrevisorerna pekar på, att det är inte bra att försöka skönmåla kostnaderna. Vi måste ta det här på allvar. Det som på många sätt har varit väldigt olyckligt när det gäller kommunala investeringar var ett uttalande som gjordes för ganska många år sedan av den dåvarande finansansvariga, att orkar kommunerna så orkar vi. Det ledde till ”explosionen” – det är någon som nickar instämmande – jag kommer aldrig att glömma bort det, jag satt själv i Jomala fullmäktige, det diskuterades sanering av Vikingaåsens skola, det var en fullmäktigeledamot som på fullt allvar sade att om vi bygger för 32 miljoner får vi 16 miljoner finska mark, bygger vi bara för 20 miljoner får vi bara 10! Då är det någonting i logiken  som har försvunnit på vägen. Att man fick merkostnader på 6 miljoner finska mark i stället med det dyrare projektet var någonting som var i bakgrunden! När alltså revisorerna skriver att ”en översyn av gällande regler om landskapsandelar för anläggningskostnader är nödvändig och att man utgår från det verkliga behovet” är jag glad att finansansvarige gör oss den äran, för det här måste regeringen följa upp. Det är helt ohållbart som det har varit hittills.

 

När det gäller museibyråns fastighetsinnehav noterar jag att det som jag har skrivit färdigt är onödigt att läsa upp, för det kommer att sammanfalla i väldigt stor utsträckning med det som ltl Johan Ehn sade: Grindstugan, Ribacka, stenhuset i Tosarby. För att lägga på lite till det som ltl Johan Ehn sade, t.ex. arrendekarusellen med ny innehavare av Jan Karlsgårdens gästgiveri, så någon gång måste vi få upp ögonen här i lagtinget och inse att vi måste ha en professionell fastighetsförvaltning. Det går inte att museibyrån fortsätter med den lekstuga som man har haft hittills. Det är precis som ltl Johan Ehn säger, att det byggs och det byggs, men man vet inte varför man bygger och om inte det som man trodde att man byggde för infaller, så hittar man på någonting annat och så bygger man lite till! Det måste bli ett stopp på det där.

 

Det ämne som jag ännu tänkte ta upp är IT-byn. Drar vi filmen tillbaka var det så att under den s.k. IT-boomen kom den här typen av anläggningar som svampar ur jorden, både i Finland men framför allt i Sverige. Jag har själv besökt teknikbyn i Västerås, Kista, Science Park i Stockholm, Uppsala Science Park. Då uppstod tanken på Åland att det här är någonting som vi också borde ha. Grundtanken är väldigt bra, att man försöker få ner etableringskostnaderna för uppstartande företag, försöker ha gemensamma fasta kostnader typ reception, kopiering, datanät, konferenslokaler, men därifrån till att bygga detta, som jag vill kalla palats, som var och en kan fara ner och titta på omfattande 2.500 kvadratmeter är steget ganska långt. De anläggningar som finns i Sverige t.ex., Teknikbyn i Västerås, är befintliga lokaliteter som man utnyttjar, det är inte alls den här kostnadsramen. När tankarna dök upp på Åland att det här är någonting som vi också borde ha var vi, kanske på lite åländskt vis, lite senfärdiga och det är både bra och dåligt när det gäller det här projektet. Det dåliga är att de duktiga företag som vi har, typ Anite Travel System och PBS, kunde inte vänta på att man skulle förverkliga planerna utan de måste lösa sin utrymmesfråga redan tidigare, vilket man har gjort och det var dåligt med tanke på att det tog sådan tid som det tog med planeringen, men det goda har varit att man har kunnat ta del av facit från både Finland och framför allt Sverige och sett hur dessa anläggningar har utnyttjats väldigt dåligt på svensk sida. Man har haft facit, men trots att man hade facit och trots att man hade planer på att bygga dessa 2.500 kvadratmeter hade man vid den tidpunkten 660 kvadratmeter tecknat och ändå körde man vidare. Det visar också att det är någonting som inte stämmer.  Det är onödigt att upprepa det som ltl Johan Ehn sade, men profilföretag inom IT och teknik, vilka är de företagen? Revisorerna säger: ”Revisorerna konstaterar vidare att intentionerna som de presenterades för lagtinget då projektet satte igång inte till alla delar kunde förverkligas.” Det var en väldigt hygglig skrivning. Det vore roligt att veta till vilka delar de har förverkligats! Man skriver vidare: ”Det har varit svårt att fylla utrymmena och de tilltänkta hyresgästerna har inte till alla delar varit företag av det slag som utrymmena var ämnade för.” Även där vore det intressant att veta vilka eventuella delar det finns där företag kommer att flytta in som har den profil som tänktes från början. Verkligheten är den att en tredjedel av dessa utrymmen hyrs upp av egen verksamhet, alltså av samhällsbolag. Ålands Utvecklings Ab har fått en del kritik här i lagtinget ibland; jag tycker att det är ett bolag som har lyft sig lite och har fått en mera professionell profil. Det tycker jag är bra, men när det gäller Industrihus – vi kan bara titta på det här projektet – och Ålands Teknologicentrum så finns det väldigt mycket att önska. Jag noterar att det inte är bara vi från oppositionen som är tveksamma till projektet, men det är så dags nu när det snart är dags för invigning. Jag noterar att en av regeringspartiernas företrädare, ltl Mats Perämaa, var fullt beredd att sälja bort det – finansministern nickar också instämmande, han vill också sälja, men jag noterade också att herrarna antagligen tänker sig att få ett bra pris för det, så jag vill avsluta med att önska lycka till!

 

 

Ltl Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Det var roligt att det var en hel del av åsikterna som föll samman med en FS:are och en Ålands framtidare. Det har visat sig här ett antal gånger att vi kanske inte ligger så långt från varandra alla gånger, medan man försöker ibland styra det till att det blir det. Det var egentligen inte därför jag begärde ordet utan det var en fråga där vi skriver att man till vissa delar har kunnat förverkliga projektet som sådant. En av grundtankarna i projektet var att man skulle skapa utrymmen för nyföretagande och via Ålands Teknologicentrum har man nu försökt skapa en kuvösverksamhet och den skall då, enligt de uppgifter som landskapsrevisorerna har, också kunna komma igång här. Kuvösverksamheten bygger på att man under inledningen kan komma igång med relativt sett billiga lokaler för att sedan flytta vidare. Men i övrigt håller jag med ltl Anders Eriksson att det finns, som vi också skriver, inte så mycket av det som man kanske från första början såg här som utgångspunkt för projektet. Det har figurerat i tidningarna vilka som kommer att finnas med och tittar man på marinbranschen är bl.a. Husell-rederierna en bit som hör till den marina delen.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag inledde med att konstatera att ltl Johan Ehn och jag var synnerligen överens i dessa ärenden, så pass överens att medlemsboken står öppen för ltl Johan Ehn när helst han så önskar! Bra med revisorernas påpekande och någonting som vi alla bör tänka på är att man pekar på att när man ställer upp vissa mål är det oerhört viktigt att man följer upp målen någon gång. Vi har haft så många exempel under de sista goda åren där de ursprungstankar man har haft inte överhuvudtaget har uppfyllts, men man har snickrat på vidare bara och då har man hittat på någonting annat. Nog är det ändå så, ltl Johan Ehn, att Husell-rederierna i all ära, men de ursprungstankar som var med IT-företag och teknikföretag är ändå rederierna en bit ifrån. Det var faktiskt så att någonting av det bärande var att projektet var någonting som skulle skapa ett alternativ till det starka sjöfartsberoende vi hade, så inte går det riktigt ihop därvidlag. När det gäller kuvösverksamheten tror jag att det är någonting som är bra om det sköts på rätt sätt, men man har år efte rår försökt få Ålands Teknologicentrum att förverkliga de planer man har haft för näringslivsutvecklingen. Tyvärr har det lämnat mycket övrigt att önska och jag är lite rädd för att det är så nu också.

 

Ltl Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Det är inte min sak att stå här och försvara projektet utan det är så att vi har granskat redovisningsåret 2003 och vad som har hänt där. Det som man kan säga utgående från det som vi har skrivit i revisionsberättelsen att vi inte sågar projektet som helhet är att skall man också se framåt och man vill försöka få ny verksamhet i det åländska samhället beöver det också finnas ett visst mått av lokaler som kan hyras upp s.a.s. när idéerna kommer. Frågan är sedan om det här blev den rätta formen. Det kan man alltid diskutera, men det här var lagtingets beslut och som jag försökte redogöra för här och som vi redogör för ytterligare i vår berättelse var lagtinget i det stora hela rätt överens i de här frågorna. Det fanns också kritik, framför allt från socialdemokratiskt håll, men i övrigt var man ganska överens i de här frågorna och från revisorernas sida har vi inte sett som vår uppgift att gå in i polemik med lagtinget utan snarare tvärtom: titta på hur man har efterföljt de beslut som är fattade i lagtinget.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är riktigt att när planerna på IT-byn diskuterades var den stora majoriteten för. Vi var inte med i de diskussionerna och socialdemokraterna hade andra åsikter, men oavsett om lagtinget hade varit helt enigt är faktiskt uppföljningen av lagtingets beslut någonting helt annat. Det är en synnerligen bristfällig uppföljning. Jag tror faktiskt att i andra politiska sammanhang än det åländska skulle det komma väldigt snabbt yrkande om misstroende om man skötte ett projekt så pass avvikande från de tankar som lagtinget hade, det är helt klart.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Ronald Boman:

Fru talman!

Eftersom jag uppenbarligen är i sista ändan av debatten får jag säga som minister Enestam sade häromdagen, att jag håller med allt det goda som har sagts och det andra tar jag avstånd från!

 

Mitt parti har ingen representant bland landskapsrevisorerna. Trots detta har revisorerna återigen   till granskning plockat ut en del av de ärenden som jag haft som käpphästar under de senaste åren. Jag tänker då speciellt på museibyrån och det ansvarslösa byggandet i Kastelholm, IT-byn har också engagerat mig kraftigt och även den frivilliga räddningstjänsten.

 

Om jag börjar med museibyrån och den verksamhet de bedriver i Kastelholm är det lätt att konstatera att landskapsstyrelsen helt tappat greppet om utvecklingen i området. Sedan jag började intressera mig för detta område 1995 har en synnerligen kraftig chefstjänsteman med järnhand styrt utvecklingen och de ansvariga ledamöterna har hela tiden kommit till korta. Den enda landskapsstyrelseledamot som försökt komma till rätta med utvecklingen på museibyrån var Erik Tudeér som tyvärr rycktes bort alldeles för tidigt. I övrigt har det varit en låt gå mentalitet där ingen politiker haft kontroll på investeringar och personalutökning. Och det tycks fortsätta i samma spår, nu senast med inköp av dyra möbler till en konferensanläggning som inget frågat efter.  Men så här blir det när de ansvariga ledamöterna utses på andra meriter än kunskap och kompetens. För övrigt togs beslutet om konferensutrymmena och dess investeringar av ledamoten Lars Selander på föredragning den 16.12. 2003.

 

IT-byn är också ett praktexempel på hur det går när landskapsregeringen och ansvarig ledamot med våld driver igenom högst tvivelaktiga investeringar.

När lagtinget med bred majoritet godkände första  tilläggsbudgeten  för år 2002 fanns det i motiveringen angående IT-byn att minst 80 procent av utrymmena skulle vara uthyrda till hyresgäster som på ett betryggande sätt meddelat sin avsikt att hyra utrymmen. Det här tog inte IT-byns ledning och landskapsstyrelsen den minsta notis om utan man sparkade igång bygget trots betydligt lägre antal hyresgäster samt dessutom hyresgäster som inte rymdes inom IT-ramen när projektet först presenterades.

 

Nåja, så här går det till på Åland och jag kan ingalunda ensam ändra på systemet. Hade det varit i ett demokratiskt land hade styrelsen med säkerhet fått avsked på grått papper. Här är det väl närmast en merit att sätta sprätt på skattebetalarnas pengar. För övrigt var det endast lagtingsman Bert Häggblom och undertecknad som röstade emot förslaget om pengar till IT-byn i tilläggsbudgeten.  Nu har skaran uppenbarligen ökat i antal. Ett bra exempel på hur hyresgästerna ser på projektet är en intervju i Nya Åland senaste vecka där en hyresgäst, Husell-rederierna, säger att han skall flytta till det nya kontorshuset vid Räddningsverket.  Och det var just detta vi varnade för: att det skulle bli ett alldeles vanligt kontorshus som skall konkurrera med privata sektorns kontorshus.

 

En sak som inte tidigare ordats om så mycket är den frivilliga sjöräddningen. Därför är jag glad att revisorerna lyft upp ärendet på bordet. Jag har full respekt för de frivilliga sjöräddare som satsar av sin egen fritid för att upprätthålla den frivilliga sjöräddningen. Men att det med placeringsort Mariehamn skall finnas 5 st heltidsanställda har jag ingen förståelse för. Enligt gällande lagstiftning har sjöbevakningen ansvaret för sjöräddningen på Åland och den frivilliga sjöräddningen har enbart en kompletterande funktion. Denna komplettering kan säkert skötas av de frivilliga. Att Ålands Sjöräddningssällskap konkurrerar med privata företagare när det gäller transporter och bogseringar kan inte heller betraktas seriöst. Sjöräddningssällskapet erhöll i direkt driftsbidrag  185.000 euro senaste år, pengar som för mig gärna får gå till den frivilliga sjöräddningen, men inte till att avlöna 5 personer. Det räcker bra med en avlönad rustmästare som ser till att båtarna är tankade och klara för utryckning, det andra kan och vill de frivilliga sköta.

Det här var allt i detta skede.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Eftersom ltl Ronald Boman var inne på skäl till varför och hur landskapsregeringsledamoten Selander har blivit tillsatt skall jag bara kort säga att han har blivit tillsatt just på grund av sin kompetens och sin kunskap. Däremot torde han m.fl. kanske inte vara fullt insatta och har inte varit fullt beredda på det hårda politiska klimat som råder här i denna sal där ledamöter lyfter upp enstaka saker och målar upp dem och sedan ändå inte behöver ta ansvar för helheten.

 

Ltl Ronald Boman, replik:

Fru talman!

Efter att ha läst igenom hela Ribacka-projektet på en massa sidor i revisionsberättelsen skulle jag säga att den ledamot som tog beslutet tycks ha varken kunskap eller kompetens om det här ärendet i alla fall.

 

Vtm Harriet Lindeman:

Fru talman!

Som alltid är det en intressant läsning då revisionsrapporten kommer till lagtinget. Det finns frågor som man känner igen från tidigare år, men det finns också nya frågeställningar som det är viktigt att dem som berörs tar till sig och gör förbättringar och förändringar i arbetet där det är nödvändigt. Några frågeställningar vill jag passa på att lyfta fram.

 

Ett område som jag av naturliga skäl vill beröra är ÅHS, som revisorerna på nytt lyft fram med betoning på målformuleringar och uppföljning av dem i verksamhetsberättelsen. Beträffande uppföljningen av Sonkin-rapporten och avsaknaden av en hälsopolitisk rapport är det social- och miljöavdelningen som ansvarar för det. Jag vet att jag själv vid något tillfälle ifjol efterfrågade den utlovade hälsopolitiska rapporten. Nu är vi inne på år 2004 och en hälsopolitisk rapport skulle fortfarande vara intressant att få läsa. Rätten att få handha övervakningen på Åland av hälso- och sjukvården gör det nödvändigt att den förverkligas; utan det haltar hela avdelningen eftersom det skulle vara en av de viktigare uppgifterna för avdelningen.

 

Då jag lämnade posten som social- och miljöansvarig ansågs det att vi var inne på slutrakan. Det var bara den ekonomiska delen som var kvar. I samband med att minister Hyssälä var på besök tog social- och miljöansvariga Gun-Mari Lindholm upp frågan också jag fick nog känslan av att det var en hel del som måste utredas på nytt. Ministern hade goda intentioner, men det gäller nog att ligga på för landskapsregeringen så att de hinner innan man på nytt byter minister på rikssidan.

 

Vad gäller ÅHS och målformuleringarna, verksamhetsplanen och dess uppföljning har det blivit bättre, vill jag påstå, men naturligtvis finns det mer att önska. Från styrelsens sida understryker vi regelbundet att verksamhetsplanen är det viktigaste verktyget för ÅHS och att det är ledningen och de ansvariga på avdelningen som har skyldighet att förverkliga planen. I det fall det inte lyckas måste det tydligt komma fram i berättelsen och vad det beror på. Vi inom styrelsen har också ansvar för att uppföljningen av planen förverkligas. Nuvarande styrelse har som ett rättesnöre att åstadkomma en modern ledning där alla känner sig delaktiga och därigenom ansvarig för ett välfungerande ÅHS. Jag har haft möjligheten att på olika sätt få delta vid det budgetseminarium som alltid föregår styrelsens fastställande av nästa års budget. Från min horisont var årets seminarium det bästa seminariet jag har varit med om; diskussionen var konstruktiv och saklig. Alla ålänningar har på något sätt kontakt med ÅHS. Utgående från det finns det många åsikter om framför allt hur det borde vara och jag vill påstå att de nöjdas skara är större än man kunde tro, men det hörs inte på annat sätt än i form av lite rosor i våra tidningar.

 

Inom social- och miljöavdelningen har miljöarbetet blivit en allt större del. Miljöprövningsnämnden är överhopad av arbete, ansökningstiden blir lång, lagstiftningen är sådan i dag. Nu har vi erfarenhet av lagen. Det är dags att noga överväga om alla ärenden måste till miljöprövningsnämnden. Om vi får ett tydligare regelverk kunde många ärenden vara anmälningsärenden utan att för den skull riskera miljön.

 

Beträffande landskapsandelarna till skolor och bibliotek är det en fråga som har diskuterats i flera år. För att komma fram till en lösning av den frågan måste vi få klarare normer, både vad gäller storleken på skolorna i förhållande till elevantalet och kvadratmeterpriset. Det skulle hjälpa kommunerna med planeringen. Om sedan kommunerna vill bygga såväl större som dyrare är det upp till kommunerna själva. Med dagens kommunala ekonomi finns det knappast utrymme för det.

 

Museibyrån har genomgått en stor omorganisation, säkert nödvändig, men som alltid, vågar jag nästan säga, är det svårt att få en så stor personalgrupp med sig så att alla blir nöjda. Eftersom organisationen inte är genomförd till alla delar kanske det är på plats att precis som revisorerna föreslår göra en utvärdering om hur det har gått så här långt. Det som förvånar mig lite är att när man har gjort så pass stora reformer att man inte också har diskuterat möjligheterna att lyfta ut större delen av museibyrån från centralförvaltningen. Inte finns t.ex. skolorna med i centralförvaltningen, varför skall Ålands museum och skötseln av Kastelholms slott ingå i det?

 

Landskapsrevisorerna finner det anmärkningsvärt att betydande investeringar har gjorts i fastigheter utan att det är riktigt klart vad man skall använda dem till. Stenhuset är ett mycket värdefullt hus. Det är viktigt att det yttre i form av tak, fönster och väggar hålls i skick, men att börja planera inredning i det skedet är att gå lite snabbt framåt. Landskapsregeringen behöver knappast mer representationsställen. Ta nu en paus och fundera noga: vad skall man använda det till innan man går vidare. Nu har jag tyvärr hört att man har gått vidare och att det också är inrett vid det här laget. Det var jag inte medveten om när jag gick igenom revisionsberättelsen och noterade de här frågorna.

 

I Ribacka har vi nu en konferensanläggning och där skulle ett råd på vägen vara att låta privata intressen få överta driften av anläggningen. För mig är det främmande att avdela personal till konferensvärdar osv. Det finns många mindre turistföretagare i Sund som kanske skulle ha möjlighet att ha Ribacka konferensutrymmen som en del av sitt koncept. Ge möjlighet till någon av dem!

 

Jag kan inte låta bli att beröra Jan Karlsgårdens värdshus, som nu igen står utan arrendator. Jag frågar mig bara hur vi skall få liv i värdshuset så att besökarantalet ökar och att det i sin tur ger större intäkter för dem som driver det. Utan ett öppet värdshus saknas en del av hela turistkonceptet för området. Troligtvis tar det rätt länge att bygga upp ett varumärke som på nytt drar gäster till stället i större utsträckning än i dag.

 

Under utbildningsavdelningen upptas nu också högskolan av revisorerna. Den omorganisation som följde av den nya lagstiftningen har skapat en del oro i leden - inte så underligt egentligen. Det ställs stora krav på ledningen som har till uppgift att samordna flera fristående med rätt olika identiteter utan att frånta dem sina respektive särdrag. Intresset för de olika utbildningsområdena har också varit olika.

 

Fru talman!

Vad innebär benämningen högskola egentligen? Ur ett finländskt perspektiv är det annorlunda än ur ett svenskt perspektiv. Sett ur det finländska perspektivet skulle antagligen yrkeshögskolebenämningen vara mer korrekt. Ur ett svenskt perspektiv är högskola den rätta benämningen. Det viktigaste för oss här på Åland är att vi är överens om hur vår högskola skall fungera och vilken utbildning den skall ge. Jag är inte främmande för att antalet linjer måste skäras ner. Vår högskola är ny; det går inte att backa till hur det var förr i tiden. Skall vi utbilda sjukskötare och sjökaptener m.m. måste det ske vid en yrkeshögskola eller högskola, där finns inget val. Att vi helt skulle sakna den yrkesutbildningsmöjligheten på Åland är en främmande tanke för mig. Men högskolan har kanske inte funnit sina former ännu. En högskola skall vara anpassad till vårt arbetsliv på Åland och vara med i olika utvecklingsfaser; när arbetslivet och högskolan går hand i hand har vi lyckats med vår högskola.

 

Fru talman!

Det här var några axplock från landskapsrevisorernas berättelse som jag valt att lyfta fram.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Hälso- och sjukvården berör alla ålänningar och det finns naturligtvis också mycket synpunkter på den. Den nya styrelseordföranden vtm Harriet Lindeman uttrycker sig optimistiskt om den nuvarande verksamheten, och det är i och för sig bra och det skall man göra om man åtar sig denna typ av uppdrag. Med tanke på att vtm Harriet Lindeman är ansvarig styrelseordförande hoppas jag att den berättelse som ÅHS skall uppgöra varje år faktiskt skall stå i samklang med de målformuleringar och den ekonomiska ram som har satts.

 

Vtm Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Jag tror att jag vågar säga för hela styrelsens del att det är en av de frågor som vi verkligen kommer att följa upp, så att nästa berättelse skall man kunna läsa jämsides med planen och se: vad har förverkligats, vad har inte kunnat förverkligas och varför har man i så fall inte kunnat förverkliga det. Det här är någonting som vi nästan börjar bli tjatiga om i styrelsen, vill jag påstå.

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Om jag uppfattar vtm Harriet Lindeman rätt är detta då ett löfte?

 

Vtm Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Svaret är ja.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Christian Beijar: Avstår.  Ltl Runar Karlsson: Avstår.

 

Ltl Lasse Wiklöf:

Fru talman!

Det är med en viss förvåning man noterar att IT-byns alla tillskyndare nu har en profil som lindrigt sagt kan kallas låg. Det är märkligt! IT-byn gick igenom därför att det fanns en bred majoritet här i lagtinget på ett förslag framfört att landskapsstyrelsen. Men nu hör vi ingenting om de positiva ordval som föll när det här skulle förverkligas.

 

Jag vill säga att från socialdemokratisk sida har vi onekligen hela tiden förhållit oss skeptiska till projektet, men eftersom socialdemokraterna inte är ett näringslivsfientligt parti ställde vi upp på tilläggsbudgeten mot de uttryckliga löftena om att 80 procent skulle vara tecknat av ytan av, som vi då förstod, seriösa och spetsteknologiskt långt komna företag. Sedan, när vi såg att utvecklingen inte var så lätt att förverkliga, kom det parti som jag tillhör att jobba med en betydligt negativare hållning i Mariehamns stad när också pengar skulle skjutas till från det hållet, och det är ganska logiskt. Men det skulle ändå vara intressant att i den här debatten få höra någon att med så mycket kurage ställa sig upp och tala om alla de värderingar och det troende som då låg till grund när detta skulle förverkligas. Jag vill säga att jag har själv haft förmånen, eller om man vill se det ur en annan synpunkt, den tvivelaktiga glädjen av att vara med i Ålands Industrihus styrelse och arbeta för att det här projektet i slutändan ändå skulle bli så bra som möjligt, trots alla de svårigheter som har varit behäftade med projektet. Vi vet alla att också saneringen av miljöproblemen var stor och kostsam och vållade en hel del smärta och bekymmer under resans gång. Ålands Teknologicentrum som hade som primär uppgift att marknadsföra lokalerna både i landskapet men också utanför gjorde flera försök, men såvitt jag har mig bekant var det med ganska klent resultat.

 

Det som jag tycker känns tungt i dag är att vi har högskolan, ett samhällsåtagande, Ålands Utvecklings Ab, ett samhällsåtagande, Ålands Teknologicentrum, ett samhällsåtagande, alla dessa skall in i detta nybyggda projekt som inte har finansierats allenast av landskapet utan också från kommunalt håll och som sedan fortsättningsvis skall drivas av Ålands Industrihus Ab. Det mest frustrerande är att hela målsättningen med projektet nästintill kom på skam. Nu hör vi här i dag röster som säger att sälj bort det! Jaa, är det det som kallas eftertankens kranka blekhet? Man tänkte inte tillräckligt när man satte igång projektet. Det heter ITiden, men jag sade en gång i den tidigare debatten att det är nog ett vilseledande namn, för det var inte i tiden – det var efter. Tiden var passerad i det skedet. Mycket möjligt kan det komma perioder igen när det här lyfter, men för dagen ser det i varje fall ganska jobbigt ut.

 

Även om vi har varit de mest negativa vill jag ändå offentligt tillstå att vi stödde projektet. Jag tycker att det är viktigt att våga stå för det man har gjort, även om vi var synnerligen skeptiska, men, som sagt, socialdemokraterna arbetar inte för att avskaffa näringslivet utan för att utveckla det. Att det här projektet inte gick såsom tillskyndarna ville och önskade och deklarerade kan vi bara i dag beklaga.

 

Fru talman!

Det finns mycket att säga om revisorernas berättelse och jag skulle vilja fördjupa mig ytterligare i texten och föreslår därför att det här ärendet skulle bordläggas till inkommande onsdag.

 

Ltl Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Jag tänker inte ge mig in i en polemik om grunden för projektet eftersom jag då inte hade förmånen att sitta i den här församlingen och därför inte på det sättet heller kan gå i försvar för de beslut som togs. Viktigt att komma ihåg, och hedrande för ltl Lasse Wiklöf, är att man från socialdemokratiskt håll lyfter fram att man har varit med och stött projektet. De facto gav det beslut man tog i lagtinget, trots att man nu säger att man var väldigt kritisk, väldigt stora öppningar för tolkningar. Skrivningen var nämligen att 80 procent av dessa utrymmen skall finnas för hyresgäster som på ”ett betryggande sätt” meddelar sin avsikt att hyra utrymmen. ”Betryggande” är ett ord som man kan tolka på många olika sätt. Var det så att man med betryggande menade att man skulle ha avtal tecknade, ja, då borde man ha skrivit det, men nu står det betryggande och det ger utrymme för landskapsregeringen att tolka det och då har också fortsättningen blivit som den har blivit. På det sättet var man med från socialdemokratiskt håll och förverkligade det i den utformning som det senare blev.

 

 

Ltl Lasse Wiklöf, replik:

Det är festligt, fru talman, det är nästan så man tror när man hör ledamoten och vännen Johan Ehn att det är sossarna som har drivit det här projektet! Men riktigt så enkelt var det nog inte! När vi läste texten om betryggande menade vi nog nästintill bindande. Det är så de flesta i den här salen har tolkat det här. När det gäller den resterande 20 procenten skulle det kunna finnas lite större flexibilitet om man realt menar någonting med kuvösverksamheten. Det måste finnas en viss öppning för mindre företag också som skall in i det här lite mera experimentella syftet. Jag beklagar att IT-byn inte blev vad avsikten var, och mer skall vi orda om det här när vi kommer till tals igen på onsdagen.

 

Ltl Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Jag har inte försökt skylla projektet på socialdemokraterna, det vill jag göra tydligt. Då har jag varit otroligt otydlig, men jag tror att kanske ltl Lasse Wiklöf också ville tolka det på det sättet för att få en fortsatt polemik här. Från FS:s har man också haft en ganska kritisk syn på projektet från första början och bl.a. vår ledamot i finansutskottet, tillsammans med er ledamot av finansutskottet, hade också kritiska synpunkter på projektet. Det är också dem vi försöker lyfta fram från revisorernas sida, men faktum kvarstår att skrivningen från lagtingets sida blev för svag, den gav utrymme för ytterligare tolkningar och då blir det på det här sättet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Förslag om bordläggning till plenum den 15.9. har väckts. Ärendet kommer därför att bordläggas. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till plenum den 15.9.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 5:

 

Revisionsberättelse för Ålands lagting och Ålands delegation i Nordiska rådet. (RB 2/2003-2004).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till finansutskottet. Godkänt. Diskussion. Ingen diskussion. Ärendet remitteras till finansutskottet.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 6:

 

Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande nr 3/2003-2004 angående Europeiska unionen och Åland - prioriteringar år 2004 och verksamhet år 2003. (M 2/2003-2004).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

Vtm Harriet Lindeman:

Fru talman!

Det har funnits en önskan hos lagtinget och självstyrelsepolitiska nämnden om att mer aktivt ta del av olika EU-ärenden och att också ha möjlighet att påverka hanteringen av de olika ärendena innan det är för sent. Ett önskemål var att landskapsregeringen skulle komma in med en årlig redogörelse. Det ansågs inte nödvändigt att redogörelsen skulle formaliseras utan kunde ges i form av ett meddelande till lagtinget. Nämnden ansåg att redogörelsen kunde vara uppdelad i två delar. Den ena delen skulle ta sikte på framtiden. Tyngdpunkten skulle vara riktad på de politiska prioriteringarna och på vilket sätt landskapsregeringen tänkt sig lösa eventuella problem. Den andra delen skulle innehålla en redogörelse av föregående år.

 

Landskapsregeringens meddelande Europeiska unionen och Åland – prioriteringar år 2004 och verksamhet år 2003 är det första meddelandet till lagtinget utgående från självstyrelsepolitiska nämndens önskemål. Nämnden konstaterar att det första meddelandet ännu är lite trevande och säkert i framtiden kan göras mer innehållsrikt. Alla specialutskott har fått ge utlåtande och de instämmer i stort med nämndens åsikter beträffande redogörelsens innehåll.

 

EU-medlemskapet har helt förändrat sättet att reglera våra lagar och förordningar som direkt berör alla ålänningar. EU-politiken är en del av vårt vardagliga liv. Det har helt förändrat landskapsregeringens arbetsformer. Med de resurser som finns i landskapet blir vi tvungna till politiska prioriteringar. Utgående från det är det just de politiska prioriteringarna som tydligt bör framkomma ur EU-meddelandet. I nämnden har vi konstaterat att vi saknar dessa prioriteringar. Det är närmast en redogörelse av den europeiska agendan. Fastän redogörelsen främst tar sikte på det kommande året kunde en mer långsiktig vision också framkomma i meddelandet. Det kunde med fördel vara en särskild del av meddelandet.

 

Fru talman!

I meddelandets andra del, som innehåller prioriteringarna, har avdelningarna lämnat separata redogörelser. I sig är det säkert ett bra sätt att arbeta, säkert också nödvändigt att man går så här tillväga. Men vi i nämnden har konstaterat att det skiljer sig rätt mycket från varandra både vad gäller innehåll och omfattning. Det skulle vara till fördel med lite mer samordning avdelningarna emellan, att man skulle se en röd tråd genom meddelandet.

 

Beträffande innehållet i meddelandet har vi som jag nämnt tidigare begärt utlåtande från specialutskotten. Från social- och miljöutskottet framfördes att meddelandet helt saknade EU-ärenden som berör miljön. Miljöärenden är ofta gränsöverskridande, vilket gör att dessa frågor kan vara av synnerligen stor vikt för Åland. Hållbar tillväxt hör också till ett av kommissionens tre mest prioriterade områden under 2004.

 

Kulturutskottet noterar att kulturen inte omnämns i meddelandet. Utskottets uppfattning är att eftersom kulturen är en av grundpelarna i självstyrelsen borde det också omnämnas. Om kulturfrågorna av någon anledning under en viss tid nedprioriteras borde det i så fall omnämnas och redovisas varför.

 

Sjöfartspolitiken är ett område som nämnden saknar i meddelandet utgående från sjöfartens stora betydelse i landskapet. Vi anser att landskapsregeringen bör eftersträva långsiktiga lösningar, bl.a. genom harmonisering inom EU så att skattekonkurrensen mellan medlemsländerna försvinner.

 

Kommissionens tre övergripande politiska prioriteringar för år 2004 är anslutningen av tio nya medlemsländer, stabilitet och hållbar tillväxt. Vi i nämnden skulle gärna ha sett att landskapsregeringens prioriteringar inom just dessa områden hade framkommit.

 

Hösten 2006 får Finland ordförandeskapet. Landskapsregeringen säger att den aktivt kommer att delta i planeringen. Några målsättningar vad som borde ingå i ordförandeskapets program finns inte. Nämnden anser att landskapsregeringen borde formulera dessa mål. Vi ser gärna att dessa mål förs till samråd i nämnden. Från vår sida vill vi framföra följande förslag till politiska områden: de lagstiftande regionernas roll i EU samt den nordliga dimensionens förverkligande i syfte att stärka en hållbar utveckling i Östersjöområdet. Ett annat område är att också här lyfta fram behovet av att trygga sjöfartens långsiktiga verksamhetsförutsättningar.

 

Hur kan hanteringen av EU-ärenden göras mer effektiv? Nämnden anser att det är viktigt att landskapsregeringen och lagtinget var för sig och också tillsammans ser över hanteringen av alla EU-ärenden särskilt med tanke på tidsaspekten. Det nya grundfördraget gör också att det kommer att ske förändringar särskilt med tanke på lagtingets arbete.

 

Utskotten i lagtinget gick ifjol in för att alltmer aktivt ta del av EU-ärendenas beredning genom mer kontakt med de avdelningar inom landskapsregeringen som handhar de olika ärendena. Hur detta utfallit är lite osäkert, men det finns säkert skäl för de olika utskotten att på nytt ta upp diskussionen så att det tilltänkta arbetssättet inte faller i glömska.

 

För att landskapsregeringens meddelanden skall vara till verklig nytta för lagtinget är tidpunkten för när meddelandet överlämnas till lagtinget av stor betydelse. Detta meddelande lämnades den 26 februari. Hanteringen av ärendet i nämnden med bl.a. hörande av specialutskotten har tagit rätt länge, vilket gör att också vi i nämnden får ta på oss en viss kritik. Trots det skulle det vara nödvändigt att meddelandet kom till lagtinget senast vid början av året. Prioriteringarna kan också vara beroende av budgeten för året varför det mest ändamålsenliga skulle vara att föra meddelandet till lagtinget i samband med att budgeten överlämnades. Rent arbetsmässigt kanske det är svårt, men landskapsregeringen kan överväga möjligheten.

 

Avslutningsvis kan sägas att ett årligt meddelande till lagtinget är bra. För att det skall vara till största möjliga nytta för landskapets EU-politik är det viktigt att såväl de kortsiktiga som långsiktiga målen och prioriteringarna framgår. Tidpunkten för överlämnandet av meddelandet är också av största vikt.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Jag vill börja med att tacka självstyrelsepolitiska nämnden för ett bra betänkande och vtm Harriet Lindeman för en lika bra presentation. När ärendet senast var uppe sade jag så här: ”Det är ganska långt en upprepning av det förra EU-meddelandet som vi hade och det är också lite på samma sätt som med det meddelandet, dvs. den politiska biten saknas. Vi får igen långt en tjänstemannapromemoria, som förstås har ett visst värde, men det framgår inte vad landskapsstyrelsen för för EU-politik och det tycker jag är lite svagt.”

 

Självstyrelsepolitiska nämnden skriver så här: ”Nämnden konstaterar nu att föreliggande meddelande till stora delar utgör en beskrivning av de frågor som ligger på en europeiska agendan, medan landskapsregeringens egna politiska linjer inte alltid är lika tydliga.” Nämnden skriver vidare: ”Nämnden anser således att kommande meddelande bör innehålla klarare politiska linjer samt en mer långsiktig vision för EU-arbetet.” Självstyrelsepolitiska nämnden säger också att de olika avdelningarnas redogörelse är mycket varierande och precis som vtm Harriet Lindeman saknas en röd tråd.

 

EU-ärendena är knepiga, många gånger ganska tråkiga, de är svåra att ta till sig. Men det är faktiskt ett bekymmer när vi har en sådan här sits att det kommer olika tjänstemannaskrivningar på landskapsstyrelsens bord, det är ingen som koordinerar dem och det förefaller, med tanke på att regeringsbänken igen är tom, som om det inte skulle vara ett så stort intresse för de här frågorna i landskapsregeringen utan man låter det som tjänstemännen i all välmening skriver gå vidare. Det är faktiskt lite beklagligt för det är trots allt viktiga frågor. Men jag är glad över att nämnden tar upp det här och jag hoppas att man också följer upp det från regeringens sida.

 

Under rubriken ”Finlands ordförandeskap hösten 2006” sägs det: ”Några politiska målsättningar för vd som enligt landskapsstyrelsens mening borde ingå i ordförandeskapets program anges dock inte. Nämnden anser att landskapsregeringen med det snaraste bör formulera dessa mål sasmt föra dem till samråd i nämnden.” Jag hoppas att regeringen nu tar fasta på det här. Frågorna är så pass viktiga, säger jag för tredje gången, så de kan inte bara ligga och flyta – sedan får man tycka att de är hur tråkiga som helst. Nämnden pekar på att tänkbar politikområden i sammanhanget vore att ta upp de lagstiftande regionernas roll i EU. Det skriver jag också under; jag tror att det är bra om man diskuterar de frågorna. Man bör också diskutera inflytandet, regionkommittén i all ära, men hur vi skulle från åländsk sida kunna få ett reellt inflytande på EU-ärendena.

 

När det gäller hanteringen av EU-ärendena är det precis som nämnden säger att det är viktigt att vi får ett välfungerande system och att vi i ett tidigt skede kan framföra våra åländska åsikter till den finska sidan. Vi måste också konstatera att problemet är sådant att dessa framföranden möjligtvis kan göras på svenska, men all dokumentation, allt material som hör till ärendena är på finska och det är i strid med självstyrelselagen. Vi får ha hur högtidliga deklarationer som helst om svenska språket, men säger man att det här skall fullföljas måste man fullfölja det i strid med självstyrelselagen och det är också en fråga som man borde ta upp.

 

Det som jag saknar från självstyrelsepolitiska nämndens sida är det som jag nämnde när jag citerade en skrivning i meddelandet: ”Landskapsstyrelsen skall sträva efter att finna rationella och effektiva lösningar i EU-administrationen för att undvika en överbyråkratisering av det lilla åländska samhället.” Detta är en synnerligen god målsättning, det är inte fråga om annat och jag uppmanade då självstyrelsepolitiska nämnden – nog förstår jag att allt som jag önskar, tycker och tänker inte uppfylls till hundra procent av nämnden, inte är jag så självgod – genom att exemplifiera med den överbyråkratisering som jordbruksnäringen är utsatt för och gav ganska många exempel på hur situationen är, och den börjar bli helt horribel. Jag tycker att det är lite synd att man från nämndens sida inte tog fasta på den delen.

 

I övrigt tycker jag att det är ett väldigt bra betänkande som jag vill tacka för och jag hoppas, om inte regeringen lyssnar, att någon annan har vänligheten att föra fram till dem att de borde följa upp de här frågorna.

 

Ltl Camilla Gunell:

Fru talman!

Självstyrelsepolitiska nämnden har avgett sina synpunkter på landskapets prioriteringar

inom EU-politiken för 2004. Vi är redan i september och precis som nämnden också konstaterat är det i senaste laget. Det är bra att landskapsregeringen kommer till lagtinget med ett meddelande om EU-politiken, men för att lagtingets åsikter verkligen ska kunna tas till beaktande i det fortsatta arbetet är det avgörande att lagtinget i ett mycket tidigare skede tar del av landskapsregeringens planer. Som både nämnden och finansutskottet skriver påverkar ju prioriteringarna i EU-politiken också budgeten. Därför vore det bra om EU-frågorna kunde vara så pass långsiktiga att lagtinget kunde ta del av dem redan i samband med rambudgeten.

 

En orsak som nämnts till varför EU-prioriteringarna görs rätt sent är att man väntar på kommissionens riktlinjer. De påverkar säkert den åländska EU-politiken, men vi tror att man i ganska stor utsträckning via informella kontakter kunde få information om vad förslagen kommer att innehålla.

 

Vad gäller redogörelsen har påpekats att flera viktiga politikområden inte finns med, t.ex. miljöfrågor, kulturfrågor, sjöfartsfrågor. Det är viktigt att en sådan här redogörelse är ganska omfattande och att det berör alla de stora områden där direktiven från EU verkligen sätter sin prägel på åländsk politik. Nämnden är väldigt tydlig i det här avseendet: Syftet med redogörelsen är att lyfta fram de viktigaste politiska frågorna som berör Åland och EU och redogöra för vilka strategier och instrument man har tänkt använda för att åtgärda eventuella problem.

 

Specialutskotten har också på en hel del synpunkter när det gäller EU-politiken. Mycket bra är det att flera av utskotten, närings-, finans- och kultur påpekar vikten av att landskapsregeringen är väl förberedda inför förhandlingarna om de kommande målprogrammen för nästa period, 2007-13.

 

Självstyrelsepolitiska ntar också upp Finlands ordförandeskap i EU 2006 som en egen punkt. Det är för att understryka vikten av att Åland under ordförandeskapsåret medverkar på en synlig och framskjuten plats. Det vore intressant om lantrådet som regeringens EU-minister – tyvärr är han inte här - redogjorde för hur man planerar att lägga upp Ålands deltagande i ordförandeskapsåret och vilka politiska målsättningar man har. Nämnden föreslår här några tänkbara ämnen, några för Ålands del viktiga frågor som man kunde driva, nämligen de lagstiftande regionernas roll i EU, dvs. utvecklandet av hur subsidiaritetsprincipen och nämnden föreslår också den nordliga dimensionen och en hållbar utveckling i Östersjöområdet och givetvis också sjöfarten och dess villkor i framtiden.

 

Nämnden har inte i det här meddelandet desto vidare berört inflytandefrågorna. Nämnden jobbar med dem som bäst i samband med meddelandet om regeringskonferensen och det nya grundfördraget. Men man kan väl säga att det är viktigt att landskapsregeringen effektivt jobbar vidare med inflytandefrågorna. Finansutskottet berör kravet på en åländsk parlamentsplats - det är ett krav vi ska stå fast vid. Likaså förefaller det som det fortfarande finns många frågetecken kring subsidiaritetsövervakningen på alla nivåer. Astrid Thors sa i förmiddags på ett seminarium i stadshuset att den politiska tolkningen av vad subsidiariteten egentligen är och hur övervakningen av den ska fungerar fortfarande är mycket öppen. Att det inte finns någon entydig tolkning är inte så konstigt med tanke på den mångfald av regioner, folk och länder som EU ändå är. Den öppenhet som råder i frågan, som nu ändå är på agendan i samband med grundfördraget, gör att även Åland kan gå in med en tolkning som är bra för oss, för våra väljare och för vår region.

 

Jag tror att det är viktigt att Åland - som en av de få självstyrande områdena med egen lagstiftningsbehörighet - tar en framskjuten roll i det här arbetet. För Ålands del bör vi formulera en definition av subsidiaritets- och även proportionalitetsprincipen och förslag till praxis i övervakningen så att det på bästa sätt gynnar oss.

 

Vi kan inte acceptera att en ökad makt till EU bara bidrar till en ökad vanmakt hos den åländska befolkningen. Det finns all anledning att hålla ögonen på den här utvecklingen eftersom man i dagsläget inte vet om subsidiaritetsövervakningen är ett bra spelutrymme för Åland eller inte.

 

Från socialdemokratisk sida är vi ändå hoppfulla till närhetsövervakningen och att early warning-systemet ändå skulle kunna utvecklas till EN viktig kanal för Åland i EU-arbetet. Vi anser för den del inte att det ska vara vår enda kanal till påverkan, tvärtom.

 

Men när det gäller inflytandefrågorna får vi anledning att återkomma till dem senare i höst i samband med nästa meddelande från nämnden, som jag hoppas att i hög grad fokuserar just på dem.

 

Ltl Mats Perämaa: Fru talman! Jag föreslår att ärendet bordläggs till onsdagen den 15.9.

 

Ltl Runar Karlsson: Fru talman! Jag understöder bordläggningsförslaget .

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Mats Perämaa, understödd av ltl Runar Karlsson, föreslagit att ärendet skall bordläggas till plenum den 15.9. Bordläggning kommer därför att ske. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till plenum den 15.9.

 

 

Föredras för fortsatt enda behandling, efter bordläggning ärende nr 7:

 

Kulturutskottets betänkande nr 2/2003-2004 angående ett besökarcentrum i Bomarsund. (HM 11/2003-2004).

 

Ärendet var bordlagt den 8.9. Diskussion.

 

Ltl Camilla Gunell:

Fru talman!

Jag måste säga att jag blev ganska betryckt av den debatt som hölls här förra veckan med anledning av kulturutskottets utlåtande om ltl Göte Winés motion om ett besökscentrum i Bomarsund.

 

I maj när kulturutskottet jobbade med motionen försökte vi nå samförstånd så långt det var möjligt. De skrivningar som nu föreligger kunde vi enas kring och min tolkning var att motionen ändå avslogs i positiv anda. Kulturutskottets utlåtande utesluter inte, kanske snarare understryker, behovet av ytterligare satsningar i Bomarsund. Utskottet delade uppfattningen att erfarenheterna av sommarens jubileum och den satsning som gjordes på Telegrafen på 21.000 euro skulle ge ytterligare hänvisningar om hur man skulle gå vidare i Bomarsund. Huruvida Telegrafen skulle kunna fungera som en del av ett mer permanent centrum är ingenting som vi på något sätt utesluter. Telegrafen kan säkert fortsätta att spela någon roll i sammanhanget. Men vi anser, liksom många av dem som utskottet också hörde i frågan, att Telegrafen inte är tillräcklig som besökscentrum i Bomarsund.

 

I den debatt som hölls här i lagtinget förra veckan blev det mycket tydligt att motionärernas vision för Bomarsund och regeringspartiernas uppfattning om ytterligare satsningar där går ganska vitt isär.

 

Båda tidigare kulturministrarna som varit med och tagit fram den ena utredningen efter den andra om Bomarsund sade här att man inte kommer att satsa desto mera på Bomarsund, inte på många år framöver. Den här landskapsregeringen avser alltså inte inom sin mandatperiod att satsa på något besökscentrum i Bomarsund annat än det som går att rigga till i Telegrafen. Jag skulle vilja påstå att de signaler landskapsstyrelsen tidigare gett är att Bomarsund står i tur efter Kastelholm. Nu har man satsat tid och pengar på Kastelholm i över 20 år och Bomarsundsentusiasterna är urväntade. Många har satt sin förhoppning till det här löftet. Nu är det dags för en verklig satsning i Bomarsund. Även de hörande i utskottet, representanter för Sunds kommun, museibyrån och Bomarsundssällskapet understryker att Telegrafen inte är tillräcklig som en långsiktig lösning för Bomarsund. De satsningar som landskapsregeringen är beredd att göra tolkar jag som mycket små och de står inte i proportion till den betydelse som Bomarsund har för Åland och inte heller i relation till den turistiska potential som området har.

 

Många hade nog trott att jubileumsåren skulle innebära en vändning för det nästan skandalöst eftersatta Bomarsundsområdet, att man äntligen skulle kunna prioritera om i medlen för museibyrån så att huvudarbetet samtidigt kunde satsas på Bomarsund. Arbetet i Kastelholm med kringliggande byggnader kan väl inte rimligtvis vara landskapsregeringens prioritering i all evinnerlighet.

 

Efter alla de år av utredningar, planer, inventeringar, vill vi nu ha ett beslut i frågan. Vad tänker landskapsregeringen göra? Skall det utvecklas eller inte, på vilket sätt och hur skall det finansieras?

Alla argument som har använts i debatten för en satsning på ett kk-hus går mycket väl att använda också på en satsning i Bomarsund, bara det att Bomarsund redan från början har ett internationellt intresse, det har inte ett kk-hus. Och frågan är om det någonsin kommer att få det. Bomarsund har kulturellt och historiskt en internationell bärkraft som kunde göra Bomarsund till ett gigantiskt EU-projekt och i slutändan bidra med mer pengar till Åland än vad regeringen initialt skulle satsa.

Vårt förslag är att vi i detaljbehandlingen fogar ett tillägg till kulturutskottets motiveringar som lyder enligt följande:

 

”Utskottet förväntar sig att landskapsregeringen inom 2005 fattar ett långsiktigt beslut om Bomarsundsområdets utveckling med tanke på jubileumsåret 2006. Med hänsyn till alla utredningar, inventeringar, planer och andra initiativ som lagts fram under många år är det utskottets förhoppning att Bomarsundsområdet ges tillräckliga resurser så att satsningen står i proportion till områdets kulturhistoriska och självstyrelsepolitiska betydelse för Åland.”

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Jag tycker att ltl Camilla Gunell läser i kulturutskottets text och tolkar debatten från föregående vecka negativt igen. Min inställning i utskottet och i hela debatten samt under hela året har inte varit någonting annan än positiv. Man förväntar sig att utredningen skall göras klar inom 2004, man pratar om att iordningställa Telegrafen, man vill ha en bättre skyltning, man skall underhålla området och jag tycker att det är en alldeles utmärkt början. Jag tycker också att det är oklart vad socialdemokraterna egentligen vill. Är det så att man vill bygga upp det här fantastiska tornet för 5 miljoner euro, är det det som man tycker att är den enda vettiga satsningen i Bomarsund?

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Det är väl det att det är mycket fina ord om hur fint området är och hur mycket man kunde göra där. Men tyvärr är det där det stannar. Det kommer också den ena utredningen efter den andra. Vi vill ha ett beslut i frågan. Det minsta man kan få svar på är väl: Kommer det att komma ett beslut inom den här mandatperioden? Kommer landskapsregeringen inom den här mandatperioden att satsa någonting mera i Bomarsund än kanske lite mera målfärg på Telegrafen? Vi har olika åsikter i den här frågan, uppenbarligen mycket större än vad jag förstod under behandlingen i kulturutskottet. Det skulle nog vara bra om ltl Katrin Sjögren skulle vara lite mera tydlig med vad hon och regeringspartierna är villiga att satsa på Bomarsund. Skall det bli någonting eller skall det inte?

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Jag vidhåller fortfarande att jag har varit klar och tydlig om vad jag tycker och jag har stött projektet från första början, men jag tycker att det är socialdemokraterna och ltl Camilla Gunell som måste precisera hur de tycker att man skall satsa. Är det Prästö tornet för 5 miljoner euro och varifrån skall man då ta pengarna? Det handlar också om trovärdighet i hela motionen.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag tycker inte att vi i det här skedet behöver lägga fram precis alla detaljer om hur man skall gå tillväga. Vi vill satsa i Bomarsund i en större utsträckning än vad landskapsregeringen uppenbarligen vill. Jag tycker också att man har en skyldighet till alla de människor som har trott att det skall bli en satsning i Bomarsund efter Kastelholm, vilket ju har getts löften om i många, många år. Om landskapsregeringen här har ändrat uppfattning måste man säga det till väljarna och till alla dem som har förhoppningar här.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det är synd att vi får ett sådant här slut på behandlingen av motionen som jag upplevde i kulturutskottet som väldigt positiv och där vi samtliga strävade efter att få bästa möjliga resultat för området kring Bomarsund, men nu vill man tydligen göra en lite mera politisk fråga av det här och plocka poäng på att visa att man vill satsa, samtidigt som man inte säger hur mycket man skall satsa, på vad osv. Det är faktiskt så att för att man skall kunna säga som föreslås i diskussionen måste man också vara beredd att precisera sig på något sätt: hur mycket pengar är det vi skall satsa. Kulturutskottet har en positiv grundsyn och vi vill nu att man skall fortsätta att titta på den inventering som görs och utgående från det fatta beslut om just det som skrivs ner här. Jag förstår egentligen inte skillnaden i det förslag som ltl Camilla Gunell lägger fram och det betänkande som utskottet har lagt fram för lagtinget. Däremot säger man i diskussionen någonting annat än vad som egentligen står på papperet.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag håller med ltl Johan Ehn att vi hade en väldigt bra genomgång av motionen i kulturutskottet och jag ser fram emot ett fortsatt samarbete där. Det som dock fortfarande saknas är ett långsiktigt beslut: vad skall hända med Bomarsund? Skall det hända någonting efter 2006 efter jubileumsåret? Skall det hända någonting efter den inventering som nu också är under arbete? Så småningom måste det komma ett besked om det finns en långsiktighet i det här eller om det skall pytsas ut småpengar eller om det skall bli en satsning i likhet med den som har varit på Kastelholms slott. Som jag tidigare sagt tror jag att det finns stora EU-medel att hämta när det gäller den här satsningen därför att den har en sådan internationell bärkraft.

 

Ltl Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Jag tycker att vi ganska klart och tydligt säger i kulturutskottets betänkande att vi förväntar oss att efter inventeringen är klar skall landskapsregeringen återkomma till lagtinget för att ge besked i de här frågorna som just nu efterlyses. När vi hörde kulturminister Lars Selander i kulturutskottet var det också det han sade, om inte jag missminner mig helt och hållet. Jag håller helt med om att man måste få en plan för hur mycket man kan satsa, men att nu säga att man skall satsa lika mycket av budgetmedel som man har gjort i Kastelholmsområdet tycker jag är lite oansvarigt utgående från att man inte har helheten för ekonomin i museibyrån framför sig. Jag tycker att det är ett utmärkt exempel som också ltl Camilla Gunell förde fram i behandlingen i kulturutskottet att söka om EU-medel för detta och, som vi också skriver i betänkandet, att försöka få igång ett privat satsande här. Vi är helt eniga med motionären och med socialdemokraterna om att området har en enorm potential. Det gäller nu bara att man kan gå vidare – och det är det som föreslås i kulturutskottets betänkande.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

När det gäller finansieringen finns det säkert mycket som vi skulle kunna diskutera, framför allt inom redan befintliga resurser: hur man i dag t.ex. använder resurserna inom museibyrån. Man kunde genom politiska beslut bestämma var arbetet skall sättas ner. Under 20-25 års tid har det lagts på Kastelholms slott – tänker det aldrig bli någon omprioritering, hur länge skall det här pågå? Jämför man siffror på vad som har satsats på Bomarsund och Kastelholm tror jag att både ltl Johan Ehn och jag kan säga att det är ganska magert vad som har satsats på Bomarsund.  Med skrivningen vill vi alltså ha ett beslut i frågan.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Vtm Barbro Sundback:

Fru talman!

Jag har ju varit med ganska länge i de här sammanhangen. Jag tror inte på alla fromma skrivningar och alla goda viljor som säger att de är överens, åtminstone inte när det gäller Bomarsund. Ltl Katrin Sjögren tycker att socialdemokraterna skall visa var de står i den här frågan, och det kan vi väl visst göra, men det är inte det motionen går ut på utan den går ut på ett besökscentrum. Den frågan har vi haft upp tidigare. Jag skall läsa vad som står i en budget utan att ange årtalet. ”Verksamheten på Bomarsunds fornminnesområde har som huvudsyfte att bevara fornlämningarna, att underhålla anläggningarna på antikvariskt korrekt sätt och att tillgängliggöra området genom kontinuerliga satsningar på landskapsvård, information och utveckling av serviceanläggningar. Under de senaste två åren har diskussioner om anläggande av ett besökscentrum för Bomarsund varit aktuella. Frågan har hittills inte fått någon slutlig lösning, men planeringsarbetet fortsätter och kan under år 19.. ja, gissa vilket år! förhoppningsvis resultera i en byggstart för det nya museet.” Samma år hade jag och de som då satt för socialdemokraterna i lagtinget en motion där vi önskade att landskapsstyrelsen skulle utreda möjligheterna att få Europeiska kulturpengar för Bomarsund. Lagtinget var entusiastiskt. Finansutskottet tyckte att det var en jättebra idé och man skulle göra allt för att få fram pengarna.

 

Av allt det här och framför allt av allt det planeringsarbete som har lagts ner ända sedan 1992 har väl ingenting förverkligats. Det är inte utan att man blir lite betänksam och kanske inte tror på alla motioner som förkastas medan innehållet bringas landskapsstyrelsen till kännedom. Därför tror jag, om man verkligen vill få ett beslut till stånd om hur Bomarsundsområdet skall utvecklas, att det är viktigt att ta det tillägg till motiveringarna som socialdemokraterna föreslår. Det har jag förstått att vi är överens om, både ltl Katrin Sjögren och ltl Johan Ehn, att det skall fattas ett beslut och att det skall fattas snart. Vi vill att det fattas 2005 om hur Bomarsund långsiktigt skall utvecklas. Jag tror inte att det i det här sammanhanget är läge att säga vad exakt som skall byggas där, bara det att det bör fattas ett långsiktigt beslut. Det enda som motiveringen går ut på är att det skulle säkerställa att vi fick veta vad som skall hända med området, och det tror jag är viktigt för alla dem som speciellt har jobbat nu med frivilliga aktiviteter runt Bomarsund och lagt ner både tid och engagemang och som har intresserat sig för områdets historia och dess möjligheter att utvecklas som ett besökscentrum. 2006 skulle vara ett alldeles utmärkt år att manifestera just en start på en utveckling av Bomarsundsområdet, vad det nu sedan må innehålla – det bestämmer alltid majoriteten.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Jag kan inte ta ansvar för historien, endast ödmjukt försöka lära mig av den. I motsats till vtm Barbro Sundback har samtliga av kulturutskottets medlemmar inte varit med speciellt länge och jag tycker att jag har skaffat mig en ganska klar bild av Bomarsund och områdets potential. Jag utgår från att det skall fattas ett beslut som baserar sig på alldeles färsk besöksstatistik, som baserar sig på projektledarens på kulturbyrån erfarenheter, som baserar sig på projektledarens på museibyrån erfarenheter och jag utgår också från att man tar en långsiktigare plan för Bomarsund. Jag tycker att socialdemokraterna nu slåss mot väderkvarnar. Man fantiserar ihop ett problem som inte finns helt enkelt.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Det där med väderkvarnarna får vi väl se. Ytterst är det lagtinget som har ansvar för både vad som byggs på Bomarsundsområdet och när det byggs. Om ltl Katrin Sjögren vill säkerställa att ett beslut fattas 2005 har hon alla möjligheter att påverka det beslutet. Problemet med de tidigare besluten har varit att de inte har angivit exakta årtal, och det finns säkert också sådana beslut, men det har ändå inte blivit något. Men det är klart att om det finns uttryckligen sagt från lagtinget att ett beslut skall fattas 2005 är det väldigt svårt för landskapsstyrelsen att nonchalera det. Det är vi som är beslutsfattarna, det är vi som har ansvaret, det är vi som har makten och det är vi som alltså kan avgöra om något beslut skall fattas eller inte.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

Ltl Danne Sundman:

Fru talman!

Jag måste instämma med ltl Johan Ehn att diskussionen och behandlingen av motionen tog en litet tråkig vändning. Jag upplevde behandlingen i kulturutskottet som mycket positiv och ett positivt förkastande är i princip ett godkännande av motionen. Vi är alla överens, vilket vi sade här tidigare, om Bomarsundsområdets roll, kulturhistorien och också den självstyrelsepolitiska utvecklingen. Jag tycker att det är synd att vi nu i det här skedet skall strida om hur mycket vi skall satsa där. Problemet för Bomarsundsområdet och dess utveckling är väl att man har haft alltför orealistiska planer. Därför har de skrinlagts när de har satts mot andra behov inom kultur och utbildning. För att komma framåt måste man ha realistiska planer, och det har vi sagt i kulturutskottets betänkande, att man måste se realistiskt på det. Inte finns det fem miljoner euro att satsa på ett besökscentrum. Så ärliga måste vi vara. Varifrån skall vi ta de pengarna? Vilket annat projekt och vilka driftskostnader skall vi skära bort? Det är faktiskt så att mängden pengar är begränsad. Vi hörde från socialdemokraterna att det är regeringspartiernas sak att hitta på pengarna. Det är inte så enkelt, det finns ingen sedelpress som vi kan veva lite extra på, utan vi har en budgetram som lagtinget har fastställt och innanför den skall även nya projekt finansieras. Så enkelt är det. När det gäller Bomarsunds besökscentrum tycker jag att det är en mycket bra idé att man tittar vidare på möjligheten att inrymma det i Telegrafen. Det är inte att på något sätt nedvärdera det engagemang och den entusiasm som finns kring Bomarsund, utan tvärtom är det en möjlig lösning. Skall vi återigen nu ta sådana här orealistiska planer slutar det med att vi måste ställa dem mot något annat och då slutar det med att de blir bortprioriterade. Det är ungefär, fru talman, om jag får dra en liknelse: kör du bil på vintern så kommer det en älg på vägen. Hur gör du för att styra undan älgen? Jo, tar du fullt på ratten med en gång så bär det rakt i älgen, men om du lite jämkar och försöker komma förbi, så kanske du lyckas komma förbi älgen. Ungefär så är det med politik. Det är ofta man kör rakt på älgen och så blir det ingenting.

 

Fru talman!

Jag måste förundra mig, för att inte säga förtjusa mig, över socialdemokraternas yttringar här, att jo, vi vill satsa på Bomarsund, vi vill satsa. Så frågar vi: Vad vill ni satsa på? Det vet vi inte, vi vill bara satsa! Man vill kanske ta en hjullastare från landskapsgaraget, köra här via finansavdelningen, lasta den full med pengar, köra ut till Bomarsund och tippa av - till ingen nytta!  (Från salen: vad barnslig du är) Men så låter det när man säger att man vill satsa. Det är okej om man vill satsa, politik är att vilja, men då måste man säga vad man vill satsa på. Man måste ha en plan,  man kan inte bara vilja satsa. Det är jättebra att man vill satsa; det är alltför många som kanske vill åt andra hållet. Jag upplever det som att vi är överens här i lagtinget att vi vill satsa på Bomarsund, vi vill sätta fokus på Bomarsund, för det är så pass intressant och det är särskilt intressant de här åren och vi vill alla ta tillvara det intresse som finns redan tidigare, framför allt det som byggs upp nu under de tre åren. Därför har det tagits många beslut om att uppmärksamma 2004-2006. Som kulturutskottet också har konstaterat kommer det att tas beslut om Bomarsunds långsiktiga utveckling efter inventeringen är klar, som Graham Robbins gör. Då kommer lagtinget att få ta ställning till det, och det är, som har sagts här tidigare, lagtinget som tar det slutliga beslutet i budget.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Den diskussion vi för är att få ett långsiktigt beslut för hur Bomarsundsområdet skall utvecklas. Det återstår sedan att se vad majoriteten lägger fram för förslag. Det är klart att det finns en massa planer som är mer eller mindre realistiska och vi väntar med spänning på vad det är majoriteten kommer att föreslå. Det är det ansvar som regeringspartierna har och det är det arbetet som vi väntar på att få ta ställning till. Men i det här skedet vill vi säkerställa att vi får ett beslut åtminstone under 2005. Det sägs inte i betänkandet; det sägs att man väntar på en utredning, men vi har haft utredningar sedan 1992 som skulle läggas till grund för att lagtinget skulle fatta beslut om en utveckling av Bomarsund. Nu har det gått 12 år sedan dess, men det är ganska vanligt att det dras i långbänk i lagtinget och jag tror att trovärdigheten i vårt politiska arbete skulle vara bättre om det skulle fattas beslut. Även om man inte vill fullfölja planen så sägere man det då, men att skjuta upp och skjuta upp skapar ingen trovärdighet.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, brukar man säga. Det är så att det kulturutskott som sitter nu och det lagting som sitter nu har suttit sedan 2003. Jubileet har gjort att det har blivit aktuellt och öppnat mångas ögon. Kulturutskottet behandlade motionen ytterst ingående för att ta del av det här och bekanta sig med Bomarsundsområdet. Jag kan lova att det kommer att komma ett förslag till långsiktigt beslut om Bomarsund. Det behövs inte någon kläm till det utan det är vi, som Ludvig XIV sade: ”staten, det är jag”, landskapet är vi, det är vi här i lagtinget som avgör det, så det kommer att komma ett förslag som vi får ta ställning till – det skall jag bli man för!

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Det har inte varit så att tidigare lagting eller landskapsstyrelser har varit negativa till Bomarsund, nej, tvärtom, alla har varit positiva och i budget efter budget intygat att man skall utveckla Bomarsundsområdet. Det är denna oförmåga att fatta långsiktiga beslut som är mycket betecknande för åländsk politik – det tvinnar på i det oändliga. Jag tror att det är bättre då att säga, nej, det blir inte någonting, vi lägger det här ifrån oss och låter bli, så att man får klarare linjer och prioriteringar och inte det här att man skall säga ja till allting, men det blir ändå ingenting utan fortsätter i det oändliga med motioner, utredningar, uppföljningar osv.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Jag kan till viss del hålla med vtm Barbro Sundback om de strukturella problem som finns i den åländska politiken. Det är kanske så att vi också måste kunna säga nej, det här blir ingenting. Det är precis som vtm Barbro Sundback säger. Jag kan säga nej, vi har inte 5 miljoner euro till att bygga ett nytt besökscentrum i Bomarsund, det kan jag säga och därför måste vi ta en realistisk idé i stället och det är att inrymma ett besökscentrum i en befintlig lokal. Där har vi uttryckt oss positivt att det utesluter vi inte att man gör i Telegrafen. Det är en realistisk idé. Jag tar det här med älgen igen. Jag återkommer till vtm Barbro Sundbacks resonemang: problemet vi har är att vi har sagt ja till alla projekt. Men när sedan landskapsregeringen skall göra sitt budgetförslag till lagtinget måste man prioritera: skall vi slakta någonting annat för att ha råd med alla våra fina idéer och då prioriterar man bort det som är längst bort s.a.s. i prioriteringen. Så har det skett med Bomarsund, men om man tittar i delgeneralplanen, som är synnerligen orealistisk på det viset att det finns inga möjligheter att förverkliga den, så skulle det vara bättre att ha en plan som man åtminstone tror att man kan förverkliga.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Som jag ser det är det två saker som är viktiga i klämmen. Det ena är att vi vill ha ett beslut. Om ltl Danne Sundman och övriga i regeringen säger nej, så säg nej då; då vet vi det, så behöver vi inte slå blå dunster i folk. Om man får ett beslut inom 2005, då får man planen, utredningen och inventeringskarusellen åtminstone att snurra för ett tag. En annan sak som också skiljer oss åt är satsningen på Telegrafen. Är den tillräcklig för att vara en permanent lösning eller är den bara en temporär lösning? Där har vi också delade åsikter. Vi anser att den är en temporär lösning i väntan på någonting bättre. Jag hoppas att man skall kunna ta ett beslut inom 2005 så att man det stora jubileumsåret 2006 skall kunna säga någonting om vilken långsiktig utveckling som skall ske i det här området. Och är det så att ltl Danne Sundman kommer att säga nej, då är det det svaret som vi måste få höra.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Jag säger inte nej till ett besökscentrum vid Bomarsund. Återigen, jag  hänvisar till vad jag redan har sagt och vad kulturutskottet har skrivit: vi är ytterst positiva. Men det finns inte i det här skedet 5 miljoner euro att frigöra i ramen för att förverkliga något av de tilltänkta projekten. Därför måste vi försöka nå en medelväg, och vi kan säkert kalla det permanent, för det kan hända att utvecklingen accelererar ytterligare, att vi måste ha ett större besökscentrum, men ett besökscentrum i Telegrafen är mycket bättre än inget besökscentrum alls och det är en mycket bra början. Med små medel kan man iordningställa Telegrafen till det. Jag har själv varit enkom till Telegrafen och tittat och tänkt mig hur man kunde göra. Det är en väldigt stor lokal, om man får tillgång till hela lokalen. Man skall inte bygga hus för husets skull utan man skall se om man har befintliga resurser som kan användas. Att styra förbi älgen är att i första hand sikta på Telegrafen som besökscentrum.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Vi kommer väl inte desto längre i dag. Men vi får väl säga att vi kommer troligen att återvända till detta ärende eftersom vi har ett turismmeddelande som ligger på bordet och när jag har tittat där vad landskapsregeringen vill prioritera är det här på alla sätt i samklang med det, med hållbar utveckling osv. Vi har också rätt som av folket valda politiker att driva den här frågan, som vi tycker att är viktig.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Jovisst, har socialdemokraterna full rätt att driva frågan, det sade jag också i mitt anförande. Jag opponerade mot att man sade att man vill satsa, man vill sprida ut pengarna eller hur socialdemokraterna själva vände det. Då måste man säga vad man vill göra. Man måste kunna komma med en idé, man måste visa på ett alternativ. När jag satt i opposition visade jag på alternativ. Man kan inte bara säga: jag vill satsa, jag vill ta hjullastaren och köra ut dit med pengar, utan man måste säga på vad. Det pinsamma i kråksången är att jag tror att vi är helt överens om vi går ut och dricker kaffe: vi vill satsa på ett besökscentrum och vi inser att vi inte har 5 miljoner över till det utan vi vill göra det inom befintliga lokaler. Kontentan av debatten blir att vi är helt överens om klämmen och kan använda papperet till att skriva på baksidan!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Göte Winé:

Fru talman!

Mellan alla trafiklektioner vi har fått och lite poängplockande med sedelpressar osv. vill jag säga några ord. Sedelpressen har funnits i många år. Det har kommit fram en hel del; bl.a. var det ganska roligt att höra om revisorerna – då hade vi sedelpress minsann!

 

Det jag vill diskutera är att socialdemokraterna inte skulle ha gett något förslag. När jag presenterade min motion i våras berättade jag lite vad jag gärna ville att finns i ett besökscentrum. Jag hade en lång rad med olika punkter. Den 8 september när vi senast diskuterade motionen pratade ltl Danne Sundman om guldbyxor; då poängterade jag, att vi vill inte ha några jättedyra fasader, vi vill inte ha så oerhört mycket. Vi pratade också om att vi skall ha ett praktiskt besökscentrum. Jag vill bara påminna om det därför att jag tyckte att det barkade iväg. Jag har definitivt inte nämnt några 5 miljoner euro.

 

Fru talman!

Jag ber att få understöda ltl Camilla Gunells ändringsförslag.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

 Jag vill bara understryka att kulturutskottet har också tyckt och tänkt att det viktiga är innehållet och funktionen i ett besökscentrum. Det är inte fasaden som är det viktiga, så vi är även på den här punkten helt överens.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Katrin Sjögren:

Fru talman!

Det är någonting redan i Bomarsund. Jag tror att Bomarsund aldrig någonsin kommer att falla i sin djupa Törnrosasömn igen. Det har det här året sett till. Det har faktiskt väckt ålänningarnas intresse och öppnat ålänningarnas intresse för Bomarsund. Den folkfest som har varit i sommar runt omkring Bomarsund saknar kanske motstycke i Ålands historia. Det har varit ett synnerligen lyckat projekt, där landskapet delvis har varit med och också frivilliga krafter. Teaterföreningen har haft sin succéföreställning Djävulsdansen där. Konstföreningen har ställt ut konst i Telegrafen. Guideklubben har haft guider där som också har uttalat sig positivt om Telegrafen. Mariehamnskvartetten hade konsert, man tyckte att akustiken var mycket bra och Bomarsundssällskapet har ställt ut sina miniatyrmodeller. Man sydde även upp tidsenlig klädsel. Jag tycker att det har börjat bra och jag hoppas att det bara blir bättre.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandets kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Föreläggs betänkandets kläm. Klämmen är godkänd. Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd.

 

Ltl Camilla Gunell: Fru talman! Jag föreslår att till motiveringen under rubriken ”Utskottets synpunkter” på sidan 2 som ett nytt sista stycke tilläggs följande:

 

Utskottet förväntar sig att landskapsregeringen inom 2005 fattar ett långsiktigt beslut om Bomarsundsområdets utveckling med tanke på jubileumsåret 2006. Med hänsyn till alla utredningar, inventeringar, planer och andra initiativ som lagts fram under många år är det utskottets förhoppning att Bomarsundsområdet ges tillräckliga resurser så att satsningen står i proportion till områdets kulturhistoriska och självstyrelsepolitiska betydelse för Åland.

 

Ltl Göte Winé: Fru talman! Jag ber att få understöda ltl Camilla Gunells ändringsförslag.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Camilla Gunell, understödd av ltl Göte Winé, föreslagit att en motivering under rubriken ”Utskottes synpunkter” på sidan 2 som ett nytt sista tillägg tilläggs följande: ” Utskottet förväntar sig att landskapsregeringen inom 2005 fattar ett långsiktigt beslut om Bomarsundsområdets utveckling med tanke på jubileumsåret 2006. Med hänsyn till alla utredningar, inventeringar, planer och andra initiativ som lagts fram under många år är det utskottets förhoppning att Bomarsundsområdet ges tillräckliga resurser så att satsningen står i proportion till områdets kulturhistoriska och självstyrelsepolitiska betydelse för Åland.”

Detta kallas ltl Camilla Gunells förslag. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig. Omröstning kommer att verkställas. Den som röstar för kulturutskottets förslag röstar ja; den som röstar för ltl Camilla Gunells ändringsförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar ja. Jag ber nej-röstarna resa sig. Majoritet för ja.

 

Lagtinget har omfattat utskottets förslag.

 

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Landskapsregeringens framställning angående förslag till andra tilläggsbudget för år 2004. (FR 17/2003-2004).

 

Ärendet upptas till behandling onsdagen den 15.9.

 

 

Landskapsregeringens framställning angående ändring av jaktlagen. (FR 18/2003-2004).

 

Ärendet upptas till behandling den 20.9.

 

Landskapsregeringens meddelande angående Ålands turismstrategi 2003-2010. (M 5/2003-2004).

 

Tidpunkt för när ärendet upptas till behandling meddelas senare.

 

Lagtingets nästa plenum är onsdagen den 15.9.kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.15.22).