PLENUM den 3 juni 2005 kl. 9.30.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Ragnar Erlandsson).

29 lagtingsledamöter närvarande.

 

 

Meddelande

Meddelas att de 6 hemställningsmotioner som ännu inte remitterats till utskott kommer att uptas behandling då lagtingsarbetet återupptas i september; vid plenum 5.9 behandlas motionerna nr 20, 42 och 58, vid plenum 7.9 behandlas motionerna nr 7, 8, 55 och 77.

Antecknas.

 

 

 

Lagutskottets betänkande nr 9/2004-2005 angående lagstiftning mot diskriminering. (FR 10/2004-2005 och LM 5-7/2004-2005).

 

I tredje behandlingen har lagtinget att antingen anta lagförslagen sådana de godkänts i andra behandlingen eller att förkasta dem.

 

Först tillåts diskussion om ärendet i dess helhet. Därefter föreläggs de i betänkandet ingående lagförslagen för beslut i tredje behandling var för sig, inklusive de lagmotioner som behandlats i betänkandet. Slutligen föreläggs betänkandets motiveringar för godkännande i enda behandling.

Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Diskussion.

 

Ltl Mats Perämaa:

Fru talman!

Ingen har kunnat berätta för oss vad det kommer att medföra rent ekonomiskt att inför en egen myndighet på det här området. Hel

Helt klart är att det kommer att behöva anställas personal och det medför kostnader, men ingen har kunnat berätta hur mycket kostnader det medför. Det är en orsak till att vi här i förlängningen kommer att föreslå förkastande. En annan orsak är att det blir två parallella system vad gäller diskriminering. Ålänningarna kommer, beroende på var de är anställda, i vilken position de är, att vara tvungna att vända sig till olika myndigheter. Det här är inte bra anser vi.

 

Vi vet också att det föreligger ett hot om böter från EU eftersom vi är försenade med lagen, men vi har den uppfattningen att det inte behöver ta många veckor att implementera den finska lagen om likabehandling och vi är fullt beredda för liberalernas del att återkomma hit i sommar för att ta ställning till ett implementerande av den finska lagen. Därför kommer vi att föreslå förkastande.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Även om det kanske ännu i detaljer finns oklarheter kvar vad gäller kostnadsbilder och sådana frågor skulle jag be ltl Mats Perämaa noga överväga vilken kostnadsbild han ämnar generera åt landskapet ifall den här frågan går till sitt slut i EG-domstolen.   

 

 

 

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Som jag sade har vi den uppfattningen, att det inte behöver ta mer än några veckor att förelägga ett lagförslag om implementerande av den finska lagen om likabehandling. Vi är beredda att komma hit om det behövs redan före midsommar, om några veckor, för att ta ställning till den frågan. Att vi föreslår förkastande kommer inte att leda till att landskapet får några EU-böter att betala.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Ltl Mats Perämaa känner till att den socialdemokratiska inställningen till detta lagstiftningspaket utgick från att vi skulle försöka förverkliga en blankettlagstiftning. Då var föreliggande lag nästintill klar. Samtidigt konstaterades från lagberedningens sida att det skulle ta närmare ett halvår att försöka iscensätta den blankettlagstiftning vi eftersträvade. Det hade varit, menade vi, även om vi tyckte att det kunde vara korrekt, ett sätt att förslösa lagberedningens resurser. Tänk på det!

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Vi har en annan uppfattning. Det skall inte behöva ta så länge. Ifall det behövs resurser rent kunskapsmässigt är vi redo att bistå på allt sätt för att hjälpa till för att implementera den finska lagen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om diskrimineringsombudsmannen för antagande i tredje behandling.

 

Ltl Mats Perämaa: Fru talman! Jag föreslår förkastande av lagförslaget.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw: Fru talman! Jag understöder förslaget om förkastande.

 

TALMANNEN: Under behandlingen har ltl Mats Perämaa, understödd av ltl Raija-Liisa Eklöw, föreslagit att lagtinget måtte förkasta lagförslaget. Omröstning kommer därför att verkställas. Omröstningspropositionen ställs så att de som röstar för att lagförslaget skall förkastas röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar nej. Jag be nej-röstarna resa sig. Majoritet för ja.

 

Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om förhindrande av diskriminering i landskapet Åland för antagande i tredje behandling. Begärs ordet?

 

Ltl Mats Perämaa: Fru talman! Jag föreslår förkastande av lagförslaget.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw: Fru talman! Jag understöder förslaget om förkastande.

 

TALMANNEN: Under behandlingen har ltl Mats Perämaa, understödd av ltl Raija-Liisa Eklöw, föreslagit att lagtinget måtte förkasta lagförslaget. Omröstning kommer därför att verkställas. Omröstningspropositionen ställs så att de som röstar för att lagförslaget skall förkastas röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar nej. Jag be nej-röstarna resa sig. Majoritet för ja.

 

Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av bestämmelser i strafflagen om straff för diskriminering. Konstateras att lagtinget vid ärendets andra behandling föreslagit att lagförslaget måtte förkastas, varför detta antecknas som lagtingets beslut i tredje behandling. Lagförslaget är förkastat. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 13 § tjänstemannalagen för landskapet Åland för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 2 § landskapslagen om tjänstekollektivavtal för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 31 § landskapslagen om utbildning på gymnasialstadienivå för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 32 § landskapslagen om Högskolan på Åland för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 21 § landskapslagen om Ålands folkhögskola för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 12a § landskapslagen om Ålands musikinstitut för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om om ändring av 3 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagstiftning om kommunala tjänstemän för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs de i lagmotion nr 5, 6 och 7 ingående lagförslagen. Konstateras  att lagtinget vid ärendets andra behandling föreslagit att lagförslagen måtte förkastas, varför detta antecknas som lagtingets beslut i tredje behandling. Lagförslagen är förkastade.

 

Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Lagtinget har godkänt motiveringen.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

 

 

 

 

 

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 2:

 

Näringsutskottets betänkande nr 3/2004-2005 angående ändring av jaktlagen. (FR 18/2003-2004).

 

I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagförslaget sådant det godkänts vid andra behandlingen eller att förkasta detsamma. Först tillåts diskussion och därefter föreläggs lag­förslaget för antagande. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Föreläggs lagförslaget för antagande i tredje behandling. Lag­tinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs lagförslagets motivering för godkännande i enda be­handling. Diskussion. Ingen diskussion. Motiveringen godkänd i enda behandling.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 3:

 

Social- och miljöutskottets betänkande nr 3/2004-2005 angående ändring av lagstiftning om vattenkvalitet. (FR 5/2004-2005).

 

I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagförslagen sådana de godkänts vid andra behandlingen eller att förkasta dem. Först tillåts diskussion och därefter föreläggs lag­förslagen för beslut var för sig för antagande.  Slutligen föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Föreläggs lagförslaget till landskapslagom ändring av vattenlagen för landskapet Åland för antagande i tredje behandling. Lag­tinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 13 § landskapslagen om vatten- och avloppsverk för antagande i tredje behandling. Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 5 § landskapslagen om avloppsvattenavgift för antagande i tredje behandling.  Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om hälsovården för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

 

Föreläggs motiveringen för godkännande i enda be­handling. Diskussion. Ingen diskussion. Motiveringen godkänd i enda behandling.

Ärendet är slutbehandlat.

 

 

 

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 4:

 

Ltl Fredrik Karlströms förslag till hemställningskläm med anledning av landskapsregeringens svar med anledning av ltl Fredrik Karlströms m.fl. spörsmål angående fiskeripolitik. (S 5/2004-2005).

 

Under överläggningen i ärendet, som förklarades avslutad vid plenum den 2.6, har ltl Fredrik Karlström, understödd av ltl Gun-Mari Lindholm, föreslagit att lagtinget skulle godkänna en hemställan till landskapsregeringen av följande lydelse:

 

”Lagtinget hemställer om att landskapsregeringen ändrar sin negativa inställning till de åländska laxfiskarna som blivit drabbade av förbudet mot användandet av drivgarn så att de blir lika behandlade som sina nordiska kolleger och att landskapsregeringen tillämpar strukturprogrammet för fiskeripolitiken fullt ut.”

 

Detta kallas ltl Fredrik Karlströms förslag. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig. Omröstning kommer att verkställas. De som röstar för att landskapsregeringens svar med anledning av spörsmålet antecknas till kännedom röstar ja, de som röstar för ltl Fredrik Karlströms förslag till hemställan röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Ltl Mats Perämaa: Fru talman! Jag föreslår öppen omröstning

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw: Fru talman! Jag understöder förslaget om öppen omröstning.

 

TALMANNEN: Öppen omröstning är begärd och understödd. Jag ber ltl Gun Carlson och ltl Raija-Liisa Eklöw biträda vid omröstningen.

 

Omröstning verkställs efter upprop. Upprop.

 

Talmannen: nej, Gun Carlson: ja, Eliasson: ja, Eklöw: nej, Aaltonen: ja, Beijar: ja, Grönlund: ja, Jansson: ja, vtm Ehn: ja, Eklund: nej, Anders Eriksson: nej, Lindqvist: ja, Sjöblom: ja, vtm Sundback: ja, Roger Eriksson: nej, Sune Mattsson: nej, Englund: nej, Jan-Erik Mattsson: ja, Lindström: ja, Erlandsson borta, Thörnroos: ja, Åke Mattsson: nej, Perämaa: nej, Sjögren: nej, Lagerberg: ja, Winé: ja, Karlström: nej, Lindholm: nej, Sundman: nej, Boman: nej.

 

Omröstningen har gett som resultat 15 ja-röster och 14 nej-röster. Lagtinget har därmed beslutat anteckna landskapsregeringens svar till kännedom.

 

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

 

Föredras för enda behandling efter bordläggning ärende nr 5:

 

Finansutskottets betänkande nr 5/2004-2005 angående budgetram för år 2006 och plan för åren 2007-2008. (M 2/2004-2005).

 

Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Anders Englund:

Fru talman!

Jag tänkte lite beröra allmänt i budgetramen, kanske inte så mycket de moment som har framgått av finansutskottets betänkande, jag tycker det är ett bra betänkande som man har kommit till och vill alltså rent allmänt framföra några synpunkter.  Till sist tänkte jag komma med några konkreta förslag.

 

Vi vet alla att den åländska ekonomin befinner sig sedan några år tillbaka i en övergångsfas. Passagerartrafiken möter en allt hårdare konkurrens och uppvisar också krympande lönsamhetsmarginaler. Vi vet också när vi tänker på Sverige att man står inför en omprövning av alkoholskatten, vilket med stor sannolikhet kommer att resultera i en drastisk sänkning av alkoholpriserna, förmodligen kanske inom ett år. Dessutom har vi en allt ökande konkurrens från de estniska rederierna, vilket också alltmer börjar märkas bland våra rederier och dess lönsamhet. Vi vet att Ålands BNP-tillväxt under de senaste åren har legat under både Sveriges och Finlands. En orsak här är den svaga tillväxten inom passagerarsjöfarten och därigenom uteblivna kringeffekter i det åländska samhället. Enligt ÅSUB ser det åländska näringslivet och företagen ut att få en försämrad konjunkturutveckling för sina respektive branscher. Det finns säkert också där undantag. Den här bilden av en svag ekonomisk utveckling hos den åländska ekonomin bekräftas av att de åländska företagen förväntar sig att omsättningen såväl som lönsamheten kommer att minska under år 2005 jämfört med föregående år. Vi saknar alltså en tillväxtmotor i det åländska samhället. Det har också ÅSUB konstaterat i sin senaste rapport om kommunerna, det behövs en tillväxtmotor.

 

Jag har personligen under en längre tid försökt läsa ÅSUB:s rapporter och bedömning och kan konstatera att det stämmer väldans bra med det som de sätter till pappers inom ÅSUB, de är mycket duktiga på att ta fram material och sätta det till pappers.

 

Jag vill så övergå till ett annat ämne. För ett tag sedan träffade jag den tidigare lagtingsmannen och skärgårdstrafikspecialisten Elmer Jansson. Som vanligt kom vi in på skärgårdstrafiken och trafikdiskussioner. Det kommer alltid fram lite guldkorn för en vidare diskussion och det är det som har resulterat i att jag i dag tänkte presentera nya möjligheter för lagtinget och landskapsregeringen som jag hoppas att blir utrett inom en snar framtid. Man kan ju ta sig tid i landskapsregeringen i sommar att reda ut sådana här när man också står inför andra utredningar, nu när vi är på väg att gå hem.

 

Som jag tidigare nämnde saknar vi i dag tillväxtmotorn i det åländska samhället och man ställer sig många frågor. Hur kan vi eventuellt lösa det här? Hur kan vi få mera turister till våra turistanläggningar och våra evenemang på landbacken? Hur skulle vi på Åland kunna bli lika populära med vår skärgårdsmarknad som Öland med lika mycket besökare till den skördemarknad som man har på hösten där, mellan 50.000-100.000 personer. Vi såg också här i våra lokaltidningar att det inom kort byggs tio nya golfbanor i Estland. Hur kan vi få mera golfspelare i den konkurrensen till Åland, över hela landskapet. Hur löser vi också näringslivets transporter snabbt och till en lägre kostnad med att åka i stort sett också dygnet runt? Hur bidrar vi till att få en befolkningsökning i skärgården? Det är mycket frågor vi står inför när det gäller vårt landbaserade näringsliv. Det här kan man diskutera mycket länge.

 

Då kommer vi till frågan: Har vi något incitament för att kunna lösa detta? Kartan fanns i skärgårdsbroschyren så jag har personligen här i dag begärt lov av Torbjörn Eliasson att få kopiera och visa den. Det är alltså den kartan de har gjort.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I den diskussion som Elmer Jansson och jag förde och flera med oss skulle man sätta en tunnel mellan Kumlinge och Brändö. Ettdera kan man gå iland med Björkö eller Lappo. Det konceptet betyder att med de massorna man får från tunneln kan man också bygga fast från Lappo till Lilla Hummelholm. Kommer vi från fastlandet har vi 30 minuters färjpass till Brändö. Vi har väg hela vägen med tunnel ända till Kumlinge. Vi har 50 minuter till Hummelvik, sedan är vi runt egentligen hela Åland i och med detta projekt. Det här är ett projekt som jag tror knappast att det går att komma något mycket snabbare genom skärgården från riket än det här. Dessutom vet vi Kumlinge är en kommun som har minskat mycket befolkningsmässigt. Här har man alla möjligheter, man blir en mera centralort i det här systemet med trafik ytterligare härifrån till Sottunga och till Föglö samt även till Kökar och man kan ta den här vägen från Föglö.

 

Detta skulle ge nya möjligheter för näringslivets transporter från landskapet Åland. Vi har också Chips som ligger i Haraldsby. Man får också snabbare transporter därvidlag. Vi vet att vi har mycket höga transportkostnader i dag. När kommer också den dagen som vi tittar lite framåt när taxfree-betydelsen kommer att minska. I dag kör våra stora rederier, både Viking och Silje Line med två båtar vardera på Åbolinjen. När kommer den dagen som man tycker att man klarar av att ha bara en på vintern? Då minskar också turtätheten, egentligen skulle man kanske klara av det redan i dag från deras rederier, men vem är den första som vågar ta ett sådant beslut? Vi vet också att det kommer nya miljökrav på vår färjtrafik genom skärgården. Vad blir de av de undersökningar som vi har beslutat om i lagtinget nyss med betänkandet från social- och miljöutskottet att det skall undersökas i farleder? Det har kommit oroande rapporter hur mycket färjorna bidrar genom att man grumlar upp vattnet i farlederna. Det kan också komma hastighetsbegränsningar i farlederna.

 

Vi står alltså inför en mycket hård konkurrens från det övriga Europa när vi har blivit mera internationaliserade och då kan vi kanske inte stå med händerna i byxfickorna utan att göra någonting här. Jag tror att det i det här systemet, som jag sade tidigare, att hitta på något som löser detta.

 

Det här var Elmer Janssons förslag att man skulle bygga en tunnel och i och med det tycker jag att man skulle lösa mycket stora saker. Utvecklar man det på rätt sätt tror jag att det är en stor fördel för hela Åland, märk väl, hela landskapet. Det är inte speciellt tänkt för någon kommun, vare sig Brändö eller Kumlinge, men det kanske är de kommunerna som kommer att vara de stora vinnarna i alla fall.

 

Ytterligare behöver man också undersöka om det finns möjlighet att få EU-finansering för projektet. Betalar EU för tre motorväg runt Madrid, så kanske man också kunde tänka sig att bistå med en utveckling av trafiken mellan riket och Åland. Det här är också ganska nära den gamla postroteväg som tidigare gick mellan konungariket Sverige och hit till Finland. Då visste man också var man drog de snabbaste vägförbindelserna för att komma fram.

 

Jag skall inte orda så mycket mera om det här, men det finns säkert mycket att säga om förslaget och jag hoppas att under tiden när vi går hem från lagtinget att landskapsregeringen tar detta till sig, särskilt att man låter trafikavdelningen eller någon utomstående göra en utredning. I detta scenario finns möjligheten att driva i egen regi, det finns också möjlighet att bjuda ut hela det här konceptet och lösa det också på privat väg, både med tunnel och med färjor. Våra rederier, om det sedan är Eckerölinjen, Vikinglinjen eller vilket som, har möjlighet att kunna driva en sådan här trafik och jag tror att man också kan ta en del avgifter både på färjorna och genom projektet, om man kan få detta till stånd.

 

Vtm Barbro Sundback:

Fru talman!

Egentligen passar mitt anförande väldigt väl in med tanke på det som ltl Anders Englund tog upp, dvs. kommunikationerna och snabbare kommunikationer på Åland i framtiden. Men i motsats till ltl Anders Englund vill jag nog lansera en teknisk modell som är mera i enlighet med den tid vi lever i, med all respekt för före detta Elmer Jansson. Jag har suttit många år med honom och hört hans resonemang och de var väldigt framgångsrika på sin tid, men jag dristar mig nog att tro att sådana våldsamma projekt som tunnlar mellan Kumlinge och Brändö ekonomiskt knappast skulle kunna försvaras ur näringslivssynpunkt. Tanken är att man skall kunna förbättra konkurrenskraften hos åländska företag, speciellt i skärgården. Om man utgår från att det finns stora transportmängder som skall föras ut från skärgården kanske resonemanget skulle hålla, men vi ser att de traditionella näringarna, dvs. jordbruk och fiske, knappast kommer att växa. Kan vi bibehålla dem på nuvarande nivå får vi vara ganska nöjda.

 

Min uppfattning är nog den att skall skärgården tillföras nya företag måste de vara i en helt annan bransch. Förutsättningen för att kunna sälja produkter från skärgården och från Åland av olika slag i framtiden är att vi får en bredbandsinfrastruktur som gör att vi i realtid kan vara ute på den internationella nätmarknaden. Det är så att kommunikationerna har förändrat den traditionella marknadsekonomin. Det är inte så mera att oljepriset fastställs i Rotterdam utan det finns en internationell marknad på nätet. Det är det här som vi skall fundera över: hur vi kan skapa ett bredbandsystem, en infrastruktur som är en fiberoptisk kabel. Det är en infrastruktur som ungefär skall motsvara det som vi tänker på när vi funderar över det åländska vägnätet. Där ser jag att landskapsregeringens ansvar är att bygga ut en staminfrastruktur för skärgården, där man redan diskuterar det här lite grann, men också på fasta Åland, som nu håller på att hamna efter i den här diskussionen. I Mariehamns stad är vi ganska långt komna med att diskutera en infrastruktur och jag hoppas att vi till hösten skall kunna presentera för stadsfullmäktige ett konkret förslag, en tidsplan och en kostnadsuppskattning hur man kunde förverkliga en infrastruktur. Det finns visserligen bredband på Åland i dag, men det är två problem med det. Det ena är att kapaciteten är alldeles för liten för att man skall kunna hänga med i näringslivsutvecklingen, också i annan utveckling, inte bara i näringslivet utan det gäller i så gott som alla samhällssektorer. Det andra är att linjerna inte är operatörsoberoende. Vi har monopolbolag som kontrollerar telenäten. Detta gör att det inte finns någon egentlig konkurrens i de gamla kopparnäten. Deras tid är snart förbi, av olika skäl som man inte behöver gå in på här, men det förutsätter – för att vi skall kunna utveckla vårt samhälle – att vi får ett operatörsoberoende fiberoptiskt nät som täcker hela landskapet och som också gör att vi kan via förbindelser både öster- och västerut nå ut på hela den globala nätmarknaden.

 

Kommunerna, det offentliga, har varit duktiga på att bygga infrastruktur genom tiderna. Det har varit viktigt att man inte har privatiserat vägar, att man inte har privatiserat avloppsnät och sådana saker utan att de infrastrukturerna har skötts av det offentliga. Det har också gjort det möjligt för människor att bo kvar i glesbygden. Skulle marknaden ha styrt detta skulle avfolkningen av hela skärgården ha varit genomförd i dag. Det här är någonting som jag tycker att borde ha ingått i budgetramarna. Planerings- och utredningsarbetet borde vara igång på landskapsregeringsnivå redan. Nu har man i och för sig ett initiativ som gäller skärgården, men det borde finnas ett övergripande planeringsarbete och någon som har det övergripande ansvaret.

 

Frågan hör också ihop med diskussionerna om att man skulle skapa ett separat kommunikationsministerium inom landskapsförvaltningen. Det är också ett exempel på att detta med att bygga broar och vägar och tung infrastruktur, där man skall föra varor på vägarna, det är ett delvis överspelat transportsystem. Nu menar jag inte att det inte kommer att behövas i framtiden, men förlitar man sig bara på det och med en sådan modell som här presenterades av ltl Anders Englund så stannar vi nog kvar i någon slags nittionhundratalsekonomi och kommer inte att klara oss på den framtida globala marknaden. Det här är inte bara viktigt för den traditionella varu- och tjänsteproduktionsindustrin utan det är också viktigt för turismen. Broschyrerna i alla ära som presenteras, men det är ute på nätet man skall sälja golfbanor osv. Det spelar ingen roll hur vackra broschyrer vi har och skickar hem till alla åländska hushåll i framtiden och redan nu är vi efter på det området.

 

Jag hoppas att landskapsregeringen med det snaraste tar itu med de här frågorna. Det är viktigt också ur operatörernas synvinkel, dvs. det finns unga begåvade datautbildade människor på Åland som är beredda att producera datatjänster, men de har ingenstans där de kan sälja dem. De kan inte sälja dem i de monopolägda kopparrören. De har den situationen att de kan göra sådana konkurrenshinder att det blir för dyrt att sälja tjänsterna.

 

Jag tycker att frågan borde diskuteras mycket mera och jag är lite överraskad över att man varken har tagit upp den från majoriteten eller från oppositionen. Nu är det ett litet sent skede av arbetet med budgetramarna, men jag hoppas ändå att få förståelse för dessa tankegångar.

 

Det är också i det här sammanhanget som man skall diskutera radio- och TV-verksamhetens framtid. Också här tycker jag att landskapsregeringen och finansutskottet har en litet förlegad syn på hela verksamheten, framför allt ur teknisk synvinkel. I dag är det så med radiobolaget att man både äger den tekniska utrustningen för att distribuera program och man är också programproducent. Det här har lagtinget tidigare påpekat att är otidsenligt. Det är samma sak som att telefonbolagen äger kopparrören, det är samma sak som med situationen som vi hade förut när kraftverket också kunde äga stamledningar. Det är en del av den internationella marknaden att man separerar dem som äger infrastruktur från dem som producerar tjänster. Här borde landskapsregeringen för länge sedan ha börjat diskutera att Smedsböle skall frigöras från Ålands radio och TV. Det ligger naturligtvis inte i radions intresse; på det här sättet kan de bibehålla ett monopol, men det ligger inte i samhällets intressen att vi har monopol. Det fördyrar alltid och det är lite ödets ironi att det är socialdemokraterna som här på Åland ständigt måste driva fram privatiseringar och bolagiseringar i stället för tunga offentliga lösningar som mera påminner om de samhällssystem som man hade tidigare i vissa länder österut. De TV-program som distribueras via Smedsböle, och nu kommer jag in på ett problem som jag har märkt att ytterst få är insatta i, egentligen inte når så många abonnenter eftersom så gott som alla, över 70 procent på Åland, är anslutna till kabel-TV-nät. När man betalar licens betalar man licens inte bara för radioprogrammen utan man betalar också för de TV-program som distribueras av Ålands radio- och TV via Smedsbölesändaren, men man tittar delvis på samma program via sina kabel-TV-nät till vilka man också betalar en avgift. Det betyder att de åländska TV-tittarna i många fall betalar dubbla avgifter åtminstone för vissa program, och så här har man det inte på andra ställen. Jag har många gånger funderat på att varför är det ingen som tar tag i det här att - att det skall vara en som inte har TV som gör det är dessutom ännu mera absurt! Det är annorlunda i omvärlden, om vi skall jämföra oss med det också i det här avseendet, att man har en sådan princip där man licensfinansierar public service-radio och TV, så att de programmen skall gå in i kabelnätet för att de som har betalat licens skall få det som de har betalat för; på engelska kallas det för Must-carry och jag är nästan övertygad om att den principen också borde gälla på Åland för dem som vill köpa programmen, men eftersom vi egentligen inte har någon övervakning – landskapsförvaltningen har aldrig utvecklats i de här frågorna – så råder det en sorts vilda västern på detta område på Åland. Men de som igen missgynnas av detta är de vanliga TV-tittarna som delvis betalar dubbla TV-avgifter. Men den där tiden är delvis förbi när man får ett fiberoptiskt nät. I det kommer man nämligen också att kunna telefonera, nu har vi inte det på Åland, vi skulle kunna ha det, men det ligger inte i de åländska monopolbolagens intressen. Vad skulle då hända med telefonbolagen? Det är inte så svårt att räkna ut. IP-telefon skulle helt göra det onödigt för de vanliga kopparrörstelefonerna. Så kommer det att komma mer och mer tjänster på den fiberoptiska kabeln. Den är alltså som att bygga motorvägar. Vi måste lämna de gamla huvud- och landsvägarna och tro att vi klarar oss med det, utan via den fiberoptiska kabeln får vi tillgång till en massa information. Det viktiga med kabeln är att signalerna går åt båda håll, lika fort, och den har en nästan orimlig kapacitet. Problemet är om det finns några grindvakter som stoppar upp den till konsumenterna. Därför måste den vara operatörsoberoende, den skall inte ägas av bolag som samtidigt producerar datatjänster, för då förhindras konkurrensen och det har skett i hög grad i Finland.

 

Fru talman!

Det här är jätteviktigt för Åland. Diskussionen måste gå vidare. Kunskapsnivån måste höjas och det är i det här sammanhanget man måste titta på Ålands radio- och TV. Upphovsrättskostnaderna är en detalj i sammahanget, utan frågan är: Hur skall vi i framtiden förmedla speciellt TV-tjänster på Åland? Det etermediepolitiska programmet är också marginellt i det här sammanhanget. Frågan är: När tänker Ålands landskapsregering och Ålands lagting börja fundera på hur man gör i framtiden när man har sådana här datamöjligheter. Det är alltså hög tid att stiga upp och ta itu med de här framtidsfrågorna.

 

En annan framtidsfråga som är av helt annan karaktär som jag vill nämna och som har pratats mycket om är äldreomsorgen. Det har upprepats till leda nästan att det här är den stora utmaningen, och det är sant, men det har gjorts relativt lite med tanke på den stora utmaningen. Om man tänker på en sådan utmaning som sjöfarten har det gjorts kolossalt, och det är viktigt och det skall man göra, men det som man kan förvåna sig över är att så lite har gjorts för att tillgodose de äldres behov av tjänster och stöd under sin ålderdom. Det är ett mastodont problem som står framför oss och det hjälper inte med att bara lite samarbeta bättre inom ÅHS och socialtjänsten för att klara av det i framtiden. Det krävs som jag ser det ett helt annat synsätt på den äldre befolkningen och det faktum att den inte kommer att arbeta utan den kommer att leva hoppeligen lyckligt och länge på sin pension, men det krävs att samhället struktureras om för att i förebyggande syfte hålla de äldre aktiva, socialt involverade, för den dagen en äldre person blir socialt isolerad, vilket händer förr eller senare, så skall samhället in med en massa olika stödåtgärder. Det är så att den medicinska vetenskapen i dag är så framgångsrik att man faktiskt kan s.a.s. hålla liv i folk så kolossalt länge och vår sjukvård är så effektiv att den också förmår att ge människor ett långt liv, men det är kvaliteten på det livet som de människorna har som är beroende av omfattande insatser, hur skall man trygga den? Jag tror inte att vi kan tänka oss klara av det med att anställa offentlig personal, sjukskötare, socialarbetare, assistenter osv. i den omfattning som det skulle krävas för att upprätthålla ett kvalitativt värdigt liv ända fram till slutet, utan det krävs också ett helt annat engagemang och en uppmuntran för anhöriga och den tredje sektorn att engagera sig. Det arbetet måste inkluderas i den framtida synen från samhällets sida: hur man skall skapa stöd och olika nya strukturer för att klara av äldreomsorgen. Där är det också så att ett stort ansvar kommer att falla på kommunerna, och har redan gjort det.

 

Om jag önskar bli mera konkret och komma fram till dagens situation är det allra svåraste Gullåsens position i hela det här systemet. Vi har ett sådan avgiftssystem för Gullåsen att man på basen av kostnaderna på De gamlas hem och Trobergshemmet slår på 35 procent på avgiften. Detta har den absurda följden att om Mariehamn vill höja kvaliteten för de boende på Trobergshemmet genom att anställa mera personal, inte bara vårdpersonal, utan sysselsättning, olika former av livsförhöjande personella insatser, så vad händer då? Ja, då straffas alla kommuner av förhöjda avgifter på Gullåsen. Jag ser inte att det där kan fortsätta mera. Det måste med det snaraste ändras. Det är väl så att det här inte har varit tanken från lagstiftarna och inte heller från landskapsregeringarna att det skulle vara på det här sättet, utan det är egentligen en lösning som ligger längre tillbaka i tiden när åldersstrukturen såg någorlunda annorlunda ut och de insatser som man gav på Gullåsen och på Trobergshemmet samt De gamlas hem såg annorlunda ut. I dag är alla dessa tre institutioner och många andra ute i kommunerna sådana att man tar hand om personer som är i behov av omfattande, både sociala tjänster och vårdtjänster t.o.m. dygnet runt. Jag tror inte att vi kommer att separera på det här utan vi måste tillåta de äldre att få vara där de själva önskar; alla önskar inte bo hemma hur länge som helst, en del vill bo på någon form av omsorgshem för att ha tillsyn dygnet runt på grund av otrygghet och isolering, en del vill bo hemma med omfattande vårdinsatser och stödtjänster. Gullåsen och avgiftssystemet är bara ett exempel på att vi inte ens har börjat den reform som krävs för att möta det stora sociala behovet som de äldre kommer att ställa på oss. Nu har den här regeringen tagit tag i problemet och jag sitter själv med i en arbetsgrupp som leds av ansvariga ministern Harriet Lindeman och jag känner att det finns mycket kompetens och kunnande i kommittén och vi kommer säkert också att kunna lansera en hel del konkreta lösningar innan gruppen har slutfört sitt arbete, men jag tror att det här är ett så stort problem att för att vi skall lyckas behöver vi ha alla med i diskussionen. Det är många här i lagtinget som också sitter med i kommunerna och jobbar politiskt och det är viktigt att får vara med och säga sitt för hela den här situationen är komplex och det krävs olika lösningar på olika nivåer.

 

Fru talman!

Inom ramarna skulle jag alltså vilja se att man lyfter upp särskilt två frågor som verkar väldigt motsägelsefulla men som ändå hänger ihop, dvs. att man måste ta itu med att utveckla en infrastruktur för ett fiberoptiskt – och nu betonar jag - operatörsoberoende stamnät på Åland och samtidigt tänka på de gamla som man kanske till först inte skulle ha behov av det här, men det är faktiskt också en del av den framtida äldreomsorgen. Datanätet kommer att vara viktigt också för socialpolitiken.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Jag delar i stor omfattning vtm Barbro Sundbacks resonemang när det gäller ett oberoende bredband/fibernät. I dag är det utbyggt i stort sett på hela Åland. Jag vet att Mariehamn också håller på och löser sina problem med oberoendefrågan, och det är bra. Som information vill jag bara framhålla att de två kommuner som har haft problem och som inte har fått frågan löst – Kumlinge och Brändö – har landskapsregeringen tagit tag i och vi har också politiskt sagt att vi kommer att vara med och finansiera det till stora delar. Det ligger en anhållan inne och vi står i beråd att lösa frågan för att lösa Kumlinges och Brändös problem. Vi har alltså redan tagit tag i vissa delar av frågorna här, men det fanns också frågeställningar som vtm Barbro Sundback lyfte fram som vi kommer att jobba vidare med.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag vet inte om jag missförstod vicelantrådet Jörgen Strands inlägg, men det bredbandsnät som vi har i dag som går i kopparnätet är redan historia. Det är en ny generation av bredbandsnät som vi måste skapa: ett fiberoptiskt nät. Det har för liten kapacitet, det är inte så säkert och det kan framför allt inte skapa den växelverkan som man behöver. Det där var bra när man gjorde det och där var landskapet med och finansierade. Det som man då kanske inte var så medveten om var att de som byggde ut nätet, de var också teleoperatörer och de kan se till att ingen annan slipper in i nätet och det blir ingen egentlig konkurrens. Den tiden har varit. Nu måste vi hitta nya system och den här gången måste det vara operatörsoberoende. Det måste vara ägt av någon som inte är operatör. Det är samma situation som med Kraftnät Åland och energibolaget. När det gäller skärgården är det viktigt att man noterar just det där, att det inte är något speciellt bolag som producerar teletjänster t.ex. som skall äga det. Det andra som man borde tänka på redan nu är att när man bygger ut avloppsstamnätet till Lotsbroverket i Mariehamn skulle man samtidigt lägga ner rör för att förbereda för den fiberoptiska kabeln.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Jag håller med om att utvecklingen går framåt och vi skall hänga med i den, men till stora delar är det byggt i dag med fiber, men det är de sista bitarna som man använder telefonnätet för att komma in till de enskilda hushållen. Det torde inte vara ett så stort problem på de flesta ställen, men det finns ställen där det är koppar och gammalmodigt ännu. Där har vi en uppgift att hjälpa till. När det gäller oberoende är det precis som vtm Barbro Sundback säger att det skall vara öppet för alla operatörer. Vi har alltså ingen divergerande åsikt i frågan, men jag ville säga att i dagens förhållande är det utbyggt, förutom Kumlinge och Brändö, sedan måste man naturligtvis hålla det ajour så att man hänger med i utvecklingen, och det här är en utmaning för landskapsregeringen som vi har tagit på oss och redan jobbar med.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jag är den första att hålla med om att Åland behöver bra infrastruktur för informationsöverföring. Åland är samtidigt ett avgränsat område där man har väldigt goda möjligheter för att utveckla den här typen av teknik och testa nya idéer. Detta ger Åland förutsättningar för tjänsteföretag att exportera sina tjänster och där vi kommer undan dyra transportkostnader, om vi t.ex. jämför med industrin. Jag vill också säga att i finansutskottet hade vi rätt omfattande diskussioner runt alla de frågor som vtm Barbro Sundback tog upp och  vi har även en skrivning där vi säger så här: ”Utskottet föreslår att landskapsregeringen tillsätter en utomstående utredning med uppgift att utreda alla möjligheter inom media omfattande bl.a. teknik, bolagsform, ekonomi och organisation.” Vi har alltså i finansutskottet insett alla de här frågorna och tycker att det är väldigt viktigt att vi får en utomstående expertis som belyser alla möjligheter så att vi har ett bra underlag att stå på när vi skall bygga vidare på detta och eventuellt förändra.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag vet att finansutskottet har påbörjat en diskussion, men jag tyckte att själva skrivningen kanske var lite för mycket fokuserad på Ålands radio- och TV. Det kanske inte var utskottets mening, utan det borde i så fall ha sagts tydligare. Ett fiberoptiskt nät är inte uteslutande för TV utan det är en mycket bredare angreppsvinkel på det här med överföring av signaler av olika slag. Men det är klart att jag hoppas att landskapsregeringen efter den här diskussionen och efter att utskottet har klargjort sin ståndpunkt känner att de verkligen skall gå vidare med det här och förr eller senare, senast i samband med budgeten, måste vi slå fast en målsättning att vi skall ha och bygga ut ett nät över hela Åland. I dag är landsbygden som jag ser det på efterkälken. Det är Mariehamn och skärgården som är igång med diskussionen.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Det är så att skrivningen blev under rubriken Ålands radio och TV-verksamhet därför att det var där vi började diskutera frågan. Men jag tror nog att det är finansutskottets allmänna uppfattning att gör man en sådan här undersökning och verkligen tar in expertis ser man över hela spektrat, där naturligtvis Ålands radio och TV är en del av det.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag säger bara det att det hade varit till fördel för alla om det uttryckligen hade stått vad den politiska målsättningen är. Nu är det lite oklart, men den här diskussionen förtydligar utskottets ställningstagande och jag bara håller med. Jag tycker att målsättningen helt enkelt borde vara den. Det måste också utredaren få klart: Hur skapar man ett operatörsoberoende fiberoptiskt nät för hela Åland och att det sedan har förbindelser utåt från Åland? Det är nämligen där som marknaden är i dag, inte i Helsingfors eller någon annanstans.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jag har stor förståelse för att man aktualiserar och tar upp samt ifrågasätter systematiken i den avgiftspolitik sådan den är uppbyggd för Gulllåsen. Själv har jag arbetat med kommunala frågor i många år och hade också under en tid förmånen att vara ordförande i Ålands kommunförbund och där har man, om någonstans, verkligen diskuterat och känt av frågeställningarna. Jag vill informera om det att bland många av de frågor som årligen diskuteras mellan landskapsregeringen och kommunförbundet finns just nu också den som man upplever från kommunalt håll särskilt snedvridna uppbyggnaden i avgiftssystemet på tapeten och om jag inte missminner jag är det den 10 vi skall fortsätta diskussionerna bl.a. kring den här frågan, så den är mycket aktuell och diskussionen pågår och jag tror att de flesta går in i det här med inte alltför förutfattade meningar. Jag tror att det är aktuellt att få någon sorts förändring till stånd.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag tror att de politiska förutsättningarna är de bästa i dag för att få en lösning, om inte en permanent just nu, eftersom det också finns en lagstiftning på området, att vi skulle få en viss förändring redan till 2006. Eftersom jag igår fick uppgifter kan jag berätta att i staden har momentet för kostnaden för stadsborna på Gullåsen överskridits med mer än 600.000 euro. Det rör sig alltså inte om småpengar, men jag tror på den här landskapsregeringen och i den här frågan tror jag faktiskt på resultat. Det är inte bara för att staden drabbas utan det är ett orimligt system och alla har insett det nu.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jag är nog helt på det klara med att när det gäller snedvridenheten i systematiken för avgiftsuppbyggnaden är det nog inte en uppfattning som bara är vägledd av tankegångar i Mariehamns stad, utan de är förhärskande över hela Åland.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell:

Fru talman!

Skärgårdsfrågorna har mer eller mindre blivit ett tema här i dag, så jag tänkte också i korthet beröra dem.

 

I finansutskottets betänkande diskuterar man kort om användningen av PAF-medlen och förslaget att landskapsregeringen i högre grad skulle ge kulturdelegationen och ungdomsrådet inflytande över hur pengarna inom ungdomssektorn fördelas. Jag är glad över att utskottet anser att det är viktigt att ungdomsarbetet prioriteras i skärgården och i glesbygden. Det man behöver diskutera nu fram till budgettiderna är kanske på vilket sätt man verkligen når bra mål när det gäller ungdoms- och kulturpolitiken när det gäller skärgårds- och glesbygdsregionerna så att man också skapar ett modernt och tilltalande utbud som är så bra att ungdomar framför allt hellre väljer aktiviteten i hemkommunen än att åka till staden. Även i de här projekten tror jag att det är viktigt att man stimulerar de principer som regeringen gärna vill befrämja när det gäller kultur- och ungdomsfrågor, nämligen förnyelse, jämställdhet och demokratiaspekter.

 

Jag tycker därför att det är ett utmärkt läge nu att föra den här diskussionen tillsammans med ungdomsråd och kulturdelegation. Kulturdelegationens nya tilltänkta ordförande Mia Hanström har en mycket stor kompetens och intresse av de här frågorna, så jag tror att vi kan komma till goda förslag. Vi kommer, precis som utskottet också påpekar, att återkomma med detaljerna i samband med budgeten för 2006.

 

Jag tycker också att det är mycket bra att utskottet starkt lyfter fram utlokalisering av verksamheter och då framför allt till skärgården. Jag hoppas att den här regeringen i samband med översynen av förvaltningen kan komma fram till vilka möjligheter vi har att utlokalisera någon enhet. Utskottet skriver att det skall vara sådana delar som inte kräver direkt kundkontakt, men man får väl tänka där att i dag sköts också mycket av kundkontakten via Internet och telefon, så jag tycker inte man skall ha det som en väldigt stor stötesten.

Jag hoppas verkligen att den här regeringen skall kunna åstadkomma någon skillnad när det gäller skärgårdsfrågorna och då både genom att stimulera ungdoms- och kulturverksamhet men också genom utlokalisering av en och annan och kanske flera arbetsplatser.

 

En annan fråga som finansutskottet lyfter fram är hantverksutbildningen i Tosarby. Det förslag som vi nu diskuterar går alltså på att ägarföreningen tar ett större eget ansvar för skolans långsiktiga drift. Jag tycker det är bra att utskottet anser att vi under det här året skall pröva den möjligheten. Det är ett, som jag ser det, väldigt förmånligt och generöst erbjudande från landskapet: 500.000 euro för investeringar. Vi är villiga att vederlagsfritt upplåta byggnader och markområden i Tosarby och även ge ett grundbidrag för driften, som hittills har legat på en nivå på 150.000 i året. Jag tror att det är viktigt att samhället i högre grad också litar på och uppmuntrar ett sådant här initiativ som skolan drivs genom, som är ideellt eller privat eller vad man skall kalla det, och att man hittar en samarbetsmodell där samhället är med och bidrar och skapar en stabilitet i verksamheten men att man också öppnar för möjligheten för ägarföreningen att själva aktivt jobba med att söka finansiering och projektmedel från olika fonder, men också från näringslivet. Jag hoppas att vi under året skall finna en lösning på detta; annars gör vi precis som utskottet påpekar: fortsätter att jobba med tanken på en lokalisering till folkhögskolan.

 

När det gäller sjöskolorna och det nya skolfartyget vill jag också ta upp den frågan eftersom det här i debatten verkar ha förekommit vissa oklarheter kring skolfartygets användning. Det är så att fartyget inköptes till Åland i mars och transporterades efter det hit. Innan det nu tas i bruk måste man ännu förhandla med sjöfartsverket kring vissa inregistreringar, man behöver också uppdatera utrustningen i viss mån så att det är anpassat till de funktioner som krävs av ett skolfartyg. I dagsläget sköts fartyget av en ledningsgrupp som handhar det och tittar över hur det används. Ledningsgruppen består av en representant från sjömansskolan, två representanter, varav ordföranden också kommer från högskolan och en representant för sjösäkerhetscentret. Alla organisationer finns i ledningsgruppen för skolfartyg och tillsammans skall de hitta rättvisa modeller för hur man kan använda det. Det är så att fartyget har uteslutande inköpts för att det skall stärka sjöutbildningen som helhet och inte vara någon slags sak som man skall strida om. Det är helt oacceptabelt. Enligt vad jag har fått kunskap om fungerar det rätt bra; ledningsgruppen handhar fartyget tillsvidare för att titta på samordningen och också utveckla de övriga användningsområdena för skolfartyget, för det var också ett incitament när man köpte fartyget att det förutom att vara till nytta för skolorna också skulle kunna användas till andra ändamål, t.ex. för räddningssituationer, oljeskyddsbekämpning, för forskning och uthyrning till olika universitet, framför allt när det gäller forskning i Östersjön. Det är mycket viktigt att ledningsgruppen jobbar vidare med detta, liksom att titta på möjligheterna till externfinansiering. När det gäller skolfartyget har även näringen en utmärkt möjlighet att bidra till anskaffningar, modernisering osv.

 

Jag vill gärna påpeka att det är oerhört viktigt för Åland att ha en bra sjöfartsutbildning. Den är mycket högt prioriterad tillsammans med sjukvården och turismen. Det är också en utbildningsgren där Åland har en lång tradition, vi har starka företag, det är en mycket lämplig näring för Åland när det gäller vårt läge i Östersjön och jag hoppas verkligen – och regeringen jobbar hårt för det – att det också skall bli så i framtiden. Därför tycker jag att det är viktigt att vi har sjökaptensutbildning också i år och att det är viktigt för kontinuiteten och stabiliteten för skolan.

 

För att ytterligare utveckla hela sjöutbildningen kommer regeringen under juni månad att tillsätta en arbetsgrupp med representanter för regeringspartierna och från näringen för att tillsammans titta på hur man skall stärka utbildningsgrenen så att den verkligen bibehåller sin konkurrenskraft. Arbetsgruppen skall förstås också se över samordningen kring alla enheterna, där skolfartyget är en viktig komponent men likaså också simulatorcentret som kommer att bli en samlad enhet längre fram. Det är nämligen viktigt att titta på att det här verkligen fungerar bra ur elevernas perspektiv och att man hittar en ekonomisk effektivitet i systemet.

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det är några saker som jag vill förtydliga från finansutskottets diskussioner. När det gäller frågan om penningautomatmedel för ungdomsarbete var tanken med våra skrivningar angående ungdomsförbundet att man inte på något sätt i det här sammanhanget får skrota ungdomsförbundet. Däremot tror vi att det är bra om man kan strukturera om, som vi så ofta säger, också ungdomsförbundet så att det kan förbättras och moderniseras för att bättre passa in, men vi har varit lite oroliga för hur tankarna har varit där och därför skrev vi just att vi gärna vill se en precisering av anslagen till respektive ungdomsorganisation, för vi tror ändå att det finns saker att göra där. När det gäller hantverksskolan fick vi egentligen en sådan information att ägarföreningen kanske inte är alltför ivrig att ta något ekonomiskt ansvar, men utskottet avvaktar utvecklingen och om inte det här blir någonting så får man gå tillbaka till beslutet om folkhögskolan, men grundtanken enligt utskottet och speciellt enligt min egen åsikt är att allt vad vi gör i den här frågan måste garantera en hållbar god hantverksutbildning, en utbildning som också möjliggör fortsatt utbildning så att den blir tillräckligt meriterande och där är det lite si och så i dag, det varierar lite, det finns lite olika skolor som tycker olika om det här. Det är alltså viktigt att man har det med sig.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

När det gäller ungdomsförbundet tror jag att målsättningen där bör vara att vi har en bra ungdomsverksamhet på landsbygden och det målet tror jag att ltl Gun Carlson och jag delar. Men vi måste fundera om strukturerna i dagsläget är de rätta, om man har i dag via ungdomsförbundet lyckats fullt ut med att nå målet med en modern och välanpassad aktivitet för unga på landsbygden. Det här tycker jag att man behöver diskutera och jag vet också, efter kontakter med förbundet, att man själva diskuterar det mycket, hur man skall förnya sin verksamhet, så jag skulle säga att förbundet befinner sig i dag i en fas där de själva funderar på sin verksamhet och hur de skall jobba i framtiden, och det är mycket bra. De har också haft några idéseminarier kring detta.

 

När det gäller Tosarby delar också ltl Gun Carlson och jag målet om att ha en bra hantverksutbildning i landskapet Åland och nu skall vi se vilka förutsättningar det finns för att göra det bästa möjliga av det. Vi får tänka även här att det finns begränsade resurser och vi får se hur vi bäst kommer till skott med detta, men jag tycker att det fortfarande i Tosarby finns ett starkt engagemang för skolan och en verklig vilja att utveckla den, så jag tycker att vi skall gå till slut i den här diskussion och jag kommer nästa vecka att delta i ett stormöte ute i Tosarby kring framtiden.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Vi är tydligen överens om ungdomsförbundet. Jag ville påpeka hur finansutskottet resonerade.

 

När det gäller Tosarby är det också viktigt att man i en omstrukturering, som det väl bör bli och i en skola som skall stödas av landskapet, bör ha lite mera grunder i läroplaner och uppföljningar. Det har varit väldigt fritt. Det är bra på ett sätt, om samhället har råd med det, så jag önskar att man i den diskussionen tar in det också.

 

När det gäller skolfartyget är det så viktigt att sjöfartsutbildningen uppfattas som en helhet och att skolfartyget skall betjäna alla. Det finns farhågor på grund av gammalt revirtänkande som till viss del lever kvar. Det är också viktigt att vi hela tiden kommer ihåg att skolfartyget och sjöfartsutbildningen aldrig kan bli en och samma enhet. Vi har utbildningen på olika nivåer. Det vet jag att också utbildningsansvariga har klart för sig, men många andra tror att det är så lätt att föra samman hela sjöfartsutbildningen, alltså att man slår ihop gymnasieutbildning, sjösäkerhetscentrum och högskoleutbildning till ett och samma, och då blir det varken eller. Det är viktigt att man håller isär nivåerna men ändå har en mycket bra samordning som gynnar hela sjöfartsutbildningen.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

När det gäller sjöutbildningen tycker jag, i och med att vi tillsätter en arbetsgrupp specifikt för att titta över alla delar i helheten, också att vi skall avvakta arbetsgruppens resultat. Jag hoppas att man ganska förbehållsfritt går in i arbetet och tittar på alla möjligheter.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag hade inte tänkt delta mera i debatten om rambudgeten, men jag kan ändå inte låta bli. Delvis är debatten ganska intressant, den förs mellan regeringspartierna som man trodde att skulle ha klargjort ståndpunkterna om rambudgeten och finansutskottets betänkande, så problemen visar bara på att man tydligen inte har samsyn på det man lägger fram i rambudgeten. Så till min fråga angående utlokaliseringen till randkommunerna. Jag hade ett inlägg senast när vi diskuterade rambudgeten och jag hade en viss syn på vad jag anser om utlokalisering till randkommuner och om glesbygdspolitik. Jag märker att ledamoten Camilla Gunell har lite samma syn. Jag vet att det finns regeringskolleger i landskapsregeringen som har en annan syn, där man tycker att en utlokalisering och satsning på randkommunerna sträcker sig ca 15 kilometer härifrån. Vad anser ledamoten Camilla Gunell nu? Var har vi ståndpunkten i landskapsregeringen? Är det socialdemokraternas åsikt eller är det centerns åsikt i det här fallet?

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Om jag börjar i slutet med utlokaliseringsfrågan ser inte jag något hinder i att man kan överväga både och, men jag tycker i dagsläget att rand- och skärgårdskommuner har ett mera akut behov av tillskott när det gäller arbetsplatser, så om man resonerar i den här frågan bör man nog framhålla att skärgården och randkommunerna kanske skulle kunna bidra till en större nytta när det gäller befolkningsunderlag osv. Däremot tror jag också att det finns goda möjligheter att placera delar av förvaltningen också i Godby.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Förstod jag ledamoten Camilla Gunell rätt så omfattar hon finansutskottets skrivning, för de påpekar ju att landskapsregeringen bör vidta åtgärder enligt tidigare uttalanden som finansutskottet har gjort. Man bör eftersträva att titta mera på möjligheten att utlokalisera till randkommunerna för att skapa sysselsättningar. Jag har heller ingenting emot att man flyttar ut enheter till Godby som en satsning, men det får inte göras bara för att kallas som en satsning i randkommunerna, då anser jag att det är fel. Kan man tjäna på att det finns tillgängliga lokaler och att man på det viset sparar in pengar är det helt okej. Kalla det bara inte randkommunssatsning.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag tror att ltl Brage Eklund och jag har ganska liknande syn på frågan att utlokalisering är en god idé både när det gäller skärgårdskommuner men kanske i någon mån också när det gäller det som har varit aktuellt hittills: Godby.

 

När det gäller dialogen mellan landskapsregeringen och finansutskottet tycker jag att finansutskottet stöder regeringens politik i det stora hela. Man har sedan valt att komma med ytterligare specificeringar osv. på basen av de höranden som man har haft, så jag ser inte på det sättet att det finns någon större differens här mellan finansutskottets linje och landskapsregeringens.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Jag tycker det är väldigt bra när landskapsregeringsledamoten Gunell nu klart och tydligt från talarstolen säger att sjökaptensutbildningen skall komma igång detta år. Det är bra att vi får ett klargörande här i lagtinget, men det är också väldigt viktigt för våra studerande och för personalen vid högskolan som väntar på besked att man nu kan räkna med stöd från landskapsregeringen ytterligare i den här frågan. När det gäller skolfartyget tycker jag att i nuläget står sjömansskolan som ägare, om jag är rätt informerad och sedan finns det en ledningsgrupp. Det är uppenbarligen någonting som inte funktionerar eftersom finansutskottet i sitt betänkande lyfter fram den här frågan och säger att landskapsregeringen har för avsikt att utreda möjligheterna till ny förvaltningsorganisation för fartyget. Det tycker jag är väldigt bra gjort och det skall landskapsregeringen ha en eloge för.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Skolfartyget måste ha en redare. Redare för tidigare skolfartyget Utö var sjömansskolan och dess rektor och det är samma modell när det gäller det nya skolfartyget. Ledningsgruppen är till för att skapa en bredd så att alla enheter skall kunna komma till tals att det här går att nyttja på bästa möjliga sätt. Men när det gäller en ny förvaltningsorganisation är avsikten där att inte bara jobba med sjöskolorna – som är den primära frågan – utan också titta på andra användningsmöjligheter. Där kan det hända att vi i den förvaltningsmodellen också behöver ha representation från t.ex. näringen eller från räddningssidan osv. Det är alltså fråga om en breddning för basen av användningen av skolfartyget som också den nya modellen skall ha i sikte.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Jan-Erik Mattsson:

Fru talman!

Jag skall inrikta mig på delvis de punkter som jag höll i mitt remissanförande, men kanske ta fasta på det som har framkommit att budgetramen bör innehålla en diskussion och skrivningar om förändringar i budgetmodellen som tas i ordinarie budget. Det är främst sådana förändringar som jag tänkte kommentera och trycka på lite grann och även ta in vissa aspekter som redan har framförts.

 

Till att börja med tar jag betänkandet punkt för punkt och kommer under kansliavdelningens förvaltningsområde till skrivningen om planerna för att omstrukturera landskapsförvaltningen. Vi kan konstatera efter behandlingen av tilläggsbudgeten att det finns en tydlig grund för en förändring av landskapsförvaltningen eftersom flera av de saker som fanns med i tilläggsbudgeten hade otillräckliga utredningar och grunder och finansutskottet av den orsaken blev tvunget att göra förändringar. Det här måste väl ändå tillskrivas beredningen av ärendena, att det finns orsaker att titta över det. Det stöder jag alltså och det är också fråga om en förändring i budgetmodellen som ligger till grund för ordinarie budget.

 

Så kommer jag till kapitlet om radio- och TV-verksamhet som är mera allomfattande. Det resonemang som vtm Barbro Sundback höll om innehållet tycker jag att det är skäl att ta fasta på. Man kan angripa det här på många sätt och vis, men eftersom jag tillskriver mig själv att ha vissa tekniska kunskaper tänkte jag kommentera det utifrån det. Vissa områden i landskapet har i dag en god täckning av det vi kallar för bredband, trots att den sista biten fördelas via kopparnätet. Men vi vet att utvecklingen på kommunikationsteknologin är så snabb i dag att nästa generation datorer som skall kommunicera med varandra kommer koppardelen inte att räcka till för. Det betyder att vi kommer att begränsa inom en ganska snar framtid användning av datorers kommunikation, om inte samtliga har tillgång till fiber, för det är faktiskt så att det är fiber som är den enda fasta förbindelsepunkt som fungerar än så länge med den tänkta teknik och även den generation datorer som är på kommande.

 

Jag tror att det skulle vara en nödvändig sak för landskapsregeringen att sätta sig ner och göra en Swot-analys: hur är nuläget och vad har man inom fem år eller kanske bara de två närmaste åren för utveckling? Vi vet alla att när vi får en ny dator så är den åtminstone kanske fyra gånger starkare/snabbare än den föregående, trots att den kanske är bara två-tre år. Det är den utvecklingen som kommer att hålla i sig.

 

Vtm Barbro Sundback var inne på frågan om utbudet i kabelbolagens vara. Det är otillfredsställande att vi betalar dubbla avgifter; den som är ansluten till kabel-TV betalar en avgift. I och för sig får man tillgång till lite flera kanaler än dem som Ålands radio och TV förmedlar via Smedsbölesändaren, via etern. Men det finns ändå skäl att titta på om man måste ta till den s.k. Must-carry-principen. Som finansutskottet har skrivit finns det skäl att återkomma till det etermediepolitiska programmet i just den frågan. Det är väl där den hör hemma, det är där lagstiftaren måste ange krav och specifikationer för vad som gäller. Kabelbolagen skall också få rätt att förmedla public service-radiokanalerna i sina nät och av den orsaken kan man också ålägga dem vissa krav.

 

Det är intressant när man diskuterar turistbokningar och sådana saker. Jag har själv fått erfara att av tio bokningar på mina stugor har åtta av dem uppkommit genom kontakter över Internet. Därför kan man fråga sig om den otroligt stora floran av turistbroschyrer som trycks på Åland i dag är rätt att satsa på. Det verkar som om det inte är där som det stora utrymmet kommer till sin rätt eller att det är där man har den stora mötesplatsen i dag, utan mötesplatsen när det gäller den här biten är nog Internet. Det här stärker också behovet av utbyggnad av bredband eftersom datoranvändarna hela tiden byggs upp. Det är inte länge sedan som jag själv var in och tittade på ett resmål där min dator inte klarade av att öppna sidan dit jag ville resa därför att den var för dålig – jag har skaffat ny dator sedan dess.

 

Jag är nöjd med det som man har skrivit om bostadsproduktionen. Det är skäl att återkomma till den när vår arbetsgrupp, som har kommit fram till en del av sina värderingar redan, kommer med sitt betänkande.

 

Jag vill gå lite tillbaka till det infrastrukturella. Samhället kunde kanske väldigt snabbt komma in och backa upp möjligheterna till att ha en framtida beredskap och då tänker jag på avloppsledningsprojektet som är på väg att grävas ner mellan Mariehamn och norra Åland. Om man inte gräver ner en fiberkabel omedelbart i den ledningsdragningen eller annan teknik så borde man åtminstone förse nedgrävningen med tomma rör eller en tom kulvert som mycket snabbt går att anpassa och använda för kommande ändamål. Jag vill här uppmana landskapsregeringen till att ge akt på detta, för jag förmodar att avloppsledningsprojektet på ett eller annat sätt skall behandlas i landskapsregeringen för finansiellt deltagande.

 

I och med det kommer jag också in på miljöfrågorna - jag hoppar över ett stycke här – till just avloppsprojektet. Finansutskottet har förtjänstfullt skrivit: ”Utskottet anser därför att landskapsregeringen måste införa ett system med förhandsbesked så att även andra kommunala avloppsprojekt skall kunna genomföras under nämnda period.” Det här tryckte jag på i samband med remissdebatten och här vill jag ytterligare trycka på att detta är ett mycket viktigt område, att man inte stoppar upp utvecklingen när det gäller omhändertagande av avloppsvatten. Jag uppmanar alltså landskapsregeringen att i ordinarie budget eller i en kommande tilläggsbudget se till att man erhåller bevillningsfullmakt för genomförande så att man kan ge kommunerna förhandsbesked om andra avloppsprojekt så att man även under de projekt som under 2005 har varit aktuella eller är aktuella bör få landskapets medel; annars blir det en väldig snedvridning i utbyggnaden.

 

Jag kommer sedan till kapitlet om näringslivet och de golfbaneprojekt som är nämnda. Här förutsätter jag att det blir en likabehandling av dessa projekt. Jag vill också trycka på att den likabehandlingen gäller att det skall vara motsvarande och likabehandling som med tidigare genomförda golfprojekt, dvs. Kastelholm och Eckerö golf.

 

Ltl Danne Sundman:

Fru talman!

När det gäller debatten är den lite märklig och till er som lyssnar via radio kan jag säga att ni undrar säkert varför regeringspartierna mitt i allt har blivit så aktiva i debatten, det är ju snarare fråga om en intern debatt inom regeringen. Det är nämligen så att vi har i talmanskonferensen beslutat att ha en s.k. debatt utan anknytning till särskilt ärende om beskattningen. Vi tycker att det är en så viktig fråga att vi skall ha en särskild debatt om det. Av någon underlig anledning måste vi rösta i talmanskonferensen – från majoriteten ville man inte ha debatten, och det är märkligt bara det. Men nu har man alltså bestämt sig för att förhala plenum i dag ANDRA VICE TALMANNEN: Talmannen vill påpeka att ärendet gäller budgetramarna. Ltl Danne Sundman: I rambudgeten får man prata om vad som helst, så det här får jag nog prata om – annars får ni bära ut mig!

 

Man har alltså bestämt sig för att förhala diskussionen och man begär repliker på varandra osv. Det är givetvis fullt tillåtet, men man tycker att debatten kunde ha förts innan man för rambudgeten till lagtinget, framför allt inom regeringspartierna tycker man att man kunde ha pratat före och också mellan regeringspartierna. Meningen med parlamentarismen är att man skall prata ihop sig. Det finns konferensrum här nere på andra våningen där man kan samlas och träffas och prata om det här. Som sagt, det är fullt tillåtet att filibustra på det här viset. Ordet ”filibuster” kommer, som ni vet, från en ledamot i den amerikanska senaten som lyckades förhindra en lag genom att läsa upp telefonkatalogen så att det gick över en viss tid och då förföll lagen. Det här är alltså rent och skärt filibustrande, men förhoppningsvis orkar man inte hålla på hur länge som helst, så vi kommer nog till beskattningsdebatten som ni väntar på!

 

Fru talman!

Jag skall inte delta i förlängningen av rambudgeten, men jag vill bara säga några saker. När det gäller TV-avgiften har Obunden Samling länge varit kritisk till uppbyggnaden och uppbörden av den osv. Nu får vi då stöd från oväntat håll, vilket vi är tacksamma för och vi ser fram emot en fortsatt saklig debatt och förslag från regeringen om förändringar, som man också har sagt i regeringsprogrammet.

 

När det gäller bredbandsutbyggnaden är det ganska intressant att lyssna till debatten. Jag vill inte på något vis kalla mig expert på de här frågorna, men lite känner jag till och uppenbarligen borde vi få något slags saklig information till lagtinget, typ ett meddelande, om den viktiga infrastrukturen och hur regeringsmakten ser på en fortsatt utbyggnad. Snacket om operatörsoberoende är inget problem på landsbygden, där telefonnätet är folkägt. Det är ett andelslag och det finns 7.300 andelsägare. Det är inget problem med dem om de är missnöjda med sitt andelslag att komma på andelsstämma och besluta annat, men det sker inte, utan man är relativt nöjd med utvecklingen. Vi skall komma ihåg att när det gäller landsbygden har 98 procent av hushållen tillgång till vad man i dag kallar bredband genom ADSL, vilket räcker till för de allra flesta ändamål. Åland är alltså det område i världen, vågar jag påstå, som har bästa täckning av bredband. Tyvärr är det ett problem i skärgården på vissa håll attman inte har lika bra täckning, men där är det stora problemet att det fasta telefonnätet som kan användas som den slutliga databäraren fortfarande ägs av Telia Sonera som är ett hårt pressat börsbolag och där vill man inte göra några större investeringar. Jag hoppas att man kunde ta över det i åländskt ägo för att kunna lösa dessa problem.

 

Fru talman!

När det gäller radion pratade jag om den i mitt tidigare anförande. Där insmög sig några felaktigheter som jag gärna vill rätta. Jag är inte sämre karl än det att jag kan erkänna att jag hade fel. Jag ifrågasatte om det är så att man på radion hade elva veckors semester. Det stämmer inte utan man har sju veckors semester från början. I det fall jag hade hört om kan det hända att man har bytt ut semesterpenningen mot semester och kanske tagit någon annan ledighet i samband med semestern. Jag sade också att man har gratis mat. Det stämmer inte heller utan man har subventionerade lunchkuponger. Rätt skall vara rätt, så detta vill jag gärna rätta!

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Ltl Danne Sundman har ofta haft åsikter i synnerhet om när jag har rätt och inte rätt att uttala mig. Eftersom han i princip kallade mig för en filibuster skulle jag säga att ltl Danne Sundman är nog synonymen för en filibuster!

 

Till sak. Det verkar alldeles just på de tidigare talarna som om de omtalade och påtalade konferensutrymmena används av oppositionen eftersom ingen var närvarande i salen!

 

Så till en saklig grej. När ltl Danne Sundman säger att ADSL är väldigt användbart i dag och att det är fullt tillräckligt för att vi skall ha det på Åland så lyssnade han tydligen inte på vad jag sade i mitt anförande. Saken är nämligen den att om två år är knappast ADSL ens användbart för den tidens moderna datorer. Ltl Danne Sundman brukar gärna vilja vara kunnig på det tekniska området och jag tycker att han kanske skulle lyssna på andra ibland när de har någonting att säga!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

Jag förstod inte ltl Danne Sundman riktigt när han kom in på punkt 6 i stället för på punkt 5 i början av sitt anförande. Jag vet inte om ltl Danne Sundman ser demoner eller vad det handlar om, men jag föresatte när ltl Danne Sundman skulle hålla sitt anförande att det skulle gälla punkt 5 och ingenting annat.

 

Jag skulle vilja få verifierat när ltl Danne Sundman diskuterar semesterveckorna på Ålands radio och TVvad det har i lagtingsstolen att göra. Vad avser ltl Danne Sundman med den ståndpunkten.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

När det gäller diskussionen om ett operatörsoberoende datanät har vi haft förmånen i Mariehamns stads fullmäktige att få ganska mycket information om det. Jag är definitivt ingen expert på de här frågorna och jag är också medveten om att ltl Danne Sundman besitter en större kompetens än vad jag gör i de här frågorna. Men en sak som jag också reagerade på och som ltl Danne Sundman var inne på gällde ADSL-systemet. Det visar sig nämligen att alla experter säger att det systemet kommer så småningom att utgå inom några år. Det är alltså ett gammalmodigt system. När det gäller frågan om operatörsoberoende säger ltl Danne Sundman att på landsbygden är det inte några problem för där sköter Ålands telefonandelslag om den detaljen. Vill ändra på det skall man gå på deras andelsstämma, så kan det ske förändringar, men det visar mer än tydligt att det är ett system som definitivt inte kan betraktas som operatörsoberoende.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Winé:

Fru talman!

Jag vill gå lite in på det föregående anförandet som var – ja, jag lämnar bort de orden! Jag tycker att det är bra att man för en debatt om rambudgeten. Jag ber om ursäkt till ltl Danne Sundman för att jag inte hann uttrycka mig senast och därigenom utnyttjar mig av bordläggningen. Jag har inte varit med och röstat i talmanskonferensen och inte varit med och bestämt något där. Däremot har jag rätt att uttrycka mig från den här stolen så länge det finns ärenden som jag vill säga någonting om.

 

Rambudgeten är bra. Den tillåter lagtingsledamöter att prata om framtiden och inte svartmåla eller göra någonting annat. Vi kan också säga att rambudgeten tillåter enskilda lagtingsledamöter att sätta mål och visioner som enskilda lagtingsmän. Det gör att jag kan stå här och vill säga min åsikt om hur jag vill se ut för framtiden och tänka längre framåt än t.ex. bara ett år. Jag har också den rätten att säga om jag har någonting om finansutskottets skrivningar där jag vill hålla med osv.

 

Som sagt, bästa Danne Sundman, du får kalla mig för filibuster – jag är ganska stolt för jag finns ju med i telefonkatalogen, så du får gärna läsa upp den om du vill Danne Sundman! Om Sundman sedan blir kallad för någonting så har han svårt att smälta det och håller på och ältar det om och om igen. Väx upp!

 

Fru talman!

Ålands framtid är i kris, skulle man kunna tro om man läser budgetramen. Jag är helt övertygad om att framtiden är bra för Åland om man vågar tro på den. Det är här i salen som vi ger ut attityder till allmänheten. Visst, ser man de röda siffrorna för 2008, så är det bekymmersamt, men jag har stort förtroende för den här regeringen som vet vad som kommer att behöva göras för att ordna upp det ekonomiska. Nu kommer jag att gå in lite på skrivningarna i finansutskottets betänkande.

 

Ser vi på social- och miljöavdelningens område är det bra att man ser över kartläggningen för äldreomsorgen så att det blir ett bra samarbete med socialvården och detta gynnar bara våra åländska åldringar.

 

Så har vi tyvärr ombyggnaden av ÅHS som måste göras. Då måste man se: hur skall vi göra med etapp 3 vid Ålands centralsjukhus? Eftersom det nu framkommit att luftkonditioneringen vid Grelsby sjukhus är under all kritik, så visst skulle det vara bra om man kunde påskynda etapp 3, men samtidigt måste man se att de olika etappbyggnaderna blir ändamålsenliga; innan man sätter igång skall man se efter om det inte är bättre och mer ekonomiskt att bygga ihop etapp 3-avdelningen med själva huvudbyggnaden. Vi måste också se till att man inte först lägger stora pengar på uppdatering av luftkonditioneringen vid Grelsby och kort därefter flyttar verksamheten till Mariehamn. Då är det klokare att försöka integrera etapp 2, etapp 3, om det finns ekonomiska möjligheter.

 

Under utbildnings- och kulturavdelningen tycker jag att det är bra att det blir ändring just hur man fördelar pengar inom ungdomsarbetet och äntligen börjar man använda ungdomsrådet som en resurs. Det är så här vi skall utnyttja ungdomsrådet: använda deras kunskap att få ge idéer och synpunkter, framför allt i ärenden som berör ungdomar för både landsbygd, skärgård och även inom staden. Man pratade tidigare om att ungdomsförbundet skall verka för ungdomarna på landsbygden, men då måste man också börja titta: var gör ungdomsförbundet just för ungdomarna på landsbygden? Hur mycket av ungdomsförbundets verksamhet går till ungdomarna? Jag vet själv att ungdomsföreningarna i dag undrar hur mycket stöd de får.

 

Vad skall vi ha för utbildning på Åland när man har gått ut gymnasialstadiet? I dag har vi många olika linjer, det är kostsamt. Har vi råd att profilera oss på alla olika linjer?

 

Är det någonting vi bör profilera oss inom är det sjöfarten, att vi har en kvalitativ utbildning av sjöfarten som har renommé i hela Norden och att folk kommer för att vi har mycket kunskap, vi har bra skolfartyg, och vi skall ha det, men då bör skolorna som utbildar inom sjöfarten samarbeta mera i stället för att se varandra som konkurrenter. Här krävs samarbete.

 

Framtiden då? Vad är det vi skall ha? Jag är övertygad om att idrottsturismen kommer att växa mera och att man fortsätter att våga satsa där. En sak som jag också tror på är den nya golfbanan i Ämnäs. Här har vi golfbanor som gör att turisterna stannar en natt till på hotell och då får vi flera övernattningar. Men jag förstår inte varför skärgården skall kunna prioritera en golfbana åt gången. Lägg upp det i olika etapper utan att se för mycket ingående på att Föglös och Brändös satsningar skall vara samtidigt. Som det är nu vill Föglö ha nu, Brändö vill ha nu och med det här finns det en risk att det bara finns bra picknickställen både i Föglö och Brändö och ingen golfbana. Samarbete när det gäller Föglö- och Brändö-projekten, jobba för en levande skärgård och att ni tillsammans utvecklar turistprojekten i skärgården samt gör det etappvis så att det är lättare att få pengar. Tillsammans kan vi alla utveckla turistprojekt genom samarbete. Turismen kommer fortsättningsvis att vara oerhört viktig för näringslivet på Åland. Vi måste våga satsa, men det får inte bli på bekostnad av ålänningarna och deras välfärd.

 

Ltl Christian Beijar:

Fru talman!

Det är intressant att man i finansutskottets betänkande under social- och miljöavdelningens förvaltningsområde när det gäller socialpolitiken också lyfter fram äldreomsorgen. Jag hade tänkt hålla ett längre anförande kring äldreomsorgen, men som vanligt håller alltid vtm Barbro Sundback väldigt suveräna inlägg i äldreomsorgsdiskussionen, så jag har egentligen ingenting annat att tillägga där än att jag tycker att det är bra att frågan aktualiseras hela tiden samt att man lyfter fram den.

 

Det jag i alla fall vill säga, och det har också framkommit under debatten, är frågan om Gullåsen-avgifterna. Det är en fråga som vi från Ålands kommunförbund kommer att föra förhandlingar med landskapsregeringen om. Det nuvarande systemet är fullkomligt orimligt. Det kräver naturligtvis på sikt en lagändring, men vi måste försöka hitta en medelväg fram till dess att förändringen av lagen småningom kommer att bearbetas.

 

När det gäller den socialpolitiska frågan framkommer det också i meddelandet att landskapsregeringen – och vi har också beslutat det i samband med handlingsprogrammet – kommer att utarbeta en egen socialpolitik för Ålands del. Det är också där vi inom äldreomsorgen kan få en egen touch.

 

Det som inte framkommer i finansutskottets betänkande men som har visat sig vara en viktig fråga och som också tas upp i själva meddelandet gäller bl.a. att landskapsregeringen avser att utveckla ett system för tillsyn av kommunens verksamhet på det sociala området. Det är en viktig fråga och framför allt ute i kommunerna har socialarbetarna efterlyst att man behöver få en klarare tillsyn och därför är det också bra att man så småningom kommer att utarbeta regler och system för tillsynsverksamheten som landskapsregeringen ansvarar för. Det betyder också att det höjer kvaliteten, men framför allt skapar det en trygghet hos dem som arbetar ute i kommunerna vilket system som man skall utgå från och framför allt att det blir en effektivare skötsel av ärenden samt också en samordning av de olika socialpolitiska frågorna.

 

Fru talman!

Det står i betänkandet: ”Utskottet noterar att landskapsregeringen nämner behovet av att revidera det drog- och alkoholpolitiska programmet.” Det är bra. I diskussionerna har det talats om att man i början eventuellt skulle ha utarbetat ett nytt drogpolitiskt program men det är att slösa med resurserna. Till grund ligger ett tidigare utarbetat drog- och alkoholpolitiskt program som det då finns behov av att revidera. Man löser inte den här problematiken bara genom nya program, men däremot kan man dra nytta av de erfarenheter som man har av det redan utarbetade programmet och utveckla det. Jag har förstått att man är aktiv i detta arbete. Det står också: ”Utskottet vill understryka vikten av att landskapsregeringen prioriterar arbetet inom alla verksamhetsgrenar för att minska missbruket med beaktande av den allvarliga situationen som råder i landskapet.” Man kan väl notera att det inte finns några konkreta förslag till vilka åtgärder som skall vidtas annat än revideringen av det alkohol- och drogpolitiska programmet. En av orsakerna är väl också att man måste se hur de resurser som har givits i form av flera ungdomsbehandlare, ökad informationsverksamhet osv. har gett för resultat. Men det är dock skäl att betona, precis som utskottet skriver, att man måste prioritera detta arbete för att det är tyvärr så att missbruket ökar hela tiden och det finns hela tiden indikationer på att narkotikan blir alltmer förekommande i vårt åländska samhälle, vilket naturligtvis i sig är tragiskt. Där gäller det alltså att sätta till alla klutar och krafter som finns i hela det åländska samhället.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

När det gäller tillsynen från social- och miljöavdelningen, som nämndes, är det så att från den sociala sidan kan man säga att det finns ingen tradition överhuvudtaget att ha någon form av tillsyn utan det är närmast ”ad hoc-ingripanden” när det blir någon form av kris. Tanken är att bygga upp ett normalt förhållande där man har ett samarbete med kommunerna som är mera strukturerat. Man skall inte se tillsynen, som man ibland gör inom miljön, som någonting som ett polisväsende utan det är ett samarbete som man bygger upp och det hoppas vi på. Det finns också en beställning från kommunen om ett närmare samarbete. Det är också ett stöd för deras arbete, särskilt som situationen ser ut i dag, där många fortfarande jobbar väldigt ensamma och behöver stödet ännu mera, men vi vet också att det finns ett krav särskilt från dem som jobbar men också från kommunerna och också från dem som berörs av det till ett större samarbete, särskilt inom barnskyddet, som är ett svårt område för de enskilda kommunerna. Tack och lov är det väldigt sällan i de små kommunerna, men när det blir ett ärende är det väldigt svåra och känsliga ärenden.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Jag tycker att landskapsregeringsledamoten Harriet Lindemans replik var väldigt positiv och jag håller fullkomligt med henne när hon säger att det är viktigt att utveckla samarbetet, framför allt inom barnskyddet. Det har nämligen visat sig att barnskyddsärendena är de svåraste frågor som man kan jobba med inom socialvården och det har alltid varit orsak till ganska stor personalomsättning som har lett till att kompetensen har blivit svagare ute i kommunerna i de här frågorna. Därför är det bra att man stärker samarbetet.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Den andra frågan som togs upp var frågan om det drog- och alkoholpolitiska programmet som skall revideras. Jag anser att det egentligen är onödiga resurser att börja från noll, utan vad som nu är i arbete är att vi skall vända oss till alla som berörs av vårt program och få en utvärdering hur det har varit, var är bristen osv. och sedan bygga vidare med den kunskapen i botten plus andra politiska visioner när man ser framåt. Tyvärr har det nu blivit lite stagnation på grund av sjukdom. Vi är så sköra när det är en enda person och blir den personen sjuk blir det genast lite stagnation i arbetet.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Jag tror att det som landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman är inne på är viktigt, att det också gäller att utvärdera hur de som jobbar på fältet inom olika organisationer, kommuner osv., hur de har sett på det tidigare programmet, men det är också viktigt – det är jag medveten om att alla jobbar på, men jag vill ändå säga det i det här sammanhanget eftersom frågan är väldigt viktig för vårt samhälle – att vi hela måste vara på hugget och bekämpa drogmissbruket på olika sätt och från olika fronter.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag vill kort kommentera ltl Christian Beijars påpekande att utskottet inte säger någonting om avsikten att föra en egen socialpolitik och allt vad där tillhör. Då vill jag igen påpeka att när utskottet ingenting säger betyder i klartext att man tiger och samtycker. Under beredningen av rambudgeten gick vi noga igenom varje moment som landskapsregeringen nämnde och konstaterade om vi behöver höra någon eller inte eller om det är ingenting att säga om saker och ting. Som sagt, i de fall där vi inte har sagt någonting betyder det att vi inte har någonting att tillföra.

 

När det gäller frågan om kostnaderna på Gullåsen som har kommit upp som kanske inte specifikt hör hit men ändå gör det därför att det handlar om ganska stora pengar tycker jag också att det kanske är dags att börja fundera hur man beräknar kostnaderna, eftersom vi vet att i dag är det egentligen schablonberäkningar genom att man lägger på en procent på en annans verksamhet som man kanske inte mera skall jämföra på samma sätt, utan man kanske skall igen utgå från de verkliga kostnaderna och sedan ha någon fundering om man där i stället minskar med någonting eller om man skall från kommunerna betala hela fulla kostnaden. Med dagens möjligheter att beräkna budgeter och utfall är det en ganska enkel operation att få reda på vad det verkligen kostar. Det tycker jag att det är en typisk uppgift för arbetsgruppen.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

När det gällde socialpolitiken nämnde jag bara om den helt kort i mitt anförande och det skall inte uppfattas på något vis som en kritik mot finansutskottet. Det är bra att vi är eniga i den frågan. När det gäller kostnaderna på Gullåsen är det precis det som ltl Gun Carlson säger att det är en viktig fråga och vi måste se på den. Som kostnaderna beräknas i dag är det ett orimligt system och det sammanhänger naturligtvis med – och det har också sagts tidigare här i diskussionen – att kommunerna hela tiden har utvecklat sin äldreomsorg plus att man måste se över och definiera Gullåsen. Vi har länge talat om att det egentligen är ett sjukhus för äldre eller vad man skall kalla det; det borde kanske direkt komma under ÅHS och att landskapet skulle stå för fiolerna, eftersom kommunerna har utvecklat sin äldreomsorg i respektive kommun borde det här fungera mera som ett sjukhus.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag tyckte att det var bra att ltl Christian Beijar nämnde äldreomsorgen, socialvården. Men det var lite synd att han inte tog fasta på de synpunkter han kanske skulle ha haft utan bara relaterade till vad vtm Barbro Sundback sade. Jag tycker att man borde konkretisera vilka åtgärder och vilka ändringar som man vill ha; där är Gullåsen, som det sägs nu, en kanske förlegad modell. Då måste vi fråga varför den har blivit det: Är det bara det att vården har blivit tyngre där när man har flyttat över den på kommunerna eller är det någonting annat? Jag tror att det finns skäl till förändringar.

 

Det som jag själv missade att ta upp och som jag även saknar i ltl Christian Beijars anförande är specialomsorgen och dess speciella kapitel i historien. Jag efterlyste i remiss en ändring av modellen, alltså att man borde få fram en skild landskapsandel för de klienter som finns inom specialomsorgen, så jag undrar om ltl Christian Beijar har någon uppfattning om det?

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

När det gäller frågan om äldreomsorgen avsåg jag närmast Gullåsenproblematiken men också frågan om arbetsfördelningen i förhållande till kommunerna. Det är så att vi har hemsjukvården som är underkastad ÅHS, vi har hemvården som är underkastad respektive kommun, där socialnämnden är huvudman och ÅHS är hemvårdens huvudman. Det har visat sig att systemet är oerhört krångligt. Ena gången kommer hemvårdaren och ger vanlig hemservice, nästa gång när det är fråga om att dela ut lite mediciner, så är det hemsjukvården som kommer. Det här är saker som man behöver titta på. Det har också diskuterats i olika sammanhang i lagtinget att det är ett slöseri med resurser, framför allt är det en servicefråga för de äldre. Det är inte så roligt att det kommer ett nytt ansikte varje dag utan det skapar trygghet om man har ett gemensamt system och att antalet personer är så få som möjligt. Snarare är det bättre om det är samma person som lär känna den äldre och får ett förtroendefullt förhållande till varandra, vilket naturligtvis gynnar den fortsatta kontakten och omsorgen samt vården.

 

När det gäller frågan om specialomsorgen är det en fråga som jag tycker att man behöver titta närmare på, men för dagen har jag inte något förslag i det ärendet.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag märker att det verkligen finns skäl att utreda den framtida modellen för äldreomsorgen och allt det som ltl Christian Beijar räknar upp. Det väger ännu tyngre i den frågan. Det här är någonting som vi säkert måste återkomma till och få en ordentlig utredning vilken modell vi skall ha när det gäller samordning mellan kommun och ÅHS.

 

När det gäller specialomsorgen var mitt förslag i remissen att man borde ta fram en sådan speciell landskapsandel som man gjorde för träningsundervisningen i tiden. Jag tycker att det var en bra modell därför att den var kostnadsneutral för landskapet på det totala planet. Kan man göra det även nu så är det enbart en modell som skall tas fram och jag hoppas att vi får skäl att återkomma till den frågan i framtiden. Jag hoppas i alla fall att jag kunde få stöd för modellförslaget.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det är bra att ltl Jan-Erik Mattsson lyfter upp frågan kring specialomsorgen och det är en fråga som har diskuterats så jag stöder förslaget att man ser över lagen och finansieringen av specialomsorgen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

 

 

 

Ltl Fredrik Lindqvist:

Fru talman!

Jag tänkte hålla mitt anförande kring betänkandet om budgetram utgående från ett förutsättningsperspektiv, förutsättningarna till en budget i balans, vilket har eftersträvats från både regerings- och oppositionshåll. Jag vill börja med att säga att jag stöder dem i oppositionen som hävdar sin rätt att få uttala sig här i salen och det är en demokratisk rättighet, men jag anser också att den skall gälla oss alla 30 plus regeringen. Jag tycker också att det är anmärkningsvärt att oppositionen ofta påpekar att vi är så få i salen. Just nu tycker jag att oppositionen är väldigt fåtalig, jag ser två stycken.

 

Fru talman!

Budgetramen är oroväckande. Vi ser alla att vi har en ekonomisk verklighet som är allt annat än trevlig och det krävs kraftfulla åtgärder för att vända landskapets ekonomi i balans. Vad är då förutsättningarna för att nå dit? Är förutsättningen den att vi fortsätter agera med hink och spade i lagtinget eller att lägga all energi på att slå in kilar och sparka på smalben? Jag tror inte att det är rätt sätt att få budgeten i balans.

 

När vindenergistämman hölls för några veckor sedan och det pågick ett försök från visst håll att skapa en tillfällig majoritet för att fälla styrelse och ledning var det en bekant till mig som sade att nog är det väl märkligt att man skall hålla på det sättet att man skall försöka utnyttja tillfälliga majoriteter, att tänk om ni höll på så där i lagtinget också!  Jag visste inte riktigt vart jag skulle vända mig innan jag samlade mig och berättade sanningen för denna väljare, vars politikerförakt växte ytterligare. Tyvärr är det så, Ålands folk, att i detta lagting lägger man stor energi på att utnyttja tillfälliga majoriteter.

 

Ett annat exempel på det är att jag är bjuden på ett 30-års kalas i Gävle på måndag men har tyvärr inte kunnat ge besked förrän i dag och fick då frågan av den blivande 30-åringen, en kvinna: Har ni inte kvittningssystemet på Åland som vi har i Sverige? Nej, det har vi inte, vi har ett annat system, jag vill ogärna gå in på det.

 

Fru talman!

På basen av vallöften om miljö, omsorg, narkotikakamp, svenska språkets bevarande, självstyrelsens utvecklande är vi valda av Ålands folk att sitta i Ålands lagting. Trots det handlar debatten ofta om sakfrågor som egentligen engagerar väldigt få av lagtingsledamöterna, men man är gärna med och deltar i en debatt om man kan hitta tillfälliga majoriteter. När vi debatterade demilitariseringen igår var det fem-sex ledamöter i salen. Debatten var inte speciellt intensiv, en av Ålands grundläggande autonomifrågor.

 

Fru talman!

Att få budgeten i balans underlättas inte av vår parlamentariska situation, som jag bedömer åtminstone som synnerligen allvarlig. Den är visserligen till viss del förståelig. Upprivande regeringsbildningar och ombildningar, svek och brutna äktenskap är sådant som gör ont, det är sådant som tar allas kraft och framför allt humör. Men fortfarande vill jag hävda vårt ansvar som lagtingsledamöter, vårt ansvar att uppfylla de löften som vi gav våra väljare i alla val, och det var inget löfte att agera som vi den sista tiden ofta har agerat i den här salen, att utnyttja tillfälliga majoriteter, att försöka hitta kilar och slå och sparka på varandra.

 

Hur skall vi någonsin då, fru talman, få en budget i balans när vi lägger 95 procent av den energin på det sättet att jobba som vi har gjort på sistone, när vi inte lägger energin på att lösa de svåra frågorna för Åland? Jag vill påstå att energin som läggs på de oväsentliga sätten att argumentera och jobba inte är miljövänlig energi, den är väldigt svart.

 

Fru talman!

På torsdag firar vi vår 83:e självstyrelsedag. Jag vill citera Martin Luhter King  ”I have a dream”. Tänk om vi alla kunde stå där vid Julle och sjunga Ålänningens sång med handen på hjärtat och sedan gå in i den här salen och fatta avgörande svåra frågor för Ålands folk, för Ålands Framtid – och då menar jag inte gruppen, utan jag menar alla ålänningars framtid. Svåra frågor som berör ekonomin, som berör miljön, som berör narkotikaproblemen och annat. Tillsammans vill vi nämligen lösa dem och jag tycker att som vuxna människor borde vi ha förmågan att kunna lösa dem, speciellt när vi har fått en uppgift av Ålands folk att ta itu med dem. Men, som sagt, ”I have a dream”, men mina förhoppningar är inte lika stora!

 

(Kl. 11.55).

TALMANNEN: Lagtinget gör nu lunchpaus till kl. 12.45.

 

 

                                                                 ------------------------

 

 

 

(Kl.12.50).  Plenum fortsätter.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf:

Fru talman!

Jag hade tänkt hålla ett långt anförande, men jag vet att många är urväntade på skattedebatten och många börjar väl också bli i det läget att man kanske skulle behöva styra kosan någon annanstans, så jag skall försöka fatta mig väldigt kort.

 

Huvudorsaken till att vi är försenade sammanhänger naturligtvis med den omständigheten att det igår var en utomordentligt lång och utdragen spörsmålsdebatt som var precis onödig.

 

Alla som är insatta i de frågeställningarna vet att den generositet som Ålands landskapsregering har visat de åländska fiskarna vida går över vad många andra i omgivningarna har visat. Det är väldigt skönt när saker och ting kommer till rätta så småningom, även om processen är väldigt lång, men jag hoppas nu så småningom att offentligheten ändå alldeles klart får för sig hur det verkligen står till i detta viktiga och angelägna ärende.

 

För övrigt vill jag säga, fru talman, att jag tycker att det har varit en bra debatt kring rambudgeten. Jag upplever att man från finansutskottet har kämpat och satt sig in i problemställningarna och gjort sitt allra bästa och jag tror innerst inne att det med alla goda föresatser om en budget så småningom i balans, strävan, viljan, finns från alla håll, jag tror att vi har goda förutsättningar att uppnå ett sådant mål. Ett sådant mål har inte bara till syfte att vi skall klara vårt generella fögderi utan det handlar också om att därmed genom en stark ekonomi kunna grundlägga långsiktiga, trygga arbetsplatser i landskapsförvaltningen. Jag vill säga det, att ingenting underminerar anställningstrygghet och också de olika trygghetssystemen så påtagligt som budgetframställningar som visar stora underskott. Låt oss därför alla hjälpas åt att vi i slutändan kommer till en mycket god och fin position och därmed också en trygg och fin utveckling för Åland.

 

Som sagt, jag vet att många är urväntade och jag har lust att prata mycket, men jag tycker ändå att det här kan tjäna som en liten sammanfattning från min sida.

 

 

 

 

Ltl Henry Lindström:

Fru talman!

Det har berörts många politikområden gällande finansutskottets betänkande om rambudgeten och jag tänkte prata lite om näringslivet och närmast då lantbruket, som inte har berörts så mycket. Detta med tanke på att det i finansutskottets betänkande tas upp en del av den omstrukturering som sker; närmast har man då tagit upp de förändrade villkoren för sockerbetsodling som börjar komma alltför nära. Vi vet inte riktigt hur slutresultatet kommer att se ut, men högst antagligt blir det så pass stora förändringar att det är risk för att sockerbetsodlingen försvinner och eftersom vi har sockerbetsodling på över 1000 hektar här på Åland är det för många gårdar en enorm omställning som väntar. Det är bra att man här visar på en möjlighet från finansutskottet när det gäller om man skulle kunna använda det för energiframställning. Det kan också finnas annat. När man ser att det i rambudgeten finns upptaget ca 1 miljon fördelat på två år för ”innovativa åtgärder” tycker jag att det är viktigt här att man från primärnäringarnas sida är med och tar initiativ för att kunna utnyttja de programpengar som finns för omställning. Naturligtvis skall vi värna om den basproduktion vi har, t.ex. när det gäller mjölkproduktion, som ensam står för över 30 procent av bruttointäkterna i det åländska jordbruket. Men vi behöver också många andra bitar och det är viktigt då att vi kan vara med och ta del av de omställningspengar som finns, för det behövs nya tag. Ett bra exempel som jag har nämnt tidigare är projektet Landsbygd 2006 som strävar till att initiera nya idéer, visa på nya idéer, man far på studieresor för att se hur man har tacklat problematiken på annat håll och anammat det till våra förhållanden.

 

Här tycker jag också att man kan se en ökad samverkan mellan jordbruk, jakt och turism, där vi till många delar har outnyttjade potentialer och det kan i vissa fall bli alla tre tillsammans, men landsbygdsturismen går att utveckla ännu mera, det finns möjligheter med jordbruk som bas att utveckla. Bl.a. det som nämndes tidigare av ltl Anders Englund var detta med skördefesten som håller på att bli en verkligt fin grej för Ålands del.

 

De var dessa saker, fru talman, som jag gärna ville belysa i detta sammanhang.

 

Ltl Henrik Lagerberg:

Fru talman!

Jag ville bara uppehålla mig lite grann kring sammanfattningen i landskapsstyrelsens meddelande. Jag skulle vilja berätta lite om mina tankar när det gäller sjöfartsnäringen. Det är nämligen så - ltl Anders Englund var redan inne på det – att det finns en överkapacitet i dag i Östersjön som innebär att det finns mer fartyg än det finns passagerare och samtliga bolag visar röda siffror samt även Tallink, som då anses ha den bästa konkurrenssituationen i närområdet. På vissa håll i Estland tror man att Tallink skall bli en ny finansblåsa, precis som Esko blev, som i dag har bara två fartyg kvar under estnisk flagg. Man började med 50 fartyg. Jag tror också att sommaren blir väldigt avgörande för hur företagen kommer att klara sig under resten av året och om det skulle gå så illa att något rederi skulle falla eller tvingas avyttra fartyg, så kan vi stå inför en het höst här i lagtinget. Då pratar vi om 400-500 arbetsplatser och då får vi se hur många som står och gråter i talarstolen när det gäller det!

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandets kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Föreläggs betänkandets kläm. Klämmen är godkänd.

 

Ltl Danne Sundman: Fru talman! Jag föreslår att lagtinget skulle anta ytterligare en kläm som lyder:

”lagtinget hemställer om att landskapsregeringen i nästa meddelande om rambudget alternativt i ordinarie budget för 2006 återkommer med kraftfulla åtgärder för att bringa landskapets ekonomi i balans och eliminera det stora underskottet på över 20 miljoner euro.”

 

Ltl Fredrik Karlström: Fru talman! Jag ber att få understöda ltl Danne Sundmans eminenta extra klämförslag.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Danne Sundman, understödd av ltl Fredrik Karlström, föreslagit att lagtinget skulle anta ytterligare en kläm med följande lydelse:

 

”lagtinget hemställer om att landskapsregeringen i nästa meddelande om rambudget alternativt i ordinarie budget för 2006 återkommer med kraftfulla åtgärder för att bringa landskapets ekonomi i balans och eliminera det stora underskottet på över 20 miljoner euro.”

 

Detta kallas ltl Danne Sundmans förslag. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig. Omröstning kommer att verkställas. Den som röstar för utskottets förslag röstar ja, den som röstar för ltl Danne Sundmans klämförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Ltl Ronald Boman: Fru talman! Jag föreslår öppen omröstning.

 

Ltl Danne Sundman: Fru talman! Jag understöder förslaget om öppen omröstning.

 

Öppen omröstning är begärd och kommer att verkställas. Jag ber ltl Gun Carlson och ltl Raija-Liisa Eklöw biträda vid omröstningen.

 

Omröstning verkställs efter upprop. Upprop.

 

Talmannen: ja, Gun Carlson: ja, Eliasson: ja, Eklöw: ja, Aaltonen: ja, Beijar: ja, Grönlund: ja, Jansson: ja, vtm Ehn: ja, Eklund: nej, Anders Eriksson: nej, Lindqvist: ja, Sjöblom: ja, vtm Sundback: ja, Roger Eriksson: ja, Sune Mattsson: nej, Englund: ja, Jan-Erik Mattsson: ja, Lindström: ja, Erlandsson borta, Thörnroos: ja, Åke Mattsson: nej, Perämaa: ja, Sjögren borta, Lagerberg: ja, Winé: ja, Karlström: nej, Lindholm: nej, Sundman: nej, Boman: nej.

 

Omröstningen har gett som resultat 20 ja-röster och 8 nej-röster. Lagtinget har sålunda omfattat utskottets förslag.

 

Föreläggs  betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd.

 

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för enda behandling efter bordläggning ärende nr 6:

 

Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande nr 1/2004-2005 om Europeiska unionen och Åland - prioriteringar år 2005 och verksamhet år 2004. (M 1/2004-2005). (Bordlagt 2.6.2005).

 

Ärendet är bordlagt den 2.6. Diskussionen fortsätter.

 

 

 

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Det här ärendet diskuterades igår. Då var jag och flera härifrån lagtinget på Ålands Omsorgsförbundsfullmäktiges årsstämma. Jag önskar därför uttala mig i dag i detta ärende.

 

Det finns många viktiga saker som tas upp här och de har säkert ventilerats igår. Det som jag sade under remissen var att jag var förvånad över hur lite samrådsförfarandet hade utnyttjats under år 2004 och att för att demokratiseringen av EU-politiken skall fungera måste samrådsförfarandet bli mera livligt och integrerat i lagtingets arbete. Det är trots allt lagtinget som representerar Ålands folk och för att folkviljan skall komma till synes måste de nationella parlamenten få ett större inflytande över kommissionens arbete.

 

Detta leder mig osökt in på folkviljan i de EU-medlemsländer som nyligen har genomfört folkomröstningar om det konstitutionella fördraget. Det har varit en otroligt spännande och intressant politisk vecka, inte bara här i lagtinget utan också i Frankrike och Nederländerna samt i resten av Europa. De politiska rapportörerna har varit snabba med att dödförklara hela konstitutionen och nästan hela EU-projektet. Det är väldigt dramatiska resultat som folkomröstningarna ger uttryck för. Jag tror dock att man drar förhastade slutsatser om man tror att omröstningarna har gällt själva det konstitutionella fördraget. Tyvärr är det ofta så med folkomröstningar att de inte är särskilt valida, de har väldigt lite relevans egentligen för komplexa frågor som det konstitutionella fördraget och det är många som har konstaterat redan före folkomröstningarna, bl.a. Finlands riksdags talman Paavo Lipponen sade när han var här på vårt årsmöte, att hur det än går med folkomröstningen i Frankrike är han övertygad om att röstningsresultatet inte gäller fördraget utan någonting helt annat. Det har väl framgått ganska tydligt också av kommentarerna från Bastiljen att det är en stark misstro som fransmännen hyser, inte bara mot EU utan mot sin egen nationella regering. Samma sak har man konstaterat i fråga om folkomröstningen i Nederländerna.

 

Jag kommer ihåg när vi gick med i EU 1995 och jag blev suppleant i regionkommittén för dåvarande lagtingsmannen Christer Jansson så debatterades redan problemet med EU:s legitimitet och demokratiunderskottet. Den diskussionen var ständigt på tapeten också i regionkommittén och i flera av EU:s organ naturligtvis. Men det som man försökte göra för att minska demokratiunderskottet var att man sade att man måste informera medborgarna mera om hur EU fungerar. Den strategin trodde jag inte på då och den tror jag inte heller på nu. Det är inte ett informationsproblem i första hand utan det är helt enkelt ett problem som har mycket, mycket större vidd, dvs. att medborgarna i de enskilda medlemsländerna inte känner att de har inflytande via sina regeringar över en stor del av de beslut som fattas av kommissionen och EU-parlamentet. Det har vi också konstaterat här i lagtinget många gånger och det har nu blivit flera beslut av olika art där man har känt att EU har överskridit sina befogenheter, tycker man, och att subsidiaritetsprincipen inte har fungerat, dvs. att beslut skall fattas på lokal nivå om det är till fördel för det nationella beslutsfattandet och inte i någon högre grad påverkar EU:s kompetens.

 

Min slutsats om folkomröstningarna är åtminstone i det franska fallet det att vad man har anfört efteråt är att fransmännen inte accepterar tjänstedirektivet och det har sedan en längre koppling tillbaka till fackföreningsrörelsen. Det skulle innebära att kollektivavtal som är tagna i de olika länderna inte skulle behöva tillämpas. Det finns ett mycket omtalat fall i Sverige om en lettisk byggfirma som anställdes för att genomföra ett bygge och där man tillämpade lettiska avtal. Jag har nu den bestämda uppfattningen att om de nationella avtalen inte tillämpas i respektive medlemsland så blir det nog ännu mera revolutionära stämningar i de olika medlemsländerna. De fackliga rättigheterna har arbetarrörelsen kämpat för under hård kamp och lyckats skapa sådana arbets- och lönevillkor som är stabila och goda. Att de sedan skulle hotas inte bara av globaliseringen, dvs. Kinasyndromet, att en massa företag flyttar utanför EU utan att de mindre fattiga länderna, de nya länderna i EU, skulle med sin arbetskraft sänka lönerna i de gamla EU-medlemsländerna. Den konflikten tror jag inte att EU klarar av och det har ganska lite med fördraget att göra. Det som man måste få till stånd för att undvika ett totalt sammanbrott på grund av t.ex. tjänstedirektivet är att de nationella avtalen måste gälla i respektive land tills man har arbetskollektivavtal som sträcker sig över hela unionen. Man kan förstå det politiskt om man känner till den historiska bakgrunden till arbets- och tjänstekollektivavtalens tillkomst. I fråga om Nederländerna tas en annan principiellt viktig fråga upp och jag brukar säga att Nederländerna och ålänningarna är mycket lika. Det är småskaliga samhällen där entreprenörskap och förmågan att tjäna pengar är väldigt utvecklad. Nederländerna tycker att de får betala alldeles för mycket för utvidgningen. De är inte beredda att betala ännu mera för att få med Rumänien och Bulgarien, åtminstone inte i det här skedet, inte om det dessutom är till priset att man skall förlora sitt jobb för billigare arbetskraft från andra, fattigare medlemsländer. Den logiken är nog egentligen inte så svår att förstå och det handlar alltså om den förda politiken inom hela EU och inte så mycket om själva fördraget. Sedan finns det ett kolossalt starkt motstånd mot Turkiet, speciellt i Tyskland.

 

Det som det här säger är att utvidgningen måste stanna upp, man måste trygga de fackliga rättigheterna och så skulle jag vilja tillägga att åtminstone i Norden kommer EU-projektet inte att vinna legitimitet, om man inte samtidigt kan garantera de trygghetssystem som vi har, dvs. den generella allmänna välfärden. De som alltså säger att det konstitutionella fördraget är färdigt att kasta i papperskorgen tycker jag drar fel slutsats av det som har skett i folkomröstningarna, för det är inte konstitutionen som man röstar mot utan man röstar om den politik som EU för och som i dag är extremt marknadsliberal jämfört med den politik som har förts i många olika länder under långa tider. Det som det kan bli svårt att göra någonting åt är just att de nya länderna är så villiga att acceptera konstitutionen men också den förda politiken eftersom de gynnas av det både som nationer och också som enskilda EU-medborgare.

 

Det finns alltså nog med problem inom det nuvarande EU:s gränser att lösa innan man börjar diskutera ytterligare utvidgning. Jag tror för min del att processen kommer att gå vidare, precis som Barozo säger, att alla länder skall få ta ställning till fördraget och när alla har gjort det kommer man att ha en helhetsbild av hur folken i de olika medlemsländerna tycker och deras företrädare i parlamenten. Sedan är frågan hur man kommer att göra med de länder som eventuellt röstar emot och det blir en politisk process som redan kommer igång nu i juni i samband med toppmötet.

 

För Ålands del är detta också intressant, särskilt med tanke på tidtabellen för de självstyrelselagsändringar som är planerade att träda i kraft samtidigt som det konstitutionella fördraget skall antas av Finlands riksdag och Ålands lagting. Den ursprungliga tabellen var att fördraget skall komma till riksdagen i november och ungefär samtidigt till lagtinget och att ändringarna i självstyrelselagen skulle komma parallellt med det. Det finns säkert skäl för landskapsregeringen att datera upp sig och tillsammans med representanter för regeringen fundera över den här tidtabellen och särskilt ändringen av självstyrelselagen. Den arbetsgrupp som har suttit och funderat på ändringarna i självstyrelselagen har nyligen avslutat sitt arbete och till alla delar är inte vi här på åländsk sida nöjda med resultatet utan det kommer att komma en reservation i betänkandet och det där kan ha också en politisk betydelse i sammanhanget, för det går i sak ut på samma missnöje som de aktuella omröstningarna, dvs. att man är missnöjd med EU:s långtgående beslutanderätt i nationella frågor och i för oss frågor som berör självstyrelsen. Jag har ända sedan fördraget kom till diskussion här hävdat att det är ytterst viktigt att Åland i det här sammanhanget hävdar sin rätt till en av de två röster som Finland har i den s.k. subsidiaritetskontrollen. Det är nämligen just ett sätt för Ålands lagting som representerar Ålands folk att hävda en rätt att själv definiera vad man anser att faller inom Ålands självstyrelses behörighet och vad som är nationell behörighet och vad som är EU:s behörighet. Det där har bemötts från olika håll med för det första att det inte är något väsentligt, det här kommer inte att utnyttjas i någon högre grad av de nationella parlamenten. Det här har man förstås sagt från centralnivå i de olika nationerna därför att man vill inte, av olika skäl, att beslutandeprocessen skall bli så komplicerad, vilket den ju blir om de nationella parlamenten får inflytande över kommissionens arbete. I arbetsgruppen har jag starkt hävdat rätten för Åland att själv kunna påverka kommissionens arbete via den ena rösten. Det kommer vi knappast att få i det här skedet, men jag tycker fortfarande att det är målet och jag kommer själv att jobba för det.

 

Det som man skall tänka på i det här sammanhanget är att det är Finland som har ordförandeskapet vid den tidpunkt då konstitutionen var tänkt att träda i kraft. Jag har en stor respekt för finländsk tradition i fråga om utrikespolitik. Under den s.k. Sovjettiden lärde finska politiker sig att förhandla med en stormakt, hur man som en liten nation kan säkra sina intressen och förhandla med en stormakt. Jag tror faktiskt att Finland är det medlemsland som har en av de bästa förutsättningarna att fungera som medlare mellan de större medlemsländerna inom EU för att hitta en lösning på den uppkomna politiska situationen, framför allt vad gäller det konstitutionella fördraget och skilja ut det som handlar om just den processen och vad som är mera direkt politik. Detta skulle inträffa under hösten.

 

Fru talman!

För Åland är den här situationen både intressant och spännande och jag tycker att utgående från den politiska folkliga rörelse som man ser i EU som vaknar upp och kräver respekt för olika värderingar och politiska trygghetssystem som vi har samt ökat inflytande från medlemsländernas sida har Åland en chans att ytterligare driva sina intressen gentemot Finland i fråga om den slutliga ratificeringen av det konstitutionella fördraget.

 

En sak som berör de diskussioner vi har haft senast som självstyrelsepolitiska nämnden tog in i slutet av behandlingen av betänkandet var frågan om det s.k. strandnära fisket. Det är inte så länge sedan som det är slogs upp med stora rubriker i massmedia och många talade om att nu skulle EU förbjuda allt fiske intill strandkanten. Jag tycker att det var ett exempel på hur lätt diskussionen går fel; det handlade inte direkt om det. På ett sätt kan man se det så, men det gällde inte att kategoriskt förbjuda allt fiske intill stranden utan det gäller att freda vissa arter och det finns redan arter som är fredade och frågan är väl om det skall bli ytterligare arter som skall fredas. Enligt det som vi har fått veta i utskottet är det inte aktuellt med ytterligare fredningar. Men jag tycker att nämnden har en bra skrivning som just tar upp proportionalitet och subsidiaritetsprincipen på husbehovsfisket som ju är en gammal sedvänja på Åland. Så gott som alla bofasta ålänningar fiskar och har alltid fiskat för husbehov. Det är en viktig kultur och en lokal sedvänja vars rätt vi skall slå vakt om och där vi har stöd i de ursprungliga dokumenten som tryggar Ålands självstyrelse. På den här punkten tycker jag att landskapsregeringen skall vara observant och inte låta ärendet gå så långt som det gick med jakten. Man var aningslös när man trodde att inskränkningarna som fågeldirektivet förutsätter inte skulle drabba Åland.

 

Jag ser alltså fram emot en spännande politisk sommar och höst och nästa år 2006 skall bli kolossalt spännande att se hur EU:s toppledarskikt reagerar på den folkliga vrede som man nu ser att uppkommer i Europa vartefter folkomröstningarna äger rum.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Jag tänkte bara uppehålla mig vid antalet samråd som vtm Barbro Sundback tog upp. Vi tittade också med allvar på att det var bara ett samrådsärende ifjol, men vi kan konstatera att den nya regeringen nu har fört fem samrådsärenden till lagtinget och två informationsärenden.

 

 

 

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Det har jag noterat med tillfredsställelse och nämnden också. Jag har hela tiden trott att den här landskapsregeringen, speciellt mot bakgrund av att ledamoten Britt Lundberg har stor kännedom och är engagerad i de här frågorna, skulle se till att det blir mera samråd och det har vi redan fått se bevis på. Inkommande vecka blir det en diskussion just om tjänstedirektivet och det skall bli oerhört intressant att höra landskapsregeringens inställning.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det var många intressant synpunkter som vtm Barbro Sundback tog upp i sitt anförande och jag skall försöka kommentera och även ge mina egna kommentarer på den händelseutveckling som vi nu är med om det i europeiska utvecklingsarbetet.

 

Först, fru talman, vill jag säga att det är lite med blandade känslor man ser händelseutvecklingen som vi nu har. På ett sätt, ur demokratisk synvinkel, tycker man att det är fantastiskt att folket inom Europeiska unionen äntligen får säga sitt och att demokratin kan leva också inom Europeiska unionen och att det som man tidigare har upplevt som underskottet i det arbetet nu verkligen får en egen kraft. Det är sedan förödande att den kraften s.a.s. blir negativ eller åtminstone sätter tillfälligt stopp för utvecklingen av EU-arbetet, men för en som har någon slags demokratisk grundkänsla känns det bra att människorna får vara med och säga sitt också inom EU. Jag måste säga att jag tycker att det är modigt av de länder som har vågat och vågar anordna folkomröstningar, för man kan säga vad man vill om det instrumentet och dess träffsäkerhet, men det är ändå sist och slutligen det yttersta sättet att förverkliga demokratin på.

 

Det som däremot kan göra en orolig är naturligtvis turbulensen som dessa nej förorsakar: hur mycket osäkerhet och instabilitet ställer det till inom det europeiska samarbetet och i den europeiska utvecklingen? Jag hoppas verkligen att man kan hantera det här på ett så ansvarsfullt sätt att man ändå fortsätter att ha den stabilitet och den trygghet som vi alla har vant oss vid i de europeiska länderna och i det europeiska samarbetet.

 

Fru talman!

Det som kanske upprör mig de senaste dagarna är när jag har sett och lyssnat till kommentarer från kommissionens ledning, från de ledande statsmännen i de europeiska länderna, att man säger att, jo, det är så viktigt att arbetet skall fortsätta och ratificeringen skall fortsätta som om ingenting skulle ha hänt. Jag tror faktiskt att just den inställningen är det största hotet mot det europeiska samarbetet och Europeiska unionen, att man har bestämt sig för någonting, man vet bättre och man går vidare oberoende av vad folket säger. Jag tror, fru talman, att det skulle vara mycket bättre för Europeiska unionen och det långsiktiga utvecklingsarbetet inom Europeiska unionen att man skulle visa lite ödmjukhet i den situation som vi nu befinner oss och faktiskt lyssna på befolkningen och vad folket säger. Utan att ha folket med sig kan aldrig Europeiska unionen och det projektet bli ett lyckat projekt i förlängningen och nu är vi i en sådan kritisk situation där det är väldigt viktigt att man faktiskt visar lite ödmjukhet och inser att en eventuell försening som det här kommer att innebära i det långa historiska skeendet inte är någonting som är avgörande dåligt för Europa. Det kan t.o.m. vara bra för Europa, för Europeiska unionen, att man tar sig en tankepaus nu och försöker låta befolkningen komma ikapp de politiska beslutsfattarna i de olika länderna, för annars blir det en krasch för hela det europeiska samarbetet och det tror jag att ingen av oss är betjänt av utan man måste ha det långsiktiga perspektivet hela tiden framför ögonen.

 

I det här sammanhanget, fru talman, är det precis som vtm Barbro Sundback sade att ett arbete har pågått mellan landskapet och regeringen när det gäller att försöka anpassa också den åländska självstyrelsen till konstitutionen, och att vi till alla delar inte är nöjda med det arbetet är också riktigt. Den folkliga resning som nu sker runt om i Europa tycker jag också ger mera kraft åt oss i vårt arbete att stå på oss och hävda det demokratiunderskott som vi de facto har också i vårt EU-anslutningsavtal och vi får troligen utgående från den här situationen mera tid att arbeta med de frågorna.

 

Jag tror att för tillfället är det nog bäst för oss alla att avvakta det s.k. toppmötet som hålls den 16-17 juni för att se vad man kommer fram till inom det mötet när det gäller tidtabellen för den s.k. konstitutionen och dess fortsatta öde, om man skall förverkliga den i förändrad form eller om den skall helt läggas på is. Själv hoppas jag att man i slutändan kommer fram till en lösning att man får ett gemensamt fördrag, men jag hoppas verkligen också att man då kan ha en sådan öppenhet inom den Europeiska unionen och i det europeiska samarbetet att man kan göra sådana förändringar som gör att människorna i de europeiska länderna skall kunna känna sig nöjda och bekväma inom den Europeiska unionen.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

I stort delar jag lantrådets syn på läget, men jag har nog en annan uppfattning om vikten av att den tidtabell man har för de olika parlamenten/medlemsländerna att ta ställning till det konstitutionella fördraget skall hållas. Jag kan nämligen inte se att den franska folkomröstningen skall avgöra t.ex. Finlands inställning till det konstitutionella fördraget. Det kan bara Finlands riksdag eller om vi hade en folkomröstning i Finland så skulle det vara Finlands folk som skulle avgöra det. Det är klart att det beslutet säkert påverkas av det som har skett i Holland och Frankrike, men att stoppa upp den tidtabellen ser jag inte att skulle vara till någon fördel för det arbetet. Min bestämda uppfattning är den att fransmännen och nederländarna knappast har röstat mot konstitutionen – de har röstat mot den förda politiken som har lett till försämrade trygghetssystem, anställningstrygghet osv. Jag uppfattar att det ändå är fråga om två olika processer. Jag tror också, precis som lantrådet sade, att det här ger oss mera råg i ryggen när vi skall ställa krav på riksmyndigheterna i fråga om just subsidiaritetskontrollen och talerätten. Vad som krävs av fransmän och nederländare, finnar och alla, det är alltså demokratisering av EU.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Rent principiellt håller jag också med vtm Barbro Sundback när det gäller att varje land skall suveränt ta ställning till konstitutionen ja eller nej. Problemet som alla länder nu befinner sig i är att det är lite moment 22 över situationen, därför att när man tar ställning till någonting bör man också veta vad det är man tar ställning till. Tar man ställning till konstitutionen som den är nu har man också bestämt att då skall det inte bli någon ändring för de länder som har folkomröstat och sagt nej. Vi kan inte ha två olika konstitutioner: en för dem som tar den ograverat via sina parlament och en som lyckas få fram vissa undantag eller förändringar genom att man har haft folkomröstning och där folket har sagt nej. Det är den här knuten som man på något sätt måste lyckas lösa upp i toppmötet och hitta en formel för hur man kan arbeta sig framåt i det europeiska arbetet. Jag tror att det kan vara klokt av de europeiska ledarna, också av de nordiska lederna, att vara lite ödmjuka i den här situationen därför att första nyheterna jag hörde i morse var att opinionsmätningar i Danmark visade att från att tidigare ha haft en klart övervägande positiv inställning bland befolkningen så har man nu också där en majoritet av nej-sägare. Det här är på något sätt en våg som nu kommer att välla fram. Jag tror att i Sverige finns det också en mycket latent situation; jag såg att två av tre svenskar skulle vilja ha folkomröstning egentligen och med den EU-kritiska inställning som finns där kan man inte förutse resultatet. I Finland har vi en annan kultur och kanske lite fastare förhållanden, men allt det här håller på och sprider sig och det är här som jag tror att det är väldigt viktigt att ledarna inom respektive land visar ödmjukhet mot befolkningen och att man inte bara skall gå vidare som om ingenting har hänt – för någonting väldigt dramatiskt har faktiskt hänt.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Det är onekligen ett problem och problemet ligger i det att alla medlemsländer borde vid samma tidpunkt ha tagit ställning till konstitutionen. På det här sättet blir det lätt ett politiskt dominospel som de nationella regeringarna av inrikespolitiska skäl använder sig. Det såg vi också i samband med folkomröstningarna på Åland, i Finland, i Norge och Sverige. Jag är inte alls förvånad över reaktionen i Danmark, den politiska kulturen är väldigt snarlik den som man har i Nederländerna och den är framför allt en folklig opposition mot all överhet och överstatlighet som får fart på det här sättet. Jag tror att det också ur politisk synvinkel är farligt att ge efter för en sådan opinion och lägga allt arbete på is. Då skall man veta vad det är i konstitutionen som man skall ändra, men det får man aldrig reda på som ansvarig beslutsfattare när det bara är ja eller nej. Om man visste att det var så att i Frankrike vill befolkningen inte godkänna den och den artikeln och paragrafen, då skulle det vara betydligt enklare, men nu är det en allmän negativ majoriteten bland folket som jag tror grundar sig på helt andra omständigheter än det som konstitutionen skall reglera, och det gör det, som sagt, inte lättare för någon.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag har nog uppfattat signalen som man har givit i Frankrike, Holland och det som man ger uttryck för i andra länder också, att man tycker att de nationella politikerna skall se till att man reder upp framför egen trappa innan man försöker bygga ett stort europeiskt bygge och att man bör fokusera energin på det. Det tycker jag är en ganska sund signal egentligen. Men man borde komma till en sådan situation där man får någon slags jämvikt i det här och där man också för befolkningen i de olika länderna kan tydliggöra att de här två sakerna kan arbeta åt samma håll. På något sätt har dock det ena projektet – det europeiska projektet – dragit iväg lite för långt så att man har tappat kontakten och man ser inte sambandet mellan de två olika processerna. Det är här som jag tror att man behöver tankepausen och eftertänksamheten samt också visa att det skall gå att fungera trots att man har olika kulturer och att vi är olika människor i de olika medlemsländerna. Jag tror att det viktigaste av allt i dagsläget är att man skulle återgå till att lyfta EU-arbetet till rätt nivå och att man skulle komma bort från detaljregleringen, som vi inte minst här på Åland retar oss på dagligen och stundligen, utan lyfta upp det till att vara ett fredsprojekt och ett samarbetsprojekt och försöka skapa ekonomisk god utveckling i Europa och inte hålla på och detaljreglera och försöka styra människors enskilda liv i de olika länderna, för det är det som man protesterar mot nu.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandets kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Föreläggs betänkandets kläm. Klämmen är godkänd. Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd.

 

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

                                            ----------------------------------------

 

 

Debatt enligt bestämmelserna i 49 § lagtingsordningen.

 

Talmanskonferensen har enligt bestämmelserna i 49 § LO beslutat att en debatt utan anknytning till särskilt ärende skall hållas vid detta plenum. Samtidigt har talmanskonferensen beslutat att debatten skall ägnas frågan om beskattningsbehörigheten.

 

Enligt talmanskonferensens beslut tillämpas i arbetsordningens 39b § 2 mom. förutsatt tidsbegränsning. Inledande anförande av en företrädare för landskapsregeringen samt inledande gruppanföranden får inte överstiga 20 minuter. Övriga anföranden får inte överstiga 10 minuter.

 

Diskussion.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det här är ett nytt förfaringssätt som lagtinget nu använder sig av att anordna en debatt utan speciellt förarbete från landskapsregeringen och det skall bli intressant att se hur utfallet blir av det. Jag har förstått på signalerna från lagtinget att det är framför allt beskattningen som lagtinget är intresserat av att diskutera och då mest med utgångspunkt från det s.k. toppmötet som hölls mellan landskapsregeringen och Finlands regering för någon månad sedan.

 

För min del deltar jag gärna i en sådan här debatt och diskuterar ekonomin, beskattningen och framför allt sysselsättningen, nämligen hur vi skall kunna skapa sådana förutsättningar här på Åland att vi har ett livskraftigt näringsliv som skapar arbetsplatser, som skapar skattekraft, som kan hålla igång servicen i de åländska kommunerna och i det åländska samhället som sådant, för det är det som det handlar om.

 

Man kan närma sig beskattningsdiskussionen från åtminstone två olika infallsvinklar. Den ena infallsvinkeln kan vara att man ser på det självstyrelsepolitiskt, nämligen att Åland är en autonomi, och en autonomi innebär att man också bör ha ansvar för både utgifterna och inkomsterna i sin ekonomi. I dag har vi ansvar för utgiftssidan, men vi har mycket lite ansvar för inkomstsidan och möjligheten att påverka den när det gäller landskapsnivån. På den kommunala nivån har vi desto större möjligheter att göra det med den direkta beskattningen som där finns. Den andra infallsvinkeln är: Vilka instrument behöver vi här på Åland för att kunna hålla Åland livskraftigt också och ha en långsiktig uthållighet och trygghet, också för våra medborgare i det åländska samhället? För mig och för landskapsregeringen sammanfaller dessa två infallsvinklar på ett bra sätt.

 

Frågan om egen beskattning är verkligen ingen ny fråga. Min historia går tillbaka ungefär till när den nuvarande stora självstyrelselagsändringen gjordes i början av nittiotalet; då fanns det en politisk vilja här på Åland, åtminstone bland en majoritet, att få överta beskattningen. I stället blev det en kompromiss som ledde fram till klumpsummeekonomin, alltså 0,45 procent av statens skatteintäkter skall komma till Åland. Den kompromissen innehöll ytterligare att man tillförde den s.k. skattegottgörelsen, dvs. när vi betalar mer än 0,5 procent av de direkta skatterna till riket skall vi få den överstigande delen tillbaka. Från åländsk sida var man inte då nöjd med den lösningen, men med facit i hand – vi har nu haft systemet igång i tolv år – måste man ändå konstatera att rent ekonomiskt om man ser det penningflödesmässigt har detta återfört en hel del pengar in i det åländska systemet och klumpsumman gjorde, speciellt under nittiotalet, med de transaktioner som då gjordes inom statsmakten, att Åland fick ett t.o.m. för stort budgetutrymme för att expandera vår ekonomi här på Åland. Samtidigt kan man konstatera att de instrument som vi har att arbeta med är begränsade. När vi vill bedriva en aktiv näringspolitik är det ofta bidragsinstrumentet som vi har att använda oss av. Ibland kan det vara ett bra instrument och ett effektivt instrument, men som sådant är det inte ett bra och fostrande instrument. Jag tror personligen att det skulle vara betydligt mycket bättre om man kunde ha flera skatteinstrument att använda sig av i arbetet som politiker på Åland, både som lagtingsledamot och som regeringsledamot.

 

Det är så, fru talman, att när man bildar en regering är det olika partier med lite olika politiska inriktningar som tar sig an den här uppgiften och för att kunna fungera tillsammans skriver man ett regeringsprogram. Den här regeringen har enats om följande målsättning när det gäller den ekonomiska politiken:

 

”Den ekonomiska självstyrelsen skall stärkas inom de områden som kan förbättra möjligheterna att trygga sysselsättningen och välfärden. De möjligheter som finns inom området för indirekt beskattning skall utvärderas och förhandlingar föras med regeringen om överförande av behörighet på sådana områden som kan vara till nytta för den ekonomiska utvecklingen på Åland. Staten har under senare år tagit en allt större del av samfundsskatten. Målsättningen är att trygga den åländska behörigheten och om möjligt överföra hela behörigheten till Åland.”

 

Det här är en ganska ambitiös målsättning om man tänker att det gäller en valperiod, perioden fram till år 2007. Skulle vi kunna klara av att uppfylla det här skulle vi kunna känna oss ganska nöjda i det arbetet.

 

Vi har på de s.k. aftonskolorna de senaste åren kontinuerligt tagit upp tre saker. Det ena är utvecklingen av den ekonomiska självstyrelsen, det andra är sjöfarten och sjöfartens verksamhetsförutsättningar och det tredje är skattegränsproblematiken. Det känns nästan lite som om det skulle vara brist på kreativitet från vår sida när vi varje gång kommer med ungefär samma agenda, men orsaken till att vi gör det är att de här tre frågorna är så väsentliga för vår överlevnad här på Åland och våra möjligheter att fungera. På den aftonskola som vi höll senaste höst kämpade vi – det var under den förra landskapsregeringskonstellationen – starkt för att försöka få en fortsättning på den ekonomiska utredning som har pågått under alltför lång tid mellan statsmakten och självstyrelsen. Det sades nämligen när Sauli Niinistö var finansminister att före man var beredd från regeringens sida att gå vidare med något utvecklingsarbete när det gäller den ekonomiska självstyrelsen ville man ha en ekonomisk utredning att stå på. Den skulle ta högst sex månader. Jag tror att i praktiken tog den sedan nästan tre år och det är tyvärr beklagligt men samtidigt lite signifikant för det här arbetet. Redan på den första aftonskolan för tre år sedan förberedde vi oss med mycket material, utredningar osv. samt kämpade då för att få förståelse för att överta mera behörighet när det gäller den indirekta beskattningen. Vi hade ett väl underbyggt material som grund för våra diskussioner med regeringen. På den aftonskolan kom vi så långt, eftersom vi alltid får nej, nej, när vi kommer till finansministeriet, att man konstaterade att det här är en för stor fråga för att enbart kunna behandlas av ett ministerium utan det är en fråga för hela regeringen. Sedan kom vi senaste höst till diskussionen, som jag relaterade till, som var väldigt svår, det vill jag säga, eftersom man från regeringens sida och framför allt finansministeriets sida hävdar att man vill att all beskattning skall vara lika i hela landet, man vill inte ha någon skattekonkurrens och man vill inför Europeiska unionen kunna visa att man har kontroll över hela territoriet och man vill inte vidkännas att man har ett autonomt område som har självstyrelse egentligen. Självstyrelsen verkar vara så bra länge som allting är lika, kan man tyvärr få uppfattningen när man har deltagit i ganska många sådana här diskussioner.

 

Men vi lyckades i varje fall få till stånd den s.k. toppmötesdiskussionen, som vi höll i den nya konstellationen den 4 maj. Då hade vi återigen tre saker på agendan: den ekonomiska självstyrelsen, nyanskaffningsmöjligheterna för den åländska och finländska sjöfarten och skattegränsen. Det som vi genom förarbetet med de olika ministrarna, statsministern, finansministern, justitieministern och miljöministern, kunde komma fram till att få som resultat när det gällde den ekonomiska självstyrelsen var att få till stånd en utredning om hur den åländska självstyrelsen förhåller sig i förhållande till övriga nordiska och europeiska självstyrelser.

Jag vet att vi får kritik här på hemmaplan för att man säger att, jaha, återigen en utredning som inte kommer att leda till någonting! Själv är jag ändå optimistisk på det sättet att nu för första gången under åtminstone min tid som aktiv politiker här har vi fått till stånd en diskussion och vi får en plattform att diskutera ekonomisk självstyrelse med regeringen och rikssidan samt i förlängningen riksdagen och jag ser väldigt mycket fram emot att arbetet skall bli gjort därför att det är intressant både för oss här på Åland men det kanske också kommer att kunna öppna ögonen för regeringen på rikssidan att det finns andra autonoma områden i Europa med ekonomisk självstyrelse och sådan ekonomisk självstyrelse som är mera långtgående än vad vi har lyckats uppnå här på Åland. Det tror jag och hoppas att verkligen skall kunna fungera som en grund för en utveckling i förlängningen. Det är meningen att det skall tillsättas en utredningsman och denna utredningsman skall då ha en referensgrupp med två personer från rikssidan och två person från åländsk sida som sitt stöd i det här arbetet.

 

Jag skall villigt erkänna att jag tillhör dem som tycker att processen går för långsamt framåt. Jag skulle gärna ha sett att vi hade kommit så långt att vi skulle ha behörighet på flera områden när det gäller beskattningen, men samtidigt är det så med det självstyrelsesystem som vi lever med att det är ganska trögt och jag tror att det är väldigt viktigt att man visar uthållighet också från åländsk sida. Uppgivenhet och säga att, nej, det blir ingenting, se nu, återigen en utredning och nu går det ett år eller kanske ännu längre tid, så det innebär bara att man s.a.s. i förlängningen skapar ännu sämre förutsättningar för utveckling därför att det har alltid varit, om vi ser tillbaka i den åländska självstyrelsehistorien, ålänningarnas envishet och uthållighet samt fasthållande vid självstyrelsen som har gjort att vi har kommit fram, ibland små steg och ibland större steg, och precis så är det också med den ekonomiska utvecklingen.

 

Fru talman!

Det skall framhållas i det här sammanhanget att när det gäller den ekonomiska självstyrelsen är det ännu svårare diskussioner än vad det har varit när det gäller andra politikområden därför att man är lite inne i märgen på något sätt när det gäller ekonomi och överföring av ekonomisk behörighet till Åland från statsmakten. För egen del har jag väldigt svårt att förstå den oro som man känner från rikssidan när det gäller överförande av mera behörighet till Åland på beskattningsområdet, av flera olika orsaker. Det är bara att för det första titta på kommunalbeskattningen och kommunernas självstyrelse; vi har 16 kommuner på Åland som har egen möjlighet att fastställa sitt skattöre och har ansvar för sin ekonomi. Det fungerar precis lika bra på Åland i de åländska kommunerna som någon annanstans att ha denna behörighet och denna självständighet. För det andra är det så att vi är medlemmar i Europeiska unionen och vi är också tvingade att följa det regelsystem som där finns; annars blir vi utsatta för sanktioner på samma sätt som andra. För det tredje är det så att vi lever i det nordiska samhället med de normer och de regler samt de beroendeförhållanden som det innebär på ont och gott. Detta gör att vi inte kan avvika alltför mycket och sticka ut för då får vi nog snabbt varsebli att vi måste anpassa oss till de förhållanden som råder i det nordiska samhället. Jag är övertygad om att vi ålänningar vill fortsätta att leva i det nordiska samhället och ha det välfärdssystem som det innebär.

 

Det som är väldigt viktigt för oss att sätta fokus på i det här sammanhanget är: Vilka möjligheter kan den indirekta beskattningen och Ålands position utanför gentemot EU innebära? För min del har jag sett och ser i det längre perspektivet att när vi fick skatteundantaget har det givit, och ger fortsättningsvis, den åländska färjsjöfarten möjligheter att fungera och konkurrera och upprätthålla trafik mellan Sverige, Åland och Finland samt även Estland nu på ett sätt som annars skulle vara omöjligt. Men om man tittar i ett längre perspektiv och också beaktar att Åland är ett servicesamhälle tror jag att det inom det här området när det gäller indirekt beskattning som vi har möjligheter att skapa verksamhetsförutsättningar också för det landbaserade näringslivet, så att det som under nu snart tio år har varit en fördel för sjösidan så hoppas jag att under några år och lite mera utvecklingsarbete på det här området också skall kunna bli en fördel för den landbaserade näringen och att vi kan utveckla verksamhetsförutsättningarna för den landbaserade näringen och också kunna för en aktiv regionalpolitik internt här på Åland, om vi skulle få mera behörighet på det här området.

 

Men, fru talman, det är väldigt viktigt för att komma vidare i det här arbetet att vi har klara målsättningar här hemma på Åland vart vi vill komma, och det anser jag att vi har i den här regeringen, vi har sagt att vi vill trygga samfundsbeskattningens behörighet, vill utreda vilka möjligheter det finns när det gäller den indirekta beskattningen och avslutningsvis, fru talman, tror jag att det är det förutom en så bred enighet som möjligt på hemmaplan också är viktigt att vi bygger upp något slags fungerande och långsiktigt förtroende gentemot statsmakten när det gäller de här frågorna. Här har vi alla, både regeringen och lagtinget med lagtingets alla partier, ett jättearbete framför oss.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Lantrådet var inne på klumpsummesystemet och det utgör ju basen för hela diskussionen. Självstyrelselagens angivna behörighetsfördelning och klumpsumman är nuläget s.a.s.  Lantrådet sade att penningströmmarna inte har varit till vår nackdel, vi har ett bra samhälle och en bra situation just nu. Det vill jag ta fasta på i min replik. Vi har en VAT-utredning som har gjorts. Betyder lantrådets utsago att lantrådet omfattar resultatet av VAT-utredningen, vilket anger att nettoströmmarna skulle vara till vår fördel?

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

När det gäller penningströmmarna har man gjort ett stort arbete i den s.k. VAT-utredningen. Det är heller ingen hemlighet att det fanns ganska stora åsiktsskillnader mellan rikets representanter och de åländska representanterna och man försökte till slut hitta någon sorts kyrkan mitt i byn-lösning för att man skulle komma till ett slut på arbetet och processen. Otvivelaktigt är det så att penningströmmarna, beroende på år naturligtvis och hur den ekonomiska utvecklingen har varit på Åland jämfört med Finland, har det under vissa år varit bra, men det kan också ha att göra med faktorer som statlig försäljning av egendom osv. som är mera av engångskaraktär. Tittar man på den här perioden kan den kanske visa att vi har fått ganska bra med pengar; tittar man tillbaka tio år så kanske det var tvärtom att vi fick lite för lite. Det intressanta och det som borde vara viktigt för oss som är politiker i Ålands lagting i dag är att fundera: hur kan vi trygga skattekraften framöver och arbetsplatserna på Åland? Det ser jag som den absolut viktigaste arbetsuppgiften för oss i dag, för vi kan inte tro att den s.k. guldtiden med färjsjöfarten och kryssningssjöfarten skall fortsätta såsom på sjuttio-, åttio- och nittiotalen. Det är vår förbaskade skyldighet nu som politiker att skapa nya förutsättningar för samhället också in i tjugohundratalet på sådana förutsättningar att vi kan erbjuda ålänningarna den välfärd som man har vant sig vid ganska långt här på Åland.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Med tanke på att vi nu har haft vårt ekonomiska system enligt nya självstyrelselagen i ungefär tio år kan vi konstatera att fördelningen enligt 0,45 procent plus skattegottgörelsen har varit god. Det är ingen som har sagt någonting annat, men vi har också kunnat konstatera att systemet har nackdelar; förutom att landskapet inte har det inflytande som jag anser och centern anser att en autonomi bör ha, har också systemet medfört att vi har kunnat konstatera att systemet för avräkningsgrunden är statiskt och inte flexibelt och man har inte lyckats åstadkomma förändringar, vilka skulle ha kunnat godtas av både lagting och riksdag. Därför tycker jag nu att det är angeläget att man får igång en process som skulle reformera det ekonomiska systemet så att Ålands behörighet på beskattningsområdet införs.

 

Vi har fått klart för oss att processen är igångsatt i och med det vi hörde lantrådet säga just, och vi får avvakta och se vart man kommer. I samband med alla nordiska ministerrådsmöten som jag har deltagit i under mina åtta år i landskapsregeringen har jag många gånger slagits av insikten att i relationerna mellan Danmark och Färöarna, också Grönland, är diskussionsklimatet helt annorlunda än det är mellan oss och riket, om vi säger så. Färöarna har egen beskattningsrätt och jag har varken hört färöingarna själva men inte heller Danmark klaga över att Färöarna skulle ha missbrukat sin behörighet. Jag tycker nog att det är lite frustrerande att Finland så ofta påpekar att man inte vill ha Åland som ett skatteparadis, man är rädd för skattekonkurrens. Det är egentligen det enda argumentet man för fram från Finland när det gäller åländsk beskattningsbehörighet. Jag kommer inte så här ihåg något speciellt.

 

Här vill jag inskjuta en information till samtliga närvarande, att den 9 juni efter självstyrelsehögtidligheterna här i huset kommer centern att anordna ett självstyrelseutvecklingsseminarium med deltagare från Färöarna som kommer att berätta om Färöarnas nya behörighetsutvidgning som är alldeles nyligen beslutat. Alla närvarande är välkomna, men också hela lagtinget, till den diskussionen.

 

Vad är då problemet med det system vi har? Om det anförde lantrådet ganska väl och det är ju det här som vi har berört ibland, det åländska uttrycket: man skall rätta mun efter matsäcken, som säger att man måste bara använda de resurser man har. Problemet är att det är inte vi själva som packar vår matsäck, vi fyller den inte med inkomster, vi kan bara påverka utgifterna och det här berörde också lantrådet. Vi får sitta vackert och vänta på vad man tar för beslut.

 

Från centern tycker vi att ett steg-för-steg-övertagande av behörigheten är det som vi bör sträva till och det är också det vi hörde av lantrådet, så vi har naturligtvis samma uppfattning. Vi tycker också att det här naturligtvis skall ske genom överenskommelser med riket, man skall bli överens om det här och det hoppas vi och önskar den nya arbetsgruppen lycka till.

 

Det vi vanligtvis talar om är den indirekta beskattningen, samfundsskatterna och kapitalskatterna för att möjliggöra och förenkla för kommunerna, men en annan skatteform som vi har diskuterat i centern är att vi tror att det skulle vara bra om man skulle ha egen energibeskattning. Om vi skulle lyckas utveckla egen energiframställning, både inom jordbruk och skogsbruk, också när det gäller vindkraft, dvs. all förnyelsebar energi, våra bilar skulle kunna köra på etanol som jordbruket har framställt, flis från vårt skogsbruk, både från avverkningar och gallringar skulle kunna värma våra hus. Man kan också tillverka flispellets, det är en stor förbrukningsvara utanför Åland. Vindkraft kan ge el osv. Skulle vi själva kunna bestämma skatten på det här skulle det gå att sälja på ett helt annat sätt än i dag. Och inte nog med det: det här skulle plötsligt ge ganska många nya sysselsättningseffekter, våra företag skulle kunna utvecklas, det ger sysselsättning, det skapar ringeffekter, utan näringsliv kan inget samhälle fungera, det har vi sagt många gånger. Vi tror att det här kanske inte skulle möta så mycket motstånd från de nationer som har egna oljebolag som raffinerar olja eller egna oljekällor, det har ju inte vi, så vi tror att vi skulle kunna utnyttja det här. Så kommer jag till det allra bästa med det här, nämligen att det skulle gynna miljön på Åland, förutom de ekonomiska konsekvenserna av det. Det hör kanske inte riktigt hit nu, men det skulle bli en följd av det, eftersom vi då skulle öka användningen av förnyelsebar energi och minska oljeberoendet samt också minska pengaberoendet utifrån.

 

Det här är alltså ett skäl till att vi skulle behöva överta egen beskattning och det finns säkert mera om vi plockar fram dem. Det här var vad centern ville ha fram i dag.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag fastnade för det sista som ltl Gun Carlson sade om att utveckla möjligheten till en egen energiskatt. Det lite lustiga i det hela är att centern har suttit i regeringsställning gud vet hur länge och de har haft möjligheten att utveckla detta för länge sedan och jobba för det här, men det händer egentligen inte så väldigt mycket. Det är alltså dags att man nu börjar starta upp motorn som har stått stilla så länge så att det börjar hända. Det här har man hört så länge och man har hållit på tröskat på att man skall överta vissa behörigheter men ingenting har hänt. Några utredningar som ytterligare förlänger processen är det enda man åstadkommer.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag förstår att ltl Brage Eklund tycker att det här var ett mycket strålande initiativ, det är bara det att det skulle ha kommit tidigare, om jag förstår det rätt.  Ja, man kan alltid tycka att allting kan göras tidigare! Vad jag vet har vi inte tidigare här förut diskuterat speciellt skatt på energi, allra minst ur den synvinkel som jag nu förde fram, men allting har sin tid.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Peräma:

Fru talman!

Frågan om energibeskattningen är förstås intressant, men vi bör få svar på om det är ett utspel för stunden eller om det är någonting som landskapsregeringen hade med sig som ett diskussionsämne i samband med toppmötet eller är det någonting som vi får ta del av nu här?

 

Klumpsumman är förstås, som vi alla vet, ett resultat av självstyrelselagen från 1993, då behörighetsfördelningen fastställdes och det är det system vi har här i dag och det vi lever efter. Det intressanta i det här är också att de penningströmmar systemet medfört har utretts i samband med VAT-utredningen och resultatet av den har inte lett till en konsensus om huruvida vi har nettointäkter, ett nettoflöde till Åland eller det motsatta. Det diskuteras relativt flitigt och i samband med olika ämnen och man har inte kunnat enas om det. Jag vill bara säga att resultatet av en så omfattande utredning har inte lett till att vi har bestämt oss för vad som gäller och risken är att utredningen som man har enats om i samband med toppmötet bara leder till en liknande situation. Det är alltså svårt att se att det med nödvändighet leder till resultat.

 

År 1995 angav någonting som kallades för Lundberg-kommittén, ledd av Magnus Lundberg, ett betänkande om beskattningsbehörigheter som omfattades av samtliga partier utom Obunden Samling, som uppenbarligen kanske inte i det skedet var så intresserade av förändringar. Också liberalerna var med och omfattade betänkandet och det beslut som togs då ser jag att gäller ännu för liberalernas del. Vi har varit med om att man skall driva på beskattningsförändringar behörighetsmässigt, men vi har förstås ställt vissa villkor för att man skall gå in i några nya system. Då fanns det en enighet om att landskapet skulle gå vidare och arbeta för överföring av samfunds-, kapital- och indirekta skatter.

Det har sedermera visat sig i och med EU:s harmonisering av beskattningsfrågorna att det ställer vissa hinder när det gäller användandet av de direkta skatterna och då landskapet genom sitt skatteundantag har möjligheter att utnyttja den indirekta skattesättningen som ett näringspolitiskt instrument gick dåvarande landskapsstyrelse in för att driva frågan om överföring av behörighet inom det området. Det här gäller den perioden då liberalerna bildade landskapsregering tillsammans med centern. Då insåg man att inte hela det här paketet kunde vara genomförbart. Det visar sig nu, när vi skriver 2005, att vi från 1995 inte har kommit ett steg närmare överföring av beskattningsbehörighet på något område. Det här är ett faktum.

 

Nu har vi fått den uppfattningen, och det är därför vi har väckt beskattningsdebatten här i salen, att vi vill veta om nuvarande landskapsregering har gått tillbaka till det ursprungliga, alltså att driva på beskattningsöverföring på alla dessa områden eller inte. Jag uppfattade det på lantrådets inledningsanförande att man kanske inte har gjort på det viset, men det vore intressant att få en tydligare utsago av vilka beskattningsområden landskapsregeringen hade enats om då man for till toppmötet, om det gäller både de direkta skatterna och de indirekta eller bara delar av dem, också om det gällde energiskatten, som nu kanske antyddes.

 

Jag måste i det här skedet ändå återkomma till hela processen som har pågått sedan årsskiftet: regeringskrisen här, aftonskolan då och det fantastiska resultat som angavs i samband med aftonskolan, att man uppnådde att man fick till stånd ett toppmöte. Förväntningarna på toppmötet var stora för oss allihopa, förväntningarna var stora på den nya landskapsregeringen eftersom det angavs i samband med regeringsbildningen att i och med socialdemokraternas medverkan skulle dörrarna öppna sig. Socialdemokraterna i riket har finansministerposten, man har utrikesministerposten, man har justitieministerposten – centrala poster vad gäller dessa frågor. Jag tror att förväntningarna i det åländska samhället och bland näringslivet var stora. Toppmötet ledde till, som vi redan har fått höra här, en utredning som utförs av Finland för att vi skall få en jämförelse av beskattningsbehörigheter också i andra autonomier och i deras relationer till moderländerna. Här vill jag igen återknyta till VAT-utredningen; en utredning på ett så här komplext område vad gäller penningströmmarna har inte till någon konsensus att vi kan säga att penningströmmarna är större hit eller att penningströmmarna är större till Finland. Risken är att utredningen som nu skall föras inte leder till någonting heller. Det finns en stor risk. Vi hade hoppats på mera konkreta resultat.

 

Sedan 1995 har vi diskuterat de här sakerna, men vi har inte här i lagtinget ännu fått ta ställning konkret till om det skall bli några förändringar eller inte. Som gemensam nämnare under dessa tio år får man konstatera att centerpartiet har suttit i landskapsregeringen hela tiden.

 

För liberalernas del kvarstår beslutet som vi var med och tog i samband med Lundberg-kommitténs betänkande att vi är för att man för diskussioner om beskattningsbehörighetsöverföringar, men på vissa villkor. De villkoren är att man på förhand skall ha ett bra begrepp om kalkylerna och hur det ekonomiska utfallet blir i och med behörighetsöverföringar. Vi vill också veta på vilket sätt dessa åtgärder kan befrämja näringsverksamheten. Det är viktigt, som lantrådet också var inne på, att vi hittar nya styrinstrument för att befrämja speciellt den landbaserade näringsverksamheten, det tror jag vi alla är överens om, men sedan måste vi också veta hur uträkningen av klumpsumman påverkas av beskattningsöverföringar. Om vi får veta de här sakerna och vi kan göra den bedömningen att allt är till Ålands fördel, att vi har nytta av det; nyttan blir förstås i de näringspolitiska instrumenten, men att det ändå inte finns otrygga moment i det här som kan leda till försämringar, så kommer vi att medverka i den här diskussionen.

 

När det gäller indirekta och direkta skatter sade jag tidigare att vi tror, och det har visat sig också genom den mellanrapport som har gjorts av en tjänstemannagrupp här i detta hus, vilken tillsattes 19 augusti med ett antal goda tjänstemän, att de också i sin mellanrapport har fokuserat mest på mervärdesbeskattningen. Vi har den uppfattningen att om landskapsregeringen skulle fokusera på den delen, så tror vi att det kunde vara framkomligt i diskussionerna med riket. Sedan har vi den uppfattningen också att man kanske i ett första skede kunde komma till en överenskommelse med riket; utan att föra över behörigheten kunde man få komma till beslut om vissa avvikelser på det här området för att därigenom kanske försöka och se om vi kan använda oss av mervärdesbeskattningen som ett bra instrument. Det är själva instrumentet i sig som är det viktigaste, kanske inte själva behörighetsöverföringen, så det här är ett förslag som vi ger här nu att för att nå resultat kunde man pröva den här metoden. Det vore ett tryggt sätt att försöka, bättre än att vi stampar på i tio år till utan att vi når resultat.

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Ltl Mats Perämaa redogjorde för aftonskolorna och resultatet av den senaste aftonskolan och det därefter följande toppmötet. Jag vill ändå påminna ltl Mats Perämaa att liberalerna medverkade i den landskapsregering som for till aftonskolan och torde på det sättet vara fullt medvetna om vilka förberedelser som gjordes och vilka målsättningar som där fanns. Liberalerna har också varit med om de två föregående från det att det s.k. aftonskolearbetet började och är därigenom också rimligtvis medvetna om hur lätt eller snarare hur svårt det är att föra de ekonomiska diskussionerna med statsmakten, så jag tror inte att vi behöver försöka skylla någonting på det ena eller det andra partiet eller att den ena eller den andra är bättre eller sämre. Jag tror att det är en gemensam uppgift för oss här från åländsk sida att vi måste försöka ha en så övertygande argumentering att vi kan övertyga regeringen och i slutändan riksdagen om att vi är kapabla att ha ett större ekonomiskt ansvar här på Åland. Det som det sist och slutligen handlar om i det här arbetet är mera ansvar och lite mindre pengar, men samtidigt som man också får lite mindre pengar får man också en större frihet att försöka skapa mera resurser här på Åland. Det är där som jag kanske ser en liten skillnad mellan centern och liberalerna. Ltl Mats Perämaa sade att allt skall vara till Ålands fördel före man är beredd att gå med på någonting. Jag tror att man också måste ha lite mera framåtanda och tro på sig själv: steg ett är att skapa instrument och rörelseutrymme och sedan blir det ofta vad man gör det till själv också. Man kan sitta stilla och låta sig matas hela tiden eller man kan arbeta och försöka skapa resurser. Jag tror och jag är övertygad om att den här landskapsregeringen är av den åsikten att vi tror på ålänningarnas förmåga att får vi möjligheter och instrument så kommer vi också att använda dem på ett sådant sätt att det är till Ålands fördel och att det skapar s.a.s. mera energi och mera kraft i det åländska samhället.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Den här allmänna retoriken om ansvarstagande och instrument och allt det här som lantrådet framför kan jag inte säga någonting om. Jag håller med det, det är säkert dynamiskt för ett samhälle att man har dessa instrument, men problemet är om man har de här instrumenten eller inte! Vi har för vår del varit med redan 1995 och godtagit att vi vill delta i en process som leder till mera ansvarstagande. Där ser jag ingen skillnad mellan centern och liberalerna, men däremot har vi varit med i en landskapsregering bara i några år jämfört med centern som har varit med i tio år och det är ändå resultaten som räknas. Visst räknas också det som man vill och det man vill uppnå – det är viktigt att alla har reda på vad vi vill här och det är viktigt att vi här i lagtinget diskuterar det – men i något skede måste vi också ha resultat. Jag har den uppfattningen här att man kanske igen har gått in på ett spår, ett så brett spår, där man har både de direkta skatterna och de indirekta skatterna med i paketet och i diskussionen att det i och med EU:s harmonisering av skatteregler osv. inte kommer att leda till resultat. Därför föreslår vi att man skulle fokusera på ett mera begränsat område: mervärdesskatten, vilket är en mycket stor del av beskattningskakan i stort och det är speciellt inriktat på näringslivsverksamhet. Vi skulle se att man skulle kunna välja ett sådant spår där man tror att man kan uppnå resultat; annars blir det bara en debatt som kommer att fortgå, kanske i tio år igen utan att vi når resultat.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Johan Ehn:

Fru talman!

Att diskutera beskattning och beskattningsbehörighet är en mycket intressant fråga som vi från Frisinnad Samverkan ett antal gånger tidigare har försökt lyfta som en viktig fråga, bl.a. i det framtidsavtal vi tog upp. Eftersom det under en tidigare debatt här i dag lyftes fram att vi skulle vara emot att diskutera beskattningsfrågor vill jag bestämt dementera den saken. Orsaken till att vi inte tyckte att det var lämpligt att göra det just här nu i dag är att den här veckan för oss här i lagtinget har varit så otroligt fullspäckad med andra frågor och vi tycker att en så här pass viktig fråga borde också få den tid den behöver för att resoneras kring och också för partierna att ordentligt fundera efter kring hur man vill föra sin politik för att vi skall få en vettig debatt här i salen också. Men eftersom vi har debatten i dag skall jag nu kort försöka att redogöra för Frisinnad Samverkans lagtingsgrupps åsikt i de här frågorna.

 

Det torde vara ganska klart var Frisinnad Samverkan som parti står i den här frågan. Som jag nämnde tidigare tog vi 2000-2001 fram ett förslag till framtidsavtal och där fanns, bland många andra självstyrelsepolitiska frågor, också skattefrågan med som en viktig bit. Vi är helt och hållet för och tror på Ålands möjligheter att sköta beskattningsfrågan. Varför det då? För det första kan man säga att det skattesystem som vi lyder under fullt ut i dag, förutom vad gäller kommunalbeskattningen, är uppbyggt utgående från landet Finlands näringsstruktur, helt naturligt. Av hela landet är Åland en väldigt liten del, men tittar vi på den näringsstruktur vi har här på Åland i dag så är den helt annorlunda än den som man har på finska sidan. Tittar vi på landet Finland som sådant är den präglad framför allt av industri, storindustri och naturligtvis är skattesystemet också uppbyggt utgående från det. På Åland präglas vi av sjöfart och tjänsteproduktion. Det är också naturligt att då behöver man kanske en annan struktur på sin skattepolitik. Det är en av orsakerna till att vi tror att det är viktigt att ta över beskattningen. När det gäller rädslan för att det här skulle leda till att vi inte skulle få in tillräckligt mycket pengar för att klara av att sköta det gemensamma och hålla det på en positiv nivå – det var också lantrådet inne på tidigare – så tror vi att i det fallet som vi tar över det här får vi också möjligheten att se till att uppmuntra de delar av vår ekonomi som är den mest produktiva så att vi får en bredare skattebas som avkastar mera. Vi tror faktiskt på vår egen förmåga att göra det här.

 

Vi tror dessutom att om vi skulle bygga upp ett skattesystem här skulle vi kunna förenkla det bra mycket. Ett stort land som Finland och övriga länder runt omkring bör bygga en struktur som skall täcka en väldigt stor del av hur näringslivet ser ut. Hos oss här på Åland kan vi helt klart minimera det därför att vår näringsstruktur ser helt annorlunda ut. Vi är alltså övertygade om att vi klarar av att bygga ett system som skulle ge någonting väldigt bra för oss. Skulle vi få över behörigheten till Åland vad gäller beskattningen tror vi också på att vi skulle kunna bygga ett system som kraftigt skulle gynna arbetet att få ålänningarna att vilja ytterligare arbeta – vi är ett arbetsamt folk redan, det vet vi när vi tittar på den statistik som finns, vi jobbar väldigt mycket här på Åland redan i dag. Genom att också ge mera tillbaka i fickan kommer knappast arbetsglädjen att minska, utan snarare tvärtom: samma grund för argumentation igen, man breddar skattebasen för att den vägen få ytterligare möjlighet att få in pengar.

 

När det gäller det skattesystem som man skulle kunna bygga upp är det ingen hemlighet att vi ligger på den högra skalan rent ideologiskt och vi tror, just i linje med att få ett system som skulle gynna arbetet, tror vi också på att man behöver titta över det existerande skattesystemet på ett sådant sätt att det blir mera platt. Den progressivitet som finns i dag kan vara rätt missgynnande för den här typen av saker.

 

Den utredning som man på toppmötet kom fram till att man skall göra välkomnar vi från Frisinnad Samverkans sida. Vi tror att det är bra att man lägger fram fakta på bordet. Vi är helt övertygade om att där kommer det att visa att t.ex. Färöarna har fått en betydligt mycket mera utvidgad skattebehörighet. Det tror vi att vi kommer att ha nytta av i det här. Men det som är pudelns kärna här är att för att vi överhuvudtaget skall kunna övertyga Helsingfors om att vi skall ta över delar är att vi måste vara överens här på Åland om vad det är vi vill, vi måste veta vilka bitar det är vi vill plocka fram och så länge vi inte klarar av den biten kommer det här att stå stilla. Därför har landskapsregeringen FS:s gruppens fulla stöd i det arbetet nu, där man har plockat fram två delar som man vill jobba med: samfundsbeskattningen och kapitalbeskattningen, det tycker vi är väldigt bra. Vi tror nämligen också att skall man göra sådana här saker skall man göra det stegvis och vi skall hitta de frågor vi är överens om här hemma. Sedan bygger det på att vi måste föra just den här typen av debatter vid tillfällen där vi faktiskt har tid att göra det så att vi kan övertyga varandra om vilken som är den bästa linjen att gå. Jag redogjorde i det här anförandet för den inställning som vi har till detta. Jag är mycket väl medveten om att det sedan varierar väldigt mycket i övrigt, både här i lagtingssalen och ute bland de människor som utgör Ålands folk. Men utan att överhuvudtaget föra en diskussion om varför vi vill detta och visa på de fördelarna kommer vi inte heller att få till stånd någonting vad gäller den här biten.

 

Detta var, som sagt, den frisinnade gruppens syn på de här bitarna och jag hoppas att vi så småningom skall kunna komma tillbaka och diskutera beskattningsfrågorna under sådana former där vi alla har möjlighet att lägga ut texten betydligt mycket mera och vara betydligt mycket mera djupgående i de här frågorna. Jag kan säga att för vår del har vi haft fullt upp med att klara av de övriga ärendena som finns på listan i dag. Vår linje är klar, men för att man skall kunna föra en vettig debatt krävs också att man har goda och fina debattunderlag.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Såsom vtm Johan Ehn målar upp det här kan man kanske inte säga något annat än att man håller med. Vtm Johan Ehn säger att tar vi över beskattningarna på många områden så leder det nästan per automatik till någonting bättre. Vi vill för vår del ändå kunna säga att vi har kunnat kontrollera upp det och gör kalkyler och beräkningar för att se vad det leder till innan vi rakt av kan säga att det här är bra. Det måste vara det som är det ansvarsfulla att man gör bedömningar på vad åtgärderna leder till.

 

Det mest intressanta i anförandet var det att vi här på Åland bör veta vad vi vill, och det vill jag ta fasta på. Jag var också inne på det. Vi har för vår del kommit fram till att det snarast är mervärdesbeskattningen som man bör fokusera på i första skedet, dels för att det är en näringslivsbeskattning, där man kan påverka speciellt landbaserade näringars verksamhetsförutsättningar, men också på grund av att den mellanrapport som har gjorts utgående från en beställning från landskapsregeringen från 2004 specifikt anger att det är svårast, kanske inte mest ändamålsenligt att sträva till förändringar vad gäller samfundsbeskattningen och kapitalbeskattningen, medan man där också lyfter upp mervärdesbeskattningen som det kanske mest intressanta. Det är en tjänstemannagrupp här på landskapet som har gjort den bedömningen i ett första skede. Mervärdesbeskattningen är en mycket stor del av hela kakan, så det vore bättre om vi kunde fokusera på ett specifikt område och aktivt försöka nå resultat. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Det går säkert att göra diverse utredningar och bedömningar hur systemet kommer att slå, men precis som lantrådet var inne på är det på det sättet att vi kommer aldrig att få någon exakthet i det. Vi vet inte hur framtiden ser ut på det sättet. Jag tror att grunden till varför man skall besluta sig för att ta över beskattningsbehörighet är faktiskt viljan att tro på att vi klarar av det. Är det på det sättet att man inte tror på den biten, att vi har den möjligheten att skapa en sådan struktur här på Åland att vi klarar av det, ja, då skall man ställa sig på den sidan som säger nej, det är ingen idé att vi tar över.

Vad gäller mervärdesskattediskussionen är jag benägen att hålla med ltl Mats Perämaa om att den är viktig, det är den stora biten av skattekakan också. Tittar vi på fördelningen så står den för den absolut största enskilda delen och därför är den intressant också. Men jag förstår inte heller då varför man skulle vara så rädd att ta över de övriga delarna eftersom det som ligger där i övrigt bara är en liten del. Här är det en debatt som skall belysa de enskilda partiernas syn på saker och ting, så för Frisinnad Samverkans del är det faktiskt på det sättet att vi vill ta över hela skattekakan, och det tror vi på att vi klarar av.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Jag känner en stor tillfredsställelse över att vi i lagtinget äntligen har möjlighet att diskutera viktiga politikområden. Vtm Johan Ehn sade i sitt anförande att han tyckte att det här var fel tidpunkt. Jag vill bara påminna om att vi lade i november en finansmotion som gick ut på regeringen skulle komma med ett meddelande till lagtinget där man analyserade både fördelar och nackdelar och vi gav också regeringen hela år 2005 att komma med ett sådant meddelande, så vi har verkligen försökt att på olika sätt få till stånd en sådan här debatt. För övrigt tyckte jag att det var ett väldigt bra anförande som vtm Johan Ehn höll. Det är dags att börja jobba med förverkligandet bara.

 

Ett övertagande av beskattningen är en självklarhet om vi överhuvudtaget skall kunna kalla oss en autonomi värd namnet. Skulle det inte vara så tråkigt skulle man ju skratta när det enda som kom ut av det senaste  s.k. toppmötet med finska regeringen var att finansministeriet skulle tillsätta en utredare som skulle jämföra hur Åland står sig i ekonomiskt hänseende i relation till övriga autonomier i  Europa. Utredningen skall ta ett år, och då kan vi komma ihåg, precis som lantrådet nämnde i sitt för övrigt förtjänstfulla anförande att den utredning som finansministeriet skulle göra om de ekonomiska transaktionerna mellan Åland-riket skulle ta sex månader och sedan skulle det hända saker! Men, som nämndes, tog det tre år och den ledde inte till någonting överhuvudtaget.  Den nya utredningen skall ta ett år, kanske mera med förlängning. En sådan här utredning kunde t.ex. Bjarne Lindström ha dragit ner på en eftermiddag. Men på detta sätt är riksmyndigheterna av med ålänningarna igen för en tid framåt. Att lantrådet efter det femtioelfte lika bortkastade mötet kommer hem och säger att det var ett synnerligen lyckat möte, blir faktiskt direkt löjligt. Men jag tycker att lantrådet är lite ojämn därför att igår kallade han mötet för att man fick ett halmstrå och i dag var han synnerligen tydlig: lantrådet har noterat att man från finska myndigheters sida inte vill ha skatteavvikelser och man vill inte visa EU att man har ett territorium som man inte har full kontroll över och man vill egentligen inte erkänna självstyrelsen, som lantrådet uttryckte sig! Precis så är det. Lantrådet sade att det är svårare än andra områden när vi diskuterar ekonomin, för då är man inne i märgen på något sätt, medan centerns gruppordförande Gun Carlson sade att hon trodde att riksmyndigheterna var rädda för att man skapade ett skatteparadis, och det ligger det förstås en hel del i. Jag tror att det faktiskt handlar om att ge ålänningarna verklig självstyrelse. Det är det som är problemet att man inte respekterar de löften Finland gav 1921.

 

Men vi skall inte fastna på den saken, trots att socialdemokraterna har valt att inte ta del i debatten, tycker jag ändå att vi bör gå vidare.

 

 

Inledningsvis vill jag slå fast att beskattningsinstrumentet är en nödvändighet om vi skall ha en möjlighet att organisera det åländska samhället så att det passar ålänningarna på bästa sätt. De politiker som alltid utgår från att allt skall vara exakt så som det är nu, om vi tar över mera behörighet, är ettdera dåligt insatta eller vill av någon anledning inte ha det utökade ansvar som t.ex. ett totalt övertagande av beskattningen innebär. Det är en självklarhet att den dynamik som skulle vitalisera den åländska politiken med det utökade ansvaret skulle leda till att kreativiteten skulle föda helt nya uppslag när det gäller inköp av tjänster från omkringliggande regioner eller privatisering av delar av den offentliga sektorn.

 

Dagens system med en klumpsumma frikopplad från ekonomin har lett till en enorm utbyggnad av offentlig sektor, en utveckling som nu slår tillbaka när Ålandsbudgeten snart bara består av lönekostnader; det finns litet utrymme för satsningar och egentlig verksamhet. Vi har sett det redan i fullt dagsljus på museibyrån. Och vi har också noterat att transfereringarna ut till näringslivet via näringsavdelningen minskar, vilket ytterliggare är ett steg i den riktningen, dvs. anslag för utveckling måste minskas för att det skall finnas tillräckligt med pengar till löner. Så blir när det inte finns ett direkt samband mellan ett samhälles faktiska resurser och den välfärdsapparat som politikerna önskar tillhandahållen befolkningen.

 

Ser vi framåt i tiden, med tanke på det jag sade att det förefaller som om många politiker vill att det skall vara exakt såsom det är nu. Vi ser alltför sällan framåt i tiden inom den åländska politiken, så framträder en bild av att allt inte kan rulla på så som det gör idag. Det är inte för skojs skull som Tony Blair i England eller Göran Persson i Sverige börjar se över hur de skall klara att finansiera välfärdsamhället i framtiden. Ett arbete som Roger Nordlund och landskapsregeringen inte ens funderat på i samma utsträckning. Då ställer man sig frågan: Varför gör man inte det? Kommer inte finansieringsproblemen att bli lika stora här? Jo absolut. Men med den haltande ekonomiska autonomi som vi har behöver landskapsregeringen inte ens fundera på de verkliga plånboksfrågorna.  Om det är detta faktum som utgör den stora tryggheten att höra till ett skattesystem som inte är anpassat för oss, ja, den frågan kan inte jag svara på.

 

Likväl som det är avgörande för ett företag eller en privatperson att ha kontroll över både inkomster och utgifter, lika viktigt är det för en samhällekonomi att ha kontroll över inkomster och utgifter, dessmera komplicerat är det inte. Skall vi få tillbaka dynamiken och kreativiteten i den åländska politiken så måste vi ha ett system som kräver och föder ansvar. Så är det inte enligt mitt förmenande nu.

 

Dagens system leder till en tilltagande handlingsförlamning då många politikerna vet att de egna åtgärderna saknar betydelse i och med att de tunga politikområdena styrs från Helsingfors. En aktiv självstyrelsepolitik har ersatts med en extern "diplomatipolitik" där åländska politiker och tjänstemäns energi inte räcker till annat än att försöka få Helsingfors att förstå Ålands problem och först därefter skall vi börja fundera på hur vi skall kunna lösa problemen.  Resultaten av alla dessa mödor ser vi nästan varje vecka, dvs. noll! Det har inte blivit offentligt ännu, men vi som har varit med i referensgruppen för nya självstyrelselagsrevisionen har konstaterat på punkt efter punkt att det är precis som lantrådet sade: det är nej, nej, nej! Det är den situationen vi befinner oss i.

 

Ålands Framtid anser att utvecklingen, i den mån vi kan kalla det utveckling, har stampat på stället så länge att valet nu står mellan en samhällsekonomi baserad på egen ekonomisk tillväxt och egna näringspolitiska lösningar eller en ekonomi där bidrag från Helsingfors och Bryssel utgör det dagliga brödet för ålänningarna. Och var vi hamnar i en sådan situation tål nog att tänka på.

 

När det gäller ekonomisk tillväxt så är näringslivet samhällets motor och källan till välfärd vi så gärna fördelar från den här talarstolen. Det åländska näringslivet bygger främst på entreprenörskap och småskalighet och behöver ett välanpassat regelverk för att överleva och utvecklas. För att kunna förenkla och anpassa byråkratin och näringspolitiken efter åländska förhållanden behöver Åland överta hela beskattningsrätten då den är grunden för den ekonomiska politiken. Och ju mera jag diskuterar med folk som faktiskt kan beskattningsfrågorna desto mera övertygad börjar jag bli att plocka ut en del kapitalbeskattning, momsbeskattning, eller vad det är från helheten, det tror jag faktiskt är någonting som regeringen borde analysera. Jag tror inte det låter sig göras, det har jag inte ett klart svar på nu, men jag tror att det är bra om regeringen skulle vilja titta på den saken.

 

När vi har tagit över beskattningsrätten måste vi ha ett företagsbeskattningssystem som ger företagen möjlighet att behålla vinsten obeskattad i företaget för investeringar och utveckling av företaget; detta skulle naturligtvis stimulera näringslivet och öka dynamiken på ett helt annat sätt än nu när man är tvungen att låna till investeringar.  Det är någonting som leder till att många satsningar blir ogjorda, tyvärr.  Ett beskattningsystem som gynnar och stimulerar näringslivet skapar också ökade skatteinkomster samtidigt som det stimulerar företagande och entreprenörskap.

Det finns oerhört mycket att vinna på ett övertagande av beskattningen när det gäller de problem som vi dagligdags talar om.

 

Herr talman!

De åländska kommunerna blöder eftersom finska staten tar hand om kapitalskatteinkomsterna med dagens system. Åland tvingas in i ett kompensationssystem och kommunerna har helt förlorat intresset för att satsa på företagande eftersom andra tar hand om inkomsterna och kommunerna blir sittande med kostnaderna för tomtmark, teknik och vägar. Om företags‑ och kapitalbeskattningen skulle utformas så att kommunerna skulle erhålla en väsentlig del skulle naturligtvis deras intresse att föra en aktiv och företagsvänlig näringspolitik stimuleras, det är självklart.

 

Ett av de viktigaste områdena där Åland skulle kunna anpassa regelsystemet efter andra EU‑länders beskattningssystem och där Finland tydligen inte har samma intresse är åtgärder är sjöfarten.

 

Ett annat viktigt område där vi med full kontroll över den ekonomiska politiken inklusive beskattningen skulle kunna förbättra näringslivets förutsättningar är erhållande av VAT‑nummer för näringslivet. Detta skulle naturligtvis på ett högst väsentligt sätt förenkla byråkratin för såväl exportörer som importörer. Detta skulle underlätta och förenkla handelns import från Sverige och därmed förbättras tillgången i de åländska butikerna på produkter med fullgod svenskspråkig produktinformation. Det skulle också stoppa upp den pågående utflyttningen av industriföretag.

 

När vi i lagtinget debatterar vikten av att få en smidigare skattegränshantering och VAT-nummers vara eller icke-vara så är det lite som vtm Johan Ehn tangerade, att kan det vara svårt för den vanlige ålänningen att alla gånger förstå det fina i kråksången, men när man påtalar att soffan du sitter i eller kaffet du dricker skulle bli avsevärt billigare med en smidigare skattegränshantering, ja, då är man genast med på noterna! Överhuvudtaget gäller det för oss politiker att ta fram konkreta exempel om vi skall få ålänningarna med oss på ett övertagande av beskattningen: exempel såsom att det skulle bli avsevärt billigare att importera bilar till Åland om vi slapp den orimliga finska bilskatten, skatten på det redan nu dyra bensinen inte att förglömma.

 

Det finns många exempel på vilket sätt vi kunde förbättra ålänningarnas vardag med ett eget skattesystem, men jag tror också att det är främst inom momsbeskattningen som vi skulle få den största samhälleliga nyttan.

 

Idag är momsen på livsmedel såväl i butikerna som i restaurangerna 5 procent högre än i Sverige vilket motarbetar turismen och även den åländska handeln. En momssats som vore lika eller allra helst lägre än i Sverige skulle gynna såväl turism som den åländska handeln och därigenom indirekt den småskaliga åländska livsmedelsindustrin. Restaurangtjänster mervärdebeskattas i Finland och därmed också på Åland med 22 procent medan skatten ä r 17 procent i Sverige. På samma sätt beskattas livsmedel i Finland och därmed på Åland med 17 procent medan livsmedelsskatten i Sverige är 12 procent. Alltså beskattas livsmedel med högre förädlingsvärde i restaurangerna med en högre momssats än mindre förädlade livsmedel som säljs i butikerna. För att stimulera turismen och annan sysselsättningen borde förhållandet vara det omvända, men det här kan vi inte göra någonting åt överhuvudtaget.

 

Jag vill tanke med det som lantrådet sade, att vi är styrda från EU, säga att det förefaller ibland som om vi glömmer att vi står utanför EU:s skatteharmonisering. Det kan kanske bero på det minst sagt egendomliga upplägg vi har idag, dvs. Åland har utverkat ett eget skatteundantag när det gäller EU som syftar till att bevara en livskraftig åländsk ekonomi, men det är de finska myndigheterna som skall styra även även över skatteundantagets tillämpning! Det är helt orimligt. Det är givet att skatteundantaget avsevärt stärker kravet på att den indirekta beskattningen skall överföras på lagtinget.

Det är värt att nämna att EU´s regelverk när det gäller den indirekta beskattningen tillåter enbart två undantag från den generella momssatsen. I Finlands fall har det bla utnyttjats för att man har noll procent moms på torvproduktion och 8 procent moms på persontransporter. Jag är inte till hundra procent insatt i det finska systemet, men så mycket vet jag att det finns inga undantag som skulle gynna det åländska samhället. Om vi själva hade behörigheten och, märk väl,  i kombination med skatteundantaget, som gör att vi står utanför EU:s skatteharmonisering, kunde vi utforma regelverket så att det gynnade Åland på bästa sätt. Det enda vi kan göra nu, igen, är att bege oss på ännu en meningslös resa till Helsingfors för att få höra nej för femtioelfte gången! Nej, nu tycker jag att det faktiskt är dags för lagtinget att man samlar sig och försöker, om vi inte når hela vägen, vi vill ta över hela beskattningen, så att vi åtminstone går vissa steg framåt, att vi kan samla oss runt det, för tro mig: Ålands välfärd står och faller med detta.

 

Avslutningsvis, herr talman, kan det kanske uppfattas utgående från mitt inlägg att ett övertagande av beskattningen enbart skull ha näringspolitiska aspekter, men så är det inte. Mycket på grund av att jag funderat en hel del på vad vi riktigt skall leva på här på Åland framöver har jag valt att lägga tyngdpunkten där. Med en egen beskattning kunde vi också bedriva en mera konkret miljöpolitik. Vi skulle tex. kunna sänka skatterna på nya bilar så att Nordens äldsta bilpark skulle kunna föryngras och därmed bli miljövänligare. Dessutom skulle den förhatliga bilskatten som man betalar varje år kunna göras om till en miljöskatt så att den skulle subventionera konkreta åtgärder, kanske kollektivtrafiken).  Elbilar skulle helt skattebefrias, något som också skulle förbättra miljön.

 

En egen beskattning skulle också möjliggöra en verklig regionalpolitik, t.ex. genom skattelättnader för nystartade företag i skärgården kunde man bedriva en konkret regionalpolitik och inte som nu flytta viss landskapsförvaltning 15 km från den största tätorten till den näststörsta och kalla det för regionalpolitik!

 

Detta, herr talman, som ett par exempel på vad man rent konkret kunde göra, men det viktiga är att lagtinget kunde samlas runt de här frågorna.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Verkligheten och vad det resulterar i om vi övertar beskattningen som helhet är inte så svart och vit, hävdar jag, som ltl Anders Eriksson försöker framhäva. En stor del av anförandet gick ut på det. Ltl Anders Eriksson var inne på de välkända europeiska politikerprofilerna Tony Blair från England och Göran Persson från Sverige och det gemensamma för de länderna är att de alla har en suverän skattebehörighet, de har kontroll över sina inkomster och utgifter, och också de har problem, kanske större problem än vad vi har här. Men ändå är vi beredda, som jag sade tidigare, att vara med och diskutera förändringar i skattebehörighetsfördelningen mellan Finland och Åland ifall vi kan göra rimliga bedömningar att det leder till någonting bättre. Jag tror att det faktiskt kan vara så i vissa fall, så jag är mycket nöjd med att ltl Anders Eriksson för sin del är villig att gå med och diskutera att vi skulle kunna ta vissa segment och diskutera dem, mera i spets fokusera på dem och kanske nå resultat för den här breda diskussionen som landskapsregeringen uppenbarligen har fört med regeringen har inte lett till något annat än vidare utredningar. Jag vill återkomma till det som ltl Anders Eriksson sade om självstyrelselagsrevisionen och det arbete som sker där; det visar nog att det förhandlingsklimat vi har i dag med våra representanter inte kommer att göra arbetet särskilt lätt. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

När jag talar om totalt övertagande av beskattningen gör jag det främst med tanke på möjligheterna att kunna skapa alternativa näringar. Jag är väldigt bekymrad över vad Åland skall leva på framöver. Jag har blivit alltmera fundersam till om det låter sig göras att man plockar ut vissa delar ur skattesystemet; jag erkänner öppet, att jag har inte hundraprocentig koll på det här, men jag har pratat mycket med folk om det och jag börjar bli tveksam om det är möjligt att man kan plocka ut vissa russin ur skattekakan, om vi kallar det så.

 

När det gäller min parallell till England och Sverige, så, visst, de har full kontroll över beskattningssystemet och har ändå problem och jag har aldrig sagt, att tar vi över beskattningen hit till Åland, så sedan kan vi slå oss till ro, sedan har vi inga problem överhuvudtaget! Det är klart att vi har mycket stora problem om vi missköter systemet. Men som det är nu har vi ett system där vi inte kan vidta de åtgärder som bör vidtas för att vi skall behålla den åländska välfärden framöver. Det är det som är det stora bekymret. Men givetvis är det så att har vi ett totalt ansvar för beskattningen har vi ett betydligt större ansvar här i lagtinget och i regeringen än vad vi har i dag och då gäller det att ha ordning med sig, om jag uttrycker mig på åländska! Den kompetensen, det kunnandet, anser jag att finns här på Åland, men som det är nu när vi i ganska stor utsträckning driver någon sorts låtsaspolitik, när vi inte kan påverka de verkliga frågorna, så är det allt färre människor som söker sig till politiken som skulle kunna tillföra mycket, och det tycker jag är synd.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Herr talman!

Mycket av det som ltl Anders Eriksson resonerar om känner jag igen. En hel del kan jag t.o.m. förena mig mig om. Men på något sätt är det någonting som är fel. Det känns som om det är fel när vi förhandlar med riksmyndigheterna och försöker nå lösningar. Det är någonting i det resonemang som ltl Anders Eriksson för som inte riktigt passar in i det. Samtidigt är ltl Anders Eriksson medveten om att självstyrelselagen är en rikslag. Det är inte Ålands lagting som bestämmer vad vi skall överta. Vi kan veta vad vi vill och önskar överta, men de facto är det Finlands regering och riksdag som har vetot i dessa frågor. Jag tycker att det är märkvärdigt om man faktiskt insinuerar att det inte görs någonting och försöks inte från regeringens sida. Jag undrar om det någon gång har gjorts mera än vad det görs just nu. Senaste en annan regering uppvaktade i Helsingfors och t.ex. en liberal råkade vara finansminister och vicelantråd så kom man knappt ens till snack med andra skatteminister Siimes i de här frågorna, man åkte ju nästan ut! I dag för vi en dialog som jag upplever att är ganska konstruktiv och framåt. Det är inte så enkelt och är det så att ltl Anders Eriksson skulle vilja konsulta, så skulle vi nog kunna ge en hacka om man far dit och löser de här sakerna på någon dag, men jag tror att ett sådant besök skulle också visa att även den regering som gör sitt allra bästa har en ganska jobbig resa. Jag tror inte att man får förenkla det här resonemanget så mycket. Det är en komplicerad sak vi diskuterar.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Det första som finansminister Wiklöf sade, att det finns en hel del som vi kan förena oss om tycker jag är bra och det är det vi borde göra tillsammans. Jag tror att finansminister Wiklöf känner mig som en så pass ärlig karl att nog är jag medveten om hur tufft det är att försöka få något resultat i Helsingfors, och det sammanfaller precis med det som Wiklöfs eget lantråd Roger Nordlund sade, att man vill inte erkänna självstyrelsen. Det är det som är problemet och det är i det klimatet som de här förhandlingarna skall föras, så det är klart att det inte är lätt, men vi måste också från åländsk sida inse – och det gäller finansminister Wiklöf, lantrådet och alla andra som representerar Åland – att vi kan inte bara räkna med att vi skall vara hyggliga utan vi måste också någon faktiskt föra konkreta förhandlingar. Vi var inte inne på att vi skulle godkänna självstyrelselagen såsom den var skriven med bötesbeloppet, och, tro mig, det var en oerhörd miss från åländsk sida att man inte satte hårt mot hårt och sade att okej, vi kan gå med på det här, men då skall vi för en gångs skull också få ut någonting av det – det gjorde vi inte, vi tog det här enorma bötesbeloppet, vi fick ingenting i gengäld, vi var förstås lite hyggliga. Det är den typen av förhandlingar som vi måste komma ifrån, vi måste också få riksmyndigheterna att förstå att båda parter måste ge och ta.

 

För övrigt, om jag får en lucka, kan jag ställa upp som konsult!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

När det gäller ltl Anders Erikssons syn på övertagande, min egen syn och mitt partis syn, så finns det inte några skiljelinjer. När det gäller vad vi skulle kunna använda beskattningen till radade upp ltl Anders Eriksson argument efter argument. Jag har samma syn i den frågan också, det skiljer inte. Däremot lyssnade jag extra noga den här gången på ltl Anders Eriksson. Jag tänkte att nu skall jag få ett nytt argument som vi kan använda – jag fick inte ett enda nytt argument av ltl Anders Eriksson vad vi skall använda i förhandlingarna. Vår syn i den här landskapsregeringen är att vi kan inte komma med de här gamla argumenten som ltl Anders Eriksson kom med under sina åtta år i landskapsregeringen när han inte kom någonstans i de här frågorna, sedan kastade han in handduken! Vi försöker jobba tillsammans med näringslivet, vi har en grupp som jobbar där för att hitta nya infallsvinklar: hur kan vårt näringsliv ta tillvara ett beskattningsinstrument. Vi ser också utredningen som skall göras nu mot andra autonomier som ett nytt argument och det är på det här viset vi jobbar. Det är nämligen precis som ledamoten Lasse Wiklöf sade tidigare, att det är fråga om finsk behörighet. Skulle vi få bestämma här i Ålands lagting så skulle det finnas en majoritet för övertagande av olika beskattningar. Det är alltså inte några problem och då skulle vi kunna använda dem såsom ltl Anders Eriksson och jag vill. Men var är de nya argumenten som användes under ltl Anders Erikssons tid i landskapsstyrelsen? – de räcker ingenstans.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

När det gäller själva sakfrågan noterade jag också det som vtm Johan Ehn sade på den frisinnade gruppens vägnar. I sakfrågan tror jag att frisinnade och minister Strand och Ålands Framtid och jag har precis samma uppfattning. Jag tror att minister Strand lyssnar lite väl dåligt igen. Jag nämnde precis just för kollegan Wiklöf, att jag tror inte på det här att vi skall vara hyggliga, överbevisa, gå med på att bli lurade på treåriga utredningar i det oändliga utan att det händer någonting, utan vi måste faktiskt från åländsk sida för det första enas här i lagtinget om den nivå som vi anser att skall vara på beskattningen. Men, bästa minister Strand, det går inte att skriva några glassiga fina framtidsavtal och skicka ut till ålänningarna och sedan inte lägga två strån i kors för att förverkliga dem, utan vi måste faktiskt börja göra någonting rent konkret, det är inte fråga om annat.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Jag tyckte att ltl Anders Eriksson egentligen talade som en ganska progressiv självstyrelsepolitiker och som han gjorde under sin tid i Åländsk Center. Jag hörde inte ordet självständighet nämnas så många gånger i ltl Anders Erikssons anförande, men det kanske har sina orsaker det också! Jag tycker faktiskt att det är ganska bra.

 

Herr talman!

Det här är en parentes, men det kan ändå vara lite intressant för åhörarna. Det har kommit in en ny dimension i diskussionen med Helsingfors om utvecklingsarbetet efter det att Ålands Framtid bildades och framför allt kom med i det åländska parlamentet. Det är både plus och minus vill jag säga. Ofta används det sådana här, ibland formella och ibland mera informella diskussioner, att får vi inte mera självstyrelse så kommer antagligen Ålands Framtid att växa för det visar att systemet inte fungerar. Det är naturligtvis plus för oss att kunna påvisa det i de här diskussionerna. Men det som är negativt i det här sammanhanget är att det samtidigt har uppstått en ännu större misstro, om man får uttrycka sig på det sättet, att när vi kommer dit som är självstyrelsepolitiker och säger att vi vill utveckla självstyrelsen, ta över beskattningsbehörigheten eller någon annan behörighet, så tror man inte riktigt på oss längre, utan man tror bara att detta är ett ytterligare steg på väg mot självständighet, och det skapar ett ännu större motstånd i arbetet. Jag vågar inte säga vilken vågskål som s.a.s. väger mest, men det här är en ny dimension i arbetet som vi måste hantera på något sätt i våra förhandlingar med rikssidan.

 

Och, herr talman, det är dit jag ville komma: ltl Anders Eriksson sade väldigt tydligt här ”när vi har tagit över beskattningen” och han fortsatte sedan sitt anförande på ett intressant och tänkvärt sätt. Men det är just det: ”när vi har tagit över” och det är det som vi som är i ansvarig ställning måste arbeta med. I det demokratiska system som vi har här i Norden och den självstyrelselag som vi har till grund för vårt arbete är enbart förhandlingar, det är demokratiska processer, det är självstyrelselagsförändring det handlar om, och en självstyrelselag ändrar man genom att vi får det genom regeringen och riksdagen med kvalificerad majoritet och på samma sätt genom Ålands lagting. För att åstadkomma det krävs det både god argumentation, tydliga mål men också att vi kan skapa förtroende för varandra, för finns det inte ett förtroende också på rikssidan för självstyrelsesystemet kommer man naturligtvis inte att gå med på mera utvidgad självstyrelsen. Det är där vi hela tiden hamnar i våra diskussioner. Det är inget lätt arbete, det skall jag vara den första att understryka, men samtidigt kan jag, även om ltl Anders Eriksson uttryckte sig lite raljerande om lantrådet Nordlunds femtielva resor till Helsingfors, betyga för ltl Anders Eriksson och alla andra att jag kommer att göra femtielva resor till om det behövs för att kunna utveckla självstyrelsen inom ramen för det demokratiska systemet. Det är nämligen det som är vårt arbete och vårt ansvar. Jag tror att det värsta vi kan göra är att släppa årorna och säga att, nä, det här gick inga! Då har vi gett den andra parten ett övertag. Jag tror att ju fler som sätter sig vid självstyrelseårorna och ror framåt desto bättre kommer arbetet att gå och mera kraft får vi i det.

 

Välkommen tillbaka till självstyrelseutvecklingsarbetet, ltl Anders Eriksson! Det är ganska tungt och det är tålamodskrävande, men jag tror ändå att när vi på ålderns höst drar oss tillbaka tror jag ändå att det är det som sist och slutligen ger bästa resultatet.

 

Herr talman!

Det som jag egentligen begärde ordet för, om jag får avsluta parentesen, var att den utredning som vi har kommit överens om på toppmötet, att det är ”återigen en utredning som inte har så stor betydelse”, men det finns en speciell orsak varför jag ändå hyser en viss förhoppning om den och det är att man skall göra en internationell jämförelse, nordisk och europeisk. I det här sammanhanget har jag lärt mig att Finland som land har en viss stolthet i att kunna framhäva den åländska självstyrelsen/den åländska autonomin som någonting som det goda exemplet och jag  kommer att arbeta för att man skall kunna använda den här utredningen på ett sådant sätt Finland inser att skall man kunna använda Åland som det goda exemplet också i framtiden måste det också komma till en utveckling av den ekonomiska självstyrelsen och att man ger ålänningarna ett större ansvar för sin egen ekonomi och sin egen framtid.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Lantrådet Roger Nordlund sade att ltl Anders Eriksson uttrycker sig som en progressiv självstyrelsepolitiker. Lantrådet Nordlund, som är en klok karl har säkert insett att det finns ingen skillnad på att man utvecklar självstyrelsen i mål att Åland blir självständigt. Det är precis samma riktning. Det här som framfördes tidigare att Ålands Framtid  var något slags anti-självstyrelserörelse tror jag att vi alla har lämnat och det tror jag också att många i lagtinget har noterat att när det gäller att försöka få till stånd en utveckling av självstyrelsen är det faktiskt Ålands Framtid som ofta lägger förslagen. Om Åland är självständigt, det är så pass självklart, då har vi också total kontroll över beskattningen, eller hur lantrådet Nordlund? Jag tyckte att det var så självklart självständigt att jag inte ens nämnde det, men visst är det så!

 

Jag tappade tråden tidigare när jag debatterade med vicelantrådet Jörgen Strand. När vi från Ålands Framtid har pekat på den alternativa vägen inser vi alla – och det inser också lantrådet Roger Nordlund innerst inne fast han är betydligt mera tålmodig och säger att han kan göra femtielva meningslösa resor till – att vi måste hitta en alternativ väg att gå. Lantrådet Nordlund säger att Ålands Framtids uppdykande i den åländska politiken har fördelar och nackdelar. Nackdelarna skulle vara att det skapar en misstro i Helsingfors, den misstron, det kontrollbehovet har funnits hela tiden och det blir bara starkare och starkare, man vill inte från Helsingfors sida släppa kontrollen, styrningen, över Åland och det som igen gör att man sviker de löften man gav vid självstyrelsens tillkomst. Det är därför som vi måste gå alternativa vägar.

 

Lantrådet Roger Nordlund, replik:

Herr talman!

Tidigare lantrådet Folke Woivalin lär ha sagt när han reste till Helsingfors på en av sina antagligen femtielva resor också, när han fick nej på sina framställningar, att när får vi komma tillbaka? Jag tror att det är den inställningen som vi måste ha från åländsk sida också och inse att självstyrelseutvecklingsarbetet är en form av en dragkamp och det gäller att vi måste visa att vi är segast. Man kan också säga att det är droppen som urholkar stenen eller man kan hitta på många andra aforismer. Samtidigt måste man komma ihåg att vi lever i en nordisk demokrati och i en nordisk ekonomi som gör att det finns en stabilitet och trygghet. Skulle det vara så att vi hade en otrolig arbetslöshet på Åland eller att vi hade fruktansvärt dålig ekonomi eller något sådant skulle det antagligen finnas en större kraft också här på Åland att göra någonting mera dramatiskt. Jag tror att segheten som finns i arbetet ganska långt beror på den välfärd som vi har på Åland och att de flesta ålänningar är ganska nöjda med den situation som finns. Förståelsen för utvecklingsarbetet kanske inte alltid är den största bland vanliga människor och jag har själv upplevt det som lite förvånande; jag tycker nästan att intresset ibland ute bland allmänheten har minskat lite och det här är någonting som vi som politiker också måste ta till oss och se till att vi vässar vår argumentation och gör den s.a.s. klokare så att folk förstår det, att det inte går som med det europeiska projektet att det finns en viss elit som vill dra iväg och sedan vanliga människor stannar kvar i sina mera vardagsnära problem och situationer utan att vi håller ihop det här och för en argumentation som gör att den vanliga ålänningen också, förutom att man får hela lagtinget med sig, känner att vi vill framåt. Då tror jag att det finns bättre förhandlingsmöjligheter också i Helsingfors.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman:

Herr talman!

Beskattning är otroligt intressant och ett stort, brett och komplext politikområde som vi till stor del helt saknar inom självstyrelsens fögderi.

 

Jag skall svara lite på vad jag och Obunden Samling anser om övertagande av beskattningsbehörighet, på frågorna hur, varför, när och vad. Om man börjar med varför har många fina argument redan nämnts här. Det huvudsakliga är att i dag har vi ett skattesystem som är byggt för landet Finland som är ett storskaligt industrisamhälle och Åland då är ett småskaligt tjänstesamhälle med helt andra möjligheter, helt andra utmaningar. Jag tror också att det för lagtinget och för den åländska politikens del skulle bli mycket bättre och ansvarsfullare om man skulle ta ett ansvar om man skulle få ansvar över intäkterna. Det här kan man direkt jämföra när man bor hemma och får en veckopeng och inte behöver ta ansvar för sina intäkter. Varför är man så pass dum att man flyttar hemifrån, det var ju mycket bättre när man bodde hemma. Man kan direkt jämföra med det. Man får möjligheter att utveckla sitt eget liv när man flyttar hemifrån. Det är alltså dags att flytta hemifrån för självstyrelsen, anser jag.

 

När vi saknar de här verktygen har vi något av en leksaksautonomi och det som bekymrar mig ofta är att vi skryter gärna med den och visar upp den, men vi borde också säga vad vi saknar. Det är som att ha en bilverkstad med bar järnspett och slägga, man kan inte utföra de fina operationerna. Vi skulle alltså få en större mognad i åländsk politik, vi skulle få en helt annan debatt i Ålands lagting, vi skulle vara tvungna att koncentrera oss på mycket mera väsentligheter. Vi skulle också få en ideologisk debatt där vi skulle se kopplingen mellan skattepolitiken, sysselsättningspolitiken och näringspolitiken. I dag ser vi inte de sammanhangen i åländsk politik. Vi har, som sades här tidigare, bara ett instrument och det är att pytsa ut bidrag när vi skall gynna näringslivet.

 

Vi skall också kunna använda de möjligheter som skatteundantaget ger utan för den skull bli något sorts skatteparadis, man skall komma ihåg att vi har också en offentlig sektor, den är t.o.m. ganska stor, som skall underhållas, så inte kan vi låta bli att uppta skatter, det handlar aldrig om det, utan det handlar om att anpassa skatteuttaget för att gynna näringsliv och också medborgarna i övrigt.

 

Hur skall då detta gå till? Jag tycker att det är viktigt att vi först här själva funderar hur vi vill göra, vad vi vill använda skatteinstrumentet till. Där kan man inte säga att vi har desto mera långtgående strategier utan åländska politiker har sedan klumpsummesystemet kom till fortsatt att efterlängta egen beskattning och nästan som en speldosa plingar det på och man vet kanske inte riktigt alla gånger vad man vill göra med det. Det skall givetvis gå till så att man måste ändra självstyrelselagen och där är den stora utmaningen som sades här att det är en rikslag, man måste alltså få de finska myndigheterna med och då måste man mycket riktigt ha argument och man måste framför allt visa på att det här är någonting vi klarar av. Inte är det bara så heller, om man tänker sig in i de finska politikernas situation, att de är emot allt vi kommer med, utan de känner säkert också ett ansvar för landskapet, de kan inte ge oss behörighet om de inte tror på att vi klarar av det. Därför måste man också visa på att man verkligen avser att klara av det. Självstyrelsen innehåller många fina instrument; självstyrelselagens möjligheter är stora, man kan ge behörighet direkt eller man kan sätta mer behörighet på den s.k. B-listan. B-listeinstrumentet har inte fungerat hittills. Det finns mycket på B-listan som vi kunde ta över till självstyrelsen, men dit kunde man också sätt viss skattebehörighet, om man inte vill ge den direkt, man kunde ge lite och låta oss visa att vi klarar av det. Sedan kunde vi själva här, för att klara av arbetsmängden, ha blankettlagar i början, ha det finska systemet i bruk och sedan vartefter beta av och ändra de områden som är intressanta för oss här på Åland. Men jag tror det viktiga är att man borde sätta resurser på det att någon borde fundera på beskattning. Vi har många tjänstemän anställda i landskapet, men ingen funderar egentligen konkret på framtiden, framför allt funderar ingen på hur vi kunde använda beskattningsinstrumentet. Vi borde ta fram omfattande utredningar, färdiga lagförslag, också för riksmyndigheterna färdiga lagförslag som man kan ta med sig till Helsingfors för att konkret visa på att det här avser vi att göra, det här klarar vi av och så här är våra planer, vi har inga skumma funderingar, ni behöver inte skämmas för oss på något vis efter det här. Det tror jag skulle vara jätteviktigt och man måste forma en vision att om tio år har vi egen beskattning och så jobbar vi på utredningarna; fast vi inte har fått ett hundraprocentigt positivt besked från Helsingfors tror jag att det går bara man nöter på. När skall man göra det här? Jag tycker att man så fort som möjligt skall göra det. Vi har haft klumpsumman i tio år och vi börjar kunna överblicka konsekvenserna av den och som jag nämnde tidigare blir konsekvenserna att vi blir väldigt lata, vi får äta oss mer än mätta och vi kommer aldrig på att vi borde spara i kylskåpet utan vi tömmer det helt. Vi gör av med alla pengar och det ser vi konsekvensen av nu, nu måste vi ta tillbaka av det vi har sysslat med under de tio senaste åren.

 

Jag tror att klumpsumman inte är bra för Åland och man kan t.o.m. måla upp en så mörk framtidsbild att klumpsumman på sikt förtar hela självstyrelsesystemet, för vi klarar inte av att styra vårt landskap ekonomiskt om vi inte har den piskan på ryggen som det innebär att också få se till att intäkterna kommer, vi kan inte ha en intäkt som är kopplad till ett annat ekonomiskt system.

 

Jag tycker man skall gå till väga som Danmark och Färöarna har gjort. Det är ett mycket bra sätt att avtala om den här processen framdeles och det skall bli intressant att få ta del av det, dels hörde vi här att centern skall ha ett seminarium och kulturutskottet skall på en resa till Färöarna där jag personligen också tänker ta del av det på plats. Det är så det måste gå till; man måste komma till en ramuppgörelse över en längre tid, för det byter hela tiden. Här byter vi regering väldigt ofta och i Helsingfors byter man vanligtvis vart fjärde år mer eller mindre, så man bör se detta som en längre process.

 

Herr talman!

På frågan vad man skall ta över är vår grundinställning all beskattning i princip. Det finns ingen anledning att man i Helsingfors skulle kunna sköta beskattningen av ålänningarna bättre än i Mariehamn och när det gäller klumpsumman och man tar över all beskattning kan man inte förvänta sig någon klumpsumman, om man inte kommer till någon lösning som Färöarna och Grönland har. Men vi vet att i stort sett kan vi ta vara på oss själva. Det finns en medelväg som man har diskuterats, att man har klumpsumman delvis kvar, men det är kanske i en övergångsfas. Jag tror inte att det är en långsiktig lösning. Givetvis är det en lång process och man bör fokusera på de områden som är gynnsamma för näringsliv, för miljöpolitiken och i övrigt skattesystem som behöver ändras för att passa det åländska samhället. Det nämns många bra exempel här. Man kan göra stora insatser för näringslivet, inom miljöpolitiken, energipolitiken, fordonsbeskattningen osv. Det är många skatteområden där man genom att anpassa beskattningen också får större intäkter samtidigt som man gör en insats för politikområdet, så det är inget problem att finansiera det på det viset.

 

Herr talman!

I övrigt är det väldigt viktigt att visa på att vi klarar av vår ekonomi. Det oroar mig lite att man från landskapsregeringens sida i det här skedet kommer med en rambudget som visar på ett stort underskott. Jag sade i mitt anförande om rambudgeten att beror det på det att man vill visa på att det håller på att gå på tok, att nu måste vi få egen beskattning, men jag tror att det tas som det att, nej, vi kan inte ge ålänningarna egen beskattning för de kan ju inte ta hand om sig! Man visar inte duglighet genom att visa på stora underskott utan vi måste visa på att vi kan hantera ekonomin.

 

Herr talman!

Den politiska situationen är väsentlig. Det måste finnas en vilja bland de folkvalda att göra det här och där tror jag att det som jag nämnde tidigare, att ta fram underlagen, behövs för att vi skall kunna bilda opinion för de här frågorna. Som det är i dag – man behöver inte sticka under stol med det – är det ett förhållande på ungefär 17-13 i lagtinget: 17 ledamöter vill se en progressiv självstyrelseutveckling och 13 vill inte. Det behövs 20 för att göra, så det är ett underskott på tre där om man ser det helt krasst. Om vi inte gör någonting så kanske det förhållandet behålls eller kanske blir sämre till den delen, men om man får fakta och kan bilda opinion finns det möjlighet. Det är så att vi har bildat fyra regeringar nu på fem år, det har varit väldigt instabilt i åländsk politik och det är förundransvärt att någon överhuvudtaget orkar hålla på så oseriöst som det har varit egentligen, det måste man villigt erkänna. I den senaste regeringsbildningen fanns det två alternativ där regeringsmakten skulle ha bestått helt av sådana som var uttryckligen positiva till att gå vidare i beskattningsfrågan till stor del, men man valde från centerns sida att ta med socialdemokraterna för man trodde att socialdemokraterna nu skall kunna öppna dörrarna i Helsingfors och få till någonting, så man har stor press på sig därifrån att leverera. Det var enda argumentet man hade att frångå de första regeringsalternativen, så det skall bli intressant att se om man åstadkommer någonting eller om det bar blir som det stod i någon tidning: korsdrag i dörrarna, som är alltför öppna.

 

Herr talman!

När det gäller om vi är närande eller tärande, som är en diskussion som man ofta för både i Helsingfors och också på kalasen här hemma på Åland, så är det så att det spelar ingen roll. Är det så att vi är närande skall vi ha de pengarna själva; är det så att vi är tärande skall vi inte leva på någon annan, då skall vi se till att vi ökar våra intäkter. Det är ganska lätt att möta den diskussionen och i huvudsak vet vi – man kan alltid strida om det – men mellan tummen och pekfingret är det ungefär jämt upp. Vi klarar bra av att leva mellan de ekonomiska ramar vi har idag. Framför allt måste vi se till att vi klarar av att leva inom dem i framtiden och då behöver man ha verktygen att kunna lag till framtiden, inte bara slägga och järnspett.  

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Herr talman!

Jag vill börja med att tacka ltl Danne Sundman för ett intressant anförande och jag vill säga att FS-gruppen delar de här tankegångarna i stort. Att visa på att vi kan klara av ekonomin, att vi har den i balans, är naturligtvis viktigt för att lyckas i förhandlingarna med Helsingfors, men jag tror att det absolut viktigaste är nog det som ltl Danne Sundman också var inne på, nämligen att vi själva vill, att vi har viljan här i lagtinget, en enighet eller åtminstone en bred majoritet för ett övertagande av  beskattningen. Den dagen som Ålands lagting, unisont helst, säger att det här vill vi ta över, så tror jag nog att majoriteten av Finlands riksdag är så klok att man kommer att gå ålänningarna till mötes.

Men det är just det här med att skapa enigheten i lagtinget som är vårt absolut största bekymmer och det som vi måste jobba hårdast med. Jag tycker att det är synd att det inte är en enda liberal här nu så att vi kan få höra vad liberalerna har för förslag till hur man skall jobba vidare. Jag är en vän av egen beskattning, som ltl Danne Sundman mycket väl vet och ett exempel som jag vill nämna är detta med grön skatteväxling som vi i dag saknar helt instrument för. Med egen beskattning kunde vi stimulera en bättre miljö med det instrumentet. Som sagt, vi måste jobba med oss själva mera och opinionen här i salen innan vi kan nå någon större framgång i Helsingfors.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Det finns mycket riktigt intressanta möjligheter inom miljöpolitiken att visa också Åland som ett försöksområde; eftersom vi har ett så litet småskaligt samhälle kan vi lätt införa nya system som kan bli förebild för andra samhällen och då kan vi göra en betydligt större insats för miljön t.ex. än vad vi kan göra lokalt. När det gäller detta med enighet på Åland så visst är det bättre om vi är eniga, men jag tror att i en demokrati måste det få finnas olika åsikter och det gäller att man bildar de rätta majoriteterna eller annars alternativt sköter det här s.a.s. parlamentariskt att det står ovanför regeringssamarbetet. Sist och slutligen tror jag inte att politiskt i Finland är inte det här hela världen. Jag tror att för varje gång man har en opinionsundersökning, man frågade t.ex. rakt av Finlands folk förut: Vill ni att Åland skall bli självständigt? Jo, jo, låt dem hålla på bara om de vill ta ansvar för sig själva, det är helt okej, var kommentarerna. Sist och slutligen är det tjänstemän, oftast på finansministeriet, som håller i självstyrelsen väldigt hårt. Jag tror att politikerna nog kan mot sina egna väljare motivera, att vi låter dom där ålänningarna ta lite större ansvar för sig själva. Givetvis är det viktigt att vi visar på enighet här hemifrån, även om det inte hjälper, för det har vi gjort när det gäller vissa beskattningsformer, vi har sagt att det här tycker hela lagtinget och de säger nej ändå för de kan, verkar det, ett ord på svenska och det är nej!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf:

Herr talman!

Jag tycker att det här är en fascinerande och stimulerande debatt och det är bra att också beskattningsfrågorna vitaliseras med jämna mellanrum. Jag vill ändå säga att ingenting är så vitt och ingenting är så svart som det ibland låter utan det förs ett tämligen målmedvetet arbete för att faktiskt försöka ta över en del av beskattningsrätten till Åland. Det är ändå på det sättet att det inte är så otroligt enkelt. Det har även jag fått varsebli, men jag tror att jag också har varit en av dem som är med och rullar bollen framåt. Det går åt rätt håll.

 

Toppmötet i Helsingfors, som det har kallats, hade jag förmånen att vara med i och jag tyckte att det var ett väldigt bra möte. För min del skulle jag inte vilja uppehålla mig så mycket kring beskattningsfrågorna som lantrådet Nordlund har redogjort för, utan jag skulle gärna börja med gränshandelsproblematiken. Vi vet att genom att vårt skatteundantag är det så att det också har medfört att vi inte har någon VAT-nummer, vi är nämligen utanför VAT-systemet och det är alltså rimligt då att man inte har ett VAT-nummer. Egentligen är det ganska normalt att man inte kan dra nytta av ett system som man inte är med i. Så brukar det vara i de flesta fall. För en del tycks det här vara omöjligt att förstå. För mig är det ganska klart.

 

Men det finns många andra sätt att lösa de komplicerade frågeställningarna på. Och om vi då tar gränshandelsproblematiken så tillsattes en utredning som mycket noggrant skulle gå igenom vad man kunde göra för att förbättra och underlätta för näringsliv och enskilda de svårigheter vi har i skattegränshanteringen från Åland gentemot omgivningarna, såväl österut som västerut. Då kom den s.k. Alasalmi-Lindbäck-gruppen fram till att visst fanns det ett antal småsaker man kunde justera ytterligare, men i huvudsak och i allt väsentligt var deras grundståndpunkt att det inte går att komma så mycket längre med tanke på det som skrivs i EU-rättens olika formulär. Det handlar i första hand om det som finns i tullkodexen och i andra hand handlar det om det sjätte mervärdeskattedirektivet, grunddirektivet.

 

Jag tycker att det är ett framsteg att landskapsregeringen utifrån den utgångspunkt som arbetsgruppen kom fram till kom överens med finansministeriet och toppmötet om att 1): vi skall gå till EU-kommissionen med ett förslag som i görligaste mån ändrar förutsättningarna så att vi verkligen kan få skattegränshanteringen mycket lättare och bättre. Just i dessa dagar sitter företrädare för Ålands landskapsregering och för finansministeriet i Helsingfors och jobbar på den exakta texten för att skicka det till kommissionen. Jag tycker att det är ett bra framsteg. Denna text kommer att tas fram i enighet, vilket också indikerar att finansministeriet i Helsingfors, likaväl som de tongivande i regeringen, har kommit fram till att det här behöver faktiskt göras för att Åland skall få det bättre. Samtidigt har vi också argumenterat med att det underlättar för näringslivet i republiken också i deras handelsförbindelser gentemot oss. Det är alltså det första steget.

 

Det andra steget, som ännu inte är påbörjat eftersom det första inte ens är avslutat - det kommer snart att vara det, så långt att man skickar den gemensamma skriften till kommissionen, sedan får vi se – är att vi också har önskat att man i det sjätte mervärdesskattedirektivet skulle göra andra förändringar som de också i sin tur medverkar till att ytterligare förbättra skattegränsfunktionen, underlätta den, göra den mer osynlig. Också det här sade toppmötet absolut inte nej till, utan diskussionen fortsätter.

 

Man behöver inte säga att det här är de stora avgörande frågorna för självstyrelsens framtid, men det visar också att man resonemangsvägen, argumentationsvägen, kan komma fram gemensamt i, som det tidigare har sagts, mycket svåra och nästintill omöjliga frågor att ändra på. Det går. Träget arbete, skapa förtroende, få människor på andra sidan att förstå att det här är inte till skada för någon annan – eller som Woivalin i tiden brukar säga: oss väl och ingen illa! Det tycker jag är väldigt bra.

 

Den andra frågan, som jag själv hade på min agenda under toppmötet och ganska tufft fick jobba med, var alltså sjöfartsproblematiken. Det är en mycket stor fråga. Det handlar om åländska strävanden, som också är finländska näringslivssträvanden, att komma fram till att vi kan ge vår passagerarsjöfart likvärdiga konkurrensvillkor i linje med EU:s guideline som flertalet andra länder i Europa har gått in för. Det är viktigt. Nog är ålänningarna duktiga, men de kan inte vara så många gånger duktigare än alla andra att de klarar sämre utgångsförutsättningar och vi ändå skall slå dem. Det går inte! Precis som när jag i rambudgetsdebatten när jag aktualiserade sjöfartens problemställningar så ser vi dem nu. Vi ser redan resultatet. Det är tufft! På nittiotalet hade republiken Finland, vilket också inbegrep Åland, en lång rad förmåner för sjöfarten som gjorde att det faktiskt gick ganska bra och den minnesgode kommer ihåg att det fanns perioder när det kom nästan ett fartyg per år, det var stor förnyelse, medan vi i dag har en medelålder på finsk utrikessjöfart på 20 år. På den tiden hade vi beställningsavskrivning, vi hade avdrag på isavgiftsklassen, vi hade fartygsanskaffningsreserveringen och vi hade klassificeringsreservering. Alla de här sakerna var goda saker när man ville förnya tonnaget och hålla en konkurrenskraft gentemot andra. Det här avskaffades under en följd av år och år 1994 försvann också fartygsanskaffningsreserveringsmöjligheten. Och vi har i våra förhandlingar med statsmakten krävt inte några nya tonnageskattelagstiftningar, det behövs inga komplicerade grejer, utan i stället för att permanent sänka skatten lågt, vilket tonnageskattelagstiftningen förutsätter i alla våra omkringliggande länder där den tillämpas, så vill vi bara skjuta fram beskattningen genom fartygsanskaffningsreserveringen. Det är alltså ingen utebliven skatt, utan det är en fördröjning av utbetalningen. Skulle vi få det här och kanske något statsgarantiarrangemang genom exempelvis Finnerva så skulle vi vara oerhört långt på väg. Jag upplever att återanskaffningsmöjligheten ligger inom räckhåll. Återanskaffning betyder att när man säljer en båt så får man applicera vinsten i icke-beskattbar reservering. Men vi vill sträva till att få fram nyanskaffningsreserveringar därför att vi nöjer oss inte med att man bara kompenserar en båt som försvinner utan vi vill att flottan skall växa och att näringen skall öka. Jag tror att vi också på det här sättet är på väg. Sedan är det så att vi väntar på en annan sak, nämligen på trafikministeriets utredning där vi har haft vår egen näringschef med. Det materialet offentliggörs inom kort och vi vill också studera vad man i det arbetet slutligt har kommit fram till. När vi har sett, analyserat det, sedan kör vi vidare med full kraft och vi kommer att göra allt för att rädda åländsk och finsk sjöfart.

 

Ltl Anders Eriksson:

Herr talman!

Jag vill tacka finansminister Wiklöf för ett engagerat och bra anförande. Jag skall citera ett referat i media med tanke på det som finansminister Wiklöf sade, att man måste också få dem i Finland att förstå nyttan för dem: ”De finska regeringsrepresentanterna blev bestörta när de fick kunskap om att närmare 50 procent av Ålands BNP härrör från sjöfarten. Åland är mer beroende av sjöfarten än Finland är Nokia, konstaterade man och utlovade genast att den åländska sjöfarten alltid skulle åtnjuta minst samma förmåner som den europeiska. Vidare lovade man att göra Mariehamn till den ledande sjöfartsstaden i Finland. Tidigare har man haft planer på att satsa på Åbo, men efter diskussioner med de åländska representanterna anses det nu som självklart att Mariehamn skall få den satsningen. Vidare diskuterades tidsplanen för övertagande av behörigheter så att Åland kan starta upp ett eget fartygsregister. Den finska regeringen lovade allt stöd den kan bidra med för att rädda denna för Åland enormt viktiga näring. En stor del av rederiernas arbetskraft är bosatt i Finland och det är vi väldigt tacksamma för, speciellt under de tider vi har haft hög arbetslöshet här i Finland, löd hälsningen till de åländska redarna. Den finska regeringen lovade vidare att se hur Storbritannien gick till väga när kanalöarna fick sina VAT-nummer. Självklart skall Åland utan onödiga hinder kunna idka handel med Sverige och övriga världen, sade de finska representanterna. Detta är helt i överensstämmelse med de löften vi gav år 1921. Dessutom sticker vi inte under stol med att Finland har väldigt stor nytta av det åländska skatteundantaget, medan Åland ensamt får bära alla nackdelar.”

 

Jag ser att vissa sitter och ler och undrar vad är det här för referat! Det här är en insändare som vår partisekreterare Birgitta Bergman-Jansson skrev i tidningen Åland. Orsaken till att vissa säkert drar på mun är att det här är så verklighetsfrämmande att man tycker att det nästan är roande, men är vi riktigt ärliga, så skulle vi ha det ömsesidiga förtroendet mellan Helsingfors och Mariehamn som det pratas om och skulle man från finsk sida inte göra som lantrådet säger, dvs. att man inte erkänner självstyrelsen, så kunde vi kanske läsa den här typen av referat i åländsk massmedia, som jag är helt övertygad om att man kan göra t.ex. på Grönland och Färöarna. Det är det som jag ser som det stora bekymret.

 

Lantrådet Roger Nordlund sade att det gäller för droppen att urholka stenen. Det är en dragkamp, sade han, det är en seghet i systemet och han drog en parallell till Woivalins sätt att arbeta. Woivalin var duktig på många sätt och det är också lantrådet Nordlund, men det är ett annat tempo i dag, det går inte i det oändliga att hålla på år efter år och inte komma någonstans. Vi måste få resultat. Vi måste från åländsk sida faktiskt – för att använda ett finskt ordspråk som lantrådet brukar använda – ”sätta katten på bordet” när man diskuterar med de finska representanterna och säga, att vi accepterar inte det här från åländsk sida att man inte respekterar självstyrelsen, nu måste vi komma någonstans på den väg som skissades upp 1921. Det pratades om förhandlingar, hur man driver förhandlingar. Jag har själv varit med i förhandlingar i Helsingfors där finska ministrar i frustration har kastat papperen upp i luften och sagt, att det går inte, det går inte, det går inte! Hade jag i det sammanhanget sagt, att okej, vi skall fara hem, vi tar och utreder det här ett par år, så inte hade vi kommit någon vart! Man måste hänvisa till självstyrelsesystemet, det är inte fråga om annat.

 

Lantrådet sade att han har vissa förhoppningar när det gäller den nya utredningen. Jag kommer så väl ihåg de så höga förhoppningarna han hade också när utredningen om penningströmmarna tillsattes. Nu äntligen! Nu skulle det hända någonting och nu skulle man få fakta på bordet och efter det skulle det vidtas mått och steg! Det skulle ta sex månader, det tog tre år och det är över ett år sedan den levererades, men det har inte hänt någonting överhuvudtaget. Lantrådet Roger Nordlund är en hygglig karl på alla sätt, det är inte fråga om annat, men nu måste regeringen ställa sig upp för de åländska värdena, vi kommer ingenstans annars, det går inte med hygglighet.

 

Jag vill minnas att lantrådet Roger Nordlund och vicelantrådet Olof Erland sade, att om inte finska myndigheter kommer emot när det gäller sjöfarten, så det blir det en konstitutionell kris mellan Åland och Finland. Vi har ett oerhört stort problem. Det var tuffa ord. Jag vågar inte säga om det berodde på det, men det kanske berodde på det, för vi fick till stånd en lösning. Och också när det gäller beskattningen kan vi inte bara hålla på och prata och prata, vi står här från Frisinnad Samverkans och Ålands Framtids sida och säger hur eniga vi är och hur bra saker och ting skulle bli. Samma typ av beslutskraft efterlyser jag också när det gäller beskattningen från landskapsregeringens sida.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Herr talman!

Bara kort när det gäller det sista. Ltl Anders Eriksson skall vara övertygad om att det arbete som inför och under besöket i Helsingfors utfördes just kring skattefrågorna var ett mycket bra arbete. Jag vågar påstå att utan det arbetet tror jag inte att det hade blivit någonting.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag kan inte uttala mig om det arbetet. Jag har inte läst eller tagit del av det, så det är omöjligt för mig att säga om det är bra eller dåligt. Jag bara noterar vad finansminister Wiklöf säger.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

 

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Ltl Anders Eriksson sade att vi inte har kommit någonstans, men sedan rättade han sig några minuter senare genom att konstatera att när det gällde sjöfarten räddade vi faktiskt den i varje fall temporärt med den femåriga lösningen! Det arbetet var precis egentligen som det övriga självstyrelsearbetet: det var ett idogt gnetande och utredande för att till slut överbevisa statsmakten om att det är till fördel både för Åland och för landet som sådant att komma till mötes. Med en stark och ibland, om jag får använda det ordet, kraftfull argumentation lyckades det. Jag vill samtidigt understryka att den diskussion vi hade på senaste aftonskolan kring beskattningsfrågorna och den ekonomiska utvecklingen var minst lika kraftfull till sin art, om man skall börja gradera olika former av diskussioner. Det är trots det viktigt att komma ihåg att vi lever i en demokratisk process, där, som ltl Anders Eriksson har sagt, det händer snabbare; det händer snabbare tack vare EU-arbetet. Jag är egentligen en förespråkare för parlamentariseringen av makten i Finland, men den gör det svårare att också fungera som en autonomi. Så länge vi hade ett starkt presidentämbete och ett starkt justitieministerium och det fanns upplysta personer på de posterna, så gick det lättare att få igenom åländska frågor. Detta hus som vi befinner oss i är ett ganska gott exempel på det egentligen. Nu har vi en synnerligen upplyst president i Finland som, i de fall hon har agerat, har agerat starkt till fördel för Åland, inte minst med tanke på lotteribeskattningen, men det är så att makten har förflyttats, den har förflyttats till regeringen och framför allt till Finlands riksdag när det gäller självstyrelseutvecklingsfrågorna. Detta gör det svårare; dels är det en politisk fråga, en förhandlingsfråga mellan landskapet Åland och dels är det också en opinionsfråga. Det här gör det väldigt svårt att driva ett självstyrelseutvecklingsarbete och det bekymrar mig ganska mycket. Det krävs ett nytt sätt att både tänka och arbeta här från åländsk sida och jag tror att vi måste sätta oss ner och fundera på: har vi tillräckligt med resurser när det gäller politisk information och politiskt arbete för att klara av den här övertalningsprocessen, som det sist och slutligen handlar om. Det handlar nämligen om att övertala en kvalificerad majoritet av Finlands riksdag att överföra ekonomisk självstyrelse till Åland, och det är ingen lätt uppgift.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Lantrådet ville i början av sitt anförande påskina att jag pratade emot mig själv och jag sedan rättade mig, men det var nog de facto så att jag pratade om två skilda saker. När jag sade att man inte har kommit någonstans överhuvudtaget var det fråga om övertagande av beskattningen, medan jag konstaterade att vi fick en nödlösning till stånd när det gällde sjöfarten och jag vet inte, men jag hoppas att det berodde på det, att lantrådet en gång för alla slog näven i bordet och sade att nu går inte det här längre. Lantrådet säger att det är ett idogt gnetande och att det är en demokratisk process, men det är trots allt den åländska välfärden som står i vågskålen när vi pratar om sjöfartens vara eller icke-vara. Det är helt oacceptabelt att vi måste hålla på år efter år med detta idoga gnetande för att få något resultat till stånd, som vi oftast, i den mån vi får något resultat, får i absolut sista, sista minut, så att man klarar sig igen. Vi hade utflaggningarna på gång redan.

 

Jag håller med lantrådet om att införandet av parlamentarismen och försvagningen av presidentmakten har inte varit till nytta för Åland, det är sant  och det var ytterligare ett exempel på det som jag nämnde, att vi lever i en annan tid, det går inte med detta idoga gnetande år ut och år in utan att vi får något resultat. Men jag vill ändå avsluta min replik med att tacka lantrådet för hans deltagande i debatten och också finansminister Wiklöf. Jag tycker att ni båda från regeringens sida har visat intresse för de stora framtidsfrågorna och jag har funderat om vi skulle bordlägga detta ärende till september för att få en möjlighet att också få liv i övriga lagtinget, men jag låter det bero och tackar för den här diskussionen. Men jag hoppades, med  tanke på det som sades inledningsvis, att regeringen kommer med ett meddelande om beskattningens vara eller icke-vara så att vi får till stånd en ordentlig debatt. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet?

 

Diskussionen och hela denna debatt angående beskattningsbehörigheten är därmed avslutad.

 

Lagtinget gör nu ett uppehåll i arbetet över sommaren. Lagtingets nästa plenum hålls måndagen den 5 september kl. 13.00, om inte presidiet enligt 69 § arbetsordningen finner det nödvändigt att sammankalla lagtinget till plenum före nämnda dag. Jag vill på presidiets vägnar önska er alla en riktigt trevlig sommar. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 15.54).