Remissdebatt

  • Utdrag ur protokollet

    PLENUM den 22 november 2006 kl. 9.30.  

    TALMANNEN:

    Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Jan-Erik Mattsson).

    29 lagtingsledamöter närvarande.

     

     

     

    Landskapsregeringens förslag till budget för 2007. (FR 3/2006-2007 jämte FM 1-71/2006-2007).

     

    Beslut har redan fattats om att ärendet remitteras till finansutskottet. Diskussionen fortsätter under avsnittet ”Landskapsregeringen och kansliavdelningens förvaltningsområde”.

     

    Ltl Danne Sundman:

    Talman!

    På mina sju minuter om kansliavdelningen skall jag beröra fastigheter, kommuner, energi och två självstyrelsefrågor.

     

    När det gäller energipolitiken så vill jag börja med att komma med ett erkännande för kansliminister Lundbergs engagemang i frågorna. Jag kan konstatera att energifrågorna nu är högt på agendan och det är första gången de är det utan att obunden samling är med i regeringen och driver dem. Man har på ett bra sätt samordnat och nyordnat kunskapen inom förvaltningen och är på gång med olika projekt och idéer. Denna utveckling stöder vi varmt och bidrar gärna till. Vi ser det som en bra början och vill gärna se stora mål och visioner. Framförallt borde man göra något som profilerar Åland, något som sticker ut och som är speciellt. Satsningen på vindkraft är en sådan, när de projekt som är på gång på Åland förverkligast har vi 50 procent av konsumtionen täckt med vindkraft, det är världsunikt. Nästa steg borde vara att förse Åland med miljövänlig fordonspark. Min vision som jag tidigare dragit är att den åländska fordonsparken och sjöfarten skulle drivas av vätgas med endast rent vatten som rest. Vätgasen skulle produceras i stora vindkraftparker ute till havs. För att detta skall vara möjligt måste för det första självstyrelsen få behörighet att besluta om skatterna som rör dessa områden. På nyheterna denna morgon berättas att Volvos VD och Sveriges statsminister har tagit i hand på att staten skall skattebefria miljövänliga bränslen och Volvo skall göra en storsatsning på miljövänliga bilar. Tänk om de åländska tidningar och den åländska radion kunde rapportera att lantrådet hade gjort ett liknande handslag med någon fordonstillverkare istället för att vara bakbunden som i dag. Håll uppe det goda arbetet inom energipolitiken, vi är med!

     

    Talman!

    När det gäller landskapets fastighetsinnehav föreslår vi en rad åtgärder. Vi anser att de fastigheter som uppenbart inte används överhuvudtaget och inte används för egentlig landskapsförvaltning skall säljas. Vi föreslår att alla fastigheter och resurser skall föras till ett gemensamt fastighetsbolag för att få en redigare organisation och bättre struktur. Det finns kompetens och engagemang hos landskapets fastighetsskötarpersonal men många gånger får den inte komma till sin rätt. Landskapet skulle sedan hyra tillbaks de fastigheter man använder och fastighetsbolaget skulle på sikt, helt eller delvis, säljas ut och/eller konkurrensutsättas. Vi motsätter oss principen att kommunerna skall ha någon slags förtur till landskapets fastigheter, det är inte en sund politik. Slutligen vill vi sälja husmodersskolan på den öppna marknaden. Och varför inte göra det när det finns duktiga entreprenörer som i tidningen bönar och ber om att få ta hand om den fastigheten, som har fina möjligheter bara den hamnar i rätt händer!

     

    Också här tar regeringen några staplande steg på rätt väg, utredningar har gjort, bl.a. av vice talman Ehn, som gjort en stor insats. Nu gäller det att dra arbetet vidare och verkställa! Vårt stöd kan regeringen räkna med.

     

    Talman!

    När det gäller diskussionen om den framtida kommunstrukturen så vill jag börja med att säga: ta det lugnt, sakta i backarna. Vi skall komma ihåg att största orsaken att vi diskuterar en kommunreform är för att det diskuteras i facit, alltså i Finland. Så pass knutna är de flesta till den debatten att man pratar med samma mun på Åland. Trots att det finns behov av att fundera på saken så behöver vi inte hasta fram någon ogenomtänkt reform som vi ”höftar till” i vår iver att följa Finland.

     

    Talman!

    När det sedan gäller själva sakfrågan tillhör obunden samling de som ser dagens kommuner som utgångspunkt och vi vill att förändringar skall starta hos kommuninnevånarna och kommunerna själva. Vi tror på ett recept där man har dagens kommunen som basråvaror, tillsätter en del övertagande av vissa verksamheter av landskapet. Man kan för övrigt, tycker vi, fundera på att ge kommunerna av landskapets uppgifter tillbaka, om det är passligt. Vidare rör man ned en stor del utökat kommunalt samarbete mellan två eller fler kommuner. Framförallt bör man krydda med att titta på kommunernas interna struktur och kanske förändra den till någon del för att effektivisera. Det viktiga för oss är att soppan när den är färdigkokt smakar som tidigare för medborgarna, att vi har det regionalt spridda småskaliga samhället kvar. Vi är beredda på att satsa lite extra jämfört med andra länder eftersom det är det som gör Åland speciellt, enligt vårt sätt att se. Vi förstår dock de argument som finns för en centraliserad kommunstruktur och vill finna lösningar för att lösa problem som t.ex. rättsäkerheten innanför detta recept. Sist och slutligen skall vi komma ihåg vem vi serverar detta för, nämligen kommuninnevånarna, Ålands folk. Därför vill vi satsa på att få med de vid bordet och föreslår en landskapsomfattande folkomröstning till vilken det knyts en informationskampanj där också de politiska partier får ta tydlig ställning vilket man kanske inte kan säga att föreligger hos alla nu. Frågorna som skall ställas föreslår vi att utarbetas av ÅSUB som har kompetens till det. Vi noterar det stora stödet för folkomröstning här i lagtinget och vår förhoppning står nu till finansutskottet att behandla vår motion i positiv anda.

     

    Talman!

    Till sist lite självstyrelsepolitik, två saker. Först en sak som jag hört på stan att grunkas om, nämligen Postens frimärksutgivningspolicy. I frimärksamlarkretsar är man oroad över att de ges ut för många frimärken, kvaliteten sänks o.s.v., antalet abonnenter har minskat från 60.000 till 40.000, man har dragit ner stödet till Gutteklubbens tidning som är en viktig satsning för återväxten med mera. Det verkar, om det stämmer, som om Posten handskas lite ovarsamt med en av självstyrelsens finaste symboler; de åländska frimärkena. Man borde från landskapsregeringens sida ta en diskussion med posten och höra vad filatelisterna tycker. Det verkar onekligen oroande.

     

    Talman!

    Den andra självstyrelsepolitiska frågan handlar om språket och språket inom näringslivet. Ltl Gun-Mari Lindholm har en motion och kommer att återkomma mera till frågan, men jag vill också ta upp den under kansliavdelningen eftersom sådana här frågor egentligen ligger under kansliavdelningen.

    Jag fick ett samtal igår där det berättades om en åländsk ungdom som hade studerat i Sverige i sex års tid och blivit jurist med ekonomprofil, kom hem till Åland, ville flytta hem, bilda familj osv., leva sitt liv på Åland. När den här ungdomen då söker jobb, så det enda man då frågar efter är: Kan du finska? Personen kan ganska bra finska, har läst det hela grundskolan, i lyceet osv., skrivit studentexamen. Men eftersom det inte var en fullständigt finskspråkig person så fick den inget jobb. Hur som helst, historien är ganska lång, men den slutade med det att den här ungdomen ger upp försöket att flytta hem till Åland och blir kvar i Sverige. Och det här har vi hört gång på gång på gång. Vi hörde det för några veckor sedan, då skrev vi motionen och vi hör det igen nu när det står i tidningen. Och många av oss har hört samma berättelse. Vad är det vi håller på med? Vi jagar en hel generation på flykt från det åländska samhället, det är ytterst allvarligt och ungdomarna ställer sig samma fråga som Jesus ställde sig på korset, att mitt Åland, mitt Åland, varför har ni övergivit mig!

    Och vad ger det här för signaler på sikt!

     

    Talman, mina 7 minuter har gått, men eftersom vi skall överta momsen så kan jag prata inklusive moms – lite till alltså!

     

    Frågan om den här ungdomen måste vi ta på allvar. Man vet faktiskt inte när man hör sådana här historier om man skall skratta eller gråta, men jag har nog närmare till gråt, för det berör den generation som är ack så viktig för det åländska samhället. Som jag sade i mitt anförande om den allmänna motiveringen är det en stor utmaning att ta över, att de unga ålänningarna tar över efter de företagsledare som går i pension. När man mot bakgrund av det får höra sådana här historier gång på gång blir man verkligt deprimerad. Men, som sagt, ltl Gun-Mari Lindholm återkommer till detta och ltl Fredrik Karlström återkommer till flera frågor under kansliavdelningen.

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Fru talman!

    Rent pragmatiskt sett om det sista med ungdomen som hade telefonerat till ltl Danne Sundman visar bara att språkkunskaper är viktiga i vårt samhälle. Mera tänker jag inte kommentera det i det här skedet.

     

    Så till frågan om vätgas. Det här visar att det nya sättet att debattera inte riktigt fungerar. Jag har en motion om vätgasforskning, men jag hade valt att ta det under ett annat ämne så jag kommer inte att kunna delta i debatten. Men det jag vill säga är att inte tror jag att det fordrar överföringar på energiskatteområdet för att kunna utföra forskning på det här området. Jag tror att det ena skulle leda till det andra. Jag uppfattar det som att ltl Danne Sundman kanske anser att man inte bör gå vidare med det i det här skedet innan man har fått energiskatten att förvaltas av Åland.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Talman!

    Visst är det viktigt med språkkunskaper, men det kan inte vara det allenarådande, det måste också vara viktigt med andra kunskaper och det måste framför allt vara viktigt att vi tar vara på våra ungdomar och ger dem en chans. När det gäller den motion som ltl Mats Perämaa har tycker jag att den är mycket bra och jag tycker att finansutskottet skall titta noga på den. Den här visionen har jag framfört tidigare och jag har bekantat mig mycket med frågan. Vi måste ha skattebehörighet, alternativt måste vi få nuvarande eller nästa miljöminister att ta fram specialregler för Åland för att kunna gynna de här sakerna; annars blir det ohållbart att genomföra, men visst kan man forska och genomföra, om vi alla ser att vi har beskattningsbehörigheten om några år så finns det god möjlighet att nu redan börja med pilotprojekt. Det är trots allt några års utveckling innan man har detta igång.

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Fru talman!

    Det är säkert rätt många års förberedelse och projektering av ett sådant här projekt med vätgasutbrytning här på Åland så jag önskar att vi alla kunde enas om att vi skall sätta igång med det så fort som möjligt. Om vi kan visa på fördelarna med en sådan tror jag att vi hittar lösningarna sedan, när vi har det praktiska behovet av att hitta lösningar på de eventuella behörighetsproblemen kommer vi att kunna lösa dem också.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Talman!

    Det är absolut såsom ltl Mats Perämaa säger och varför jag skulle vilja se en behörighetsöverföring är för att kunna göra sådana saker som just statsminister Reinfeldt och Volvos VD har gjort: tar varandra i hand på att vi hjälper er om ni hjälper oss! Åland, med sina 10.000 fordon, skulle vara ett lämpligt testområde för en biltillverkare att införa en ny teknik och framför allt skulle Åland kunna bli ett exempel där man visar på att det här är möjligt. Många länder går som katten kring het gröt i fråga om skatten och kommer inte till skott utan säger att det finns så mycket bekymmer, men skulle vi visa så kan man inte längre argumentera emot det. Titta här fungerar det, varför fungerar det inte hos oss? Vi skulle alltså hjälpa många andra som kämpar för miljövänligare fordonsteknik om vi genomförde det på Åland.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Katrin Sjögren, replik:

    Fru talman!

    Ltl Danne Sundman säger att diskussionen om kommunstrukturer styrs av Finland, men det är nog en sanning med modifikation. Kommunstrukturdebatter har pågått i Danmark, Norge och på Färöarna, så inte är det bara så att det styrs från Finland. Det viktiga i det här sammanhanget är att ta fram fakta och höra vad kommuninvånarna vill och på basen av det komma fram till ett beslut. Jag sällar mig till dem som tror att vi går mot en förändring både när det gäller strukturer och samarbete.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Talman!

    Visst är det så att det har förts sådana här diskussioner och gjorts reformer också på andra håll, men visst får vi lite extra brått här när vi hör att det sker någon förändring i Finland – så har det alltid varit. Vi följer facit väldigt noggrant; en del av oss är medvetna om det, andra inte. Jag hör till dem som gärna uppmärksammar det. När det gäller själva strukturförändringen tror jag att det finns en stor samstämmighet här. Jag brukar vara den som räknar och jag brukar räkna också i den här frågan. Jag tror att vi är 20 ledamöter som tycker ungefär som Obunden Samling, så jag är inte oroad över att vi ”höftar till” utan jag bara säger till dem som vill höfta till att vi skall inte göra det utan vi skall ta det lugnt och förändra i vår takt, vi skall komma ihåg att kommunerna är självstyrelsens behörighet.

     

    Ltl Katrin Sjögren, replik:

    Fru talman!

    Inte heller liberalerna tycker att man skall höfta till, men jag känner överhuvudtaget inte igen mig i ltl Danne Sundmans beskrivning: att vi gör någonting för att Finland gör det! Det är totalt främmande. Vi ligger här mitt i Östersjön som ett smöröga och vi skall ta det bästa från både öster och väster.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Talman!

    Just den där beskrivningen med smöröga tycker jag om, och det gäller att smörögat inte flyter ihop med omkringliggande smörögon, utan vi skall vara ett eget smöröga och därför skall vi, som ltl Katrin Sjögren säger, föra en egen debatt här på Åland och ha egna tankar. Det tror jag att vi är på god väg att få; att vi bryter dessa åsikter här i budgetdebatten är mycket nyttigt, det har tagit många timmar, men jag tror att den diskussionen behövs och jag tror att ltl Katrin Sjögren och jag ligger ganska nära varandra i funderingarna hur det sist och slutligen skall vara. Jag tror att vi hör till den gruppen som jag räknade in i dessa 20 som inte behöver ha så där jättebråttom utan som vill tänka på medborgarperspektivet och se till att det blir så bra som möjligt för kommuninvånarna och att det hänger med på tåget samt får uttrycka sig om detta i form av en folkomröstning. Där tackar jag igen för det stora stödet för vår idé att ordna en landskapsomfattande folkomröstning och ha en tydlig kampanj med tydliga alternativ och sedan kunna tolka det och gå vidare.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Dennis Jansson, replik:

    Fru talman!

    Ltl Danne Sundman är bekymrad över att abonnenterna minskar i postens filateliavdelning. Det här är ingen nyhet för någon; över hela världen tappar postverken kontinuerligt abonnenter när det gäller frimärkssamlare. Det är en trend som finns överallt, men däremot är Posten bland dem som klarar sig bäst, det måste man komma ihåg. Vi har en otroligt kompetent filateliavdelning på posten som är extremt duktiga på att utföra sitt uppdrag. Jag tror att man måste låta dem som kan det här sköta det för de vet nog vad de gör, speciellt när det gäller samlarobjekt. Jag tror inte att ltl Danne Sundman behöver vara så nervös över den här saken!

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Talman!

    Jag är inte desto mer nervös utan att jag lyssnar på vad folk säger och ligger det någon sanning i det som jag har hört finns det nog anledning att åtminstone vara lite nervös och det finns också anledning för styrelseledamoten i Posten ltl Dennis Jansson att sätta sig ner och fundera på det här. Jag tvivlar inte heller på Postens kompetens. Jag anser i likhet med ltl Dennis Jansson att de är ytterst kompetenta och duktiga på att göra fantastiskt fina frimärken, men det är alltid en balansgång mellan att hantera symbolen som självstyrelsen har och att tänka kommersiellt. Det får inte heller bli för kommersiellt, att man ändrar kvaliteten på papperet osv. för att få ut mer vinst ur filatelin osv. Det finns många sådana detaljer och jag tycker attt man från landskapsregeringens sida bprde samla parterna till en diskussion. Det som jag har hört kanske inte till alla delar stämmer och det finns säkert motargument från Postens sida, men jag tror att man måste ha den här diskussionen för i en föränderlig värld måste man också fundera på sådana här frågor.

     

    Ltl Dennis Jansson, replik:

    Fru talman!

    Jag hör till de personer som har helt spontant har vandrat på en bakgata i Paris och mitt i allt tittat in i ett skyltfönster och fått se en samlarbil av Posten, vilket gjorde att jag fick stor respekt för vårt lokala postverk efter att jag såg detta. Jag tror att vi måste låta dem själva följa med trenderna och känna av vår trendlinjen går. Det kan hända att det är så att andra samlarobjekt utöver frimärken är sådant som man borde ser över, men frimärken tror jag faktiskt att är intressanta som de utvecklas i dag.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Talman!

    Visst skall man följa trenden och det är jag övertygad om att man kan göra, man far runt världen och insuper intryck. Men en del av trenden är också den strategi som självstyrelsen bör ha för sin symbol frimärkena och för att behålla värdighet och värdet på sikt. Där kan det komma i konflikt med de kommersiella intressena som Posten kan ha. Vi brukar alltid ha en diskussion i samband med budgetdebatten hur vi skall se på Posten, om det är en kommersiell aktör som vi skall pumpa pengar ur eller om vi som i år inte skall ta ut någonting osv. Det är en pågående diskussion och nu hoppas jag att man från landskapsregeringens sida kan ta en diskussion med Posten och filatelisterna om hur frimärkena framdeles skall skötas.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Henrik Lagerberg, replik:

    Fru talman!

    Ltl Danne Sundman verkar i sin nationalromantiska yra vilja förbjuda företagen att anställa språkkunnig personal och det oroar mig. Det verkar som om ltl Danne Sundman vill undergräva de åländska företagens möjligheter att fungera på exportmarknaden. Det verkar också som om ltl Danne Sundman inte har tagit till sig den rapport som man har gjort via Ålands turistförbund, att det anses som en brist i dag att vi på Åland inte kan turisternas språk ordentligt. Jag kan inte förstå tankesättet att man skulle förbjuda företagen att anställa de personer som de vill. Det låter inte alls som att ltl Danne Sundman har tagit till sig detta med marknadskrafterna och att det är de som skall verka. Det verkar som om ltl Danne Sundman vill styra marknaden!

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Talman!

    Jag vill inte styra marknaden. Jag vill föra upp diskussionen huruvida de åländska företagen till många delar har alltför stor fokus på just kunskaper i finska jämfört med andra kompetenser som är viktiga. Det finns säkert arbetsplatser på Åland där det absolut är berättigat med krav på finska och det finns kanske t.o.m. många sådana, men inte alla, som det verkar ibland när man får höra beskrivningarna! Det som oroar mig är just att ungdomarna förblir borta; då skall man inte i samma andetag stå här och bekymra sig över det utan det måste till konkreta åtgärder. Vi föreslår en informationskampanj som skall starta en diskussion med näringslivet i just den här frågan. Vi skall sälja våra tjänster, vi skall sälja våra varor, vi skall sälja dem österut, västerut, norrut och söderut, men vi skall aldrig sälja vår själ, ltl Lagerberg!

     

    Ltl Henrik Lagerberg, replik:

    Fru talman!

    Språkkunnighet är en av förutsättningarna för exportföretag att fungera på marknaden och om nu Sundman vore konsekvent borde han förbjuda alla språk på Åland förutom svenska i linje med det han tidigare har sagt. Vi vet att den finska marknaden är väldigt viktig för våra exportföretag och våra jordbruksföretag. Vill nu ltl Danne Sundman ta bort den marknaden för våra åländska företag – vad skall vi leva på sedan?

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Talman!

    Det vill Ltl Danne Sundman förstås inte och det lönar sig inte att vara oresonlig i den här debatten. Jag tycker att vi kan vara så pass resonliga att vi kan identifiera det här som ett problem att de åländska ungdomarna flyr Åland och blir kvar i Sverige. Det är ett stort problem, det är inget snack om saken. När det gäller språkkunskaper vill inte jag förbjuda något språk, utan jag vill uppmuntra språkkunskaper, jag vill att våra åländska ungdomar skall känna att det är nyttigt att lära sig tyska, franska, engelska, också finska till viss del, det är ingen hemlighet i det, men när ungdomar kommer hem och kan fyra språk perfekt och inte duger till någonting och drar slutsatsen att jag skall inte var där på Åland, jag skall bo kvar i Sverige så är det något systemfel som åtminstone är värt en informationskampanj om kanske t.o.m. tydligare åtgärder från självstyrelsens sida. Vi skall komma ihåg varför vi sitter här återigen, varför vi har självstyrelse: för att behålla det svenska språket på Åland. Om det bara behålls inom något slags reservat här i landskapsförvaltningen, vilket det heller inte gör, har självstyrelsen lyckats då?

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Åke Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Jag skulle gärna vilja utveckla samma fråga som ltl Lagerbergt just diskuterade här om språket. Jag tycker att när man lyfter upp det i lagtinget på det här sättet och vinklar det mot enskilda företagare så är enda lösningen på det egentligen att vi måste ha språkundervisning i finska för dem som återvänder hit. Vi kan väl inte tvinga folk att anställa sådana som inte har den kompetensen som de begär! Det är ingen tillfällighet att man begär kunskaper i finska, det är inte för att bråka med folk och för att man vill förfinska Åland utan det är helt enkelt för att man har ett behov av det. Vi kan inte flytta bort Åland. Vi ligger mellan Finland och Sverige och då kanske det kan vara en ganska naturligt att vi har behov av kunskaper i finska här.

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Talman!

    Återigen, visst kan det till vissa delar vara naturligt, men jag upplever det så och många med mig att det är en onaturlig del av arbetsplatserna där det krävs finska i första hand och man bortser helt från andra kunskaper och andra språkkunskaper. Inte kan vi tvinga företagen till någonting. Jag är väl den som är riktigt liberal här i lagtinget jämfört med många andra och jag inser att det enda vi kan tvinga dem till är till en diskussion där de kanske tvingas till att tänka efter, att kanske vi har för stora krav på finska, kanske det är andra egenskaper vi också skall se på hos åländska ungdomar. Kanske vi skall ge sådana åländska ungdomar som har läst finska i nio år en chans att komma och arbeta och visa vad de går för, de kanske kan förkovra sin finska på arbetsplatsen, om det nu behövs och inte bara skicka iväg dem till Sverige, så att vi jagar bort en hel generation och så att man i historieböckerna först nämner Stora ofreden och sedan nämner man ”stora språkflykten” – den utvecklingen vill inte jag ha.

     

    Ltl Åke Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Jag vill ändå hävda att det är företagen som själva skall välja vem de anställer och det kanske också kan vara så att det är andra omständigheter som spelar roll att man just lyfter fram det svenska språket som ett problem. Det kan vara ganska enkelt i olika sammanhang. Jag har en helt annan uppfattning här att jag tycker att det är väldigt många som studerar i Sverige, mer än någonsin, och de flesta kan komma hem utan några större problem. Det är nog en enskild företeelse som man lyfter fram här. Jag känner inte till mer än ett enda fall där det har varit problem och där har det faktiskt också varit anledning till det.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Talman!

    Det är absolut inget enskilt problem. Så många gånger har vi hört det här vittnesbördet från åländska ungdomar. Och hur många gånger har det skett som vi inte har hört det! Det är ett stort problem och det ingår också i självstyrelsens roll att uppmärksamma sådant här. Det är vår skyldighet som lagtingsledamöter att uppmärksamma det; även om vi inte konkret kan styra eller det inte kommer i åtanke med någon lagstiftning som tvingar någon till någonting, så måste vi kunna lyfta diskussionen och ha en diskussion med näringslivet så att man kommer till eftertanke att det här kanske inte är så bra. Men det är absolut inget enskilt fall, kom ihåg det och titta på statistiken hur många som blir var och vad är orsaken till det? Många gånger är det just det här, och det tycker jag är synd.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

    Fru talman!

    Det var två saker jag ville säga med anledning av ltl Danne Sundmans anförande. Det var språkfrågan och finska kunskaper som jag tycker att ltl Danne Sundman alltid förenklar och tar någon enstaka person som exempel. För min del anser jag nog att det är företagen själva som kan avgöra vilken kompetens de skall ha. Det behöver inte betyda att man jagar bort människor härifrån. Det är inte alltid så att när man söker jobb så får man det första som man söker, utan det är företagarna själva som anger vilken kompetens de behöver till sitt företag.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Talman!

    Till ltl Anne-Helena Sjöblom vill jag säga, hör till säg åt, hör vad jag säger! Jag har inte ifrågasatt företagarnas kunskap när det gäller att hitta på vilken kompetensprofil en anställd skall ha. Bara till den delen det gäller hur tungt skall finska kunskaper väga. Där säger jag samtidigt att på en del arbetsplatser är det helt befogat, men det finns de arbetsplatser och vi ser ofta platsannonser där man frågar sig varför finska kunskaper är så viktiga på det här jobbet. Det handlar inte om enskilda fall – säger man det far man med osanning. Så många vittnesbörd har så många av oss fått här angående den här saken att det är inte fråga om enskilda fall utan det är ett stort problem.

     

    Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

    Fru talman!

    Jag antar att de problemen löser företagarna genom att rekrytera den personal som de behöver.  (ltl Sundman: just det!).

     

    När det gäller filatelifrågan är det så att det finns många filatelister på Åland som tycker att Posten Åland ger ut för stor andel frimärken. Det har jag också hört, men det behöver inte betyda attt de filatelister som finns utanför Åland tycker det och att de minskas beror på att personer som har varit filatelister har en hög medelålder och många av dem dör bort helt enkelt och de nya som kommer till är filatelister kortare tid. De bestämmer sig för att vara det kanske tre eller fem år och sedan försvinner de; det här är en strukturförändring och det klarar den kompetenta filatelipersonalen som finns. TALMANNEN: Tiden är ute!

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Talman!

    Jag hade kanske inte förväntat mig annat än försvar för Postens linje från Postens styrelseledamöter! Det är väl hedervärt att man försvarar den styrelse man sitter i. Det hör också till uppdraget, men trots det tycker jag att man skall diskutera det här eftersom det finns en oro bland filatelister som faktiskt kan sin sak, lika bra som Posten kan sin sak. Kanske de här intressena borde föras till samma bord och landskapsregeringen borde lyssna på dem. Det här är t.o.m. en så viktig fråga att det kanske är en sak för självstyrelsepolitiska nämnden att ta ställning till hur vi hanterar just frimärkena. Det är säkert så att till allra största delen är hanteringen alldeles utmärkt och det kan man bara se på de frimärksutgivningar som görs. Men det finns säkert detaljer som är värda en diskussion, åtminstone har jag fått den uppfattningen.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Anders Eriksson:

    Fru talman!

    När det gäller den språkpolitiska problematiken som ltl Danne Sundman tog upp tror jag att majoriteten av oss i varje fall känner igen problembeskrivningarna. De har kommit upp många, många gånger. Min kollega ltl Brage Eklund tog upp den här frågan i sitt anförande och jag noterade då att lantrådet Roger Nordlund också sade att nu kommer det språkpolitiska programmet. Och det är det som är det intressanta: vi känner till problemställningarna men vi måste få till stånd åtgärder. Jag återkommer till den frågan när vi har det språkpolitiska programmet och det ser jag verkligen fram emot.

     

    Fru talman!

    Det var meningen att vi skulle ha en temadebatt denna gång. Trots det har i två dagar alla i stort sett sagt samma sak, och det är kommunernas ekonomi som är det stora numret i år. Därför tänker jag enbart prata under rubriken om  kommunernas bekymmer. Vi har fått en situation där alla bjuder över varandra. Ltl Ragnar Erlandsson brukar ofta framhålla sin 35-åriga erfarenhet. Om jag riktar en fråga: Är det någonting nytt när det gäller kommunernas bekymmer och om jag gör som andra att jag både svarar och frågar så kan jag säga att nej, det är det nog inte! Jag kommer ihåg att när ltl Ragnar Erlandsson var lantråd så skulle landskapsregeringen hålla igen överallt, landskapsregeringen skulle också hålla igen när det gäller transaktionerna ut till kommunerna. Då fick vi en sådan situation att kommundirektörerna uppvaktade lagtingspartierna. Jag kommer ihåg att den gamle politiska räven Olle Salmén pratade om kommundirektörspartiet. Då blev det också en sådan situation att lagtingsmännen gärna ville bjuda över varandra lite. Varför ville man göra det? Jo, därför att man kommer så väldigt nära sina väljare förstås, det är självklart. Det olyckliga med det är att det ger en signal ut till kommunerna att det löser sig nog alltid ändå.

     

    Man kan ställa sig frågan har kommunerna själva ett ansvar över den uppkomna situationen? Mitt svar på den frågan är ja, delvis. Om vi t.ex. tar Finströms kommun som exempel och tittar på skuldsättningen så var den 1995 1.500 euro per invånare. Tio år senare var den nästan 5.000 euro per invånare. Om man uttrycker sig försynt kan man kanske säga att det delvis beror på vissa, inte så välgenomtänkta investeringar. Varför gör man den typen av investeringar? Jo, man kanske tänker: det löser sig alltid. Notera värderade lagting, kanske speciellt ltl Carina Aaltonen, som ofta brukar se det jag säger i svart och vitt, jag sade ”delvis”, delvis har också kommunerna ett ansvar här. Kommunerna har den verksamhet som är viktigast för medborgarna, ja, kanske viktigast för hela samhället, dvs. utbildning och omsorg. Vi vet att skattebasen har gröpts ur på grund av att den finska staten har konfiskerat företags- och kapitalbeskattningen. Vi vet också att många kommuner, som Eckerö, Saltvik m.fl., skulle ha en god ekonomisk situation om man skulle ha fått behålla den här delen av skatterna. Tyvärr, har vi inte behörigheten. Det finns också ett stort ekonomiskt problem, det är inte fråga om annat och det måste lösas. Då har vi landskapsandelssystemet, som de flesta talare har varit inne på, men det systemet har lappats, det har lagats, det har kompletterats, det börjar bli ett virrvarr och jag tror att många har sett en längre tid redan att situationen börjar bli ohållbar. Då är vi framme vid frågan om kommunreformen.

     

    Ltl Torbjörn Eliasson, som har det som livsuppgift att missförstå vad Ålands Framtid för fram, hänvisade till en debattartikel som jag har skrivit. I den debattartikeln tog jag upp att kommunreformdebatten är i full gång men det brister ordentligt när det gäller faktaunderlag. Jag skrev så här:

    ”Den främsta moroten som förespråkarna av en sammanslagning av kommuner lyfter fram är löftet om inbesparingar. En bra målsättning således. Men får ålänningarna ett lägre skattetryck genom att några kommunkanslier och ledande tjänster slopas? Sanningen är dock den att besparingarna i de offentliga utgifterna uppstår först då det finns ett politiskt mod att rejält skära ner på servicen genom att lägga ner skolor, daghem och andra nyckelfunktioner. Invånarna i Eckerö, Sund och Geta skall t.ex. inte räkna med någon mödrarådgivning när vi ser resultatet av kommunreformerna. Det är oundvikligen invånarna i dagens glesbygdskommuner som får uppleva de kännbara konsekvenserna av kommunreformen. Själva vitsen är ju att centralisera servicen, dvs. skapa större enheter, i första hand lokaliserade till Mariehamn eller Godby. Även här hoppas jag att debattörerna visar större ärlighet – apropå oärlighet – att klart och tydligt berätta hur servicen skall förändras. ”

     

    Jag skrev vidare så här: ”Kommunsammanslagningar, dvs. större enheter, sparar pengar, framhålls det ofta. Men hur ser det ut i dag? Mariehamns stad som den största enheten borde ju ha den minsta offentliga sektorn av de åländska kommunerna, men så är det dock inte, utan verkligheten är den totalt motsatta. Mariehamns stad har i dag en offentlig sektor och därmed välfärdstjänster som det övriga Åland bara kan drömma om. Är dagens mariehamnare villiga att dela med sig av överflödet, skapat av stadskoncentrationerna, av företag och hamnintäkter, har vi råd att ta efter stadspolitikernas modell för hur den offentliga sektorn skall byggas ut med t.ex. gratis kollektivtrafik? Vem skall stå för fiolerna när det övriga Ålands invånare skall upp till samma servicenivå som inom dagens stadsgräns?”

     

    Det var det som jag tog fasta på i debattartikeln och jag skrev också att Ålands Framtid är inte låst vid den nuvarande kommunstrukturen, men vi vill ha en öppen och ärlig debatt om helheten. Frågan om kommunsammanslagningar är så viktig att diskussionerna måste innehålla mer än bara allmänt tyckande; före själva beslutet skall kommuninvånarna på ett tydligt sätt få besked om hur bl.a. servicen kommer att förändras i de tidigare kommundelarna.

     

    Det är, ltl Torbjörn Eliasson, vad jag skrev. Hur man kan få det till att det är att köra över, köra över huvudet på andra, det är fullständigt obegripligt för mig!

     

    I det förslag som jag har lagt pekar vi på att man kan inte bara utreda frågan; det efterlyste Ålands Framtid redan i mars 2004, utan vi måste börja ta beslut. Vi måste ta ett helhetsgrepp: vilka verksamheter skall föras över till landskapsnivå, t.ex. specialomsorgen. Vi vet hur det slår för små enskilda kommuner, vi vet också konsekvenserna för de personer som berörs. Allt det här vet vi. Nu måste vi börja göra någonting. Det som vi har skrivit i vårt förslag är att innan man gör någonting måste de som det berör ha reda på: hur kommer samhällsservicen att se ut för oss framöver? Det har jag genomgående sagt.

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Fru talman!

    Jag uppfattar det nu och jag uppfattade det tidigare som att Ålands Framtid stöder våra tankar om att kapitalskatten skall återbördas och kompenseras till kommunerna. Kapitalskatten är ett resultat av företagsverksamhet eller företagsliknande verksamhet, kan man väl säga. Den moroten måste finnas i kommunerna att man uppmuntrar till sådan här verksamhet och man måste få en nytta av det också. Jag fastnade vid begreppet ”det löser sig nog” som ltl Anders Eriksson sade och till det vill jag säga att jag tror vi borde enas om att modellen med stöd enligt prövning leder just till det här tänkandet för då kan man inte tekniskt budgetera för en hållbar budget utan man budgeterar lätt i underskott eftersom man tror att ”det löser sig nog” via stöd enligt prövning. Det här tror jag är det absolut sämsta alternativet.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    När det gäller det sistnämna är vi eniga. Också när det gäller samfundsbeskattningen, kapitalbeskattningen är det klart att här igen, ltl Mats Perämaa, har vi ett väldigt tydligt exempel på hur annorlunda situationen kunde vara om vi hade den egna beskattningen. Nå, det kan vi stå här tillsvidare och drömma om i det oändliga, nu är situationen som den är, och med tanke på att den är som den är tycker jag att det resonemang som ltl Mats Perämaa för, dvs. att skatter återbördas till de orter där de genereras är rimligt.

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Fru talman!

    Det här skall inte bli någon skattebehörighetsdebatt, men just vad gäller kapitalskatten kan vi kompensera kommunerna på ett sådant sätt via budget, via klumpsumman till landskapet, via budget till kommunerna på ett sätt så att inte kommunerna märker någon skillnad.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Det är jag inte så alldeles säker på, men det lite olyckliga är just den här situationen att på något sätt måste landskapet träda till. Det finns ingen, oavsett om så Ålands Framtid, liberalerna, centern, vem som sitter i regeringen, som kommer att sitta med armarna i kors och låta en åländsk kommun gå under, det är jag helt övertygad om. Problemet är att man pratar om de självständiga kommunerna, man pratar om skatterätten som man har ute i kommunerna, men det vet vi att hälften av de åländska kommunerna skulle vara bankrutt efter en vecka om inte landskapsandelssystemet fanns. Vi har dessa transfereringar som är väldigt invecklade och det är inte så alldeles lätt att veta vem det sist och slutligen är - är det kommundirektören, är det kommunekonomen eller är finansminister Wiklöf som har det ekonomiska ansvaret för att kommunen flyter?

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

    Fru talman!

    Ltl Anders Eriksson nämnde Finström och Finströms satsningar. Under de senaste tio åren har Finström gjort långsiktiga satsningar i ett nytt omsorgshem, Rosengården, ny skola i Godby, ett allaktivitetscentrum i Godby med simhall som främsta byggnad. Vi har byggt ny brand- och räddningsstation, vi har uppfört flera hyreshus. Dessutom har vi också varit föregångare när det gäller fjärrvärmen, bioenergin. Vi har ett omfattande avloppsledningssystem och vattenledningssystem. Det här har finansierats via lån, men det är inte investeringar som enbart är för dem som lever nu i dag i Finström utan det är långsiktiga satsningar och därför har vi också lån med längre verkningstid.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Jag vill säga att jag hoppas att inte ltl Ragnar Erlandsson missförstår mig, att jag har ingen behörighet att kritisera de prioriteringar man gör inom Finströms kommun. Jag kan bara notera att när jag var väldigt aktiv inom kommunalpolitiken i Jomala så tittade man ofta på Finström som ett ekonomiskt föredöme, men nu ser det annorlunda ut och det är mycket på basen av de investeringar som ltl Ragnar Erlandsson räknade upp. Men, märk väl, det är beslut som man har tagit i Finström; jag kan bara peka på att också finns en benägenhet ute i kommunerna att man investerar, man satsar lite mera än vad man kanske egentligen har ekonomiska muskler för.

     

    Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

    Fru talman!

    Det är klart att Jomala har egentligen gjort bar en satsning och det är omsorgshemmet. I övrigt har Jomala den geografiska fördelen att man kan åka på medarna på grannkommunernas satsningar.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Vtm Viveka Eriksson, replik:

    Talman!

    Ltl Anders Eriksson skyller också kommunernas ekonomi på staten och att det är staten som urgröper kommunernas ekonomi. Jag kan inte riktigt hålla med om det resonemanget, för om man tittar på det ekonomiska system som vi har i dag är ett problem för kommunerna att alltfler betalar kapitalskatt, och det är förstås en statskatt, men de pengarna kommer tillbaka till landskapet genom klumpsumman och de borde tillfalla kommunerna där de är genererade. Jag tycker inte det handlar om att landskapet skulle träda till utan det är helt enkelt så att landskapet omfördelar de resurser som man har och som är intjänade ute i samhället.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Som jag redan svarade kollegan ltl Mats Perämaa, så med tanke på det system vi har anser jag att tolkningen är rimlig. Däremot är det tråkigt att vtm Viveka Eriksson säger att jag alltid skyller på staten. Det är precis lika tråkigt som om jag skulle säga att vtm Viveka Eriksson alltid tar staten i försvar .Det är väl ändå ett obestridligt faktum att kapitalbeskattningen och samfundsbeskattningen alltmera har gått över till att bli en statsbeskattning. Det är väl ändå ofrånkomligt. Det är också mycket det som gör att i många kommuner – Saltvik och Eckerö kan jag nämna – så har man de ekonomiska problem som man har. Samtliga skatter fanns i den första självstyrelselagen som suveräna skattekällor för Åland, men de finns inte kvar mera, just för att finska staten har plockat över dem. Inte skyller jag på någon utan jag konstaterar bara att så har det gått till. Jag förstår inte varför vtm Viveka Eriksson inte kan konstatera detsamma!

     

     

    Vtm Viveka Eriksson, replik:

    Talman!

    De pengarna omfördelas från staten till kommunerna och till Åland via klumpsumman, så på det sättet kommer de pengar som är intjänade på Åland tillbaka till Åland via vårt ekonomiska system: klumpsumma och skattegottgörelsen. Vi kan använda dem så att vi tryggar välfärd och service till samhällsmedborgarna. Då är det väldigt viktigt att kommunerna får del av det överskott som finns i samhällets budget så att kommunerna som står för närservicen också klarar av att sköta det som vår lagstiftning har ålagt kommunerna.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Igen, värderade vtm Viveka Eriksson! Det sistnämnda är vi helt eniga om. Jag har sagt att det är bra att pengarna återbördas till de orter där de genereras. Vi borde ha ännu större incitament av det slaget så skulle man också ute i kommunerna kunna driva och känna mera för att driva en aktiv näringspolitik. Resonemanget med klumpsumman är ett ihåligt resonemang. Det är inte så att vi får 100 procent tillbaka av de kapitalinkomster som betalas in till finska staten eller de samfundsskatter som betalas in, utan vi får det i relation till klumpsummans koefficient, alltså 0,45. Jag tror att jag skall rekommendera vtm Viveka Eriksson att göra ett besök på ÅSUB för att få reda på hur pass mycket pengar vi förlorar i transaktionerna mellan Åland och Finland bara på de här båda skatteslagen.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Göte Winé, replik:

    Fru talman!

    Ltl Anders Eriksson hade en debattartikel om kommunreformen. Jag kommer inte riktigt ihåg rubriken,  men det var om ärlighet och att det är mycket oärlighet kring kommunreformdebatten och ltl Anders Eriksson ville i debattartikeln få in mera sanning. Sedan skriver han att kommuninvånarna i Sund, Geta och Eckerö kommer då i framtiden att inte få någon mödrarådgivning i sina hemkommuner. Jag tror att Eckerö har sin kvar och jag kan meddela ltl Anders Eriksson att Sund och Geta har inte haft någon mödrarådgivning på många år utan de far till Godby, och detta ser inte många som något hinder. Det är en viktig sak att här få in att man redan har centraliserat och att det inte är så många som ser det som ett hinder.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Så kan det vara och när jag skrev artikeln tog jag det som ett exempel. Rubriken, som ltl Göte Winé funderade på, lydde: ”Oärlighet präglar debatten om kommunerna”. Det hänger ihop med att jag läste flera debattartiklar där man pratar om att man skall sammanslå kommunerna för då får vi en bättre service för kommuninvånarna, och det är det som jag menar att är felaktigt. Det är ofrånkomligt så, ltl Göte Winé, att vill man uppnå några ekonomiska fördelar så gör man det genom att centralisera, genom att skapa större och större enheter. Det är det enda sättet man kan tjäna några pengar på. Det är det man säger att är drivkraften. Vi från Ålands Framtid anser att det är viktigt att det finns lokalt producerad service, att inte all service på Åland i framtiden finns i exempelvis Mariehamn och Godby.

     

    Ltl Göte Winé, replik:

    Fru talman!

    Det är viktigt med närservice. Men viktigt är också att det är rättvist mellan invånarna på Åland så att det inte är skillnad på var man bor, vad man blir erbjuden för service osv. Ltl Anders Eriksson jämförde i sitt anförande Finströms kommun som kan erbjuda sina kommuninvånare otroligt mycket, men det är inte alla kommuner som kan det. Klarar man av att man större kommuner kan erbjuda mer annan service till sina kommuninvånare, typ inom äldreomsorgen, barnomsorgen osv. Det är viktigt att satsa på det.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Närservicen är viktig. När ltl Göte Winé säger att det också skall vara viktigt, så tror ltl Göte Winé att t.ex. en person bosatt i Mariehamn ser det som helt naturligt, helt rättvist att också han någon gång åker till Sund för att få social service? Jag tror inte det! Strömmen går nog bara ett enda håll. Men när det gäller socialdemokraternas vilja till kommunsammanslagningar så t.ex. i min hemkommun Jomala lägger man förslag om att man skall folkomrösta, om vad då? – det vet ingen människa ännu! Men någonting skall man folkomrösta om där målsättningen är att Mariehamn och Jomala skall gå ihop! Socialdemokraternas resonemang om solidaritet med de svaga, var är det då? Hur ser ltl Göte Winés vision ut för den framtida kommunstrukturen på Åland om t.ex. Mariehamn och Jomala går tillsammans? Det är helt omöjligt om man skall ha en i övrigt levande kommunstruktur.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

    Fru talman!

    Jag tycker att hela kärnfrågan när det gäller de framtida kommunala strukturella förhållandena handlar om hur kan vi på Åland i görligaste mån bevara den närservice vi har nu och för framtiden så nära medborgarna det bara är möjligt? Det är den centrala frågan. Då är frågeställningen: För att uppnå detta, vad bör vi rimligen göra för att långsiktigt också kunna finansiera den verksamheten? Då handlar det om att i vissa kommunala sammanhang den kommunala administrativa och ekonomiska strukturen är för liten - det sitter alla här och vittnar om – ett större antal arbetslösa skulle försätta kommunen i predikament, ett antal specialomsorgsfall sätter kommunen i predikament. Det gäller också inom missbrukarvården och vård. Man klarar inte detta långsiktigt och då är frågeställningen: Är det möjligt att göra detta genom nya strukturella förändringar vad gäller verksamheter? TALMANNEN: Tiden är ute!

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Jag konstatera att det sistnämnda vill jag veta mer om innan jag skriver under det. Men i det stora hela är finansminister Wiklöf och jag helt överens om han menar vad han säger, och det tror jag! Steg ett är att slå fast vilken närservice skall medborgarna på Åland ha och sedan att se att man på ett så kostnadseffektivt och bra sätt som möjligt kan upprätthålla den servicen. Sker det genom sammanslagningar, sker det genom samarbete eller sker det genom överföringar till landskapet? Ja, det får utredningen visa, men det jag har vänt mig mot att man redan nu säger från två partier, att det finns inga möjligheter att slå ihop kommuner, det har vi sagt nej, till säger liberalerna och centern, medan socialdemokraterna och Frisinnad Samverkan är beredda att slå ihop kommuner. Så har debatten gått, men ledamoten Lasse Wiklöf har helt rätt, att det är så här vi skall gå till väga och jag hoppas att vi kan jobba tillsammans när det gäller den målsättningen.

     

    Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

    Fru talman!

    Det är det konstaterandet vi har gjort här. Många, också kommunalt engagerade politiker här bland lagtingsmännen säger det, att de kommunala administrativa områdena, förvaltningsmässigt och ekonomiskt, är för små i sin nuvarande utformning för att klara de ekonomiska förutsättningar. Det är just därför som vi diskuterar hur vi på sätt eller annat kan förnya strukturerna så att vi uppnår livskraftighet och klarar ekonomin långsiktigt. Jag tycker att det här är det helt centrala i diskussionen. Det är snarast omtanken om människorna, också i glesbygden och dess närliggande servicefrågor som vi faktiskt engarerar oss i.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Jag tar igen fasta på det vi är eniga om: det är närservicen till medborgarna som är det centrala, med tanke på att köra över folks huvuden osv. Däremot har jag inte tillräckligt med kunskap ännu att jag kan säga att de åländska kommunerna är för små, det kan jag inte säga. Det kan man kanske överbrygga med samarbete och om man får större kommuner blir det då billigare? När jag har studerat siffrorna för Mariehamns stad är jag inte så där alldeles övertygad om det. Men vi skall inte ge oss iväg och spekulera utan landskapsandelssystemet har lappats och lagats så länge att det inte går längre – det såg Ålands Framtid redan 2004, att nu måste vi göra någonting. Jag är tacksam för att också övriga partier börjar se att nu måste vi göra någonting. Det här håller inte längre, men ta fram underlag så att vi får ta beslut nästa år så skall vi se hur vi skall ha det. Ålands Framtid är inte låsta i den här frågan, vi vill bara att alla vet vad man pratar om.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

    Fru talman!

    För det första tycker jag att ltl Anders Eriksson fokuserar väl mycket på min person – jag kan inte förstå varför! Jag har faktiskt inte missförstått Ålands Framtid för jag har utgått från dokument, dels en insändare i Ålandstidningen där det faktiskt var på det sättet att ltl Anders Eriksson beskyllde andra för att vara oärliga i den här debatten och dels har jag tagit fasta på er motion där ni uttryckligen skriver att ni vill att landskapsregeringen skall fatta beslut om vad medborgarna har rätt att kräva. Det tycker inte jag att var demokratiskt. Ltl Anders Eriksson säger att ni är öppna för en diskussion. Det är bra, men berätta då var ni står själva: vill ni slå ihop de åländska kommunerna?

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    När det gäller rubriken på insändaren, som ltl Torbjörn Eliasson i stort sett använde hela sitt inlägg till, så sade han att varför pratar man om oärlighet, varför beskyller man andra för oärlighet. Jag sade att när man i debatten skriver att slår vi samman kommuner skapar vi större enheter så blir det bättre service, det anser jag att är oärligt. Jag uppfattar att centerns gruppledare har sagt precis samma sak och jag uppfattade att t.o.m. ltl Torbjörn Eliasson har sagt precis samma sak. Det är det som jag vänder mig mot. Däremot rekommenderar jag ltl Torbjörn Eliasson en gång till, att låt bli att misstolka och läs vad som står. Vi har aldrig sagt att landskapsregeringen skall fastslå vilken kommunal service vi skall ha framöver, utan det står så här: samtidigt som nivån på den samhällsservice medborgarna har rätt att kräva fastslås. Jag undanber mig fria tolkningar!

     

    Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

    Fru talman!

    När det gäller detta med ärlighet och oärlighet har i varje fall jag aldrig påstått att ni är oärliga. Det är faktiskt så att ni vill säga att andra är oärliga. Jag förstår inte varför därför att de som har uttalat sig tidigare och nu här i debatten uttalar sig efter sin egen övertygelse; precis som ltl Anders Eriksson så gör alla andra det här. Det är inte oärligt. Jag tycker att det är att sprida dimridåer när man börjar prata om sådana saker. Varför inte svara på frågan: Hur vill Ålands Framtid göra? Vill ni slå ihop de åländska kommunerna?

     

     

     

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Har jag beskyllt någon för oärlighet? Nej, jag har sagt att debatten präglas av oärlighet i och med att man säger att slår man ihop kommunerna så blir det bättre service. Jag tror inte att det blir det för personerna ute i randkommunerna, och precis samma uppfattning har ltl Torbjörn Eliasson själv gett sig till tolk för, så jag förstår inte varför det skall vara så svårt att förstå. När vi lämnade vårt förslag den 15 november 2004 så skrev vi så här: Ålands Framtid är för den nuvarande kommunala strukturen med att 16 självständiga kommuner skall bibehållas. Därigenom tryggar vi en unik närdemokrati som samtidigt stärker den lokala identiteten och viljan att göra en insats för närsamhället. Det är vår utgångspunkt, som jag också tror att centern står ganska nära. Är det inte så, så lämnade det här med oärlighet nu!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Veronica Thörnroos:

    Fru talman!

    Jag kommer att ägna mitt anförande åt två frågor. Det ena är polisens närvaro, eller snarare frånvaro, i skärgården och det andra är radio- och TV-verksamheten.

     

    Den av landskapsregeringen tillsatta arbetsgruppen för att lösa skärgårdspolisfrågan överlämnade sitt betänkande till landskapsregeringen för några veckor sedan. Jag förstår att landskapsregeringen inte har hunnit implementera våra tankegångar i årets budget, men det skulle vara intressant att höra om ni har börjat arbeta med rapporten, som ni har fått er tillsänt, och vad ni avser att göra med den.

     

    I budgetskrivningen kan man läsa: ”Det övergripande målet för polisverksamheten är att trygga den lagstadgade rätts- och samhällsordningen, att upprätthålla allmän ordning och säkerhet, förebygga brott och öka tryggheten i samhället samt ge service till allmänheten.” Det jag vill ta fasta på är just ”öka tryggheten i skärgården”. De senaste årens frånvaro av polis har gjort att folk, inte alla, men en del i alla fall, har börjat ta lagen i egna händer. Det finns en stor respektlöshet både inför att köra berusad och att hålla sig till allmänna hastighetsbegränsningar. Polisen uppfattas av många, speciellt av barn och ungdomar, som en fiende i skärgården än snarare som en vän och laguppställningen blir vi gentemot dom. Den här utvecklingen är tråkig. Därför tycker jag att det är bra att landskapsregeringen har tagit till sig det här; man har tillsatt en arbetsgrupp, vi har lämnat vårt eniga betänkande och jag hoppas nu under år 2007, fastän det inte finns skrivningar just nu, att ni kommer att arbeta aktivt med den här frågan.

     

    Det andra jag vill föra ett resonemang kring är radio- och TV-verksamheten. Frekvenser är en naturresurs och delas mellan nationer på ett rättvist sätt efter internationella förhandlingar. Eftersom frekvenserna är en begränsad resurs har Åland blivit tilldelat ett visst antal frekvenser som täcker hela Åland och sedan ett antal svagare som har en begränsad räckvidd. I dagsläget har vi sju stycken frekvenser som täcker hela Åland.

     

    Radio är ett billigt alternativ för annonsören och används ofta för att komplettera annonser i andra media. Det här är någonting som landskapsregeringen har tagit till sig och den som lyssnar på de kommersiella radiostationer som finns här på Åland kan konstatera att landskapet, dess avdelningar och myndigheter, för ut reklam. Jag tycker det är bra att man använder radion på ett sådant sätt. Jag kan ge exempel. I den senaste undersökningen som ÅSUB gjorde står det i inledningen att man valde att ”puffa på” för att folk skulle lämna in sin statistik via en kommersiell radiostation. Nackdelen med de kommersiella radiostationerna på Åland är att de saknar täckning, alltså man exkluderar delar av Åland, speciellt skärgården, eftersom de kommersiella radiostationerna inte har access till en frekvens som täcker hela Åland.

     

    Vad kan man då göra åt detta? Jo, jag tycker att man skall göra så här. Jag tycker att man helt enkelt skall lägga ner Radio Suomi. Jag hänvisar till en undersökning som RUAB gjorde den 21 mars 2005, där man frågat  efter vem som har lyssnat på de olika kanalerna, och det visade sig att mindre än 2 procent av ålänningarna lyssnar på Radio Suomi under en dag. Nog är det väl anmärkningsvärt om vi skall ha en frekvens som täcker hela Åland som har ett lägre lyssnarunderstöd än 2 procent, samtidigt som vi vet att de kommersiella kanalerna inte har access till hela landskapet, vi som bor i skärgården kan inte ta del av dem, trots att landskapet använder dem för att föra ut information och reklam. Det är naturligtvis inte min avsikt att på något vis ta bort möjligheten för Radio Suomis lyssnare, men jag tycker att Radio Suomi kan fördelas över flera mindre stationer i stället för att uppta en som täcker hela Åland.

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Fru talman!

    Frågan om skärgårdspoliserna är viktig och jag har själv deltagit i arbetet för att få fram det betänkande som har lagts. Betänkandet är starkare än så att det bara har varit enigt. I bakgrunden ligger också det faktum att polisdelegationen, där det finns representanter för många partier samt regionala representanter osv., har diskuterat den här frågan i många, många år och initiativet kommer från polisdelegationen om att landskapsregeringen skulle tillsätta en arbetsgrupp för att lösa den här saken. Jag som nuvarande oppositionsledamot sitter i polisdelegationen och rekommenderades som en deltagare i arbetet, därav arbetsgruppen som sträcker över majoritets- och oppositionsgränserna. Därför är betänkandet starkt och jag kan också i repliken uppmana landskapsregeringen att så fort som möjligt gå vidare i det här arbetet.

     

    Ltl Veronica Thörnroos, replik:

    Fru talman!

    Det är helt sant som ltl Mats Perämaa säger att i arbetsgruppen satt representanter för socialdemokraterna, Frisinnad Samverkan, liberalerna och centern, så arbetsgruppen hade en bred parlamentarisk förankring.

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Fru talman!

    En liten korrigering. Det var kanske så att Frisinnad Samverkan hade möjlighet att medverka i arbetet men ändå avstod från att medverka. Orsakerna till det känner jag inte till.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Sune Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Jag blev lite förvånad när ltl Veronica Thörnroos frågar regeringen om de har börjat arbetet med att få poliserna närvarande i skärgården i stället för att vara frånvarande. Ltl Veronica Thörnroos tillhör regeringspartierna och är en av deras representanter i arbetsgruppen, så för mig borde det vara självklart att hon har uppmanat dem att göra det och också är medveten om att arbetet går vidare. Hon, som tillhör regeringspartierna, är för mig en garant för att arbetet skall drivas vidare.

     

    Ltl Veronica Thörnroos, replik:

    Fru talman!

    Jag tycker att det känns riktigt trevligt att få vara en garant för liberalerna att driva den här sakfrågan vidare. Naturligtvis har vi diskuterat detta inom regeringspartierna, men det är också en så pass viktig fråga att jag tycker att den stora allmänheten skall få ta del av landskapsregeringens svar i en öppen debatt.

     

     

    Ltl Sune Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Om ltl Veronica Thörnroos hade vetat det i stället för att fråga regeringen om det pågår, så hade hon kunnat upplyst lyssnarna om att vi håller på och arbetar med detta, men hon ställde faktiskt en fråga till regeringen i sitt anförande om det har kommit igång.

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Talman!

    Jag vill bara tacka för det stora stödet för Obunden Samlings idé att ta ner Radio Suomi till lågeffektfrekvenser och i stället bjuda ut den frekvensen till de kommersiella radiostationerna, en fråga som kulturutskottet behandlade och som lagtinget positivt förkastade med en tydlig adress till landskapsregeringen att göra detta. Nu  hoppas jag verkligen att det blir genomfört; det är helt förkastligt att självstyrelsen uppehåller en full effektfrekvens för en helt finskspråkig radiostation när det finns behov av andra. Jag stöder samtidigt ltl Veronica Thörnroos idé att ha Radio Suomi kvar, men på t.ex. tre lågfrekvenser eller det kanske räcker med två.

     

    Ltl Veronica Thörnroos, replik:

    Fru talman! Jag tänker inte ge mig in i en debatt om vem som har sagt vad först och när. Vi har en samsyn i den här frågan, och det är bra, vi skall försöka jobba vidare med den.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Fredrik Karlström, replik:

    Fru talman! Jag vill också kort tacka ltl Veronica Thörnroos för ett klarsynt anförande om frekvenser och radiosituationen på Åland. Jag konstaterar också att landskapsregeringen skriver i sin budget att de avser att granska hur de tillgängliga frekvenserna utnyttjas och hur hörbarheten för en del av den kan förbättras. Jag hoppas då att det handlar om att det inte är bara de egna frekvenserna som man diskuterar, det bolaget som man själv äger, utan att andra bolag kan få vara med på samma startfält s.a.s. Radio Suomi behöver inte helt läggas ned på Åland som ltl Veronica Thörnroos först sade, utan som hon sedan korrigerade sig själv med att säga att den kan prioriteras ned. Det finns ingen anledning att diskriminera bort den, men den behöver inte heller prioriteras upp som det har gjorts nu.

     

    Ltl Veronica Thörnroos, replik:

    Fru talman!

    Jag tackar för det stödet och jag måste erkänna att det var min dramatiska ådra som tog över lite när jag helt och hållet ville lägga ner Radio Suomi! Jag menar att de få frekvenser vi har – sju stycken – skall vi använda så bra som möjligt och jag tror att det är dags att släppa in de kommersiella radiostationerna på marknaden. Det är också en inkomstmöjlighet för landskapsregeringen att sälja ut den här stationen. Naturligtvis skall de få lyssnarna som vill  ha möjlighet att höra Radio Suomi men då kanske fördelade på flera lågfrekvenser.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

    Talman!

    Det ter sig väldigt märkligt att ltl Veronica Thörnroos, som har varit med i arbetsgruppen och som är viceordförande inom centern, frågar ministern eller lantrådet! Man kan säga att, jo, det här är en sak som hela Ålands folk skall få reda på, det är så väldigt viktigt och det är en väldigt viktig och angelägen fråga, men det hade varit mycket bättre om man hade visat att man behärskar den här frågan och hade fört den här diskussionen redan, att den var på G s.a.s. Nu känns det som ett teaterstycke från centerns sida som är lite dåligt regisserat.

     

    Ltl Veronica Thörnroos, replik:

    Fru talman!

    Det är alltid intressant att ta del av ltl Gun-Mari Lindholms visdomsord!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

    Fru talman!

    Jag vill bara kort informera lagtinget om att vi, som här har sagts, på sidan 51 i budgeten har en text om det här. Med det menar vi att skall göra en frekvens tillgänglig för kommersiell radio som hörs på hela Åland. Det är avsikten och jag tycker att det är bra att ltl Veronica Thörnroos tar upp det och att det debatteras här så att vi sedan när vi i sinom tid får budgeten klubbad känner att lagtinget stöder det. Då kan vi jobba vidare och få det genomfört. Jag tycker att det är en viktig sak.

     

    Ltl Veronica Thörnroos, replik:

    Fru talman!

    Jag vill vara tydlig med att säga, att det som stör mig när det gäller radiofrekvenserna, det som är riktigt irriterande, det är när landskapsregeringen och underlydande myndigheter kör ut information, man har AMS-toppen och hela Åland har inte möjlighet att ta del av det. Därför är det så bra att budgetskrivningen har kommit och det är bra att vi har lyft upp frågan och jag känner att det finns en stor enighet.

     

    Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

    Fru talman!

    Om lagtinget godkänner skrivningen så är det förstås ett krav av lagtinget att vi skall genomföra den åtgärd som jag tidigare nämnde och det är det vår skyldighet att göra sedan.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Lantrådet Roger Nordlund:

    Fru talman!

    Landskapsregeringen erhöll för några veckor sedan arbetsgruppens slutrapport om polisverksamheten i skärgården och det gladde oss också att man hade lyckats ena sig där om ett förslag. Det är en viktig fråga att kunna garantera också skärgårdsborna samma grundtrygghet som det finns på resten av fasta Åland och i Mariehamn när det gäller polisverksamheten. Vi har en otillfredsställande situation som vi har diskuterat i ganska många år egentligen i polisdelegationen och varit alla överens om att så här kan det inte fortsätta. Vi har försökt med olika modeller tidigare och vi har haft polistjänster i skärgården, vi har haft halva polistjänster osv., men det har varit problem med att rekrytera personal till tjänsterna, vilket i och för sig lite förvånar mig eftersom det borde kunna vara intressanta tjänster. Nu har då arbetsgruppen lagt fram ett helt nytt förslag och det kommer vi i landskapsregeringen att naturligtvis diskutera, men första steget är att vi begär också polisdelegationens utlåtande över det här och sedan skall det processas in i kommande tilläggsbudgeter eller ordinarie budget för 2008, beroende på hur snabbt processen går. I det sammanhanget måste naturligtvis landskapsregeringen väga in den totalsituation vi har när det gäller polisresurser på Åland och också vilka övriga resurser som finns i skärgården och den backup som vi kan få av sjöbevakningen samt de resurser som finns där. Vi har också där ett mycket bra fungerande samarbete. Men det viktiga är att skärgårdsborna skall kunna känna samma trygghet och framför allt det som ltl Veronica Thörnroos var inne på i sitt anförande, om man kallar det synen på den polisiära verksamheten och framför allt ungdomens syn på att man faktiskt måste efterleva lagen. Det är inte rätt att köra berusad, det är inte rätt att köra med för höga hastigheter osv. bara för att man vet att det inte finns en polis i den här kommunen i dag. Det finns tyvärr flera tragiska olyckor som har kommit på grund av bristande respekt för den lagstiftning som vi har och det är en situation som inte är bra. Därför måste vi satsa mera resurser på det här och det här förslaget är ett bra steg i den riktningen.

     

    Ltl Mats Perämaa:

    Fru talman!

    Först vill jag korrigera en utsago av ltl Anders Eriksson om vad vi eventuellt har sagt om kommunerna. Vi har sagt mycket om kommunerna och finansieringen av kommunerna samt mycket om kommunstrukturen, men vi har inte sagt att det för alltid skall vara 16 kommuner. Ungefär så sade ltl Anders Eriksson att vi har sagt. Vill några kommuner någon gång i framtiden enas, kommer man överens om att man skall slå ihop sina verksamheter så skall det vara deras val och då skall de få bestämma det. Det skall inte bestämmas härifrån. Men så låsta som ltl Anders Eriksson hävdar att vi skulle vara är vi inte.

     

    Så till en helt annan fråga. Lagberedning är såsom vi ser det grunden i det som vi sysslar med här i lagtinget jämte budgetarbete. Vi har kunnat konstatera under senare år att lagstiftningen ofta ligger efter, vi hotas i vissa situationer av EU-böter, vi har haft en situation med många lagframställningar och kunnat konstatera att kvaliteten t.o.m. kan vara bristfällig. Det har diskuterats här förut, många utskottsordföranden har fört fram synpunkterna att ibland är framställningarna sådana att utskotten får fungera som lagberedare i sin tur. Lantrådet gick just ut och jag hoppas att han kan återvända för jag har en fråga till honom just om den här saken. Jag skulle vilja ha ett svar på om kan man förvänta sig att det budgetanslag som finns under det här momentet räcker till för att korrigera den här saken? Annars kanske någon annan från landskapsregeringen kan svara på denna fråga.

     

    Situationen med den avgående kanslichefen har diskuterats mycket i media, mycket här i salen också, så vi behöver inte återkomma till själva lagstiftningen som ligger bakom, vi behöver inte återkomma till processen, men lantrådet och landskapsregeringen har i samband med denna process erbjudit före detta tjänsteinnehavaren på kanslichefsposten ett antal olika tjänster som ersättning för den tjänst hon förlorar. Bl.a. tror jag mig veta att man har nämnt en tjänst som autonomiutredare, man har nämnt en tjänst som informationsansvarig och kanske någonting till. Jag tycker att det skulle vara ett lämpligt tillfälle för lantrådet att diskutera med lagtinget behovet av dessa tjänster. Har landskapsregeringen för avsikt att föreslå för lagtinget att vi skall dessa nya tjänster och skall de tillsättas? Det önskar jag att vi kunde få en redogörelse över. Vi måste diskutera behovet och innehållet i dessa, flera nya tjänster för att kunna ta ställning till om det finns ett verkligt behov.

     

    Så ännu en annan sak. Understödet för investeringar i uppvärmningssystem som främjar miljövården kom till för ungefär ett år sedan på initiativ av liberalerna; det fanns då ett anslag om 70.000 euro. Jag har förstått att intresset för att konvertera uppvärmningssystemen har varit stort, så nu blir min fråga: Förväntas intresset för detta avta eftersom man har samma anslag nu, men man har kompletterat de uppvärmningsformer som man kan konvertera till med värmepumpar också`?

     

    Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

    Fru talman!

    Ltl Mats Perämaa var inne på lagberedningen. Den har faktiskt förlorat på övergången till parlamentarismen. Nu diskuterar regeringen mera ingående lagarnas materiella innehåll medan det övriga inte ägnas så mycket tid. Förr i tiden satt hela landskapsstyrelsen alltid en dag i veckan och sysslade med lagberedning, och då blev förstås också lagarnas formalia mera genomdiskuterat och dessutom hade man en särskild kommitté som kallades för laggranskningsnämnd som jobbade med lagarna innan man skickade över dem till landstinget. Här tror jag att vi har en orsak, alltså att arbetsmängden har ökat i landskapsregeringen så att samtliga ministrar kan inte längre sitta en hel dag och hålla på med det här. Men vi borde  hitta ett system för att komma till en bättre hantering. TALMANNEN: Tiden är ute!

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Fru talman!

    Jag tycker att det var bra att ltl Ragnar Erlandsson sade det sista att vi måste hitta ett annat system för att komma till en bättre hantering. Skulle man inte vilja det skulle man vara nöjd med nuvarande system, och det tror jag man inte med bästa vilja kan säga. Det här är ingen kritik mot tjänstemän eller människor som jobbar med de här frågorna; jag ser det närmast som en resursfråga. Det kan vara en kritik mot politikerna, för det har jag rätt att uttala här, så jag passar väl på att göra det då!

    Jag kan inte göra någon annan bedömning än att det här är en resursfråga, att personer med rätt utbildning har tillräckligt mycket tid för att sätta sig in i de olika framställningarna och förslagen.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

    Fru talman!

    När det gäller konverteringsstöden för att komma över till funktioner som mindre belastar miljön och luften så har hela landskapsregeringen ett utomordentligt starkt intresse av att vi kommer framåt i de här frågorna. Vad gäller konverteringsanslagets storlek är det naturligtvis alltid svårt att exakt kunna förutse vilka behoven är eftersom vi inte i detaljer avstämmer med butikerna vad som köps. Jag kan säga att det kommer en liten tilläggsbudget i det här avseendet som kompletterar innevarande års pengar. Det finns alltså ett fortlöpande intresse, men hur stort det långsiktigt kommer att vara är svårt att säga. Jag tycker ändå att det är bättre att hålla nere anslagen än att med automatik blåsa upp dem och sedan senare bara få i besparingar. Jag tycker att det här är det korrekta.

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Fru talman!

    Inte är jag heller efter uppblåsta, alltför uppförstorade anslag, men efter det svar jag fick av finansansvarige så nöjer jag mig och det verkar som att i den här frågan har liberalerna och landskapsregeringen en enig linje.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Lantrådet Roger Nordlund:

    Fru talman!

    Jag beklagar, ltl Mats Perämaa, att jag var utanför så jag hörde inte början av ert anförande, men jag förstod att det handlade om den ersättande tjänsten för f.d. kanslichefen och de diskussioner som där förs. Där hoppas jag att ltl Mats Perämaa och lagtinget kan respektera att det är en förhandling mellan en arbetstagare och en arbetsgivare i det här fallet och att när och om vi kommer till resultat kommer vi naturligtvis att återkomma till lagtinget på vederbörligt sätt med eventuella tjänster eller tjänsteutformningar.

     

    Så mycket kan jag säga i det här sammanhanget att vi har försökt lyssna på lagtinget och lagtingets tidigare skrivningar när det gäller olika behov som finns inom förvaltningen som man önskar få utvecklade, nämligen inom EU-området fanns det klart uttalat från lagtinget i finansutskottets betänkande för 2006 att man önskade förstärkningar. Samma sak när det gäller lagberedningsarbetet: man önskade se förstärkningar. Det är det som vi har haft som utgångspunkt när vi har försökt formulera en tjänst som det finns ett behov av inom förvaltningen och som samtidigt skulle kunna passa den tjänsteinnehavaren i fråga.

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Fru talman!

    Min avsikt var inte, och det tror jag framgick av mitt anförande, att lägga mig i den förhandling som sker, men däremot i innehållet i de tre olika tjänsterna;  jag tror att det är autonomiutredare som har nämnts, någon som skall ha informationsansvaret och sedan lagberedningen. Jag vill ha ett klarläggande: är landskapsregeringens avsikt att föreslå för lagtinget att dessa tre tjänster skall tillsättas oberoende av hur det går i förhandlingen med personen som diskuteras?

     

    Lantrådet Roger Nordlund:

    Fru talman!

    De här tjänsterna kommer inte att tillsättas per automatik oberoende av hur det går i förhandlingarna utan det beror på hur man kommer att organisera förvaltningen framåt och det hänger mycket på den kommande förvaltningschefen hur man kommer att prioritera och använda de resurser som finns inom vår förvaltning. Tjänsten som det nu konkret handlar om som vi har föreslagit är en autonomiutvecklare utgående från lagberedningen, så på det sättet har vi försökt vara lyhörda för lagtinget så långt som möjligt.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Fredrik Karlström:

    Fru talman!

    I mitt anförande som jag höll igår överskred jag mina sju minuter, så jag skall försöka hålla mig till det i dag. Jag är glad att ltl Veronica Thörnroos tog upp frågan om radio- och TV och framför allt att landskapsregeringen har skrivit i sin budget att man eventuellt kommer att prioritera ner den finskspråkiga Radio Suomi för att göra det möjligt för kommersiella stationer. Det finns fyra stycken på Åland som skulle kunna tävla om att få köpa tillgång till den frekvensen. Det var egentligen inte den frågan jag tänkte gå in på utan det är TV-licensen jag skulle vilja diskutera lite grand med lagtingsledamöterna.

     

    I förra årets budgetdebatt pratade jag en hel del om hur fel jag tycker att TV-licenssystemet är på Åland. Nästan alla familjer på Åland tvingas betala en avgift om 200 euro skattade pengar för att man har en TV-apparat hemma, trots att pengarna till största delen används för att till fullo finansiera Ålands Radio, en radiostation som, enligt samma undersökning som ltl Veronica Thörnroos hänvisade till, har 28 procent av lyssnarna på Åland och där största kategorin lyssnare är mellan 65 och 70 år, enligt den undersökning som Ålands Radio beställt från RUAB i Sverige. Förutom att avgiften i sig är en logisk kullerbytta då man tar betalt för innehav av TV, men nästan använder hela beloppet till radioproduktion så slår också avgiften väldigt fel då den närmast kan ses som en regressiv skatt som dessutom slår oproportionerligt. Hushåll med låginkomsttagare tvingas betala en proportionellt sett större del av sin disponibla inkomst för TV-avgiften och även ensamhushåll och pensionärer behandlas orättvist jämfört med de hushåll som har flera medlemmar. Förutom att dagens avgiftssystem både innebär en dyr uppbördskostnad och ett komplicerat kontrollsystem är det också allvarligt att politiker i praktiken förbjuder de medborgare som har det sämst ställt att följa nyhetsflödet i vårt samhälle, något som snarare torde vara en mänsklig rättighet än en avgiftsbelagd förmån. Vad man i praktiken alltså hårdraget gör är att man förbjuder dem med sämsta ekonomiska förutsättningar att på lika villkor ta del av samhällsinformationen. 200 euro skattade pengar är mycket pengar för låginkomsttagare. Vanligtvis när vi proportionellt sett tar lika mycket betalt för något oberoende av nyttjandegraden, så gör vi detta genom skatter. Alla är med och betalar via skattesystemet för saker vi inte alltid utnyttjar, men det demokratiska systemet går ut på att det som majoriteten tycker att skall vara och betalas finansieras via skatter, allt utom public service-radio. Skulle de exempelvis krävas en avgift för innehav av cykel om man skall köra sin bil och den avgiften ytterligare skulle användas för att subventionera andra cykelåkande, så skulle nog de flesta troligtvis protestera. Ändå är det det vi gör med TV-licenssystemet i dag. Vi tar betalt för en sak, men använder pengarna till något annat. Det är som att landskapsregeringen skulle kräva en avgift för postlådeinnehav för att man skickar e-post över Internet.

     

    Min motion nr 42 går ut på att landskapsregeringen skall avskaffa licenssystemet och hitta ett annat sätt som långsiktigt finansierar public service-radion på Åland på ett modernare men framför allt rättvisare sätt. Naturligtvis skall jag också komma med ett förslag på hur det skulle kunna göras. Jag är absolut inte emot public service-radio, tvärtom tycker jag att det behöver finnas ett bolag som inte drivs av kommersiella intressen och som är en motpol mot den i dag allt större mediekoncentrationen som blir på Åland. Bolaget skall arbeta för alla ålänningar genom att granska makten och värna om den åländska kulturen och självstyrelsen. Men man måste kräva att det görs genom en finansieringsform som inte missgynnar de allra svagaste i vårt samhälle. Även om jag inte är emot public service-radio som sådan har jag mycket synpunkter på hur bra eller dåligt Ålands Radio lyckas med uppdraget att göra den här typen av radio för alla ålänningar, men det kan jag gärna återkomma till i ett mediepolitiskt program, om landskapsregeringen väljer att försöka rätta till de missförhållanden som råder i dag.

     

    Den politiska viljan på Åland – majoriteten på Åland – är för att det skall finnas en public service-radiokanal. Och när det är den politiska viljan och majoriteten som anser så, så anser jag också att finansieringsansvaret bör ligga på politikerna. Dagens sätt att ta betalt av medborgarna för en sak och använda pengarna för något annat är ett orättvist, gammalmodigt och ett direkt felaktigt sätt att göra det på. Det faktum att den tekniska utvecklingen främst inom distribution av medier går framåt med en svindlande hastighet ökar bara behovet att se över det här nu före vi är hopplöst akterseglade av verkligheten. Med dagens licenssystem behöver inte personer som väljer att vara utan TV vara med och finansiera den åländska public service-radion, trots att de har all rätt att utnyttja tjänsten. Det här innebär i praktiken det orimliga att den som vill lyssna på radio men inte tittar på TV slipper betala för sin radiokonsumtion. Men den som vill titta på TV men inte lyssna på radio måste betala för just det de inte använder! Det är sannerligen en aning underligt tycker jag. Jag anser att den enda rimliga lösningen är att radions verksamhet bör finansieras via skattesedeln. Jag kommer att fortsätta jobba för att TV-licensen i dagens form slopas och att ett nytt moment under landskapsbudgeten införs som exempelvis kunde heta kostnad för produktion samt återsändning av etermedia. Summan skall basera sig på en av lagtinget fastställd procentsats av landskapsbudgeten och följer den allmänna konjunkturen och intäkterna för landskapet. Sålunda skall alla vara med och betala, ingen blir betraktad som smitare eller snyltare och resurser behöver inte läggas på administration, övervakning och kontroll. Vid införandet av detta system måste lagen ändras och då bör samtidigt procentsatsen fastslås av lagtinget. På så sätt blir inte Ålands Radio mer beroende än i dag av dem som för tillfället har makten utan får i uppdrag av Ålands folk genom dess valda representanter att utföra public service-uppdraget på bästa. I lag skulle även fastslås att det är förvaltningsrådet och styrelsen som bär ansvaret för att den årliga summan inte får överskridas. Vid eventuellt sämre tider måste andra utvägar än tilläggsanslag sökas, som i alla andra områden av landskapets verksamheter måste man rätta mun efter matsäcken. Det här skulle innebära att inte bara sjukvård och skola är beroende av hur konjunkturerna ändras vid sämre tider och eventuellt lägre skatteintäkter, utan även radion skulle vara tvungen att rätta sig efter verkligheten genom att dra ner på kostnaderna eller hitta andra lösningar. Blir tiderna bättre och skatteintäkterna ökar har man alla möjligheter att ge den åländska lyssnaren/tittaren ännu mer. Det skulle helt enkelt bli en långsiktig lösning som radions anställda och ledning kan jobba efter och på så sätt trygga utbudet av radio och TV på Åland i framtiden. Vi måste komma ihåg att det inte för politiker, styrelse, förvaltningsråd eller personalen på radion som radion existerar utan för den vanlige ålänningen, som är radions uppdragsgivare och finansiär.

     

    Jag önskar alltså att finansutskottet tittar på min motion nr 42 och föreslår i sina skrivningar att landskapsregeringen återkommer 2008 med ett förslag om att avskaffa TV-licensen i sin nuvarande form. Jag ser att klockan har gått, det är över sju minuter redan och jag har två motioner till i det här ärendet, så jag får be att återkomma till dem i nästa anförande.

     

    Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

    Fru talman!

    Jag begärde kanske replik lite tidigt; jag begärde det i ett skede där jag upplevde att ltl Fredrik Karlström från de obundna talade för en progressiv medieavgift som skulle slå rättvist mot de svagare. Nu har jag förstått att man gör det ännu enklare än så: man lägger det som en ny utgift på landskapet!

     

    Ltl Fredrik Karlström, replik:

    Fru talman!

    Det är också viktigt att inse, ledamoten Lasse Wiklöf, att den nya avgiften som läggs på landskapet finansieras egentligen med en skatteväxling med att man inte behöver betala den avgiften med sina skattade pengar. Totalsumman blir de facto lika som den är i dag för den åländska medborgaren, om man ser till ålänningen och inte som politiker eller radiobolag.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

    Fru talman!

    Ltl Fredrik Karlström är väldigt kunnig i radiofrågorna och när han pratar om licensavgiften och att det är en hög kostnad för dem som har sämre ställt ekonomiskt så är det inte bara TV-avgiften utan hela digitaliseringen kommer att göra att det kommer att drabba väldigt många med väldigt höga kostnader för att se på TV. Vi står nog inför ett problem både när det gäller äldreboende och sådana saker. Det ligger nog i en poäng i det som ltl Fredrik Karlström säger att TV-avgiften kanske börjar bli lite gammalmodig med tanke på den snabba tekniska utvecklingen där man kan ta ner TV-program i sin mobiltelefon, så en diskussion om hur detta skall se ut måste nog börja.

     

    Ltl Fredrik Karlström, replik:

    Fru talman!

    Jag vill bara konstatera att vi ser lite liknande på situationen och det är jag glad för. Det är dags att lagtinget börjar inse att framtiden har kommit och att mycket behöver ändras på; de gamla strukturerna som fanns när radion uppfanns och TV-licenssystemet infördes är inte riktigt modernt längre. Jag tror att det börjar bli moget att i den här församlingen titta på hur systemet kunde vara i framtiden.

     

    Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

    Fru talman!

    Däremot kan jag inte ge löften om att det sker förändringar i årets budget, men diskussionen måste börja.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Katrin Sjögren, replik:

    Fru talman!

    Det var ett intressant anförande som ltl Fredrik Karlström hade. Det är så att public service blir satt under hårt tryck och diskussioner förs i hela Norden hur man skall hitta finansieringsformer för public service, dels via skatten eller t.o.m. att man skulle ha ett fondsystem för public service. Men en sak är otroligt viktig när det gäller public service och det är att den skall på något vis skyddas från politikernas klåfingrighet. Man skall kunna leva sitt eget liv inom public service för att man skall kunna bevaka och granska makten. Det är en av de viktigaste bitarna och det måste man ha med sig när man för diskussionen.

     

    Ltl Fredrik Karlström, replik:

    Fru talman!

    Jag håller fullständigt med om att det inte får bli så att politiker genom ett enkelt budgetmoment skall kunna stryka hälften eller mera av radions inkomster som man behöver för att driva sin verksamhet. Därför skulle man fastställa det i lag, kanske med en procentsats som vi gemensamt kommer överens om i lagförsamlingen vad vi tycker att är en rimlig nivå på vad radion får kosta. Just nu jämför man ofta TV-licensen med TV-licenser i andra länder, och det tycker jag är helt fel; en TV-licens i andra länder inbegriper också TV-produktion, utbildningsradio och mycket annat också. Tittar man på exempelvis det svenska systemet går ungefär 60 procent av TV-avgiften till produktion av TV, 35 procent går till produktion av radio och resten är teknisk administration. Här på Åland går egentligen nästan 100 procent av TV-avgiften till produktion av radio.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

    Fru talman!

    Det resonemang som ltl Fredrik Karlström för låter egentligen ganska bra, men Ålands Radio är ett bolag med public service-uppgift och jag undrar om man skulle finansiera det helt och hållet med skattemedel, att hur står man då i förhållande till de s.k. statsstödsreglerna när det gäller att stöda bolag? Hamnar inte det här bolaget då i en mycket gynnsam konkurrenssituation gentemot andra bolag i samma bransch som förmedlar radioverksamhet? Jag tycker att det är någonting att tänka på för finansutskottet också i det här avseendet.

     

    Ltl Fredrik Karlström, replik:

    Fru talman!

    Det är som vanligt en klok tanke som ltl Ragnar Erlandsson kommer med. Visst måste man ta i beaktande hur man skall komma till skott och få resultatet i motionen. Därför har jag bara ett förslag också om ett skattefinansierat system. Landskapsregeringen får gärna komma med en annan lösning, men jag ville få bort TV-licenssystemet, ett system där vi jagar medborgarna för att de har en TV och använder pengarna till någonting annat. Det är själva grunden i TV-licenssystemet som jag är så otroligt emot. Det finns även i den här salen människor som har valt eller glömt bort att betala TV-licens. Om det är medvetet eller inte, kan jag inte svara på, men vad som händer är att de blir ”uppstoppade” i tidningen att de begår en olaglig handling och det är gammaldags och förlegat system: det är dags att hitta på någonting modernare.

     

    Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

    Fru talman!

    Benämningen kunde man ändra på, eftersom man betalar en radioavgift som är kopplad till innehav av TV. Då får man väl hänvisa till det gamla uttrycket att ”om man sanerar orden här så förgyller man livet på jorden” och att man kunde ändra namnet på avgiften.

     

    Ltl Fredrik Karlström, replik:

    Fru talman!

    Jag accepterar inte bara en namnändring av TV-avgiften för det löser inte problemet med att man skall ha ett kontrollsystem som fungerar, vi måste anställa personer som skall övervaka att folk verkligen betalar. Vi är de facto medvetna om i dag att våra medmänniskor på Åland konsumerar information på något sätt, om det sedan är via Ålands Radios Internetsida eller om det är TV-program man tittar på eller lyssnar på radio. Om det är en sak som vi alla är överens om att använder borde den finansieras via skatten för att på så sätt göra den rättvis. I dag slår den väldigt fel: äldre människor, ensamförsörjare, som också skall hänga med i den tekniska utvecklingen som ltl Anne-Helena Sjöblom, det skall digitala mottagare till flera TV-apparater i varje hus. Det är dags att helt enkelt se över TV-licensavgiften.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Anders Englund:

    Fru talman!

    Jag tänkte börja med bostadsproduktionen och jag tycker att det är väldans viktigt att det finns medel under kansliavdelningen för det ändamålet. Det här har varit en otroligt viktig satsning, åtminstone i landsbygdskommunerna, särskilt i glesbygdskommunerna i skärgården. Många av lägenheterna som man kan bygga fungerar som genomgångsbostäder. Det är många ungdomar som har möjlighet att hyra dem och de stannar då på hemmaplan men som annars kanske skulle ha flyttat bort samt även för äldre är det viktigt att det fortfarande finns medel för det här.

     

    I och med att energi behandlas på kansliavdelningen vill jag ta upp den frågan. Vi vet att priset på energi stigit sedan flera år tillbaka stadigt i takt med olje- och elpriserna runtom i världen. De höga energipriserna och den ökande miljömedvetenheten har också spillt över på själva basen för skogsindustrin och skogsvaran. Ju högre oljepriset blir desto intressantare blir också skogsvaran som bränsle i fjärrvärmeanläggningar och som pellets i vanliga villors värmepannor. Här har vi också gjort satsningar på Åland som har varit mycket behjärtansvärda och jag tror att det är bra för landskapet som helhet. Det här är någonting som vi också borde fortsätta med. Det är fråga om en förnybar energi och bioenergi krävs också för att vi skall trygga vår energiförsörjning och minska de klimatförändrande utsläppen. En ökad självförsörjningsgrad är också en viktig aspekt som man behöver ta i beaktande även när det gäller el- och värmeproduktion som också gäller tillgången på drivmedel. Dessutom skapar man här samtidigt arbetsplatser på landsbygden och även skogsvården påverkas i en positiv riktning. Man kan mycket bättre ta tillvara ved från första gallringar och rötskadat virke kan effektivare tas tillvara. Bioenergin har verkligen många andra positiva sidoeffekter för ekonomin också i ett litet landskap som Åland. Även energiodling på åker kan ge nya utkomstmöjligheter för producenterna. Det finns anläggningar i dag där tekniken går framåt som även lämpar sig för små anläggningar och små värmeföretag, kanske ute i våra kommuner, som man kan bilda för att ge sysselsättning här. Samtidigt bör man dock ta EU:s målsättningen om minst 5,75 biobränsle i trafikbränsle framöver på allvar och även här göra nödvändiga satsningar för att utveckla en konkurrenskraftig åländsk produktion.

     

    En sak skulle jag vilja framföra. Jag vet att det åtminstone finns en här i salen som är intresserad av riksdagen. Man borde få in i regeringens nästa regeringsprogram att beskattningen av biobränsle som används i arbetsmaskiner bör slopas. Även beskattningen av övrig biobränsleanvändning bör stegvis minskas och avskaffas. Här har vi i Finland mycket att göra framöver. Man är före i Sverige, man är mycket före i både Tyskland och Österrike. Här kan vi göra någonting och ha inhemska arbetsplatser samt inhemsk energi i landet, och råvaran har vi.

     

    Vidare bör man också ta det investeringsstöd som hör samman med främjande av användning av åkerbioenergi i bruk på ett heltäckande sätt genast från ingående av den följande programperioden 2007-2013. Det här tror jag är någonting som vi även behöver diskutera med riksmyndigheterna.

     

    Det har varit mycket diskussion om kommunerna. Jag skall bara säga några korta ord i det här skedet. Jag är inte orolig för att inte våra åländska småkommuner kan sköta sina områden förnuftigt, men jag är väldans orolig för att inte landskapsregeringen tänker förnuftigt i de här frågorna. Jag tycker att det var ett mycket bra uttalande som lantrådet gjorde i början av budgetdebatten. Han sade, i fråga om andra saker, att regeringen i Helsingfors kanske borde ta kontakt till oss och höra vad kan vi göra för er – samma sak borde också vi från landskapsregeringen och lagtinget fråga ut till kommunerna: vad kan vi göra för er för att förbättra situationen?

     

    I budgeten finns också en skrivning om att fortsätta att utreda en kommunreform och om detta resulterar i ändringsförslag påbörja arbetet med genomförandet. Skrivningen är lite märklig; jag tycker att den andas lite samma nyanser som med kk-huset och golfbanan i Ämnäs/Godby-området, att sedan har lagtinget beslutat om de här sakerna!

     

    På sidan 43 i en punkt under står det att man förbereder ikraftträdande av en ny plan- och bygglag. Förslaget är nu ute på remiss till kommunerna. Det är lagstiftning som jag kanske har tagit del av lite för dåligt, sett ur min egen synpunkt. Det är många bra förslag som man kommer med, man föreslår förändringar och gör förenklingar, men det innebär också betydande extra insatser under ett beredningsskede innan t.ex. byggnadslov behandlas, bl.a. genom att en förberedande syn med alla berörda parter och rågrannar skall  hållas samt att generalplaner uppgörs över hela kommunen, åtminstone över vitala delar av en kommuns område. Detta gör också att kommunerna påtar sig mera arbete, det åtgår mera tid för våra byggnadsinspektörer att sätta ner på dessa områden. Där finns det också en paragraf om rivning, att rivningsanmälan krävs för att helt eller delvis riva byggnader som omfattas av byggnadslovsplikt. Vid rivningsarbetet skall en ansvarig arbetsledare finnas på plats samt en massa annat som man skall ha i anmälan.

     

    I Vårdö kommun har vi börjat behandla förslaget - jag tror att det är många kommuner som inte har gjort det ännu – men det finns saker här som man nog bör titta på som inte alla gånger är riktigt genomtänkta, fast det också finns bra grejer.

     

    Ltl Christian Beijar, replik:

    Fru talman!

    Ltl Anders Englund uttryckte sig ungefär att vad skall man göra för att förbättra situationen ute i kommunerna. Det är en viktig fråga och det är en demokratiprocess. Därför vill socialdemokraterna efterfråga hur kommunmedlemmarna ser på framtiden, så jag delar uppfattningen där att vi behöver höra med kommunmedlemmarna vad de anser.

     

    Ltl Anders Englund, replik:

    Fru talman!

    Så långt är jag med att vi behöver höra kommunerna och jag tycker att den kontakten skulle man redan i det här skedet, innan man går ut med skrivningar i budgeten, ha tagit och efterhört hur situationen ser ut. Det finns en mycket god kompetens ute i kommunerna på detta område.

     

    Ltl Christian Beijar, replik:

    Fru talman!

    Det finns olika system för det här också. Vi har kommunförbundet och liknande som jobbar med de här frågorna, men det är ändå viktigt att få ett perspektiv från medborgarna: vad anser medborgarna i kommunen? Det anser vi att är en väldigt viktig fråga.

     

    Ltl Anders Englund, replik:

    Fru talman!

    Givetvis skall man alltid efterhöra medborgarnas åsikt. Medborgarna har också sagt sitt i det tidigare valet. Här finns det kommunstyrelser, det finns fullmäktige ute i alla kommuner och där borde man starta, där finns i alla fall de som bäst känner till det här i dag, tillsammans med personalen på kommunkanslierna. Det är inte många som klarar av att titta över landskapsandelssystemet i dag och räkna ut det, i alla fall ingen vanlig kommunmedborgare.

     

     

    Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

    Fru talman!

    Om jag kan skall jag försöka lugna ltl Anders Englund lite. På sidan 43 i budgeten står det: ”- att fortsätta utreda en kommunreform och om detta resulterar i ändringsförslag påbörja arbetet med genomförandet.” Det tolkar jag på det sättet att på basen av alla de utredningar som kommer kan man börja förbättra för kommunerna, men jag läser inte in att man skall börja göra en kommunreform här utan det handlar nog mera om det som finansutskottet faktiskt beställde redan år 2003, att man skall se över landskapsandelssystemet och sådana frågor. En kommunreform läser jag inte in i denna mening.

     

    Ltl Anders Englund, replik:

    Fru talman!

    Det gläder mig om hela lagtinget har samma uppfattning som ltl Torbjörn Eliasson, men meningen är väldigt diffust skriven. Kanske alla kan nicka om jag frågar så, om man har samma uppfattning som ltl Torbjörn Eliasson.  (Från salen: vi håller med!)

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

    Fru talman!

    Ltl Anders Englund tog upp frågan om byggnadslagen och gjorde en del påpekanden som säkert är helt okej. Det är så med en byggnadslag som är en stor lag att det finns en del förenklingar i den och det finns också en del som kanske medför mera arbete, vad sedan totalbilden blir är svårt att säga. Trots det har lagförslaget arbetats i regeringen och i regeringens lagtingsgrupper, nu har det gått på remiss och det är sedan meningen att i remissvaren skall göras påpekanden som ltl Anders Englund sade för att få den så bra som möjligt. Jag vet av egen erfarenhet att det också finns mycket att göra i kommunernas byggnadsnämnd för att göra det lindrigare och bättre för sina medborgare. Vill man skämta och säga att man skulle vilja göra en totalförändring av byråkratin så kunde man slopa byggnadslagen precis på Åland och ha det helt fritt!

     

    Ltl Anders Englund, replik:

    Fru talman!

    Jag tror att det är många som kommer att uppmärksamma skrivningarna i förslaget. I förslaget har t.ex. gränsen för när ersättning erläggs till markägare höjts från 10 till 20 procent. Det betyder ofta en försämring för den privata markägaren. Ett exempel.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Åke Mattsson:

    Fru talman!

    Jag kommer att hålla mig till min finansmotion nr 62/2006-2007 om Ålands polismyndighet. Som vi har hört här tidigare fungerar det inte riktigt i vårt samhälle om man inte har en polis som är alert och på gång.

     

    Polisverksamheten i landskapet Åland är en central del i befolkningens allmänna trygghet och säkerhet.  Polis behövs även för att förebygga, utreda och lagföra de brott som begås. För att upprätthålla en väskött polismyndighet är det viktigt med struktur och arbetsro. Det förutsätter också att förändringar skall vara förutsägbara och ha tydliga avsikter. Vid Ålands polismyndighet är lagstiftningen i ordning. Ledarstrukturen är oklar. Det finns ingen förutsägbarhet i besluten, definitivt inte i de politiska besluten – de verkar helt sakna prioritering emellanåt. Någon arbetsro finns det alltså inte hos polismyndigheten i dag.

     

    Under de senaste åren har många viktiga frågor för myndigheten skjutits på framtiden, framför allt polisens behov av lämpliga utrymmen. Det har stått i stilla ett helt år nu på grund av att man inte kan komma överens ifall det är en byggmästare eller om det är en polismästare som skall förhandla om att hyra upp nödvändiga lokaler invid polishuset.  Utan tilläggslokaler faller hela tillbyggnadsalternativet platt till marken när det gäller polishuset. Det är obegripligt att det skall vara så svårt att få ett ja eller ett nej från en fastighetsägare, men kanske landskapsregeringen kan svara på vad det beror på att det har gått tre år utan att man har kommit framåt i frågan.

     

    Jag och alla de poliser jag har talat med anser att polishuset i Mariehamn är en ur polisens synpunkt gammalmodig byggnad. En ombyggnad kan inte ge den typ av lokal som dagens polisverksamhet kräver. Landskapsregeringen bör utreda huruvida Postens hus på Torggatan eller en nybyggnation kan vara ändamålsenligare. Oavsett viket av dessa tre alternativ som väljs skall man vara medveten om att det skall betjäna verksamheten under minst 20 år framåt.

     

    Polisen har i dag inte de utrymmen som krävs för att på ett ändamålsenligt och rättssäkert sätt kunna utföra sitt arbete.  Jag anser att till de delarna man nu saknar utrymme bör lämpliga lokaler omgående hyras upp.

     

    Ett annat sedan länge känt problem inom polisen är de stora pensionsavgångarna som vi har just nu och de kan bara till vissa delar fyllas av nyutbildade poliser. Landskapsregeringen vidtog åtgärder förra året genom att dra in två äldrekonstapeltjänster ur budgeten; trots att man har lovat att de skall föras in i årets budget saknas tjänsterna fortfarande. Det här tycker jag att är fel. Till den delen det inte finns tillräckligt antal poliser till alla tjänster bör det anställas civila utredningssekreterare

     

    Personalen vid polisen har också under många år framfört behovet av en gårdskarl som skulle överta en del av rutinuppgifterna som sköts av polisutbildad personal i dag. Det går faktiskt att anställa jurister, ekonomer, kanske t.o.m. psykologer i vissa fall för att sköta utredningar och göra direkta polisuppgifter.

     

    Vi vet att förändringar i ledningsstrukturen är förestående inför budgetåret då en tjänst för polisärenden på allmänna byrån vid kansliavdelningen. Detta innebär att polisens hela ledningsgrupp avlastas. De ärenden den nya chefen skall bereda har till stora delar fördelats på polisbefälen tidigare vid Ålands polismyndighet. Det här ger alltså anledning att ifrågasätta avsikten med att inrätta ytterligare en befälstjänst i form av en kommissarie med inriktning på narkotikabrott. Varför anställer man ytterligare ett befäl till polisen när man har avlastat befälets arbete med en person redan förut? Det här betyder att det blir två personer till som gör befälsuppdragen vid Ålands polismyndighet. Kommissarien har redan varit verksam under det senaste året och enligt min bedömning var det ett fumligt försök från landskapsregeringen att visa att man gör någonting mot narkotikan. Tjänsten ges till en mycket duktig polis men som inte har någon befälsutbildning och som har varit 30 år vid polisen utan att tidigare ha intresserat sig för narkotikaarbete. Jag anser att narkotikapolisen behövs ute på fältet; förstärkningen skall komma till där och det behöver alltså inte vara en byråkrat i första hand, vilket innebär att ett rum ytterligare kommer att tas i anspråk.

     

    Jag anser att det faktiska behovet av en ytterligare befälstjänst bör tas i beaktande innan man inrättar en sådan tjänst till.

     

    Däremot måste landskapsregeringen bevaka möjligheten för åländska polisbefäl att få vidareutbildning på svenska. Som läget är nu finns det ingen möjlighet för polisbefäl på Åland att uppdatera och vidareutbilda sig i yrket. På finskt håll däremot får man regelbunden utbildning efter vad jag har förstått.

     

    Om jag återgår till narkotikapolisen har det periodvis bara funnits två poliser i narkotikagruppen och ibland har det varit helt tomt. Det är helt emot de inriktningsmål som fanns för myndigheten. I budgetförslaget nämns bara att polisens preventiva arbete skall riktas mot krogmiljöer och liknande. Skall vi inte längre jobba med barn och ungdomar och rikta oss mot den sociala biten? Jag anser att polisens preventiva verksamhet måste vara betydligt bredare än så. Ser man till personalstyrkan har det enligt praxis varit en överkonstapel och tre utredare som har jobbat ute på fältet. Man borde t.o.m. ha fyra vanliga poliser som skulle jobba ute på fältet. Till den del man inte får fram poliser i tillräcklig omfattning måste man ha utredningssekreterare som har en stor funktion i den här verksamheten för att polisen skall klara av att hålla sina höga ambitioner.

     

    Jag vill framhålla att de poliser som jobbar med dessa frågor har engagerat sig väldigt hårt och tack vare sitt personliga engagemang också samarbete har en kontinuitet hållits i narkotikaarbetet. Tullen har uppfyllt sina höga ambitionsnivåer; där finns det tre narkotikahundar och ett tiotal tjänstemän arbetar för att hålla narkotikan borta. De har också en fungerande underrättelseverksamhet som jobbar med just de här frågorna.

     

    Personalomsättningen har varit väldigt stor inom narkotikagruppen och man har inte försökt att tillvarata tidigare intressen genom att låta personalen arbeta parallellt utan periodvis har det lämnats helt tomt på vissa platser, vilket har resulterat i att man måste uppfinna hjulet på nytt gång på gång när det kommer nya personer in i verksamheten.

     

    Tittar man på polisens organisation behövs en tydligare ledningsorgansiation. Man kan inte låta den här frågan hänga i luften. Ser man på hur den fungerar i Finland har man inrikesministeriet som leder polisverksamheten i hela landet. Under den finns en polisavdelning - polisens högsta ledning - och sedan är det ännu delat i härader. Landskapet Ålands polisdistrikt är en självständig enhet som rapporter till förvaltningsmyndigheterna på Åland, alltså de har ingenting utav den här styrningen och ledningen, och det måste man göra någonting åt.

     

    Jag ser att min tid börjar rinna ut, men jag tänkte också nämna lite om lagstiftningen. När det gäller polisverksamheten har vi polislagen, polisförvaltningslagen och många olika lagar som styr polisens verksamhet. I vissa lagar och förordningar har vi en egen lagstiftning, men det är också mycket annat som styr det här. Det är inrikesministeriets förordningar, föreskrifter och anvisningar. Justitieministeriet har också den här typen av direktiv. Det är statsrådets principbeslut angående narkotikapolitiken, statsrådets principbeslut angående effektivering av narkotikapolitiken osv. Många av dem finns inte ens på svenska att få tag i utan de är bara på finska. Gäller de på Åland eller inte, hur är det med den här saken? Det finns också olika lagar: lag om sammankomster, lag om ordningsvakter, lag om privata säkerhetstjänster och statsrådets förordning om privata säkerhetstjänster som är nödvändiga, angelägna för att polisen skall kunna utföra sitt arbete och de lagarna och förordningarna har vi inte heller här.

     

    Jag anser att polisens arbete måste utvärderas. Det saknas helt på Åland. På fastlandet kan man ha 20-30 sidor med utredningar efter att året har gått till slut och man berättar vad man har gjort, vad som man har lyckats med och vilka mål man har uppfyllt. Någonting sådant borde vi ha här också.

     

    Jag efterlyser en hemsida för polisen. Jag rekommenderar att landskapsregeringen går in och tittar på den svenskspråkiga Internetsidan för den finska polisen, välj svenska texten – www.poliisi.fi - där finns otroligt mycket information.

     

    Med beaktande av det anförda föreslår jag att lagtinget godkänner finansmotion nr 62/2006-2007.

     

     

     

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

    Fru talman!

    I och med att polisen och deras sätt att jobba inom narkotika kom upp vill jag ändå säga att det har varit en del i det projekt som vi kallar Rensa Åland inom landskapsregeringen. Vi har haft ett nära samarbete med polisen på så sätt, t.o.m. så att en tid var polis Kjell Mattsson ordförande i den operativa gruppen och drev de här frågorna med ett stort engagemang. Tyvärr, som det ofta är på Åland, är det en person och några personer och så händer det någonting och rasar det lite ihop på grund av vissa personers förändring, och han gick alltså i pension. Vi har inte från det arbetet gått in i den operativa verksamheten hur man använder sin resurs och sin personal, det anser vi att inte hör hemma i en politisk styrning. Det har vi överlåtit åt myndigheten som sådan.

     

    Ltl Åke Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Det är just det här som jag vill peka på att inte har fungerat vid polisen. Man kanske skulle ha låtit den polis som nämndes ha fått jobba året ut, varit ordförande och haft kvar tjänsten om han hade kompetensen, men det lät man honom inte göra. Det finns mycket att göra och man borde kanske också kräva att de mål som finns i budgeten verkligen uppfylls och jag hoppas att man efteråt, i och med mitt påpekande, tittar på det här: gör man från den här myndigheten det man säger sig göra eller lämnar man det bara ogjort. Det är det som är en viktig central punkt här. När det gäller Rensa Åland kommer det från krogmiljön klagomål att polisen kommer överhuvudtaget inte; många är missnöjda när de kommer dit och anser att man har annat att göra än att springa och jaga knarkare. Jag vill inte rikta den anmärkningen mot hela polisen, men man har inte tid och resurser för detta. Det finns en grupp som jobbar otroligt hårt och det finns andra som inte hinner med. TALMANNEN: Tiden är ute!

     

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

    Fru talman!

    Jag tror att vi är överens om vikten av hur poliserna jobbar inom narkotikavården och jag tycker att vi har haft ett gott samarbete. Jag ville lyfta frågan för att påtala hur oerhört skört det åländska samhället är oberoende vilket område, eftersom det är så få personer inom allting, det förändras snabbt beroende på sådana saker. Vi har helt enkelt valt att inte gå in i den operativa verksamheten för det tycker vi inte hör hemma, åtminstone inte i den politiska referensgruppen.

     

    Ltl Åke Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Jag är övertygad om att man har haft ett bra samarbete med polisen, det är inte det jag ifrågasätter utan jag vill lyfta fram att de som jobbar med de här frågorna gör ett utomordentligt jobb. Men man har inte tilldelats de resurser som krävs för att man skall kunna ha projektet Rensa Åland, utan i stället för att prioritera det har man avprioriterat narkotikapolisarbetet. Jag vet inte vilket år det har varit så svagt som det har varit i år. Man tillsätter en kommissarie och hävdar att han skall jobba med narkotikafrågor och det visar sig att det är väldigt kort tid som han egentligen har arbetat direkt med narkotikafrågor.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

     

    Lantrådet Roger Nordlund:

    Fru talman!

    Polisverksamheten är en väldigt viktig verksamhet i vårt samhälle och det är viktigt att vi från samhällets sida ser till att det finns tillräckliga resurser för att man skall kunna utföra sitt uppdrag och det ansvar som man har. Men samtidigt är det också väldigt viktigt att vi från politiskt håll respekterar den sakkunskap som finns inom polisverksamheten, de som konkret jobbar med de olika ansvarsområdena, lyssnar på dem och låter dem sköta verksamheten utgående från den kunskap och den erfarenheter som de har och inte går in och detaljstyr. Det har varit landskapsregeringens målsättning att se till att det finns ekonomiska resurser för att kunna anställa t.ex. för narkotikabekämpningen som har absolut högsta prioritet. Hur man sedan exakt utformar det måste vara polismyndighetens ansvar.

     

    Fru talman!

    Det är så att hela polisverksamheten är i viss mån i omdaning på det sättet att vi håller på att rekrytera en ny polismästare. Vi beslöt redan i samband med budgeten för 2006 att inrätta en polisenhet här vid landskapsregeringen och att polisdelegationen skall omvandlas till en polisstyrelse. Det finns alltså många projekt som är igångsatta men som ännu inte är förda i mål, av olika orsaker. Det har varit praktiska svårigheter att få saker och ting att falla på plats. Jag är övertygad om att när alla de här sakerna kommer på plats, vilket jag tror att kommer att ske redan under början på det kommande kalenderåret 2007, kommer vi att ha en bra polisorganisation som har möjlighet att uppfylla och verkställa det mål som lagtinget ställer upp.

     

    Fru talman!

    När det gäller polishuset håller jag med åtminstone att det kanske har tagit lite väl lång tid att få det förverkligat, men det har funnits praktiska problem där också i och med att det finns olika fastighetsägare inblandade och också lite diskussion om hur det egentligen skall genomföras. Målsättningen är ändå att sätta igång arbetet nu under det kommande året och det finns nu intressanta lösningar som har dykt upp alldeles de senaste dagarna som jag tror att kan föra projektet framåt på ett bra sätt. Det som jag ändå vill säga här för att vi skall vara så tydliga som möjligt, eftersom ltl Åke Mattsson nämnde posthuset här inne i Mariehamn, är att det är inte ett alternativ som landskapsregeringen har med i sina diskussioner eftersom posthuset är mycket centralt beläget och bör rimligtvis utnyttjas för affärs- och kommersiella verksamheter inne i centrum.

     

    Ltl Åke Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Jag har tidigare riktat några frågor till lantrådet och jag skulle gärna se att han utvecklade frågan om en kommissarietjänst som han tänker tillsätta. Man skall utöka ledningsgruppen med två personer, vilket procentuellt är en väldigt stor ökning. Man måste trots allt räkna med att den tjänst som har inrättats nu på landskapsregeringen är en polistjänst. Jag är tacksam för att man tänker tillsätta polisstyrelsen för det är viktigt att polisen får en ordentlig struktur och ledning samt någonting som polisledningen kan bolla sina tankar och idéer hos och som har en beslutandesida. Är en hemsida någonting som poliserna själva måste ta initiativ till eller borde inte landskapsregeringen så småningom börja kräva det? Det kan vara väldigt viktigt för polisen med tanke på den lagstiftning vi har på Åland osv. att man kan förmedla information till medborgarna på ett smidigt sätt.

     

    Lantrådet Roger Nordlund:

    Fru talman!

    Orsaken till att kommissarietjänsten har kommit till under det här året är det att det har funnits ett klart uttalat behov och vi har som målsättning att kunna hantera de ärenden som har t.ex. med narkotikamissbruk osv. att göra så snabbt som möjligt så att de inte blir liggande samt att man skulle kunna få beslut i dessa ärenden. Då behövs det också kommissarietjänster som har den kompetensen att ta de beslut som behövs. Jag upplever att det är ett steg helt i linje med den målsättning som hela lagtinget och landskapsregeringen har haft. När det gäller hemsidan vill jag återkomma till den; jag vill först ha en diskussion med polismyndigheten innan jag uttalar mig om den.

     

     

     

    Ltl Åke Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Det är bra att man är intresserad av en hemsida, att man kan ta det till sig i alla fall och eventuellt göra någonting åt det. När det gäller kommissarietjänsten så en kommissarie på den här nivån beslutar om tvångsmedel, om det har varit en husundersökning, om det är en razzia osv. Tittar man på hur många tvångsmedel det finns vid narkotikagruppen, hur många det har varit det sista året, så tror jag inte att kommissarien har så mycket arbete med den att göra. Det är inte så många gånger om dagen som man sitter och fattar beslut om en husundersökning osv. Däremot kanske man behöver ha poliser ute på fältet, det är det som vi efterlyser att vi får ut poliserna tillbaka till krogarna igen, att man ger dem tillfälle att få jobba med de uppgifter som våra narkotikapoliser vill jobba. Jag vill än en gång framhålla att de gör ett fantastiskt arbete och tack vare att de engagerar sig på sin fritid och på sin lediga tid, så har vi det resultat vi har i dag.

     

    Lantrådet Roger Nordlund:

    Fru talman!

    Jag delar ltl Åke Mattssons uppfattning om att det är viktigt att polisen är ute på fältet, ute på krogarna där verkligheten finns s.a.s. så mycket som möjligt. Men det är också mycket viktigt att vi ser till att det inte finns administrativa smala passager så att saker och ting stockar upp. Det är i det sammanhanget som kommissarietjänsten är viktig att man får arbetet att löpa. Så har vi fått det förklarat för oss och jag accepterat den förklaringen.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

    Talman!

    Jag och hela oppositionen samt kanske delar av centern också är säkert intresserade av att höra hur det framskrider med polishuset. Vi har i många år hört talas om utbyggnad, tillbyggnad och nybyggnad. Jag har förstått att grannarna, allas på Åland försäkringsbolag, Ålands Ömsesidiga, är ganska intresserat av att upplåta fastigheten. Förs det diskussioner och hur långt har man kommit? När kan vi vänta oss konkreta åtgärder i den här frågan?

     

    Lantrådet Roger Nordlund:

    Fru talman!

    Det förs diskussioner och jag ber att få återkomma till finansutskottet med närmare information eftersom, som jag sade till ltl Åke Mattsson, det alldeles i dagarna har framkommit nya uppgifter som gör att jag tror att det kan avancera snabbare än vad vi kanske har trott tidigare och t.o.m. bli bättre lösningar på sikt.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

     

     (Kl. 11.52).  Lagtinget tar nu lunchpaus till kl. 12.30.

     

                                                          ----------------------------

     

    (Kl. 12.30). Plenum fortsätter.

     

    Ltl Torbjörn Eliasson:

    Fru talman!

    Vårt demokratiska system är unikt. Frågan är om det finns någon plats där människorna har lika stora möjligheter att påverka samhällsbygget som vi har på Åland. Vi har självstyrelse och kan vart fjärde år välja ett eget lagting och fullmäktigen i 16 kommuner. Alla ålänningar har möjlighet att prata med politiker och påverka. Fast vi är bara 27000 människor så har vi en unik potential i närdemokratin vars rötter är djupt förankrade i de åländska kommunerna!

    Ingen är gladare än vi i Centern att det har blivit så stort fokus på kommunernas situation i den här remissdebatten. Det var vår målsättning inför årets budgetbehandling och vi tackar alla andra partier som hade samma intention och nu bidrar med förslag hur vi skall blåsa nytt liv i den kommunala strukturen.

     

    Alla har inte samma uppfattning om hur det ska gå till, men omtanken om medborgarna går inte att ta miste på. Det finns olika lösningsmodeller från parti till parti – alltifrån att stötta och utveckla nuvarande system till att minska antalet kommuner. Vår ambition i Centern är tydlig – vi vill utveckla det vi har!

     

    ÅSUB presenterade i augusti 2006 en förstudie om kommunreform på Åland. Syftet med förstudien är att strukturera den diskussion som pågår, sätta problemen och utmaningarna i sitt sammanhang och på så vis få en gemensam bas för framtida ställningstaganden som berör kommunstrukturen på Åland. Det är en mycket informativ och förutsättningslös rapport som ger utrymme för politiska tolkningar över i princip hela skalan. Rapportens slutsats utmynnar i tre alternativ:

    1. 16 kommuner även i fortsättningen
    2. Uppmuntran till frivilliga kommunsammanslagningar
    3. Kommunerna ska även i fortsättningen ansvara för all den välfärdsproduktion de har idag

     

    Fru talman!

    Jag vill citera några delar av rapportens slutsatser:

     

    ”Den samlade bilden av den diskussion och de reformer av kommunstrukturen som för närvarande pågår runt om i Norden är att man går mot större enheter för att producera och ansvara för de offentliga välfärdstjänsterna. Antingen så att man genom kommunsammanslagningar får resursstarkare kommuner som står rustade för att ta hand om produktionen av tjänster av hög kvalitet , eller så att produktionen av de mest specialiserade tjänsterna centraliseras till regional, alternativt statlig nivå eller slutligen så att kommunerna genom någon form av interkommunalt samarbete tar hand om de mest krävande välfärdstjänsterna. Med den senast nämnda modellen kan man alltså bibehålla småskaliga primärkommuner samtidigt som man utvecklar någon form av samarbetskommunmodell. Men vi har också sett att flera av länderna tillämpat någon form av särkommunmodell där olika stora kommuner har olika stort ansvar.

     

    Detta sägs om alternativet 16 kommuner även i fortsättningen:

    ”För att inte tvinga fram kommunsammanslagningar bör man se över ansvarfördelningen och finansieringen av tjänsterna inom den offentliga sektorn på Åland. Man bör då överväga om vissa uppgifter skulle kunna föras över på en gemensam regional organisation eller kommunal samarbetsnivå för att säkerställa tillräckliga resurser, kompetens och kvalitet.

    När det gäller resurstilldelningen bör dagens transfereringssystem ses över. För vissa verksamhetsområden, där behoven kan variera starkt mellan olika år och mellan kommunerna, samtidigt som kostnaderna för varje enskilt fall eller ärende kan vara betydande, bör man överväga att utveckla finansieringsgrunderna så att de omfattar effektivare utjämning av kostnaderna.

     

    Alternativ 1 i ÅSUB:s rapport ligger mycket nära Centerns syn. Vår uppfattning är inte fastlåst, vi är öppna för diskussion, på lång sikt kan många förutsättningar förändras, men som vi betonat så är vår ledstjärna att ”Hela Åland skall leva”. I stället för att riva ner anser vi att vi ska bygga vidare på den kommunala plattform som vi har idag!

     

    Jag tror inte att FU på så kort tid som vi har på oss hinner prestera en slutlig lösning i kommunfrågan, dessutom väntar vi ännu på slutresultatet av Robert Lindfors utredning. Nu har det kommit så mycket input i den här debatten att FU har möjlighet att gräva djupt i frågan. Alla partiers engagemang är en tydlig signal för oss att ägna en stor del v vår tid till ett förslag om hur vi ska gå vidare redan nästa år. Enigheten är så stor att vi inte behöver,  ja inte får helt enkelt, lämna kommunernas problem vilande över valet!

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Fru talman!

    Jag vill bara kort kommentera att det är precis liberalernas åsikt att frågan om kommunernas ekonomi och fortsättningen för den kommunala verksamheten inte får lämnas över valet. Det är vår absoluta målsättning.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Vtm Viveka Eriksson:

    Talman!

    Debatten om kommunernas framtid på Åland har visat på skiljelinjer och samsyn. När sossarna frågar medborgarna hur många kommuner de vill ha frågar liberalerna vilken service man vill ha och hur den skall kunna produceras med god kvalitet och kostnadseffektivt. FS vill utreda men tycks ha svaret klart: ju färre och större desto bättre. Frisinnad Samverkans gruppledare sade också i sitt anförande igår att liberalernas förslag att närmare granska så kallade smala områden för att hitta nya organisationsformer och eventuella nya huvudmän skulle vara ett oärligt sätt att verka för att Åland skall bli en enda kommun. Osakligt av FS så det förslår!

     

    Liberalerna vill med utgångspunkt från medborgarna och de tjänster som välfärdssamhället skall ge se hur man kan differentiera, dela upp tjänster som har olika krav på närhet, frekvens, kompetens. Kort sagt: all verksamhet i den offentliga sektorn eller välfärden kan inte stöpas i samma form.

     

    Vi har en samsyn med centern när det gäller kommunernas viktiga roll som bärare av de människonära välfärdstjänsterna.  För barnomsorg, grundskola och äldreomsorg är kommunerna utgångspunkten, för smalare områden behövs andra organisationsformer, med en mer central huvudman, som t ex landskapet vilket inte skall uppfattas som att verksamheten inte kan vara förankrad nära medborgarna.

     

    Centern värnar om de små kommunerna på landsbygden och i skärgården. Det gör också liberalerna.

     

    Låt oss kalla det regionalpolitik när vi talar om fördelningen av resurser och de lagstadgade tjänster kommunerna och andra organisationsformer skall stå för.

     

    Vi liberaler vill emellertid till skillnad från vad som framfördes från centern igår betona att centralorten Mariehamn har en alldeles särskild och dominerande roll i vår kommunstruktur. Vi vill inte medverka till att bygga motsättningar mellan vår regions olika delar!   I ett litet samhälle är det kanske inte ändamålsenligt att alla tjänster finns i alla kommuner; vår uppgift är ändå att se till att samhällets service är likvärdig för alla. Mariehamn är den naturiga lokaliseringsorten för många offentliga institutioner och verksamheter. T.ex  kk-huset skall ligga i Mariehamn men verksamheten sträcker sig till varje region på Åland som kan producera varor och tjänster för besöksnäringen.

     

    Regionalpolitik betyder utöver fördelning och organisation av välfärden strävan att underlätta och stimulera utveckling av varje åländsk region på dess speciella villkor, staden Mariehamn, tätorten Godby, centralkommunerna, randkommunerna, skärgården.

     

    Mariehamn har av geografiska och historiska skäl många funktioner som är viktiga för alla ålänningar: de stora företagen, utbildningsinstitutioner, förvaltning men också funktioner som missbrukarvård, specialomsorg,  sjuk- och hälsovården.

     

    Vi liberaler ser inte utvecklingen som en rät väg från periferin till centrum som FS påstår eller kanske t. o. m. önskar sig.  Vi ser det här som en fråga om en arbetsdelning, en uppdelning i ständig växelverkan. När liberaler säger att hela Åland skall leva gäller det skärgården och landsbygden, men också Mariehamn. Vi liberaler säger också att ”Hela Åland skall utvecklas” och där är vår vision att alla medborgare med sina förmågor skall verka för att utveckla Ålands regioner enligt de olika förutsättningar som finns.

     

    Under gårdagens debatt sade ltl Jan-Erik Mattsson i en replik något som jag uppfattar som falsk ryktesspridning om liberalerna när han påstod att liberalerna har stängt två skolor i landskapet. Han påstod att liberalerna har stängt Emkarby skola, att liberalerna har stängt Enklinge skola. Jag brukar inte ge mig in i lokala diskussioner men det här tycker jag var så pass graverande att jag vill ta upp frågan. Jag vill bara beskriva följande om Finström. Jag kontrollerade med ltl Ragnar Erlandsson, som bekräftade att ursprungligen fanns det 6 skolor. Under åren har det varit en smärtsam process. Varje skola som man har varit tvungen att stänga har varit en jobbig process, och det har alldeles särskilt var en smärtsam process för centern, eftersom centern ensam har majoritet i Finström och har så haft, tror jag, sedan centern tillkom.

     

    Liberalerna i Finström har jobbat väldigt hårt för en ny skola i Godby; under många, många år, jag tror att det var ett tjugotal år, så var skolan i Godby förlagd till baracker och vi strävade hårt efter att det skulle byggas en ny skola i Godby. I dag har vi glädjen att ha en så fin skola som vi har i Godby, den uppskattas av eleverna, lärarna och som grädde på moset fick vi också ett fint bibliotek som är till nytta för alla kommuninvånare.

     

    Jag vill understryka, ltl Jan-Erik Mattsson, att i Finström har liberalerna och centern ett mycket gott samarbete och vi har inte ensamma åstadkommit skolan utan det har vi gjort i samverkan med centern. Vi har också tillsammans med centern stängt Emkarby skola, men faktum är, ltl Jan-Erik Mattsson, att centern hade 11 av 17 fullmäktigeplatser när beslutet togs, så inte är det liberalernas eget beslut. När det gäller Enklinge kan säkert ltl Mats Perämaa förklara det bättre, men i Kumlinge lär det vara så att det finns inga partier alls, så då förstår jag inte hur liberalerna skulle ha stängt Enklinge skolan. Däremot vet jag att ltl Mats Perämaa satt som kommunstyrelsens ordförande i Kumlinge och styrelsen föreslog inte att skolan skulle stängas; däremot beslöt fullmäktige mot styrelsens vilja att så skulle ske. Man kan alltså inte ens anklaga en enstaka liberal ledamot i lagtinget för att ha gjort de här åtgärderna ensam.

     

    Jag vill understryka att liberalerna och centern i Finström har – och det tror jag gäller flera kommuner än Finström – ett ganska gott samarbete och drar framåt och försöker utveckla de kommunala samhällena tillsammans.

     

    Ltl Carina Aaltonen, replik:

    Herr talman!

    Sossarna går ut till den åländska befolkningen och frågar hur många kommuner den tycker att det skall vara i framtiden, säger vtm Viveka Eriksson. Man kan väl säga att socialdemokraterna har kommit ett steg längre i den interna diskussionen inom partiet. Det liberalerna pratar om har vi redan slagit fast. Vi har slagit fast att närservicen skall bibehållas och utvecklas runtom på hela Åland. Även om landskapsregeringen skulle ta över en stor del av de kommunala uppgifterna, hur går det då för Geta? Hur klarar sig Kumlinge? Räcker det med att landskapet tar över missbrukarvård, specialomsorg, Medis och läromedelscentralen? Kommer Geta och Kumlinge att få det bättre ekonomiskt då?

    Vtm Viveka Eriksson, replik:

    Talman!

    Jag vet inte riktigt vad det var som socialdemokraterna har slagit fast, för det blev lite förvirrat. Dels har man slagit fast, vilket vi har kunnat ta del av i massmedia, att man skall ha färre kommuner, det skall vara kommunsammanslagningar, det har jag läst i tidningen, men nu kanske socialdemokraterna dementerar det! Så har man gått ut och frågat medborgarna, som jag just sade i mitt anförande, man har gått ut och frågat: hur många kommuner vill ni ha på Åland? Det var frågan i enkäten. Liberalernas modell bygger just på att de små kommunerna skall kunna ha utrymme att sköta kärnverksamheten, om man ordnar de smala gränsöverskridande kompetensområdena på en annan nivå, i någon annan samarbetsform.

     

    Ltl Carina Aaltonen, replik:

    Herr talman! Det stämmer att vi har frågat medborgarna, men vi har inte tagit ställning till om vi skall slå ihop kommuner eller inte i framtiden. Vi vill först fråga människorna som bor på Åland. Däremot vill vi behålla närservicen. Jag hade ytterligare en fråga: Hur går det för Geta och Kumlinge med liberalernas modell?

     

    Vtm Viveka Eriksson, replik:

    Talman!

    Det var precis som jag sade då i mitt anförande, att sossarna har gått ut och frågat kommuninvånarna hur många kommuner man skall ha, medan liberalerna utgår från servicen. Jag tycker att det är positivt när sossarna nu står här och säger att utgångspunkten är servicen, för det är också liberalernas utgångspunkt. Där har vi alltså en samsyn. Vår utgångspunkt är också att genom att smalna av områdena som kommunerna har ansvar för kommer också de små kommunerna att ha bättre förutsättningar att klara kärnverksamheten.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Gun Carlson, replik:

    Herr talman!

    Vtm Viveka Eriksson berättade helt korrekt om att vi har en samsyn i centern och liberalerna när det gäller kommunerna och deras utveckling. Men sedan kom hon in på att det råder en stor skillnad mellan centern och liberalerna när det gäller synpunkterna på Mariehamn. Jag måste säga att jag förstod inte riktigt det för nog är det väl ändå klart att centern hela tiden och ofta, så ofta, att många andra också säger att hela Åland skall leva och då menar vi naturligtvis också Mariehamn. Det om någon av ledamöterna möjligen påpekat är att det är ett faktum att största delen av de landskapsanställda finns inom Mariehamn genom att man jobbar inom landskapsförvaltningen, på ÅHS, på de flesta gymnasialskolorna som finns i Mariehamn och det ger många fördelar till Mariehamns stad genom skatteintäkter, ringeffekter, genom att man handlar och rör sig i staden osv. Jag vill bara säga att jag köper inte riktigt påståendet att vi skulle arbeta emot Mariehamn.

     

    Vtm Viveka Eriksson, replik:

    Talman! Det är också liberalernas åsikt att Mariehamn förstås som blir lite av en motor i det åländska samhället, där mycket av servicefunktioner koncentreras, har en fördel av det. Det tycker också liberalerna. Jag tror inte att jag sade att det var en stor skillnad mellan liberalerna och centern till den här delen, men det framfördes från centerhåll sådana synpunkter där det blev lite av en motsatsställning mellan Mariehamn och övriga Åland under gårdagens debatt.

     

    Ltl Gun Carlson, replik:

    Herr talman!

    I så fall var det inte menat att det skulle vara en centeråsikt emot Mariehamns stad, absolut inte. Centern har i alla skeden när det har byggts och investerats i Mariehamn och vid ÅHS varit för många av investeringarna, för att inte tala om kk-huset, som centern har varit med och drivit för att det skulle placeras i Mariehamns stad. Inte kan man säga att vi har varit emot Mariehamn.

     

    Vtm Viveka Eriksson, replik:

    Talman!

    Jag vill ytterligare upprepa och förtydliga, att jag påstod inte heller att centern brukar jobba så, utan det var saker som framfördes. Jag tror att centern i likhet med liberalerna ser att man skall jobba för att det inte blir motsättningar mellan olika regioner, för det vinner ingen på. Jag tror nog att alla vinner på att man ser Åland som en helhet och att man ser att de olika delarna kompletterar varandra och att vi blir starka tillsammans. Jag tror faktiskt att när man kommer till det regionalpolitiska har liberalerna och centern en ganska stor samsyn.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

    Herr talman!

    Det tog tydligen ganska svårt på smalbenet på vtm Viveka Eriksson det jag sade igår, alldeles tydligt!  Jag har bara en kontrafråga: Hur tror vtm Viveka Eriksson att det går med Pålsböle skolan i den närmaste framtiden? Det jag har fått höra låter allvarligt. Hur driver liberalerna den frågan? Jag fick nästan svar på den i anförandet – att man driver frågan så att det tydligen skall vara en bra och stor skola i Godby. Det var också tal om Kumlinge och där var det faktiskt så att man stängde inte bara en skola där utan man stängde nog både dagis och bibliotek och en hel del till – därmed också en ganska kraftig folkflytt från ön. Det kan man väl ändå inte beskylla centern för att ha varit med om!

     

    Vtm Viveka Eriksson, replik:

    Talman!

    Det tar ganska svårt på smalbenet när det kommer falsk ryktesspridning från ltl Jan-Erik Mattssons sida. Det var så här det var. Liberalerna har inte stängt Emkarby skola. Liberalerna har inte stängt Enklinge skola. Det var det som ltl Jan-Erik Mattsson påstod, och det tycker jag var ojust, speciellt om man ser på situationen i Finström: centern sitter i absolut ensam majoritet i kommunen! Jag vill igen säga att centern i Finström och liberalerna i Finström samarbetar mycket gott och vi kommer att fortsätta diskussionen hur vi utvecklar vår skola inom Finströms kommuns gränser; jag tror inte vi skall fortsätta den diskussionen här med eckeröbon, ltl Jan-Erik Mattsson.

     

    Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

    Herr talman!

    Jag fick inget svar på frågan hur det går med Pålsböle, men i princip har jag det svaret nu, att liberalerna driver de här frågorna. Det var inte frågan om att liberalerna ensamma har stängt några skolor, det går inte, om man inte har majoritet, men man kan driva frågor. Och när vtm Viveka Eriksson stod här igår och sade att man skall driva frågan om att hela Åland skall leva och i princip säger att man driver inga sådana här stängningsfrågor ville jag bara påpeka att liberalerna har drivit de här frågorna för stängning, och den drivningen pågår fortfarande i Finström, man driver frågan om att stänga Pålsböle skola. Det är nog intressant i alla fall att centerns slogan att ”Hela Åland skall leva” har kommit till liberalerna äntligen, att man har insett att det är ett hållbart argument varför man skall driva kommunalpolitik. Och det gäller för centern även i Mariehamn.

     

    Vtm Viveka Eriksson, replik:

    Talman!

    Det här blir lite fånigt. Liberalerna har i många val haft ”hela Åland” som sin slogan, språkligt lite olika. Liberalerna fortsätter att jobba och driva på, som ltl Jan-Erik Mattsson säger, vi kommer att fortsätta att driva på att vi har en god skola i de åländska kommunerna, där liberalerna har någonting att säga till om i de åländska kommunerna så kommer vi att fortsätta på det arbetet. Det gäller också för Finströms del. Det är också därför som vi föreslår hur man skall gå vidare med kommunalstrukturen, för vi tycker att det är viktigt att kommunerna fortsättningsvis skall ha kvar grundskolan inom sina gränser. Vi anser att det är en sådan kärnverksamhet som skall skötas av kommunerna och som kommunerna är mycket bra på att sköta.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Göte Winé, replik:

    Herr talman!

    I mitt anförande häromdagen nämnde jag att liberalerna vill sätta in en hel del under landskapet. Men om liberalerna har backat eller om jag nu har missförstått för liberalerna säger att det är mera en centralisering, att kanske man inte skall sätta in allting under landskapet utan att man centraliserar bland kommunerna, och det är egentligen det vi allihopa är ute efter. Vi vandrar lite olika vägar bara. Samhällsservicen skall vara tillgänglig för alla och framför allt skall närservicen finnas för alla. Det tror jag egentligen ingen säger emot här. Har jag missförstått det?

     

    Vtm Viveka Eriksson, replik:

    Talman!

    Jag måste säga att jag förstod inte riktigt vad ltl Göte Winé var ute efter. Vi har en modell där vi ser att det kommer att finnas olika ingredienser hur man kommer vidare med den kommunala strukturen. En del av den är att man tittar på vem som är bäst på att sköta verksamhet, på vilken nivå. Då har vi konstaterat att kommunerna är bra på viss verksamhet men kan ha vissa problem att ensamma sköta annan smal verksamhet eller gränsöverskridande verksamhet. Vi ser lite olika modeller för det. En modell som vi tror ganska mycket på är just att landskapet tar över, såsom landskapet har gjort när det gäller sjukvården. Jämför man med kommunerna i riket har kommunerna fortfarande sjukvården där. Detsamma gäller gymnasialstadiet medan gymnasieet på Åland sköts på landskapsnivå.  Vi ser också att det kan finnas annan verksamhet som landskapet med fördel kunde sköta.

     

    Ltl Göte Winé, replik:

    Herr talman!

    Tack vtm Viveka Eriksson! Då har jag inte missförstått utan det är egentligen så att man tar bort det här från kommunerna och sätter in det under landskapet så det kommer längre från kommuninvånarna. Det behöver inte bli att man flyttar allting till Mariehamn – vi socialdemokrater har jobbat mycket för en utlokalisering, till landsbygden osv. Vi har jobbat mycket för att få ut någonting av verksamheterna t.ex. till Godby eller till någon annan landsbygdskommun. Det egentligen på det sättet. Det kommer från kommunerna om man gör kommunerna till ett tomt skal, om man säger så.

     

    Vtm Viveka Eriksson, replik:

    Talman!

    I liberalernas värld skall inte kommunerna bli ett tomt skal utan kommunerna skall verkligen sköta kärnverksamheten som man redan i dag har byggt upp och som man är bra på att sköta. Jag tycker inte att man har förlorat någonting i demokratiaspekt eller att det är långtifrån när vi har sjukvården organiserad och administrerad av landskapet; sjukvården finns ändå utlokaliserad på lite olika sätt, t.ex. finns det skärgårdsberedskap. Om den sedan räcker till, kan man alltid diskutera, men det finns utlokaliserat. Själva organisationen sköts av landskapet, sedan är det landskapets roll att se till att verksamheterna ändå finns nära människorna.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Dennis Jansson, replik:

    Herr talman!

    Frisinnad Samverkan får mycket kritik här av liberalernas partiordförande. Jag vill bara säga att Frisinnad Samverkan jobbar för att hitta enighet och samarbete när det gäller kommunerna, att hitta på någon form av förändring. Frisinnad Samverkan är emot korkade kommunrevir som i dag gör att familjer som bor i en kommun får åka buss 10 kilometer till skolan i stället för att kunna cykla en kilometer till skolan. Sådana här saker är Frisinnad Samverkan emot. Liberalerna är däremot ett parti som är duktiga på att splittra Åland. Skärgården talar man om, fasta Åland, centralorten. Men hur ser man Åland utifrån? Är Åland ett land med huvudstad och kommuner eller är Åland skärgård? Åland är skärgård, punkt slut!

     

    Vtm Viveka Eriksson, replik:

    Talman!

    Liberalerna ser Åland som en helhet, där de olika delarna av vår region är styrkor i sig och som tillsammans blir en stor styrka. Det är någonting som vi vill fortsätta att bygga vidare på. Men vi oroar oss samtidigt för den framtida servicen. Vi har en enighet med Frisinnad Samverkan för vi tror också att någonting måste man göra för att trygga den välfärd och den samhällsservice som människorna har rätt att förvänta sig enligt lagstiftningen, och det vill vi hitta modeller för: hur man skall kunna trygga så att man också skall kunna fortsätta att bo ute i randkommunerna, i skärgårdskommunerna. Att Frisinnad Samverkan fick kritik var väl för att vtm Johan Ehn och jag har oturen att vi replikerar på varandra när vi sitter som talmän! Det var alltså vtm Johan Ehns anförande som jag replikerade på.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

    Herr talman!

    Vad gäller stängningen av Emkarby skola var liberalerna eniga om att dra in skolan, medan centern i Finström var djupt splittrade och eftersom vi inte har någon partipiska där så gick det ju som det gick! Men en stor del av centern t.o.m. reserverade sig mot stängningen och de som var för stängning trodde att man därigenom skulle rädda Pålsböle skola.

     

    Vtm Viveka Eriksson, replik:

    Talman!

    Ltl Ragnar Erlandsson och jag har haft mycket skoldiskussioner i kommunen. Liberalerna hade vid det här tillfället, om jag kommer ihåg rätt, fem mandat i fullmäktige jämfört med centerns tio eller elva, så det blir lite missriktat att säga, som ltl Jan-Erik Mattsson tidigare sade, att det var liberalerna som stängde och det var det jag reagerade på.

     

    Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

    Herr talman!

    Ja, liberalernas insatser låter väldigt blygsamma i den här historien. Det var nog helt andra drag, om man så får säga, under galoscherna när skolan skulle stängas! När det gäller Enklinge skola var den aktuell att stängas för 30 år sedan och genom egenmäktigt förfarande av dåvarande skolsekreteraren kunde den hållas vid liv ännu 30 år efteråt – därför är det med stor sorg i hjärtat jag konstaterar att nu är den skolans saga all!

     

    Vtm Viveka Eriksson, replik:

    Talman!

    Jag kan tillstå att liberalerna hade drag under galoscherna när det handlade om att se till att vi skulle få en ny och modern skola i Godby som skulle tillfredsställa de eftersatta behov som fanns i kommunen. Vi hade alltså haft en skola med baracker i Godby i 20 år. Till den delen hade vi mycket drag under galoscherna och jag tror att hela kommunen i dag är väldigt nöjd med slutresultatet. Jag vet att eleverna, föräldrarna och lärarna är mycket nöjda med slutresultatet.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

    Herr talman!

    Liberalerna och centern har som sagt en stor samsyn i kommunfrågan. Men jag kunde skönja en viss oro hos vtm Viveka Eriksson när det gällde centerns förhållande till Mariehamns stad och därför skulle jag vilja lugna henne med att säga att i mitt tal igår konstaterade jag att det också finns många människor i Mariehamn, faktiskt flera än vi kanske tror, som oroar sig för en sådan här kommunsammanslagning. Jag avslutade det hela med att säga: ”Lyckligtvis är det här inte en fråga som ställer staden mot övriga kommuner, men den kommer av allt att döma att bli partiskiljande.” I centerns devis ”Hela Åland skall leva” ryms Mariehamn väldigt bra in, och det kan jag säga som gammal mariehamnare. Jag har bott många år i Mariehamn och nu bor jag i Saltvik och jag vet hur stämningarna är i centerpartiet. Vi arbetar för hela Åland.

     

    Vtm Viveka Eriksson, replik:

    Talman!

    Jag tycker att vi alla har ett ganska stort ansvar att jobba för så att det inte blir en dragkamp, en splittring, mellan olika regioner utan att verkligen jobba för helheten och se till att man utnyttjar den styrka och kraft vi har i våra regioner som har olika förutsättningar och möjligheter.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Brage Eklund, replik:

    Herr talman!

    Vtm Viveka Eriksson säger att centern och liberalerna har en samsyn angående kommunerna och vill bevara 16 kommuner. Jag vill nog infoga att det har också Ålands Framtid. Det som jag och min kollega ltl Anders Eriksson i dag sade som replik till ltl Torbjörn Eliasson var från vår finansmotion från 2004 där vi ville att nuvarande kommunstruktur med 16 självständiga kommuner skall bibehållas. I klämmen stod det att lagtinget ger ett förslag till strategi om hur landskapet skall biträda till att stärka kommunalt samarbete och en kommunreform. Inte är det bara liberalerna och centern utan det är allas målsättning att ha ett starkt Åland. Det spelar ingen roll om det är landskommuner eller stad, utan alla är beroende av varandra.

     

    Vtm Viveka Eriksson, replik:

    Talman!

    Jag kunde ha tillagt Ålands Framtid. Jag tror också Obunden Samling, åtminstone har de en motion som går precis i den liberala riktningen, dvs. att föra över viss social verksamhet. Att jag tog upp centern, sossarna och FS var därför att det var mycket replikskiften igår som jag relaterade till. Jag har redan i dag i korridorerna haft en diskussion med ltl Anders Eriksson om att hans resonemang väl stämmer överens med liberalernas resonemang om den kommunala strukturen, att det är inte bara strukturen, linjalerna och gränserna utan det handlar om hur man skall ordna funktionerna och det måste antagligen till olika sorters lösningar.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

    Herr talman!

    Jag vet inte om jag borde lägga mig i skoldebatten i Finströms kommun, jag har inte mandat för det, men jag vill ändå göra ett litet inlägg. Vtm Viveka Eriksson replikerar på vtm Johan Ehn – som hon själv sade vore det kanske lämpligare att göra det när han själv kan svara på replikerna. Vi inom Frisinnad Samverkan får mycket kritik av vtm Viveka Eriksson, och det är som sig bör, men vi försöker säga att vi vill hitta lösningar för hela Åland, vi vill inte skapa motpolerna stad, landsbygd och skärgård, utan vi vill hitta lösningar för hela Åland där inte kommungränser och kommunandelar är självändamål, utan självändamålet är att alla ålänningar skall få det så bra som möjligt på bästa och mest rationella sätt. Det är vad FS vill, vtm Viveka Eriksson!

     

    Vtm Viveka Eriksson, replik:

    Talman!

    När det gäller vtm Johan Ehns och min möjlighet att replikera varandra har vi diskuterat det och konstaterat så här var det. Igår replikerade han på mig och i dag replikerar jag på honom tillbaka!

    Jag förstår inte riktigt varför ltl Fredrik Lindqvist tar så på näsan. Jag sade att FS:s linje tycks vara ju större och ju färre desto bättre. Så har jag uppfattat Frisinnad Samverkans resonemang, bl.a. av det som jag har läst i massmedia men också av vtm Johan Ehns inlägg igår.

     

    Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

    Herr talman!

    Det är så att ju större och ju färre enheter desto bättre, men det vi talar om är organisationer, strukturer och lösningar på olika problem. Det behöver inte betyda att man slår samman kommunerna och styckar upp dem i fysiska områden, det är två skilda saker. Vi vill försöka hitta lösningar där man inte angriper den kommunala identiteten, självkänslan, utan där man försöker lösa de praktiska bekymren och administrationen av saker och ting. Det är två skilda saker. Vi försöker lansera att en kommun behöver inte betyda att alla är mariehamnare eller jomalabor. Det försöker vi hitta lösningar på utan att behöva tömma hela landskapskassan på pengar, att försöka hitta lösningar som inte kostar mera pengar.

     

    Vtm Viveka Eriksson, replik:

    Talman!

    Jag tycker att ltl Fredrik Lindqvist närmar sig precis den syn som liberalerna har. Vi har vänt oss mot att man utgår från strukturerna. Så har resonemanget varit från Frisinnad Samverkans sida. Liberalernas utgångspunkt är att kommunstrukturdiskussionen bör handla om människornas service och hur man skall klara av den i framtiden. När vi har tittat på det, har vi granskat vem som gör vad på bästa möjliga sätt och därefter kommer eventuella omstruktureringar. Vi tycker att det är ett fel angreppssätt att börja uppifrån och titta på kartan först.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

    Herr talman!

    Jag skall komma upp i ett anförande och redogöra för FS:s linje, men så mycket kan jag säga att utgångsläget i vår politik har varit individen och medborgaren: vad vill den? Hur kan vi ordna samhällsservicen på bästa möjliga sätt med högsta kvalitet på ett kostnadseffektivt sätt. Det här är vårt utgångsläge. Jag tror inte det skiljer så mycket från liberalerna i det avseendet, men det känns hela tiden som att man i debatten fokuserar på gränserna och framför allt på politiska revir. Det är de politiska reviren man skall pinka in på något sätt, medan medborgaren och individen kommer i andra hand, men vi vill sätta individen och medborgaren i första hand.

     

    Vtm Viveka Eriksson, replik:

    Talman!

    Det var ett intressant inlägg! Det var precis som om vicelantrådet skulle ha läst innantill ur liberalernas kommunprogram. Nog har diskussionen svängt 180 grader. Det intressanta är att när liberalerna skrev sitt program för två år sedan, när kommunalstrukturen diskuterades, då pratade man faktiskt om: hur många kommuner skall vi ha på Åland? Det är just det som har varit utgångspunkten för diskussionen, men det intressanta är att nu verkar Frisinnad Samverkan ha en annan inriktning, så småningom hittar vi ett gemensamt spår!

     

    Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

    Herr talman!

    Men vi har också analyserat vidare och antagligen måste man komma till någon form av kommunreform, men de flesta läser in i en kommunreform att man skall slopa alla gränser. För oss är det inte något självändamål att slopa gränserna, utan en kommunreform kan också handla om strukturella förändringar där man frågar medborgarna hur man vill ha det.

     

    Vtm Viveka Eriksson, replik:

    Talman!

    Jag kan inte säga annat än att diskussionen har förändrats under de senaste åren. Jag tror att man t.o.m. kan gå tillbaka till föregående års budgetdebatt. Då hade också vtm Johan Ehn och jag diskussion kring det här, och vi hade olika syn på hur man skulle tackla problematiken. Men nu säger Frisinnad Samverkan samma sak som vi att man skall tackla det utifrån medborgarnas behov av service, sedan måste vissa strukturförändringar genomföras. Liberalernas modell är att man tar bort de smala områdena, gränsöverskridande områdena, man organiserar det på ett litet annat sätt än att kommunerna själva skall sköta det, medan kommunerna fortsättningsvis bör ha det som man är bra på, alltså servicen nära människorna: grundskolan, barnomsorgen, äldreomsorgen.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Sune Mattsson:

    Herr talman!

    Jag skall börja med det som många har berört i dag och det är det svenska språket och svenska språkets bruk i landskapet. Här har en del talare talat om att man inte kan få anställning om man inte kan finska osv. Jag tycker att den detaljen måste man ge fullmakt åt dem som anställer folk inom det privata näringslivet att bestämma. Är det så att jag vill anställa någon som kan finska så gör jag det, vill jag att någon skall kunna svenska och engelska så gör jag det,  det är helt upp till mig, men en mycket allvarligare situation är det inom förvaltningen på Åland, inom ÅHS som jag brukar ta upp. Jag hade det stora nöjet att vara med i en språkkommitté då vi hörde hitflyttade från Sverige som vikarierade på ÅHS, hur de upplevde sin situation. De upplevde arbetssituationen som bra, men språket var icke tillfredsställande. De kom med de mest fantastiska förslag till lösningar, att man alltid skulle ha någon som kunde finska på deras arbetsplats, man skulle ha dem att gå i finska kurser osv. Den behandling som de fick gjorde att de drog sig för att ta anställning här, det var en kanske mycket, mycket större fråga än den fråga som ltl Anders Eriksson tog upp att ett år längre praktik måste t.ex. en läkare ha i Sverige. Det här är en större fråga. Det är en trivsamhetsfråga, det är en säkerhetsfråga och landskapet har alltid vetat om det. Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman har alltid veta om att det här förekommer. Fortfarande efter många, många år är inte frågan löst. Man säger alltid att man gör så gott man kan, men jag tycker att vi har rätt att kräva en lösning, så där skall det inte vara, för det där hindrar faktiskt dem som utbildar sig i Sverige att komma hit och jobba. De som har jobbat länge har lärt sig system hur de skall klara det. De går till dem som kan finska osv., men det är inte som det skall vara.

     

    Ltl Åke Mattsson tog upp frågan om att det inte finns vidareutbildning för polisen på svenska. Det måste också ses som en stor brist, eftersom vi vill ha en bra polismakt. Detta om språket. Jag säger det varje gång och jag tycker fortfarande att det är olöst och jag anser att det skall lösas.

     

    När det gäller kommunreformen är jag helt övertygad om att samarbete är möjligheten att komma vidare. Lemlands kommun har haft t.ex. ett gott samarbete med Mariehamn när det gäller skola och vissa andra aktiviteter, och det har varit bra, men sedan vill jag läsa upp följande: ”Jag har fått i uppdrag av Mariehamns stad att reda ut konsekvenserna av en överföring av Järsö-Nåtö-området från Lemland till Mariehamn.” En sådan enkät skickar man ut från Mariehamns stad, påhejade av Frisinnad Samverkan bl.a.! Det var omröstning om det och de enda som röstade emot var liberalerna och obundna, och sedan får Lindqvist dra sig i pannan hur mycket han vill, men det är sant! Enkäten skickades ut, och detta gör man utan att ta kontakt med Lemland. Är det så här man skall reformera och göra samarbete, då går det nog antagligen på tok. Och socialdemokraterna var också för det. Jag har enkäten framför mig och den är underskriven av stadsdirektör Ritva Sarin Grufberg. Det här finner jag helt otillfredsställande. Jag är glad att liberalerna åtminstone i Mariehamn tog detta ställningstagande, och jag tror man har det på hela Åland, så det där kan man säga vad man vill om.

     

    När det gäller fastigheter under moment 33.40.88 så står det: ”Lotsstugen på Stora Båtskär bör uthyras för ett ändamålsenligt nyttjande och underhåll av byggnaderna. Arrendetiden är 30 år. ” Jaså! Vilken ålänning vill hyra en lotsstuga på Stora Båtsskär kan göra det på 30 år! Inte kan Boman och jag eller ltl Brage Eklund göra det, för vi börjar bli så gamla så vi kan knappast ta oss tid efter 30 år om vi skall sköta den! Det här måste nog vara avsett för någon speciell, antingen ett företag eller någon institution. En privat person är helt utesluten från att göra det här – om man inte är 40 i dag och 70 år när det tar slut förstås! Men det här är illa. Det är likadant med den sjöbevakningsbyggnaden på Lilla Båtskär, som landskapet hyrde ut gratis åt ett företag, man fick ta olja och alltihopa på tio år. Vad jag förstår så utgår inga arrenden, när jag har försökt kontrollera det. Det hade man kunnat bjuda ut till lemlänningarna eller för vem som helst hade det säkert varit roligt att få ha det projektet som sin sommarbostad.

     

    Jag tycker att det är väldigt bra att man satsar på förnyelsebar energi, t.ex. sol, vind och vågkraft, alla mycket intressanta områden. För länge sedan borde man ha gjort upp en plan i landskapet var man skall placera dem och hur de skall byggas.

     

    När det gäller utgivning av frimärken, som ltl Danne Sundman var inne på i dag, så tror jag att vi internationellt har en väldigt god renommé vad gäller frimärken. Frimärket med åländska veteranbilar blev i Helsingfors valt till det finaste och mest informativa frimärke som har getts ut i Finland under 2005.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Talman!

    Det blir lite smörgåsbord av den här repliken. Jag vill inte heller ta bort fullmakten från företagarna att anställa vem man vill. Jag vill bara uppmärksamma näringslivet på att man kanske övervärderar viss kompetens och undervärderar annan, så jag tror att vi är överens där. Jag är också överens med ltl Sune Mattsson när det gäller språket inom förvaltningen, framför allt inom ÅHS. Jag är överens med honom när det gäller enkäten som Mariehamn har skickat ut till Järsö-Nåtö-området. Det är oerhört fräckt gjort av Mariehamns stad. När det gäller frimärkena är det just det jag vill värna om att vi är duktigast i världen t.o.m. på att ha frimärken. Därför oroar det mig när man har åsikter från visst håll. När det gäller lotsstugan på Båtskären är det nog så att vi skall vara glada om någon vill ta hand om den; den är i verkligt dåligt skick och landskapet har lite rustat på den, men fortfarande yr snön genom fönstren och det är stora hål i taket, så det är behjärtansvärt om någon vill ta den!

     

    Ltl Sune Mattsson, replik:

    Herr talman!

    Jag tycker att ltl Danne Sundman håller med mig om det mesta och jag håller också med ltl Danne Sundman när det gäller lotsstugan på Stora Båtskär. Däremot tycker jag att när man sätter en 30-års arrendetid så kan knappast någon privat person komma i åtanke, om man inte är 30 år i dag och blir 60 om 30 år.

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Talman!

    När det gäller arrendetiden tror jag tvärtom att om man inte ger tillräckligt lång arrendetid är det ingen som kan satsa några pengar i den. Det där med att man är i en viss ålder osv., så ett arrendekontrakt kan gå i arv och man kan säga upp det om man inte vill ha det. Man kan säkert komma överens om det, men jag tycker att vi skall ge fullmakt från lagtinget att arrendera ut det på lång tid så att någon vågar satsa, för det är så med den här kåken att den är i illa skick, det behövs ganska stora investeringar för att få den i skick och det skulle vara jättebra om någon gjorde det.

     

    Ltl Sune Mattsson, replik:

    Herr talman! Det ligger mycket i det som ltl Danne Sundman säger, jag är bara rädd att det skall gå som med byggnaden på Lilla Båtskär, att man upplåter den hyresfritt och man ger olja och alltihopa och man får ta allt som finns där utan någon ersättning. Det är absolut inte det företagets fel utan det är landskapsregeringens fel att så har skett.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Göte Winé, replik:

    Herr talman! Ltl Sune Mattsson säger att en bra väg att gå är att samarbeta mellan kommunerna och att det utvecklas, och det håller jag med om. Men tyvärr är det så att jag i alla fall har upplevt att det finns en viss prestige mellan kommunerna, att det är alltid svårt att nå samarbetet. Man kanske tänker på vilken kommun som går vinnande ur samarbetet i stället för att man tänker på att det här är för invånarnas bästa. I Sund hoppas jag att vi skall fortsätta att jobba med ett miljöprojekt där vi skall få vårt avlopp kopplat till norra Ålands avlopp för att få det till Lotsbroverket. Samtidigt säger ltl Sune Mattsson att liberalerna jobbar för samarbete på hela Åland, men där är det tyvärr så att liberalerna bromsar, bara som en lite rättelse att inte funkar samarbetet bra med liberalerna överallt. TALMANNEN: Tiden är ute!

     

    Ltl Sune Mattsson, replik:

    Herr talman!

    Jag hoppas i alla fall att liberalerna i likhet med mig på hela skall jobba för samarbete. Jag måste också understryka att Lemlands kommun har haft ett gott samarbete tidigare åtminstone med Mariehamns stad. Vi har haft mycket nytta av det när det gäller barnens skolgång och vi är föregångare när det gäller anslutning till Lotsbroverket. Vi såg det som en möjlighet redan för ett tiotal år sedan, Järsö-Nåtö är också anslutet, så där har vi haft nytta och ett bra samarbete som har gynnat både Mariehamn och oss.

     

    Ltl Göte Winé, replik:

    Herr talman!

    Vi är helt eniga om att det är den här vägen vi måste börja se vad kan vi göra och hur kan vi hitta samarbete för som det ser ut i dag måste vi hitta det, för det håller inte annars. Då måste vi göra det prestigelöst och gå in och titta på det. Där är vi alla eniga, som jag redan sade i ett replikskifte, att vi vill hitta lösningar, men hur vi kommer dit sedan beror på lite politiska vägar – vissa går längs norra Sundsvägen och vissa går längs Lemlandsvägen osv., men vi har alla samma mål att gå till.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

    Talman!

    Jag hoppas, när vi kommer till näringsavdelningens verksamhetsområde och jag presenterar min motion angående informationskampanj om svenska språket i näringslivet, att ändå liberalerna skall se det som jag försöker möjliggöra med motionen positivt så att de kan stöda den. Det har också landskapsregeringen har sagt i sin slutrapport vad gäller vitboken i svenska, så jag hoppas att hela lagtinget kan stå bakom den motionen. Vad gäller intrånget från Mariehamn till Lemland ser jag det precis lika allvarligt som ltl Sune Mattsson gör. Tyvärr var det bara 50 procent av liberalerna i Mariehamn som gick med på att höra Lemland, det var tyvärr inte alla.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

    Herr talman!

    Föregående replik fick tydligen ett abrupt slut! Det är inte första gången som ltl Sune Mattsson bedriver sin hetsjakt mot Lemlands första företag Leovind Ab och han fortsätter härifrån talarstolen. Men jag skulle vilja påminna ltl Sune Mattsson om att företaget som har arrenderat den här stugan på Lilla Båtskär för att ha det som platskontor är registrerat i Lemland och förväntas omsätta över 1,5 miljoner euro varje år. Det bör kanske ledamoten och lemlänningen Sune Mattsson ha i baktanke när han fortsätter att angripa det här företaget och dess verksamhet i Lemlands kommun. När det gäller omröstningen i Mariehamns stad om att göra utskicket eller icke har det mig veterligen inte förekommit, så nu står ord mot ord, ltl Sune Mattsson och då skulle jag vilja att ltl Sune Mattsson, som hävdar detta, också lägger fram omröstningsprotokollet, där det förekommit och där Frisinnad Samverkan skulle ha röstat mot liberalerna i denna fråga. TALMANNEN: Tiden är ute!

     

    Ltl Sune Mattsson, replik:

    Herr talman!

    När det gäller vilket företag som har arrenderat sade jag klart och tydligt – det kanske inte gick in genom öronen på ltl Fredrik Lindqvist – att det är inte företaget som har gjort fel utan det är landskapsregeringen som gör fel när de upplåter det gratis. Det sade jag helt klart och uppfattar ltl Fredrik Lindqvist något annat så hör han röster! Jag börjar nästan tro att det är åt det hållet när det blir på det här sättet! När det gäller omröstningsprotokollet så vet jag vet att man har röstat och jag vet att Frisinnad Samverkan var för och också socialdemokraterna. Något protokoll kommer jag inte att kunna ge, men om jag har fattat det rätt kanske ltl Gun-Mari Lindholm vet hur det gick till. Jag vet i alla fall sådana som röstade emot, jag skall inte nämna någon, men de behöver inte försvara sig för de gjorde en god gärning.

     

    Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

    Herr talman!

    Nej, ltl Sune Mattsson, jag är inte schizofren såvitt jag vet och jag jobbar för att undvika det också. Men tack för omtanken! När det gäller lotsstugan på Lilla Båtskär hörde jag exakt vad ltl Sune Mattsson sade. Det jag ville säga var att ltl Sune Mattsson fortsätter att angripa verksamheten som det lemländska företaget bedriver på Lilla Båtskär. Det här är bara ett exempel. Jag vill uppmärksamgöra ltl Sune Mattsson på att kom ihåg att det här är Lemlands största och kommer att omsätta över 1,5 miljoner euro i året. Ha det i baktanke, ltl Sune Mattsson när du angriper det! När det gäller omröstningen i Mariehamns stad så skall jag ta fram fakta om det här stämmer eller inte och jag hoppas verkligen att ltl Sune Mattsson har rätt, för det vore allvarligt om han stod här och talar om omröstningar som aldrig har förekommit.

     

    Ltl Sune Mattsson, replik:

    Herr talman!

    För mig är det ingen skillnad om det är ett stort eller ett litet företag, om det omsätter 10 euro per år eller 10 miljoner. Jag tycker att alla företag skall behandlas lika, så det har inte att göra med något stort företag som kommer till Lemland, det skall inte ha några fördelar för det, utan landskapsregeringen skall behandla alla lika och i det här fallet tycker jag att man borde ha tagit betalt för att hyra ut det eller oljan eller någonting i den där stilen. Men ltl Fredrik Lindqvist tycker visst att det finns något storföretag som skulle ha behövt det gratis – och det må han tycka.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Christian Beijar, replik:

    Herr talman!

    Liberalerna och ltl Sune Mattsson talar om det åländska medborgarperspektivet. Då har jag en fråga till ltl Sune Mattsson. Tycker ltl Sune Mattsson att medborgarna i Järsö-Nåtö-området skall få säga sitt?

     

    Ltl Sune Mattsson, replik:

    Herr talman!

    Det är klart att alla medborgare, om de sedan bor i Järsö-Nåtö, Mariehamn eller någon annanstans skall få säga sitt. Däremot anser jag att när man skickar ut en enkät till invånarna i en annan kommun är det helt galet om det inte sker i samarbete med den kommunen som man skickar ut enkäten till, när den är så omfattande som om man vill tillhöra Mariehamn osv. Inte rör det mig så mycket om ltl Christian Beijar tycker att här gör Mariehamn som de vill, för det har de ju gjort redan, så det spelar inte så stor roll vad ltl Christian Beijar säger!

     

    Ltl Christian Beijar, replik:

    Herr talman! Det väsentliga är att järsö-nåtöborna får säga vad de vill.

     

    Ltl Sune Mattsson, replik:

    Herr talman!

    Och enda skillnaden mellan ltl Christian Beijar och mig är att jag tycker att det skall ske i samarbete med den kommun där invånarna bor och där man då vill att de skall ta ställning till om de vill bo där eller inte.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Katrin Sjögren, replik:

    Herr talman!

    Ltl Sune Mattsson tar upp den enkät som Mariehamn har skickat ut till Järsö-Nåtö-området. Personligen jag omfattar inte det här arbetssättet. Jag tror faktiskt att det gör mera skada än nytta, men jag tror inte heller att Mariehamnsliberalerna, vilka jag själv tillhör, inte kan undandra sig ansvaret i den här frågan.

     

    Ltl Sune Mattsson, replik:

    Herr talman!

    Det är bekymmersamt om liberalerna också har varit med om det här. Jag hoppas att inte jag känner dem som har gjort det för jag blir ledsen på dem!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Fredrik Karlström:

    Herr talman!

    Min motion nr 26 handlar om det för mig helt självklara att Ålands Radio borde stå för sina egna upphovsrättskostnader. Som förslaget ligger nu så skall alla åländska familjer, som är med än så länge och betalar TV-licens för att man har en TV-apparat hemma, betala 200 euro per år oavsett om de lyssnar på Ålands Radio eller inte, men dessutom måste ålänningarna betala ca 200.000 euro via skattsedeln för att täcka bolagets upphovsrättskostnader. För mig är det helt självklart att bolaget Ålands Radio och TV bör stå för sina egna upphovsrättskostnader på samma sätt som de kommersiella mediabolagen på Åland måste göra. Är det så att TV4:s upphovsrättskostnader skall betalas via landskapsbudgeten förstår åtminstone inte jag varför andra bolag skall betala sina egna kostnader.

     

    Sålunda önskar jag även att finansutskottet tittar lite extra på vår motion nr 26 som föreslår att landskapsregeringen skall behandla alla bolag lika och kräva att Ålands Radio och TV betalar upphovsrättskostnaderna för sina egna och för de program de återsänder. Det skall bli intressant att höra hur ltl Ragnar Erlandsson resonerar i den här frågan med tanke på vad han tog upp i samband med mitt föregående anförande.

     

    Så till någonting mer positivt och uppbyggande.  Det är ett förslag som jag har i min finansmotion nr 43 som, om den skulle godkännas och förverkligas skulle betyda stora positiva förändringar för åländska skapare av film och musik. Det handlar alltså om att vi borde ha en egen upphovsrättsorganisation på Åland; skulle vi ha det skulle större delen av de pengar som betalas både från Ålands Radio och TV och andra kommersiella bolag återgå till de åländska upphovsmännen. Det är svårt att säga hur mycket pengar som transfereras från Åland till Finland

    I form av upphovsrättskostnader; det vi vet är att Ålands Radio och TV:s moment är ca 250.000 euro och de fyra kommersiella radiostationerna betalar ca 35.000-40.000 euro samt förutom det betalar Ålcom alla åländska kabelnät, butiker, Mariepark/Dennis Jansson i  konsertarrangemang osv. stora summor till de finska organisationerna.

    Vi har på Åland egen behörighet gällande radio- och TV-frågor, så vi kan om vi vill se till att upphovsmännen får rätt ersättning om vi sluter avtal med samma organisationer som de finska föreningarna har gjort. Orsaken varför jag anser att landskapsregeringen borde ta detta initiativ är att om Ålands Radio eller någon annan organisation eller företag på Åland skulle vara huvduman för det här tror jag inte att upphovsrättsorganisationerna ute i världen skulle se det riktigt positivt och därför skulle det vara bra om landskapsregeringen initierade den här processen. Förutom att lokala skapare av film och musik skulle få en större ersättning så skulle även denna organisation skapa ett antal arbetsplatser på Åland. Givetvis skall avgifterna till organisationen finansiera dessa

    arbetsplatser, såsom de gör på de andra organisationerna i Finland.

     

    Jag tror också att en egen upphovsrättsorganisation lättare skulle kunna lösa knutar som ständigt återkommer när ålänningarna vill se exempelvis svenska kanaler som inte syns i Finland, såsom Kanal5, TV4+ osv.

     

    Med det anförda och med de motiveringar som finns i min motion nr 43 så önskar jag även här att finansutskottet skulle tillfoga en skrivning under moment 43.05.62 enligt följande: ”En arbetsgrupp tillsätts under året för att utreda huruvida det kunde skapas en upphovsrättsorganisation på Åland.”

    Det här skulle i så fall vara praktisk självstyrelseutveckling att vi har hand om de saker som vi redan har behörighet på.

     

    Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

    Herr talman!

    Det var en intressant sak som kom upp i replikskiftet mellan ltl Fredrik Karlström och ltl Ragnar Erlandsson tidigare. Det är de facto så att Ålands Radio är ett aktiebolag och konkurrerar därmed med andra kommersiella radiobolag. Man borde i finansutskottet kunna utreda om upphovsrättskostnaderna är ett statsstöd eftersom de går över de minimisgränsen 100.000 euro. Den frågan är intressant. Licenserna är det däremot inte eftersom det är vi medborgare som betalar dem för public service. Men till den andra delen borde finansutskottet titta på det eftersom det är möjligt att den upphovsrättskostnaden också måste finansieras inom ramen för licensen.

     

     

    Ltl Fredrik Karlström, replik:

    Herr talman!

    Det är precis så jag resonerar också. Det är fel att Ålands Radio vidaresänder andra kommersiella bolag i sitt nät, exempelvis svenska TV4. Svenska TV4 sänder reklam från åländska bolag och konkurrera sålunda med de kommersiella bolagen som finns på Åland. Skulle man ta detta till EU för granskning tror jag tyvärr att landskapsregeringen skulle förlora i den här frågan, så det är absolut viktigt för finansutskottet att reda ut om det är sunt att skattemedlen går till att finansiera vissa bolags upphovsrättskostnader men inte andra i samma landskap.

     

    Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

    Herr talman!

    Jag måste erkänna, att jag inte kan detta i sak och det kan finnas någon EU-notifiering eller EU-lagstiftning som tillåter det. Då är det ännu viktigare att finansutskottet tittar på frågan.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell:

    Herr talman!

    Jag skall inte fördröja debatten så mycket mera. Jag väntar med spänning på att komma vidare till andra spännande områden som utbildnings- och kulturfrågor. Jag skulle vilja under den här rubriken ändå lite kortfattat beröra jämställdhetsfrågan, som ltl Katrin Sjögren tog upp igår. Jag är mycket glad att ltl Katrin Sjögren tog upp frågan därför att det är inte så många ledamöter här som lyfter jämställdhetsfrågan till diskussion.

     

    Jag tror att i mycket av det som ltl Katrin Sjögren sade är vi överens, nämligen målsättningarna, att alla människor oavsett kön skall ha samma rättigheter och samma möjligheter och att man inte kan acceptera att kvinnor får lägre lön än män när de genomför precis samma arbete. Däremot skulle jag vilja lite mera problematisera den, som jag tycker, lite enkla lösningen som ltl Katrin Sjögren lanserade, nämligen att om arbetsgivaren kan sätta till en påse pengar så kan man lösa det här problemet. Jag skulle vilja säga, att det är inte så enkelt. Det är ett otroligt långsiktigt och komplicerat arbete att komma till rätta med ojämlik och orättvis problematik vad gäller lönerna, eftersom lönerna inom den offentliga sektorn följer kollektivavtal och gropjusteringar som arbetsgivaren gör upp tillsammans med facken. Att säga att landskapsregeringen – arbetsgivaren – kan höja lönerna till kvinnorna om man bara vill tycker jag att blir lite snett, eftersom lönerna är ett resultat av avtal mellan arbetsgivarna och facket, och då tar man många, många olika aspekter i beaktande.

     

    Jag tror att det är väldigt viktigt för den allmänna opinionen och för hur människor uppfattar den här frågan att man faktiskt förklarar hur komplicerat systemet är. Vi delar absolut samma målsättning, men man måste också berätta hur komplicerad den här frågan är för annars tycker jag att man för kvinnor och människor lite bakom ljuset.

     

    Det gäller alltså att ta upp frågan i hela dess problematik och inte gå på några förenklingar. Jag tycker det är bra att landskapsregeringen i budgeten föreslår en likalönskommission och att en utredning görs som bättre analyserar varför löneskillnaderna fortfarande finns. Då är det otroligt viktigt att den som utreder det här också har en stor kunskap om genusfrågor och förstås om löner och avtal.

     

    För övrigt vill jag säga vad gäller jämställdhetsfrågan att inte för att det kanske är lagtingets primära uppgift, men visst är det oerhört skrämmande att det fortfarande i Europa år 2006 finns prostitution och människohandel med unga flickor och kvinnor, att våra rika länder i Europa, framför allt minns jag Tyskland i somras i samband med fotbolls-VM, fortfarande utnyttjar den sociala misär som finns i många fattiga länder runtomkring oss, framför allt i Östeuropa. För mig är det och blir fullständigt absurt att man kan tillåta prostitution och legal knarkhandel i EU medan man förbjuder andra att använda snus och skjuta vårfågel. Därför tycker jag att kampen mot människohandel måste intensifieras och det betyder att i den frågan, likaväl som i lönefrågan, så måste män och kvinnor jobba solidariskt och över gränserna, precis på samma sätt som Åland har jobbat offensivt i alla möjliga organ på olika nivåer för Östersjöfrågan.

     

    Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

    Herr talman!

    Ledamoten Camilla Gunell tar förtjänstfullt upp problematiken med jämställdhetsfrågorna i lönehänseende. Det är givetvis så att det är arbetsmarknadens parter som löser detta. Det stora problemet i den här frågan är att organisationerna som förhandlar fram avtal har en skyldighet att tillvarata alla sina medlemmars intressen. Av någon underlig anledning har alla möjliga former av jämställdhetspotter inte tillräckligt jämna ut skillnaden mellan kvinnor och män. Jag kan meddela att i riket håller Finlands regering och arbetsmarknadens parter på och arbetar långsiktigt med dessa frågor och det har nu uttalats en förhoppning om att nästa regering också skall fortsätta det arbetet. TALMANNEN: Tiden är ute!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Katrin Sjögren, replik:

    Herr talman!

    Ledamoten Camilla Gunell är glad för att jag tog upp frågan och vi delar målsättningarna, men hon påstår samtidigt att liberalerna kommer med enkla lösningar. Men ledamoten Camilla Gunell förenklar också ganska kraftigt. Vi har aldrig påstått att vårt förslag kommer att lösa hela problematiken. Det här var en ny infallsvinkel. När det gäller att få likalön för likvärdigt arbete är det pengar det gäller och där är facken en hämsko. Vem är det som styr facken? Det är gubbarna! Det är gubbarna som sitter och styr fackföreningarna, så är det bara! Ett exempel är LO. Där gick man ut med en jämställdhetspott – då gick Metall emot för att man ansåg att det inte var en relevant fråga! Jag tycker att man som politiker skall ge en kommission ett tydligt mandat.

     

    Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

    Herr talman!

    Jag trodde framför allt att det var lönenivåerna på Åland som ltl Katrin Sjögren ville komma åt och den problematiken och det är framför allt också den som jag koncentrerar mig på. Däremot kanske vi behöver titta på våra grannländer hur man jobbar med frågan där. Då är det, som ltl Anne-Helena Sjöblom var inne på, ett mycket långsiktigt arbete. Det är mycket komplicerat och det är viktigt att man inte säger att det är enkelt, någonting som landskapsregeringen kan göra, som man kan fixa om man bara vill det!

     

    Ltl Katrin Sjögren, replik:

    Herr talman!

    Det har vi aldrig påstått! Vi ger ett alternativt förslag genom en finansmotion. Det är ledamoten Camilla Gunell som förenklar. Vi för in ett annat perspektiv i debatten och har man lite ödmjukhet så kan man ta till sig den diskussionen också.

     

    Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

    Herr talman!

    Jag tycker ändå att det som ltl Katrin Sjögren igår framförde gav en väldigt förenklad bild och det är därför jag lyfter fram och säger att vi har samma mål, vi kommer att jobba för den här frågan i landskapsregeringen också, men det är väldigt viktigt att lyfta upp att det handlar om flera parter, där det krävs en samverkan och det har förut funnits potter som skulle fixa det hela, men det går inte så lätt.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Herr talman!

    Jag vill ge mitt stöd till minister Gunell när hon talar om problematiken med kvinnohandel, trafficking, i Europa. Det var ett program häromkvällen på TV4 där ett reporter-team på några timmar utan problem kunde köpa en 16-årig kvinna för 2.000 euro i Rumänien. Det är precis som minister Gunell säger att EU har alla möjliga krav på nya anslutarländer, men det här kravet talar man väldigt tyst om och jag tycker precis som minister Gunell att det att EU jagar snusare, yrkesfiskare, sjöfågeljägare borde man lägga av med och i stället jaga just de här människorna. Detta är ett stort problem och vi har också en viktig roll från Ålands sida att uppmärksamma det vid så många tillfällen som möjligt, så stå på er där, minister Gunell!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Christian Beijar:

    Fru talman!

    Jag kommer att helt kort fortsätta diskussionen om kommunerna eftersom jag begärde ordet när det var som mest intensiv diskussion om den frågan. Socialdemokraterna vill att alla ålänningar skall få rätt till den service de behöver i sitt vardagsliv. Vi vill alltså bevara närservicen. Vi har diskuterat det ganska mycket i dag och då är frågan om hur den skall finansieras. Man konstaterade att de administrativa områdena är för små och hur man skall organisera detta i framtiden. Därför har socialdemokraterna som känt efterlyst mera kunskaper och fakta i ärendet och vi vill i demokratisk ordning höra vad medborgarna vill. Det är inget annat parti som mig veterligen har tagit upp frågan om vad medborgarna vill i fortsättningen när det gäller den kommunala servicen. Det är viktigt att inte skapa en polarisering stad-landsbygd. Flera talare har i dag varit inne på att det inte skall göras; det vore synnerligen negativt om man skulle få en sådan fokusering: Mariehamn och de övriga, det vill ingen.

     

    När det gäller liberalernas diskussion om att landskapet kan ta över exempelvis renhållning, missbrukarvård, specialomsorg, Medis och läromedelscentralen kommer detta på sikt att naturligtvis utarma kommunernas beslutande i de frågorna i framtiden. Man måste vara noga med att gå in för att kommunerna skall i så stor utsträckning som möjligt, om de skall ha ett berättigande, i framtiden också ha mycket att säga till om när det gäller den närservice som berör deras medborgare.

     

    Vtm Viveka Eriksson, replik:

    Talman!

    Jag tycker att det är bra att man skall fråga medborgarna; det är också liberalernas utgångspunkt att man måste utgå från vad medborgarna i kommunerna vill. Man skall alltså ha medborgarperspektivet. Det som jag har ifrågasatt är nog sättet hur man ställde frågan från socialdemokraternas sida. Utgångspunkten har varit att man tittar på hur kartan är ritad på Åland, man ser hur många kommuner vi har och så har man ställt frågan: Hur många kommuner tycker du att skall finnas på Åland? En liberal fråga skulle snarare vara: Vilken service är viktig? Hur är det viktigt att trygga servicen? Vem vill du att skall ge den? Man måste ha ett lite bredare perspektiv när man ställer frågan.

     

     

     

    Ltl Christian Beijar, replik:

    Herr talman!

    Vår ovetenskapliga undersökning utgick bl.a. från att man hade möjligheter att besvara frågan ur olika synvinklar. Det gällde också antalet kommuner och man hade möjligheter att komma med egna kommentarer.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Mats Perämaa:

    Herr talman!

    Jag brukar inte ofta ge mig in i diskussioner om min hemkommuns beslutsfattande men eftersom ltl Jan-Erik Mattsson kom in på den diskussionen ser jag mig tvungen till det. Ltl Jan-Erik Mattsson är känd för att ofta återkomma till hemkommunen – eller kanske den tidigare hemkommunen Eckerö – i sina framträdanden här i lagtinget. Det är naturligtvis bra att väljarkåren kan få märka att bygdens son gör sin röst hörd på ett förtjänstfullt sätt. Här i dag har dock ltl Jan-Erik Mattsson på ett kanske inte så förtjänstfullt sätt gått in på frågan om historia, kanske t.o.m. förvanskat historia. Det är nämligen fråga om bl.a. skolan i Enklinge. Det är bra att ltl Jan-Erik Mattsson intresserar sig också för andra delar av Åland än bara Eckerö, men det brister uppenbarligen i detaljkunskap, så jag ser mig då tvungen att informera om hur det ligger till. I Kumlinge har vi inte partipolitik, vi har inga partilistor inför val, men det finns dock några personer som har en tydlig partistämpel i pannan, några andra med mig, ingen dock med en tydlig centerstämpel – vad det nu sedan kan bero på.

     

    Frågan om Enklinge skola avgjordes av fullmäktige för något år sedan. Jag är ordförande för kommunstyrelsen och kommunstyrelsen hade inte för den behandlingen föreslagit att skolan skulle dras in. Men vi hade en situation där vi inte fick behörig personal, ingen behörig skolsekreterare eller rektor, för att ansvara för verksamheten i Enklinge skola det året, så fullmäktige bestämde sig för att i den situationen dra in skolan. Det fanns alltså ingen tydlig partistyrning över det beslutet, så att hävda att det är liberalerna som ansvarar för det är fullkomligt fel.

     

    I dag vet jag att Neurocity Åland Ab söker efter tio personer att anställa för verksamheten i den fastighet där skolan fanns. Kommunen och kommunstyrelsen – kanske ltl Jan-Erik Mattsson vill ge liberalerna äran för det, eftersom ordföranden i kommunstyrelsen har en tydlig liberal partistämpel – har jobbat hårt för att vi skall få en annan verksamhet i skolan; det har vi lyckats med. Man håller på och inreder och bygger om skolan just nu för att man skall kunna anställa ytterligare flera personer. Det är en oerhört stor framgång att man kommer att kunna anställa 10-15 personer med kvalificerade kunskaper att arbeta i en liten by som Enklinge. Man har skapat arbetsplatser som motsvarar 10-15 procent av befolkningstalet i den byn.

     

    Med facit i hand, även om det var mycket besvärligt när skolan stängdes, kan jag bara gratulera de personer i fullmäktige som den dagen på ett så framåtsyftande och framsynt sätt fattade beslutet att vi står i den situation som vi gör i dag. Jag önskar, om någon annan by med sin lilla skola råkar i motsvarande situation, att ett fullmäktige då bestämmer sig för att dra in den skolan. Jag önskar lycka till åt alla andra kommuner och hoppas att de kan skapa en motsvarande verksamhet av samma dignitet som vi har lyckats med i Kumlinge.

     

    Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Det är faktiskt över min värdighet att behöva besvara ltl Mats Perämaas beskyllning att jag inte bor i Eckerö längre. Var bor ltl Mats Perämaa själv för det mesta när han är i lagtinget? Det torde stå mig fritt att övernatta hos min sambo som råkar ha sin bostad i Finström Godby, inte sant? Den insinuation som vtm Viveka Eriksson också var inne på, att jag försökte bredda vägen för någon annan bostadsort torde vara helt out. Detaljkunskap tycker jag ltl Mats Perämaa skall ha och också visa förstånd nog att inte utsätta någon för att man skulle ha flyttat från sin hemort. Eckerö är mig alltför kärt i den här frågan. När ltl Mats Perämaa tycker att det är bra att skolan stängde på Enklinge så att man har fått ett företag dit så vill jag fråga: Vilka samhällssektorer …TALMANNEN: Tiden är ute!

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Fru talman!

    Jag måste säga att resonemanget om insinuationer om bosättningsort så förstår jag överhuvudtaget inte. Sitter vi här, ltl Jan-Erik Mattsson, i samma sal och lyssnar på varandra eller lever vi i helt skilda världar? Jag har inte insinuerat någonting om några skillnader i bosättningsort. Jag känner till ltl Jan-Erik Mattsson så mycket som kollega här i lagtinget; jag har via bekanta hört att ltl Jan-Erik Mattsson nu just inte är bosatt på Eckerö. Jag sade på det här viset därför att jag inte var säker på det, bosatt i Eckerö eller möjligen någon annan kommun. Det finns inga insinuationer i det och jag ser inga som helst problem i om ltl Jan-Erik Mattsson så bor på Eckerö, i Jomala, Föglö eller var som helst, det står ltl Jan-Erik Mattsson fritt fram!

     

    Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Det torde vara allom bekant vad ltl Mats Perämaa var ute efter. Av vilken orsak nämndes min bostadsort? Min bostadsort är Eckerö och det har den varit ända sedan jag föddes. Skulle jag ha en annan bostadsort i dag skulle jag få avgå från fullmäktigeposten som jag innehar i Eckerö kommun och socialnämndens ordförande, som jag är där. Jag anser att det här är väldigt betydelsefullt för min del och min person att bli ifrågasatt att jag skulle ha flyttat från min hemkommun. Kom inte och säg att det inte är någon insinuation! T.o.m. vtm Viveka Eriksson var inne på samma ämne.

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Fru talman!

    Vi liberaler diskuterar många ämnen, men att vi här i lagtingssalen skulle lägga en tyngdpunkt vid var ltl Jan-Erik Mattsson för närvarande bor eller inte bor, det känns för mig som att någon här i salen håller på och upphöjer sin egen betydelse lite väl onödigt mycket. Det var inte det centrala i frågan. Det centrala i frågan var att ltl Jan-Erik Mattsson förde fram felaktig information, förvanskade historiebeskrivningen om stängningen av skolor i några kommuner, och det måste ju bemötas. Men jag tycker att det är bra att ltl Jan-Erik Mattsson ibland diskuterar andra kommuners problem och inte bara Eckerös och vi hoppas vi får se mera av sådant.  (Från salen, ltl Jan-Erik Mattsson: hela Åland).

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Vicelantrådet Jörgen Strand:

    Fru talman!

    Det har varit en lång debatt om kommunstrukturen och mycket har sagts. Jag hade inte tänkt gå upp utan i stället behandla det i samband med finans- och landskapsandelsreformen, men ibland känner jag själv att när vi diskuterar regionalpolitik på fasta Åland – skärgården har sina problem på grund av sina ö-lägen – går det till överdrift därför att vi har egentligen inga avstånd att prata om på Åland. Det är några mil hit eller dit beroende på var man bor. Själv har jag gjort tvärtemot de flesta: flyttat ut från centralorten till landsbygden och trivs mycket bra där, även om jag trivdes i Mariehamn också.

     

    Det som jag kom upp för var Frisinnad Samverkans perspektiv. Man säger hela tiden att vi lägger linjalen, vi säger uppifrån att si och så skall det vara, men det är helt fel. Vi har diskuterat det här i vår styrelse ganska mycket de senaste två åren och vi har hela tiden sagt att det är individen och medborgarens behov som skall styra samhällsservicen. Ibland känns det som om kommungränserna bygger murar, ibland känns det också som om de skall stå som garant för politiska strukturer i vissa partier och det här tycker jag är olyckligt. Det viktiga är att medborgarna får sin service utgående från hög kvalitet och kostnadseffektivitet. Sedan finns det också ett annat perspektiv. Jag tror på en stark centralort och tittar man 20-30 år framåt, så är jag helt övertygad om att i stort sett Godby och Mariehamn har vuxit ihop. Där finns arbetsplatserna redan i dag till 70 procent. Men vår utmaning är att skapa förutsättningar att bo på hela Åland, om man sedan jobbar i Godby, Mariehamn eller Hammarland spelar ingen roll för mig för vi har så korta avstånd.

     

    När det gäller gränserna märker jag i mitt eget kommunfullmäktige och jag märker det också i diskussionen på andra vis att gränserna sätter hinder för ett bra samarbete. Ibland har det varit vår egen kommun som har satt stopp och ibland har det varit andra när vi har sökt samarbete. Jag har varit med och bistått i stort sett alla samarbetsinitiativ som har kommit upp i vår kommun. Det har handlat om att sju kommuner skulle gå ihop till ett byggnadskontor. Det var inte Frisinnad Samverkan som sade nej, utan det var andra. Vi hjälpte till med avloppslösningen. Vi har försökt hitta lösningar när det gäller samarbete inom brand- och räddningssidan osv. Men det är olyckligt när man som i gränsområdet Mariehamn och Jomala har byggt tre dagis: vi i Kalmarnäs, Mariehamn håller på i Backeberg, vi skall börja i Sviby och vad sedan staden gör med Solrosen vet jag inte. Det här betyder att man skall ha fyra byggnader, fyra föreståndare, fyra matbespisningar och fastighetsskötsel; i stället borde man samarbeta eftersom det ligger i stort sett inom samma geografiska område. Jag tror inte att medborgarna som flyttar in på våra nya bostadsområden Kalmarnäs och Solberget bryr sig om gränsen utan de vill ha en bra skolgång och säker skolväg för sina barn och skulle gärna sätta dem i Mariehamn. Våra barn som går i Gölby kanske kunde gå i Godby.

     

    Vad är nyckeln till att komma bort från detta revirtänkande och det regionalpolitiska tänkandet på fasta Åland, till döds ibland? Jag tror att en nyckel är den som ltl Jan-Erik Mattsson var inne på igår, nämligen landskapsandelssystemet som Robert Lindfors har skissat på, där man får landskapsandel för kanske specialomsorg, missbrukarvård, äldreomsorg osv. I landskapsandelen är också inbakat finansiering för byggnader. Det betyder att det inte är så viktigt att bygga monument utan man måste titta: vad är vårt behov i kommunen och hur kan vi ordna det på bästa sätt för medborgaren? Sedan kan det betyda att man bygger i egen regi, samarbetar med grannkommunen eller flera kommuner, köper tjänsten från någon privat företagare eller vad det må vara. Det skulle ge stora fördelar; dels kan kommunen själv behålla makten över frågorna, styra och bestämma, men det också skulle också ge en ganska stor valfrihet åt kommunen att hitta lösningar.

     

    Den andra biten som jag har funderat på, som vi också delvis har diskuterat i landskapsregeringen, också i min hemkommun speciellt med fullmäktigeordföranden Roger Slotte, är att man måste ha eniga beslut i de frivilliga kommunförbunden för att ändra ett grundavtal. Detta betyder att om någon vill bli huvudman, ta på sig att sköta en sak, så måste man ha alla kommuner med för att göra en förändring. Säger en kommun nej förfaller allting och det blir samma svåra styrning både ekonomiskt och driftsmässigt hos kommunalförbunden som det är i dag. Det här har jag själv varit ut för när jag var ordförande i ett högstadiedistrikt: när man ville göra förändringar måste skoldirektören föredra ärendena i sex kommuner, gjorde det kanske i fem och stötte på patrull i den sjätte, fick börja om. Detta skapar en byråkrati som inte är till gagn för någon. Skulle vi hitta Robert Lindfors-modellen när det gäller landskapsandelssystemet, som bygger på att man får landskapsandel för drift och skulle vi kunna göra denna lagstiftningsförändring när det gäller kommunalförbunden tror jag att vi skulle komma en bra bit på väg och få bort polariseringen mellan olika partier och kommuner.

     

    Vårt perspektiv är individens och medborgarens – inte var gränserna går.

     

     

    Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Det känns befriande att höra vicelantrådet ta upp den tråd som jag började spinna på i förrgår. Det finns många kloka saker i Robert Lindfors rapport, precis som vicelantrådet var inne på, och ju mer jag läser i den och studerar den desto mer tycker jag om den. Min grundinställning säger mig att det här är rätt, det här kan vara den rätta vägen att gå för att bibehålla våra kommuner livskraftiga. Jag tackar för det stöd och den samsyn som vi har i den här frågan1

     

    Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

    Fru talman!

    Det är precis det här som regeringen jobbar med att försöka kunna sjösätta, men då gäller det också att vi vågar göra förändringen och ta bort det som många kallar lapptäcke som landskapsandelssystemet är med olika kompensationer hit och dit och vågar renodla det. Jag tror att det här är nyckeln och jag vet att vi i regeringen – det finns några små differenser – har samsyn här. Sedan är utmaningen att ha ett övergångsförfarande så att de som just har fått sin stora investering inte skall komma i en bättre dager än någon annan. Men finns det en vilja så finns det en väg som jag tror att skulle vara bra långsiktigt för hela Åland och jag tror att vi skulle komma bort från den ständiga polariseringen stad-landsbygd.

     

    Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

    Fru talman!

    I likhet med vicelantrådet tror jag att det här bör snickras ihop. Det är en bra vägkost till finansutskottet så att man också kan fördjupa sig i den här frågan. Jag tycker att debatten i lagtinget i den här ”detaljfrågan” – det är en mycket stor och bred detaljfråga – nu har kommit så långt att nu börjar man se ”ljuset i tunneln” och jag tror att det kommer säkert att finnas små problem kvar när budgeten klubbas under nästa år. Jag tycker att det känns som att nu är vi på rätt väg.

     

    Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

    Fru talman!

    Det håller jag med om. Det är ur det här perspektivet, när man inte har kommit någonstans, som vi har sagt att man kanske måste göra kommunsammanslagningar, men kan man hitta den här vägen kommer Frisinnad Samverkan absolut att vara med på tåget.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Veronica Thörnroos, replik:

    Fru talman!

    Jag är glad över att vicelantrådet Jörgen Strand exkluderade skärgårdskommunerna ur resonemanget om att de framtida landskapsandelarna skall inkludera även investeringsbiten. Sett från faståländsk sida är det en möjlig väg, det är en intressant tanke, men för skärgårdskommunerna blir det svårt. Det finns inga marknadskrafter där ute som är intresserade av att bygga eller att investera i någonting som kommunen sedan kan hyra tillbaka. Jag är i alla fall glad att vicelantrådet redan i det här läget visar den största respekt för skärgårdskommunerna och beaktar vårt insulära läge.

     

    Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

    Fru talman!

    Jag är övertygad om att just på grund av att man har vatten mellan sina kommuner måste man hitta en lösning som är lite annorlunda för dem. Till den delen avviker inte mitt synsätt.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

    Fru talman!

    Vicelantrådet Jörgen Strand tog upp problemet med gränsområdet mellan Mariehamn och Jomala. Det är i och för sig ingen nyhet att det har funnits jomalabor som har bott nära Mariehamn och att det har varit svårigheter tidigare för den förra generationens föräldrar att acceptera att deras barn skulle gå i skola i Mariehamn. Den generation som nu bygger och bor i gränsområdet har inga kommungränser utan de kommer att uppfatta det som en rättighet att få ha sina barn i daghem och skolor i Mariehamn. Man kan ju hoppas att vi här skall finna en lösning som tillfredsställer alla. Det betyder också att de som blir kvar i Jomala måste få samma service som dem som bor i Mariehamn, alltså det kan bli konflikter. TALMANNEN: Tiden är ute!

     

    Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

    Fru talman!

    Jag har hela tiden hävdat att vi kan behålla servicenivån genom sådana här lösningar. Jag glömde nämna i mitt huvudanförande att vi hittade en gång en lösning i kommunförbundet, nämligen Lyckan, som var mycket framgångsrik; vi kunde hålla bra kvalitet på lärare och liknande. Där gick det med sex kommuner, men det är bara några få grejer som har lyckats genom åren. När det gäller Mariehamn och Jomala tror jag att man i de här frågorna börjar bli på speaking-terms, båda har varit lika goda kålsupare när det gäller att inte hitta lösningar! Det har förstås också varit fallet med andra kommuner i andra frågor.

     

    Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

    Fru talman!

    Att man hittar lösningar tror jag beror på att det kommer en ny generation som ser annorlunda på frågorna än vid tiden för inkorporeringen av Jomala.

     

    Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

    Fru talman!

    Det ligger i tidens anda. Våra ungdomar, tonåringar och våra barn som växer upp, de växer upp i en globaliserad värld utan gränser, så de förstår inte riktigt kommungränstänkandet. Det vet jag själv med min egen dotter som i dag är 15 år.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

    Fru talman!

    Det är bra när man får höra vicelantrådet Jörgen Strands, tillika partiordförande för Frisinnad Samverkan, anförande. Det visar att alla här i salen hyser samma omtanke om alla människor på Åland, ingen vill försämra för någon. Det som kanske skiljer oss är just hur man skall kunna åstadkomma detta. Det är det som debatten har handlat om och den har givit oss en massa ny information.

     

    Vad är nyckeln för att komma bort från revirtänkandet, sade vicelantrådet. Jag tror inte att det finns något revirtänkande utan det är snarare en oro att om man tar bort, säg alla kommuner och slår ihop dem till en… TALMANNEN: Tiden är ute!

     

    Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

    Fru talman!

    Ltl Torbjörn Eliasson har i likhet med mig bott i staden och flyttat ut på landsbygden och vi känner ganska mycket på samma sätt, men just när jag har lyssnat på debatten här under dagarna har alla hävdat sitt medan ingen har försökt peka på en lösning. Och det var det jag försökte göra, att med lite finjustering av systemet skulle vi hitta en lösning som i den politisk debatten som främst är bra för medborgarna. Det är vårt perspektiv: vi är alltid för individen och medborgaren.

     

    Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

    Fru talman!

    Där har vi en fullständig samsyn. Så till revirtänkandet. Jag upplever inte att det finns något revirtänkande utan det handlar mera om att man om drastiskt skulle slå ihop alla till en kommun, så upplever man att det finns ingen som har det yttersta ansvaret – om vi tar i rand- eller skärgårdskommunerna – det finns ingen som ansvarar för självstyrelsen just där och då finns det en risk för att det går på samma sätt här på Åland som de gör globalt, som vicelantrådet själv talade om, att vi får en urbanisering och där det på sikt blir betydligt sämre service ute i periferin.

     

    Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

    Fru talman!

    Jag håller till stora delar med ltl Torbjörn Eliasson. Jag  har inte lika långt perspektiv som ltl Ragnar Erlandsson, men jag har märkt hur kommungränserna bygger just detta revirtänkande. Kan vi komma bort från det är det inget problem för mig om vi har tre, fem eller 16 kommuner. Men just att man har hävdat gränserna för var man kan ha sina medborgare tycker jag är att sätta fel perspektiv på det.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Carina Aaltonen, replik:

    Fru talman!

    En hel del har redan sagts här. Jag delar i stort sett vicelantrådet Jörgen Strands erfarenheter och åsikter just när det gäller attityden mellan stad och landsbygd, i synnerhet när det gäller Mariehamn-Jomala. Hos den yngre generationen deltar man naturligt, i synnerhet från Jomala ungdomars sida i aktiviteter som sker i Mariehamn. Däremot är min personliga åsikt att en kommunsammanslagning mellan Mariehamn och Jomala skulle göra den kommunen för stark i relation till de övriga kommunerna. Jag undrar hur vicelantrådet ser på det och om det inte ur ett helåländskt perspektiv vore bättre med ett samarbete med de södra åländska kommunerna?

     

    Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

    Fru talman!

    Jag vill inte låsa mig för vem som skall samarbeta med vem. Jag har dock en absolut åsikt och det är att en ort som skall kunna leva och ha en decentraliserad politik måste ha en stark centralort. Oberoende om vi har kommungränserna kvar är jag helt säker på att den centralorten kommer att vara utbyggd på Godby-Mariehamn. Att den sedan går genom tre kommuner har ingen betydelse, men det är där som motorn för åländskt näringsliv ligger och jag är övertygad om att så kommer att vara. Ca 70 procent av befolkningen jobbar inom detta geografiska området. Det behöver inte vara någon motsägelse till decentraliserat boende utan jag ser det som en symbios.

     

    Ltl Carina Aaltonen, replik:

    Fru talman!

    Det är klart att det är den naturliga axeln mellan Godby och Mariehamn och rakt genom Jomala som jag också ser som motorn för samhället Åland. I det tidigare anförandet tog också vicelantrådet upp de många olika dagisenheterna som t.ex. finns i Kalmarnäs, Sviby och Mariehamn. Finns det i och med det resonemanget en risk att man vill dra in ett dagis ute i periferin för att man kan samla allting? – det skulle inte jag vilja vara med om.

     

     

     

    Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

    Fru talman!

    Debatten har mycket handlat om hemkommunen, enskilda dagis, men vi borde fortfarande sätta perspektivet på: vad vill individen, vad vill medborgaren? Jag är öppen för att fråga medborgarna hur man vill ha det. Jag tror att det viktigaste är att man har hög kvalitet på servicen. Om sedan ett dagis ligger i Finström, Lemland, Hammarland eller Jomala beror på var det passar bäst, så jag tycker inte att man skall låsa sig vid gränserna, enskilda skolor, dagis utan vad är individperspektivet? Jag vill också komma tillbaka till det ltl Carina Aaltonen var inne på tidigare, nämligen generationsfrågan. Där håller jag helt med och det tycker jag är tydligt i min hemkommuns fullmäktige: de yngre ledamöterna har ett öppet sinne för detta, medan de äldre är fast i gamla strukturer.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm:

    Talman!

    Ltl Sune Mattsson hade ett anförande tidigare och informerade lagtinget om enkäten som har gått ut från Mariehamn till Järsö-Nåtö. Ltl Fredrik Lindqvist påstod då att det här inte stämmer. Därför vill jag nu informera så att eventuella åhörare – vi skall väl hoppas att det här intresserar folk ännu – hur det egentligen ligger till. Det är nämligen så att Mariehamns stadsstyrelse inför budgetbehandlingen 2005 – budgeten 2006 – tog ett initiativ att man skulle utreda fördelar för Mariehamns stad och de boende på Järsö-Nåtö hur det här skulle vara vid ett kommunalt samgående. Mariehamns stads fullmäktige gick in för det och gav styrelsen i staden i uppdrag att gå vidare med frågan. Den kom upp i stadsstyrelsen ånyo 24 maj i år och där är då rubriceringen att man skall ge ett utredningsuppdrag att påvisa fördelar för Mariehamns stad och de boende på Järsö-Nåtö vid ett kommunalt samgående.

     

    Det fanns ett förslag i stadsstyrelsen där man ville att Lemlands kommun skulle informeras. Det förslaget lades av Christian Nordas, Kristina Sundman understödde det, medan alla andra i stadsstyrelsen alltså stödde att man på egen hand tar en konsult som skriver ihop en enkät och skickar ut den till järsö-nåtöborna – utan att ens informera. Det var inte fråga om i samråd med, utan att man bara informerar. Inte ens det gjorde man.

     

    Man har alltså från stadens sida valt att på eget bevåg gå in på en annan kommuns jurisdiktionsområde och fråga de boende där! Det var en liberal som följde med och de andra är socialdemokrater och frisinnade.

     

    I dag och i går har det talats väldigt mycket om kommunreformer. Jag blir livrädd – det är ingenting att skratta åt – för vad det är man menar med kommunreform från socialdemokraternas och Frisinnad Samverkans sida om det här är ett uttryck för det. Man visar sina muskler, man går in i en annan kommun och så säger man, att, jo, ni passar ni, ni är goda skattebetalare, avloppsledningarna, vattenledningarna, kommunalteknik, allting är färdigt ordnat, varsågoda och kom med oss!  Det är det här ni skall berätta för Ålands folk att ni menar med kommunreformen och inte hålla på och prata om en massa annan bludder! Det är det här det är fråga om i realpolitik. All min heder åt centern och liberaler som inte stöder det här! Jag förstår att man från regeringens sida inte har kommit längre i det här funderandet eftersom man har en minoritet i regeringen vad gäller vårt sätt i de obundna att se på kommunerna. Frisinnad Samverkan och sossar vill någonting annat.

     

    Vi har i media tagit del av att Frisinnad Samverkan vill ha en kommun, socialdemokraterna vill ha tre-fem kommuner. Menar man alltså att det som står i tidningen inte är sant? Jag tycker att detta tarvar en förklaring. Det är inte bara för oss lemlänningar det tarvar en förklaring, utan vad man egentligen gömmer sig bakom i fråga om kommunreformen? Tala om det nu, varsågoda!

    Ltl Christian Beijar, replik:

    Fru talman!

    Tycker ltl Gun-Mari Lindholm att medborgarna i Järsö-Nåtö-området skall få säga sitt?

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

    Talman!

    Det här är tydligen socialdemokraternas retorik i budgetdebatten. När man ställer en fråga får man som svar en annan fråga! Jag ställde en fråga, men jag kan svara på ltl Christian Beijars fråga, att jag tycker inte att det är rätt att man från en kommun går in i en annan kommuns angelägenheter. Det är mitt svar.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

    Fru talman!

    Det har talats mycket om revirtänkande här och jag tycker att ltl Gun-Mari Lindholm ger uttryck för det och jag kan ha en viss förståelse för det. Att förfrågan har skett under maj  2006 har nog förbigått mig, men jag tror att den bottnar i en diskussion på stadshuset från Jomala fullmäktige, där man föreslog att Jomala och Mariehamn skulle gå ihop. I diskussionen på stadshuset fanns det många lemlänningar med som berättade hur bra samarbetet med Mariehamn om barnomsorg, skola osv. var och det var många som inte hade någonting emot att gå ihop med Mariehamn. Det är alltså min syn på den här saken.

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

    Talman!

    Jag är den första som är för samarbete. Det har vi på ett alldeles förtjänstfullt sätt från Lemlands sida med både Mariehamn, Jomala och framför allt med Lumparland, men här är det inte fråga om det. Det här är fråga om att den stora äter upp en bit av den lilla. Kommunallagens 1 § stipulerar kommunernas självstyrelse. Det här är inget revirtänkande utan det här är lagstiftning. Det här är ingenting nytt. Det här har vi sett i t.ex. Helsingfors-Sibbo, vilket jag också tycker att är fel och som en väldigt stor del tycker att är fel.

     

    Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

    Fru talman!

    För min del vet jag inte ens vad enkäten har gett för utslag och inte heller hur man skall gå vidare med den samt om den överhuvudtaget är genomförd.

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

    Talman!

    Jag trodde att man hade bättre pejling inom ett stadsbärande parti som socialdemokraterna nu är så att man vet vad den ena handen gör – tydligen vet inte den andra handen. Det är en enkät som har gått ut och jag tror också att sista datum redan har gått, den skall vara inlämnad inom denna vecka. Det här borde man på allvar diskutera inom socialdemokraterna för jag tycker inte att man har sagt det i debatten här under dessa dagar. Men det är väl som med allt annat att man säger en sak och så gör man någonting helt annat. Det är fult!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

    Fru talman!

    När det gäller det kommunala reformarbetet så förvånar det mig ganska mycket hur deciderat säker ltl Gun-Mari Lindholm är över hur hemskt arbetet och samarbetet i den här frågan synes vara i Ålands landskapsregering.  Jag har inte under det här senaste halvåret, när frågan har varit uppe flera gånger, stött på ett enda problem, vi har inte haft någon konflikt, så överdramatisera inte och försök inte sätta i vår mun och i vårt handlande dina egna ord! Jag tycker att det lite grand oförskämt. Vi vet vad som händer i landskapsregeringen. Vi har inte haft några bekymmer i den här frågeställningen, lika litet som när det påstås att det är så rysligt stora problem vad gäller finansieringarna, där har vi också kommit fram utan konflikter.

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

    Talman!

    För mig ter det sig ganska naturligt att man ser att den ena handen inte vad den andra gör. Här har vi nu tagit del av hur regeringspartierna måste fråga sina egna ministrar vad som försiggår. Kan ni berätta hur ni har tänkt i regeringen. Ja, inte är det klart för oss i oppositionen och inte för dem som sitter här och som hör till regeringspartierna. Tala om för mig, ledamoten Lasse Wiklöf, på vilken sida jag skall läsa om vad den här regeringen har för gemensam strategi i kommunreformfrågan!

     

    Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

    Fru talman!

    De här frågeställningarna finns på flera ställen i budgeten, men det stora problemet att vi har iscensatt ett flertal olika utredningar. Där har vi också efterhört kommunernas synpunkter. Den 19 september hade kommunförbundet en stor hearing med kommunerna och vi kunde konstatera att mycket är på rätt väg, men det återstår också en del att förändra och förbättra för att komma vidare. Jag känner att man försöker överpolitisera frågan av skäl som jag naturligtvis anar men inte ids säga ut, men det är överdrivna frågor. Vi har alla en vilja att komma fram på ett bra sätt, för medborgarna och för kommunerna. Hur strukturerna skall se ut ämnar vi slutligt diskutera också med kommunernas företrädare.

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

    Talman!

    Ledamoten Lasse Wiklöf säger att han vet skälen. I så tycker jag att han kunde berätta det också. Jag har ett skäl och det är det faktum vi står inför, att Mariehamn har skickat ut en enkät till Lemland, vilket ltl Sune Mattsson sade och det tycker inte vi att är okej. Jag skulle bra gärna vilja veta hur den gemensamma synen från landskapsregeringen ser ut när det gäller den framtida kommunstrukturen. Det kan man inte svara på. Den demokratisyn som socialdemokraterna visar och det medborgarperspektiv man har är skrämmande – det betyder att ingen skall informeras om någonting utan vi gör som vi vill!

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

     

    Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

    Fru talman!

    Ltl Gun-Mari Lindholm efterlyste Frisinnad Samverkans linje och jag redogjorde just för vår linje. Jag kan upprepa så mycket att vårt perspektiv hela tiden är: vad är bra för individen, vad är bra för medborgarna? Jag har upplevt att ltl Gun-Mari Lindholm och jag här har haft en samsyn, åtminstone tidigare. Om en enskild medlem går ut i en debattartikel har vi så högt i tak i vårt parti att man får göra det, så det är inte några problem för oss, men den linje som vi driver i landskapsregeringen har diskuterats i lagtingsgruppen och bland oss landskapsregeringsledamöter, så den står jag för.

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

    Talman!

    Ledamoten Strand talar om Frisinnad Samverkans linje. Jag skulle vilja veta vilken som är regeringens linje. Det skulle vara intressant i den här debatten eftersom vi diskuterar regeringens förslag till budget.

    Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

    Fru talman!

    Regeringens linje är den som står i budgeten, att vi måste få lite underlag till. Det står på sidan 12 att under året kommer vi att ta ställning till vilka strukturella förändringar som behöver göras och också om man skall göra någon kommunreform. Det kommer vi att göra i landskapsregeringen. När det gäller en reformering av landskapsandelssystemet har vi långtgående en samsyn i enlighet med vad jag redogjorde för i mitt föregående anförande.

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

    Talman!

    Som jag tolkar svaret av ledamoten Strand har man i dagsläget ingen gemensam linje. Man skall ha ett underlag som man skall ta fram under årets lopp för att bilda sig en linje om kommunstrukturen från regeringens sida! Vi har fått ganska klart för oss hur Frisinnad Samverkan och socialdemokraterna ser på kommunstrukturen och den kommunreform som man står inför; man har talat om en sak men man gör på ett annat sätt och jag önskar faktiskt centern lycka till, stå på er!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:

    Fru talman!

    Då det har framkommit en del kritik och en del påståenden om Ålands Radio vill jag här försöka informera lagtinget om min och landskapsregeringens syn på vår egen radioverksamhet. Det står i budgeten under kapitel 43.05 Radio- och TV-verksamhet: ”Ålands Radio skall främja demokratin genom att tillhandahålla ett mångsidigt utbud av fakta, åsikter, diskussion i samhällsfrågor, värna om åsiktsfriheten, vara kritiskt granskande, följa principen om fri och obunden journalistik, främja insikter i och förståelse för grundläggande principer för självstyrelsen, för svenska språket, för kulturlivet….”

     

    Det är just för att göra det här som vi har en egen radio. Radion skall syna oss politiker kritiskt. Gör man inte det så fullgör man inte sin plikt. Det är här jag ställer mig frågande när det är personer från lagtinget som kritiserar en egen radioverksamhet, att vi inte skall ha det. Det är jag starkt emot. Naturligtvis måste vi i en demokrati ha en egen radio. Kostnader för att upprätthålla radion är ungefär den summa som står i budgeten 2,1 miljoner. Nu är det så att inte hela den summan förstås går till radion och just journalistiken utan det finns en massa kringkostnader som apparatur i Smedsböle för att möjliggöra att vi kan se TV osv. Hela summan går alltså inte till radioverksamheten som vissa talare påstår. Jag vill på det bestämdaste försvara Ålands Radios verksamhet i en demokrati som Åland. Man kan alltid ha olika åsikter om den exakta summan, men det har visat sig att både förvaltningsrådet och styrelsen i Ålands Radio anser att den här summan bör man ha för att kunna upprätthålla verksamheten att kritisera och granska oss politiker. Det är klart att bekvämast vore det om vi inte hade någon som granskade oss och kritiserade oss, då skulle det säkert vara mycket lugnare liv för oss! Så fungerar dock inte en demokrati, fru talman.

     

    Av någon underlig anledning påstods det att upphovsrättskostnaderna skulle vara ett otillåtet statsstöd till radion. Det förvånar mig synnerligen att det påståendet har kommit från talarstolen, t.o.m. från regeringsmedlemmar. Det påståendet vill jag rätta. Det är så att upphovsrättskostnaderna betalas direkt av landskapsregeringen till upphovsrättsorganisationerna för att vi skall kunna se Sveriges TV1, Sveriges TV2, Sveriges TV4, kunskapskanalen, utbildningsradion, Sveriges P1, P2, P3, P4 osv. Skulle vi inte betala några upphovsrättskostnader så skulle vi inte kunna se eller höra kanalerna i fråga. Hur man då kan betrakta det som ett otillåtet statsstöd kan jag inte förstå! Det måste vara så att man helt enkelt inte har den kunskapen – jag hoppas att det är så och att man inte försöker på någon väg göra så att radion skall få mindre pengar.

     

    Så till problematiken med licensavgifter och kritiken att man har licensavgifter för innehav av en televisionsapparat och de mesta av den kostnaden går till Ålands Radio. Den kritiken kan jag hålla med om. Det är ett olyckligt namn på avgiften, det kunde gärna få vara exempelvis medieavgift och sedan borde man lagstifta om att en del av de pengarna skall gå till den oberoende radioverksamheten för att få lugn och ro rent arbetsmässigt för radion. Nu blir det lite olyckligt när man varje år i budgeten känner att man har ett tryck från politikerna och det finns en risk för att man inte gör sitt jobb fullvärdigt – om man kritiserar politikerna för mycket så kanske man drar ner på anslaget, och så får det absolut inte vara. Därför vill jag på det bestämdaste från min och från regeringens sida säga att Ålands Radio och TV skall kosta 2,1 miljoner år 2007 och så skall det också vara i framtiden.

     

    Ltl Fredrik Karlström, replik:

    Fru talman!

    Jag tycker att det är synd att landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson inte lyssnade på mitt anförande alls. Jag var aldrig emot public service-uppdraget och Ålands public service-radio på något sätt och kritiserade sättet de gör det på. Det jag kritiserade var systemet med TV-avgiften. Jag anser att det är mer rättvist att det skulle tas upp via skatten i stället för en avgift som man betalar per hushåll. Att upphovsrättskostnaderna skulle vara något statsstöd var det din regeringskompanjon Jörgen Strand som tog upp, inte jag, men det var en intressant tanke om det är så. Håll med ledamoten Karlsson, att det är lite underligt att skattebetalarna skall betala Sveriges TV4, en kommersiell TV-kanals upphovsrättskostnader på Åland, men man skall inte betala Riks F5 som är en svensk kommersiell radiostation, det skall privata åländska bolag göra! Det samhällsägda bolaget skall inte betala den kanal de s.a.s. vidaresänder i form av TV4 utan det skall skattebetalarna göra. Ledamoten Karlsosns resonemang håller inte riktigt ihop.

     

    Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

    Fru talman!

    Avtalet för att kunna möjliggöra TV4 på Åland skrevs 1997, så jag kan inte exakt svara på hur man resonerar varför man har TV4 och inte någon annan kanal, men det var antagligen för att då möjliggöra för ålänningarna att se TV4. Det kan hända att man borde ha ett annat resonemang om övriga kanaler. Det här finns det avtal på och det efterlevs.

     

    Ltl Fredrik Karlström, replik:

    Fru talman!

    Jag ifrågasätter alltså hur sunt det egentligen är att man skall betala via skattemedel en annan kommersiell TV-kanals upphovsrättskostnader för att synas på Åland. Då borde man vara konsekvent och göra det mot alla andra kanaler som också vill synas! Återigen ber jag utskottet titta på mina motioner. Jag tycker inte att ledamoten Runar Karlsson skall ta illa upp för att man vill diskutera Ålands Radios verksamhet. Uppenbarligen tycker majoriteten att 2,3 miljoner, som det de facto kostar i budgeten är vad radion skall få kosta och jag säger ingenting mot det, utan det är vad majoriteten vill och det finner vi oss i. Däremot anser jag att det borde vara rättvisare att det tas via skattemedel än att det tas via avgifter som vi skall anställa kontrollanter för och skicka ut 40.000 försändelser per post för att folk skall betala för ett dyrt administrativt kontrollsystem för att kolla: vem är det som betalar och vem är det som smiter undan eller har de ingen TV-apparat?

     

    Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

    Fru talman!

    Nej, jag tar inte illa vid mig att man diskuterar, tvärtom, det är därför vi har debatten och vi skall diskutera. Vi för vår del skall försvara vårt och sedan skall förstås oppositionen kritisera det om man anser det fel. Varför man har TV4 med i avtalet kan också vara att TV4 egentligen inte är en ren kommersiell kanal utan det finns en del kulturprogram och annat program som man är tvungen att sända ut. Jag hoppas att de som sitter i nästa regering tar med i sitt regeringsprogram att man skall förändra namnet eller på något annat sätt förändra finansieringen av Ålands Radio. Tar man med det i regeringsprogrammet blir det mera tyngd bakom det. Det är då hemskt viktigt att man har någon form av lagstiftning bakom det så att man ”sitter i orubbat bo” på Ålands Radio.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Talman!

    Jag tycker inte att minister Karlsson på något vis behöver fjäska för Ålands Radio. Jag tror inte heller att journalisterna på Ålands Radio går på sådant – de har högre integritet än så. De kan mycket väl tala för sig själva. När det gäller debatten om Ålands Radio är det enda vi inte skall lägga oss ifrån Ålands lagting just den redaktionella friheten, vad de granskar och hur de granskar, det skall vi aldrig ha några uppfattningar om. Däremot kan vi ha uppfattningar om allt annat, för vi är valda också av Ålands folk för att se till hur Ålands Radio fungerar och hur deras licenspengar används. Det är vår roll och vi tillsätter förvaltningsråd och styrelse. Det är ingenting konstigt i att man diskuterar det och det finns mycket att fundera på när det gäller Ålands radio och TV. Vi skall inte känna att vi inte har rätt att diskutera det. Däremot tycker jag i likhet med minister Karlsson att man borde hitta ett nytt finansieringssystem som gör radion ännu mer oberoende. För varje år är det de facto en diskussion om det och det har det också varit det här året även om det inte har kommit ut till allmänheten. Sedan blev det ingenting i alla fall. TALMANNEN: Tiden är ute!

     

    Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

    Fru talman!

    Inte fjäskar jag för radion. Det är nämligen så att jag är ansvarig för Ålands Radio och TV-frågor i budgetdebatten och därför tar jag mig friheten att gå upp och försvara det förslag jag har lagt. Ltl Danne Sundman sade att de på radion kan tala för sig själva, men tyvärr kan de inte komma upp här i talarstolen och tala för sig, utan det är min roll att tala för Ålands Radio och TV i debatten här. Det måste jag förstås göra, det har jag betalat för och det är jag tillsatt för.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Talman!

    Det stämmer att det är bl.a. det som minister Karlsson är tillsatt för. Det skall bli intressant att se vad landskapsregeringen kommer med för förslag när det gäller ett nytt sätt att finansiera radion. Jag håller med min kollega Karlström att TV-avgiften inte bara har fel namn, utan den är fel till sin utformning, dvs. att man som TV-innehavare skall betala  radioproduktion för det är faktiskt så att till 75 procent används den för radioproduktion. Jag tycker att Ålands Radio förtjänar att bli av med den här diskussionen också; man borde få ett finansieringssystem som är bättre uppbyggt och som gör radion än mer fristående så att man fortsättningsvis vågar granska makten, vilket man faktiskt har gjort på ett förtjänstfull sätt från Ålands Radios sida, t.o.m. när det gäller en sådan känslig sak som att en minister inte betalade TV-licens vågade man ta upp det. Det skulle man inte våga om man inte vore fristående. Jag hoppas att man fortsätter utreda det och kommer med ett bra förslag.

     

    Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

    Fru talman!

    Vi är ganska överens om att finansieringen borde förändras och vi kan väl uppmana nästa regering att det med i handlingsprogrammet så att det blir en tyngd bakom förslaget och att det verkligen kommer till stånd.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

     

     

    Ltl Åke Mattsson:

    Fru talman!

    Jag tänkte hålla mig till frågan om Ålands kommuner och hur man skall komma till rätta med problemen där ytterligare en gång. Jag trodde det hade debatterats färdigt, men vi har alla ett intresse och en samsyn att vi vill jobba för att kommunerna skall få det bättre och vägen dit skiljer sig kanske inte så mycket. Vi vet alla att ser man på Åland utifrån är det en ö med skärgård, en liten stad och med landsbygd, någonting som ltl Mats Perämaa och ltl Dennis Jansson har varit inne på tidigare.

     

    Jag tror absolut inte på några regionala sammanslagningar som innebär att vi får stad, landsbygd och skärgård mot varandra. Nej, man måste se på Åland som en helhet. Mariehamn skall aldrig någonsin använda sina pengar i skärgården; man kan inte resonera på det sättet, utan man använder pengar i sin skärgård, i sin landsbygd osv. Det är det tankesättet vi måste ha för att komma vidare.

     

    Liberalerna pratar hela tiden om att man skall utgå från vad medborgarna tycker, vad medborgarna vill osv., men jag tror inte att det är där som det finns något motstånd för att gå vidare i frågan. Jag tror att man kan titta på tjänstemännen därför att det finns många tjänstemän ute i landskapet som kanske tycker att man har det bra som man har det, man tycker att man vill ha förändringar men man vill inte förändra sig.

     

    Jag är själv med i Finströms och Getas samarbete och kan konstatera att frågan om sammanslagning av verksamheter inte är så okomplicerad alla gånger; man har olika nämnder, det splittrar tjänstemännens arbete när de skall jobba i olika nämnder och har olika beslut men man skall ändå jobba tillsammans. Jag tycker att det lokal medbestämmandet, som körs som ett mantra här i salen, är det egentligen för medborgarna som man pratar om som det är så viktigt att man utarmar kommunernas ansvarsområde eller är det för lokala politiker som tycker att man får för lite att bestämma om? Jag tror inte att enskilda medborgare anser att det är så viktigt i de här sammanhangen utan det är mera finansieringen som man centrerar till landskapsregeringen; däremot pratar man inte om så mycket om makt utan det är mera lagstiftande åtgärder som man vidtar, åtminstone till den delen liberalerna har talat om att man skall flytta makten eller bestämmandet in till landskapsregeringen. Jag tycker att Åland är så pass litet att det är viktigare att man flyttar in det här och har ordentliga kompetenta beslut. T.ex. invalidlagstiftnngen är väldigt svår och komplex i dag att komma vidare med.

     

    Om någon gång förlorar medbestämmanderätten är det faktiskt när man har köptjänster. Det har vi konstaterat i fråga om Lotsbroverket, Tallbacken och t.ex. missbrukarvården. Kommunerna har ingenting att säga till om där mera utan man tappar helt och hållet medbestämmanderätten. Från missbrukarvårdshåll har man upplevt detta som ett väldigt stort problem, man har inte en arbetsgivare utan man har fyra: Mariehamns stad, landskapsregeringen har synpunkter, kommunerna har synpunkter och föräldrarna har synpunkter. Det splittrar och dras från många håll, så detta med köptjänster är inte det mest lyckade.

     

    Ser man på skolvärlden är det ganska intressant. Jag är insatt lite i hur skoldirektörerna fungerar; där ser man också att det skulle vara viktigt med ett samarbetsområde. Vi har tre olika skoldirektörer på Åland just nu som alla jobbar med precis samma saker. De är bra på olika saker som individer; det kanske skulle vara intressant att ha någon form av skolbyrå, där varje skoldirektör jobbar just med det område som skoldirektören är bra på, man skulle då kunna få ut betydligt mera från varje enskild person.

     

    När jag inne på skolor har man debatterat nedläggningen av Emkarby skola. Jag var inte politiskt aktiv på den tiden, men däremot hade jag ett barn som gick i skolan då och jag accpterade nedläggningen då, jag accepterar det fortfarande och tycker inte att det var ett direkt dåligt beslut. Dagens samhälle ställer nämligen större krav på utbildning än att det skall vara en röd stuga med vita knutar, det skall finnas mer än det för att ha skolan kvar, det får inte vara ett verktyg för att hålla regionen vid liv. Skolutbildningen är alldeles för viktig i dagens läge för det. Skolklasser med bara två eller tre elever ger inte den rätta sociala stimulansen som man behöver ha. Det kräver framför allt mycket stora ekonomiska resurser om man skall hålla igång en skolbespisning och alltihopa i så här små enheter. I Finström har vi tidigare haft Svartsmara skola, Bergö skola, Tjudö skola och skolorna har lagts ner. Skolans ansvar är inte att man skall klara konkurrensen i byn, på Åland, utan man skall också klara den konkurrens som finns internationellt, man skall in i olika läroverk osv. Därför är det viktigt att man har tillräckligt stora grupper och att man har en god undervisning och ett stort socialt urval, att umgänget i skolan också betyder någonting.

     

    Ltl Christian Beijar, replik:

    Fru talman!

    Ltl Åke Mattsson tog upp frågan om missbrukarvården och splittringen på olika arbetsgivare. Jag delar inte alls hans uppfattning när det gäller det. Den nuvarande organisationen fungerar alldeles utmärkt. Framför allt är den fördelaktig för kommunerna, dvs. det går på samarbetsplanet: Mariehamns stad är huvudman medan de övriga kommunerna köper tjänsterna. När det gäller socialomsorgen som berör missbrukarvården, öppenvården och  behandlingshemmet är det den del som ankommer på missbrukarvården och den medicinska biten, akutvård, tillnyktring, ankommer på ÅHS. Jag delar inte alls ltl Åke Mattssons resonemang om att det är splittrat utan det är synnerligen välorganiserat sedan 25 år tillbaka.

     

    Ltl Åke Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Som jag nämnde har jag en helt annan uppfattning i den här frågan. När jag verkar i socialnämnden i Finström upplever jag att jag inte har någon som helst möjlighet att påverka vad som händer i behandlingen där. Jag tycker att det skulle vara betydligt bättre om den var direkt under landskapsregeringen för då kan man påverka det bättre än att man har stadspolitikerna som ligger emellan s.a.s. som en buffert. Ser man till personalomsättningen som har varit i missbrukarvården och i hela den sociala sektorn så kanske man kan konstatera att det inte fungerar fullt ut, det kanske finns någon anledning till att man har en så stor personalomsättning som man har där.

     

    Ltl Christian Beijar, replik:

    Fru talman!

    Socialdemokraterna stöder att kommunala tjänster skall skötas av kommunerna och det som ltl Åke Mattsson var inne på – han nämnde just socialnämnden i Finström. Socialnämnden i Finström har all möjlighet att samarbeta med socialnämnden i Mariehamn i frågor som berör bl.a. missbrukarvården. Jag kan inte förstå att det skulle bli något bättre om man flyttar det under tillsynsmyndigheten Ålands landskapsregerings social- och miljöavdelning.

     

    Ltl Åke Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Jag anser att det skulle vara stor skillnad om det skulle ligga direkt under sociala byrån; fördelningen av budgetmomentet kunde man då diskutera här på lagtingsnivå och hur man jobbar och går vidare därifrån. Nu har vi inte ens från lagtinget någon möjlighet att påverka det mer än att vi kan tillsätta någon tjänst osv. till missbrukarvården; annars är det Mariehamns stad som bestämmer också där. För den skull tycker jag att det skulle vara mycket redigare, det skulle vara mycket enklare och framför allt mycket tydligare för kunderna om det vore så att det köptes direkt från landskapet, under ÅHS eller liknande. Att det ligger under ett budgetmoment i Mariehamn

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ytterligare ordet inom detta avsnitt? Diskussionen är avslutad till den här delen. Plenum avbryts för att talmanskonferensen skall kunna sammanträda för att diskutera den fortsatta behandlingen av budgeten och vi återkommer 15.15. (Kl.15.00).

     

    (Kl.15.15). Plenum fortsätter. Till diskussion upptas härefter budgetförslaget avseende finansavdelningens förvaltningsområde samt skatter och avgifter. Begärs ordet?

     

    Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf:

    Fru talman!

    Egentligen sade jag vid remissdebattens upptakt de stora väsentligheterna jag önskade framföra i anslutning till det budgetarbete vi har bakom oss. Jag kan delvis kort upprepa att det som har glatt mig mycket är att vi har en ekonomi, inte bara i balans utan vi har överskott, det känns tryggt, måste jag säga, samtidigt som regeringen under de två senaste åren har sparat i utjämningsfonden för sämre tider 23 miljoner. Det torde vara åländskt rekord.

     

    Den diskussion som här har präglat mycket av debatten handlar om kommunerna och kommunernas framtid. Diskussionen har präglats av uttalanden som skulle indikera stora svårigheter i regering när det gäller att komma överens. Jag vill nu på det bestämdaste tillbakavisa dessa påståenden. Tvärtom tycker jag att vi har haft stor förståelse för varandras synpunkter och den väg vi har anträtt känns inte enligt mitt förmenande särskilt kantig. ”Vi” är regeringspartierna jag talar om.

     

    Att man uttalat sig om ett helhetstänkande tycker jag personlige att är begåvat. Man fokuserar lätt på en landsända eller en kommundel och diskuterar det som helt avgörande för framtiden. Jag tror inte att det är så. Jag tror att det är oerhört viktigt att huvudmotorn, som kanske kan sägas utgöra Mariehamn, tillåts gå även den för full maskin, om alla överföringsutgifter, sådana man hör yttranden om, också i det långsiktiga perspektivet skall kunna fullföljas. Den regionalpolitik, med det landskapsandelssystem och övriga incitament vi har för att också bistå glesbygd och skärgård, tycker jag i och för sig att är jätteviktig. Att sedan nuvarande system har sina brister, det erkänner vi alla och de som har sagt att kommunandelsreformen, sådan den föreligger, har tendenser till ett lappverk, det är också riktigt. Men jag tror vi måste akta oss för att bryta ut bara enstaka bitar utan försöka se hela Åland som en enhet. I det större perspektivet på en globaliserad marknad, som både företagsamhet och vi alla aktörer har att verka, tror jag det är jätteviktigt att se hur samarbete kan föra framåt och hur splittring leder till motsatsen och svårigheter.

     

    När det gäller kommunandelsreformen är det faktiskt så att landskapsregeringens företrädare också det här året inför budgeten har diskuterat med kommunförbundet de olika förutsättningar som föreligger och vi har också varit inne på temat en reviderad kommunandelsreform.

     

    I de här diskussionerna har naturligtvis flera olika förstudier funnits med som grundunderlag och incitament, och det gäller förstudien om utvecklande av finansieringen av den kommunala välfärdsservicen som Robert Lindfors har gjort i form av en lägesrapport. Den lämnades över redan tidigare och slutrapporten väntar vi att kunna få i år, sedan vi ytterligare har bistått honom med vissa kompletteringar. När det gäller kommunreformresonemanget har vi en förstudie, en rapport, som gjorts av ÅSUB och som överlämnats till beställaren landskapsregeringen. Den kom i augusti 2006. Därefter har landskapsregeringen begärt synpunkter på rapporten av kommunerna. Jag tycker det är mycket legitimt att man inte spelar ut kommunerna. Så har vi också den s.k. äldreomsorgsutredningen som en arbetsgrupp överlämnade redan i somras. Alla de här sakerna utgör väsentliga beståndsdelar i det arbete som nu skall föras vidare.

     

    I samband med förhandlingarna med kommunförbundet har det konstaterats att de frågeställningar som speciellt de tre utredningarna behandlar har mycket stor betydelse för de avgöranden som skall fattas inom de problemområden som beskrivs även i andra rapporter. Under överläggningarna har vi därför konstaterat tillsammans att det nu är angeläget att ta ett gemensamt totalgrepp så att sambanden blir synliga, lösningarna kongruenta och att vi får en helhetssyn som också faktiskt finansutskottet efterlyste i samband med budgetförslaget för 2006.

     

    På basis av vad som framkom under den remisskonferens, som Ålands kommunförbund arrangerade den 19 september för att främst behandla det principförslag om förändringar i landskapsandelssystemet som förhandlarna tidigare enats om att lägga fram, kan konstatera att förslaget behöver modifieras för att kunna genomföras. Parterna är överens om att politiska ställningstaganden till förstudien om en kommunreform är väsentliga för att kunna bedriva reformarbetet utgående från enhetliga handlingslinjer. I det fortsatta arbetet med landskapsandelsreformen bör sålunda dessa ställningstaganden beaktas så att olika grundmodeller som anpassas till alternativa scenarier tas fram. Om det här är vi ju överens.

     

    Och, kära vänner, i landskapsregeringen har jag åtminstone inte varit med om ett enda problem på den här vägen. Vad sedan gäller den ”mellanperiod” i vilken vi nu befinner oss gör vi från landskapsregeringen allt vi förmår för att bistå kommunerna för att klara sina ekonomiska fögderier. Vi tänjer oss verkligen. Jag kan upplysa om en sak till, att utöver det anslag som finns upptagna under finansieringen till kommunerna kommer sannolikt – fick jag veta igår – kapitalskatteåterbörden att öka, förutom den miljon som finns där, om jag inte minns fel nu med det dubbla. Det kommer alltså en miljon till, enligt de uppgifter vi har, vi har vissa kollationeringar med skattestyrelsen i de här avseendena. Det är inte några små belopp, men det är rättmätigt. Tittar man sedan på de övrig finansieringsinsatserna så är det faktiskt så att regeringen sträcker ut handen och gör jättemycket. Jag tycker alltså att det är legitimt att alla synpunkter får komma fram på den här processen, men jag tycker att det är lite förmätet när landskapsregeringen skall utstå kritik för att det skulle vara svårigheter att komma fram. Så är inte fallet. Jag har stor tillförsikt inför det här arbetet, som i och för sig innan slutprodukten kan presenteras, handlar om en jätteinsats, det är ett stort jobb som återstår. Dessutom skall mycket av det här omsättas i ny lagstiftning, så det här går inte över en natt, det är omöjligt, vilken viljan än må vara.

     

    Jag kan säga för egen del att jag har haft i mitt sinne koefficientsättande t.ex. av de särproblem som också uppstår i olika kommuner. Vi vet att specialomsorger och andra saker har varit komplicerade. Man kan sätta en koefficient på sådant. Men sedan kommer andra kommuner emot som har andra problem och då skall det också koefficientsättas. Det är inte så rysligt enkelt, men jag har goda förhoppningar om att vi skall komma fram i de här frågeställningarna och, som sagt, i regeringsarbetet har jag inte sett ett uns av problem.

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Fru talman!

    Vi har inte alls betonat meningsskiljaktigheterna i regeringsblocket i de här sakerna, inte så skarpt som man kanske kunde göra, utan vi anstränger oss för att skapa en anständig budget för ålänningarna för nästa år. Det är vår absoluta målsättning. Jag sade det åt lantrådet i går och jag säger det åt finansansvarige i dag att det är det kanske största misslyckandet för den här landskapsregeringen om man inte kan skapa ett transfereringssystem mellan landskapet och kommunerna under den här valperioden som är värt namnet, alltså som fungerar. Det går inte att göra det på en natt, säger finansansvarige. Nej, och det går uppenbarligen inte heller på 365 nätter! För ett år sedan stod nämligen finansansvarige här och sade ungefär samma ord som i dag, att vi skall komma till det här, vi skall komma till det här, men vi har inte nått dit! Vi har val i oktober. Vi har inte höstsessionen framför oss nästa år mera utan det här måste i så fall hanteras i mars månad. Nu tycker jag vi kunde enas om det som det verkar som om centern och vi.. TALMANNEN: Tiden är ute!

     

     

    Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

    Fru talman!

    Jag förstår vad centern och ni har enats om så behöver vi inte komma till punkt där! Vi gör vad vi förmår. Vi har en uppsjö av viktiga ärenden som måste förverkligas på finansavdelningen. Det är massor. Vi har begränsade resurser, men jag är beredd att upphandla för att klara de här frågorna. Men först måste vi veta tillsammans med kommunerna: är vi överens, kan vi fortsätta? Jag vill inte ta fram ett förslag som slutar med att vi har full kakafoni och alla drar åt alla håll, utan jag vill då att det skall vara ett enhälligt, långsiktigt hållbart förslag. Vad gäller liberalernas strävan att få budgeten i balans så räknade jag i natt att era anslagsäskanden i motionerna motsvarar ungefär ett och ett halvt kk-hus.  Det är marginellt men dock märkbart.

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Fru talman!

    Då har väl ledamoten Lasse Wiklöf budgetanslag vid varje kläm, vilket vi inte har gjort och vi har inte beredningsmakten på det viset att vi kan säga att summorna är så där. Men det är i varje fall våra visioner för framtiden. Det är väl legitimt att vi för fram den politik vi vill föra och vi har fått en hel del uppskattning för det också.  Vi har vårsessionen framför oss nästa höst, vi har några veckor i september. Kommer vi verkligen att kunna se att vi har kommit till en landskapsandelsreform under den här valperioden? Jag tror tyvärr inte det mera, med tanke på alla dessa problem som ledamoten Lasse Wiklöf här beskriver, överbelastning på finansavdelningen och brist på resurser osv. Därför måste vi nog hitta en anständig tillfällig lösning nu redan så att vi kan hantera kommunerna och deras situation fram till dess att vi har en bra reform framför oss.

     

    Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

    Fru talman!

    Den anständiga väg vi kan gå fram till dess att vi har en reform bygger i huvudsak på kompensationen enligt prövning. Skall vi börja stifta andra temporära lagar under den här perioden måste vi också avsätta arbete till det. Nog är det väl viktigt att vi tillsammans skulle ställa siktet på att komma till den där slutprodukten som skulle bära över åren. Det tycker nog jag för min del i varje fall att vore det bästa. Jag tror att det är många som tycker det.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Jag har sagt vad jag har att säga om kommunstrukturen och det trodde jag också alla andra hade gjort. När det gäller den ekonomiska politiken och finansavdelningen sade jag vad jag tyckte om stram budget, ansvarsfull budget osv. redan i den allmänna debatten. I likhet med t.ex. ltl Peter Grönlund har jag en totalt annan uppfattning. Men jag har en fråga till finansminister Wiklöf. Vi skrev så här: ”På grund av den nu rådande budgetbalansen konstaterar landskapsregeringen att landskapets budgetekonomiska situation fordrar åtgärder redan nu för att en långsiktig balans skall kunna upprätthållas. De tämligen omfattande investeringsplaner som finns bör nu revideras, annars kommer det att medföra en betydande press på budgetekonomin under de närmaste åren.” Vad tycker finansminister Wiklöf om den formuleringen? Är den inte riktigt, kanske rentav begåvad?

     

    Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

    Fru talman!

    Det känns nästan som om den är saxad ur allmänna motiveringen i vårt eget budgetförslag! Det är så vi har skrivit där i stora drag. Särskilt för de stora investeringarna gäller det att hålla prioriteringarna och där gäller det i väsentlig grad att se: vilka är de konsumtionsdrivande effekterna av de olika investeringarna? Även om det alltså var lite andra ordval som ltl Anders Eriksson använde så delar jag den åsikten – jag har ju själv varit med och gjort den formuleringen!

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Det är riktigt, men originaltexten lyder så här: ”Trots den nu rådande budgetbalansen konstaterar landskapsregeringen att landskapets budgetekonomiska situation på sikt fordrar åtgärder för att en långsiktig balans skall kunna upprätthållas. De tämligen omfattande investeringsplaner som nu finns kommer att medföra en betydande press på budgetekonomin under de närmaste åren.” Bästa finansminister Wiklöf! Vi konstaterar att problemen finns här redan nu, medan regeringen skjuter dem framför sig, man pratar om på sikt och man pratar om att det eventuellt kan bli bekymmer med de stora investeringar vi har när det gäller driften framöver. Vi säger alltså att det fordras åtgärder redan nu och man borde revidera investeringarna just med tanke på det regeringen själv säger. Vi ser att det finns tankar hos regeringen om det här, men man skjuter det framför sig, och det är fel.

     

    Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

    Fru talman!

    Ltl Anders Eriksson har liksom alla andra i Ålands lagting möjligheten att peka på vilka investeringar borde med tanke på det han nu säger om rådande budgetläge skrinläggas eller skjutas på framtiden. Inte ett enda förslag, ltl Anders Eriksson! Det är lätt att skriva, men man kommer alltid till pudelns kärna när man skall dra streck över det som är angeläget. Jag är faktiskt glad över att vi kan tillfredsställa så många önskemål som vi ändå har på agendan i dag, även om jag hävdar att prioriteringarna fortsättningsvis måste vara kvar. Jag är ändå glad över att vi har en resultaträkningsprognos för nästa år som är 19,1 miljoner plus. Jag vill minnas att Ålandsbanken hade 18,7 senast.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

    Talman!

    I mitt tidigare anförande måste jag ha trampat på en öm tå hos ledamoten Lasse Wiklöf eftersom han väljer i sitt anförande att inleda med hur ense man är i regeringen. Det är bra att man har den uppfattningen och ledamoten Lasse Wiklöf är en god talare och får säkert många att tro på sig, men jag saknar väldigt mycket inom det som borde vara den gemensamma politiken: kommunreform, landskapsandelar, vad gäller fiskodlingarna, barnomsorgslagstiftning, privatiseringar, budgetutfall, språkpolitiskt program. Var och på vilket sätt är man ense i de frågorna? De är också viktiga frågor för Åland.

     

    Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

    Fru talman!

    Jag att den här regeringen sammantaget har gjort en hygglig budget. Vi har haft många olika överväganden och vi har försökt finna en linje som vi tror på. Jag vet inte sedan om ltl Gun-Mari Lindholm har andra kriterier och värderingar; i så fall har jag respekt för det, men just nu har vi diskuterat oss fram till att det här bör rimligen vara vägen. En stor sak som oroar mig mycket är t.ex. 30 miljoners projektet vid Ålands centralsjukhus. Det är en jättesak, och vad det har för kostnadsdrivande effekter vet vi inte riktigt ännu. Dessutom är det inte utbjudet ännu, så vi vet inte vad slutpriset är, men det är faktiskt våldsamma saker vi talar om.

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

    Talman!

    Jag redogjorde igår för vissa prioriteringar för min egen del som rörde det familjepolitiska området och jag kommer också i samband med presentation av mina finansmotioner att redogöra för de prioriteringar som jag Obunden Samling har. Jag tycker också att det var hedervärt av ledamoten Harriet Lindeman igår att tala om att den här regeringen inte är ense i alla frågor, t.ex. när det gäller barnomsorgslagstiftningen. Där är det svårt att komma fram med de visioner som hon själv hade. Jag tycker alltså att det skulle vara ärligt att säga att på vissa områden kommer vi bra överens ja, men på vissa har vi lite svårare och dem har vi lämnat åt sidan så länge.

     

    Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

    Fru talman!

    Det är sant att barnomsorgslagstiftningen och dess innehåll har varit ett litet problem i den här regeringen, det vill jag också tillstå. Det är möjligt att vi ännu kan hitta någon väg, jag är inte säker på det, men det har varit ett litet bekymmer och här har ledamoten Harriet Lindeman drivit på och verkligen försökt, men det finns lite knoppar på den här vägen. Man kan alltid nära en förhoppning att vi skulle komma över dem och att vi skulle komma fram. Men vilken regering har inte nästan alltid vid varje mandatperiod något problem! Det är inget undantag utan snarare vanligt.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Gun Carlson:

    Fru talman!
    När vi nu har kommit till finansavdelningen tänkte jag beröra det som kanske ändå mest har varit aktuellt, kommunernas ekonomier. Vi har kunnat konstatera på flera varv, på olika sätt, att kostnadsökningen i kommunerna inte har gått hand i hand med utvecklingen av vare sig landskapsandelar eller skatteinkomster. Ni kommer ihåg att det var redovisat en kostnadsökning på 47 procent och en inkomstökning för skatteinkomster 20 procent och landskapsandelar 11 procent under samma tid, dvs. från 1999 till 2005. Det här är en snedvridning som jag anser att man måste fundera, att vad beror det här på? Varför har kostnadsökningarna rusat iväg och inkomstökningarna stannat av?

     

    Då kan det antingen, som jag ser det, vara fel på kommunernas sätt att jobba, på standarden i kommunen, är kommunen på för hög nivå? Har man skapat för dyra system i kommunerna? Är det för små klasser i skolorna? Har vi för låg beläggning i våra daghem? Har vi för lite beläggning på våra omsorgshem? Har vi för dyra skolskjutsar osv.? Det är den ena saken man kan fundera på och den andra är naturligtvis det som vi mest har ägnat oss åt: är det fel på landskapsandelarna? Jag tror att man kanske hittar något lite svar i den första, men i det andra är kanske det större felet. Vi skall komma ihåg att landskapsandelarna bygger på lagstiftningen om landskapsandelarna och där anger man hur uppgiftsbaserade basbeloppen skall utformas, hur de skall ändras, som tydligt framkommer; man grundar sig på förtjänstnivån, dvs. kostnadsnivån, dit också konsumentprisindexutvecklingen hör. Basbeloppen fastslås av landskapsregeringen och det är då basbelopp som är tydligt angivna, den ena delen för socialvården och den andra delen för skolorna. Dessa landskapsandelar borde renodlas ännu mera och när man gör förändringar, som vi nu planerar att göra, så borde man satsa på dem och renodla dem från det andra mischmaschet som vi har nu med allmänna andelar och skattebaserade andelar, det är det som har blivit lite ”råddigt”.

     

    Allt stöd centern har fått i frågan om att vi borde ha landskapsandelsreformen klar redan 2007 gläder mig mycket, fast landskapsregeringen säger, att det kommer man inte att hinna därför att det är så mycket att göra, finansavdelningen är belastad av arbete. Det är säkert sant, men jag vill också säga här att jag har upplevt att åtminstone fyra medlemmar i finansutskottet klart och tydligt här har deklarerat att man anser att landskapsandelsreformen bör vara genomförd 2007. Vi kommer naturligtvis att titta på den frågan i finansutskottet och är det så att vi ingenting kan göra i finansutskottet åt detta, så kan vi åtminstone föreslå tilläggsresurser för finansavdelningen så att de kan göra det som skall göras under nästa år. Men detta skall i sinom tid finansutskottet avgöra.

     

    En sak som jag tycker att förvirrar är ändringen i Gullåsen-avgiften; man har lyft bort 1 miljon som kommer att gynna Mariehamns stad med 67 procent och det andra fördelas sedan till olika mindre kommuner.

    Frågan om nödvändigheten att ändra landskapsandelssystemet har länge varit aktuell. Jag vill erinra om att det första året det här finansutskottet jobbade var nuvarande finansansvariga Lasse Wiklöf medlem i finansutskottet och redan då tryckte vi på nödvändigheten av att ändra landskapsandelssystemet, att förbättra den, att renodla den, att göra den mera transparent och tydlig. Det är nog dags att vi gör det under den här valperioden, alldeles klart!

     

    Jag tänkte också helt kort beröra beskattningsbehörigheten och förändringarna där. Där vill jag förenkla mitt uttalande så att jag vill förlita mig på den kommande parlamentariska skattegruppen och vill igen fråga: När tillsätts den? Det måste lagtinget nu få reda på, och då förlitar jag mig på att man följer upp skattegruppen och faktiskt kommer med konkreta åtgärder och förslag till en utökad skattebehörighet.

     

    Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

    Fru talman!

    När det gäller sänkningen av Gullåsen-avgifterna från medeltalet av Trobergshemmets och De gamlas hems avgifter från 35 till allenast ett påslag om 5 procent är detta framförhandlat i utomordentligt stort samförstånd med kommunförbundets företrädare. De har ansett det ytterst angeläget med tanke på den äldreomsorgsutveckling vi har framför oss och med tanke på den demografiska utveckling vi har i vårt åländska samhälle. Lasse Wiklöf kan lika lite som någon på kommunalt håll sitta och titta vid en viss tidpunkt: skall detta göras för att det eventuellt gynnar någon kommun eller skall det göras för att det inte gynnar någon kommun vid ett specifikt tillfälle. Jag anser att det här skall göras och över tid så kommer det att gagna samtliga kommuner i vårt åländska samhälle.

     

    Ltl Gun Carlson, replik:

    Fru talman!

    Jag känner väl till det och jag har läst protokollet från kommunförbundets förhandlingar med landskapsregeringen. Det är helt riktigt beskrivet. Men jag upprepar ändå det jag just sade, att jag tycker att det hade varit bättre om man hade infört de här pengarna direkt i basbeloppen, just de basbelopp som hör till socialvården. Det hade varit redigare och tydligare och jag tror att man måste komma till det att man renodlar och tydligare och tydligare visar: vad skall vara till socialvård, vad skall vara till skolan och utbildningen?

     

    Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

    Fru talman!

    Jag anser att det här var den snabbaste vägen i avvaktan på en landskapsandelsreform för att tillmötesgå kommunernas önskemål. Snabbare än så här gick det inte att handla i detta specifika ärende och vi försöker i varje enskild fråga accelerera upp till samma tempo.

     

    Ltl Gun Carlson, replik:

    Fru talman!

    Det är bra att vi igen får bekräftat att landskapsregeringen, speciellt ansvarige, försöker uppfylla det som kommunerna kräver och det som också centern kräver, dvs. förbättrade förhållanden för kommunerna när det gäller de här frågorna. Det är bra, fast vi kanske tycker olika hur det skall hanteras, men så är det alltid.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Christian Beijar, replik:

    Fru talman!

    Kommunförbundet har i många år försökt få ner Gullåsen-avgiften, plus 35 procent. I år lyckades kommunförbundet i sina förhandlingar så att det blev bara plus 5 procent. Det är nu andra dagen som vi hör antydningar om att detta gynnar Mariehamn. Då vill jag säga till ltl Gun Carlson att för det första motsvarar det de kostnader som vi har för äldreomsorgen på Gullåsen och för det andra, som ltl Gun Carlson borde känna till, bl.a. som tidigare ÅHS:s styrelseordförande, är det inte kommunen som besluter vem som är intagen på Gullåsen utan det sker på medicinska grunder. Det är ÅHS:s läkare som besluter det. Jag tycker att det är osympatiskt att antyda att Mariehamn har extra fördelar.

     

    Ltl Gun Carlson, replik:

    Fru talman!

    Jag sade inte ens vad jag tycker, utan jag sade bara att man har beskrivit för mig att 67 procent av denna miljon kommer att tillfalla Mariehamns stad. Jag förstår också att Mariehamns stad har haft väldigt många patienter på Gullåsen på senare tid, delvis därför att Mariehamns stad inte har hunnit bygga ut sin kommunala äldreomsorg. Trobergshemmet är fullt. Det här varierar från kommun till kommun och från tid till tid. Jag vet allt det här, men jag vill ändå påpeka att så här ser det ut.

     

    Ltl Christian Beijar, replik:

    Fru talman!

    Jag vill upplysa ltl Gun Carlson att det handlar om sjukvård för den som är intagen på Gullåsen.

     

    Ltl Gun Carlson, replik:

    Fru talman!

    Jag vet mycket väl vad det handlar om när man är intagen på Gullåsen eftersom jag har arbetat där som avdelningssköterska, så jag känner väl till det. En del är intagna på medicinska grunder ja, en del är intagna också på sociala grunder och så måste det alltid vara. Detta gör att jag också bekymrar mig lite för resultatet av rapporten om äldreomsorgen, där man försöker dra en klar gräns mellan sjukvård och äldreomsorg som grundar sig på ålderdom och sociala grunder. Det kommer alltid att vara ohyggligt svårt att dra den gränsen.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Brage Eklund, replik:

    Fru talman!

    Jag kan inte låta bli att begära replik när ltl Gun Carlson frågar efter när den parlamentariska skattegruppen skall tillsättas. Jag tror t.o.m. att lantrådet gav svar på det åt mig igår när jag frågade. Kommunikationerna verkar inte fungera i centerleden och inte mellan partierna som representerar regeringen heller eftersom man inte har det internt förankrat när de har tänkt sig att tillsätta skattegruppen. Det är lite lustigt!

     

    Ltl Gun Carlson, replik:

    Fru talman!

    Det kanske inte är riktigt lustigt om det är så att det är dålig kommunikation inom centerpartiet, det tycker inte jag är lustigt, men det är inte det som det handlar om, utan det handlar om att jag skulle ha velat höra det här från talarstolen. Eftersom det skall vara en parlamentarisk grupp är det lika intressant för alla partier när den blir tillsatt.

     

    Ltl Brage Eklund, replik:

    Fru talman!

    Det svar som lantrådet gav mig igår var att den parlamentariska skattegruppen skall tillsättas så fort som möjligt. Han skulle kalla till möte så fort diskussionerna om budgeten är klar. Jag hoppas att det är sanning och det tror jag på.

     

     

    Ltl Gun Carlson, replik:

    Fru talman! Jag tror också på lantrådet.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Roger Eriksson:

    Fru talman!

    Jag skall i det här anförandet uppehålla mig vid – inte så överraskande – lagstiftning. För det första lag om finansförvaltning eller egentligen avsaknad av den. I dagsläget är de så att det saknas moderna lagregler om landskapets finansförvaltning. Vi har en som är gällande från 1971. Vi vet alla att landskapsregeringens egen förvaltning länge har efterlyst en reform av regelverket som i dagsläget i många fall upplevs som direkt gammalmodigt. Jag kan även påminna om att landskapsrevisorerna i flera repriser har efterlyst en modern lagstiftning. Det är ohållbart att regeringen inte har gjort någonting. En 25 år gammal lag uppfyller på intet sätt kraven som det moderna samhället har och vi skall också tänka på att vi har gått med i EU och det har gett upphov till stora förändringar på lagstiftningsområdet. Här anser jag att landskapsregeringen bör å det snaraste skrida till åtgärder för att få vår egen lagstiftning i toppskick. 

     

    En annan sak som jag tidigare berört är den s.k. utjämningsfonden. Jag vet inte hur mycket det är i dagsläget, men det är ca 32 miljoner euro. Det här är pengar som har kommit hit till oss enligt gällande regler, det är alltså skattebetalarnas egna pengar. Problemet är som jag ser det att de är egentligen utanför lagtingets budgetkontroll; den här situationen är inte hållbar. Ålands lagting kan egentligen inte påverka eller styra dessa budgetmedel som uppgår till stora summor. Skall man då ha fonder utanför budgeten så krävs det en lagstiftning som reglerar tillsynen, förvaltningen och ändamålet med en fond. Vi här på Åland saknar totalt en sådan lagstiftning. Lagtingets insyn är ganska minimal för att inte säga helt noll. Det här som jag nu beskriver är en ohållbar situation och jag kan också upplysa om att grundlagens 87 § stadgar om att det skall det gå till som jag just beskrev. Landskapsregeringen skriver att man strävar till en sund och öppen användning av lagtingets medel, men skrivningen och det som råder här stämmer inte alls överens. Det här är en sak som vi här i lagtinget har rätt att kräva. Jag kan bara konstatera att om man gör en jämförelse har riksdagen större insyn i regeringens fonder än vad vi Ålands lagting har i vår egen landskapsregering, och det här är inte bra.

     

    Så en annan sak som jag också kan ta upp i det här skedet som berör personalpolitik och personalens deltagande. Landskapsregeringen skriver att finansavdelningen skall handha och övervaka de anställdas rättsliga ställning. Jag kan påminna om en finansmotion som jag hade ifjol om personalens deltagande i olika processer, bl.a. vid avskedande och indragning av tjänster osv. Jag vet inte om det har skett någonting, jag har inte fått några signaler om att det skulle ha skett en lagstiftning eller ändringar på det här området och det är också ohållbart. Som vi vet hur det har gått i politiken här hos oss på Åland, framför allt i förvaltningen, så är det här ganska aktuella frågor när folk avskedas eller blir utan jobb. Problemet är att vi har saknat ett lagstadgat system för det här. Statstjänstemännen har ämbetsverksdemokrati och kommunalt anställda har rätt till ett s.k. samarbetsavtal och det garanterar personalens delaktighet även i svåra beslut och det kan också leda till en större acceptans från personalen i som de upplever negativa beslut. Om ingenting har skett här är personalpolitiken direkt undermålig. Här krävs nog en skärpning.

     

    Så till en principiell sak. Det har framkommit här om köp av lagberedning och lagberedningstjänster. Principiellt är jag klart emot det. Ålands lagting stiftar lagar. Landskapsregeringen har lagberedningsinstrument, tjänstemän och personal till sitt förfogande, så jag tycker att man skall använda den personal och resurser man har och om det inte räcker bör man i så fall överväga att utöka dem eller på annat sätt få lagstiftning som är i takt med tidens anda. Men att köpa från utomstående tycker jag att är ett förfarande som inte är värdigt ett parlament som skall stifta lagar.

     

    Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

    Fru talman!

    Jag tror att det är utomordentligt värdigt att man har stor flexibilitet och kan optimera kunskapsinsatsen på varje speciellt område, om det är särskilda lagstiftningar som behövs. När det gäller finansförvaltningslagen är det riktigt som ltl Roger Eriksson att vi har varit i avsaknad av en aktuell finansförvaltningslag sedan 1971. Hur många regeringar har suttit sedan dess? Hur många finansministrar har inte haft detta på sin agenda? Och varför har den ändå inte kommit fram? Jag dristar mig tro att man har bedömt att man har haft ännu viktigare ärenden framför sig och därför har det tyvärr inte kommit. Jag anser att den måste komma; det här är också en sådan sak som är utomordentligt angelägen vid finansavdelningen just nu. Det är klart att vi skall ha den, men, herregud, hur många regeringar har inte liberalerna varit med i utan att den här lagen har kommit fram, trots att den har varit så angelägen!

     

    Ltl Roger Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Jag konstaterar att vi har en samsyn om att det behöver finnas en finansförvaltningslag och för det är jag tacksam. De historiska skedena har ledamoten Lasse Wiklöf och jag diskuterat tidigare och det är bara att konstatera att det inte har skett. Är det på gång, så ingen är gladare än jag! När det gäller lagberedningen vidhåller jag fortfarande att man inte skall anlita utomstående lagberedare när man har en egen förvaltning. Om det är såsom ledamoten Lasse Wiklöf säger att kompetensen saknas, då kan man i beredningsskedet höra de personer som sitter med specialkompetensen, men jag anser fortfarande att själva lagberedningsarbetet skall handhas av landskapets egen lagberedningsavdelning.

     

    Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

    Fru talman!

    Vi måste initialt göra ett mycket omfattande arbete på finansavdelningen som redan till sina delar är iscensatt. Sedan överstyrs det här för lagberedning och vid den tidpunkten när det här skall in och lagstiftas måste vi också se till: hur är lagberedningen uppbokad för olika saker om vi skall få det här snabbt. Och är det så att lagberedningen då är uppbokad så kommer Lasse Wiklöf att upphandla det här.

     

    Ltl Roger Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Jag kan konstatera att eventuellt har lagberedningen för mycket arbete och finansavdelningens arbetsbörda har satt press på lagberedningen. Det som beskrivs av ledamoten Lasse Wiklöf är säkert riktigt, men vi skall också komma ihåg att vi har en egen lagstiftningsbehörighet och vi skall använda den vi har på det sätt vi kan och då bör man också ha en lagberedning som motsvarar det krav vi har på vår egen förvaltning samt av oss härifrån lagtinget.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm:

    Talman!

    Jag kommer att presentera min finansmotion nr 29. Den handlar om projektbidrag ur penningautomatmedel för att utreda en hästklinik och eventuellt ett ridhus på Åland. Travbanan är i ett mycket fint skick just nu. Det har varit en stor investering och jag tror inte att det var så där att alla hejade på tillblivelsen av den. Man tyckte kanske att den bara gagnade en viss del och en väldigt liten del av befolkningen på Åland. Det har visat sig att de farhågorna inte blev besannade. Det har blivit en ganska turism, också inresande kommer till travbanan, och det är inte heller bara travsport som förekommer på travbanan trots namnet. Det är en ganska stor del träningar i både hopp och dressyr och det förekommer också tävlingar. Inresande kommer t.o.m. till tävlingarna som är på både klubb- och nationell nivå. Det här är jätteroligt. Alla som besöker travbanan tycker att den är i ett alldeles underbart skick. Vi har en gräsbana som heter duga, allting är toppen, stallen, allting.

     

    Men det finns ett stort behov på Åland av att komplettera anläggningen med en hästklinik. Det här var nog meningen från början när man planerade travbanan, men det är väl så där som vanligt att pengarna räckte inte till. Jag tror att man gjorde en omprioritering och byggde mera stallutrymmen just för inresandeekipage som kom på travtävlingar. Man har nu från regeringens sida skickat ut en enkät till alla hästägare på Åland där det har framkommit, åtminstone enligt den information jag har fått från hästavelsföreningen, att man ser väldigt positivt på en eventuell hästklinik på Åland. Jag hoppas att man från regeringens sida skulle kunna ettdera säga att så är fallet eller dementera mina uppgifter. Det här skulle förstås vara en stor hjälp för alla hästägare – man säger att det finns mellan 800 och 1.000 hästar på Åland i dag. När någonting sker med en häst, man behöver ha veterinären hem,  man ser att djuret behöver röntgas eller komma under någon form av vård, så måste man åka iväg till Sverige. Så gör de flesta. Det är kortaste transportsträckan. Även om ni inte har hästar hemma på gården kan ni alla tänka er att det är ganska besvärligt att ha ett sjukt djur med sig och transportera det till en klinik någon annanstans samt också för de ekipage som kommer hitresande att ha den här tryggheten att ifall någonting händer så finns den här utrustningen också på Åland. Det skulle alltså m.a.o. även höja statusen på hela anläggningen. Intresset finns från hästavelsföreningens sida att anlägga den där på området och jag har förstått att diskussioner redan har påbörjats med olika företag och också de ATG-spelsrepresentanter som finns samt med olika andra företag också på Åland. Men problemet är precis alltid som vanligt att man behöver ha någon som drar det här och då är det någon som skall göra det, antagligen på betald tid. Föreningen har en ordförande som jobbar på ideell basis och en verksamhetsledare men den tjänsten är just nu vakant.

     

    Jag hoppas att enkäten skulle kunna ligga som underlag och jag hoppas att man använder sig av den och faktiskt tar det till sig och gör någonting åt det, att man faktiskt går vidare med den här frågan. Just för att kunna möjliggöra det vill jag föra in ett nytt stycke under momentet  44.20.51, där man skall ta av de befintliga medlen – finansutskottet får säkert reda på hur mycket det är fråga om, jag kan tänka mig 10.000-15.000 euro – för att utröna dels hur finansieringen kan ordnas men också utredning och projektering av en hästklinik samt vidare hur man på detta område skulle kunna anlägga ett ridhus. Det skulle nämligen vara väldigt bra under den här tiden på året, fram till mars, april, när tjälen har gått ur marken och man kan börja använda både sand- och gräsplaner igen. Det finns ridhus på Åland, men de är väldigt svåra att komma till. Mariehamns stad har ett som man har hyrt ut till föreningen Sleipner, men det är ganska svårt att få tider där som privat person. Det finns också privata ridhus på Åland men de är endast för eget bruk, så det är ganska svårt för en ”ute i bushen” att egentligen få tid i ridhus. Det här tycker jag att man kunde titta på när man en gång går in under det här momentet i finansutskottet.

     

    Jag hoppas att man får information från landskapsregeringen; om det är så att man har en annan information, att man har tänkt på något annat sätt eller att man annars hanterar motionen på ett väldigt positivt sätt i finansutskottet och kommer med ett bra betänkande och hoppelunda i den här riktningen.

     

    Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

    Fru talman!

    När det gäller hästkliniken har hästavelsföreningen diskuterat frågan med landskapsregeringen. Vi har gett vårt budskap att man måste titta hur man skulle kunna få in mera privatfinansiering och enligt den devisen har jag förstått att man har jobbat vidare. Man har också utvecklat samarbetet, det har förts diskussion med ATG; jag träffade dem själv för ett par veckor sedan och man jobbar vidare med frågan, så jag ser en möjlighet att lösa det här utan att samhället i stort sett skall behöva lägga några pengar i blöt. Den tjänsteman som hanterar utredningsbiten och koordinerar detta är chefen på jordbruksbyrån Sölve Högman, som också var med när det byggdes. Jag ser alltså fram emot en lösning med i stort sett privat kapital i den här frågan.

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

    Talman!

    Jag fick inte det här helt klart för mig. Är det alltså Sölve Högman som är projektledare för tillkomsten av en hästklinik? Som jag ser det är det väldigt viktigt att det är någon människa som håller i projektet, att man faktiskt verkställer, så att det inte blir en massa utredningar som sedan blir bara hyllvärmare. Jag har inte sagt att samhället skall sätta in en massa pengar i projektet, men jag tycker att i rättvisans namn, så på samma sätt som man har diskuterat andra samhällsfinansierade projekt kunde man också tänka sig ett 23 procentigt bidrag från samhället. Det skulle väl inte var fel, Jörgen Strand?

     

    Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

    Fru talman!

    Jag sade att eftersom landskapet äger banan är det Sölve Högman som koordinerar det. Vem som sedan gör utredningsjobbet lägger inte jag mig i. Precis som alla andra företag och föreningar har möjlighet att söka inom ramen för de reglelverk som finns, så finns också den möjligheten här, men det kommer inte att bli något huvudägande eller drivande av det från samhällets sida utan det är privata. Vi tycker att vi hade en bra dialog med hästavelsföreningen och man förstod detta. Det är också hästägarna som genom sina avgifter till veterinärerna kommer att finansiera det i förlängningen.

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

    Talman!

    Föreningarnas medel brukar gå åt till den verksamhet man har, så jag kan inte tänka mig att de medel som man traditionellt sett har inom föreningen skulle räcka till att ha en projektledare, och det är det jag är ute efter. Det kanske är en engångssumma, det skall vi hoppas att det kan vara, men jag tror att det är viktigt att det är någon som håller i det här, precis som i många andra projekt är det viktigt att det är någon som driver det, som tar fram olika kalkyler, planeringar, skisser, och också har kontakter med de eventuella övriga finansiärer. Jag tycker att det åtminstone kunde vi gå till mötes med.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Sune Mattsson, replik:

    Herr talman!

    Det verkar vara en intressant idé och efter att ha lyssnat på ltl Gun-Mari Lindholm ser det ut som om projektet, bara det väl kommer igång, skulle kunna vara självbärande eftersom det är dyra kostnader att fara till Sverige och det finns mycket hästar, så då finns det väl ett behov av det. Det är förstås veterinärerna som sedan skall driva det och de måste få in pengar av hästägarna eller via försäkringar eller hur man lägger upp det. Jag tror att idén skulle bli självbärande, kanske t.o.m. att det kan bli en bra affär för den som skall driva kliniken. Det måste antagligen vara några ansvariga veterinärer, hästskötare eller hur det skall gå till, så jag tror på detta som en företagsnisch faktiskt. Vem som skall betala projekteringen är för färskt för mig för att kunna ta ställning till utan det viktiga är att man kommer igång med planeringen.

     

     

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

    Talman!

    Jag tackar för stödet från ltl Sune Mattssons sida. Jag hoppas att vi båda skall få se ett lyckligt slut. Men en sak som jag tycker att skulle vara viktigt att finansutskottet tittar på är smådjurskliniken, som vi också driver med samhällsmedel i dag – det sägs att man skall ha veterinärer för nyttodjur – men smådjurskliniken med kattor, hundar, ormar, sköldpaddor och vad det nu kan vara fråga om är inte heller nyttodjur, så i förhållande till en hästklinik tycker jag att man skall titta på dem parallellt och se på vilket sätt man skall hantera allting i framtiden.

     

    Ltl Sune Mattsson, replik:

    Herr talman! Repliken var riktad till mig men också till landskapsregeringen, förstår jag! Det finns djurkliniker som är både privata och som drivs med samhällshjälp och jag hoppas att alla skall gå bra, men jag tror också att de privata går bra. Hur den byggs och används är en sak, men bara de att landskapet ger sin mark också tillstånd är en hjälp på vägen och det bör man t.o.m. kunna göra utan någon kostnad.

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

    Talman! Jag tror att de flesta veterinärerna, oavsett om de är i samhällets eller i privat regi, har många patienter. Det finns mycket djur på Åland, men jag tycker att i rättvisans namn skulle man behöva titta på vilket sätt vi skulle hantera det framdeles. En del privata får skaffa allting själva medan de som är i samhällets tjänst består samhället med mycket apparatur och lokaler, och det här behöver man också titta på.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Fredrik Karlström:

    Fru talman!

    Jag har några motioner som jag vill ta upp under finansavdelningens specialområde. Den första och kanske svåraste att genomföra är en motion som lätt kan misstolkas och den handlar om fastighetsskatten. Jag vill direkt säga att det här en motion som inte har någon som helst likhet med den fastighetsskatt som är i Sverige. Jag skall på ett enkelt sätt försöka förklara vad jag menar med motionen.

     

    Många kommuner har problem med minskande skattebas och det beror på flera faktorer som vi har diskuterat och debatterat i den här salen nu i tre dagar. Bl.a. har kommunernas rätt att beskatta kringskurits och många kommuner är i dag helt beroende av förvärvsinkomstbeskattningen. Många invånare i våra kommuner betalar ingen kommunalskatt, de kanske jobbar utomlands en stor del av året, de kanske betalar källskatt eller har enbart kapitalinkomst och lever på avkastningen av sitt kapital. Dessa personer använder oftast i samma utsträckning de tjänster som kommunen presterar som förvärvsinkomstbeskattarna betalar, tjänster som barndagvård, skola, omsorg, vägar vi har i kommunerna, men de behöver inte vara med och betala. Det känns lite orättvist. Eftersom vi ännu inte har behörigheten över skatterna på Åland måste vi försöka hitta andra sätt med de verktyg vi har att försöka göra vårt samhälle lite mera rättvist. Min motion nr 51 är ett förslag på hur det skulle kunna gå till.

     

    Fastighetsskatten borde revideras så att det skulle vara möjligt för de kommuner som önskar att bredda sin skattebas genom att tillåta en skatteväxling mellan fastighetsskatten och förvärvsinkomsten. Dessutom borde intervallen innanför vilket det är tillåtet att beskatta ändras och dels bör alltså ett avdrag i förvärvsinkomstbeskattningen införas för att då ett eventuellt ökat uttag av fastighetsskatten inte skall drabba dem som redan betalar förvärvsinkomst till kommunen. Man skall alltså bredda skattebasen på det sättet.

     

    Det här skulle alltså inte leda till ett högre skattetryck för dem som betalar skatt i dag utan skattebasen skulle breddas och kommuninvånarna skulle beskattas på ett mer rättvist sätt. Bor du och lever du i kommunen så bör du vara med och bekosta den service kommunen ger.

     

    Jag önskar alltså med min motion få infört under kapitel 44.01, rubriken ”Målsättningar för 2007” följande: ”En revidering av fastighetsskatteinstrumentet görs under året för att möjliggöra en utökning av skattebasen i kommunerna” i enlighet med min motion.

     

    Jag har en motion till som går under finansavdelningens område och det handlar om den fordonsrelaterade aktivitetsparken i Eckerö. Förprojekteringen, som stöddes med PAF-medel i 2005 års budget, skulle enligt beslutet vara slutförd till årsskiftet och nu gäller det bara att komma vidare. Anläggningen är tänkt att byggas med i huvudsak privata investerare och landskapets roll skulle enbart bli en stödjande del. Jag tror att för projektets skull skulle det vara bra att finansutskottet skulle visa att det finns en politisk förankring för detta genom att uppmana landskapsregeringen att föra en positiv dialog med aktörerna bakom projektet och att vi här i lagtinget redan nu förbereder oss inför budgeten 2008 genom att uppta anslag för investeringsstöd som är tillåtet inom EU:s regelverk. Jag är emot satsningar som samhället gör och finansierar till 100 procent, som landskapsregeringen har valt att göra i många projekt. Däremot har jag ingenting emot att näringsliv och samhälle arbetar tillsammans på någonting de tror på. Jag anser alltså att ett stöd på säg 23 procent borde vara mer än tillräckligt för att få det här stora projektet i hamn. Jag uppmanar ännu en gång finansutskottet att försöka hitta lösningar som gör att projektet kommer igång under motiveringen i moment 44.20.51 som skulle göra det möjligt att starta detaljplaneringen av anläggningen med PAF-medel.

     

    Min sista motion under finansavdelningen handlar om IKT-utveckling. Landskapsregeringen har i dag ca 400 licenser av Microsoft Office i sin förvaltning. Varje licens kostar mellan 335 och 415 euro och uppdateras vart tredje år, så det här handlar om en kostnad på ca 150.000 euro för att förnya licenserna eller, om man skulle gå in för min motion som skulle innebära en besparing på 50.000 euro per år. Jag anser att landskapsregeringen bör överväga att fr.o.m. 2007 övergå till att börja använda programpaketet OpenOffice i stället för att på så sätt minska mjukvaruutgifterna för landskapet. OpenOffice är ett fullständigt fritt, gratis och öppet kontorspaket för textbehandling, kalkylblad, diagrampresentationer och databashantering. Det motsvarar Microsoft Office egentligen till 100 procent. Det har översatts till fler än 60 olika språk och används i hundra-tusentals och miljoner hem, skolor och myndigheter samt privata företag runtom i världen. OpenOffice är en samling kontorsprogram som härstammar från programföretaget Sun Microsystems kontorsprogram StarOffice, så det består alltså av ungefär samma delar som Microsoft Office gör. Det är också bakåt kompatibelt med Microsoft Office-program så att man kan använda de dokument som man redan har skrivit och man kan spara om det så att det fungerar i framtiden också. De använder ett s.k. OpenDocument-format som ökar flexibiliteten och har blivit en världsstandard nu som man går in för både från EU och det är också en accepterad internationell standard just OpenDocument-formatet.

     

    Med anledning av detta föreslår jag att till motiveringen under moment 44.95.05 tillfogas följande: ”Landskapsregeringen kommer under året att gå in för att installera OpenOffice i alla nya datorer och uppmanar alla landskapets underlydande myndigheter och enheter samt skolor att göra detsamma för att på så sätt minska utgifterna för mjukvarulicenser.”

     

    Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

    Fru talman!

    Kommunförbundet och landskapsregeringen har diskuterat i samband med de regelrätta överläggningarna också intervallerna i fastighetsbeskattningen, där kommunförbundets principiella inställning är att det skall vara fritt för kommunerna att fastställa fastighetsskattesatserna. Samtidigt har man framhållit och konstaterat att en höjning av maximigränserna för fastighetsskatteprocenten skulle vara ett steg i rätt riktning, alltså ett vidare spektrum att arbeta över, som sannolikt också skulle möjliggöra skatteväxlingar. Dessutom har man konstaterat att det finns uppenbara brister i de värderingar och det underlag som ligger till grund för fastställande av beloppet för fastighetsskatten. Och eftersom det här synes vara ett ganska stort problem även det har vi lovat att vi i våra kontakter med skattestyrelsen skall ta upp de här frågorna och försöka komma till en klok slutlig lösning.

     

    Ltl Fredrik Karlström, replik:

    Fru talman!

    Det viktiga i den här debatten är de facto att man inte bara försöker få ut mera av fastighetsskatten utan att man de facto kopplar den till en skatteväxling mot förvärvsinkomsten. Då är det intressant. Jag är inte alls intresserad av att höja fastighetsskatten utan då får man i stället minska på utgifterna i kommunen, men kan man göra det på det här sättet blir inte skattetrycket högre och man får in en större skattebas, alla i kommunen är med och betalar för den service kommunen presterar. Det viktiga för landskapsregeringen i fortsättningen är att inte glömma bort skatteväxlingen med förvärvsinkomsten mot fastighetsskatten. Det är det som motionen går ut på.

     

    Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

    Fru talman!

    Jag ser inga möjligheter till skatteväxling om man inte höjer den övre limiten. Det måste vara en grundförutsättning. Om tanken är att man skall bredda skattebasen och man vill skatteväxla, då måste ändå utgångspunkten vara att man på fastighetsskattesidan är beredd att taxera mera och sedan finns det en del sortiment på vilket man kan göra annat.

     

    Ltl Fredrik Karlström, replik:

    Fru talman!

    Ledamoten Lasse Wiklöf och jag är fullständigt överens. Det står också i motionen att det behöver göras. Man behöver höja intervallet för att kunna ta ut en högre fastighetsskatt, men det får inte bli ett självändamål, utan det måste kopplas till skatteväxlingen.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Veronica Thörnroos, replik:

    Fru talman!

    Jag skulle önska ett förtydligande av ltl Fredrik Karlström som gäller den fordonsrelaterade aktivitetsparken i Eckerö. Om jag förstod det rätt understöddes förprojekteringen med PAF-medel i budgeten för 2005. Min fråga är nu: Hur stort stöd var det i procent sett som erhölls för förundersökningen, var det ett 20-procentigt stöd eller 50-procentigt stöd?

     

    Ltl Fredrik Karlström, replik:

    Fru talman!

    Om jag minns rätt var det stödet 100 procent. Det var ingen som stoppade in privata pengar i förundersökningen. Det går inte riktigt ihop med min ideologi, men det är ett beslut som lagtinget har tagit. Däremot är jag helt emot att man med 100-procentigt stöd skulle finansiera anläggningen från landskapet, såsom man gör med golfbanor, kk-hus och badhus. Det tycker jag är fel. Jag vill ha privata investerare till åtminstone 77 procent, om landskapet skulle gå in med 23 procent i det. Stödet för förprojekteringen var 50.000 euro.

     

    Ltl Veronica Thörnroos, replik:

    Fru talman!

    Jag måste säga att jag tycker att det är lite anmärkningsvärt med tanke på det resonemang som ltl Fredrik Karlström tidigare har fört från talarstolen hur pass viktigt det är att marknadskrafterna styr. Jag tycker att det är väldigt underligt att man trots det väljer att ta emot ett stöd på 100 procent. Man hade säkert kunna ta ett stöd på 20 procent och sökt resten privat, det tycker jag att skulle ha varit mycket mer sympatiskt – med tanke på hur oerhört ltl Fredrik Karlström kritiserar den nu sittande landskapsregeringen och även tidigare för deras hantering av pengar.

     

    Ltl Fredrik Karlström, replik:

    Fru talman!

    Jag håller fullständigt med! Jag har aldrig varit för ett hundraprocentigt stöd till någon på något sätt och jag har ingenting med aktivitetsparken att göra, förutom att jag är lagtingsledamot i Ålands lagstiftande församling som tror på sikt att det här kan vara bra för samhället. Jag är emot hundraprocentiga stöd och jag skulle, som sagt, inte själv ha ansökt om det, men jag kan inte svara för de personer som har valt att göra det, det får de står för. Det viktiga är dock att få igång projektet, framför allt att det inte får bli mer samhällsfinansierat än till 23 procent, utan det måste finnas ett privat instoppat kapital. Jag tror att satsningen kommer att gå på någonstans 10 miljoner euro, vilket betyder att det finns privata som i så fall skall investera 7,7 miljoner euro och landskapet 2,3 miljoner. Det visar att det finns en privat drivkraft i projektet och jag stöder ett samarbete mellan näringslivet och samhället, inte hundraprocentiga samhällsfinansierade satsningar.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

    Fru talman!

    Jag skulle vilja att ltl Fredrik Karlström skulle förklara lite bättre om skatteväxlingen när det gäller fastighetsskatten. Är det så att ltl Fredrik Karlström menar att om jag betalar lite skatt i min kommun på min lön så skulle jag i så fall för min fastighetsskatt betala högre fastighetsskatt och vice verse. Är det tänkt så här? I små kommuner har man ansett att fastighetsskatten i sig på fast boende är en så liten inkomst att man väljer som incitament för folk att flytta till kommunen att ha den på noll. Redan i dag finns det är det upp till 0,9 på skatten. Men jag skulle vilja ha ett klargörande.

     

    Ltl Fredrik Karlström, replik:

    Fru talman!

    Det är jätteviktigt för mig att påpeka att det här är en skatt som inte skall drabba den som förvärvsinkomstbeskattar i kommunen. Om ltl Raija-Liisa Eklöw betalar, säg 1.000 euro i fastighetsskatt i år, så skall hon kunna dra av den summan mot den förvärvsinkomstskatt som hon betalar, så totalt sett skall du betala samma summa i din deklaration. Däremot de som har kapitalinkomst, som inte betalar kommunalskatt alls, de får denna 1.000 euro extra att betala. Man breddar alltså skattebasen, det drabbar inte någon förvärvinkomsttagare utan det drabbar dem som har kapitalinkomst och inte är med och finansierar servicen som kommunen har.

     

    Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

    Fru talman!

    Så här spontant verkar det nog rysligt orättvist på något sätt. Förstås rättvist på det sättet om folk inte betalar skatt, men tänk på dem som inte har fastigheter. Man kan ha höga inkomster och välja att bo på hyra; då hamnar man i alla fall i samma sits, så jag tycker nog att spontant måste man titta noga så att man inte krånglar till det här – hellre då en högre spänn på fastighetsskatten för att på det sättet göra det möjligt för kommunen att sätta skatten hög, om man så vill. Många har maxskatt på fritidsfastigheter, men lägre skatt eller noll på fast boende.

     

     

     

    Ltl Fredrik Karlström, replik:

    Fru talman!

    I dagens system är jag mot fastighetsskatt på fast boende. I Jomala kommun röstade jag nej till fastighetsskatt på boende. Det är klart att man kan inte ta min motion rakt upp och ner och stoppa in den i lagsamlingen och utgå från den utan man måste givetvis utreda den vidare, och det föreslår jag att landskapsregeringen skall göra. Det får inte bli som i Sverige där man har fastighetsskatt för fastighetsskattens skull utan det här är ett nytt sätt att se på det som jag inte vet om finns någonstans i världen. Det är ett nytänkande som skulle vara mera rättvist: den som bor i kommunen, utnyttjar skola och dagvård, de skall också vara med och betala. I dag behöver de som bor där och bara har kapitalinkomst inte göra det.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Christian Beijar, replik:

    Fru talman!

    När det gäller den s.k. fordonsrelaterade aktivitetsparken tycker jag att Obunden Samling talar med två tungor; å ena sidan skall inte de offentliga utgifterna öka, säger man och framför allt inte sådant som kan skötas och satsas privat. Men å andra sidan vill man genom den här motionen ha en nästan 25-procentigt landskapsstöd för byggande av just en fordonsrelaterad aktivitetspark i Eckerö. Vad har obundna för framförhållning i de här frågorna? Vad är åsikten? Å ena sidan säger man åt allmänheten, att vi skall inte öka de offentliga utgifterna; å andra sidan har man nu klart och tydligt en motion som här som innebär ökning av de offentliga utgifterna?

     

    Ltl Fredrik Karlström, replik:

    Fru talman!

    Först vill jag inte säga att Obunden Samling talar med kluven tunga. Vi har kört på samma linje hela tiden. Golfbanorna skall ha 23 procents stöd, kk-hus osv. skulle också kunna få det. Landskapsregeringen och dess stödpartier har gått in för 100-procentiga stöd. Vi förespråkar den här satsningen som en infrastrukturella satsning, så det ser jag inga som helst problem med. Att det skulle öka budgeten i år är självklart om det är så att landskapsregeringen och de partier som stöder inte tycker att en aktivitetspark är bra; de flesta gick till val med att man skulle jobba för den, men det kanske har ändrat nu efter att man kom in i regeringsgrytan. Däremot har Obunden Samling  också lagt en del del förslag som har dragit ner landskapets budget och man skulle kunna använda pengarna därifrån. Vi vill prioritera ned lösdriftsstall och museimagasin och prioritera upp det här som skulle kunna generera pengar på sikt.

     

    Ltl Christian Beijar, replik:

    Fru talman! Det är många som är positivt inställda till en fordonsrelaterad aktivitetspark. När den här diskussionen kom upp har man hela tiden talat om att den skall vara privat finansierad. Det är där jag tycker att de obundna nu har ändrat.

     

    Ltl Fredrik Karlström, replik:

    Fru talman!

    Jag kan inte minnas att jag skulle ha sagt att den skall vara hundraprocentigt privat finansierad. Jag ser gärna ett samarbete mellan det offentliga och näringslivet. Jag pratade för några år sedan i budgetdebatten om att man inte skulle sätta 14 miljonerna – kk-huset – i ett enda projekt, utan splitta upp det i sju olika projekt där näringslivet är med: dykparter, fordonsrelaterad aktivitetspark, ltl Dennis Jansson hade ett förslag om en rocklada som kanske skulle ha kunnat vara ett kk-huset det också. Då skulle man ha splittat hela den hundraprocentiga finansieringen på kk-huset i sju olika projekt, och det har jag alltid sett som ett alternativ att samhället och näringslivet kan arbeta gemensamt. Det viktiga är dock att det är näringslivet som tar största risken och som stoppar in drivkraften i projektet. Titta på allt som landskapet har gjort i form av allhallar, badhus och nu golfbanor och kk-hus, de har inte visat sig gå så där jättebra.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Sune Mattsson, replik:

    Herr talman!

    Ltl Fredrik Karlström hade ett anförande häromdagen där han sade att PAF-medlen egentligen skulle fonderas. Finansmotionen är lite annorlunda. Det gavs 50.000 euro i förprojekteringen och vad jag kan förstå finns det lite pengar kvar av dem; eftersom man har avsatt dem kan de gott och väl användas för detaljprojektering också. Fram tills i dag har jag hört företrädare för banan och för dem som är grundare att den skall finansieras privat och jag måste säga att när man skriver i motionen ”i huvudsak privat” att det är nog första gången någon av oss hör att den skall vara i huvudsak privat. Jag hyllar tanken som ltl Danne Sundman bl.a. har fört fram att den skall göras privat, så jag tycker att det här liknar någonting, det här var karlatag, om man säger så! Men om man börjar ändra på det att man skall ha en fjärdedel i finansiering blir det lite annorlunda.

     

    Ltl Fredrik Karlström, replik:

    Fru talman! När diskussionen exempelvis om golfbanan kom igång var det också diskussioner att den delvis skulle vara privat. Sedan stödde många så att den blev till 100 procent finansierad av landskapet. Det kan jag lova ltl Sune Mattsson, att jag kommer aldrig att stöda en hundraprocentig satsning av banan från samhällets sida, det kommer inte att ske över min levande kropp!

     

    Jag tycker faktiskt fortfarande att PAF:sfonderade medel fortfarande skulle gå dit och det här skulle vara en sådan sak, man skulle kunna införa PAF-medlen som ett aktiekapital i det gemensamma bolaget; då förbrukar man dem inte och konsumerar dem bara utan man investerar dem i någonting som kanske t.o.m. på sikt kan vara en bra affär. Att det då genererar mer intäkter till samhället överlag är bara positivt. Jag är emot att man konsumerar upp till överskott som PAF genererar, vilket man mycket har gjort i budgeten i år.

     

    Ltl Sune Mattsson, replik:

    Herr talman! Jag är helt enig med ltl Fredrik Karlström om att det här med golfbanor och 100 procents finansiering är helt galet, men det gör inte att jag tycker att 23 procent heller är rätt utan jag tycker att näringslivet skulle ha tagit det. Jag är emot både och. Jag är, som sagt, jätteglad om det här blir förverkligat av näringslivet. Som ltl Danne Sundman sade finns det mycket pengar i det åländska samhället. Det blir då ett projekt som vi kan vara stolta över – det här har vi finansierat. Om det ger bra avkastning på sikt, som ltl Fredrik Karlström var inne på, är jag också glad för det, då kan man utveckla det vidare.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Ragnar Erlandsson:

    Fru talman!

    Jag skall på in landskapsandelssystemet och redogöra för varför det är föråldrat och i behov av omedelbar översyn. När det nuvarande landskapsandelssystemet tillkom skedde det i en tid – i början av nittiotalet – då Finlands finanser hade kraschat på grund av östhandelns bortfall. Finland lånade upp oerhörda summor för att överhuvudtaget få republiken att gå ihop. Landskapet Åland hade vid den här tiden 100 miljoner mark i kortfristiga lån.

     

    Man stod då i beråd till att övergå till det nya ekonomiska systemet där man inte hade någon erfarenhet alls av hur det skulle gå. Det var tvärtom många som var väldigt skeptiska. Klumpsummans storlek för 1993 var ganska anspråkslös och så låg att dåvarande landskapsstyrelse var tvungen att göra radikala inbesparingar för att få finanserna att gå ihop. Landskapsstyrelsen sade att visar budgeten mer minus än 30 miljoner mark så avgår den och under sådana hot gick det att gå ihop en budget. Finansminister Wiklöf var ansvarig för budgetsidan och jag var lantråd.

     

    Under sådana här omständigheter arbetades landskapsandelssystemet fram, där alla var medvetna om att nu måste man göra sitt yttersta för att hålla igen, både landskapets och kommunernas utgifter. Därför kom många bromsar att läggas in i landskapsandelssystemet så att det skulle ha en återhållsam inverkan på kostnadsutvecklingen.

     

    Det gick sedan ganska snabbt här att klumpsummorna ökade; Finlands finanser kom i skick och klumpsummorna steg undan för undan och nu är de på en sådan nivå att vi kan uppvisa ansenliga överskott.

     

    För kommunernas del har kostnadsutvecklingen stigit på många olika sätt, medan landskapsandelssystemet är bundet till en kostnadsutveckling som inte har stått i paritet till kommunernas kostnader. EU-inträdet för kommunernas del har inneburit, tack och lov, att det har blivit en mindre inflation och det har också verkat dämpande på landskapsandelssystemets basbelopp, medan för kommunernas del har det skett små reformer som har varit direkt kostnadsdrivande. En ny grundskollag kom 1995 och språkbestämmelserna ledde till mycket stora kostnader och mera till. På sociala sidan byggdes flera daghem och också där blev gruppindelningarna väldigt frikostiga, dvs. små grupper, som blev obligatoriska. Nya omsorgshem byggdes i kommunerna. Kommunernas kostnader har alltså stigit mycket väsentligt från den tiden då landskapsandelssystemet sjösattes. Kommunens skattebas har visserligen utvidgats, men å andra sidan har det kommit in många nya avdrag så att i dag är väl skatteprocenten i genomsnitt 13 procent i kommunerna efter avdrag. Detta har gjort att de kommunala skatteintäkterna inte på långt när har följt med dagens kostnader. Landskapsandelarna och dess basbelopp har inte heller kunnat justeras eftersom de varit bundna till lagens bestämmelser och de bromsar som lades in i början av nittiotalet.

     

    Här har vi bakgrunden till att någonting borde göras. Det finansieringssystem som man ger, stöd enligt prövning, räcker inte till för det är enbart tänkt att beviljas en kommun som på grund av exceptionella eller tillfälliga svårigheter är i behov av ekonomiskt stöd, medan alla kommuner har varaktiga ekonomiska svårigheter som borde justeras genom landskapsandelssystemet.

     

    I dagens läge utgör landskapsandelarna ungefär en tredjedel av kommunens intäkter medan kommunalskatten och övriga intäkter är två tredjedelar, och det är också någonting som man kanske inte räknade med, dvs. att landskapsandelarna skulle bli en sådan liten del av kostnaderna. Det finns alltså ett akut behov av att justera landskapsandelarnas basbelopp och jag ber finansutskottet att närmare studera relationerna mellan det som var tänkt i början och det utfall som har skett när det gäller kommunernas kostnader. I detta sammanhang kan jag också påminna om att personalökningen har varit avsevärd men också lönekostnaderna i kommunerna. De senaste två åren torde ha inneburit en 7 procents ökning av de personalintensiva uppgifterna inom kommunerna, dvs. skolsektorn och den sociala biten. Det finns alltså många motiv för att i snabb ordning få detta rättat och kan man dessutom hitta ett fiffigt system för att kompensera kommunens investeringar i stället för ge direkta anläggningsstöd är det bara att gratulera.

     

    Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

    Fru talman!

    Jag delar mycket av det som ltl Ragnar Erlandsson uttryckte. Jag vill säga att just när det gäller anläggningshistorien finns det ett resonemang som bygger på att anläggningsstöd skulle elimineras och i stället i väsentlig utsträckning konverteras till driften, och det skulle ge större flexibilitet över  olika huvudmän för att bygga olika anläggningar så att kommunerna inte skulle behöva iklä sig ansvaret. Avdragen över åren har inte heller gått ner hela tiden, utan de är ganska optimerade, och jag tyckte att ltl Ragnar Erlandsson också antydde att det har sin stora betydelse. Beroende på var kommunerna är belägna geografiskt så är det också jobbigt; om vi tittar på avdragsfloran ligger den reala skattetungan någonstans mellan 10 och 13 procent i stället för mellan 16 och 19 procent, där vi brukar spela, så att det har också sin betydelse, men vi har valt att stimulera människor att kunna bo ute kommunerna.

     

    Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

    Fru talman!

    Avdragen har dels varit åländska och så har vi statliga avdrag. Där har det ofta varit en överenskommelse mellan staten och kommunerna och tanken har varit att staten alltid skulle kompensera kommunerna till den delen, och det har inte alltid haft positiva konsekvenser för Ålands del.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Danne Sundman: Talman! Jag skall dra mitt strå till stacken genom att avstå!

     

    Ltl Fredrik Lindqvist:

    Fru talman!

    Timmen är sen och vi skall prata lite finansavdelning. Att tala om 298 miljoner euro på sju minuter är inte det lättaste, men jag skall göra ett försök och sammanfatta lite. Jag kommer i huvudsak att hålla mig till det allmänna avdraget och dess verkningar på såväl skattebetalare som skattetagare.

     

    Rent allmänt när det gäller finansavdelningen kan man konstatera att landskapsregeringen fortsätter att stöda kommunerna på många olika sätt. Samtidigt bör man komma ihåg att det är ohållbart att landskapsregeringen enbart hjälper kommunerna med mera anslag, mera kommunandelar, utan man måste också göra något i andra änden, dvs. kommunernas kostnader och utgifter.

     

    Talman!

    Jag skulle vilja belysa två olika problemställningar när det gäller överföringar till kommunerna. Det ena är Mariehamn, där jag själv har erfarenhet av en majoritet som tyvärr låter kostnaderna skena på ett sätt som inte i sig motiverar att landskapsandelarna skulle vara ett problem. I övriga kommuner, i princip samtliga kommuner på Åland, är det verkligen en annan situation och där eftersträvar jag och Frisinnad Samverkan ett ökat samarbete, men vi skall också komma ihåg att vi kommer och kan komma till behov av lagstiftningsförändringar för att lindra kommunernas börda.

     

    Fru talman!

    När det gäller det allmänna avdraget, som jag i huvudsak tänkte hålla mig kring, skall vi komma ihåg varför det har införts. Det är i princip det enda sättet landskapet har att återföra skatter till medborgarna. Varför är det allmänna avdraget så bra? Jo, 5 procent i avdrag är inte småpotatis, det är för både låginkomsttagare och medel- och höginkomsttagare ett välkommet avdrag. Det har talats om att avdraget är marginellt och man har försökt från vissa håll negligera dess betydelse, men jag skulle visa ett räkneexempel rent konkret hur en vanlig hårt arbetande familj kan komma att få nytta av avdraget.

     

     

     

    Här har jag ett räkneexempel hur en medelinkomstfamilj med en beskattningsbar inkomst, efter de övriga avdragen på 56.000 euro med allmänna avdraget får ett skatteavdrag på 476 euro per år med en antagen kommunalskatt på 17 procent, som är någon form av åländskt medelvärde. Som ni vet stiger marknadsräntorna just nu och för många låg- och medelinkomsttagare blir bostadslånen en allt tyngre börda. Tar man ett exempel, att man har ett bostadslån på 200.000 euro och räntan stiger med ungefär 0,33 procentenheter under nästa år – förmodligen kommer den att stiga ännu mera – så finansierar det allmänna avdragets effekt denna utgiftsökning och balanserar uppvarandra. Vi skall komma ihåg att för många, många ålänningar innebär det allmänna avdraget ett välkommet tillskott i plånboken.

     

    Kommunerna kompenseras för bortfallet fullt eller med mer än 100 procent; man kompenseras rent matematiskt med 100 procent, men sedan när skattetrycket sjunker så stiger i allmänhet betalnings- och konsumtionsförmågan hos medborgarna och detta gör att det är en ren vinst för kommunerna att det allmänna avdraget återinförs och kompenseras.

     

    Fru talman!

    Det finns en förlorare bland alla vinnare när det gäller allmänna avdraget och det är de åländska församlingarna. Det allmänna avdraget tillämpas inte bara på kommunalskatten utan också på kyrkoskatten och det är enligt en rätt så gammal lag som heter lag om evangelisk-lutherska församlingarnas boställen och fonder från 1966, alltså finsk lagstiftning som säger att kyrkoskatten skall beräknas på samma grunder som kommunalskatten. Det här får effekten att de åländska församlingarna förlorar skatteintäkter precis på samma sätt som man gjorde förra gången då avdraget var i kraft på Åland. Här ser ni en beräkning av hur de olika församlingarna drabbas. Det är på 2005 års skatteuppgifter. Man kan säga att i runda tal 250.000 euro innebär skattebortfallet.

     

    Hur kompensera församlingarna detta? Det är naturligtvis inte möjligt på samma sätt som vi kan kompensera kommunerna. Kyrkan är ingen åländsk angelägenhet på det sättet att kyrkolagen är rikslag och vi kan inte kompensera församlingarna som vi kompenserar kommunerna. Man kan kanske säga att församlingarna har möjligheten att höja skatten i motsvarande grad, och visserligen så är det rent formellt sett, men för det första skatteåret 2007 är det för sent att göra den justeringen. Församlingarna har fastställt i likhet med kommunerna sina skattesatser i oktober och kan alltså inte beakta införandet av avdraget i det här skedet. Det tenderar att det allmänna avdraget kommer att komma och gå lite, det har gjort det några gånger och församlingarna vill, i likhet med kommunerna, gärna ha en stabil uttaxering och inte ändra skattesatserna från år till år. Dessutom finns det ett informellt tak när det gäller uttaxering av kyrkoskatt på 2 procent. Det finns en församling på finska sidan som tar ut 2,25 procent – Iniö – men som regel brukar man säga inom kyrkliga kretsar att 2 procent är smärtgränsen och flera församlingar på Åland ligger på den nivån i dag.

     

    Min tid har gått och jag tror att momsen har också snart gått, så jag skall stanna med att säga att jag har ingen patentlösning på detta och vi inom FS har ingen patentlösning på det heller, men vi finner det angeläget att finansutskottet tar detta till diskussion, försöker diskutera kring problemet, finna en lösning, det är inte det lättaste. Det enda jag kan komma på är en lagmotion till riksdagen där man föreslår en justering av nämnda paragraf, men det kanske finns andra sätt också. Det här är ett problem som jag tycker att är värt att beröra och jag får väl anledning att återkomma.

     

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Fru talman!

    Ltl Fredrik Lindqvist beklagar sig över att man i Mariehamns stad inom någon sorts oppositionell roll inte kan styra ekonomin, och det är väl bara att beklaga om man har en så marginell roll i stadspolitiken! Här, dessvärre, sitter man i landskapsregeringen och kan inte styra den ekonomiska utvecklingen på ett stramt sätt här heller. De kalkyler som ltl Fredrik Lindqvist presenterade stämmer säkert och är matematiskt korrekta. Det som man också bör räkna med är att ett avdrag i viss mån är inflationshöjande också; högre konsumtionsmedel för invånarna leder till att inflationen stiger, så det motarbetar det i viss mån. Ltl Fredrik Lindqvist säger att kyrkan inte kompenseras. Det här är nästan 10 procent av hela kakan och om det blir en sådan situationen att kommunerna måste utföra någon social verksamhet i stället för det som kyrkorna utfört nu, så betyder det de facto att kommunerna inte kompenseras till fullo heller.

     

    Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

    Fru talman! När det gäller den expansiva finanspolitiken i Mariehamn kan jag bara konstatera att det är liberalerna som tillsammans med socialdemokraterna har majoritet. Vi inom FS försöker driva en sansad ekonomisk politik och försöker hålla efter kostnaderna. Jag ville belysa att Mariehamn och övriga kommuner på Åland inte har samma problemställning. När det gäller det allmänna avdragets inflationsdrivande effekt är det som ltl Mats Perämaa säger. Den negativa effekten blir något mindre, men jag förstod inte resonemanget att kommunerna skulle bli lidande, utan tvärtom innebär det att kommunerna kompenseras utan att man beaktar den inflationsdrivande effekten. Det blir en något mindre effekt, så för kommunerna borde det allmänna avdraget enbart vara en lottovinst, om man överdriver lite. TALMANNEN: Tiden är ute!

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Fru talman!

    Jag skall försöka förklara det med några flera ord. Församlingarna i respektive kommuner ute i bygderna bedriver social verksamhet i vissa fall, man har kanske ungdomsgrupper och verksamheter för äldre osv. Om bortfallet av ekonomiska medel, vilket det här de facto betyder för församlingarna, leder till att man inte kan ha någon ungdomsledare anställd eller någon annan anställd för att sköta något annat, då kanske det blir ett krav på kommunerna att man skall sköta det här i stället. Då blir det en kostnad för kommunen, för det här är ett bortfall av verksamhet, om scenariot som jag beskriver uppfylls. Då har man inte kompenserat kommunerna heller till fullo till 100 procent. Dessa aspekter finns och de bör noga övervägas i samband med behandlingen.

     

    Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

    Fru talman!

    Som sagt, det är därför jag belyser problemet. Det kan lätt bli ett problem som kan bli större än det jag beskrev här, så därför är det väldigt viktigt att ltl Mats Perämaa och övrig ledamöter i finansutskottet verkligen tittar på det här på allvar och försöker diskutera fram en lösning om det finns, men jag är medveten om att det inte är så lätt; det är kanske bland de svåraste lösningarna av alla problem i årets budget. Som sagt, det är problem som kan bli ännu större på sikt och vi skall komma ihåg det som ltl Mats Perämaa säger att församlingarna bedriver i dag en verksamhet som till viss del skulle komma att tvingas att övertas av kommunerna om församlingarna inte har råd. Problemet är angeläget och diskussionen är nödvändig.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Gun Carlson, replik:

    Fru talman!

    Här ser vi medaljens baksida när det gäller det allmänna avdraget. Det är riktigt som det sägs att församlingarna påverkas negativt. Det här har finansutskottet redan erfarit när vi har påbörjat behandlingen av lagförslaget och vi skall också inom utskottet ha en diskussion med prosteriets företrädare. Samtidigt tror jag att vi är helt ense om att det är svårt att göra någonting. Jag vill också understryka det som vi hörde i föregående replik att församlingarna utför ganska mycket arbete som kommunerna annars skulle hamna att göra, just barnverksamheten, viss äldreomsorg som man utför på olika sätt, diakoniverksamhet och det är inte sagt att man klarar av alla de uppgifterna när det blir sämre inkomster. Visst kan det alltså uppstå lite problem för kommunerna i sista ändan.

     

    Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

    Fru talman!

    Jag ser en viss bred enighet kring att det här ett problem och det gläder mig att ni i utskottet kommer att denna fråga på allvar och titta på lösningarna. Som ltl Gun Carlson säger och som jag också sade i mitt anförande är lösningen inte lätt att finna, men fundera på tanken att det här skall utmynna i en lagmotion till riksdagen. Den möjligheten finns rent formellt sätt; om man sedan hörsammar oss i Helsingfors är en annan fråga, men om vi kommer dit och säger att vi skulle gärna vilja att Finland skulle bestämma lite mera för oss, så kanske de inte är lika omöjliga som när vi frågar tvärtom!

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ytterligare ordet? Då är diskussionen till denna del avslutad.

     

    Till diskussion upptas härefter social- och miljöavdelningens förvaltningsområde. Begärs ordet?

     

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

    Herr talman!

    Social- och hälsovård, tillsammans med miljövård, är procentuellt den största delen av kakan. I dag börjar vi närma oss knappa 100 miljoner när det gäller detta område. Det sades igår att vi inte använder så mycket pengar till det här mjuka området, men om man ser att det är dryga 30 procent så visst går det en oerhört stor del av budgetkakan just till dessa områden. Jag tror att vi här i salen är ganska överens om att vi gärna vill ha det på det sättet. Av den summan kan man lugnt konstatera att det är ÅHS som är den stora budgetslukaren, om jag får uttrycka det så. Det är väl också en naturlig del när vi vet hur vi har det uppbyggt.

     

    Om jag börjar med det sociala området kan vi säga att det blir så för mig nu att det har diskuterats också en hel del under den allmänna debatten om de här frågorna, men jag väljer i alla fall att lyfta fram väsentliga frågor inom hela mitt stora område och det betyder att min tid inte alls skulle räcka till om jag skulle börja fördjupa mig, så jag varnar redan nu för att jag antagligen måste komma igen i inlägg inom vissa områden beroende på hur debatten kommer att gå.

     

    Jag börjar som sagt med att lyfta fram det sociala området och vad som är väsentligt där. Vi kan konstatera att det under många år och långa tider med jämna mellanrum har diskuterats de olika stödformerna som inte är anpassade till åländska förhållande. Vi har följts rikets lag i princip och ansett att det ungefär motsvarar samma förhållanden som på Åland. Det har funnits ett missnöje mot det här och man har sagt att olika bidragssystem behöver ökas. Vi tycker inte att det är någonting som man kan bara budgetmässigt bestämma sig för att nu fyller vi på här och nu fyller vi eventuellt på där, utan det är ganska stora och viktiga frågor och därför gör nu ÅSUB en utredning där vi närmare, inom de olika sociala skyddsnäten, tittar på sammanhanget ur ett åländskt perspektiv för den enskilda individen på Åland, hur har den det i dag, hur skulle det behöva justeras, finns det områden som inte är som det skall vara och finns det områden som är bra? Det vet vi inte riktigt i dag ännu och därför görs utredningen. Utgående från den är avsikten att få ett mera åländskt grepp om de åländska stöden, där det anses nödvändigt.

     

    Äldreomsorgsutredningen som slutfördes i början av försommaren har varit ute på remiss och just nu håller man på och samlar ihop remissvaren och sammanställer dem på avdelningen. Beroende på vad svaren innehåller är följande steg att göra en förverkligande plan till hur vi går vidare i processen. Det är inget litet paket, det är många områden som berörs och det är viktigt att ta det vartefter, både i lagstiftning och också när det gäller olika former av beslut. Men, som sagt, nu sammanställs det och sedan skall vi gå vidare och det finns säkert orsak att på olika sätt diskutera framför allt naturligtvis med kommunerna, men också med landskapet. Vi är två parter som sysslar med de här frågorna i dag.

     

    En lag om närstående vård står också högt på listan i lagberedningen i dag, och man sade också i äldreomsorgsutredningen att det är viktigt att vi får en lag om närstående vård. Alla är vi överens om att en bra närstående vård antagligen i slutändan är både besparande och också bra för dem som vill ha det alternativet.

     

    Barnskyddsfrågorna har varit aktuella, inte bara under det gångna året utan en lång tid har de pockat på en lösning, om jag får uttrycka det på det sättet. Ur ett medborgarperspektiv har det inte varit så bra ställt på Åland när det gäller att hantera de här frågorna. Det vittnar samtal som kommer från patient- och klientombudsmannen om, barnombudsmannen får en hel del samtal; också jag har fått samtal från dem som tycker att det här inte har gått riktigt som man skulle ha önskat. I förslaget till socialvårdsplan finns rekommendationer att kommunerna i skyndsam ordning genomför åtgärder i syfte att koncentrera verksamheten inom barnskyddet. Vi har en datum där till 1 juni. Jag nämnde här i någon replik igår att just barnskyddet – när vi talar om närhetsprincipen – är kanske inte det område där man absolut vill ha den absoluta närhetsprincipen, utan det kan t.o.m. upplevas som jobbigt i våra små kommuner med den s.k. närhetsprincipen.

     

    Ett område som vi jobbar mycket med under det här året och som jag säkert kommer att få orsak att återkomma till senare är drogproblematiken på Åland. ”Rensa Åland-projektet” har varit ett projekt som öppnat såväl dörrar som ögon för oss som jobbar med frågorna. Själva projektet kommer att avslutas vid årsskiftet men många frågor är igångsatta och kommer naturligtvis att fortsätta. Jag vill säga att det inte är några lätta frågor att jobba med. Från projektgruppens sida har vi också haft orsak att var besvikna ibland när våra idéer och planeringar inte gått att genomföra som vi skulle ha önskat. Orsaken har ofta stupat på personella resurser; fastän vi har haft ekonomiska möjligheter har det ändå inte gått att förverkliga som vi hade tänkt på grund av brist på personella resurser. Men, som sagt, jag tror att jag får orsak att återkomma just på detta område.

     

    När det gäller barnomsorgslagen, som det står om i budgeten och att det är fokuserat på avgifterna, så nämnde jag också igår att det handlar om att vi måste få avgiftslagen ifrån oss i landskapsregeringen, och då är det bara specifikt den delen. När det gäller hela barnomsorgslagen är min bedömning, att vi inte kommer att kunna lämna en barnomsorgslag från den här landskapsregeringen. Vi har ett valår framför oss, alla är väldigt måna om att lyfta fram sin syn – jag behöver bara gå till mig själv – och jag är inte beredd att kompromissa så mycket som det skulle behöva göras för att få en lag. Jag tror att så upplever också andra partierna det inom det här området. Jag började med lagen, Sune Eriksson fortsatte med den, Gun-Mari Lindholm hann med en utredning och så fortsatte jag igen, det är liksom en långdans och det i sig visar hur svårt det är. Jag är övertygad om och jag vill rekommendera nästa landskapsregering som startar upp att man i regeringsprogrammet inte bara skriver att vi skall förnya barnomsorgslagen utan också riktlinjerna vad den skall innehålla; annars kommer man ingen vart så länge vi har en regering som består av tre-fyra olika partier. Detta som en vägkost till nästa landskapsregering.

     

    Jag har mycket som jag ännu skulle vilja prata om socialvården, men jag får som sagt återkomma. Inom hälso- och sjukvården är utmaningarna långa, både på kort och lång sikt. Då tänker jag främst på att allt flera blir äldre och behöver vård och omsorg. Det har också nämnts här tidigare. Äldreomsorgsutredningen visar tydligt att vi måste se om vårt hus. Ett viktigt led i det är naturligtvis förebyggande hälsovård, ett område som alltid har haft svårt när det gäller kampen om budgetmedel. I årets budget kan vi tala om ett trendbrott. Om vi tittar på nya tjänster återfinns de flesta inom primärvården och det förebyggande arbetet stärks. Det är ingalunda så att det är bara ÅHS som ansvarar för den förebyggande hälsovården, nej, det är ett samhällsprojekt där vi alla på olika sätt måste ta vårt ansvar; dit hör skolorna, ideella föreningar, handeln och vi måste framför allt själva ta ett enskilt ansvar för vår hälsa. Ett område som växer är diabetes och där stärker inremedicinska enheten sina resurser så att de skapas ett resurscentrum kring de här viktiga frågorna.

     

    Demens är en annan sjukdom som ökar i takt med att vi blir fler äldre. Också här avser ÅHS att tydliggöra det området, som knyts till Gullåsen.

     

    En utmaning för framtiden är också tillgången på personal och det gäller inom alla områden. Specialiteterna blir allt smalare. Det går att göra alltmer men kanske inte på hemmaplan. Det kommer med stor sannolikhet att leda till mer vård utom Åland och med det följer merkostnader. Det senaste utspelet från undervisningsministeriet gör det inte lättare att få hit läkare. Det senaste året har en gemensam chefsläkare inrättats för såväl special- som primärvården. Det borde vara ett steg i rätt riktning för att skapa en helhetssyn för all ÅHS-verksamhet. Personligen vill jag igen understryka att patienten skall vara i centrum och utgående från det utvecklas vården och vårdkvaliteten.

     

    Tillsvidare har vi ingen lag om vårdgaranti. Nu kommer ÅHS närmare att följa med hur vårdtiderna är för den enskilda patienten och efter det kommer landskapsregeringen att ge närmare direktiv. Hittills är för långa väntetider oftast beroende på personalbrist, alltså obesatta vakanser. Då hjälper knappast någon lag.

     

    En återkommande fråga i lagtinget har varit rätten till vård på svenska. Nu har vi på nytt stärkt skrivningarna runt det. Hur det kommer att påverka budgeten är svårt att förutse, men alla överens om att det kommer att bli dyrare. Vi vet inte fullt ut hur patienten väljer. När det gäller cancervård och strålbehandling är ålänningarna i allmänhet mycket nöjda med Åbo-alternativet, så där blir det kanske inte så stora förändringar inom det området.

     

    Om jag tar ett steg till miljövården kan jag säga att där kommer naturligtvis miljöhandlingsprogrammet att vara riktgivande. Den nya myndigheten som består av miljöprövningsnämnden, hälsonämnden, miljöinspektörerna, veterinärerna och alkoholinspektionen håller som bäst på att flytta in i gemensamma lokaler. Lagstiftningen är på gång med målsättningen att det skall komma till lagtingets bord under vårsessionen.

     

    En annan fråga som berör landskapsregeringen som tillsynsmyndighet är avfallshanteringen. En arbetsgrupp bestående av representanter för såväl Mise som Åpab har rekommenderat att Åpab skall gå ut till kommunerna och efterhöra deras intresse att göra Åpab till ett dotterbolag till Mise. I budgeten föreslår vi att också landskapsregeringens aktier skall övergå till Mise om kommunerna i åtminstone kommunförbundet gör det. Ekonomiskt föreslår vi att ytterligare nästa år skall Mise få 225.000 euro. Producentansvaret borde också komma ett steg närmare under det här året.

     

    Beträffande vatten- och avloppsåtgärder kommer vi fortsättningsvis att stöda Lotsbroverket enligt tidigare principer. Också andra kommunala avloppsprojekt kommer att stödas. Vi kommer att fortsätta med olika vattenskyddsåtgärder för våra viktigaste insjöar och inre vikar. Arbetet med att hitta lämpliga områden för att anlägga våtmarker fortsätter, främst på landskapets egna marker. Arbetet med en ny miljöskyddslag är igångsatt och en hel del förordningar som tydliggör miljöarbetet är nu på slutrakan. Dit hör bl.a. muddring och uttag av vatten från våra insjöar.

     

    Det här är ett axplock ur mitt vidsträckta område och jag återkommer gärna i olika frågor då det blir aktuellt.

     

    Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

    Herr talman! Det är trevligt att höra att landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman berättar att ÅSUB håller på eller har gjort en utredning över de sociala stödsystemen. Vi liberaler har redan länge efterlyst en sammanfattning för att få veta hur de sociala stöden slår för att kunna anpassa dem till åländska förhållanden. Det är också väldigt bra när landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman klart säger att det inte kommer någon barnomsorgslag. Det är förstås inte bra att den inte kommer, men det är bra att ledamoten säger det därför att kommunerna ändå har levt i tron att det skulle komma en lag och har avvaktat med sina kostnadsberäkningar. Nu har vi alltså fått besked att den inte kommer.

     

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

    Herr talman!

    När det gäller barnomsorgslagen vill jag understryka att vad gäller avgifterna har jag för avsikt att komma med det för det har vi skyldighet att göra. Men tanken var ju att vi skulle revidera hela barnomsorgslagen. Det är där som jag är besviken för att vi inte har lyckats. Det har också från kommunernas sida funnits ett önskemål att vi borde se på innehållet i barnomsorgslagen och det är det större paket som inte kommer att hinnas med och det finns helt enkelt inte politisk möjlighet att göra det. När det gäller utredningen som ÅSUB håller på med så började den redan i höstas, så arbetet är i full gång, det har blivit vissa förseningar och jag kan inte riktigt säga när den blir klar, men tanken är att det inte skall vara så lång tid kvar.

     

    Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

    Herr talman!

    Det var en bra rättelse för jag trodde att det just gällde avgifterna. Det är särskilt viktigt för kommunerna att det blir någon ordning på vilka avgifter som är lagliga och vilka som inte är det, så till den delen är jag tacksam för att det kommer. Jag väntar också på utredningen över de sociala stödsystemen så att vi får ett grepp om dem. För övrigt återkommer jag i mitt anförande till sjukvårdsbiten.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

    Talman!

    Jag har stor respekt för landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman och även för hennes intentioner i många av frågorna, och jag delar hennes åsikter. Jag uppskattar också att hon inte kompromissar vad gäller barnomsorgslagstiftningen. Om det däremot är fråga om att komma med ett lagförslag vad gäller taxan så vet hon att vi stöder en enhetstaxa i barnomsorgen. Det är bara att konstatera att  den inställning som centerkvinnorna en gång hade inte längre finns inom centern för då hade ni kunnat komma gemensamt som en majoritet i alla fall från regeringen med en framställning vad gäller barnomsorgslagstiftningen där man hade haft som syfte att förbättra och tänka på barnens bästa och familjernas bästa – men också för kommunernas bästa!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Brage Eklund, replik:

    Herr talman! 

    Jag skulle vilja ställa en fråga till minister Lindeman och det gäller en hemställningsmotion om samarbete mellan sjukvården, hälsovården och framför allt inom äldreomsorgen i kommunerna. Har det lett någon vart eller står det stilla som förut?

     

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

    Herr talman!

    Det har ”lett någon vart” på det sättet att det var en av de viktigare frågorna inom hela äldreomsorgsutredningen som kom. Det är ett område där det inte finns några motsättningar utan det finns en önskan från kommunerna och det finns en önskan från ÅHS att göra det. Nu pågår som bäst ett underarbete för att den nödvändiga lagstiftningen; det måste till vissa lagstiftningsåtgärder för att öppna möjligheten tillsamarbete. Det är också en lagstiftning som jag gärna skulle se att skulle ligga på bordet ganska snart.

     

    Ltl Brage Eklund, replik:

    Herr talman!

    Det gläder mig att det är på gång. Kan man ha ett samarbete om kommunernas åldringsvård och ÅHS:s sjukvård blir det inbesparingar i det långa loppet och jag hoppas att framställningen kommer så fort som möjligt.

     

     

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

    Herr talman!

    Det är vi helt överens. Det är så att ju längre bort från centrum man kommer desto viktigare är lagstiftningen. Går vi ut i skärgårdskommunerna är det oerhört viktigt att vi kan ta vara på de resurser som finns och ge möjlighet till att skapa de individuella lösningarna från kommun till kommun, som man är tvungen att göra faktiskt på grund av de resurser som finns i kommunerna.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Herr talman!

    Under momentet Understöd för samhällens vatten- och avloppsåtgärder finns ett anslag om 1,9 miljoner euro för Lotsbroverket, 600.000 euro som avser stöd för kommunala avloppsprojekt och sedan 10.000 euro för enskilda avloppsprojekt till enskilda fastigheter. Finansutskottet har uttalat sig i samband med ett betänkande om att man rimligen borde få samma stöd för enskilda avloppslösningar som man har fått för Lotsbroverket och avloppsröret från kommunen till Lotsbroverket, 40-50 procent. En enskilda avloppslösning kostar 5.000 euro, hälften av det är 2.500 och enligt min kalkylator klarar man av fyra-fem enskilda fastigheters avloppslösningar. Det finns kanske ett tusental eller kanske mer som behöver byggas om. Har jag fel på min kalkylator eller är det landskapsregeringens kulram som möjligen inte fungerar?

     

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

    Herr talman!

    Det är varken fel på den ena eller den andra utan från landskapsregeringens sida har vi i det här skedet inte för avsikt att komma emot på alla enskilda avlopp. Det kan finnas något enskilt fall som man måste fördjupa sig i, men för övrigt kan man konstatera att om man ansluter sig till Lotsbroverket och dess ledningssystem eller om man ansluter sig till ett annat kommande kommunalt system är det också en kostnad för att ansluta sig som kan vara så dyr att en del ifrågasätter att ansluta sig till det. Det är inte så att vi står för kostnaden för det enskilda huset att ansluta sig till de centrala ledningarna. Det blir orimliga kostnader och det blir inte heller rättvist. I och med att man har byggt har man sedan inte så stora kostnader. TALMANNEN: Tiden är ute!

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Herr talman! Det är svårt att se att det där var klara besked, men faktum kvarstår att vi satsar över 2,5 miljoner på avloppslösningar, där Lotsbroverket är en bra och central satsning samt rörledningar till det, men vill man föra regionalpolitik blir det oerhört mycket fastigheter som kommer att bli utanför alla tänkbara kommunala reningsverk. Så är det de facto, åtminstone i glesbygden. Efter det som finansutskottet sade har man ändå inte lösningen här. Eftersom man är skyldig att göra någonting åt det här under inkommande år borde vi veta vad stöden skall vara eller om det inte skall vara något stöd överhuvudtaget. Men jag håller med finansutskottet att det måste finnas en rättvisa i stödprocenten.

     

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

    Herr talman!

    Från landskapsregeringens sida har vi i den här budgeten inte anslagit pengar för enskilda avlopp och det är utgående från resonemanget att det inte heller är gratis att koppla sig till ett centralt system. De har också kostnader hela tiden för att man är ansluten. Man betalar för avloppsvattnet som skall bort, men har man ett enskilt avlopp så är det tömningen kanske en gång i året som är kostnaden. Det är nästan omöjligt att få den absoluta rättvisan i det här fallet. Så har i alla fall resonemanget gått när budgeten lades.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Åke Mattsson, replik:

    Herr talman!

    Jag tänker uppehålla mig lite kring narkotikan. Det är en central fråga som jag funderat mycket på och det är utredningen som har gjorts på ÅHS av Siv Palmqvist. Man kan bli besviken på vissa saker, man kan bli positiv i olika sammanhang, men här måste jag säga att det är en väldigt positiv och bra utredning. Det är klara och tydliga svar, man kan inte få det mera på svart eller vitt i en utredning typ den här. Det är att trycka på knappen i princip omedelbart som man får den i handen. Nu är jag fundersam: Varför implementerar man inte en så här billig, effektiv och bra åtgärd på ÅHS? Det här är det bäst jag har sett i preventiv verksamhet på Åland någonsin sedan jag började jobba som narkotikapolis.

     

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

    Herr talman!

    Jag håller med ltl Åke Mattsson i den här frågan. Det var en mycket bra utredning. Jag hade förväntat mig att det skulle finnas en automatik i att den skulle börja jobbas med inom ÅHS. Jag ringde faktiskt och för att ta kontakt med vårdchefen Mickelsson, tyvärr har jag inte fått tag i honom i dag, men jag hoppas att jag i morgon kan ge ett klart besked. Är det så att ÅHS överhuvudtaget inte har hanterat utredningen kommer jag från min sida i alla fall att försöka göra vad jag kan för att den börjar användas – den är bra.

     

    Ltl Åke Mattsson, replik:

    Herr talman! Det var roligt att höra att vi har samma åsikt här. Man kan bli förvånad eftersom den gjordes 2004 och presenterades som nr 2/2005, så den har funnits väldigt länge. Det har runnit mycket vatten under broarna – jag vet inte hur många klienter man har tappat på kuppen. Jag hoppas verkligen att den börjar tillämpas nu så snabbt det bara finns en möjlighet.

     

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

    Herr talman!  Jag fick som sagt inte tag i den jag sökte i dag, men jag har förstått att delar av den används, åtminstone inom hälsovården. Jag skall ta reda på det, för jag tror inte att den i sin helhet s.a.s. har legat oanvänd.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Veronica Thörnroos, replik:

    Herr talman!

    Jag tycker att det är tråkigt att hanteringen av barnskyddsärenden inte fungerar ute i våra åländska kommuner, att det kommer påringningar både till våra tjänstemän och till er inom landskapsregeringen för att den här biten skall hanteras på ett bra sätt. Då är det förnämligt gjort av landskapsregeringen att initiera ett nytt övervakningsprogram just när det gäller barnskyddet. Men personligen tror jag nog att man är lite överoptimistisk från landskapsregeringens sida om man tror att man t.o.m. den 1 juli skall samordna funktionen. Det finns nämligen två, som jag ser det, rent praktiska hinder. Det första är det insulära läget för flera av våra åländska kommuner och det andra är att det här är en kostnadsökning för kommunerna i och med att man hamnar att ha kvar sin socialsekreterare i full tjänst eller vilken procentsats man har sekreteraren på samtidigt som man skall söka nya tjänster. Jag värnar gärna om barnen men hur har ni riktigt tänkt ledamoten Lindeman?

     

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

    Herr talman!

    Detta är ingen ny fråga. Det var faktiskt så att en av de första uppvaktningarna jag fick när jag på nytt kom på den här posten var från olika socialarbetare som påpekade att ni måste göra någonting åt det här, så det är ingenting som har kommit för några månader sedan. I och med att det fortfarande står stilla så kanske man upplever att tiden var något knapp, men vi ville tydliggöra det här en gång för alla, om jag skall uttrycka det så, att det är viktigt att det görs. Man kan säkert skapa det på olika sätt i form av samarbete kommuner emellan osv., men jag tror att vi alla är överens om att barnskyddsfrågorna är jättesvåra frågor. Det går nära den personliga integriteten och det är inte så hemskt lätt att de frågorna sköts av goda vänner, grannar osv., man vill gärna ha lite distans i de här frågorna.

     

    Ltl Veronica Thörnroos, replik:

    Herr talman!

    Nej, det som ledamoten Lindeman säger är helt rätt och riktigt, att här är småskaligheten faktiskt oss till nackdel när nära släktingar eller bekanta skall behandla barnskyddsärenden, som ju är väldigt känsliga för samtliga inblandade. Jag tycker att det ur barnskyddssynpunkt sett är bra att landskapsregeringen tar krafttag i frågan, samtidigt som jag ånyo ser att kommunerna står inför problem för att klara av en samordning av detta. Det är en utmaning, men vi tar väl tag i det då, vi kommunpolitiker som finns här i salen!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Gun Carlson:

    Fru talman!

    Vi fick just en bra presentation av hela stora social- och miljöavdelningen, som tar en tredjedel av budgeten, som vi hörde. 

     

    Jag vill med en gång till ltl Gun-Mari Lindholm säga att centern anser fortfarande att barnomsorgen skall bedrivas med barnets bästa för ögonen. Naturligtvis skall det också vara så ekonomiskt fördelaktigt för kommunen som möjligt. Centern anser också att det fortfarande skall vara intressant för föräldrarna att någon stannar hemma med barnen när de är små. Det är en ynnest att få vara hemma och sköta sina små barn.

     

    Jag har precis samma åsikt om barnskyddet som vi just hörde i replikskiftet att närdemokratin kan vara en liten nackdel i barnskyddsärendena just därför att man kommer för nära varandra. I Hammarland och Eckerö har vi inlett samarbete med socialsekreterarna i just de här frågorna så att man ändå har lite lättare att hitta någon som inte är alltför nära vän, granne eller släkt med respektive berörd.

     

    När det gäller avdelningen tänkte jag kommentera några frågor. När det gäller äldreomsorgsrapporten har jag sagt tidigare, att jag känner att den inte är riktigt färdig. Nu fick vi höra att det skall göras en förverkligande plan, och det är bra, då får man reda på lite mera i den här frågan. Här finns nog flera öppna frågor ännu: Hur skall man utveckla Gullåsen som ett geriatriskt sjukhus? Vad menar man riktigt med det? Vad blir skillnader från i dag och hur skall man fastställa kriterierna för när man får vara på Gullåsen? Vi skall komma ihåg att alla gamla och sjuka generellt är ganska ostabila, dvs. deras hälsostatus kan förändras från morgon till kväll. Det är inte alls ovanligt att man från Gullåsen skriver ut en patient på morgonen, en patient som har varit någon vecka där och blivit väl omskött, fått sin diabetes i god kondition t.ex., så skriver man ut dem på morgonen och så kanske det inte hinner bli kväll förrän de är tillbaka – sjuka igen. Det är det här som jag känner att bli så hemskt svårt och osäkert.

     

    Det andra som jag ser som lite problematiskt med förslaget att göra Gullåsen till geriatriskt sjukhus och skicka ut de patienter som bedöms att inte vara geriatriska patienter – de skall till omsorgshemmen eller till institutionerna: De gamlas hem, Trobergshemmet eller Sunnanberg – och då måste vi komma ihåg att det här kommer att kräva mer resurser av kommunen. Det kommer att fördyra den åldringsvården för kommunerna och då vill jag bara veta att det här kommer väl ändå landskapsregeringen att beakta?  Det här nämligen inte att regleras på annat sätt; det kräver mera resurser.

     

    När det gäller ÅHS tänker jag på psykiatrienhetens flyttning eller Grelsby-flyttningen till ÅHS och vi såg nu att man beräknar att det kan komma att kosta 30 miljoner. Detta är ganska förvånande i sig; jag har förstått att det kanske inte är helt färdigt. Jag tycker att i sådana här stora satsningar borde man ändå ta modell av kk-husets byggande, dvs. fastställa ett kostnadstak. Man fastställer först projektet som sådant: vad skall det innehålla, hur skall det se ut, vad skall rymmas in i det osv., så fastställer man ett kostnadstak och så bygger man enligt det. Man får tycka och säga vad man vill om kk-huset, men jag tror ändå att 15 miljoners taket gjorde den nytta man förväntade sig, för nog vet ju jag som satt med i kommittén hur många saker man kunde ändra. Man bytte ut olika material som inte på något sätt förändrar funktionerna. Jag tror att vi har fastnat i Rolls Roy-syndromet, som jag brukar säga – vi skall alltid ta till det bästa av allting, det dyraste, det finaste och då stiger kostnaderna. Här tycker jag verkligen att man borde tänka om och inte släppa loss det här till planering och projektering för då har vi kostnaderna där. Man måste först fundera över att kan vi verkligen satsa 30 miljoner på detta? Är det så att det faktiskt kommer att kosta 30 miljoner euro tycker jag också att man skall fundera att kanske det är lika klokt att bli kvar i Grelsby! Jag tycker att det här är någonting som är viktigt för landskapsregeringen att fundera på.

     

    När det fortfarande gäller ÅHS tror jag att, likaväl som många andra, blev bestörta när vi läste tidningarna om de senaste chefslöneökningarna vid ÅHS. Nog ger det olyckliga konsekvenser och signaler, det är synd. Hela utvecklingen i sig inom ÅHS är kostnadsdrivande, men speciellt det här, så det kanske vi får någon liten förklaring på.

     

    En annan sak som jag har erfarit är att inkomstbilden för de handikappade, speciellt inom specialomsorgen – det är visserligen inte vår behörighet utan det är folkpensionsanstalten som beviljar pensionerna och bidragen – är så snäv, dvs. pensionen om vi förenklat kallar den så, att den som behöver den och inte har alltför rika föräldrar eller anhöriga har nästan inga pengar kvar att leva på. Jag vet som sagt att det inte landskapets behörighet, men jag skulle ändå vilja uppmana er att se om det finns någonting man kan göra. Det är väl också här så att att kostnadsbilden har förändrats. Det är mycket som ungdomarna och barnen vill ha som de i dag inte kan skaffa sig, de vill också lyssna på musik och se på video, kanske ha en dator, bredband och allt det här. Vad jag har hört så är det omöjligt i dag, så kan vi göra någonting?

     

    En stor fråga i några kommuner – den har berörts många gånger – är specialomsorgens kostnader för respektive kommun. Där hoppas jag att vi åtminstone i finansutskottet kan diskutera huruvida man skulle kunna skapa system som man har i träningsundervisningen i dag, dvs. där ger landskapsregeringen basbelopp för vanliga skolbarn, om jag får säga så och så ger man för träningsundervisningen en annan summa, dvs. man ger 6.639 euro för vanliga skolbarn i grundskolan och 18.652 euro för träningsundervisningens elever. Jag skulle vilja att man skulle titta på om det inte skulle vara ett just system både för kommuner och speciellt för de utpekade föräldrarna eller anhöriga. Jag tror att det är ganska jobbigt för många.

     

    Vi anser också från centern att missbrukarvården kunde föras till ÅHS. Det skulle kunna vara en sak för ÅHS. I och med det kan jag sluta mitt anförande här och nu och så återkommer jag med miljö- och avloppsfrågor i morgon.

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

    Talman!

    Jag är inte förvånad över att ltl Gun Carlson säger att man fortsättningsvis har samma syn vad gäller familjer och barnets bästa vad gäller barnomsorgslagstiftningen. Jag hade att välja när jag skulle säga att förr åtminstone så såg centerkvinnor på det på det här sättet; jag hade nästan valt att säga Gun Carlson! Man kan bara konstatera att nutida centern – den nya eller kanske den rosa centern – ser det på ett litet annorlunda sätt. Jag kan inte förstå varför man inte annars hade kommit med lagframställningen; då hade man ju haft en majoritet i regeringen. Vi vet att det finns stöd i salen. Man har också röstat i andra frågor i regeringen som jag tycker att har en betydligt mindre dignitet, t.ex. om flygplanen skall ha 18 eller 36 stolar – då är barnomsorgslagen mycket, mycket viktigare.

     

    Ltl Gun Carlson, replik:

    Herr talman!

    Barnomsorgslagen är mycket viktigare än hur många platser det skall var i ett flygplan. Vi är helt överens om det. Jag skäms inte för att jag har en inställning som anser att det är viktigt att barnen har det bra, att barnen kan vara hemma. Jag anser också att det är viktigt att vi har goda daghem, goda system för dem som vill, kan och måste jobba. Det är alldeles klart. Jag får kanske upprepa vad vi hörde av ansvariga ledamoten Harriet Lindeman att här har vi bestämda åsikter och var och en av oss tror kanske på vår vattvälling, om vi säger så!

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

    Talman! Jag tror på det som ltl Gun Carlson säger och jag tror också på det som ledamoten Harriet Lindeman säger. Vi har en samsyn här, men det tråkiga är att partiet centern tydligen inte har det här mera som en viktig ideologisk fråga utan den har man tappat och det tycker jag är lite synd för annars hade vi kommit framåt i den, som vi alla anser, viktiga frågan.

     

    Ltl Gun Carlson, replik:

    Fru talman! Jag måste erkänna att jag vet faktiskt inte vem som har tappat vad i den här frågan, så jag har inget bra svar på den sista repliken!

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

    Herr talman!

    När det gäller äldreomsorgsrapporten och Gullåsen tror jag att det finns ganska mycket som skall diskuteras innan det är slut. Vi skall komma ihåg, att det är inte meningen att det blir ett akut sjukhus på något sätt, utan jag vet att i rapporten säger man bl.a. det som man i dag talar om att demensavdelningen kan förstoras med dubbelt fler platser osv. Då blir det människor som kommer att vara där under långa tider, så det är ingalunda meningen att alla skall skickas tillbaka kommunerna utan säkert blir det en hel del som måste ha den vård som Gullåsen skall ge s.a.s. Det är mera fråga om att försöka tydliggöra på något sätt, och kommunerna har bett om att få veta: hur skall vi gå framåt osv. Likadant har t.ex. De gamlas hem haft problem att hitta sin roll mellan Gullåsen och alla omsorgshem som har dykt upp ute i kommunerna, att vad blir deras roll?

     

    Ltl Gun Carlson, replik:

    Herr talman!

    Det är riktigt sant och t.ex. De gamlas hem funderar just på vad som kommer att hända när man får ta hem flera vårdkrävande patienter och det blir en dyrare vård på De gamlas hem. Vården på De gamlas hem kommer att bli dyrare, kanske dyrare än på Gullåsen, det vet man inte, genom att man har sänkt. Vi får ju se, det skall inte bli någon speciell kommunalvård alls om det blir ÅHS. Bra i rapporten är – som jag inte sade – att den vill tydliggöra att sjukvården skall skötas och bekostas av ÅHS, medan boendeservicen, omsorgen skall skötas och bekostas av kommunerna.

     

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

    Herr talman!

    Jag tänkte använda repliken till att tala om psykiatrienheten och den nya byggnaden. Jag håller helt med om att det måste sättas ett tak. Vi kommer i början av december att få en första presentation från ÅHS till landskapsregeringen hur de planerar osv., så att vi också är med i processen. När vi börjar närma oss och se vad är det som skall göras och hur skall det se ut är det nog också dags att sätta ett tak. Jag har själv varit med om tak, t.ex. vid ÅHS:s nya kök och nog blev det billigare tack vare kostnadstaket fast det antagligen kommer en liten tilläggsbudget, men trots det har det nog sitt värde med kostnadstak.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

     

    Ltl Christian Beijar, replik:

    Herr talman!

    När det gäller psykiatrin är det väldigt viktigt att vi absolut inte kan skjuta upp byggandet av den nya psykiatriska enheten ute vid centralsjukhuset. Psykiatrin har väntat många år på att få det förvekligat och Grelsby sjukhus nuvarande fastighet är i dåligt skick, så det är en väldigt angelägen fråga som måste få sin lösning. När det gäller diskussionen om ett kostnadstak kan man bra föra in det i sammanhanget, men det viktiga är ändå att psykiatrin får nya utrymmen. Både patienter och personal mår dåligt i de nuvarande utrymmena på Grelsby sjukhus.

     

    Ltl Gun Carlson, replik:

    Herr talman!

    Det är bra att också socialdemokraterna säger att man kan föra in ett kostnadstak. Det är inte bara kostnadstaket som är viktigt utan också att man måste bestämma sig vad skall det innehålla. Nu har man känslan när man ser summorna att nu passar man på att planera in en massa andra saker, så går det nästan alltid till och så lämnar uppgiften åt en projektledare eller en arkitekt eller någonting och så passar de på och lägger till någonting som kan se fint och stiligt ut osv. osv. Allt det här höjer kostnaderna, det växer sakta mak, men man måste veta varför skall vi bygga det, vad skall ingå i det. Jag har inte sagt att man inte skall bygga ut och förbättra psykiatrivården. Jag är helt överens om att det måste vi göra. Vi har väntat tillräckligt länge.

     

    Ltl Christian Beijar, replik:

    Herr talman!

    Det är också skäl att komma ihåg att man skall göra vissa samordningsvinster, om jag har uppfattat det rätt, just i samband med byggandet av den nya enheten. Bl.a. skall också vuxen- och barnpsykiatrins öppna mottagningar flytta dit och då slipper hyreskostnader ute på staden.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Göte Winé, replik:

    Herr talman!

    Ltl Gun Carlson pratade om att man eventuellt skulle skjuta upp flyttningen av Grelsby för att spara in pengar. När man lyssnar låter det som den psykiatriska delen skulle kosta 30 miljoner; vi får inte glömma bort att det är etapp I, etapp II och etapp III som tillsammans blir den här dyra kostnaden. Grelsbys nuvarande lokaler kräver att bl.a. luftkonditioneringen måste bytas ut om man skulle välja att skjuta upp det. Det här har man tidigarelagt för att man inte skall behöva göra det. Det här är en kostnad på nästan 300.000 euro. Jag håller helt med ltl Gun Carlson om ett tak. Det gjordes på etapp I, det kom ett alternativ, det fick bakläxa och det blev billigare. TALMANNEN: Tiden är ute!

     

    Ltl Gun Carlson, replik:

    Herr talman!

    Etapp I, köket, är redan byggd. Jag känner också bra till etapp II och III, men det spelar ingen roll, för man känner ändå att det håller på att fara iväg. Men det är bra om alla är överens om att man sätter ett tak. Jag vill ännu säga, att jag sade inte att man skulle skjuta upp flyttningen. Ni hörde inte riktigt på vad jag sade, utan jag sade att skall det kosta så här mycket pengar kan man lika gärna rusta upp och få det jättefint i Grelsby.

     

    Ltl Göte Winé, replik:

    Herr talman!

    Nå, sena timmen är slagen, så det kan vara lätt att man hör fel, så det ids jag inte ta upp för jag har mycket annat att ta upp med ltl Gun Carlson. Jag tänkte snabbt gå in på frågan om att flytta missbrukarvården till ÅHS, som ltl Gun Carlson tog upp. Det är några saker jag skulle vilja få utrett där. Är det för att minska kommunernas kostnader man vill göra det eller är det för att få bättre vård för missbrukarna eller är det någonting annat och vem skall ansvara kostnadsmässigt för missbrukarvården? För vi över den till landskapet och tar helt bort den från kommunerna eller skall kommunerna ligga kvar och betala eller hur har man tänkt? Finns det inte en risk med att missbrukarna försvinner bort när man redan nu ser den ofantligt stora budget som ÅHS har, och den blir höjd rejält i och med det här.

     

    Ltl Gun Carlson, replik:

    Herr talman!

    Jag erkänner, att jag har inte tänkt igenom alla detaljer, men det skall vara dels för att ge bättre vård. Då kan jag tänka mig att här kanske skall finnas rum för avgiftning på det nya, etapp III. Jag tror att en del av informationsbyggande inte skall skötas av ÅHS, men jag är inte säker på det, men utgångspunkten skall vara att vården skall bli bättre, att det skall vara mesta möjliga kostnadseffektivitet i det. Jag tror ändå det skulle kunna vara till fördel också för missbrukarna om man vet att man får den vård man behöver; då talar vi om den ”inneliggande vården”.

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

    Fru talman!

    Lite förundrad blev också jag när ltl Gun Carlson sade att man av besparingsskäl kunde tänka sig att gå tillbaka till idén om att renovera Grelsby sjukhus. Jag har förstått att vi alla varit eniga om att psykvården är den som nu måste få moderna utrymmen, det stöder åtminstone liberalerna. Det är mycket bra om man sätter ett kostnadstak, men det måste också vara så att om vi bygger nu måste vi vara beredda att bygga modernt och ändamålsenligt. Vi måste ändå tänka att byggnaden måste hålla 100 år framåt, man måste inte bygga lyxigt, men det måste vara ändamålsenligt för verksamheten.

     

    Ltl Gun Carlson, replik:

    Herr talman!

    Vi är överens om att det skall vara ändamålsenligt och förnuftigt byggt. Varför jag sade detta om Grelsby var för att väcka er lite och säga att om det skall bli så här dyrt, så kan man lika gärna bygga och renovera i Grelsby. Vi skall komma ihåg att vi har ännu inga användningsalternativ för Grelsby, så lika bra som man tömmer det kan man för samma kostnader få en fin psykiatrivård där – detta sagt mera så här för att man kan tänka till lite, inte helt allvarligt menat!

     

    Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

    Herr talman!

    Det blir säkert gulligt och idylliskt om man renoverar Grelsby, det tvivlar ingen på, men det är inte meningen med psykvården i dag utan det måste vara modernt och ändamålsenligt. Vi hoppas att man för Grelsbys del hittar andra ändamålsenliga användningsområden i framtiden.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Vi avbryter härmed debatten och återupptar den vid nästa plenum.

     

    Lagtingets nästa plenum är i morgon den 23 november kl. 9.30. Plenum är avslutat.

    (Plenum avslutades kl.17.56).