För kännedom

PLENUM den 18 september 2002 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl P-E Eriksson, ltl Sjölund och ltl Wickström-Johansson. Ltla Sjölund och Wickström-Johansson infann sig efter uppropet).

27 lagtingsledamöter närvarande.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 1:

 

Näringsutskottets betänkande nr 17/2001-2002 angående avskaffande av särskilda skatteregler för captivebolag. (FR nr 27/2001-2002).

 

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum måndagen den 23 september. Godkänt.

 

 

Föredras för första behandling ärende nr 2:

 

Social- och miljöutskottets betänkande nr 11/2001-2002 angående ändring av 2 § blankettlagen om utkomststöd. (FR nr 26/2001-2002).

 

Först tillåts allmän diskussion och efter avslutad diskussion kan förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion.

 

Ltl Ulf Andersson:

Fru talman!

Utskottet har som framgår använt det korta formuläret för att godkänna framställningen om ändring av blankettlagen om utkomststöd.

 

En kort presentation kan i varje fall vara på sin plats. Den förra landskapsstyrelsen gjorde en viktig social- och självstyrelsepolitisk markering då den räknat från den 1 januari 2001 verkställde en höjning av barnbidraget i landskapet så att barnbidraget här utgår med ett belopp som med  10 procent överstiger barnbidraget i riket. Barnbidraget var således i riket vid den här tidpunkten 570 mark per barn och månad, men det höjdes i landskapet till 627 mark per barn och månad.

 

Men, fru talman, för de hushåll som också lyfter utkomststöd kom den genomförda förhöjningen inte till sin fulla rätt. Det här följer av att enligt rikslagen om utkomststöd räknas barnbidraget som inkomst vid fastställande av utkomststödets belopp, vilket i sin tur leder till att det höjda barnbidraget i landskapet i vissa fall medför lägre utkomststöd. Enligt landskapsstyrelsens framställning är det svårt att på basen av existerande statistik exakt ange i hur många fall det höjda barnbidraget ledde till ett sämre ekonomiskt utfall i form av minskat utkomststöd. Landskapsstyrelsen säger: ”Knappat 20 procent av de hushåll som fick utkomststöd år 2000 var hushåll med barn.” Men, fru talman, oberoende av hur många hushåll eller rättare sagt hur många barn som inte har tillgodosetts av det höjda barnbidraget i landskapet, så undanröjer nu landskapsstyrelsen bristerna genom den föreslagna lagändringen, som i praktiken innebär att barnbidraget i landskapet till den del det överstiger barnbidraget i riket inte skall beaktas som inkomst vid fastställande av utkomststödets belopp. På det här sättet kommer det förhöjda barnbidraget i landskapet att gynna alla barnfamiljer.

 

Ltl Wiklöf:

Fru talman!

Jag vill bara uttrycka socialdemokraternas stora tillfredsställelse över den lösning som har uppnåtts genom ändringen och det här lagförslaget. Det är någonting vi har önskat sedan lång tid tillbaka och därför vill vi uttrycka vår tacksamhet över att framställningen har kommit och att resultatet är så gott.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 3:

 

Finansutskottets betänkande nr 8/2001-2002 angående rätten till busskort och rabatter för skolelever och studeranden på busslinjer. (HM nr 7 och 8/2000-2001).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

Ltl Sjölund:

Fru talman!

Betänkandet behandlar två stycken motioner, nr 7 och nr 8/2000-2001, som handlar om att erhålla förmånligare bussresor till och från Mariehamn i det ena fallet och i det andra fallet rent generellt på alla busslinjer som subventioneras av samhället.

 

Finansutskottet har behandlat båda motioner och beslutat att behandla dem samtidigt. Vi har erfarit att i stort sett de som motionärerna efterlyser har genomförts och införts, t.ex. på det sättet att landskapsstyrelsen inför skolstarten den här hösten har infört ett nytt busskortsystem för skolelevers och studerandes bussresor oberoende av ålder. Det betyder att oberoende vilken skola man går i eller om man är vuxenstuderande så gäller busskortet för studerande. Det är alltså de studerandes resor under fritiden och det är då ett fritidskort som kostar 65 euro för en period om fyra månader.

 

När det gäller bussresor och möjligheter framför allt för studerande och ungdomar som bor i skärgården har vi erfarit att det finns anslutande busstrafik till de viktigaste färjturerna som kommer till Hummelvik, Långnäs, Svinö. Dessutom har en ny busslinje införts till Vårdö som nu är på prov. Den linjen kommer att utvärderas för att se hur fortsättningen skall läggas upp. Men det är klart att när det gäller busslinjerna och bussturerna behöver det finnas en viss beläggning och det som landskapsstyrelsen har utgått från är att det behöver vara en beläggning om minst fyra-fem passagerare per tur för att det skall vara ekonomiskt försvarbart att upprätthålla bussturerna. Det finns också till vissa bussturer kombinationsmöjligheter som trafikeras med taxi.

 

Som sagt, på basen av att utskottet har erfarit att i stort sett det mesta som motionärerna har önskat och framfört i sina motioner har beaktats av landskapsstyrelsen och finns i trafiksystemet föreslår utskottet att hemställningsmotionerna förkastas.

 

Ltl A-H Sjöblom:

Fru talman!

Även om inte allting i motionerna har uppfyllts har  jag som en av undertecknarna ändå varit väldigt nöjd med det förslag som landskapsstyrelsen har utarbetat från den tid som motionerna lades i mars 2001 och fram till hösten nu och att det finns ett fritidskort för studerande oberoende av ålder som kan användas av ungdomar på fritiden. I motion nr 7 gällde det att skärgårdsungdomarna skulle få busskort för resor mellan hemmet och Mariehamn. När det gäller skärgårdsungdomarna kan man kanske fundera på huruvida det skall betraktas som en resa mellan hemmet och studieorten när ungdomarna åker hem på sin fritid, när de bor i staden, Jomala eller var de bor under veckor reser hem. Jag har fått indikationer att det här kommer varken att göra till eller från för skärgårdsborna, men då har jag åtminstone räknat på det och konstaterat att en enkel biljett mellan Mariehamn och Hummelvik för studerande och andra kostar 5,70 euro, alltså 11,40 euro tur och retur. Åker man då mellan hemmet och Mariehamn tur och retur fyra gånger i månaden blir det 45,60 euro per månad. Åker man i fyra månader fyra gånger per månad blir det 182,40 euro i ordinarie pris. Om man nu tillhandahåller ett studerandekort för 65 euro vinner man två tredjedelar av priset. Att det alltså skulle vara till nackdel för skärgårdseleverna tror jag inte. Detsamma gäller till Långnäs; det är lite billigare mellan Mariehamn och Långnäs, som kostar 4,20 euro för enkel tur och 8,40 euro tur och retur. Reser man fyra gånger i månaden kostar det 33,60 euro och i fyra månader fyra gånger per månad tur och retur blir det 134,40 euro och där torde också 65 euro vara mer än hälften billigare.

 

Jag tycker alltså att det är en stor framgång för eleverna att vi fått studerandekortet. När det gäller fritidskortet kan man förstå att de som har haft tillgång till buss, speciellt västra Åland, där man har kunnat åka gratis på sin fritid ganska mycket därför att det går en buss hela tiden på grund av färjtrafiken i slutändan på linjen, kan knorra över att man helt plötsligt får betala för sina fritidsresor, men då måste man ändå komma ihåg att väldigt många ungdomar inte alls har varit berättigade till busskort utan de har varit tvungna att betala fullt pris, helt enkelt om man bor för nära sin skola och inte har fått den här typen av rabatter.

 

Jag tycker nog att detta är en framgång på många sätt och jag kan inte säga att jag är fullt nöjd, men jag tycker ändå att det är en framgång och att det visar att det finns möjligheter att lösa sådana här knepiga frågor. Jag vill åtminstone påpeka, att det är inte heller till nackdel för skärgårdseleverna som studerar och tvingas bo i staden utan det är en klar vinst också för dem.

 

Vtm Häggblom:

Fru talman!

Det framgår av finansutskottets betänkande att det är av rättvisesynpunkter man nu har ändrat och infört ett fritidskort. Den rättvisa som fanns förut var att de som bor på landet hade en möjlighet att ta sig också utom skoltid till och från centralorten. Det har man nu tagit bort från landskapsstyrelsens sida. Då har man tagit bort rättvisesynpunkterna. Det har funnits en möjlighet att människor som bor längre ut som inte har centralortsfördelar, då landskapet många gångar har ställt pengar till förfogande som alla har träsat ihop med skattepengar och fått tillgång och utnyttja dem, men den möjligheten har man tagit bort och i stället har man infört ett fritidskort som kostar 65 euro för fyra månader. Jag skulle vilja ha klarhet i om någon från finansutskottet eller om ansvarig landskapsstyrelseledamot skulle kunna förklara hur många som har löst fritidskortet eller om det är så att ungdomarna drar sig för att göra det eller har föräldrarna att köra med sina bilar kors och tvärs genom Åland, vilket inte kan vara försvarbart ur miljösynpunkt, som man tidigare har anfört som grund. Jag undrar om inte landskapsstyrelsen borde titta på det här igen och när det gäller rättvisesynpunkten att man i centralorten inte har haft detta, så har det inte varit aktuellt, de har inte behövt fara någonstans, för de har haft all service där, utan det har varit för dem som bor decentraliserat.

 

Jag hoppas att jag får ett svar på mina frågor.

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Jag förstår inte riktigt vad vtm Häggblom menar, men det är så att fritidskortet som har införts och som kostar knappt 100 mark i månaden gäller för samtliga skolelever på Åland att resa på fritiden hur mycket man vill. Det är som sagt en klar förbättring mot tidigare. Tidigare har det varit så att de som har haft skolkort och rest med kollektivtrafik till sin skola, vilket är ungefär 20 procent av eleverna på Åland har fått resa gratis; resterande 80 procent av de åländska skoleleverna har fått betala normaltaxa. Det här har ändrats så att alla får betala en mycket låg summa. Det är som sagt knappt 100 mark per månad eller drygt 16 euro i månaden. Jag har räknat ut att det motsvarar ungefär 200 kilometer med personbil per månad bara i besinpris. Räknar man in totalt vad det kostar för en bil är det 50 kilometer som man kan köra med en bil som motsvarar månadskostnaden. Det är som sagt obegränsat och är synnerligen förmånligt.

 

Ltl A-H Sjöblom, replik:

Fru talman!

Jag kan förstå att vtm Häggblom kan tycka att det i viss mån är orättvist, men som redan har framkommit är det bara 20 procent av ungdomarna som har haft avgiftsfritt bussåkande. Det har inte varit gratis, vi har betalat det via budgeten. 80 procent av ungdomarna har inte haft tillgång till den här typen av billigare bussresor utan man har fått betala ordinarie pris. Om vi inte utgår från Saltviks horisont utan från Jomalas horisont betyder det att oerhört många ungdomar och studerande skolelever bor nära sin skola i Jomala kyrkby och är inte berättigade att åka buss avgiftsfritt, utan de eleverna har fått betala fullt pris för att ta sig in till centralorten eller till norra Åland, medan de elever som har haft tillräckligt lång skolväg, över 5 kilometer, har varit berättigade till busskort och fått åka buss avgiftsfritt. Nu får alla ungdomar på sin fritid betala. Det kan inte jag tycka att är orättvist, utan jag tycker faktiskt att det känns som ganska rättvist. Det är klart att om det har varit avgiftsfritt tidigare för 20 procent och om man sedan helt plötsligt måste börja betala att man tycker att det drabbar en orättvist, men principen är att alla skoleelver och studerande får åka för 65 euro per fyra månader på sin fritid.  Det tycker jag att faktiskt är rättvist.

 

TALMANNEN: Replikskiftena är avslutade.

 

Vtm Häggblom:

Fru talman!

Ordet rättvisa kan man alltid ha olika synpunkter på. Jag tror att det bästa rättvisesystemet skulle vara att man har som i Mariehamns stad att man har gratis för alla som åker buss, också för ungdomarna, oberoende var man bor på Åland. Det diskuteras kollektivtrafik och det diskuteras miljöfrågor, men vad gör man? Ingenting! Vår generation är en förlorad generation till den delen, de flesta vill köra med egen bil; om vi vill lära upp en ny generation att använda kollektivtrafik är det bästa att låta dem få åka buss gratis. Då behöver inte heller föräldrarna fara och köra bil, för de kanske inte har löst fritidskortet. De som bodde långt från centralorten hade tidigare gratis skjuts och det var en utjämnande faktor i vårt samhälle. Bor man längre bort så har man den möjligheten. Nu har man tagit bort den och så har man fört in ett rättvisesystem att alla skall ha det lika. I och med att politikerna i Mariehamns stad har en annan synpunkt så har alla ungdomar i Mariehamns stad gratis buss (från salen, ltl Sundback: men vi betalar ju!), men jag frågade efter vad det kostar att införa det, har vi råd med det? Jag tycker att vi sätter pengar på både det ena och det andra. Jag tror också att det skulle vara riktigt att satsa på ungdomarna och att tänka på miljön.

 

Ltl A-H Sjöblom, replik:

Fru talman!

Vtm Häggblom pratar om gratis buss. Varje bussresa kostar och den kan vara avgiftsfri för passagerarna, men den är inte gratis för skattebetalarna. Det måste man komma ihåg. Jag är inte så säker på att det faktiskt är så att om man har ett busskort som skolelev och får åka avgiftsfritt mellan skolan och  hemmet eller avgiftsfritt på sin fritid att det faktiskt ökar bussåkandet på sikt. Jag är ganska övertygad om att när eleverna är klara med studierna och börjar jobba så fortsätter de inte att åka buss utan de tar bilen, det är ganska lätt på Åland. Det finns inte några fakta på att man fortsätter att åka buss efter studietiden.

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman! 

Det är en vacker tanke som vtm Häggblom har att alla skulle åka på skattebetalarnas kostnad, men för min egen del tycker jag att man gör ett val. Jag har själv bott i Mariehamn och flyttat ut på landet; då följer automatiskt med vissa fördelar och vissa nackdelar. Till fördelarna hör att jag kan röra mig fritt i naturen, har nära till jakt och fiske, vi kan ha djur hemma, men till nackdelarna hör att jag kanske måste skjutsa min dotter ibland till Saltvik på ridning och ibland till Hammarland och liknande, men jag har gjort det där valet och är medveten om att man får ta de här konsekvenserna. Väljer man att bo i skärgården eller på landsbygden är det vissa fördelar och vissa nackdelar, men vi kan inte kräva att samhället skall betala allting på alla fronter.

 

TALMANNEN: Replikskiftena är avslutade.

 

Ltl Holmberg:

Fru talman!

Jag tycker att vtm Häggblom för in diskussionen på fel nivå. Finansutskottet har gett sitt betänkande utgående från två hemställningsmotioner som berör rätten till busskort och rabatter för skolelever och studerande på busslinjer. På den grunden har vi avgivit vårt betänkande och jag tycker att vi har hört en av undertecknarna av motionerna känna sig nöjd med betänkandet, så det förvånar mig att vtm Häggblom i samband med detta betänkande börjar diskutera fria bussresor för samtliga elever inom landskapet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Häggblom:

Fru talman!

Det är intressant att höra replikerna här. Det står i betänkandet att man har infört fritidskortet. Varför har jag då inte rätt att diskutera att man i stället för att ha 65 euro skulle ha det gratis för alla! Vad kostar det vårt samhälle om vi låter alla ungdomar få åka gratis på sin fritid på befintliga busslinjer som ändå skramlar på tomma, som det står här någonstans, därför att det är för få passagerare. Vad skulle det kosta? Har vi råd att ge våra ungdomar det? Varför byggde vi musikinstitutet i Mariehamn i stället för på Vårdö? Hur skall de som bor på Vårdö komma dit? Jo, de skall åka buss dit, men nu måste de betala 65 euro för att komma dit, medan de som bor i Mariehamn får åka gratis buss dit.

 

Ltl A-H Sjöblom, replik:

Fru talman!

När man blandar in Mariehamn i det här så handlar det om kommunala skattepengar. Det är Mariehamns skattebetalare som betalar den avgiftsfria bussen i Mariehamn. Det finns inte några landskapspengar inblandade i det utan det är helt och hållet en angelägenhet för Mariehamns stad. Det fanns en motion här i lagtinget för några år sedan om avgiftsfri buss, också utanför Mariehamn. Jag kommer ihåg att vi behandlade den motionen väldigt ingående i finansutskottet. Man kunde inte från bussbolagen inte ens tänka sig att införa det på försök, för man hade inte råd att investera i så många bussar. Det fanns ingen företagsekonomisk vinnig i att investera i en massa bussar som skulle behövas om busstrafiken blev avgiftsfri på Åland. Det var ingenting som man på marknadsmässiga grunder ställde upp och gjorde försök på. Då måste politikerna bestämma sig för att det skall permanentas. Då kan man satsa på att investera i bussar. En buss är jättedyr. Det är ingenting som man bara kan säga att man skall göra ett litet försök med, tyvärr. Men det finns alltså ett betänkande från finansutskottet om den saken.

 

Vtm Häggblom, replik:

Fru talman!

Jag vill bara upplysa ltl Sjöblom att jag talade om skolungdomar. Det var med tanke på dem jag ansåg att man skulle ha råd att införa gratis för dem.

 

 

 

Ltl A-H Sjöblom, replik:

Fru talman!

Då går landskapsstyrelsebeslutet längre eftersom det handlar om alla studerande, oberoende av ålder; fastän man är 60 år och studerar har man rätt till rabattkort.

 

Ltl Anders Englund:

Fru talman!

Detta är säkert en mycket omdebatterad sak på stora delar av Åland. Jag tror att ju längre bort från centralorten man kommer desto mera diskuterar man rabatterna, studie- eller ungdomsrabatter, vad man nu skall kalla dem. Vi har haft ett orättvist system och vi kan säkert tycka att också det här systemet har vissa orättvisor, som det de facto har. Egentligen borde man införa en rabatt per resa. Ungdomar från t.ex. Vårdö som skall delta i friidrottsaktiviteter i Mariehamn och som slutar skolan klockan tre i Vårdö kan ta en buss till Mariehamn mellan fem och sex, men man kommer inte hem. Det är det som är problemet. Det går att komma in en eller två dagar i veckan beroende på vad man deltar i för aktiviteter, men sedan måste föräldrarna fara in och hämta ungdomarna senare på kvällen. Då tycker man att rabatten hellre skulle gälla per gång; det vet jag att man tidigare hade i Stockholm. Man fick köpa ett rabatthäfte och betalade per gång.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandets klämmar och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Föreläggs kläm nummer ett för godkännande. Klämmen är godkänd. Föreläggs kläm nummer två för godkännande. Klämmen är godkänd.

 

Föreläggs betänkandes motivering. Motiveringen är godkänd.

 

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

 

 

Ltl Danne Sundmans enkla fråga angående regelverk för mottagande av gåvor och förmåner. (EF nr 18/2001-2002).

 

Svar på frågan skall avges inom tio dagar efter det att landskapsstyrelsen mottagit frågan. Kan frågan inte besvaras skall landskapsstyrelsen meddela lagtinget om detta och orsaken till att svar inte ges.

 

Lagtingets nästa plenum hålls måndagen den 23 september kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 13.35).