Föredras

  • Utdrag ur protokollet

    Plenum börjar 1

    Första behandling. 1

    1    Polisernas avgångsålder

    Lag- och kulturutskottets betänkande LKU 4/2017-2018

    Landskapsregeringens lagförslag LF 1/2017-2018

    Remiss. 18

    2    Avbytarlagstiftning

    Landskapsregeringens lagförslag LF 8/2017-2018

    Debatt 26

    3    Debatt enligt bestämmelserna i 38 § lagtingsordningen

    Debatt DEB 1/2017-2018

    För kännedom.. 52

    4    Ett tillgängligt Åland 2017-2020

    Landskapsregeringens meddelande M 3/2017-2018

    5    Förslag till tredje tilläggsbudget för år 2017

    Landskapsregeringens budgetförslag BF 2/2017-2018

    Plenum slutar 52

     

    Plenum börjar

    Närvaroregistrering. 29 ledamöter närvarande.

    Vtm Viveka Eriksson anmäler om ledighet från dagens plenum på grund av sjukdom. Antecknas.

    Första behandling

    1        Polisernas avgångsålder

    Lag- och kulturutskottets betänkande LKU 4/2017-2018

    Landskapsregeringens lagförslag LF 1/2017-2018

    Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av lagförslagen i betänkandet. Förslag om att lagförslagen ska förkastas i sin helhet läggs i samband med ärendets andra behandling.

    Diskussion.

    Ltl Roger Eriksson

    Talman! Lag- och kulturutskottet har behandlat lagförslaget om polisernas avgångsålder och utskottet har haft ett intressant och givande arbete. Vi har tagit del av en mängd intressanta höranden och utlåtanden och arbetat på djupet och seriöst med lagförslaget.

    Utskottets slutsatser. Den huvudsakliga grunden till att höja på polisernas avgångsålder är att pensionssystemet och den allmänna avgångsåldern för landskapets anställda redan har ändrats. Den allmänna avgångsåldern för övriga anställda inom landskapet har ändrats bör även polisernas avgångsålder följa det som gäller för övriga anställda. För detta talar kravet på jämställdhet och likabehandling av landskapets egen personal.

    I utskottet hade vi en omröstning och således föreligger en reservation som kommer att presenteras av reservanterna. Omröstningen gäller förenklat längden på övergångsreglerna, dvs. enligt förslaget gälla de som är födda före 1965, eller det som reservanterna kommer att anföra gälla för de som är före 1975. Till övriga delar har utskottet omfattat lagförslaget.

    Upprepning och klargörande av tidigare anförda begrepp. Med pensionsålder avses den ålder då en person kan gå i ålderspension. Avgångsålder är den ålder då en person måste avgå från sin tjänst, det här är alltså inte samma sak. Det finns två tidsaxlar att hålla reda på. Utmaningen hittills har varit att avgångsåldern har infallit före uppnådd pensionsålder.

    Den allmänna avgångsåldern för landskapets tjänstemän har tidigare höjts, genom tidigare lagstiftning och enligt nuvarande lagförslagen ska det även omfatta polismyndigheten.

    Kort om regelverket. I debatten har det framförts att man inte med vanlig lagstiftningsordning kan ändra avgångsåldern på ett föreslaget sätt. Vi rör oss då enligt den uppfattningen i området för grundlagsskyddet dvs. för egendomsrätten. Det har också framförts åsikter och hänvisats till anpassningsbidraget för lagtingsledamöter, som behandlades i föregående mandatperiod.

    Med det nu aktuella lagförslaget innebär det inte några minskningar, nedskärning eller uppnådda förmåner. Tidpunkten för de uppnådda förmånerna infaller när man uppnår pensionsåldern, det är viktigt att förstå. Om pensionsålder kan stiftas i vanlig lagstiftningsordning, det har även framkommit i det material som tilldelats oss i lag- och kulturutskottet. Även grundlagsutskottet har framför den här ståndpunkten dvs. om pensionsålder kan stiftas i vanlig lagstiftningsordning.

    I riket har man gjort på detta sätt och där har även statsrådets jurister gått igenom det och riksdagen har omfattat förslaget, man planerar att även göra det för försvarsmakten och gränsbevakningen om det inte redan har gjorts.

    Det som tidigare debatterades var anpassningsbidraget och då innebar det uppenbarligen att man skar ner i redan beviljade förmåner, därför kom grundlagsskyddet in, här får man sina redan beviljade förmåner när man uppnår pensionsåldern.

    I betänkandet har inte lag- och kulturutskottet ifrågasatt lagstiftningsförordningen utan haft en omröstning som reservanterna kommer att presentera. En enig polisstyrelse förordnade förändringen, i styrelsen ingår även representanter från oppositionspartierna.

    Förslaget bygger på jämlikhetsprincipen dvs. att landskapet måste behandla alla sina anställda på ett rättvist och jämlikt sätt med beaktande av olika gruppers speciella krav och behov. Alla lever vi längre och är friskare vilket är en god utveckling.

    Det är klart att det får konsekvenser varav en är att pensionsåldern stiger. Majoriteten i utskottet anser således att regeringens förslag är rättvist, speciellt i jämförelse med tidigare lagstiftning och med andra yrkesgrupper. Minoriteten vill ha en längre övergångstid för de som är födda 1975. Vi har två invändningar. Det ger inte några stora inbesparingar för landskapet, en grov uppskattning enligt det vi har fått från förvaltningen och pensionshandläggaren är att landskapets pensionskostnader ökar med ca 60 – 260 000 euro per år.

    Det är inte heller försvarbart ur rättvisesynpunkt, dvs. att en viss yrkesgrupp ska ha dubbelt längre övergångssystem än övriga arbetsgrupper. Här kommer även litenheten in, enligt de uppgifter vi har fått berör det ca 14 personer.

    Konsekvenser. Det innebär säkert till en högre grad av nedsatt arbets- och pensionsålder. Det ställer mycket höga krav på förbättrad hälsovård, förebyggande åtgärder m.m. Här kommer landskapsregeringen som arbetsgivare i framtiden att få en stor utmaning.

    Personligen vet jag av erfarenhet att det inte är lätt att omplacera konstaplar som verkat ute i patrullverksamhet till s.k. innetjänst. Att fungera som t.ex. en förhörare kräver stora juridiska kunskaper samt en förmåga att förstå folk, förbereda olika förhör, kontakta biträden som ska läsa in sig på ärendet. Förhöraren har många ärenden på gång samtidigt så det är inte lätt att hoppa in i det rakt av och ofta ska de höras i rätten. Det här kan leda till sjukskrivningar, deltids- och förtidspensionering m.m., det ska landskapsregeringen vara medveten om.

    Generellt sett har samhället ett ganska effektivt rehabiliteringssystem ifall en person inte kan utföra sina arbetsuppgifter. Där ingår bl.a. rehabilitering och återställande av arbetsförmågan samt även omskolning, allt för att hålla personer kvar i arbetslivet den s.k. arbetslinjen.

    Talman. Landskapsregeringen behöver också inse dessa fakta jag nämnde, det är inte säkert att det totala inbesparingskravet kan uppnås. Majoriteten stöder förslaget framför allt likabehandling och rättviseförhållande till andra yrkesgrupper.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack, talman! Tack viceordförande i Eriksson som övertog ansvaret att presentera betänkandet.

    Enligt ltl Eriksson är detta egentligen inget bekymmer överhuvudtaget. Vi lagstiftare justerar avgångsåldern och det här kommer inte att drabba polisen. Leder det inte i så till en förtidsminskning av pensionen, att det därmed leder till ett straff?

    Ledamoten tar lite lätt på alla goda argument som har förts fram från poliskåren om svårigheterna att förverkliga landskapsregeringens ambitioner att uppnå besparingar till följd av reformen. Behovet av inre tjänstgöring är trots allt begränsad. Är det juste mot en konstapel att i senare del av sitt arbetsliv plötsligt ägna sig åt inre tjänst och allt vad det innebär?

    Ltl Roger Eriksson, replik

    Tack, talman! Håller med ltl Jansson, jag hade också i mitt anförande dubierna med inbesparingarna och beskrev svårigheten att överföra konstapel till inre tjänst. Det kommer helt klart att bli en utmaning för landskapsregeringen som arbetsgivare.

    Systemet har gjorts för andra anställda inom landskapets förvaltning, det går inte att avvika från jämlikhetsprincipen. Inom ÅHS har det varit omskolning och rehabilitering för personer som av olika orsaker inte har kunnat uppfylla sina uppgifter. Polismyndigheten bör behandlas på samma sätt.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Bästa ltl Eriksson, glömmer inte ledamoten bort att poliskåren har en mycket speciell uppgift i vårt samhälle, det gäller att skapa trygghet för oss alla i tillvaron. Det förutsätter situationer som oftast är direkt fysiska och direkt farliga för den inblandade polismannen. Det har gjort att när man en gång i tiden såg över det allmänna pensionssystemet konstaterade att polisen är så speciell i sin uppdragskaraktär att man inte kan begära samma krav på åldersavgångar, pensionsåldrar osv. som andra yrkesgrupper.

    Vilka andra yrkesgrupper är det som ltl Eriksson anser att vi ska jämföra polisen med? Det skiljer väldigt mycket från räddningsmyndigheten rent allmänt vilken typ av insatser man ska göra, även om det även där handlar om obekväm arbetstid till stor del.

    Ltl Roger Eriksson, replik

    Talman! Jag är medveten om polisernas svåra utsatta position, jag har själv arbetat inom polismyndigheten.

    Har man ett system där man förlänger avgångsåldrarna, vilket innebär förlängd pensionsålder måste landskapet som god arbetsgivare och bra personalpolitiken behandla alla lika. Även andra yrkesgrupper har svåra utmanande arbetsuppgifter inom vård, hälsa, räddningsverk m.m. Det här är ett sätt att behandla alla lika. Det finns övergångsålder för de som är födda 1965 som är ganska givmilda. Ni från oppositionen, minoriteten vill att det ska börja från de som är födda 1975, enbart den frågan har det varit olika synpunkter på inte det andra juridiska resonemanget.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Bert Häggblom

    Tack, fru talman! Hör man utskottets viceordförande utgår han ifrån vad vi kommer att anföra och så säger han att det ska vara rättvist och jämlikt. Varför har inte den här framställningen kommit tidigare i så fall? Varför kommer det nu och inte gjordes i ett tidigare skede?

    Det betyder att det är nuvarande landskapsregering som har gjort den bedömningen att vi har den här framställningen. Den tidigare landskapsregeringen har säkert gjort bedömningen att poliskåren är speciell. Den åländska poliskåren är liten. Hur ska vi få en poliskår att fungera bra på Åland i framtiden? Det finns inga andra jobb för de som har ställt upp och utbildat sig till poliser. Det ställs också krav på att inte få ta andra tillfälliga jobb som personer i landskapsregeringen får göra, där landskapsregeringen tillåter att man får har bisysslor. Jämlikhet på det sättet finns inte i regelverket. När vi har lagstiftningsbehörighet bör vi inte då ta den till förmån för våra medborgare i samhället?

    Polisen ska skapa trygghet i vårt samhälle. Poliskåren kommer att få det ännu hårdare än vad man har idag. Det är få tjänstemän inom landskapsförvaltningen som kanske ställer upp med sitt liv för att försvara andra medborgare. Polisen har det som skyldighet i sitt arbete. Vi lagtingsledamöter har det inte medan poliserna varje dag när de rycker ut inte vet vad de får möta.

    Det har gått in i jobbet med ganska låg lön, vilket landskapsregeringens utredningar visar när man gjorde jämförelser. Där är det inte rättvist eller jämlikt, var är den rättvisan? Många har tagit jobbet för att det varit en fördel att få gå i pension tidigt. Vad man också glömmer bort är att de som har gått i pension finns kvar i vårt åländska samhälle och har kunskapen kvar fast de går i pension som göra att vårt samhälle är ännu tryggare. De vet, kan och har kontakter när de ser om något är fel i vårt samhälle. Den analysen har inte gjorts överhuvudtaget varken av landskapsregeringen eller någon annan här. Det bör man också beakta.

    Nog finns det grunder för att kunna avvika i det här fallet också från regeringsblocket. Alla har möjlighet att söka till polisen men få kommer in. Det sades i remissen att 20 var intresserade av att söka till polisutbildningen. Den personen glömde bort att säga var att ingen kom in för det blev ingen polisutbildning, det blev ingen kurs på svenska vart försvann det?

    Då fick vi som hade annan åsikt att det finns andra jobb, man kan också ställa upp som lagtingsledamot med det krävs ett visst förtroende för det också. Alla kanske inte vill bli politiker.

    Det finns inte orsak att ändra på detta. Medborgarna vill inte heller ha en poliskår som är i utryckningstjänst, det höll man med om från ansvarig minister att de ska ha inre tjänst. Vi kan inte ha alla i inre tjänst, som det kommer att bli inom ett få antal år.

    Vi som har reserverat oss har varit eniga om att ha en övergångsperiod på tio år. Om vi inte vinner i omröstningen föreslår vi i andra behandlingen att lagförslaget förkastas, vi anser att vi inte borde ändra överhuvudtaget. Minoriteten har enats om tio år, en ledamot från regeringsblocket kastade fram det förslaget och ville ha utredning på det.

    Kan man inte nå en väg och se vilka möjligheter det är att kunna enas, men tyvärr har vi en landskapsregering idag som överhuvudtaget inte kan tänka sig det som kommer från oppositionen. Det är förkastligt eller annars blir man hånad eller på annat sätt utsatt. Varför kan man inte mötas förnuftigt när ni själva i utskottet hörde att vi har en poliskår som är ganska enig i sina utlåtanden. Varför skapa osämja när det inte skulle behövas utan var förnuftiga någon gång och sträck ut handen och säg att vi gör det här.

    Samma var det med räddningsmyndigheten när vi kom med förslaget som skulle ha gjort att lagförslaget inte skulle ha förkastats. När man hela tiden är så tuff från regeringsblocket och inte kan vara ödmjuk överhuvudtaget.

    Jag hoppas att det skulle finnas någon i denna plenisal som skulle kunna vara lite ödmjuk och gå på den kompromiss som utskottets minoritet gått in för. Tänk på en poliskår som ska skapa trygghet i vårt samhälle som vi ska leva i.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Vi kan alla i salen vara av den åsikten att vi har stor respekt för polisen och det arbete de utför. Vi kan vara väldigt stolta att vi har så många anställda poliser som vi har. Det här året har vi, delvis med oppositionens hjälp men framför allt i regeringsblocket sett till att vi har fem nya polistjänster i huset.

    När det gäller polisstyrelsens eniga utlåtande, där oppositionen finns representerad är det framför allt den ekonomiska biten som tär, idag kostar det direkt ur budgeten 80 000 euro eftersom vi mellan 60 och 65 måste ta en privat pension. Går vi in för kompromissen måste vi budgetera ca 1,5 miljoner euro. Hur ser obunden samling på det, normalt brukar ni vara ganska strama i era budgetramar, var ska vi hitta medlen?

    Ltl Bert Häggblom, replik

    Tack, fru talman! 1,5 miljoner har inte lagts fram i utskottet när man hört om tilläggspensionerna. Detta visar också tydligt behovet av att man behöver göra en kompromiss eftersom det är så många som kommer att beröras av det. Siffrorna har inte framlagts till detta belopp, det kostar 80 000 euro per år just nu.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Jag är inte själv medlem utskottet. I polisstyrelsen har vi diskuterat frågan och där är ekonomin ganska tuff. Med 80 000 euro kunde vi anställa två yngre konstaplar och två ungdomspoliser till och det är ganska mycket mera personer på fältet.

    Ltl Bert Häggblom, replik

    Tack, fru talman! Som det framkom i de diskussioner som har varit och om man ser på rikshåll utgående från de sjukskrivningar som är bland äldre poliser är det markant, de ökar vart efter. Det är ett slitsamt jobb, det krävs fystester och nattjobb som sliter mer. Som poliskåren har fört fram är medelåldern för poliser lägre än medelåldern för andra.

    Vi vill inte ha en poliskår som går sjukskriven och kostar samhället mera pengar vilket blir orsaken till det här. Man ska se ekonomin totalt sett.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Roger Eriksson, replik

    Talman! Ltl Häggblom sade, ”vi behöver inte ändra på någonting här”. Om man sätter det i relation till att ltl Häggblom har gjort en reservation och skrivit under och försvarar den där man diskuterar att övergångsreglerna ska börja gälla för det som är födda före 1975. På vilket ben står Häggblom i frågan, ska vi ändra det eller ska vi ha övergångsregler för det som är födda 1975?

    Ltl Bert Häggblom, replik

    Tack, fru talman! Förnuftig politik bygger oftast på kompromisser. Reservationen står jag bakom. Inte kan väl ltl Eriksson missa vad ltl Häggbloms synpunkt var i utskottet vilket också var i remissen. Går man inte in för det är det en andra behandling av lagförslaget.

    Ltl Roger Eriksson, replik

    Talman! Det som ledamot säger i utskottet ska hållas där. Ltl Häggblom har inte i något skede diskuterat om att vi inte behöver ändra på någonting utan han har skrivit under reservationen och det gäller utåt sett.

    Ltl Bert Häggblom, replik

    Tack, fru talman! När de gäller ltl Häggblom är det han som har tolkningsföreträde, det är inte ltl Eriksson som ska tolka Berts åsikter och vad Bert ska svara för.

    Jag har sagt det tydligt när det remitterades till utskottet och även sagt det tydligt i utskottet eftersom jag själv har sagt det så kan väl Eriksson erkänna att jag har sagt det och det står jag för. Den här kompromissen är vi eniga om i utskottet, det står jag också bakom.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Britt Lundberg

    Tack, fru talman! Jag är till skillnad från de som har stått i talarstolen tidigare idag inte medlem av lag- och kulturutskottet och har därför inte hört hur argumentationen har gått kring behandlingen och hur man har kommit fram till betänkandet. Framför allt har jag hört väldigt lite av en majoritetens argument för förändringen.

    I lag- och kulturutskottets behandling tar man fasta på den diskussion som har förts om grundlagsenligheten, i hur hög grad man har fört diskussioner kring frågan i utskottet? Eller har frågan aktualiserats och kommit till utskottets vetskap efter att betänkandet har skrivits, eftersom det finns så lite resonemang kring där man verkligen klart och tydligt talar om med vilka argument man kan säga att det är grundlagsenligt. Har utskottet tagit tillräckligt fasta på de viktiga uppgifter som har framkommit i förhållande till lagförslaget när det gäller grundlagsenligheten.

    Det skulle finnas orsak för utskottet att ta ärendet till förnyad behandling. Tror det så starkt, utan att någon har svarat på det så jag föreslår att ärendet återremitteras till utskottet.

    Ltl Harry Jansson, replik

    En bra frågeställning som ltl Lundberg lyfter, som jag delar som utskottsordförande och ytterst ansvarig för betänkandets process att vi inte tillräckligt djupt ägnat oss åt den frågeställning som ledamoten lyfter. Jag kommer inte att motsätta mig en återremiss till utskottet.

    Jag har också tagit del av en e-postskriftväxling med representant för Ålands polisförening som anser att man inte i tillräckligt hög grad har fått komma med sina synpunkter. Det finns skäl för utskottet att få den tillbaka som en hemläxa.

    Om ledamoten föreslår bordläggning kan jag stöda det, förslagsvis till den 15 januari med tanke på att vi har debatt senare idag som kommer att fortgå på onsdag.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Petri Carlsson

    Talman!  I lag- och kulturutskottet sitter jag med mina kollegor i regeringsblocket på gruppens tilldelade plats. Vår lagtingsgrupp har diskuterat den här frågan och en majoritet stöder landskapsregeringens förslag. Eftersom jag bedömde att det därmed antagligen också finns en majoritet här i plenum för det, så skulle det bara orsaka återremisser och procedurbekymmer om jag inte röstade för att godkänna det i utskottet. Majoriteten skulle ändå få sin vilja igenom till slut. Så jag röstade i enlighet med vad majoriteten i min lagtingsgrupp tyckte.

    Vad jag däremot själv tycker har jag varit ytterst tydlig med till ansvarig minister, till min lagtingsgrupp och till mina kollegor i utskottet, nämligen att jag inte tycker att det här är ett bra förslag. Så, här i plenum får jag mycket svårare att ge mitt stöd. Vi har visserligen en lojalitet gentemot varandra i regeringsblocket. Det har kommit till uttryck i ett gemensamt handlingsprogram för den här landskapsregeringen och vi har ett avtal mellan regeringsblockets lagtingsgrupper.

    I regeringsprogrammet står ingenting om denna förändring och jag har följt det gemensamma avtal vi har om tillvägagångssätt vid avvikande åsikt. Dessutom står det i 11 § i lagtingsordningen om lagtingsledamöternas oberoende. Alltså, att ”Varje lagtingsledamot är skyldig att i sitt uppdrag handla som rätt och sanning bjuder. Ledamoten ska därvid iaktta lag och är inte bunden av andra bestämmelser”.

    Varför tycker jag då att det här förslaget inte är bra? Jag ska nämna tre saker och då tänker jag inte beröra aspekten med att poliser har ansett att förslaget strider mot grundlagsutskottets tidigare utlåtanden i en annan fråga. Dom tre saker jag vill beröra är:

    1. Polisen är den enda yrkesgrupp som direkt, alltså inte indirekt, utan direkt, har fysiska krav på sig i lag och dessutom måste behärska maktmedel. Dessa saker motiverar i sig en avgångsålder.

    2. Avgångsålder är inte samma sak som pensionsålder som alla borde veta vid det här laget, utan det är, sett ur en positiv synvinkel, en sorts löneförmån. Vid arbetsvärderingen så har det visat sig att vår polis har relativt låg lönenivå. Det har visat sig vara ett sämre utfall än vad arbetsvärderingen visat inom sjukvården t.ex. Den här förmånen med avgångsålder kan ha varit en av drivkrafterna att locka folk och att några stannar kvar i yrket. Det känns inte rätt att ensidigt dra in en förmån som någon har sett fram emot efter många år i yrket. Flera kommer att vara nära målsnöret när den dras in om det här förverkligas.

    3. Problem med att uppfylla de ekonomiska målen med förslaget. Vi skriver i vårt betänkande att ”Utskottet noterar utmaningen att i framtiden hålla kostnaderna nere med tanke på att fler poliser kan ha ett behov av andra arbetsuppgifter än tjänst i fält”. Frågan är alltså om det blir en inbesparing överhuvudtaget. Jag är ytterst tveksam. Särskilt om vi ser långsiktigt på det. Vi vet att det blir ett femtontal poliser som når över avgångsåldern om några år. Hur ska alla dessa kunna få, för deras kompetens, vettiga jobb i inre tjänst? Och vad kommer det att kosta mer än de kostnader vi har idag? Det här finns det inga svar på, mer än att det är en utmaning och att man ska försöka lösa det med tiden.

    Talman. Avslutningsvis, så försökte vi i utskottet diskutera oss fram till en kompromiss, t.ex. att förlänga övergångsbestämmelserna med 10 år. Tyvärr kunde vi inte enas om den kompromissen.

    Visst skulle det innebära en del tilläggsutgifter för landskapet i jämförelse med lagförslagets övergångsbestämmelser eftersom det blir kostnader för tilläggsförsäkringar, men dessa har vi ju till största del redan idag. Alltså vi betalar för tilläggsförsäkringar nu, så länge vi inte ändrar lagen såsom förslaget är.

    Det som inte redovisas är ju vilka tilläggskostnader det blir ifall vi antar lagförslaget som jag redogjorde för tidigare. Så, för egen del tycker jag att vi åtminstone kunde godkänna kompromissen.

    Ltl Britt Lundberg, replik

    Tack, fru talman! Tack för att vi får del av vad ltl Petri Carlsson egentligen tycker, för det är en annan bild man får om man läser utskottets betänkande.

    Ledamoten hänvisar till lagtingsordningen och talar om att man är skyldig att följa lag och rätt, vilket är viktigt att lyfta fram och är helt självklart men viktigt att påminna sig om. Ltl Carlsson lämnar bort det att man också är skyldiga att följa sin egen övertygelse. Vitsen med det är att väljarna tydligt ska kunna säga vad man står för, vad ens inre övertygelse är, nu citerar jag alldeles fritt egen övertygelse. Det står ingenstans i lagtingsordningen att man måste följa sin grupp. Det skulle ha stått ltl Carlsson fritt fram och t.o.m. en skyldighet att avvika ifrån i grundlinjen.

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Tack, fru talman! Det jag redogjorde för i mitt anförande var ganska tydligt vi sitter på tilldelade platser i utskotten. Man får en fördelning i förhandlingarna efter valet och grupperna diskuterar vilka som ska sitta på gruppens mandat i utskottet. Här i lagtinget gäller under plenum det som jag läste upp i § 11 i lagtingsordningen.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Tack, fru talman! Tackar för ett bra anförande. Noterar samtidigt att kollegan ltl Carlsson motiverade sitt agerande utifrån någon form av avtal som finns mellan regeringspartierna om hur man agerar vid beslutsfattandet när man har en avvikande åsikt.

    Kan ltl Carlsson berättar mer om det avtalet? Det är synnerligen anmärkningsvärt om det finns någon form av kassaskåpsavtal som de åländska väljarna inte känner till om hur beslut fattas i den här salen. Det här är ett dokument som med alla nödvändigheten borde offentliggöras om det finns och ligger i kassaskåp någonstans. Lite mer tydlighet om vad som ingår i detta avtal vore intressant att få ta del av.

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Tack, fru talman! Det finns inget avtal som jag skriftligen har skrivit på utan en överenskommelse vi har mellan regeringspartierna såsom det finns med den här landskapsregeringen fanns det också med den tidigare landskapsregeringen. Det finns ingenting skriftligen som var och en ledamot undertecknar.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Det spelar kanske inte så stor roll hur avtalet ser ut men de åländska väljarna vore förtjänta av att veta hur beslutsprocesserna går till i denna sal. Menar vi allvar med att vi vill ha en öppen och transparent demokrati vore det värdigt av regeringspartierna att presentera vilken typ av beslutsgång man har när man diskuterar den här typen av frågor. Det är ändå en demokrati vi lever i och som ålänning borde man ha insyn i de beslut som fattas och hur beslutsgångarna går i denna sal.

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Tack, fru talman! Det är ingen hemlighet att landskapsregeringen diskuterar med de lagtingsgrupper som stöder landskapsregeringen. Det pågår inget dolt utan man diskuterar och förankrar, det är ett naturligt förfarande och det har redogjorts för i flera sammanhang.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Ltl Petri Carlsson behöver vara mer uppriktig i sitt sätt att föra politik, det visar inte riktigt bra ledarskap nu.

    Beslutet i utskottet tillkom efter en omröstning som utföll fyra-tre. Skulle Petri Carlsson mena allvar med det han säger och verkligen handla skulle utfallet varit fyra-fyra, varav Harry Janssons röst i oppositionen skulle ha vunnit och kompromissen skulle ha blivit utskottets beslut. Det är så man jobbar om man vill driva den linje som ltl Carlsson föreslår. Nu har han inte gjort så, han har jobbat på ett annat sätt och nu framför medierna och publik säger att han egentligen skulle ha velat ha det så. Hur vill han egentligen ha det?

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Tack, fru talman! Socialdemokraternas gruppledare Sara Kemetter vet mycket väl hur det har gått till, fått information löpande från vår lagtingsgrupp till de övriga lagtingsgrupperna i regeringsblocket om hur jag har sett i frågan och försökt få till stånd en kompromiss, men inte lyckats och då har jag meddelat avvikande åsikt hela vägen men respekterat att man sitter på gruppens mandat i utskottet.

    De brister lite i matematiken om fyra-tre blir fyra-fyra men jag förstår resonemanget.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Vi har fått vetskap om detta i god tid, vi har haft diskussion i trepartimöte, jag kan inte säga att vi ha blivit kallade till ett gruppmöte grupp för att diskutera avvikande åsikt. Skulle man verkligen ha velat driva frågan skulle man redan gjort det i utskottet då skulle det synas där. Man för inte en klar och tydlig politik just nu.

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Tack, fru talman! När det gäller att ha fått förhandsinformation i förhandlingsprocessen så har det tillkommit information under utskottets behandling. Vi har fått information om hur många som förväntas gå precis det som jag hänvisade till i mitt anförande. Det kommer att innebära större problem än vad man har redogjort för i de lagförslag som ligger från landskapsregeringen. Det har tillkommit ny information och det är inte särskilt klokt av mig att inte ta till mig om det kommer ny information som är väsentlig.

    Vad jag tycker och vad jag driver för politik kan jag stå för och jag kommer tydligt att visa var jag står i salen.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Roger Eriksson, replik

    Talman! Står du bakom det betänkande som vi fyra i majoritetsblocket har röstat igenom eller gör du det inte?

    Du berättade i ditt anförande att när folk kommer så nära målsnöret så blir det problem. Ja, vi har alla haft vånda och problem med det här men sätter man de som är födda 1975 så kommer det ett nytt målsnöre emot och samma problematik kommer ännu en gång, hur ser du på den saken?

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Tack, fru talman! Det var ganska tydligt i mitt anförande vad jag tycker personligen i frågan, behöver inte återge det igen.

    Den andra frågeställningen är en kompromiss som jag diskuterade med en förlängd ålder, där hamnar det som är födda tio år tidigare i en situation där man har möjlighet att fundera kring karriären framåt om man inte gillar det här. Det är en helt annan situation än att man några år före hamnar i att en löneförmån tas bort, det blir en mycket längre sträcka till det målsnöret som skulle vara en klok kompromiss.

    Ltl Roger Eriksson, replik

    Talman! Det är bra att ledamot Carlsson har klargjort sin ståndpunkt i frågan. Hur ska vi kunna lita på att Carlsson står bakom det vi röstar i kommande lag- och kulturutskottsarbete, som han sedan inte i salen kommer att stå bakom. Det blir svårt för oss i lag- och kulturutskottet att kunna arbeta.

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Tack, fru talman! Viceordförande Eriksson i utskottet ska lita fullständigt på ltl Carlsson. Jag hade hela tiden under resans gång, precis som jag sade i mitt anförande, varit mycket tydlig inför mina kollegor i utskottet vad jag tycker i frågan och hur jag kommer att agera i varje steg under processen. Jag var väldigt tydlig med att jag kommer att godkänna det p.g.a. jag sitter på gruppens mandat i det här fallet men att det kommer att se annorlunda ut i salen, det vet viceordförande om och även mina andra kollegor i utskottet.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Tony Wikström, replik

    Tack, fru talman! Personen inne i lagutskottsrummet, där även jag var en av de närvarande som lyfte upp handen och en av de fyra som röstade för betänkandet var alltså inte ltl Petri Carlsson utan den moderata lagtingsgruppen.

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Tack, fru talman! Det var ltl Petri Carlsson å den moderata lagtingsgruppens vägnar.

    Ltl Tony Wikström, replik

    Vad jag har förstått av mina kollegor är sådana affärer och utspel väldigt ovanliga. Det skadar faktiskt demokratins och politikers anseende, det bör vara en transparens, en öppenhet och ett rakryggat förhållande till politiken.

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Tack, fru talman! Om ltl Wickström åsikter i frågan stöds av hela regeringsblocket och det är så man bör gå tillväga och få tillstånd procedurförhinder att man hamnar på återremisser och skickar tillbaka där en majoritet har svårare att få igenom sin vilja. Jag kan ha fel, det kan vara så att en majoritet i lagtinget inte tycker att man ska driva igenom det här förslaget såsom det ligger från utskottet. Jag gjorde den bedömningen och även ltl Wickström gjorde det att det finns en majoritet i salen för förändringen. Om man inte tycker att det är ett bra sätt att man företräder sin grupp i utskottet då får ltl Wikström stå för det.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Axel Jonsson

    Tack, fru talman! Vill börja med att ta ltl Carlsson i försvar för att han har en egen åsikt i frågan. Att han vågar komma med en egen, genomtänkt, motiverad åsikt det kan omöjligt vara dåligt för demokratin att man i den här salen vågar stå för sin egen åsikt. Det måste vi väl ändå alla vara överens om därför är vi invalda, därför är vi här och därför har vi 30 lagtingsledamöter inte endast sju ministrar i regeringen, därför att vi ska få en debatt, diskussion och en objektiv och saklig prövning av de frågor vi diskuterar. Tvärtom är det ett hälsotecken för demokratin att ltl Carlsson har en egen åsikt och uttrycker det i den här salen i det här sammanhanget.

    Samtidigt blir det svårt att förstå varför utskottsmedlemen Carlsson inte drev den åsikten i utskottet. Han har motiverat det av processuella skäl att han företräder någon annan än sig själv i utskottet. Jag vill ta avstånd ifrån ett sådant synsätt att man företräder någon annan än sig själv, ytterst är det en själv man representerar var man än sitter. Han hade även haft möjlighet att rösta för kompromissförslaget i utskottet och vi hade fått pröva det här i salen om de haft majoritet. Därför ser utskotten ut som det gör och därför lägger de fram förslag för lagtinget och inte fattar det slutliga besluten. Vi får se hur stödet ser ut i salen. Det är klart att ltl Carlsson förmodligen hade haft större framgång för sin personliga åsikt om han hade drivit den linjen också i utskottet. Nästa gång hoppas vi på det, om ltl Carlsson har en avvikande åsikt.

    Övriga regeringsblock gömmer sig bakom likabehandlingsprincipen. Likabehandling innebär inte nödvändigtvis att man behandlar alla med exakt samma regelverk. I likabehandling ingår också att man tar i beaktande olika omständigheter för olika yrkesgrupper för att man ska få ett likvärdigt resultat. Därför är regeringens argument om likabehandling svagt i sammanhanget när man har framfört så pass goda argument för en alternativ behandling vad gäller poliserna som har speciella förutsättningar. Det finns alla möjligheter att nå ett resultat som ger likabehandling med olika regelverk, argumentet med likabehandling faller på sin egen rimlighet. Jag ställer mig förstås bakom ambitionen att det ska vara ett rättvist regelverk som ger lika resultat med beaktande av de olika yrkesgruppernas förutsättningar.

    Det är relevant att det framkommit ny information under debatten som är viktig i sammanhanget. Att återremittera förslaget till utskottet förefaller naturligt med tanke på den debatt och diskussion som har hörts här idag för att reda ut de oklara frågeställningarna och möjligen ge utskottsmedlemmarna en chans att tänka om var de står och vilken personlig åsikt de faktiskt har. En uppmaning att följa sitt hjärta och verkligen tänka efter. Försöka få fram ett förslag som verkligen likabehandlar med beaktande av de olika yrkesgruppernas förutsättningar. Därför jag understöder jag förslaget om återremiss.

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Talman! Ltl Axel Jonsson påstår att jag inte har drivit förslaget i utskottet, det stämmer inte. Jag har drivit frågan i utskottet och försökt få tillstånd en kompromiss. Vad gäller proceduren är det en annan sak och det har jag också redogjort för.

    Att det skulle ha kommit någon ny information vad gäller grundlagsfrågorna som inte utskottet har känt till stämmer inte heller. Vi har fått information, det har kommit till utskottsmedlemmarnas mailboxar. Om någon inte har läst sin mailbox är det en annan sak.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Ber om ursäkt om jag uttryckte mig slarvigt jag bara hänvisar till omröstningsprotokollet som finns redogjord för i utskottets betänkande där det framgår att ltl Carlsson inte har stött det kompromissförslag som ligger. Det var ingenting annat jag syftade på så det är bra om ledamoten har drivit frågan i utskottet i övrigt, men det är synd att ledamoten inte fullföljde den linjen i utskottet. Jag har hört motiveringarna och nöjer mig med det.

    Jag vidhåller mitt understöd till återremiss med tanke på det som har anförts i debatten i övrigt. Det är möjligt att informationen har funnits i utskottet men har man inte beaktat det är det skäl nog att man fundera över frågan ytterligare en gång.

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Fru talman! Viceordförande för lag- och kulturutskottet redogjorde för de aspekterna i sitt anförande så informationen har kommit plenum till del. Om man sedan inte är nöjd med det är en annan sak men det har kommit utskottet till kännedom, viceordförande redogjorde för det i sitt anförande. Grunderna för motiven till återremissen känns svaga.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Ltl Axel Jonsson för ett intellektuellt resonemang kring hur det finns parlamentarism i utskottet men inte i salen. Vi har ett demokratiskt system som baserar sig på en majoritet och en minoritet och då ska den maktfördelningen vara likadan i utskotten. Bryter man det mönstret vad har vi då för demokratiskt system?

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Vi har utskotten för att vi ska kunna granska förslag som kommer från landskapsregeringen, i det här sammanhanget lagförslag om förändringar. Hela poängen med att ha ett utskott är att vi får nya ögon, nya människor som tittar på förslaget som delvis representerar sina partier men framförallt representerar sig själva som lagtingsledamöter, i utskotten som utskottsmedlemmar. Att då lägga fram det förslag som man tror är det bäst för ålänningarna och för Ålands folk måste ändå vara det som är en lagtingsledamots och utskottsmedlems allra viktigaste uppgift.

    Sedan prövas det förslaget alltid här i salen i alla sammanhang, slutligen. Finns det inte ett stöd för utskottets kommentarer, synpunkter och förslag faller det här i salen och då får man komma med ett nytt förslag. Därför bör utskottsmedlemmarna följa sin egen övertygelse också i utskottet för det prövats alltid slutligt i denna sal.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Tack för klargörandet. Det resonemanget hade jag med tidigare anförare att man i sådana fall borde följa en tydlig linje om man ska gå en annan väg.

    Hör man till regeringsblocket har man tillgång till information långt före oppositionen och även möjlighet att påverka och på det sättet demokratiskt få sin åsikt in i lagstiftningen. Där har varje ledamot ett eget ansvar vilket man gör via trepartimöten och andra möten före. Där har man stora möjligheter att påverka att man inte måste göra det i efterhand.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Det stämmer. Samtidigt måste man alltid känna den friheten och möjligheten när man kommer till beslut i lagtinget och i utskotten att följa sin övertygelse och att tänka efter. Det är orimligt att kräva att komma till alla kloka insikter redan i ett tidigt skede av lagstiftningsprocessen. Man måste ha friheten här i salen att både kunna ändra sig och att ha en egen åsikt.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Roger Eriksson, replik

    Talman! Ltl Jonsson hade som vanligt ett bra och sakligt anförande. Jämlikhetsprincipen, vi hade beaktat att olika yrkesgrupper ska behandlas lika. I mitt anförande sade jag: ”landskapet måste behandla alla sina anställda på ett rättvist och jämlikt sätt med beaktande av olika gruppers speciella krav och behov”, jag tog upp ÅHS anställda, polismyndigheten, brand- och räddningsverket. Det är klart att dessa grupper har sina egna behov och utmaningar men det är verkligt olyckligt att spela ut olika yrkeskategorier mot varandra, en sådan debatt blir fruktlös.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Det handlar inte om att ställa dem mot varandra, det handlar om oss som lagstiftare att vi tar ett helhetsansvar och beaktar de olika förutsättningarna som råder inom alla yrkesgrupper. Förmodligen har alla olika förutsättningar som behöver beaktas för att få ett rättvist resultat.

    Vi tycks vara eniga om att polisens särskilda behov och förutsättningar behöver beaktas, men olika åsikt om i vilken mån det behöver beaktas i det här skedet. Oppositionen har fört fram ett tydligt alternativ som vi menar är motiverat av flera skäl som delvis ltl Eriksson var inne på i sitt anförande.

    Man behöver också konkretisera det så att det syns i lagstiftningen. Det är en märklig procedur att man väljer att säga att man inte kan göra det i förhållande till andra yrkesgrupper men ändå väljer att gå fram med förändringen. Borde man inte då ha tagit de andra yrkesgrupperna i beaktande först och kommit med det ett helhetsförslag som fungerar för alla.

    Ltl Roger Eriksson, replik

    Talman! Det var just det jag avsåg i mitt anförande, d.v.s. att alla yrkesgrupper har sina egna utmaningar, svårigheter och tunga arbeten. Landskapsregeringen måste driva en personalpolitik som är hållbar och trovärdig i förhållande till andra. Man har tidigare ändrat det avgångsåldrarna med övergångsreglerna för det som har varit födda 1965, eller vad det var i det förhållandet. Att förändra övergångsregeln dubbelt längre i förhållande till andra arbetsgrupper, det är att behandla arbetsgrupperna olika jämfört med varandra.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Det är kanske där vi har olika uppfattning. Ska man behandla olika arbetsgrupper rättvist måste man behandla de olika med tanke på att det skiljer sig åt i sina förutsättningar. Vi har olika sätt att se på saken hur vi ska uppnå en rättvis behandling av de olika yrkesgrupperna. Vi menar att vi måste behandla dem olika för att det ska bli rättvist, medan regeringsmajoriteten menar att man ska ha exakt samma regelverk för att det ska bli en rättvis behandling. Det är vår frihet att ha olika uppfattningar om den frågan.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade. Under diskussionen har ltl Britt Lundberg understödd av ltl Axel Jonsson föreslagit att lagtinget enligt arbetsordningen § 48 och § 71 inhämtar nytt betänkande av utskottet. Den sakliga behandlingen av ärendet avbröts därför för fattande av beslut om ltl Britt Lundbergs förslag.

    Omröstning kommer att verkställas. Den som röstar för fortsatt behandling, röstar ja; den som omfattar ltl Britt Lundbergs förslag om återremiss till lag- och kulturutskottet, röstar nej.

    Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

    Jag ber ja-röstarna resa sig. Jag ber nej-röstarna resa sig. Talmannen röstar ja. Majoritet för ja.

    Ärendet sakliga behandling fortsätter därmed.

    Ltl Bert Häggblom

    Fru talman! Eftersom det inte blev återremitterat vill jag avisera att jag i detaljbehandlingen kommer att föreslå omröstning utgående ifrån det lagförslag som finns i reservationen.

    Tack ltl Petri Carlsson för hans ståndpunkt som han har redogjort för och som han har fått löpa gatlopp för från regeringsblockets sida. I ett demokratiskt samhälle och hur lagtinget ska arbeta är en viktig diskussion, vad specialutskotten i vårt lagting ska jobba med. Deras uppgift är att kontrollera om någonting är fel eller rätt. Tyvärr är det orsaken till att vår lagstiftning går snett. Lagtinget har fått sig på pälsen av Högsta Domstolen och presidenten om rösträttsåldern för att experterna sade att det inte är någon idé att föra fram lagförslaget, oaktat det ansåg majoritetsblocket att det skulle drivas.

    Samma sak med räddningslagen där vi också föreslog en kompromiss som kunde ha gjort att resultatet skulle ha blivit bra, men det gick inte att diskutera överhuvudtaget. Så här ska inte lagstiftningsarbete gå till. Jag har inte tidigare upplevt det i lagtinget att inte specialutskottens arbete respekteras.

    Tidigare hade man den politiska bedömningen i stora utskottet där man avvägda det. Det ska inte vara någon prestige från en regering att specialutskotten ändra sig. Rätta mig om jag har fel bästa regering, men ni sitter inte i plenum och läser och granskar lagförslagen extra noga som man gjorde förr. Vårt lagstiftningsarbete går med högra handen i dag, lite för lättvindigt. Förr var det noga när man lagstiftade. Man hade även en granskningsnämnd som gick igenom lagförslagen, vilket jag efterlyst. Det är inte hedervärt när vi får bakslag från Högsta Domstolen när vi sedan ska ta flera behörigheter.

    Ltl Carlssons anförande var korrekt och han har varit öppen med det hela vägen så jag förstår inte kritiken. Det bara säger hur ltl Carina Aaltonen blir behandlad när hon hade annan åsikt om ett annat ärende.

    Minister Nina Fellman

    Fru talman! En diskussion om en fråga där man ska genomföra något som upplevs som en försämring för en grupp människor så är det tungt, besvärligt och det är jobbigt att göra det.

    Vill upprepa de utgångspunkter vi har haft för att lägga fram lagförslaget. Det första var, som även ltl Eriksson nämnt, rättvisa och likabehandling för alla anställda inom landskapet. Vi har många grupper som har tunga, krävande fysiskt jobbiga arbeten. Många skiftesarbetare och många som upplever det tungt att jobba ända till sin pensions- eller avgångsålder och vi är som arbetsgivare skyldiga dem likabehandling.

    Det andra är den växande kostnaden för de tilläggsförsäkringar som den lägre avgångsåldern skulle medföra. Det är inte ett sparförslag utan ett sätt att komma tillrätta med hur mycket kostnaderna ökar om man har en lägre avgångsålder. I ett PM som har tagits fram vid förvaltningen har man konstaterat att under åren 2025 - 2034 skulle det förslag som man har diskuterat i utskottet kosta ca 1,6 miljoner. Är det pengar som polisen har till övers? Det är det inte.

    Skulle vi kunna spara alla de här pengarna, kommer de inte att hända saker så att poliser blir tvungen att sjukskriva sig. Självklart kommer det att bli problem, det är utmaningen med lagförslaget. Vi har diskuterat uttömande både i lagberedningen och i den här salen att det blir en utmaning för polisen, polismästaren, polisstyrelsen och även för lagstiftaren att se till att det finns andra karriärvägar för poliser som inte kan jobba i s.k. yttre tjänstgöring.

    Från de utgångspunkter jag har nämnt är det ett lagförslag som vi har bedömt att vi behöver genomföra. När det gäller grundlagsfrågan är den belyst i lagförslaget och man har konstaterat att så här har man gått tillväga med en övergångsperiod på fem år. Grundlagsfrågan har diskuterats och prövats på rikssidan och man har inte funnit något problem med den.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack, fru talman! Kan kansliministern rätta en uppfattning som har varit föreliggande i salen idag, det har framställts att det inte skulle vara några problem för de berörda tjänstemännen. En höjd avgångsålder innebär i det här sammanhanget att man har rätt att gå i ålderspension mellan 65 och 67. Det innebär en försämring av pensionssystemet för de berörda tjänstemännen, poliserna. Kan ministern bekräftade det? Det påverkar de uppnådda förmånerna. Går man tidigare, före det flexibla systemet vi har inom ramen 65 till 70 så är det en förtidsminskning av intjänade förmåner på ett sätt jämfört med om man skulle kunnat ha haft nuvarande system i fortsatt bruk.

    Minister Nina Fellman, replik

    För vissa tjänstemän, ja. För ett fåtal tjänsten vid polisen som har haft för avsikt att gå i pension vid uppnådd avgångsålder blir det en försämring. Av den orsaken har den femåriga övergångsperioden tagits med för att mildra det faktum att det för vissa blir en försämring. Precis som det har blivit för alla tidigare förändringar av pensionslagstiftning som har antagits i detta lagting.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Polistjänstemännen är tvungna att arbeta fram till ca 65 års ålder för att få den pension de egentligen hoppats på att få tidigare.

    Att övergångssystemet som reservanterna har tagit fram som en kompromiss skulle kosta 1,6 miljoner är en sanning med stor modifikation, som kansliministern försöker skrämma lagtinget med. Om kansliministern tänker på att spannet som man har tagit fram i den nämnda utredningen handlar om från 60 till 230 000 per år. Det beror på att en del av poliserna väljer ett flexiblare avgångssystem, de fortsätter jobba som vi hoppas att många av dem vi gör därför att de personligen har den fysiska förmågan som dock inte alla kommer att ha. Därför blir systemet för grovt tillyxat.

    Minister Nina Fellman, replik

    Tack, talman! Jag försäkrar att min avsikt inte alls var att skrämma någon utan att ge en bild av vilka typer av kostnader vi pratar om. Argumentet som ltl Jansson för fram det talar både för det som jag framför och det ltl Jansson framför, att vi inte i dag kan veta vilka poliser som vill, orkar och kan jobba till sin ålderspension och vilka som eventuellt vill gå tidigare i ett flexibelt system.

    Däri ligger den stora utmaningen både för polisen som arbetsgivare och för lagtinget som lagstiftare att se till att det finns möjligheter till andra karriärvägar som vi tidigare diskuterade här i salen, t.ex. genom att göra det möjligt för poliser att utföra andra uppgifter inom landskapet.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Annette Holmberg-Jansson

    Tack, talman! När min lagtingskollega Petri Carlsson höll sitt anförande var det ganska klart var vi andra i lagtingsgruppen moderat samling står och att ltl Petri Carlsson har en avvikande åsikt.

    För att klargöra det hela så stöder vi landskapsregeringens liggande förslag och att avgångsåldern för poliserna bör ändras så att poliserna har samma avgångsålder som övriga anställda inom landskapsförvaltningen med grunden för likabehandlingsprincipen.

    Ltl Harry Jansson

    Eftersom vi inte fick återremissen till utskottet till stånd föreslår jag bordläggning till måndagen den 15 januari 2018 så att vi får möjlighet att på egen hand bekanta oss med de juridiska argument som man fört fram från bl.a. Ålands polisförening.

    Ltl Axel Jonsson

    Jag understöder förslaget.

    Talmannen

    Ärendet kommer att bordläggas eftersom ltl Harry Jansson understödd av ltl Axel Jonsson har föreslagit att ärendet ska bordläggas till plenum den 15 januari 2018. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden?

    Ltl Sara Kemetter

    Jag föreslår bordläggning till nästa plenum.

    Ltl Roger Eriksson

    Understöder ltl Sara Kemetter förslag om bordläggning till nästa plenum.

    Talmannen

    Ltl Sara Kemetter understödd av ltl Roger Eriksson föreslår bordläggning till plenum den 10 januari. Omröstning kommer därför att verkställas om bordläggningstiden.

    Den som röstar för ltl Harry Janssons förslag röstar ja; den som röstar för ltl Sara Kemetters förslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

    Jag ber ja-rösterna resa sig. Talmannen röstar nej. Jag ber nej-rösterna resa sig. Majoritet för nej. Lagtinget har sålunda beslutat att bordlägga ärendet till onsdagen den 10 januari.

    Remiss

    2        Avbytarlagstiftning

    Landskapsregeringens lagförslag LF 8/2017-2018

    Enligt arbetsordningens 48 § beslutar lagtinget på förslag av talmannen till vilket utskott ett ärende ska remitteras. Beslutet fattas efter avslutad diskussion. Talmannens förslag är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

    Diskussion.

    Vicelantrådet Camilla Gunell

    Fru talman! Bästa lagting. Landskapsregeringen lägger fram en lag om avbytarservice, den hjälp som samhället gett lantbrukare som har djur i syfte för dem att kunna ha ledighet från sina djur eller ges vikariehjälp vid sjukdom eller moderskaps- eller faderskapskapsledigheter. Lagstiftningen och den här servicen har under de senaste åren genomgått stora förändringar.

    Lagtinget antog 2004 en ny lag om avbytarservicen, som trädde i kraft 2015 där man avskaffade de landskapsanställda avbytarna och i stället överlät det till privatanställda avbytare eller en service ordnad av lantbrukarna själva för att tillgodose behovet.

    Orsaken till förändringen var påkallad av att gårdarnas antal under åren minskat betydligt och det här var en förändring som aviserades redan 2012 i den s.k. omställningsbudgeten och är en förändring som har funnits länge i diskussionerna sedan 2010.

    De senaste åren kan man också säga att mjölknäringen särskilt har haft det kärvt, bl.a. stängningen av Rysslandsmarknaden p.g.a. krimkrisen och i övrigt en svag ekonomisk lönsamhet p.g.a. låga mjölkpriser har gjort att de senaste åren har varit tuffa för många gårdar. För Åland är det viktigt att vi har en tillräcklig volym av mjölkproduktion så att vårt lokala mejeri har tillräckligt med råvara, särskilt nu när också andra aktörer spelar på den åländska marknaden.

    För att arbeta med frågorna kring mjölknäringen bildade landskapsregeringen en mjölkstrategigrupp som har föreslagit åtgärder för att stärka och förbättra lönsamheten och hållbarheten i mjölknäringen. Ett av mjölkgruppens förslag var att titta på avbytarlagen som man ansåg att blev för tuff i kombination med ett svårt lönsamhetsläge och bristen på privata avbytare på marknaden.

    Därför har den relativt nya lagen utvärderats noga och vår utredare har personligen varit i kontakt med producenterna och ställt dem frågor kring nyttjandet av avbytartjänster. Samtliga 37 mjölkgårdar som fanns 2015 blev kontaktade.

    Landskapsregeringen har gått in för är att ändra lagen på i huvudsak tre punkter. Dels att försöka öka tillgången på avbytare genom högre ersättningsnivåer. Att öka tryggheten vid sjukdom genom en höjning av ersättningen per dag vid olycksfall eller längre sjukskrivning enligt läkarintyg från 50 procent av de faktiska kostnaderna till 80 procent. Större rättvisa mellan produktionsriktningar och djurslag som bidrar till storbundenhet genom att i förordning besluta om antalet djurenheter som berättigar till ledighet och vikariehjälp.

    De senaste åren har momentet för avbytarhjälp i budgeten inte använts fullt ut. Av de i budgeten upptagna medlen på 340 000 euro har endast använts 227 000. Det är kanske bra att pengarna inte har använts, men det betyder å andra sidan att det finns djurhållare som kanske borde ha genomgått en planerad operation, som inte har varit lediga som de borde och som därför kanske är trötta och inte haft möjlighet till semester.

    Sådan kan inte en hållbar djurhållning på Åland vara. Människor måste orka i sitt arbete och då mår också djuren bättre. Därför har vi bedömt att man kan ge bättre förmåner inom ramen för de medel som landskapsregeringen redan föreslår i budgeten. För 2018 är det 325 000 euro.

    Orsaken till att man inte har nyttjat pengarna i högre grad är att man inte har hittat avbytare. Det här är en tjänst som det rimligen borde finnas underlag för och fler entreprenör där ute med erfarenhet av djurskötsel. Vår förhoppning har varit att det här är en möjlighet för nyföretagande men det har visat sig vara en ganska svår bransch.

    Blir man sjuk måste man få hjälp ekonomiskt att ta in avbytarhjälp och få det ersatt från landskapsregeringen och en försäkring som täcker resten. Ersättningen höjs med den här lagen från 50 procent till 80 procent. Det måste vara möjligt för en djurhållare att kunna genomföra en planerad operation, att bli akut sjuk och att djuren också trots den tiden tas väl om hand.

    När avbytarlagen togs 2014 prioriterade landskapsregeringen starkt mjölknäringen framom andra djurslag. Det var en klar prioritering att göra det p.g.a. att mjölknäringen ger en särskilt stark bundenhet. Vi har också konstaterat att det finns andra djurslag där bundenheten för bonden är väldigt hög. getter, höns, smågrisar och stallade köttdjur ges nu samma rättigheter. Gränsen för antalet djurenheter sänks från sex till fyra. Dessutom höjs också stödbeloppen från 30 till 35 euro och av det ersätts 80 procent. Landskapsregeringen föreslår också att de exakta belopp sätts i en förordning i stället för i lag så att det blir mer flexibelt att ändra det i enlighet med behoven där ute. Också per timme höjs beloppen från 15 till 18 euro.

    Det här är en åtgärd som vi tror att är välkommen bland djurhållarna på Åland. Den bidrar till en ökad social hållbarhet för verksamheten och att åtgärden tillsammans med många andra viktiga åtgärder ska kunna stärka mjölknäringen som helhet, men också djurhållandet så att det blir mera socialt hållbart och därmed i enlighet med den hållbarhetsagenda som landskapet har lagt.

    Ltl Pernilla Söderlund, replik

    Tack, talman! Tack vicelantrådet för en intressant presentation av lagförslaget. Avbyteri är inte ett lagförslag inom mitt starkaste kompetensområde men jag reagerade på att rätten till stöd saknas för vårdledighet och tillfällig vårdledighet, då har man inte möjlighet att få stödet. Är det något regeringen har reagerat på?

    Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

    Det måste få jag få återkomma till.

    Ltl Pernilla Söderlund, replik

    Tack, talman! Lagförslagen brukar ha en konsekvensanalys för jämställdhet, miljö och även för barn ibland men här saknas det.

    Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

    Tack! Gällande miljö framhåller vi djurhållning på betesdrift som är viktig för det öppna landskapet och för den biologiska mångfalden. När det gäller jämställdhet konstaterar vi att en knapp 1/3 av lantbruksföretagarna är kvinnor. Förslaget har förbättrande effekter eftersom det ges en ökad trygghet och en bättre penning vid tiden när man är borta med barn eller sjukdom, det är till fördel för kvinnor och barn. Analyser kunde man säkert utveckla ytterligare.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Brage Eklund

    Tack, fru talman! Det här är ett lagförslag som ska förändra och förbättra för de djurhållare som blev eftersatta förra gången. När vi senast hade remissen, förändringen kring avbrytarlagen, påpekade jag att det inte var förberett för vad som skulle hända och en djurhållare får ett akut sjukdomsfall, då fanns ingen lösning när man gick över till privatiseringen.

    Då menade man att det skulle ordnas upp med privata företagare som skulle ordna upp sina avbytargrupper och det skulle bli väldigt bra. Med facit i hand fick man rätt i det här fallet. Många gick med i LBU-programmet med mjölkproduktion och tänkte hålla ut de sju åren som LBU-programmet är. Under den tiden kan man säga att mjölkproduktionen, när det gäller mindre gårdar har slutat tidigare än man tänkt, detta p.g.a. att det blev en väldigt dålig avbrytarlag där man inte lyssnade på djurägarna, trodde allt skulle lösa sig utan några problem.

    Den här lagen är på sitt sätt en förbättring eftersom man höjer ersättningsbeloppen och ska öka tillgången till avbytare. Man säger ”att tänkbara företagare inom avbytarbranschen överväger att skapa en webbaserad arbetslista för avbrytarföretagare, på detta sätt kan ledig kapacitet påvisa för avbytartjänsten som kan utnyttjas i fall då akut vikariehjälp behövs”. Så kan det vara. Fortfarande bygger systemet på att vi har privata avbytare. Vi har fortfarande ingen garanti att det finns avbytare vid akuta sjukdomsfall. Man förbättrar möjligheterna, det gör man men det finns fortfarande inga garantier för dem.

    I den förra debatten ville vi att man skulle skriva in ett avtal med ett avbytarföretag eller med en enskild avbytare att akuta sjukdomsfall först måste komma in i turordningen. Det är inte löst men det är en förbättring.

    När det gäller djurenheterna har det blivit en förbättring, gått ned på visst antal djur för att uppnå en djurenhet vilket gör det tillgängligt för flera djurhållare att kunna utnyttja avbytarsystemet. Det man sedan han gjort i förslaget är att man har minskat antalet timmar för gårdarna från tio till åtta, minskat 60 timmar. På det sättet har man finansierat det ökade antalet djurgårdar som har tillgång till avbrytarstöd. Jag vill ha en förklaring eller att utskottet granskar varför man har minskat antalet timmar på djurgårdar? Är det för att finansiera borde man ha kunnat använda de pengar som inte är utnyttjade 2015 - 2016 för att finansiera den här delen. Eller har det gått in i det svarta hålet i landskapsregeringens behov? Man borde ha rätt till de här pengarna, nästan 200 000 euro borde han räckt till att finansiera timmarna som mjölkgårdarna har behov av.

    Det här är frågor jag riktar till finans- och näringsutskottet för det är dit lagen kommer att gå med det skulle vara bra om ministern kunde svara på sänkningen av antalet timmar man gått in för. Måste ge beröm för att man övergår till en förordning när det gäller förändringarna i avgifterna annars ska lagen upp på bordet i lagtinget varenda gång man vill göra en förändring. Vi stöder förordningen.

    Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

    Ltl Eklund säger att ingen har lyssnat, tvärtom så har landskapsregeringen sett hur svårt det har varit för den privata marknaden att kunna få fram den här typen av entreprenör som har kunnat försörja näringen med avbytartjänster. Vi gör vad vi kan för att uppmuntra till nyföretagandet, vi har även haft medel för företag som vill starta inom den här branschen men tydligen är det en verksamhet som inte är särskilt lätt och det står inte alldeles för många på kö som vill bli avbytare. Kanske något för utbildningssektorn att ha en utbildning inom området. Nu har vi inte längre lantbruksutbildningen kvar på Åland.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Tack! Jag beklagar om jag var otydlig. Jag syftade på förra gången ärendet behandlades i lagtinget att ingen lyssnade på djurhållarna då om behovet av hjälp för akut sjukdom. Landskapsregeringen gör en klar förbättring, det är ingen kritik mot det.

    Det som jag ställde frågan till är varför man har minskat ned de tio timmarna till åtta? Det borde ha funnits pengar kvar i kassan att finansiera förändringen i djurenheterna fast det kommer flera djurhållare till godo, med avbytare borde pengarna räckt till att hålla kvar de tio timmarna.

    Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

    Förändringen är satt att ska göras inom ramen för de medel som landskapet är beredda att satsa på verksamheten, 330 000 - 340 000 har det legat och kommer att ligga framöver, det är den ekonomiska ramen. De förbättringar som har gjorts i framställningen har gjorts tillsammans med aktörerna på fältet, d.v.s. på basen av enkäter som har gjorts med alla 37 mjölkgårdar och även andra djurhållare i syfte att få fram det bästa möjliga förslaget. Totalt sett är det ändå ett bättre förslag än det tidigare och tror att det kommer att välkomnas av det som behöver avbytarservice.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Tack, fru talman! Det är en klar förbättring mot förut, det har jag inte ifrågasatt utan timmarna. Mjökhushållare som jag har pratat med har ifrågasatt varför timmarna har sänkts på mjölkgårdarna, där är det mest arbetsdrygt och där har man sänkt till åtta timmar. Fick inget riktigt svar, är det för att det sänks till åtta timmar som det ska vara med och finansiera den ökade möjligheten för djurhållare att söka avbytarservice i och med att man sänker djurenheterna? Finansutskottet kan reda ut detta och ha höranden för det finns fortfarande åsikter som inte är riktigt bra.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Igge Holmberg, replik

    Tack, fru talman! Vi får gång på gång höra att Ålands Framtid är ett borgerligt parti som motsätter sig den socialism som regeringen för, varför förlitar man sig inte i det här fallet på att marknaden kan sköta detta? Och det finns ett behov borde marknaden fylla det. Menar man att det är bättre att samhället med socialism stiger in nu när det borde skötas privat? Vad är konsekvent i er politik?

    Ltl Brage Eklund, replik

    Tack, fru talman! Egentligen borde man inte svara på sådant här för jag har inte berört varken socialismen eller borgerligheten i anförandet.

    Det här är ett åtagande som landskapsregeringen har att se till att avbytarsystemet fungerar. Orsaken till att man inte har utnyttjat alla medel beror på att jordbrukarna helt enkelt inte har råd. De har inte kunnat söka avbytarstödet för stödet har varit bara 50 procent tidigare men nu höjer man det till 80 procent. Det kanske inte räcker ändå men det är åt ett bättre håll än vad det varit tidigare.

    Socialismen och borgerligheten har inte att göra med det här inlägget och det här lagförslaget.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl John Holmberg

    Fru talman! När landskapslagen om avbytarstöd trädde i kraft 2015, uppmanade finans- och näringsutskottet landskapsregeringen att inom tre år från implementeringen göra en utvärdering av den nya lagstiftningen. Det är nu gjort och visar på speciellt tre kärnfrågor; tillgången till avbytare, trygghetsfrågan, rättviseaspekter mellan produktionsinriktningarna som behöver utvecklas för att lagen ska fungera effektivt.

    Lagförslaget ger förhoppningsvis våra lantbrukare en lite tryggare vardag såväl ekonomiskt som socialt. I förordning beslutas även om separata djurenheter som berättigar till ledighet och vikariehjälp. Det är viktigt för den småskaliga djurproduktionen som även den är betydande för Åland.

    Utöver lagstiftningsåtgärder kommer även en viss digitalisering att främja ”marknadsföringen” av avbytartjänster. Landskapsregeringen gör tillsammans med näringen en planerad webbaserad arbetslista för avbytarföretagare. Det här kommer att ge en bättre bild av ledig kapacitet för avbytartjänster och garanterat vara till hjälp för hela branschen.

    Under 30 av de 300 möjliga ersättningsdagarna blir ersättningsnivån för vikariehjälp 80 procent, sedan 50 procent. Vid olycksfall och längre sjukskrivningar ska ersättningen per dag under 30 dagar kunna ges för 80 procent av de faktiska kostnaderna. Detta är en höjning från en 50 procent nivå och ger en ökad flexibilitet att använda sig av avbytarföretagare. En tidslängd som efter prövning ska kunna förlängas vid akuta sjukdomsfall. Detta kommer att medföra att det underutnyttjande av avbytarstödet som funnits, högst troligt försvinner Det budgeterade beloppet 325 000 euro kommer att täcka behov och åtgärder. Det innebär att 125 000 euro per år mer kommer att gå ut till näringen. En ökad nyttjandegrad av budgeterade medel med 40 procent.

    Åtgärder som bidrar till att upprätthålla den åländska landsbygden i form av öppna landskap, lokalproducerade råvaror och basen i förädlingen inom livsmedelsindustrin. Det finns positiva signaler för en bransch och yrkesgrupp som tagit väldigt mycket stryk de senaste åren. Priset på levererad mjölk har visat en liten stegring, men ändock. Efterfrågan på närproducerat och förädlat fortsätter växa.

    Det grundläggande, som i all näringsverksamhet är att efterfrågan är tillräckligt stor för att upprätthålla en prisbild som medför tillväxt för hela näringskedjan. Att man som lantbrukare har en avsättning som är ekonomiskt långsiktig. Det bygger givetvis även på att vårt mejeri har möjlighet att ge ett avräkningspris till lantbrukarna som dels säkerställer en trygg produktion av Ålandsprodukter, till ett pris som är intressant på marknaden, men även att inköpspriset är på en hållbar nivå för leverantören.

    Lagförslaget ger våra så viktiga mjölkgårdar en förhoppningsvis lättare vardag och per automatik vårt mejeri bättre verksamhetsförutsättningar.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Tack, fru talman! I bästa av världar skulle man hoppas att det skulle bli som ltl Holmberg tror och hoppas. Vi får tro att det ska bli sådär, men oftast brukar det inte bli så. När förra lagförslaget lades fram här stod ansvarig minister och sade att förslaget var det bästa för jordbrukarkåren, vilket har visat sig att det inte var.

    Webbaserade tjänster, arbetslista bygger fortfarande på att det ska finnas avbytare vilket är problemet. Här kommer landskapsregeringen att har ett stort ansvar, som minister Gunell sade, att se till att ordna kurser och skolning. Det är viktigt annars uppfyller det inte någonting av det här.

    Ltl John Holmberg, replik

    Tack, fru talman! Den webbaserade tjänsten är verktygslådan men verktygen är avbytarna själva. En tom verktygslåda har vi ingen nytta av.

    Minister Gunell kom med en bra input, det kanske är dags att vi hittar någon form av utbildningsmöjlighet lokalt för att öka antalet avbytare.

    Sedan kan ltl Eklund har fullt förtroende när John säger att något är på ett sätt så är det så, lita på mig även den här gången.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Fru talman! Får vi garantier av ltl Holmberg att det kommer att bli på det här sättet eftersom man nästan gått i sten på det?

    Utbildningen som minister Gunell tog upp stöder jag, en bra tanke att man försöker få någon form av aktiviteter eller utbildning. Det kan vara en mindre jordbrukare som driver på och tar ett extrajobb som avbytare, jag välkomnar det.

    Ltl John Holmberg, replik

    Fru talman! Gällande eventuell utbildning kan vi tittat närmare på i utskottsbehandlingen.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Mikael Lindholm

    Fru talman! Lagen om avbytarservice som lagts av landskapsregeringen är efterlängtad då den nuvarande lagstiftningen inte fungerat. I viss mån är det föreliggande lagförslaget en förbättring men det finns tyvärr fortfarande mycket kvar att önska. Att ersättningsnivåerna höjs är nödvändigt för att lantbrukarna ska ha råd att anlita avbytare, med nuvarande system har många mindre gårdar inte haft råd att anlita avbytare för sin lagstadgade ledighet, vilket i sin tur lett till att den privata arbetsmarknad som skulle skapas inte varit tillräckligt stor för dem som haft intresse för att starta eget inom branschen. Problemet är att justeringarna inte räcker, speciellt eftersom beräkningarna om djurenheter och arbetsbördan inte speglar verkligheten.

    Det är anmärkningsvärt att landskapsregeringen inte tar till sig av kritiken som husdjursutskottet inom producentförbundet framför. Som jag tidigare framfört borde avbytarservicen flyttas till social- och miljöavdelningen eftersom det främst är en social rättighet att veta att man kan få hjälp om man blir sjuk eller skadar sig. Om inte korrigeringar i beräkningen av djurenheter görs så att de bättre motsvarar de som finns i övriga Finland riskerar vi att många mindre familjejordbruk kommer att upphöra med djurhållning i ännu högre grad än tidigare.

    Om landskapsregeringen menar allvar med sina skrivningar om biologisk mångfald och öppna landskap, samt även med en levande landsbygd behöver det göras ändringar i hur djurenheterna bestäms. I sammanhanget bör nämnas att det ofta är just de mindre köttproducenterna som verkligen ser till att behålla det öppna odlingslandskapet då det är de som bemödar sig med att hålla betesdjur på små ängar som annars skulle riskera att växa igen. Sådana områden som de större gårdarna av praktiska skäl inte nyttjar. Även de större gårdarna är naturligtvis beroende av ett fungerande avbytarsystem som ger skälig ersättning för vikariehjälp men allra störst behov av detta har de minsta produktionsenheterna som har minskat i stadig takt de senaste åren.

    Även budgetanslaget behöver höjas för att det inte ska uppstå en situation där djurhållande jordbrukare inte kan ta in vikariehjälp på grund av att pengarna är slut. Detta lagförslag är till vissa delar en förbättring jämfört med nuvarande lagstiftning, men om vi verkligen vill skapa en tryggare och rättssäkrare vardag för våra djurhållande bönder måste regeringen ta till sig utav de remissvar som inkommit och ändra regelverket så att det även i framtiden finns betande djur i våra hagar. Att påstå att detta lagförslag kommer att bidra till förbättrad hälsa och välbefinnande för lantbrukarna är inget annat än hyckleri.

    Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

    Angående hyckleriet kunde det vara på plats att ltl Lindholm erkänner att han själv var med och lade fram lagstiftningen 2014. En enhällig landskapsregering lade då fram förslaget att ta bort 15 – 17 landskapsanställda som var avbytare på den tiden och en budget som låg mellan 500 000 – 600 000 per år, vi gemensamt in för att göra en förändring. Det ska man ha i minnet när man kritiserar förbättringen som läggs fram.

    Vår sakkunniga på området brukar alltid framhålla att Finland faktiskt har den sämsta lönsamheten inom mjölknäringen och därför ingen bra förebild. Kanske Åland i självstyrelsens anda kan söka egna lösningar på olika problem och utmaningar som vi har. Samma som i Finland kanske inte alltid betyder det bästa, särskilt i det här fallet när de inte är någon bra förebild jämfört med andra europeiska länder.

    Ltl Mikael Lindholm, replik

    Tack, fru talman! Det som bestämdes 2014 respekterar jag. Jag var tyvärr inte med i landskapspolitiken på den tiden så det kan jag inte yttra mig desto mer om.

    Vid beräkningen av djurenheter är det självklart bra om landskapsregeringen kan göra det bättre vad gäller mjölkproducerande bönder. Varför man gör det sämre eller att det är hårdare beräkningar för övriga djurslag än vad det är i riket när ministern dessutom säger att riket inte är någon bra förebild.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl John Holmberg, replik

    Tack, fru talman! Försökte i mitt anförande att ta upp det viktiga i marknadstänket, att det finns ett sådant även inom denna näring. Det är bara så vi långsiktigt kan få en sund balans mellan tillgång och efterfrågan. För mig är det självklart att avbyteriet ska ligga under näringsavdelningen för där ska marknadstänket ha sin plattform.

    Ltl Mikael Lindholm, replik

    Tack, fru talman! Det är klart att det är en marknadsekonomi att vara bonde däremot är det faktiskt en social rättighet att få tag i en vikarie när man är sjuk eller ska vara ledig p.g.a. av olycksfall eller semester.

    Lyssnar man på remissvaret från producenterna själva anser de att det vore lämpligt att det skulle ligga under social- och miljöavdelningen.

    Ltl John Holmberg, replik

    Tack, fru talman! Läser man lagförslaget ser man att det är ganska komplext, det handlar inte enbart om sociala frågor utan ganska mycket annat. Skulle han inte tappa ganska mycket spetskompetens och det skulle ligga under det sociala? Spetskompetens som är väldigt viktig för att kunna föra hela näringen framåt.

    Ltl Mikael Lindholm, replik

    Tack, fru talman! Som tidigare framgått i debatten, som t.ex. ltl Eklund sade, är det viktigt att det finns tillgång till avbytare. Lagförslaget är bättre än nu gällande lag, det tillstår jag direkt men enligt de erfarenheter jag har tagit del av från branschen är det tyvärr inte tillräckligt.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade. Diskussionen är avslutad.

    Kan förslaget att remittera ärendet till finans- och näringsutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

    Debatt

    3        Debatt enligt bestämmelserna i 38 § lagtingsordningen

    Debatt DEB 1/2017-2018

    Talmanskonferensen har enligt bestämmelserna i 38 § lagtingsordningen beslutat att lagtinget idag ska hålla en debatt om den underliggande problematiken bakom kampanjen #Metoo, som på Åland går under namnet #Ålandockså. (Avsikten är att debatten ska slutföras idag.)

    Diskussion.

    Lantrådet Katrin Sjögren

    Talman! Det finns de som säger, och det är många, att #Metoo är en revolution. Ett uråldrigt maktmönster som blottar könsmaktsordningen har blivit synligt och rämnar, förhoppningsvis för gott, inför våra ögon, ja inför hela världens ögon.

    Revolutionen började på andra sidan Atlanten i Hollywood och spred sig sedan som en global löpeld från kontinent till kontinent, från bransch till bransch, från yrkesgrupp till yrkesgrupp: skådespelerskor, jurister, journalister, forskare, musiker, läkare, prostituerade, här är det också viktigt att komma ihåg att det finns flera grupper av kvinnor som ännu inte har kommit till tals. Samma berättelser, samma mönster, det spelar ingen roll om det hände för 30 år, tre år eller tre dagar sedan. Och fast man alltid vetat, insett och förstått var det som om avgrunden öppnade sig när det hela blev så tydligt och man såg omfattningen: jag själv, systrar, vänner, kollegor, mammor, mostrar, fastrar, mormödrar, farmödrar. Sverige hade en alldeles egen #imaktenskorridorer. Vi som politiker vet att vi ofta får ta emot hård kritik och det kan bli speciellt personlig på ett litet ställe. Man behöver bara läsa tidningarnas hemsidor eller sociala medier som ser man att kritiken till många delar är skoningslös.

    Nu har jag börjat få ett annat mönster och journalister som flera gånger har tagit upp med mig att när det gäller de kvinnliga politikerna är kritiken speciellt hård och speciellt skoningslös. Det är ord och attityder som används om kvinnliga politiker som ingen annan man har fått smaka på och de som är i skottgluggen är jag själv, vicelantrådet Gunell, vicetalman Thörnroos och framför allt minister Fellman hårt, skoningslöst och personligt.

    Även i Svenskfinland och på Åland har underskrifter och vittnesmål samlats genom #dammenbrister och #Ålandockså. Det är förfärande historier, med en glidande skala av övergrepp från tafatt tafsande till våldsamma våldtäkter, ibland på barn. Snabbt, snabbt samlades berättelserna, namnunderskrifterna och vittnesmålen ihop. Dammen brast faktiskt, i en tsunami av plågsamhet. Men där fanns också styrka och kraft, systerskap, gemenskap, mod och tröst. Och kanske framför allt hopp. Vi tar steg framåt, det blir bättre och som bekant trollen spricker när man drar fram dem i ljuset. Ingen ska få definiera sig varken som ett objekt eller i någon slags dubbelbestraffning som ett offer med ett livslångt kors att bära.

    Det finns många fördelar med att leva och bo i ett litet samhälle men också nackdelar. Det ska vi vara varse och fullt medvetna om, speciellt vi som har fått förtroendet att sitta i den här salen. Tystnadskulturen kan bli extra stark i mindre samhällen när alla känner alla, när sammanhangen är små, när vi är så många som är släkt med varandra eller släkt med släkten.

    För att nå förändring behöver kvinnor och män förändra tillsammans, gå sida vid sida. I debatten som rasat, böljat fram och tillbaka, har en del män slagit i från sig. Det angår inte mig. Ska man inte få flörta nu heller? Här är det viktigt att komma ihåg att de män som sysslar med sexuella trakasserier är en minoritet men det är en ganska stor minoritet. Har man en dålig kvinnosyn när man är 18, har man det med stor sannolikhet också när man är 38 och när man är 68. Det är här ansvaret kommer in att säga stopp, att bryta tystnadskulturen. Det är ett faktum som jag diskuterat med många manliga vänner under hela hösten och vintern. Man vet exakt var gränsen går, man tafsar inte eller utnyttjar kvinnor som druckit för mycket. Men det som ofta kommit upp och det man haft dåligt samvete för är att man varit tyst, till det kan jag tillskriva mig själv jag har också varit tyst När jag borde ha satt stopp.  

    Man vet exakt också när någon går över gränsen i både ord och handling: på krogen, hemmafesten, i diverse samtal och i omklädningsrummet. Nej, alla män ska absolut inte känna skuld men alla ska känna ansvar. Det är mycket lätt att behandla alla kvinnor som du vill att din partner, syster, mamma, dotter ska bli behandlad. Och jag hoppas ni alla har läst vittnesmålen, läs, läs, det är det minsta man kan och bör göra.

    Vad händer nu? Finns det konkreta åtgärder? Det första som är värt att nämna är långsiktigheten i det pågående jämställdhetsarbetet. Det är ett arbete som pågått under många år, ute i kommunerna, på arbetsplatserna och i landskapsförvaltningen och det arbetet ska vara kunskapsbaserat och strukturerat. Exempel från landskapsregeringens jämställdhetsabete kan man ta barnomsorgsprojektet som startade 2010 och som integrerar genus och jämställdhet för att ge flickor och pojkar samma förutsättningar. Eller Crossing boarders och fritiden är ett projekt som handlade om att inkludera grupper som är dåligt representerade, flickor, inflyttade och personer med funktionsvariationer. Eller de konferenser vi har haft de senaste åren om kvinnors hälsa, dessutom för första gången har vi siffror på våld i nära relationer på Åland 2017. Det här betyder att vi kan göra om kartläggningen för att se att vi går framåt också där vi har det absolut värsta som är konsekvenserna som kan börja med sexuella trakasserier och sluta med våld i nära relationer.

    När det gäller #Metoo-problematiken planerar landskapsregeringen kompetenshöjande insatser genom utbildning i februari, speciellt viktigt för våra myndigheter och kommuner, t.ex. polisen, ÅHS och socialarbetare. Dessutom är ett frukostseminarium under planering med diskussion med de olika fackföreningarna, kommunerna och politiker. Hur tar vi tillvara kraften i metoo och se till att den leder till verklig förändring i arbetsmiljön på arbetsplatserna? Hur jobbar vi förebyggande? Vilka förslag har fackförbunden, arbetarskyddet, arbetstagare och politiker för att förebygga och hantera trakasserier? Vad behöver göras och på vems ansvar?

    Det finns ett 5-årigt projekt i budgeten för 2018 som lagtinget nyligen godkänt. Det är ett projekt som ska inledas i grund- och gymnasieskolan samt fritidssektorn med syfte att fortsätta det attitydskapande arbete mot stereotypa könsnormer och sexuella trakasserier både i ord och handling. Det ska råda nolltolerans inom våra underlydande myndigheter och inom landskapsförvaltningen.

    Var står jag själv i det här? Den allra viktigaste saken när det gäller hela metoo-rörelsen är att det sakta men säkert flyttar fram positionerna och förändrar attityderna. Här kan inga lagar överhuvudtaget göra den skillnad som en stor och stark attitydförändring kan göra. Det gör vi hela tiden och det har vi gjort. Ser man historiskt hur man ser på HBTQ-personer där har vi tagit stora kliv framåt. Hur vi har sett på barnaga också där har vi tagit stora kliv framåt. Ta en sådan i sammanhanget banal sak som rökning på krogar och restauranger. Hela tiden förändras och utvecklas mänskligheten och metoo- kampanjen har fått den effekten att de som behöver tala om det också talar om det och därmed förändrar attityder.

    När det kommer till mig själv har jag en dotter och två söner. Jag försöker uppfostra dom till starka, självständiga individer och speciellt sönerna till starka, kloka, jämställda och jämlika män.

    Ltl Stephan Toivonen, replik

    Tack, fru talman! Jag vet att en fråga alltid ska ställas till anförandet men tänkte gå utanför.

    Har lantrådet en uppfattning om de sexuella trakasserierna har ökat eller minskat de senaste decennierna?

    Lantrådet Katrin Sjögren, replik

    Talman! Jag har ingen statistik. Som jag inledde mitt anförande är det här uråldriga maktmekanismer. I dag finns en annan benägenhet att anmäla och kalla saker för deras rätta namn. En stor sak har varit tystnadskulturen och de kvinnor som har blivit utsatta har själva känt skam. Det är status quo det har alltid förekommit sexuella trakasserier men nu ser vi det på ett annat sätt. Med hela metoo-kampanjen kommer vi att ta ett steg framåt att vi inte tolererar det på samma sätt som vi har gjort.

    Ltl Igge Holmberg, replik

    Tack, fru talman! Vad behöver göras inom arbetssituationen, frågade lantrådet, här ska vi vara medvetna om klassfrågan också. Kvinnor i lågavlönade jobb med dålig arbetstrygghet, invandrare, papperslösa, svaga i språk och ekonomisk ställning är speciellt utsatta. När man ser över arbetssituationen bör man även tänka på den här gruppen.

    Lantrådet Katrin Sjögren, replik

    Talman! Jag håller med ltl Igge Holmberg, de som inte talar, de som inte syns i spalterna, de som inte skriver insändare och syns på sociala medier, det är en mycket viktiga poäng. Kanske en av politikens viktigaste uppgift är att ge en röst till de som inte hörs i debatten och kan tala för sig själv. Där finns särskilt socialt utsatta kvinnor, det är alltid en ytterligare sten på bördan att vara kvinna om du har missbruksproblem, funktionsvariationer eller om du lever i ekonomisk utsatthet.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Sara Kemetter

    Bästa lagtinget. Vill tacka ltl Roger Eriksson och att den liberala gruppen som har möjliggjort för mig att hålla vårt gruppanförande på den här positionen. Det är väldigt tacksamt och ska på något sätt kompenseras vid något annat tillfälle.

    Fru talman! Jag vill börja med att öppet från hjärta berömma all dessa modiga kvinnor som valt att komma fram med sina egna personliga berättelser och på detta sätt bidra till att den tystnadskultur som funnit har nu brutits och ett förändringsarbete kan nu verkligen ske. Det är imponerande att så många kvinnor nu vågat göra uppror, kvinnor som samarbetar och kvinnor som inte tiger och underordnar sig. Genom metoo-rörelsen visar kvinnor systerskap; vi ser, vi hör, vi förstår, vi bekräftar, vi har varit där. Vi visar att det finns en kultur som gör det alldeles för vanligt för kvinnor att utsättas för mäns våld och sexuellt våld i olika former. Vi möter det överallt, hemma, på jobbet, på bussen, i föreningen, på torget och på nätet.

    Genom metoo-rörelsen visar vi att kvinnors sammanhållning är viktig och när den är stark kan den skaka om det patriarkala samhället i dess grundvalar. Det finns ingenting så kraftfullt som insikten att du inte är ensam, sade Tarana Burke när hon startade metoo-rörelsen redan 2006.

    Metoo står för ”det har hänt mig också”. Metoo gör det vi redan visste synligt, rörelsen åskådliggör förminskande, förlöjligande och sexualiserande av kvinnor, att det fortfarande finns ett kvinnohat. Metoo betyder, ”det räcker nu, när vi går samman kan vi förändra”. Förändringsarbete behövs på många plan allt från lagstiftning, praktik, handläggning på myndigheter och arbetsplatser till utredningar hos polisen, hantering i domstol, beskrivningar i medierna, sexistiskt språkbruk och stöd till utsatta.

    Med omfattningen av berättelser om kränkningar, övergrepp och sexuella trakasserier visas vidden av problemet med mäns våld mot kvinnor, strukturerna blir tydliga. Grunden finns i bristen på jämställdhet, i bristen på respekt för flickor, kvinnor och icke binära. Konsekvenserna är ett folkhälsoproblem.

    Det är dags för män att göra upp med grabbkultur, ryggdunkande och sexistiskt medlöperi och börja ta ansvar. I allt från skämt på kvinnors bekostnad till att aktivt agera när kvinnor är utsatta handlar det om att börja förändra unkna normer. För mig handlar det sist och slutligen om jämställdhet. Djupa och kända orättvisor som banaliseras och osynliggörs i vardagen, beskrivs närmast som naturlagar. Män som handlingskraftiga och viktiga, kvinnor som passiva och stödjande, skapar en grund för att en skev maktfördelning med utgångspunkt i kön kan upprätthållas i samhället.

    Som lagtingsledamot och gruppledare för det tredje största majoritetspartiet har jag ett stort ansvar för att förändra. Makt, inflytande och inkomster kan inte längre fördelas på grundval av kön. Jag kommer att se till att alla modiga och smärtsamma vittnesmål om övergrepp våld och kvinnohat inte har varit förgäves utan ska bidra till att stärka och utveckla vårt samhälle så att vi snabbt når jämställdhet. De måste bli ett slut på förminskande och tystnadskultur.

    Uppropen, manifestationerna och artiklarna bör systematiskt samlas in, gås igenom, analyseras och dokumenteras. Vi måste ge uppropen den tyngd de förtjänar. Stora steg tas genom politiska beslut. Jämställdhet innebär förskjutning av makt och sker inte per automatik, av sig självt, eller med nästa generation.

    Fru talman. Vi måste se framåt. Det finns mycket vi politiker tillsammans kan göra. Vi måste ta ställning till vad som kommer att bli 2020-talets stora reformer. Framtidens reformer kommer med all sannolikhet handla om föräldraförsäkringen, löner, pensioner, det obetalda hem- och omsorgsarbete och representation. Vi måste arbeta för skärpta straff för sexbrott och samtyckeslag ett förnyat försök att få till och en mer relevant straffskala och en bättre och genusmedveten gällande sexuallagstiftningen. Men redan på dagis och i skolan aktivt motverka mobbning samt bryta könsstereotypa mönster. Mer jämställdhetsåtgärder på dagis, skola och arbetsplatser och insatser för samordnat mottagande av utsatta kvinnor och flickor där de garanterat möter någon som förstår och inte förminskar deras utsatthet.  Tack.

    Ltl Harry Jansson

    Talman! När jag under den gångna helgen satte mig ner för att formulera centerns gruppanförande rörande metoo-kampanjen och systerkampanjen Ålandockså, brottades jag inledningsvis med mig själv om vilken ansats som är den rätta i en fråga som skakat mig i grunden.

    En mer personlig syn utgående från att vara pappa till tre döttrar som ska leva i ett samhällsklimat där kvinnans rätt till sin egen kropp inte respekteras?  Eller ett mer övergripande grepp utgående från att det finns starka tvivel om att inte ens rättsstaten år 2018 förmår skydda kvinnor från sexuella övergrepp och allehanda trakasserier?

    Samtidigt känns orden, oavsett hur starka formuleringarna än blir, som alltför tama då man betänker alla de hemskheter som kvinnor i alla åldrar utsatts och utsätts för både på Åland och i omvärlden.

    När dammen brast så brast den totalt och berättelserna om kvinnors utsatthet, även på Åland, har verkligen berört. Med äckel och häpnad har jag läst hur åländska pojkar och män betett sig mot det kvinnor i varierande ålder. Med lika stor känsla av besvikelse har jag tagit del av berättelser om hur närstående svikit utsatta barn och ungdomar trots att dessa gjort allt för att vuxenvärlden ska förstå att det även i det som borde vara den trygga hem, släkt och vänskapstillvaron förekommer övergrepp. Tänk den förälder som förmår slå dövörat till när ens barn söker hjälp för att komma bort från övergreppen. Det går bara att försöka förstå hur det svikna barnet och ungdomen för alltid präglas av det som måste vara det ultimata sveket.

    En annan tydligen alltför vanlig situation är att s.k. vänner sviker sin kompis i ett läge där alkoholen påverkar både omdöme och fysisk förmåga.

    Det svåra med debatten om sexuella övergrepp är att den är så oerhört omfattande och mångfacetterad. Men särskilt vi politiskt ansvariga har all orsak att alltid se på en fråga utgående från personens perspektiv. Det som för en person upplevs som helt ok, kan för en annan vara en obehaglig händelse.

    När det gäller att klara av att ta till sig alla de hemska berättelserna om övergrepp som ägt rum i åländska miljöer, var den tillställning som anordnades av kampanjen Ålandockså på stadsbiblioteket i december både gripande och ett starkt förmedlande av sorg och vrede på ett enormt sätt. Att höra ett 20-tal åländska kvinnor förmedla sina medsystrars utsatta tillvaro och upplevelser, är något som för alltid kommer att leva kvar i minnet.

    Minnet ja, hur ska vi förhålla oss till metoo-verkligheten när svallvågorna börjar lägga sig? Hur använda kampanjen till att få till stånd en förbättring i samhället? Det viktigaste enligt Centerns mening är ett tydligt budskap om att alla former av övergrepp inklusive de av sexuell karaktär, är oacceptabla och att det inom alla åländska samhällsstrukturer ska råda en nolltolerans oavsett om det handlar om offentliga miljöer som skolor eller den privata såsom krogar och arbetsplatser. Kvinnor i alla åldrar ska ha en trygghet i att omgivningen kommer att reagera ifall det finns anledning att ifrågasätta det beteende kvinnan utsätts för.

    Som så ofta är fallet är skolvärldens upplevelser och attityder oerhört avgörande för hur en individ kommer att bete sig senare i livet. Skolan kan på ett helt avgörande sätt forma ungdomarnas syn på hur de ska förhålla sig till frestelser och utmaningar de tidigt utsätts för. Detta gäller även i högsta grad synen på sina medmänniskor.

    Är detta att åter ställa för höga krav på lärarna? Nej. Tvärtom ska budskapet om respekt för andra även ifråga om andras kroppar ses som en självklar del av skolans uppdrag. Men lärarna ska absolut inte behöva föra denna kamp på egen hand utan genom vidareutbildning och framför allt genom externa resurser som föreläsare och inspiratörer kan skolorna tillföras både kraft och energi i strävan till nolltolerans ifråga om allt från tafsande, skällsord till andra övergrepp.

    När centerns lagtingsgrupp under hösten 2016 besökte Nationellt centrum för kvinnofrid i Uppsala, ett centrum Åland sedan länge har ett samarbete med, kunde vi alla konstatera att Kvinnofrid har ett kunnande, kompetens och nätverk som imponerar. Från centerns sida är vi övertygade om att centret kan vara Åland till stor hjälp även ifråga om nolltolerans i skolvärlden bara vi förmår formulera ett tydligt uppdrag och målsättning.

    Även svenska Rädda Barnens Stopp! Min kropp! är en guldgruva för alla som på olika sätt arbetar med barns attityder och förståelse för både sin egen och andras kroppar. Här finns en särskild handbok för alla som vill bekanta sig med frågan om hur man ska prata med barnen och barnens språk.

    Från centerns sida vill vi att metoo-uppföljningen medför tydliga avtryck i den kommande grundskolelagen och i de läroplaner som styr verksamheten inom daghem och skolor. Integritet bör bli det nya ledordet i det åländska samhället.

    Talman. När centern tog initiativ till dagens debatt i talmanskonferensen var det med en stark förhoppning om att lagtinget gemensamt än en gång ska agera som initiativtagare till en strängare straffskala för alla former av sexuella övergrepp. Lagtingets initiativ från 2011 avvisades av Finlands riksdag av formella skäl men så länge Åland saknar kontrollen över straffrättens grunder, är en ny påstöt av största vikt. Rättsfall även på senare tid visar att Finland kraftigt måste revidera sin syn på straffet för brott där offret för alltid kommer att få lida av övergreppet, både mentalt och fysiskt. Samtycke och frivillighet ska gälla i alla former av umgänge mellan oss människor.

    Till sist talman, kan jag inte låta bli att komma med en mer personlig reflektion. Många av er har säkert liksom mig tagit del av främst manliga kommentarer om att metoo-kampanjen gör det svårare i vardagen i umgänget mellan könen, i relationerna på arbetsplatser och i allehanda miljöer av festlig karaktär. Dessa kommentarer är egentligen ytterst märkliga. Hur kan det vara ett problem att det som äger rum, både verbalt och fysiskt, alltid sker utgående från att alla berörda känner sig respekterade och att det som sker av fysisk karaktär präglas av välbehag istället för obehag?

    Ltl Ingrid Johansson, replik

    Tack, talman! Ltl Jansson talar om det ultimata sveket när de egna föräldrarna eller syskonen inte sätter stopp. Jag delar till vissa delar den uppfattningen. Konstaterar däremot att i många fall av vittnesmålen är hela familjen drabbad, både mamman och barnen utsätts av våld, sexuellt våld av pappan i familjen och på så sätt är alla offer. Vi behöver vara försiktiga att inte skuldbelägga dem ytterligare, vilket jag inte heller tror att var ledamotens avsikt.

    Det som är centralt i fallet är att klara av att bryta tystnadskulturen. Man förstår skammen hos den människan som har gift sig och skaffat barn med någon som sedan visar sig utnyttja barnen och slår dem, att man inte hade förstått det tidigare, att man inte klarade av att stoppa det i ett tidigare sammanhang. Det gäller att få slut på tystnadskulturen.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack, talman! Ltl Johansson har förstås rätt att det finns en oerhörd mängd av lika situationer där den här typen av övergrepp förekommer och det är svårt för oss som politiker att generalisera. Vi måste alltid se det ur barnens perspektiv. Det är lätt att som vuxen gömma sig bakom det som är tystnadsplikt, d.v.s. att man inte vågar. I de fall där det har gått så långt inom en familj, det scenario som ltl Johansson bygger upp, då finns det ingen annan återvändo än att det sker en splittring av familjen med alla de följder som då väntar. De som kommer i kontakt med barnen på olika sätt kommer då förhoppningsvis att slå larm.

    Ltl Ingrid Johansson, replik

    Talman! Lyssnar man till våldsutsatta kvinnor är uppbrottet de allra svåraste, man är rädd att då straffas som hårdast och samma sak vittnar kvinnorna om. Om mannen straffar barnen är det extra svårt att lämna, man vet att man utsätter sina barn för den enorma risken. Däremot gäller det att vi har ett samhälle och ett system som gör att det lätt att få hjälp när man är beredd att göra uppbrottet.

    Samtycket som ltl Jansson tog upp de tankarna stöder jag, vi måste få på plats en samtyckeslag det är det enda sättet att ge juridiken rätt möjligheter att stoppa sexuella trakasserier. På samma sätt som man borde utvärdera användningen av de straffskador som vi har idag.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack för de synpunkterna ltl Johansson. När det gäller våld i olika formar inklusive övergrepp av sexuell karaktär inom familjekretsen är den det svåraste, inte bara för oss som lagstiftare utan alla myndigheter. För de situationer som ledamoten bygger upp ett scenarie kring hoppas vi att rättsstaten kan gripa in. Det förutsätter att de tillsynsmyndigheter som finns via barnomsorg etc. har en beredskap att agera när de märker att de små individerna mår dåligt i samhället.

    Här tyder mycket på att så har hänt i och med att barnskyddsanmälningar har ökat rätt rejält på senare år.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

    Tack, fru talman! Jag sympatiserar med det som ltl Jansson för fram i gruppanförandet för centern, speciellt respekten till sin medmänniska som man i dag kan känna att håller på att försvinna, blir i alla fall svagare. Vi som sitter i den här salen har en väldigt stor del i att visa respekt.

    Det som Rädda Barnen gör i Sverige används redan idag på våra dagisar. Min son på fem år kom hem en dag och sade ”stopp min kropp”. Förskolepersonalen berättade sedan att de håller på att berätta om rätten till sin egen kropp och när man ska säga nej.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack, talman! Därför valde jag att nämna i centerns gruppanförande om förekomsten ”stopp min kropp”, det är ett utmärkt exempel att visa att man redan ute i det åländska samhället tar ansvaret för de små individernas tillvaro och att de tidigt lär sig, jag blev imponerad av handbok. Hoppas att det är något som förekommer i alla åländska kommuner där man har barnomsorg, inte bara i enskilda kommuner.

    Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

    Tack, talman! Det får vi verkligen hoppas annars får vi här i salen när vi stiger på vår andra stol i kommunen se till att det är något som börjar användas. Man behöver börja lågt ner i åldrarna för att bygga upp en rätt människosyn, att alla människor är lika mycket värda och att man inte kan behandla någon på ett sämre sätt, samt rätten till sin egen kropp att jag säger när något inte är okej.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Mikael Staffas, replik

    Tack, fru talman! Jag omfattar väldigt mycket av det som ltl Jansson för fram. Återigen hör man tongångarna att man lägger väldigt mycket ansvar på skolan och personalen i skolan, vi tittar inte till resten av vuxenvärlden. Ser man på skolmiljön som våra elever vistas i, är det lämpligt att bygga stora skolor eller behålla mindre skolor för våra elever och deras trygghet i skolmiljön?

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack ltl Staffas, det är lite utanför ämnet att börja diskutera skolornas storlek. Skolfrågan är oerhört komplex, vi vet att större skolenheter kan vara till fördel för t.ex. mobbade därför att man har mycket större förutsättningar att i ett större sammanhang hitta individer som har samma intressen, samma kulturella syn osv. Ibland talar större skolenheter för större enheter men i vissa fall är det av ondo i den mån man inte från lärarnas sida inte förmår följa med ev. negativa mönster. Som vi alla vet har vi mobbning idag och där finns också ett tafsande som är oacceptabelt i vissa fall.

    Ltl Mikael Staffas, replik

    Jag ska inte gå vidare i debatten om stora skolor och deras påverkan på mobbning. Däremot har jag tre barn som har gått i diverse olika skolor på Åland och de har fortfarande inte varit en skola där mobbning inte har förekommit, jag gissar att det förekommer både i stort och smått.

    Vi vuxna, vi föräldrar vad är det för budskap vi lämnar ut där hemma till våra barn vid frukostbordet, vid matbordet där sätter vi värderingarna. Det är hur vi värderar våra kollegor, hur vi skriver på sociala medier där sätter vi normerna för vad man får för rättigheter att uttrycka sig. Det lär vi våra barn utan att säga det, när vi agera genom att skriva och uttala oss på ett klandervärdigt sätt ger vi en annan signal än vad vi egentligen önskar.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Det är därför som skolvärlden blir så oerhört centralt, ihop till vissa delar med barnomsorgen till den del man kan aktualisera sådana diskussioner i tidig ålder, med det går bara viljan finns.

    Skolvärlden innebär för oerhört många barn att de tillbringar mer tid i skolan med lärare etc. jämfört med de som det har vuxentid med hemma. Därför är skolvärlden så oerhört central för de kan, rätt utnyttjat, ge barnen den bästa sammansatta synen på både samhället i stort men framför allt i förhållande till sina medmänniskor. Här är ett effektivt sätt att få Åland att fungera bättre.

    Talmannen

    Talmannen påminner att replik bör rikta sig till huvudanförandet.

    Ltl Tony Wikström, replik

    Tack, fru talman! Tack ltl Jansson för ett engagerat och viktigt anförande. Jag håller med till den detaljnivån att även jag har tre döttrar och känner ända in i hjärtat för deras framtid och hur det blir bemötta i den här världen.

    Ltl Jansson lyfte initiativ i motionen till Finlands riksdag 2011 med en översyn av sexuallagstiftningen. Tror ledamoten att det kan vara läge igen, t.ex. när vi tittar på Sverige där man ser över en samtyckeslag, något man kan lyfta gentemot Finland och be dem se över en sådan möjlighet även där?

    Ltl Harry Jansson, replik

    Svaret är ja. Vi måste inspireras den här gången av det som händer på andra sidan Ålands hav eftersom Sverige tenderar att gå lite före när det gäller synen på den här typen av händelser, samhällsföreteelser. Jag hoppas att vi under den debatt vi kommer att föra i dag och på onsdag, har ett budskap samlat från alla lagtingsgrupper om att man ställer sig bakom tanken om att vi tar ett nytt initiativ i den riktning som ltl Wickström skisserar upp. Det skulle vara nödvändigt för det finns nog alla skäl, som jag nämnde i centerns gruppanförande, att poängtera samtycke och frivillighet det måste vara något som genomsyrar hela samhället när det gäller umgänge mellan individer.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Johan Ehn

    #metoo, #dammenbrister, #ålandockså har varit en skrämmande men också viktig läsning och väckarklocka för oss alla. I och för sig visste vi att problemen fanns, att övergrepp skedde men få om ens någon kunde förställa sig att omfattningen var så stor som den nu visat sig vara.

    Under några månader har vi lyssnat, reagerat, funderat, lyssnat ännu mer och reagerat igen. Nu är det dags att agera. Agera tillsammans, tillsammans som människor, som individer, män och kvinnor och som delar av ett samhälle som tillsammans bygger det gemensamma.

    De flesta av oss med handen på hjärtat har varit med om händelser som vi påminns om när vi nu läser kvinnors vittnesmål. Händelser av olika art och allvarlighetsgrad, men ändå händelser där vi borde gjort något, där vi borde ingripit eller där vi borde ha sagt något. Andra igen kanske kan känna att det finns saker man gjort, eller sagt, som borde varit ogjort, borde varit osagt. Låt oss nu tillsammans se till att vi inte känner så i framtiden.

    Talman. I de vittnesmål som nu berättas oss finns allt från det som utifrån sett kan se ut som elakheter och mobbing, via utnyttjande av sin maktposition för egen vinning till rena olagligheter som diskriminering, misshandel, sexuella övergrepp och våldtäkt.

    Den enskildes upplevelse kan ingen ta ifrån henne eller honom, men ur ett samhälleligt perspektiv är det ändå viktigt att när vi funderar kring åtgärder skiljer på sådant som är otrevligt och icke önskvärt å ena sidan och sådant som är olagligt å andra sidan.

    I grund och botten handlar det om att vi måste se till att vi i vårt samhälle upprätthåller en ömsesidig respekt för varandra och behandlar andra så som vi själva vill bli behandlade. Vårt agerande kan både bygga och riva det som kan kallas för strukturer. Vad består då strukturerna av, om inte individer? Enskilda människor med attityder och erfarenheter. Låt oss inte anonymisera problemet genom att enbart tala om ”strukturer”. Det är faktiskt människor det handlar om. Från moderat samlings sida vill vi därför betona vikten av att vi, vi alla som individer just reagerar, agerar, visar civilkurage och alltid själva uppträder som goda föredömen. Bara så kan vi faktiskt nå verklig framgång, framgång i att alla de berättelser vi nu fått höra inte ska upprepas i framtiden.

    Naturligtvis finns det också åtgärder som kollektivet, samhället och vi som lagstiftare kan göra. Vi behöver i all lagstiftning se till att vi inte bygger in sådant som skapar obalans mellan individer eller kön. Vi behöver se till att lagstiftningen inte bygger strukturer som fördelar makt ojämlikt, utan ger alla möjlighet att aktivt ta del av vårt samhälle på lika villkor. Detta är sådant som behöver finnas med oss i lagtinget när vi tar oss an arbetet med ny eller uppdaterad lagstiftning.

    Eftersom en oförsvarbart stor del av berättelserna som nu lyfts till ytan handlar om olagliga handlingar som män utsatt kvinnor för måste vi också titta på hur vårt rättssystem och våra lagar fungerar. En viktig del i detta sammanhang handlar om hur våldsutsatta kvinnor bemöts av polis och rättsväsende. Lagtinget har generellt sätt liten möjlighet att påverka inom området för rättsväsendet men när det gäller t.ex. polisens arbete är det viktigt att vi ser till att just bemötandet och utredningsarbetet är sådant att de män som utsatt kvinnor för våld och övergrepp också ställs till svars för sina handlingar.

    När det sedan gäller strafflagen har lagtinget ingen formell behörighet på området, men vi har möjlighet att både lyfta frågan på det sätt som t.ex. görs i denna debatt men också genom att initiera en motion till riksdagen i Helsingfors.

     I vårt närområde diskuteras för tillfället en översyn av sexualbrottslagstiftningen som helhet, med allt från straffens nivå till vad som ska ses som kriminellt och inte minst att samtycke alltid ska finnas från bägge parter vid sexuella handlingar. Gällande det sista, att samtycke ska finnas utgår jag ifrån att vi alla anser att det är en självklarhet. Verkligheten visar dock på något annat. En lag på detta område är på intet sätt enkel. Juristerna är oeniga om huruvida en samtyckeslag verkligen skulle få positiva juridiska konsekvenser. En lag skulle oberoende vara ett tydligt, moraliskt ställningstagande från samhället för vad som ska gälla, något som kan vara viktigt då vi nu fått ta del av alla dessa berättelser.

    På internationella kvinnodagen 2011 inlämnades en gemensam motion från samtliga partier i lagtinget, vilken tog sikte på att be riksdagen se över då gällande sexualbrottslagstiftning. Motionen godkändes av lagtinget och fördes vidare till riksdagen men mötte där tyvärr ingen större framgång. Vissa förändringar i sexualbrottslagstiftningen har därefter gjorts men tyvärr mycket begränsat. Frågan har nu väckts om lagtinget igen borde ta ett liknande initiativ. Med tanke på den svaga framgång det senaste initiativet mötte gäller det att noggrant överväga om detta är vägen att gå. Moderat Samlings lagtingsgrupp är redo att tillsammans med övriga grupper diskutera denna fråga vidare för att tillsammans hitta en väg som vi tror att har möjlighet till bästa framgång. Vi vill betona att det nu är viktigt att de åtgärder vi väljer att vidta inte bara blir tomma slag i luften för att döva vårt samvete, utan att vi tillsammans hittar de åtgärder som får effekt i verkligheten. Tillsammans kan vi som människor åstadkomma förändring.

    Ltl Ingrid Johansson, replik

    Tack, talman! Det som är extra problematiskt när man lyssnar till sakkunniga är att riket har ganska bra straff att utdöma, problemet är att domarna generellt dömer låga straff för det våld som försegår i hemmet, sexualbrott och könsrelaterade våldsbrott. Det är en komplex fråga som kräver en omfattande behandling där Åland tyvärr har en liten behörighet. Vi borde ställa krav på riksregeringen och utvärdera hur straffskalorna används i dessa frågor.

    Ltl Johan Ehn, replik

    Talman! Vi har långt lika syn på detta ltl Ingrid Johansson och jag. Man ska inte peka alldeles för mycket finger till domstolar när det gäller hur de bedömer. Får vi inte önskad effekt av den lagstiftning vi har, då har vi ett ansvar som politiker och i det här fallet regering och riksdag i Helsingfors att utvärdera, göra förändringar som gör att man inte kan använda sig av de lägre delarna av straffnivåerna.

    Jag har under den senaste tiden försökt titta närmare på den kritik som finns i våra grannländer kring detta. Det är lätt att peka på att det är domstolarna som gör fel men det är trots allt vi som politiker som ansvarar för lagstiftningen och domstolarna följer lagstiftningen.

    Ltl Ingrid Johansson, replik

    Om det tvistar de lärde. Det finns många som menar att när man läser förarbeten och ser i praktiken hur domstolarna dömer finns en viss diskrepans däremellan. Problemet måste lösas på ett sätt eller annat.

    Ltl Johan Ehn, replik

    Talman! Det är viktigt att vi som politiker alltid utgår ifrån att vi ska följa upp alla de beslut som vi gör för att se var konsekvenserna av dem blir. Följa upp huruvida det blir som vi har tänkt oss när vi gjorde lagstiftningen. Visar det sig att så inte är fallet måste man göra förändringar. Att försöka gå i polemik med domstolarna kring om de dömer rätt eller fel är sällan den rätta vägen att gå. Vi som politiker får då vara med och justera straffskalorna på ett sådant sätt att vi får den utgång som vi önskar.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Roger Eriksson

    Talman! Den liberala lagtingsgruppen anser att den nu aviserade debatten är synnerligen viktig och fyller ett viktigt behov. Vi har alla kunnat ta del av många fruktansvärda berättelser, främst från kvinnor men även från män. Omfattningen är skrämmande, alla berättelse vi har läst från både kvinnor och barn som är utsatta.

    I dagspressen och i övriga medier framkommit den s.k. metoo-debatten. I en av de större rikstidningarna var det 54 procent av kvinnorna och 22 procent av männen som uppger att de har blivit utsatta för kränkande bemötande, sexuella trakasserier. I övrigt, dammen brast där framkom att ca ¼ av alla kvinnor upplevt kränkande bemötande eller sexuella trakasserier. Siffrorna och berättelserna är fruktansvärda att det pågår i vårt samhälle. Tyvärr har jag erfarenhet av det från mitt vanliga yrke.

    Vad är kränkande bemötande och eller sexuella trakasserier? Det kan ske med ord, bemötande, handlingar, gester, minspel men även fysiskt, t.ex. genom beröring. Här bör nämnas att allt klanderbart beteende inte är eller ens kan vara straffbart. Mörkertalet är uppenbart stort, alldeles för stort. Om vi utgår i från att ¼ av alla kvinnor har upplevt kränkande bemötande, sexuella trakasserier kan man föranledas att tro att ¼ av alla män är förövare i detta hänseende. Jag vill inte tro att fallet är så illa, troligen är det väl så att en man som inte kan bete sig trakasserar kvinnor var än han befinner sig, i hemmet, i skolan, på jobbet, på fritiden m.m. För att dra en parallell till straffprocessen, en gärningsman har flera offer.

    Mörkertalet, varför är det uppenbarligen så stort? Av sakens natur kan man förstås inte känna till det exakta antalet men jag uppmanar alla som blivit utsatt för sexuella övergrepp och kränkande handlingar att anmäla brottet. Här är bemötandet från myndigheterna av största betydelse. Kan inte nog betona vikten av ett gott och förståelsefullt bemötande. De personer, främst kvinnor, som anmäler ett brott ska på intet sätt skuldbeläggas, tvärtom skulden ska hänföras till förövarna, i detta fall tyvärr allt för ofta en man. Bemötandet kan man alltid diskutera. Ålands polismyndighet har ett par konstaplar och som är utbildade för dessa ärenden. När t.ex. barn är inblandade ska berättelserna spelas in på band, det kräver bra utbildning och stor kunskap.

     Några ord om lagstiftningen. Kap 20 strafflagen, om sexualbrott. De olika straffstadgandena är i hyfsat skick ex. våldtäkt ett till sex års fängelse, sexuellt utnyttjande fyra år och för grov våldtäkt upp till tio år. Då är vi inne på samma område som för dråp där man klarar sig med åtta år. Straffstadgarna är relativt stränga.

    I riksdagen diskuterar man nu även att avsaknad av samtycke bör utgöra våldtäkt. Det kan vara ett sätt att agera mot problemet, men knappast en lösning, kränkningar som är verbala, man pratar alltid om fysiskt beröring, ofta våld tyvärr. Strafflagen kap 24, om kränkning av integritet, frid, ärekränkning, brott mot kommunikationsfrid samt 25 kap om brott mot friheten, t.ex. olaga hot, olaga förföljelse, olaga tvång. Lagstiftaren har således gett samhället ganska bra verktyg att arbeta med om vi tittar på straffbara handlingar.

    Vad jag förstått har lagtinget tidigare aviserat lagstiftningsändringar inom området, kanske vore dags att följa upp och damma av tidigare eller komma med ett nytt förslag till riksdagen, vilket jag stöder.

    Jag vet av erfarenhet att språkbruket på de s.k. sociala medierna många gånger är alldeles förskräckligt och uppfyller ett straffrekvisit, dvs. straffbar handling ärekränkning, olaga hot. När folk sitter vid datorerna finns inga hämningar överhuvudtaget, det är också en uppfostringsfråga.

    Min absoluta ståndpunkt med problemet med kränkande beteende, sexuella trakasserier är att det inte enbart kan lösas med lagstiftning, strängare straff, nya kriminaliseringar, det är en del i det hela men ingen patentlösning problemet ligger mycket djupare än så.

    Dåligt beteende, dålig uppfostran, saknad av folkvett kalla det vad ni vill i alla sina former inte kan kriminaliseras. Lika lite kan åsikter kriminaliseras, man får tycka vad man vill med hur det sedan framkommer är en annan sak. Om det här beteendet är klandervärt så här långt kanske man kan kriminalisera den här biten men allt kan man inte göra det är en glidande skala. Man ska inte sätta så mycket energi på att om vi får strängare straff så löser det sig, det gör det inte.

    Det som är lösningen är attityder, uppfostran, utbildning. Det krävs en ordentlig attitydförändring som måste börja redan i hemmet. Jag har fått ta del av det språkbruk som förekommer bl.a. i våra skolor. Språkbruket förskräcker. När vi var små var vi fula i munnen men dagsläget är ett mycket grövre språkbruk elever emellan. Vi har de lärt sig det? Troligtvis hemifrån. Därför har föräldrar, pedagoger, lärare en stor uppgift framför sig att man inte tillåter de fula orden. De flesta av oss har vett och förstånd att inte använda de här i umgänget med våra medmänniskor. Det är ingenting vetenskapligt bara min egen uppfattning att det har blivit råare och grövre än tidigare. Vi måste börja med attitydförändringen redan i hemmet med våra barn. Det gäller även arbetsplatser, i skolor, på fritiden, varhelst vi rör oss i vårt dagliga liv. Om det här inte fungerar kanske man hamnar lättare in i de straffbara handlingarna lättare. Om man blir van att uttrycka sig fult, direkt kränkande är det risk att man uppfyller straffrekvisiter för ärekränkning och olaga hot och sedan kanske kommer in på handlingar, t.ex. sexuellt övergrepp. Mycket av åtgärderna är de som lantrådet nämnde i sitt anförande som landskapsregeringen har tittat på olika policydokument och sådant.

    Om vi vill förändra beteendet och attityderna måste vi börja i hemmet, dagisar, skolor måste vi ha en berättelse som riktas mot framtiden. Hur skulle det vara om vi alla fr.o.m. i dag lovar att vi inte skall uttala oss kränkande om eller till någon annan människa, att vi även lovar att säga i från och ingripa om det sker i vår närhet. Där tror jag vi alla, åtminstone har jag själv någon gång varit feg vilket jag inte är stolt över det. Kan vi skapa en kränkningsfri zon och en zon, fri från sexuella trakasserier omkring oss själva vi 30 lagtingsledamöter vi är förebilder och ska ta ansvar.

     Om vi går ut i det åländska samhället kan vi åtminstone börja attitydförändringen, då har vi en början och kommit en bit på vägen, arbetet tar aldrig slut.

    Ltl Igge Holmberg, replik

    Tack, fru talman! Ltl Eriksson pratar om domstolarna, bemötande, straffskalor men man får inte glömma bort att vårt domstolssystem består till stor del av nämndemän. Var är deras kränkningsfria zon, var är deras utbildning och bemötande, vad är deras syn på kvinnor? Vad som behövs är en lätt omorganisering av domstolsväsendet vad gäller tillsättandet av nämndemän. Deras syn på samhället, hon får skylla sig själv mentalitet, deras attityder måste vi komma åt för att få mer adekvata straff utdömda.

    Ltl Roger Eriksson, replik

    Tack, talman! Nämndemännens roll i straffprocessen håller på att minska radikalt, mål där nämndemän är närvarande minskar kraftigt. Nämndemännen är utsedda av kommunfullmäktige ute i det åländska landskapet. Under gamla tider för att kunna ta del av en hemlig överläggning i rätten för att se till att inget otillbörligt tillgår där. Kompetensen och kunskapen på dessa nämndemän är det som medborgarna i allmänhet generellt har i det åländska samhället.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Bert Häggblom

    Tack, fru talman! Vill tacka centern som har tagit initiativ till den här debatten. Det intressanta är om man jämför med debatten som skett i Sveriges Riksdag att där var det bara kvinnor som deltog i debatten, inte en enda man deltog i debatten. Debatten var över på en timme och 39 minuter.

    Alla övergrepp, trakasserier och våld som sker mot kvinnor är beklagligt och det kommer tyvärr att fortsätta eftersom det har pågått så länge. Det som vi måste göra och som har kommit fram i debatten är att vi tillsammans skapar förändring.

    Hur kan vi göra det? Vi rikta ett tack till poliskåren och sjukvården i landskapet som faktiskt har varit ute i god tid. Inom polisen har man när det gäller våld mot barn, ungdomar och kvinnor ett barnahus som tar hand om det och utreder dem gediget. Det har funnits kritik för att man lagt ner för mycket resurser på det men det har varit bra. Akuten anmäler så fort de ser något misstänksamt när kvinnor kommer in, oberoende vad personen vill eller inte. Tystnadskulturen är att många offer inte heller berättar vad som hänt, det vill inte att man rör i det och då blir det fortsatt tyst om det.

    Många vill ha hårdare straff. Rättsprocessen gör tyvärr att offren lider mest. Systemet i sig gör att det inte är bra i dag. Det blir offentliggjord på ett sådant sätt man inte vill och familjemedlemmar dras in. Då blir offren mer drabbade än gärningsmännen.

    Man måste börja redan från skolorna, precis som ltl Eriksson sade har språket i skolorna blivit råare. Antalet övergrepp och trakasserier har inte ökat men kommer fram nu mer. Det allvarliga är att det inte blir bättre, där måste göras någonting. Skolorna har ett stort ansvar och vi i beslutade ställning bör göra allt vad vi kan.

    Kvinnors självförtroende och självkänsla måste öka att man vågar säga ifrån, att man inte finner sig i det. För den som har varit med i rättsväsendet i många år och har kunskap och erfarenhet vet att det har funnits länge, det är beklagligt, sorgligt när det sker. Det som händer i rättssalen är inte roligt, där det inte finns ett torrt öga på någon när ärendena dras upp.

    Hur ska vi få bort det? Alla måste delta. Många inom arbetslivet är tysta, den som är i underordnad arbetsställning vågar inte säga vad som skett och vad som händer. Kunskap ute bland gemene man måste bli bättre att man vågar säga ifrån men det finns så mycket maktstrukturer i vårt samhälle.

    Det finns mycket att göra och därför är de inlägg som har varit glädjande. Vi måste jobba vidare på det. Om det sedan ska vara strängare straffskalor eller inte anser jag precis som ltl Eriksson att det finns stänga straffskalor idag. Problemet är bevissvårigheter i fallen, det finns oftast bara två personer i något enskilt rum och vad har hänt? Det är ännu värre för offret om det blir frikännande dom fast det kanske har skett.

    Hedersvåld har inte tidigare funnits i samhället som finns idag och det måste vi också öppna ögonen för. Vi har haft en stark inflyttning till Åland, man kommer från kulturer som har en annan syn på kvinnor och brott och även mot barn. Det finns länder som fortfarande har barnaga. Nog har vi utmaningar framför oss och det gäller för oss alla att jobba på det och hitta den bästa lösningen. Som ltl Ehn sade, tillsammans kan vi skapa en förändring.

    Ltl John Holmberg, replik

    Tack, fru talman! Ltl Häggblom nämnde vikten av attitydförändringarna redan i grundskolan. Med de snedvridna attityder som finns i dag som marineras hemma hos familjer och runt matbordet behöver dessa attitydförändringar ske redan före skolåldern på dagis. Som ltl Holmberg-Jansson tog upp existerar det redan i dag på ett positivt sätt via ”stopp min kropp”, det är ett stort steg och vi kan se till att den formen av utbildning sker redan i småbarnsåldern på dagis. Man kan aldrig börja för tidigt i den här viktiga frågan.

    Ltl Bert Häggblom, replik

    Fru talman! Ltl Holmberg har helt rätt det ska börjas tidigt. Föräldrarna borde också involveras tidigare kanske t.o.m. före man får barn.

    Ltl John Holmberg, replik

    Vi diskuterade alldeles nyligen här i salen ANDTS-programmet kring värderingar och attityder och vikten av att det arbetet sker hemma, det är precis samma sak här. Föräldraansvaret som ltl Staffas tog upp får man inte heller förglömma.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Roger Eriksson, replik

    Talman! Håller med ltl Häggblom om berömmande av polismyndigheten och deras ärenden där barn är utsatta för brott. Det finns två specialutbildade utredare hos polisen som gör ett gediget och mycket bra jobb, som ofta är väldigt svårt.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Igge Holmberg, replik

    Tack, fru talman! Offren berättar inget, säger ltl Häggblom vilket är för att domstolen visar gång på gång att samhället inte bryr sig. När bara ett litet antal av alla anmälningar leder till åtal och ännu färre leder till dom. Varför skulle kvinnor och anmäla det? Lägg till sedan stigma att anmäla en just kille och få höra att ”du måste överdriva, inte kan han gjort något”. Det är därför kvinnor inte anmäler. Våldtäktskulturer i samhället gör att offret för övergreppet blir till ett offer igen i domstolen med skampåläggning på det.

    Ltl Bert Häggblom, replik

    Där måste också en attitydförändring till, att man får ner ribban att folk vågar anmäla vad de blir utsatta för. Där är självförtroendet för den som anmäler att man har den styrkan och kraften att man orkar gå vidare och att man även får det stöd som finns. Där måste polisen få beröm, där försöker man ge stöd om man vet om att något har hänt. I dag har Ålands tingsrätt bara kvinnliga domare något som kanske gått ltl Holmberg förbi.

    Ltl Igge Holmberg, replik

    Tack! Argumentet att vi haft en inflyttning vill jag påminna om att den senaste statistiken från Sverige säger att den genomsnittliga våldtäktsmannen är mellan 25 – 35 år, svensk och nykter under övergreppet. Men man kan skylla på kulturer om man vill. Berättelser från metoo från kvinnor som har berättat om övergrepp sträcker sig från 30-, 50-, 70-talet så jag ser det mer som ett strukturellt problem, ett mansproblem i samhället än ett kulturellt problem.

    Ltl Bert Häggblom, replik

    Tack, fru talman! Vi ska inte glömma bort att när vi har människor som kommer från andra kulturer finns det problem, jag pratar av den erfarenhet jag har och inte på någon statistik från Sverige, det är bara att gå och titta i rättens protokoll när och hur det har skett. Gör en analys av det så finns mycket läsning där som tyvärr inte är trevlig.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

    Tack, talman! När det gäller att upptäcka att människor far illa har sjukvården, som ledamoten var inne på, en väldigt stor roll det är dit man med tur söker sig. Man kanske inte alltid söker sig med rätt symtom söker kanske för oro, stress, magont men visar sig sedan om man fortsätter att nysta på bollen att man kanske lever i en situation med en våldsam man eller blir kränkt på jobbet.

    Inom ÅHS tittas på möjligheter att hitta verktyg där man alltid ställer samma fråga till alla personer som besöker vården oavsett för att förhoppningsvis vid kanske tionde besöket vågar säga hur det riktigt står till.

    Ltl Bert Häggblom, replik

    Fru talman! Det ville jag understryka att man redan idag har jobbat mycket med och kommit långt. Även män får problem när de får hjärtinfarkt eller stroke, de blir ofta stygga och då sker ofta misshandel. Äktenskapet har varit bra i 40 år med brakar när de fått hjärtinfarkt eller stroke, det blir en våldstendens hos männen och många äktenskap leder till skilsmässa.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Mikael Staffas, replik

    Tack, fru talman! Ledamoten uppfattar det inte som ett accelererande problem utan det ligger på samma nivå hela tiden. Tror verkligen ledamoten att det inte är ett problem som vi behöver ta tag i ordentligt för att antalet överfall, misshandel och liknande verkligen stiger?

    Ltl Bert Häggblom, replik

    Tack, fru talman! Min pedagogik rår jag aldrig på, ltl Staffas. Det har varit en tystnadskultur beträffande dessa frågor, allt har inte kommit fram tidigare, men vill påstå att det har funnits hela tiden. Jag växte upp med en far som var polis och hade förmånen eller nackdelen, på den tiden hade var och en sina distrikt så jag har sett och hört övergreppen som har funnits. Däremot har inte alla vågat berätta det som kommer fram nu. Många tror att de har skett nu med det har förekommit hela tiden, det kallas för tystnadskultur.

    Ltl Mikael Staffas, replik

    Då delar vi uppfattningen om att troligtvis kommer vi att få höra mer och mer om detta i framtiden.

    Det som ledamoten berörde var när det sker otäcka saker och det är i en miljö som ofta beror på alkohol, istället för att gå in djupare i den diskussionen valde ledamoten helt plötsligt att välja in de nya ålänningarna som kommer utifrån. Hur kommer det sig att det helt plötsligt blev ett mycket större hot än alkoholen som vi vet att under många år ställer till bekymmer för hur vi behandlar, respekterar och värderar varandra?

    Ltl Bert Häggblom, replik

    Tack, fru talman! Jag berörde överhuvudtaget inte alkohol i mitt anförande, det ordet nämnde jag inte. Den repliken vet jag inte var är. Vi pratar om trakasserier och övergrepp det spelar ingen roll i vilket skede om det är alkohol eller något, det är samma övergrepp ändå om du är nykter eller inte, allvaret är detsamma. Det är ingen ursäkt att ha alkohol i sig.

    Det kommer människor som har flyttar in och som upplevt mer våld än vad vi gör vårt samhälle, vi ska inte sluta ögonen för det. Där det jobbas med frågorna måste man vara öppna åt alla håll och kanter, det är bara att gå och titta i rättens protokoll. Vi måste hjälpa alla människor som ska leva i vårt samhälle, vi måste få människor att ändra attityd.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Metoo-kampanjen är och har varit alldeles fantastisk. Alldeles fantastiskt viktig, slagkraftig och smärtsam på många håll. Vill skicka all min kärlek och tacksamhet till alla de kvinnor som har vågat träda fram. Det är förmodligen de som är den här mandatperiodens verkliga politiska hjältar. När vi misslyckas i den här salen med att skapa förändring har man visat att det går att göra ute på fältet om man bara förenar sig och gör gemensam sak och vågar träda fram.

    Ser vi till Åland är det här ett fenomen som är betydligt större och vi rider på en global våg också i det här sammanhanget. Vi är där och vi hakar på. När jag kollade senast var det 1 568 kvinnor som hade skrivit på det åländska uppropet, det är mina och Ålands Framtids hjältar i den här debatten. All respekt till dem.

    Metoo-kampanjen är fantastiskt smärtsam har vi också fått se och det är något som är på sin plats med tanke på alla de berättelser som har kommit fram i ljuset. Det måste få göra ont och vara smärtsamt när en sådan förändring sker som i det här fallet, det är alldeles självklart. Ska vi lyckas skapa en verklig förändring, en förbättring för någon sker det oftast på bekostnad av någon annan. Det måste märkas att man har gjort bort sig, gjort fel. Ska vi förbättra kvinnornas situation så måste också vi män vara beredda att ge avkall på vår maktposition, situation. Är vi inte beredda att kompromissa där så kommer det heller inte att bli någon betydande förändring för kvinnorna i de sammanhang där vi ser ojämställdheten utbredd på det sätt den är idag.

    Ett talande exempel på det är hur vi i den här salen alltid tar för givet där vi diskuterar jämställda löner att vi måste skjuta till pengar för att få kvinnornas löner uppjusterade om man ska generalisera grop, det skiljer förstås mellan olika yrken och löner. Det generella problemet är att kvinnornas löner är för låga då ska vi skjuta till pengar för att justera upp kvinnornas löner. Vi är alltså inte beredda att sänka de manliga lönerna för att få till jämställda löner det måste vara högre löner för kvinnor.

    Varför ska inte vi män vara beredda att ge avkall på våra högre löner för att kunna mötas på mitten och uppnå ett jämställt resultatet? Det skulle vara den snabbaste vägen till förbättring och till ett jämställt resultat. Det är en omöjlighet för då sker det på männens kostnader, det är ett talande exempel på att vi har mycket att jobba med vad gäller jämställdhetspolitiken. När civilsamhället levererar borde vi försöka haka på.

    Vår största tacksamhet till de kvinnor som har trätt fram och vågat komma fram med sina berättelser och verkligen driver förändringen framåt.

    Ett av de absolut mest talande vittnesmålen, det finns jättemånga och inget är mer eller mindre värt än något annat av vittnesmålen som har publicerats, det ringar in med den åländska problematiken på ett alldeles ypperligt sätt. Det handlar om en nittonårig kvinna som har blivit sexuellt trakasserad, tagen på brösten av en äldre familjevän på krogen ett utdrag ur vad hon skriver; ”när min mamma hämtar mig senare på natten från Arken berättar jag om händelsen i tårar, hon tror mig inte han skulle väl aldrig göra något sådant. Jag ger mig inte utan lyfter det varje gång han kommer på tal, vägrar följa med dit på middag och det har gått tio år och det tror mig fortfarande inte. Det största såret är inte att mina föräldrars kompis tog mig på brösten utan att det står på hans sida”.

    Som flera har varit inne på i debatten så är kanske det den största utmaningen som vi står inför i de här sammanhangen nu när så många vågar träda fram med sina berättelser och prata mera öppet om det. Ställer vi verkligen upp för våra medmänniskor våra kvinnor som möter den här typen av problem? Den frågan kan vi alla ställa oss både kvinnor som män.

    Det visar att vi har speciella behov i vårt småskaliga samhälle där berättelser illustrerar på ett alldeles tydligt sätt att det är svårt i små sociala sammanhang att adresserade och hantera den här typen av problem. Det kräver därför extra eftertanke och starkare insatser än på andra ställen.

    Tänker man på hur situationen ser ut på Åland har vi begränsad tillgång till statistik men kan ändå få visa tankeställare om man läser den tillgängliga statistiken. Hälsa i skolan är bl.a. en undersökning där man tittar på upplevt sexuellt våld och sexuella trakasserier. Den undersökning som gjordes 2015 visar att i yrkesgymnasiet upplever 21 procent av flickorna någon form av sexuellt våld en eller upprepade gånger.

    Upplevda sexuella trakasserier via telefon och internet är 36 procent, det är skrämmande siffror att mer än var tredje åländsk kvinna i yrkesgymnasiet upplever sig sexuellt trakasserad via telefon eller internet. Här har vi definitivt något att jobba med och förmodligen ett område där vi kunde rikta insatser alldeles särskilt.

    På gymnasiet finns ingen könsuppdelad statistik vilket är förvånande varför man gör det för yrkesgymnasiet men inte för gymnasiet. Den sammanvägda statistiken visar att upplevt sexuellt våld ligger på 15 procent och över internet och telefon ca 20 procent, då är det både kvinnor och män. Den statistik som nämndes tidigare om upplevda sexuella trakasserier i nära relationer visar på 34 procent enligt de senaste siffrorna. Det visar framför allt de sociala utmaningarna med den här problematiken att de stora problemen ofta finns i hemmet och i de nära relationerna. Vi vet alla hur svårt det kan vara att adressera den typen av problem och faktisk lösa dem och vilka konsekvenser det kan få som man förstås känner när man är utsatt för den typen av övergrepp och trakasserier.

    Diskussionen om eventuella påtryckningar för att få förändringar av straffskalorna är intressant med tänker inte gå in på den desto mera. Det är alltid svårt att åstadkomma förändring på den punkten särskilt när vi inte har lagstiftningsbehörighet i den här salen.

    Jag vill ge alla kvinnor som upplever sig sexuellt trakasserade en hälsning och ett tips på ett område där man har stora möjligheter att nå framgång även den rättsliga vägen om man upplever sig sexuellt trakasserad i arbetslivet. Om du närmar dig din chef eller din arbetsgivare och säger att ”jag har blivit utsatt för sexuella trakasserier”, åligger det arbetsgivaren att visa att man vidtagit tillräckliga åtgärder för att lösa problematiken. Om arbetsgivaren inte göra någonting, inte lyssnar, vidtar inga åtgärder, starta inga diskussioner eller utredningar då betraktas det per automatik som diskriminering i arbetslivet. Det här är ett otroligt kraftfullt instrument om man inser det, om man verkligen möter sin arbetsgivare med kunskapen om att den här vägen faktisk finns att gå.

    Alla sexuella trakasserier sker inte i arbetslivet, men i arbetslivet har vi jättebra lagstiftning för att förhindra den här typen av problem och det ska man ta vara på som kvinna och man upplever sexuella trakasserier i arbetslivet. Vill slå ett slag för den möjligheten för att öka medvetenheten om att de finns.

    Man ska hänga ut män och även kvinnor som inte sköter sig i de här sammanhangen men man ska göra det med ansvar och eftertänksamhet. När vi läser i debatten och vi ser att folk blir utsatta för grundlösa anklagelser riskerar det att också bli en inflation i debatten. Varje anklagelse som inte baserar sig på sanning, där det också bekräftas socialt att det inte är så leder till en misstro mot hela metoo-debatten, därför uppmanar jag alla kvinnor häng ut, vara öppen med era historier men gör det med eftertänksamhet och ansvar så att det inte förtar kraften av den fina kampanj vi diskuterar. Det handlar om respekt, taktkänsla och empati och visst ger den här kampanjen hopp för mänsklighet, det ska vi ta vara på.

    Ltl Ingrid Johansson, replik

    Tack, talman! Ltl Jonsson resonerar kring statistiken hur många som har blivit drabbade av sexuella trakasserier. Min uppfattning är att det är 99,9 procent av kvinnorna som har blivit utsatta för sexuella trakasserier på någon nivå. Mycket har att göra med hur man ställer frågan, är frågan ”har du blivit utsatt för ett sexuellt trakasseri”? Många svara nej men om de konkretisera det, ”har du någon gång fått en hand på din kropp utan att ge ditt samtycke till det”, då får du helt andra siffror. Det är relevant att vi ser hur frågan ställdes när vi ser på statistiken, både gällande sexuella trakasserier men också könsrelaterat våld.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Det är förstås sant. Man får titta på det väldigt få siffror vi har i dagsläget och utgå ifrån dem för att få någon slags bild av verkligheten. Det intressanta ska bli att se hur siffrorna förändras efter metoo-kampanjen, har den ökade medvetenheten lett till att man funderar och reflektera mera över detta och faktiskt inser att man har blivit utsatt för sexuella trakasserier. Det betyder inte nödvändigtvis att vi har fått en sämre situation, förhoppningsvis tvärtom. Vi måste ha någon form av fakta att basera här debatten på allt annat vore ovärdigt.

    Ltl Ingrid Johansson, replik

    Tack, talman! Jag var på en föreläsning som landskapsregeringen ordnade för någon månad sedan om kvinnors hälsa och där var en som doktorerade kring sexuella trakasserier som konstaterade just det. Detta är en fråga vi ha lyft på senare tid, vi ser att mönstret har pågått tusentals år men det är först efter nittonhundratalets andra hälft som man överhuvudtaget har börjat prata om problematiken. På nittiotalet förbjöds våldtäkt inom äktenskapet i Finland, det finns ingen gammal statistik, man kan inte säga att det eskalerar, minskar eller ökar. Däremot kan man konstatera när man frågar äldre personer om hur deras vardag såg ut tidigare i livet så har det funnits länge och finns i alla kulturer och samhällsklasser och i alla typer av familjer.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Även om man kan kritisera frågorna, vilket man ofta gör i statistiksammanhang finns det alltid en liten fara med att ändra dem för ofta, då får vi ingen aning om hur det utvecklas över tid. Det är klart att det vore bra att få fram jättebra frågor och metoder men man behöver ha ett långsiktigt perspektiv på det om vi överhuvudtaget ska ha någon nytta av den typen av statistik.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Tony Wikström, replik

    Tack, fru talman! Ltl Jonsson nämner lagstiftning som ett sätt att komma åt det och anser det inte som en framkomlig väg, pekar på att Åland inte har behörighet med domstolar och sexualbrott osv. Vi fick ett stöd från centern och Harry Jansson sade att det absolut är läge för Åland och lagtinget att komma med en gemensam motion för en samtyckeslag. Hur ställer sig Ålands Framtid till det?

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Vi ställer oss givetvis positiva till ett sådant initiativ. Jag ville bara lägga någon form av realism över debatten, vi såg resultatet av det förra initiativet vi skickade. Det avfärdades på formella grunder och det gjordes en ganska märklig tolkning av självstyrelselagen. Vi ska inte förvänta oss att vi kan förändra lagstiftningen, möjligen påverka debatten något.

    Jag ville slå ett slag för de möjligheter som finns i dagsläget att ge kvinnorna möjlighet att öka deras kunskap om vad man faktisk kan göra med dagens lagstiftning. Som det diskuterades tidigare i debatten är det inte alltid lagstiftningen som brister utan tillämpningen av den och man anser att straffen döms för lågt, taket är ganska högt sex års fängelse som nämndes i debatten döms sällan ut men det finns möjlighet enligt lagstiftningen.

    Ltl Tony Wikström, replik

    Talman! Håller inte ltl Jonsson med om att politik är en enträget och långdragen historia. När det gäller sexualbrotten fick det väldigt mycket uppmärksamhet i media och bland vanligt folk och kan vara en del av vattnet som urgröper stenen. 2015 var ett medborgarinitiativ som också rörde en strängare sexuallagstiftning där 58 000 skrev på, säger inte att det är beroende på Ålands motion men vi kan dra vårt strå till stacken varför inte göra det igen.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Det kan vi absolut göra, samtidigt finns det alltid en självstyrelsepolitisk dimension om vi börjar skicka initiativet efter initiativ till riksdagen på förslag om förändrad lagstiftning blir det lätt lite vargen kommer. Alternativet är att spara instrumentet till tillfällen då det verkligen gäller något som är mer Ålandsspecifikt då får instrumentet en större tyngd vilket är en viktig aspekt man måste ha med sig i debatten.

    Vi stöder ett sådant initiativ, det är en så pass relevant fråga och tydligt i sammanhanget. Samtidigt vill jag understryka att det inte kommer att lösa särskilt mycket av problemen.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Pernilla Söderlund, replik

    Tack, talman! Ltl Jonsson är bra påläst om arbetslivets lagstiftning. Det som ofta komplicerar händelser är att sexuella trakasserier utförs av patienter, klienter, brukare eller kunder eller vad man har för arbetsuppgifter och de har en tystnadsplikt som försvåra det. Hur ser ni på det?

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Till den delen kan jag inte påstå att jag är påläst. Skulle se fram emot att höra ltl Söderlunds erfarenhet och åsikter om det.

    Ltl Pernilla Söderlund, replik

    Tack, talman! Då får ltl Jonsson bli besviken, för min andra replik gäller det ni sade om lika lön för lika arbete, hade ni en idé om hur det ska lösas att männen sänker sina löner och tycka att det är en bra idé?

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Där man upplever att det finns ojämnställda löner borde man bestämma sig för att den högre lönen fryses fram tills den lägre lönen har justerats upp i takt med löneutvecklingen. Det blir ingen löneförhöjning de kommande fem åren, vi håller den på noll procents löneökning medan man höjer den kvinnliga lönerna med normalt sett två procent per år så tar det inte så länge innan de kvinnliga lönerna kommer ikapp. Det sker inte heller då på bekostnad av budgeten i övrigt. I stället lever vi i någon tro att vi ska kunna ta en pott pengar och så skjuter vi in den på ett visst ställe och så löser sig alltid. Det är en svårare väg att gå, det är svårt att hitta medel och pengar men utmaningen ligger precis i det att få männen att tycka att det är bra lösning. Vi män måste vara beredda att bjuda till vi faktiska ska nå jämställdhet.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Stephan Toivonen

    Fru talman. Mina damer och herrar, övriga åhörare. Då har metoo-debatten nått även Ålands lagting. Eller kan man kalla det debatt, vi verkar vara ganska överens i den här frågan, mitt anförande ska inte heller bli så mycket debattartat.

    Första gången jag upplevde metoo var när Dominique Strass Kahn, dåvarande chefen för internationella valutafonden, hamnade på världens löpsedlar då han bodde på ett hotell i New York. Vad som hände blev aldrig klarlagt, men det som följde var att ett antal journalister som vittnade om hans osmakliga stil i samband med intervjuer och Dominique Strass Kahn syntes på löpsedlarna dag efter dag i Frankrike. Det som då drogs fram förvånade mig, som gentleman. 

    Sex år tidigare ville han bli socialisternas presidentkandidat, men förlorade mot Segolen Royal. Nu ansågs han given som presidentkandidat och Nicolas Sarcozy var impopulär så både socialisterna och Dominique Strass Kahn guldvittring.

    Men Dominique Strass Kahn drog sig ur kampen och Segolens f.d. sambo Francois Hollande blev president, metoo före metoo kan man säga det ändrade historiens gång.

    Den nu aktuella metoo-kampanjen började i filmindustrin i USA där man i natt var klädd i svart. Det har spridit sig till många länder och till många branscher. Det har visat sig att tystnadens kultur har funnits överallt. I England avgick nyligen en minister och skulle någon starta Ålandspolitiken-metoo skulle vi tyvärr ha många historier där. Vissa trakasserier kanske inte har skett i marmorborgen och vissa av personerna som inte längre är i politiken, men de historier som florerar visar att inget område är fredat.

    Fru talman. Min huvudhypotes är dock att vi ska se framåt. Att vi tack vare denna kampanj ska försöka eliminera framtida trakasserier och även regelrätta övergrepp. Historien kan vi inte påverka. Metoo debatten innehåller många viktiga och svåra frågor. Vad är trakasserier? Vad är ett övergrepp? Har de ökat eller har det minskat? Vad beror de på? Viktigast kanske, vad kan vi göra åt dem och vem är vi?

    I debatten har vi sett exempel på både trakasserier och regelrätta övergrepp och ibland har det skett för ganska länge sedan. Att använda dessa illdåd, som det talades om på 30-talet, kan ibland vara felaktigt eftersom vårt synsätt har ändrats under den här tiden. Våldtäkter inom familjen var inte ens straffbara för ett antal år sedan. Ibland används även dessa illdåd för att straffa förövarna. Då kommer vi in på juridiska problem. Om man tar fram en påstådd händelse från 1990 eller 1970-talet har vi svårt i ett rättssamhälle att kunna försvara oss. En våldtäkt preskriberas på tio år medan trakasserierna torde preskriberas efter två år. Är det då rimligt att man via media ska straffas efter tio eller femtio år?

    Ltl Jonsson var också inne på att denna typ av gamla fall som används mot enskilda individer riskerar att påverka trovärdigheten för hela femomenet. Att använda dessa gamla händelser som exempel är inget problem för att lära oss, men att straffa saker långt tillbaka i tiden känns främmande.

    Fru talman. Ett annat problem i debatten är att man med nolltoleransen ibland försöker avsätta personer för påstådda och eventuellt helt riktiga händelser. Det är stor skillnad mellan trakasserier som kanske inte ens skulle straffas i domstol och regelrätta övergrepp. I vissa fall har vi redan sett exempel på personer som fått gå från arbete, vänner och hem för händelser som knappt skulle gett en dagsbot om det skulle ha kommit till domstol. Därför är det inte förvånande att ordet mobb dyker upp i debatten.

    Fru talman. Vissa har hävdat att berättelserna inte är sanna. Det är en svår synvikel som faktiskt inte är av så stor betydelse. Berättelsen kan vara sann ur offrets synvinkel medan förövaren har sett det på ett helt annat sätt. Som jag nämnde som ett exempel är inte det de viktigaste utan först om man vill straffa utgående från om en historia är sann eller inte.

    I Sverige har man hävdat att metoo-kampanjen har kommit till för att man ska glömma bort de färre och betydligt grövre övergreppen som gruppvåldtäkter osv. numer pratar man även om serieöverfallsvåldtäkter, man talar om att Sverige har val i år.  På Åland har vi inget val i år och vi har ännu inte gruppvåldtäkterna. Ltl Häggblom talade om andra problem men vi har inte de stora, det som vi har och uppenbart har haft länge är trakasserierna.

    Fru talman. Det har framförts kritik mot att inte alla kvinnor har fått vara med i den slutna gruppen som tagit fram dessa anonymiserade berättelser. Det är kanske inte det största problemet när det gäller att få fram historierna. Däremot kan det vara ett problem när det gäller uppslutningen för att försöka lösa dem. Om man bara har historier från kvinnor från stan så kanske inte männen från landet är intresserade av att försöka lösa de problem som finns. Vi ska inte exkludera någon av kvinnor och vi ska inte heller exkludera någon av männen.

    Fru talman. Det har diskuterats om antalet trakasserier ökar eller minskar. Jag försökte få fram uppgifter men det är väldigt svårt. Många anser att det ökar. Detta är märkligt då vi haft en synlig feminism alltsedan 70-talet efter frigörelsen på 60-talet. Men från 70-talets krav på jämställdhet har drivits i en mer radikal inriktning. Man har aldrig försökt få med männen utan snarare försökt hålla dem utanför processen. Jag vet inte om jag har rätt, men jag har uppfattat det så.

    Exempelvis har kända artister använt uttryck som ”jag hatar alla män” eller feminismen säger att ”män är djur”. Det är inte uttalanden som precis överbygger klyftorna mellan feminister och de män som vill göra något för att minska trakasserier och övergrepp. Vi borde kämpa mot samma mål och inte mot varandra

    Fru talman. Jag ser att mitt timglas börjar vara tomt, jag får återkomma till åtgärdsförslagen i mitt nästa anförande.

    Ltl Ingrid Johansson, replik

    Tack, talman! Det är intressant men inte särskilt förvånande att ltl Toivonen använda den huvudsakliga tiden av sitt anförande till att kritisera de kvinnor som har varit med kring falska anklagelser, de administratörer som lade ner timmatal på att anonymisera berättelser och kanske inte alltid hann med. För de som inte har varit med i gruppen kan jag konstatera att inga män hängdes ut, alla berättelser där man kunde lista ut vem det var anonymiserades, de konkreta förslagen, det starka avståndstagandet uteblev. Är det viktigare att se på de små brister som ltl Toivonen finner i historien eller är den stora bristen mäns trakasserier mot kvinnor?

    Ltl Stephan Toivonen, replik

    Tack, fru talman! Jag nämnde inte något om falska anklagelser. Vikten är att det är en mycket viktig fråga och de problem som finns kring metoo-rörelsen och lösningar insåg jag att det klarar jag inte på tio minuter därför delar jag upp det i två, så viktigt tycker jag att det är.

    Ltl Ingrid Johansson, replik

    Talman! Vill fortsätta kring hur ltl Toivonen använder retoriken och de tio minuter man har till att lyfta fram det absolut viktigaste från sin politik. Kan ltl Toivonen resonerar kring hur han tror att det känns för de kvinnor som har varit med och skrivit sina berättelser, öppnat sitt innersta, sin största skam man har burit på för att sedan får höra att det är problematiskt att man har gjort det. De kvinnor som har blivit gruppvåldtagna av åländska män, hur de känner sig när man påstår från talarstolen i Ålands lagting att inga gruppvåldtäkter sker på Åland.

    Ltl Stephan Toivonen, replik

    Tack, fru talman! Det som ltl Johansson begär att jag ska kunna beskriva ser jag som väldigt svårt, svårt att kunna se det ur kvinnans synvinkel. Jag kan se saker ur mäns synvinkel.

    Däremot gruppvåldtäkter avsåg jag sådana som har varit dömda i domstol. Om det sedan är sådana fall som inte har tagits upp, som ltl Johansson hänvisar till, är en helt annan sak.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Pernilla Söderlund

    Talman! De flesta av er vet säkert att jag arbetade som barnmorska innan jag blev politiker. Ni har säkert alla hört det faktum att en barnmorska behandlar bebisar olika beroende på om det är en pojk- eller flickbebis? Det är redan där som det börjar att vi behandlar pojkar och flickor olika fortsätter i dagvården, i skolan, i studielivet och sedan i arbetslivet. Vi fostras direkt in i våra könsroller.

    För en barnmorska kommer kvinnors utsatthet inte som någon överraskning. Våldet och speciellt det sexuella våldet, det sätter sina spår. Både fysiska och psykiska spår. Vi barnmorskor frågar om kvinnors våldsutsatthet, och vi medverkar vid våldtäcktsundersökningar och även vid aborter, för det är ju inte så att en kvinna alltid bestämmer över sin egen reproduktion, eller ens över sin sexualitet. Vi ser hur manssamhället uttrycker sin makt t.ex. genom våldtäckter som är så vanligt att det finns ett speciellt ”kit” för den undersökningen, våldtäcktskit. Vi ser också svårigheten i att våga anmäla och att berätta om övergreppen, den här tystnadskulturen. Berättar man är det kanske svårare att glömma. Berättar man inte så kanske det inte hände. Men pratar vi om övergreppen då blir det en kör av röster som stärker varandra och det kan göra hela skillnaden.

    Överdriver kvinnorna? Nej, jag kan intyga att metoo underdriver. Det har nu blivit mera uppenbart hur utbrett det är med sexuella trakasserier i samhället.

    Men från barnmorskeri till arbetslivet. Arbetslivet borde förstås vara helt fredat från sexuella trakasserier, men så är det inte. Jag hoppas metoo-debatten får arbetsgivare att damma av gamla dokument om sexuella trakasserier som arbetsgivaren har ett ansvar för att förebygga och stoppa.

    Lagen om jämställdhet innehåller en skrivning om att arbetsplatser med flera än 30 anställda ska ha en jämställdhetsplan. Hur efterföljs den lagen, då? Dåligt kan jag dessvärre meddela, kanske den bara ses som en rekommendation. En plan talar om var vi är, vart vi vill, hur långt vi har kommit och vilka insatser, åtgärder som är viktiga för att nå målet.

    Arbetsgivaren ska verka för att förebygga diskriminering, både direkta och indirekta. Sexuella trakasserier och trakasserier på grund av kön samt befallningar eller instruktioner att diskriminera personer på grund av kön anses vara diskriminering. En jämställdhetsplan ser jag som ett redskap för att förhindra detta.

    Arbetet mot sexuella trakasserier måste fungera. För att agera före något inträffar kan vara ett sätt att förhindra att problem alls uppstår. Det låter enkelt, men hur förändrar vi djupt rotade värderingar och attityder? Nu när tystnaden brutits blir det svårare att komma undan med dåliga beteenden på arbetsplatsen.

    Inte så att en jämställdhetplan i sig förhindrar sexuella trakasserier på arbetsplatsen, men den ska fokusera på förebyggande och ha åtgärder för att förhindra dessa. En arbetsgivare som får vetskap om sexuella trakasserier eller trakasserier på grund av kön är skyldig att vidta åtgärder. Frågan lyfts och ventileras när man skriver en jämställdhetsplan, som visar på mål och riktning.

    Landskapets allmänna förvaltning och även de underlydande myndigheter liksom verk, föreningar och bolag som har flera än 30 anställda ska alltså ha aktuella jämställdhetsplaner. Har de det då? Ja, hur ser det ut på ÅHS, ÅMHM, gymnasiet, högskolan, polisen och fastighetsverket? Jag har frågat och jag kan meddela att det inte alls inte ser bra ut. Inte många jämställdhetsplaner i sikte. Hur skulle det vara att ha ett jämställdhetsombud på våra olika myndigheter?

    Jämställdhetsplaner kan verkligen ha olika ambitionsnivå det kan jag konstatera efter att ha läst flera. En bra jämställdhetsplan har en kartläggning eller nulägesanalys som grund, sedan fokus på målet och hur vi når dit. Vidare olika konkreta åtgärder för att nå målet, regelbundna uppföljningar och helst utsedd ansvarsperson eller personer för åtgärden. Önskvärt är även en utvärdering och återkoppling till tidigare jämställdhetsplan.

    Det finns ett dokument, ramprogram för det åländska jämställdhetsarbetet 2012-2015 som är antagen i september 2012. Där finns särskilda insatser, bra insatser men tyvärr ingen uppföljning av dem.

    Låt arbetslivet vara en frizon från sexuella trakasserier! Upprätta jämställdhetsplaner för våra anställda. Låt metoo vara starten för en bättre arbetsmiljö, fri från sexuella trakasserier. Hur ska vi annars komma åt det strukturella problem och de strukturer som diskriminerar kvinnor? Finns det en vilja så finns det en väg. Tack talman.

    Talmannen

    Debatten avbryts och återupptas på onsdag den 10 januari. De talare som finns kvar på talarlistan kvarstår och inleder debatten på onsdag.

    För kännedom

    4        Ett tillgängligt Åland 2017-2020

    Landskapsregeringens meddelande M 3/2017-2018

    Ärendet tas upp till behandling vid plenum den 10 januari 2018.

    5        Förslag till tredje tilläggsbudget för år 2017

    Landskapsregeringens budgetförslag BF 2/2017-2018

    Ärendet tas upp till behandling vid plenum 15 januari 2018.

    Plenum slutar

    Nästa plenum hålls den 10 januari kl. 13.00. Plenum är avslutat.