Remissdebatt

  • Utdrag ur protokollet

    PLENUM den  6 september 2006 kl. 13.00.  

    TALMANNEN:

    Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Veronica Thörnroos och ltl Göte Winé).

    28 lagtingsledamöter närvarande.

    Om befrielse från dagens plenum anhåller ltl Göte Winé på grund av deltagande i ÅHS: styrelsemöte. Beviljas.

     

     

    Föredras för bordläggning ärende nr 1:

     

    Näringsutskottets betänkande nr 3/2005-2006 om hjortdjur. (FR 18/2005-2006).

     

    Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 11.9. Godkänt.

     

    Ärende nr 2:           

    Landskapsregeringens meddelande om Europeiska unionens konstitutionella fördrag. (M 4/2005-2006). (Bordlagt 5.6.2006).

     

    Ärende nr 3:

    Ltl Danne Sundmans m.fl. lagmotion angående folkomröstning om frågan huruvida Europeiska unionens nya konstitutionella fördrag skall bli gällande i landskapet Åland. (LM 3/2005-2006).

     

    Ärendena nr 2 och 3 avförs från föredragningslistan och upptas till behandling vid lagtingets plenum inkommande måndag den 11 september. Godkänt.   

     

     

     

    Föredras för remiss ärende nr 4:

     

    Republikens presidents framställning om godkännande av protokollet med Schweiz för att ändra avtalet för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet och därtill hörande protokoll samt med förslag till lag om ikraftträdande av de bestämmelser i protokollet som hör till området för lagstiftningen. (RP 6/2005-2006).

     

     

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion. Ingen diskussion. Ärendet remitteras till lagutskottet.

     

     

    Föredras för remiss ärende nr 5:

     

    Landskapsregeringens framställning om ny blankettlagstiftning innehållande bestämmelser om pensioner för dem som anställs av landskapet efter årsskiftet 2006-2007. (FR 19/2005-2006).

     

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

     

    Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf:

    Fru talman, bästa lagtingsledamöter!

    Jag hoppas att min röst skall hålla, det är lite förkylt, som man brukar säga och ibland uppstår det sådana här svårigheter att uttrycka sig, men jag skall försöka mitt allra bästa. Jag hoppas ni kan ha överseende med den sensuella rösten!

     

    Det här är som jag ser det och som vi ser det i landskapsregeringen inte så väldigt mycket fråga om juridik utan det är oerhört mycket mera fråga om vad vill vi i principväg. Frågeställningen om att man från någon tidpunkt skulle utförsäkra eller, som man kan säga, privatisera nyanställda inom förvaltningen har funnits levande i landskapsregeringssammanhang i mer än tio år.

     

    För att ta det lite kort skall jag säga att jag tror att det var nuvarande lantrådet Roger Nordlund som var finansansvarig i ett skede när man tillsatte en utredning för att få fart på den här processen, som egentligen hade aktualiserats redan vid den tidpunkt när man gick in för att bilda en pensionsfond i landskapet. I samband med pensionsfondsbildandet konstaterades att detta under inga omständigheter utesluter att i ett senare skede gå in för att man också kunde försäkra ut nyanställda. Finansminister Olof Salmén var också mycket intresserad av att komma till rätta med den här problematiken, men det gick faktiskt så långt som till den 26.3.2002; dåvarande finansministern hette Olof Erland och då tog han beslutet om att överföra frågan till lagberedningen för att få en privatare lösning av pensionsförsäkringssystemet för nyanställda från ett visst datum. Man hade i ett tidigt skede gått in för att från 1 januari 2005 börja med det nya systemet. Det visade sig dock att det inte gick. Jag själv kom in i bilden så småningom och det var väl ett av de ärenden där jag förgick mig mot regelverket och gick ut och upphandlade en lagberedning på den fria marknaden lite utöver de gränsvärden som vi hade. Jag kan inte säga att det är förmildrande, men på något sätt skulle man ändå kunna se det så eftersom vi nu har förslaget här. Det har varit en väldigt lång process; den har pågått oerhört länge, men nu är vi i varje fall framme.

     

    Vad är det då för fördelar som vi kunde påräkna med ett sådant system där vi skulle utförsäkra, som vi föreslår i lagen, från 1.1.2007, om det är möjligt, men det är också en lämplig dead-line där man kunde gå in för att upphandla. Ja, framför allt skulle vi underlätta vår egen pensionsberäknings- och uträkningsadministration. Vi skulle inte behöva köpa in en hel del ny modern datorkapacitet med system som vi egentligen inte har för det här. Vi har i dag ett system där vi avtalar med statskontoret om en viss tjänst; den kan sägas upp med 6 månaders varsel. Det är inte heller bra. I framtiden kommer de privata försäkringsbolagen vad gäller pensioner att vara tvungna att underrätta sina kunder en gång per år precis hur man står till i pensionshänseende. Denna service tror jag inte att vi har möjligheter att efterkomma; så mycket arbete är det. Och även om vi utförsäkrar skulle det här komma att handla om att vi ändå har 10.000 människor över tid som vi skall handlägga i vårt interna pensionssystem. Sakligt sett betyder det här inga problem för den som blir pensionerad. Det är likvärdiga system. I det privata näringslivet har man på det här området färdiga system utbyggda, man har kompetensen på plats, man kan ge den service som reglerna föreskriver. Jag måste säga, att min första reaktion var att så här borde vi inte göra, men ju mera jag har tänkt på det desto klarare tycker jag att det är att vi bör göra så här.

     

    Nu vet vi att tiden är kort om vi skall hinna till den 1 januari 2007; det är inte några komplicerade lagstiftningsfrågor utan det är just principinställningen: skall vi tuffa på med vårt eget pensionssystem för evinnerliga tider eller kan man tänka sig att göra ett avsteg för nyanställda från en viss tidpunkt? Man kan säga så här att i dagsläget har vi ganska mycket pengar att spela med i pensionsfonden om det verkligen är så att vi vill. Jag hävdar att vi inte utnyttjar möjligheterna alls, så de summorna räcker oerhört långt. Vi har gjort det i någon mån; vi köpte Böndernas hus till följd av att vi fick ett långsiktigt avtal med Mariehamns stad över 15 år som gav den avkastning som vi absolut vill ha, annars skulle vi inte ha gjort det och någon annan sådan här affär skulle vi naturligtvis kunna göra, men de pengarna räcker definitivt till. Jag tror alltså att vi kunde göra avkall på pensionsfondsprincipen och faktiskt gå in för att försäkra våra nyanställda från kommande årsskifte utanför. Det här kommer ändå att ta ganska lång tid innan man får upp någon riktig volym bland dem som nyanställs och deras försäkringar.

     

    Det finns mycket som man skulle kunna säga här, men jag hävdar definitivt att det är framför allt den principiella frågan: Vill vi gå fram och tudelat system med å ena sidan en egen pensionsfond, som i dag är mycket stor och å andra sidan ha en del som är försäkrad privat sektor och som de facto har precis samma försäkringsskydd? Vi skall också komma ihåg att det bland de privata på Åland finns företag som har haft egna pensionsstiftelser och som ändå till viss del har gått in för att utförsäkra från den stiftelsen till privata pensionsföretag. Det är ingenting dramatiskt i sig, det är närmast principen som vi skall överväga och jag hoppas att utskottet vill titta på vilken väg som är den rätta, men jag föreslår nog den här, och det gör landskapsregeringen i sin helhet. Jag har mycket mer att säga om det behövs, men jag slutar så här på grund av hälsan!

     

    Ltl Ronald Boman, replik:

    Talman! Jag skulle vilja ställa följande fråga till ledamoten Lasse Wiklöf: När skall landskapets övriga försäkringar konkurrensutsättas?

     

    Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

    Fru talman! Jag tror att ltl Ronald Boman, om jag inte siar helt fel, kan få se något resultat i höstens budgetförslag.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Vtm Viveka Eriksson, replik:

    Talman!

    Från liberalernas sida stöder vi förstås tankegången och inriktningen i lagstiftningen. Det förklaras också av, som ledamoten Lasse Wiklöf var inne på, att under liberalernas tid i landskapsregeringen sattes detta arbete igång. Det man kan beklaga är förstås att det har tagit så väldigt länge och nu är det igen snävt med tid för att få man skall få det klart till årskskiftet när man skulle kunna sätta igång. Jag antar att lagutskottet kommer att göra allt vad man kan för att påskynda processen. Det finns några saker som vi från liberalernas sida tycker att man ännu mer skall titta på. Det gäller frågan om att överföra myndighetsutövning, lagstiftningsbehörigheten och hur den åtgärden står sig i förhållande till grundlagen. Man har ett avsnitt i framställningen och man har tittat på det från landskapsregeringens sida, men vi vill att man noggrant också skall granska detta i lagutskottet. Det är också väldigt viktigt att upphandlingen sköts korrekt så att det bjuds ut brett och så att det finns många som kan delta i anbudsgivningen.

     

    Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

    Fru talman!

    Jag har ingenting emot att man har ett grannlaga beteende när man granskar de frågeställningarna, absolut inte. Det är klart att det fanns en poäng med det att jag talade om det var finansminister Olof Erland som förde in ärendet till lagberedningen för att få igång processen. Det oaktat var det faktiskt så ledsamt att det krävdes lite ministerstyre, olagligt sådant, för att få igång processen. Det var det hemska!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

     

    Ltl Gun Carlson:

    Fru talman!

    Landskapsregeringen kommer med sin framställning om blankettlagstiftning med bestämmelser om pensioner för dem som anställs av landskapet efter årsskiftet 2006-2007. Centern har ingenting att invända mot framställningen utan ser det så att alla förändringarna som har skett under årens lopp när det gäller pensionslagstiftningar och hantering, handläggning, administration och allt det här som vi hörde om redan kräver att det blir en förändring och då är en blankettlagstiftning det som man måste se som det mest relevanta här. Som jag redan sade har det varit lite invecklat att administrera pensionsfrågorna.

     

    Det svåra i det här är, som vi redan hört om både i anförandet och i replik, att tidsaspekten inte blir riktigt tillräcklig, det blir väldigt svårt att få igenom det, så vi kan bara önska att lagutskottet verkligen hinner med det så att framställningen skulle bli klubbad nu i september; det är det som krävs för att den skall gå igenom till årsskiftet. Vi kan alltså inte göra annat än säga lycka till. Vi kan också notera i framställningen att man har tittat på lagstiftningsbehörigheten och man kan konstatera att landskapsregeringen anser att stiftandet är förenligt med vår lagstiftning men också med grundlagens 124 §. Jag tycker också att lagutskottet gärna kan titta på det här ifall det döljer sig några problem här som man inte kan se nu.

     

    Vi kunde också höra av finansansvariga Wiklöf att pensionsfonden har tillräckligt med kapital för garantera de nuvarande pensionstagarna pensionsavtal och att man dessutom har pengar mer än så. Men det som händer här är naturligtvis att pensionsfonden kommer att avstanna i tillväxt eftersom de nyanställda betalar sina pensioner till ett annat bolag som då skall utbjudas på öppna marknaden genom ett anbudsförfarande. Centern tycker att det här är tillfredsställande och vi kan också notera att man har den här gången haft en tillfredsställande remissomgång, så vi får bara önska lagutskottet lycka till.

     

    Ltl Danne Sundman:

    Talman!

    Regelverk för pensioner, lagstiftning för pensioner är ofta väldigt komplicerat men kan också beskrivas väldigt enkelt. Jag skall nu som det ordinarie lagtingets yngsta ledamot eventuellt blotta min okunskap, men jag  hoppas då bli tillrättavisad av dem som har mera kunskap.

     

    Enkelt beskrivet fungerar det i dag så att när landskapet betalar lön åt en arbetstagare, tjänsteinnehavare, en tjänsteman, så betalar man lite åt tjänstemannen och så betalar man lite åt pensionsfonden så att tjänstemannen sedan kan få en pension när den går i pension. Pengarna går till en fond, landskapets pensionsfond, som vi känner till att innehåller en ansenlig summa pengar som förhoppningsvis skall räcka till pensionerna. Det finns alltid en viss eftersläpning. Man har en s.k. pensionsskuld, men man räknar med att fonden växer och klarar av det. Hur mycket pensioner man måste betala in beror på just pensionsskulden och andra parametrar för att det skall vara rimligt att man helt enkelt klarar av att betala pension åt arbetstagarna. I andra änden tar man samtidigt ut pengar ur fonden, ibland lite mer, ibland lite mindre, beroende på hur budgetläget är, har det visat sig, så är man lite kreativ där för att putsa siffrorna att det skall se bra ut när man kommer hit med den årliga luntan. Det här kanske inte alltid att göra konkret med pensionerna, har jag erfarit.

     

    Pensionsfonden kommer nu att stanna av och vad jag kan förstå kommer den till slut att upphöra när man har betalat ut pensioner till den. Man kommer att fortsätta att betala till den, såvitt det gäller de redan anställda medan man upphör med dem som kommer att anställas. Man kommer alltså att ha mycket av administrationen kvar, den kommer att finnas kvar så länge de tidigare och nuvarande anställda finns kvar, man kommer inte att bli av med administrationen när lagen träder i kraft. I stället kommer man att försäkra de anställda hos ett försäkringsbolag helt enkelt, i en pensionsanstalt. Det måste upphandlas och där är det ganska stor skillnad om man hamnar att göra det; antagligen hamnar man att ta det mest fördelaktiga anbudet och det skall antagligen bjudas ut, vad jag kan förstå, på den europeiska marknaden, så det kan bli en aktör var som helst i Europa, det kan också bli en åländsk aktör. Detta gör att de här pengarna inte kommer att vara s.a.s. i självstyrelsens hägn längre och kommer inte att eventuellt kunna fungera som någon sorts buffert i andra sammanhang som pensionsfonden kunde göra i dag och man kan inte heller styra pengarna. Det har diskuterats huruvida man kunde styra pensionsfonden att arbeta mera på hemmaplan konkret så att t.ex. skulle pensionsfondens medel placeras i bostäder och s.a.s. göra nytta i landskapet. Är detta någonting som nu måste skrinläggas för att det inte finns utrymme eller finns det fortfarande så pass mycket utrymme och kommer den att finnas kvar så pass länge att man kan göra det trots det?  Man kan givetvis inte placera pensionspengar hur som helst men i trygga, säkra placeringar med viss avkastning kan man placera pengarna. Det är en principiell självstyrelsepolitisk och framför allt ett ideologiskt ställningstagande man måste göra här. Om man diskuterar socialistiskt kontra borgerligt är detta helt klart ett borgerligt förslag. Det är på den blåa skalan, t.o.m. lite mörkblått för det gynnar storkapitalet, det är inte någon småföretagare som kanske annat än indirekt blir gynnad av detta, så det är roligt att det är en socialdemokratisk finansminister som kommer med förslaget!

     

    Självstyrelsepolitiskt, som är min huvudideologi, blir vi av med pengarna, de kommer inte längre och samlar sig i en fond innanför självstyrelsestaketet utan de kan, som sagt, hamna vart som helst i praktiken i Europa. Framför allt tappar vi än mer styrning över vad pensionsanstalten använder dem till och placerar dem i. Vi har litet inflytande redan i dag, men hur som helst så är det vi själva i form av pensionsfondens styrelse som bestämmer det. Det här oroar mig lite och jag skulle gärna se att lagutskottet hör finansutskottet och reder ut just de här frågeställningarna, för det här en viktig dimension. Man kunde vara betydligt mer kreativ med pensionsfonden och styra den mer till hemmaplan. Frågan är om det är bara under en övergångstid vi kan göra det eller kan vi göra det fortsättningsvis – det kan vi inte utan det finns en dag när det tar slut.

     

    Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

    Fru talman!

    I dagsläget är det så att vi har möjlighet att göra sådana investeringar på centrala Åland som är verkligen räntabla och som ger den avkastning vi kräver, den är ganska hygglig. Åtminstone så länge jag är ordförande i pensionsfonden kommer vi aldrig att investera i äventyrliga projekt som kan resultera i att det går på tok, och då vill jag säga en sak, att mycket stora summor av pensionsfondens medel är investerade i hela världen. Vi har fyra, fem, sex olika placerare som arbetar worldwide. Det är så det funkar och man bygger upp olika portföljer som i goda och dåliga tider skall motverka varandra; vi har en världsmarknad i det här avseendet. Jag tror att ser vi till helheten i en stor pensionsfond är det nog på den marknaden man måste operera. Sedan har vi en vilja att göra allt vad vi kan på hemmaplan med överskott och sådant i fonden för att stimulera också de hemmavarande. TALMANNEN: Tiden är ute!

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Talman!

    Jag känner till hur pensionsfonden är placerad och det är som jag sade i mitt anförande ett måste att placera klokt så att fonden inte bara håller sitt värde utan växer så att pensionsskulden minskar på grund av tillväxt också, inte bara på grund av att man tillför medel. Det som har diskuterats är att en liten del av pensionsfonden – den är på hundratals miljoner euro – och man pratar om tiotals miljoner euro som kunde placeras i goda avkastande bostadsprojekt på Åland t.ex. Det skulle vara en lösning. Sedan kan man också tänka sig att någon annan garanterar avkastning mot pensionsfonden, t.ex. en kommun eller landskapet via ett garantiåtagande så att pensionsfonden aldrig blir drabbad. Jag menar att de här möjligheterna minskar i takt med att pensionsfonden trappas ner och den diskussionen klingar ut, för vi kan inte styra – förstås vid en upphandling – var pensionsanstalter placerar sina pengar.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

     

    Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

    Fru talman!

    Ltl Danne Sundman sade att arbetsgivarna betalar pensionsavgifter till fonderna, men man skall inte heller glömma att också alla anställda betalar in av sin lön. Ltl Danne Sundman betalar väl också in en arbetspensionspremie på sitt lagtingsarvode.

     

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Talman!

    Det där är hur man ser det. Det är klart att arbetsgivaren gör rätt för hela sin lön och man gör givetvis också rätt för hela pensionsdelen. Som företagare känns det väldigt fel; när man betalar lön åt en anställd betalar man två tredjedelar till staten och en tredjedel åt den anställde och det känns väldigt fel. Det kanske inte känns lika fel när man gör det här i förvaltningen, men det borde egentligen förbjudas att man skulle betala mer till någon annan än vad den anställde får i fickan. Det är sedan en annan diskussion, men visst är det så att skall se det som en helhet. I stället för att betala tillbaka till ålänningar, i en fond som styrs av de folkvalda, så far pengarna någon annanstans och man har inte samma makt över dem och kan inte använda dem.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Anders Eriksson:

    Fru talman!

    Finansminister Wiklöf sade att det här är en gammal fråga, och det är riktigt, det har varit på tapeten länge att man skulle uppta pensionsförsäkring. Jag kan säga att från Ålands Framtids sida stöder vi tankarna i framställningen relativt ograverat. Oavsett det finns det kanske ett par frågor.

     

    Tittar vi på pensionssystemet har det varit en djungel i dagens läge. Ännu värre var det när nya självstyrelselagen trädde i kraft. Då hade landskapets tjänstemän ett system och de som jobbade inom landskapet i privaträttsligt anställningsförhållande hade ett helt annat system. Efter de strukturella förändringar som har gjorts inom förvaltningen, bl.a. inom ÅHS jobbar de som kommer från folkhälsoförbundet under det kommunala systemet och posten t.ex., som också har tagit över sedan detta trädde i kraft, jobbar under ett fjärde system. Om jag har förstått finansminister Wiklöf rätt kommer dessa frågor att så småningom samordnas, men det tar sin tid i och med att enskilda löntagares pensionsskydd inte är någonting som man kan gå in och försämra eller ändra retroaktivt, så jag tycker att det är ett steg i rätt riktning.

     

    Men det som jag funderar på är precis det som minister Wiklöf var inne på: vilka fördelar finns det med det här systemet. Han nämnde för det första att det blir en mindre administration, det framgår också av framställningen. Jag är inte så alldeles säker på att det är på det sättet, åtminstone i ett övergångsskede, för då kommer vi de facto att ha två system som man skall hålla igång. Han nämnde för det andra att man inte behövde investera i nya datasystem – så kan det säkert vara – och han nämnde för det tredje att det blir en bättre service, dvs. med kundinformation osv. till dem som berörs. Det där är säkert riktigt. Förslagets ekonomiska verkningar framgår inte så där alldeles tydligt av framställningen. Tittar vi på första stycket under 6. Ekonomiska verkningar sägs det: ”Landskapets pensionspremier är därmed för närvarande mycket högre än vad som gäller inom den offentliga sektorn i riket och inom den privata sektorn.” Det nämndes att det var 4,3 procent för de anställda som inte har fyllt 53 år och 5,4 procent för dem som inte har uppnått åldern. Jag ställer mig tveksam till om detta stämmer. Det är 4,6 procent som gäller dem som är privaträttsligt anställda. Det sägs vidare: ”KaPL-premien är 22,5 procent och KoPL-premien 20,3 procent. Härutöver tillkommer arbetstagarnas pensionsavgift”, 4,3 procent respektive 5,4 procent. Det tror jag inte heller stämmer för det är de facto så att inte kommer därutöver utan man innehåller den delen; man betalar som arbetsgivare 22,5 procent och man innehåller 4,6 procent. Det kom också ett förslag, om man hör finansutskottet, om de ekonomiska verkningarna, men jag undrar om de här skrivningarna stämmer.

     

    Till sist, fru talman, det som är det intressanta. Det sägs så här: ”Även om den föreslagna reformen inte i alla avseenden medför lägre premiekostnader, anser landskapsregeringen det uppenbart att totaleffekten blir att landskapets pensionsutgifter kommer att sjunka.” Detta borde på något sätt kunna kläs lite mera i siffror. Pensionsförsäkringsanstalter, som det talas om i framställningen lever förstås på att tjäna pengar, de gör inte det här som någon slags allmän gratis service, så det vore intressant att få reda på lite mera konkret: vad är de verkliga ekonomiska effekterna av framställningen. Det var jag intresserad av och jag har inte fått svar på det via framställningen och jag fick inte heller riktigt svar på det via presentationen, men det kanske kan komma mera.

     

    Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

    Fru talman!

    Det är inte så att det är reella ekonomiska motiv som ligger bakom detta. Före upphandlingen har gjorts kan man inte tala om vilken diskrepans det är mellan existerande pensionspremier och det man eventuellt måste betala i ett senare skede när man har upphandlat den. Det får man veta då. Men allt tyder på att vår unga pensionsfond har förutsatt ganska höga insatser – den är drygt tio år – och vi har också sådana tjänsteinnehavare som har ganska speciella kostnadsbilder som är ganska dyra. Jag tror personligen att vi har en klar ekonomisk vinst i detta om vi ser till reella tal. Men att klä det i absoluta siffror förrän upphandlingen har skett tror jag att man skall akta sig för.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Det är säkert riktigt att man behöver ha en offert innan man kan utläsa exakt på cent vad det kommer att handla om, men nog vet vi ändå vad administrationen för den här typen av åtaganden inom ett rimligt spann kostar. Det är det som jag tycker att är lite vagt. Det står i skrivningarna: ”anser landskapsregeringen att det är uppenbart”. Finansminister Wiklöf säger att man är ganska säker på att det kommer att vara på det sättet och märk väl, värderade minister Wiklöf, som ruskar febrilt på huvudet, jag säger inte att ni har fel, men det vore bra för lagtinget om man kunde få lite mera siffermässiga kött på benen. Det är trots allt ganska stor pengar det här handlar om sist och slutligen. Som jag sade inledningsvis har jag ingenting emot infallsvinkeln i framställningen, men det vore intressant att veta lite mera vad det handlar om rent konkret i ekonomiskt hänseende.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Anne-Helena Sjöblom:

    Fru talman!

    Den socialdemokratiska gruppen stöder framställningen. För mig personligen är det lite känslomässigt eftersom jag var en stor facklig pådrivare av införandet av pensionsfonden, men jag har sett att det finns både fördelar och nackdelar med att ha pensionerna administrerade här i förvaltningen. Häromdagen läste jag ett papper som gjorde mig ännu mer förvånad och det gällde deltidspensionärer och delinvalidpensionärer, där man från en underlydande myndighet påpekar hur hemskt besvärligt det är att ge gropjusteringar åt deltidspensionärer och delinvalidpensionärer därför att allting måste skickas tillbaka hit till pensionsbyrån i förvaltningen och räknas om. Det är säkert så att det måste göras, men för en normal löneutveckling för de personer som är anställda i landskapet skall inte det här vara ett problem och jag är nog fullständigt övertygad om att för dem som anställs efter 1 januari 2007, då man kommer till det privatiserade pensionssystemet, kommer det att vara mycket lättare. Det här är en administrativ och förvaltningsmässig brist. Jag upplever det så att deltidspensionärer och delinvalidpensionärer, i och med det här papperet som jag har läst, diskrimineras på grund av att de är just del- eller invalidpensionärer. Den normala löneutvecklingen för dem kan inte fortgå så att i slutänden kommer deras pension att bli mindre än deras heltidsanställda kolleger, och det är inte rimligt.

     

    Jag har också några småsaker som jag ber lagutskottet titta på. Det gäller landskapslagen om ändring av landskapslagen om Posten på Åland, där det i 21a § står: ”Pensionsförmånerna för den som tillträder offentligrättslig eller privaträttslig anställning hos Posten den 1 januari 2007…”. Posten har några offentligrättsligt anställda personer som är kvar från tiden före Åland hade tagit över Posten. Posten anställer endast personer i privaträttslig anställning i dag. Det här med offentligrättsligt anställda behöver inte vara med. Jag undrar också om det berodde på att Posten skulle ha varit med i landskapslagen om förflyttningsförfarande, men Posten finns inte med där, så det kommer s.a.s. inte att nyanställas offentligrättsligt anställda vid Posten efter 1 januari 2007. Posten är ett affärsverk med privaträttsligt anställda.

     

    Så hade jag en liten sak i lag nummer tre om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av vissa riksförfattningar om statens pensioner och det gäller 2 § Förvaltning. Jag vet att lagtinget har diskuterat detta i något sammanhang tidigare; det har också kommit en lagmotion i ärendet. Det står i 2 §: ”Om inte annat är särskilt bestämt eller avtalat skall pensioner och andra ersättningar i pengar som betalas med stöd av denna lag utbetalas i förskott en gång per månad den första vardagen i varje månad.”  Detta är helt okej, men nu är det så att det finns – inte många – några personer som har väldigt låga arbetspensioner och som lever på marginalerna och när vi kommer till nyår och nyåret inträder så att den 30.12 är en lördag och den 31.12 är en söndag så är den 1.1 en måndag och så förskjuts utbetalningsdagen fram. Jag förstår att det är ett litet problem därför att pensionen betalas i förskott. Men det har åtminstone tidigare och i andra anställningsförhållanden, om det inte mera är så i landskapet, varit så att en del människor har fått sin lön i förskott och andra i efterskott; inom polisen var det så. Jag vet inte hur det är numera, men då var det de yngre konstaplarna som fick sin lön i förskott och de äldre i efterskott och bytte man och fick tjänst från yngre till äldre konstapel så blev det ett glapp på två månader. Om lönedagen var den första och den första inte var en bankdag, betalade man ut lönen den vardag som föregår.  Så är det i dag med alla anställda. Så är det med oss lagtingsledamöter och med landskapsregeringen; är den femtonde i månaden en lördag, söndag eller någon annan helgdag, så betalas lönen på vardagen före. Jag måste faktiskt säga från den socialdemokratiska gruppens sida att jag önskar att lagutskottet tittar på det här och ger pensionärerna precis samma ekonomiska möjligheter som dem som arbetar och får lön; de skall inte drabbas av detta bara för att pensionen betalas i förskott. Sedan kan man säga att varför har du inte påverkat det här i beredningen och  jag har faktiskt påpekat det, men det har av någon anledning fallit bort. Jag tycker att lagutskottet kan titta på den här saken. Jag tror inte att det är en särskilt stor fråga. Det handlar inte om särskilt många dagar i året heller; det handlar om tre-fyra gånger per år, men jag tycker faktiskt att pensionärerna också skall kunna få sin inkomst på samma sätt som löntagarna får sin lön.

     

    Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

    Fru talman! Det äger faktiskt sin riktighet att vederbörande talare och undertecknad har diskuterat den här saken för mycket länge sedan och det har fallit bort. Det kan jag bara beklaga och i belysning av det skulle jag också kunna framhålla att inte har jag någonting emot om lagutskottet ville titta och korrigera en sådan här liten detalj.

     

    Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

    Fru talman!

    Det känns betryggande att höra det!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

     

     

    Föredras för remiss ärende nr 6:

     

    Landskapsregeringens framställning med förslag till andra tilläggsbudget för år 2006. (FR 21/2005-2006).

     

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till finansutskottet. Godkänt. Diskussion.

     

    Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf:

    Fru talman, värderade lagtingsledamöter!

    Som ni alla kan se av tilläggsbudgeten är den verkligt stora frågan beslutet om kk-huset och eventuell försäljning av aktierna i Ålands Turisthotell Ab. Eftersom alla naturligtvis är medvetna om att en nära anhörig till mig är involverad i de här frågeställningarna kommer inte jag här att uppehålla mig kring dessa. Följaktligen är det också så att jag har jävat mig vid alla tillfällen när regeringen dryftat dessa frågor och föredragande då har varit min ersättare Jörgen Strand. Emellertid har det här ärendet i allt väsentligt handlagts av Britt Lundberg på kansliavdelningen och hon kommer då till de här delarna att ge en närmare och utförligare presentation av tankegångarna. Jag hoppas ni kan ha förståelse för det.

     

    Ja, kära vänner, som ni kan se är utgifternas totalbelopp i den här tilläggsbudgeten 2.058.000 euro och skulle lagtinget behaga omfatta förslaget har vi budgeterat under 2006 285.504.000 euro.

     

    Ett mycket stort glädejämne i den här budgeten tycker jag är summan för återbäring av lotteriskatt. Av penningautomatföreningen uppbars ifjol drygt 4.108.000 euro i just lotteriskatt mot beräknade 3,5 miljoner och det är naturligtvis därför som vi nu föreslår ett inkomsttillägg på 608.000 euro. Det visar att penningautomatföreningen fortsättningsvis har ett gott flytt, även om det naturligtvis finns orosmoln i framtiden också inom den verksamheten och allting inte är bilagt med riksmyndigheterna. Jag kan säga som en parentes att det är en oerhört svår fråga. Jag har åtminstone inte i mitt politiska liv någonsin stött på en sådan problematisk fråga som den m gäller PAF på rikssidan.

     

    Vi kan också för första gången i historien räkna hem en dividendinkomst på 200.000 euro från Fastighets Ab Ålands Turisthotell, vilket i sig är ganska unikt.

     

    Under rubriken Återbokade bidrag återför vi nu 250.000 euro som har beviljats olika stödtagare men som av olika skäl inte lyfts och därför inte utbetalats.

     

    Ser vi på utgiftssidan är landskapsregeringen mycket angelägen om att klara ut patienttransporterna för olika behandlingar till Åbo. För att vi skall klara den servicen till årets slut föreslås ett tillägganslag på 60.000 euro. Den här flygmöjligheten, vågar jag påstå, har rönt utomordentligt stor uppskattning och har på senare tid ombesörjts av Skärgårdsflyg som har laborerat kring de här tjänsterna, men Skärgårdsflyg som egentligen inte har någon reell verksamhet utöver det börjar få resursbrist och i belysning av det skall vi naturligtvis in och kompensera det här överhuvudtaget budgeten och inte bara ta utav Skärgårdsflygs sista resurser. Så är tanken. Det är i alla fall en mycket viktig fråga och jag tvivlar inte på att lagtinget kommer att omfatta den, tvärtom.

     

    Avfallshanteringsfrågorna har påtagligt varit i fokus under övergångsskedet då vi på Åland inför principen om att förorenaren betalar. Tanken är här att de om de facto genererar soporna och avfallet också skall betala utan subventionering av kommunala eller andra skattemedel. Den här principen är absolut inte ännu i detaljer renodlad och därför vill regeringen den här gången ge ett stöd och att det skall kunna erläggas för avfallshanteringskostnader som Ålands Problemavfall debiterar Ålands Miljöservice men också de kommuner som står utanför kommunförbundet. Tanken är att man skulle ställa upp med 50 procent 2006 och maximalt 25 procent nästa år, varefter stödet helt skulle utgå. Då hör det till saken att en granskning av bl.a. ÅPAB:s verksamhet visar att den här organisationen hanterar betydligt mer än enbart privathushållens avfall. I många kommuner tillåts företagare utan kostnad använda återvinningsstationerna och de får även gratis lämna in farligt avfall. Man kan säga att många har det väldigt lätt förspänt med det system som har varit förhärskande. Men för att täcka de totala kostnaderna kan det inte vara hushållens ensak att betala allt för alla andra som de facto nu inte betalar någonting. Det här har vi sagt, Harriet och jag som har varit lite involverade, skall utredas och renodlas så fort det bara är möjligt och det betyder att systemen i bästa fall kan börja renodlas från 2007. Det är inte bra ställt som det är nu. Det förvånar mig egentligen hur det har varit ställt ute i kommunerna; man blir lite rädd när man börjar titta på detaljerna. Jag hoppas att det här skall kunna omfattas så att de lokala hushållen inte behöver betala för turister och olika näringsidkare, vilket annars blir fallet. Det är tanken att man skall kompensera det.

     

    Vår samordning av livsmedelslaboratoriet är nu slutförd. Det steg till 858.000 euro och det betyder att vi vill ha ett tillägg där också på 58.000 euro för yttertaket.

     

    Studielånen som landskapet är borgensansvarigt för ökar och vi vill ha 50.000 euro till för det.

     

    Den så länge diskuterade hemslöjdsundervisningen är nu definitivt inne i ett mycket avgörande skede. Under de senaste åren har fem olika placeringsalternativ granskats och debatterats och nu bör nog ett avgörande komma. I det här budgetförslaget begär regeringen lagtingets fullmakt att ingå ett 25-årigt inteckningsbart arrendekontrakt med en ännu under bildning varande stiftelse. Den aktuella marken och byggnaderna i Tosarby som skulle överlåtas till stiftelsen har värderats till 40.000 euro och det skulle utgöra stiftelsens grundkapital. Det här avtalet avser regeringen ingå om stiftelsen kan påvisa hållbara ekonomiska kalkyler för den planerade verksamheten. I nästa års budget säger vi också ”avser landskapsregeringen uppta 500.000 euro som bidrag för uppgörande av en verkstadsbyggnad för trä- och metallinjen”. De pengarna skulle de facto också räcka till viss renovering av av nuvarande huvudbyggnad. För verksamheten har vi skissat på ett årligt anslag om ca 180.000. Det är viktigt att vi kan komma till skott. Jag tror att det finns en chans att det här skall kunna lösas och att hemslöjdsundervisningen kan fortsätta i den i och för sig fina miljö på ett mycket starkt turistfrekventerat område i Sund i stället för att flytta. Går det inte måste man tänka sig någonting annat och då lutar det sannolikt åt folkhögskolan eller någonting annat, men det här skulle liksom vara sista försöket nu.

     

    Behovet av stöd- och ökat antal assistentlärare inom gymnasialstadieutbildningen växer och därför vill vi ha 55.000 till. Sedan föreslår vi faktiskt 21.000 för anskaffning av utrustning till en kurs i musik som nu startar vid folkhögskolan och det handlar om instrument och teknisk utrustning.

     

    Högskolan finns också på tapeten,  40.000 för bl.a. förnyande av taket på Navigationsskolegränd 2, som inte har klarat sig med kostnadskalkylerna.

     

    När det gäller lantbruksnäringen finns det fortsättningsvis en relativt hög investeringsvilja. Det behövs utvidgning och även nybyggnation bland de lantbrukare som fortsätter sin produktion och det är viktigt för att den vägen kompensera för dem som har avslutat sin djurhållning. Investeringsstödet till lantbruket är viktigt för att utveckla näringen främst inom djurhållningen och trädgårdsodlingen och årets anslag känner ni till, genom skrivningar, att blev förbrukat redan i juni och därför föreslår vi nu ytterligare 400.000 för väntade ansökningar som torde komma under hösten. Också när det gäller lantbrukets räntestödslån vill vi ha lagtingets medgivande till att höja bevillningsfullmakten med 600.000. Det skulle betyda att vi under 2006 sammanlagt kan bevilja lån med räntestöd om totalt 3,4 miljoner euro. 2,8 miljoner har redan beviljats av föreliggande fullmakt. Vi tror dock inte att vi behöver tilläggsbudgetera utöver grundbudgetens anslag på 110.000 euro, eftersom en stor del av lånen kommer att lyftas tämligen sent det här året.

     

    Jag skulle jättegärna överlämna ordet till Britt Lundberg om hon kan få säga initialt någonting om kk-huset, men finns det några frågor före det försöker jag naturligtvis svara.

     

     

     

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Talman!

    Jag kommer i mitt anförande att beröra bidraget till Mise, men jag skulle vilja ha ett förtydligande av finansministern. När det gäller de kommuner som är utanför så hur skall de gå tillväga? De har ju haft ordning med sig och fakturerat sina kunder för avfallshantering, skall man då betala tillbaka som en slags julklapp när man får den här slanten till kommunen? Det blir lite konstigt för oss säger jag, för jag är ju lemlänning, för oss som är utanför Mise. Har finansministern några tankar kring det?

     

    Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

    Fru talman!

    De skall ansöka om det 50-procentiga stödet i år och 25 procent nästa år. Sedan dristar jag mig att tvivla på att allting är i den superordning som ltl Danne Sundman antyder.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Talman!

    När det gäller Mise är det inte i ordning, men när det gäller de övriga kommunerna, åtminstone den som jag själv bor i, så har vi ordning på detta. Vi har dock ett sådant system att vi skattesubventionerar detta. Frågan är nu att i stället för att det skall tas av de kommunala skattepengarna får vi en slant av landskapet, så det tas av alla ålänningars skattepengar i stället! Nå, det är väl bättre för lemlänningarna som kan använda avfallssubventionspengarna till något annat. Om finansministern förstår så blir det lite märkligt för en kommun som redan har skickat ut räkningen och fått betalt också av de allra flesta. Hur skall det komma medborgarna till godo eller behöver man inte det utan det är okej att vi sätter in det i kommunens kassa och där trivs de säkert bra!

     

    Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

    Fru talman!

    Tanken är att de hushåll som vi har de facto inte skall behöva betala de merutgifter som många andra som inte har betalat sina sopinsatser står för. Det finns rätt mycket sådant på Åland. Får vi tid, ltl Danne Sundman och jag, så kan vi kanske gå lite avsides så skall jag visa lite hur det står till!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Brage Eklund, replik:

    Fru talman!

    Jag vill ställa en fråga om hantverksskolan. Som landskapsregeringsledamoten Wiklöf sade har det varit många alternativ. Man står inför 2007 års budget att ta ett anslag för byggande av verkstaden på 500.000 euro. Jag har tidigare haft ett anförande där jag påpekade att man först under en prövotid skulle se att verksamheten fungerar i stiftelsens regi innan man satsar 500.000 i en verkstad som man sedan kanske efter två-tre år kommer underfund med att det här går inte och så står man med en fastighet där – till vilken användning? Jag tycker att man kunde skynda långsamt och se om det fungerar i stiftelsens regi innan man sätter pengar i en verkstad, för det finns väl lokaler i dag där man bedriver verksamheten.

     

    Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

    Fru talman!

    Vi säger i varje fall att man skall visa ett tillförlitligt alternativ för att vi skall ingå kontraktet överhuvudtaget vad gäller den icke utbrutna tomten och de fastigheter som finns där. Skulle inte det bli fallet blir det knappast någon fastighet i övrigt heller. Jag tror faktiskt att det finns en chans nu att göra någonting vettigt av det här.  Stiftelsen kommer inte att ha mera i sitt grundkapital än 40.000, men sedan är tanken att vid sidan av de verksamhetsinkomster som man skulle få årligen från landskapet på ca 180.000 skall man också på egen hand privat försöka tillskansa sig ytterligare resurser genom andra fonder och allt möjligt sådant. Jag tror inte att det är helt utsiktslöst att lyckas med det. Jag tror att det kan gå ganska bra om man är energisk, vilket man ju är på Åland!

     

    Ltl Brage Eklund, replik:

    Fru talman!

    Det är inte så att jag missunnar hantverksskolan ett slutligt alternativ för de är egentligen förtjänta av det efter alla turerna fram och tillbaka, men jag tycker att man behöver vara lite försiktig innan man satsar 500.000 euro i en ny byggnad och man senare kan konstatera att det inte har fungerat. När det gäller budgeteringen kan man förstås göra den så att den visar ett resultat som det går runt på, men sedan gäller det att någon skall bedöma det som trovärdigt och att det i verkligheten går att genomföra. Jag tror nog att landskapsregeringen klarar av det, men det beror på vad man sätter in för värderingar i en budgetering, så därför borde man ha en prövotid för att se att det fungerar med den verksamheten och lokaler som finns i dag och sedan vara villig att satsa pengarna på en verkstad.

     

    Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

    Fru talman!

    Jag skulle jättegärna se att ledamoten Camilla Gunell fick en möjlighet att lite utveckla sitt tänkande kring de här frågorna. Hon är ju den som har stått närmast den part som är s.a.s. den vi skall förhandla med och diskutera med för att komma någon vart i det här ärendet. Hon sitter inne på ännu mer information totalt sett. Jag har mest sysslat med det här som handlar om pengar, men det finns säkert en hel del annat som hon kan briefa om, så debatten fortsätter väl.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Vtm Viveka Eriksson, replik:

    Talman!

    Jag vill också diskutera soporna. En orsak till anslaget är väl att man inte verkar ha fått ordning på Mise ännu, men en annan orsak är turisternas sopor. Målsättningen att förorenaren betalar är väl en målsättning som vi alla kan skriva under. Men det kommer också att finnas turister i framtiden i landskapet. Kommer då landskapet inte att ha något ansvar för de turisternas sopor i framtiden eller är det vi som bor här som skall betala det som de förorenar. Det är en frågeställning. Den andra är att om det är förorenaren som betalar borde man också få ett rättvisande avgiftssystem, där man faktiskt har avgifter i förhållande till t.ex. hushållens storlek.

     

    Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

    Fru talman!

    Vtm Viveka Eriksson och jag har precis samma grundsyn. Nu är det för mycket stora orättvisor i det här. Betalningsbelastningen faller på människor som inte ger upphov till det som de hamnar att betala, om vi inte går in och hjälper till tills vi får det här i skick. Jag har sett många exempel på det. Turisternas sopor skall inte ålänningarna betala. Varför skulle de göra det!

     

    Vtm Viveka Eriksson, replik:

    Talman!

    Finansansvarige var ju inne på att efter 2007 skall det här systemet vara självbärande. Det betyder att det är vi konsumenter som kommer att betala. Vi konsumenter kommer också att betala utifrån kommande sopor, också turisternas sopor, om landskapet inte på något sätt tänker stöda upp det här. I fråga om stora orättvisor har vi den uppfattningen att de kommuner som i dag inte ingår i Mise är ganska nöjda med att de står utanför Mise, så nog har det gått lite snett i hela sophanteringen och Mise.

     

    Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

    Fru talman!

    Jag kan informera vtm Viveka Eriksson att det här är en oerhört mycket mera komplex fråga än vad man ytligt kan tänka sig. Framför allt om man inte vill att de hemmavarande hushållen skall översköljas av betalningskrav; då måste man förfina systemen så att man också slipper åt dem som i dag är gratis, men räkningen hamnar att betalas av kommuner och Mise. Är det rätt? Nej! Det är därför vi gör det här under ett övergångsskede. Vi måste komma till rätta med och hitta sådana system så att den som förorenar verkligen betalar, och jag hävdar att så är det inte riktigt i dag. Det finns mycket som det här ärendet skulle förtjäna på att genomlysas, det kan jag säga.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg:

    Fru talman, bästa lagting!

    Nu har Ålands lagting en möjlighet att göra Åland till en ledande mötesplats i Östersjön samt att ge Åland en nationalscen som möjliggör många spännande arrangemang på Åland. I enlighet med budgeten för 2006 har byggandet av det planerade kultur- och kongresshuset varit utbjudet på entreprenad och efter anbudstidens utgång den 5 december 2005 konstaterades att totalkostnaden för projektet, baserad på den inkomna anbuden, översteg den kostnadsram på 15 miljoner euro som lagtinget hade antagit.

     

    Anbuden rymdes alltså inte under taket, varpå vi gick igenom projektet ytterligare en gång och föreslog förändringar och till vissa delar, vågar jag också påstå, förbättringar. Exempel på förändringar som gjordes under processen var att man hade en aningen smalare aula. Man gjorde en aningen smalare trappa, man bytte ut första raden med fasta stolar mot lösa stolar, vilket välkomnades av många eftersom det har gjort projektet mer tillgängligt för funktionshindrade. Den dyra Kanada-lönnparketten byttes ut mot ekparkett och ett rostfritt galler, som var högt uppe i taket för att fästa strålkastarna i byttes mot zink, ett alternativ som vi inte hade hittat vid första upphandlingen.

     

    Utgående från den nu inkomna anbuden konstaterar landskapsregeringen att totalkostnaden för projektet beräknas uppgå till 16,5 miljoner euro. Om man då beaktar byggkostnadsindex från den tidpunkt då lagtinget antog kostnadsramen motsvarar beloppet 15 miljoner euro i dag ca 16.284.000. Samtidigt med upphandlingen av byggentreprenaderna har landskapsregeringen i enlighet med lagtingets beslut även bjudit ut aktierna i landskapsägda Fastighets Ålands Turisthotell. Försäljningen har kopplats samman med hyra och drift av kultur- och kongresshuset. Köparen förbinder sig enligt avtalet att driva kultur- och kongresshuset i 20 år. I avtalet finns även en fastställd prislista för de särskilda utrymmen som planeras för övning och mindre framställningar av musik och teater. För upphandlingen har anlitats lokal mäklare. Inom angiven anbudstid inkom ett anbud med en anbudssumma om 6 miljoner euro.

     

    Fru talman, bästa lagting!

    Vi står nu inför ett avgörande för ett projekt som verkligen kan ge Åland och dess kultur och näringsliv ett betydande tillskott. Det projekt vi nu föreslår motsvarar väl de angivna målen som lagtinget har fastslagit och de lever också väl upp till de behov som Åland har. Projektet kan nu förverkligas om lagtinget kan omfatta förutsättningarna och att kostnadsramen höjs. Landskapsregeringen föreslår att lagtinget godkänner att kostnadsramen höjs till 16,5 miljoner euro samt att lagtinget godkänner försäljningen av aktierna i Fastighets Ab Ålands Turisthotell i kombination med att ett avtal tecknas gällande hyra och drift. Detta beslut skulle leda till att spaden kunde sättas i marken i slutet av året.

     

    Fru talman!

    Det har varit intressant att ta del av byggandet av kongress- och eventhallen på Gotland. Där äger och bygger kommunen hallen och en privat entreprenör skall driva den. På Gotland ser man satsningen som en viktig framtidssatsning i infrastruktur och man ser med stor tillförsikt på framtiden. Innan bygget är färdigt har man redan 27 större konferenser inbokade. Enligt branschens schabloniserade nyckeltal skulle effekterna av dessa 27 konferenser leda till inte mindre än nästan otroliga 97 miljoner svenska kronor. Flera nya hotellprojekt är redan under planering.

     

    Bästa lagting! Nu är det upp till er att fatta beslut och därmed ge förutsättningarna för en utvecklad kultur- och kongressturism på Åland.

     

    Ltl Gun Carlson:

    Fru talman!

    Landskapsregeringen har lagt fram en tilläggsbudget för 2006 och det är med glädje man noterar att det fortfarande är en positiv utveckling när det gäller ekonomin i landskapet. Vi hörde av finansansvariga redan att lotteriskatten t.ex. blev 600.000 mer än man väntade osv. Allt det här är bra.

     

    När det gäller inkomsten från försäljning av turisthotellet är det bara så att nu förverkligar landskapsregeringen lagtingets beslut i den här frågan, så det är bara bra, vi har redan beslutat att man skall bjuda ut det till försäljning.

     

    Centern ser positivt på landskapsregeringens hantering av den senare frågan, dvs. att man har beaktat byggnadskostnadsindex och konstaterat att förhöjningen av den summa som man ursprungligen satte som kostnadstak 2004 motsvarar väl den förhöjning som nu anbuden slutar på, dvs. alltså en förhöjning om 1,5 miljoner. Centern anser också, liksom landskapsregeringen, att det nu är dags att starta bygget och stöder följaktligen landskapsregeringens förslag i den här frågan.

     

    Fördelarna, alla positiva ringeffekter, alla olika behov, möjligheter, har diskuterats under årens lopp många gånger och finns nedtecknade i otaliga stenografiska protokoll, vill jag påstå. Det finns naturligtvis också negativa åsikter som dessvärre inte är speciellt välformulerade alla gånger utan det är nog ofta lite luddigt, lite oklart och lite tyckande.

     

    Jag tycker att det här att bygga ett kultur- och kongresshus för Ålands del är just bevis på en god satsning med samhällsmedel. Det är just sådant här man skall använda skattemedel till, bygga bort en brist i samhället. Alla vi är överens om att det är en brist vi bygger bort om vi lyckas bygga kultur- och kongresshuset därför att vi behöver verkligen ett funktionellt utrymme för både stora och små evenemang, både kulturella evenemang och konferensevenemang, i den mån man skiljer åt dem. Vi behöver utrymmen som på ett flexibelt sätt kan tillgodose olika kulturproducenters krav och olika krav för kulturaktiviteter. Vi behöver också utrymmen som svarar emot de krav som dagens konferenser ställer. Vi vet också, om vi vill fundera, att konferens- och kongressverksamheten i dag, liksom mycket annat, blir mer och mer internationaliserat och globaliserat och ställer större utrymmeskrav men också större krav på faciliteter.

     

    Det kultur- och kongresshus som nu förhoppningsvis skall byggas, efter det beslut som vi förväntar oss att lagtinget skall ta kommer att ge det som kulturlivet har frågat efter många gånger, dvs. scener med god scenteknik, god akustik, god logistik inom huset, möjligheter till förtäring etc. etc. På samma gång får näringslivet, kultur- och konferensverksamheten, precis samma förutsättningar därför att de behöver också en god scen, de behöver också god scenteknik, behöver också god akustik; det är ingen större skillnad på utrymmeskraven när det gäller konferenser och kulturevenemang. Jag tror att båda parter kommer att vinna på att få ett bra utrymme.

     

    Vad har vi i dag att erbjuda på Åland? Jo, vi har den här salen som vi befinner oss i nu. När den byggdes för ungefär 30 år sedan tyckte vi att alla på den tiden att det här var väldigt bra, det här var väldigt stor, här rymdes många flera hundra personer, det skulle bli fantastiskt fina konferenser. Vi vet i dag att det här är inte tillräckligt mera. Jag tror att det kanske är möjligt att efter 30 år igen, om vi går 30 år framåt i tiden, så kanske det har visat sig att ett kombinerat kultur- och konferenshus inte fyller alla behov, kanske teaterverksamheten på Åland har utvecklats så starkt och så stort att man behöver ett eget teaterhus, kanske våra lysande operastjärnor lyser så klart om 30 år att det är dags att skaffa ett eget operahus åt dem därför att de kommer att dra till sig en massa gäster utifrån, det är inte alls omöjligt! Men i dag behöver vi det här.

     

    Vi skall inte jämföra oss med Stockholm, som har nationalscener för både opera, dans, teater, konserthus osv. Det är mycket bättre om vi jämför oss med Gotland, precis som vi hörde av ledamoten Britt Lundberg. Där är vi på samma nivå och jag minns att under min tid i landskapsregeringen när vi diskuterade de här frågorna diskuterade vi också med Gotland, som vi ofta gör, och det är klokt av oss därför att många av våra förhållanden är likartade. Man diskuterade förstås också där det hus som man nu bygger. Det som mest hejdade det bygget var finansieringen, vilket vi på Åland faktiskt inte har behövt bekymra oss; det är ganska anmärkningsvärt att det alltid har funnits pengar till ett kk-hus, det är bara viljan som inte har funnits.

     

    Jag tycker att det som landskapsregeringen sammanfattar på sidan 6 i budgetförslaget och det som också ledamoten Britt Lundberg upprepade är helt relevant, och det stöder alltså centern.

     

    Vi tycker naturligtvis att det är bra att man fortsätter att se till att flygverksamheten till Åbo, för patienter och speciellt cancerpatienter som behöver strålbehandling är ett bra förslag. Den här möjligheten måste finnas. Vi hoppas att det här kan utvecklas så att vi får vårt eget Air Åland som småningom kan överta också Åbotrafiken, men tillsvidare måste man se till att det finns en garanti att patienterna inte behöver åka färja.

     

    Problemet med avfallshantering är inget litet och enkelt problem. Det är säkert någonting som finansutskottet får titta på, men jag tror också att vi behöver ge de äskade pengarna om det alls skall bli någonting. Det är inte bara det att man inte har kommit igång med faktureringen ordentligt utan det handlar också om att enligt Mises budget hade man räknat med att producentansvaret skulle vara genomfört och skulle tillföra över 200.000 euro till årets budget. Vi vet att de pengarna inte alls kommer att finnas, det är alldeles klart redan och bara av den anledningen behövs det tillskottsmedel. Hammarland hör till kommunerna som står utanför Mise, trots att vi har tecknat på grundavtal, eftersom vi ansåg att förslaget som förelåg, som inte var tillräckligt berett, inte gav en rättvis bild för konsumenterna och vi hade många olika farhågor som jag inte behöver upprepa. Men det som ändå är glädjande nu är att landskapsregeringen har en arbetsgrupp med personer från Mise och från problemavfall som tillsammans nu skall försöka få reda i detta, och det tror jag man behöver göra, så jag tycker att det är bra. Det betyder också att vi stöder summan på 500.000 euro. Jag håller med det ltl Danne Sundman sade i replik om att det inte är riktigt klart hur kommunerna skall få tillgång till pengarna, hur pengarna skall fördelas, men det måste väl ställas i relation till olika kommuner och deras behov. Jag har inte riktigt förstått hur det skall fördelas, men det får vi säkert reda på.

     

    När det gäller hantverksskolan, igen, saknar jag en del. Det är faktiskt så att lagtinget har tagit flera beslut om att flytta hantverksskolan till folkhögskolan. Senast sade finansutskottet i samband med årets budget att man upprepade att en god hantverksutbildning skulle finnas på Åland och att utskottet förutsätter att man åstadkommer ett långsiktigt avtal mellan landskapsregeringen och en eventuell ny organisation. Sedan skrev utskottet så här: ”Om detta inte kan verkställas skall tidigare lagtingsbeslut verkställas. Utskottet stöder att man diskuterar…” och sista meningen i betänkandet lyder: ”Utskottet förutsätter att lösningen kan presenteras för lagtinget under vårsessionen 2006.” Det har alltså redan varit och farit! Det jag efterlyser och tycker att borde ha varit med är ett aktivt beslut att ändra lagtingets beslut, vilket man gör nu utan att lagtinget har stött det, dvs. man tänker inte följa lagtingets beslut. Det tycker jag är lite synd, sedan får vi se vad det blir av resten.

     

    I övrigt har jag inte från centerns håll så mycket att säga utom att vi naturligtvis tycker att det är bra att man ger ökade investeringsstöd till lantbruket, precis som det var en diskussion om samt omröstningar och funderingar för ett tag sedan, där landskapsregeringen lovade att vid behov skulle man öka anslaget. Det har man gjort och det tycker jag är helt bra.

     

    Med detta vill jag säga att i finansutskottet kommer vi att göra allt för att hinna behandla den korta tilläggsbudgeten med relativt få moment och försöka få den klar under septembersessionen.

     

    Ltl Christian Beijar, replik:

    Fru talman!

    Ltl Gun Carlson talade väldigt varmt och intensivt om förslaget av byggandet ett kk-hus och att det tillfredsställer både kongressens och kulturens villkor och möjligheter. Det är ingen hemlighet att den socialdemokratiska lagtingsgruppen inte stöder det resonemanget. Det är också belysande när ltl Gun Carlson sade att man ändå i framtiden kunde tänka sig, om man är i behov av ett teaterhus, att då skulle man kunna bygga det. Det belyser klart att planeringen och förslaget till kk-hus som finns i budgeten inte tillfredsställer det som ltl Gun Carlson säger att det gör.

     

    Ltl Gun Carlson, replik:

    Fru talman!

    Nej, ltl Christian Beijar, det bevisar inte det, det bevisar i stället att landskapsregeringen har varit realistisk i sina bedömningar och inser att för att få ihop någonting måste man ha dessa flexibla utrymmen, utrymmen som kan användas av många olika verksamheter. Och det är en ekonomisk fråga om man skall bygga en, två eller tre liknande hus så blir det 16,5 miljoner gånger 2, 3 eller fyra, om man skall bygga upp samma faciliteter för alla olika verksamheter. Men det jag sade och ville beskriva var att för 30 år sedan när det här huset stod färdigt trodde man att det här skulle täcka alla behov, alla var väldigt nöjda och man tyckte att det var stort, bra och fint. I dag ser vi att detta inte är fallet och jag säger att om 30 år kan det visa sig att någon av våra kulturverksamheter har vuxit och av egen kraft behöver mera, och det är bara positivt ifall det är på det sättet. Jag gör en helt annan tolkning än ltl Christian Beijar. TALMANNEN: Tiden är ute!

     

    Ltl Christian Beijar, replik:

    Fru talman!

    När det gäller flexibiliteten låter det väldigt effektivt och bra, men vår uppfattning är i alla fall att kulturverksamheten lider av flexibiliteten. Därför har vi också hela tiden talat för alternativa lösningar som jag också helt kort kommer att presentera i samband med mitt anförande.

     

    Ltl Gun Carlson, replik:

    Fru talman!

    Om det skall vara något ekonomiskt ansvar bakom sådana alternativa lösningar måste det bli bara halvmesyrer. Det går inte att bygga upp ett kk-hus med den standard som vi nu har planerad eftersom den standard man planerar för kk-husets scen är all scenteknik som kan behövas, man har lagt sig på en s.k. operastandard när det gäller akustik för att man skall kunna framföra både musik, tal, precis allt det man behöver för olika kulturändamål. Jag vill alltså hävda att det är realistiskt och det visar på ett ekonomiskt ansvar för landskapets ekonomi om man nu börjar så här.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

     

    Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

    Fru talman!

    Jag skulle för min del vilja peka på en likhet mellan de två ärenden som ltl Gun Carlson tar upp, nämligen kk-huset och hantverket. I båda två fanns tidigare lagtingsbeslut och i båda ärenden har landskapsregeringen vidare bearbetat dem och föreslår nu för lagtinget nya lösningar. När det gäller kk-huset föreslår majoriteten av landskapsregeringen att man höjer på ramen. Vad gäller hantverket föreslår en enig landskapsregeringen att man helt enkelt nu tar ställning för Tosarby som en slutlig lösning för hantverksutbildningen. Det här är nu två frågor som landskapsregeringen för till lagtinget för lagtinget att ta ställning till.

     

    Ltl Gun Carlson, replik:

    Fru talman!

    Visst är det så som ledamoten Camilla Gunell säger att det är fråga om ändringar i tidigare lagtingsbeslut, men när man läser det här finns det ingen antydan vad som tidigare har varit beslutat, medan det däremot finns i kk-husets text, så nog är det en skillnad. Jag har inte sagt att någonting är fel, men jag tycker ändå att lagtingsbesluten är så tydliga och det har tagits i flera budgeter just om hantverksskolan. Man kunde alltså ha haft en skrivning och förklarat detta lite bättre; det var alltså en skrivning jag efterlyste.

     

    Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

    Fru talman!

    Jag skall gärna klargöra ytterligare kring hantverksfrågan i mitt anförande, men det som jag vill återkomma till om kk-huset och som jag tycker att är väldigt bra att ltl Gun Carlson lyfte fram är just det att om lagtinget nu går in för kk-huset så återstår fortfarande investeringar för kulturens del vad gäller verksamhetsutrymmen eftersom det som kk-huset erbjuder är scener. Jag tycker därför att det är väldigt bra, om jag nu tolkar det här rätt, att centern också har en öppning för att vidare satsningar kan bli nödvändiga i framtiden på kulturens område, och det anser jag också.

     

    Ltl Gun Carlson, replik:

    Fru talman!

    Det som jag sade skall inte misstolkas på något sätt, att jag anser att vi nu redan, i och med att vi fattar beslut om kk-hus, skall fatta ett beslut om att bygga någonting annat utan jag ville jämföra med dagens sal där vi står nu och trodde för 30 år sedan att den skulle alltid räcka till, men som nu har visat sig att den inte gör. Det kunde ingen förutse på den tiden och jag vill antyda om att det kanske händer samma sak i framtiden, men att det inte skulle behövas satsningar på kulturverksamheter efter kk-huset har jag aldrig sagt och det har jag aldrig trott; kulturen kommer alltid att behöva satsningar av olika slag, kommer att behöva verksamhetsstöd på olika sätt, det är inget tvivel om den saken. Man måste ta ett steg i taget och det steg vi borde ta nu är just att bygga kk-huset som är ett första steg i den här processen.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

    Fru talman! Jag fäste mig vid en sak i slutet av ltl Gun Carlsons anförande när ledamoten citerade ur lagtinget beslut ur finansutskottets betänkande och att vårsessionen har varit och farit. Jag sitter faktiskt i dag den 5.9 på vårsession i lagtinget. Vi får en presentation här från landskapsregeringen.

     

    Ltl Gun Carlson, replik: Fru talman! Jag har ingen kommentar till det.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

     

    Vtm Viveka Eriksson:

    Talman!

    Jag kommer att uppehålla mig vid kultur, sopor, hantverk och sockerbetor.

     

    Det är väl ingen överraskning att vi från liberalernas sida är mycket nöjda med momentet 44.10.74 Landskapsprojekt: kk-huset. Vi vill också ge en eloge till alla de krafter inom landskapsregeringspartierna som envetet har drivit denna fråga framåt trots att det har varit ganska hård motvind och det har varit ganska mycket undergrävande verksamhet. Särskilt vill vi gratulera hela Åland för det här är ett projekt som kommer att ge ett lyft för Åland. Vi vill gratulera kulturfolket. Det kommer att finnas ett hus där vi kan ha stora evenemang. Ltl Gun Carlson var tidigare inne på att när den här plenisalen en gång i tiden byggdes tyckte man att man tog till, det var en jättesal och det rymdes många människor, men vi vet att i dag är den för liten, både för kulturevenemang och för större kongresser. Samtidigt har man också i kulturhuset inrymt mycket andra möjligheter, man har skapat möjligheter för övningsutrymmen som det finns nere i källaren. Det har sagts att det inte finns möjlighet för olika kulturföreningar att vara aktiva i kk-huset, men det stämmer inte, om man inte har strukit det i någon bantning som inte jag känner till. Så länge som jag har hängt med i projektet vet jag att det har funnits. Vi vet också att det kommer att finnas en mindre sal som kommer att vara idealisk för lite mindre uppsättningar både av musik och teaterframträdanden.

     

    Men vi vill också gratulera näringslivet på Åland för det här är också ett framsteg för alla de hotellägare, restaurangägare, taxiförare, köpmän, hantverkare och många, många andra som drar nytta av att besöksnäringen på Åland får en skjuts. Det här kommer nämligen att öppna upp inte bara för kulturturism, som vi ser från liberalernas sida som en väldigt viktig del av turismen, det är någonting som vi skall satsa mycket på på Åland och som vi redan jobbar på, men det ger också utrymme för kongressturism. Vi vet att kongressturister hör till den gruppen som för med sig mest pengar till turistorten. Det har redan i debatten gjorts jämförelser med Gotlands kongresscentrum och vad det kommer att betyda, man har redan gjort kalkyler på vad det kommer att ha för ringeffekter i det gotländska samhället.

     

    När det gäller ramen tycker vi från liberalernas sida, precis som centern och som landskapsregeringen, att det är skäl att utvidga ramen därför att det här projektet har dragit så ut i tiden, vilket har inneburit att kostnaderna har stigit för byggnad, men det är också så att planeringen har fördyrat projektet genom att det har dragit ut så på tiden.

     

    Vi fick en redogörelse från ledamoten Britt Lundberg om vilka ingrepp som har gjorts i och med bantningen. Det som räknades upp tyckte jag att lät ganska förnuftigt, för det som man kan hysa en viss oro för är att bantningen inte leder till någon form av kvalitetssänkning av husets standard. Vi skall vara medvetna om det att när det gäller att skapa sig ett varumärke på kongressmarknaden så handlar det om att hålla hög kvalitet så att alla faciliteter, all teknik, rummen, allting skall fungera väl.

     

    Från liberalernas sida har vi förstås inte följt med och inte haft möjlighet som ett oppositionsparti att ta del av avtalen som är tecknade, och det hoppas jag faktiskt att man tittar noga på i finansutskottet. Det blir en driftsansvarig och det har man knutit ihop med försäljningen av Arkipelag och då är det också viktigt att man tittar på hela den affären och ser på hur man har värderat fastigheten Arkipelag, att finansutskottet tittar på det men också att man tittar i avtalet om man värnar om att också kulturverksamheten faktiskt också har sitt rum i huset, att det inte blir så att de kommersiella krafterna tar över och att kulturen blir lidande.

     

    En annan aspekt som vi har diskuterat är att när vi hörde talas om kongresscentret på Gotland konstaterade vi att det huset är sedan länge marknadsfört, man har byggt upp ett varumärke och marknadsföring är också någonting som landskapsregeringen måste starta nu. Så fort lagtinget har fattat ett beslut bör en marknadsföring komma igång, dels är det nämligen så att sådana här stora evenemang kräver väldigt lång framförhållning, men det är också så att det tar tid att bygga upp ett varumärke.

     

    Liberalerna står alltså bakom projektet och hoppas verkligen också att vi i lagtinget skall komma till ett beslut. Visserligen skall det bli lite intressant eftersom vi redan här har förstått att majoriteten är ingen majoritet utan man är oenig.

     

    Så till soporna. Det föreslås ett anslag för främjande av avfallshanteringen. Vi hade en avfallsdebatt i våras med anledning av en motion som jag var första undertecknare på. Den motionen tog fasta på själva organisationen kring avfallshanteringen i landskapet och liberalerna har under en ganska lång tid fört fram tankegångarna att man kanske ändå borde ta steget och centralisera hela avfallshanteringen. Man borde alltså föra över behörigheten till landskapet så att det är landskapet som är huvudman och att landskapet i sin tur har en underordnande organisation/myndighet som sköter verksamheten  Jag har en känsla av, och jag tror inte jag är ensam om den känslan, att det inte riktigt fungerar till alla delar i Mise, jag tycker att man får de signalerna. Jag tolkar också det som har nämnts här i dag som att det finns problem. Då måste man verkligen fundera. Ett av problemen som vi ser det är just att det är flera kommuner som står utanför Mise, man måste få en enhetlig sophantering för hela landskapet. Förorenaren betalar, säger ledamoten Lasse Wiklöf. Det stöder vi och det är rätt tankegång, det är så man ser det i miljöarbetet överhuvudtaget i dag. Då är det också väldigt viktigt att avgifterna blir jämlika så att inte den som producerar lite sopor ändå skall betala väldigt höga avgifter. Det är nog bra att det har bromsats när det kommer till den delen från Mises sida. Såsom det var inledningsvis att en ensamstående pensionär skulle ha fått betala lika mycket som en storfamilj verkade helt orimligt.

     

    Finansutskottet har redan nämnt frågan i årets budget, att om det inte blir någon ordning på dessa frågor måste det till en annan form av organisation. Därför hoppas jag nu att finansutskottet igen granskar detta och verkligen diskuterar frågan ingående. Vår tanke är att man måste få en enhetlig sophantering som är lika oberoende vilken kommun man än bor i och då tror liberalerna inte på att det fungerar med ett kommunalt ägt bolag utan vi tror på att det är landskapet som skall vara huvudman. Med det menar jag inte att det är ledamoten Lindeman eller ledamoten Wiklöf som skall sköta soporna utan det skall finnas ett bolag underställt landskapsregeringen som sköter verksamheten.

     

    Så till hemslöjd och hantverk. Enligt information i massmedia kommer det inte att finnas någon verksamhet vid hantverksskolan i år. Det bekymrar oss väldigt mycket. Vi tycker att det här är en mycket viktig verksamhet. Det här är en framtidsbransch. Den som går hantverksskolan får ett hantverksyrke för att bilda ett eget företag, många gånger är det kvinnor som utbildar sig i hemslöjdsutbildningen, så nu är vi mycket bekymrade över att det inte är någon verksamhet i år.

    Vi uppfattar det som att landskapsregeringen med liggande förslag har skapat en fortsatt oro i utbildningen, det finns ingen hållbar långsiktighet. Det finns alltså tidigare lagtingsbeslut med förslag på hur man skulle se till att det skulle bli stabilitet i verksamheten och då var utgångspunkten att landskapet tar hand om verksamheten och man sköter den i anknytning till en annan skola. Det man nu föreslår från landskapsregeringens sida är fortsatt osäkerhet, en fortsatt osäker tillvaro för skolan. Man säger att för det första skall den under bildning varande stiftelsen få tillstånd, det är inte klart, för det andra skall man, om man visar trovärdiga kalkyler, kanske få landskapspengar, så man föreslår alltså en fortsatt osäker tillvaro.

     

    Vi tycker nog att den här verksamheten kunde skötas i landskapets regi och gärna i samarbete med någon befintlig skola. Vi har tittat på de medel om 180.000 euro som skulle föreslås för driften som övriga inkomster tas in avgifter och projektavgifter;  med den budgetkalkylen tycker vi att landskapet kunde sköta verksamheten själva så att man skulle ha tryggheten och stabiliteten i utbildningen. Vi har i olika sammanhang tidigare fört fram tanken att Kastelholmsområdet skulle göras till ett hantverkscentrum. Där har vi lokaler: Ribacka skall hyras ut, på Kastelholms gård finns byggnader där någon kunde ha verksamheter. Vi ställer oss också frågande till att satsa 500.000 euro i nybyggnation i Tosarby eftersom landskapet i dag äger en massa fastigheter. Vi vet också att från Saltviks sida ville man ha hantverksskolan till husmodersskolan; där fanns byggnader. Vi tycker att också den här frågan skall granskas av finansutskottet och överväga rimligheterna i förslaget.

     

    Slutligen till sockerbetor och då handlar det om investeringsstödet till lantbruket. Jordbruket har, som vi alla vet, genomgått och genomgår väldigt stora strukturomvandlingar, förändringar. De förändringarna går inte i en bra riktning när det gäller det åländska jordbruket, vi går mot större enheter när vi vet att det åländska jordbruket bygger på småskalighet. Det är också det att vissa grödor försvinner eller blir bortrationaliserade av olika orsaker via olika EU-beslut. Liberalerna var på en skärgårdsturné i helgen och mötte människor på Sottunga; där oroar man sig mycket för vad som händer med sockerbetsodlingen. Man vet att den är på gång att fasas ut. Anslaget som är upptaget här handlar om djurhållning och väldigt viktigt är att man på olika sätt stöder upp och hjälper strukturomvandlingar inom den sektorn. Men jag tycker att finansutskottet också kunde lyfta upp frågan om vad som händer med sockerbetsodlingen och vad som händer speciellt för de jordbrukare som har den inriktningen. Det handlar om personer som har byggt upp hela sin kompetens på att odla just den grödan. Man har byggt upp hela sin maskinpark. Det är en ganska kostsam process att helt och hållet ändra inriktning. Någon gång har man fört fram tankarna att kan man fortsätta med sockerbetsproduktion och kanske göra drivmedel, alltså etanol av sockerbetorna. Det kanske skulle vara en tanke.

     

    Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

    Fru talman!

    Vi får från landskapsregeringens sida börja med att tacka för de värmande orden. De övnings- och föreställningsutrymmen för 80 respektive 100 personer som vicetalmannen avsåg i sitt anförande vill jag bara påpeka att ligger på första våningen och inte i källaren. I genomgången som vi har gjort av ritningarna undviker jag att använda ordet ”bantning” eftersom det är genomgång och materialförändringar; det är endast i aulan som vi har gjort en liten avsmalning. Jag kan försäkra, att vi har inte gjort någon förändring vad gäller kvalitet och funktion. Däremot har jag inte räknat upp varje detalj, men det finns en lista och det är absolut inte några hemligheter och vi visar gärna upp den för finansutskottet för närmare granskning. När det gäller avtalet för hyra och drift har vi arbetat väldigt mycket med den konstruktionen, det var inte alldeles enkel att få ihop det avtalet. Vi har anlitat den spetskompetens vi har inom förvaltningen i juridik och vi har också anlitat juridisk expertis utifrån, så det har vi lagt ner mycket arbete på. TALMANNEN: Tiden är ute!

     

    Vtm Viveka Eriksson, replik:

    Talman!

    Det är kanske lite slarvigt att använda ordet bantning, men det gör man kanske som ett talesätt. Det finns alltid den oron när man vet att man måste skära någonstans och förändra någonting att kvaliteten kan bli lidande. Det är som jag sade tidigare oerhört viktigt att huset håller en hög kvalitet så att man blir verkligt konkurrenskraftig både när det gäller kongresser men också kulturevenemang. Avtalen önskar jag alltså att finansutskottet skall titta på.

     

    Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

    Fru talman!

    När vi har gjort genomgången har vi hela tiden haft målsättningen för ögonen att det skall vara bibehållen kvalitet och bibehållna funktionskrav, och det har vi inte tummat på, så det har varit väldigt viktigt. När det gäller ändrad kvalitet, hög kvalitet osv. handlar det om t.ex. att byta ut dyr design mot andra högklassiga lösningar. Det gäller t.ex. dörrhandtagen, där det fanns ett förslag på dyra danska designade handtag som har blivit högklassiga men inte till samma kostnad.

     

    Vtm Viveka Eriksson, replik:

    Talman!

    Viktigt för vår del och för husets del är att när det gäller akustik och när det gäller teknik och alla de frågorna att man där faktiskt uppfyller de krav som man kan förvänta sig att kommer att ställas på den verksamhet som skall bedrivas i huset.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Christian Beijar, replik:

    Fru talman!

    Min replik tangerar lite den senaste diskussionen kring strykning och bantning av projektet och då var min fråga till vtm Viveka Eriksson om hon verkligen är beredd att gå med i ett projekt där man inte riktigt vet vilka konsekvenser som strykningen och bantning har på kvaliteten?

     

    Vtm Viveka Eriksson, replik:

    Talman!

    Jag fick en ganska bra redogörelse av ledamoten Britt Lundberg som jag också efterlyste. Det handlar alltså om ändringar som inte kommer att ha någon större betydelse för innehållet i huset, alltså för verksamheten i huset. Det tycker jag att är ett bra svar. Jag förutsätter att man granskar det ytterligare i finansutskottet så att vår medlem där bevakar att man faktiskt kan upprätthålla den kvalitet som vi hela tiden har sett framför oss.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

    Fru talman!

    När det gäller hantverksskolan menar vtm Viveka Eriksson att en institution bara kan få stabilitet och trygghet om den är inom offentlig sektor, om jag förstår det hela rätt. Jag tror nämligen att det går mycket väl inom en stiftelse eller förening att också hitta en stabilitet och en långsiktig verksamhetsförutsättning. Den menar jag att kan finnas i den under bildning varande stiftelsen i Sund. Jag ser det här som att nu skall vi äntligen försöka få en långsiktig, trygg och stabil hantverksutbildning i Sund där den tidigare också har funnits. Landskapsregeringen ger stöd till många föreningar och stiftelser årligen, som handelskammaren, Rädda Barnen och Folkhälsan, som också kan uppvisa en långsiktig verksamhet. Jag tycker att det här är ett bra alternativ och verkstadsbyggnaden behövs för att kunna bedriva en kvalitativ utbildning. TALMANNEN: Tiden är ute!

     

    Vtm Viveka Eriksson, replik:

    Talman!

    Faktum är att den här verksamheten och den här skolan har levt under en väldigt lång period av instabilitet och osäkerhet. Det har varit en lång, lång process där man har hållit på och funderat, vänt och vridit på olika alternativ hur man skall trygga verksamheten. Efter den långa processen kom man fram till ett förslag som alla kunde enas kring, alltså att man skulle knyta ihop den med en annan skola, landskapet skulle sköta den verksamheten.  Men den stabila lösningen kunde inte ledamoten Camilla Gunell köpa, allting kastades på ända och nu står vi fortsättningsvis i en instabil situation där verksamheten lever under stor osäkerhet. Man vet inte vad som händer och under året finns ingen verksamhet där.

     

     

    Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

    Fru talman!

    Bästa vtm Viveka Eriksson! Det är så att under en förändringsprocess kan det uppstå ett osäkerhetsår som det är nu när man förbereder sig för någonting annat, någonting långsiktigt och någonting som inne i en ny form. Jag håller med om att det är bedrövligt att verksamheten har fått lyda under de osäkra verksamhetsvillkor som tidigare har rått, men jag ser lösningar på det nu. Jag tror att vi kommer att få en verkligt bra utbildning och jag tror att man måste också fråga dem som skall leverera utbildningen: vad vill de ha, vad behöver de? De andra alternativen: husmodersskolan, naturbruksskolan, folkhögskolan, Ribacka, post- och tullhuset, sjökvarteret, är inte intressanta ur den här gruppens bedömning av vad deras behov är för att driva en kvalitativ utbildning.

     

    Vtm Viveka Eriksson, replik:

    Talman!

    Jag kan hålla med om att man under en uppbyggnadsperiod kan leva under en osäker situation, men det här handlar inte om det. Man har haft en osäker situation; jag vågar inte säga antalet år, men det är många år och efter många om och men kom man fram till en lösning där man hade ett förslag som skulle ha stabiliserat verksamheten. Men vad händer? –  besluten rivs upp, i år är ingen verksamhet, det som föreslås i landskapsregeringens tilläggsbudget innebär en massa frågetecken och osäkerhet.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Christian Beijar:

    Fru talman!

    Landskapsregeringens förslag till en andra tilläggsbudget för år 2006 visar att vi har, som det har framkommit tidigare, en positiv ekonomisk utveckling i landskapet. Det finns då olika moment här som man skulle kunna kommentera.

     

    Innan jag kommer in på den stora punkten kk-huset vill jag i all fall säga, som också flera talare har framhållit här, att det är mycket bra att landskapsregeringen fortsättningsvis går in och stöder luftburen patienttransport. Det är för ålänningarna en oerhört väsentlig fråga att patienttransporterna kan skötas på ett så bra sätt som möjligt och framför allt på ett sådant sätt som vi tidigare har blivit vana med.

     

    Det är också positivt när det gäller främjande av avfallshanteringen där regeringsledamoten Wiklöf på ett mycket målande sätt klargjorde att den frågan under de närmaste åren skall renodlas och därför är det bra att man upptar ett anslag för detta ändamål.

     

    Fru talman!

    Det har varit en lång diskussion om kk-huset och jag har i replikskiften klargjort att den socialdemokratiska lagtingsgruppen inte kommer att stöda skrivningarna i andra tilläggsbudgeten som berör kk-huset.

     

    Diskussionen har pågått under många år och socialdemokraterna har haft en konsekvent linje. I samband med regeringsbildningen enades vi om att hålla fast vid lagtingets tidigare beslut om stödjande av ett kultur- och kongresshus om max 15 miljoner. Vi var alltså beredda att stöda byggandet av ett kk-hus om max 15 miljoner.

     

    Som framgår av tilläggsbudgeten är situationen i dag en annan. Det är nu fråga om 16,5 miljoner och då anser vi att vi inte är skyldiga att stödja ett sådant förslag. Vi har gått med i regeringen utgående från 15 miljoner euro.

    Det har varit mycket tal om det planerade kk-husets förträfflighet osv. Vi har hela tiden hävdat och sagt att det finns andra alternativ. Vi tror att det är bättre för kulturen med egna utrymmen och har bl.a. planerat alternativ för kulturverksamhet, som badhuspaviljonen, Bio Savoy och andra tillbudsstående fastigheter här i staden.

     

    När det gäller kongressutrymmen har vi också moraliskt stött förslaget att bygga ut Arkipelag. Det finns också en arkitektskiss uppgjord på en tillbyggnad av Arkipelag för just kongressverksamhet. Det innebär att man skulle renodla kongressverksamheten, den skulle inte komma i konflikt med kulturen och kulturen skulle, om man skulle dela upp pengarna, få flera olika lokaliteter för att verka utgående från de behov som finns.

     

    Vi tycker att det här skulle vara ett bättre förslag och därför kan vi inte heller stöda förslaget om byggande av ett kk-hus på 16,5 miljoner.

     

    Det har talats här om hur mycket näringslivet och besöksnäringen skulle gynnas av detta. Jag delar åsikten att näringslivet och besöksnäringen gynnas, men det gynnas minst lika mycket  med det alternativ som vi föreslår. Det kommer nämligen ytterligare att förstärka basen för kongress- och kulturverksamhet, så det håller vi fast vid.

     

    Det är också klart att vi i samband med det här förslaget inte i det här skedet är intresserade av en försäljning av Arkipelag.

     

    Innan jag avslutar, fru talman, vill jag säga att om det är så att lagtinget går in för att besluta om beviljande av 16,5 miljoner för byggande av ett kk-hus så vet vi ändå inte, åtminstone är det min personliga uppfattning, vad är det som vi får för 16,5 miljoner? Det tycker jag att inte känns riktigt bra. Därför tror jag nog att de flesta lagtingsledamöter inte ändå är på det klara med att vad innehåller den här summan pengar, vad får vi för den.

     

    Jag delar uppfattningen att vi måste utveckla kongressturismen på Åland, men vår fasta övertygelse är den att kongressen och kulturverksamheten skulle, på kort men framför allt på lång sikt, vinna på att arbeta utgående från olika fastigheter; då har vi också  en flexibilitet som det har talats om här av flera av dem som har hållit sina anföranden. Vi vill ju ha flexibilitet. Framför allt är det så att både från kongress men framför allt från kulturen är man inte enig om att det här är en optimal lösning, det är många som vill se andra lösningar. Jag menar att det då är illa om vi gör en så här pass stor satsning och många är medvetna om att den inte är tillfredsställande. Det är inte bra.

     

    Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

    Fru talman!

    Den optimala lösningen skulle vara ett kongresshus likt det som är i Köpenhamn, ett kulturhus likt det som är i Stockholm, där allmänheten har aktiviteter dagligen måndag till söndag, ett konserthus likt det som är i Uppsala. Men det finns en viss realism och det finns en viss begränsning i vad man kan satsa på i ett samhälle med 27.000 invånare; den realismen har man även tagit tillvara på i Visby på Gotland där man har dubbelt fler invånare än vad vi har. Där har man ansett att skall man kunna bygga en maximalt funktionell scen och hallutrymme för konferenser som också kan ta emot teater är möjligheten att kunna förverkliga det att sätta dem under samma tak. Jag tror att vi måste vara lite realistiska. Det här är världens bästa kultur- och kongresshus för Åland.

     

    Ltl Christian Beijar, replik:

    Fru talman!

    När det gäller begreppet realism kan man förstås ha olika synpunkter på det. Vi anser att det är mera realistiskt både för kulturen och kongressverksamheten om de kan arbeta i olika utrymmen, precis utgående från det förslag som jag helt kort skissade på.

    Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

    Fru talman!

    Det första är det att det förstås blir mycket dyrare därför att det skall vara två skilda byggnader, det skall vara dubbel drift. Det andra är att man förlorar det goda med att man stöder varandra i de båda funktionerna. Det missar man om man har dem skilt, vilket man i dag tycker att är väldigt värdefullt därför att man tror väldigt mycket på kombinationen mellan kultur och näringsliv i dag, och här går det att kombinera.

     

    Ltl Christian Beijar, replik:

    Fru talman!

    När det gäller driften har vi inte sett den kostnaden. Delar man upp det kan man också få andra effekter i driftsfördelar just med tanke på att lokaliterna s.a.s. kan utnyttjas maximalt. Det tror jag också kan leda till att man inte behöver få högre driftskostnader.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Katrin Sjögren, replik:

    Fru talman!

    Ltl Christian Beijar tar upp flera outnyttjade utrymmen i Mariehamn, t.ex. badhuspaviljongen och delvis Bio Savoy. Jag undrar om socialdemokraterna har gjort någon ekonomisk kalkyl vad det skulle kosta att iordningställa och inköpa t.ex. Bio Savoy?

     

    Ltl Christian Beijar, replik:

    Fru talman!

    Socialdemokraterna har inte gjort någon ekonomisk kalkyl på vad det skulle kosta, men om vi utgår från att vi i budgeten har 16,5 miljoner för byggande av ett kk-hus och om vi delar det på hälften och har 8 miljoner i en ny kongressdel på Arkipelag, så har vi 8 miljoner att spela på ytterligare att bygga upp och renovera för olika verksamheter. Det är mycket pengar, ltl Katrin Sjögren.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Vtm Johan Ehn:

    Fru talman!

    Det är en tilläggsbudget som ligger på vårt bord i dag, en andra tilläggsbudget för detta år. Kanske mer än någonsin berör debatten som nu utspelar sig här i salen framför allt en specifik del av den tilläggsbudgeten och jag tänker naturligtvis då på kultur- och kongresshuset.

     

    För den frisinnade gruppens del kommer jag att redogöra för våra synpunkter kring just nämnda ärende och inte mera i detalj gå in i det som i övrigt finns i tilläggsbudgeten för tillfället. Det finns säkert synpunkter på också det, men det är sådant som jag sparar till ett senare skede. Jag tycker att den viktiga frågan nu att diskutera är kultur- och kongresshuset.

     

    Från den frisinnade lagtingsgruppens sida har vi varit med och satt upp ett tak för vad ett kk-hus skulle få kosta i budgetbeslut som tagits här i salen. När sedan processen gått vidare och vi har haft ett slutgiltigt material att ta ställning till har vi låtit vår partiorganisation få titta närmare på och bekanta sig med det material som nu finns till förfogande. Vi har låtit våra medlemmar få säga sitt om projektet.

     

    På ett möte vi hade presenterades projektet, hur det är upplagt och hur det är tänkt att man skall driva frågan vidare och rekommendationen som lagtingsgruppen fick utgående från det mötet var att vi skulle gå vidare med det projekt som nu presenteras för oss. Detta trots att budgetramen nu har stigit med 1,5 miljoner, jag skall återkomma till det i ett senare skede.

    Vad använde vi då för motiv för att gå vidare på det här sättet? För det första är det på det sättet att kultur- och kongresshuset är en satsning som kommer att vara en injektionsspruta för det åländska näringslivet. Det ser vi helt klart framför oss. Det finns också en uttalad positiv inställning från näringsidkare inom det här området till projektet som sådant.

     

    I den här salen har vi tagit ställning till en turismstrategi i vilken säsongförlängande aktiviteter och säsongförlängande infrastruktur har varit en av målsättningarna som har lyfts fram och här finns kultur- och framför allt kongressturismen med som en viktig del. Den är inte beroende av sommar, vinter, vår eller höst. Det kanske t.o.m. är på det sättet att den mera kompletterar de tider där vi nu traditionellt sett är svaga rent turistiskt.

     

    När man så också får rapporter från Gotland om på vilket bra sätt deras satsning i ett liknande hus har gått blir det ytterligare en sak som lägger sig ovanpå och överväger till den positiva respons som vi nu har gett till projektet.

     

    Det andra motivet som vi vill lyfta fram är att satsningen på ett kultur- och kongresshus är en självstyrelsepolitisk satsning. Det är en stor självstyrelsepolitisk satsning på det sättet att den kanske viktigaste bäraren av den åländska självstyrelsen är kulturen. Kulturen bör få möjligheter att utvecklas. När vi då nu lyckas kombinera det här tillsammans med en näringslivspolitisk satsning tycker vi att det är bra.

     

    Ett tredje motiv som vi vill lyfta fram är att vi har haft svårt att se varför landskapet skall stå som ägare till ett bolag som står för ett hotell. Försäljningen av Ålands Turisthotell är också någonting som vi tycker att är bra och det är bra att man har kopplat det till den här biten. När man dessutom har gjort på det sättet att man knyter ihop drivandet av kk-huset med försäljningen har man också ett försvar för den prislapp som vi nu har på Arkipelag. Vi har nu någon som tar på sig att driva det kultur- och kongresshus som nu skall byggas för en tid framåt. Om jag inte är helt på fel är det 20 år framåt som vi har ett avtal på driften och det är någonting som också är till fördel för projektet. Genom att binda ihop dessa två saker, genom att lägga driften av kultur- och kongresshuset tillsammans med Arkipelag är vi i princip säkra på att det kommer att vara bra för att få en affärsmässig syn på driften av också kk-huset, dvs. att vi får en lämplig mix mellan det som behövs för kongressidan och det som behövs för kultursidan.

     

    Det var motiven till varför vi har gjort justeringen av vår inställning. Visst, projektet blev något dyrare, närmare bestämt 1,5 miljoner euro. Vi hade lagt en gräns vid 15 miljoner, men i det resonemanget fanns också från vår sida att om man går in några år tillbaka så fanns en utgångspunkt för att landskapet och staden med offentliga medel skulle delta i driften av kk-huset. Den är nu borta. Det gör att där har man gjort en viss inbesparing på driftskostnaderna och därmed kan man också säga att det kan finnas med som ett försvar till en något ökad budget. Den totala analysen vi har gjort är också att det finns andra projekt som har lyfts fram som mycket väl kunde ha varit alternativ till detta, men nu är det så att vi har hållit på i 20 år med de här frågorna och vi har bedömt det på det sättet att skulle vi i det här skedet inte gå vidare med projektet är vi långt, långt ifrån att lyckas förverkliga någonting annat i dess ställe, vi måste nämligen då börja om helt och hållet från början med all planering. Vi tror att den injektion som turismen behöver under lågsäsong inte kan vänta ytterligare den tid som det här kommer att ta, utan vi är beredda att ta steget just nu. Det var någon annan som var inne på detta tidigare; jag tror att det var minister Britt Lundberg som kommenterade det på det sättet att ökningen kan ses som en indexjustering utgående från de kostnadsökningar som har varit. Vi kan acceptera det i det här fallet, med de motiv som vi har lyft upp i övrigt, alltså satsningen som vi ser att det här är i näringslivet och självstyrelsepolitiskt är det två motiv som vi lyfter fram för att också våga sätta ner foten och gå vidare med projektet som sådant.

     

    Det var redogörelsen för majoriteten av den frisinnade gruppens åsikt och finansutskottet får nu gå vidare med behandlingen av detta och vi ser fram emot att så småningom få ett slutgiltigt beslut här i salen därför att det är vårt Åland värt. Vi kan inte fortsätta att hålla på och ständigt och jämt lämna projekt hängande i luften utan ett slutligt avgörande. Oberoende hur det går så får vi nu ett avslut och det ser jag verkligen fram emot och jag hoppas att det blir ett positivt besked.

     

    Ltl Göte Winé, replik:

    Fru talman!

    Vtm Johan Ehn pratade tidigare om att vi skall låta kulturen utvecklas och att det här är någonting sosm gör att kulturen får möjlighet att utvecklas. Men ärligt talat, vtm Johan Ehn, hur mycket av det här kommer att gå till kulturen? Jag tycker att det känns som att man försöker visa det vackrare än det är, för jag tror inte att det är mycket av kulturen som kommer att vilja nytta det här. Vi gör det för att nu vill vi få möjlighet att visa någonting, att vi skall få någonting, men ärligt talat är det inte ett stort luftslott vi bygger som vi inte kommer att klara av att fylla?

     

    Vtm Johan Ehn, replik:

    Fru talman!

    Jag är ingen expert på kultur, det skall villigt erkännas, jag kan inte uttala mig om i vilken utsträckning ltl Göte Winé är expert på vad kulturlivet behöver. Men 600 namn som samlades in för ett litet tag sedan säger ganska mycket om att det finns en tro på det från kulturlivets sida. 600 personer aktiva inom kulturen säger att det här är någonting som kommer att kunna utveckla deras verksamheter, framför allt när det gäller scenkonst och att kunna utföra olika typer av konserter. Det väger för mig i det fallet också ganska starkt eftersom jag själv inte kan göra bedömningen av hur och vilka behov exakt som finns därute. Men, som sagt, 600 namn är en hel del.

     

    Ltl Göte Winé, replik:

    Fru talman!

    Visst är 600 personer en stor del, men kulturfolket är många och det finns också sådana som menar att det här inte är byggt för deras verksamhet. Då tycker vi att det är synd att vi inte lyssnar tillräckligt på alla för att kulturen är otroligt stor på Åland. Därför tycker jag att det är viktigt att vi ser på det och gör det. Att många sedan vill ha någonting förstår jag, men vi måste se vad de verkligen behöver.

     

    Vtm Johan Ehn, replik:

    Fru talman!

    Det är en tilltalande tanke att kunna tillfredsställa alla på samma gång med samma projekt. Om det är på det sättet att man klarar av att göra det eller genom att sprida projekten på flera och därmed tillfredsställa alla, ja det skulle säkert vara jättebra, men min erfarenhet av att ta ställning till olika typer av projekt och att jobba med politisk verksamhet är det att man kan aldrig som politiker göra alla till lags, utan det finns några som tycker att det är jättepositivt och några som tycker att det inte alls är bra. Utgående från de viljeyttringar som nu kommer från kulturen, både listan på 600 och från de kontakter som jag har haft i kulturlivet, framför allt inom vår egen rörelse uppfattar jag det som att de tycker att det här är en bra satsning också för kulturens del. Jag skall inte sticka under stol med att det viktiga för mig också är att vi får en näringspolitisk satsning. Vi är ute efter kombinationen.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Danne Sundman:

    Talman!

    I denna tilläggsbudget finns, som en tidigare talare sade här, allt från kultur till sopor och jag skall beröra några saker helt kort. Jag bläddrar som vanligt till sidan 5, där det s.k. kk-huset beskrivs. Det är väl ingen hemlighet att Obunden Samlings lagtingsgrupp är emot projektet och vi är särskilt emot de sista 1,5 miljonerna som nu slinker igenom bara som om ingenting skulle ha hänt utan man räknar ut att pengarna har minskat så mycket i värde att man måste få 1,5 miljoner till. Jag skall inte orda mera om det; ltl Gun-Mari Lindholm kommer att gå närmare in på våra motiv.

     

    Däremot skall jag orda lite om försäljningen av Arkipelag. Vi tycker att det är ytterst positivt att man äntligen säljer Fastighets Ab Ålands Turisthotell. Den frågan har Obunden Samling drivit lika långa tid som Obunden Samling har funnits. Nu är man där att man har bjudit ut det, fått ett anbud och vill sälja det. Det är positivt och det stöder vi å det varmaste. Vad som däremot är lite tråkigt är att man har blandat ihop försäljningen med driften för det s.k. kk-huset. Detta gör att man inte har fått betalt för Fastighets Ab Ålands Turisthotell vad det är värt, utan det har belastats med tvånget att driva kk-huset. Enligt bedömare är fastigheten värd någonstans mellan 10-12 miljoner euro. Det är fråga om att det är nuvarande innehavare/hyresgäst som köper så är det också ett värde i det att man känner till det, man har drivit det och har erfarenhet av det och man har färdiga kunder osv., så det är också ett värde i det att man får hela affärsrörelsen. Man kan gott och väl sätta värdet till 12 miljoner euro. Det betyder att landskapet betalar 6 miljoner för att kk-huset skall drivas i 20 år. Det blir ungefär i runda slängar 300.000 euro per år. 300.000 euro per år till vilket ännu kommer indirekta kostnader när landskapet skall betala åt föreningar och institutioner som skall betala hyror i kk-huset plus andra evenemang osv. Driftsnotan landar uppskattningsvis på 500.000 euro i året. Jag tror att aktören i fråga har gott och väl den kompetens som krävs att sälja och driva huset och det kommer att bli framgångsrikt till den delen eftersom det kommer att förverkligas, även om det förverkligas utan vår medverkan. Jag har räknat till 18-12 här i lagtinget, 18 för och 12 emot.

     

    Men det är som sagt lite tråkigt att man har blandat ihop driften av kk-huset och fastigheten. Det är inte bra att täcka in driftskostnader på det viset. Det var ännu en talare tidigare som gratulerade olika instanser och jag vill gratulera anbudsgivaren som får ett billigt hotell, som får ett fint kultur- och kongresshus som anbudsgivaren kan driva mycket framgångsrikt till gagna för anbudsgivaren i första hand.

     

    Jag bläddrar vidare och kommer till moment 45.30.23 Luftburen patienttransport och räddningsverksamhet. Det här är mycket behjärtansvärt. Det handlar i huvudsak om cancerpatienter som behöver transport till Åbo. Det som man kan fundera på är hur det här har gått till rent formellt, om alla juridiska detaljer är korrekta. Det är ett landskapsägt aktiebolag som utan upphandling har rekvirerat en tjänst till storleken av 100.000 euro av ett annat bolag utan upphandling. Styrelseordföranden minister Runar Karlsson, som inte är närvarande, har sagt ungefär att jag skall köpa vingar för pengarna, och så har man gjort det utan upphandling. Mot bakgrund av att många liknande ärenden är under lupp så kanske finansutskottet skulle bilda sig en uppfattning om det här står riktigt rätt till, dock så fortsättningsvis behjärtansvärt att man har gjort det, men man kan ju försöka göra saker och ting rätt.

     

    Fru talman!

    Jag kommer så till soporna, avfallshanteringen. När jag läste detta första gången utan att veta vad det handlade om inställde sig frågan ungefär som i Katekesen: Vad är det? Vad är det här? Jag bör läsa: ”Föreslås att ett stöd om 550.000 euro kan utges…” Det är inget lån, jag trodde först att det var ett lån, men det är ett stöd, alltså ett bidrag. Hela den här miserabla soppan bekymrar mig. Den bekymrar mig inte privat eller politiskt eftersom jag alltid har varit emot den här lösningen och jag nu bor i Lemland som är utanför lösningen, men nu måste jag bekymra mig lite eftersom det kommer på det bord som jag är satt att förvalta, alltså på lagtingets bord. Man skulle kort beskrivet vilja ta alla bekymmer som har uppkommit och göra som Sverker Olofsson i SVT i hans program Plus när han till slut kastar allt i soptunnan, men det kan vi inte göra utan nu har vi dessa bekymmer och vi måste lösa dem. Jag måste ärligen säga att det tar på det kollektiva självförtroendet att vi inte kan greja till en sådan här enkel sak som avfallshanteringen sist och slutligen är. Visserligen är det ett avancerat system och det finns många olika frågeställningar som belystes här av finansministern, t.ex. att företag får bli av med soporna gratis och att turister inte behöver betala för sina sopor osv. osv., men sist och slutligen är avfallshantering rent tekniskt väldigt enkelt. På det sätt som det har utvecklats nu att man inom Mise tillåter att alla enskilda hushåll har en egen soptunna dit det kommer en lastbil och hämtar är fullkomligt vansinnigt. Som jag har sagt många gånger förut att om man släpar soporna från t.o.m. hela världen, oftast från Mariehamn och högst troligen också från Sverige eller Finland så kan man inte sedan släpa dem några hundra meter till återvinningsstation, så att man kan ha som t.ex. vi i Lemland har ett tjugotal punkter dit man för sina sopor. Jag skall inte gå in på de detaljerna, men detta visar att man borde ha haft en plan innan man satte igång verksamheten. Det finns en poäng med den åsikten att man borde ha haft en plan, ungefär som Jönsson-ligan brukar ha.

     

    När det gäller bidraget borde det här inte betalas av landskapet utan det här borde betalas av Mise-kommunerna. Penningsumman är på fel ställe. Problemet i Mise-kommunerna är att nu är reformen genomförd, snart är det val och nu vågar man inte skicka ut en faktura där det står vad det borde stå utan i stället skickar man fakturan till landskapet och alla skattebetalare. Det här dokumentet läser inte alla så noga, så nu får alla skattebetalare dela på det för att man politiskt inte vågar skicka rätt räkning! Och när jag säger rätt räkning säger jag det därför att jag tycker att det skall vara så att avfallshanteringsavgiften skall täcka kostnaderna. Så har vi tyvärr inte i Lemland, vi kanske kommer till det så småningom, egentligen alla kommuner har samma problem att man skattesubventionerar avfallshanteringen. Men att dölja det och i stället för att ta kommunalskattepengar ta landskapsskattepengar tycker jag är fel. Man har helt enkelt fått kalla fötter från Mises sida och så vill man göra så här. Nästa år vill man ha en fjärdedel och sedan skall det fungera. Frågan är om det här kommer tillbaka varje år. Det är bekymmersamt att vi inte har rett upp avfallshanteringsproblemet. Själv är jag glad för att jag bor i en kommun som är utanför, det har visat sig vara klokt.

     

    Fru talman!

    Helt kort om hantverksutbildningen. Man kan konstatera att nu är vi tillbaka till 1997 där vi var när Bengt Häger föreslog att man skulle bygga en ny skola i Tosarby. I nio år har det valsat runt lite överallt – nu är vi tillbaka där Obunden Samling var 1997! Ibland tar det lite längre, men till slut får man rätt och nu får bl.a. f.d. kansliministern Bengt Häger rätt.

     

    Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

    Fru talman!

    Jag är lite överraskad över att ltl Danne Sundman, som jag upplever som en person som vill utveckla den landbaserade turistnäringen, har ändrat åsikt och inte längre stöder satsningen på ett kk-hus på Åland. Det skulle vara intressant att veta vad det är som har gjort att ltl Danne Sundman har ändrat åsikt. Det andra jag ville säga är att lagtinget har beslutat om sammankopplingen mellan drift och försäljning av aktierna i turisthotellet. Om man tycker att priset för aktierna är för lågt kan jag jämföra det med att Gotlands kommun räknar med ett årligt driftsunderskott på 3-5 miljoner svenska kronor årligen, så det landar ganska rätt – vi tänker lika, ltl Danne Sundman!

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Talman!

    Det finns någon slags missuppfattning att jag skulle ha varit för projektet på senare tid; det har jag inte varit utan jag har konsekvent röstat emot det och jag röstade emot kopplingen till Arkipelag, som visserligen en majoritet har beslutit om att skall vara, men från det ansvaret är jag fri. Jag tycker att det är synd att man inte har vidare utrett de privata alternativen. Jag är som socialdemokraterna inne på att man borde ha byggt ut Arkipelag och sedan ha sålt det, man borde ha kulturdelen och kongressdelen skilda. Det är vår grupps uppfattning att visst skall man satsa på en kongressanläggning på Åland, men det är formen vi vänder oss mot.

    Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

    Fru talman!

    Vi har otaliga gånger diskuterat dessa s.k. privata alternativ i den här salen och de privata alternativ som har presenterats har samtliga varit sådana som har krävt minst en 5-procentig avkastning som landskapet skulle gå in för. Om man sedan kallar det för privat eller icke – i min värld är det inte en privat satsning utan det är en subventionerad privatism. En utbyggnad av Arkipelag och sedan en försäljning är ett alternativ, men det som gör att det alternativet inte är fullvärdigt är att samordningseffekten, den dubbla effekten av att ha en teaterscen i en kongresshall, vilket jag tror att är absolut framtiden, den skulle inte möjliggöras plus att vi inte skulle kunna ta emot så mycket folk som den här salen möjliggör för tomten är helt enkelt för liten.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Talman!

    Den här regeringen har inte direkt gjort sig känd för att stå för privata alternativ utan tvärtom vad man nu kommer över vill man göra till offentlig sektor. Så också med det här projektet. Det har inte funnits någon grogrund för de privata projekten. Man säger att det krävdes avkastning; vad blir det inte av det här projektet om inte avkastning för den som nu har fått ett billigt hotell och får driva anläggningen för en ändå, som jag tycker, juste penning? Det blir ganska bra avkastning. Nu har man verkligen fått en ”subventionerad privatism”, som ledamoten Britt Lundberg kallade det!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Anders Eriksson:

    Fru talman!

    Också ett par ord om avfallshanteringen. Att principen att förorenaren skall betala är någonting som har gällt länge oavsett vad vi tycker eller inte tycker här i lagtinget kommer vi inte ifrån den principen mera. Det har blivit en litet märklig soppa av detta. Man hör om fastighetsägare som har soporna ligger runt i Mariehamn på tomterna, räkningar har inte kommit och när man försöker påtala problemen är det bara ett kolcenter som svarar och det går inte att få tag på någonting överhuvudtaget. Det är alltså en ganska märklig situation och flera har uppmanat finansutskottet att titta på att behövs verkligen dessa dubbla organisationer Ålands Problemavfall, Mise, vi har till på köpet Renhållningen, så kunde man bringa ordning i saker och ting tror jag att det skulle vara bra. Jag säger helt öppet att jag inte är insatt i alla turer men sett så här från sidan ger det ett märkligt intryck.

     

    Det ger också ett litet märkligt intryck när finansminister Wiklöf beträffande hemslöjdsundervisningen säger att man vill ha en fullmakt av lagtinget. Om jag inte har alltför dåligt minne tror jag att man har fem fullmakter från lagtinget varav två behandlar en flyttning till folkhögskolan, så också där tror jag det är bra om finansutskottet kan försöka bringa lite ordning i vad som riktigt gäller där.

     

    När det gäller livsmedelslaboratoriet ser vi att det är fråga om ett tilläggsanslag. Det var relativt nya byggnader som byggdes för ett annat ändamål, man skulle tjäna pengar. Vi ser att notan blir på 858.000 nu när det är klart. Tilläggsanslaget tar upp att man skall byta taket. Mig veterligen var det i stort sett nästan helt nya tak på byggnaderna. Det där ger också ett litet märkligt intryck, men det gör att man blir lite betänksam när man ser vilka stora byggprojekt som står framför oss när de som är betydligt mindre blir såsom det blir.

     

    Jag tänkte fråga, men vi har inte haft nöjet att se näringsministern Strand här under debatten i dag, så jag kanske bara riktar mig allmänt till regeringsbänken. Man drar ner bidrag för produkt- och teknologiutveckling med 70.000 euro och man höjer i stället anslaget ”Internationella utvecklingsprojekt” med samma summa. Det förstnämnda vet jag att går till företagsnytänkande, produktutveckling, innovationer osv., medan det andra går till en typ av en samhällsföretagsamhet som jag brukar kalla det, typ Interreg-projekt osv. Om det är som jag tror så är det igen en liten förskjutning enligt mitt förmenande åt fel håll.

     

    När det gäller investeringsstöd till lantbruk så visst kan man le – eller om man skall gråta. Vi har samma motiveringar nu i tilläggsbudgeten som Ålands Framtid hade i en motion för inte så alldeles länge sedan, där vi pekade på att pengarna inte kommer att räcka till. Vi pekade på de stora investeringar som står för dörren när det gällde nysatsningar inom mjölkproduktionen, nysatsningar som är synnerligen nödvändiga om vi skall lyckas hålla mejeriet på sikt. Nej, nej, det var inga bekymmer, pengarna skulle absolut räcka! Märk väl, 200.000 äskades – nu kommer landskapsregeringen med samma motiveringar med äskande om 400.000 euro! Nå, huvudsaken är att de går framåt, men det känns lite festligt ibland att driva oppositionspolitik, det är inte fråga om annat!

     

    Vtm Viveka Eriksson tog på ett förtjänstfullt sätt upp sockerbetsodlingens framtid. Vi är medvetna om att det är någonting som är i stöpsleven. Jag vet att landskapsregeringen har en arbetsgrupp tillsatt som tittar på det här, och det är bra; jag tror också att det är bra om finansutskottet lite informerar sig om vad som är på gång när det gäller detta. Jag tror också det är bra om man tar och dammar av den motion som min kollega ltl Brage Eklund lämnade in om etanoltillverkning. Det är samma sak att skall vi göra någonting skall vi göra det nu medan vi har en odling som är i kraft, medan vi har en maskinpark som fungerar någorlunda, det går inte att sedan börja utreda och starta upp någonting nytt när odlingen har dött ut, så det är hög tid att göra någonting nu, och det hoppas jag finansutskottet kan titta på.

     

    I likhet med övriga talare måste jag säga några ord om kk-huset. Det är inte första gången det har diskuterats, kanske inte ens sista, vi får se! Ålands Framtids linje har i varje fall varit klar. Det behövs moderna, ändamålsenliga konferens- och kongressutrymmen, det är någonting som landskapet Åland kan tjäna pengar på, det är en bra året-runt-turism till skillnad från många andra satsningar, det är en turism som genererar ganska bra avkastning. Det är en satsning som skulle vara kvalitetshöjande för hela den åländska turismsektorn. Däremot är jag inte lika övertygad om att kopplingen mellan kultur och kongress är så pass finurlig som vtm Johan Ehn var inne på, utan tvärtom tror jag att den är ganska olycklig. Det kommer att leda till att man har byggt in konflikter; redan nu är det svårt att veta vad anser kulturfolket sist och slutligen. De som generaliserar brukar säga att den liberala klicken av kulturfolket tycker det är bra, den socialdemokratiska klicjen av kulturfolket tycker det inte är bra. Det kanske har bidragit till att det är svårt att få reda på vad kulturfolket sist och slutligen anser.

     

    Vtm Viveka Eriksson, som var en stark tillskyndare till kulturhuset, så även hon andades att kulturen kan bli lidande i huset och det finns helt klart risk för en inbyggd konflikt här. Jag vill understryka från vår sida att den åländska kulturen är någonting som är synnerligen viktig när det gäller den åländska identiteten; kulturen så pass framträdande att det krävs, behövs, utrymmen för kulturen, det är inte fråga om annat, men jag tror som jag har sagt många, många gånger att kk-huset blir en överstor hybrid som det kommer att bli svårt att få att fungera. Försäljningen av Arkipelag och driften av kk-huset är också en olycklig sammanblandning. Men på något sätt börjar vi, värderade lagtingsledamöter, lite befinna oss vid vägs ände och det är klart att nog känner jag också en uppgivenhet å ena sidan; vi har försökt att gång på gång få till stånd en förändring – förgäves. Vi har försökt peka på privata initiativ både när det gäller kultursidan och när det gäller kongressidan – förgäves. Men samtidigt tror jag att bra många av oss känner att det måste börja hända någonting, vi kan inte hålla på och trampa vatten i det oändliga. Det här projektet har inte dragits så där alldeles finurligt – om vi är riktigt ärliga, som jag brukar bli beskylld av ltl Gun-Mari Lindholm att jag brukar säga! – och man får väl hoppas att det blir klokare majoriteter framöver. Men, ändå, det är oerhört med pengar som förstörs på projektering hittills om det inte händer någonting och jag varnade redan 2004 för att man satsar så mycket pengar på projekteringen att det helt enkelt blir omöjligt att stanna så småningom, och det är inte riktigt klokt. Vi ser också det när vi står här vid vägs ände att projektet har bjudits ut, vi har fått ett seriöst anbud, alla, om jag har förstått det rätt, har haft precis samma chans att lämna bud, det har skötts – som jag nu kan se det från sidan – på ett korrekt sätt, men sammanblandningen är ändå olycklig.

     

    Jag vill, som ni kanske märker, inte uttrycka mig så väldigt kategoriskt, men jag hoppas att man från finansutskottets sida använder sin klokskap, tittar igenom projektet en gång till. Framför allt bör man inför lagtinget kunna utreda vilket marknadsvärde turisthotellet Arkipelag har sist och slutligen. Det är flera som redan har frågat och det tror jag att man bör få ett svar på, samtidigt som jag har full förståelse för att kopplingen mellan att man får köpa hotellet och driva kk-huset givetvis leder till att man lägger budet på en sådan nivå att man har råd att på affärsmässiga grunder subventionera driften av kk-huset – inte är jag dummare än att jag förstår det. Men det vore ändå intressant att veta vad marknadsvärdet är på hotell Arkipelag. Det borde också vara en total driftskalkyl; den totala investeringen inklusive en förmånlig försäljning av Arkipelag, om vi tittar isolerat på det, men jag har redan sagt att jag har förståelse för att priset blir som det blir med det upplägg som har varit. Men vad blir den totala driftskalkylen med investeringar, försäljning av Arkipelag, hyra, underhåll? Det är någonting som vi borde få svar på.

     

    Trots att jag sade att jag börjar känna mig uppgiven vill jag försöka att en sista gång lämna ett konkret förslag till finansutskottet: överväg möjligheterna att bjuda ut hotell Arkipelag skilt utan denna koppling med villkor att det då byggs ändamålsenliga kongressutrymmen. Jag är faktiskt övertygad om att då skulle det gå av sig självt, men nackdelen är, minister Runar Karlsson, att då kan man inte vara inne från landskapsregeringens sida och igen styra och ställa och tro att man sköter sådana här saker bättre än vad näringslivet självt gör. Det är en felsyn. Men försök titta på de möjligheterna, då slipper man i varje fall bygga in stora bekymmer framöver.

     

    Jag vill avsluta med en sak som bekymrar mig om kk-huset. Det pratas ofta om politikerförakt, svikna löften osv. Man kanske är färgad av den svenska valdebatten, vad vet jag, men ofta stöter vi på sådant. Centerns dåvarande gruppledare Runar Karlsson sade att 15 miljoner euro, inte en cent mera. Lantrådet Roger Nordlund sade, på uttryckliga frågor från min sida, att går det över 15 miljoner förverkligas det inte. Den här 15 miljoners gränsen har hos den åländska allmänheten på något sätt blivit magisk; i och för sig bidrog inte Ålands Framtid till att den sattes, vi röstade emot i det skedet och jag förstår – jag vet att det kommer att komma – resonemanget om att byggnadskostnadsindex stiger; det är klart att man inte kan slå fast en gräns och fem-tio år efteråt tro att man skall bygga för samma summa. Men då går det inte heller att slå fast ett absolut kategoriskt kostnadstak såsom gjordes och allmänheten minns, och det här är någonting som drabbar oss alla politiker, inte kommer man ihåg vad det ena eller det andra partiet sade, utan man kommer ihåg att Ålands lagting sade att 15 miljoner, annars byggs det inte! Det här, kära vänner, handlar om förtroende, det handlar om tilltro till givna löften, och det är faktiskt någonting som bekymrar mig.

     

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

    Fru talman!

    När det gäller taket på laboratoriebyggnaderna visade det sig faktiskt mitt i byggskedet att det inte var så bra som alla trodde, det såg snygg och bra ut och det var en ganska ny byggnad så det borde i princip ha varit bättre än verkligheten var. Då blev vi ställda inför det faktum att skall vi sätta ett nytt tak för framtiden eller skall vi göra reparationer som kan hålla ett antal år men som ändå är en halvmesyr. Då valde vi att sätta ett nytt tak med tanke på att då har vi tak för framtiden. Det här är ett typiskt tecken på vilka överraskningar man trots allt kan stå in för när man väljer att bygga om ett hus som såg ganska nytt och bra ut men som gömde dessa hemligheter.

     

    Jag har begärt ett anförande om avfallshanteringen.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Jag tackar för svaret, men det var just det här som gjorde mig lite bekymrad. Om jag använder minister Lindemans ord ”mitt i byggnadsskedet” så visade det sig, och så är det tyvärr ganska ofta och därför vill jag igen understryka att det är oerhört viktigt att man gör noggranna undersökningar innan man sätter igång. Vi har den här typen av bekymmer ganska ofta när det gäller landskapsregeringens byggprojekt. Vi står där vi står, nog förstår jag att man behöver ha ett fungerande tak, men jag tror att förprojekteringen alltför ofta är lite för bristfällig.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

    Fru talman!

    Ltl Anders Eriksson oroar sig för att det kommer att ske konflikter mellan den arrangerar kongresser och dem som vill komma till kultur- och kongresshuset med sina kulturella aktiviteter. Alla som har varit på konferens vet att konferenserna oftast utspelar sig på dagen och på kvällen erbjuds man ofta ett kulturellt program. Jag tror att kongressdeltagarna på Åland antingen kommer att bli kvar och se den kulturella uppvisningen som finns på scenen eller annars far man ut och tittar på det vackra landskapet och gör någonting annat ute på Åland. Så här tycker jag att det är generellt när man är på konferenser. Jag tycker att det är intressant att identifiera vem kulturfolket är, men det kommer jag att återkomma till i mitt anförande. Jag håller med om att det har tagit orimlig tid att få till det här projektet och det är kanske därför också som man behöver ta hänsyn till index.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Det där låter väldigt bra, om det skulle vara så att på dagtid sköter näringslivet det här, det är stora inkomstbringande kongresser och på kvällen kommer det åländska kulturfolket dit riktigt vackert och ställer sig upp och visar hur den åländska kulturen ser ut. Jag tror inte att det är riktigt så i verkligheten. Det åländska kulturfolket liksom ålänningarna i gemen vill nog sätta ramen själva och det är lite det som är tanken med ett kulturhus att man faktiskt skall kunna utöva sin kultur på egna villkor. Minister Lundberg och jag ser olika på det här. Jag respekterar hennes åsikt; jag hoppas hon respekterar min. Jag tror att man bygger in konflikter här.

     

    Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

    Fru talman!

    Jag tror att man måste vara realistisk och se vad vi kan förverkliga med våra åländska mått. I det planerade huset finns förutom huvudsalen och den mindre huvudsalen  två utrymmen; av dessa mindre utrymmen rymmer det ena 180 personer, det andra 80 personer. De kommer att ha väldigt lite koppling till kongresserna så där kommer inte att finnas några konflikter överhuvudtaget. På stora scenen, där publiken kan vara upp till 600 personer, kommer också konferenserna att hålla till och där är det som jag säger helt säkert att det kommer att bli ett bra samspel, om man så vill, mellan konferenserna och kulturevenemangen. Jag tror ingalunda att det blir bara de åländska satsningarna som kommer här utan här finns det möjlighet att söka in stora spännande evenemang till Åland.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Vi får hoppas att de blir så spännande! Man måste vara realistisk och se vad man kan förverkliga, säger minister Lundberg och det är ett synnerligen bra uttalande, men möjligheterna har faktiskt funnits att få ett kongresshus privat. Det har också funnits en möjlighet att få ett kulturhus privat. Märk väl, jag står inte och säger att det har varit gratis för det åländska kulturfolket att gå in och ta kulturhuset i besittning, men det har ändå funnits möjligheter att tillgodose både kongressturismens och kulturens behov utan att denna överstora hybrid byggs – men vi kanske har kommit för långt igen!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Fru talman!

    Jag tycker ändå att jag hör förnuftets röst som en röd tråd i det som ltl Anders Eriksson anför när Ålands Framtid genom ltl Anders Eriksson inte kategoriskt tar avstånd från det föreslagna kk-husprojektet. Förnuftigt är också resonemanget om att det vore närmast idiotiskt att slänga bort nästan 2 miljoner euro i projekteringspengar i det här skedet när vi ändå ligger så nära de ekonomiska ramar vi har diskuterat och med tanke på hur mycket vi uppnår genom satsningen. Jag tror mig veta att vtm Viveka Eriksson tidigare i vårt gruppanförande inte sade att kulturen bli lidande, utan vtm Viveka Eriksson poängterade att det är viktigt att vi i finansutskottet reder ut vad avtalet om driften innehåller så att vi säkerställer att kulturen inte blir lidande genom det här arrangemanget.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Det är klädsamt av ltl Mats Perämaa att säga att han ändå tycker att jag resonerar förnuftigt, trots att vi i grund och botten har väldigt olika syn på projektet. Jag har gång på gång försökt peka på olika alternativ, men jag har många gånger känt att det har varit förgäves. Orsaken till att jag inte uttrycker mig kategoriskt är att jag ser att vi kan inte hålla på och trampa vatten hur länge som helst heller; även om det här projektet, och det hävdar jag, inte är det bästa för Åland och det inte har skötts på ett bra sätt, så får man kanske vad som händer framöver, men jag vill understryka speciellt för ltl Mats Perämaa som sitter i finansutskottet att det gäller nu också för finansutskottet att verkligen försöka ge svar på de frågeställningar som lagtingsledamöterna ställer. Det är en rimlig begäran med tanke på hur oerhört mycket pengar det sist och slutligen handlar om.

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Fru talman!

    Det senaste är närmast självklart. Det är vår skyldighet i finansutskottet att försöka reda upp de frågetecken som förs fram här i salen. Lite om kulturen ännu. Det är kanske inte förvånande, men det är intressant att ltl Anders Eriksson för Ålands Framtids del för fram ett resonemang om att andra kanske riskerar det kulturella inslaget genom att förespråka den här åtgärden, vilket jag inte tror när samtidigt Ålands Framtid lägger fram ett förslag om att man borde överväga att bjuda ut Arkipelag tillsammans med ett krav om en kongressdel i samband med Arkipelag. Det alternativet utesluter åtminstone kulturen.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Det sistnämnda är rätt såtillvida att det utesluter kulturen i detta projekt, men, märk väl, med den prislapp vi har nu – om jag drar ltl Christian Beijars resonemang vidare – skulle man helt plötsligt ha 16,5 miljoner för att tillfredsställa det åländska kulturfolket. Så långt är kanske inte ens kulturintresserade ltl Anders Eriksson beredd att gå, men jag är ändå bekymrad över sammankopplingen. Många tycker den är genialisk, men jag tror att det kommer att visa sig att vi kommer att få bekymmer och därför tror jag också att så många av de åländska kulturutövarna är betänksamma, de undrar: kommer vi att få plats här? Ser vi på anbudet är det seriöst, det är duktiga människor som kan driva den här typen av företag, men det kanske inte blir så att det blir fritt för det åländska kulturlivet att göra precis vad man vill där och därav betänkligheterna.

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Sune Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Jag tycker att det som ltl Anders Eriksson säger om etanolframställningen är ganska intressant. Det som förvånar mig lite är att ingen i det privata näringslivet har nappat på idén eftersom det har stått ganska mycket i tidningarna om den och begärt utredningspengar för att utreda möjligheten och de ekonomiska förutsättningarna att framställa etanol på Åland. Det är knappast meningen att Ålands landskapsregering skall framställa etanol utan det skall väl ske i privat regi; liksom man har gjort med motorbanan och begärt utredningspengar för att se om det går borde man göra här. Vi har som sagt mycket duktiga entreprenörer, duktiga jordbrukare som borde vara intresserade av tanken och titta om det finns bärighet i det.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Herr talman!

    Det kan vara ett bra tips, kanske vi gemensamt kan tipsa Ålands Investerings Ab om att här är det någonting som man kunde utreda med samhällets pengar som ersättning för Chipstillverkningen.

     

    Ltl Sune Mattsson, replik:

    Herr talman!

    Ålands Utvecklings Ab är ett organ som skulle kunna göra det. Det är lite problem med etanolet. När man använder etanol som drivmedel har man i de länder där det används satt en lägre skatt på det och här är vi under rikets behörighet när det gäller bränsleskatterna. Att få folk att köra med etanol är inte lika lätt eftersom man t.ex. i Sverige har lägre beskattning på etanol.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Herr talman!

    När det gäller det sistnämnda får jag tacka: ytterligare ett motiv i den långa, långa listan för övertagande av beskattningsrätten till Åland! Tack ltl Sune Mattsson!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Gun Carlson, replik:

    Herr talman!

    Kk-huset byggs för att ge stora utrymmen som vi saknar i dag. Konferenser kräver en stor sal för att rymma 600 personer, stor volym, många toaletter, en ordentlig scen med scenteknik. Det är det här som skapar de stora kostnaderna och det är det här som Åland behöver. Vi vet från Alandia Kongress att många gånger måste de tacka nej till konferenser på grund av att vi inte kan ta emot 600 personer sittande. Så långt är vi säkert överens. Det kan man aldrig bygga intill nuvarande turisthotellet. Det andra är att kulturen kräver precis samma faciliteter; skall man bygga på två ställen blir det en dubblering av kostnaderna, så att prata om att 16,5 miljoner skulle räcka till flera saker är helt felaktigt och det är det här som är grunden till många missförstånd när det gäller detta hus. Vi bygger utrymmen för musik och konferenser.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Herr talman!

    Jag tycker ju om ltl Gun Carlson, det är inte fråga om annat, hon är en klok kvinna, men hon är samtidigt finansutskottets ordförande och jag har i likhet med andra haft flera frågeställningar som vi hoppas att finansutskottet tittar på. Men när det gäller kk-huset – det är inte första gången vi båda har meningsskiljaktigheter när det gäller det – upplever jag att ltl Gun Carlson är väldigt låst i ursprungstanken. Jag kan inte göra så mycket annat, vi har tillsvidare inte ens representation i finansutskottet, så jag bara vädjar om att titta också på de förslag som läggs fram, det kan vara bra om man någon gång tänker att, okej, så här har jag alltid tyckt, men kan det ligga någonting i det här andra – jag kan bara vädja.

     

    Ltl Gun Carlson, replik:

    Herr talman!

    Vi har under årens lopp tittat på det här och siffrorna talar sitt tydliga språk. Jag hoppas verkligen att man skulle ha en viss förståelse för det här. Jag vill ändå säga att taket om 15 miljoner faktiskt har fyllt sin uppgift genom att det har dämpat kostnadsstegringen, som säkert annars hade varit fallet. Vi har sett bara med idrottsläktaren senast, det blev mycket, mycket dyrare, men det accepterades, det var självklart, Lotsbroverket, fjärrvärmeverket, Ålands lyceum;  jag kan räkna upp många, många fall där kostnadstaket inte har hållit, men vi har svalt det och beviljat mera pengar. Nu finns det en bra förklaring till det eftersom det har tagit mer än två år sedan kostnadstaket fastslogs. Det tycker jag ändå borde vara klart. Finansutskottet kommer att ta i beaktande det som har framförts, jag har noterat de framförda åsikterna.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Herr talman!

    Som jag sade avslutningsvis i mitt anförande är jag bekymrad över att majoriteten slog fast 15 miljoner så kategoriskt som man gjorde. Centerns dåvarande gruppledare sade ”inte en cent mera”, lantrådet Roger Nordlund sade, att går det över 15 miljoner så byggs det inte. Visst kan man räkna upp hur det har gått med Mariehamns idrottsparks läktare och de flesta samhällsbyggen, men det är just det här som folk vet att får man igång någonting så rullar det på bara och så kommer det mera och det finns många som är fundersamma och undrar om 16,5 miljoner räcker. Det här handlar om förtroende, bästa ltl Gun Carlson, och det är inte någonting som sades ut i luften som har fyllt sin uppgift, det har det säkert gjort på sätt och vis, men det blev ändå så pass kategoriskt i och med att det var så olika åsikter som sammanfogades, vi satte gränsen där och vi drog och streck och nu kommer man tillbaka som många var rädda för.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Carina Aaltonen:

    Herr talman!

    Ibland går det snabbt att ta beslut i frågor och andra gånger tar det väldigt lång tid att få fram beslut och avgöranden. För hantverksutbildningen i Tosarby har det varit en lång kamp att få klarhet i var man skall verka. Det har varit en långkörare, men äntligen föreligger en välgenomtänkt förslag som tar fasta på att en ny huvudman, en stiftelse, skall bedriva hantverksutbildningen på nuvarande plats i Tosarby Sund. Nytt är också att man utvecklar utbildningen till en yrkesorienterande tvåårig utbildning som förbereder för yrkesverksamhet och att man inför arbetspraktik. Det är glädjande att landskapsregeringen går in för att stöda ett privat alternativ framom att låta hantverksutbildningen utföras inom offentlig sektor. Den under bildning varande privata stiftelsen får arrendera fastigheten Vestergårds på 25 år samt överta befintliga byggnader, under förutsättning att stiftelsen kan påvisa hållbara ekonomiska kalkyler för verksamheten. Jag tror på det här konceptet. Sedan november 2005 har en arbetsgrupp engagerat och seriöst jobbat med att analysera hur den framtida hantverksutbildningen skall se ut, hur man kan utveckla innehållet i utbildningen, se över elevrekryteringen samt fortbildning för lärare och personal. Man har även fördjupat sig i hur den blivande huvudmannen, stiftelsen, skall kunna få in externa medel till driften och även här finns goda möjligheter, som jag ser det, att söka pengar från olika fonder, driva EU-projekt, ha försäljning av produkter som man tillverkar, sponsorering och utveckla ett samarbete med näringslivet, arrangera sommarkurser osv. Samtidigt bidrar landskapsregeringen med ett årligt anslag om 180.000 euro för verksamheten, vilket utgör den ekonomiska basen. Vi behöver en kvalitativt god hantverks- och designutbildning på Åland, det har vi varit rätt eniga om här i lagtinget. Nu har vi möjligheten att få något riktigt bra, en verksamhet som blir kvar i Sund, vilket förtroendevalda i Sunds kommun har önskat. Det blir en privat lösning genom stiftelsen Ålands hantverksskola vars syfte är att främja intresset och kunnandet genom hantverks- och konsthantverksområdet och att utveckla detta.

     

    Just nu är konsthantverk och design populärt och intresset ser inte ut att minska; i vår omvärld har designår hållits och hålls, design- och konsthantverksprodukter har blivit viktiga exportprodukter och jag tror att det blir allt viktigare som en motkraft till billigt löpande-band-producerad import från Asien och Kina. Vi har i relation till folkmängden på Åland otroligt många uppmärksammade och heta designers som de senaste åren fått mycket utrymme i svensk, finsk och internationell press. Åland har ett bra klimat för att odla fram och dra till sig konsthantverkare och designers som når framgångar långt utanför vårt örike. Det skall bli intressant att se hur denna näring utvecklas i framtiden med den stiftelsen Ålands hantverksskola som motor för utbildning, fortbildning, seminarier, kurser, utställningsverksamhet.

     

    Jag har inte samma farhågor som t.ex. ltl Brage Eklund i Ålands Framtid när det handlar om anslaget om 500.000 euro som landskapsregeringen ämnar ta upp i 2007 års budget för att finansiera en verkstadsbyggnad samt viss renovering av huvudbyggnad. Landskapsregeringen tar också upp 400.000 euro för investeringsstöd till lantbruket utan att det ifrågsätts desto mer. Varför det? Ja, ibland måste man satsa för att kunna utveckla och om hantverksutbildningen skall kunna utvecklas och bli riktigt bra måste nya verkstadsutrymmen byggas, likaväl som lantbruket behöver nya ladugårdar för modern djurhållning. Att man sedan från de borgerliga partierna centern och liberalerna hyser farhågor för att utbildning skall drivas i privat regi i stället för inom den offentliga sektorn är för mig en gåta. Vi socialdemokrater tror på att man i en privat stiftelse skall lyckas minst lika bra med att driva hantverksskolan som t.ex. inom ramen för någon av landskapets egna skolor. Jag hoppas på en vidsynt behandling av ärendet i finansutskottet.

     

    Ltl Katrin Sjögren, replik:

    Herr talman!

    Jag är fullständigt enig med ltl Carina Aaltonen om att hantverket är en framtidsbransch och att vi absolut skall ge förutsättningar att det utvecklas. Men faktum är att det har varit i privat regi och det var inte helt oproblematiskt. Hantverksföreningen, där nästan alla hantverkare är registrerade, står inte bakom det här alternativet, de tyckte att det var otroligt tungt förut att driva skolan t.ex. med arbetsgivaransvaret som man hade, med verkstaden och de farliga maskinerna som fanns där, så att helt oproblematiskt är det inte, hur många fina ord vi än uttalar.

     

    Ltl Carina Aaltonen, replik:

    Herr talman!

    Men det är inte helt oproblematiskt att vara egen företagare heller. Jag tror att den här stiftelsen, som har som huvudmål att driva en hantverksutbildning, har helt andra förutsättningar och kan gå in för det på ett helt annat sätt än vad den tidigare föreningen gjorde. Jag har fullt förtroende för att det här kommer att bli riktigt bra.

     

    Ltl Katrin Sjögren, replik:

    Herr talman! Jag hoppas att ltl Carina Aaltonen har rätt!

     

    Ltl Carina Aaltonen, replik:

    Herr talman!

    För min del hoppas jag att vi nu kan få ett slut på den här långköraren som Ålands hantverksskola har varit i tio år och att lagtinget kan tro på privata initiativ och på det förslag som nu föreligger i tilläggsbudgeten.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Gun-Mari Lindholm:

    Talman!

    Jag kommer att ta fasta på tre områden inom tilläggsbudgeten. Det är kk-hus, patienttransporter och hemslöjdsutbildningen. Jag tänker börja med hemslöjdsutbildningen för att knyta an till senaste talare så att det får en naturlig följd.

     

    Det finns ingen som är gladare än Obunden Samling om detta skulle lyckas. Vi har inga garantier ännu att det lyckas. Diskussionen har funnits med sedan 1997 i varje budget, i tilläggsbudgeter och ambitionen och intentionerna har varit desamma, att det skall gå vägen och att det skall lyckas. Men det har det inte gjort; det har alltid varit i privat regi, det har funnits en förening och den föreningen som har verkat inom det här verksamhetsområdet kastade in handduken häromsistens och sade, att nu orkar vi inte längre. Nu har det kommit till nya personer och det är kanske det som gör att man har en ny gnista och att det finns en ny anda för verksamheten och en ny go för den. Jag hörde om att detta var på gång och jag visste också vad lagtinget hade beslutet om i senaste budget och då var det folkhögskolan som gällde, så hörde jag alltså om att nu var det Tosarby som gällde igen och då försökte jag gå in på besluten från landskapsregeringen för att försöka följa med när det hade tagits och vilka beslut som tagits. Tyvärr kunde jag inte följa det här ärendet genom beslutsgången i landskapsregeringen, så när landskapsrevisorerna kom med påpekandet att det är inte runt kaffebord och i korridorer som beslut skall tas, så kan jag bara instämma i det, för det var väldigt svårt att bilda sig en uppfattning när man har ändrat och var besluten hade tagits. Jag försökte efterhöra bland landskapsregeringsledamöter i regeringen och de kände inte heller till det, så det här har nog gått på diskussioner mellan företrädare för utbildningen och ledamoten för verksamheten i regeringen, men det skulle kunna vara bra om man kunde spåra besluten någonstans så man vet vad det är som gäller. Det är precis som ltl Gun Carlson sade att helt plötsligt kommer det ett kontrabeslut, det har samma syfte och det är ett välmenande  syfte, men man måste kunna spåra besluten någonstans.

     

    Det är inte helt liknande som det har varit förut; det är fråga om en tvåårig utbildning, man kommer också att ge de befintliga byggnaderna till den under bildning varande stiftelsen och vi får hoppas att man nu orkar och rider ut det här så att det faktiskt förverkligas. Sunds kommun har också velat ha verksamheten kvar där. Jag vill från den här stolen ge en eloge till den som jag tror att har varit med genom alla arbetsgrupper i föreningen och som också finns med i den interimistiska styrelsen, Bengt Häger, som på ett mycket förtjänstfullt sätt har ömmat och jobbat för verksamheten. Jag önskar stiftelsen lycka. Den behövs och jag hoppas verkligen att det här kommer att gå vägen.

     

    När det gäller patienttransporterna är det också ett vällovligt syfte. Jag känner mycket bra till det här eftersom jag är med i cancerföreningens styrelse och det har kommit idel beröm för verksamheten. Det har väl aldrig fungerat så bra någonsin som det gör i dag. När man kommer till Åbo har man haft taxi som sköter servicen på ett berömligt sätt, man får service på svenska, man väntar på varandra, är det någon som skall via någonting och hämta någonting så går också det. Men det jag är fundersam på är om det här är på rätt sätt man bekostar det. Jag tycker själv att det här kanske är någonting för ÅHS-budgeten, att man i stället skulle ta det därifrån. Det är patienter som vi har inom ÅHS och som också får sina transporter bekostade från ÅHS och FPA. Jag vet inte om det bokföringsmässigt är hållbart att man gör på det här viset, att man tar från det befintliga bolaget och bekostar verksamheten, och det ber jag att finansutskottet verkligen tittar noga på. Om inte detta är möjligt att göra hoppas jag att man ändå skall kunna lösa den här problematiken, för jag har inte åtminstone hört någon som har klagat på det här; vi vet alla att det klagas ibland på att man har varit remitterad till Finland, språksvårigheter och sådant och man vill gärna bli remitterad till Sverige, men här har inte jag åtminstone fått den informationen utan detta är man väldigt, väldigt nöjd med. Titta gärna på detta i finansutskottet och nämn det att vi vet att det här går just till väga.

     

    När det gäller kk-huset  vill jag härifrån markera att vi har inte varit med på det här bygget någonsin och vi kommer inte heller att vara det. Vi kommer inte att ändra vår åsikt och vår ståndpunkt i den här frågan i motsats till ganska många i den här salen. Det är som ltl Anders Eriksson sade att det är nog väldigt noga att man argumenterar väl för att man gör andra värderingar i så fall, om man omvärderar sina tidigare beslut, för annars är det nog så att vi alla får oss över samma kam att dom där politikerna är ingenting att lita på, man säger en sak, basta, det är det här som gäller och sedan, fastän det inte kommer fram nya fakta, så ändrar man sig. Det är inte på lång sikt för någon av oss särskilt bra eller klädsamt.

     

    Vi har också kommit med andra alternativ. Vi har sagt att de två projekten att sälja ut Arkipelag och att bygga kultur- och kongresshus inte skall kopplas ihop; kultur och kongress i samma hus skall inte heller kopplas ihop. Vi har haft de alternativa lösningarna att man skulle sälja ut turisthotellet Arkipelag och samtidigt ettdera ha en beställning att den som tar över det bygger ut eller att man bygger ut det själv och sedan säljer ut det samt att kulturen skulle få ett eget hus. Det har höjts röster vad gäller kulturbiten i ett kombinerat hus, där man gärna från kulturens sida – då tänker jag närmast på teatern som är både ivrig och ambitiös på Åland, vi har en väldigt aktiv teaterförening speciellt i Mariehamn – där man gärna ville se att man har övningslokaler, där man har ateljéverkstäder som man kan lämna och gå och komma tillbaka till, fortsätta repetera, fortsätta att sy fortsätta att göra kulisser etc. Detta görs inte i detta hus för det kan komma en kongress däremellan och jag undrar vem utav er som vågar ställa sig upp och säga att om det är en kongress som kommer med x antal kongressledamöter så skulle de få stå tillbaka för att Mariehamns teaterförening håller på och övar någonting eller håller på att sy någonting  - jag skulle vilja se den som säger det! Här blir det inkomster mot den kulturella biten och då är jag övertygad om vem det är som kommer att dra det längsta strået.

     

    Det har inte kommit några nya fakta i detta ärendet; att man skulle man ha en merkostnad för indexjusteringar förstår vem som helst att det kommer att bli, och det hade jag trott att alla som uttalade sig att 15 miljoner var slutnotan hade räknat med, så det är en efterhandskonstruktion att komma med det och det övertygar inte. Man säger att det finns en brist i dag, men som jag ser det kommer bristen att fortgå vad gäller den kulturella sidan. Vi från Obunden Samling som företräder linjen att inte gå in för att bygga kk-huset har ansett det hela tiden, så det är ingen som kan komma och säga att vi har ändrat oss i den här frågan, och det vill jag tydligt markera i den här debatten.

     

    Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

    Fru talman!

    Ltl Gun-Mari Lindholm uppehöll sig mycket vid teaterns intressen i huset och vi har använt oss av en teaterkonsult när vi har planerat detta. Jag tror inte det finns många stora scener som kan uppehålla hela sin scen under hela övningstiden för en produktion. Vi kan inte från landskapsregeringen uppföra ett hus för en grupp utan vi måste uppföra den för många. Däremot finns det övningsutrymmen på första våningen i huset som också kan användas för andra evenemang, upp till 100 personer, när det gäller föreställning. I huset finns syateljéer och många andra viktiga utrymmen, loger osv. som behövs för dessa föreställningar. Däremot har vi inte tyckt att det är rimligt och jag vet inte heller om det finns någon annan stad som i centrum t.ex. har en stor hall för kulissbygge.

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

    Talman!

    Röster har höjts från de åländska kulturutövarnas sida att man inte tror på det här. Det finns också sådana som gör det. Jag tycker att det är viktigt att vi skall bygga för de åländska intressena, inte för hur man har löst det någon annanstans. Det är viktigt att vi gör det explicit för de åländska behoven. Det har vi också sagt i de olika debatterna som har varit; vi har kommit med privata initiativ, vi har också föreslagit finansieringsmöjligheter, så det är inte det som saknas, men nu vill man alltså gå in för ett mastodontbygge och det har vi aldrig sagt att vi har varit med på utan vi har visat på andra alternativ.

     

    Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

    Fru talman!

    Jag vill ytterligare betona att vi kan inte bygga ett hus för en grupp och jag skulle vilja att ltl Gun-Mari Lindholm definierar: vad är kulturfolket.

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

    Talman!

    Det har säkert inte gått ledamoten Britt Lundberg förbi, jag hoppas inte det, att man är så pass mottaglig att man tar del av de yttringar som har kommit från olika kulturarbetare, både vad gäller musik och vad gäller. Jag ömmar åtminstone väldigt mycket för teaterfolket på Åland, där dessa önskemål har kommit fram, och de är inte tillgodosedda som de har önskat i det här huset. Gör man någonting explicit för Åland och för ålänningarna skall man också ta i beaktande just de önskemålen. Jag tycker inte att det är hundraprocentigt att förlita sig på någon extern teaterkonsult som man har anlitat utifrån.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Gun Carlson, replik:

    Fru talman!

    Det är naturligtvis helt fritt för det obundna partiet att tycka vad man vill i den här frågan. Jag blir ändå lite betänksam när jag hör hur lite ltl Gun-Mari Lindholm vet om detta när hon står och säger att det kan mycket väl hända att en kongress på flera hundra personer kommer och då prioriterar man det utrymmet och då får teatern sluta med sina övningar. Det kan aldrig bli möjligt eftersom övningsutrymmena är helt skilda från konferensutrymmena. De kommer aldrig att kunna kollidera. Det enda som skall användas gemensamt är den stora scenen, den stora salen, alla kundtoaletter, stora foajén osv. Men det här visar just på att man uttrycker tvärsäkra uppfattningar utan att veta vd man talar om och det tycker jag är lite beklagligt.

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

    Talman!

    Det jag säger har jag fått veta av dem som håller på med teater och som är väldigt betänksamma inför bygget. Det som ltl Gun Carlson har vi hört tidigare och det är inte särskilt övertygande eftersom det är ett annat behov som man åtminstone från teaterns sida är ute efter.

     

    Ltl Gun Carlson, replik:

    Fru talman!

    Det har aldrig varit tal om någonting annat än att man skall skapa funktionella utrymmen för att uppföra olika kulturverksamheter. Man har under tidens gång från kulturfolket, speciellt kanske från teatern sagt att vi vill vara när som helst, hur som helst och överallt när vi vill. Det har aldrig varit tanken och det här vet nog kulturfolket. Mariehamns teaterförening vet det mycket väl och också de mindre teaterföreningarna har nog förstått detta. Det är synd att man för fram en så här envis propaganda som inte håller streck. Övningsutrymmena i första våningen är enbart för kulturfolket, medan det finns speciella konferensutrymmen i en del av huset som är enbart för konferensfolket. Sedan har den stora dyra salen och scenen som är för båda parter.

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

    Talman!

    I ltl Gun Carlsons uttalande ser vi ganska tydligt det som jag ser som en fara när hon säger att kulturfolket säger att de vill vara där när de vill och hur de vill. Det tycker jag att man skall få vara i ett kulturhus. Just i det här är det inbyggt att man kommer att prioritera kongressdelen, och det vill inte jag vara med om.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell:

    Fru talman, bästa lagting!

    Jag vill i mitt anförande beröra de två huvudsakliga och kanske mest omdebatterade projekten i tilläggsbudgeten, nämligen kk-huset och hantverksskolan. Det är ingen hemlighet för någon att socialdemokraterna hela tiden har haft en skeptisk men konsekvent hållning till projektet kk-huset och jag tror för min del så här i debattens sista skede att det inte längre går att övertyga motståndarna om någon slags omvändelse, lika lite som jag tror att förespråkarna nu byter sida. Jag tror att det är dags att lagtinget röstar och tar ställning så att vi kommer vidare. Kk-huset har länge varit aktuellt och mycket arbete har lagts ner på det projektet och som kulturansvarig är jag förstås angelägen om att kulturen utvecklas och eftersom det är oerhört mycket pengar man satsar i projektet är jag också förstås angelägen om att kulturen får de absolut mest ultimata lösningarna.

     

    Landskapsregeringen har i sitt väldigt, tycker jag, goda samarbete röstat två gånger i två frågor; den ena har gällt flygtrafiken där socialdemokraterna ansåg att ett 18 platsers plan skulle ha räckt i jämförelse med 30 personers plan och det andra fallet är det kk-huset där socialdemokraterna har hållit fast vid gränsen på 15 miljoner medan våra regeringskolleger tycker att vi skall indexjustera och höja på prislappen. Båda frågorna handlar om proportioner och det har gått att ha olika åsikter och det har ändå fungerat väl att fortsätta att regera tillsammans.

     

    Redan i januari visste landskapsregeringen att projektet kk-huset skulle gå över den gräns, 15 miljoner, som lagtinget satte. Jag var då för min del redo att föra projektet till lagtinget för ett avgörande eftersom jag ansåg att det var angeläget att få ett avgörande, och det är angeläget att komma vidare, det är dags att lagtinget röstar så att landskapsregeringen kan göra det bästa av det beslut som lagtinget tar.

     

    Jag tror också att det som har uppkommit i dagens diskussion är viktigt. De kulturarbetare som inte anser att kk-huset är den mest ultimata lösningen är rädda för att det här blir den sista stora satsningen för kulturens del, så jag tror att det är väldigt viktigt om man förverkligar kk-huset att man utvärderar kulturens funktioner, ser efter att fyller det här huset de behov som ltl Gun-Mari Lindholm också var inne på eller kan man också efter att kk-huset har byggts fortsätta att utveckla kulturen så att de behov av verksamhetsutrymmen, repetitionsutrymmen, andra utrymmen som behövs, också kan komma till stånd.

     

    Det är också viktigt att komma vidare i kk-husfrågan på grund av att det finns andra satsningar som är aktuella. För mig är det viktigt att sjöfartsmuseets ombyggnad och de framtida satsningarna på Bomarsund går vidare. De båda projekten lyfter någonting som är synnerligen unikt för Åland och jag tycker att det är bra att landskapsregeringen har tagit ställning för att flytta projekten till egna järnvägsspår mot framtiden oberoende av kk-husets tidtabell och det är väldigt viktigt att också de projekten framskrider och kan förverkligas inom en rimlig tid. Hur som helst är det angeläget att komma vidare och jag skulle gärna ha sett att det hade skett redan i våras.

     

    Så var det hantverksskolan. Den frågan har varit uppe här i lagtinget i så många repriser att det inte riktigt står i proportion till den penningsumma som det faktiskt handlar om. Det handlar om överföring av byggnader, ett arrende på 25 år, för Vestergårds i Tosarby och de relevanta markområdena till ett värde av 40.000 euro. Det handlar om ett årligt verksamhetsstöd; tidigare har det legat på 150.000-160.000, nu handlar det om 180.000 i året, och det handlar om en investering i en trä- och metallverkstad för 500.000. Utöver det skall den kommande stiftelsen själv dra in medel på kursavgifter, på samverkan med näringslivet, på försäljning av produkter och på sommarkursverksamhet. Det är ett innovativt gäng som nu vill driva hantverksutbildningen vidare och jag har goda förhoppningar om att de skall lyckas.

     

    Jag har länge ansett att skolan skall få fortsätta utvecklas i Tosarby. Det är viktigt för Sunds kommun som har gjort flera påstötar för att få behålla skolan i Sund eftersom man ser den som en framtida aktör i infrastrukturen för Sund som turistkommun. Jag tror också på en stiftelse, på en privat organisation, att den skall kunna hantera att upprätthålla och utveckla en bra verksamhet utan att den inryms i offentlig sektor. Jag menar att man kan nå långsiktighet och trygghet i en verksamhet utan att den flyttar in i en befintlig skola. Dessutom skall man ha i minnet att alternativet med folkhögskolan också skulle kosta, förmodligen t.o.m. mer än det här alternativet. En offentlig verksamhet är mer reglerad, läraravtalen är mer strikta och där behövs också utbyggnad för metallutbildning. Folkhögskolan, som ni också kan se i den här budgeten, har efter sitt rektorsombyte nya fokusområden, sådana fokusområden som landskapsregeringen också omfattar, nämligen musik, svenska språket och integrationsfrämjande linje.

     

    Det var några talare här som påtalade att det är en linjebrytning i det här ärendet, men jag skulle vilja påminna om att landskapsregeringen har haft skrivningar om Tosarby som ett kvarvarande alternativ, både i rambudgeten för 2005, i budgeten för 2006 och i ramen och planen för 2007. I den här tilläggsbudgeten vill nu landskapsregeringen sätta ner foten i Tosarby och stoppa karusellen som pågått i 15 år, en karusell som tydligen landskapsregeringarna före mig inte heller har fått stopp på! Ett faktum som har spelat in och som har försvårat hela utbildningens utveckling har varit otydliga spelregler mellan landskapsregeringen och föreningen samt otydliga spelregler mellan ägarföreningen Ålands slöjd- och konsthantverk och skolans ledning. Det har också försvårat att utveckla det här under de år som har varit och den skulden får också landskapsregeringens politiker och förvaltning ta på sig.

     

    Jag anser att den kommande organisationen kan åstadkomma mer än en traditionell skola; det blir ett hantverkscentrum for form och design av ett modernare snitt som har en utgångspunkt i det traditionella hantverket. Den grupp entusiastiska och verkligt kunniga människor som nu finns bakom stiftelsen, de vill börja nu. Jag misstänker att om vi ger oss in på ytterligare någon lösning så kommer vi inte att ha någon fungerande hantverksutbildning på Åland på många, många år framöver. Det som en privat organisation har som inte en offentlig instans har, det är en större flexibilitet i fråga om att driva projekt, att kunna få stöd från andra finansiärer, från fonder och sponsorer, de kan också utverka samarbetsprojekt med näringslivet, med turismnäringen i stort.

     

    Jag har också förstått att det inte är det här lagtingets uttryckliga vilja att utöka offentlig sektor. Dessutom skall man komma ihåg att skolan flyttade bort en gång från folkhögskoleområdet därför att verksamheterna inte var kompatibla. För mig är alltså argumenten regionalpolitiska, att det är en privat organisation med större flexibilitet och för att jag och landskapsregeringen inte vill säga nej till den entusiasm och kunskap som nu finns bland instiftarna i Tosarby. Om landskapet får allt detta för den insats som görs, så tror jag att det blir till nytta för hela Åland och en helt annan dynamik än inom landskapets egna institutioner.

     

    Mot bakgrund av detta föreslår landskapsregeringen att lagtinget tar ny ställning till hantverksutbildningen och placerar den nu slutgiltigt i Tosarby och ger dem lugn och ro att arbeta framåt.

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Fru talman!

    Jag måste påpeka och reflektera över det som ledamoten Camilla Gunell inledningsvis sade, att det torde vara allom bekant att socialdemokraterna alltid har varit skeptiska till kk-husprojektet. Nu är det säkert på det viset, men om inte jag missminner mig hade socialdemokraterna för kanske fyra år sedan en motion om att man skulle skynda på projektet för att förverkliga kk-huset. Nu har jag inte den motionen framför mig, men jag är nästan säker på att det är på det viset och de dokumenten finns i så fall till förfogande, så skepticismen är nyvaknad, socialdemokraterna har fullständigt ändrat linje i den här frågan. Liberalerna har för sin del däremot konsekvent hela tiden haft samma åsikt och rakryggat stått bakom den och driver en konsekvent politik.

     

    Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

    Fru talman!

    Det kan hända att det finns någon sådan framstöt som ltl Mats Perämaa känner till. Jag gör det inte och så länge jag har varit med så har linjen varit densamma.

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Fru talman!

    Jag lovar att jag skall ta fram den, så kan jag redovisa för den när vi diskuterar finansutskottets betänkande.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Fredrik Karlström:

    Fru talman!

    Jag skall börja med det som de flesta har ägnat sin tid åt den här eftermiddagen, nämligen kk-huset. Som de flesta vet har jag varit en av dem som från första början har varit lite skeptisk till det. Jag har också konstaterat att egentligen har majoriteten i lagtinget varit för ett kk-hus de senaste fem-åtta åren, men på grund av att man har skapat ny landskapsregering så många gånger de senaste åren har stoltheten gjort att man inte har kunnat driva den här frågan vidare. Jag tror att skulle man ha röstat i den här frågan för sju år sedan så skulle majoriteten ha varit för; skulle vi ha gjort det för några år sedan skulle majoriteten ha varit för. Jag är inte för. Det betyder att det är sorligt politiskt sett och för ålänningen som eventuellt vill ha kk-huset samt för de politiker som vill ha det när s.a.s. majoriteten här inne som vi vet är för det men ändå blir det ingenting gjort. Det är brist på ledarskap hur man s.a.s. driver igenom sina frågor.

     

    En sak kan vi vara säkra på och det är att det aldrig har varit dyrare att bygga; nu är det som dyrast att börja bygga någonting. Ärligt talat, om vi börjar fundera, så var har byggkranarna stått de senaste åren? Jo, på offentlig finansierade byggen. Väldigt få stora privata satsningar har gjorts på grund av att den offentliga sektorn har pressat upp byggpriserna. Detta tänker man uppenbarligen fortsätta med. Det offentliga byggandet som har skett och som nu också kommer att fortsätta innefattar det som står i röret s.a.s. politiskt sett: golfbanor, sjöfartsmuseum, Bomarsund, IT-byn är på gång, men var står byggkranarna på de privata byggena? Ja, de finns inte för det är för dyrt att bygga just nu. Om vi också sätter igång som landskapsregeringen vill med att bygga kk-huset och vi sätter spaden i marken i december kommer det att ytterligare späda på den rådande överhettningen inom byggbranschen, vilket resulterar i att byggkostnaderna ökar både för privata och för företag och sålunda igen är det bara samhället som driver utvecklingen av samhället, det privata får stå tillbaka för att invänta tider när man har råd att utveckla sina företag och sina byggen. Det är det här jag tycker att är lite tråkigt.

     

    Nu har politikerna sagt att det får kosta max 15 miljoner euro; nu backar man efter ett års ”divlande”. Majoriteten i lagtinget har sagt att man skall koppla ihop försäljningen av Arkipelag med driften av kk-huset och det tog ledamoten Britt Lundberg upp att lagtinget har sagt. Men lagtinget har också sagt att det får kosta max 15 miljoner, det nämndes dock inte så mycket. Ärligt talat, tror vi nu att 16,5 miljoner kommer att räcka när det här bygget står klart om vi tittar på alla andra byggen som har gjorts offentligt? Nej, det kommer förstås att bli lite dyrare – hur många miljoner till, det kan vi först veta när bygget står klart 2008.

     

    Jag har insett att det kommer att komma ett kk-hus nu; jag anser som sagt att det inte är rätt tid att göra det på och jag skulle vilja ge en uppmaning till majoriteten som beslutar bygga huset och det är att man ödmjukt skulle tänka på att bygga det när byggkonjunkturen kanske är lite mindre överhettad. Det har väntats i tio år på det nu, så vad spelar det för roll om vi väntar några år till, men ha det färdigt och ha det så att när byggkonjunkturen går ner, när det kanske finns arbetslösa byggnadsarbetare, sätt då in ett sådant här projekt. Det handlar om att planera. Nu är det bara så att nu skall det stressas fram, vi skall så fort som möjligt få bygget gjort tillsammans med IT-byar, sjöfartsmuseum, Bomarsund och alla andra offentliga byggen som kontinuerligt pågår. Det skulle alltså vara min ödmjuka önskan; det kommer naturligtvis inte att beaktas, det är jag helt medveten om, men man borde få in det tankesättet i det åländska lagtinget att också se lite längre framåt, hur skall vi göra när det eventuellt finns mindre pengar i den offentliga skattkistan för att finansiera byggen med och nu fondera dem för att bygga senare. Det kanske då är billigare än 15 miljoner; det är ingenting som säger att allting kommer att bli dyrare och dyrare utan det har med tillgång och efterfrågan att göra. Just nu är efterfrågan större än tillgången av byggnadskapacitet. Sålunda stiger byggpriserna. Tro mig att om det blir sämre tider som det var i början av nittiotalet så skulle ett sådant här hus inte kosta 16,5 miljoner.

     

    Jag vill också gå in på frågan om luftburen om patienttransport. Jag har tyvärr kanske mera information än många andra lagtingsledamöter hur pengarna i Skärgårdsflygs kassa har hanterats de senaste fem-sex åren. Jag kan inte låta bli att nämna att när jag var VD för bolaget och vi hade sålt flygplan och började nedgradera verksamheten så fanns det över 1 miljon euro i pengar i kassan på Skärgårdsflygs bolagskonto. Vid tillfälliga lösningar, akuta ambulansutryckningar när Stockholmsplanet har slutat gå, när Åboplanet har slutat gå, när andra kommersiella bolag har lagt ner sin verksamhet har man tillfälligt köpt flygverksamhet för Skärgårdsflygs pengar, alltså man har bedrivit politik genom att privat bolag, som Skärgårdsflyg Ab är i dag även om det ägs av landskapsregeringen. Men principen är fel. Man borde ha en summa i budgeten så att landskapsregeringen har en ”akut peng” när saker och ting inträffar som man inte har räknat med och det är för långt bort till tilläggsbudgeter. Men det blir fel när man går bakvägen in i ett bolag och använder pengarna i det bolaget. Det fanns alltså 1 miljon euro på det kontot, i dag kanske det är 50.000-70.000 euro kvar. 950.000 euro är borta på fem år genom politisk akututryckning, tillfälliga lösningar och man skall också veta att det är samma politiker som har beslutat lägga ner Skärgårdsflyg som gör akutryckningarna, pumpar in pengar i olika bolag för att lösa det som man har ställt till med själv! Även landskapsrevisorerna har påpekat att det här är ett felaktigt sätt att hantera bolagets pengar på, men man gör det om och om igen och nu håller pengarna på att sina i den kassakistan så då fyller vi på från lagtinget!

     

    Luftburen patienttransport är bra med det plan som har gått till Åbo, men det borde gå direkt, antingen som ltl Gun-Mari Lindholm föreslog via ÅHS-budgeten eller via lagtingets budget där vi för in pengar för att upphandla transporten, inte dölja det med en egen liten privat upphandling som styrelseordföranden i Skärgårdflyg förmodligen har gjort med något bolag som han kände till, och i det här fallet blev det Turku Air, vilket de gör bra, men det sköts inte på rätt sätt.

     

    Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

    Herr talman!

    Vi kritiseras för att vi inte lyfter fram att projektet kostar mer än 15 miljoner euro. Jag vill upplysa ltl Fredrik Karlström om att ärendet vi behandlar just nu är att höja kostnadsramen. Det är diskussionen. Skulle projektet ha varit under 15 miljoner euro skulle vi inte ens ha behövt föra det till lagtinget utan då är det försäljningen av aktierna som skulle ha behandlats i lagtinget. Ltl Fredrik Karlström funderar också på om vi vet vad projektet kostar. Huset är redan projekterat och prislappen är satt.

     

    Ltl Fredrik Karlström, replik:

    Herr talman!

    Det betyder att landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg blir förvånad den dagen 2008 när man behöver mer pengar för eventuell inredning, för eventuellt uppkomna komplikationer, eventuellt miljöfarligt avfall som ligger på området, som har hänt på alla andra byggen som landskapet har gjort. Hur gick det med IT-byn? Det blev också betydligt mycket dyrare än planerat – och vem fick betala den räkningen? Vi får nog vara så pass ärliga att vi säger att det kommer att kosta mer än 16,5 miljoner euro när huset står klart, eller tror vi inte det? – jag tror det. Jag vill poängtera en sak till och det är om försäljningen av Arkipelag. Det borde inte kopplas ihop med driften utan det borde gå ut på högst bjudande och på den internationella marknaden. Jag vet mycket väl att vi diskuterar att projektet har blivit dyrare, men jag försökte säga att det är så typiskt politiskt att man säger absolut inte ett öre mer än 15 miljoner euro och sedan åtta månader senare begär man 1,5 miljoner till bara för att man politiskt inte är överens. TALMANNEN: Tiden är ute!

     

    Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

    Herr talman!

    För det första finns det inom denna 16 miljoners summan en pott för oförutsedda utgifter. Det räknar man med vid alla projekt. Jag har däremot ingen kristallkula och kan självklart inte ge några garantier för att inte någonting ännu mer oförutsett inträffar. Det är jag inte människa till att kunna göra. Precis som i alla andra projekt har vi räknat med allt oförutsett och lagt ner mycket möda på att det här skall vara så exakt som möjligt. När det gäller sammankopplingen med aktierna i Arkipelag är det också så att där har man gjort en inbesparing genom att man inte behöver bygga en skild restaurang t.ex. Det finns ingen skild restaurang och matsal i kk-huset utan det finns utrymmen där du kan ha mindre servering osv. Det finns alltså inte ett fullvärdigt kök.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Herr talman!

    Ltl Fredrik Karlström hör till dem som har varit konsekventa i sina uttalanden om kk-huset så långt jag kan minnas under ledamoten Karlströms karriär som politiker här i lagtinget och det hedrar honom; konsekvens är någonting som jag åtminstone uppskattar. Vad gäller summan 15 miljoner och höjningen till 16,5 miljoner som nu föreslås är det klart att det är besvärande att man inte kan stå fast vid det som man har sagt. Jag var själv i finansutskottet och kom fram till en kompromisslösning där vi satte taket, men då trodde jag att vi hade en majoritet att sätta igång projektet, jag kunde inte tänka mig att det skulle ta två år till innan vi skulle fatta beslutet. Därför tycker jag att det är rimligt att man nu indexjusterar det. Jag trodde att man skulle komma igång med projektet ganska fort efter det beslutet.

     

    Ltl Fredrik Karlström, replik:

    Herr talman!

    Jag kan hålla med ltl Mats Perämaa att egentligen är det lite komiskt att majoriteten i lagtinget har velat bygga kk-huset men på grund av politiska komplikationer har det inte blivit gjort de senaste fem åren, man har bytt landskapsregering så pass ofta. Jag önskar att ltl Mats Perämaa kunde ägna en tanke i finansutskottet till om man kunde skjuta projektet lite fram i tiden när konjunkturerna kanske blir sämre för det mesta talar tyvärr för det i dag och då skulle det vara bra att ha det här sparat; när den offentliga kassakistan har minskat så pass mycket att den offentliga byggnationen inte kan göras i samma utsträckning så skulle det vara ett väldigt bra bygge att sätta igång som skulle skapa väldigt många arbetsplatser när de som behövs. Just nu importeras väl den mesta av arbetskraften.

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Herr talman!

    Det vore något konstigt om jag efter tidigare uttalanden nu skulle föreslå att vi skulle skjuta på bygget!  För att vi med det här stora projektet skall kunna utjämna konjukturerna så är det nog under högkonjunktur som vi måste fatta som vi fatta beslut om projekt som antagligen byggs senare under lågkonjunktur, och så kan det komma att gå med det här projektet. Fattar vi beslut under rådande lågkonjunktur är det risk att vi igen är i högkonjunkturen när det förverkligas.

     

    Vi måste komma ihåg att när beslutet om 15 miljoner togs av finansutskottet och lagtinget att det hade ett värde i sig. Jag tror att det medförde att den arbetsgrupp som har jobbat med kk-huset verkligen har försökt finslipa projektet för att komma ner i ramarna. Skulle vi inte ha haft det att utgå från kan det hända att vi skulle stå med en prislapp på kanske 18 eller 20 miljoner i dag.

     

    Ltl Fredrik Karlström, replik:

    Herr talman!

    Jag måste bara få förtydliga att om vi är så otroligt i olika världar ltl Mats Perämaa och jag för jag anser att vi är en högkonjunktur just nu och jag tyckte han talade om den rådande lågkonjunkturen. Det precis de man behöver göra, man behöver ha projekt färdigt projekterade som vi har och sätta igång när lågkonjunkturen kommer och det här är ett ypperligt sådant exempel. Vi har redan plöjt ner 2 miljoner euro i det. Ta tillvara de pengarna som har gått under de goda åren, avsätt 15 eller 16 miljoner pengar och bygg det när det blir lite sämre tider, då kommer förmodligen bygget att bli billigare, arbetsplatserna hålls förmodligen kvar på Åland och man har gjort en långsiktig konjunkturbedömning på det, enligt mitt sätt att se, men kanske jag har fel att det bara kommer att bli bättre och bättre överallt!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg:

    Herr talman!

    Under debatten har en fråga dykt upp i mitt huvud och jag nämnde den snabbt i en replikväxling och det är: vem är kulturfolket? Framför allt bland er som är kritiska till projektet skulle det vara intressant att höra vem är kulturfolket som inte vill ha kultur- och kongresshuset? Den 29 augusti i år blev jag och mina kolleger i landskapsregeringen uppvaktad av en delegation kulturmänniskor som bakom sig hade 600 namnunderskrifter där man ville framföra sin önskan om att kultur- och kongresshuset skulle förverkligas. Är inte det kulturfolket eller är det någon annan speciell liten grupp som är kulturfolket? Vad är det som avses här i debatten?

     

    Det som jag märker i alla fall är att inställningen tydligen skiljer kulturfolket åt. Jag citerar kort ett utdrag ur följebrevet till listan på 600 namn: ”Det kulturella innehållet skall vi, kulturaktiva, både amatörer, föreningar och professionella stå för.” En positiv inställning där man ser det kommande huset som en möjlighet. Jag anser att 600 namn är mycket; betydligt enklare är det att få ihop ett stort antal namn för någonting som t.ex. hotas att stänga, någonting som man alltså vet vad är och som man är rädd att bli av med eller någonting som man inte vill ha byggt. Ni vet att alla är rädda för förändring. Det är mycket svårare att övertyga om någonting som är på planeringsstadiet, särskilt eftersom det finns en grupp som sprider skepticism kring projektet.

     

    Från landskapsregeringens sida kan vi inte arbeta för enskildas särintressen, det är inte ansvarsfullt om man sitter i landskapsregeringen. Jag har haft många diskussioner och argumentationer samt debatter med kulturfolk av olika slag och sist och slutligen måste jag säga att jag tror att jag kan säga att alla jag har träffat, så även om man är skeptisk till upplägget eller även om man skulle vilja ha det precis efter sitt eget intresse förstås, eftersom alla kämpar för sitt, så i mungipan sedan säger man att det är klart att vi är glada i alla fall att kulturen får det här.

     

    Det tycker jag är viktigt att komma ihåg och jag är glad, herr talman, att det verkar finnas ett starkt stöd för det här framåtsiktande projektet och jag tycker att det verkligen är på tiden att självstyrelsen efter 85 år får en nationalscen.

     

    Ltl Fredrik Karlström, replik:

    Herr talman!

    Flera gånger har vi hört ledamoten Britt Lundberg nämna dessa 600 namn som har skrivit på att de verkligen vill ha kk-huset. Vi har inte hört en enda gång om dessa tusentals med påtryckningar som var på golfbanan; man väljer att plocka ut namnunderskrifterna och hur viktiga de är i sitt beslutsfattande beroende på hur det passar ens egna åsikter, och det tycker jag är lite lustigt.

     

    Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

    Herr talman!

    Detta är kanske en petitess, men i mitt anförande hittills har jag inte nämnt dessa 600 namnunderskrifter ännu och därför ville jag lägga till det i mitt andra anförande. Jag har däremot berättat att jag är glad för att det finns ett stöd och jag har frågat efter en definition på kulturfolket, och den har jag fortfarande inte fått.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

    Herr talman!

    Jag lovade att återkomma i ett anförande om avfallshanteringen och på vilket sätt vi från landskapsregeringen nu är inblandade i den verksamheten utgående från tilläggsanslaget på 550.000 euro som föreslås ges till Mise och de kommuner som inte finns med Mise-kommunerna, att man fördelar det någorlunda rättvist.

     

    Det har också frågats att hur skall det här gå och vi kan konstatera att inte är det lätt och inte fungerar det som man skulle önska att det skulle fungera. Jag känner nu att vi på något sätt är i en sådan situation att vi delvis skall reda upp någonting som borde ha varit klarlagt före vi bildade Mise. Jag sitter själv i en arbetsgrupp som utsågs av ÅPAB som tillsammans med Mise på något sätt skall försöka hitta en väg framåt, om jag får uttrycka det så. Vi har jobbat med de här frågorna i ett antal veckor redan och vi har ganska kort tidsutdräkt på det för vi tycker att det är ingenting att sitta och nöta på utan vi måste komma framåt och det finns olika alternativ hur vi löser förhållandet bl.a. mellan å ena sidan Mise och andra sidan ÅPAB, Ålands Problemavfall. Problemet är här, som jag nu försöker se det på sidan om som landskapsregeringsledamot – jag hamnar i många roller när jag råkar vara ordförande också i ÅPAB – att det skulle vara lättare att föra diskussionen om alla skulle vara med i Mise och alla skulle vara delägare i ÅPAB. Nu är det inte fallet, ett antal kommuner har bildat Mise, men samtliga åländska kommuner är aktieägare i ÅPAB, inklusive landskapet och utgående från det märker jag så tydligt att intresset skiljer sig åt när det gäller ÅPAB:s fortsatta verksamhet. Att hitta en lösning som skulle tillfredsställa samtliga är inte lätt. Vi har diskuterat på många sätt, men jag märker av diskussionen att vi vill på något sätt ändå försöka hitta en lösning där vi kan utnyttja varandras kunskaper på ett rätt sätt så att det blir till det bästa för landskapet Åland.

     

    Varför vi då valde att i det här skedet gå in med så pass mycket pengar som det ändå är fråga om – jag tycker att det är mycket pengar – är utgående från att vi fick en anhållan från Mise att man ville ha stöd för verksamheten, som i princip motsvarar hela Mises räkning till ÅPAB. Mise ansåg att det var omöjligt att ta de avgifter som skulle ha krävts för att kunna betala den räkningen. Vi vet att det har varit problem på vägen att få in de planerade inkomsterna från de åländska medborgarna som hör till Mise, så vi är medvetna om att de också är efter i tidtabellen. Det som gjorde att vi ändå gick vidare i processen på så sätt att vi satte in pengarna är att vi kan konstatera att när det gäller producentansvaret kan vi inte säga att vi på något sätt på Åland har kommit till en bra lösning i de frågorna och jag tror att det t.o.m. blir svårt att hitta den; när man inte i stora länder som Sverige och Finland egentligen har hittat lösningen tror jag att det blir ännu svårare hos oss. Det är en av orsakerna. Om vi inte har kommit till att producentansvaret är klart så blir det så att de pengarna i stället belastar medborgarna direkt via avgiften när allt skall betalas av ålänningarna själva och inte via skattsedeln osv.

     

    Det andra som har framkommit här gäller turismen. Vi vet alla att det blir hemskt mycket mera på sommaren, men vem skall stå för de verkliga kostnaderna?  Man kan naturligtvis resonera så att turistbyarna skall se till att de tar hand om det avfall som blir och betala kostnaderna, det skall kanske ingå i det som man betalar för en vecka i en turistby t.ex. Vi har också gästhamnar; naturligtvis borde gästhamnarna se till att de tar hand om allt det här, om man riktigt renodlar det. Men vi vet att sanningen är inte den, vi vet att det blir oerhört mycket mera avfall i våra obemannade stationer under sommartid, det är kaos på vissa håll där de är lite mera anonyma, de sköts bättre i mindre samhällen osv.

     

    För att komma till rätta med de här frågorna som också finansansvariga Lasse Wiklöf tidigare redogjorde för så kom vi till att vi trappar ner det här och när vi nu i år går in med den här relativt stora summan, nästa år med mindre och förhoppningsvis skall det sedan hitta sin form hur man går vidare med Mise, med de kommuner som är utanför Mise och också när det gäller ÅPAB och verksamheten där. Min bedömning är den att där måste man också genomgå en ganska stor förändringsprocess i framtiden. Man måste hänga med i det system som finns.

     

    Ungefär så här är situationen i dag och jag svarar på ytterligare frågor om det finns, men jag ville redogöra eftersom det är ganska många som har fört fram olika åsikter om vår dagssituation när det gäller avfallshanteringen, som inte är tillfredsställande i dag.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Herr talman!

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman ger mig rätt och säger att man borde ha funderat på det här innan man började, man borde ha haft en plan, som jag sade i mitt anförande. Det kan t.ex. inte ha varit okänt för kommunpolitikerna att om man tar bort skattesubventionen så stiger naturligtvis avgiften – någon skall ju betala kalaset. Problemet varför det har blivit så här är att kommunerna som har gått med i Mise, vars medborgare får höjda avgifter, de borde ha sänkt skatten i motsvarande omfattning så att man får en sänkt skatt men en höjd avgift. Ingen har gjort det utan kommunerna har farit iväg med skattebetalarnas pengar till någonting annat. Då är det klart att man blir arg som Misekommuninvånare och då måste det här bidraget till för att politikerna skall klara livhanken, och det är det jag vänder mig mot att man inte fattade det från början. För oss i Lemland gäller inte det här problemet, men skall vi höja våra avgifter utanför Mise måste vi också komma emot med skattesänkning, det är det naturliga!

     

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

    Herr talman!

    Det kan säkert vara ett av problemen. Det andra problemet är nog den chockverkan som kom från att ha varit en väldigt subventionerad verksamhet - det finns kommuner som nästan inte har tagit någonting till att plötsligt stå inför att betala ganska mycket. Så länge man inte betalar själv en avgift blir det lite anonymare när det går via skattesedlen fastän man indirekt betalar via skatten, men den är inte så tydlig som den blir nu och frågan är om man var för ivrig att övergå helt och hållet. När vi har diskuterat med myndigheter i Finland t.ex. kan man konstatera att producentansvaret, som vi så ofta pratar om, täcker ungefär de administrativa kostnaderna, mer räcker det inte till. Väldigt många kommuner, åtminstone de som inte är stora och har mycket människor måste i dag fortsätta att subventionera det via skattsedeln.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Herr talman!

    Jag sade redan tidigare när man funderade på Mise att skall man ta bort subventionen kommer det att börja kost och då kommer folk att reagera, särskilt om man göra allt med en gång s.a.s. Det naturliga är att man har en successiv höjning och så småningom kanske kommer ikapp att det inte är skattesubventionerat, men eftersom man gjorde det direkt och utan att sänka skatten i motsvarande mån får man den här reaktionen och det borde man ha kunnat inse före.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Sune Mattsson, replik:

    Herr talman!

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman talade om Mise och att det är olyckligt att inte alla är med. Faktiskt när man började med konsulter och det inte blev någonting så såg vi i Lemland att det här är ett rackel, de är en koloss på lerfötter, det blir ingenting, man kommer aldrig att komma igång som man planerade, man bytte verksamhetsledare, man har försökt och det har inte blivit någonting.

     

    När det gäller turisternas sopor påstår jag att det här så här att de som har stugbyar och hyr ut stugor är turistföretagare så de skall precis som landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman snuddade vid ta betalt för sophanteringen. Det är inte meningen att landskapet skall subventionera stugbyar och turistföretagare genom att betala för deras sophantering. Det är precis som en näringsidkare som har en butik som själv också får ta reda på sina sopor. Det är ingen skillnad utan vem som helst får betala för det.

     

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

    Herr talman!

    Jag snuddade vid det  och det är naturligtvis så att det är stugbyarna, det är gästhamnar osv. som skall ansvara för detta och det skall inte vara landskapet som skall subventionera det. Man kan sedan säga så här att det är primärt ett kommunalt ansvar och en del kommuner har skött det bättre än andra och en del är mera turistkommuner än andra, så egentligen är det nog ålänningarna vi hjälper på det här sättet så att det inte behöver belasta den enskilda avgiften som man nu hamnar på när allting skall gå via avgiften till Mise, allting skall bekostas den vägen och ingenting skall subventioneras.

     

    Ltl Sune Mattsson, replik:

    Herr talman!

    Det är fortfarande så att de turister som far genom landskapet t.ex. på cykel eller med bil belastar sophanteringen väldigt lite. De har en liten påse med sig, lägger den ofta i papperskorgar, så det är inte några problem med dem utan det är sådana som är här och lever här kanske en vecka eller några dagar. Har man redan betalat pengarna till Mise eller inte?

     

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

    Herr talman!

    Nej, pengarna är naturligtvis inte utbetalade utan vi vill först höra vad lagtinget säger om tilläggsbudgeten!

     

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till finansutskottet.

     

     

    Föredras för remiss ärende nr 7:

     

    Landskapsregeringens framställning om förbud mot saluförande av snus och om förbud mot tobaksrökning i restauranger. (FR 22/2005-2006).

     

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänt Diskussion.

     

    Herr talman!

    Jag skall försöka förkorta mitt anförande för timmen är sen och jag är glad att talmannen lät mig komma upp trots det. När det gäller det här är det tudelat: det gäller snus och förbud mot det och det gäller tobaksrökning i restauranger.

     

    När det gäller snuset har vi piskan på ryggen lite grand, så därför skulle jag be social- och miljöutskottet att om möjligt få framställningen behandlad under den korta tiden så att man kunde skicka iväg den till presidenten osv. Därför är jag alltså glad för att jag ändå fick presentera den.

     

    Jag kan ta det som inte är så roligt först och det är just snuset. Ni känner till historien om det att vi har fört en mångårig kamp, om jag får uttrycka det så på olika sätt. Vi har haft flera lagförslag här i lagtinget som har försvunnit på vägen på olika sätt. Det första lagförslaget direkt här i lagtinget osv. Men nu är det så att vi kommer trots allt inte längre i den här kampen, utan om vi inte nu börjar rätta oss i ledet så kommer vi högst sannolikt att stå med dryga böter ganska snart. I maj har EG-domstolen i dom fastställt att det brister i landskapets genomförande av bestämmelserna och domen ålägger faktiskt landskapet att omedelbart, som det sägs, vidta de åtgärder mot snusförsäljning som direktivet kräver. Och om vi underlåter att göra det så kommer kommissionen på nytt att väcka talan och då kommer det att föreläggas betalning om ett engångs- eller ett löpande vite. Till saken hör också att när det gäller vite och den processen har EU gått in för att var betydligt snabbare än vad man har varit bakåt i tiden. De har lärt sig att man kan kommunicera ganska länge fram och tillbaka för att förhala det hela, så nu kommer man då att snabba upp det hela. Utgående från det bedömer vi nu att vi kan inte förhala det härifrån mera om vi inte vill stå med en uppbar risk för ganska stora vitesbelopp.

     

    För oss har det inte varit fråga om landbaserad handel, vi vet att i dag finns det inga snus i våra butiker, utan det är sjöfarten som gör att vi har i det längsta försökt hålla i det och konkurrensneutraliteten ombord.

     

    Vi väljer nu helt enkelt att gå EU till mötes i den här frågan och skriver i våra förslag kort och gott i 2a § : ”Det är förbjudet att i landskapet saluföra eller på annat sätt i näringsverksamhet överlåta pulveriserad tobak  i form av snus.”  Sedan har vi 2b §: ”Förbudet i 2a § gäller även ombord på fartyg registrerade i landskapet inom landskapets och rikets territorialvatten.” Det hoppas vi att EU skall godta och att vi på det här sättet skall få ett slut på en ganska långvarig meningskiljaktighet mellan EU och Åland. Ytterligare vill jag konstatera i sammanhanget att i den sista kampen som fördes – ledamoten Britt Lundberg är mera involverad i den eftersom hon har fört den diskussionen – fick vi heller inget stöd för från Finland i frågan eftersom de anser att vi skall göra på det här sättet. De blev bara en skriftlig brevväxling och vi hade kanske hoppats på att få ytterligare en muntlig förhandling och att vi skulle få riket med oss kanske lite längre än vad vi lyckades med. Vi fick visserligen vår argumentering och vårt brev med, men det är ändå att konstatera att i det här fallet höll Finland med EU, inte med Åland.

     

    Om jag så övergår till det som jag tyckte själv att skulle ha varit trevligt att stå här och presentera och hade hoppats att skulle behöva vara i den lagen är förbud mot rökning i våra restauranger och motsvarande inrättningar. Jag kan konstatera att det har varit både motioner och det har varit diskussioner här i salen om det så jag känner att det finns en vilja också här att förbjuda tobaksrökning  i restauranger. Förra gången när vi hade en tobakslag, som jag också då presenterade, var det betydligt tuffare atmosfär och man var rädd för att gå för tufft fram osv. Det var ganska hård debatt inom vissa områden och då var vi lite föregångare. I dag kan vi konstatera att Norge har haft förbudet ett antal år, Sverige har infört det, Finland har lagstiftat om det, men det har inte trätt i kraft, de har en ganska lång övergångsperiod till inkommande sommar. Här är vi nu bara som ett del av ett nordiskt projekt, kan man väl konstatera. Man var orolig i Sverige och framför allt i Norge för vad det här skulle leda till, skulle det leda till tomma restauranger och att folk skulle söka sig bort och börja ha sina privata fester osv. Det fanns en övergångsperiod där man lite kunde ana sig till det här, men i dag är restaurangerna lika välbesökta som tidigare, har jag fått information om av mina kolleger i Nordiska rådet. Tvärtom är det så att det är betydligt trevligare miljö i dag att vistas i än när det är rökfria miljöer. I och med det tror jag att också restaurangerna på ett annat sätt vet hur det går nu för oss här på Åland när det finns sådana som har testat det här, en viss tid i alla fall.

     

    Det som ändå möjliggörs i lagförslaget är om man vill skaffa separata rökutrymmen, helt skilda utrymmen och inte som det har varit nu att det kan vara via bra ventilation och avskärmning utan det skall vara helt separata utrymmen med mycket god ventilation där det inte får förekomma annat än rökning. Man kan inte servera mat där, man får inte heller ta sin drink där och man kan fråga sig varför kan man inte få ta drinken med men tanken är att det är också en arbetarskyddslag som är rikets behörighet, men det är tudelat och det innebär att personalen inte skall behöva vara i rökutrymmena, och blir det mat och dryck blir det så att personalen också måste vara där och övervaka det osv. Därför handlar det bara om möjligheten, om man blir riktigt sugen, att ta en cigarrett, men det är frivilligt för restaurangerna själva att inrätta dem; annars blir det ofta så att man tar sin cigarrett utomhus och då säger också lagen att man måste ta i beaktande att man inte står under någon ventilation som suger tillbaka röken utifrån in i rummen, så det är också viktigt att man tar hänsyn till det.

     

    Vi har också passat på att ta in i lagen att skolorna - särskilt våra gymnasialskolor berörs av detta – skall vara helt rökfria också när det gäller skolgården. Det skall inte finnas rökutrymmen överhuvudtaget utan det blir rökfria miljöer och det gäller alla, allt från studerandena till dem som arbetar inom skolan, lärare och annan personal, också besökare. Vi har valt att lägga det på gymnasienivå och säger att skolor i huvudsak har studerande under 18 år, nämligen gymnasierna. Jag hörde häromdagen att man på yrkesskolan redan har gått in för det, och det är bara trevligt att man har gjort det. På högskolan blir det inte totalförbud eftersom de flesta som studerar där är över 18 år; det kanske blir nästa steg, men det förbjuds inte i den här lagen.

     

    Ltl Sune Mattsson, replik:

    Herr talman!

    När det gäller rökningen är det ganska enkelt att hålla med ledamoten Lindeman. När det gäller snuset är det lite mera invecklat. Jag måste säga att orsaken till att vi står här och diskuterar det är att den landskapsstyrelse som förhandlade om anslutning till EU borde ha varit förutseende, gjort som svenskarna och sagt att vi vill ha undantag för snuset. Vad jag förstår har man inte ens begärt det. I social- och miljöutskottet måste vi titta på registreringen: är de registrerade eller är det bara så att det står Mariehamn i aktern på dem eller är de registrerade i Finland. Vi får alltså i utskottet titta på vad registrering betyder.

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

    Herr talman!

    Man kan naturligtvis vara efterklok och säga att det här borde vi ha tagit med i samband med EU-inträdet. Den gången hade vi många svåra frågor och många olösta problem. Listan var så lång, det fanns många frågor alltifrån hembygdsrätt, näringsrätt och sådana saker som ingen trodde vi skulle lyckas med, taxfree inte att glömma. Vi bedömde det – jag kan säga ”vi” för jag var också med i den landskapsstyrelsen – att den listan kan inte göras hur lång som helst för att komma till skott med de verkligt avgörande frågorna vid ett EU-inträde. Vi hade lite samma sak med vårjakten; där blev vi lovade i diskussioner att det inte var någon risk – i dag kan man naturligtvis ställa samma fråga där.

     

    Ltl Sune Mattsson, replik:

    Herr talman!

    Hur är det då med registreringen, var är ett fartyg registrerat? Är det registrerat på Åland eller är det registrerat i Finland fast det har Mariehamn som hemmahamn? Sedan är det fråga om gränserna, inom åländskt territorialvatten och finskt skulle man kunna sälja, så man skulle sluta då när man kommer in tre mil från kobbarna någonstans, då skall man se på en GPS att nu är det förbjudet att sälja snus. Jag bara undrar hur man har tänkt sig det där riktigt. Det är bra för oss som skall behandla det i utskottet. Kanske vi måste fråga lagutskottet om det också.

     

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

    Herr talman!

    Ni kan naturligtvis fråga lagutskottet, som säkert är absolut mest sakkunnig på området, men vår bedömning är att när man är registrerad på Åland är det fråga om fartyg som bär åländsk flagg. Då har vi med den skrivningen gjort bedömningen att det borde täcka EU:s krav.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Roger Eriksson, replik:

    Herr talman!

    Ltl Sune Mattsson berörde redan mina frågeställningar, men jag skall försöka bena ut det. När man tittar på lagframställan och 2a och 2b §§ anser jag att 2b § är ganska svår att tolka, speciellt om man tittar på 13 § som är straffstadganden som inte hänvisar till 2b §, man kan alltså inte bryta mot 2b § då. Problemet blir ännu större när det står registrerade i landskapet för vad jag vet har vi inget eget fartygsregister på Åland, så det blir en problematisk frågeställning: När skall det här tillämpas, speciellt ur straffrättslig synpunkt, om det överhuvudtaget är straffbart?

     

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

    Herr talman!

    När vi i landskapsregeringen diskuterade detta kom vi fram till i diskussionerna med jurister att det här skulle täcka det krav som EU ställde, men jag har ingenting emot att social- och miljöutskottet för en diskussion med lagutskottet, gärna dock i effektiv takt, om jag får önska!

     

    Ltl Roger Eriksson, replik:

    Herr talman!

    Antagligen får vi ärendet till lagutskottet också och tanken med min fråga var att vi skulle få lite vägledning, ni har alltså diskuterat med jurist att det borde uppfylla EU:s krav. Jag är själv nämligen inte helt övertygad om att det är så – bra vore det om det skulle vara så. Här får man faktiskt den känslan att när vi inte gjorde något snusundantag på Åland vid EU-anslutningen och så försöker man här använda Sveriges dito, då kan det stöta på ganska kraftig patrull, kanske inte hos oss men hos EU. Man borde faktiskt titta närmare på den här frågan. Då tänker jag inte på det moraliska att vi säljer skadliga produkter utan det är en annan diskussion.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Herr talman!

    I fråga om förslaget om rökförbud så normalt brukar vi liberaler – namnet anger det ju redan – vara emot förbud för individens frihet, det är grundfundamentet i våra resonemang. Men ibland uppstår det en situation då en individs frihet inkräktar på många andra människors frihet och då måste man göra avvägningar. Detta att en person skall få röka på en restaurang inkräktar väldigt mycket på de andras frihet, så därför är vi fullständigt för att man skall genomföra förbudet, speciellt med tanke på personalen som arbetar i restauranger och krogar men också med tanke på de övriga gästerna. Det här tycker vi alltså att är bra. Irland har gått genom samma process, det nämndes andra exempel på länder här och om Irland med sin pubkultur har klarat av det  här så tror jag att vi också kommer att klara av det!

     

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

    Herr talman!

    Det som jag inte sade vid presentationen, men som jag tror att också har påskyndat processen och att ha förståelse för det är den forskning som görs om hur pass farlig passiv rökning verkligen är. Vi vet i dag att den är farlig och då blir det ännu mer naturligt att man gör inskränkningarna.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Gun Carlson:

    Herr talman!

    Centern är heller inte för förbudslagar och normalt tycker vi inte heller att det är rätt att stifta förbudslagar; i det här fallet accepterar centern förslaget till strängering av tobakslagen, men hoppas ändå att social- och miljöutskottet tittar på alla möjligheter, finns det någonting man kan göra.

     

    När det gäller det andra förbudet mot saluförande av snus är det naturligtvis för att undvika böter som vi måste göra någonting, dvs. ändra i vår lagstiftning. Man kan lugnt påstå att vi är härtill nödda och tvungna att göra någonting. Jag kan bara önska att social- och miljöutskottet skulle finna att de föreslagna reglerna som landskapsregeringen har lagt fram går att genomföra. Det är min förhoppning. Går de inte att genomföra blir det – som vi har alla hört förut, jag har en gång tidigare citerat samma sak – som när Astrid Lindgren lät Pippi tvinga Tommy att skriva en flaskpost ”utan snus försmäktar vi på denna ö”!

     

    Ltl Sune Mattsson, replik:

    Herr talman!

    Ltl Gun Carlson säger att vi skall naturligtvis granska det, men vi måste höra alla, både juridisk och annan expertis, titta om det faktiskt är juridiskt genomförbart, kanske vi måste höra dem som sysslar med EU-ärenden, det är väldigt viktigt att vi får en lagstiftning som i alla fall är rätt från början.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Åke Mattsson:

    Herr talman!

    Det är med stor glädje jag nu ser att vi har tagit förbudet mot tobaksrökning på restaurangerna. Jag har själv haft flera motioner i den här riktningen och försökt få detta lite tidigarelagt, att vi skulle vara lite mera på vågens framkant än vad vi är i dag. Det är inte något direkt svårt politiskt beslut att ta i dagsläget och våra grannländer har redan tagit det här beslutet. Naturligtvis välkomnar jag det stort rökförbudet i skolorna är någonting som jag ser fram emot att det äntligen kommer, att man visar klart och tydligt att man inte är emot förbudet.

     

    Jag saknar dock någonting som jag har framfört vid åtskilliga tillfällen, nämligen innehav av tobaksprodukter. Man borde ha tagit upp den frågan om man en gång går in och öppnar tobakslagen och tittar på den. Vi har denna fråga uppe i social- och miljöutskottet tidigare, då vi antog WHO:s ramkonvention om tobakskontroll. Då tog vi faktiskt ett beslut här i lagtinget om att vi skulle följa de bestämmelserna och där är det egentligen så att vi skall stoppa så gott vi kan all användning av tobak och tobaksprodukter. Det tycker jag inte riktigt att man håller på med här i dag när man väldigt gärna vill lyfta snuset och framhåller hur bra det är att använda snus samt hur viktigt det skulle vara för oss att vi fick fortsätta sälja snus och vi har också ministern som står här och framhåller att man hemskt gärna vill fortsätta sälja snus, nästan till varje pris! Man försöker kringgå skrivelser i lagen osv. att vi skall få fortsätta sälja det för att vi skall ha ekonomisk vinning av det i landskapet och komma vidare. Behöver vi ha de här kryckorna?  Tillbaka till WHO:s tobaksdirektiv i social- och miljöutskottet. Jag kan referera från utlåtandet: ”Utskottet har diskuterat frågan om överlåtelse av tobaksprodukter till minderåriga och minderårigas innehav av tobaksprodukter. Utskottet finner att motsvarande lagstiftning för minderåriga när det gäller alkohol är betydligt strängare. Enligt utskottet bör åtgärder för att minska tobaksbruket bland minderåriga prioriteras. Utskottet föreslår därför att de aktuella reglerna ses över.” I dagens läge är det fullt legalt för vem som helst att ge cigarretter till en person under 18 år. Det är bara minutförsäljning över disk som är straffbart, så det betyder att det är en väldigt uddlös och tandlös lagstiftning och det borde man ha tagit upp och tittat på i det här sammanhanget och kanske haft en dialog.

     

    När det gäller nikotin överhuvudtaget sades det att man tänker fatta sig kort, men det tänker inte jag göra för när det gäller nikotin är det en väldigt viktig fråga. Det påverkar belöningssystemet väldigt starkt på vår hjärna. Så fort man använder nikotin så påverkar det ganska starkt och det finns ingen dos av nikotin som inte påverkar hjärnan, till skillnad från alkohol; dricker man väldigt måttliga mängder alkohol under lite längre tid så kan man inte påvisa att det har någon skadlig effekt och att det påverkar belöningssystemet. Men nikotin gör det alltid så fort man börjar använda det. Vad är belöningssystemet? Det är ett nätverk av kopplingar, glädje, sorg, som aktiveras vid olika situationer. När man gör bra saker och förväntningar uppfylls skall man få lust och lycka och dåliga saker ger ångest och oro. Sedan har man olika former av belöningssystem som man är född med och det medför att det kan man inte påverka. En del har väldigt lätt att bli missbrukare och lätt att hamna i ett missbruk och andra kan hålla på och använda droger betydligt längre tid innan man blir fast i ett missbruk. Men det finns en sak som påverkar det här lika mycket som de medfödda generna det är användning av nikotin i tidig ålder eller att föräldrarna använder någon form av nikotin. Nu pratar vi inte om cigarretter utan nu pratar vi om all form av tobak, all form av nikotin. Belöning är, som sagt, alltid en belöning, de ungdomar som använder nikotin tidigt får en förändring i belöningssystemet som gör att de skall ha häftigare kickar. Nikotinet är i grunden en början till alkoholism, att man räknar med att 80 procent av alla alkoholister är storrökare, så det finns ett tydligt samband där. Det gäller inte bara storrökare utan det gäller högkonsumenter av övrig nikotin.

     

    I det här fallet är jag väldigt förvånad över att man konstant här i lagtinget framhåller hur otroligt viktigt det är för oss att få sälja nikotinet. Mistar vi snuset och det försvinner härifrån så får vi en annan kvalitet och går vidare, men det finns andra områden; vi har Gotland, vi har Öland, vi har Bornholm som också klarar sig och kan gå vidare utan att man skall leva på sådant här, för vi lever ju väldigt mycket på sådant som skall stimulera belöningssystemet. Vi har spel och dobbel, vi har PAF som vi skall ha kvar till varje pris och spriten på färjorna har vi pratat väldigt mycket om. Vi kanske borde ta och se oss i spegeln hur vi har med droger om man skall fortsätta på det här sättet.

     

     

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

    Herr talman!

    Jag har i många sammanhang sagt att Åland och ålänningarna bedriver delvis en dubbelmoral i dessa frågor, i allt från tobak till alkohol, droger överhuvudtaget, särskilt tycker jag att alkohol är den grupp där vi har allra mest dubbelmoral. Vi vill en sak, men vi gör på ett annat sätt; precis som i verkligheten gör också beslutsfattarna det. Varför jag inte har kämpat för snuset är att med tanke på Ålands situation tror jag inte att det minskar snusandet på grund av att man slutar sälja på våra färjor, eftersom tillgången är så stor. Vi har Ålandsfärjan, vi har alla andra som inte är registrerade som fortsätter att sälja och framför allt har vi Sverige som ligger så nära, så ingen behöver sluta snusa för att det inte säljs och, som sagt, vi har ju inte sålt på fasta Åland på väldigt, väldigt länge.

     

    Ltl Åke Mattsson, replik:

    Herr talman!

    Det är ett väldigt konstigt resonemang i det här sammanhanget, att det spelar ingen roll om vi säljer eller inte. När det gäller fiskodlingen finns det många som hävdar i princip samma sak, att slår man ut fiskodlingen på Åland över hela Östersjön, överallt, så har det ingen betydelse om vi odlar fiskar eller inte, för det är så lite, det som vi håller på med är försumbart. Där är man väldigt mån om att man skall föregå med gott exempel och i andra sammanhang framhåller man det gång på gång, men när det gäller snusförsäljningen skall man s.a.s. till varje pris försöka hålla den kvar.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Christian Beijar:

    Herr talman!

    Mycket har redan sagts under den här diskussionen är det de facto på det viset, om jag börjar där den senaste debatten slutade, att vi lever i en dubbelmoral, det är tyvärr så. Vi har levt i gränszonerna hela tiden och har nu utgående från det anpassat ekonomin efter ett visst regelverk som har befunnits vara ändamålsenligast just för den tiden.

     

    Herr talman!

    Det som jag skulle vilja säga är att jag känner igen landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman i hennes historieskrivning när Åland gick in som medlem i EU. Det var så då. Det var väldigt mycket stora frågor som ansågs att bör prioriteras och snusfrågan blev alltså inte prioriterad.  Från socialdemokratiskt håll kan jag säga att vi är väldigt glada över att lagförslaget om förbud mot tobaksrökning har kommit i den här formen. Vi har tidigare, som också har framhållits här, varit föregångare, men nu har vi då släpat efter ett antal år, nu börjar vi igen komma på vågens framkant när det gäller förbud mot tobaksrökning och begränsning överhuvudtaget av tobaksanvändningen. Det tycker vi är bra. Det är inte bara det att det skonar den aktiva och den passiva rökaren utan det är framför allt en arbetarskyddsfråga.

     

    När det gäller snuset får vi finna oss i den situation som EU-medlemskapet har försatt oss i. Det intressanta är diskussionen som berör 2 § och fartygen, som redan har berörts här. Jag vet inte hur det riktigt är ställt här, men åtminstone för ett antal år sedan när man for till Danmark över Öresund var det så att man sålde produkten. Om vi har ett åländskt eller finländskt registrerat fartyg som far mellan Åland och Sverige och om vi tar den danska modellen var det så att man kunde sälja snus när man befann sig på svenskt territorialvatten. Jag vet inte om man har diskuterat det, men utgående från att det finns en uppenbar risk, åtminstone enligt det som jag har läst i tidningen, att man hotar med utflaggning och det gäller arbetsplatser och om det är så att man inför ett snusförbud, så även om jag inte är drogliberal inser jag verkligheten och då tycker jag som landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman var inne på att man får tag i snus i alla fall. Då tycker jag att ser man en möjlighet på det sättet att man på de åländsk/finländskt registrerade fartygen mellan Åland och Sverige säljer snus på svenskt territorialvatten tycker jag att det skulle kunna vara en ypperlig lösning.

     

    Ltl Åke Mattsson, replik:

    Herr talman!

    Det är en fråga som dyker upp här som jag tycker att kunde vara intressant att få svar på, nämligen attityder. Tycker inte ltl Christian Beijar också att man i det här sammanhanget kanske borde lyfta fram någonting negativt kring snuset, för jag tycker att läser man i massmedia, ser man uttalanden från politiker, så är det alltid i väldigt positiv anda kring snuset. Man ger tydliga signaler och åtminstone mina ungdomar hemma läser tidningarna och följer med detta. Jag tycker att attitydpåverkan skall vara ganska tydlig, och det är man aboslut inte här. Har man alls arbetat mot försäljningen, man pratar hela tiden om att man skall försöka få rätt att sälja härifrång också, men borde man inte försöka se till att man från båtar som kommer från Sverige inte skall få sälja snus på väg till Åland i och med att man inte får använda det här? Har man sett på den biten och arbetat mot den, det kanske inte ltl Christian Beijar kan svara på, men det är en berättigad fråga i sammanhanget.

     

    Ltl Christian Beijar, replik:

    Herr talman!

    Jag kan naturligtvis inte svara på om man har sett på den biten, men ltl Åke Mattsson har rätt i det att lagstiftningen framför allt när det gäller attityder mot rökning har klart och tydligt påvisat att lagstiftningen har förändrat attityder till rökning, det är vi helt överens om. Lagstiftningen har också gjort att snuset indirekt har berörts; man har också begränsat snusanvändningen just genom att man attitydmässigt har gått in för att lagstifta just när det gäller aktiv och passiv rökning.  När det gäller snuset är verkligheten ändå den att man riskerar åländska arbetsplatser, och det måste man också ta in i det här sammanhanget.

     

    Ltl Åke Mattsson, replik:

    Herr talman!

    Vi är nog väldigt överens om att lagstiftningen är viktig när det gäller attityder. Jag tycker dock att den politiska debatten i snusfrågan har fått en felaktig vinkling när socialministern och också ltl Christian Beijar, som normalt är väldigt negativ till droger och har gjort ett bra arbete i den frågan, uttalar sig väldigt positivt. Jag tycker att man kanske borde ligga lågt och låta företagarna, de som värnar om arbetsplatserna, ta den debatten, så att vi inte samtliga står här i lagtinget och applåderar snus och framhåller att det är väldigt viktigt, det är bra med snus för Åland och vi måste få det till varje pris, för det är den signalen som man läser om i massmedia i dag och som ungdomarna ser.

     

    Ltl Christian Beijar, replik:

    Herr talman!

    Man kan förstås diskutera det här hur mycket som helst, men min grundinställning är självfallet att man skall vara negativ till snusanvändningen. Nu handlar det om försäljningen av snus.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Danne Sundman:

    Herr talman!

    Det är ingen som röker inom Obunden Samlings lagtingsgrupp så vi har inte några personliga bekymmer. Vi har heller inga bekymmer med det politiskt; vi stöder å det varmaste när det gäller det utvidgade rökförbudet. Vad vi får nu är helt enkelt återigen en modern tobakslag. Åland brukar vara föregångare på det området. Man behöver inte orda mer om det annat än att säga att vi ålänningar är vana med frisk luft; de som besöker Åland gör det ofta för att få frisk luft. Det kan man nu också få på restauranger, krogar, skolor osv., så det är ett mycket klokt och bra förslag och detta har vi tidigare propagerat för, så det stöder vi.

     

    När det gäller snuset har vi helt andra känslor. Det här är ännu ett verkningslöst kontraproduktivt beslut från Europeiska unionen. Inte kommer någon åländsk snusare att bli utan snus, det kommer inte överhuvudtaget att minska eftersom det inte säljs något snus på Åland! Det säljs inte en enda burk, du köper det på färjorna eller i Sverige. Det som kan hända är att snusarna eventuellt måste byta reseleverantör, om inte det rederi som jag har i åtanke väljer att flagga ut, men det är sedan en annan sak. Ingen snus kommer att sluta eller det kommer troligtvis inte heller att börja färre nya snusare på grund av det här, så det är totalt verkningslöst, men det måste göras.

     

    Om man ser på processen i EG-domstolen så har den blottat den kanske allra största konstitutionella bristen som Ålands självstyrelse lider av, nämligen att vi inte har talerätt i EG-domstolen. Vi blev helt enkelt instämda för en sak, vår försvarsadvokat – mot vår vilja – hävdade en annan linje än vi själva gör. Det skulle vara intressant att intervjua domarna i EG-domstolen, om de överhuvudtaget vet om hur det ligger till att det inte säljs något snus på Åland osv. Jag tror inte det. Vem skulle ha berättat det för dem! Finland, som var vår försvarsadvokat, har inte berättat det och det är ett typiskt exempel på att om vi skulle ha fått föra vår talan själva hade man kunnat visa på det, argumentera och sagt att det är redan som ni vill ha det, att varför skall vi ytterligare förbjuda det. Det innebär konkurrensnackdelar osv. Det skulle säkert åtminstone kunna starta en tanke i huvudet på personerna som dömer, men så var icke fallet. Men i likhet med vårjaktsförbudet, som innebär färre sjöfåglar på grund av att viltvården inte sköt, i likhet med drivgarnsförbudet, som inte skyddar någon tumlare eftersom de inte finns här och i likhet med många andra EU-bestämmelser som är rent ut sagt korkade är det här ännu en korkad EU-bestämmelse som vi tyvärr måste följa alternativt betala dryga böter.

     

    Återigen får jag stå här som representant för Obunden Samling och säga vad var det vi sade, vad var det vi sade 1994 när lagtinget skulle ta ställning EU-medlemskapet! Vi sade, att vi kan inte godta det anslutningsfördrag som övriga partier godtog. Det visar sig igen att vi har rätt för det var bl.a. sådana här saker som var ytterst oklara och nu, tio-elva år senare, har verkligheten kommit ikapp oss och vi måste förbjuda snuset. Jag tycker att det är väldigt tråkigt och det spelar, som sagt, ingen som helst roll annat än att det kan bli en konkurrenssnedvridning, åländska arbetsplatser kan gå om intet; givetvis finns de kvar men under andra förhållanden. Byråkrati som inte alls har det syfte som den tror att den har genomförs nu och då kan konsekvenserna bli helt andra, men de är ingen som slutar snusa om ni trodde det!

     

    Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

    Herr talman!

    Det är lätt att hålla med ltl Danne Sundman i den här ”sången”. Det goda med snusärendet är att det har blivit väldigt uppenbart att det råder total brist på inflytande när det gäller EU, den formella vägen i det här fallet. Jag skulle ändå vilja påminna om att man kan säga att skulle vi inte ha gått med 1994 så skulle vi fortsättningsvis kunna sälja snus! Men det jag vill påminna om är t.ex. ungdomarnas möjlighet att studera överallt och överhuvudtaget annars människors fria rörlighet, freden och den ekonomiska stabiliteten. Det finns faktiskt också några glädjeämnen med EU.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Talman!

    Det är klart det finns fördelar med den Europeiska unionen, det säger vi alla, att övergripande är EU bra för Europa, men är det bra för Åland? Är det bra för den jaktintresserade fiskaren som snusar? Svar nej! Vad tror folk om EU när man vidtar sådana här helt meningslösa åtgärder och inte är medveten om vad man försöker göra. Det är så folk reagerar, att de har inte en aning om våra lokala sedvänjor, som vi fick vår självstyrelse för att skydda en gång i tiden. En känd snusare, stod det i tidningen häromdagen, var Julius Sundblom – han vänder sig säkert i sin grav när vi har gjort så här med självstyrelsen som han var med och kämpat för. Nu måste vi förbjuda snuset för att vi har gett oss in i en union som inte överhuvudtaget fattar vad Åland är, verkar det ibland.

     

    Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

    Fru talman!

    Jag är helt säker på att alla håller med om och är lika frustrerade över EU:s petande i småsaker och att man i stället borde anta ramlagar och sätta mål som man sedan får leva upp till på det sätt som passar regionen eller landet på bättre sätt. Jag vill ändå på något sätt lite protestera mot det generaliserande och lite populistiska som man framställer detta på. Det går ändå inte att tänka sig att Åland skulle vara exakt likadant som det var 1994 om man inte skulle ha gått med i EU utan vi skulle ha haft ett helt annat Åland då – det är viktigt att komma ihåg.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Herr talman!

    Den känsla av frustration som vi nu känner skall vi ha kvar när vi ombeds att ta nästa steg i den europeiska integrationen utan att dessa problem är lösta. Kom ihåg den här känslan ni har nu allihopa när vi diskuterar EU:s nya konstitution på måndag!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

     

    Lagtingets nästa plenum är  måndagen den 11 september kl. 13.00. Plenum är avslutat.

    (Plenum avslutades kl.18.00).