Remissdebatt

Ärendet bordlades den 4 september 2017 då talmannen föreslog att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

Diskussion.

Minister Wille Valve

Tack, fru talman! En fråga förblev obesvarad i föregående remissdebatt före bordläggningen. Ltl Jansson lyfte upp de kommunala samarbetsarrangemangen som finns idag, t.ex. Jomala som medlem av Oasen, och hur detta skulle fungera i praktiken med det som landskapsregeringen föreslår.

Utgångspunkten för svaret är att kommunerna har de facto monopol inom områdena socialvård och äldreomsorg. Kommunen lägger upp hur det ska fungera och fattar besluten om hur det ska ordnas i kommunen. Men, det finns ingenting i lagstiftningen som förhindrar att en enskild kommun ingår ett avtal med t.ex. Oasen. Man kommer överens om att en viss typ av ärenden ska hanteras direkt av Oasen, dvs. ÅHS kommunicerar i den säkra elektroniska förbindelsen direkt till Oasen, dock så att man sänder det kommunen till kännedom.

Så som lagstiftningen ser ut så är det omöjligt att avtala bort den grundläggande behörigheten som en kommun har, men det går att avtala kring hur den verkställs.

Vtm Veronica Thörnroos

Tack, talman! När jag läste det här lagförslaget första gången så var min inledande tanke att detta är ett resultat indirekt av att landskapsregeringen och Ålands hälso- och sjukvårdsstyrelse har valt att stänga demensavdelningen och ta bort de platserna. De patienterna återfinns ju nu som bekant enligt uppgift ganska mycket på medicinavdelningen. Det säger kanske en hel del att den stängningen var, precis som vi tidigare har sagt, ganska onödig.

Inledningsvis trodde jag att den här lagframställningen enbart rörde äldre, de geriatriska patienterna. Jag levde länge i den tron ända tills jag kunde konstatera att landskapsregeringen skriver under allmänna motiveringar: ”Ur barns perspektiv är rätten till föräldrar central och det är därför viktigt att anhöriga inte tillbringar längre tid än nödvändigt i sjukhusmiljö.” Detta indikerar att detta lagförslag rör samtliga patienter inlagda vid ÅHS.

I lagförslaget har landskapsregeringen valt en så kallad envägskommunikationsmodell. Landskapsregeringens utsträckta hand, i det här fallet i Ålands hälso- och sjukvård, förbehåller sig rätten att helt på medicinska grunder besluta när en patient är färdigbehandlad. Det tycker jag att är helt korrekt, så ska det vara. Det medicinska ansvaret ska finnas hos ansvarig läkare. Men när läkaren bedömer att den här patienten är färdigbehandlad så ska man då göra en avisering till respektive kommun och tala om att nu har ni snart en klinikfärdig patient. Därefter ska man via fax, eller på annat sätt, meddela kommun när patienten ska skickas hem.

Skrivningarna i de allmänna motiveringarna är kanske inte riktigt klockrena. ”Betalningsansvaret inträder tidigast dagen efter den dag patienten bedömts som utskrivningsklar men kommunen ges alltid minst tre vardagar innan betalningsansvaret övergår på kommunen.”

I det här lagförslaget är det Ålands hälso-och sjukvårds specialavdelning som är allenarådande, det är de som bestämmer och det är de som härskar. De talar om för kommunerna när den här patienten kommer hem. Då har patienten tre alternativt fyra på vardagar på sig att ordna ett mottagande. Informationen sker via fax. Det finns ingenting som talar om att man ska återkoppla till sjukhuset på något vis, att det finns ett krav på återkoppling så att man säkert vet om faxet har gått fram eller inte, eller hur man sedan väljer att kommunicera. Det är bara ÅHS som talar om när en patient är färdigbehandlad och sedan är det upp till kommunen att foga sig i det beslutet.

Jomala kommun skriver i sitt utlåtande att det ”bara” är frågan om socialvård. Jomala ifrågasätter om tre vardagar är tillräckligt.

De klinikfärdiga färdigbehandlade patienterna som skickas hem kräver också oftast resurser från primärvården, ÅHS. Det finns inga krav på primärvården i lagstiftningen. Däremot säger man att ”kommunens socialvård ska” men man säger ingenting om att Ålands hälso- och sjukvårds primärvård också ska ha beredskap att göra någonting. Detta har flera av remissinstanserna påtalat, bl.a. Kumlinge och Kökar hänvisar till att man inte har hälsovårdarjourberedskap dygnet runt. Man har mycket begränsade resurser från Ålands hälso- och sjukvård och då är det inte möjligt att man kan ta emot den här patienten, kanske inte p.g.a. kommunens egna problem utan för att Ålands hälso- och sjukvård inte kan svara upp på primärvårdssidan, det som specialsidan vill bli av med. Det är lite intressant.

För övrigt kan jag konstatera att landskapsregeringen totalt har slagit dövörat till vad gäller remissutlåtandena. Man hänvisar till några stycken i lagförslagen. Ett av de mest intressanta kanske ändå kommer från Mariehamns stad. För dem som inte har tagit del av det ska jag läsa en snutt här som finns i socialnämndens protokoll daterat den 16 maj. Socialnämnden skriver så här: ”Sammanfattningsvis konstateras därmed att föreliggande lagförslag inte skulle innebära någon som helst utmaning för Mariehamns stad ifall samtliga utskrivningsklara patienter kom från geriatriska kliniken. Men eftersom så inte är fallet utan patienter skrivs ut även från andra avdelningar, där informations- och samarbetskulturen i verkligheten ser helt annorlunda ut, innebär lagförslaget en del osäkerhetsmoment.”

Vidare skriver man från Mariehamns stad: ”Formuleringarna i den föreslagna paragraf 18 är vag och ger en helt motsatt bild, nämligen att det handlar om schablonmässig information som ska skickas på fastställd blankett så snart det är möjligt. Ett sådant förfarande kan inte anses vara i linje med patientens bästa. Inte heller formuleringarna anses leva upp till de ställningstaganden som finns i landskapsregeringens socialvårdsplan för Åland 2017- 2021, där det står: ”Samarbete ska ske så att uppgifterna kan skötas på ett behörigt sätt och med patientens bästa och behov av dels hälso- och sjukvårdstjänster, dels socialvårdstjänster som utgångspunkt”.”

I lagförslaget har landskapsregeringen valt att negligera det behov av hälso- och sjukvårdstjänster som den primära sektorn kan leverera. Man riktar sig enbart till kommunerna och talar om att det är deras socialvårdstjänst som måste bli bättre på att ta emot patienter, men landskapsregeringen säger ingenting om sin egen verksamhet.

Oftast vet vi som brukar verka ute på fältet att det är där problemen finns.

Kumlinge säger: ”Huruvida hemsjukvård kan ordnas beror på ÅHS verksamhet i den mottagande kommunen. En förutsättning är ofta att det finns hälsovårdarjour.  Ju mindre tid det finns hälsovårdarjour i Kumlinge desto färre antal patienter kan komma till Kumlinge och det är orimligt att kommunerna har betalningsansvar för de patienter som då blir kvar i ÅHS vård på fasta Åland.”

Det är väldigt lite som landskapsregeringen har tagit till sig av det som finns i remissutlåtandena och det tycker jag att är tråkigt för det finns faktiskt flera guldkort som jag ser det i alla fall.

Det som inte heller framkommer i lagförslaget är vem som nu ska bedöma om kommun har tillräckliga resurser eller inte, om det är på socialvårdssidan som det brister eller om det är inom hälso- och sjukvårdens primärområde. Det framkommer inte heller.

Ett guldkorn som fanns med i remissutlåtandena, jag är inte riktigt säker på vems det var, jag vågar inte säga, men man talar om en gemensam vårdplanering. Det kunde vara förnuftig sak att inte bara ha en envägsdialog från Ålands hälso- och sjukvård ut till kommunerna, utan att man faktiskt har en dialog som talar om hur man kan hantera det här på bästa möjliga sätt.

Det som är genomgående för remissförslaget i alla fall är att man tycker att tiden är för kort. Det är för kort med tre alternativt fyra vardagar för att ombesörja en plats. Det är inga problem om det är en patient som redan har varit inskriven, men om det är en ny patient, som av olika omständigheter behöver kommunens vård, så det komplicerat.

Jag noterar talmannens mycket bestämda blick så därmed avslutar jag mitt anförande till den här delen.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack, talman! Jag reagerade på ganska många saker. En sak som jag vill lyfta är att vtm Thörnroos nämnde att landskapsregering inte har tagit något till sig av de remissvar som har kommit. En sak som landskapsregeringen verkligen har tagit till sig är saker som man inte själv rår på ute i kommunerna, låt oss säga att en skärgårdsfärja inte går eller någonting sådant. I lagtexten nämns detta i specifika texter. Det står också: ”Kommunens betalningsansvar ska dock inte inträda om anledningen till att en patient inte kan skrivas ut beror på omständigheter som ligger utanför kommunens ansvarsområde”.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Tack, talman! Ja, det var just den delen som jag också lyfte i mitt anförande, vem är det som avgör om kommunerna har tillräckliga resurser eller inte? Oftast är det inte kommuns resurser som blir bekymret. Bekymret är att Ålands hälso- och sjukvårds resurser inom primärvården inte räcker till för att kunna sköta hemsjukvården hos en patient som är klinikfärdig och skrivs ut. Anmärkningsvärt i förslaget är att man helt negligerar den delen. Man säger inte ett ord om hur det är tänkt att det ska hanteras. Vem ska bestämma om det här ligger utanför kommunens ansvarsområde? Är det ÅHS som ska bestämma det, är det kommunen eller ska det avgöras i en domstol?

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Ja, det är ett ansvar som kommunerna har haft även tidigare. Det här är ingenting nytt. Det enda som är nytt är att vi anpassar kommunikationen till 2017 och inte har en gammal kommunikationsform där fax infördes som revolutionerande. I dagens läge har vi dock ändå e-post. Eftersom jag ändå sitter på den informationen så är krypterad e-post för ÅHS nu en möjlighet, det är en verklighet. Det betyder att man idag också kan skicka kommunikation via e-post och att man då ska behöva två veckor för att föra fram den informationen anser inte jag. Vi ska ändå titta på att patienter vårdas på rätt nivå och att man inte ska vara på sjukhuset längre än vad man behöver. Infektionsrisken är mycket högre.

Jag anser att vi behöver ta ett helhetsansvar. Det här är en sak som nu har förts fram och man har ändå satt patienten i fokus.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Tack, talman! Jag lyssnade på lagtingsdebatten i måndags. Jag hörde lite kommentarer om faxen och hur gammalmodig den är. Tar man kontakt med t.ex. Sophiahemmet idag så vill de ha alla patientjournaler per fax och det är ingenting som är unikt. Faxens tekniska beskaffenhet gör att den fortsättningsvis är lämplig. Det är väldigt bra om ÅHS tar tag i IT-systemet och patientsäkerheten kring det, det välkomnar vi alla. Men det har inte med det att göra. Jag tror att det var Saltvik som skrev i sitt utlåtande att de tyckte att sju dagar kunde vara en lämplig tid. Jag tror inte att någon kommun medvetet håller patienterna kvar på sjukhuset. Det ligger ju i deras eget intresse att få hem dem så snabbt som möjligt, åtminstone ur ett ekonomiskt perspektiv. Jag förstår inte riktigt det här.

Jag hoppas att ltl Annette Holmberg-Jansson kanske kan hålla ett anförande och tala om varför man helt har lämnat bort primärvårdsområdet som ju ändå nästan har den största delen vid hemskrivningen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Wille Valve, replik

Talman! Bästa ålänningar, det vi just precis hörde här var centerns gruppanförande. Det gjorde mig uppriktigt beklämd eftersom vtm Thörnroos använde sitt anförande till att skapa osäkerhet med tendentiösa påståenden och framförallt misstänkliggöranden. Jag tänker räkna upp några av påståendena här.

Jag hade förväntat mig mera ansvarstagande från lagtingets näst största parti med en egen representant i ÅHS styrelse och god kännedom om vad det handlar om. Jag vet att vtm Thörnroos vet bättre, det vet jag faktiskt.

Låt mig börja med kopplingen till nedläggningen av demensavdelningen. Det finns ingen som helst sådan koppling!

Som jag nämnde i remissdebatten så kom detta förslag redan den 30 juni 2016 från avgiftsgruppen. Var och en som kan göra upp en tidslinje kan sätta in sakerna i en sådan ordning.

Som vtm Thörnroos lyfte fram så handlar det om en mångfald av patienter, inte bara äldre, vilket också social- och miljöutskott i sitt hörande kommer att fördjupa sig i.

Talmannen

Tiden är ute!

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Tack, talman! Jag har läst rapporten ”Arbetsgrupp med uppgift att föreslå justeringar i ÅHS-avgifter”. Jag konstaterade där att det är vårdplatser som man behöver å ena sidan, å andra sidan kan vi också konstatera att när man lägger ner en avdelning vid Ålands hälso- och sjukvård, som man har gjort, så minskar vårdplatserna. Det är absolut ofrånkomligt att det är på det viset.

Varför lyfter man inte upp primärvårdens ansvar i det här lagförslaget, speciellt i skärgårdskommunerna och i randkommunerna? Det saknar jag. Om jag inte är helt fel underrättad så tror jag kanske att vi har en person i tjänst nattetid i t.ex. hemsjukvården och det är inte en så stor del. Jag är lite förvånad.

Att gå från två veckor till 3-4 veckor är för drastiskt hopp, tycker jag, 7 dagar hade varit lämpligt.

Minister Wille Valve, replik

Jag fortsätter att bemöta påståendena i vtm Thörnroos anförande.

Vtm Thörnroos nämnde envägskommunikation. Tvärtom, vi har understrukit, både i lagförslaget och i remissdebatten, att detta handlar om en dialog. Det är väldigt svårt att göra upp en vårdplan utan att överhuvudtaget ha en dialog.

Också misstänkliggörandet kring ÅHS, att det är ÅHS som enväldigt bestämmer, det är mycket märkligt för att komma från vtm Thörnroos. Jag tror inte att vi vill demokratisera en läkarens beslut om huruvida en patient är klinikfärdig eller inte. Jag tror inte att vi vill föra in ett mått av medbestämmande från socialvårdens sida. Alla är överens, i regel, när vi börjar diskutera frågan om att det är bäst att läkaren på basis av en klinisk bedömning fattar det beslutet. Tack för ordet.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Nå, det är ju inte bara jag som är tveksam till formuleringarna i 18a §. Jag uppmanar speciellt social- och miljöutskottet att fästa sig vid skrivningarna som kommer från Mariehamns stad och deras jurister och kanske också begära ett hörande därifrån. Skrivningarna är vaga.

Man behöver komma ihåg att när en patient finns inom sluten vård så finns det en huvudman och det är Ålands hälso- och sjukvård. När patienten sedan skrivs ut så finns det oftast två huvudmän; kommuns sociala del och Ålands hälso-och sjukvårds primära del. I det här lagförslaget har man valt att bara ta fasta på den ena delen och det är den sociala delen. Det är lite förvånande, tycker jag, med tanke på att arbetet många gånger är väldigt väl integrerat mellan kommunens socialvård och hälso- och sjukvården.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Pernilla Söderlund, replik

Tack, talman! Tack vtm Thörnroos. Som ni vet, på en avdelning är det ett inflöde och ett utflöde av patienter. Det är dagligen inskrivningar och utskrivningar. Det blir ibland fullt på en avdelning och patienter vårdas i korridoren och i duschrum ibland. Tycker ni att det är rimligt att en del patienter får sådana vårdplatser för att kommunerna inte tar sitt ansvar och tar hem sina patienter eller klienter i tid?

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Tack, talman! Självklart är det inte optimalt att en patient har sin sovplats i duschrummet eller i korridoren. Det är ju absolut självklart.

Om man tittar lite i bakspegeln så kan jag samtidigt också tycka att det inte är speciellt länge sedan som ltl Pernilla Söderlund var med och lade ner en avdelning vid Ålands hälso- och sjukvård för att man inte behövde de platserna. Självklart måste då dessa patienter finnas någon annanstans, allt annat vore ju konstigt.

Jag tror inte att det är någon kommun, varken stor eller liten, som medvetet väntar med att ta hem sina patienter. Jag tror faktiskt att kommunens ledande politiker och tjänstemän har ambitioner att göra sitt allra bästa och se till att ens egna invånare får komma hem till den trygga hemmiljön så snabbt det bara låter sig göras.

Ltl Pernilla Söderlund, replik

Tack, talman! Vi får ju inte glömma brandrisken när folk också vårdas i korridorer.

Det är precis som vtm Thörnroos sade, utskottet får se närmare på hur det är med kommunerna och om de tar sitt ansvar samt även höra vad ÅHS tycker om kommunerna och deras vilja att ta hem klinikfärdiga patienter.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Tack, talman! Det är alldeles speciellt roligt att ltl Pernilla Söderlund återfinns i social- och miljöutskottet. Hon har inte bara politiska intentioner och en vilja med sitt arbete här, utan även gedigen faktakunskap som kommer att komma utskottet väl tillhanda. Jag ser fram emot det och önskar lycka till i utskottsarbetet.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Annette Holmberg-Jansson

Tack, talman! När jag läste igenom lagförslaget från landskapsregeringen så vet jag, eftersom jag var en av deltagarna i avgiftsgruppen, att vi hade de här diskussionerna redan under våren i fjol. Det kom fram ganska klart ifrån verksamheten att det var ett problem med att färdigbehandlade patienter var kvar på sjukhuset och upptog platser där man kunde ha haft andra patienter som behövde platserna mycket, mycket mer.

De lyfte fram och sade att patienten ska vårdas på rätt nivå. Patienter blir att ligga kvar och de skulle ha det mycket bättre hemma. Vi vet alla att infektionsrisken är mycket större på ett sjukhus. Det kom entydigt fram från alla som jag har pratat med inom sjukhusets väggar att äldre personer mår mycket bättre av att få vara hemma i sin trygga hemmiljö om det bara är möjligt med insatser från hemsjukvården.

I lagförslaget står det: ”Det finns tillfällen när det kommunala betalningsansvaret inte ska träda in trots att kommunen inte tar emot patienten innan tidsfristen löper ut. Det kommunala betalningsansvaret ska till exempel inte träda in i de fall de insatser som ÅHS ansvarar för ute i kommunerna inte kan utföras.”

Dock har jag blivit medvetandegjord om en problematik med den här som jag lovar att jag kommer att lyfta i social- och miljöutskottet där jag är medlem. Det gäller problematiken när en klient kommer från sitt hem och blir inlagd på sjukhuset. Då kan inte ÅHS meddela kommunen att den här patienten har blivit inlagd på sjukhuset om inte patienten ger sitt samtycke. Det här är ett problem.

Ett exempel: Kalle gör sig illa i sitt hem, han kommer in på sjukhuset, men han tycker att det är lite ”skämmigt” att han har trillat omkull så han vill inte att kommunen ska veta om det. ÅHS får då inte meddela kommunen att Kalle är på sjukhuset. Det här har jag diskuterat lite lätt med några representanter och vi har ingen lösning på det här idag. Kanske man kan lösa det så att man själv kan ge sitt samtycke när man råkar gå till sin läkare, att det är okej att man meddelar kommunen. Men idag så får man inte göra det. Låt oss säga att Kalle får en stroke och inte har några anhöriga så då får ÅHS fortfarande inte meddela någonting om inte klienten har gett sitt samtycke. Det här är ett problem och jag hoppas att vi kan belysa detta under vår behandling i utskottet.

Annars är det oftast en lång kommunikation mellan sjukhuset och kommunerna. Det är inte så att man inte meddelar i tid om man ser att Kalle är redo att åka hem. Det här försöker man så klart göra så smidigt som möjligt.

Men även här tror jag att vi från ÅHS behöver se över hur den här kommunikationen går till och det är något som jag kommer att ta med mig i arbetet i ÅHS-styrelse. Vi kan titta över och se hur de olika beslutsgångarna har sitt rätta flöde. Det sker ofta vårdplanering mellan kommuner, t.ex. Oasen och ÅHS. När vårdplanering görs så blir ju kommunen medvetandegjord att Kalle är på sjukhuset och vilket behov Kalle kommer att ha. Det är snarare de som kommer direkt hemifrån till vården som kan innebära problem, speciellt om man inte vill att någon ska veta om att man är på sjukhus. Tack.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Tack, talman! I den bästa av världar så fungerar det så som ltl Annette Holmberg-Jansson visualiserade. De empiriska studier som jag har gjort inom Ålands hälso- och sjukvård, ungefär under 20 års tid under alla ledigheter från lagtinget och från annat arbete, visar också att det finns en annan verklighet.

Det jag vill säga med det här är för det första att jag tycker att det skulle ligga i Ålands hälso- och sjukvårds eget intresse att få bekräftelse från kommunen att man har mottagit deras beställning. Jag kan inte förstå varför det inte finns med? Det är ju risk att det blir tjafs här emellan och den som drabbas av det är inte Ålands hälso- och sjukvård och det är inte kommunens arbetare heller. Det är patienten, klienten som kommer hem utan att förberedelserna är gjorda på ett korrekt sätt.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Då får vi väl hoppas, nu när vi uppgraderar våra system inom ÅHS och kan använda oss av krypterad e-post, att man gör en kvittering när man har tagit emot e-posten och begär ett svar. Jag ska verkligen belysa det i social- och miljöutskottet och höra om det verkligen är så att man skickar ett fax och så bara tror man att det är någon som kommer att ta emot patienten. Är det på det viset så då har vi verkligen misslyckats. Jag har väldigt svårt att tro att man bara skulle skicka hem någon och tro att man har läst ett fax. Med krypterad e-post så löser vi det här problemet genom ett mottagningskvitto.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Tack, talman! Vi hoppas och vi tror sade ltl Annette Holmberg-Jansson och det är ju vackert så. Men frågeställningen är; varför skrev man inte in det i lagtexten? Varför skrev man inte in att meddelandet kan betraktas som mottaget då mottagaren, i det här fallet socialkontoret i Kökar, Brändö eller Finström, har bekräftat att man har tagit emot det? Jag kan inte förstå det, det ligger ju en säkerhet också i det från Ålands hälso- och sjukvårdssida.

Ledamoten belyste det i sitt huvudanförande men jag undrar fortsättningsvis, vem är det som ska bestämma när omständigheterna inte är fullständigt goda för att kunna ta mot en patient? Vem är det som bestämmer? Det framgår inte av lagstiftningen.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack, talman! Att vi på ÅHS har fått en krypterad e-post som nu kommer att fungera tror jag inte ens var känt när lagförslaget skrevs. Det är en ganska stor nyhet. Jag håller med om att det finns en brist i lagtexten och kanske det är något som vi behöver föra in. Det kan säkert tas upp till diskussion i social- och miljöutskottet tillsammans med tjänstemän och den som har skrivit lagen.

När det gäller vem som ska ta ansvaret, vem som ska veta när en person är redo att skrivas ut och om förutsättningarna finns. så är det dock ändå så att när det gäller att ta hand om en kommuninvånare som är färdigbehandlad på ett sjukhus så är det kommunens ansvar, om läkaren anser att patienten inte längre behöver vara inom sjukvården.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Pernilla Söderlund, replik

Tack, talman! Tack ltl Holmberg-Jansson för ett intressant anförande. Ni pratade lite om det som jag tror att är en liten missuppfattning. Denna lag gäller patienter som ska skrivas ut, men det är ju långtifrån alla patienter som kommunen behöver ordna en plats för. Jag tror att majoriteten av de här patienterna skrivs ut till ett boende där de har en plats eller till sitt hem där de tidigare har haft hemvård och kanske också hemsjukvård. Det här gäller bara en liten del av de patienter som skrivs ut. Har ni någon uppfattning om hur stor del av patienterna det rör sig om?

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Det har jag inte. Jag har samma uppfattning att det är en väldigt stor ”trafik” - det låter hemskt att säga så - mellan vårdboenden och sjukhuset. Sedan när man har blivit färdigbehandlad så får man komma tillbaka till sitt tidigare boende eller hem till hemsjukvården och då är hemsjukvården välinformerad om vad den här klienten behöver.

Det här är någonting som ltl Söderlund och jag, som medlemmar i social- och miljöutskottet, har möjlighet att efterlysa och titta mera på.

Ltl Pernilla Söderlund, replik

Tack, talman! Ja, precis så. Vi får slå alla våra kloka huvuden ihop och även titta lite på hur lagen ser ut österut och västerut och hur man sköter det där. Vi kan inte vara de första som ska lösa ett sådant här problem.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Jag ogillar väldigt mycket den skrämselpropaganda som nu förs. Jag kan förstå att det finns en oro. Så klart ska vi inom ÅHS se till att göra de här flödena så bra som möjligt och så effektiva så att ingen ska hamna emellan. Det är helt självklart!

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Ingrid Johansson

Tack, talman! Jag verkar ha varit en av många som blev förvirrad av centerns gruppanförande. Det var många märkliga påståenden. Det kanske märkligaste av alla var att man menande att så gott som alla patienter som har kommit till kommunerna har tidigare kommit från demensavdelningen som nu är stängd och detta ska förorsaka stora problem.

Låt mig då påminna församlingen om att demensavdelningen som stängde hade 8 platser med en låg beläggning, ofta bara 1-2 patienter på avdelningen. Medan medicinkliniken som den tillhörde har 62 platser idag och tidigare hade man 70. Så någon drastisk ändring i skeendena har således inte skett. Den oron och den farhågan kommer således inte att besannas.

Jag vill också påpeka att de tidigare två veckorna som man hade på sig att förbereda sig för hos kommunen också hade med en delgivningstid att göra. Man hade en delgivningstid på 7 dagar. Men tack vare ny teknik och en tidigare - vill jag våga påstå - sträng bedömning av delgivningsförfarande så minskar förvaltningsförfarandet till 7 dagar.

Jag vill också lyfta frågan om rätt vård på rätt nivå. Vissa människor tror att det handlar om att offentligheten ska spara pengar. Men det handlar om så mycket mera än det. Hospitalisering är de största riskerna för äldre. Att ligga på sjukhus och bli serverad mat i veckotal utgör en stor risk för att man sedan blir totalt beroende av hemsjukvård, hemhjälp osv. Det är svårt att som äldre komma ur den fällan, det är fastställt många gånger om.

Det är därför bra att landskapsregeringen tar tag i strukturer som skapar incitament för hospitalisering och ändrar.

Det föreligger kommunikationsbrister säger man. Om det är så, låt oss lösa dem och låt oss inte ha kvar patienter på sjukhusen med risk för att bli sjukare än vad som är nödvändigt. Låt oss arbeta med den frågan. De äldre ska inte drabbas för att inte vi klarar av att prata med varandra.

Talman! Slutligen vill jag också lyfta upp behovet av personcentrerad vård. Jag har sagt det förut och jag säger det igen; att utveckla vården där både kommuner, socialvård, hemsjukvård, hemtjänst och sjukhusvård samarbetar för patientens bästa, det är dit vi måste gå.

Jag anser att det här lagförslaget är en strukturell förändring som kommer att leda i den riktningen. Tack, talman.       

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Tack, talman! Det infinner sig en kompletterande fråga efter att jag har lyssnat på ltl Ingrid Johansson. Alldeles nyss hörde vi ett annat anförande från ordförande i styrelsen för Ålands hälso- och sjukvård, ltl Annette Holmberg-Jansson, nämligen att när lagförslaget skrevs så fanns inte ens den nya tekniken på plats. Det var en av orsakerna till att man inte kunde begära att få respons på det. Nu får vi höra av viceordförande i styrelsen för Ålands hälso- och sjukvård att det är därför som vi har tillgång till en ny teknik och att det är därför som man kan korta ner de här dagarna.

Från centerns sida har vi sagt att vi stöder det resonemang som finns bl.a. i utlåtandet från Saltvik, att sju dagar kunde vara en lämplig tid. Därutöver tror vi fortsättningsvis på att kommunerna har en vilja att ta hem de sina så snabbt det bara låter sig göras.

Ltl Ingrid Johansson, replik

Talman! Det här kanske blir en av de torraste replikerna någonsin, jag ska förklara vad jag menade enligt mitt förmenande att tiden var för lång redan tidigare vid delsgivningstiden.

Tidigare hade man 14 dagar på sig, det innebär en delgivningstid på 7 dagar som fungerar per post. Beslut om detta har alltid skickas per fax. Min tolkning av förvaltningslagen är att man aldrig någonsin har behövt vänta i 14 dagar, utan man har redan enligt den förra lagstiftningen, med 7 dagar, kunnat skicka hem patienter. Det är egentligen lika snabbt som e-post.

Den nya tekniken med kryptering som har tillkommit gör att vi definitivt kan anta den här lagen utan några som helst osäkerhetsfaktorer, vilket vi i praktiken också kunnat göra tidigare. Som ÅHS-ordförande ltl Holmberg- Jansson tidigare nämnde så blir det ännu enklare nu.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Det är ganska uppenbart att ltl Ingrid Johanssons tolkning av förvaltningslagen inte överensstämmer med den tolkning som tidigare landskapsregeringar och jurister har gjort under 10 års tid ungefär. Men det är alltid bra med ny kunskap även här i lagtinget och att folk verkligen förstår att uttala sig om saker som de behärskar och kan.

Avslutningsvis vill jag säga vi från centern kan stöda 7 dagar, 7 vardagar. Vi tror att det är en rimlig tid för kommunerna att anordna boendeservice för dem som behöver. Vi tror också att det är en rimlig tid för Ålands hälso- och sjukvårds primärvårdsenheter att ha möjlighet att aktivt ta del i det hela.

Ltl Ingrid Johansson, replik

Tack, talman! Ja, jag kan förstå att vtm Thörnroos blir lite upprörd här när jag påstår mig kunna förvaltningslagen. Men jag kan påpeka att jag även fick stöd för min tolkning av ledande tjänstemän i ÅHS förvaltning. Såtillvida finns det inga frågetecken som jag ser det.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Wille Valve

Talman! Jag vill passa på att återuppliva en diskussion som vi hade i måndags när debatten kom in på vad som är säker elektronisk överföring.

 Som bakgrundsinformation kan jag berätta att de orden är valda med ganska stor omsorg. De här har att göra med att när lagen skrevs så funderade vi väldigt mycket kring om vi borde öka detaljeringsgraden kring just frågan om vad som är en säker elektronisk överföring. Men vi mötte det dilemmat att den tekniska utvecklingen går framåt i rasande fart. Att uppställa direkta kriterier på lagnivå hade medfört att vi i sådana fall hade skrivit fast det i förhållandet till kommande utveckling och sådant som vi vet att redan finns idag. Jag kan rekommendera utskottet att fördjupa sig frågan, det är en jättebra fråga.

Den gängse uppfattningen om vad krypterad betyder är egentligen två saknar; det ena är att själva förbindelsen ska vara krypterad och det andra är att mottagaren är säkerställd, så att man vet att mottagaren verkligen är mottagaren.

Den krypteringsnivå som nu har uppnåtts inom ÅHS, vilket tidigare talare var inne på, är säker i den utsträckningen som vi vet att e-post innehavaren verkligen är den som den utger sig för att vara.

Men utvecklingen går framåt i väldigt rask takt och säkerhetsnivån kommer att bli ännu högre.

Landskapsregeringen bedömer att den lösning som nu kommer att tas i bruk i ÅHS uppfyller det kravet som ställs i lag och förordning på en säker kommunikation. Tack för ordet.

Talmannen

Diskussionen är avslutad.

Kan förslaget att remittera ärendet till social- och miljöutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.