För kännedom

  • Utdrag ur protokollet

    Plenum börjar. 1

    Meddelande. 1

    Remiss. 2

    1   Landskapsregeringens framställning om upphävande av landskapslagen om landskapet Ålands jämställdhetsdelegation (FR 13/2008-2009)

    Remiss. 17

    2   Landskapsregeringens framställning om parkeringsregler (FR 14/2008-2009)

    Tredje behandling. 18

    3   Lagutskottets betänkande nr 10/2008-2009 om godkännande av konventionen angående skydd av de mänskliga rättigheterna och människans värdighet med avseende på tillämpningen av biologi och medicin och de därtill fogade tilläggsprotokollen om förbud mot kloning av människor och om transplantation av organ och vävnader av mänskligt ursprung samt med förslag till lagar om sättande i kraft av de bestämmelser i dessa som hör till området för lagstiftningen och om ändring av 11 kap. 11 § och 47 kap. 3 § i strafflagen (RP 7/2008-2009)

    Tredje behandling. 18

    4   Lagutskottets betänkande nr 11/2008-2009 om godkännande av de avtal om ändringar och nödvändiga kompenserande anpassningar, som i enlighet med artikel XXI i GATS-avtalet har ingåtts med Förenta Staterna m.fl. länder, respektive tullområden, med anledning av republiken Finlands m.fl. länders anslutning till Europeiska unionen (RP 8/2008-2009)

    Enda behandling. 19

    5   Landskapsregeringens svar med anledning av ltl Harry Janssons m.fl. spörsmål om förbudet mot borrande av djupa borrhål (S 2/2008-2009)

    Remiss. 30

    6   Ltl Camilla Gunells m.fl. hemställningsmotion om en turismutbildning (HM 24/2008-2009)

    Remiss. 33

    7   Ltl Harry Janssons m.fl. hemställningsmotion om motverkande av diskriminering av äldre (HM 20/2008-2009)

    Remiss. 37

    8   Ltl Johan Ehns m.fl. hemställningsmotion om ett generellt godkännande av examen (HM 37/2008-2009)

    Remiss. 43

    9   Ltl Camilla Gunells m.fl. hemställningsmotion om strategi för kompetensförsörjning (HM 38/2008-2009)

    Remiss. 43

    10  Ltl Fredrik Karlströms hemställningsmotion om en obligatorisk entreprenörskaps- och säljutbildning i gymnasieskolorna (HM 49/2008-2009)

    Meddelande. 48

    För kännedom... 48

    Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats landskapsregeringens framställning med förslag till första tilläggsbudget för år 2009 (FR 15/2008-2009)

    Plenum slutar. 48

     

     

    Plenum börjar

    Plenum börjar. Upprop. 29 ledamöter närvarande.

    Meddelande

    Lagtingsledamöterna ombeds att ha beredskap till ett extra plenum fredagen den 24 april 2009 kl.9.30 varvid de hemställningsmotioner som avförts samt eventuellt kommer att avföras från föredragningslistan tas upp till behandling. 

    Remiss

    1      Landskapsregeringens framställning om upphävande av landskapslagen om landskapet Ålands jämställdhetsdelegation (FR 13/2008-2009)

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkännes? Godkänt.

    Diskussion.

    Lantrådet Viveka Eriksson

    Talman! Landskapsregeringen föreslår i framställningen att landskapslagen om Ålands jämställdhetsdelegation skulle upphävas.

    Bakgrunden till jämställdhetsdelegationen är ganska lång och snårig. Det tar sin början redan på 70-talet. Då tillkom på några aktiva kvinnors vägnar, ett arbete i en jämställdhetskommitté. Jämställdhetskommitténs uppgifter var att befrämja jämställdhetsarbetet, att på olika sätt utveckla jämställdhet i samhället och i landskapet. Det här var ett arbete som skedde mycket på ideell basis. Det fanns inte sekreterartjänster. Det fanns ingen lagstiftning som låg till grund för det här arbetet. Därför skrevs en hemställningsmotion, landstingsåret 1979-1980. En motion som hade förslaget att anställa en sekreterare vid kommittén. Den här motionen behandlades av kulturutskottet av någon anledning. På den tiden ansågs väl jämställdhetsfrågor höra till det kulturella området. Motionen undertecknades av ltl Mirjam Öberg och ltl Barbro Sundback. Den fick ett positivt behandlande i kulturutskottet. Man måste, pga formella skäl, förkasta motionen, men man förslog ändå att betänkandes skulle bringas till landskapsstyrelsen till kännedom. Kulturutskottet skrev: "Med beaktande av jämställdhetskommittén, dessutom i enlighet med sin instruktion, kontinuerligt ska engageras i en mängd ärenden, anser kulturutskottet att kommittén verkligen behöver en utomstående sekreterare för att kunna arbeta effektivt osv". Det här ledde till en lagmotion, som också behandlades i kulturutskottet. Den här lagmotionen förslog att man skulle tillsätta en jämställdhetsdelegation i landskapet. Kulturutskottet biföll lagmotionen vilket ledde fram till att en jämställdhetsdelegation tillsattes 1982.

    Jämställdhetsdelegationen har varit banbrytare i arbetet inom jämställdhetsarbetet och man har lagt grunden för den situation vi har idag. Man har sett till att den första sekreteraren som fungerade på halvtid blev en heltids jämställdhetsinspektör. (Herr talman, jag blir lite störd, det pratas ganska mycket).

    Den dåvarande jämställdhetsinspektören blev så småningom en jämställdhetschef. En jämställdhetslag antogs i slutet på 80-talet. Lagstiftningen har gått vidare, man har också utvidgat verksamheten till att utse en diskrimineringsombudsman som har övervakar jämställdheten inom den offentliga sektorn.

    Man har utarbetat system där årliga program antas av landskapsregeringen och också för första gången under den här mandatperioden, ett fyraårigt jämställdhetsprogram som är antaget av lagtinget och behandlat i alla dess utskott ordentligt. Jämställdhetsprogrammet uppföljs av årliga handlingsplaner där man konkret drar upp riktlinjerna för hur man ska jobba under året. Vi har ansvarig ledamot inom landskapsregeringen som ansvarar för jämställdhetsfrågorna.

     Med andra ord, strukturerna har utvecklats sedan slutet av 70-talet, början på 80-talet. Jämställdhetsdelegationen har genom sitt arbete gjort sin fortsatta verksamhet obehövlig därför att de strukturerna finns nu inbakade i det ordinarie systemet.

    Landskapsregeringen förslår därför att man skulle upphäva lagen om jämställdhetsdelegationen och i det fortsatta arbetet arbeta på ett annat sätt.

    Vi tänker att man årligen kommer att ordna stormöten, där man bjuder in olika organisationer och intresserade för att ha en genomgång av vad som är aktuellt, samt även följa upp med konkreta åtgärdsförslag. Vi tänker oss att man kan ha precis som redan jobbar, olika sakkunniggrupper, som har uppgiften att inom olika delområden arbeta med jämställdhetsfrågorna. Jag kan nämna som ett exempel "Operation kvinnofrid" där man har samlat sakkunniga från olika delar, samt ett projekt som är aktuellt inom barnomsorgen, där ser vi att man tillsätter en referensgrupp av sakkunniga för att fungera som referens för det arbetet.

    När vi jämför oss med kringliggande regioner, de nordiska länderna, kan vi konstatera att också i de länderna har man tagit steget vidare från en jämställdhetsdelegation. Det svenska systemet är väldigt mycket uppbyggt på det system som jag beskriver här hur vi tänker oss fortsatt arbete.

    Tack herr talman! Jag skulle kunna fortsätta med den här historiska bakgrunden, men jag kan återkomma.

     Ltl Camilla Gunell, replik

     Tack för redogörelsen. Det är väl inte den historiska bakgrunden som är det intressanta just nu, snarare vad som ska följa i spåret av den här nedläggningen. Att man förnyar formerna för det här arbetet är alltid bra. Man borde kanske modernisera alla typer av organisationer och institutioner även denna. Det som oroar mig är hur det parlamentariska inflytande ska utövas vad gäller jämställdhetsfrågorna i framtiden? Det tycker jag inte riktigt är löst på ett tillfredställande sätt. Min fråga till lantrådet är: Har man faktiskt inget annat alternativ vid sidan av det här med stormöten och olika kommittéer?

    Lantrådet Viveka Eriksson, replik

    Talman! Problemet är att jämställdhetsdelegationen, som det fungerar idag, har väldigt lite att besluta om. Det är väldigt lite parlamentariskt inflytande via jämställdhetsdelegationen. Alla beslut fattas på annan nivå. Jämställdhetsprogrammet som är ett fyraårigt program, baserar sig på det parlamentariska systemet och ett handlingsprogram. Det antas för fyra år, det har behandlats i lagtinget. På det sättet har man från parlamentet en möjlighet att påverka detta. Jämställdhetsplanerna antas i landskapsregeringen årligen. Alla de här olika projekten, som ska finansieras på olika sätt, är budgetbeslut som också då bekräftas via parlamentet. Andra beslut om att tillsätta olika grupper fattas på landskapsregeringens nivå. Problemet är att systemet fungerar så att delegationen inte har kvar några konkreta uppgifter. Man har blivit mera en diskussionsgrupp där man bollar olika idéer, men man har väldigt lite substans. Då söker vi en annan väg, med parlamentariska förankringen i program, planer och budget men också med återkommande stormöten, där de olika partierna inbjuds.

    Ltl Camilla Gunell, replik

    Jämställdhetsdelegationen har ju ändå haft den rollen att vara ett bollplank och politisk instans för att ta initiativ på jämställdhetsområdet. Det ger mig åtminstone dubbla känslor inför nedläggningen. Jag tror också att de signaler det ger, går inte ihop med den annars höga profil som landskapsregeringen har haft i de här jämställdhetsfrågorna. Det kom ett jämställdhetsmeddelande för ett tag sedan, där utlovades det en hel del åtgärder. Det skulle vara intressant att veta vilka av dem som nu är genomförda? Har det kommit planer och program för 2009?

    Lantrådet Viveka Eriksson, replik

    Talman! Problemet är att jämställdhet inte längre är en fråga som man fattar beslut om i delegation. Jämställdhet är ett område som skall genomsyra all annan verksamhet. Det är så vi jobbar. Genom en jämställdhetsintegrering, ska vi se till att jämställdhet beaktas i alla beslut i organisationen. På det sättet fungerar inte längre jämställdhetsdelegationen som det bollplank, för det finns överallt på alla avdelningar. Vi har en genomgående utbildningsserie under våren där alla avdelningschefer deltar regelbundet. Man går där igenom jämställdhetsintegrering, hur man ska förankra sina beslut i ett jämställdhetstänkande. Delegationen har ingen roll i just det arbetet. Vi måste söka nya former. Vi förslår i det här förslaget om ändring av den här lagen, att det ska träda i kraft vid årsskiftet. Jag har haft en diskussion med jämställdhetsdelegationen, vi ska tillsammans fundera på de fortsatta formerna, för att partierna ska vara med i de fortsatta diskussionerna. 

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Herr talman! Det var lite samma sak som kom upp i replikskiftet nyss som jag också tänkte ta upp. Det är mycket möjligt att det är så att jämställdhetsdelegationen har spelat ut sin roll. Ifrån Ålands Framtids sida har vi konsekvent med den här regeringen hamnat på sidan om de här delegationerna och styrelsen, så det spelar inte så stor roll för oss. Det skulle vara intressant att veta lite om lagtingets roll, när man pratar om att söka nya former framöver.

    När det gäller utarbetande av en ny konstitution, meddelades det att man skulle skjuta fram det arbete på sikt för att lagberedningens resurser behövdes för "sparlagar", det har jag full förståelse för. Är det här en sparlag? 

    Lantrådet Viveka Eriksson, replik

    Talman! Det är en lag som går in på olika strukturer vi har. Det här är en strukturförändringslag, som också innebär vissa inbesparingar, men de är ändå marginella. Det har med våra strukturer att göra. Vi har satt igång diskussionerna om lagstiftningsåtgärden för ett tag sedan. Först var utgångspunkten att se över jämställdhetsdelegationens roll. Det slutade så småningom i det här förslaget.

    Igen, parlamentets roll i uppbyggnaden av jämställdhetsarbetet, det sker via ett meddelande som anger riktningen för mandatperiodens hela arbete med jämställdhetsfrågor, det som lagtinget har behandlat. Lagtinget tar ställning till jämställdhetsfrågor när det handlar om budgetfrågor. Lagtinget blir på det sättet involverat. Vi vill dessutom söka andra sätt att bredda de här diskussionerna, vilket vi gör genom de här andra grupperna, som är mera inriktade på funktion som t ex barnomsorgsprojektet. Vi avser att jobba med attitydförändring inom barnomsorgen. Det är lämpligt att det är personer som har de kunskaperna kring barnomsorg som deltar i referensgruppen.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Jag är nöjd med det svaret. Vad gäller programmet, om det så att lagtinget inte är nöjd med hur landskapsregeringen uppfyller den riktning som fastslagits i jämställdhetsprogrammet, får man förstås vidta de åtgärder lagtinget har till sitt förfogande.

    Beträffande sparlagar förstod jag att det här var en strukturell förändring. I morgon har lagtinget varit här en månad. Det här är de första två framställningarna som kommit. Det har ändå talats om att man skulle ha sparlagar, där tycker jag att man från regeringens sida är alltför sent ute. Jag hittar ganska små inbesparingar tack vare den här framställningen. Man borde nog ha fokus på det istället tycker jag.

    Lantrådet Viveka Eriksson, replik

    Talman! Av tilläggsbudgeten följer olika ändringsförslag i lagstiftningen också.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Ulla-Britt Dahl

    Herr talman! Det kommer att bli en del upprepningar av lantrådets anförande. Vi har inte diskuterat det här tillsammans, men när jag hört hennes anförande så finns det mycket likheter. Det kanske bara vittnar om att vi är eniga i den här frågan.

    Jämställdhetsdelegationen tillkom som en jämställdhetskommitté i slutet av 70-talet efter en motion i lagtinget. Jämställdhetsdelegationens arbete har banat väg för jämställdhetsarbetet i landskapet och lagt grunden för dagens situation, som också nämns i framställningen.

    Jämställdhetsarbetet är etablerat och strukturerat i förvaltningen, tillika med en ökad politisk medvetenhet med tydliga formuleringar i olika program och årliga planer i enlighet med lagstiftning, EU medlemskaps krav osv.

    Förutsättningarna för jämställdhetsarbetet i landskapet i dag är inte detsamma som när delegationen inledde sitt arbete.

    Program och planer antas av landskapsregeringen och jämställdheten har ett tydligt mandat och legitimitet. Ansvaret för jämställdhetsfrågor finns i dag på ministernivå i landskapsregeringen, vilket måste tolkas som att arbetet har gått framåt och finns med i det löpande regeringsarbetet, vilket i sig betyder att jämställdhetsarbetet integreras i alla politikområden.

    Delegationens sammansättning och intresse och möjlighet att föra jämställdheten framåt har varit mycket beroende av vilket ansvar partierna har tagit när det gäller tillsättningen.

    Enligt uppgift är oppositionspolitik i delegationen inte helt ovanlig. Medlemmarna i delegationen har inte alltid haft förankringen i sina partier, många gånger vet man inte det egna partiets jämställdhetslinje, vilket man tycker att ha försvårat arbetet. Kontakterna mellan delegationsmedlemmarna och partierna ofta obefintliga.

    Jag stöder därför landskapsregeringens framställning gällande upphävande av landskapslagen om jämställdhetsdelegationen.

    I Sverige finns ingen motsvarighet till landskapets jämställdhetsdelegation, inte heller i Danmark.

    Landskapsregeringen avser, som också har nämnts här, att som ersättning för jämställdhetsdelegationen tillsätta arbetsgrupper med intresse och sakkunskap i olika frågor. På så sätt kommer jämställdhetsarbetet i framtiden att bedrivas ännu effektivare. Tack för ordet.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Jag har stor respekt på ltl Dahls principiella inställning i den här frågan även om jag inte delar den. Jag blev nästan lite upprörd när jag hörde ltl Dahl bedöma olika medlemmars åsikter och vilket värde det här i den här delegationen. På vilket sätt har ltl Dahl erhållit den informationen? Vilka bedömningar anser hon att hon har rätt att göra i den här frågan? Är det en grund för att lägga ner den, då måste man konstatera att ltl Dahl tydligen inte tolererar olika åsikter?

    Ltl Ulla-Britt Dahl, replik

    Herr talman! Jag tolererar definitivt olika åsikter. Jag lägger inte något värderingar i det här heller. Men jag har fått uppgifter om att många gånger har man fört oppositionspolitik, man har inte fört en linje om jämställdhet utan kanske en oppositionspolitik istället. Det är väl det som varit tanken med jämställdhetsdelegationen att man skall diskutera sig fram till en linje. Alla måste få ha sin egen åsikt. Det är en självklar sak.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Herr talman! Det är uppseendeväckande det som ltl Dahl säger, hon har fått uppgifter, politiska uppgifter tydligen, om att vissa medlemmar skulle ha fört oppositionspolitik. Det skulle tydligen inte vara lämpligt i den här delegationen. Om man har en parlamentariskt tillsatt kommittén, inte skulle det väl förvåna om någon hade en annan uppfattning än regeringspartierna eller även att det finns regeringsmedlemmar som har olika åsikter. Det kan väl inte vara till nackdel för ett demokratiskt organ, att det finns olika åsikter. Är det därför man vill ha bort det?

    Ltl Ulla-Britt Dahl, replik

    Det är definitivt inte därför man vill ha bort den. Det kan hända att det har med det praktiska arbetet att göra på något sätt. Jag har inte uppgift om vem som har fört fram de här sakerna. Men jag vet att de finns, var och en får väl stå för sin åsikt.

    Ltl Veronica Thörnroos

    Herr talman! "Jag förstår inte, att min man inte förstår, att maten inte kan vara färdig då han kommer in efter dagens arbete, eftersom vi kommer in samtidigt". Det här citatet presenterade Jan-Erik Enestam på Nordiska Ministerrådets skärgårdssamarbetsmöte i höstas. Det var en skärgårdskvinna som har fört fram det här. Det är ganska belysande, för om man inte inser att man har ett problem så finns det inte heller någon vilja till förändring. Om man inte är medveten om problematiken varför ska man då förändra sitt beteende?

    Jämställdhetsarbetet går många gånger ut på att se det som egentligen är osynligt, att ta på sig jämställdhetsglasögon. Vad är det för "jål" har man tänkt ända tills man fick tre flickor själv och man ser hur resurserna fördelas i samhället. När den egna kunskapen växer om jämställdhetsarbetet, när det blir mera formaliserat, ser man också orättvisorna. Den som kan se det osynliga, kan utföra det omöjliga.

    Herr talman! Jämställdhetsdelegationens arbete avslutas, det betyder inte att jämställdhetsarbete avslutas. Det lever naturligtvis vidare men i en annan form. Det är upp till oss, speciellt politiker, hur snabbt den här utvecklingen ska ske. Ett sätt som jag tycker är bra, det är nätverk. Jag säger inte att det är det enda sättet. Varför har inte vi i Ålands lagting kommit på tidigare att vi kvinnor också kunde "nätverka" lite. Det var ltl Barbro Sundback som lyfte den frågan första gången, nu har vi ett kvinnligt nätverk här. Jag säger inte att ett kvinnligt nätverk är lösningen på jämställdhetsproblemen ute i samhället. Att skaffa sig ett kvinnligt nätverk är att skaffa sig ett bra redskap i jämställdhetsarbete, tack.      

    Talmannen

    Ingen replik är begärd.

    Ltl Camilla Gunell

    Herr talman! Jag hörde igår eftermiddag på ett radioprogram, som handlade om jämställdhetsdelegationen och dess nedläggande, där Gunnevi Nordman var med som en av initiativtagarna bakom delegationen, i alla fall i det arbete som gjorde så att delegationen etablerades. När hon på sin tid förde upp den här diskussionen om jämställdhet i politiken, svarade man att det var helt onödigt att inrätta något sådant eftersom jämställdhet redan rådde i landskapet Åland. Det här var i början av 80-talet, tror jag. Jag får lite samma känsla nu också, när delegationen läggs ner. Är det så att vi nu tror att jämställdhet redan råder i landskapet Åland? Det gör det ju inte, vi har kommit en bit på väg, det är en lång färd som har påbörjats, som vi är mitt uppe i. Var den slutar vet vi inte ännu.

    Jag förstår att man vill jobba med mainstreaming, det har varit en ideologi sedan länge, och en god ambition att jämställdhet som princip ska genomsyra alla politikområden. Vi vet också att det här är ett område som kräver mycket kunskap och kompetens. Inte får du in ett jämställdhetstänkande på trafikavdelningen eller näringsavdelningen eller någon annanstans utan att någon sätter in en otrolig arbetsinsats för att det tänkesättet ska tas på allvar, eller att någon ska tycka att det är värt att reflektera över.

    Vi har också fört in jämställdhetskonsekvens, av hur ett lagförslag drabbar män och kvinnor, när vi har lagframställningar. Många gånger ser man att kunskapen är för dålig för att man ska kunna se på vilket sätt lagförslaget får effekter för män och kvinnor i samhället.

    Problemet, som jag har uppfattat det, med nuvarande jämställdhetsdelegationen och arbetet där, är att de politiker som kommit till jämställdhetsdelegationen många gånger har varit väldigt okunniga på det här området. Det har betytt att det har blivit ett digert arbete för föredragande i delegationen. Först att ska man lära upp de här politikerna och sedan börja med någon slags vettigt arbete. Det är givetvis ganska jobbigt. Samtidigt har man då fått en skolning, fler politiker kan idag mer om jämställdhet tack vare att de har suttit i jämställdhetsdelegationen och fått den här skolningen där. En skolning som man kanske aldrig annars skulle komma i kontakt med. Fast det kanske har varit motigt många gånger så har det haft ett värde. Det är parlamentet som tar besluten och jag är oroad över hur det parlamentariska inflytande ska komma till sin rätt i framtiden gällande jämställdhetsfrågor.

    Vi vet alla att när budgeten presenteras i november-december, är det hundramiljoner frågor som tas upp här i lagtinget. Jämställdheten brukar hamna ganska långt ner. Det är en eller två kvinnor som tar upp frågan men annars är det helt ointressant.

    Jämställdhetsdelegationen har ändå varit ett expertisorgan, ett bollplank där den tjänstemannen som jobbar med de här frågorna ändå har haft ett ställe att, på parlamentarisk nivå, få en bredare förankring i frågor som rör jämställdhet.

    Jag tycker att det är viktigt att det här politikområdet inte enbart bedrivs av tjänstemän, utan att det är också ett område som drivs av politikerna, även av parlamentarikerna.

    Jag kan mycket väl förstå och ha sympati för att man vill förändra det här arbetet. Alla institutioner är främjade av att genomgå en analys. Gör vi rätt saker och på rätt sätt, kunde det förbättras? Även jämställdhetsdelegationen bör genomgå den analysen. Frågan är vad det ska ersättas med? Jag tycker att de förslag som landskapsregeringen kommer med, inte ersätter det som delegationen har varit. Den har ju en stark status i att den har varit fastställd i landskapslag. Det betyder att när den här lagen tas bort så har man ingen motsvarighet. Jag upplever ändå att man inte höjer det här politikområde genom att ta bort delegationen utan snarare åt andra hållet.

    Jag blev lite orolig, jag läste i den kommande tilläggsbudgeten om att man vill starta utbildning ur ett genusperspektiv. Man vill ha mera utbildning, vad gäller försäljning och inredning av genuspolitiska orsaker. Som jag förstår det, är det här en utbildning för flickor, att lära sig stå i butik. Vad är det för jämställdhets politik? Att inrätta en sådan utbildning som ska locka flickor till en lön på 1471 euro i månaden som man har som handelsanställd.

    Landskapsregeringen får nog övertyga mig bättre om att det här politikområdet fortsättningsvis faktiskt är högprioriterat och att det är något som man tar på allvar och kommer att jobba med.

    Jag tycker inte man ska ha svenska modellen, man hänvisar här till Sverige, hur jämställdhetsarbete har förändras där. Nuvarande regering i Sverige höjer faktiskt inte statusen på jämställdhetsarbete, tyvärr går det nog åt andra hållet, tack fru talman.

    Ltl Ulla-Britt Dahl, replik

    Talman! Jag håller med ltl Gunell om att delegationsarbete visst haft ett värde. Vi ju sett vart vi har nått. Vi är absolut inte jämställda. Jämställdhetsarbete ska fortfarande bedrivas. Vi har en stor bit kvar, b la jämställda löner som ska jobbas fram genom arbetsvärdering. Jag tror att i fortsättningen när det gäller jämställdhetsarbete, skall det bedrivas av sakkunniga och sakkunniggrupper, där har man den kompetens som Gunell påstod att man inte hade i delegationen till en början, men nu börjar få. Har man sakkunniggrupper har man kompetensen och intresse att driva fram de här frågorna.

    Ltl Camilla Gunell, replik

    Det är lite svårt för mig att förstå varför man inte kan utveckla och fördjupa jämställdhetsområde på alla möjliga områden och ändå ha delegationen kvar? Nog måste väl ltl Dahl hålla med om att det parlamentariska inflytande över de här frågorna ändå försämras mot dagens läge, när man har den här delegationen.

    En annan sak som jag undrar om lagtinget kunde fundera på är, varför det här ärendet ska remitteras till social- och miljöutskottet? Jag anser att jämställdheten är en demokratifråga och borde remitteras till lagutskottet, så som jämställdhetsmeddelandet också gjorde. Det är förlegat att tycka att det här är en socialpolitisk fråga.    

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Roger Jansson

    Tack för ordet, fru talman! Det var fyra kvinnliga ledamöter inkl. lantrådet på listan, vi måste väl få en representant för det underkuvade könet också. Jag har utsetts av min grupp som ansvarig jämställdhetsledamot, det är inte bara i landskapsregeringen man har det, vi har det också i vår grupp.

    Det här ärendet kommer till social- och miljöutskottet och jag ges där möjlighet att detaljbehandla det då, men jag kommer med några kommentarer nu i varje fall.

    Jag har varit med i hela den här beskrivna historien som medlem av Ålands lagting och Ålands landskapsregering och kunnat följa det på nära håll. Särskilt stora bakslag i jämställdhetsarbetet har jag personligen upplevt speciellt under två perioder. I den landskapsregeringen som satt 1995-1999 hade vi en särskild jämställdhetsminister och dessutom hade lantrådet tagit på sig en sådan roll så vi hade flera ansvariga. Det var rätt ofta som vi hade bakslag i genus jämställdhetsarbetet ute i verksamheterna, men även på det politiska planet. Väldigt stora bakslag upplevde jag sedan i riksdagen när jag satt i det särskilda jämställdhetsutskottet, arbets- och jämställdhetsutskottet. Jag kunde uppleva den inställning som riksdagsledamöter hade i de här genusfrågorna. Det var så att man kände sig flyttad till krigstiden ungefär. Nog behöver det här arbetet aktivt, på alla plan, drivas på.

    Det ligger i tiden att se över strukturen och det är ju det landskapsregeringen hänvisar till här. På den punkten förhåller vi oss positivt till det här initiativet, vad är alternativen? Hur ska det här fungera i stället? När vi ser över strukturerna i landskapsregeringens förvaltning, finns det annat som skulle styrka på foten före den här delegationen, faktiskt. Det kanske kommer förslag om det i samband med tilläggsbudgeten och därefter med lagstiftningsprogram som följer, jag hoppas det.

    Landskapsregeringen motiverar sitt ställningstagande på sid. 5 de centrala motiveringarna på följande sätt: Landskapsregeringen stävar efter att ytterligare effektivisera och modernisera strukturerna för jämställdhetsarbetet. Befintliga resurser ska koncentreras till utvecklingsarbetet och till fördjupande insatser inom olika sakområden. Mot den bakgrunden blir det oändamålsenligt att upprätthålla jämställdhetsdelegationen.

    Det här är lite tunn motivering, den anger inte tydligt vad det är för fel i nuvarande jämställdhetsdelegationens arbete och hur det ska bli bättre. Man säger det bara i allmänna termer. Om man skulle ha en "glödande" ordförande för jämställdhet arbete skulle man säkert ha nytta av jämställdhetsdelegationen på ett sätt som kan liknas vid hur man tidigare hade nytta av organet.

    Vi är inte negativa till förslagen, men vi vill ha tydligare motiveringar varför man gör det här och vad som kommer istället. Det här förslaget innebär att man övergår från en mera demokratistyrd modell till en mera tjänstemannastyrd modell, som jag ser det. Man kan jämföra med det förslag landskapsregeringen har lämnat för gymnasialstadierapporten, där man också går in för en mera tjänstemannastyrd modell och plockar bort den här kontakten till medborgaren i lite för stor utsträckning. Här sker samma, är det här en ny linje hos regeringen? Låt nu tjänstemännen sköta sitt. Jag är lite bekymrad för den här typen av struktur tänkande. När det gäller jämställdhetsarbete så är det fråga om konkreta insatser som ska göras. Den mest konkreta insatsen, som landskapsregeringen kan och ska göra, har att göra med värderingen av arbete inom olika sektorer i vårt samhälle, sk kvinnodominerade yrken och mansdominerande yrken. Arbetsvärdering är det väsentligaste instrumentet. Det måste vara den viktigaste frågan i landskapsregeringens jämställdhetsarbete. Se till den arbetsvärdering som nu görs inom kvinnodominerande yrken, samtidigt även genomförs inom mansdominerade yrken. Svaret vi fått från landskapsregeringen är att det gör man inte. Det gör man inte när det gäller stora delar av trafikavdelningen, sjötrafiken, en sådan arbetsvärdering.

    Det var illavarslande det som ltl Dahl angav som en orsak till nedläggningen. Liberala medlemmar har tydligen fört oppositionspolitik eller snarare sådan politik som inte omfattas av partiet, uttryckte hon sig. Det innebär att hon inte kan känna till hur det är inom Frisinnad Samverkan, Ålands Framtid, Socialdemokraterna, Centern eller Obunden samling, hon kan bara känna till hur det är i eget parti. Tydligen har man upplevt, inom liberalerna, att man inte har haft den här synkroniseringen av medlemmarnas åsikter jämfört med partiets åsikt.

    Avslutningsvis herr talman, vill jag ta upp en fråga om strukturen inom tjänstemannafältet. Det har diskuterats vilka funktioner som kunde kombineras inom centralförvaltningen. Jämställdhetsombudsmannen och diskrimineringsombudsman arbete kunde vara ett fält som kan ha likartade krav och arbete. Det tror jag är värt att man tittar på i den här processen som följer.                      

    Ltl Barbro Sundback

    Tack fru talman! Jag var uppriktigt förvånad över den här framställningen. Dels tyckte jag det var en någon märklig politisk prioritering med tanke på de tider vi lever i, dels var det obegripligt det här förslaget. Det är ganska svårförståeligt politiskt om man vill driva jämställdhetspolitik. Tar man bort den här delegationen och säger att det här ska tjänstemännen sköta, samt att vi kallar in referensgrupper när det behövs, så innebär det en signal att vi inte behöver jobba så mycket med de här frågorna. Det hade varit klokare, om man vill hålla den höga jämställdhetsprofil som den här regeringen från första början har haft, om man hade sagt att man vill strukturera om och ge delegationen andra uppdrag eller ge den en annan sammansättning. Att ta bort den kan uppfattas som att det är ett onödigt arbete som delegationen har.

    Om man ser på jämställdhetsarbete och politiken, de allra flesta av oss har funderat på de här frågorna i vårt politiska arbete och tvingas ta ställning till det. Ju mer vi mer lär oss, ju mer inser vi hur oerhört mycket det återstår att göra och hur väldigt svårt det är att göra något. Jag håller med dem som säger att man i första hand borde fundera på den här delegationens roll, man kan ändå ha sakkunniggrupper hur mycket som helst och på det sättet intensifiera arbetet.

    Ltl Roger Jansson slog huvudet på spiken när han sade att man nu går från en demokratistyrd till en tjänstemannastyrd jämställdhetspolitik. Det tycks vara ett drag för den här regeringen. Jag tänker på förslaget om utbildning, meddelandet om gymnasialstadienivå. Där ser vi samma sak, flera ledande tjänstemän ska in och styra och ställa, medan den parlamentariska styrningen och ansvaret för verksamheten tas bort. Det kanske är den här regeringens politiska mål, att mera återgå till en tjänstestyrd självstyrelse och det demokratiska inflytandet får stå tillbaka. En utveckling som vi inte stöder från socialdemokratiskt håll, tvärtom skulle vi vilja se mera demokratiskt och parlamentariskt inflytande över landskapsarbetet.

    Fru talman! Det här är kanske inte en utveckling som vi kommer att omhulda men om man ska utgå ifrån det som har sagts här och tro att det har någon mening med att nu ska budgeten bli det medel enligt vilket lagtinget ska bedriva jämställdhetspolitik, kunde jag omfatta det om budgeten var en sk gender budget. Om det klart och tydligt framgick hur olika satsningar och resonemang gynnar eller missgynnar de två könen, vilket även diskuterades också i samband med jämställdhetsmeddelandet. Då sade lantrådet att det här inte skulle bli aktuellt till budgeten 2009 följaktligen inte heller då till tilläggsbudgeten. Men om det blir ett faktum till budgeten 2010, kan man kanske se det ur den synvinkeln som en framgång. Men att säga att vi i lagtinget ska kunna läsa på de här kortfattade motiveringarna huruvida ett visst anslag eller en åtgärd bidrar till att öka jämställdheten, det är nog mera teori än praktik.

    Fru talman! Jag har nog uppfattat landskapets jämställdhetspolitik och delegationens uppgift vidare än att bara ta ansvar för landskapsregeringen och förvaltningens jämställdhetsarbete. Jag har uppfattat uppdraget så att det också inkluderar det övriga samhället. Den här frågan våld mot kvinnor, den är av den arten, man kan fråga sig hur ska de intressena bevakas framöver? Jag ser redan att uppdraget smalnas av. Samhällets och ev. andra politiska uppfattningar än regeringens, de göres sig icke besvär om man ska tolka ltl Dahls uttalande i den här diskussionen. Man säger att det här organet, det är ålderdomligt nu ska det vara mainstreaming. Det är lite samma som det här med hållbar utveckling, det ska också vara mainstreaming. Där har man nog tillsatt ett råd som ska sköta det. De har inte en parlamentarisk sammansättning. Det är en arbetsgrupp som man förespråkar och de är tillsatta med tanke på att också vara lojala med regeringen och dess politik. Där kommer inte heller avvikande och kritiska åsikter fram. Det finns mycket för lagtinget att diskutera i det här något uppseendeväckande ärendet i dessa tider.

    Jag skulle till slut föreslå att det här bordläggs till den 15 april, eftersom jag i likhet med min partisyster Gunell anser att det här ärendet borde föras till lagutskottet. Jämställdhetsdelegationen och chefen verkar inom kansliförvaltningen och är underordnad lantrådet. Det är en demokratifråga och borde därför gå till lagutskottet och inte till social- och miljöutskottet, i så fall borde det väl ligga under ltl Sjögren?   

    Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik

    Fru talman! Jag delar inte riktigt ltl Barbro Sundback uppfattning om att det inte finns möjlighet att göra politik när det gäller jämställdhetsfrågorna. Hela 2009 år budget, där finns det utrymme för mycket politik. Ett projekt som inleddes under förra mandatperioden på utbildningsavdelningen, var att utföra praktisk jämställdhetspolitik, att utbilda skolpersonal. Det arbetet fortsätter nu med att utbilda personal inom barnomsorgen. Jag kommer också ihåg att under förra mandatperioden hade socialdemokraterna i sitt led en mycket kunnig person som ordförande för jämställdhetsdelegationen, Mia Hanström. Hon ifrågasatte också delegationens roll och vad den egentligen skulle göra.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Fru talman! Jag måste säga att jag har lite svårt att förstå den politiska poängen. Vi har upprepade gånger sagt att vi tycker att man kan se över delegationens uppgifter. Vi har ingenting emot att den förnyas, men att ta bort den ser vi inte fördelarna med, eftersom det inte kommer något annat demokratiorgan eller parlamentariskt tillsatt organ som kan följa upp politiken eller komma med initiativ eller med andra åsikter. Det blir mera än tjänstemannastyrd politik. Att läsa budgeten ur ett gender perspektiv, det går nog inte om den inte görs på det sättet. Det finns flera modeller i världen. Jag kan komma med information om ltl Sjögren är intresserad.

    Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik

    Fru talman! Tack för den vänligheten men jag är också välbekant med det instrumentet. Det skulle vara ett utmärkt sätt att ha praktisk jämställdhetspolitik, att Ålands budget skulle ha ett gender perspektiv. 

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Jag är glad, då har jag både lantrådet och minister Sjögren på min sida. Jag hoppas att 2010 års budget präglas av ett sådant system, det skulle vara ett stort framsteg.

    Talmannen

    Förslag om bordläggning till den 15 april har väckts. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till plenum den 15 april. Innan ärendet bordläggs ges de anmälda på talarlistan möjlighet att yttra sig.

    Lantrådet Viveka Eriksson

    Fru talman! När jämställdhetsdelegationen infördes, det var innan parlamentarism var infört i landskapet, var det naturligt att man hade ett system där alla partier var delaktiga i det här arbetet. Det har man också haft nytta av att det har funnits den här plattformen för olika partier. Vi har också utvecklat ett parlamentariskt system som bygger på att det finns en landskapsregering, det finns partier som bildar en landskapsregering. De partierna enas kring ett handlingsprogram. Det nuvarande handlingsprogrammet anger de politiska riktlinjerna hur jämställdhetsarbetet ska skötas. Lagtinget har också involverats, ett meddelande har behandlats, vilket jag tycker att var väldigt bra i just lagutskottet. Det följs upp av planer, där de politiska riktlinjerna ges. Det är nog väldigt politiskt styrt det här arbetet. Det är så som vi jobbar med alla frågor i ett parlamentariskt system. Riktlinjerna kommer via olika styrdokument, som sen ska förverkligas av tjänstemän i förvaltningen. Så är systemet, att påstå att inte det här skulle vara ett politiskt område, blir helt fel. Det är verkligen politiskt och parlamentariskt förankrat.

    Sedan har saker och ting förändrat otroligt mycket sedan Mirjam Öberg skrev lagmotionen 1982. Då fanns det ingen jämställdhetslag, och inte någon tjänsteman som jobbade med jämställdhetsfrågor, det fanns inte program och planer. Idag har vi EU direktiv som styr den här verksamheten. Vi har ett nordiskt samarbete på hög nivå, internationella konventioner styr även det här arbete. Saker och ting har förändrats otroligt mycket sedan den här delegationen tillkom.

    Det har lett till att det har blivit en förskjutning från delegationen till landskapsregeringen. Det finns en ansvarig ledamot som bevakar jämställdheten, det råkar vara lantrådet. I flera regeringar har man lyft upp det på lantrådets nivå för att ge jämställdheten en tyngd. Det ska genomsyra allt arbete, det ska inte vara en fråga som sköts på sidan om i en delegation. Det ska genomsyra allt arbete, så vill vi jobba i landskapsregeringen.

    Vi har kommit fram till att det som sker idag är parallella processer, jämställdhetsdelegationen sitter lite på sidan och har tappat den funktion som man hade pga alla de här bakgrundsfaktorerna som jag räknade upp. Är det då bra att upprätthålla ett organ, där det inte längre är bra funktioner? Man måste söka nya vägar, de nya vägarna har vi funnit under arbetets gång, där har vi hela den här parlamentariska förankringen som jag beskrev.

    Förutom att det här att jämställdhetsarbete ska genomsyra arbetet, vill vi dessutom förankra arbetet i olika grupper i olika system, där vi har sakkunniggrupper. Ltl Sundback nämnde "Våld mot kvinnor, operation kvinnofrid", det är ett projekt som är helt på sidan om jämställdhetsdelegationen. Arbetet med skolan är också helt på sidan jämställdhetsdelegationen, likaså arbete inom barnomsorgen är helt på sidan av jämställdhetsdelegationen. Hela vår utbildningsinsats inom förvaltningen är helt på sidan om jämställdhetsdelegationen. Det är där problematiken är, att vi samtidigt ska upprätthålla det med de resurser som det innebär. Det betyder att vi vill använda de resurserna på ett lite annorlunda sätt. Det är det vi begär att lagtinget skall ta ställning till. Vi vill förnya, vi vill förändra och modernisera det här arbetet. Fortsättningsvis vill vi också ha med partierna i lagtinget, i de olika grupperna. Vi kommer att bredda det arbetet.

    Jag håller med ltl Gunell, jag kan inte på det sättet säga vart lagtinget ska remittera sina ärenden. Först var det kulturutskottet som behandlade dåvarande motionerna, ett tag var frågan på kansliavdelningen, sedan blev det en social- och miljöfråga inom förvaltningen. Så småningom överförde man det till kansliavdelningen, det blev en allmän fråga som var övergripande.

    Vi vill utveckla, fördjupa och effektivisera, vi vill använda resurserna på ett lite annat sätt. Inte på något sätt frånta den demokratiska processen och möjligheten att påverka. Vi vill förändra det här.

    Gender budget är en fråga som vi diskuterar i förvaltningen. Det ingår som en del i den här utbildningsserien. Det handlar om att jämställdhet är ett kunskapsområde, där man måste ha en ökad kunskap för att kunna fatta beslut som tar hänsyn till jämställdhet. När man går vidare i lagstiftningen måste man ha ganska stora kunskaper, det är det vi håller på att jobba med. Det är ett område ett som vi försöker få till stånd, tack.  

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Fru talman! Inledningen av sitt anförande redovisade lantrådet för hur parlamentarism fungerar. Det finns olika uppfattningar om hur man ska uppfatta den parlamentariska representationen. Jag kommer väl ihåg när den här regeringen skulle bildas så hade gruppledarna ett möte med lantrådet där jag tog upp att man skulle fundera på om det är parlamentariskt att ha en allparti tillsättning av tex jämställdhetsdelegationen och kulturdelegationen. Vid det tillfället var lantrådets uppfattning en annan. Den skulle tillsättas som det tidigare hade tillsatts. Att jag tog upp det berodde på att 1988 när vi införde parlamentarism så var det på mitt förslag som delegationerna fick den tillsättning de nu har. Det var då som Sune Eriksson var första lantråd.

    Lantrådet Viveka Eriksson, replik

    Talman! Det har varit en tradition att man har tillsatt delegationen på det här sättet. Det finns inte i lagstiftningen att man ska tillsätta det parlamentariskt. Man har ändå har valt att göra det för att bredda den här verksamheten. Ett parlamentariskt system bygger på att landskapsregeringen anger, via sitt handlingsprogram som behandlas i parlamentet, riktning för de politiska linjerna. Jag kan inte erinra mig den här diskussionen som ltl Sundback hänvisar till, men det är säkert så.    

    Ltl Barbro Sundback, replik

    När den första parlamentariska regeringen tillsattes beslöt man b la att jämställdhetsdelegationen och kulturdelegationen skulle har representanter från alla partier i lagtinget. Det var en tanke med det, att i de här frågorna skulle man försöka efterstäva en gemensam övergripande politik. Nu dras en annan linje i fråga om jämställdhetsdelegationen, det bara att konstatera att det är så. I rimlighetens namn borde man göra samma sak med kulturdelegationen, slakta den också, tillsätta bara eget folk.

    Lantrådet Viveka Eriksson, replik

    Talman! Förslaget är inte det att man ska ändra på det här systemet för att inte oppositionen ska vara delaktiga. Det är för att delegationen mer eller mindre har tjänat ut sin roll. Det är ett parallellt system där man inte längre har funktioner där det finns olika ärenden att fatta beslut om. Det är ett parallellt system där vi försöker hitta nya former arbetet.

    Ltl Jörgen Strand, replik

    Fru talman! Personligen håller jag med lantrådets resonemang.  Jag tycker det är bra att man avskaffar den här delegationen. Jag ser det som en tydlig signal om att det här arbetet ska genomsyra alla verksamheter, alla tjänstemän och alla organisationer. Man kan inte krypa bakom någon annan delegation. Jag ser det som ett framsteg att man i jämställdheten kan avveckla den här delegationen. Min dröm är att vi kanske skulle kunna avveckla den här byrån i framtiden, att det här arbetet skulle vara så implementerat att vi kommit så långt i jämställdheten, så att den inte behövas. Det skulle vara fantastiskt. När det gäller generellt om delegationer och kommittéer så tycker jag att lantrådet och landskapsregeringen kan fortsätta att se över dem. Det finns många omoderna delegationer idag som kanske har spelat ut sin roll. Det skulle även borga för en större effektivitet och inbesparingar.

    Lantrådet Viveka Eriksson, replik

    Talman! Till det sista så är det väldigt mycket det som förvaltningen genomgår, en översyn av hela organisationen. Det betyder att fokus kommer att sättas på många olika funktioner.

    De kvinnor som skrev den här lagmotionen, i slutet på 70-talet, hade de mål som ltl Strand pekar på, att det här arbetet måste skötas för att man så småningom ska kunna avskaffa det, därför att det ska vara så implementerat i allt annat arbete. Jag tror det precis är den riktningen man har haft.

    Ltl Camilla Gunell, replik

    Fru talman! Jag delar absolut lantrådets strävan att båda fördjupa och förbättra det här politikområdet, det behövs. Men jag kan inte riktigt se att det finns en motsättning mellan att delegationen finns, och att man ändå vid sidan av gör väldigt många projekt, som nu ligger direkt under chefen för jämställdhetsärenden. Det kunde likaväl gå hand i hand. Lagstiftningen är så pass öppen att man kunde göra om det istället, omstrukturera delegationens uppgifter så att det parlamentariska gensvaret fanns där och diskussionsarenan skulle finnas kvar. Vilka ärenden som kommer till delegationen kunde man förstås fundera över.

    Lantrådet Viveka Eriksson, replik

    Talman! Det fungerar så att de olika jämställdhetsprojekten ligger under respektive ledamots ansvarsområde, samt att det finns en ledamot som är över ansvarig för jämställdhetsfrågor. Tar man det här skolprojektet så ligger det under utbildningsavdelningen. Barnomsorgsprojektet ligger under social- och miljöavdelningen. På det sättet har man breddat den här verksamheten, vilket var avsikten från början. Den diskussionsarena som ltl Gunell efterlyser, det är den diskussionsarena som vi vill införa, en bredare diskussionsarena, där man ordnar de årligen återkommande diskussionstillfällen. Man går igen statusläget, beskriver olika projekt som är aktuella, man bjuder även in personer från olika organisationer och också från alla partier. En bredare diskussionsarena är det som vi har för avsikt att införa. Samtidigt finns det inte någon anledning att upprätthålla delegationen. Den kräver sin form av organisation, administration och jämställdhetschefens roll att jobba mot delegationen, det blir en form av dubbelarbete som vi nu tar bort och kan fokusera på de olika projekten.

    Ltl Camilla Gunell, replik

    Om man tar en parallell till kulturdelegationen vilket gjordes tidigare, så är det precis delegationens uppgift, att kalla till de här mötena. Samla kulturlivet för att diskutera kulturpolitiken för framtiden. Det är en uppgift som delegationen absolut kunde ha i dagsläget också. Göra det precis som lantrådet eftersträvar. Då skulle man få en bredare debatt om de här frågorna. Ju mer man knyter det till en enda person, ju mer stannar de här frågorna inom det offentliga och i Självstyrelsegården. Man måste jobba ut gentemot samhället, det är viktigt att det inte blir något som bara försiggår här. Vårt samhälle måste känna sig delaktiga, att det är en utveckling som går framåt. 

    Lantrådet Viveka Eriksson, replik

    Talman! Det är precis det som är avsikten med det här. Jag tycker att benämningen diskussionsarena är bra. Vi har pratat om årligen återkommande stormöten, diskussionsarena som kommer att arrangeras just för att man ska ha den här dialogen till samhället.

    Kulturdelegationen har en väldigt annan roll än jämställdhetsdelegationen. Kulturdelegationen fattar väldigt viktiga beslut genom att man fördelar kulturmedel. Man har uppdrag som direkt är hänförda till delegationen. Jämställdhetsdelegationen har inte längre sådana ärenden.  

    Ltl Olof Erland

    Fru talman! Jag noterade en sak som har upprepats flera gånger, den parlamentariska förankringen. Jag tycker att en av de mest påtagliga förändringarna i jämställdhetsfrågorna är just den parlamentariska förankringen. Senaste vår, om jag minns rätt, behandlade lagtinget ett ramprogram för jämställdheten. Det remitterades till lagutskottet som då begärde utlåtanden från alla andra utskott. Jag har inte handlingarna till hands, men det var ett ganska omfattande arbete. Vi kunde konstatera viktiga områden för jämställdheten som våld mot kvinnor, löner, behovet av arbetsvärdering och attityderna på alla plan särskilt när det gäller utbildning och skolprojekt osv.

    Jämställdhetsfrågorna har fått sin parlamentariska förankring. Det nämndes också tilläggsbudgeten och gymnasiereformsdebatten som kommer upp den 15 april. Jag tror att man kan tala om ett paradigmskifte. Jag hoppas i alla fall att det är fråga om det när det gäller tilläggsbudgeten och översynen av förvaltningen.

    Delegationer och organ har vuxit fram under många års arbete. Man har lappat i förvaltningen när man har bildat nya, de gamla har ofta tenderat att blir kvar. Jag tror att det är en nyttig övning för landskapsregeringen och för lagtinget att se över verksamheterna.

    De 140 personer som sitter i skolornas direktioner, man har noterat att ärenden där ofta antecknas till kännedom. I en gymnasiereform bör man diskutera vilket organ som bäst kan tillgodose det allmänna inflytandet. Det finns olika råd som man kan diskutera. När det gäller den offentliga sektorn så måste man våga förnya, jag tror att det är viktigt. Våga argumentera på ett sakligt sätt, inse att delegationen är ett rådgivande organ medan kulturdelegationen är en myndighet med ganska stora befogenheter att fatta beslut. Det finns alla möjligheter att ta parlamentariska initiativ att diskutera och föra ut jämställdhetsfrågorna till allmänheten. Den procedur som vi hade senaste år är en början till att vi kommer att se mera brett och naturligt på jämställdhetsfrågor, tror jag. Vi har en jämställdhetschef men vi har också ett lagting som har ett helhetsansvar. Vi har en landskapsregering där alla i landskapsregeringen nu deltar i utvecklingen av jämställdhetsarbetet. Det huvudsakliga ansvaret är på lantrådets nivå. Den här föreställningen som nu förs ut här, att det inte skulle finnas någon parlamentarisk förankring, den är helt enkelt felaktig.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Herr talman! Det var ett förträffligt anförande. Ltl Erland säger att alla i regeringen arbetar för jämställdhet. Kunde vi få några exempel från trafikavdelningen, kansliavdelningen och näringsavdelningen? Vi har hört om barnomsorgen och skolan, men de här andra sektorerna? Det skulle vara intressant med några konkreta exempel. Kanske man inte har kommit så långt, men vad har man för tankar kring jämställdhetsarbete?

    Ltl Olof Erland, replik

    Talman! Vad man har för tankar tänker inte jag svara på.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Men då kanske bästa ltl Erland kan redovisa vilka förslag eller konkreta åtgärder som ska vidtas på de här avdelningarna?

    Ltl Olof Erland, replik

    Fru talman! Det här måste vara någon missuppfattning. Inte kan jag svara på var landskapsregeringen avser att göra och vad de håller på med. Det redovisar man inför parlamentet. Vi har ett parlamentariskt system där det finns möjlighet att diskutera de förslag som kommer fram. Jag förstår inte att man kan ställa sådana här frågor till en enskild lagtingsledamot. Det är för mig obegripligt. Det säger en hel del om lagtingsdebatten nuförtiden, tack.

    Talmannen

    Ärendet bordläggs.

    Remiss

    2      Landskapsregeringens framställning om parkeringsregler (FR 14/2008-2009)

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkännes? Godkänt.

    Diskussion.

    Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson

    Fru talman! Här är en liten komplettering till nuvarande vägtrafiklag som i huvudsak går ut på att vi vill lagfara om att man kan ha en parkeringsskiva på en bil som är parkerad.

    I Mariehamn har man infört parkeringsskivor i centrum, därför bör vi ha en lagstiftning som kommer emot.

    När vi har öppnat lagen har vi två andra mindre ändringar. Det ena är att tidigare var det förbjudet att parkera med cykel och moped med låg effekt på gång- och cykelbanorna. Det här visar sig att det är en orimligt i o m att många cyklar till tex biblioteket i Mariehamn. Utanför biblioteket kan man inte få parkera sina cyklar. Den dag Mariehamns stad inför speciella cykelparkeringsområden kan vi återinföra den gamla lagstiftningen. Man ville gärna ha kvar den gamla lagstiftningen för de synskadade, men tyvärr fungerar det inte i praktiken.

    Den andra är att vi vill höja parkeringsboten från 10 euro till 20 euro, eller maximalt 35 euro. I praktiken betyder det här att parkeringsboten på landsbygden är 20 euro, den kan vara upp till 35 euro i Mariehamn beroende på hur Mariehamns stad vill ha det, så har det varit hittills. 

    Parkeringsboten på 20 euro tillfaller staten, och 35 euro tillfaller Mariehamns stad. Så fungerar det också i praktiken.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Ska man förstå den här framställningen så att bestämmelser om parkeringsskiva inte har funnits förut. Sålunda har det inte varit tillåtet att kräva det. De som ev. har fått böter för att de inte har haft skiva eller haft bilen parkerad för länge, ska de få tillbaka sina pengar som de betalat i böter, är det så? Eller är det så att man inte har utdelat parkeringsböter för parkeringsskiva? Det skulle vara intressant med upplysning om det.

    Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik

    Fru talman! Mariehamns stad har infört en regel om att införa parkeringsskiva och man får antagligen böter om man inte har det enligt Mariehamns stads regelverk, det känner jag inte till. Det är Mariehamns stad som infört den regeln i staden, det har inte att göra med om vi har lagstiftning eller inte. Men nu har vi gjort det på begäran av Mariehamns stad, i vetskap om att de har den regeln, så kommer vi emot med lagstiftning. Vi kan inte veta exakt hur städer och kommuner inför bestämmelser som strider eller inte strider mot lagstiftningen. Det är inte vår uppgift, det är respektive kommun eller stads beslut i så fall.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Ska en kommun ha regler som innebär straff åt medborgare om de inte efterföljs, ska det baseras på lag. Har det inte baserats på lag så har ev. straffåtgärder hittills varit olagliga. Samma sak som hände tidigare när man vid en ändring av vägtrafiklagen glömde bort besiktning, då kunde inte polisen bötfälla för det. Det är något som utskottet får titta på. Är det så att någon har bötfällts på felaktiga grunder eller utan grunder ska det regleras i efterhand. Det kan hända att jag har fel. Vi får se vad utskottet kommer fram till.

    Ltl Barbro Sundback

    Fru talman! Det är en bra fråga som ltl Sundman ställer. Jag tänkte själv på det och mitt svar är att vi har parkeringsbegränsningar sen länge i centrum, 2 timmars skyltade parkering inom centrumringen. Samma begränsning finns redan även om man inte har parkeringsskiva. Själva uppföljningen blir effektivare med den här parkeringsskivan. Vad man har blivit bötfälld för är väl det att man har parkerat i strid med den vägskyltning vi har i centrum. Vi ska reda ut det i utskottet, lovar jag.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Jag är nöjd med det beskedet. Jag motsätter inte systemet med parkeringsskiva. Det är ett enkelt sätt att övervaka den här 2 timmars bestämmelsen på. Det är säkerligen så att den har man alla gånger rätt att bötfälla om någon bil har stått mer än 2 timmar. Har man fått böter för felaktig parkeringsskiva eller att man saknat parkeringsskiva, de är kanske de brotten som inte haft stöd i lag. Det får som sagt utskottet reda ut, tack för det.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat. Begäres ordet?  Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

    Tredje behandling

    3      Lagutskottets betänkande nr 10/2008-2009 om godkännande av konventionen angående skydd av de mänskliga rättigheterna och människans värdighet med avseende på tillämpningen av biologi och medicin och de därtill fogade tilläggsprotokollen om förbud mot kloning av människor och om transplantation av organ och vävnader av mänskligt ursprung samt med förslag till lagar om sättande i kraft av de bestämmelser i dessa som hör till området för lagstiftningen och om ändring av 11 kap. 11 § och 47 kap. 3 § i strafflagen (RP 7/2008-2009)

    Först tillåts allmän diskussion och därefter kan lagtinget antingen lämna sitt bifall till de i presidentens framställning ingående lagförslagen eller vägra ge sådant bifall. Diskussion. Ingen diskussion.

    Lagförslagen föreläggs för lagtingets bifall. Lagtinget har i tredje behandling gett sitt bifall till lagarnas ikraftträdande i landskapet Åland.

    Ärendets tredje behandling är avslutad. Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

    Ärendet är slutbehandlat.

    Tredje behandling

    4      Lagutskottets betänkande nr 11/2008-2009 om godkännande av de avtal om ändringar och nödvändiga kompenserande anpassningar, som i enlighet med artikel XXI i GATS-avtalet har ingåtts med Förenta Staterna m.fl. länder, respektive tullområden, med anledning av republiken Finlands m.fl. länders anslutning till Europeiska unionen (RP 8/2008-2009)

    Först tillåts allmän diskussion och därefter kan lagtinget antingen lämna sitt bifall till det i presidentens framställning ingående lagförslaget eller vägra ge sådant bifall. Diskussion. Ingen diskussion.

     Lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall. Lagtinget har i tredje behandling gett sitt bifall till lagens ikraftträdande i landskapet Åland.

     Ärendets tredje behandling är avslutad.

    Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

    Ärendet är slutbehandlat.

    Enda behandling

    5      Landskapsregeringens svar med anledning av ltl Harry Janssons m.fl. spörsmål om förbudet mot borrande av djupa borrhål (S 2/2008-2009)

    Först tillåts diskussion och därefter antecknas svaret till kännedom. Under diskussionen i ärendet kan väckas förslag om hemställan till landskapsregeringen. Förslaget skall samtidigt skriftligen överlämnas till talmannen. Har förslag till hemställan väckts bordläggs ärendet efter avslutad överläggning till en avgörande behandling vid ett plenum tidigast följande dag. Under överläggningen i ärendet kan det bordläggas första gången på begäran av två ledamöter och därefter en gång om lagtinget så beslutar.

    Diskussion.

    Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren

    Herr talman! Den samlade oppositionen, nästan, har ställt ett spörsmål till landskapsregeringen med anledning av landskapsförordning om miljöskydd nr. 130 som förutom att en reglerar tillståndsplikt, miljögranskningsplikt även reglerar vissa avloppstillstånd och krav vid borrning i berg.

    Frågan är aktuell av flera orsaker. För det första för att borrningsanmälningarna på Åland har ökat markant; 2006:100, 2007:119, 2008:238.

    För det andra att skyddet av dricksvattnet är delvis eftersatt på Åland. Som ett led i vattenåtgärdsprogrammet hade landskapsregeringen den 2 april, ett samrådsmöte med vattenbolagen och kommunerna. Alla var överens om att skyddet av dricksvatten är en mycket viktig fråga och att det är viktigt att arbetet avancerar så snabbt som möjligt. Ålandsvatten informerade att vattenförbrukningen ökar successivt och att det är angeläget att skydda reservvattentäkter så fort som möjligt. För de vattenbolag som är beroende av mindre sjöar och vattendrag bör man redan nu planera för en framtida bristsituation.

    Bakgrunden, herr talman, Insikten att naturresurserna är begränsade och att vissa är överutnyttjade och hotade av olika verksamheter gör att diskussionen allt mer börjat föras om ekosystemtjänster. De är tjänster som naturen tillhandahåller och som vid en ekonomisk värdering uppgår till astronomiska summor. Det är viktigt att vid en sammanvägning av olika intressen sätta relevanta värden även på ekosystemtjänster, exempelvis rent grundvatten.

    Åland har idag relativt god tillgång på dricksvatten men är också utsatt pga det insulära läget. Globalt sett är vattenförsörjningen ett problem. Tillgången på vatten kommer i framtiden att bli minst lika värdefull som tillgången på olja är idag. Vid de senaste årens kraftigt ökade antal borrningar i berg för värmeutvinning, har vid ett flertal tillfällen rapporterats höga saltvattenhalter, en stor del av dessa har varit nära stranden. Sedan tidigare är det känt att det finns problem med höga salthalter i grundvatten på olika håll i landskapet, särskilt i skärgården. För ett ö samhälle som Åland är det mycket viktigt att skydda grundvattnet för att kunna trygga vattenförsörjningen i områden där det kan vara mycket kostsamt att ordna vattenförsörjningen på annat sätt än genom grundvatten. Det gäller särskilt i skärgården. Om saltvatten kommer in i grundvattnet kan grundvattnet inom ett relativt stort område förstöras och skadan kan bli bestående. Det är kostsamt och många gånger omöjligt att reparera skadan.

    I det omfattande arbetet med ett vattenåtgärdsprogram för Åland finns även skyddet av grundvattnet. Åtgärdsförslaget som ingår där är att fastställa vattenskyddsområden runt befintliga yt- och grundvattentäkter och att fastställa skyddsåtgärder inom grundvattenskyddsområden. Grundvattenskyddet och hela vattenförsörjningen behöver prioriteras högre. Vi är bara i början av det här arbetet.

    Beredskapen för att klara vattenförsörjningen om något skulle hända med ytvattentäkterna är viktig. Om vattnet i Ålands vattens vattentäkter skulle bli obrukbart av någon anledning, exempelvis luftnedfall i någon form eller giftiga alger, skulle behovet av grundvatten vara mycket stort.

    Landskapsregeringens vision för hållbar utveckling är ”Ett tryggt, självstyrt ö samhälle där medvetna medborgare gör hållbara val”. Att behålla ett bra grundvatten även för våra framtida generationer är en viktig del i hållbarhetsarbetet.

    Syftet med förordningen är att skydda grundvattnet. Enligt 20 § grundlagen bär var och en ansvar för naturen, dess mångfald och för miljön. Det allmänna ska verka för att alla tillförsäkras en sund miljö. De allmänna miljöhänsynen och kravbestämmelserna i de av Ålands lagting antagna miljöskyddslagen och vattenlagen anger att vattenföretag ska genomföras så att ändamålet nås med minsta möjliga miljöpåverkan, utan att miljöhänsynen blir oskäliga.

    Negativ miljöpåverkan definieras i miljöskyddslagen som sådan miljöpåverkan som medför bl a hinder för eller väsentligt försvårande av nyttjandet av naturresurser, skada på egendom eller olägenhet att nyttja den eller annan jämförbar kränkning av allmänt eller enskilt intresse. Försiktighetsprincipen som är inskriven i 1 § miljöskyddslagen är alltså en viktig utgångspunkt.

    För den enskilde är det viktigt att känna till att en skada som uppkommer vid borrning kan medföra krav på ersättning till grannar.

    Vid utformningen av miljöskyddsförordningen har olika överväganden gjorts. Avsikten har varit att besluta om så enkla och tydliga bestämmelser som möjligt för både de enskilda och ansvarig myndighet.

    Regler om dispensmöjligheter innebär ofta mera byråkrati och därmed merkostnader för samhället i form av handläggning. Det innebär även kostnader för den enskilde som skulle behöva ta fram uppgifter som skulle visa på att risken för grundvattnet skulle vara liten. Det är ofta inte heller helt lätt att utforma heltäckande och rättvisa dispensmöjlighet och dispensmöjlighet leder ofta till osäkerhet i det enskilda fallet.

    Förordningen innehåller ett förbud mot att borra djupare borrhål än 60 meter inom 300 meter från strandlinjen vid salt sjö. Det är en skyddszon för att skydda grundvattnet från risker för att det förorenas med salthaltigt vatten. Risken att få salthaltigt grundvatten ökar markant med brunnsdjupet, det visar undersökningar i Stockholms skärgård utförda av Kungliga tekniska högskolan. Slutsatsen, som mark- och vatten teknikinstitutionen gör, är att brunnar djupare än 60-70 meter absolut inte bör utföras i Stockholms skärgård. Ytterligare stöd för att inte borra strandnära ger länsstyrelsen i Stockholm i en rapport om salt grundvatten i Stockholms skärgård. (Här, bästa lagtinget ska jag visa en bild).

    Här visas ett exempel från Åland där man har borrat brunnar. Den röda linjen visar från 0-60 meter, hur många gånger man har träffat på saltvatten. Över det röda sträcket ser man att ju djupare man borrar desto större risk för saltvatteninträngning.

    Att göra en heltäckande geologisk analys över den åländska berggrunden är inte realistiskt, varken ekonomiskt eller tidsmässigt. I framtagande av förordningen deltog miljöbyrån och miljö- och hälsoskyddsmyndigheten där biologer, geologer och hydrologer arbetar som är experter på både grundvatten och berggrund, och på åländska förhållanden.

    Spörsmåls ställaren tar upp certifiering. Certifieringen i Sverige är frivillig och kan betraktas som något av ett varumärke för brunnsborrarna. De certifierade borrarna finns listade på Sveriges geologiska undersökning hemsida. Certifikat utfärdas för en period av fem år. Tonvikten för att få ett certifikat är lagd på det praktiska genomförandet av arbetet. Entreprenörerna på Åland, som utför brunnsborrning, är två och de har båda lång och gedigen erfarenhet. De certifierade brunnsborrarna i Sverige ska dessutom ha en miljö- och ansvarsförsäkring. 

    Nyttan av att införa någon form av certifiering måste vägas mot kostnaderna för enskilda och samhället som certifieringen skulle orsaka. Hittills har inte behovet av sådana krav bedömts föreligga.

    Enligt 4 § miljöskyddslagen ska vid all verksamhet förfaras så att ändamålet nås med minsta möjliga negativa miljöpåverkan utan att denna miljöhänsyn blir oskälig. Ändamålet vid borrning i berg för energiutvinning är inte själva borrningen utan att anlägga en uppvärmningsanläggning. Vår bedömning är att hänsynen inte är oskäliga pga. ändamålet, att skydda grundvattnet är högprioriterat.

    Orsaken till att detaljplanerade områden inom Mariehamn är undantagna är att grundvattenskyddet där inte tillräckligt motiverar borrningsförbudet. Stadens allmänna grundvattenbrunnar är inte längre i bruk och grundvattnet är på många platser förorenat med salthaltigt vatten, dessutom finns det risker för att orenat avloppsvatten rinner ut från gamla avlopps vattenrör av betong.

    Alternativ, herr talman! Det finns en mängd olika alternativ för uppvärmning av hus. Värme till värmepumpar kan tas förutom borrhål i berget även från havsvatten, jorden eller luften. Andra alternativa uppvärmningssätt är t.ex. solpaneler, pellets, ved och elvärme med vindkraft-el eller kombinationer av olika lösningar. Alla alternativ passar inte på alla platser och totalekonomin för de olika lösningarna varierar mellan olika behov och olika tider men alternativen till bergvärme är helt klart jämförbara och i många fall billigare.

    Herr talman! Förvaltningen har gjort en analys av de olika värmealternativen som finns. Där konstaterar vi att värmepump-jordslingor har något lägre investeringskostnader jämfört med bergvärme och liknande driftskostnader. Värmepump sjö-sjö, har något lägre investeringskostnader jämfört med bergvärme och liknande driftskostnader. Värmepump luft-luft har betydligt lägre investeringskostnader jämfört med bergvärme men har högre driftskostnader. Värmepump luft-vatten har något lägre investeringskostnader jämfört med bergvärme men något högre driftskostnader. Pellets panna har lägre investeringskostnader jämfört med bergvärme och liknande eller lägre driftskostnader. Vedeldning lägre investeringskostnader jämfört med bergvärme och liknande eller lägre driftskostnader. Solpaneler som är miljömässigt det bästa alternativet för uppvärmning har den högsta investeringskostnaden, den måste många gånger kombineras med andra uppvärmningskällor.

    Det här visar att det finns alternativ och att de har olika miljöprestanda.

    Spörsmåls ställarnas slutkläm är vilka åtgärder avser landskapsregeringen att vidta med anledning av det utfärdade förbudet mot djupare borrhål än 60 meter inte bidrar till att utöka skyddet för grundvattnet samt då bestämmelserna i förordningen strider mot grundlags kravet om jämlikhet.

    Landskapsregeringen slutsats är att landskapsregeringen anser att bestämmelserna i miljöskyddsförordningen om förbud mot borrning av djupa borrhål för bergvärme i känsliga grundvattenområden är en nödvändig åtgärd för att skydda grundvattnet. Landskapsregeringen anser även att bestämmelserna inte strider mot grundlagens krav om jämlikhet, då bestämmelserna är baserade på hänsynsbehov, som är olika i olika delar av landskapet och att bestämmelserna har starkt stöd i 20 § grundlagen, enligt vilken var och en bär ansvar för naturen, dess mångfald och för miljön och att det allmänna ska verka för att alla tillförsäkras en sund miljö, också framtida generationer.

    Landskapsregeringen kommer att göra en andra bedömning av hur bestämmelserna om borrning för energiutvinning kunde utformas för att skyddet av grundvattnet ska vara tillräckligt starkt även för framtida generationers behov. I det arbetet kommer expertis utifrån att anlitas. Landskapsregeringen har beredskap att på basen av den utredningen göra ändringar i miljöskyddsförordningen. Landskapsregeringen överväger redan nu att ändra förordningen för dem som kommit i kläm pga att övergångsbestämmelser inte finns i förordningen. Förordningen har ju som känt redan vunnit laga kraft.

    Ltl Harry Jansson

    Tack Herr talman! Jag ber att få tacka landskapsregeringsledamot Katrin Sjögren för svaret. Jag ber att inledningsvis få rekapitulera vilka spörsmålsdelar som undertecknaren lyft fram. Vi har kritiserat det faktum att de nya förordningsbestämmelse tillåter att man borrar fler än ett hål som är högst 60 meter djupt. En förordning som tillåter att man ökar saltvatteninträngning. Landskapsregeringen har utgått i sitt ställningstagande från att det inte går att på Åland hantera energibrunnar som man gör i Tyskland, Sverige m fl. att man skyddar brunnar med olika former av tätning. Det tycks vara en nyhet för landskapsregeringen. Man har undantagit detaljplanerade områden utanför Mariehamn. Vi har även kritiserat det faktum att man inte har baserat det här förbudet på någon som gjort en omfattande geologisk analys, utan enbart på samtal mellan olika myndigheter. Man struntar helt i det faktum att den som borrar är en riskfaktor i sammanhanget. Man har underlåtit att ställa krav på den som utför uppdraget.

    Till sist har vi ifrågasatt själva lagliga utformningen av det hela, med tanke på grundlagens olika jämlikhet etc.

    Hur har då landskapsregeringen hanterat spörsmålet? Vi fick höra att miljöministern understyrker behovet av att skydda grundvattnet, det tror jag att vi alla ställer upp på, det är ett viktigt mål. Vi har den känslan, tyvärr, att landskapsregeringen har börjat från fel håll. Det skulle först ha gjorts en allmänvattenförsörjningsplan. Där skulle man ha reglerat hur man ska skydda den 13 primära områden, som man har utpekat som skyddsvärda, när det gäller Ålands framtida behov av grundvatten, i händelser av de akuta situationer som miljöministern pekade på, om våra nuvarande vattentäkter hotas av en eller annan anledning. Den biten ställer vi upp på, men inte ett generellt förbud som inte har den verkan som landskapsregeringen uppenbarligen har haft som syfte att uppnå.

    När det gäller energislag så uppehöll sig minister Sjögren av allehanda alternativ till bergvärme. Här måste man konstatera att landskapsregeringen anser att det är så lätt att ordna alternativ, det stämmer inte i verkligheten. Vi talar om förbud i trakter där det är berg, det betyder att det inte är lätt att börja med jordvärme. Vi talar om sjönära områden där det är ytterst svårt, i vissa fall, att få tillstånd av samfälligheter att anlägga ledningar i vatten. Man talar också i spörsmålssvaret om solpaneler, det är bra så länge solen lyser, men sen har vi problem. Man talar om luftvärmepumpar, de förbrukar betydligt mera el än vad bergvärmepumpar gör, mellan 30-50 % beroende på verkningsgraden. Det är inte så lätt att stå här och säga att nu har vi alternativ till bergvärme. Att man hyllar pellets må vara, vi vet alla, som följer prisutvecklingen, att det följer oljepriset till stora delar. Det är inte riktigt hållbart. När det gäller ved, vet jag inte om det är så bra med tanke på utsläppen, att rekommendera att vi eldar biomassan i högre grad än vad vi gör idag.

    I övrigt när det gäller de olika punkterna så har vi konstaterat att även de remissinstanserna som landskapsregeringen hade inkopplat med arbetet med nya förordningen att det fanns olika meningar där om behovet av en vidare geologisk analys. Det visar att det fanns behov av att titta vidare på var sprickbenägenheten är större på Åland och var är den minde?

    Certifieringen av borrare, det finns redan en motion i den här frågan så vi kan återkomma med specifikt till behovet av att de som utför de här borrningsuppdragen sköter sig. Det är viktigt att understryka att vi har en verksamhet som innefattar stora risker för miljön.

    I dessa tider kräver vi olika former av kompetens. tex när man kör bil. Man ordnar utbildning för truckförare. Om man ska tillverka en skarvsladd krävs det behörighet. Ska man skrota ett kylskåp måste man ha utbildning. Att spränga i berg krävs kompetens. Men när det gäller att borra i vårt grundvatten, med de risker som finns, som även landskapsregeringen slagit fast, ja då är det fritt fram för vem som helst. Det visar det absurda. Ändå har vi en situation som miljöministern var inne på, dvs att det är kunden som betalar kalaset om det går snett. Här kan vi inte få ekvationen att gå ihop. Vi vet alla hur det fungerar i praktiken, den som beställer ett borrningsuppdrag och den som utför det, i många fall träffas man aldrig och än mindre kan en fastighetsägare följa med hur borraren sköter uppdraget. Det är fastighetsägaren som ska stå där med notan om någon av grannarnas borrbrunnar skulle ta skada i framtiden. Här har man inte tänkt på helheten, utan enbart slagit ner på energibrunnar då som en allmän företeelse.

    När det gäller lagliga biten, kan jag upplysa om att det är den tidigare lagberedningschefen, Vicehäradshövding Christer Jansson, som har lyft fram avsaknaden av laga grund för det förordningsförbud som landskapsregeringen har utfärdat. Han har för mig upplyst att man inte kan, på basen av den rundhänta formulering som finns i miljöskyddslagen, införa den här typen av förbud i strid med grundlagens krav på jämlikhet och vad gäller äganderättsprinciperna. Jag har forskat lite runt detta, ser man på den paragraf som landskapsregeringen nu bygger upp sitt försvar, nuvarande 20 § i grundlagen, så är den från början (1985) avsedd att vara en programförklaring allmänt sett om hur man skulle jobba med miljön i framtiden. Avsikten var uttryckligen, som det står i regeringspropositionen, att ge människor möjlighet att ta initiativ för att skydda sin egen miljö. Landskapsregeringen har svängt på det, förbud, ni får inte ta ansvar för er egen miljö, ni får inte anlägga de här energibrunnarna, trots att vi alla inser behovet av att minska på bruket av inte minst av fossila bränslen. Försvaret från landskapsregeringen att gå över till 20 § i grundlagen vad kanske lite förhastat.

    Det som är positivt och som vi varmt välkomnar är avlutningen i svaret, där landskapsregeringen andas förståelse för den kritik som har riktas. Man har insett behovet av att gå vidare, göra en andra bedömning som det står i svaret. Man har även tänkt på behovet av någon form av övergångsbestämmelser. Vi återkommer med en kläm i frågan efter avslutad debatt idag.

    Herr talman! Jag vill förslå en bordläggning till den 15 april så att vi kan återkomma till den delen.

    Från lagtingets sida har man hemställt om att landskapsregeringen ska göra det ena och det andra och så har man inte följt de riktlinjer lagtinget gett. Därmed aviserar vi att vi kommer med en kläm där vi vill har en tydlig tidtabell för när förändringarna av förordningen ska vara genomförda. Det får vi återkomma till på onsdag om bordläggningstiden kan få stöd från salen.

    Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik

    Herr talman! Av de sju alternativen jag räknade upp när det gäller alternativa former till uppvärmning var fyra sådana som inte krävde intrång i naturen. Jag får inte heller den här ekvationen att gå ihop. Man talar om att man också är intresserad av att skydda grundvattnet, samtidigt som spörsmåls ställarna påtalar att det är en riskverksamhet att borra djupt i berg. Det här är också en sak som man uppmärksammat på den svenska sidan. Man kommer att ha ett seminarium om energibrunnar och vad det innebär med tillstånd, risker och krav. Det här är en verksamhet som är på tapeten, i högsta grad.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack herr talman! Det är därför vi inte heller kan få ihop helheten här vad gäller riskerna med borrningsuppdraget som sådant. Landskapsregeringen vill inte ta hänsyn till hur det utförs. Det enda landskapsregeringen egentligen är intresserad av idag är att få in de 100 euro som miljöskyddsmyndigheterna ska ha för att man har gjort en anmälan. Men inte något annat ansvar för vad som händer för grannarna ifall de skulle uppstå en situation med skador på grundvattnet. Det vi invänder oss starkt emot är, det generella förbudet, att man likställer energibrunn med förstört grundvatten. Man har inte diskuterat möjligheten till dispens för de fastighetsägare som gör bedömningen att man vill satsa på miljön, som vill göra en noggrann analys, kosta vad det kosta vill.

    Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik

    Herr talman! Min uppfattning är det är en enögd syn och spörsmålsställarna har inte ett så framtidsvänligt synsätt. Jag vill också kommentera lagligheten, enligt 6 § i grundlagen är alla lika inför lagen. Alla, oberoende av kön, ålder, etnicitet, religion, har också rätt till ett rent vatten, det gäller också äganderätten. Om jag, som stugägare borrar för energivärme och förstör grundvattnet för byn som är 600 meter högre upp, förstör jag för dem som äger hus högre upp på land också. Det där kan man säkert ha en juridisk diskussion om. Jag hävdar ändå att 20 § är väldigt stark i grundlagen. Alla har ett ansvar för miljön.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack herr talman! Jag ber miljöministern att återkomma, replikväxlingen den här gången är slut, om hur många gånger har tätning av energibrunnar misslyckats och det har uppstått skador på miljö? Hur många gånger har det uppstått problem för grannar när det gäller skador av grundvattnet? Jag ber landskapsregeringen att ta reson vad gäller det generella förbudet för större områden utanför Mariehamns stad. Glöm bort att det är stadsstyrd landskapsregering, inse att ni har ansvar för hela Åland. Det finns en levande bygd utanför statsgränsen, det finns fastighetsägare som vill satsa ordentligt på bergvärme. Varför då utfärda ett generellt förbud när man kan göra en stor insats för miljön genom att satsa på bergvärme.

    Ltl Olof Erland, replik

    Herr talman! Jag vet att talmannen i måndags sade att det inte hör till ärendet att bänkarna är tomma, när viktiga spörsmål tas upp, så jag ska inte nämna det desto mer. Jag vill fråga ltl Harry Jansson: Jag är ganska oklar på vad det här spörsmålet innebär? Vill man lätta på bestämmelserna eller vill man skärpa dem? Jag har förstått att 500 meter har varit det förslag som har diskuterats. Skulle ltl Harry Jansson och de övriga spörsmålsställarna kunna tänka sig ett totalförbud för bergvärmeborrning, för att ha möjlighen att kunna ge tillstånd när det visar sig vara helt säkert för grundvattnet?

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack herr talman! Hur är det ltl Erland brukar svara ibland? Det är märkligt att jag måste svara på sådana frågor. Jag uppmanar ltl Erland att läsa spörsmålet noga en gång till. Vi har skrivit ner sex tydliga brister i själva beredningen. Vi har kritiserat det faktum att allting utanför stadsgränsen är ett förbudsområde. Trots att vi vet att det finns områden där grundvattnet redan är förstört, det är hemskt men det är sant. Vi har områden där det inte kan komma ifråga för grundvattensbrunnar. Framförallt finns det områden där man skulle kunna installera bergvärme i olika proportioner. Jag tycker det synd att vi förhindrar med det här förbudet, i tät, strandnära bebyggelse, att få borra efter bergvärme.

    Ltl Olof Erland, replik

    Talman! Jag ber om ursäkt om jag bad ltl Jansson att svara för de andra som skrivit under spörsmålet. Eftersom de inte är närvarande vill de kanske inte ställa sig bakom något svar men jag frågar igen ltl Harry Jansson: Vad är avsikten med spörsmålet? Är det att vara restriktiv när det gäller miljöingrepp, eller att tala för just bergvärme, eftersom det finns fullgoda alternativ? Jag vet inte om det nämndes här, luft-luft har sämre effektivitet men luft-vatten är fullgod jämförbar med bergvärme. Den kan ställas precis var som helst, har man jord har man ett förmånligare alternativ. Just bergvärmepump är vad jag kan förstå, inte ekonomiskt och tekniskt förankrat.

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack herr talman! Vi vill kasta in en näve förnuft i den här förbudsivern som har rått från landskapsregeringens sida, dvs utfärda ett generellt förbud. Det faktum att man har likställt en borrning med förstört grundvatten. Man tar inte hänsyn till att det finns tekniska möjligheter att täta borrhålen så att man inte får skador på miljön. Vi vill ta ett större miljöhänsynstagande än vad landskapsregeringen har gjort hittills i alla fall. De som borrar ska ha den kunskap som det här uppdraget kräver. Det borde ltl Erland, om han skulle ha tid och lyssna, välkomna ett sådant initiativ.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat. Förslag om bordläggning har väckts. Debatten går vidare.

    Ltl Åke Mattsson

    Herr talman! Med beaktande av att spörsmålsställarna inte är närvarande i salen, förutom första undertecknare och en ledamot till, så tror jag att vi överlämnar större delen av debatten till efter bordläggningen.

    Jag tänkte passa på tillfället och säga att liberala lagtingsgruppen står helt bakom det svar som givits till spörsmålet. Det har gjorts i samråd i gruppen. Initiativet till slutsatsen har tagits av landskapsregeringsledamot Sjögren. Hon ska ha en stor eloge för att hon är villig att titta på övergångsbestämmelserna som kanske kom lite snabbt i det här sammanhanget. Vi återkommer med ett längre gruppanförande i ärendet, tack.

     Ltl Gun Carlson

    Herr talman! Svaret på spörsmålet om energibrunnar vill jag kommentera kort med att centern stöder och omfattar också svaret. Därför att vi anser att möjligheterna som nu kommer att ges, som en andra bedömning, kommer att klarlägga vad man kan göra, hur man kan ändra och vad som skall ändras. Det accepterar centern helt och fullt. Vi tycker också från centerns sida att det är okej att de planerade projekten kan fullföljas genom de övergångsbestämmelser man ska skapa. Det tycker vi är bra.

    Det här är en stor och svår fråga. Jag håller med om att rent dricksvatten blir en brist i världen, det är redan är bristvara. Förorenat grundvatten är tyvärr ingen bristvara, det finns på många ställen. Danmark har så gott som helt förstört grundvatten. Det är inte någon liten bagatell vi diskuterar, utan det är ett stort och svårt ärende. För miljön är det viktigt att man garderar sig, för att behålla ett rent dricksvatten, också i grundvattnet. Det är miljömässigt mycket bra. Lika miljömässigt bra är det att man kan ges möjlighet till energi som är förnyelsebar, dvs energin ur energibrunnar.

    Som vanligt när det gäller miljön kontra näring är det ett balansproblem. Vad ska väga tyngre och hur ska man balansera det här? Jag tycker det är viktigt att man i den här andra genomgången funderar över hur man ska hitta regler som kan anpassas till olika förhållanden som ändå råder i vårt ö samhälle. Man skapar flexibla förhållanden som försöker garantera båda delarna ett så bra slutresultat som möjligt, tack.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Jag får tacka ltl Gun Carlsson för inlägget som andas förståelse för de brister som finns i den nuvarande förordningsbestämmelsen vad gäller just borrningsförbud. Jag får tacka centern för att man grep in och rättade till de ursprungliga bristerna i spörsmåls svaret, att det blev lite mer fyllt av förståelse för att det finns en värld utanför statsgränsen. Är det så att centern kan tänka sig att stöda en tidtabell för hur det här förändringsarbetet skulle äga rum, med tanke på alla de som har kommit i kläm, med tanke på den hastigt införda förbudsparagrafen?

    Ltl Gun Carlson, replik

    Herr talman! Det jag vet är att man i övergångsbestämmelserna ska skapa möjligheter för de projekt som är på gång. Det betyder att den tidtabellen inte kan vara alltför lång. Om det ska vara en, två eller tre månader, det kan jag inte svara på. Där förstår vi att man med sunt förnuft kommer att lösa det här.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Danne Sundman

    Herr talman! Jag vill börja med att understöda förslaget till bordläggning och bordläggningstiden. Jag kommer att återkomma efter bordläggningen. Jag vill säga idag att det här handlar direkt om grundvattenskydd men indirekt om möjligheten att använda den termiska energi som finns i berggrunden. När det gäller de här uppvärmningssystemen så är det närmast ungefär som krig mellan flera religioner. Man har en religion när man är för värmepumpar, och en religion när man till varje pris är emot dem. Jag tycker det är klokt att man utnyttjar den termiska energin som finns i berggrunden och också berggrundens förmåga att till viss del lagra energi. Jag har själv sådana här system i mina fastigheter och är mycket nöjd med funktionen, framförallt med miljönyttan och den ekonomiska nyttat av dessa anläggningar som rätt in justerade innebär att man får uppemot 80 % av värmen gratis. Det här passar ålänningarna ypperligt, allt som är gratis är bra. Det finns många som ser det här som ett hot mot befintliga strukturer, att man till varje pris måste ha ett bränsle som är fast i vissa ekonomiska strukturer och det är klart att man försöker motarbeta det här. Jag vill inte påstå att den här förordningen gör det, men nog andas det en dålig förståelse för den här möjligheten att borra efter värme på det viset av att man total förbjuder det här rakt av, utan att övergångsbestämmelser eller ens undantagsmöjligheter. Det innebär ett stort hinder för många. Även att det kommer att borras en massa hål som är grundare men till antalet flera, vilket gör om man tittar på ministerns skiss, att man får många fler hål som är grunda och möjlighet att där hitta saltvatten. Till den delen har den en kontraproduktiv verkan den här förordningen om man borrar tre hål istället för ett. Det är en tokig utveckling, hela Åland blir en mer som en "Schweizerost".

    När det gäller de här regionala aspekterna har jag förvånat mig som lemlänning över det att Järsö-Nåtö området, som är välförsörjt med kommunal teknik, inte undantas, medan Mariehamn undantas. Det är nog närmast en diskriminering av två ställen som har exakt samma geologiska förutsättningar, vad jag kan förstå.        Om Mariehamn är undantag så borde Järsö-Nåtö också vara generellt undantaget. Man kan också ifrågasätta det kloka i att generellt undanta Mariehamn och inte andra liknande delar. Det finns en hel del övrigt att önska och jag är personligen nöjd med min insats som undertecknare av spörsmålet.

    I andra stycket i landskapsregeringens svar, att de kommer att göra en andra bedömning om hur bestämmelser om borrning för energiutvinning kunde utformas, det räcker egentligen för mig, det är det man måste göra. Det här var allt för snabbt gjort, man lyssnade inte på den kunskap som finns på Åland. Man har inte heller lyssnat på extern kunskap.

    Avslutningsvis vill jag säga att hållbar utveckling, är inte miljöpolitik, det är inte ekonomipolitik och inte heller socialpolitik. Det är en sammanvägd kombination av de här politikområdena.

    Om man ser ur en miljöpolitisk synvinkel så borde vi inte överhuvudtaget borra i berget, vare sig efter vatten eller efter värme. Vi borde helt låta bli, men vi vill ha drickvatten och värme i våra hus och vi vill ha värme som inte belastar klimatet. Vi vill ha ekonomiska och effektiva uppvärmningssystem, därför måste man väga samman de här intressena, då blir det håll bar utveckling, inte före. Att generellt förbjuda borrning rakt av på det här viset, det är inte hållbar utveckling.

    Ltl Olof Erland, replik

    Herr talman! Ltl Sundman säger två viktiga saker. För det första att värmepump är ett steg i en mera miljövänlig och hållbar riktning. För det andra att man inte ska borra i berg. Den här förordningen uppfyller de kriterierna med tanke på det att värmepumpar av olika slag är fullgoda alternativ idag. Jordvärme är mera ekonomiskt och effektivt och mindre risk, det kan man visa i de allra flesta fall. Har man inte tillgång till jordvärme, havsvatten eller sjöar finns det idag moderna luft-vatten värmepumpar som kräver lite mera el men är nog billigare. Den viktigaste slutsatsen är att man inte behöver borra. 

    Ltl Danne Sundman, replik

    Herr talman! Så sade jag nog inte i mitt anförande. Det verkar finnas visst inslag av selektiv hörsel hos ltl Erland. Jag sade att om man bara skulle se till de miljöpolitiska aspekterna isolerat, kunde det vara så att man inte ska borra överhuvudtaget. Då ska man inte heller bo här eller ha näringar här eller ha färjor som kör i vår skärgård. Man ska inte göra någonting, då är man ju mest miljövänlig. Då får naturen vara helt i fred för människans påverkan, så enkelt är det inte. Hållbar utveckling är en balans mellan de här tre politikområdena. När det gäller de tekniska förutsättningarna för att försörja en fastighet med luft-vatten värmepump så är de inte lika bra som bergvärme. På en punkt har ltl Erland rätt, att jag anser att har man möjlighet till jordvärme ska man utnyttja det. Det har jag positiva erfarenheter av. De allra flesta har inte den möjligheten.

    Ltl Olof Erland, replik

    Herr talman! Ltl Sundman klargör på ett pedagogiskt sätt, även om han inte är medveten om det. Vad det handlar om? Det handlar om alternativ. Miljömässigt sätt borde man inte borra, det finns alternativ. Miljömässigt sätt borde man inte bo på Åland, det kan hända, men det finns inga alternativ, därför bor vi här.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Herr talman! Denna gång med ett visst inslag av komik, beskriver ltl Erland just utmaning med hållbar utveckling, vi har inget alternativ. Vi måste leva vidare, vi måste skapa förutsättningar för vårt leverne. Det innebär det ekonomisk verksamhet, att vi ska bo, vi ska färdas osv. Att göra det här på ett sätt som är tillräckligt miljövänligt som är ekonomiskt och socialt hållbart, det är det som är utmaningen. Den här förordningen uppfyller inte den utmaningen. Den är alltför inriktad mot det här förbudet att generellt inte borra. Jag har däremot inte heller sagt det att man inte ska reglera det här. Jag har bekymrat mig över hur mycket det egentligen borras, och hur man i sådana bostadsområden, där man bra kunde ha en gemensam lösning, borrar ett hål per hus i onödan. Det här är också något som kan komma ut av den här förordningen, men sedan ställer man enstaka fastighetsägare inför fullbordat faktum att man inte kan borra.        

    Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik

    Herr talman! Landskapsregeringen har sagt följande: Absolut bergvärme, men inte alltid och inte överallt, det är det vi säger. Vi pratar om en skyddszon på 300 meter för att minimera riskerna, för att skydda grundvattnet. En extremt viktig framtidsfråga. Vi pratar om 300 meter. Åland är 50 km från norr till söder och 50 km från öster till väster. I skärgården är det särskilt angeläget. Vi har saltvatteninträngning, vi har problem med vattenförsörjningen redan idag i Kumlinge, på Sottunga och på Kökar. Problemen kommer att eskalera, det är ett som är säkert. Ltl Sundman pratar om diskriminering. Orsaken att Mariehamn är undantaget är att grundvattnet redan är förstört.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Herr talman! Det att man sätter en 300 meters gräns gör att man exkluderar många fina ställen för bosättning. Vi vet alla vilka ställen som är populära att bosätta sig idag och det är nära stranden. Folk betalar nästan vad som helst, för att få bo vid stranden. Själv bor jag inte vid stranden, det är många ålänningar som inte bor vi stranden. Utvecklingen går dit, det är många som drabbas. När man tar tex Järsö-Nåtö eller andra skärgårdsområden då innebär 300 meter nästan hela landytan för de här holmarna. I många kommunen blir det många attraktiva bostadsområden som kommer att bli hänvisade till annan uppvärmning än bergvärme om man inte väljer att borra många grunda hål, vilket inte är ekonomiskt försvarbart.  

    Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik

    Nej, det är inte ekonomiskt förvarbart, men det finns alternativ. Det finns värmepump för jordslingor, för sjö, från luft till luft, från luft till vatten, pelletspannor, vedeldning, det finns solpaneler. Det finns alternativ. Jag måste säga uppriktigt att jag är bekymrad, hur ska vi kunna nå någon framgång när det gäller vattenåtgärdsprogrammet? En sådan här liten åtgärd, vi har förslag på lagstiftning, vi har förslag på skyddszoner, vi har förslag på en uppsjö av olika åtgärder. Om alla miljöåtgärder väcker sådan här patrull i lagtinget så är jag uppriktigt sagt, väldigt bekymrad.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Herr talman! Jag är också bekymrad. Hur ska vi kunna nå de klimatmål för att få ner koldioxidutsläppen för vårt klimat, om varje liten åtgärd som att börja använde värmepumpar möter sådant här motstånd från myndigheterna? Jag är bekymrad, många är hänvisade till andra lösningar än vad som skulle vara mest ekonomiskt och tekniskt försvarbart. Jag säger också att det behövs viss reglering men den här förordningen är för generell.

    Ltl Åke Mattsson, replik

    Herr talman! Jag vänder mig mot den här diskussionen om att det var lika farligt med många grunda hål som ett djupt. Tittar man på saltvattenproblemet i bergsbrunnarna så är det uppträngt saltvatten som är från den tid som landområden låg under bräckt- och saltvatten, där kommer 300 meters gränsen in från land. I de här områdena finns också sötvatten som ligger som en lins ovanpå saltvattnet för sötvattnet är lättare. Storleken på den här linsen är varierande på öns storlek, hur mycket landområde det finns. Det här måste man perforera när man borrar efter bergsvärme. Då borrar man från det att man kommer till grundvattnet det är därifrån man börjar mäta hur djupt hål man ska ha. Man perforerar alltid linsen, går igenom den till saltvattnet för att få tag värme på holmar och öar osv. Det här är för att skydda grundvattnet på de här områdena som det ska vara grunda hål. Det kan finnas en möjlighet att man stannar i det här söta området och inte ställer till så stor skada.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Talman! Nu blev det ganska tekniskt det här men ltl Åke Mattsson har rätt. Däremot ska man komma ihåg det här är väldigt generellt. De geologiska förhållanden skiljer sig väldigt beroende på var man tittar på Åland. För att vara på den säkra sidan så har man dragit till med 300 meter. På många ställen skulle det räkna med mindre, och på många ställen borde det ha varit ännu mera. Därför borde förordningen anpassas enligt de aktuella förhållandena på platsen. Återigen bör det upprepas att man kan ju reparera ev. uppkommen skada. Det har inte heller beaktas i tillräcklig stor omfattning.

    Ltl Åke Mattsson, replik

    Tack herr talman! När det gäller reparation av de här skadorna så är det inte alltid det går att reparera. Är det så att man bara borrar ett hål rakt igenom och det kommer saltvatten på grund av det så är inte skadan så omfattande. Men om det är så att man i närheten börjar ta vatten och tar för mycket vatten och drar in saltvatten i systemen, då kan det bli bestående skador som är svåra att reparera. Den ögonblickliga skadan går att reparera, men har man en gång fått in det här, är det stora problem. Det finns anledning att man går in i det här skedet och gör det här förbudet, det är inget totalförbud, det är 300 meters gräns och det är 60 meters gräns. I efterhand om det finns förutsättningar på höga områden, och andra områden, kan man ge undantag, så kan man komma med en förordning. Det är ju en förordning som är ganska enkel att förändra.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Herr talman! Det är ju dit, vi som spörsmålsställare vill komma, fast man inte konkret erkänner det så erkänner man det mellan raderna att det här kanske var lite hastigt påkommet. I framtiden kan man göra vissa undantag och avsteg när man skaffar sig mer kunskap om aktuella ställen. Därmed är syfte med det här spörsmålet uppfyllt. Jag hoppas verkligen att man prioriterar det här arbete som man nämner här under styckets slut. Jag är nöjd med min insats som lagtingsledamot till den delen.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat. Under diskussionen har ltl Harry Jansson understödd av Danne Sundman föreslagit att ärendet bordläggs till plenum den 15 april. Begäres ordet? Diskussionen är avlutad. Ärendet kommer således att bordläggas till den 15 april.

     

    Remiss

    6      Ltl Camilla Gunells m.fl. hemställningsmotion om en turismutbildning (HM 24/2008-2009)

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till kulturutskottet. Godkännes? Godkänt.

    Diskussion.

    Ltl Camilla Gunell

    Herr talman! Jag tar mig friheten att föreslå något som en offensiv satsning i dessa tider av nedskärningar och översyn av våra finanser. Jag anser att turismen på Åland behöver en kraftansamling för att öka professionalism och kompetens inom värdskap och kvalitetstänkande. Det finns projekt på det här området men det finns ingen fördjupande utbildning. Detta berör allt ifrån gårdsturism på landsbygden, gästhamnar i skärgården till övernattning och restauranger. För att höja medvetenheten om kvalitet och öka kompetensen föreslås jag att landskapsregeringen initierar en 60 studieveckors KY kvalificerad yrkesutbildning inom turism. Utbildningen borde vara en fortsättning för dem som genomgått en treårig utbildning inom gymnasialstadiet och att man kan fortsätta särskilt om man har för avsikt att själv bli entreprenör inom området eller inneha någon typ av mellanchefsfunktion. Det är viktigt att utbildningen skräddarsys så att den passar branschen på Åland, med dess speciella förutsättningar och enligt de behov som turismen på Åland har. Det är viktigt att utbildningarna utvecklas i samråd med branschen. Att man lägger upp den utbildningen så att den i stor del utgörs av praktik.

    Vi vet att det finns utbildningar inom turism på många andra orter, det är bara att välja om man tittar i Sverige tex. Men det är inte anpassat enligt de behov som råder här och de markandsvillkor som vi har på Åland. Kunnande, kompetens och kvalitet är en allt viktigt del i turismnäringen där vi i dagsläget tävlar med många stora aktörer på marknaden.

    Man har provat tidigare den här KY modellen, bl a på bageri- och konditori. Det gjordes i väldigt nära kontakt med Hotell- och Restaurangskolan och bagerinäringen. Det utfallet var väldigt bra. Man kan variera hur man riktar in de här KY insatserna så att man tar ett område i taget. Man kunde ha både landsbygdsturism friluft och vildmark, hästguider eller Events koordination eller vad som nu kan vara det största behovet.  

    Trots dåliga tider i ekonomin tror jag det är viktigt att man ändå måste fundera över vilka näringar det finns potential att satsa framåt på och vilka näringar som inte har det. Vi på Åland kan ändå konstatera att turismen har en stor betydelse, särskilt för sjöfarten att det finns resandevolymer, men också för många småföretagare som behöver den här "inputten" som turistsäsongen ger. Annars tror jag vi ålänningar vintertid får vänja oss vid en sämre service inom restaurang-, hotell- och taxiservice osv. Framförallt är kompetens en konkurrensfördel. Vi behöver också skapa lönsamma företag.

    Utbildning inom det här området har funnits med i turismstrategin ända sedan 2004. Hittills har det inte blivit mera ihållande utbildning, enstaka kurser och projekt har förekommit, men inte mer.

    KY modellen som är effektiv och kortfattad tror jag att många skulle kunna tänka sig ett gå på, tack herr talman!

    Vicelantrådet Britt Lundberg

    Herr talman! Det är angeläget och viktigt att vi utvecklar en kvalitetshöjning inom vår landbaserade turismnäring. Det tror jag vi alla är överens om. Det pågår mycket arbete inom våra verksamheter. Det drivs redan i viss mån turismrelaterad utbildning, men det finns mycket planer på att utveckla det här området.

    Frågan är om det ska vara en kvalificerad yrkesutbildning, omfattande 60 studieveckor, ett och ett halvt år, eller om man ska lägga upp det på ett annat sätt. För ett antal veckor sedan beviljade jag medel för fortsättning av ett projekt som pågår i Högskolan där man har inriktar sig på att dra upp riktlinjer för hur en kvalificerad turismutbildning skulle kunna bedrivas där. Parallellt finns även planer på en utbildning på gymnasialstadienivå eller möjligen på den här kvalificerade yrkesutbildningsnivån beroende på om man har 40 eller 60 studieveckor. Då skulle det handla om 20 studieveckors grundutbildning, 2o studieveckor där man har paket, 5 studieveckor att plocka från ex hästturism, vandringsturism, bemötande i kundrelationer, serviceteknik osv. Sedan skulle man avsluta med 20 studieveckor praktik. Det finns också en diskussion politiskt, frågan är om det kommer att uppskattas eller om det upplevs för omfattande att ha 60 studieveckors studier.

    Vi har skrivit i den tilläggsbudget som finns idag, att man inom ramarna planerar för en turismutbildning där man kan plocka kurser ur de här paketen med 5 studieveckor per styck tex fisketurism, miljöfrågor, säkerhetsfrågor, kundbemötande, hästturism, gästahamnar, vandringsturism och friluftsliv. Turistföretagaren skulle kunna plocka korta kurser istället för en hel utbildning. Det här skulle ske i ett nära samarbete och väldigt resurseffektiv mellan två, möjligen tre olika skolor. Planer på att utveckla den här möjligheten och höja kvalitén inom turismutbildningen är mycket aktuell för landskapsregeringen.

    Ltl Camilla Gunell, replik

    Jag känner till allt det här det här som ltl Lundberg berättade. Jag har varit i kontakt med dem som jobbar med de här frågorna. Just nu erbjuds väldigt mycket olika alternativ. Det som är intressant att veta är ju vad man kommer att stanna för. Vad kommer man att gå in för? Visst är det bra att man bygger upp den. När man bygger upp den här kompetensen, vilket man gör inom det här projektet, så betyder det att man skapar ett smörgåsbord. Men jag tycker att man måste tänka på att det ska ge en examen. KY alternativet ger en slutstation, det leder inte till någon kompetensförhöjning som en examen i helhet.  

    Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

    Herr talman! Huruvida KY är en lämplig examensform att gå in för eller inte, råder det olika åsikter om, eftersom den inte är en genomgående och övergränserna godkänd examensform. Runt om i Europa känner man inte till vad KY är för något. Det behöver man fundera vidare på innan man tar ställning till det. I tilläggsbudgeten står att vi kommer att planera för en kursverksamhet, som kan bli grunden för en utbildning om man har resurser och man anser att det är rimligt. Det är viktigt att ha en nära kontakt med näringslivet för att få en bild av vad kommer att anses det mest effektiva. Vad har man största behovet? Är det kursverksamheten eller är det ett och ett halvt års utbildningar. Tror man att företagare är beredda att sätta sig ett och halvt år i skolbänken? Det är också en relevant fråga att ställa. Kursverksamheten utesluter inte en fortsättning på utvecklandet av en KY verksamhet.

    Ltl Camilla Gunell, replik

    Det är bra att inget utesluter det andra. Jag tror det är viktigt att man har klart för sig vad som är målsättningen. Att det inte igen blir det här kan man göra, och det här kan man göra och det här kan också göra. Det finns oändliga möjligheter. Man borde ha ett klart mål vad som är viktigt att ge. För min del tror jag att om man ska få fram turismentreprenörer som också lyckas skapa lönsamhet i sina företag, är kanske ett och ett halvt år inte så långt. Om det är det som är målet. Det tror att skulle vara ett bra mål.

    Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

    Tack herr talman! Ingenting vi gör i landskapsregeringen är sådant att man gör det för sakens skull. Självklart har man en klar målsättning för det man gör och en strategi. Det viktiga är att man har en klar tanke, att man vet i vilken riktning man går, och i vilken omfattning. Att det är det som Åland och våra turistföretagare verkligen kommer att ha användning för. Vi kan inte skapa en utbildning bara för utbildningens skull. Vi tycker att det här är väldigt viktigt, men det ska utformas på ett sådant sätt att det faller maximalt väl ut.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat. Begäres ordet?  Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till kulturutskottet.

     

    Remiss

    7      Ltl Harry Janssons m.fl. hemställningsmotion om motverkande av diskriminering av äldre (HM 20/2008-2009)

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till kulturutskottet. Godkännes? Godkänt.

    Diskussion.

    Ltl Harry Jansson

    Tack herr talman! Ålands Framtid har bemödat sig med att inte lägga särskilt kostnadsdrivande motioner. I de fall vi har haft ambitionen att göra något påtagligt har vi också påvisat finansieringsvägar. När det gäller föreliggande motion och motverkande av diskriminering av äldre, tror jag inte att den kommer att få samma uppmärksamhet som den motion jag presenterade senaste veckan om vapen fria poliser. Det var typiskt, den här typen av motion vill man egentligen diskutera så mycket kring och om. Vi kommer alla att bli äldre. Vi vet att vi på Åland står inför en förändring av samhällsstrukturen av stora mått, där många av oss i den här salen kommer att ingå i en ålderskategori som är gammal i ordets rätta bemärkelse, men då ska vi fortfarande spela tennis, det lovar jag att vi kommer att hålla igång med.

    Den grupp som är diskriminerade, är de äldre och personer med funktionshinder. Den här kategorin av människor, hur de upplever sin situation, den är på många sätt diffus. Att åldras eller att ha ett funktionshinder i samhället gör att bemötande många gånger blir direkt nedvärderande och kränkande. Ibland upplevs det att man inte behandlas tillräckligt värdigt. I vårt samhälle är det åldersfixerat, nästan alltid inleds ett samtal med ålder. Utgående från åldern bestäms rätt mycket av hur övriga frågor hanteras och vilket bemötande man får.

    När det gäller "åldersb00men" som vi kan kalla den, är det ofrånkomligt att vi har ett enormt yrkeskunnande bland de äldre i samhället. Det finns en kunskap och erfarenhet som är ovärderlig. Frågan är hur vi ska kunna ta till vara den resursen som vi har i samhället i framtiden. Man känner att hela samhället är lite ambivalent. Ena stunden pratar vi om arbetslöshet och i nästa stund pratar vi om arbetskraftsbrist. På något sätt måste vi få de här två motpolerna att komma samman.

    Folk som gärna vill gå i pension, det är absolut inget fel att ägna sig åt sin hobby om man vill välja en pensionering. Det skulle vara viktigt att man skulle ge alla som vill fortsätta jobba olika valmöjligheter. Många kan inom det privata skaffa sig olika speciallösningar. Det är den generella attityden i samhället som vi skulle vilja påverka med vår motion. Jag tror att man kan utgå från att ju fler personer som är produktiva i ett samhälle, desto bättre mår samhället. Då har vi fler jobb och mera pengar att röra oss med.

    Motionens syfte är att få till ett samhälle där vi mera skulle tänka på vilken förmåga har just den individen har.

    Kostnaderna för det här så tycker jag personligen att vi redan har en diskrimineringsnämnd som är ganska osynlig som det står i den här motionen. Vi har en diskrimineringsombudsman, som man ser relativt lite av den här funktionen. Det här skulle passa väl in i diskrimineringsenhetens verksamhet. Man skulle ge diskrimineringsombudsman och nämnden i uppdrag att se till att vi får större fokus på hur man ska undvika diskriminering av äldre och personer med funktionshinder.

    Ambitionen att få in det här i läroplanen i skolorna så tycker jag inte att det behöver vara så himla ambitiöst till att börja med. Huvudsaken är att man får in ett tänkande via seminarier i första hand inriktade på lärarkåren, och får igång en diskussion om hur vi kan påverka de yngres attityder till den åldrande delen av befolkningen, tack.   

    Ltl Camilla Gunell, replik

    Herr talman! Det är en viktig fråga som ltl Harry Jansson tar upp. Diskriminering är ett allvarligt problem också i vårt samhälle. Ltl Harry Jansson nämner diskrimineringsombudsmannen och jag är verkligen förvånad över att den funktionen i dagsläget verkar fungera dåligt. Tjänstemannen i fråga ska ju finnas på plats på ett kontor på Strandgatan där jag själv också har kontor. Det har varit "ur funktion" nu en längre tid. Det här är väldigt allvarligt. De människor idag som faktiskt blir diskriminerade, har ingenstans att vända sig, trots att vi på Åland både har lagstiftat om det här och satsar pengar i budgeten för det varje år. Med anledning av det som Harry Jansson tar upp så tycker jag vi borde få den här funktionen åtminstone att fungera.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Jag vågar inte uttala mig desto mer om verksamheten och orsak och verkan till bristande synlighet, det känner jag inte till. Det här skulle vara ett ypperligt tillfälle för nämnden och för diskrimineringsombudsman att göra sig mer synlig i samhället. Ordna seminarier, se till att skolvärlden får en första inblick i hur diskriminering är påtaglig i samhället. Som ltl Gunell säger att när vi nu har en funktion som vi betalar årligen så måste vi få ut en nyttoeffekt av det hela. Jag delar helt ltl Gunells slutsatser, tack.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Ulla-Britt Dahl, replik

    Tack herr talman! När jag läste den här motionen, tänkte jag precis i de banor som ltl Harry Jansson nu nämnde, att det här är ett arbete som borde utföras av diskrimineringsombudsman till stora delar i alla fall. När det handlar om införande av det här i undervisningen i skolorna, vilken nivå hade ltl Harry Jansson tänkt sig det här? Inom vårdsektorn tror jag att det redan bedrivs undervisning när det gäller etik och diskriminering och sådana saker.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack herr talman! Om jag får tala av egen erfarenhet i o m att jag varit med och fostrat tre barn och upplevt olika åldrar. Det skulle vara frestande att stå här och säga, att så tidigt som möjligt, medan barnen är öppna för allt. Samtidigt vet vi alla att man tenderar att glömma vissa saker. Jag tror att högstadiet är en nyckelnivå, årskurs 7 blir bäst. Vad gäller den högre skolvärlden, utgår jag från att man redan idag har tillräcklig information om den här typen utbildning, särskilt när det gäller vårdutbildning. Här gäller det nog att inrikta sig på ungdomens medvetenhet om hur diskriminering fungerar, tack.

    Ltl Ulla-Britt Dahl, replik

    Tack herr talman! Jag tänker mig också att en sådan här fostran borde också ske i hemmen. Vi börjar snart få så mycket på vårt skolschema så jag undrar hur mycket ämnen det ska rymmas? Mer och mer av uppfostran kommer snart in på skolschemat. Man måste väl också ha ett föräldraansvar, att man diskuterar om sådana saker i hemmen.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack herr talman! Även här delar jag ltl Dahls slutsats. Familjen har en otrolig viktig roll. Samtidigt har vi kunnat konstatera, i många andra sammanhang, att vi har en ganska splittrad familjesituation för många barn. Nuförtiden får barnen vecko- eller månadsbrev, beroende på lärarnas ambition. Det behöver inte vara alltför ambitiöst. Redan det att man får ett besked hem att nu ska vi diskutera det här, så kommer många familjer att ta det ansvaret. Man kommer att föra en diskussion med sina barn. Då har man sått det här nödvändiga fröet.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Vicelantrådet Britt Lundberg

    Herr talman! Alla typer av diskriminering är väldigt viktigt att de dryftas och diskuteras. Jag tar fasta på vad som står i hemställningsmotionens kläm att man i läroplansgrunderna borde införa det här ämnet diskriminering och framförallt lyfta upp åldersdiskriminering. Jag vill börja med att säga att i läroplansgrunderna kan man läsa ut och konstatera att det här inte är ett särskilt läroämne utan det här ska genomsyra all verksamhet i skolorna. Det skall genomsyra alla utbildningar. I läroplansgrunderna för gymnasialstadiet finns grunden för det pedagogiska arbetet med underrubriken "värderingar och människosyn". Det är där det kommer in väldigt tydligt. Verksamhetens ska utformas så att alla studerande kan fullfölja utbildningen oavsett kön, ålder, sexuell läggning, funktionshinder, religion eller annan övertygelse, social eller kulturell bakgrund. Det handlar om allas rätt till utbildning för det första. Utöver det, värderingar som hör till grunden för det pedagogiska arbetet är de mänskliga rättigheterna, allas människor lika värde, respekt för varje individs egenart, demokrati, jämställdhet mellan könen, tolerans och förståelse för andra människor och kulturer osv. Skolan har som uppdrag att inpränta respekt. Unga som äldre, kvinnor som män, det här ska genomsyra hela verksamheten och bemötande i skolan. Det är så, herr talman, att sätta allt på schema i form av nya ämnen, det går inte. Då vill jag ha svar på motionären vad ska vi då ta bort? 

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack herr talman! Som jag sade i min presentation av motionen så bör man i alla fall i ett inledande skede inte ha för överambitiösa ambitioner. Intentionen med det hela är att få till en diskussion mellan eleverna, läraren och direkt till familjen via kanaler jag nämnde, bl a veckobrev och månadsbrev. Får man igång den diskussionen, så tror jag inte man behöver oroa sig för utrymmet inom skolschemat i övrigt. Det finns lämpliga tidpunkter där man kan ha den här typen av funktioner. I samhällskunskap och andra liknande ämnen, kan det här bli ett bidrag till utbildningen som sådan. Genom att bjuda in äldre och diskrimineringsombudsmannen till en gemensam öppen diskussion, skulle det tillföra en hel del för eleverna.

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

    Herr talman! Det som motionären här nämner, finns redan i vår utbildning i skolorna. Jag ser fortfarande att om man anser att det är viktigt att lyfta upp en värdegrundsfråga i något särskilt sammanhang i skolan så är det utomordentligt bra. Skolorna jobbar mycket med värdegrundsfrågor. Jag tycker inte att det skulle vara bra att man skulle gå inför att det här är något man ägnar sig åt då och då. Jag är mycket glad och stolt över det arbete som bedrivs i våra skolor och den inställning att skolan har som uppgift att alltid, det handlar inte bara om samhällskunskap, inpränta respekt för alla människors lika värde, oavsett ålder, kön osv. När det gäller grundskolorna och att se äldre som en resurs, finns det flera projekt där bl a farfar/morfar i skolan som har varit framgångsrikt.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack herr talman! Absolut, jag hade noterat att nämna exemplet med farfar/morfar i klasserna. Jag tycker det är ypperligt tillvägagångssätt. Jag uppmuntrar verkligen att man skall gå vidare in i skolvärlden över lag, inte bara enskilda skolor som har följt den svenska modellen här. Just att ha äldre i skolvardagen ger ju positiva effekter åt bägge håll. Dels för de äldre, de känner att de kan göra en insats, men även för att de yngre ska lära sig umgås och ta goda råd från de äldre. Vad gäller det allmänna arbetet i skolorna med de här frågorna så kan jag, efter att ha följt barn genom skolvälden närmare 15 år, inte påstå att vi har kunnat konstatera att de här frågorna skulle ha lyfts fram på det sätt så att hemmen skulle ha varit involverade. Det är lite den effekten vi är ute vi efter.

    Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

    Herr talman! För det första så tycker jag det är viktigt att lyfta fram mormor och farmor också i skolorna, det inte bara det manliga könet vi vill ha in, av äldre årgångar, i skolorna. Det är ett projekt som har fungerat bra och som man har upplevt att ha varit en tillgång på vissa håll. Andra har prioriterat något annat. Jag är glad att vi är överens om att det här inte ska behandlas som något enskilt ämne. Ska vi börja ta in diskrimineringsgrunderna som enskilda ämnen så tror jag vi hamnar långt bak och utvecklingen går baklänges. Huruvida man i hemmet är medveten om den verksamhet som bedrivs i skolan är väldigt svårt att kommentera härifrån. Jag är helt övertygad om att även ltl Janssons barn, under sin skoltid, har fått lära sig respekt för andra människor i skolan. Om det är framtaget på ett sätt som gör att det är det man diskuterar vid middagsbordet, det är så olika. Barn gör så otroligt mycket i skolan under en skoldag. 

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat. Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till kulturutskottet.

     

    Remiss

    8      Ltl Johan Ehns m.fl. hemställningsmotion om ett generellt godkännande av examen (HM 37/2008-2009)

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till kulturutskottet. Godkännes? Godkänt.

    Diskussion.

    Ltl Johan Ehn

    Tack herr talman! Det talas mycket om prioriteringar under den här tiden nu med tanke på tilläggsbudgeten och annat. Prioriteringar gör också lagtingsledamöterna märker man när man ser ut över salen. Frågor kring utbildning och kultur verkar inte ha den högsta prioritet att diskuteras här. Från Frisinnad Samverkans sida valde vi den här gången att enbart lämna in två motioner av flera skäl. Framförallt så tyckte vi att man i dessa tider inte ska gå in med förslag som kan verka kostnadsdrivande, utan snarare tvärtemot. Komma med förslag som kan minska problem, byråkrati och som kan ge bättre möjligheter att kunna göra saker och ting effektivt.

    Sådan är min hemställningsmotion nummer 37, som handlar om olika typer av examina. Tanken väcktes hos mig i det sammanhanget när vi senast diskuterade om de sociala behörigheterna. Vi kunde konstatera att det var ett sammelsurium av olika möjligheter eller icke möjligheter att kunna få sin examen godkänd eller icke godkänd. När man började diskutera att man kan sätta olika kravnivåer i olika länder, på vilken utbildning man vill ha för olika uppgifter som man jobbar med, så blev det inte lättare med det.

    Speciellt viktigt för oss här på Åland som till stor del utbildar, åtminstone på akademisk nivå, största delen av våra människor utanför Åland. Vi har inget eget skolsystem där vi bygger upp en egen standard. Vad vi vill ha för behörighet för de människor som vi ska jobbande i vår offentliga sektor? I den privata sektorn styr inte lagstiftningen rakt av, vilken typ av behörighet man skall ha. Inom den offentliga sektorn gör det ju på det sättet.

    Tittar man på statistik konstateras att 82 % av högskolestuderande ungdomar, som studerar utanför Åland, har valt att förlägga sina studier vid universitet eller högskola i Sverige. Vi har en struktur på våra behörighetskrav inom många områden som bygger på finländsk examensstruktur. Jag kan ta ett exempel gällande grundskolan. I grundskolsförordningens 29 § och 30 §, hänvisar man helt till att behörighetskraven är samma behörighetskrav som ställdes i rikslag. Man kan sedan beviljas ett behörighetsintyg av landskapsregeringen om man har gjort den här lärarutbildningen i Danmark, Island, Norge eller Sverige. Det är bra att den möjligheten finns men det ger också en väldigt onödig byråkratisk gång, genom att man varje gång, när man kommer med en tex svensk utbildning ska man först upp till landskapsregeringen som ska titta på utbildningen och som sedan sätter en stämpel i betyget och säger att det här är okej. Vi borde istället komma till generella godkännanden av examina. Det här är väl en fråga också för nordiska sammanhang och kanske även en fråga i EU sammanhang. Jag vet att man kan säga här att Bolognaprocessen leder ju fram till detta. Svaret är båda ja och nej. Bolognaprocessen kan leda till att det blir på det sättet, om det är så att kraven på respektive tjänster i olika länder är lika. Har man valt att lägga utbildningen på olika nivåer i olika länder, då kommer inte Bolognaprocessen att lösa det här. Då måste vi ha något annat som löser den biten. Vi anser att man bör se över det här ordentligt. Där här finns inom grundskolan, det finns inom många andra områden där vi har samma typ av grundproblematik. Då borde man se över det här från landskapsregeringens sida och komma med en mera sammanhållen lagstiftning, om hur man kunde göra det här.

    I motionen lägger vi förslaget att man ska titta på det här ur ett nordiskt perspektiv. Vi tror att det kanske har den kortaste vägen. Ser man längre fram så bör man också lägga in det europeiska perspektivet eftersom i den Bolognaprocess som finns, med att jämställa examina, kan man kanske få det här om man jobbar vidare på att påverka den processen.

    Från vår sida förslår vi att man ser över det här som nu finns och kommer till lagtinget med lagstiftnings förändringsförslag, tack herr talman!  

    Ltl Olof Erland

    Herr talman! Det väsentliga i Frisinnads Samverkans två motioner och det som ltl Ehn här nämnde, var att den här motionen inte är kostnadsdrivande, i alla fall inte särskilt mycket. Det tycker jag är väl lovligt. Vi har i liberalerna gjort en analys av hemställningsmotionerna, 50 st. Det hamnar på närmare 20 miljoner i kostnader, lite beroende på hur förhandlingarna i riket skulle vara när det gäller sjöbevakningen och liknande. Det här är en motion som pekar på eventuella problem, om de är reella får kanske utskottet diskutera. Det är det som är dagsläget för ert motionerande. Inte går det bara att lägga på kostnader och kostnader för att man ska få sina önskemål tillgodosedda.

    Jag har följt här debatten, om kompetens för social arbetare, lite på sidan om. Jag har noterat att det finns oklarheter när det gäller yrkesbehörighet, behörighet i allmänhet, kompetens och olika krav. Det som är en av det internationella samarbetets framgångar är, för det första, den nordiska examensgiltighet som är ganska vidsträckt som man hela tiden försöker tänja på, men samtidigt tänja emot, om det uttrycket tillåts. Det finns intressen som är protektionistiska när det gäller kompetens osv. Det är ett politiskt faktum. Det skulle ingen gymnasieskolbyråkrat erkänna, naturligtvis är vi öppna i Norden och Europa. Bolognaprocessen är samma sak, men där är det ändå så att den nordiska examensgiltighet och den europeiska processen sätter normer som de flesta länder närmar sig. För ca 15-20 år sedan var det enorma skillnader mellan attityderna och ideologierna i utbildningen i allmänhet mellan Sverige och Finland. Sverige har blivit internationaliserat snabbare, man har system för att acceptera utbildningar från hela Europa och USA.

    I Finland har man gått samma väg på det merkantila området, nu är det inte mera Kauppakorkeakoulu som det hette, det är Business School. Det finns det inte examensgiltighet och normer, utan hög internationell kompetens betyder att man har samma nivå som de skolor som antingen ackrediteras eller som följer vissa utvärderingar. Det finns flera olika processer i det här. Det som är viktigt att poängtera som inte gagnar våra studerande och vårt arbetsliv, är att sätta upp egna åländska normer, särskilt inte att man ska ta minsta gemensamma nämnare.

    Den här internationella utbildningen inom ekonomi, jag har hört det sägas att Sveriges arbetsmarknadsminister, Littorin, hade en köpt amerikansk examen i master business administration (MBA). Det måste vi akta oss för, att man inte i framtiden kommer att säga: "Jag har en MBA från Ålands Högskola". Jag ser ingen risk med det, det är absolut inte motionens intention, men jag menar att vi måste följa de internationella normerna på nordisk, europeisk och internationell nivå. Min rekommendation är att vi fortsättningsvis ställer höga krav på kompetens och behörighet. Att vi har en examensgiltighet som gör att vi klarar av att ge våra studenter behörigheter till studier på andra håll, att de uppfyller behörighetskraven och yrkeskompetensen. Det här är ingen lätt fråga.

    I slutändan kan det bli dyrt, om man utreder för mycket. Det är en inte kostnadskrävande motion. Det är bra om kulturutskottet benar ut de här begreppen för det är väldigt viktigt.

    Ltl Johan Ehn, replik

    Herr talman! Kulturutskottet kommer säkert att titta närmare på det här. Jag vill säga att jag tror att ltl Erland blandar ihop två begrepp. Det den här motionen tar fasta på är inte vilka krav vi ska ställa på våra egna examina. Den här motionen talar om vilka krav vi ska ställa för våra tjänster, vilken typ av examina som ska krävas för våra tjänster. Jag håller med om att vi ska ha en öppenhet och titta på det som finns, både österut, västerut och internationellt när det gäller den biten. Problemet vi pekar på i den här motionen är om vi har en situation där en stor del av våra studeranden, majoriteten, studerar i ett system, medan vi sätter regelverk i vårt eget behörighetssystem, vad det ska vara för examen som krävs för ett jobb som är uppbyggt på ett annat system. Vi får en kollision som är väldigt svår, det är den som vi försöker undvika med det förslag vi lägger här.

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Ltl Olof Erland, replik

    Jag förstår mycket väl, det är möjligt att jag blandar ihop begreppen. Jag tycker att det inte bara är två begrepp som man blandar ihop här, utan det är flera. Problemet är att de flesta länder utformar politiken på olika sätt, utformar sina läroplaner och kräver olika kunskaper i förvaltningarna när det gäller juridik och annan kunskap. Vi har en evig pågående diskussion om att när man jobbar på Åland borde man ha en grundläggande självstyrelsekunskap. Det visar att det kan finnas skäl att ha kvar det här anpassade behörighetskravet på specialkunskaper. Generellt sätt spelar det ingen roll om du är utbildad ekonom i Sverige eller Finland. Det är examensgiltighet som är normen.

    Ltl Johan Ehn, replik

    Herr talman! Jag tror att ltl Erland är inne på det som jag också försökte nämna i mitt huvudanförande dvs att de huvudsakliga problemen vid sättande av behörighetskraven, är att Åland saknar en utbildningspolitik på området högre högskoleexamina. Alla de som behöver en examen i sitt arbete, som kräver högre högskoleexamen måste ta den någon annanstans än på Åland. Vi klarar inte av att formulera den biten själva, man åker mest västerut eller österut. Varje land utformar sin egen på examina utgående från hur man har byggt upp sin struktur, precis som ltl Erland säger. Nu har vi det problemet att lagstiftningen inte riktigt är i takt med hur verkligheten ser ut på Åland.

    Ltl Olof Erland, replik

    Herr talman! Frågeställningen är klar för mig. Jag hoppas att man kan reda ut det här och beställa den lagstiftning som behövs i så fall. Jag ser inte problemen så stora egentligen, det är en pragmatisk fråga. En fråga om anpassning av lagstiftning. Högre högskoleexamen det har jag hört i ungefär 20 år, vad är det egentligen, ska det behövas det? Varför har Finland det här osv? Det här löser man så småningom med Bolognaprocessen och andra internationella former och rangordningar. Jag tror att motionen för det första inte är kostnadsdrivande och för det andra kan det vara klargörande.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Vicelantrådet Britt Lundberg

    Herr talman! Erkännande av examen är viktigt och jobbas med på EU nivå, precis som har sagts här. Målet med det är att främja rörlighet men också att få våra utbildningar jämförbara, så att man ska kunna röra sig och jobba där man vill jobba.

    Att få fram ett generellt nordiskt erkännande är inte möjligt, för att EU tillåter inte att vi säger att det skulle vara något speciellt för just nordbor och utestänga resten av européerna. Däremot finns det redan ett nordiskt avtal sedan 1980-talet, som gäller för lärare. Lärare utbildade i norden ska ha rätt jobba i ett annat nordiskt land.

    Att på europanivå få en utbildning som är jämförbar med en annan och rätten att utöva yrket, med samma villkor som den mottagande medlemsstaten, om man flyttar någonstans, kräver att utbildningsnivån ska ligga på samma nivå i moderlandet som i mottagarlandet, det är en princip.

    När det gäller generellt våra åländska skolor, om vi ser inom skolsektorn, så finns det i dag olika reglementen i olika skolor. Kommunalt har man också olika krav där det kan finnas inskrivet att man vill ha ett intyg på utbildningen, om man har genomgått den i ett annat nordiskt land. Att få utbildningen jämförbar i förhållande till våra behörighetskrav för lärare. Det här är något som man kan diskutera om det är nödvändigt. I de skolor som har regelverk idag så måste man förstås följa det regelverket. Jag tror att nu när vi går in för en omstrukturering för gymnasialstadiet får vi gemensamma reglementen. Då kommer vi att klargöra det här så att det inte finns olika regler i olika skolor.

    Nu ger vi råd till alla som frågar, att ta alltid ut ett intyg så kan ni i alla fall inte någon säga att du inte var behörig när du sökte. Det här gäller också på den kommunala nivån, där kräver man också i de flesta fall att ett intyg ska biläggas ansökan, tack.

    Talmannen

    Ingen replik är begärd.

    Ltl Johan Ehn

    Herr talman! Jag börjar där utbildningsministern slutar, resonemanget gäller gymnasieskolorna där landskapsregeringen på olika nivåer fattar beslut. När det gäller grundskolan och lektorer i grundskolan så har vi en lagbestämmelse som säger att man måste ha det här. Det är inte upp till kommunerna att göra det, kommer du med en svensk ämneslärarexamen så måste du via landskapsregeringen för att få ett godkännande av utbildningen för att du ska vara behörig att jobba i en högstadieskola. Det är det här som vi tycker att är onödigt byråkratiskt.

    Det är det som jag skulle vilja säga till ltl Olof Erland att vi får säkert anledning att i detalj reda ut det här i utskottet också. Problemet blir det, att om vi vill locka hem våra ungdomar för att leva, bo och arbeta här, bör vi inte sätta upp olika typer av begränsningar och visa på att vi ifrågasätter. Vi borde stå med öppna armar och försöka hitta system som gör att vi ser till att de snabbt kommer in i det åländska arbetslivet. Det finns en generellt uttalande att har du den här utbildningen så kommer du att bli godkänd. Men du måste in och få det där pappret, det betyder att då ska någon göra ett jobb för att få ut pappret. Man har också ställt den här examen, tex från Sverige eller Danmark, i ett helt annat ljus, den ska granskas.

    Enligt mitt sätt att se det har vi helt klart ett bekymmer i den här frågan. Vi bygger upp våra krav inom offentliga sektorn utgående från hur man i Finland har byggt upp behörighetskraven. Våra studeranden väljer att söka sig främst till Sverige för att läsa de här examina. Jag är inte ute efter, som ltl Erland antydde, att ifrågasätta vilken nivå utbildningen ska vara på. Jag vill att man ska ha ett utbildningssystem och ett behörighetssystem inom offentliga sektorn som korrelerar. Det gör det inte nu, det gör det definitivt inte. Vi får istället en situation där man sätter ett fåtal före andra. Jag hoppas att man skulle få landskapsregeringen att komma fram med förslag inom olika områden.

    Under de diskussioner som vi förde kring de sociala behörigheterna, kom det ganska tydligt fram, åtminstone när kulturutskottet diskuterade det här, att det finns ett behov av att diskutera mera generellt hur man ska hantera de här frågorna. Man har inte kommit till slut med den diskussionen för den har varit svår att ta. Det har varit svårt att föra vidare på ett politiskt plan. Inte heller på tjänstemannasidan har lyckats att föra fram det här. Det här borde ske mera generellt än att man ska ta varje sektor för sig.

    Angående EU lagstiftningen funderade vi också på att det kan finnas den här typen av bekymmer. Det får vi titta närmare på då också i utskottet, hur man kan lösa dem, tack herr talman!

    Ltl Olof Erland, replik

    Herr talman! Jag förstår problemen som jag sade tidigare. Man bör tänka på att man ska har kontroll över den behörighet som de personer har, som blir anställda på Åland. Den kontrollen betyder att man måste se över vad som krävs men också informera de studerande om vad de behöver. Jag vet av egen erfarenhet att de studenter som kommer till Uppsala i Sverige vet att "vi går den här vägen och då behöver vi det och det, eller så far vi till Vasa och läser pedagogik eller till Åbo och Helsingfors, då behöver vi det". Den informationen finns. Det är inte tillfredsställande, då har vi nästa steg som också är en process dvs validering. Vi behåller kontrollen men utvecklar valideringen, det här en utväg.   

    Ltl Johan Ehn, replik

    Herr talman! Valideringsinstrumentet tror jag också är en möjlig väg att gå, då ska man också föröka skapa valideringsinstrument som inte är onödigt byråkratiska. Det är ju i princip ett valideringsinstrument vi har tex vad gäller lärarutbildningen idag. Man har konstaterat att en lärare som studerar i Sverige har också de kunskaper som behövs för att kunna undervisa på Åland. För att få göra det så krävs, sist och slutligen den här extra omgången vi landskapsregeringen. Det är tungt för den studerande och den arbetssökande och det skapar mer jobb i vår förvaltning. Det kunde undvikas om man istället hade ett mera generellt system att jobba med.

    Ltl Olof Erland, replik

    Herr talman! Möjligen hinner jag i repliken säga vad jag vill och undvika att begära ordet. Valideringsprocessen finns på många olika områden. Vuxenutbildning, där man kompletterar studier utifrån en validering, integration, och våra studerande. Då måste man bygga upp ett valideringssystem. Det sätter jag emot, den här risken att man sänker behörigheterna genom att man ska göra det enkelt för sig. Byråkrati kan vara ett bekymmer och ett besvär men också en möjlighet att utforma tydliga regler. Jag hoppas att utskottet har båda dimensionerna med. Att man inte går inför en åländsk släpphänt behörighetspolitik, det är en risk som jag vill varna för.    

    Ltl Johan Ehn, replik

    Herr talman! Det som vi är ute efter är att få ett system som fungerar vad gäller kvalité. Man har en god grundutbildning som gör att man klarar av sitt arbete på ett bra sätt. Det ska också minska byråkratin så att vi kan möta, också det som vi kommer att diskutera ganska många dagar, de ekonomiska utmaningarna. Även det här har med det att göra, att kunna börja i det lilla för att går till det stora tror jag kan vara en bra idé.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

    Herr talman! Ltl Johan Ehn har alldeles rätt när han säger att på Åland anges behörighetsvillkoren för våra grundskollärare i grundskoleförordningen. När det gäller gymnasialstadienivå så regleras lärarnas behörighetsvillkor i skolornas reglementen. Det här uttrycker ltl Ehn en kritik mot att man behöver ha ett intyg över att utbildningen är genomförd i ett annat nordiskt land, att det här är extra byråkrati. Problematiken är att läraryrket i de nordiska länderna är ett sk reglerat yrke. Det betyder att behörighetsvillkoren för olika lärartjänster tas det beslut om i de olika ländernas lagstiftande församlingar. På Åland bestämmer vi det här, och i de andra länderna bestämmer de något annat. Det betyder att vi skulle ta bort det här, så skulle vi bli annorlunda mot de andra länderna.  

    Ltl Johan Ehn, replik

    Herr talman! Jag är inte riktigt säker på att jag hänger med i på vilket sätt vi skulle hamna i en sämre situation. Eftersom det är på det sättet att en högstadielärare är behörig att undervisa i geografi i den svenska skolan eller i den danska skolan så ser jag inte att de skulle vara ett problem att personen också skulle vara behörig att undervisa här. I så fall måste vi då ha gjort en bedömning att de här två världarna ser olika ut. Jag gör bedömningen att det är precis det man inte har gjort, genom det avtal som ministern själv pratade om, att på man på skolfronten ska ha en ömsesidighet vad gäller behörighetskraven. 

    Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

    Herr talman! Om jag har förstått det här rätt, betyder det att ett reglerat yrke är ett sådant yrke där det krävs vissa yrkeskvalifikationer nämnda i lag eller i förordning. Åland skulle göra annorlunda om vi skulle frångå de här erkännande av examina. Är man utbildad i ett nordiskt land, kan man uppfatta det som att det är onödigt med den här genomgången. Jag tycker att det här är en fråga som skulle vara intressant att lyfta och diskutera på nordisk nivå. Skulle vi inte alla kunna ta bort den här onödiga granskningen inför att man söker tjänster. Framförallt tror jag att behovet kommer att bli mindre nu när lärarutbildningarna kommer att ändras i alla nordiska länder.

    Ltl Johan Ehn, replik

    Herr talman! Som jag sade i mitt huvudanförande så tror jag också på att man måste jobba med det här på flera fronter och det nordiska samarbetet är en front. Det gäller att vi på hemmaplan ställer frågorna, vad det är för grundkriterier vi ska ha för respektive tjänster. När vi har gjort det kan vi också bestämma oss för hur man gör examen från andra länder giltiga också på Åland. Var man ska göra den här bedömningen om vad som är tillräckligt och inte, det är en fråga som vi säkert får anledning att titta vidare på. Flera av de frågor som lyfts upp nu, har kulturutskottet anledning att titta på, för att se om vi kan komma fram med vägledning till landskapsregeringen, hur man kan jobba vidare i den här frågan.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat. Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till kulturutskottet.

     

    Remiss

    9      Ltl Camilla Gunells m.fl. hemställningsmotion om strategi för kompetensförsörjning (HM 38/2008-2009)

    Ärendet avförs och upptas för tidpunkt som bestäms senare.

     

    Remiss

    10    Ltl Fredrik Karlströms hemställningsmotion om en obligatorisk entreprenörskaps- och säljutbildning i gymnasieskolorna (HM 49/2008-2009)

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till kulturutskottet. Godkännes? Godkänt.

    Diskussion.

    Ltl Fredrik Karlström

    Herr talman! Det känns inte särskilt inspirerande att tala inför en opposition som inte är befintlig, men ganska många av regeringsmedlemmarna är på plats. Jag funderade ett tag om jag skulle bordlägga frågan, jag tycker den är intressant och viktig eftersom jag har lagt en motion i det här ärendet. Jag ska inte göra det för det kommer fler tillfällen att diskutera det här.

    Min motion nummer 49 handlar om något som jag tycker är väldigt viktigt, våra åländska ungdomars framtid. Jag skulle vilja se de ungdomar som entreprenörer och företagare.

    I den nordiska välfärdsmodellen är vi alla överens om att utbildning är en av de grundläggande förutsättningarna för att dagens ungdomar ska kunna skapa ny tillväxt i framtiden. Gymnasieskolan är den institution som ska lägga den nödvändiga grunden till aktivt deltagande i samhället och livslångt lärande. Jag anser att alla åländska gymnasieskolor borde ha grundläggande kunskaper i entreprenörskap och företagande.

    Det ska vara lika självklart för de blivande vårdarna vi utbildar att se en framtid som företagare, som för studenter ifrån Lyceet, Handelsläroverket, Yrkesskolan eller någon annan av våra gymnasieskolor.

    Dagens samhälle ställer krav på kunniga och initiativrika medborgare som vågar och behärskar att starta och driva egna företag. Samhällets uppgift är att skapa förutsättningar så att de här människorna vill ta steget och bli företagare.

    Vårt välstånd bygger på att människor förverkligar sina idéer, startar och driver företag. Det är företagen som skapar jobb, trygghet, välstånd och ekonomisk tillväxt. Framtidens företagare finns bland dagens unga och det är skolans skyldighet att förse varje elev med kunskaper och politikernas skyldighet att skapa förutsättningarna så att de självmant väljer i större utsträckning att bli företagare. För att öka intresset för ungdomar att starta egna företag krävs omfattande information och kunskap om vad det innebär att starta och driva företag. Därmed krävs grundläggande kunskap inom entreprenörskap som en del av undervisningen i alla gymnasieprogram. Förutom entreprenörskap borde det ingå i alla gymnasieutbildningar en säljutbildning oavsett inriktning på studier. Åland behöver fler säljare och oavsett vad studenten kommer att jobba med i framtiden kommer personen på något sätt att sälja sin kunskap, sina produkter eller tjänster.

    Jag tycker att utbildningen borde innehålla grundläggande säljkunskap med det också kundvård, uppföljning. En bra säljare är värd sin vikt i guld om inte mer. Alla företag behöver säljare. Min motion handlar just om det att jag förslår att lagtinget hemställer hos landskapsregeringen om att säkerställa att entreprenörskap och försäljningskunskap blir en integrerad del i alla gymnasieutbildningar.

    Vtm Gunnar Jansson, replik

    Tack herr talman! För liberalerna är näringsrätt och näringsfrihet en grundläggande princip i alla samhällen och i all förkovran av samhällena. Det som kollegan Karlström föreslår i sin motion är mycket intressant och ytterst väsentligt i alla samhällen och i naturligtvis också i vårt. Jag tillåter mig nu att tänka högt. Jag förställer mig att kulturutskottet, när det tar sig an denna motion, kan ha orsak att kommunicera med andra utskott i lagtinget och med det yttre samhället, inte minst i den EU miljö vari vi lever.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Vicelantrådet Britt Lundberg

    Herr talman! Också här har vi en intressant och mycket viktig motion, liksom alla de andra vi har behandlat här idag.

    Min första reflektion är om att entreprenörskap och säljande är synonyma begrepp. En entreprenör är också en intraprenör, en person som i alla lägen är aktiv, självgående, initiativrik och förvaltar sitt arbete och sitt engagemang som om det vore hans eller hennes oavsett om man är anställd eller egen företagare. Det här intraprenörskapet gäller att inplantera, att det finns hos alla och att man också ser alla sätt som det finns att göda och vattna det på.

    Våra gymnasialstadieutbildningar har entreprenörskap som övergripande tema i utbildningen. Det är inget särskilt ämne, så som motionären önskar, däremot finns det många kurser i företagande. Förutom det så det lite liknande, som diskrimineringsdiskussionen här tidigare, att det är något som ska genomsyra allting. Det som är nytt är att i den allmän studieförberedande utbildningen, i Ålands lyceum, har man också lyft upp entreprenörskap och intraprenörskap väldigt tydligt. Det här kan vi exemplifiera med att man över sig på olika sätt att fungera som säljare. Vi människor har mer eller mindre medfödd förmåga att sälja. Genom skördemarknader, caféverksamheter mm så tränar man på den här verksamheten. Man ger ut tidningar, säljer annonser och på det sättet prövar på den här verksamheten. Man utvecklar företag, i de flesta av våra utbildningars slutarbeten ska man utveckla en affärsidé eller skapa ett företag som en del av utbildningen, för att få ut sin examen.

    Företagande, kanske inte i form av ett ämne, men som kurser finns det väldigt utbrett på gymnasialstadiet. Det är dessutom ett budskap att entreprenörskap, intraprenörskap ska genomsyra alla våra utbildningar på gymnasialstadiet, tack.

    Ltl Fredrik Karlström, replik

    Tack herr talman! Det låter jättebra det som undervisningsminister Lundberg säger. Många gånger är det som att entreprenörskap blir som ett mantra som man fortsätter att upprepa, därav vill jag få in i motion det konkreta exemplet på säljutbildning. Jag håller med om att det inte är samma sak, entreprenör och att sälja, men ofta så går de hand i hand. För att starta ett företag någon gång måste man börja med att sälja sin produkt. Det är oftast en liten person som börjar själv att sälja sin produkt och sen kan anställa en säljare osv. Jag tror att vi alla är överens om att det här är viktigt. Det här är något som landskapsregeringen är medveten om och som man också har implementerat i många skolor. Det enda jag vill med den här motionen är att ska man lyfta det ännu mera, poängtera ännu mera vikten av att i det samhälle vi lever i, är försäljning enda sättet vi kan öka tillväxten på.

    Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

    Tack herr talman! Ja, vi är rörande eniga och jag tror att vi ser lika på den här frågan. Det jag är särskilt glad över, med den här motionen, är att jag också fick tillfälle att lyfta upp det här intraprenörskapet. Jag tycker det är oerhört viktigt att även om man är anställd i ett företag så ska man också i sitt arbete agera på det sätt att man verkligen vill utveckla sitt arbete. Man vill göra sitt bästa, man vill driva företaget framåt även om det inte är ens eget företag. Det är också en väldigt viktig del för alla företagare, jag tror att det är sådana anställda vi vill ha.

    Ltl Fredrik Karlström, replik

    Ja vi är rörande överens. Det jag vill också vill säga är i Handelsläroverket och Naturbruksskolan så har man ett starkt företagstänkande. Det finns också utbildningar som rörmokare, byggare osv. där man kanske inte ser nyttan av att lära sig sälja. Men det är lika viktigt för dem, de kan bli egna företagare som rörmokare och byggare. Många gånger ser man bara på den praktiska kompetensen mer än att kunna sälja sitt företag.

    Vi är nog rörande överens, det gäller bara att vi fortsätter den här linjen och lyfter upp frågan ännu mer och kanske diskuterar den oftare också. 

    Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

    Herr talman! Jag vill bara avslutningsvis konstatera att ingen utbildning är undantag. Det gäller alla utbildningar oavsett vilken inriktning man har. Om vi nu fokuserar på Yrkesskolans utbildningar, en väldigt stor andel av dem resulterar i att man blir egen företagare eller anställd i ett litet privat företag. Vi önskar att man upplever också sin anställning så att man jobbar på det sättet att det skulle vara ens eget.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Olof Erland

    Herr talman! Det kan vara en lämplig tidpunkt att påpeka att trots de tomma bänkarna så tror jag för min del fortfarande på Ålands lagting och värdet av debatt. Stora delar av medlemmarna i kulturutskottet är närvarande. Varje motion är viktig för någon, om inte i salen, så åtminstone ute i samhället.

    Den här motionen är mycket intressant, jag kunde prata väldigt länge om den. Jag ser att ltl Ehn ser väldigt glad och nöjd ut, tar han det möjligen som ett löfte. Jag har funderat på den här frågan i många år, det har tillhört mitt yrkesliv. Jag tänker tillbaka på min egen skolgång. Jag är ingen entreprenör i den mening som man talar om här, affärsman eller finanshaj. Däremot har jag, i min absolut närmaste bekantskapskrets, klasskamrater som har blivit entreprenörer och tjänar mycket pengar. Möjligen, när det gäller utbildningen, så har de blivit det trots utbildningen inte i utbildningen. När jag tänker på det man lär sig, när man blir en entreprenör är det ofta tillfälligheter men också den egna personliga miljön som utformar en. Har man affärsmän eller kvinnor i den närmaste kretsen så lär man sig ett sorts tänkande som leder till att man tar risker, för det är ju risker det handlar om.

    Många är helt enkelt mera väktare, som slår vakt om sitt jobb, sin familj och sin ställning, än äventyrare, enligt en gammal sanning. Vi behöver ju båda, vi behöver väktare, folk som är kunniga på juridik, ekonomi och administration osv. V måste även ge möjligheter för äventyrarna, det är så jag ser det. Den skolgång som var viktig på den tiden, de entreprenörer jag tänker på, det var när lärarinnan sade att nu är lektionen slut, ut på backen och lek! Då fick man hitta på sina lekar, det fanns inte stora leveranser från Plasto och andra leksaksföretag. Man byggde och hittade på. Det gäller idag att återskapa i skolan, som motionären uppenbarligen vill, den här typen att man ska uppmuntras att vara lite äventyrlig. Inom vissa ramar, naturligtvis, det vet den som haft tonåringar, att där behöver man inte uppmuntra till äventyrlighet utan tvärtom, det gäller att hålla i tömmarna under vissa perioder.

    När man har entreprenörskap i Ålands lyceum så är det delvis en fråga om den här grundläggande kreativiteten och äventyrligheten som man i all pedagogik ska släppa fram.

    Jag tror att det som kanske mera saknas i utbildningen är den här grundläggande ekonomiska kunskapen och vad som faktiskt driver ett samhälle rent företagsekonomiskt och samhällsekonomiskt. Det allra viktigaste för en åländsk utbildning skulle vara den ekonomiska historien. Var kommer våra företag ifrån? Var har de vuxit fram ifrån? Var är drivkraften? Det är entreprenörernas men också den historiska bakgrunden. Man kan leda alla framgångsrika företag idag till 1856, samma år som demilitariseringen kom. Då öppnade man marknadsgränserna, jordbruket kunde börja exportera med hjälp av sjöfarten. Jordbruket är ena sidan, sjöfarten den andra, därifrån kommer banker, försäkringsbolag, nästan alla IT företag bygger på bokningssystem från rederierna, där har vi drivkraften. Det borde man lära sig i skolorna, den ekonomiska historien.

    Det här hör till tidigare replikskifte att alla var överens. Jag brukar tänka att om alla är överens varför ska jag då blanda mig i, om jag också är överens. Därför är jag inte överens, när ltl Karlström säljer entreprenörskap och säljkunskap. Den åländska ekonomin är inriktad på försäljning. Den moderna kapitalismen och industriekonomin har en minst lika mycket värdfunktion dvs, inköp. I svensk industri är det inte en fråga om att sälja utan det är frågan om att köpa in. Det har många studier visat, det är en nätverksekonomi, där man köper in komponenter istället för att tillverka dem själva. Det här är ett exempel på det snabba raset i den svenska ekonomin. När en kund inte har råd eller får banklån för att köpa sin Volvo, då är det inte bara Volvo som rasar, det är ett helt industrisystem, där Volvo köper in över 70 % av sina produkter, som rasar.

    Med det tillägget till kulturutskottet att utbildningen ska behandla alla funktioner inte bara försäljning, även om det är viktigt.

    Ltl Fredrik Karlström, replik

    Tack herr talman! Jag tror att den här företagsandan som startades kan härledas ännu längre tillbaka, kanske till vikingarna som var väldigt företagsamma och for runt och plundrade. Det är kanske inget vi uppmuntrar idag, men det kanske var där rikedomen började.

    Säjare är viktigt, även om inköpen också är viktiga så kommer ingen verksamhet att kunna leva framöver med att bara syssla med inköp. Även Volvo som köper in 60 % av sina produkter kommer att behöva sälja sin produkt i slutändan. Har man en bra säljare, är det mycket enklare att sälja en produkt än om man har en dålig säljare. Jag tror fortfarande på att vi borde implementera mycket mer säljkunskap. Entreprenörkunskap ska samhället stödja och sporra genom att ge möjligheter till risktagarna att kunna tjäna pengar. Själva säljkunskapen är något som man kan lära många.

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Ltl Olof Erland, replik

    Herr talman! Jag håller egentligen med Fredrik Karström även om jag försökte konstruera en liten konflikt. På 60-70-talet när jag började läsa ekonomi, då var idealet en dammsugarförsäljare eller kylskåpsförsäljare på Electrolux, det var det högsta inom näringslivet. Senare var det den person som köpte in elektronik komponenter för tv apparater, styrsystem osv. Det här belyser lite skillnaden i ekonomi mellan Sverige, Finland respektive Åland. Åland är en säljekonomi, vi säljer chips, resor, tjänster osv. Tillverkningen är inte så kopplad till annan verksamhet att det rasar direkt, det var det som var min poäng.

    Ltl Fredrik Karlström, replik

    Herr talman! Det här exemplet med Electrolux dammsugarförsäljare har jag följt ganska noga. För några år sedan var det de som tjänade mest pengar av alla säljare överallt. Dörrknackarna hade månadslöner som översteg många stora direktörers månadslöner. De är ju värda varenda krona som de förtjänade. En säljare är värd sin vikt i guld, även om personen kommer att tjäna väldigt mycket pengar så är det fortfarande till företaget han gör den nytta när han säljer. Hela den moderna ekonomin har varit väldigt osund, man har köpt och sålt saker som inte har något värde i sig, så länge som man har köpt "Goldquest-aktigt" så kommer systemet att fungera. Det kommer att gå tillbaka till den genuina företagsamheten där du måste sälja en produkt som har ett värde, där behöver du har en duktig säljare.

    Ltl Olof Erland, replik

    Herr talman! Om man för skämta lite, kan man säga att kunskapen kan gå lite för långt ibland. När det gäller säljkunskaperna hos Tali Brothers så var kunskaperna så enorma att man kunde sälja luft och ballonger. Det är väl inte det vi ska lära ut? Att sälja dammsugare är ett hedervärt yrke men att sälja tomma förväntningar det ska man varna för, också i de åländska gymnasieskolorna kanske.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat. Begäres ordet. Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till kulturutskottet.

     

    Meddelande

    Föredras från tilläggslista: Meddelas först att eftersom lagtinget vid detta plenum antecknar landskapsregerings förslag till första tilläggsbudget för kännedom börjar motionstiden löpa. Finansmotioner som ansluter sig till tilläggsbudgeten ska vara inlämnade senast torsdagen den 16 april kl. 12.00.

     

    För kännedom

    Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats landskapsregeringens framställning med förslag till första tilläggsbudget för år 2009 (FR 15/2008-2009)

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet upptas till behandling vid plenum fredagen den 17 april 2009.

     

    Plenum slutar

    Nästa plenum hålls onsdagen den 15 april 2009.

    Plenum är avslutat. (Plenum avslutades kl. 16.57) Talmannen önskar alla en trevlig påsk!