Enda behandling

PLENUM den 20 december 2005 kl. 9.30.  

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Carina Aaltonen, ltl Henrik Lagerberg och ltl Gun-Mari Lindholm).

27 lagtingsledamöter närvarande.

Om befrielse från lagtingsarbetet i dag anhåller ltl Henrik Lagerberg på grund av arbetsresa till Helsingfors samt ltl Carina Aaltonen på grund av tjänsteåliggande: annat förtroendeuppdrag. Beviljas.

 

 

 

Finansutskottets betänkande nr 3/2005-2006 angående budget för landskapet Åland 2006. (FR 4/2005-2006 jämte finansmotionerna nr 1-82/2005-2006).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

Ltl Gun Carlson:

Fru talman!

Finansutskottet har nu äran att presentera betänkandet över budgeten för landskapet Åland år 2006. Utskottet har behandlat landskapsregeringens budgetförslag efter avhållen remissdebatt och den budget som utskottet nu hoppas att lagtinget skall godkänna så småningom omfattar 274.091.000 euro. Budgeten kommer att betyda försörjning och trygghet för många, många människor som jobbar i förvaltningen. Den kommer att medge vård och omsorg för dem som behöver det. Den kommer att ge utbildning, dels möjligheter till grundskoleutbildning genom landskapsandelarna och utbildning för ungdomarna i gymnasiet och högskola. Den medför åtgärder för att skydda och förbättra miljön. Den medger olika stöd för näringar, för jordbruk, fiske. Den innehåller pengar till vägar, färjor m.m.

 

Utskottet har behandlat motioner som har tillförts, dvs. 82 stycken finansmotioner har lämnats in i avsikt, som man tycker, att ytterligare förbättra budgeten. Samtliga motioner har diskuterats i utskottet, en del har fått förkastande med positiva skrivningar, en del är förkastade utan någon som helst motivering och en är godkänd. Där utskottet inte har skrivit någonting speciellt om någonting tycker utskottet som landskapsregeringen, dvs. stöder landskapsregeringen.

 

Jag tycker att jag gärna vill säga att utskottet har mycket på ett mycket bra och disciplinerat sätt och det är absolut nödvändigt med tanke på den tidtabell som alltid föreligger när budgeten skall behandlas. Man förväntar sig att budgeten skall vara färdigbehandlad till jul och så blir det säkert också i år, mycket tack vare utskottsmedlemmarna och sekreteraren, som allihopa har haft beredvillighet att anstränga sig och arbeta långa dagar för att få detta till stånd. Det här vill jag gärna tacka samtliga för.

 

När det gäller utskottets synpunkter vill jag gå igenom budgetbetänkandet såsom det är upplagt och påpekar att när det gäller den ekonomiska översikten har utskottet tillagt att man gärna vill att man ger akt på kostnadsutvecklingen på Åland så att man kan bibehålla konkurrenskraften. Vi tycker att det är en av de viktigaste delarna i en god ekonomisk utveckling.

 

När det gäller självstyrelseutvecklingen har utskottet erfarit att den efterfrågade vitboken om språket förväntas vara färdig nu under våren. Vi har också i utskottet fått meddelande om – det nämns också i budgeten – att en språknämnd skall eventuellt tillsättas och denna språknämnd skall vara ett expertorgan som skall vara underställt landskapsregeringen och i huvudsak arbeta med språkvårdande åtgärder. Det är ännu inte klart. Det som utskottet skriver om denna språknämnd är att om den tillsätts skall uppdraget noga beskrivas.

 

I finansmotion nr 81 föreslår man att landskapsregeringen skall koncentrera sina ansträngningar då det gäller behörighetsöverföringar på de indirekta skatterna och på att ta fram ett tillräckligt beslutsunderlag i frågan. Utskottet tycker att motionen kan förkastas och stöder landskapsregeringens arbete när det gäller utvecklingen av det ekonomiska systemet som skall kunna garantera sysselsättning och välfärd i landskapet, och i det arbetet anser utskottet att också behörighetsöverföringarna ingår, det är en självklarhet.

 

Vi har också under sammanträdestiden erfarit utvecklingen när det gäller penningautomatföreningen och är medvetna om polisanmälan mot PAF. Där vill vi gärna från utskottet påpeka att de medel som inflyter från penningautomatföreningens verksamhet är synnerligen betydelsefulla för den åländska allmännyttan. Vi håller i utskottet egentligen med landskapsregeringen att penningautomatföreningens verksamhet bedrivs inom ramen för HD:s dom, som inte tillät marknadsföringen. Vi hoppas från utskottet att landskapsregeringen skall fortsätta arbetet för att trygga penningautomatföreningens Internetverksamhet och vi tycker också att det är viktigt att ett enligt lagting kunde uttrycka en politisk enighet i den här frågan. Jag tror att det är viktigt.

 

Vi har också när det gäller Europaparlamentsplatsen erfarit att en lagframställning är på kommande till lagtinget nu under vårsessionen och därför är finansmotionen nr 69 förkastad. Vi har också erfarit att arbetet i EU, där många, många för Åland viktiga frågor avgörs, är ganska svårt att hinna med för en person och vi föreslår nu i budgeten att landskapsregeringen skulle lämna ett förslag om tilläggsresurser när det gäller EU-arbetet. Med det säger inte utskottet om det skall vara en förstärkning av den finska representationen i Bryssel eller om det skall vara en enskild lobbyarbetare eller om det skall vara förstärkning på hemmaplan. Vi har insett att det är många frågor som det är svårt att hinna med i Bryssel. Nu menar jag inte de händelser som har upprört oss med sjöfågeljaktens dom och den kommande snusdomen, för det är sådant som har varit tidigare och det beror inte på någon enskild person i Bryssel eller brist på resurser utan det är andra frågor där. I alla fall är utskottet enigt om att man vill att landskapsregeringen skall bedöma vilka resurser som bäst kan förbättra arbetet i Bryssel.

 

Vi i utskottet har samma uppfattning som landskapsregeringen om rambudgeten. Den bör endast omfatta verbala delar, där man beskriver kommande förändringar. Vi har sett att det arbete som tillsvidare har förts har medfört mera dubbelarbete, och det borde ha varit tvärtom, men det blev nästan mera arbete både för förvaltning, lagting och utskott. Vi får alltså se var det slutar.

 

Utskottet tycker naturligtvis att det är positivt med det överskott som visas, även om vi har minskat överskottet lite under vår behandling. Vi vill ändå påpeka, apropå den skrivning landskapsregeringen har om att så småningom återinföra det allmänna avdraget, att ifall man gör det skall det ingå i den kommande landskapsandelsreformen. Man måste beakta det där och inte ha det som en skild del i överföringen mellan kommuner och landskap.

 

Så har vi landskapet och kommunerna, en fråga som har tagit mest tid i finansutskottet, eftersom det var den största frågan också i remissdebatten. Där konstaterar vi att det pågår utredningar och skriver om en förbättrad landskapsandelsreform; jag kommer att återkomma till kommunerna när jag kommer till detaljmotiveringen. En annan fråga som också har diskuterats trots att det är mycket lite skrivningar är motionen nr 66 om personalpolitiken och det finns frågor här som har diskuterats i utskottet. Det handlar naturligtvis om förvaltningsreformen, tjänstledighetsreformen, som aviseras liksom ett stöd för ett pensionssystem. Utskottet har i korthet hänvisat till finansutskottets betänkande och avvaktar lagframställningarna. Det betyder att majoriteten i utskottet stöder landskapsregeringen i de här frågorna.

 

Fastighetsförvaltningen har vi också ägnat en stor del av tiden åt och har en skrivning här som omfattar många saker. Utskottet anser att det behövs ett samlat grepp på fastighetsförvaltningen, där vi också vill inkludera fastighetsförsäljning och –inköp samt uppmanar landskapsregeringen att centralisera fastighetsförvaltningen. Utskottet vill också framhålla att landskapsregeringen inför budgetberedning om försäljning av fastigheter bör inhämta en oberoende professionell värdering för att i budgetförslaget kunna ange ett förväntat värde på fastigheterna. Det har nämligen också riktats kritik mot de uppgivna, kommande värdena på fastigheterna som ligger ute nu. Det har tidigare sagts att man kunde anlita professionella fastighetsmäklare också vid försäljning. Utskottet anser också att fastigheter skall bjudas ut på öppna marknaden och det är också viktigt att man hittar de bästa och klaraste reglerna man kan för att sälja. När det gäller jord- och skogsbruksfastigheter säger utskottet att i första hand bör de säljas som helheter och detta påpekande kommer sig av att i budgeten ligger det två olika försäljningsförslag, det ena skall man sälja bara bostadstomten ur en jordbruksfastighet, alltså i Tosarby och i det andra fallet skall man sälja bara skogsdelen, dvs. berg och vi tycker att i första hand bör hela fastigheterna bjudas ut för att i möjligaste mån ge möjligheter åt någon som vill bosätta sig och bedriva litet jordbruk eller vad det kan vara. Det är i alla fall synd att från början stycka upp dem på det här sättet.

 

Vi har också ett påpekande om att upphandlingsreglerna skall följas och att man också efter upphandlingarna kommer ihåg att informera berörda part och intressenter om resultatet eller utfallet.

 

Så finns det en intressant mening om att man borde kunna använda byggnadsplanering i skärgårdsmiljö. Där tycker utskottet, liksom landskapsregeringen, att det här kan utredas, om man skall kunna skapa möjligheter för strandnära fast bosättning eller boende även för inflyttade utan åländsk hembygdsrätt. Det här är en ny detalj i landskapets markpolitik och utskottet tycker att det här kan man utreda, så får man se om det kan bli någonting av det.

 

Energipolitiken har också varit en stor del i finansutskottets arbete. Här uppmanar finansutskottet landskapsregeringen att så snabbt som möjligt föreslå ett stödsystem för konvertering till befintliga förnyelsebara energiformer såväl som stöd för framställning av energi, bl.a. stöd för tillvaratagande av energivirke i gallringsskogar. Utskottet vill också påpeka att det är viktigt när man uppgör energipolitik och föreslår olika åtgärder att dessa faktiskt skall gynna miljön och också de som använder sig av energiformer, dvs. konsumenterna. Därför föreslår utskottet också att landskapsregeringen kommer med en energistrategi som skall lämnas till lagtinget i form av ett meddelande.

 

När det gäller social- och miljöpolitiken har vi inte så mycket att anföra. Det vi nu som nyhet konstaterar är att vi ytterligare vill att landskapsregeringen skall anstränga sig för att följa upp tillståndet i Östersjön, speciellt när det gäller fartygsutsläpp, det har varit aktuellt nu på olika sätt.

 

När det gäller utbildnings- och kulturpolitik upprepar utskottet till stor del skrivningarna och tankarna från fjolårets betänkande och beträffande den nya organisationen vill utskottet ha ett långsiktigt och hållbart avtal. Det är viktigt att man tar itu med diskussioner med folkhögskolan så att man har en beredskap. Det här måste vara klart under vårsessionen 2006. Vi skall komma ihåg att i budgeten finns medel endast för vårterminen för hantverksutbildning. Det här får inte ta för lång tid.

 

Utskottet tycker att landskapsregeringen bör prioritera beredningen av golfsatsningen, alltså att de som ansöker får besked i frågorna.

 

Utskottet har också under den här perioden erfarit att man i EU har fattat beslut om reformeringen av sockerpolitiken men ännu finns inga klara regler för hur det kommer att påverka utan det uppmanar utskottet landskapsregeringen att återkomma till lagtinget med redogörelse. Återigen uppmanar utskottet regeringen om att komma med en finansförvaltningslag.

 

Jag går till detaljmotiveringen och kommer inte att kommentera alla moment. Det tar för lång tid. Det finns att läsa, men jag vill ändå när det gäller försäljning av fastigheter kommentera några. Det första som kommer är Lotsstugan på Espskär, där man i landskapsregeringens förslag hade en skrivning om att man i första hand skulle bjuda ut den till ägaren till stomfastigheten. Utskottet föreslår här att lotsstugan skall bjudas ut på öppna marknaden. I övrigt hänvisar utskottet till allmänna motiveringarna.

 

Vi har finansmotion nr 15 om humanitärt bistånd till Pakistan. Den motionen förkastades, men pengarna beviljas med den skillnaden att man här vill skriva in att det skall gå till Röda Korsets katastroffond. Det har visat sig sedan ifjol att om man alltför noga sätter ”adresslappar” på bistånd blir det mera problem, det är svårt att betala ut dem och man vet inte säkert hur pengarna tas emot. Vi vet att betalar man ut pengarna till Röda Korsets internationella katastroffond i dag så går de med all säkerhet till Pakistan-hjälpen. Där ökar alltså utskottet på budgeten med 50.000 euro.

 

I momentet om elsäkerhet och energi påpekar utskottet att landskapsregeringen bör komma ihåg att också i sina egna nyplanerade byggnader kommer ihåg att använda sig av förnyelsebar energi. Det här gäller just nu miljölaboratoriet och museimagasinet; där vill utskottet se förnyelsebar energi i uppvärmningen.

 

När det gäller allmänna finansieringsunderstöd till kommunerna har utskottet haft en hel del hörande och har ganska mycket diskuterat dessa frågorna samt konstaterat det som många känner till att den ekonomiska utvecklingen i dag i kommunerna har varit ogynnsam de senaste åren. Visserligen tillför landskapsandelarna en hel del pengar till kommunerna, men samtidigt är det många saker som påverkar, dels de olika avdragen, som en del är landskapsstyrda och gör att medlen minskar. Vi vet att mellan 10 och 13 procent, i medeltal 12 procent av skatteprocenten, i de åländska kommunerna är tillgängliga för användning, resten går i avdrag. Vi vet också att lagtinget påför kommunerna rätt mycket uppgiftsbaserad lagstiftning som gör att kostnaderna stiger. Vi vet också – det är allmänt känt – att utvecklingen för Gullåsenavgifter och för specialomsorgen har blivit belastande för kommunerna, liksom vi vet att skolor i kommuner med minskande elevunderlag också får problem. Framför allt känner vi väl till att den uteblivna kapitalskatten ytterligare bidrar till den försämrade inkomstutvecklingen i kommunerna. Om allt det här är utskottet enigt och föreslår att 1 miljon euro tillförs momentet Finansieringsunderstöd till kommunerna. Detta för att flera kommuner än tidigare skall kunna erhålla extra finansiering. Utskottet anser också att landskapslagen medger en tolkning som gör att flera kommuner kan få detta stöd och jag vill läsa upp det som 12 § i landskapslagen om landskapsandelarna säger:

 

”Understöd enligt prövning kan beviljas en kommun som i första hand på grund av exceptionella eller tillfälliga kommunalekonomiska svårigheter är i behov av ökat ekonomiskt stöd. Som faktorer vilka påverkar behovet av ekonomiskt stöd beaktas också lokala särförhållanden.”

 

Man kan konstatera att den ger ganska vida fullmakter för landskapsregeringen att utdela dessa stöd. Det är extra stödet eller tilldelningen vill utskottet se som ett stöd av engångsnatur i avvaktan på den landskapsandelsreform som enligt utskottet måste komma. Vi hoppas och skriver att utskottet bör prioritera utredningarna och reformen och också göra det i samarbete med kommunerna samt avvaktar de utredningar som är på gång.

 

Jag går till momentet Understöd för samhällenas vatten- och avloppsåtgärder och där det finns en finansmotion nr 6, som föreslår att detaljmotiveringen här skall ändras.  Utskottet skriver så här: ”Enligt utskottets åsikt skall det i momentet avsedda understödet beviljas staden och den samarbetspart som ingått avtal med staden om villkoren för anslutningen till Lotsbroverket och deltagandet i driftskostnaderna för Lotsbroverket. Understödet beviljas i proportion till stadens och respektive avtalsparts nyttjandegrad av Lotsbroverket. Motionen föreslås med hänvisning till detta förkastad.”  Det här handlar om den skrivning i budgeten som sade att om norra Åland och Mariehamns stad har tecknat avtal om Lotsbroverket och tillhörande överföringsledningar från norra Åland, från Hammarland och västra Jomala och Lemland, skall pengarna betalas ut. Nu är det här i stället ett förslag att dessa pengar betalas ut i proportion till de avtal som tecknas. Detta för att de kommande förhandlingarna mellan Mariehamn, Jomala, Lemland och Hammarland skall ha större förutsättningar att komma framåt.

 

Nästa moment är Främjande av avfallshanteringen, där det fanns en motion nr 35 som man ville att skulle ändras så att stöd även kan beviljas kommuner som inte ingår i Ålands Miljöservice. Det här kommer sig av att skrivningen i landskapsregeringens förslag handlade om att man inte skulle ge stöd till kommuner som inte är med i Ålands Miljöservice. Utskottet föreslår att motionen förkastas, men: ”Utskottet uppmanar landskapsregeringen att ge stöd för avfallshantering även till de kommuner som inte är med i Ålands Miljöservice k.f. Om det visar sig att Ålands Miljöservice k.f. inte blir en helåländsk lösning för avfallshanteringen bör landskapsregeringen överväga att föreslå överföring av behörigheten till landskapet.”

 

Ålands hälso- och sjukvård: det enda vi säger är att utskottet föreslår att man kan fortsätta utbyggnaden på centralsjukhuset så att man samtidigt kan planera etapp II och III, dvs. etapp II är den ombyggnad som kommer efter att köket på sjukhuset är klart; då blir de utrymmena tomma och de skall inredas, diverse andra ombyggnader följer med där och etapp III är byggnaden av psykiatriska enhetens faciliteter vid centralsjukhuset som alltså flyttar från Grelsby. Utskottet vill tidigarelägga detta mest för att det råder stor tveksamhet om hur bra Grelsby sjukhus är, hur länge det kommer att fungera utan att alltför stora saneringar. Därför tycker utskottet att det är lika bra att man inleder planeringen samtidigt och i tilläggsbudget söker tilläggsanslag för detta. Utskottet är naturligtvis medvetet om att det blir arbetsdrygt och inte alltför enkelt att verkställa två så här stora och omfattande byggnationer samtidigt, men trots det ger man möjligheterna att göra det. Naturligtvis är det ÅHS som i sista stund skall se när man kan förverkliga det. Men nu finns möjligheterna att göra det.

 

Utskottet har ett påpekande om att landskapsregeringen noggrant bör undersöka rimlighet och rättvisa i bestämmelser om kontrollprogram för övervakning av hushållsvatten, och det handlar om att de små vattenverken upplever att de har för omfattande och kostsamma undersökningar och vi vill ha en översyn.

 

Jag går vidare i detaljmotiveringen och noterar att utskottet också har förkastat finansmotion nr 67 som ville ha ett studerandekort för gymnasialstadiet. Det arbetet diskuteras och förbereds och därför är motionen förkastad. Jag har förstått av de ungdomar vi har hört att studerandekort är någonting man gärna vill ha, speciellt när man rör sig utanför Åland.

 

Behov och tillgång på stödfamiljer för skärgårdsungdomar vill motion nr 75 att skall utredas. Utskottet föreslår att motionen förkastas och hänvisar till motiveringen i finansutskottets betänkande från ifjol och tycker, liksom landskapsregeringen, att det är viktigt att man uppmärksammar situationen för alla ungdomar som flyttar hemifrån för att gå i gymnasieskola.

 

När det gäller projektet för skärgårdskultur finns här en finansmotion nr 39 som vill ändra rubrik och motivering. Utskottet förkastar motionen, men tycker att landskapsregeringen behöver förtydliga verksamheten i en preciserad verksamhetsplan och man vill också veta mer om referensgruppens tillsättning funktion samt uppmanar därför landskapsregeringen att återkomma i tilläggsbudget med redogörelsen.

 

Ålands ungdomsråd föreslås att få en person/en resurs för sin egen del och det tycker utskottet att är bra, men tycker ändå att landskapsregeringen skall göra en utvärdering av upplägget efter två år så att inte det här blir någon institution som blir kvar.

 

I momentet om Ålands Naturbruksskola vill jag först ange en rättelse. Den andra meningen i stycket skriver om specialisering i ”miljöproduktion”. Det skall vara ”mjölkproduktion”. Det här är Tryckfelsnisse – har sina förklaringar! Trots noggranna justeringar har detta smugit in sig. Jag anhåller om att det här rättas. Det utskottet här vill framhålla är nödvändigheten av att man ger en grundutbildning i djurskötsel vid naturbruksskolan och detta möjliggörs nu genom att man i stället för den mjölkproduktion som man bedriver i dag, som skall upphöra – det framkommer i landskapsregeringens budgetförslag – skall införa en köttdjursbesättning och denna köttdjursbesättning skall ge möjligheter till den grundutbildning i djurskötsel som utskottet anser att bör kunna ges i naturbruksskolan. Det finns ett fåtal ungdomar som vill specialisera sig inom mjölkproduktion och det skall de kunna göra i moderna privata mjölkladugårdar genom olika avtal. Men grundutbildningen kan man inte ge i privata ladugårdar, det blir nog för svårt. Det här har diskuterats, men det har tydligen fallit bort i landskapsregeringens förslag.

 

Så har vi kap. näringsavdelningen, där utskottet dels har behandlat finansmotion nr 54 som gäller befrielse av socialskyddsavgifter. Utskottet föreslår att motionen förkastas, men uppmanar landskapsregeringen att i tilläggsbudget lämna förslag om fortsatt kompensation av socialskyddsavgifter till privata företag i skärgårdskommunerna samt att jämföra med rikets motsvarande system. Man har utvidgat det i riket och vi tycker att det här är en viktig del. Det fanns en utvärdering i landskapsregeringens förslag där man bedömde att det här inte hade givit de nya arbetsplatser som man hade hoppades att stödet skulle ha givit, men trots det tycker utskottet att det här är värt att fortsätta, för även om det inte ger nya arbetsplatser i skärgården ger det kanske möjlighet att upprätthålla arbetsplatserna i skärgården och därför denna uppmaning till landskapsregeringen.

 

Motionen som föreslår en undersökning och kartläggning av kvinnligt entreprenörskap och företagande på Åland med syftet att klargöra drivkrafter, motiv och hinder föreslås förkastad, men utskottet tycker ändå att generellt sett kan man se en negativ trend när det gäller utveckling av företagsamheten och tycker att det finns skäl att se över helheten ur ett genusperspektiv samt tycker att en undersökning bör göras.

 

Vi har också diskuterat bredbandsutbyggnaden. Det fanns en beskrivning i landskapsregeringens förslag och utskottet tycker att det är angeläget att bredbandsutbyggnaden på hela Åland kan förverkligas, utgående från olika förutsättningar i olika regioner. Utskottet understryker betydelsen av att också skärgårdsregionen Kumlinge-Brändö får bredbandslösningar som är långsiktiga. Utskottet noterar att landskapsregeringen har beredskap att inom Mål 2-programmet stöda dessa bredbandslösningar.

 

När det gäller skogsbruket har jag redan i samband med allmänna motiveringen kommenterat motionen om stöd för uttagande av gallringsvirke för energiändamål.

 

I momentet Arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten – verksamhetsutgifter vill vi påpeka från utskottet att vi har erfarit att all lagstiftning för den nya arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten inte kommer att träda i kraft till årsskiftet. Utskottet föreslår därför att anslaget fram till dess den nya lagstiftningen trätt i kraft kan användas för verksamhet i enlighet med den nuvarande lagstiftningen.

 

Vi har en motion om Bärö, där vi hänvisar till tidigare och att projektet finns i trafikplanen och förkastar därför motionen.

 

Utskottet förkastar motion nr 63 om miljöfördelar med kollektivtrafik. Också motionen nr 78 förkastas om rabatterade biljetter för ungdomar, men utskottet föreslår trots förkastandet att man utreder frågan. Den utreds redan. Det har visat sig att skärgårdsungdomarna tycker att det är för dyrt att köpa bussbiljett till Hummelvik eller Långnäs, och det ligger säkert någonting i det; vi vet att frågan bereds och diskuteras i ungdomsrådet.

 

Om sjötrafiken talar utskottet endast om det nya bokningsprogrammet som kommer att tas i bruk under 2006. Där vill utskottet att landskapsregeringen i tilläggsbudget skall återkomma med redogörelser över hur det här skall verkställas. Vi vill ha bokningsregler och regler för ibruktagande. Vi erfor i utskottet att det planeras– vi blev lite osäkra om det är bara de som har årskort som skulle få boka – så det föreligger kanske några oklarheter som vi från utskottet vill ha klara besked på i tilläggsbudget. Samtidigt påminner utskottet om att det här fortfarande är en verksamhet som vi tror att kan utlokaliseras.

 

Till sist vill jag i uppräkningen kommentera den motion som godkänts. Det var en av 82 motioner som faktiskt har godkänts! Det är motionen om att en väntstuga skall uppföras vid färjfästet i Svinö. I utskottet tycker man att det är helt i sin ordning och föreslår alltså att den skall godkännas.

 

Jag vill också erinra om att till betänkandet finns en bilaga under rubriken ”Ärendets behandling” där vi har noterat att vissa rättelser inte har blivit införda i det tryckta budgetförslaget och de rättelserna är beaktade och uppräknade här.

 

Med detta vill vi konstatera att vi har ökat budgeten med 1.050.000 euro, men i själva verket är budgetens totalsumma densamma som den var i landskapsregeringens förslag och det är då överskottet som har minskat med 1.050.000 euro. Med det föreslår vi att lagtinget måtte anta landskapsregeringens förslag med de anförda ändringarna och kommentarerna från finansutskottet samt att lagtinget måtte bemyndiga landskapsregeringen att ikläda sig förpliktelserna som verkställandet av förvaltningen för Interreg IIIA-programmet för skärgården medför.

 

TALMANNEN: Den anförda rättelsen antecknas.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

En allmän reflektion när man läser betänkandet är väl att det är ganska tunt. Det är ganska lite skrivningar under de olika momenten och det är lite förvånande med tanke på att det ändå finns ganska stora viktiga principiella frågor i budgeten som jag tycker att lagtinget kunde ha haft synpunkter på, men också att det var många motioner som har tagit upp angelägna ärenden.

 

Det kan vara som utskottets ordförande säger att det beror på att utskottsmajoriteten har varit enig med landskapsregeringen och därför har man skrivit väldigt lite, men det kan också vara så, som jag tror och som jag lite kan läsa ut, att det finns mycket spänningar mellan de olika majoritetspartierna och då väljer man helt enkelt att förbigå saken med tystnad och skriver inte så mycket.

 

När det gäller kommunerna säger finansutskottet att det är väldigt viktigt att man nu måste komma med översynen av landskapsreformen och utredningarna. Min reflektion till den här delen är: Har utskottet fått någon tidsplan för hur landskapsregeringen avser att jobba med detta?  Jag tycker att vi från lagtingets borde sätta ganska hård press på landskapsregeringen därför att det som man föreslår nu från utskottets sida är något av konstgjord andning. Det är väldigt positivt att man ändå för in mera pengar, 1 miljon euro, men samtidigt är det lite av konstgjord andning. Vi vet att kommunerna befinner sig i en väldigt svår ekonomisk situation och som vi har anfört i en motion tycker vi att man i stället skulle ha använt medlet med kapitalskatten.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

När det gäller totalt betänkandets tunnhet är det mycket riktigt så att utskottets majoritet tycker att landskapsregeringen har förelagt en mycket bra budget och som jag sade i början att där vi inte har sagt någonting så stöder vi landskapsregeringen i de frågorna. Det betyder inte att det har varit spänningar mellan regeringspartierna, det har inte jag märkt någonting av i utskottsarbetet. Jag vet inte vad vtm Viveka Eriksson hänvisar till då, för det känner inte jag igen. Tvärtom, tycker jag att det har varit en stor enighet, också i många fall med oppositionen. I stora drag har det varit mycket bra, så det där kände jag inte igen, men totalt sett ja. Landskapsregeringens budget tycker utskottets majoritet att är mycket bra.

 

När det gäller kommunerna var ändå vtm Viveka Eriksson mest enig med att det var bra att vi införde ett stöd av engångsnatur, medan man väntar på den förbättrade landskapsreformen. Landskapsregeringen har låtit oss förstå att man avvaktar de utredningar som är på kommande. Vi vet och vi har nämnt det tidigare att Robert Lindfors jobbar med en utredning som skall försöka förbättra landskapsandelssystemet och vi vet också att ÅSUB håller med en utredning. Vi har förstått att man så fort man har denna utredning kommer att ta itu med den. Den exakta tidtabellen kan jag naturligtvis inte svara på, det beror säkert på många andra saker.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

För kommunernas del är det väldigt svårt att avvakta utredningar för man har jättestora ekonomiska problem. Instrumentet stöd enligt prövning är inget bra instrument, där kommunerna skall komma till snälla landskapsregeringen och be vänligt om mera stöd. Samtidigt finns det pengar:  kapitalskatten, som är intjänad i kommunerna, som logiskt också borde vara kommunernas pengar och det finns instrument att föra tillbaka den, oavsett alla olika utredningar om landskapsandelar. Jag vill också ställa en fråga kring fastighetsförvaltningen. Utskottet skriver ovanligt mycket om just den frågan. Det som jag är lite förvånad över är att man måste vara så här kritisk från lagtingets sida igen. Därför att det här är en ständigt återkommande fråga. Lagtinget har år efter år efterlyst från landskapsregeringens sida att man skulle ta ett helhetsgrepp om fastighetsförvaltningen. Nu står vi här igen och efterlyser det. Har utskottet fått någon förklaring varför man inte redan har genomfört de uppdrg som tidigare har framförts från lagtingets sida?

 

Så till några positiva saker. Det finns några positiva korn också i betänkandet. Jag tycker att det är väldigt bra att utskottet har gått in för att satsa pengar på katastrofhjälp. Men jag har också en fundering här: eftersom Finland är dåligt på att leva upp till de av FN uttalade målen att man skulle ge 0,7 procent av BNP, har utskottet diskuterat att Åland skulle vara bättre än landet i övrigt och se till att vi åtminstone lever upp till 0,7 procent av vår BNP? TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

När det gäller stöd enligt prövning, som ändå är en dålig lösning, är det klart att det hade varit bättre om utskottet kunde ha presenterat någonting mera hållbart. Men vi ansåg att det är för tidigt att man inte skall störa det reformarbete som görs. Precis som jag sade är det av engångsnatur. Vi tycker att det är för tidigt att förändra kapitalskattesystemet. Det skall komma i samband med reformen.

 

När det gäller fastighetsförvaltningen är det ingenting som utskottet har erfarit från landskapsregeringen, det är inte därför, utan det är därför att det i denna budget råkar vara flera olika fastighetsförsäljningsobjekt och projekt och det har också tidigare varit problem, så därför tycker vi att det är dags igen. Vi vet att det här har varit många år och det här har många utskott sagt och många i lagtinget har sagt att det bör centraliseras, så vi är alla överens i den här frågan.

 

När det gäller frågan om humanitärt bistånd och om man skall leva upp till de mål som finns att Finland borde ge 0,7 procent vill jag bara säga, att vi har ingen behörighet i den här frågan och det vi ger så ger vi s.a.s. inbakat i Finlands procent. Vi har pratat om de här olika sakerna, men vi har inte diskuterat att man borde göra någonting åt det, utan vi har ungefär konstaterat att det här är inte Ålands behörighet. Det är ingenting som förbjuder oss, men det är inte heller vår behörighet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

De klena skrivningarna i finansutskottet och nu i ordförandens anförande angående den helt nya Vilda västernpolitiken att förbigå gängse principer när tjänstemän inte uppfyller sina åligganden är förvånande. Man vill i stället öppna landskapskassan och köpa bort tjänstemän. Jag tycker att det är under all kritik, ja, i det närmaste ryggradslöst av finansutskottet att benämna det med så få rader som man gör. Vi får inga klara besked, ingen tar bladet från munnen, det är bara en massa diffust mumlande och en massa envisa rykten. Hur man än ropar får man inga svar. Att köpa bort näringschefen lär skall vara en politisk överenskommelse från det senaste regeringsbildandet är ett av de envisa rykten som rullar på. Jag gör i alla fall en annan tolkning av den kompletta tystnaden än liberalernas ordförande. Att mötas av komplett tystnad av majoriteten, landskapsregeringen och nu av finansutskottet, är en av de allra värsta härskarteknikerna – osynliggörande.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman! Det är precis som jag har förklarat att utskottet stöder regeringen i den här frågan. Det är är ingenting som är färdigt. Det finns en möjlighet i budgeten att göra en pensionsöverenskommelse, en överenskommelse som bygger på ömsesidighet. Båda parter måste omfatta den. Man kan inte föregå det här med att säga någonting annat än att man stöder landskapsregeringens verksamhet, vilket det här betyder just i denna fråga. Det handlar inte om någon härskarteknik, utan det handlar om ett sätt att lösa problem som landskapsregeringen har insett att finns.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman! Men nog måste finansutskottets ordförande hålla med om att det är helt nya principer man talar om. Man tänker öppna landskapskassan och köpa bort tjänstemän. Jag tycker också att det är anmärkningsvärt att i början av detta ärende talade man om lögner, man talade om illojalitet och nu pratar man om ett systemfel. Jag tycker att ålänningarna och lagtinget är betjänta av klara besked.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag vet inte vem som har talat om lögner. Jag har inte talat om lögner i alla fall,  (Från salen, ltl Sjögren: regeringen), det vill jag säga. När det gäller våra problem i förvaltningen med många anställda borde vi ha en tjänstemannalag med tydliga och klara regler, också regler för uppsägningsgrunder. Det finns mycket här som man kunde diskutera och som också har diskuterats i utskottet. Men nu är saken så att landskapsregeringen har på olika sätt kommit till att det här skulle vara ett sätt att lösa problem som, som jag sade, man upplever att finns. De problemen finns inom landskapsförvaltningen, inte inom lagtinget och inte i utskottet och därför måste utskottet i det här fallet lita på landskapsregeringen att man gör detta på klokast möjliga sätt. Det är inte första gången man har gjort sådana här lösningar inom landskapsregeringen och säkert inte sista gången heller. Och vi vet inte heller om det blir någon lösning därför att skall alla stöda landskapsregeringens budgetförslag, får det majoritet är det landskapsregeringen som har fritt att förhandla vidare och sedan krävs det ömsesidighet för att detta skall förverkligas.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag ville bara kort beröra två av de punkter som finansutskottets ordförande tog upp. Det ena gällde projektet skärgårdskultur, där det har funnits en öppen beskrivning i budgeten av just den anledningen att skärgårdsbornas behov och kulturarbetarnas egna initiativ så mycket som möjligt skall få styra innehållet. Jag uppfattar nu skrivningen så att vi kan inleda att utreda det behovet redan efter jul men återkommer sedan med en närmare beskrivning i första tilläggsbudgeten i mars.

 

I fråga om hantverksutbildningen är jag mycket glad att utskottet stöder landskapsregeringens linje att ännu under våren värdera om det är möjligt att långsiktigt fortsätta driva hantverksutbildningen i privat regi. Ordföranden sade att medel endast finns upptagna vårterminen, men det finns faktiskt också för hösten. Det står i momentet, även om huvudmannafrågan är öppen, bara så att det blir korrekt.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman! Kort bara om skärgårdskultur. Man vill ha en lite bättre preciserad verksamhetsplan och det är vi glada för om vi kan få till lagtinget under vårsessionen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Min första reaktion gäller också den fråga som ledamoten Camilla Gunell tog upp, nämligen summan om 70.000 euro som finns upptagna för Tosarby, som vi i liberalerna har önskat att skulle tas bort och att man automatiskt skulle gå in för att överföra huvudmannaskapet för hemslöjdsundervisningen på landskapsregeringen. Vi fick rättelse redan, så den frågan behöver jag egentligen inte beröra.

 

En felsägning var det kanske från ltl Gun Carlsons sida om vår motion om ungdomarnas bussåkande. Det gäller inte bara skärgårdsungdomar utan bussbiljetten är lika dyr för en ungdom som bor i Lumparland som startar sin resa till staden därifrån som för den som startar från Långnäs. Motionen syftar till att alla ungdomar skulle få förmånligare bussresor.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman! Det är riktigt, men varför jag kanske sade det som en felsägning var att i utskottet diskuterade vi väldigt mycket skärgårdsungdomarna och det var också sådana vi hörde. Därför halkade jag in på det, det är riktigt att motionen omfattade alla ungdomar men ändå förkastades.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Det är en sak som jag fastnade för när ltl Gun Carlson nämnde pengarna till kommunerna och stöd enligt prövning. Hon läser upp ungefär på vilka premisser man får stödet. Men i remissdebatten efterfrågades ett tydligare regelverk. Jag var mäkta förvånad över att det inte redan fanns – jag tror att det var ltl Jan-Erik Mattsson från centern som efterlyste ett tydligare regelverk – och nu ser jag att finansutskottet överhuvudtaget inte har diskuterat eller berört saken i sitt betänkande.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det är helt riktigt som ltl Brage Eklund säger att det diskuterades i salen och det diskuterades också ganska mycket i utskottet huruvida man skulle kunna införa nya regler eller prioriteringsregler för stödet enligt 12 §. Men när vi sedan studerade paragrafen i fråga insåg vi att den är ganska öppen och vid och vi ville inte införa några nya regler som på något sätt skulle försvåra utbetalningarna och fokusera alltför mycket bara på Gullåsen och specialomsorgen, för det var de som nämndes mest. Vi hänvisar i betänkandet till de stora problem som är just avgiftsutvecklingen vid Gullåsen, för specialomsorgen, för skolorna i små kommuner och den uteblivna kapitalskatten men vill ändå att landskapsregeringen skall avgöra det. Vi vill inte inveckla detta extra stöd, som förhoppningsvis skall bli ett års stöd, i alltför nya former som råddar bort det kommande arbetet. Det är orsaken och  det är riktigt att från början trodde vi att man skulle kunna införa nya regler för det, men vi bedömde enligt paragrafen att det inte behövs.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Kommuner som har lämnat in ansökan men inte fått stödet enligt prövning undrar egentligen på vilka premisser man skall få. På vilket sätt är man berättigad till stödet? Det är lite förvånande, även om pengarna är av engångsnatur, att man inte har tittat på det totala regelverket för framtiden eftersom budgetmomentet fortfarande kommer att vara kvar. Det är lite förvånande att man inte har granskat det lite mera. ”Öppen och vid” ja, men det finns inte några klara regler och tolkningar vad det är som berättigar till stödet. Är det ett tyckande och är det beroende på vem som sitter på rätt plats vid rätt tillfälle som gör att vissa får och inte får. Sådana spekulationer uppkommer nu genom att det inte finns tydliga regler.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag kan säga för ltl Brage Eklund att precis sådana här frågor har vi också diskuterat i utskottet och haft funderingarna, men ändå har vi kommit till att det är klokast att göra som vi gör för att inte föregripa kommande arbete i landskapsregeringen, för att inte föra in någonting som kanske inte är välbetänkt på lång sikt, utan – igen – den 12 § är ganska vid, det handlar om kommuner som i första hand har ekonomiska svårigheter på grund av exceptionella eller tillfälliga händelser och andra olika lokala särförhållanden. Varför vissa har fått back tidigare är naturligtvis för att det har funnits för lite pengar i momentet. Nu finns det en miljon till och det bör i rimlighetens namn betyda att fler kommuner kommer att få det. Det är en självklarhet, för det är meningen att pengarna skall delas ut under 2006.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Stöd enligt prövning skall höjas med en miljon euro har vi fått reda på både genom betänkandet och i det anförande som ordföranden för finansutskottet har haft. Vi skäms inte i liberalerna för att ta åt oss äran lite av det, för vi hade förslag om kapitalskattekompensation som var till beloppet betydligt högre än nu. För denna julklapp som kommunerna får vill vi ta äran åt oss, men problemet är att julklappen får de först nästa år. Stöd enligt prövning för detta år har inte landskapsregeringen fattat beslut om ännu. Det som vi diskuterar här nu ligger ett år fram i tiden, så det är på det viset att ingen kommun, kan man säga, kan i dagsläget veta om man kan få njuta förmånen av det vi diskuterar här. Ingen kan budgetera det och ingen vet säkert vilka beslut som fattas om ett år. Visst är det på det viset!

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Visst är det på det sättet, vice ordförande i utskottet ltl Mats Perämaa, att normalt sett beviljas stöd enligt prövning i december. Nu håller man på vad jag vet med årets fördelningar. Vi diskuterade också det här i utskottet ganska mycket och vi kunde också konstatera att det finns ingenting i nämnda paragraf, som jag inte behöver läsa upp flera gånger, som hindrar att man ger fördelningen tidigare, om det visar sig att kommunerna är på obestånd och har synnerliga svårigheter. Paragrafen medger fördelning enligt prövning när som helst under året; annars är det normalt i december man gör det. När det gäller vem som skall ta äran åt sig tycker jag att hela lagtinget skall ta äran åt sig av att kommunerna nu får extra stöd därför att i remissdebatten fanns det inte någon lagtingsledamot från något parti som inte ville ge mera pengar till kommunerna, så jag tror nog att i den här frågan skall hela lagtinget ta äran åt sig, såvida hela lagtinget tänker godkänna utskottets förslag – till julklapp till kommunerna.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Vem som skall ta äran åt sig kan väl säkert diskuteras, men det är klart att det sedan blir hela lagtingets beslut. Ända sedan vi gav vårt förslag om att kompensera för kapitalskatten – som vi gav i samband med remissdebatten och finansmotionerna – har det pågått en budgivning från majoritetsblocket om att höja upp stöd enligt prövning i stället. Jag tror att finansministern – och det förvånar mig att inte finansministern intresserar sig för vår debatt här i dag –föreslog 200.000 i förhöjning, sedan var vi uppe i 500.000 och till slut var det 1 miljon euro. Det har varit en budgivning om det här, och det är säkert vårt förslag om kapitalskatten som ligger till grund för budgivningen. Men det här är bra, det är bättre än ingenting. När det gäller kriterierna är det uppenbart så att det finns ingen kommun som kan vara säker på att man kommer att komma i åtnjutande av pengarna. Det här kommer att avgöras om ett år eller kanske eventuellt, som ordföranden för finansutskottet säger, lite tidigare, men det finns ingen kommun som i och med det beslut som förmodligen fattas här i lagtinget säkert kan sägas att de står i en bättre finansiell situation än utan det här beslutet.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

När det gäller stödet och vem som har stött vad vill jag ändå erinra om debatten, där jag som gruppordförande för centern inledde med att säga att man bör se till att skapa bättre stöd för kommunerna, så jag tror att vem som vill kan ta äran åt sig.

 

När det gäller finansansvarigas bortavaro har jag förstått att han är på en resa någonstans och kan inte vara närvarande av den orsaken.

 

När det gäller att kommunerna inte kommer att veta exakt vad de skall få är det sant. För många kan det vara ett problem, men det här skapar en möjlighet och vi har också diskuterat det i utskottet ganska mycket hur man på bästa sätt skulle ge det extra stödet. Det är helt riktigt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa:

Fru talman!

Jag tänkte inleda mitt anförande med frågan om överföring av behörighet av skatter. Vi liberaler har haft en finansmotion där vi ber landskapsregeringen ta fram tillräckligt beslutsunderlag i frågan om de indirekta skatterna. Vi har den uppfattningen att saken har diskuterats väldigt mycket i samhället. Vi har den uppfattningen att det finns en ganska stor enighet i de här frågorna men ändå väljer utskottet att inte egentligen ha någon åsikt om det här. Man skriver att man stöder landskapsregeringens arbete när det gäller utvecklingen av självstyrelsens ekonomiska system med avsikt att garantera sysselsättning och välfärd. Det här är ganska tunt, kan man tycka. Eftersom man stöder landskapsregeringen så hänvisar man till det förslag som regeringen har gett. I budgetförslaget står det just ingenting mera än att man nämner att en arbetsgrupp har tillsatts 2004 för att arbeta med de här frågorna och i oktober 2005 har det kommit en mellanrapport där det nämns en enskild åtgärd om beskattning av restaurangtjänster. Så här lite säger landskapsregeringen om den här frågan. Så här lite väljer utskottet att säga om de här frågorna. Det kan man tycka att är förvånansvärt. Jag har för min del försökt väcka diskussionen i utskottet, bl.a. om vad en beskattningsbehörighetsöverföring innebär. Tar vi över beskattningsbehörigheten, om vi går in för det bara för att vi vill ha behörigheten, eller skall vi sänka skatterna för någon, skall vi höja dem och, ifall vi sänker, hur skall vi då finansiera välfärden och de åtaganden som vi har slagit fast i lag att vi skall utföra och ansvara för? Men, som sagt, majoritetsblocket väljer att säga just ingenting!

 

Så till frågan om Europaparlamentsplatsen. Den känns kanske nnu mera angelägen med de besvikelser vi har fått ta del av under den senaste veckan och kanske kommer att få ta del av längre fram också. Jag tänker på vårfågeljaktsfrågan och kanske på snusfrågan också. Utskottet skriver också i betänkandet att vi måste koncentrera oss mera på EU-arbetet och det fordras tilläggsresurser. Europaparlamentsplatsen är en del av det hela.

 

Oppositionen har gemensamt under ett års tid och längre också drivit frågan att vi skulle få en enighet i den här saken, och så står det också nu att regeringen bereder en framställning på den här punkten, men jag hävdar att det är det idogna arbetet som vi har gjort gemensamt i oppositionen som har lett till att man ens har kommit så här långt. Det här har bromsats i ett års tid, hävdar jag. Det här kunde vi ha haft gjort för länge sedan, för nästan alla partier har hela tiden varit eniga om det; det är möjligen ett parti som sitter ganska i mitten här i salen men ändå driver en politik som är längre till vänster, alltså socialdemokraterna är det som har bromsat, så vi får se om vi kommer till resultat.

 

Det står någonting lite om rambudgeten. Så gör det också i rambudgeten som verktyg. Så står det också i framställningen och vi har drivit den här frågan under en längre tid att rambudgeten inte skall vara ett överarbetet dokument utan man skall fokusera på de förändringar som regeringen avser att genomföra. Då kan också lagtinget diskutera eventuella stora förändringar; man kan kanske säga att man kan visionera lite i de här frågorna. Det är bra att man nu backar tillbaka och vi emotser att nästa rambudget kommer att vara betydligt mera inriktad på det som jag just beskrev.

 

Frågan om den s.k. utvecklingen av förvaltningen och landskapsregeringens personalpolitik samt de förslag om övergångsförfaranden för näringsavdelningens chef återkommer jag till senare när jag beskriver mina reservationer.

 

Lite grann om fastighetsförvaltning. Ordföranden för liberalerna var i en replikväxling inne för det och ställde frågor om varför man inte har kunnat ta ett helhetsgrepp om fastighetsförvaltningen tidigare. Det är en fråga som är ytterst viktig att ställa varför man inte når resultat. Det är också ytterst viktigt att vi också nu försöker förmå landskapsregeringen att ta ett grepp om det här. I samband med varje budget som vi har behandlat dyker det upp nya problem med hur man har hanterat fastigheter, både vad gäller försäljning och kanske köp också. Men det sista stycket under rubriken Utveckling av förvaltningen, där man vill framhålla att i det fall upphandling används bör regelsystemet följas, hänvisar till frågan om museimagasinet. I utskottet har vi kunnat erfara att museibyrån inte s.a.s. upphandlade frågan om eventuellt privata intressenter kunde driva verksamheten utan man använde sig av systemet en intresseanmälan i tidningen. Använder man sig av den här metoden behöver man inte följa något regelverk, som vi ser det, överhuvudtaget utan det här är mera en dialog och man bör kanske akta sig för att använda sig av det här, utan man bör upphandla på ett korrekt sätt så att man också kan besvära sig upphandlingen. Det är en fråga om rättssäkerhet. Här vill jag igen påminna om att vi inte har någon lagstiftning för upphandling under EU:s gränsvärden, och det bör vi komma till.

 

Bostadspolitik. Det står att utskottet stöder landskapsregeringens åsikt att en aktivare användning av byggnadsplanering i skärgårdsmiljö bör utredas.  Det här är bra. Så väldigt mycket utredning tycker jag dock inte att det behövs; det fordras ett principbeslut av landskapsregeringen att man kan planera också strandnära områden för fast boende och det vore ganska enkelt att fatta ett sådant beslut. Jag personligen har framfört åsikter om att åtminstone på försöksnivå ytterligare liberalisera de här frågorna så att man kunde se och utreda huruvida man kunde planera vissa begränsade områden också för fritidsboende för att på det viset bemöta och mota den negativa befolkningsutveckling som sker i vissa skärgårdskommuner, men i den frågan kommer jag senare under mitt lagtingsarbete att väcka mera konkreta förslag om. Jag vill bara väcka frågan här också i talarstolen nu.

 

Social- och miljöpolitik. Utskottet uppmanar landskapsregeringen att prioritera arbetet för att utsläppen från fartyg i Östersjön upphör. Det är bra att man skriver det här. Det som är mindre bra är att landskapsregeringen inte har haft en aning av att fartygen i viss mån också har släppt ut avloppsvatten i Östersjön. Det är beklämmande att det är på det viset att landskapsregeringen inte har en bild av det här när man samtidigt har arbetat med miljöhandlingsprogrammet och ger ganska radikala förslag som kan betyda att vissa näringsgrenar inte kan fortsätta med sin verksamhet samtidigt som det pågår sådant här. Man borde ha kunnat ha haft ett grepp om miljöpolitiken på ett annat sätt. Men det är bra att utskottet försöker medverka till att landskapsregeringen tar ett grepp om de här frågorna.

 

Fru talman!

Några ord om golfsatsningarna i skärgården. Bägge projekten, det i Lappo Brändö och det på Föglö har enligt den kunskap jag har om det här haft sina ansökningar inne i över ett år. Något besked har man ännu inte fått och det finns en klar skillnad i hur projekten har behandlats av landskapsregeringen jämfört med det projekt som lagtinget fattade beslut om senast i samband med tilläggsbudgeten. Nu uppmanar utskottet landskapsregeringen att prioritera arbetet och bereda de här frågorna så att ansökarna kan få beslut. Jag tycker att dels är det en väldigt viktig sak för skärgården, dels är det fel att hantera människor på det här viset, så jag hoppas att landskapsregeringen läser det som utskottet skriver och tar del av det och bereder frågorna i enlighet med detta.

 

Så till detaljmotiveringarna. I frågan om humanitärt bistånd var det en motion från Ålands Framtid som låg till grund för den diskussion vi hade. Något annat kan man inte säga, det är helt klart att det är på det viset. Men jag tycker att det här exemplet kan visa hur svårt det är för oppositionen att få både gehör och kanske credit för att man gör ett stort arbete och skriver motioner. Det är inget litet arbete. Som ni vet har 82 finansmotioner lämnats in; det ligger en hel del tankemöda och arbete bakom det. Men här har man gjort som man för det mesta brukar göra: motionen har förkastats och så har man motiverat samma summa men lite på ett annat sätt. Jag tror att vi alla kan vara lika goda kålsupare i den frågan; det är beroende på om man är i opposition eller i majoritet, men på något vis tycker jag att vi borde få en ändring i systemet så att inte allt det här arbetet skulle gå till spillo.

 

Under momentet kansliavdelningens förvaltningsområde finns en rubrik som heter Understöd för befrämjande av förnybar energi. Den frågan drev vi liberaler i samband med remissdebatten och utskottet – det tackar jag för – har enats om en skrivning där vi ber landskapsregeringen återkomma i första tilläggsbudget med ett stödsystem för uppvärmning av fastigheter för bostadsändamål. Det här är bra, och det är bra att vi kommer till konkreta åtgärder för att komma ifrån uppvärmning med direkt el och olja, som miljömässigt är sämre uppvärmningsformer.

 

Landskapsalarmcentralen. Det väcktes ganska sent under utskottets behandling att landskapsregeringen avser att hålla en av tjänsterna vakanta, alltså inte tillsätta dem. Vi fick då signaler från personalen om att det här medför problem, så skrivningen bör uppfattas på det viset att landskapsregeringen bör sträva till att ha utbildad personal och uppfylla vakanserna i enlighet med den personalbilaga som finns i budgeten.

 

Debatten om finansieringsunderstöd till kommunerna har redan förts här och jag vill ytterligare säga att det är som vi ser det ett felaktigt sätt att fördela pengar, att kommunerna inte kan budgetera för pengarna, utan vi måste komma till andra system. Det säger förstås majoriteten: man emotser en reform på detta område och därför vill man inte införa någonting annat, man vill bara utöka stödet enligt prövning. Det här är bättre än ingenting, så vi kommer inte att emotsäga oss det, men vi hävdar ändå och kommer att hävda att kapitalskatten och kompensation för det vore ett bättre instrument, och ingen i majoriteten, nästan ingen i varje fall i majoriteten under utskottsarbetet, har åtminstone speciellt kraftfullt emotsatt sig det som ett system. Jag har inte hört att just någon här i salen heller har sagt att det i princip är fel att kompensera kommunerna med förlusterna i kapitalskatten. Vi får väl se om man längre fram kommer fram till just det som vi nu föreslår redan i år.

 

Några ord om landskapsandelsreformen som utförs och bearbetas som. Det kommer inte att vara särdeles lätt att komma till ett resultat, det är jag helt säker på, det här är mycket komplicerade saker och därför är det bra att det ändå står här att den reformen skall ske i samarbete med kommunerna. Det finns så många element, med tanke på de skillnader som finns i landskapet mellan skattekraften i de olika kommunerna, så att det kommer att finnas mycket dragningar och politiska viljor om att utöka möjligheterna för vissa regioner gentemot kanske andra under arbetets gång och det kommer inte att vara lätt, men det är viktigt att man har kommunerna med sig. Jag är osäker på om man kommer att kunna komma fram till någonting under bara ett år, men det återstår att se.

 

Vad gäller etapp II och III under Ålands hälso- och sjukvård är vi glada för att utskottet anser och inser att det är fördelaktigt rent finansiellt och verksamhetsmässigt att de etapperna byggs och planeras samtidigt. Det här är en sak som vi liberaler har drivit länge, bl.a. ltl Sune Mattsson har i många sammanhang väckt denna fråga, så vi är glada för att vår politik får gehör så tydligt som den nu får.

 

Också under näringsavdelningens förvaltningsområde i frågan om socialskyddsavgifterna till skärgårdskommunerna är vi glada och nöjda för det gehör vi har fått i utskottet. Vi emotser och kräver förstås att landskapsregeringen, såsom det står i betänkandet, i första tilläggsbudget kommer med ett förslag om fortsatt kompensation. Meningen med att man skall jämföra med rikets motsvarande system är viktig med tanke på att man i Finland nu går in för och uppenbarligen kommer att anta ett utökat system där också kommunerna som arbetsgivare kan få förmånerna. Jag anser inte att vi bör ha sämre system för våra skärgårdskommuner än vad man har i fastlandet och man måste också komma ihåg att de åboländska skärgårdskommunerna och Ålands skärgårdskommuner ligger geografiskt nära varandra, så det finns en viss konkurrens där i fråga om attraktionskraft. Därför är det viktigt att man tar del av vad fastlandet besluter i de här frågorna och väger in det när man så småningom ger ett förslag till lagtinget om kompensation för socialskyddsavgifterna.

 

Fru talman!

Så till frågan om bredbandsutbyggnaden. Brändö och Kumlinge har gemensamt lämnat in en Mål 2-ansökan till landskapet och det står också någonting om det i budgetförslaget som regeringen har gett. Jag motionerade inte om frågan före finansutskottets behandling eftersom jag inte visste helt säkert vad detta innebär, men nu tycks det mig uppenbart att inte regeringen bereder det här ärendet i enlighet med ansökan utan snarare bereder det i enlighet med tidigare avsikter och tidigare nämnda lösningar i samband med en förprojekteringsanhållan. Det här är oroväckande. Därför har jag reserverat mig i frågan. Det står att man avser att lösa den, det finns avsikter att stöda, men det ter sig ganska uppenbart att man inte vill stöda det fullt från landskapsregeringens sida. Då ser jag mig tvungen att försöka förtydliga detta och göra det genom den skrivning och den kläm som jag har i reservation, den kan alla läsa. Med tanke på den diskussion som vi har haft om miljöhandlingsprogrammet och skrivningarna där, vilket har skapat en stor oro i skärgården, så vore det ytterst illa om man inte kan få gehör för den här satsningen. Landskapet har förut finansierat delvis utbyggnaden av bredbandslösningar på hela Åland; Brändö och Kumlinge blev utanför. Nu tar kommunerna tag i det hela och skall man då mötas av ett nja, kanske eller bara delar av det, då är det igen förödande. Det är Mål 2-ansökan och är alltså regeringen som har ärendet på sitt bord. Man kommer inte att ge finansieringsstöd utgående från de reserverade pengar som finns för det här, så det kommer förmodligen inte att behandlas av lagtinget mera. Därför vill jag för min del att vi klart genom skrivningar skall säga vad vi tycker om det här. Det som utskottet säger är tyvärr bara ett stöd för det som vi har fått erfara i utskottet om regeringens avsikter. Det är inte ett stöd för den ansökan som Brändö och Kumlinge har lämnat in.

 

Så till min reservation om förvaltningen. Jag läser några rader rakt ur reservationen:

 

”Det som landskapsregeringen föreslår är stora förändringar av förvaltningen. Dels beskrivs att den blivande förvaltningschefen förutsätts ha ’landskapsregeringens förtroende’. Dels vill landskapsregeringen införa olika tjänstledighetsvillkor för olika tjänstemän. Finansutskottet väljer att inte ha någon åsikt om dessa förändringar. Landskapsregeringen avser också att införa en helt ny princip vilken går ut på att det skall vara möjligt att ’köpa bort’ för landskapsregeringen besvärliga tjänstemän. Det är anmärkningsvärt att en sådan princip införs och det är ytterligt anmärkningsvärt att majoriteten i finansutskottet väljer att förbigå en sådan principiellt viktig förändring med tystnad. Lagtinget borde framföra sina åsikter då det gäller en sådan stor förändring i förhållningssättet gentemot personalen i förvaltningen. Landskapsregeringen måste ta den oro som finns inom landskapsförvaltningen på största allvar och arbeta för att förbättra situationen för personalen.”

 

Som här tidigare sades, talman, har vi den uppgiften och fått höra de, om vi kallar det för rykten, och vi vill inte medverka till ryktesspridning utan vi vill ställa frågorna här under det offentliga ljuset s.a.s. Det finns en uppgift om att den här regeringen redan i samband med förhandlingarna om regeringsprogrammet kom överens om att nämnda tjänsteman, näringsavdelningens chef, skulle bort. Är det så att vi har fel, är det så att ryktena säger fel, så kan ju representanter för regeringen ställa sig upp och säga så, men sådana uppgifter har vi. Efter det gick det kanske ett halvt år, sedan fick vi via media läsa att landskapsregeringen inte längre har förtroende för nämnda tjänsteman, man hävdade t.o.m. att personen är lögnaktig och illojal och lantrådet sade, att det inte får finnas den minsta misstanke om att en avdelningschef har en politisk bakgrund när man skall utföra sitt förvärv. Det ledde sedan till att man föreslår det som man nu föreslår. Numera säger man inte längre att det fanns sådana här problem, man säger bara att det är ett systemfel. Och systemfelet skulle just vara att man inte får ha en politisk koppling. Så måste man tolka det. Vi skall tänka oss framtiden då, ifall man genomför det här. Den dag när man skall anställa en ny avdelningschef måste man tolka det här som att den personen inte kommer att ha haft ett politiskt engagemang tidigare. Så måste man tolka det. Är det så att den personen man anställer skulle ha varit socialdemokrat tidigare eller fs:are eller centerpartist, då kommer saken att ställas på sin spets. Vi i liberalerna anser, och vi ber, att lagtinget inte skall införa nya system för att köpa bort människor och därför kommer vi att klart och tydligt i samband med omröstningarna föreslå att man inte genomför detta.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Ltl Mats Perämaa påstår att socialdemokraterna skulle ha bromsat Europaparlamentsplatsen. Till det vill jag  till liberalen Perämaa säga att i senaste EU-val där liberalerna stödde Henrik Lax sade han alldeles uttryckligen att om han skulle bli vald, vilket han blev, skulle han ordna Europaparlamentsplatsen bara han ungefär hade landat i Bryssel. Vi ser inget resultat av det. Vi ser ingen liberal diskussion kring det här varken före eller efter i samband med hans vistelse här på Åland, så det verkar inte som om den frågan har löst sig trots att liberalerna lovade i samband med senaste EU-val.

 

När det gäller initiativet till riksdagen om indelning av landet i olika valkretsar är det en gammal diskussion som redan socialdemokraterna tog initiativ till och diskuterade under senaste valperiod i självstyrelsepolitiska nämnden, så det är inget initiativ som liberalerna har varit först och tagit utan det är en gammal fråga som socialdemokraterna redan tidigare under senaste valperiod hade diskuterat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Frågan blir ändå självklart från min sida: Varför bromsar socialdemokraterna det arbetet nu? Så har det varit och det skulle förvåna mig om inte andra här i salen kommer upp och säger samma sak. Vad gäller nuvarande presidentkandidaten Henrik Lax tror jag knappast att han har sagt att han skall ordna den här frågan. Jag tror inte att någon enskild person kan ordna frågan om vår parlamentsplats. Däremot fick vi inskrivet i Svenska folkpartiets program att partiet där jobbar för den här frågan. Nu senare har presidentkandidaten Lax uttalat sig att han är för platsen också. Det är klart att vi skulle ha varit glada om han kunde ha ordnat den åt oss, men för att ta det säkra för det osäkra så har vi bestämt oss för att driva saken vidare ändå här ur vår lagtingsposition. Vi önskar nu att socialdemokraterna kunde vara med så att vi blir eniga i lagtinget.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Det är alldeles uppenbart att ltl Mats Perämaa försöker skriva om historien. Det är självklart att vi alla fick delgivet av EU-parlamentarikern Lax att han verkligen skulle ordna upp den här frågan och att han kämpade för den. Vi har fortfarande inte sett något resultat och nu håller liberalerna på och säger att, jo, Svenska folkpartiet har skrivit in det här, lovat osv., men det har inte hänt någonting. Men det som jag inte kan förstå är när ltl Mats Perämaa säger att socialdemokraterna bromsar det här. När man läser finansutskottets betänkande står det att utskottet föreslår att motionen förkastas, då utskottet erfarit att landskapsregeringen bereder en framställning till lagtinget för behandling under vårsessionen 2006. Inte kan man väl påstå att vi bromsar det – vi deltar i landskapsregeringens arbete för att bereda en framställning där man skall föreslå indelning i valkretsar. Det är ett gemensamt arbete som socialdemokraterna aktivt deltar i.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det är snarare så att sossarna tvingas att delta i detta för att regeringen skall hålla ihop. Det finns andra frågor där socialdemokraterna s.a.s. är med i frågorna. Jag tänker på kk-huset där man samtidigt motarbetar frågorna i kulisserna. Så har skett i det här fallet också. Det jag sade inledningsvis var att socialdemokraterna har bromsat saken i ett års tid. Så är det bara. De övriga partierna har varit eniga om detta på gruppledarnivå och på de möten vi har haft medan socialdemokraterna har bromsat. Men kommer vi till resultat nu och vi blir eniga i den här frågan, så kanske vi inte behöver ha den här diskussionen flera gånger.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Enligt mitt förmenande är det en helt korrekt historiebeskrivning som ltl Mats Perämaa ger när det gäller Europaparlamentsplatsen. Oppositionen har samfällt knuffat regeringspartierna framför oss och socialdemokraterna är dem som har bromsat; annars hade vi haft framställningen på bordet för nästan två år sedan. Så är verkligheten. Jag gick igenom förfaringssättet i detalj i remissdebatten, så det är onödigt att upprepa det. Det blev ändå lite oklart för mig: Avser liberalerna att driva den här frågan vidare i den motion man har lagt till omröstning eller inte? Frågan har motarbetats. Det har getts löften, löften som har brutits. Mitt förtroende och mina förhoppningar har länge varit grusade när det gäller nu sittande regerings förmåga att komma med en framställning. Om lantrådet t.ex. kan ge löften om att före höstsessionen tar slut kommer det en framställning, då är jag också nöjd, men jag är rädd för att vi igen blir stående för femte gången med Svarte Petter om vi inte gör någonting. Märk väl, det är ingen invecklad sak att ta fram en sådan här framställning. Det gör man gladeligen på en förmiddag, om man har lust!

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Vi i vår grupp har fördelat arbetet i debatten, så vi har olika tyngdpunktsområden och vår ordförande vtm Viveka Eriksson kommer att gå in på det här igen, men jag kan meddela att hon kommer att avisera omröstningen av vår motion.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag tänkte kort beröra frågan om pengarna till Pakistan. Landskapsregeringen ansåg att man skulle lämna momentet tomt och öppet s.a.s. för lagtinget att tillsammans ta ett initiativ. Det var ingenting som vi landskapsregeringen ansåg att var en lämplig fråga att göra partipolitik, utan vill lagtinget sammantaget föra in pengarna, så har vi redan i remissdebatten sagt att det ställer vi oss positiva till.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det vore kanske ett sympatiskt sätt att bereda budgeten och lämna momenten öppna så att vi fyller i siffrorna här i lagtinget, så kanske det skulle bli bättre på det viset. ”Inte göra partipolitik”- det är partier som sitter här och behandlar det, så om det är partipolitik eller inte, men för vår del är det nog snarare det att vi tycker att vi har det så väl ställt här på Åland att vi vill hjälpa till.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Det är lite det jag försöker fara efter. Jag tror att ingen här skulle säga att de har någonting emot att landskapsregeringen beviljar medel till de lidande i Pakistan, men det är en fråga som inte på det sättet kräver någon större debatt. Landskapsregeringen har inte ett regelverk för utbetalning av sådana här pengar, men om lagtinget sammantaget tycker att det här är en lämplig åtgärd har vi också från landskapsregeringens sida sagt att det tycker vi också.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det är där som problemet är. Landskapsregeringen har inget regelverk och finansutskottet och lagtinget sade i samband med behandlingen av den förra budgeten att regeringen skall skapa ett regelverk och kriterier för humanitärt bistånd. Man har valt att inte lägga tyngdpunkt på den här frågan, man har inte brytt sig om vad lagtinget sade och man har inte heller gett förslag om anslag för humanitärt bistånd för nästa år, och jag är glad för att lagtinget anser att den här saken är värd att diskutera samt anser att det är värt att stöda dem som behöver hjälp.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Ltl Mats Perämaa lyfte upp frågan om alarmcentralen. Processen där uppfattar nog jag i alla fall som en mycket ren förvaltningsfråga och kanske inte en fråga som Ålands lagting direkt skall fördjupa sig i. Självklart ser vi från landskapsregeringens sida till att verksamheten där skall vara tryggad. Men precis som alltid innan vi tillsätter ordinarie tjänster skall en genomgång av verksamheten göras, och det är den som pågår. Personalstyrkan har utökats i förhållande till hur det var tänkt från början. Därför tycker vi nu att det efter ett antal år är dags att man från ledningens sida går igenom hur arbetet är upplagt och också tar ställning till möjligheten att köpa tjänster vid behov från räddningsverket. När utskottet ingrep i frågan var det mitt i processen, precis när vi skulle ha personalmöten osv. Jag ber ltl Mats Perämaa lägga märke till att alla pengar finns kvar. Det finns pengar som för en sjunde tjänst, men vi har satt en stjärna vid den för att den skall lämnas vakant, dvs. vi är inte beredda att tillsätta den ordinarie förrän genomgången har gjorts, men man kan ändå tillsätta den med en tillfällig plats. Vi vill inte vara med om att vi tillsätter en person ordinarie 2007 som vi sedan efter en genomgång kommer underfund med att vi egentligen skulle ha klarat oss utan och sedan börja varsla och säga upp, utan vi vill ha genomgången först och sedan en ordinarie anställning.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Genomgångar i all ära, men man borde kanske involvera personalen i genomgångarna också. Det kan väl hända att det här kan tyckas vara ett förvaltningsärende, men centerpartiet har två ledamöter i finansutskottet och båda har enats om att vi skall s.a.s. förtydliga det vad vi avser att göra gentemot förvaltningen och det ansågs vara av värde, för det var en oklar situation. Vi fick samtal från personalen, som senare fick höras också i finansutskottet och vi fick uppfattningen att det var på det här sättet, men om det leder till det vi har skrivit i betänkandet och det som också uppenbarligen ledamoten Britt Lundberg har som avsikt att genomföra att det skall bli en bra verksamhet med kunnig personal, så kan vi väl säga att vi är eniga.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Ltl Mats Perämaa och jag har många gånger samsyn i frågor som rör skärgården, både vad gäller golfsatsningar och vad gäller bredband. I mångt och mycket tycker vi lika. Vi vet att vi är starkare om vi står tillsammans än om vi enskilt strävar på åt varsitt håll. Men det finns en sak där partipolitiken verkligen visar att det ena är ett självstyrelseprogressivt parti medan det andra, liberalerna, är något lamare. Jag tänker på den skrivning som finns i finansutskottets betänkande:  ”Byggnadsplanering i skärgårdsmiljö bör utredas som en möjlighet att skapa förutsättningar för strandnära fast boende, även för inflyttade utan åländsk hembygdsrätt.” I princip är jag för det. Jag tycker att det är bra om vi kan skapa fast bosättning ute i skärgårdskommunerna. Det behöver vi, men däremot delar jag inte ltl Mats Perämaas förklaring till att det kan landskapsregeringen göra med det klubbslag. Vi talar här om grundbultarna i självstyrelsen. Vi pratar om självstyrelselagen 30 §, bl.a., vi pratar om jordförvärvslagen 2 §, vi pratar om landskapsförordningen om jordförvärvstillstånd 4 §, vi pratar om grunden i den åländska självstyrelsen och den är jag som centerledamot inte beredd att ta med ett klubbslag.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det blir en aning motsägelsefullt. Ltl Veronica Thörnroos sade att centern och ltl Veronica Thörnroos själv är ett parti som är för självstyrelseutveckling medan vi liberaler är något lamare. Men ändå vill jag hävda att det framstår ganska tydligt att det som ltl Veronica Thörnroos sedan säger är att hon vill att allting skall vara som det har varit förut. Om det är utveckling får väl ltl Veronica Thörnroos förklara det för mig! Det här är en sak som vi måste diskutera huruvida jordförvärvsreglerna i dagens moderna globala samhälle till alla delar gagnar utvecklingen och möjligheterna att leva på Åland. Jag är beredd att ta den diskussionen till alla de här delarna utan att ändå säga att de skall omkullkastas. Men just den här punkten om strandnära fast boende har jag den uppfattningen att det kan ändras på genom att principerna i regeringen ändras. Det fordrar ingen ändring av lagstiftningen.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Det är intressant att ltl Mats Perämaa gör sig till tankeläsare för vad jag tycker och vad centern tycker. Centern är inte emot framtiden. Centern är beredd att jobba för framtiden. Vi är beredda att jobba för hela Åland, men samtidigt är vi inte beredda att kasta självstyrelselagen puts väck, så här bara för att skapa förutsättningar i en region! Det är vi inte beredda att göra. Vi vill i sedvanlig ordning, både när det gäller tunnelutbyggnad till Föglö och när det gäller andra stora projekt vill vi bereda ärendet, vi vill ägna oss åt ett reflektoriskt tänkande och när vi har faktaunderlag på bordet är vi beredda att fatta ett beslut. Jag är synnerligen förvånad över att liberalerna, som annars är det största utredningspartiet som finns i Ålands lagting, är beredda att med ett klubbslag lämna självstyrelselagen. Det tycker jag är svagt och det visar på att liberalerna inte är ett självstyrelseprogressivt parti.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Medan jag hörde på ltl Veronica Thörnroos replik tänkte jag att jag skall säga inledningsvis att inte kan vi vara helt säkra på om centern är emot framtiden, men efter att jag hörde repliken till slut väljer jag att inte säga det på det viset. Det låter väldigt konservativt, det låter som att man vill befästa sina ställningar i en skyttegravsposition och bevaka det som har varit. Vad gäller självstyrelseutveckling har liberalernas ordförande skickat ett brev till landskapsregeringen där hon vill att man skall tillsätta en parlamentarisk kommitté för att se över självstyrelselagen, för att se till vilka delar man kan utveckla och det brevet torde vara offentligt så fort som det har registrerats. Det var det jag ville säga om vår progressivitet, vi vill arbeta för utveckling och vi kommer att driva på att så sker.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Ltl Mats Perämaa tog upp flera frågeställningar som jag gärna vill besvara här under mitt anförande och försöka förklara. Men före jag går in på dem skulle jag gärna ta upp två saker som jag tycker det är skäl att vi i lagtinget också under den här debatten om landskapets budget och landskapets ekonomiska politik och förutsättningar framför allt för 2006 men också för kommande år har med i våra tankar och i vår diskussion. Diskussionerna handlar väldigt mycket här om utgifter och hur vi skall fördela de pengar som vi har i budgeten, men det är också skäl för oss här i lagtinget, och också för oss i landskapsregeringen naturligtvis, att fundera på hur vi skall kunna ha inkomster också i framtiden, ha sysselsättning i det här landskapet.

 

Vi vet alla att det är sjöfarten som väldigt långt är motorn i det åländska samhället och efter det att landskapsregeringen avgav sin budget till lagtinget hände det faktiskt några positiva saker på det området. Vi vet alla att Viking Line gjorde sin nybeställning, ett länge efterlängtat beslut i det åländska samhället, Rosella, som det fanns avsikter från nämnda Viking Line att flagga ut, där lyckades man tillsammans med Sjömans-Unionen komma fram till ett avtal som gör att fartyget kunde vara kvar under finländsk/åländsk flagg, med allt vad det betyder för skatteintäkter för det åländska samhället och också trygghet för arbetstagarna ombord. Det här var positiva saker som gjorde att jag och säkert många med mig kände oss lite optimistiska inför framtiden och som ger anledning till viss optimism.

 

Det som håller på och sker nu och som ni som alla följer med media har noterat är att den andra stora aktören på Östersjön, Silja, har stora ekonomiska problem och man har också väldigt tydligt och klart nu deklarerat att rederiet är till salu, vilket säkert de flesta har känt till under en längre tid, men det som nu de senaste dagarna också blev väldigt tydligt är att Tallink är intresserat av att köpa Silja som helhet eller kanske delar.

 

Detta ger anledning för oss, fru talman, att fundera på vad det kan innebära för det åländska samhället om en sådan affär kommer till stånd därför att det är ingen enskild händelse som man kan isolera. Blir det på det sättet sätter det ett enormt tryck på de övriga åländska rederierna när det gäller kostnadskonkurrensen och kostnadsbilderna man har inom sina verksamheter. Jag hoppas därför verkligen att det positiva arbete som man har gjort mellan berörda rederier och arbetsmarknadsparterna också kan fortsätta så att man kan komma fram till sådana avtalslösningar som gör det möjligt att i likhet med Rosella-fallet vara kvar under finländsk/åländsk flagg, trots den hårda kostnadskonkurrensen som man har från estniska och andra baltiska rederier och flaggor.

 

Det här, fru talman, ville jag ta upp därför att det är sådana saker som på ett övergripande sätt faktiskt påverkar vårt samhället och också kommande budgeter, kanske redan budgeten för 2006.

 

Den andra stora frågan som finns i det här sammanhanget som är synnerligen aktuell är Ålands penningautomatförening och dess spel på Internet och den konfliktsituation, som vi tyvärr måste kalla det för i dag i och med att inrikesministeriet har valt att polisanmäla penningautomatföreningen och dess Internetspel, vilket sedan i sin tur har lett till att Ålands penningautomatförening också har varit tvungen att vidta nödvändiga åtgärder för att kunna försvara sig. Vi har från Ålands landskapsregerings sida konsekvent stött Åland penningautomatförening och i de skrivelser och i det arbete samt i de diskussioner vi fört med berörda myndigheter klart deklarerat att vi anser att penningautomatföreningens verksamhet och även dess Internetspel är inom det tillstånd som landskapsregeringen har givit, och den konsekventa linjen kommer vi att driva. Vi har också känt ett stort stöd från Ålands lagting i den här frågan och det vill jag här uttrycka min stora uppskasttning för; det ger oss och penningautomatföreningen större möjligheter att lyckas i slutändan.

 

De här två  nämnda frågorna, sjöfarten och konkurrenssituation och Åland penningautomatförening hör också ihop på ett ganska intimt sätt, fru talman. Skulle vi hamna in för en stor utflaggning har det konsekvenser på många områden, men på ett område har det speciellt stora konsekvenser, nämligen när det gäller Åland penningautomatförenings möjlighet att tjäna in pengar, för den dagen rederierna väljer att flagga ut sina fartyg flaggar man också ut dem utanför vårt monopol och om penningautomatföreningen får fortsätta sin verksamhet är det inom ramen för deras dotterbolag inom den s.k. konkurrensutsatta verksamheten. Och då är det så det inte ger speciellt mycket överskott till den åländska allmännyttan; det ger arbetsplatser och en viss avkastning men långtifrån de nivåer som vi är vana vid här på Åland och de nivåer som vi behöver för att kunna tillgodose allmännyttans behov här på Åland, nämligen idrotten, kulturen och de sociala sektorerna.

 

Alla de här sakerna är på något sätt intimt sammanvävda med varandra och det gäller verkligen att vi alla nu vågar stå upp och försvara de åländska positionerna och också är beredda att hjälpa till att hitta konstruktiva lösningar i slutändan.

 

Fru talman!

Om jag då skall välja att gå in på de konkreta frågeställningar som ltl Mats Perämaa tog upp vill jag börja med Europaparlamentsplatsen och informera lagtinget om att när lagtinget samlas den första mars kommer det att finnas en framställning när det gäller Europaparlamentsplatsen. Det finns nu resurser reserverade för det på lagberedningen så att det förslaget skall vara klart vid den tidpunkten.

 

Sedan, fru talman, när det gäller ltl Mats Perämaas fråga om det fanns någon överenskommelse mellan nuvarande regeringspartier om att nämnda tjänsteman skall bort i samband med regeringsförhandlingarna vill jag för min del klart deklarera att någon sådan överenskommelse inte har funnits och det tycker jag också har bevisats genom att det gjordes goda försök att hitta ett bra samarbete under det första året mellan landskapsregeringen och nämnda tjänsteman, som ltl Mats Perämaa väljer att att uttrycka sig. Det vill jag absolut dementera i det här sammanhanget för min del som lantråd i varje fall.

 

Fru talman!

Jag vill också dementera det som ltl Mats Perämaa har sagt flera gånger att vi inför något nytt system när vi ”köper bort” som det kallas i reservationen. För det första är det här inte att köpa bort, utan det här ger grund för en ömsesidig överenskommelse mellan parterna och, som jag tidigare många gånger har sagt från talarstolen, att det bygger på det systemfel som vi upplever att vi har nu och som vi avser att ge förslag till lagtinget hur det skall kunna rättas till. Inom parentes, fru talman, kan jag nämna att vi igår eftermiddag i landskapsregeringen klubbade framställningen om tjänstemännens möjligheter till tjänstledighet och också när det gäller övriga frågor som har med förvaltningens utveckling att göra, så att den kommer troligen att ligga på lagtingets bord i morgon.

 

Men, fru talman, det är inte första gången som man vidtar den här typen av åtgärder, åtminstone kan jag minnas ett fall under min tid i landskapsregeringen och det var när vi hade ledamoten Harry Eriksson och den speciella problematik som fanns i den situationen. Då valde vi också att göra en ekonomisk överenskommelse som kunde lösa situationen på ett sätt som hoppeligen var acceptabelt för alla parter. Ibland hamnar man i sådana situationer och vi har på ett öppet och ärligt sätt inför Ålands lagting redogjort för den här situationen och vi begär lagtingets fullmakt att få gå vidare i de här diskussionerna. Jag hoppas att vi i slutändan också kommer att få den fullmakten.

 

Fru talman!

Jag vill också för min del, eftersom jag tycker att det är en viktig principfråga ta upp frågan om bostadsbyggande och möjligheterna att skaffa tomt och skaffa sig en bostad här på Åland om man vill flytta hit.  Där vill jag för det första säga att det är en viktig målsättning för oss att befolkningen på Åland skall växa, därför att det behöver vi, vi behöver flera människor hit till Åland för att hjälpa till med att utveckla vårt samhälle också driva vårt näringsliv framåt, speciellt mycket behöver vi dessa människor också ute i skärgården och i glesbygden, där det behövs mera skattekraft. Då måste vi naturligtvis vara så öppna att vi också ser på de system vi har att vi gör det möjligt för dessa människor att komma hit. I det sammanhanget tog vi initiativet i budgetförslaget att öppna den här diskussionen kring att man som icke-innehavare av åländsk hembygdsrätt också skall kunna skaffa sig bostad på Åland snabbare. Jag för min del är öppen för och vill att vi skall se över systemet och försöka möjliggöra det när det handlar om stadigvarande bosättning på Åland. Däremot är jag starkt kritisk och tveksam när det gäller fritidsbebyggelse. Jag tycker att den stora skillnaden där är den att är det så att om man bosätter sig stadigvarande blir man också en skattebetalare i den kommunen, och det är precis det man behöver ute i glesbygden och i skärgården, stadigvarande bosättning som skapar skattekraft och möjliggör att hålla igång servicen i de små kommunerna. Så ärliga tycker jag att vi måste vara att glesbygdens och skärgårdens konkurrensförutsättningar är ganska goda när det gäller att kunna erbjuda attraktiva bosättningsplatser och då tycker jag också att man skall kunna få tillgodogöra sig dem i sin strategi när det gäller att skaffa mera människor att bo i sina kommuner. Det här tror jag ligger helt rätt i tiden och jag tycker mig också ha märkt ett ökande intresse för att faktiskt flytta till Åland och en nyfikenhet på de här förändringarna som vi har på gång. Jag tror att det är bra att vi får bort bilden om att Åland är ett slutet samhälle, vilket det de facto inte är.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det var många frågor, men två väldigt viktiga tunga frågor som lantrådet Roger Nordlund tog upp i början av sitt anförande. Det jag tänkte kommentera är penningautomatföreningen. Jag vet att jag sade i remissdebatten, om regeringen kommer att stå pall, och lantrådet sade att vi står pall. Det har ni gjort och det skall ni ha en eloge för. Det är också viktigt att lagtinget står enigt bakom. Men på något sätt börjar det kännas lite som om verkligheten skulle komma emot. Det pratas så ofta om de goda relationerna och aftonskolorna – när socialdemokraterna kom med skulle det verkligen bli annat, då skulle det bli riktig utveckling av självstyrelsen! Men när man ser på de goda relationerna är det så att varken Vanhanen eller Rajamäki ens svarar i telefonen när man ringer från Ålands regering och detta gör mig oerhört bekymrad.

 

Den andra frågan som jag lite ville kommentera är om Europaparlamentsplatsen. Varför inte lämna en framställning medan lagtinget är kvar här? Jag har gott minne och kommer så väl ihåg när centern bordlade investeringsstödet från april till september uteslutande av en enda orsak: att folk skulle glömma! Jag hoppas att det inte är någonting sådant nu, för det här är inte några invecklade saker. Kan vi inte få framställningen på bordet förrän vi går på vinteruppehållet, så är det onödigt att ha någon omröstning om frågan.

 

Lantrådet Roger Nordlund, replik:

Fru talman!

När det gäller Europaparlamentsplatsen och den framställningen tror jag att det var ltl Anders Eriksson eller någon annan som sade här att det är troligen inget större arbete att producera den framställningen, men det är ändå ett arbete som skall göras. Jag kan försäkra ltl Anders Eriksson att den kommer inte att glömmas bort, oberoende om den blir gjord nu eller i början av januari eller om den blir gjord så att den blir klar till första mars när lagtinget samlas. Uppdraget är givet och det handlar helt enkelt om att en lagberedare skall göra ett annat arbete färdigt för att kunna komma igång med det här projektet. Så ligger det till rent praktiskt. Jag tror att tidsmässigt har det sedan sist och slutligen ingen betydelse för att om vi skulle lämna det sista veckan i januari som lagtinget sitter, så blir den ändå inte färdigbehandlad utan den kommer att gå in i mars och det som är den viktiga tidpunkten är ändå sist och slutligen när den överlämnas till Finlands riksdag och den processen som kommer där. Det var ett tidigare lantråd som sade att det man förlorar i tid så kanske man vinner i kvalitet, och jag hoppas att vi kan diskutera på det sättet också i den här frågan och att vi kan ha en så bred enighet som möjligt kring den framställningen och hoppeligen en total uppslutning också i den frågan därför att det är synnerligen viktigt för att visa Finlands riksdag vilka känslor och vilka målsättningar vi har på Åland och att vi alla är beredda att stå upp får vår konstitutionella status i den frågan.

 

Fru talman!

Ltl Anders Eriksson nämnde ordet goda relationer. Även om man har goda relationer är det ibland så att man kanske kommer fram till att man har olika ståndpunkter och i frågan om Internetspelet på nätet är det alldeles tydligt att vi har olika ståndpunkter från framför allt Ålands landskapsregering och inrikesministeriet med benäget stöd av den övriga regeringen i den här frågan. Fast det blåser motvind, måste man kunna stå rak och hålla fast vid sina åsikter. Det bygger mycket på att man konsekvent från rikets sida har byggt upp ett större och större tryck på oss här på Åland, på Ålands penningautomatförening och på Ålands landskapsregering för att vi skall vika oss, men vi har bestämt oss och de analyser vi har gjort av juridiken säger oss att vi har rätt i den här frågan, och då skall man inte med politisk makt kunna få oss att ändra oss, utan vi har en sådan ställning att vi kommer att framhärda i den här frågan.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

För det första om Europaparlamentsplatsen så skall man få något resultat i politik måste man ge och ta och man måste lita på varandra. Jag erkänner öppet att det har varit så mycket taskspeleri när det gäller Europaparlamentsplatsen att jag börjar bli oerhört frustrerad, men även här är slutmålet att vi skall bli eniga och det är väldigt viktigt. Jag skall hala ner den eventuella upprorsfanan från vår sida och ta lantrådet Roger Nordlund på orden, att det kommer en väl genomarbetad framställning på bordet den första mars som vi förhoppningsvis kan vara eniga om.

 

Även om man har goda relationer kan man visst ha olika ståndpunkter. Så vet jag att det kan vara. Det är också viktigt att regeringen med lantrådet i spetsen står fast även om det blåser hårt, som det gör nu. Men när man ser saker och ting från sidan förefaller det lite märkligt detta prat om goda relationer osv. när slutresultatet blir att man polisanmäler varandra i stället för att ha en löpande dialog. Det känns oerhört märkligt faktiskt. Det finns ingen respekt överhuvudtaget för åländska värden från inrikesministeriets sida. De facto är det så, som vi har nämnt tidigare, att både Ladbrokes och Unibet samt alla internationella aktörer har finska hemsidor, arbetar på samma sätt som Ålands penningautomatförening gör; Unibet har jag förstått att t.o.m. har taxireklam i Helsingfors för sin verksamhet – det har man inga synpunkter på. Men när åländsk PAF gör samma sak, då blir det ett oherrans liv, så det är klart att det är en oerhört allvarlig konstitutionell sits som vi befinner oss i.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag delar väldigt långt ltl Anders Erikssons uppfattning att det är ett oacceptabelt sätt att umgås med varandra att polisanmäla varandra. Även om formellt sett polisanmälan från inrikesministeriet är riktad mot Ålands penningautomatförening, så har jag sagt det i offentligheten förut och jag kan upprepa det från lagtingets talarstol, att eftersom Ålands landskapsregering har givit ett tillstånd och vi också i skrivelser till inrikesministeriet och också till riksåklagaren har fastslagit att vi anser att penningautomatföreningens nuvarande spel ligger inom ramen för det tillståndet som vi har givit, så naturligtvis känns det också som att den polisanmälan är riktad mot Ålands landskapsregering. Det är en mycket allvarlig sak som i förlängningen naturligtvis kan påverka relationerna mellan statsmakten och självstyrelsen, om man inte lyckas hitta en konstruktiv lösning på det här i slutändan.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

I frågan om att köpa bort tjänstemän säger lantrådet att det inte fanns en överenskommelse i regeringsförhandlingarna om att nämnda tjänstemän skulle bort. Vi får tro lantrådet på hans ord förstås. Men lantrådet säger att det bevisas av att det finns en nästan överenskommelse om ett övergångsförfarande för tjänstemannen. Så sade lantrådet. Faktum är att det inte finns någon överenskommelse, det finns ett utkast till överenskommelse, men man har inte ens fattat beslut om det i landskapsregeringen om hur det skall utformas, så egentligen finns det ingen överenskommelse.  Men om den eventuella överenskommelsen bevisar att det inte fanns en förhandsöverenskommelse om hur det skulle gå till, så vad bevisar det då att lantrådet och vicelantrådet i media anklagade nämnda tjänsteman för illojalitet och också för lögner – det går inte att ifrågasätta att så har skett. På vilket sätt kan man säga att de här sakerna finns med i det här som nu betecknas vara en god process mot en lösning av det här?

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det är intressant att det är liberalernas gruppledare som här närmast gör sig till talesman för nämnda tjänsteman i detta ärende. Jag tycker att det skulle vara bra om vi kan hålla det på en så principiell nivå som möjligt och jag vill gärna återkomma till den här diskussionen i samband med den framställning som kommer på lagtingets bord hoppeligen i morgon, eftersom beslut är taget när det gäller tjänstledighetsproblematiken. Det är ändå det som är grunden, att vi har infört parlamentarism här på Åland 1998, vi har genomfört den s.k. ministeransvarighetslagstiftningen och an efter som tiden går vinner man erfarenhet av det här systemet som vi nu lever med. Vi har kunnat konstatera i den här landskapsregeringen att den situation som har utvecklats inte är acceptabel, utgående från landskapsregeringens sätt att se hur vi vill att arbetet skall fungera när det gäller möjligheterna till förtroende och lojalitet. Det är därför som vi har föreslagit hur man kan lösa ut den här situationen på ett sådant sätt i det här fallet att man det finns förutsättningar att lösa det för nämnda tjänsteman på ett acceptabelt sätt och sedan i samband med den kommande framställningen ge förslag hur man skall undvika att komma i liknande situationer i framtiden.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Lantrådet säger att detta är för att lösa ett enskilt fall. Men finns det ändå inte en risk att när man gör på det här viset så är enda kriteriet man har här för att göra ”övergångsförfarandet”, som man kallar det i framställningen, och som har blivit tydligt är att personen har haft ett politiskt engagemang tidigare. Finns det inte en uppenbar risk, om man genomför det här, betalar bort en tjänsteman på bara det kriteriet, att man kommer till samma situation igen, att det kan finnas en annan tjänsteman som kanske visar ett politiskt intresse, som då i och med det egentligen har rätt att kräva att få lön för att vara hemma under resten av sitt liv? Det är det man måste tänka på; det är inte alldeles säkert att man kan säga att det här är för ett enskilt fall när man så uttryckligen har det politiska engagemanget som kriterium. Det är det här som är farligt och det är det här som vi anser att man inte skall gå in för. Jag gör mig inte på något vis talesman för en enskild tjänsteman, utan jag pratar om vad det här kan leda till i framtiden. Vi är alldeles klart emot övergångsförfarandet – det är ni som föreslår att man skall sätta till väldigt mycket samhällspengar för att lösa en, som ni betraktar, besvärlig situation. Vi är emot det.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det är väldigt viktigt att understryka att det är ingenting som hindrar att tjänstemän har politiskt intresse och politiskt engagemang i det åländska samhället, varken på landskapsnivå eller på kommunal nivå. Däremot har vi definierat det i samband med framställningen som vi tog igår, att när det gäller de ledande tjänstemännen, i det här fallet avdelningschefer och lagberedningschefen, som skall arbeta väldigt nära den politiskt tillsatta landskapsregeringen, måste det finnas ett orubbat förtroende mellan dessa personer för att vi skall kunna få systemet att fungera. Det här bygger på den parlamentarismutveckling som vi har haft och den ministeransvarighetslagstiftning som vi har. Jag tror faktiskt att det här är någonting som behövs för Åland därför att ålänningarna har rätt att kräva a) ingen politik i förvaltningen, det hoppas jag att vi alla är överens om, att det skulle vara helt förkastligt när det gäller en god förvaltning och b) det skall inte ens behöva finnas en misstanke om att det finns en politik i förvaltningen, det hoppas jag också att vi är överens om. Det systemet skapar vi på det här sättet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Det finns många fördelar att bo i ett sådant litet samhälle som Åland utgör men det finns också nackdelar. Nackdelarna ställer speciella extraordinära krav på landskapsregeringen och på lagtinget Det var lantrådet och vicelantrådet som gjorde en diskussion som kunde ha varit principiell til personlig. Lantrådet hävdar att det finns en frivillighet i överenskommelsen och att båda parterna är eniga. Nog måste man väl förstå att en principiell arbetssituation blir ohållbar om lantrådet och vicelantrådet kallar till presskonferens, går ut i media och tar ära och redbarhet av en tjänsteman. Man talar om lögner och illojalitet! Det rör sig ingalunda om någon slags överenskommelse utan det rör sig mera om en envägskommunikation och att peka med hela handen.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag tror att det är viktigt att en landskapsregering kan peka med hela handen och säga i vilken riktning man skall gå och driva politiken. Det är det som hela det parlamentariska systemet bygger på. Det är därför vi formar en majoritet här i lagtinget, sedan driver man en politik och då är det väldigt viktigt, fru talman, att man också har förvaltningen med sig i det arbetet och de ledande tjänstemännen, att det inte är så att lantrådet och regeringen pekar i den riktningen och en annan tjänsteman pekar i en annan riktning. Får vi en sådan situationen är det väldigt olyckligt för det åländska samhället, för det försvårar utvecklingsarbetet och den som får betala kalaset i slutändan är faktiskt de åländska skattebetalarna för att vi har blandat in politik i förvaltningen. Det är det som vi försöker undvika, vi försöker lösa ut den här situationen som vi har i samband med budgetförslaget för 2006 och med den lagframställningen som ligger på lagtingets bord kommer vi att också försöka hitta den långsiktiga lösningen som lagtinget får diskutera.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Visst anser jag att en landskapsregering skall vara handlingskraftig. Men det anser jag inte är att peka med hela handen – det tycker jag att är ett odemokratiskt sätt. Jag tycker att en av lantrådets absolut viktigaste uppgifter är att få landskapsförvaltningen att fungera. Men när det gäller personalpolitiken får lantrådet och landskapsregeringen underkänt.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Ltl Katrin Sjögren och också andra här i dag har talat om personalen i ett allmänt uttryck som ”alla”. Den här landskapsregeringen har valt att ta tag i det som vi upplever som problem för att vi skall kunna få förvaltningen att fungera bra. Och när man väljer att ta tag i saker och ting skapar det också reaktioner, och de reaktionerna är vi beredda att ta för att långsiktigt kunna få en bra och välfungerande förvaltning. Det är alltid lättare att bara stryka över och låtsas som att inga problem fanns och så lämnar man över det till nästa regering eller till dem som kommer efter. Men vi har valt att ta tag i det, på ett öppet sätt redovisa för Ålands lagting och för ålänningarna: så här ser det ut i förvaltningen och de här problemen har vi, de här lösningarna föreslår vi. Det som liberalerna föreslår, om man tänker föreslå att ingenting skall göras, det är att vi skall fortsätta som om ingenting skulle ha hänt, låtsas som att allting är bra när alla vet att det de facto inte är det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Självstyrelsen blöder och stormakterna dundrar! Exempel på det är både PAF och sjöfågeljakten. Lantrådet ber om hjälp från, som jag uppfattar det, också från oppositionen i de här svåra frågorna. Det här är frågor som är på alla människors läppar just nu och det finns en stor kritik mot regeringen ute i det åländska samhället. Lantrådet sade när han valde regering att det här var en regering som hade goda relationer. De relationerna väntar vi alla på att skall visa på resultat nu. Vi har både finansministern och näringsministern frånvarande i salen i dag. Jag utgår från att de sitter med inrikesminister Rajamäki i Finland och diskuterar. Jag vill ha svar från lantrådet var de är i dag, om de är hos Rajamäki eller var är de någonstans i dag?

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Ltl Gun-Mari Lindholm uttryckte sig på ett ganska dramatiskt sätt, men jag måste erkänna att jag är benägen att hålla med när det gäller att självstyrelsen kan komma att blöda om vi inte hittar konstruktiva och bra lösningar i slutändan på den här frågan. Däremot håller jag inte med ltl Gun-Mari Lindholms påstående att landskapsregeringen får stor kritik, för då rör vi oss tydligen i väldigt olika kretsar. Jag har sällan under min tid som lantråd känt så stort stöd för regeringen och det arbete som vi gör nu och där alla ålänningarna tycker att nu är det verkligen skäl att vi sluter upp kring de här frågorna och hjälps åt och visar att vi står eniga bakom den tolkning som landskapsregeringen har gjort när det gäller PAF:s verksamhet och lagligheten där. Det hoppas jag verkligen att vi också här från lagtingets sida skall kunna göra i fortsättningen.

 

Fru talman!

När det gäller de goda kontakterna så utan att gå in på detaljer kan jag avslöja så mycket att ledamoten Lasse Wiklöf är i Helsingfors i dag ja.  

(Från salen: Strand är i rökrummet)

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

Det var bra, men vad gör finansminister Wiklöf i Helsingfors i dag? Är det så att han har möte med inrikesministeriet, det skulle jag gärna vilja veta? Lantrådet säger också att detta med goda relationer har han alltid hänvisat till, han har alltid tagit fram det och många anser att det har varit en bra linje, andra tycker att det har varit en i många avseenden för försiktig linje. Jag undrar också nu om det är så att lantrådet anser att den politik och den politiska linje som han har fört har varit rätt taktik, att den har varit framgångsrik. Anser lantrådet det i dag?

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Min grundinställning är att man skall alltid eftersträva att ha goda relationer, oberoende om man är en stor eller en liten grupp, och vi som bor på Åland är sist och slutligen en ganska liten grupp om vi ser det i ett större sammanhang och då gäller det att vi har goda relationer både österut och västerut, alla andra väderstreck också för att vi skall kunna klara oss så bra som möjligt och att vi bygger upp nätverk av kontakter. Men, fru talman, jag anser också att det är lika viktigt att man, när det gäller avgörandefrågor, viktiga frågor, att man kan föra en bestämd linje där man inte viker sig och den här frågan är en sådan fråga där vi inte viker oss.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

(Kl. 11.57). Plenum avbryts nu för lunchpaus och fortsätter kl. 13.00.

 

                                                                 ----------------------

 

(Kl. 13.00). Plenum fortsätter.

 

 

 

Vtm Johan Ehn:

Fru talman!

Julen börjar närma sig och det märks till viss del på debatten och också på antalet närvarande här och nu i salen. Det kan hända att julmaten, som serverades under lunchen har gjort att orken börjar så småningom tryta. Jag tänkte för den frisinnade gruppens sida lägga några kommenterar kring finansutskottets betänkande.

 

Som jag sade i mitt gruppanförande om budgeten var den frisinnade gruppen nöjd med den produkt som landskapsregeringen hade lämnat hit. Det har jag inte haft någon anledning att backa från. Jag tycker att det förslag som låg var ett bra förslag som hade väl goda övervägningar kring de frågor som nu var aktuella.

 

Finansutskottet har gjort ett digert arbete, precis som vanligt, och har nu lämnat sitt betänkande till oss här i lagtinget. Det finns tre punkter som jag vill kommentera som jag upplever att utskottet kanske har lagt en lite annan vinkel på än den ursprungliga budgeten.

 

Den första punkten som jag tänkte kommentera är landskapet visavi kommunerna, som vi också hade en ganska lång diskussion om här i remissdebatten. Man har i utskottet enats om att man späder på stödet till kommunerna med 1 miljon euro som skall delas ut enligt särskild prövning. Det här är någonting som vi från Frisinnad Samverkan också ställer upp på. Vi har förstått att i de diskussioner som man har haft i finansutskottet har kommit till att det här kan finnas ett behov av här och nu. För vår del vill vi dock påpeka att beloppet skall ses som engångsnatur; det är någonting man gör för att stötta upp kommunerna i den situation man har just nu, men det viktiga är att se till att man åstadkommer strukturella förändringar, dels att vi inväntar de utredningar som finns angående vilka ansvarsområden kommunerna skall ha och vad de i dag kostar, hur landskapsandelssystemet skall se ut och också tar oss en funderare över hur kommunstrukturen skall se ut för framtiden, dels genom arbete men som jag också sade under mitt gruppanförande om budgetförslaget, så är åtminstone vi från vår sida inte främmande för att också diskutera antalet kommuner på Åland i framtiden. Men det är en fråga som dyker upp i det skede när man har underlaget klart och man kan klart och tydligt säga vad som är upp och ner och vänster och höger s.a.s.

 

Den andra frågan som finansutskottet har lagt in är frågan kring det humanitära biståndet. Där har finansutskottet lagt in 50.000 euro. Det får också sitt fulla stöd från den frisinnade gruppens sida. Det känns bra att vi från åländsk sida kan visa på den här solidariteten gentemot dem som har det sämre. Jag tycker att det också är bra att vi den här gången gör på det sättet att vi lägger pengarna knutna till en organisation i stället för ett specifikt ändamål. Vi vet att när saker och ting händer i världen är snabbheten i de första hjälpinsatserna viktiga, sedan kan det hända att man bör vänta för att se vilka typer av projekt som behöver stöda. Därför är det bra att på det här sättet stötta upp Röda Korset så att pengarna används på rätt sätt. Jag tycker inte heller att det är fel att det är vi i lagtinget som enas kring den här frågan, utan vi förde ett resonemang, precis som har framkommit här tidigare, mellan regeringspartierna redan innan vi hade frågan på vårt bord, men vi ville också att vi skulle visa vår vilja från lagtingets sida.

 

Den tredje och sista frågan som jag vill lyfta, som kanske också skiljer sig något jämfört med det som finns angivet i budgeten, är skrivningen om stödsystem till olika typer av förnyelsebara energiformer. Från vår sida tycker vi att det är bra att man jobbar utgående från principen att ge förutsättningar för alternativa energikällor att få fäste här på Åland. Det är någonting vi behöver. Vi vet att vårt nuvarande behov av olja och importerad el är någonting som belastar miljön rätt hårt och det är någonting som man behöver se över vad man kan göra där. Det finns en skrivning i betänkandet att man skall invänta vidare förslag från landskapsregeringen. Det är bra och där vill vi från vår sida säga, att med stöd behöver man inte alltid mena bidrag utan det går också att bygga upp andra system;  någonting som diskuterades rätt livligt här i remissdebatten var av olika typer av energicertifikat. Det är ett betydligt effektivare sätt, enligt vårt sätt att se det, att lyfta fram och trycka på kraften i att få fart på alternativa energisystem.

 

I övrigt uppfattar den frisinnade gruppen att de skrivningar som finns i betänkandet i det stora hela antingen ger stöd eller förstärker det förslag som landskapsregeringen har lagt och vi hoppas nu på att vi kan få en fortsatt god behandling av betänkandet och önskar landskapsregeringen lycka till i sitt arbete med att förverkliga budgeten.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Vtm Johan Ehn kom in på frågan om stödet till kommunerna och där är vi helt eniga om att vi skall ge det. Jag vill ändå erinra om att i den landskapsreform som finansutskottet har efterlyst har man inte tagit med några strukturella förändringar i kommunerna utan tvärtom, nästan, noterar utskottet och hänvisar till den utredning om kommunreformen som landskapsregeringen skriver om, att den inte är en utredning om sammanslagning av kommuner; precis som landskapsregeringen skriver så skriver utskottet. Jag vill bara påminna om att det är så man skall förstå det.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Som jag också sade i anförandet ser jag det som ett underlag för den fortsatta diskussionen och från vår sida vill inte vi stänga dörren för det här och jag uppfattar inte heller att de skrivningar som finns är ett ställningstagande vare sig för eller emot, utan jag deklarerar snarare att vi från den frisinnade sidan är intresserade av att föra den diskussionen vidare också. Men vi ser det inte som ett självändamål utan snarare som en av de vägar man kan vandra. Vi vet också att det som är den viktiga delen är att vi hittar en bra struktur, framför allt vad gäller ansvarsfördelningen mellan landskapet och kommunerna och också hur kommunerna sinsemellan kan samarbeta och vilket landskapsandelssystem vi har. Men, som sagt, man skall inte heller stänga den fjärde dörren, som jag ser det här, nämligen att också titta på hur man kan gå vidare från ett samarbete till att ha ett färre antal kommuner. Den dörren får inte vara stängd, som vi ser det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Jag skulle vilja ha några förtydliganden från Frisinnad Samverkans talesman vtm Johan Ehn. Också när det gäller den kommunala strukturen är visserligen vtm Johan Ehn mycket inlindad, men jag tolkar ändå vtm Johan Ehns uttalande som så att Frisinnad Samverkan har en ganska stor beredskap att tänka sig att man också slår samman kommuner. Egentligen är det en linje som man ganska långt förespråkar, och det skulle vara intressant om vtm Johan Ehn lite mera skulle utveckla Frisinnad Samverkans syn, inte bara att man är beredd att diskutera utan: hur ser man på frågan om den kommunala strukturen. Har man diskuterat att det skall vara en kommun, tre kommuner eller hur många kommuner? Vilka vinster har man förhoppningar om på grund av eventuella sammanslagningar?

 

Den andra frågan som jag skulle vilja få belyst är Frisinnad Samverkans syn på biståndet. Man har alltså gått in för bistånd till Pakistan. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Om vi börjar med frågan om den kommunala strukturen försökte jag redan i ett replikskifte med ltl Gun Carlson förklara vår inställning: vi vill inte att man i det här läget stänger fast eventuella dörrar för en kommunsammanslagning. För oss är kommunstrukturen och den service som kommunerna står för det viktiga. Biten med service är det viktiga vad gäller kommunerna. Det finns inga självändamål i att börja slå samman olika kommuner för att göra större enheter, utan då skall det underlaget finnas som vi nu håller på och jobbar fram för att se: vad är det som kommunerna behöver för att klara sin produktion; utgående från det underlaget kan man resonera vidare. Vi har heller ingenting sagt om det är en kommun, tre kommuner, tio kommuner eller om det fortfarande är 16 kommuner därför att vi inte har det faktaunderlaget än så länge. Går man in en diskussion om hur kommunerna skall klara tjänsteproduktionen i framtiden måste man också vara öppen för alla olika alternativ, annars känns det onödigt att gå in i det här arbetet överhuvudtaget; det som behövs är faktiskt en öppenhet i diskussionerna. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Jag tror jag blev ännu mera förvirrad! Jag är lite osäker fortfarande vad som egentligen är Frisinnad Samverkans linje, för man har säkert ändå i sitt parti diskuterat detta ganska ingående och har sin syn ganska klar. Sedan kan jag tänka mig att man kan få problem i landskapsregeringssamarbetet därför att där finns ganska starka olika åsikter mellan de tre partierna, åtminstone av det som man har kunnat utläsa hittills. Det blir mycket intressant att följa fortsättningen. Att titta över strukturerna är väl någonting som redan framgår av budgeten, så jag antar att där finns en öppenhet från alla partier.

 

När det gäller biståndsfrågan var min fråga också till utskottets ordförande om man hade fört en diskussion i utskottet huruvida man är beredd att också resonera på ett sådant sätt att Åland kan ta sin del när det handlar om FN:s mål om att uppnå 0,7 procent av BNP i stöd, eftersom Finland är så dåligt som land så kanske Åland kunde ha den principen att åtminstone vi lever upp till målen. Vad är Frisinnad Samverkans syn på den frågan? TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Jag skall börja med frågan om kommunerna och försöka göra det tydligt. I mitt gruppanförande i remissdebatten sade jag att jag tror, och vi från Frisinnad Samverkan tror, att vi kommer att hamna i den situationen att kommunsammanlagning är oundvikligt. Men om man skall få ett sådant arbete att fungera måste man för det första se till att man får fram ordentliga fakta, som jag var inne på tidigare, för det andra är det viktigt att den här diskussionen i första hand kommer från kommunerna själva. Man skall se fördelarna med de system och de organisationsformer man har. Är det så att kommunerna anser att det är samarbete som är det första steget, ja, då kommer kommunen att välja det, och det tycker jag inte att vi skall lägga på här uppifrån. Om kommunerna däremot kommer till att man vill jobba utgående från de här bitarna, så tror vi på det.

 

Vad gäller FN:s mål har inte vi varit med och diskuterat dem vare sig i landskapsregeringen eller i vår egen grupp, men jag tycker att det är en intressant diskussion att ta. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

När det gäller det extra finansieringsstödet till kommunerna tycker jag att vtm Johan Ehn tar upp en väsentlig och viktig fråga som lite har kommit bort i debatten i dag, men som nog diskuterades ganska mycket i samband med remissen, nämligen de strukturella förändringarna. Det är klart att man måste ha en öppenhet för strukturella förändringar. Vi delar också den synen att det är kommunens service som är det viktigaste: vilken service kan kommunerna ge? Då måste man utgå från det och inte från att man skall slå samman kommuner bara för sammanslagningens skull. Det är inte alls det som det handlar om utan det är fråga om kommunernas roll i framtiden och vilken service man kan ge. Kan man ge fortsatt god service med nuvarande strukturer så är det okej, men det är alldeles uppenbart att det kommer att bli stora svårigheter med det i framtiden och då måste man vara öppen för strukturella förändringar, och det är också vi socialdemokrater.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Precis det som ltl Christian Beijar säger försökte jag också uttrycka i mitt anförande, alltså att det finns ingenting man gör för sakens egen skull utan det måste finnas ett ändamål, och ändamålet i det här fallet är att kommunerna skall klara av att sköta de uppgifter som åläggs av oss här i lagtinget; det är kommunernas grund för den verksamhet som de utför. Jag tycker att det finns en samsyn vad gäller den synen i det här fallet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det blev lite otydligt hur Frisinnad Samverkan ställer sig till utskottets förslag om understöd för befrämjande av förnybar energi. Det står ganska klart i betänkandet att landskapsregeringen skall komma med ett förslag till stöd, alltså bidrag, för konvertering av befintliga uppvärmningssystem till förnyelsebara energiformer i egnahemshus och bosättning. Vtm Johan Ehn lindade in diskussionen i frågan om miljöcertifikat enligt den svenska modellen, att det är okej om det också innefattar det. Men enligt min uppfattning är det inget ställningstagande i frågan om miljöcertifikat utan det är ett helt annat ärende som inte är färdigt diskuterat. Hur ställer sig Frisinnad Samverkan specifikt till det här förslaget, är man för det eller inte?

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Som jag sade vad gällde energifrågorna har vi en skrivning som innefattar en helhet där man klart och tydligt också säger att landskapsregeringen skall ta ett helhetsgrepp kring energifrågorna. Jag anser att den skrivning som nu finns ger en fullmakt åt landskapsregeringen att utgående från de stöd som finns här ge stödet till uppvärmningsanläggningar men också det att man samtidigt skall gå vidare med diskussionen kring elcertifikaten därför att energifrågan är så pass komplex att där skall man inte enbart plocka ett och ett av bitarna utan man måste se till att man får en helhet av det hela. Det läser åtminstone vi in i den skrivning som finns här nu, att det är det som lagtinget vill vad gäller energipolitiken.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Frågan om energipolitiken är komplex och det har utskottet kunnat erfara också. Man har kanske inte helt klart kunnat uppfatta att landskapsregeringen har ett fullkomligt grepp om detta och därför efterlyser man en energistrategi som skall debatteras här; det finns anledning att återkomma till de frågorna då. Men ändå blir det lite oklart, vtm Johan Ehn, Frisinnad Samverkan har en representant i finansutskottet som har varit med om skrivningarna om stöd för att konvertera till förnyelsebara energiformer i bosättning. Är Frisinnad Samverkan för detta eller inte?

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

I kombination med de övriga åtgärderna är vi för den här biten också. Jag inledde med att säga, att de här bitarna är inte någonting som man plockar ett och ett för sig utan de hör ihop. Från vår sida tyckte vi att den skrivning som fanns i budgeten redan om att man hade ett antal utredningar på gång under ledning av landskapsregeringsledamoten Lundberg tyckte vi att var tillräcklig. Vi litar på att landskapsregeringen kommer att se till att vi får energifrågan att utvecklas vidare. Orsaken till det är naturligtvis att vi sitter med själva och klarar av att påverka regeringen den vägen, och det tycker vi att är den viktigaste vägen att påverka. Att oppositionen sedan har ett behov av att ytterligare trycka på från lagtingets sida förstår jag också.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Finansutskottets betänkande över budgeten för nästa år är väldigt tunt. Jag tror att man måste gå tillbaka till skrivmaskinernas tid för att hitta ett som är tunnare! Det är synd för det finns många frågor i budgeten och i de i anslutning till budgeten lämnade motionerna som skulle förtjäna uppmärksamhet. Det förefaller som om majoritetens representanter i finansutskottet fungerar som regeringens marionetter och sitter tyst. Och det är nog ett nytt sätt från finansutskottets sida. Under alla min år, som ju inte är så många, men en handfull i alla fall här i lagtinget så har finansutskottets ledamöter alltid haft en större integritet och nog blandat sig i politiken på det viset – man har tyckt till och man har också tyckt till när man har stött regeringen. Men att sitta tyst är nog någonting nytt.

 

Finansutskottets betänkande är på sju sidor och ltl Mats Perämaas reservation är på fyra sidor – hälften, och det säger väl en hel del. All heder till ltl Mats Perämaa som ensam måste stå för förnuftet i utskottet vad det verkar. Det är kanske ett strukturellt fel att oppositionen har bara en ledamot i finansutskottet, det kanske borde vara två, så hade man lite stöd av varandra. Men det är ändå mycket bra arbete från ltl Mats Perämaas sida.

 

Jag skall gå igenom betänkandet sida för sida. Det är inte så många, men jag skall göra det ändå och ge mina kommentarer till finansutskottets funderingar samt också lite allmänpolitisk debatt som är aktuell. När det gäller rubriken Självstyrelseutveckling vill jag från Obunden Samlings sida säga att vi stöder PAF till 100 procent, det har vi alltid gjort och jag har själv varit i den situationen som landskapsregeringen är nu att man har polisen efter sig i PAF-frågan. Det är viktigt, vilket jag också ansåg då, att lagtinget står bakom. Då var det tyvärr inte lika tydligt att lagtinget stod bakom det som landskapsregeringen gjorde då. Men nog är vi nu eniga om att vi skall hålla hårt på det här. Jag tycker att det är viktigt att vi håller huvudet kallt, för vi har rätt, vi har rätt att bevilja PAF tillstånd för spel och uppfyller till alla delar de regler som finns, så man skall inte rusa till och göra något felsteg med anledning av polisanmälan. Visst är det onekligen så att det är lite olustigt när en regering polisanmäler en annan, det är tur att Åland är demilitariserat; annars skulle väl missilerna nu vara uppspända och riktade åt ett visst håll. Det är just sådana här konflikter som annars runt om i världen är av den kalibern att det kan sluta med väpnade konflikter. Man skall komma ihåg, att på den här nivån är det inte längre roligt, det är inte längre någonting man skrattar åt.

 

Däremot kan man le lite i mjugg om man tittar tillbaka när landskapsregeringen bildades vilka fina kontakter man skulle ha, goda relationer osv. Det visade sig att man kunde inte alls förlita sig på det utan en socialdemokrat i Finlands regering polisanmäler två socialdemokrater i Ålands regering! Till den delen verkar det inte något vidare med centerns partnersval i regeringen. Jag tycker också att det är lite tråkigt när man har suttit på dessa aftonskolor och haft sina möten osv. att man inte ens har varandras telefonnummer så att man åtminstone kan ta luren och ringa. Jag trodde faktiskt att lantrådet hade Vanhanens privata mobiltelefonnummer, så att man kunde diskutera informellt åtminstone. Men nu är saken som den är och visst kan man försöka komma vidare med diskussioner, för det verkar som om inrikesministeriet menar att det här är någon sorts förhandlingstaktik att lämna in en polisanmälan för att säga bu med stora bokstäver och utropstecken efter och då skall vi bli rädda här! Det verkar inte bättre än att man förhandlar genom att polisanmäla! Jag vill återigen ge mitt fulla stöd till att stå upp för PAF:s Internetverksamhet till alla delar.

 

Talman!

När det gäller Åland och EU är finansutskottets stycke ganska tunt. Det finns mycket aktuella EU-frågor, bl.a. den nya budgeten, som kanske hade förtjänat lite uppmärksamhet, vad den innebär för Åland. Nu är det så att det slutliga beslutet kom ganska sent och finansutskottet har inte hunnit med, men det skulle vara intressant att höra landskapsregeringens tolkning vad budgetuppgörelsen innebär för Åland specifikt.

 

En annan sak, talman, som har retat många ålänningar är EG-domstolens dom om vårfågeljakten som så gott som till alla delar förbjuder vårfågeljakt. Det skulle också vara intressant att där höra landskapsregeringens tolkning, man har haft flera dagar på sig nu att tolka domen och vad som kommer att hända med frågan. När man läser domen framgår det på flera punkter att domstolen säger att man inte har kunnat visa på, man har inte kunnat argumentera tillräckligt bra tydligen för betydelsen av viltvårdsinsatserna, möjligheten att jaga vissa arter på hösten. Domstolen rekommenderar t.o.m. jakt på arter som överhuvudtaget inte vistas här på hösten. Är det möjligen så att landskapsregeringen, när man har försett ombudet med bakgrundsfakta, inte har tagit tillräckligt allvarligt på det och inte visat tillräckligt vetenskapliga undersökningar? Där har man säkert också från landskapsregeringens sida utvärderat sin insats och lantrådet kan säkert berätta om han anser att man är nöjd till alla delar eller om man har lärt sig någonting och förbättrar sig till nästa gång. Det här är ingen kritik mot ombudet Pynnä som drev talan utan det är i så fall kritik mot att man inte presenterade tillräckligt vetenskapliga fakta som bas för att användas i domstolen.

 

Talman!

När det gäller budgetutvecklingen säger finansutskottet: ”Utskottet anser att frågan om allmänna avdraget bör ingå i den utredning om samhällsfinansiering där landskapsandelsreformen ingår.” Så är det inte, det vänder jag mig mot. Man skall inte ta det allmänna skatteavdraget som någon sorts del av kommunernas finansieringsbas; det allmänna skatteavdraget är uttryckligen ett sätt för landskapet att dela ut en viss del av flitpengen eller vad man nu tar för pengar tillbaka till skattebetalarna. Det har ingenting med kommunerna att göra, och skall inte heller ha det. Det skall inte bli så där grötigt som det blev förra gången man tog bort det, då man lurade kommunerna lite på samma gång, utan det allmänna skatteavdraget skall införas omedelbart, det är bara att komma med lagen vilken dag som helst, för den finns redan färdig, den har varit i kraft en gång i tiden. Blanda inte ihop det här med landskapsandelarna, det skall kompenseras kommunerna till fullo, kommunerna skall inte lida det minsta av det här. Jag kommer alltså att föreslå att den meningen stryks ur utskottets betänkande. Det är en allvarlig sammanblandning som egentligen betyder att det här skall ses som något slags del av landskapsandelssystemet och det är absolut fel. Jag får förhoppningsvis av framför allt Frisinnad Samverkan men också av socialdemokraterna, som ju var mycket tydliga med att avdraget skulle vara kvar när det togs bort 2003; Obunden Samling röstade för övrigt för att det skulle vara kvar. Det torde alltså finnas en majoritet här i lagtinget för den ändringen.

 

När det gäller Utvecklingen av förvaltningen återkommer jag till frågan om kanslichefen och också en annan tjänst på kansliavdelningen, men jag noterar med tillfredsställelse att finansutskottet nu har tagit mycket av Obunden Samlings kritik till heders och föreslår att man skall ha professionella värderingar när man säljer saker och ting, fastigheter och markområden och man skall anlita professionella fastighetsmäklare vid försäljning, det här har vi påpekat många gånger att man bör göra, så det är mycket bra att finansutskottet nu går på vår linje, det har gått hem.

 

När det gäller Bostadspolitik var det ett intressant replikskifte tidigare. Det som oroar mig, och det skulle vara intressant att höra regeringens och också finansutskottets åsikt, är funderingarna som har förts fram från landskapsregeringsledamoten Britt Lundbergs sida att på något vis förändra hembygdsrätten – man skulle alltså få hembygdsrätt lättare för att kunna bo framför allt i skärgården. Vad bottnar det i för tankar och hur pass allvarligt är det? Hur mycket substans är det i det? Det ser jag nog som ytterst allvarligt att vi skulle börja rusta ner självstyrelsens grundvalar för att få några öboare ute i skärgården. Visst är det angeläget att få det, men man måste, som jag tror ltl Veronica Thörnroos sade, inse att det är stora värden man spelar med. Där vill jag gärna ha ett förtydligande. Jag hade väntat mig också att utskottet skulle ha berört det.

 

När det gäller energipolitiken är det mycket positiva skrivningar. Det är saker som Obunden Samling tidigare har stött och det är också saker som vi har genomfört i regeringen; 1995-99 införde man stöden som man nu talar om att återinföra. Det var center-liberal-regeringen 2001-2003 som tog bort det på grund av att budgetläget inte tillät det då, men nu har vi ett annat budgetläge och då kan vi återinföra det, så det är bara att ta de obundna regelverken och sätta dem i kraft igen!

 

Däremot är jag lite missnöjd att det inte står någonting om vem som skall göra allt detta. Det är så att landskapsregeringsledamöterna själva inte kan göra det utan man måste ha en funktion inom förvaltningen som driver på energipolitiken, som samordnar den med branschens aktörer osv. Där har vi i en finansmotion föreslagit att ett s.k. energikontor skall etableras med befintliga resurser och hjälp från branschens aktörer. Det måste vara någonting centralt i energistrategin som skall lämnas till lagtinget. Det tycker jag för övrigt är bra och det finns i princip färdigt arbetat. Det var så att landskapsstyrelsen 2001 tog fram en energiplan för Åland där det också fanns en strategi för vad man konkret skulle göra. Den antecknades endast till kännedom sedan lite snöpligt – då hade jag hoppats att man skulle ha kommit hit med den till lagtinget för debatt, men man antecknade den till kännedom och lade den på hyllan där den nu fortfarande ligger och värmer sin yta – på tal om energi! Den bör man ta ner, blåsa dammet av den och kanske komplettera strategin, så är arbetet klart och det skall bli intressant att ta del av den här i lagtinget.

 

Under Social- och miljöpolitik kan man konstatera med tillfredsställelse att utskottet uppmanar landskapsregeringen att prioritera arbetet för att minska utsläppet eller för att motverka utsläpp från fartyg i Östersjön som skall upphöra. Där säger man däremot ingenting om vår motion att överta de djupa farlederna, vilket skulle vara ett fantastiskt verktyg i det här sammanhanget. Då skulle vi ha viss makt över all trafik som passerar åtminstone genom vår skärgård. Det skulle kunna vara kraftfullt att via avgifter styra just sådana saker.

 

Talman!

Under rubriken Näringspolitik har man ett kort stycke där man säger att landskapsregeringen skall prioritera beredningen av golfsatsningarna i skärgården, men man har ingen åsikt om vilken som skall prioriteras osv. Det är kanske lite synd. Finansutskottet borde väl ha gett lite vägkost där för att hjälpa till. Det kanske inte hjälper bara att säga att man skall bereda utan det verkar vara svårt att veta hur. Det här är det problem med.

 

Så kommer jag in på detaljmotiveringen, där det finns lite obunden politik – man säger att i nyproducerade byggnader  - i landskapets regi – skall uppvärmningen ske med förnyelsebara bränslen. Vi hade en fråga om miljölaboratoriet och nu hoppas jag att det skall ske, eftersom finansutskottet så säger. Vi får tydligen även där stöd för våra tankar.

 

När det gäller stöden till kommunerna tycker jag att finansutskottet kunde ha varit lite mera kreativt i stället för att bara höja, vad man kunde kalla, fattigbidraget; det är lite förnedrande för en kommun att det har gått så långt att man måste gå till på något vis ett socialkontor som landskapet har och be om pengarna. Det är inte en hållbar lösning, men vi får väl vara nöjda med det lilla som kommer!

 

Jag är tillfreds med utskottets åsikt att också de kommuner som är utanför Ålands Miljöservice k.f. kan få stöd för sin avfallshantering. Vi ser nu att det inte alls är så bekymmerslöst att få ihop avfallshantering på hela Åland. Det är mycket på grund av att olika kommuner har olika system och man är olika i fas när det gäller utvecklingen av avfallshanteringen. Där är min hemkommun Lemland väldigt långt kommen. Det skulle vara tråkigt om vi måste rusta ner vår avfallshantering för att börja samarbeta, så vi har beslutat att i det här skedet vänta och då måste vi också komma i åtnjutande av stöden, det är viktigt.

 

Vidare under Utbildnings- och kulturavdelningen noterar jag med tillfredsställe att finansutskottet med anledning av min motion har begärt att landskapsregeringen preciserar projektet för skärgårdskultur som var något flummigt formulerat i budgeten.

 

Så till en detalj på trafikavdelningen. Finansutskottet har sagt att när man inför det nya bokningssystemet för skärgårdstrafiken skall man överväga att utlokalisera bokningen. Verkligheten är den att man aktivt har valt bort utlokalisering eftersom man har valt ett anbud som inte bygger på utlokalisering. Det fanns ett anbud med lokala leverantörer, ett åländskt företag som sålde systemet och ett skärgårdsföretag som skulle ha drivit det och arbetsplatserna skulle från början ha blivit ute i skärgården, men det valde man bort i landskapsregeringen och det tycker jag är synd och det har vi tidigare också uppmärksammat från Obunden Samlings sida. Det är nog helt säkert att det blir i Mariehamn.

 

Talman!

Vi kommer att återkomma till våra finansmotioner i skilda anföranden, men jag ber nu redan att få avisera de motioner som vi avser att föra till omröstning. Det är finansmotionerna 21, 22, 27, 28, 29, 32, 37, 40, 41, 42, 43, 44, 48 och 49. Av våra 30 finansmotioner för vi alltså 14 till omröstning.

 

Jag sade i början av mitt anförande att betänkandet var tungt och det var många frågor som hade förtjänat extra uppmärksamhet. Då vill jag återkomma särskilt till de tre märkliga ”tjänstefixningarna”. Man ber en tjänsteman att inte komma till jobbet och mot betalning, en reformerar man bort och den lagstiftningen skulle vi ha fått se, men vi har inte fått se den -  den är väl någonstans i cafeterian mellan husen – plus att man har skräddarsytt en tjänst inom kansliavdelningen för en befintlig tjänsteinnehavare. Åtminstone de två förstnämnda är så pass viktiga principiella åtgärder att man kan inte bara förbigå dem med tystnad i finansutskottet, det är inte politiskt renhårigt att göra det, särskilt inte den som innebär en total regimändring att man börjar köpa bort och fälla ut fallskärmar för tjänstemän. Det blev lite olustigt under ett replikskifte när lantrådet sade, att det inte får finnas minsta misstanke om att man är politiskt aktiv inom förvaltningen, så vad är det för tankar som lantrådet för fram? Skall man fråntas sin rösträtt också när man är anställd i landskapsförvaltningen? Hur långt är man beredd att gå? Vi har föreningsfrihet. Har inte lantrådet läst grundlagen? Är nästa steg att ta bort religionsfriheten, att man skall icke andra gudar hava än Roger Nordlund, Jörgen Strand och Barbro Sundback, partiledarna för regeringspartierna? Skämt åsido, självklart får en landskapsanställd ha en politisk åsikt, får engagera sig i vilka föreningar och partier man vill. Inte kan man begränsa sådant!  Sedan finns det andra regelverk som säger att man inte får föra ut sådant som inte är offentligt om man är tjänsteman, ärende under beredning osv., men inte kan man förbjuda landskapets personal att vara politiskt aktiva – jag blir ytterst upprörd när jag hör sådant här. På tal om mörka tider, men det här är mörka tankar! Det är ungefär som när lantrådet sade att vi borde ha bara en tidning. Det skulle liksom vara bättre det! Jo, det finns regimer där det finns bara en tidning, men det är inte bättre, så här hoppas jag nu att lantrådet tar tillbaka av det han sade. Jag kan inte vara med om att ha sådana bestämmelser att landskapsanställda inte får vara aktiva politiker. Vi har för det första inte råd med det, för det är så många som är kommunpolitiker, så vi blir tvunga att slå samman kommunerna bara därför!

 

Finansutskottet kan inte bara ha vitt papper, det måste finnas något svart på det vita papperet om de här sakerna och därför föreslår jag att lagtinget skall besluta att inhämta nytt betänkande av finansutskottet om dessa frågor enligt 53 § lagtingsordningen. Så pass viktiga är de.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Ltl Danne Sundman tar upp frågan om bostadspolitiken och ser ett hot när det gäller hembygdsrätten. Jag tycker att skrivningen som dels finansutskottet men också landskapsregeringen har i sin budget är väldigt intressant och vi känner alla till svårigheterna i skärgården att få folk att flytta ut dit osv. Jag tycker att det är bra sak att utreda just möjligheten till strandnära boende för personer som är villiga att flytta ut, trots att man ännu inte har erhållit hembygdsrätt. Det förutsätter naturligtvis bostadsplanerat område. Vi har tillämpat den principen bl.a. i Mariehamns stad under många, många år och vi har aldrig haft problem med det, utan man har givit dispens vid köp av egnahemshus för personer som saknar hembygdsrätt och de har så småningom inlemmats i systemet och är lika goda åländska medborgare som vem som helst.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

När det gäller planering är det möjligt redan i dag att kommunerna kan planera områden för bosättning och då finns det möjligheter för personer utan jordförvärvsrätt att förvärva fastigheter. Jag frågade om det uttalande i tidningen som hade kommit att man skall på något vis förändra hembygdsrätten, man skall ge hembygdsrätt lättare, typ omedelbart eller ta bort hembygdsrättsinstrumentet. Finns det några sådana tankar skall de upp här på lagtingets bord ganska illa kvickt innan det gror till någon verklighet!

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman! Min uppfattning är nog inte att man skulle ta bort hembygdsrättsinstrumentet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Det är inte hembygdsrätten som skall ändras med den här diskussionen som vi för. Redan i dag kan man äga en fastighet inom planerat område utan att ha hembygdsrätt och tanken är nu att vi skall utreda följderna om man utvidgar rätten till att omfatta även strandnära områden. Det är poängen och då endast för fast bosättning. Men det vi vill utreda och se är bl.a. att det inte skall finnas kryphål att det ändå blir endast ett sommarboende, utan vi vill ha det för ett fast boende så att vi får nya skattebetalare in till skärgården. Ett sätt att locka nya skattebetalare till skärgården är ett attraktivt och vackert boende. Det är tanken, det har ingenting med ändring av hembygdsrätten att göra.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman! Det är skönt att höra! Det var tydligen Tryckfelsnisse som var framme i tidningen! Det är också bra om landskapsregeringen, när det står uppenbart fel i massmedia, nyheter, radio, TV och tidningar att man kan rätta sig, för det är lite oroväckande rapportering till den delen, men det var skönt att höra att det inte handlade om att ta bort hembygdsrätten.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det var många saker som berörde finansutskottets betänkande som ltl Danne Sundman talade om, bl.a. att betänkandet är för litet, så tunt, för kort osv. Som jag sade förut är det naturligtvis kort därför att det innebär mycket stöd för landskapsregeringen. Skulle vi ha skrivit med många ord samma saker som landskapsregeringen hade skrivit hade vi fått kritik för det. Jag är övertygad om det. När det gäller stödet för arbetet med PAF:s fortsatta verksamhet är jag glad för att också de obundna ger sitt fulla stöd för det. Det behöver sägas många gånger, så det tycker jag är bra. Det efterfrågades också varför vi inte har uppmärksammat EU:s nya budget och verkningarna för Ålands del, men det kunde vi inte göra eftersom budgeten blev klar nu först. Jag ville också kommentera bostadspolitiken som skall vara på planerade områden, men jag får återkomma.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Golfsatsningarna i skärgården var ltl Danne Sundman inne på. Jag försökte personligen väcka diskussionen i finansutskottet om att vi skulle sätta oss in hur långt beredningen har kommit, och det är säkert mycket jag som har medverkat till den skrivning som finns här. Det som här blir uppenbart också är att det har förts diskussioner på många områden, men man har inte s.a.s. kunnat formulera det i skrift så att alla kan ta del av det. Men jag berättar om arbetet här nu. Det som i varje fall blev klart var, förutom att man inte har fått svar på sina ansökningar, att för projektet som gäller Föglö torde det inte finnas något problem med statsstödsreglerna när kommunen står som huvudman, men i det andra projektet som gäller Brändö kan det vara så att det bryter mot reglerna om man ger stöd enligt den ansökan som finns; där borde i så fall kommunen gå in på ett motsvarande sätt som i Föglö. Det här är förstås avgörande saker. Är det så att det här på det är viset borde ansökarna få besked om det av landskapsregeringen.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det är så att ett ärende inom landskapsförvaltningen skall avgöras på tre månader, annars skall man uppta till behandling varför det inte har blivit avgjort. Då skall sökanden få svar att de här frågorna tittar vi vidare på. Det där är en typisk bestämmelse som man tyvärr underlåter att följa. Många får alltså vänta väldigt länge på besked från regeringen och jag är kritisk till att man inte följer de lagar som finns utan drömmer om nya förvaltningslagar i stället. När det gäller golfprojekten är det uppenbart politiska förvecklingar som gör att man inte kan ta ställning och liksom ltl Mats Perämaa konstaterade har Obunden Samling också konstaterat att det finns ett projekt som till alla delar kan förverkligas och det är Föglöprojektet, där kommunen har tagit en stor del på sig och där man har ett upplägg som inte strider mot statsstödsreglerna, man har också projektet i övrigt färdigt, bara att sätta spaden i marken.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Ltl Danne Sundman säger att finansutskottets ledamöter fungerar som marionetter och sitter tysta. Jag skulle vilja säga så här att vi har gjort ett mycket seriöst arbete. Vi har hört många människor och vi har gjort förändringar och skrivningar där vi tycker att det har funnits fog för det. Men vi skriver inte för skrivandets skull och vi pratar inte för pratandets skull. Ltl Danne Sundman har faktiskt flera gånger tidigare sagt att han tycker att det är dålig kontakt – enligt hans uppfattning – mellan landskapsregeringen och oss ledamöter som stöder den här i lagtinget. Det här bevisar i så fall motsatsen, dvs. att vi har en väldigt god kontakt regeringspartierna emellan och vi har en god kontakt med landskapsregeringen. Då fungerar det på det sättet att när vi tycker att skrivningarna är okej kommenterar vi dem inte.

 

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Visst måste man anse att betänkandet är tunt om man jämför med hur tidigare finansutskott har skrivit betänkanden över landskapets budget. Det är onekligen så att regeringspartiernas ledamöter kan anses vara marionetter, för man brukar ha en högre integritet, man brukar ifrågasätta i större grad och argumentera för en vettig politik. Det brukar vi uppleva från oppositionen att finansutskottet står lite över det alldagliga s.a.s., vågar sätta politiskt besvärliga frågor på bordet. Jag betvivlar inte att arbetet inte har varit seriöst; ni har ju hört väldigt många i finansutskottet osv. Det arbetet går om intet, det som ni har hört framkommer inte alls; vissa frågor skriver ni ingenting om i finansutskottet och det skulle vara mycket bättre om man kunde skriva då vad utskottet har erfarit också när det är till stöd för landskapsregeringen, det har jag ingenting emot och det har jag inte kritiserat tidigare. Det är tvärtom bra om vi i oppositionen får veta att det finns stöd bland sakkunniga för landskapsregeringens politik.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Den andra frågan gällde att ltl Danne Sundman, som flera andra tidigare här i dag, har sagt att regeringens tal om att man har goda relationer med riket är bara fagert tal som inte ger effekter och nu hänvisar man bl.a. till PAF-frågan. Jag skulle vilja säga på det sättet att den här frågan är faktiskt inte avgjord ännu. Processen har sin gång. Jag har inte givit upp hoppet att det inte kan finnas även en politisk lösning på detta. Vi får vänta och se. Det arbetas nog mycket i det tysta. Jag är glad för, och vilket säkert också kommer att ha sin betydelse, att hela lagtinget står bakom landskapsregeringen i den här frågan.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

När det gäller goda relationer förvånar jag mig över att det inte är så pass goda relationer att man har varandras telefonnummer ens en gång, så jag ställer mig frågande till hurudana relationer man egentligen har sist och slutligen. När det gäller att det arbetas i det tysta har vi erfarit att det är t.o.m. så tyst att man inte ens får veta var och om vissa personer är i dag! Förhoppningsvis leder det till någonting positivt, men jag bävar för politisk kohandel i den här frågan; därför sade jag i mitt anförande att håll huvudet kallt nu! Jag efterlyser inte heller att man måste komma till någon politisk kohandel, någon kompromiss som är dålig för PAF, utan jag efterlyser: håll huvudet kallt!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Ltl Danne Sundman pådyvlade mig åsikter som jag verkligen inte har sagt från den här talarstolen, utan jag sade att ltl Danne Sundman kan inte ha varit riktigt vaken under hela mitt anförande. Jag sade klart och tydligt att det är bra om landskapets tjänstemän och kommunala tjänstemän deltar aktivt i det politisk livet runt om på Åland, det skall ingen hindra, sedan har vi en speciell lagstiftning när det gäller tjänstledighetsregleringen. Men jag sade också att när det gäller den parlamentarismutveckling som vi har haft på Åland 1998, ministeransvarighetslagen 1999 och det vidare arbetet med det, så har det gjort att vi har vunnit erfarenheter om hur samarbetet mellan förvaltningen och ledamöterna i landskapsregeringen fungerar. Det har lett fram till att vi lägger fram en framställning på lagtingets bord som omöjliggör för avdelningschefer att återkomma till sitt arbete om man har valt att gå in i det politiska arbetet i lagting och landskapsregering därför att vi anser att avdelningschefer och lagberedningschefen är på den nivån att man skall kunna samarbeta på ett fullständigt lojalt och förtroendefullt sätt hela tiden. Det är en grundförutsättning för att arbetet skall fungera i en landskapsregering oberoende av vilken politisk sammansättning den för tillfället råkar ha. Det vill jag klart och tydligt säga att jag är för att man skall kunna delta aktivt i det politiska och i samhällsarbetet även om man är anställd i landskapet eller om man är anställd ute i kommunerna eller i någon av deras organisationer.

 

Men lika tydlig vill jag vara med det, fru talman, att vi har parlamentarism på Åland, majoriteten i lagtinget väljer en landskapsregering och landskapsregeringen stakar ut den politiska riktlinjen och ansvarar för om den politiken genomförs, om den blir bra eller om den är dålig, och det ansvaret har vi gentemot Ålands lagting. Missköter vi oss skall vi kritiseras och i förlängningen avsättas. Men det skall inte finnas några genvägar eller andra vägar att man skall föra in politiken i förvaltningen och på det sättet via andra kanaler kunna driva politik på ett sätt som kan försvåra för landskapsregeringen i dess arbete att utföra sitt av lagtinget godkända och efterfrågade arbete. Det är väldigt viktigt och det är det som det här sist och slutligen handlar om, fru talman.

 

Det skulle vara väldigt intressant att höra, eftersom ltl Danne Sundman från talarstolen uttryckte sig kritiskt mot landskapsregeringens förslag till förändringar, om det är så att ltl Danne Sundman tycker att det är bra som det är och vill låta fortsätta precis som det är med nämnda tjänster? Det har jag ett visst intresse av att veta.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

När det gäller de förslag till förändringar som landskapsregeringen föreslår stöder vi dem till vissa delar; i fråga om tjänstledighet för politiska uppdrag är vi på regeringens linje att man inte skall kunna återkomma om man har blivit s.a.s. professionell politiker, för det fungerar inte. När det gäller vissa andra åtgärder har vi sagt att man har skött de ärendena alltför klumpigt för att man skall kunna understöda landskapsregeringens linje, man har haft tjänstemän på jobb och skickat dem på viktiga uppdrag fast de för länge sedan har varit sparkade, man utser dem till ordförande för viktiga samarbetsorganisationer osv. Så kan man inte hålla på. Lantrådet sade att jag sov under hans anförande; så var det inte och även om jag skulle ha sovit skulle jag nog ha vaknat av de ord som just finns i det stenografiska protokollet när lantrådet kanske blev lite hänförd och gick lite för långt i sina formuleringar! Det är bra att lantrådet nu tar tillbaka till den delen och säger att man får vara politiskt aktiv fast man är anställd i landskapsförvaltningen, det är viktigt.

 

Lantrådet Roger Nordlund, replik:

Fru talman!

Jag tar inte tillbaka ett enda ord som jag sade i mitt anförande på förmiddagen. Jag rekommenderar ltl Danne Sundman att läsa stenografiska protokollet, så kommer han att upptäcka att det var exakt samma innehåll i det som jag sade på förmiddagen som jag har sagt här i dag.

 

Fru talman!

Jag är naturligtvis glad över att ltl Danne Sundman stöder tjänstledighetslagstiftningen eftersom det tyder på att vi kan få en ganska bred uppslutning här i Ålands lagting kring de frågeställningarna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Lantrådet säger igen att systemet inte får tillåta att det finns kanaler att föra in politik i förvaltningen. Även om det hävdas att man pratar principiellt är det ändå så, med tanke på den process som har varit, att lantrådet pratar om en enskild tjänsteman. Det går inte att förbigå det. Det är intressant därför att i försöket att smutskasta personen i fråga med beskyllningar om lögner och illojalitet kunde man ändå inte efter det påvisa några felaktigheter. Så blev slutsatsen och då blir det intressant när man försöker göra det till en principiell diskussion när man har misslyckats i det enskilda fallet! Jag tror att bilden står klar för oss. Frågan är om tjänstemännen skall kunna ha lantrådet Roger Nordlunds förtroende, det är det som det är fråga om, skall de passa in för att den regering som sitter nu skall tycka att de duger, det är det som det är fråga om – ingenting annat. Man vill själv kunna avgöra om den personen är lämplig eller inte. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Lantrådet Roger Nordlund, replik:

Fru talman!

Landskapsregeringen är ansvarig för en centralförvaltning med flera hundra personer anställda; med våra externa enheter kommer vi upp till kanske 1.700 anställda. I budgeten lägger vi fram förslag till hur några av de, som vi upplever,  som ohållbara situationer skall kunna lösas. Jag tror att man måste ha lite proportion, ltl Mats Perämaa, när man diskuterar de här sakerna. Väldigt ofta och väldigt lätt märker jag att ltl Mats Perämaa och även andra talar om personalen som sådan, som om alla skulle vara undantagen som vi egentligen pratar om. Men kanske ltl Mats Perämaa kanske kan se det ur en annan synvinkel också: hur personalen som sådan mår därför att de här situationerna inte har kunnat lösas ut, utan det har blivit ganska långdragna processer. Jag tycker att det skulle vara mera hedersamt för Ålands lagting om man till Ålands landskapsregeringen skulle säga, att se nu till att ni får de här sakerna lösta så fort som möjligt så att förvaltningen som helhet och alla de hundra och tusentals människor som jobbar där kan känna sig trygga och tillfreds samt bekväma med den situation som vi har.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det finns bara ett sätt att lösa den saken, sett ur vår position här och det är att genom misstroende avsätta landskapsregeringen. Personalen har inte förtroende för den här landskapsregeringen. Jag tror inte att den process ni bedriver nu leder till att det blir något bättre, för faktum är det att personalen här i huset går och funderar på i dessa dagar: har de den rätta åsikten, faller det landskapsregeringen på läppen, månne deras arbetsplats är hotad på grund av att det kanske kan ha fel åsikt eller fel politisk lojalitet.

 

Lantrådet Roger Nordlund, replik:

Fru talman!

Jag tror att ltl Mats Perämaa försöker så split och misstroende med sitt tal här i lagtinget om att man inte har personalens förtroende. För det första vill jag konstatera att en landskapsregering skall ha lagtingets förtroende och lagtinget är landskapsregeringens uppdragsgivare och vi har ett handlingsprogram som vi är satta att genomföra. Det skall vi genomföra med hjälp av den förvaltning och den personal som är anställd. Min bild av förvaltningen är att vi har en väldigt bra förvaltning, duktiga människor som gör sitt bästa för att se till att handlingsprogrammet förverkligas och använder sin sakkunskap och sin ofta långa erfarenhet här i förvaltningen för att hjälpa till med det. Sedan finns det naturligtvis, tydligen av politiska orsaker från liberalernas gruppledare Perämaa, någon sorts vilja att så split och på det sättet faktiskt använda personalen som ett slagträ i den politiska debatten. Och jag tycker att det är väldigt osmakligt att man gör på det sättet från liberalernas sida. Man borde kanske tänka efter lite längre och fundera på att den här situationen har uppstått som vi har nu – vilken roll i den har också den liberala gruppen och dess agerande, om vi tittar tillbaka ett år i tiden.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Anders Eriksson:

Fru talman!

Det är alltid med en viss spänning man ser fram emot finansutskottets betänkande om budgeten. Det brukar också bli så att betänkandet kommer julveckan, såsom det också gör i år, så därav blir man lite extra spänd och undrar om det skall bli några julklappar. Men vi har börjat vänja oss från oppositionens sida att våra paket oftast är tomma när vi öppnar dem. Jag tänker inte bara på oppositionens motioner. Vi har lärt oss att många av dem hamnar i papperskorgen, men med tanke på det som ltl Mats Perämaa sade tidigare tror jag faktiskt att det är viktigt om man kunde ha en större politisk mognad och också ta goda idéer till sig, oavsett varifrån de kommer. Man brukar säga att hoppet är det sista som överger människan, så jag har väl haft ett visst hopp här fortfarande.

 

Budgeten i sig innehåller många frågor som inte är så där alldeles klara och det skulle också vara intressant att få reda på hur finansutskottet tacklar det. Därför är besvikelsen åtminstone från Ålands Framtids sida väldigt stor när jag ser att finansutskottet har valt det arbetssätt man har valt, dvs. att tiga. Det är ett synnerligen mediokert betänkande som har kommit, man har hört 58 personer och ändå finns det egentligen ingenting av värde till pappers och då ställer man sig frågan: Varför? Är det fel på fattningsförmågan hos ledamöterna i finansutskottet – naturligtvis är det inte så, jag vet att det är många kloka människor som sitter där – och då måste man grunna vidare: Vad kan det bero på? Kan det vara så att man är så väldigt oenig inom regeringspartierna om många olika frågor att man inte kan skriva ihop sig om en gemensam ståndpunkt? Det tror jag är ett delsvar, men jag tror  också att ltl Torbjörn Eliasson i ett replikskifte nyligen gav mig ytterligare ett delsvar – då tänker jag på det som sades om dålig kontakt mellan majoriteten i utskottet och landskapsregeringen – och det är riktigt att finansutskottet tidigare har riktat en svidande kritik mot landskapsregeringen. Det tror jag också är ett delsvar till att vi finner så lite av substans i detta utskottsbetänkande. Synbarligen har man från finansutskottets sida lyssnat på den kritik som man har fått på grund av att man själv var för kritisk mot regeringen, om jag uttrycker mig så.

 

Om vi tittar på de finansmotioner som Ålands Framtid har lagt är motion nr 3 en motion som tar sikte på att höja valdeltagandet och främja demokratin. Det är någonting som man tycker att kanske kunde vara intressant. Inte ett ord i finansutskottets betänkande!

 

Finansmotion nr 4 tar sikte på beskattningen. Om vi har partiledardebatter, oavsett vad vi har, så är vi väldigt eniga. Här provar vi en ny infallsvinkel, dvs. att tillsätta en parlamentarisk kommitté för att gemensamt komma fram till vilka skatteinstrument vi skulle kunna sluta upp bakom. Vad finner vi där? Inte ett ord!

 

I finansmotion nr 5 tar vi upp personalfrågorna. Det är onödigt att upprepa vad som har sagts tidigare, men vi vet att landskapsregeringen är missnöjd med tre av sina chefstjänstemän, och man använder tre totalt olika sätt att lösa frågorna, där man ”premierar” en av vederbörande med att han kan få vara hemma resten av sitt yrkesverksamma liv med betald ledighet! Det är ett synnerligen dåligt förslag. Nog hade man förväntat sig någonting här. Inte ett ord! Att centern och Frisinnad Samverkan är vana att tiga ihjäl frågor, det vet jag, men att inte sossarna heller säger ett ord om de här frågorna när det handlar om offentlig sektor är nog intressant!

 

I finansmotion nr 7 ger vi ytterligare ett förslag till lösning på skattegränsproblematiken. Inte ett ord!

 

Finansmotion nr 11. En principiell fråga: vems ansvar är det riktigt att vi här på Åland kan lyssna på svenskspråkig radio och se på svenskspråkig TV? Är det Ålands ansvar eller är det kanske Finlands ansvar kostnadsmässigt med tanke på de löften som gavs när Åland blev självstyrt? Inte ett ord om den saken heller!

 

I finansmotion nr 12 tar vi upp ett förslag som skulle möjliggöra för äldre människor att bo kvar längre i sina egna hem i stället för att flyttas in på institution. Inte ett ord!

 

Finansmotion nr 13 tar sikte på att utveckla fiskerinäringen och sportfisket. Inte ett ord!

 

Finansmotion nr 14: ett förslag om att sänka besiktningsavgifterna, där allt pekar på att bra kunde göras. Vad gör finansutskottet? – med risk för att jag börjar bli tjatig – inte ett ord!

 

I finansmotion nr 18 tar vi upp en utveckling av sjöfartsutbildningen och också en möjlighet att tjäna pengar på den stora investering som man gjorde när man köpte skolfartyget Michael Sars. Resultatet även där: inte ett ord!

 

Finansmotion nr 19: skrotning av dräneringsenheten på näringsavdelningen, en av de absolut bästa serviceinstanser som landskapsregeringen överhuvudtaget har. Inte ett ord!

 

Detta skall man sätta i relation till alla fina skrivningar om att man skall stärka konkurrenskraften för det åländska jordbruket. Jo, pyttsan! Här ser man politiken i praktiken. För att inte göra listan alltför lång, så lämnade vi också ett flertal motioner om att effektivisera trafikavdelningen. Vi ställde oss tveksamma till den fåniga leken om beställar- och utförarrollerna inom avdelningen; vi tyckte att det skulle vara viktigt att man fick ett tydligt uppdrag att privatisera den del av verksamheten som går. Vi motionerade om ett större ekonomiskt ansvar när det gäller trafiksäkerhetsåtgärderna. Vi tog också upp en principiell fråga, dvs. att man nettobudgeterar en så pass stor verksamhet som vägunderhållsenheten. Den är politiskt intressant, den sysselsätter hela 64 personer. Man tycker att kanske finansutskottet skulle ha kunnat ta upp den principiella frågan, men som vanligt: inte ett ord!

 

Man ställer sig förstås frågan varför? Och när man börjar titta att den enda finansmotion som har omfattat är om väntstugan i Svinö, så gratulerar jag ltl Katrin Sjögren! Det här är riktigt storpolitik! Det klarar man av i finansutskottet att omfatta! Men ändå, värderade finansutskott, skall man få lite dynamik, skall man få lite spänning i den åländska politiken, så nog måste man kunna sätta sig in lite bättre i ändå välgenomtänkta förslag. Det tycker jag. Det som är det allvarliga med det här, om vi tänker efter när man pratar med folk i gemen, så den bild de har av åländsk politik, den är tydlig: kommer det ett förslag från fel parti, då är de andra partierna automatiskt emot! Det där har vi säkert hört alla hundratals gånger i diskussionen, och det är den bilden som man cementerar med förfaringssättet. Det tycker jag är lite synd.

 

Innan jag går vidare i det betänkande som finansutskottet har lagt – jag skall inte lägga några värderingar – vill jag avisera de motioner som vi kommer att jobba för att skall omfattas, åtminstone föra till omröstning. Det är finansmotion nr 3, nr 4, nr 14, nr 16, nr 19, nr 20 och nr 80.

 

Om vi tittar på finansutskottets betänkande står det under rubriken Självstyrelseutvecklingen så här: ”Utskottet har erfarit att vitboken om språk förväntas vara färdig under våren 2006.” Det nämnde också finansutskottets ordförande ltl Gun Carlson i sin presentation. Men när det gäller det arbetet, som lantrådet faktiskt själv ställde sig i spetsen för att visa att nu skall det hända någonting, så har kommittén överhuvudtaget inte sammanträtt sedan juni 2005! På ett halvår har man inte överhuvudtaget haft ett möte. Här frammålas som om det skulle hända någonting, som om någonting skulle vara på gång. Finansutskottets ordförande sade att det skall tillsättas någon sorts språknämnd, och det är ungefär den uppfattningen som de flesta har, det skall vara någon sorts språknämnd, men det är nog ingen som vet vad den där språknämnden riktigt skall göra!

 

Tittar vi vidare på frågorna i betänkandet sägs det när det gäller behörighetsöverföringar på de indirekta skatterna, dvs. den motion som vtm Viveka Eriksson har lämnat in, att utskottet föreslår – förstås – att motionen skall förkastas, den motion som vi hade som jag nämnde tidigare nämns inte överhuvudtaget.  Men så skriver man så här: ”Utskottet stöder landskapsregeringens arbete när det gäller utvecklingen av självstyrelsens ekonomiska system med avsikt att garantera sysselsättning och välfärd.” Det är bara ordet halleluja som saknas! Nog måste man väl ändå fråga sig: Vilket arbete är det man stöder? Landskapsregeringen klarar inte ens av att lägga fram ett meddelande om vilken strategi vi skall ha från åländsk sida när vi jobbar med de här frågorna. Det är någonting vi har efterlyst från oppositionens sida och från Ålands Framtids sida i snart två år. Vilket arbete är det man stöder? Vet man själv i finansutskottet vad det är man stöder eller är det bara en skrivning?

 

När det gäller Åland och EU får man, som jag sade tidigare i ett replikskifte, och jag är beredd att lita på de löften som gavs från lantrådet Roger Nordlunds sida att när lagtinget sammanträder den 3 mars ligger det en framställning på vårt bord. Med beaktande av det blir det lite konstigt om man nu skulle rösta för den motion som liberalerna har lagt, så vi är nöjda med de löftena – jag behöver väl knappast säga att vi nog kommer att kolla upp om de uppfylls eller inte.

 

När det gäller landskapet och kommunerna med tanke på att jag har varit relativt kritisk – med all rätt, tycker jag – till finansutskottet anser jag att det är en rimlig ståndpunkt man har kommit fram till. Det sägs att det pågår ett stort arbete och man säger att utskottet förutsätter att utredningarna och på dem baserade reformer skapar en helhetssyn, största möjliga genomskinlighet, rättvisa och långsiktighet. Det är ordet halleluja som saknas igen! Dessa frågor är så komplicerade att det är viktigt med ett ordentligt utredningsunderlag för besluten och man kan inte ”höfta till” med 5-6 miljoner utan att man vet desto mera vad det handlar om. Därför lade vi också en motion om att landskapsregeringen skulle återkomma i första tilläggsbudget, men jag har ingenting emot det som finansutskottet har kommit fram till, dvs. att man anslår en miljon euro för att lösa de mest akuta frågorna när det gäller kommunernas ekonomi. Vi är alla medvetna om att det är ett problem där, men samtidigt är det så att vi inte kan ösa på hur mycket som helst heller, det måste också finnas ett ekonomiskt ansvar ute i kommunerna. Det försvinner lite ibland i diskussionen; jag tror inte man löser dessa problem för all framtid genom att tilldela bara mer och mer pengar, utan man måste titta på de strukturella frågorna ordentligt. Jag vill i alla fall säga att jag tycker att man från finansutskottets sida har gjort en bra bedömning, jag tycker att man har lagt sig rätt.

 

När det gäller utveckling av förvaltningen – det är klart att jag läste det stycket tre gånger och tänkte att nog tar man väl upp personalfrågorna, men det har jag varit inne på redan så det är onödigt att upprepa det – pratar man sig varm för en centraliserad fastighetsförvaltning. Jag tror att det kan vara idé att tänka igenom detta ganska noggrant innan man skapar den stora fastighetsförvaltningen. Det kan lätt bli en bastard, det kan lätt bli som de stora, stora samordningsvinster man skulle uppnå är ÅHS bildades. Jag tror att det är viktigt att man ute på de olika enheterna har ett tydligt eget ansvar också för sitt fastighetsbestånd. Är det någon annan som har det övergripande ansvaret är det väldigt lätt att det blir att bolla fram och tillbaka, att det där är inte vårt ansvar, det skall de sköta! Jag tror att det är viktigt att man har ett eget ansvar ute på enheterna och att man framför allt kan köpa in privata tjänster för den fastighetsservice som man behöver. Jag vill bara varna för det här, men det här kommer antagligen att gå igenom ändå.

 

Under rubriken Näringspolitiken skriver golfutskottet, ursäkta, finansutskottet, att utskottet uppmanar landskapsregeringen att prioritera beredningen av golfsatsningarna i skärgården. Det kan säkert vara en bra sak. Man tar också upp EU:s beslut om den gemensamma sockerpolitiken och där ”uppmanar man landskapsregeringen att återkomma till lagtinget med en redogörelse för vilka verkningar beslutet får för jordbruket i landskapet”. Det här tycker jag är bra. Det är synd bara att man inte har satt ut någon tidsram för jag tror att man behöver ha en klar tidtabell; verkligheten för dem som det berör är att man faktiskt inte har någon aning om vad man skall göra i vår, och det är inte en tillfredsställande situation. På något sätt skulle jag hoppas att man från finansutskottet hade kunnat vara lite tydligare, men vi kanske får ett klargörande av finansutskottets ordförande.

 

När det gäller näringspolitik kunde jag räkna upp en lång rad av motioner som finansutskottet överhuvudtaget inte har berört. Vi hade också en motion när det gäller turismen och jag tror att om vi riktigt stannar upp och tittar att skall turismen här på Åland bli en näring att räkna med, få en helt annan betydelse än vad den har i dag, så måste vi ta ett betydligt bättre grepp på näringen. Vi måste få en heltäckande turiststrategi som vi har motionerat om; säkert kan folk fundera att vad är det här för någonting, det har just fastslagits en turiststrategi, men om vi tittar omkring oss har vi tusentals turister varje dygn som seglar förbi våra öar och vi får dem överhuvudtaget inte iland. Det är en oerhörd resurs som inte överhuvudtaget kommer Åland till nytta. Och man ställer sig frågan: Varför? Givetvis för att färjförbindelserna är som de är; färjavgångarna är uppbyggda för optimala avgångstider på stora marknader, men det gör att Åland ofta angörs mitt i natten eller någonting sådant. Men, som vi säger i motionen, inte skall vi bara kritisera rederierna heller; vad finns det egentligen att göra i Mariehamn om man stiger av en torsdagskväll eller en söndag? Det finns ingenting överhuvudtaget, det är en fullständigt stängd och tillbommad stad och det är klart att en sådan stad inte kan hävda sig i den allt hårdare konkurrensen, det är helt omöjligt. Skall turismen utvecklas som en framtida näring värd att räkna med måste det till krafttag. Det börjar faktiskt bli dags för oss att jobba. Man kan tycka att rederierna har säkert inget intresse överhuvudtaget att diskutera de här frågorna, men nog inser vi också att rederierna har svårigheter, och allt resande går egentligen ut på att man vill resa till någonting; jag tror att det är väldigt få av Tallinks passagerare som bara reser med Tallink för att det är en sådan oerhörd upplevelse att just resa med Tallink när man är nyfiken på allt som händer och sker i Tallinn. Jag tror att de här frågorna är oerhört centrala om den åländska turismen skall bli en näring att räkna med. Också det här finner jag ingenting av när det gäller finansutskottets betänkande. Även här inte ett ord.!

 

När det gäller stödet till Pakistan är det riktigt, att det är ingenting som det skall göras politik av, men visst blir det lite gulligt när finansutskottets ordförande Gun Carlson säger att man måste förkasta den här motionen för det fanns en skillnad: pengarna skulle gå till Röda Korsets internationella katastroffond. Det var precis det jag sade i remissdebatten, att så borde pengarna användas och det är faktiskt en fullständig skandal att de pengar som anslogs för Tsunami-katastrofen fortfarande ligger oanvända, det är en fullständig skandal. I andra sammanhang har det kommit misstroende för mycket, mycket mindre saker. Jag blev oerhört förvånad när jag fick reda på det och jag tycker det är bra, även om motionen förkastad, det kan jag leva med., bara det inte går lika igen. Det viktiga är inte samma misstag görs en gång till, så även här tycker jag att finansutskottet har gjort en bra sak.

 

Till sist. Inte för att jag har något stort hopp, men det kan vara värt ett försök. Jag vill stöda ltl Dan-Anders Sundmans förslag om att finansutskottet borde komma med ett nytt betänkande just på grund av att man har hört så mycket och skrivit så lite den här gången. Det finns säkert mera man kan sätta till pränt.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det var ord och inga visor från ltl Anders Eriksson om finansutskottets sätt att jobba. Jag vill säga så här att det har inte funnits någon som helst oenighet i finansutskottet om hur vi skulle jobba och hur vi skulle behandla motionerna. Alla har varit eniga. Vi har också varit fullständigt eniga när vi har föreslagit strykning av motionerna, strykningar utan skrivningar eller med skrivningar. Det finns någon reservation. Om det har med det att göra får vi höra, men annars har vi varit eniga om sättet att behandla motionerna. Det har inte funnits någon beställning från landskapsregeringen, inga direktiv från landskapsregeringen hur finansutskottet skall jobba, utan finansutskottet har valt att försöka begränsa omfattningen av skrivningarna, det är alldeles säkert. Skulle man göra så att man skulle kommentera varje finansmotion – många är intressanta och vi har hört många för att fundera över substansen i dem, om det är värt att gå vidare, om det lönar sig osv. – skulle det bli ett oändligt långt betänkande, då tror jag att vi skulle få stor kritik för det. Finansutskottet valde den här vägen.

 

När det gäller den ekonomiska utredningen och att vi stöder landskapsregeringens arbete med självstyrelsens ekonomiska system vet vi att Roslin-utredningen är på gång, det är en utredning om skattesystemen på Färöarna, Grönland, Engelska kanalöarna m.fl. i relation till respektive moderland. Den måste ligga till grund för ändringar i skattesystemet.

 

Sockerbetsförordningen är inte klar; vi kan inte komma med någonting förrän vi har förordningen klar, den måste man vänta på och vi vet inte när den kommer. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det sistnämnda äger sin riktighet. Jag noterar att finansutskottets ordförande säger att man har försökt begränsa skrivningarna, och det har man i sanningens namn lyckats med den här gången! Det intressanta är varför, men det kommer vi antagligen att ha olika uppfattningar om. Jag märker att finansutskottets ordförande, i likhet med lantrådet i andra sammanhang, hänvisade till Roslin-utredningen – när den kommer, då kommer det att börja hända, då blir det annat!  Det var precis samma resonemang som fördes egentligen om alla utredningar som man har initierat från den finska sidan, men framför allt utredningen som klarlägga penningströmmarna mellan Åland och Finland, också då skulle det hända saker, det hände egentligen ingenting annat än att Åland och Finland har totalt olika uppfattningar och allt rann ut i sanden. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Vi får se när utredningen blir klar om det är möjligt att förändra. Man kan i alla fall inte i dag gå fram med förslag till förändringar i skattebehörigheten så länge utredningen pågår, det torde vara klart för alla. Vi vill, såväl som många andra här i lagtinget, att vi faktiskt skall få en ändrad behörighet i beskattningsfrågorna, det vill jag på det bestämdaste uttrycka.

 

När det gäller Tsunamipengarna tycker jag också att det är beklagligt att det gick så här med dem, men vi skall komma ihåg att det här är inte enbart Ålands problem, det här problemet finns i nästan alla nationer. Det har beviljats pengar på olika sätt av regeringar, av internationella organisationer och man har svårt att få ut dem. Det är många gånger så att ju tydligare adress man sätter på sådana här bidrag desto svårare är det att få fram dem. Det är därför vi också valde enbart Röda Korset. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är riktigt, det är igen precis som ltl Gun Carlson säger att så länge Roslin-utredningen pågår går det inte att komma fram med några förslag om utökad skattebehörighet, och det är just precis det som är taktiken från finansministeriets sida: man initierar utredning på utredning och så står allt stilla. Det är det som är det olyckliga, att någon gång måste vi inse också hur det fungerar och faktiskt föra fram våra åsikter lite mera tydligt och klart. Tror ltl Gun Carlson, när vi nu har denna fantastiska Roslin-utredning på bordet att det kommer att hända någonting då!

 

När det gäller biståndspengarna tror jag att man har gjort ett misstag på det sättet att man har velat arbeta på samma sätt som man har gjort i stora utrikesförvaltningar, och det tror jag är ett misstag. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Om vi diskuterar begreppet kommunal ekonomi, och det har vi gjort mycket här, så säger ltl Anders Eriksson att han omfattar de skrivningar som utskottet har. De är i grunden bra, man skall utreda och komma med en landskapsandelsreform, men han säger att det är fel att i det här skedet ösa på och att kommunerna också måste ta sitt ansvar angående ekonomin. Det är fel att ”ösa på”, säger ltl Anders Eriksson. Så ser inte jag det och jag vill erinra om att Ålands Framtid också hade en motion som i grunden innebar samma överföring; summan är ungefär 5 miljoner euro till kommunerna mera, såsom vi har haft genom kapitalskatten i kompensation.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

När det gäller att ösa på är det klart att det kan bli missförstånd. Jag ville inte kritisera liberalerna specifikt och säga att det är det liberala partiet som öser på utan generellt måste vi också notera att nog har det gjorts många grejer ute i den kommunala ekonomin, investeringar osv. som har bidragit tll att den kommunala ekonomin är som den är. Med det menar jag att om man bara knuffar till mera pengar hela tiden försvinner ansvaret ute i kommunerna, men som jag sade redan i remissanförandet så inte vill jag heller att man nu drar utredningstäcket över alltihop och att det inte händer någonting. Jag tycker att det är en bra kompromiss som man har gjort från finansutskottets sida att man anslår en miljon, för vi vet att vissa av de små åländska kommunerna har synnerligen akuta problem och pengar behöver finnas disponibla redan nu, sedan måste man i snabb takt reda ut frågorna ordentligt.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

När det gäller kapitalskatten ser vi det inte som att ösa på utan det är att återbörda. Systemet är det att när staten gick in för systemet med kapitalskatt tog staten in pengarna, det går via kommunalskatten till staten och det kommer tillbaka via klumpsumman till landskapet. Det har alltså blivit en överföring av kommunala pengar till landskapets kassa. Så måste man se det. Det här är inte att ösa på, det är att återbörda pengarna, så jag undrar hur Ålands Framtid principiellt, även om man kanske inte vill vara med och stöda oss i vår framställning, så hur ser man principiellt på det här med kapitalskatten? Är det någonting som kommunerna bör ha rätt till?

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag anser att vi också där har samma principiella ståndpunkt. Det förfaringssätt som man har haft från den finska sidan har lett till att kommunernas ekonomi har dränerats, men vi har också fått ett lapptäcke av olika kompensationsstöd och detta gör att frågan har blivit så pass komplicerad att man faktiskt ganska noggrant måste gå igenom det så att man vet vad effekterna blir i slutändan. Jag ville varna för – jag erkänner att jag uttryckte mig lite väl vanvördigt när jag sade att det inte är att bara ösa på –att man inte får ge den signalen till de åländska kommunerna att allt löser sig, det kommer pengar automatik från landskapet. Men man måste ha klart för sig hur frågorna hänger ihop. Det är självklart att vi igen står här med ett typiskt exempel – hade vi den totala skattebehörigheten så hade vi inte den här oredan och då kunde vi ha ett betydligt enklare sätt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Ltl Anders Eriksson tog upp arbetet med den s.k. vitboken och jag vill ge information här till ltl Anders Eriksson och det övriga lagtinget samt alla andra också hur statusen är för tillfället. Det är riktigt att jag har tagit på mig uppdraget som ordförande och det har jag gjort därför att jag anser att språkfrågorna är det viktigaste vi har att bevaka här i samhället. Det är därför vi har självstyrelse för att vi skall bevara Åland enspråkigt svenskt. I kommittén som är tillsatt hade vi mycket riktigt vårt senaste möte här på försommaren, men sammanlagt före det har vi haft 13 stycken möten i kommittén. Jag vill påstå att vi har tagit oss an uppgiften med största möjliga ambition. Vi har också försökt arbeta oss igenom olika sektorer. Vi har hört ett stort antal personer som jobbar i sådana områden som är ”områden som är utsatta för ett språkligt tryck” och försöker bilda oss en så klar uppfattning som möjligt och också försöka komma med förslag till åtgärder. Det som har hänt under hösten är att vi har haft en överläggning i Ålands landskapsregering kring det förslag till betänkande som finns i kommittén och senaste vecka hade vi också en överläggning med lagtingets självstyrelsepolitiska nämnd kring betänkandet. Nästa möte är fastställt till andra veckan i januari och vi behöver antagligen ett möte till varpå det torde vara möjligt att knyta ihop paketet och att vi då har ett material som vi kan komma med till självstyrelsepolitiska nämnden och hit till lagtinget för debatt. Så ser tidtabellen ut, fru talman.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det var ett bra klargörande på alla sätt, men det är också en parlamentarisk kommitté, vi är alla med och tar vårt ansvar i arbetet. Men när jag har pratat med vår representant säger han att det var ett möte i juni, sedan skulle det vara ett möte i augusti, efter det har det inte hörts någonting överhuvudtaget och detta har gjort oss lite fundersamma: är det så att man har haft dessa 13 möten, skaffat all information, men när det börjar bli dags att ”knyta ihop paketet” vet man kanske inte riktigt hur man skall knyta ihop det? Jag hoppas att det inte är på det sättet. Jag uppfattar nu att det skall bli ett möte andra veckan i januari, men mig veterligen är det två dead-line redan som har flyttats fram när det gäller arbetet. Nog är det viktigt att vi skulle komma fram så fort som möjligt för problemen tror jag vi har ganska klara för oss, men det gäller lösningarna också.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det är riktigt att problemen har vi klara för oss till vissa delar, men jag måste nog också erkänna att ju mer man arbetar med frågeställningen desto större blir problemområdet på något sätt. Det tenderar att växa. När man hamnar i en sådan situation måste man också på något sätt försöka avgränsa sig för att det inte skall bli för vitt och brett. Framför allt när vi kommer med åtgärdsförslag måste vi fokusera på de områden som vi verkligen kan påverka. Det som återstår för oss är att bilda oss en uppfattning om statsförvaltningen; där har vi åtminstone ett hörande kvar. Sedan bedömer jag att vi bör vara mogna att skriva ihop oss i den parlamentariska kommittén.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Under diskussionen har ltl Danne Sundman, understödd av ltl Anders Eriksson, föreslagit att lagtinget enligt 53 § 2 mom. lagtingsordningen inhämtar nytt betänkande av finansutskottet. Den sakliga behandlingen av ärendet avbryts därför för fattande av beslut om ltl Danne Sundmans förslag. Önskar någon yttra sig om förslaget? Omröstning kommer att verkställas. De som röstar för fortsatt behandling röstar ja, de som röstar för ltl Danne Sundmans förslag om återremiss till finansutskottet röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar ja. Jag ber nej-röstarna resa sig. Majoritet för ja. Ärendets sakliga behandling fortsätter.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg:

Fru talman!

Jag vill börja med att tacka utskottet för stödet i arbetet med att trygga PAF:s fortsatta Internet-verksamhet. Det är mycket viktigt att hela Åland står enat bakom PAF och landskapsregeringen i den här frågan. Jag är helt övertygad om att PAF har rätt.

 

Fru talman!

Utskottet önskar att EU-arbetet skall förstärkas. EU-enheten inom landskapsregeringen har en stor arbetsbörda. Det är ett nära omänskligt uppdrag som vår specialrådgivare i Bryssel har genom att både följa upp ärenden, knyta kontakter men så skall man förhoppningsvis också kunna använda de kontakter man har knutit. Även om det var fria händer var man skulle använda tilläggsresurserna känner jag spontant att det är något lobbyinriktat arbete som skulle vara önskvärt. Om det sedan skulle vara inom representationen i Bryssel eller om man t.o.m. skulle ta tag i den drömmen att egentligen borde Åland ha en egen representation i Bryssel, precis som alla andra lagstiftande regioner har, det är förstås en stor kostnadsfråga, men det skulle kanske vara viktigt för statusen.

 

Vad gäller fastighetsförvaltningen, fru talman, gjorde landskapsstyrelsen år 2002 en utredning. I den visade det sig att inom landskapsförvaltningen fanns det en hel del svaga punkter vad gäller fastighetsförvaltning. Punkterna har jag nu tagit fasta på. Jag har utgående från utredningen plockat ut vad den säger och tänker också verkställa för att komma från de svagheter som finns men att göra det stegvis. Vår målsättning är att minska fastighetsbeståndet och det som vi skall ha kvar skall vi sköta väl och vi skall inte vårda fastigheter utan att ha ett mål med det. Då har vi resonerat så här att man centralt inom förvaltningen skulle göra upp besiktningsplaner för varje fastighet, man skulle inte ta bort gårdskarlar, vaktmästare och sådant utan de skulle fortsättningsvis sköta fastigheten utgående från planen. Även museala byggnader – där gränsdragningen ännu inte är helt klar – skall också inbegripas här. Där finns det också mycket kunskap som man även kan behöva för modernare byggnader. Precis som finansutskottet skriver är tanken också att all försäljning och alla inköp skulle skötas härifrån, också arrenden och hyror så att vi skulle få dem enhetliga. Det är som jag har sagt tidigare i debatten, att det är inte bra att man från en avdelning kanske har ett arrendeavtal och en viss summa i arrende och sedan kan någon annan arrendera ut någonting annat till en helt annan prissättning utan detta skall bli enhetligt.

 

Det är också viktigt att få en samordning av fastigheternas nyttjande. De fastigheter som vi har kvar skall också användas på något sätt, men sedan finns det också fastigheter som kanske kan användas ännu mera och som man kan använda över gränserna på ett helt annat sätt. Det tror vi också att man från centralt håll kan se i ett litet ovanifrån perspektiv och kanske ser flera möjligheter än vad man ser inom sin egen fastighet.

 

Vad gäller byggprojekt och budgetering – det har diskuterats ganska mycket om uppvärmningen i två olika projekt – är verkligheten i dag att även om byggnadsbyrån bistår och hjälper till i alla byggnader så är uppförandet av byggnader ute på olika enheter, och det kanske också är någonting man borde diskutera: om man skulle ha det här mera centralt skulle det bli mera enhetligt och också effektivare.

 

Vi har alltså för avsikt att hålla fastighetsskötarna kvar. Vi har sett att alla de fastigheter som har egna fastighetsskötare sköts väldigt bra.

 

Fru talman!

Energipolitiken engagerar. Det pågår också ett engagerat arbete inom förvaltningen. Det är flera stycken som ingår i en helt informell arbetsgrupp från olika delar av förvaltningen, både miljö, näring och kansliavdelningen; där utreder vi med den kunskap vi har och ser vilka förnyelsebara former som skulle vara det optimala för olika delar av landskapet. Från landskapsregeringens sida ville vi inte föregå gruppen och föreslå olika konverteringsstöd och liknande, för vi tyckte att först borde man komma fram till vad som är det optimala för Åland och sedan skulle man ge olika stödformer, men det är bra att utskottet nu har uttalat sin vilja och vi skall göra vårt bästa att hinna till första tilläggsbudgeten, även om det kanske kan kännas lite brådskande. Jag ser också som en mycket stor möjlighet att utredningen i slutändan kan utmynna i en energistrategi eller någon form av meddelande till lagtinget.

 

Fru talman!

Några ord om kk-huset. Anbudstiden har gått ut och det är som ni vet ett mycket stort projekt. Det är EU-upphandlat, med allt vad det innebär och vi har dessutom lagtingets beslut om 15 miljoner som utgör vår ram. Just nu pågår en utvärderingsprocess och i den processen ingår ett arbete att få projektet att rymmas inom dessa 15 miljoner. Målet är att vi i mitten av januari skall ha den processen avslutad och att vi då skall kunna komma med ett närmare besked hur det går med kk-husets framtid.

 

Ltl Katrin Sjögren:

Fru talman!

I anslutning till budgetförslaget har 82 finansmotioner lämnats in. 81 finansmotioner har förkastats.

 

Jag vill börja med att uttrycka min ödmjuka tacksamhet till finansutskottet för att man min motion angående en väntstuga i Svinö godkänts. Jag antar att man skall vara ödmjukt tacksam när man ser vilka verbala krumbukter finansutskottet svänger sig med – allt för att inte godkänna lagda finansmotioner. Man brukar tala om att politiker bygger monument över sin egen förträfflighet: badhus, sjukhusflyglar, idrottshallar och nu då väntstugor! Skämt åsido, väntstugan i Svinö är efterlängtad av föglöbor som åker buss men också av bilister som vintertid väntar på färjan.

 

Jag konstaterar vidare att finansutskottet i sitt betänkande föreslår att motionen som tar upp behovet av stödfamiljer eller –personer för skärgårdsungdomar förkastas. Det tycker jag är synd. Utskottet har i stället tagit en diffus skrivning om att alla ungdomar som flyttar hemifrån för att gå i gymnasieskola bör uppmärksammas. Jag anser att frågan är angelägen och kommer att ta finansmotion nr 75 till omröstning. Det ena utesluter inte det andra. Att allmänt stöda våra ungdomar och att speciellt stöda ungdomarna från skärgården får man se som ett komplement och en förstärkning.

 

Fru talman!

Det finns ingen skrivning i finansutskottets betänkande angående motionen som föreslår att landskapsregeringen skall upphandla informationstjänster av Agenda 21. Landskapsregeringen skriver i budgeten att man vill befrämja miljömedvetenheten hos barn och ungdomar samt att även informationsspridningen är en övergripande del av att förverkliga miljöhandlingsprogrammet. Det är bra målsättningar, men landskapsregeringen borde ta ett större ansvar när det gäller att Agenda 21-processen fortgår men även för miljö- och gräsrotsarbetet och för attitydförändringar i samhället. Ingen skrivning finns heller om den satsning på arbetshälso- och friskvård inom ÅHS som en annan liberal motion föreslagit. Jag är fullkomligt övertygad om att vi får anledning att återkomma i den frågan.

 

Jämställdhetsarbetet intresserar och det är min övertygelse att det finns samhällsvinster att göra genom att Åland blir mer jämställt. Finansutskottet har till hälften godkänt den liberala motion som anser att en undersökning och kartläggning av kvinnligt entreprenörskap och företagande bör göras.

Finansutskottet utvidgade undersökningen till att omfatta en undersökning med ett genusperspektiv. Liberalerna anser att det är bra. Entreprenörskap och småföretagsamhet är en överlevnadsfaktor för den åländska välfärden.

 

Slutligen, fru talman, har liberalerna redogjort i gruppanförande samt i flera replikväxlingar vad vi anser om principen att köpa bort för landskapsregeringen misshagliga personer. Jag vill än en gång utvidga den diskussionen till det principiella i att inskränka rättigheterna till tjänstledighet för tjänstemän vid bl.a. lagtingsuppdrag. Finansutskottet skriver att man avvaktar lagframställningen om reformen av förvaltningen. En kvalificerad gissning är att finansutskottet fått ingående och grundläggande information i frågan när man läser hörandelistan. Kanske man har hört landshövdingen Peter Lindbäck, kanske vicehäradshövdingen Gunnar Jansson, kanske Maria Hagman, organisationssekreterare i Akava i frågan.

Liberalerna anser fortfarande att det strider mot grundläggande demokratiska rättigheter. Som tidigare påpekats finns det för- och nackdelar med att bo i ett litet samhälle som Åland de facto är. Det ställer stora krav på lagting och på landskapsregering. Jag vidhåller fortfarande det jag anförde i remissdebatten att indirekt begränsa möjligheten att delta i val till parlament måste ses som en ytterligt allvarlig fråga. Liberalerna anser att det aviserade lagförslaget går tvärtemot den nya grundlagen. Man väljer en helt annan väg än vad man gjort i både riket och i Sverige, där man vill underlätta för medborgarna att delta i val och vara politiskt aktiva. Även fackföreningarna ifrågasätter att man skulle ha en sämre ställning som tjänsteman på Åland än i övriga landet. Vidare ställer sig facken frågande till att man inte behandlar tjänstemän jämlikt. Det kommer att finnas anledning att återkomma också i den här frågan när vi har lagförslaget på vårt bord.

 

Jag instämmer i ltl Anders Erikssons förundrande över att socialdemokraterna inte uttalar sig i frågan, en fråga som ifrågasätts så starkt av fackföreningarna – behöver jag säga att jag är besviken!

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Ltl Katrin Sjögren uttalar sitt missnöje över att hennes motion angående behovet av tillgången på stödfamiljer för skärgårdsungdomar utreds inte har godkänts i finansutskottet. Jag tycker ändå att finansutskottets skrivning där de anser att situationen för alla ungdomar som flyttar hemifrån för att gå i gymnasieskola bör uppmärksammas. Jag håller med ltl Katrin Sjögren att det är en mycket angelägen fråga, men jag tycker att det är ännu bättre att man ser på Åland som helhet och att man utreder situationen för samtliga ungdomar som går i gymnasiet och flyttar hemifrån och tittar på deras eventuella stödfamiljer eller stödpersoner.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Då räknar jag alltså med att landskapsregeringen återkommer till lagtinget i ärendet med ett förslag eller en framställning. När det gäller skärgårdsungdomarna behandlar min motion det praktiska i att Brändö eller Kumlinge och vara ensam i staden. Jag tror att det finns mycket att ta fasta på i motionen och jag önskar att den skulle ha fått ett mera positivt bemötande.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Jag sitter inte i finansutskottet, men min uppfattning är nog att finansutskottet när de har diskuterat motionen också har beaktat just de frågor som ltl Katrin Sjögren är inne på, också det rent praktiska. Det här är ingen ny problematik utan den har alltid funnits för ungdomar som är tvungna att bo på fasta Åland under sin gymnasialutbildning. Det har man säkert också funderat på i finansutskottet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Nej, ltl Katrin Sjögren, man behöver inte vara ”ödmjukt tacksam” för att få en motion godkänd. Det räcker om man är tacksam. Finansutskottet bedömde finansmotionen som en bra motion, lätt att genomföra, utan alltför stora omställningar, varken på avdelningen eller i budgeten. Dessutom ansåg vi att behovet var helt korrekt och rimligt.

 

När det gäller Agenda 21 och besvikelsen över att den motionen inte godkändes vill jag säga att Agenda 21 mycket väl kan sälja sina tjänster utan att lagting eller landskapsregering säger någonting om det. Har de en produkt att erbjuda kan landskapsregeringen eller skolorna mycket väl köpa in det, det har de också gjort.

 

Så var det en motion om ÅHS; det fanns det flera motioner om ÅHS egentligen och samtliga bedömde vi att vi inte skall blanda oss i ÅHS:s verksamhet utan det är saker som skall skötas internt inom ÅHS, speciellt företagshälsovårdsmotionen var det samma sak med och därför blev den förkastad. ÅHS har sedermera visat att de kommer att satsa en del pengar på rökningsförbudet och visar, när de tycker att det behövs, kan ge vissa extra satsningar. Det tycker jag är bra.

 

När det gäller den större frågan om förvaltningsreformen, som man upplever att finansutskottet har gått förbi för lättvindigt, vill jag ändå säga att vi har resonerat om det och det är sant att vi har hört olika personer, vi har hört landshövdingen, har hört förr, förr, förra kanslichefen Gunnar Jansson samt också flera från facket och inser mycket väl att det här är stora frågor. Men ändå ger utskottet med sin skrivning fullmakt åt landskapsregeringen att fullfölja detta och komma med en framställning och med denna framställning vet man vilka detaljer som skall diskuteras; annars är det lätt gjort att man hamnar in på onödiga diskussioner och lämnar ut tjänstemännen i onödan. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Jag kan bara konstatera att vi har olika åsikter i majoriteten och oppositionen i vissa frågor, och så skall det väl vara. Ändå en kommentar när det gäller Agenda 21. Som finansutskottets ordförande Gun Carlson påpekade säljer Agenda 21 redan sina tjänster till många av landskapets skolor, men det som jag är orolig för är att Agenda 21-verksamheten sakta men säkert dräneras, på grund av kommunernas dåliga ekonomi och på grund av att inte landskapsregeringen tar sitt ansvar när det gäller Agenda 21-processen.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det är säkert anledningen till att Agenda 21-verksamheten sakta går ner, men man måste också komma ihåg att en anledning är att när man startade Agenda 21-verksamheten var det för att samordna kommunerna och lära kommunerna Agenda 21-verksamheten. Man kan också anse att det arbetet redan är utfört, de kanske har fullföljt sina ursprungsuppdrag. Så vill jag hellre se det och om de nu lyckas ”överleva” efter årets olika kommunala beslut om att man skall upphöra stöda Agenda 21 vet vi inte ännu.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

När det gäller Agenda 21-processen är det en fortgående process. Det är en FN-konvention som skrevs under i Rio de Janeiro och det är ingenting som man avslutar. Det har vi väl smärtsamt fått erfara när det gäller miljöarbetet. Det är ett steg fram ibland och två steg tillbaka. Det dyker upp ny miljöproblematik hela tiden och liberalerna anser att Agenda 21 är en ovärderlig kunskapsbank och försvinner Agenda 21-kontoret försvinner Agenda 21-verksamheten ute i kommunerna också. Agenda 21-kontoret är spindeln i nätet, så det är bara att beklaga.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Roger Eriksson

Herr talman!

Det har börjat gå rundgång i debatten att vissa saker har börjat upprepas här i talarstolen, så jag skall försöka korta av mitt anförande lite. Vi har på vårt bord finansutskottets betänkande nr 3/2005-2006. Man kan genast konstatera, vilket också har anförts här, att endast en motion har fallit finansutskottet på läppen, vilket förstås är bättre än att kategoriskt förkasta alla. Dock har alla andra förkastats. Jag har också konstaterat att min finansmotion nr 53 angående strykning av textdelen i de allmänna motiveringarna till den del det berör rätten till tjänstledighet för avdelningscheferna har strukits av finansutskottet. Jag skall inte upprepa allt som har sagts i denna fråga, men några kommentarer tänker jag också ha till den delen. Det har anförts tidigare i dag, även tidigare i remissdebatten och som lantrådet också aviserade är det en lagframställan på gång om detta, så jag antar att frågeställningen kommer att bli ännu mer aktuell så småningom här i lagtinget.

 

Jag kan inte omfatta skrivningarna om inskränkt rätt till tjänstledighet för politiskt uppdrag. I det här fallet koncentrerar man sig till en viss mycket snäv grupp av tjänstemän, dvs. avdelningscheferna. I och med det anser jag att jämlikheten mellan tjänstemännen kränks på ett ganska grovt sätt. Man kan inte utpeka en viss tjänstemannagrupp på detta sätt. Att behandla en viss grupp inom sitt eget kollektiv – och då menar jag landskapets tjänstemän totalt – på ett helt annat sätt, på ett avvikande sätt, i förhållande till de övriga ett förfarande som torde strida mot de grundläggande fri- och rättigheterna enligt grundlagen. Vi har 2, 6 och 14 §§ som berör kortfattat de enskildas rätt att ta del och påverka samhället, jämlikhet inför lagen, rätt till rösträtt och inflytande och yttrandefriheten. Även Europarådets människorättskonvention har artiklarna 10, 14, 19 och 23 som bygger på det faktum att politiska rättigheter inte kan inskränkas genom lag. Detta är förstås en budgetdebatt, men jag föregriper lite diskussionen när det gäller den lagframställan som lantrådet aviserade att snart skall komma. Oberoende är det också så att tjänstemannafacket Akava ställer sig synnerligen kritiskt till förfarandet och dess förhållande till grundlagen. Det har också i debatten gjorts jämförelser med det kommunala och kommundirektörernas roll. Jämförelsen haltar ordentligt som jag ser det. För det första är lagtinget är ett lagstiftande organ. Rätten att delta och i praktiken göra det möjligt att delta i politiskt arbete som folkvald i ett lagstiftningsorgan är det mest fundamentala i hela vårt västerländska demokratisynsätt. Utvecklingen i våra närområden går också i den riktningen att man vill underlätta för medborgarna att delta i det politiska arbetet. Landskapsregeringen har även skrivit i sitt handlingsprogram att man vill öka och befrämja deltagandet i samhällsarbetet, men med den här skrivningen gör man precis tvärtom. Då kommer tanken om det bara är läpparnas bekännelse? - Man säger ett och gör ett annat.

 

Den andra avgörande skillnaden som jag tycker bör påpekas gäller kommundirektörerna. De tillsätts och sparkas på beslut av fullmäktige. Inte är det tänkt att lagtinget skall tillsätta och sparka avdelningscheferna. Jämförelsen haltar betydligt och går inte ens att göra. I de allmänna motiveringarna har man bakat in detta ”arrangemang”, att, som man säger rakt ut betala bort en tjänsteman som upplevs som obekväm. För det har landskapsregeringen avsett att tillsätta betydande samhällsmedel, enligt uppgift ca 75.000 euro per år. Då förstår man, att så här kan man inte ha det, åtminstone som jag ser det. Om det inte finns någon grund för uppsägning och omplacering, varning eller andra disciplinära åtgärder för en tjänsteman, så kan man inte kompensera en misslyckad personalpolitik på detta sätt. Det är också så att skrivningen blev en riktgivare för framtiden, oberoende vad man avser. Om det är ett nytt förfarande är det också någonting som förvaltningen måste ta del av. Nu skall jag överdriva och raljera lite – det är inte riktigt sant – det kan ge signalen ut till den åländska allmänheten att man kan bli obekväm med sin chef, men håll dig då till lagar och förordningar och arbetsreglementen, så kan man då efter diverse oenigheter och obekväma arbetstagare förvänta sig att man skall få full lön enligt nu föreslagen modell fram till pensionsåldern! Ni förstår alla att det här är helt absurt. Vad som är ännu mer skrämmande i det här är faktiskt att landskapsregeringen med detta ger ett exempel på en helt ny personalpolitik, hur man kan förhålla sig till sin personal. Skrivningen ger också upphov till en ny princip. Detta innebär en rejäl förändring. Hur detta uppfattas ute på fältet, här ute på avdelningarna, råder inte någon stor oklarhet om. Oron ute i förvaltningen och bland personalen är synnerligen stor.

 

Därmed, herr talman, är jag inne på min andra motion nr 66, som berör personalpolitiken i landskapet. Vi kan alla konstatera att i landskapets förvaltning och hos de anställda råder en stor oro i dagsläget, det talas om uppsägningar, permitteringar, omplaceringar, vilket allt leder till att oron bara ökar, känslan av utanförskap upplevs som stor och detta är absolut inte någon modern personalpolitik. Därför har vi föreslagit i finansmotion nr 66 att landskapets anställda erhåller en liknande förhandlingsposition och rätt att delta i i många fall svåra processer som staten och de kommunalt anställda har. Med denna motion skulle man trygga personalens rätt att på ett reglerat sätt delta i besluten och dessa processer. Slutresultatet kan i många fall bli detsamma, men i alla fall blir känslan av delaktighet tryggad på något sätt; nu finns det ett reglemente som på intet sätt är bindande. Men även denna motion har finansutskottet förkastat med en hänvisning till betänkandet och revisorernas berättelse och nämner också att man avvaktar med en reform om förvaltningen.

 

Med beaktande av det jag har anfört aviserar jag två omröstningar med anledning av finansmotionerna nr 53 och nr 66 i enlighet med de framföra motiveringarna.

 

Vtm Viveka Eriksson:

Talman!

Man brukar prata om att man kan tala för döva öron, men här känns det lite som att tala inför tomma bänkar, nästan i alla fall! Jag har tre huvudområden som jag tänkte ta upp där jag också kommer att avisera vissa ändringsförslag. Det handlar om kommunerna, det handlar om självstyrelseutvecklingen och EU samt om kultur- och kongresshuset.

 

Finansutskottet föreslår att lagtinget ger kommunerna en miljon euro mera som kan sökas som stöd enligt prövning. Vi tycker förstås att det är bra att majoriteten kommit ett litet steg tillmötes. Genom att liberalerna på bred front uppmärksammade kommunernas ekonomi i samband med budgetremissen har också majoritetspartierna insett att det inte går att bortse från den alarmerande situation som kommunerna befinner sig i. Ni skall komma ihåg att landskapsregeringen och majoritetspartierna ursprungligen inte tänkte skjuta till mera pengar. Men det är så att nästan alla i lagtinget också är kommunalt aktiva och har förstås en mycket god kunskap om vilka behov som finns i kommunerna och därför är det inte alldeles lätt för majoritetspartierna att till den här delen slaviskt följa landskapsregeringens linje.

 

Liberalerna tycker dock inte att den föreslagna åtgärden är tillräcklig. Vår modell, där kapitalskatten återbetalas till kommunerna, skulle vara den absolut bästa modellen. Dels skulle den summan på 5,2 miljoner innebära en verklig lättnad och skapa ett handlingsutrymme för kommunerna. Dels finns det en logik i att de pengar som samlas in av kommuninnevånarna skall tillfalla kommunen där de intjänats. Stöd enligt prövning är inget bra instrument för att fördela pengar till kommunerna. Kommunerna skall inte måsta stå med hatten i hand, skrapa med foten och be snälla landskapsregeringen om bidrag. Det här är lite märkligt när det faktiskt finns pengar som logiskt sett hör hemma i kommunen. Får kommunerna kapitalskatten behöver de mindre extra stöd från landskapet och klarar bättre av att sköta sin lagstadgade uppgift. Jag aviserar därför att jag i detaljbehandlingen kommer att föreslå att vår finansmotion nr 62 antas i enlighet med vad som sägs i ledamot Perämaas reservation.

 

Jag kommer också att föreslå att finansmotion nr 76 skall antas. Vi vill nämligen att landskapsregeringen skall analysera och utreda effekterna av behörighetsöverföringar mellan kommuner och landskapet. För att komma åt kommunernas problem bör förutom den ekonomiska situationen strukturella förändringar övervägas och då är vi liberaler inte inne för en kommunsammanslagning som tvingats fram av nödtvång. Vi är däremot tveksamma till att alla kommuner skall upprätthålla all den kompetens som är dem ålagda i dag.

 

För medborgarna är det viktigt att samhället upprätthåller en god service, en service som förväntas av medborgarna men som också är garanterad enligt lag. Enskilda servicetagare bryr sig knappast om vem som står för servicen bara den håller god kvalitet. Smala områden, särskilt inom det sociala sektorn, som kommunerna har svårt att upprätthålla, både ur ett kvalitetsperspektiv och ur ett ekonomiskt perspektiv, kunde med fördel skötas av samhällsbolag med landskapet som huvudman.

 

Det finns också andra områden som är gränsöverskridande, där många kommuner skall samarbeta – där det kanske skulle vara mer ändamålsenligt med en huvudman istället för att försöka få ihop 16 olika viljor och att försöka få alla kommuner att samverka. Det är väl ingen idag, vare sig här i salen eller ute i kommunerna som kan påstå med någon trovärdighet i behåll att samarbetet mellan kommunerna om gemensamma frågor löper smärtfritt?

 

Till den här delen vill jag ge finansutskottet en eloge för den skrivning som man har just inom ett sådant här gränsöverskridande område, nämligen avfallshanteringen. Finansutskottet säger att om man inte kommer till en lösning inom Ålands miljöservice till årsskiftet måste man överväga att föra över behörigheten till landskapet. Det här är också liberalernas åsikt som vi har uttalat redan sedan tidigare. Då gav vi Miljöservice tid att till november i år komma till ett resultat. Nu omfattar vi givetvis finansutskottets tidsram till årsskiftet. Vi har alltså givit Miljöservice den respiten att man skall få ordning på avfallet; om inte, bör man överväga överföringen från kommunerna till landskapet. Landskapet har sedan i sin tur en helt annan möjlighet att ta ett helhetsgrepp. För landskapet kan fortsätta arbeta antingen genom att bilda ett eget bolag eller kanske ta över Miljöservice.

 

Vi har alltså redan en tid tyckt att soporna passar bra hos landskapsregeringen, men det är bra att också majoritetspartierna insett detta.

 

Så till självstyrelsefrågorna och EU. Vår motion om ett initiativ med anledning av parlamentsplatsen i EU-parlamentet har behandlats av finansutskottet. Det sägs att beredningen är på gång, lagberedningen jobbar med en framställning. Man kunde tänka sig då att vi kunde låta oss nöjas med det, att vi inte skall ägna oss åt att slå in öppna dörrar, för nu har vi också i dag hört att lantrådet lovar att framställningen kommer att ligga på vårt bord första mars när vi återkommer efter vinteruppehållet. Men vi tycker ändå att det är jätteviktigt att trycka på och vi vill ge landskapsregeringen lite råg i ryggen och därför kommer vi att ta upp frågan till omröstning och jag aviserar därför en omröstning om finansmotion nr 69, där klämmen säger att ”landskapsregeringen skall förelägga lagtinget ett förslag till initiativ till riksdagen angående indelning av landet i valkretsar”. Såsom diskussionen har utspunnit sig här under dagen tycker jag att det verkar som om alla stöder det, så det kan inte vara något problem heller att rösta för förslaget eftersom det tydligen är det som också landskapsregeringen avser att göra.

 

Vi efterlyste också i finansmotion nr 81 ”ett tillräckligt beslutsunderlag då det gäller behörighetsöverföringar på de indirekta skatterna.” Vi tycker fortsättningsvis att det är viktigt att vi i lagtinget får material att ta ställning till  när det gäller olika frågor som berör utvecklingen av vårt självstyrelsesystem. Det talas och sägs mycket om frågan, men för att komma vidare bör frågorna konkretiseras och vi måste ha ett underlag som gör det möjligt att faktiskt bilda sig en uppfattning. Därför avviserar jag också finansmotion 81 inför omröstningen.

 

Från Ålands Framtids sida har man också ett initiativ i den här frågan där man allmänt taget har tagit ett grepp om beskattningsbehörigheten och föreslår en parlamentarisk grupp. I det här läget stöder vi inte tillsättandet av en parlamentarisk grupp. Vi tycker att i första skedet är det landskapsregeringens roll att komma med beslutsunderlag; i ett senare skede kan det finnas skäl att partierna samlar sig och diskuterar utifrån det material som vi förhoppningsvis får från landskapsregeringen.

 

Från liberalernas sida gjorde vi igår ett annat initiativ om en parlamentarisk arbetsgrupp. Vi vill att landskapsregeringen tillsätter en parlamentarisk arbetsgrupp med uppgift att se över självstyrelselagen för Åland. Detta för att självstyrelselagen dels är övergripande men samtidigt mycket detaljstyrande och eftersom självstyrelselagen kan sägas vara vår grundlag borde vi också överväga om det inte vore ändamålsenligt att ändra på strukturen så att detaljregleringar lyfts ut och införs i annan lagstiftning och att självstyrelselagen blir mera av en ramlag.

 

Det finns också områden som bord e-granskas mot bakgrunden av att vi nu är medlemmar i EU. T.ex. så har vi hört i självstyrelsepolitiska nämnden att det med anledning av specifika jordbruksfrågorna kan bli behov av självstyrelselagsändringar. Antagligen finns flera frågor som borde granskas mot bakgrund av vårt EU-medlemskap.

 

Det är självklart att i en parlamentarisk arbetsgrupp kunde man lyfta upp olika frågeställningar som man har från de olika partierna när det gäller utformningen av vår självstyrelselag. Det här är alltså ett första initiativ för att börja diskutera och om vi har ett parlamentariskt stöd kan man sedan gå vidare med initiativ till riksmyndigheterna. Vi hoppas verkligen att landskapsregeringen tar vårt initiativ till sig och återkommer med det snaraste med ett förslag om att tillsätta en parlamentarisk grupp med uppdrag att titta över självstyrelselagen.

 

Slutligen till kultur- och kongresshuset.

 

Vi har med mycket stor förvåning tagit del av landskapsregeringens planer på att binda samman försäljningen av Turisthotellet med driften av kk-huset. Det här verkar, från sidan sett, vara en totalt orimlig konstruktion, en konstruktion som är en koloss som hotar att stjälpa hela projektet. Är det månne ett medvetet försök att en gång för alla sänka kk-huset?  Vi vet ju att ett regeringsparti öppet deklarerat att man inte skulle bli alltför ledsen om det skulle bli en sådan utgång. Jag förstår faktiskt de företagare som haft stora tveksamheter om att bjuda på hotellet på dessa premisser. Det här kan inte heller vara ett bra koncept för att få ut mesta möjliga inkomst när landskapets egendom säljs bort. För inte är det väl någon som tror på att priset på turisthotellet har trissats upp genom den här konstruktionen!  Nej, snarare tvärtom.! Skulle landskapsregeringen däremot låtit planerna fortskrida i enlighet med vad som tidigare beslutats i lagtinget och avvaktat ett tag med försäljningen så skulle förstås ett kk-hus placerat intill turisthotellet väsentligt ha ökat hotellets värde.

 

Inte heller är det riktigt vettigt att först satsa stora pengar på ett samhällsprojekt vars grundläggande syfte varit och borde vara att skapa förutsättningar för många företagare - då också andra hotellägare och sedan gynna en företagare, en hotellägare alldeles särskilt.

 

Med en sådan här konstruktionen – om den blir av – kommer det antagligen också att bli kärvt för kulturutövarna att få utrymme för sin verksamhet. Självklart kommer det kommersiella intresset att gå först. På så sätt kommer kanske alla de som har utmålat att kulturen blir lidande i ett såndat här hus att besannas.

 

Lagtinget tog år 2003 i budgeten ett beslut om att bilda ett samhällsägt bolag som skulle driva verksamheten i huset och på det sätt skulle största möjliga samhällsnytta och allmännytta garanteras. På så sätt skulle också neutraliteten mot olika företagare garanteras och kulturverksamheten tryggas. Mariehamns stad och landskapet skulle äga bolaget tillsamman med andra intressenter.

 

Orsaken till att samhället skulle satsa på det här projektet var att det skulle skapa goda ringeffekter i samhället och generera arbetstillfällen och skatteinkomster.  Kk-huset i sig är knappast en lönsam affär. Den stora lönsamheten består i samhällsvinsten, och det kan vi knappast begära att en enskild företagare skall bära upp. Därför är landskapsregeringens konstruktion att knyta samman drift och försäljning av turisthotellet ett koncept som inte är hållbart och jag kommer därför under detaljbehandlingen att föreslå att den skrivning som framgår av ledamot Perämaas reservation, där det sägs ”lagtinget skall återgå till tidigare fattade beslut så att ett samhällsägt driftsbolag bildas för att sköta driften av kk-huset”. Jag aviserar alltså det ändringsförslaget.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Herr talman!

Vtm Viveka Eriksson tar upp frågan om de eventuella strukturella åtgärderna som behöver vidtas i kommunerna, som också tidigare har kommit fram i diskussionen. Hon nämner bl.a. den sociala servicen och att man kunde vid behov överföra vissa delar till landskapet. Det här är ingen ny diskussion och den är i och för sig intressant, men det som gör att man blir lite betänksam när det gäller just de olika överföringarna är att vad skall kommunerna sist och slutligen i framtiden besluta om och just det att den kommunala självstyrelsen urholkas. Det finns också den tanken. Vtm Viveka Eriksson tog tidigare upp frågan om strukturella åtgärder, där jag också sade att vi är öppna för detta. Jag tycker också att liberalerna borde rimligtvis vara öppna för olika alternativ i den här frågan, om det visar sig att det är alldeles omöjligt att få en kommunstruktur med 16 kommuner att i framtiden fungera så här. Vi måste också tänka på att medborgarinflytandet begränsas betydligt och intresset också från medborgarna kan de facto minska betydligt när man ingenting har att säga till om så småningom.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Motionen tar fasta på att landskapsregeringen i sin utredning som man gör om de kommunala frågorna också tittar på eventuella behörighetsöverföringar, vilka konsekvenser det skulle kunna få, vad det skulle betyda ekonomiskt och strukturellt. När det gäller kärnverksamheten i kommunerna tycker jag att det finns en alldeles klar bild av det. Kärnverksamheten är det som är nära människorna: barnomsorgen, grundskolan och äldreomsorgen, medan de smala sociala sektorerna som vi pekar på är sådant där varje liten kommun har svårt att upprätthålla kompetensen. Det är också en annan problematik i det här som ofta kommer upp, också här i lagtinget, att enskilda omsorgs- och servicetagare emellanåt blir utpekade som betungande för kommunen. Det här är någonting som jag tycker att man måste komma ifrån, för små kommunerna blir det svårt att skydda individernas anonymitet i det här systemet. När det gäller att allmänt taget se över strukturerna i den kommunala indelningen har liberalerna ett kommunalprogram där vi alldeles klart säger att vår utgångspunkt är servicebehovet: vad människor har för behov av service och då spelar det inte så stor roll vem som egentligen ger den, men kommunerna är samtidigt väldigt bra förvaltningsenheter som sedan länge fungerar bra och då skall man också utnyttja det och ta fasta på det och det är också den nära demokratin som vi vill upprätthålla. Skall någon kommun gå samman, om det blir en sådan upplösning, då skall det komma från kommunerna själva, inte från lagtinget.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Herr talman!

Jag delar vtm Viveka Erikssons uppfattning att om kommunerna skall gå samman är det en sak som kommunerna skall komma överens om. Men det som jag tycker att är en viktig fråga, även om man talar om de s.k. smala områdena inom socialservice osv., att de eventuellt kan flyttas på landskapsnivå så innebär det ändå de facto den risken att man behandlar medborgare olika. Vtm Viveka Eriksson säger själv att den kommunala förvaltningen är effektiv och den sköts bra osv. Då finns det alltså en risk för att de personer som tillhör de smala enheterna ändå kan hamna i en annan situation och behandlas olika gentemot sina kommunmedborgarkolleger.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Jag skall tillägga att vi för fram ett förslag att man skall analysera överföring av behörighet, men man kan också tänka sig andra samarbetsformer av den modellen som finns i dag där en kommun tar på sig ansvaret för att sköta en verksamhet, men behörigheten ligger på landskapet. För som det är i dag att det är 16 kommuner som skall ha sin vilja hörd gör att det kan bli ganska stora problem i samarbetet och det dras åt lite olika håll. Jag är inte speciellt orolig för att enskilda individers behov skulle behandlas på olika sätt i vår modell.  Snarare tvärtom finns risken när 16 kommuner sitter och hanterar t.ex. barnskyddsärenden eller missbrukarvårdsärenden att individen får lite olika bemötande beroende på var man bor. Skulle man ha en huvudman och en som står för servicen behandlas alla lika och vi har goda exempel på det från Ålands Omsorgsförbund, som i dag sköter specialomsorgen. Ålands Omsorgsförbund kunde utgöra en bra bas för verksamheten; dit kunde man föra flera verksamhetsformer, som ett exempel, men det här bör noga och mer konkret analyseras från landskapsregeringens sida.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Jag är glad över att vtm Viveka Eriksson stöder finansutskottets skrivning när det gäller avfallshanteringen, men jag vill ändå erinra om att det står ingenting om årsskiftet. Vi har inte heller sagt det. Vi har inte sagt när det skall visa sig att Ålands Miljöservice inte blir en helåländsk lösning. Vi vet att inte blir det klart till årsskiftet, så jag vill bara tillrättalägga det.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Jag läste in för mycket då! Jag kanske ville att det skulle stå, för jag tror på det att vi från lagtingets sida, först finansutskottet men sedan också lagtinget, sätter lite mera press på landskapsregeringen och att man också ställer vissa krav på när man vill ha saker genomförda. Det blir lätt så att saker bara flyter på, flyter på och sedan plötsligt står vi här igen och diskuterar 2007 års budget och då har fortsättningsvis ingenting hänt. Jag läste förstås in lite för mycket i det, men för liberalernas del tror jag att det här med årsskiftet är en bra datum som vi kommer att jobba vidare med.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag tycker att det är bra att liberalerna också börjar intressera sig för beskattningsfrågorna och jag håller med det som vtm Viveka Eriksson säger när hon säger att i ett första skede är det landskapsregeringens roll att komma med ett underlag. Men jag tycker att vi har passerat den stationen redan, t.ex. i förra årets budgetdebatt lade vi en finansmotion just med den innebörden att landskapsregeringen skulle komma med ett meddelande om motiv för övertagande, sakargument, så att vi skulle kunna föra en debatt här i lagtinget när det gällde beskattningsfrågorna. Jag kommer också ihåg när vi röstade om den motionen, att jag sade att vi hade faktiskt större förtroende, jag från vår sida, för regeringen än vad regeringspartierna själva hade i och med att man inte kunde gå med på ett sådant förfarande. Jag vill minnas att rösterna föll 21-8, så också liberalerna röstade de facto emot för ett år sedan det som man nu säger att man är för. Det är därför som jag tycker att det är dags att försöka komma vidare på en annan väg. Nog är jag beredd att dra klockan tillbaka ett år i tiden bara vi får någonting att hända, men det känns lite motsägelsefullt.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Ltl Anders Eriksson säger att också liberalerna har börjat intressera sig för beskattningsfrågorna. Liberalerna har noterat att det har pratats väldigt mycket om frågorna. Om man backar tillbaka till 1995, där en bred majoritet i lagtinget hade enats kring hur man skulle gå vidare, så står vi nu här 2005, det har gått tio år och det har inte hänt så mycket, men det har pratats väldigt mycket. Därför har vi också lagt motionen, för vi tycker att innan vi går vidare med frågorna, innan vi fattar konkreta beslut vill också ha ordentliga underlag med konkreta fakta där vi vet precis var vi står och vart vi är på väg samt också har klart för oss varför vi skall gå vidare. Det saknar vi. I dag finns inte sådant utredningsmaterial och det tycker jag att är landskapsregeringens skyldighet att i första lämna till lagtinget. Därefter kan vi kanske återkomma till ltl Anders Erikssons parlamentariska grupp, men i det här skedet kan vi inte annat än diskutera att vi tycker att vi skall gå vidare för att utreda.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Naturligtvis skulle det vara så att regeringen skulle lägga fram ett meddelande om de här frågorna, men jag kan inte dra någon annan slutsats än att det inte finns något riktigt intresse hos regeringen när det gäller dessa frågor. Ålands Framtid  har i två års tid i alla sammanhang försökt föra fram de här frågorna, hitta olika öppningar, precis det som liberalerna efterlyser nu motionerade vi om för ett år sedan. Det är helt omöjligt att få fram någonting, så jag håller med om att det har varit mycket prat i valdebatter osv., men det händer ingenting och det är självklart, det gäller också oss, att vi måste ha ett ordentligt underlag på bordet så att vi vet konsekvenserna och kan gå vidare. Men jag vet inte hur vi skall få fram det och det är därför som jag upplever att vi borde parlamentariskt sammantaget försöka ta ett ansvar för frågorna. Jag kan inte förstå varför regeringen helt plötsligt nu skulle ändra sig när man tidigare har visat ett så totalt ointresse för de här frågorna. Vi kommer så väl ihåg den beskattningsdebatt som oppositionen initierade senaste vår. Det var med allt våld som man överhuvudtaget fick regeringspartierna att ens diskutera de här frågorna, men vi får se!

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Parlamentariskt sammantaget tycker ltl Anders Eriksson att man borde komma vidare. Det är såsom vi ser det: att parlamentet, lagtinget, efterlyser hos landskapsregeringen att man kommer med konkreta förslag som vi sedan kan ta ställning till. Det är själva gången. Parlamentariskt handlar det sammantaget om att rösta på vår finansmotion så att vi kommer vidare utifrån det, att vi ger ett uppdrag vidare till landskapsregeringen som skall återkomma, om vi får en majoritet för det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

Det talas mycket i dag, också i det här anförandet, om överföringar mellan kommun och landskap och vem som skall sköta vad. Det är ganska naturligt utgående från att våra små kommuner har problem med olika områden inom den sociala sektorn osv. Själv ställer jag mig ofta frågan: håller vi på med en bakvänd kommunreform? När inte kommunerna orkar med, vilket jag har respekt för, så för man över för att kommunerna kan vara stabilt kvar. Jag tycker att det är viktigt att man för den här diskussionen: vad skall kommunerna syssla med och vad skall kommunerna inte syssla med; med det vill jag inte ha sagt att jag är emot att vissa saker skall föras över utan rent principiellt tycker jag att man så fort det blir krångel är det nog bäst att landskapsregeringen tar över de här frågorna! Så kan man inte heller lösa det. Sedan tycker jag att nästa år måste bli ett år – det har vi också sagt från landskapsregeringens sida – där man måste ta ett samlat grepp om frågorna. Jag tror inte att det går att man löser den ena frågan efter den andra, för då blir det ett lapptäcke som ingen till slut har grepp om, utan vi måste ha ett större grepp om det. Från avdelningens sida håller vi på med äldreomsorgsdelen, som också är en stor bit när det gäller vem som bekostar vad osv., men det är ändå bara en del i ett större sammanhang och skall vi lyckas måste vi noggrant fundera på kommunandelar, vad ingår i dem och vad är det tänkt att man skall ha för ansvar för de och de kommunandelarna osv. Jag är rädd för att man inte får ta en liten del här och en liten del där utan man måste ta ett samlat grepp om frågan.

 

 

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Det finns ganska mycket samsyn i landskapsregeringsledamoten Harriet Lindemans inlägg och det som jag anförde. Det är självklart att man måste ta ett samlat helhetsgrepp och det är egentligen det som vi också för in i diskussionen därför att vi säger att man måste också när man tittar över landskapsandelsreformen, man tittar över den kommunala strukturen och man har utredningar på gång till den delen; då bör man också titta på frågan om servicen. Servicebehovet hos människorna finns där det är lagstadgat många gånger och frågan är vem som gör det bäst, sett ur servicetagarens synvinkel. Då tror vi från liberalernas sida att en del av de smala områdena kunde man göra bättre om man hade andra strukturer, att det inte är så funktionellt, det är inte bra för kvaliteten, det är ekonomiskt betungande när var och en av de små kommunerna skall upprätthålla en kompetens, en kompetens som man kunde samla till ett organ. När man kommer till vad man skall föra över från kommunen till landskapet, att det lätt blir så att man bara skall ge ifrån sig till landskapet, så har det med att göra att vi har vår struktur i det åländska samhället, där vi också har självstyrelsen som ett mellanläge, där man faktiskt kan sköta det här på landskapsnivå på ett förnuftigt sätt. Därför är det viktigt att man överväger frågorna. Det finns också gränsöverskridande frågeställningar, där det är problematiskt i att komma samman mellan kommunerna, man drar åt olika håll.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

Naturligtvis måste man samarbeta eller eventuellt föra över och byta, men det behöver inte heller vara en självklarhet att det förs över till landskapsregeringen att det är där det skall skötas. Man kan ännu vara optimist och tro att det finns möjligheter till samarbete mellan kommunerna. Visserligen hör jag också till dem som ifrågasätter: kan kommuner samarbeta just nu. Det känns segt, det vill jag hålla med. Man kan också ha köptjänster. Man kan eventuellt köpa. Där är det ganska naturligt att det är Mariehamns stad som sitter inne med ganska mycket och kan möjligtvis skapa möjligheter att sälja osv., som man gör med missbrukarvården i dag, så det finns olika alternativ. Vi är överens om att vi måste se över strukturen och det är tänkt att göras 2006 genom olika utredningar som är igångsatta. Det är intressant att höra liberalerna tala om ramavtal, gemensamt osv. Jag känner så igen mig! Vi satt också i opposition, jobbade mycket med ett framtidsavtal, ville ha gemensamma överläggningar osv. Nej, ingen var intresserad! Vi var för tidigt ute – det var 2001. Nu talar jag som fs:are och inte som minister, vi välkomnar nog ett samarbete i de här frågorna, för vi kommer ingen vart om vi inte kommer överens. Vi kan dela ut vårt reviderade framtidsavtal där vi i stället föreslår en ramlag!

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Från liberalernas sida är vi definitivt inte främmande för att man skall se på olika modeller hur man sköter olika serviceformer. Vi säger också att man måste vara öppen för olika möjligheter och ett förslag är just Mariehamns stad som har byggt upp kompetens när det gäller missbrukarvården, men samtidigt är det kommunerna som har behörigheten. Det kanske skulle vara förnuftigt att landskapet har behörigheten men Mariehamns stad sköter det för landskapets del. Det kan vara en modell. Det kan finnas många olika modeller som man kan titta på.

 

När det gäller diskussionen om ramavtal förstår jag att landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman menar tanken på en parlamentarisk kommitté. Jag har aldrig hört att Frisinnad Samverkan förde fram ett initiativ till landskapsregeringen om en parlamentarisk kommitté som skulle jobba konkret med en fråga och vi har inte heller framfört någon färdig modell om vad man skall göra, utan det är ett ganska förutsättningslöst arbete som vi föreslår, dvs. att en ny parlamentarisk kommitté skulle ta sig an självstyrelselagen och se över den.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

Ltl Åke Mattsson:

Herr talman!

Jag måste som tidigare talare från tidigare talare i oppositionen konstatera att det är ett tunt betänkande, så därför kommer jag inte att hålla mig direkt till betänkandet utan snarare till någonting som är utanför det, nämligen min motion nr 72/2005-2006 angående sänkning av anslaget för tillbyggnad av polishuset. Jag aviserar också en omröstning i detaljbehandlingen angående detta moment.

 

Jag kommer alltså att beröra posthuset om ett alternativ till polishuset. Det är alltså med blandade känslor som jag kan konstatera att tillbyggnaden av polishuset inte berörs med ett ord i finansutskottets betänkande. Jag kan också säga att de blandade känslorna inte har någonting positivt i sig utan det är fråga om förvåning, frustration och uppgivenhet. Man tänker alltså bygga till polishuset enligt tidigare planer som har lagts fram. Det känns olyckligt för mig att inte den här frågan har lyfts fram bättre i finansutskottet; då hade nog det här utfallet blivit helt annat. Jag har suttit med som ersättare i finansutskottet och blev tillsammans med min partikollega Mats Perämaa av den uppfattningen att majoriteten av utskottet fortfarande var negativt inställda till en utbyggnad av polishuset enligt det nuvarande konceptet och att man skulle fortsätta på den mycket tidigare linje som man har haft tidigare år i den här frågan. Man har alltså tagit ställning mot polishuset två gånger tidigare, i budgeten för 2005, då utskottet konstaterade att det fanns utrymmesbrist vid polisen: ”Enligt vad utskottet erfarit kommer dessa brister inte att lösas genom den om- och tillbyggnad, som legat till grund för budgetförslaget. Utskottet avstyrker därför färdigställandet och ombyggnadsplanerna i den föreslagna utformningen.” Även i 2004 års budget avstyrker man polishusbyggnaden. Det var i princip samma orsaker; då var motiveringen: ”Utskottet erfar att den planerade tillbyggnaden inte till fullo kommer att motsvara de behov av nya utrymmen som finns. Polisen saknar bl.a. ändamålsenliga utrymmen för kriminaltekniska undersökningar.” Det finns alltså inte med i det här förslaget, och det skall jag återkomma till.

 

Både 2003 och 2004 ansåg socialdemokraterna att detta var ett så viktigt ärende att de också motionerade i frågan. År 2004 var det ltl Carina Aaltonen som var första undertecknare och år 2005 var det ltl Göte Winé. Ltl Göte Winé framförde bl.a. då att större delen av poliskåren var helt emot den föreslagna utbyggnaden, att polisen inte fått ta del av planen för utbyggnaden; han ansåg att det inte fanns några större fördelar med den utan han uppfattade det som en kortsiktig lösning med många brister. Framför allt var det de kriminaltekniska utrymmena som fattades enligt honom. Men även konfrontations- och förhörsrum i anslutning till cellerna fattas och man har inte beaktat de intagnas integritet. Det här var någonting som jag understödde i replik efter hans anförande.

 

Hur ser det ut i dag? Kriminaltekniken är det absolut viktigaste området som vi har att tillgodose. Man arbetar under helt oacceptabla förhållanden i dag. Var finns man? Jo, i ett litet hörn i en garageskrubb med avgaser, fuktighet, dörrar som går upp och ner i anslutning till rummet. Det här fungerar naturligtvis inte. Tekniken behöver flera hundra kvadratmeter stort utrymme för spårhantering och alla olika sorters kriminaltekniska undersökningar. Det är brandrester, oljeprover, man kanske har hela båtar och hela bilar som man behöver titta på. Det är också så att mycket av det undersökta skall lagras under en ibland ganska lång tid. Vi har även utrymmesbehov för beslagtagen egendom och hittegods. Kriminaltekniken har utvecklats ganska radikalt under de senaste åren och i framtiden kommer det också att vara på det här området som polisverksamheten kommer att utvecklas. Kontamination var ett helt nytt ord för mig för tio år sedan och i dag är det ett ledord bland all polisverksamhet. Kontamination betyder alltså att det inte får förekomma kontakt mellan gärningsperson och offer osv.

 

Varför skall vi på Åland nöja oss med sämre teknik och kunnande än vad som finns på andra områden i dag? Det är ungefär som om man vid ÅHS skulle nöja sig med en röntgenapparat från åttiotalet och inte bry sig om det som skaffas nytt på det området. Visst kan man nå vissa resultat även med den och gammal teknik använder man vid polisen, men den nya tekniken som är på kommande behöver vi använda och ha tillgång till. Men vad har landskapsregeringen för avsikt? Vad är målsättningen med tillbyggnaden av polishuset? Ja, inte är det att förbättra förutsättningarna för polisarbetet i alla fall. Det känns som en uppenbar låt-gå-politik i det här sammanhanget. För man upp samma ärende gång på gång, så till slut ledsnar vi, vi kan inte hålla på och nojsa hur länge som helst utan okej, vi släpper igenom det nu, så får man bygga det på det här sättet. Det är mera som ett självändamål. Inte tycks man ens ha intresse att prioritera ärenden efter polisens behov. Efter vad jag vet finns det ingen polis på Åland som vill ha den här tillbyggnaden av polishuset, inte i den nuvarande planeringsformen i alla fall. Det torde bara vara polismästaren, efter vad jag vet, som är helt odelat positiv till detta. Beaktar man att polismästaren har aviserat att han är intresserad av den nya enhetschefstjänsten vid landskapsregeringen så kanske det borde vara på sin plats att man lite lugnar ner sig och avvaktar med tillbyggnaden. Kommer det en ny polischef borde hans synpunkter på ett nytt utrymme i polishuset kanske också beaktas.

 

Polishuset som sådant är inget stabilt hus. Är man i den tron misstar man sig ganska mycket. Det finns stora sprickor i det och det rör på sig, det står inte på någon speciellt säker grund och man skall bygga två våningar till. Tittar man på första våningen i förhörsrum ett kan man se sprickor i väggen, man ser dagsljus emellan. Jag vet inte om man har tejpat igen dem, förut har det varit det emellanåt, men det rörelse i det här huset, så bygger man på det till kanske det kan bli en ny turistattraktion: det lutande polistornet i Mariehamn!  Man borde tänka på att det är fråga om ganska dryga kostnader innan vi får grunden tillräckligt stabil så att vi kan bygga på den.

 

Men för att återgå till kriminaltekniken som alltså är det viktigaste, nödvändigaste och angelägnaste för polismyndigheten: vad har man vidtagit för åtgärder, vad har man gjort? Har man haft möjlighet till att göra någonting? Ja, det har man haft. Det är nämligen så att enligt planerna skall inte kriminaltekniken vara inne i den planerade tillbyggnaden; den skall vara i ett intilliggande hus som ägs av Ålands Ömsesidiga, där bl.a. Jannes Båtkapell är beläget i dag. Jag har varit i kontakt med Ålands Ömsesidiga och diskuterat med ansvarig chef där för fastigheter; han var mycket intresserad och frågade ganska mycket, för han hade enormt dålig kännedom om detta. Man har diskuterat det i olika ytliga former men inte någonting närmare överhuvudtaget. Det är nästan chockerande för mig, måste jag säga och jag tror att man reagerar likadant från polisen. Även på kriminalavdelningen där man s.a.s. utredningsmässigt får de mesta utrymmena säger man att det är ingen mening att överhuvudtaget tänka på att man skall påbörja en tillbyggnad av polishuset, om inte kriminaltekniken i första hand och deras behov inte är tillgodosedda. Det här har man fullständigt struntat i under de här åren. Det här är inte några utrymmen som står tomma, det finns hyresgäster där som man behöver försöka få ut på olika sätt och vissa av dem har väldigt långvariga kontrakt som kan vara ganska dyra att lösa och det är ingenting som man vinner på att man skickar framför sig, utan det här borde man ha förhandlat upp för länge sedan, inrett lokalerna och gett möjligheter för polisen att flytta in med delar av sin verksamhet. Ett stort problem för polisen i dag varför man motsätter sig att vi skall bygga till polishuset är att man inte kan se någon möjlighet att man kan bedriva vettig polisverksamhet på en byggarbetsplats, det går inte att kombinera det, så har man åtminstone startat upp det här i intill liggande hus och fått igång någonting där så hade det kunnat vara ett vettigt alternativ.

 

Också någonting som man har lagt på is, om man en gång startar upp det här, är huset bredvid, där bl.a. busstationen är belägen i dag med någon typ av gång över från polishuset till det huset. Det kan man också starta upp: renovering, man kan utveckla det huset ganska långt utan att man stör polisens nuvarande verksamhet. Att man däremot går in i huset och ställer till med stora renoveringar är kanske inte det ändamålsenligaste.

 

Om landskapsregeringen har varit seriös i sina intentioner att verkligen förbättra för polisen så hade man satt sina krafter på att hyra upp och inreda de intill liggande lokalerna i stället för att acceptera att samma odugliga förslag till polishustillbyggnad förs fram gång på gång – och nu har man också accepterat det förslaget.

 

Finns det några alternativ? Posten kommer att bli tomt, har det aviserats om. Det är ett hus med ett garage bl.a. för 26 bilar, det är två våningar, 900 kvadratmeter i varje våning, det finns en tredje våning som nu är övervåning med lägenhet och det är ganska stora öppna utrymmen. Tomten torde också ha mera byggnadsrätt än vad som används just nu. Det är en gård som kan vara mycket ändamålsenlig också för polisverksamhet. Jag har inte exakta siffror på polishuset, men det torde vara en bit över 1000 kvadratmeter i dag och den inplanerade tillbyggnaden är på 470 kvadratmeter. Då skall man komma ihåg att med den storleken finns det inte möjlighet att få ändamålsenliga utrymmen för kriminaltekniken, så det finns många fördelar med posthuset som alternativ till polishuset. Man bör åtminstone utreda detta väldigt noggrant innan man startar upp ett polishus och kastar bort 2 miljoner dit.

 

Det finns behov på andra områden, bl.a. pratar man om att etapp 3 av ÅHS skall startas upp och det borde vara en väldigt bra prioritering om man låter pengarna till de här olika projekten byta plats en stund, så att man tar polishustillbyggnaden och använder de medlen där och avvaktar och får en konstruktivt och bra utbyggnad av polishuset i stället.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Det finns ett uttryck som man brukar prata om att man blandar äppel och päron, men här tror jag att det håller på och blir en hel fruktsallad! Det stämmer att jag hade en motion ifjol men då var det fråga om att slå ihop det med alarmcentralen, och det var någonting som jag var riktigt rädd för. Det jag också pratade mycket om ifjol i mitt anförande var just att man skulle hålla sig till normerna och lagarna som gäller för polishus. Om jag inte är helt ute och cyklar tror jag att det finns en bestämmelse av inrikesministeriet att man skall följa de normer och lagar som ges för byggande av polishus. Vi måste se någonting mer konkret innan vi protesterar alltför mycket för vad jag har förstått är det bara i planeringsstadiet ännu och ingen har kommit med några konkreta förslag om hur utrymmena skall se ut osv. Visst är det alltid jobbigt att jobba vid en byggnadsarbetsplats, men vi måste se: klarar de av att uppfylla alla de olika önskemålen och utrymmena. Enligt dem jag pratade med ifjol kan jag inte säga nej till det s.a.s., men man måste se vad som kommer.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Till vissa delar stämmer det som ltl Göte Winé säger. Det var nog andra synpunkter som han också anförde. Den kriminaltekniska delen har ingenting med laglighet att göra överhuvudtaget. Jag kan inte se var det finns någon lag som man säger att det skall vara utrymmen för kriminaltekniken. En mycket stor del av ltl Göte Winés anförande, vill jag påminna om, berörde kriminaltekniken, hur den arbetar i dag osv. En stor del av mitt anförande här gick också ut på att man inte har beaktat det överhuvudtaget vid tillbyggnaden av polishuset. Det som är det mest akuta vid polisverksamheten i dag är att man skall få en fungerande kriminalteknik har man inte brytt sig om att beakta, arbeta med eller göra någonting åt. Det är den frågan som jag lyfter fram och jag upplevde att en del av motionen förra året också handlade om den saken.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Det stämmer, jag pratade mycket om kriminaltekniken och det är bra att ltl Åke Mattsson påminner lite. Som sagt, det har gått ett år sedan sist! Jag har påpekat att de måste få bättre arbetsförhållanden. Jag ville bara poängtera att mycket av min motion ifjol hade också att göra med sammanslagningen; det fanns där en frustration från båda håll s.a.s.  En stor del av utbyggnaden av polishuset skulle då ha gått till alarmcentralen osv. Det är helt klart så att man måste se till att poliserna får en dräglig arbetssituation.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Så långt är ltl Göte Winé och jag överens. Jag är ändå mycket förvånad att man från socialdemokraternas håll accepterar att man slår igenom tillbyggnaden mot polisernas vilja. Vill man inte satsa pengar på någonting vettigt, någonting socialt och någonting som verkligen fyller en funktion, utan tycker man att det är helt okej bara? Poliserna säger att man inte vill ha den, det är en enda människa där som tycker att det här är någonting som är klokt och vettigt och det går man på! Jag förstår inte vad man är ute efter och vad avsikten är att använda dessa två miljoner till här, det ställer jag mig totalt frågande till. Jag tror att jag har väldigt många poliser bakom mig som står lika frågande, att vad håller man egentligen på med!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sune Mattsson:

Herr talman!

Det börjar bli lite rundgång, så man upprepar säkert om man vill eller inte någonting som andra har sagt. Betänkandet som vi har från finansutskottet om budgeten för 2006 tycker jag också är tunt, men det innehåller faktiskt i mina ögon en hel del ljuspunkter som finansutskottet har kommit fram till.

 

Först och främst är jag glad för att man föreslår att man skall utreda och försöka planera och bygga etapp 2 och 3 på centralsjukhuset samtidigt. På det sättet kommer de som är psykiskt sjuka och de som jobbar med psykiskt sjuka att få bra förhållanden att arbeta och vårdas i. Finansutskottets ordförande sade att det berodde mycket på att man inte visste om lokalen i Grelsby skulle hålla ihop, om man säger så, den börjar bli dålig. Det är bra om det är orsaken till att det här blir gjort, för det blir två flugor i en smäll s.a.s. om man lyckas få det byggt samtidigt. Många av oss här i lagtinget har jobbat länge för det här och det har varit en av mina hjärtefrågor.

 

Jag hade en finansmotion om den omtalade Vargsundsådran, som jag många gånger har upprepat här och där jag tyckte att den skrivning som fanns i budgeten var dålig att man skulle bedöma om anbuden var realistiska och så skulle man bygga, annars inte, man ville alltså ha den fullmakten. Nu upprepar finansutskottet det som stod i betänkandet för 2005 års budget, att det skall vara samma skrivning. Där står det att det skall byggas och om inte medlen räcker till skall man komma med begäran om tilläggsbudget till lagtinget. Det står också att den skall byggas efter de normer och ritningar som man har fått miljötillstånd för: en sluss och en regleringsdamm. Jag hoppas verkligen nu att det inte hinner gå till maj i år förrän den är byggd. Jag är glad att ledamoten Runar Karlsson har kommit hit; då hör han i alla fall att det är en önskan att den blir byggd och han har egentligen lovat att den skall byggas före fiskvandringen när jag senast ställde en fråga om det. Jag hoppas att det verkligen blir så den här gången, att det inte blir midsommar och så säger man oj, oj, oj, vi är med i EU, det är väldigt noga regler hur det skall upphandlas osv. Den tiden måste vi i alla fall ha passerat efter några år, så jag hoppas att det kan lyckas den här gången.

 

Flera från majoriteten och oppositionen har nämnt detta med att ”köpa loss”, tänkte jag säga, en tjänsteman på näringsavdelningen. Jag är emot att man börjar satsa pengar på det. Finns det inga klara regler för att någon har misskött sig, gjort några tjänstefel, så får man försöka komma överens och spara pengarna. En sådan här kanske inte bara beror på, som det har sagts, att personen har jobbat politiskt, utan det kan också vara så att en vacker dag kommer det någon som t.ex. har mycket, mycket högre utbildning än dem som sitter i landskapsregeringen, är mycket mer kompetent och då kan det bli en nagel i ögat på den landskapsregeringsledamoten som känner att tjänstemannen är betydligt bättre skickad för det här uppdraget än jag själv – sådana saker får inte vara med i det hela.

 

Jag har en finansmotion som jag vill ta till omröstning om stöd till cancersjuka på 40.000 euro. Jag har sagt det förut, och jag vet precis vilket svar jag kan få, att det finns många andra sjukdomar som inte får, det finns många andra som skulle behöva det. Men nu är det så att just de cancersjuka satsar via cancerföreningen väldigt mycket på sin egen vård, det är egentligen allmänheten som med allmosor och gåvor ser till att de kan få ha det drägligt. De har t.ex. lägenhet i Åbo som de står för, de har cancersjukskötare, som jag tidigare har sagt, de har hjälp med utprovning av hjälpmedel för de cancersjuka osv. som ges med allmänna medel såtillvida att de är skänkta av olika personer, cancerfonden osv. Jag tycker att 40.000 som har funnits förut är en väldigt liten summa eftersom kommunerna ofta har skjutit till en hel del. Det är ganska många kommuner som ger ett visst cancerstöd, så jag tycker att det vore lämpligt. Som det är nu, med motiveringen att andra sjukdomar och andra sjuka inte får, så de får inte något mera därför att vi tar bort summan för de cancersjuka som vi har gjort.

 

När det gäller min finansmotion om vattenvård hoppas jag att den utgör en fingervisning till landskapsregeringen att de försöker fullfölja sitt miljöhandlingsprogram, fullfölja sitt regeringsprogram, där man har sagt att man skall återställa våtmarker, utdikade insjöar och vattendrag. Jag har blivit lovad att bara man hinner skall man göra det. Jag hoppas att man nu får tid till det eller anlitar resurser som kommer att se till att det blir gjort.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Ltl Sune Mattsson tog upp frågan om ÅHS och att han har jobbat för att etapp 3 skulle tidigareläggas. Jag vill säga att från socialdemokratiskt håll har vi i ÅHS:s styrelse jobbat mycket för att just få in skrivningen att etapp 3 skall beaktas när etapp 2 planeras. Det är en mycket bra tanke och vi vet att det inte heller är billigt just nu att ha driften på Grelsby; luftkonditioneringen är undermålig osv. Jag hoppas och tror att byggnationen skall kunna samköras med etapp 2, att det kommer loss pengar och att vi i ÅHS-styrelsen får igenom detta. Jag vill påpeka för ltl Sune Mattsson att kom ihåg att även liberalerna har en personlig representant i styrelsen och att även den kommer med på det spåret sedan så att vi blir flera där som jobbar för just den här skrivningen. Det är en jätteviktig och angelägen sak. Ju enigare styrelse vi är desto snabbare får vi detta till stånd. Det är mycket pengar vi pratar om.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag är övertygad om att liberalernas representant kommer att gå på samma tåg. Vi har pratat med honom om etapp 3 och då har jag varit av den uppfattningen att han anser att det är så. Jag är i alla fall glad för det stöd jag får av ltl Göte Winé och jag tror inte att det här behöver bli dyrare. Det finns faktiskt de som jobbar med storbyggen som säger att det kan t.o.m. bli något billigare om man gör det samtidigt. Det kan bli lite rörigare, det är helt klart, men det behöver nödvändigtvis inte bli dyrare.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Jag håller helt med ltl Sune Mattsson om att det blir billigare. Jag är inte så oerhört utbildad när det gäller att räkna på byggen osv., men att kunna planera två byggen samtidigt i stället för att planera dem vid två olika tillfällen måste bli billigare, också att upphandla. Samtidigt heter det också att vi skall se till att man inte åstadkommer byggnadstoppar med pris och det ena och det andra, men vi måste här se till nyttan. Det här är en viktig del för ÅHS:s stora personal. Vi får inte heller glömma bort patienterna, så det är en viktig sak och jag tror att vi är ganska samstämmiga.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund:

Herr talman!

Som många har sagt redan är finansutskottets betänkande inte alltför tungläst. Det kan väl vara bra i många sammanhang, för det finns många andra framställningar som ibland är tunglästa, så ur den synvinkeln kan man säga att den är tacknämlig! Jag tänker inte orda så mycket; jag hade redan i samband med remissen ett längre anförande, men med några kommenterar vill jag i alla fall beröra betänkandet.

 

Min kollega ltl Anders Eriksson tog redan upp frågan om fastighetsförvaltningen. Han såg en viss rädsla i en alltför stor fastighetsenhet som skall sköta alla fastigheter inom landskapsregeringen. Det finns fog för det också, men på något vis måste man få ett helhetsgrepp om fastighetsförvaltningen. Kanske inte en samlad enhet är det rätta, men det beror på hur man strukturerar upp det. Man måste inte göra det som ÅHS, utan det är fråga om strukturen och vilka uppdrag man ger själva förvaltningen. Under remissdebatten kom man underfund med att det fanns lagtingsledamöter från regeringspartierna som inte kände till alla fastigheter som var till salu; man har inte pratat sig samman om vilka fastigheter man skall sälja och vilka man skall hålla. Det visar att det inte är bra. Det måste finnas ett helhetsgrepp. Det är bra på det viset att näringsutskottet har belyst problematiken och det också bra att man efterlyser huvudprinciper hur man skall sköta detta i framtiden. Det är också bra att man har pekat på tillvägagångssättet när man skall sälja fastigheter. Det har efterfrågats många gånger här från talarstolen, också kritiserats, att man inte har en samlad bild och att ena gången bjuds det ut via fastighetsförmedlare, andra gången sköter man det själv. Jag får ge en eloge till finansutskottet för detta påpekande.

 

I fråga om energipolitiken får jag bara konstatera att min motion inte har beaktats på så sätt att den har godtagits, men man kan väl säga att man har skrivit nästan av den i betänkandet. Jag hade egentligen blivit förvånad om det inte skulle ha varit någon kommentar angående den och jag hade också varit förvånad om man inte hade skrivit någonting om energipolitiken. Med den skrivning som finns i dag kan man ha en förhoppning om att det kommer att lösa sig ganska snabbt. Energistrategin som skall lämnas som ett meddelande till lagtinget tycker jag att man borde vara klar med i samband med rambudgeten så att man kan ta ställning till utformningen av stödet. I annat fall blir det ett långbänksdragande igen och då skulle jag säga att landskapsregeringen nog totalt tappar mitt förtroende i fråga om energipolitiken för det har redan varit ganska tungrott att få landskapsregeringen att förstå vikten av tillvaratagande av energivirke. Ett stort tack till den delen.

 

Jag tänkte så övergå till de olika momenten. Jag tror att det var ltl Danne Sundman som berörde stöden under moment 43.27. Finansutskottet skriver: ”I nyproducerade byggnader bör uppvärmningen ske med förnyelsebara bränslen; detta gäller exempelvis miljölaboratoriet och museimagasinet.” Det är bra att man har kommit underfund med att om man skall bedriva en trovärdig miljöpolitik och energipolitik måste man åtminstone gå i spetsen för sina egna byggnader och sina egna investeringar.

 

Jag meddelar redan nu att jag kommer att ta finansmotion nr 7 till omröstning. Det gäller VAT-nummerfrågan. Efter allt beröm måste jag nu uttrycka min besvikelse. Jag tycker att man överhuvudtaget inte har tagit i beaktande att det är en hel yrkeskår som står bakom anslaget på 12.000 euro; Ålands Köpmannaförening representerar en hel yrkeskår, företagare och begär om ynka medel på 12.000 euro som hjälp för att göra en utredning av VAT-nummerfrågan. Jag skall läsa upp ett citat från Ålandstidningen: ”Ålands Köpmannaförening anser att de utredningar som gjorts rörande skattegränsproblematiken är bristfälliga, då de redan i sin uppdragsformulering fokuserar mer kring existerande problem och vad som inte går att göra i stället för att försöka finna reella lösningar på problemen och vad som faktiskt går att göra för att förminska problematiken.” Från köpmannaföreningens sida anser man att de utredningar som har gjorts inte fyller de önskemål och krav som de vill ha, man har utrett nuläget men inte möjligheterna framåt. Ur den synpunkten tycker jag att det är märkligt att inte finansutskottet överhuvudtaget inte gett en kommentar om själva motionen. Den är så pass viktig för den här företagargruppen och har en så stor betydelse för det åländska samhället i stort; det handlar om möjligheten att kunna ta in varor från Sverige delvis och också att begränsa den pappersexercis som finns i dag. Jag vet att man redan har vidtalat en berörd person som har velat åta sig detta uppdrag och man begärde i juni  om landskapsregeringen kunde stöda en utredning men man har inte fått svar ännu. Jag måste säga att man blir väldigt förundrad: får det faktiskt gå till så här? Man bemödar sig inte ens om att ge ett svar till berörda förening om att man inte tänker vara med och stöda. Så är ärlig kunde man åtminstone vara, det är väl inte för mycket begärt, utan i stället svarar man inte alls. Nu skall man försöka få ihop pengarna på frivillig väg inom företagargruppen för att kunna göra utredningen, men man frågar sig om det är så här man tror på företagsamheten på Åland att man inte ens kan vara med och stöda en liten kostnad på 12.000 euro som de har anhållit om. Det är lite märkligt. Jag är mäkta förvånad över den här saken, framför allt att inte finansutskottet överhuvudtaget har berört saken i sitt betänkande. Antingen vill man ta upp problemet eller så är det för stort så att man inte greppar det. Tittar man på alla de hörande som har varit i utskottet tycker jag att man borde ha belyst problemet och motionen.

 

Under miljöprövningsnämnd står det: ”Utskottet anser att behandlingen av ärendena i miljöprövningsnämnden behöver snabbas upp ytterligare. Den aktuella miljölagstiftningen bör förenklas och förtydligas så snabbt som möjligt.” Jag tror att det var ett år som det sades samma sak. Och vad har hänt? Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman sade i samband med en diskussion om samma sak egentligen att hon skulle försöka påskynda det och man skall försöka sammanslå enheterna. Jag hoppas igen att det inte bara blir några kommentarer från finansutskottet bara för att göra mig och några till nöjda, utan att det faktiskt blir ett resultat av skrivningen. Det är ganska viktigt. Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman är inte inne i salen, men det skulle ha varit roligt att ha fått ett svar av henne om man har påbörjat processen om att sammanslå verksamheterna. Det skulle ha varit väldigt intressant att veta.

 

En annan av mina finansmotioner gäller att stryka anslaget för att bygga ett museimagasin. Det finns heller inte berört i finansutskottets betänkande utan finansutskottets ordförande sade att när det gäller de motioner som inte är berörda har man omfattat landskapsregeringens åsikt. Det betyder att man tänker bygga museimagasinet på en och en halv miljon euro totalt. Jag är faktiskt förvånad. Jag ville försöka få fram i remissdebatten att intresseförfrågan inte har gjorts riktigt korrekt och att man borde göra om den igen för att få se om man får några andra svar. Jag sade också att jag visste att företagare ställde sig villiga att bygga både nytt och renovera gammalt. Det fördes fram från landskapsregeringens håll att det har varit undersökt, att man ansåg att lokalerna inte var lämpliga och man påstod att man i princip har utrett alla möjligheter till att få privatpersoner eller företagare att bygga detta, men att man har kommit till att bästa lösningen var om man byggde själv. Nu vet jag att det finns företagare som har erbjudit sig att hyra ut lokaler för 4 euro/kvadratmeter varm hyra. Museibyrån får bestämma hur stora lokaler de vill ha och om de vill ha nya eller om man kan anpassa dem i befintliga lokaler. Så tillkommer utrustningen som antagligen företagarna får stå för eller museibyrån, men själva lokalen får man för 4 euro/kvadrat, varm hyra. Det går ganska snabbt och göra överslaget på vad det innebär: på 1000 kvadrat är det 4.000 euro i månaden och 48.000 euro per år. Att fylla museimagasinet med hyllsystem, brandsäkerhetssystem och luftfuktningssystem kan inte komma upp i sådana summor att det skulle bli dyrare än att bygga själv. Finansutskottet har gått in för att överhuvudtaget inte kommentera det. Man undrar: Vill finansutskottet överhuvudtaget undersöka möjligheten att få det billigare löst eller har man som självändamål att man skall ha egna fastigheter? Det är lite märkligt i så fall för å andra sidan är det en massa fastigheter till salu och här slipper man överhuvudtaget bekymret med fastigheten om man har en företagare eller privat personer som bygger. Jag är mäkta förvånad att man inte har gått djupare in i den frågan.

Jag berörde redan energistödet och finansmotionen, men jag vill tillägga att när man inför stödsystemet skall det inte bli på bekostnad av andra verksamheter som de har inom skogsbruksverksamheten. Det var nämligen inte min tanke. Det finns en lite lurig skrivning i budgeten att man skall se över skogsbruksbyråns kostnader. Vad som lurar bakom den skrivningen vet jag inte, men anslagsmässigt tror jag att skogsbruksbyrån är den som använder minst pengar om man säger så. Jag hoppas att man inte rubbar på de befintliga stöden när man diskuterar det nya stödet.

 

Det här var i stort det jag tänkte beröra i finansutskottets betänkande. Som jag sade i början fick finansutskottet en del beröm och det tycker jag man skall få när man har gjort någonting bra samt en viss kritik för det man inte har tagit upp.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Det var trevligt att få lite beröm i alla fall! När det gäller de olika synpunkterna som ltl Brage Eklund kom fram med vill jag säga om utskottets skrivning om fastighetsförvaltning att vi inte anser att en centraliserad fastighetsförvaltning nödvändigtvis betyder att allting sköts på ett och samma ställe utan den skall också vara rationell. Det tror jag nog att landskapsregeringen kommer att klara av.

 

När det gäller energifrågan har vi tagit gallringsstödet med. I fråga om skogsbruksbyråns eventuella ändringar har inte utskottet på något sätt tänkt att landskapsregeringen aviserar några ändringar och inte utskottet heller. Däremot ställdes utskottet inför det faktum att antagligen blir det så att skogen blir mer och mer värd ur energisynpunkt som skogsprisutvecklingen är i dag. Det kanske förändrar en del, det är ingenting som vi har berört, men vi är ändå medvetna om att kan bli så.

 

VAT-nummerfrågan ansåg finansutskottet att är tillräckligt utrett. Vi vill ändå säga att inga ärenden är för små för finansutskottet, inga ärenden är för stora, för är det stora svårgreppbara ärenden så brukar man be landskapsregeringen utreda. Däremot tycker jag att det är ett helt korrekt påpekande om det är så att det har gått in ett brev från företagarna till landskapsregeringen i juni och man inte har fått svar på den utredningen. Det är ingenting som utskottet känner till, men det är en befogad anmärkning; så skall det inte vara, det finns säkert någon förklaring till det och vi kanske får det ännu här.

 

När det gäller miljölagstiftningen tycker verkligen utskottet att den måste förstärkas och förbättras. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Eftersom jag har ganska stor samsyn i fastighetsförvaltnings- och energifrågor är det inte så mycket att kommentera.

 

Det är lite förvånande att man anser att VAT-nummerfrågan är tillräckligt utredd. De som berör tycker inte det och då kan man ställa sig frågan: Är det faktiskt så att landskapsregeringen och finansutskottet skall bestämma vad som är rätt och riktigt när det gäller utredningar när de som det berör anser att det är för lite utrett och anhåller om mera pengar. Det är en lite märklig syn. Jag tycker att det är bra om själva köpmannaföreningen eller den företagarkår som det berör engagerar sig, för det brukar ofta vara ett bekymmer att man inte engagerar sig från fältet, men här finns det och man tar inte vara på den möjligheten och ger det lilla stöd de efterfrågar.

 

 

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

VAT-utredningen är gjord och man bedömde att att så länge vi är utanför tullunionen är det praktiskt omöjligt. Jag tycker samtidigt att man bör efterhöra svaret till landskapsregeringen om denna utredning, eftersom man inte har svarat så beror det på någonting och det uppmanar jag i min tur landskapsregeringen att kolla upp.

 

Frågan om museimagasinet har varit utredd i många, många år. Det har gått fram och tillbaka, det har funnits många förslag och det har funnits förslag på privata lösningar när det gäller museimagasinet. Det är sant att det finns företagare som är villiga att investera, att renovera, att arrangera, men de har också i allmänhet haft så stora krav på avkastning att man har bedömt att på sikt lönar det sig inte. Dessutom skall man komma ihåg att det här skall vara en beständig byggnad som skall förvara föremål om inte i evärderlig tid så i alla fall så långt man kan överblicka, och då har man kommit till efter alla utredningar att det är ändå klokare att bygga på det sätt som museiföremål kräver, dvs. med klimatstyrning osv. Finansutskottet har hört flera stycken i den här frågan men har ändå stannat för landskapsregeringens lösning.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Man har alltså hört flera stycken om museimagasinets utbyggnad. Det skulle vara intressant att veta om man hör museifolk eller är det så att man har hört företagare som är villiga att satsa. De intresserade som jag känner till har inte fått respons från museibyrån att kunna diskutera saken vidare. Man har erbjudit sig att bygga nytt. Man frågar sig om landskapsregeringen och finansutskottet vet hur mycket 1,5 miljoner euro är – det handlar ändå om en lagerhall med klimatstyrningssystem, hyllor, High Fog och inte kan det kosta sådana där pengar! Det är orimliga summor som ni tänker kasta ner. Jag upplever att man inte förstår sig på pengar eftersom man bara klämmer till med 1,5 miljoner och lite över 1000 kvadratmeter.

 

När det gäller VAT-nummerutredningen har man fått tag i en oberoende expert och det är därför köpmannaföreningen vill driva frågan vidare. Jag är fortfarande förundrad över att man har den här inställningen från landskapsregeringen att man anser att man har gjort tillräckligt, medan köpmannaföreningen inte anser att det är tillräckligt utrett. Nog är det märkligt att landskapsregeringen skall styra företagarna när det gäller vad som är rätt och riktigt. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Det är bra att ltl Brage Eklund lyfter fram den olika synen ni har inom partiet när det gäller vår fastighetsförvaltning för jag blev själv lite fundersam över att det kommer lite dubbla signaler från er.  Men jag uppfattar att ltl Brage Eklund ger sitt stöd för vårt arbete med fastighetsförvaltningen; jag tolkar det som att vi är på väg åt rätt håll. Det står ganska klart beskrivet i budgeten på sidan 11 hur vi har tänkt oss att utveckla fastighetsarbetet och delar av det har finansutskottet upprepat egentligen, så det är nog helt i linje med varandra. Vi har tänkt att de brister i fastighetsförvaltningen som utredningen 2002 pekar på skall åtgärdas, men stegvis och att olika enheters byråers fastighetsinnehav successivt förs över; vi tar inte allt på en gång och skapar någon koloss. I den mån det behövs för vi också successivt över personal osv. så att vi har kontroll, att vi inte börjar med att skapa en jättestor koloss som sedan skall fyllas upp med en massa människor, utan vi tar centralt över fastigheter stegvis för att vi skall få en bra samordning och ändå fortsätta med att fastigheterna skall skötas av fastighetsskötare på plats. Just samordningen och det övergripande ansvaret och att det förs samma dokumentering över alla fastigheter samt att de på det sättet sköts på ett konsekvent sätt måste centraliseras och ges tydliga direktiv om hur det skall göras från centralt håll. Jag uppfattar att ltl Brage Eklund är på samma spår.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman! Jag tror att vi har ganska stor samsyn. Min partikollega Anders Eriksson var rädd för att det skulle gå för snabbt att det skulle bli en enda stor enhet och att man inte hade grepp om strukturen. Så vill inte jag heller ha det. Jag är helt överens med ledamoten Britt Lundberg.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

Det efterfrågades om det har hänt någonting med miljölagstiftningen överhuvudtaget. Jag skall kort redogöra för att det händer en hel del, men det syns inte omedelbart och det kommer jag ihåg att jag sade i samband med spörsmålsdebatten. Nu sitter det regelbundet en arbetsgrupp bestående av chefen på miljöbyrån, en lagberedare och också från näringsavdelningen och går igenom allt material som kan ändras och nu har man kommit så långt att man har ett underlag för att börja lagstifta. Senast igår pratade jag med lagberedningschefen om att anställa en extra lagberedare som tar det här paketet. Man kan inte bara anställa någon om man inte har ett fullvärdigt material till underlag; man kan inte bara begära att en lagstiftare kommer in och börjar göra allt det arbetet. Vi har redan tagit en förordning där man tar upp allt som skall vara med vid en ansökan och där har vi justerat så att den skulle vara betydligt tydligare och inte vara så generell, så oberoende vad man söker om för tillstånd har man tidigare varit tvungen att lämna in otroligt mycket material, men nu har man styrt det så att det finns ett mindre material som alla måste gå igenom och sedan är det mera beroende på vad man söker om för att det skall tydliggöras och för att det skall bli rätt från början. Mycket av den tid som åtgår när man väntar på miljötillstånd är för att de begär in mer och mer därför att ansökan från början inte är fullständig. Med den här tydligheten hoppas vi att vi skall spara tid vid ansökningarna. Men, som sagt, arbetet pågår och det finns också en hel del som det inte är lagstiftning om utan det handlar om att ta förordningar och olika direktiv som tydliggör: när man ger miljötillstånd skall man inte behöva fundera utan man kan gå direkt till ett dokument och se vad som gäller. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Jag tackar landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman för den redogörelsen. Man har varit lite fundersam om allt har stannat upp. Jag kan ha en viss förståelse för att alla dessa utredningar tar tid, det är jag medveten om och det var också därför jag påpekade om finansutskottets skrivning, så att det inte stannar upp igen bara efter att finansutskottet har påpekat bekymret utan att man gör någonting åt det. Nu har jag fått information att det är på gång och det är glädjande. Om man skall få någon slags förståelse för miljöprövningsnämnden och handläggningen av ärendena måste det göras för allmänheten börjar bli ganska trött på långa handläggningstider och hur man blir bemött från miljöprövningsnämnden. Det är inte bra för den; de gör säkert ett bra arbete, det är inte fråga om det och det är bra för dem själva om det skulle påskyndas, men som företagare och privat person måste man få en snabbare handläggningstid så att man vet vad som gäller i den här frågan. Jag skall inte ta upp exempel hur det ligger till, men jag känner till fall som har legat länge.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Frågan om museimagasinet diskuterades en hel del i utskottet och det är symptomatiskt för betänkandet att det inte går att utläsa ur själva betänkandet att så var fallet. På mitt initiativ hörde vi också en representant för näringslivet om de här sakerna, hur landskapsregeringen har, om vi kallar det för upphandlat, men rätta benämningen är att man har haft en intresseanmälan. Det är det som är problemet och det finns en skrivning på sidan 3 under Utveckling av förvaltningen: ”Utskottet vill även framhålla att i de fall upphandling används bör regelsystemet följas.” Det här hänvisar just till museimagasinsprocessen, även om det är väldigt otydligt. Min åsikt är den att antingen upphandlar man det, då gör man det ordentligt, så att man ordentligt kan räkna på det att man kan jämföra och sedan säga vad som blir billigast; intresseanmälningarna är inte bra. Man skall göra det ordentligt om man tänker göra det. För oss är det ändå så viktigt att frågan kommer till en lösning eftersom vi vill frigöra utrymmena i Godby Center för affärsverksamhet och vi vill få bort museiföremålen som behöver få anständiga utrymmen. Vi stöder det här förslaget, men sanningen är att det är väldigt dyrt: 1,5 miljoner euro för detta är väldigt mycket pengar. Jag hoppas också att landskapsregeringen i samband med detta kommer att kunna planera för hur och när ålänningarna får ta del av föremålen som skall få detta mycket fina och dyra utrymmet. De blir värdefulla först när man kan betrakta dem.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Redan i remissdebatten påpekade jag tillvägagångssättet för utannonseringen. Då sade jag också att när man gjorde intresseanmälan pratade man om kubiker; när man pratade med företagare och de personer som var beredda att gå in och satsa började man ändra till kvadrater. Redan då gick det fel; då måste man gå ut på nytt igen och tala om vad det är man vill ha och vad man vill upphandla. Det är sådana här saker som skapar misstroende egentligen mot landskapsregeringen och dess myndigheter – man bör kunna handlägga frågor rätt och korrekt, man tror inte på myndigheterna inom landskapsregeringen mera. Man tror att man jobbar åt sig själva, det är vi som kan. Det är ett konstigt sätt att bemöta privatpersoner och företagare som är beredda att satsa. Här har vi stått och ropat flera gånger efter företagsamhet, och det är en viss företagsamhet också att satsa på fastigheter och hyra ut, men det är som om det skulle vara fult när en privat person skall tjäna pengar och få någon euro på att hyra ut lagerutrymmen – nej, då bygger man själv! Det är en märklig inställning från landskapsregeringens sida. Jag sade förut i mitt remissanförande, att jag är inte mot museimagasinet, men jag tycker att upphandlingen inte har gjorts korrekt gentemot dem som är beredda att satsa på det här. Hade det sedan visat sig att det inte går hem och att det blir dyrare, okej, då kan man bygga i landskapets regi.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Vi saknar lagstiftning för upphandling under EU:s gränsvärden och detta är ett problem. Vi har ett visst regelverk, men det är inte i lag reglerat hur man gör. Det här är en rättskyddssak gentemot entreprenörer. När man har gjort på det här viset kringgår man t.o.m. de regelverk man har när man går ut med en intresseanmälan och det blir omöjligt för en företagare/entreprenör att besvära sig mot en intresseanmälan eftersom man aldrig kommer till ett beslut - processen dör bara ut. Vi måste alltså ha lagstiftningen och den måste vi ha just därför att våra företagare skall kunna behandlas med den respekt som de har rätt att kräva.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Det verkar vara som ltl Mats Perämaa säger, att enda sättet om man skall komma på rätt köl med upphandlingsproblematiken är att man får lagstiftningen till stånd. Ena gången är det si och andra gången är det så; det skapar bara förvirring och irritation, så det bästa som kan hända är att man kommer med en framställning om upphandlingsförfarande.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Herr talman!

Finansutskottets betänkande tycker jag har ett litet annorlunda upplägg än vad de har haft tidigare. Det har tidigare varit kutym att man åtminstone nämnt de olika motionerna under respektive moment och man har som en slutkläm under momenten sagt någonting samlande om just det momentet, men det har man inte gjort här utan man har haft ett enligt mitt sätt att se det lite sämre upplägg den här gången. Det har arbetats fram väldigt många finansmotioner. Att det sedan finns en majoritet som anser att man gör det här bäst och att motionerna på det sättet inte har så stor tyngd är en sak, men jag tycker i alla fall att det hade varit mer klädsamt om man hade sagt någonting om de olika motionerna under respektive moment. Nu är det väldigt många som inte överhuvudtaget nämns. Efter att ha sett på hörandelistan måste man ha diskuterat frågorna, åtminstone en del, fastän de inte är nämnda i betänkandet. Man sade inte heller i presentationen på vilka grunder man i så fall har förkastat dem. Det tycker jag är lite svagt. Det hade jag gärna sett. Det är flera av de motioner som jag själv har skrivit och många andra också i salen som överhuvudtaget inte har fått någon förklaring på varför man förkastar dem.

 

Det är glädjande, får jag säga, att man har tagit till sig planeringen av de olika verksamheterna inom ÅHS, etapp 2 och etapp 3. Det pratade vi om så sent som i fredags i ÅHS-styrelsen att vi gärna skulle se att man hade möjlighet att inte bara planera de olika etapperna utan att man också kunde tidigarelägga etapp 3 tillsammans med etapp 2. Man ger nu det uppdraget till regeringen att man skall se till att det finns pengar, och det tycker jag att är väldigt bra för det har varit mycket diskussioner runt speciellt psykiatrin, där man vill att det här skall tidigareläggas. Det kanske man nu kan förverkliga i och med det här.

 

Miljölagstiftningen ser man gärna att går framåt. Vi fick en bra presentation av ansvariga ledamoten Lindeman hur det ligger till. Man tycker förstås att vi kunde ha haft det redan nu. Det tycker säkert många som otåligt väntar på det här, också i samband med miljöhandlingsprogrammet. Man har efterlyst detta väldigt många gånger och det är fel att kasta det här i famnen på miljöprövningsnämnden. Miljöprövningsnämnden gör säkert så gott de kan med gällande lagstiftning. Det är vi som inte har sett till att det finns en bra lagstiftning om de här frågorna. Det är fel att skylla på miljöprövningsnämnden när inte detta fungerar utan det är vi som skall se till att de har en ordentlig och bra lagstiftning som är lätt att tillämpa, och det har de inte ännu. Jag lyckönskar verkligen regeringen att man nu sätter allt krut som är möjligt på det här arbetet.

 

Det var mycket diskussion om specialomsorgen när vi hade remissdebatt. Det har man inte sagt annat om än att man ser fram emot en översyn av nu gällande regelverk och man skjuter också till att fördela till kommunerna en miljon euro. Det är flera som har sagt här under debattens gång i dag att man tycker att det skulle ha funnits kriterier på dessa pengar, och det finns det inte nu och då blir det väldigt svårt också när man skall dela ut dem: skall den som gråter mest och högst få dem eller vem är det som skall komma i fråga? Det här blir ett godtycke eftersom man inte kan visa på kriterier, så jag tycker att det är illa. Jag tror inte att kommunerna känner sig speciellt trygga bara för att man för in pengarna utan det är också fråga om: kommer vi att komma i fråga? T.ex. Lemland, som inte på det sättet har en övermäktig budget, men eftersom vi har fått flera personer som har flyttat till Lemland kommer man in i en annan landskapsandelsklass och får på det sättet en mindre kommunandel. Kommer man då att komma i fråga eller är det bara om man har ett jätteunderskott som man inte klarar av? Det här blir nu stora frågetecken för många kommuner eftersom man inte säger någonting.

 

Humanitärt bistånd tycker jag nästan var det mest roliga att läsa om i betänkandet, dels för att man förkastar motionen men man säger att man skall dela ut pengarna. Ibland brukar jag fundera, att hur skulle det se ut på ett självständigt Åland när vi har sådant här för oss! Det visar på en barnslighet i det politiska arbetet när man inte kan ge någon annan en eloge för att man har gjort och tänkt någonting bra utan på något vis skall man ta åt sig äran själv. Jag är som sagt rädd för hur man skulle klara upp alltihopa på ett självständigt Åland med oss som politiker! Men kontentan av det är bra.

 

Så är det en del som jag faktiskt skulle vilja ha lite mera information om, dels gäller det Ålands hantverksskola, där man säger sig vänta på en ny organisation. Styrelsen har sagt att man inte kommer att driva skolan, men man håller nu på med någon form av interimistisk styrelse till en ny organisation som eventuellt skall driva den. Man säger också i finansutskottets betänkande att blir inte det här av är det tidigare beslut i lagtinget som skall gälla, alltså är det en flytt av Ålands hantverksskola till folkhögskolan, med allt vad det innebär. Det betyder att man skall bygga en ny smedja och verkstad. Så står det i de tidigare besluten från lagtinget. Då är min fråga: Hur blir då den ekonomiska lösningen på det? Hur ser man på det eftersom vi vet att det har funnits ett underskott för den här verksamheten som regeringen tidigare har åtagit sig att sköta om, man har betalat 10.000-15.000 euro. Nu fanns det ett ackumulerat underskott som var något större än det och det var man inte beredd att betala. Men hur ser man på det om det är så att skolan– tidigare beslut är att skolan skall flytta dit, inte att det skall bli en folkhögskolan underlydande linje – skall flytta dit? Hur har man då tänkt lösa den ekonomiska biten? Jag skulle vilja veta hur man har resonerat i utskottet eftersom man har kommit fram till det här. Det har varit så många turer i det här, det har varit många beslut. Lagtinget har sagt någonting, det har kommit tillbaka till regeringen, där har man tagit egna initiativ, trots att lagtinget har sagt någonting annat. Man säger att man är väldigt angelägen om att man skall ha en gedigen hantverksutbildning, kvinnligt företagande och allt möjligt, men då vet vi att det är festtalen som spökar igen för det är egentligen inte det man värnar om. Det här verkar vara så svårt att lösa. Här hänger det alltså på 10.000 euro! Tänk, lagtingsledamöter, 10.000 euro, inte är det mycket pengar det! Då låter vi det här gå förbi och då är det väldigt angeläget att just den här delen skall klara upp det här också när vi ibland öser pengar på annat, som vi inte säger att är så högt värderat. Jag vill gärna ha ett svar från finansutskottet eller från regeringen, för man har förmodligen pratat ihop sig om det här så att alla ärä med på det, så att det inte igen när det kommer till regeringen får en ny vändning som inte någon känner till! Det har hänt tidigare.

 

Så var det en annan fråga. På sidan 3 under ”Bostadspolitiken” skriver man, som vi också har kunnat läsa i media: ”Utskottet stöder landskapsregeringens åsikt att en aktivare användning av byggnadsplanering i skärgårdsmiljö bör utredas som en möjlighet att skapa förutsättningar för strandnära fast boende även för inflyttare utan åländsk hembygdsrätt.” När detta har valsat runt i media har jag tänkt: ”men vad är det dom pratar om? Det här kan väl inte vara något problem!” Jag tror att det var centerns ltl Torbjörn Eliasson som hade en insändare som jag tänkte, men vad är det här för konstigheter! Det här kan vi ju göra i dag med dagens lagstiftning. Vi hörde också i en replikväxling av ltl Veronica Thörnroos att man inte vill kasta självstyrelselagen bara så där överbord, så där som liberalerna vill göra. Nu är det någon som inte vet vad man pratar om, ettdera är det jag eller så är det regeringspartierna som inte vet vad de pratar om. Förklara det här för mig nu varför man anser att man måste göra någon slags lagändring för att få detta till stånd! När jag läser självstyrelselagen läser jag i min bok att man får möjlighet att bygga och bo om det är i bykärna, dess omedelbara närhet eller på planerat område. Det står ingenting om några strandnära områden. Varifrån har ni fått det?? Det här ger ju möjlighet redan i dag, med den lagstiftning vi har, enligt mitt sätt att se det. Berätta för mig var jag skall läsa och hur jag skall förstå att man inte får göra det! Jag anser inte att vi behöver ändra det här. Det kanske finns några andra dokument som vi kan kasta i papperskorgen i så fall, men det finns exempel på det här redan i dag. Inom Mariehamns stad har vi områden som är planerade, där det bor folk, hoppas jag i alla fall, både ålänningar och hitflyttade, blivande ålänningar. Inte har det stått i annonsen att ni som är födda och uppvuxna på Åland eller tillbakaflyttade, ni får bo längst ner och ni andra i raden högre upp! Har ni läst det?  Inte jag. Jag vet inte vad man stöder resonemanget på, men förklara det för mig ifall jag har ”förstaji” det fel!

 

Det här är man angelägen om och vill föra fram fastän man inte har sagt det i budgeten. Det säger man i finansutskottet, det var tydligen viktigt.

 

Någonting som är nämnt i budgeten som jag tycker att är viktigt och som man inte alls har nämnt i finansutskottets betänkande är hela affären runt tjänstemännen; om det har man inte sagt ett ord. Det är en stor fråga, men den har man inte nämnt med ett ord. Jag funderade när jag läste det: Är det för att det här är svårt och för att man inte riktigt själva heller tycker att det man gör är särskilt snyggt? Är det därför man skjuter det framför sig och försöker skyla över det och inte nämna det för då kan man tänka sig att det inte finns heller? Jag tycker att det skulle ha varit bra om finansutskottet kunde ha sagt någonting, rett ut det här som vi har sagt i remissdebatten: hur förhåller det sig om man skall ha bara en förvaltningschef? Jag frågade i remissdebatten hur man ser på att också den förvaltningschefen också skall verka som en rättschef och ändå sitta på regeringens förtroende. I min värld går inte det ihop att en som sitter på politiskt förtroende också skall vara rättschef. På det här finns ingen förklaring i finansutskottets betänkande. Man för inte heller ett resonemang om den personen, för det är ingen princip att man betalar bort en person – den principen kan vi väl inte införa i alla fall att om någon blir obekväm så betalar man bort den och så får man gå hem med betald lön. Är det för att man skall sköta en person som är lite besvärlig på ett bra sätt? Så är det. Det säger man inte heller någonting om. Vad är det här för förfaringssätt?

 

Det har också varit mycket diskussioner om kk-huset i media. Här hade vi en stor diskussion om det. Det säger man inte heller någonting om i betänkandet. Är det också för att alla vet att man inte är riktigt enig om det här? Socialdemokraterna har svängt i den här frågan, och det är lite jobbigt att gå ut och säga det offentligt igen i ett finansutskottsbetänkande! Men jag tycker i alla fall att man kunde ha kostat på sig och haft vissa skrivningar om det här så att vi vet att man faktiskt gör som man har tänkt sig.

 

Till slut vill jag understöda de motioner som ltl Danne Sundman aviserade till omröstning i sitt anförande.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

När det gäller planeringen och byggandet i fortsättningen utanför Ålands centralsjukhus samt tillbyggnad av olika saker är det så att om man tittar i backspegeln har tiden förskjutits undan för undan och nu börjar det faktiskt bli så att det bränns – det är vi alla överens om – just när det gäller Grelsby sjukhus, så jag är glad för att lagtinget också för den diskussionen om att kunna samprojektera och planera det. Sedan blir det en sak för landskapsregeringen att se att det skall finnas pengar till allt. Det är inte färdigt diskuterat, men jag tycker själv att man kunde sjösätta allt samtidigt men ha en betydligt längre byggtid. Jag vet att ledningsgruppen för ÅHS har sagt att det blir väldigt svårt att ha båda projekten på gång samtidigt för det blir s.a.s. för mycket en byggplats och för lite ett ställe för sjuka människor. Man måste också ta i beaktande att det går att genomföra, men man kan säkert hitta lösningar och personligen tror jag att vi i framtiden kommer att se en betydligt mera parallell lösning för hela byggandet än tidigare med en längre byggtid. Byggarna kan säkert planera det så att det går att göra på ett bra och ändamålsenligt sätt. Rent ekonomiskt kostar det lika mycket i princip oberoende när man gör det; sedan är det en annan sak att man från landskapsregeringens sida också lite vill se på byggsituationen i landskapet. Det är ett stort byggprojekt och det är också viktigt att man försöker ha en någorlunda jämn byggsituation i landskapet. Jag ser med tillförsikt att också Grelsby får en lite snabbare takt.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Det är som med allt annat att det är fråga om pengar och just när det gäller den här utbyggnaden är det inget litet lider eller magasin vi skall bygga utan det är fråga om en väldigt stor byggnad. Det var just det som vi diskuterade i ÅHS:s styrelse att det går bra att planera, och det är bra att man har gjort det. När man ser de utrymmen som blir tomma kan man använda dem och allting är ett paket som man funderar ihop sig om. Jag har förstått att det arbetet går väldigt bra. Men sedan är frågan om vi kan verkställa det här samtidigt. Jag hoppas verkligen att man har den här beredskapen och om nu lagtinget går in för det har också regeringen en helt annan back-up och stöd i sitt arbete. Det här tycker jag är bra.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

När det gäller bostadspolitiken och möjligheten att bygga på planerat område tycker jag i princip att ltl Gun-Mari Lindholm har samma uppfattning som landskapsregeringen. Vi tycker att man utreder i vilken mån man kan göra det, vilka kommuner som är intresserade osv.; man följer i princip de regelverk som finns. Vi skall ändå komma ihåg att i jordförvärvsrättsprinciperna handlar det om attraktiva strandområden eller hur benämningen är. Jag kommer inte ihåg den exakt just nu. Det är väl därifrån man har hittat det ”strandnära boendet”. Jag tror att vi har samsyn på det.

 

När det gäller hantverksskolan skall vi komma ihåg att i rambudgeten och i budgeten före det tog man beslut om att hantverksskolans utbildning skulle utlokaliseras till folkhögskolan. Det togs i budget. Sedan upprepade man det i rambudgeten och sade att beslutet gäller. Ungefär samma sak upprepar nu finansutskottet igen. Samtidigt sade ltl Gun-Mari Lindholm någonting om 10.000 euro. Jag förstår inte alls varifrån det kommer. Det handlar om att flytta hantverksutbildningen till folkhögskolan och inleda en god utbildning där och integrera med den nuvarande; hur man anpassar det vet vi inte, men i princip blir det en integrerad utbildning vi talar om. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Om jag börjar med hantverksskolan har man sagt i tidigare beslut i lagtinget att det är hantverksskolan som skulle flytta, inte att  man skulle integrera den på det sättet som en linje, utan man skulle ha en separat utbildning och det skulle vara för att man hade utrymmen, t.ex. vävsalar som man kunde använda sig av. Det här med 10.000-15.000 är att man har haft ett underskott i hantverksutbildningen i Tosarby; man har haft ett understöd från regeringens sida som har legat på 150.000 euro, men det har man inte klarat upp utan man har haft ett underskott på 10.000-15.000 euro och det är det som regeringen nu inte är villig att fortsätta att betala utan man försöker hitta på alla möjliga andra koncept, med risk för att den inte får den status den har i dag och som de gärna vill att den skall fortsätta att ha, inte som en linje på folkhögskolan.

 

Jag tycker inte alls att vi har samma uppfattning vad gäller bostadspolitiken och de strandnära områdena. Jag anser att man med dagens lagstiftning kan göra det, men regeringen har gått ut och sagt att här måste man göra en lagändring. Man pratar också om principbeslut, och principbeslutet kan man inte ha som lagstiftning på den nivån. Det här tycker jag att är ett helt felaktigt tänkesätt. Jag har inte samma åsikt, kanske i slutändan, men inte om hur man skall komma dit för jag anser att man kan göra det redan nu. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Det senaste om bostadspolitiken tror jag att landskapsregeringen själv måste svara på. Jag känner inte igen de där funderingarna. När det gäller hantverksskolan skall vi komma ihåg att dessa 10.000-15.000 euro – jag tror att det är 19.000 euro i underskott – är konsthantverksföreningen och de har avsagt sig ansvaret, så det är borta. Det skall regleras, men det kan ingen ny organisation ta hand om. Det har ingenting att göra med var hantverksskolan skall fortsätta sin verksamhet,  så jag vill nog verkligen säga att diskussionen inte hör hemma här. Nu handlar det om om man möjligen hittar någon ny organisation som kan ta hand om det; sedan skall vi komma ihåg att nuvarande hantverksskola i Tosarby har stora brister i utrymmena som skall åtgärdas. De bristerna är lättare att åtgärda för hantverksutbildningen i folkhögskolan, så jag hoppas att man kan fortsätta utifrån de tidigare besluten.

 

Det står ingenting i budgeten om att man skall ändra lag eller principer eller någonting utan man vill bara åstadkomma en ekonomisk utveckling i skärgården genom att kunna skapa boendemöjlighet på planerade områden.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag kommer antagligen inte att få något svar från regeringens sida. Lantrådet brukar vara flitig och begära ordet i stället för replik, men han har inte gjort det nu. Jag tycker att skulle ha varit anledning att man hade berättat, eftersom centerns ltl Torbjörn Eliasson gick ut och sade i en insändare att man skall ändra lagen. Det behöver man absolut inte göra, enligt mitt sätt att se det, men jag vill få det förklarat på vilket sätt och hur man tänker. Ledamoten Britt Lundberg har nämligen också sagt i en intervju i tidningen att man skall göra en lagändring för att uppnå detta. Det behöver man inte alls göra; t.ex. i Lemland sade vi i budgeten att är det så att någon privat markägare vill göra det här, så betalar vi planeringen bara för att få till attraktiva tomter i Lemland för inflyttning. Då skulle vi i så fall ha tänkt helt fel! Det där behöver vi få utrett, så det hoppas jag att lantrådet återkommer till.

 

Det är helt riktigt att styrelsen för utbildningen har sagt ifrån, och det har de gjort därför att de inte kan åta sig underskottet, de kan inte betala ur egen kassa – och det tänker inte landskapsregeringen heller göra och på det sättet ser jag att man äventyrar utbildningen fastän man säger att den är så väldigt väsentlig för landskapet. Det här går inte riktigt ihop.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

I frågan om strandnära fast boende har jag precis samma uppfattning som ltl Gun-Mari Lindholm att det inte fordras lagändringar. Ändringen av självstyrelselagen är ingen procedur som man tar så här hur som helst i samband med ett budgetförslag på några rader. Min uppfattning är den att det finns någon form av principer som begränsar det här ytterligare. Jag vet inte om det har prövats överhuvudtaget, men signalen har varit den att man inte får planera områden vid stranden; man kan inte sälja de tomterna till personer som saknar hembygdsrätt. Det har sagts här att man med ett klubbslag kan ändra på detta och det är det här jag menar, att följer man lagen som den är skriven kan man göra det här redan och det torde knappast behöva utredas desto mera eftersom det är helt i enlighet med den andemening som lagen säger.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Det har från det socialdemokratiska partiet pratats om att det är väldigt viktigt att man har lagstiftning, ett rättssamhälle, men jag vet inte jag, det börjar bli liksom, Vilda Västern, var det någon som sade här förut i dag! Det är lite den känslan man får om det är så att man har en princip som förhindrar att man kan planera på strandnära områden. Det är helt lagvidrigt om man gör på det sättet, det är i så fall på fel nivå.  Inte kan man genom ett principbeslut ställa sig över lagen, då är vi nog ute på sju famnars vatten, om det är på det sättet. Åtminstone i staden har man inte följt principbeslutet – eller om det är så att man har gjort en u-sväng eller på något annat sätt frångått principen ibland när det gäller! Jag tog Lillängen förut som exempel och det tycker jag att tyder på att man inte har haft någon princip. Det är väldigt oklart hur det här hänger ihop. Vad skall vi riktigt tro om det här nu! Någon från regeringen borde ställa sig upp och förklara hur det riktigt ligger till – om det är så att man vet!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Min uppfattning är förstås fortfarande densamma; jag anser att det här går att genomföra. Med det här om Vilda Västern torde det vara på det viset att en av de närvarande regeringsledamöterna som är kvar här i salen har sagt att politiska beslut går före lag. Den personen är inte en kvinna, så då får ni fundera ut vem det är! Om det är på det viset att man anser att politiska beslut går före lag, så kan det bli just på det här sättet - det är Vilda Västern.  (Från salen, vicelantrådet Jörgen Strand: När har jag sagt det?)

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Om det är på det sättet som man resonerar och tror, så tror jag nog att vi alla har anledning att vara rädda, men jag hoppas att vi har fel. Inte kan de ju vara så ute på fel i alla fall! Det här är så grundläggande saker, det har att göra med grundlagsenliga rättigheter och skyldigheter, så det här måste man ha på kläm – annars blir det nog bakläxa! Nej, så kan det inte vara!

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

Jag skall försöka förklara hur vi har tänkt och resonerat i regeringen. Ltl Gun-Mari Lindholm har helt rätt. Jordförvärvslagen behöver inte ändras. Man kan också i dag köpa, man kan få ett undantag på planlagt område. Ltl Gun-Mari Lindholm har rätt där också. Det som däremot sägs i principerna är att man inte kan få undantag vid strandtomt. Vill man möjliggöra att man skall kunna få undantag utan hembygdsrätt på ett planlagt område vid strand måste man ändra i principen, men man behöver inte ändra lagen. Vi har alltså resonerat om att ändra principen så att man också på planlagt område vid strand skall kunna förvärva utan att ha hembygdsrätt. Det får dock inte bli så att man får undantagstillstånd, man får förvärva en tomt vid strand, så köper man sitt hus och så flyttar man bort igen; då har vi missat poängen att man skall bli fast boende och ge skatteintäkter till kommunerna. Det är den lilla knoppen vi vill titta på: hur skall man kunna säkerställa, när man köper ett fast boende vid strand, att få personerna att bli kvar och betala skatt. Jag hoppas att jag har redogjort så tydligt att ltl Gun-Mari Lindholm förstod mig.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag hoppas att jag förstår rätt, men jag vill ha ett förtydligande. Man pratar nu om att det är så här som jag har sagt. Då har jag alltså rätt i det, men man säger också att man har en princip som säger att man inte kan sälja en tomt. Då får vi vara glada för att ingen människa har besvärat sig mot sitt beslut, för en princip kan man inte hänga upp ett beslut på. Man måste kunna hänvisa till en lagparagraf och inte en princip. Är det rätt? Eller är det så att man menar att det här är bara för en enskild tomt eller gäller det också när det är planerade tomter som en enskild markägare har? Har man principer på båda ställen? Kasta i så fall principen lite hastigt i papperskorgen, för den kan man inte använda sig av ändå! Man kan inte hänvisa till en princip, det är på fel nivå.

 

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

Jag är inte säker på att jag förstod ltl Gun-Mari Lindholm helt. Grunden för detta är en lag, jordförvärvslagen, och i den säger man att man kan ha principer, och de principerna finns fastslagna hos landskapsregeringen och där säger man att man kan köpa en tomt, man kan få ett undantag utan hembygdsrätt om det är på planlagt område, dock inte vid strandnära tomt. Det är den principen som grundar sig på lag som man i så fall skulle ändra.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Diskussionen avbryts härmed och fortsätter vid nästa plenum.

 

TALMANNEN: Diskussionen avbryts härmed och fortsätter vid nästa plenum.

 

 

Föredras för första behandling ärende nr 2:

 

Finansutskottets betänkande nr 4/2005-2006 angående ändring av landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna. (LM 1/2005-2006).

 

Först tillåts allmän diskussion, efter avslutad diskussion kan enligt 54 § 2 mom. lagtingsordningen  förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion.

 

Ltl Gun Carlson:

Herr talman!

Det är en motion, inlämnad av liberalerna, om ändring av landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna. Denna motion har behandlats i finansutskottet. Vi har redan i dag diskuterat mycket om återförande av kapitalinkomstskatten till kommunerna och vi har också kommit underfund med tidigare att en motion som är nästan lika lydande är förkastad och med hänvisning till det föreslår utskottet att lagförslaget måtte förkastas. Utskottet har i ärendet hört olika personer och jag vill ännu säga att till det här ärendet är fogad en reservation av vice ordföranden Mats Perämaa. Förslaget från utskottet är alltså att lagtinget måtte förkasta det i lagmotionen ingående lagförslaget.

 

Ltl Mats Perämaa:

Herr talman!

Diskussionen förs parallellt med budgeten såtillvida att vi har ett förslag om kompensation vad gäller kapitalskatten också i budgeten. Vi förde en ingående debatt om detta ämne i samband med budgeten och tänker inte fördjupa oss i den i samband med denna lagmotion, men jag bara aviserar att jag har reserverat mig mot finansutskottets beslut och vi kommer att det till omröstning i slutändan. Finansutskottets ordförande sade att det är lagutskottet som har behandlat ärendet -  (Från salen, ltl Carlson: finansutskottet) – det må så vara, men finansutskottet har också behandlat det!

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

 

Lagtingets nästa plenum är i morgon onsdag den 21.12. kl. 9.30. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.17.25).