Remissdebatt

  • Utdrag ur protokollet

    Talmannens förslag är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

    Diskussion.

    Minister Mats Perämaa

    Fru talman! Detta gäller den formella delen av höjning av inkomstgränsen för arbets- och pensionsinkomstavdraget, som landskapsregeringen aviserade i budgetsammanhang och som det fördes en viss diskussion i samband med. Skattepolitiken genomförs via lagstiftning och därför presenterar vi nu ett lagförslag.

    Skatteavdraget är en del av den tillväxtpolitik som den här majoriteten och landskapsregeringen för. Vad som blev bekant i samband med budgetbehandlingen är att landskapet Åland är i behov av ökad tillväxt och en stärkt konkurrenskraft – skattepolitik är en naturlig del av en sådan politik. Vi genomförde det som vi aviserat redan i budgeten för 2018 just med syftet att skapa mer tillväxt och öka konkurrenskraften på Åland. Med andra ord, göra Åland mer attraktivt.

    Inkomstgränsen skulle höjas för vem som skulle komma i åtnjutande av avdraget från 35 000 euro till 55 000 euro, precis som utlovats i tidigare sammanhang. 100 euro är det maximala skatteavdraget som någon enskild person kan få åtnjuta. Enligt preliminära beräkningar betyder det här en inkomstökning, i förhållande till beskattningen för personer på Åland, om totalt 1,8 miljoner euro. Det tidigare avdraget med inkomstgränsen på 35 000 euro hade en total effekt på ungefär 1,2 miljoner euro. 1,8 miljoner mer finns tillgängliga för konsumtion av ålänningar i deras vardagsliv.

    Vi antog en lag i samband med att avdraget infördes för ett år sedan som ger kommunerna full kompensation för, vilket det blir för dem, inkomstbortfallet.

    I förslaget finns en andra del, där det är frågan om den kommunala delen av tilldelning av samfundsskatterna ökar så marginellt att det föreslås en justering i lagförslaget, så att samfundsskatten totalt sätt bibehålls på 20% som tidigare och på samma nivå som på rikssidan.

    Ltl Stephan Toivonen, replik

    Tack, fru talman! Igår kunde vi läsa i Nyan att 17 % av Ålands befolkning ligger under den så kallade relativa fattigdomsgränsen, d.v.s. att de har en inkomst på under 14 000 euro. Idag lägger ni fram ett förslag att de som har inkomster mellan 44 000 och 65 000 euro ska få en hundralapp extra. Tycker ni att det är korrekt och bra tajmat?

    Minister Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Vad vi kunde läsa i tidningen är sant, därför var det väldigt bra att landskapsregeringen i samband med budgeten kunde komma med förslag som också underlättar för personer som befinner sig i en socioekonomisk mera utsatt position. Jag vet att ltl Toivonen känner till det här för detta framfördes med all tydlighet under budgetdebatten.

    Att vi har sociala bekymmer i vårt samhälle undanröjer ändå inte behovet av tillväxtpolitik och att öka konkurrenskraften. Såsom landskapsregeringen ser på det hela så behöver vi även ha ett näringsliv som kan generera arbetsplatser. Vi behöver även en situation där det uppfattas som intressant att bosätta sig och leva här på Åland. Socialpolitik ska inte undanröja tillväxtpolitik.

    Ltl Stephan Toivonen, replik

    Tack, fru talman! Men det ena utesluter inte det andra. Ni har som bekant också en motion kring det som kallas stipendier för dem som har folk- och sjukpension vilket skulle riktas till dem som faktiskt ligger under den relativa fattigdomsgränsen. Vad jag förstår så skulle det stimulera tillväxten lite mer – framför allt lokalt.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Axel Jonsson

    Tack, fru talman! Jag ska försöka bidra till debatten genom att berätta om hur jag tycker att man skulle kunna utveckla det här förslaget ytterligare. Jag vill också be finans- och näringsutskottet att fundera på hur man ska prioritera och rikta in det här avdraget.

    Som nämndes i ett replikskifte alldeles nyss så har vi fått nya siffror över ekonomisk utsatthet och social trygghet på Åland under 2016. Det framkommer bland annat att 17 % lever under fattigdomsgränsen men tittar man lite noggrannare på siffrorna så ser man att, framför allt, de ensamboende äldre lider av en svår ekonomisk situation. Alldeles särskilt kan vi se att varannan ensamboende kvinna över 85 år lever under den relativa fattigdomsgränsen. Varannan kvinna som vi möter ute på stan eller på landsbygden har inkomster som understiger det som vi tycker är skäligt enligt den relativa fattigdomsgränsen, 15 257 euro.

    Det är förstås beklagligt och ovärdigt ett nordiskt välfärdssamhälle som Åland att vi har en sådan situation där våra allra äldsta, framför allt kvinnor, ska drabbas av felaktigheterna i de ekonomiska system som vi har i dagsläget. Varför är det relevant när vi diskuterar detta avdrag idag? Jo, det är för att avdragets namn är ”arbets- och pensionsinkomstavdrag”. Tittar på, vilket jag har haft förmånen att göra under förmiddagen, hur vi beskattar en person med inkomster på den relativa fattigdomsgränsen. En pensionär, eller någon som har pensionsinkomster, på ungefär 15 000 euro, beskattar vi med ungefär 8 % medan någon som förvärvsarbetar och har löneinkomster på en liknande summa beskattar vi inte alls. Ska vi verkligen ha det på detta sätt, straffbeskattning på pensionärer som lever på och under fattigdomsgränsen? Vi från Ålands Framtid menar att vi har en suverän möjlighet att utveckla de avdrag som vi har i beskattningen för att se till att vi inte, åtminstone, beskattar pensionärerna hårdare.

    Med tanke på att det här avdraget riktar in sig på både arbetsinkomster och pensionsinkomster så kommer vi från Ålands Framtid lämna in en anslutningsmotion under dagen där vi föreslår att man lindrar beskattningen just vad gäller pensionsinkomsterna. Detta för att kompensera för skevheten i beskattningssystemet som finns idag.

    Det finns redan ett pensionsinkomstavdrag i kommunalbeskattningen. Man kan säga att vi har, med det nya förslaget som landskapsregeringen infört, både ett pensionsinkomstavdrag och dessutom ett arbets- och pensionsinkomstavdrag. Vilket är lite tårta på tårta. Pensionsinkomstavdraget täcker bara inkomster upp till 11 000 euro, sedan minskar det ganska drastiskt vilket gör att vi får denna skeva beskattning någonstans i gapet mellan 10 – 15 000 euro i inkomster. Det är dem som hamnar där emellan som vi vill rikta denna satsning till genom att göra justeringar på området. Vårt förslag når inte de som har inkomster under 10 000 euro, där behövs ytterligare åtgärder. Men när vi nu diskuterar beskattningen i det här ärendet så menar jag att vi åtminstone ska anpassa beskattningen så att vi inte beskattar pensionärer hårdare än vad vi beskattar löntagare när vi ser att de lever under fattigdomsgränsen. Det är dumt att vi först ska beskatta pensionärer med låga inkomster och sedan fundera på vilka eventuella bidrag som ska ges. Det är väl bättre att minska beskattningen och lindra den i den mån det går så att vi slipper ta till olika former av stöd? Så resonerar i alla fall vi från Ålands Framtid.

    Jag vill samtidigt uppmana och önska att utskottet tar den här diskussionen på allvar. Fundera över om det verkligen är rätt väg att gå då man delar ut den här typen av helikopterpengar som föreslås av landskapsregeringen. Man riktar sig till den breda allmänheten då man ger 100 euro åt alla med inkomster över 35 000 euro, borde vi kanske försöka justera avdraget så att det träffar lite bättre? Möjligtvis utöka det om de finner det befogat från utskottets sida. Jag uppmanar och begär att utskottet gör en prioritering i det här fallet och säger, inför lagtinget, vad man föredrar. Ska det vara ett brett avdrag som riktar sig till alla eller ska vi försöka utveckla det så att det faktiskt riktar sig till de som behöver det mest?

    Vi har stött avdraget från början och gör det också fortsättningsvis, men det betyder inte att man inte kan utveckla och förbättra det. Avdraget är bra men det är klart att vi måste skärpa det och försöka göra det effektivt, särskilt när vi ser att vi har så pass stora problem hos de allra äldsta med låga pensionsinkomster, speciellt kvinnor. Nog är det väl märkligt om vi inte kan, av jämställdhetspolitiska och medmänskliga skäl, anpassa ett skatteavdrag så att det riktar sig bättre för dem.

    Vi ska ännu fundera på hur vi ska lägga fram vårt förslag och till vilket avdrag man ska anpassa det, pensionsinkomstavdraget eller arbets- och pensionsinkomstavdraget. Det är förmodligen mera en teknisk sak i sammanhanget då båda förmodligen går att laborera med.

    Som sagt, jag uppmanar utskottet att ta den här diskussionen på allvar och granskar det förslag som vi kommer att lägga och återkomma till. Nog är det verkligen en alarmerande situation då hälften av alla kvinnor över 85 år ska leva under fattigdomsgränsen i det åländska samhället, det kan väl ingen åländsk politiker vara stolt över.

    Ltl Ingrid Johansson, replik

    Talman! Jag är förbryllad. För ett år sen vill jag minnas att samma ledamot stod här och kritiserade att skatteavdraget inte gällde alla löntagare, att det borde vara högre inkomsttak och att man inte får blanda ihop stimulanspolitik med socialpolitik. Nu står ltl Jonsson här och säger att skatteavdraget inte ska handla om stimulans utan om rent socialpolitiska åtgärder. Det är förstås en fråga som vi alla känner att är beklämmande, men vad har hänt med Ålands Framtids politik?

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Det stämmer att vi också i den debatten föreslog utvecklingar av förslaget och hade föredragit en ren procentsats istället för det upplägg som landskapsregeringen hade med ett fixerat belopp. Avdraget hade då blivit större för de med högre inkomster. Det betyder dock inte att man kan utveckla förslagen såsom de ligger idag. Diskussionen om att man inte kan integrera socialpolitiken i skattepolitiken känner jag verkligen inte igen. Till den delen som vi föreslog att avdraget kunde utvecklas i form av att sätta det som en ren procentsats är kritik som vi kom med under fjolåret.

    Ltl Ingrid Johansson, replik

    Jag tycker att ltl Jonsson                              visar med all tydlighet att man ha vinglat till i Ålands Framtids politik. Ifjol stod man för att man ville ha en fast skatteprocent för att även gynna höginkomsttagare, nu säger man att pengarna borde riktas till dem som är ekonomiskt svagast. För mig är det här helt olika frågor som man arbetar på olika sätt med. Att Ålands Framtid har släppt tillväxtpolitiken förvånar mig.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Tillväxtargumentet baseras på att vi lindrar beskattningen och ökar köpkraften i det åländska samhället. Det är klart att den debatt som har förekommit i lagtinget visar klart och tydligt att det är de som lever på marginalen som förmodligen kommer att konsumera pengarna i det åländska samhället, inte höginkomsttagare. Det kan vi säkert alla vara överens om.

    Hur vi fördelar pengarna ur ett tillväxtperspektiv kan man diskutera men frågan är varför liberalerna inte är intresserade av att utveckla ett avdrag som riktar sig mera åt de som behöver det. Vi vill gärna ha fler skattelättnader av det här slaget och en mera aktiv självstyrelsepolitisk skattepolitik och därför kommer vi med den här typen av utvecklingar och förslag. Vi stöder avdraget men vill utveckla det något.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Minister Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Ålands Framtid stöder avdraget men vill utveckla det till att bli mera inriktat mot socialpolitik och det är fritt fram för ett parti att göra så.

    Jag noterade att ltl Jonsson, i sitt huvudanförande, inte nämnde varken konkurrenskraft eller tillväxt en enda gång. Det blev ett socialpolitiskt anförande och det är berättigat att föra en sådan diskussion men jag uppfattar det som att lagtinget ville diskutera tillväxt- och konkurrenskraftspolitik i samband med budgeten.

    Dessvärre har vi misslyckats att presentera det så att det blev en tillväxtpolitisk debatt utan det blev, lett av Ålands Framtid, en socialpolitisk debatt istället. Vi kommer, vilket vi har sagt i budgetsammanhang, att komma med ytterligare förslag från landskapsregeringens sida för att lösa de problem man kunde se i utredningen som offentliggjordes igår.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Som jag sa i ett replikskifte nyss, oavsett om man väljer att gå in för Ålands Framtids förslag eller regeringens förslag så blir tillväxt- och konkurrenskraftspolitiska effekterna mer eller mindre desamma. Därför ödslade jag ingen tid i mitt anförande på att gå in på det.

    Jag tycker att det är bra att man tänker på det viset från regeringens sida men då ska vi väl också utveckla förslagen så att vi kan gynna andra intressen utan att förta de tillväxtpolitiska ambitionerna. Det är väl bra att se det åländska samhället ur ett bredare perspektiv än att enbart se på tillväxtpolitiska satsningar när vi faktiskt kan göra både och? Det kan inte vara skadligt för det här lagtinget att tänka lite bredare, särskilt nu när vi ser att vi beskattar pensionsinkomster hårdare än löneinkomster. Varför ska vi fortsätta göra det när vi har ett ärende på bordet om just pensionsinkomster och avdrag gällande dessa? Det är nu vi ska ta upp den här typen av förslag och diskussion.

    Minister Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Landskapsregeringen föreslår faktiskt en skattelättnad, ett avdrag, för pensionärerna. Inte är det landskapsregeringen som har åstadkommit en snedvridning till pensionärernas nackdel utan här jämställer vi pensionärerna med de som har förvärvsinkomster och underlättar skattemässigt lika mycket för båda parter. Jag tycker att det vi för fram är full legitimt.

    Återigen till tillväxtpolitik och konkurrenskraftspolitik som borgerliga partier normalt gärna diskuterar, speciellt i situationer som tillväxten dämpas i en region där man måste få fart på hjulen igen. Jag har varit med om att borgerliga politiker pratar om konkurrens och tillväxt men visst är det berättigat för Ålands Framtid att fokusera fullt ut på socialpolitik istället.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Ministern verkar lite förnärmad av det här förslaget och jag tycker det är lite märkligt med tanke på att de näringspolitiska effekterna förmodligen är densamma eller möjligen bättre än landskapsregeringens förslag. Jag förstår inte kritiken mot det och jag understöder varmt regeringens ambitioner att skapa tillväxt i det åländska samhället.

    Men det var inte alls det som det här anförande handlade om utan det handlade om hur vi kan förbättra avdraget så att det gör lite större nytta också på andra håll än bara till att stärka den åländska köpkraften. Det måste väl vara välkommet för en socialt ansvarstagande regering? Mot den bakgrunden kommer vi att lägga det här förslaget och det är bra om regeringen har en öppenhet för att utveckla sina egna förslag, att man visar en viss ödmjukhet i fråga om detta. Tack, fru talman.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

    Tack, Ålands Framtid för att ni stöder regeringens tillväxtpolitik och stärkandet av köpkraften hos våra medborgare. Vi vet alla att en aktiv tillväxt skapar nya jobb och är den bästa fattigdomsbekämpningen.

    När vi pratar om statistik och indikatorer så kan jag berätta att vi var en grupp från social- och miljöutskottet på nordiskt välfärdsforum. Där diskuterades det väldigt mycket om statistik och om hur man kan med Novi, ett program som håller på att tas om, där man kan gå in och titta på detalj och i realtid vad olika insatser och saker man gör påverkar och gör skillnad för individen. Jag tycker att det skulle vara väldigt bra om vi från Åland (… taltiden slut).

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Det är sant att det finns mycket statistik som ÅSUB levererar som går att räkna och titta på, och självklart går även det här området att utveckla. Det skulle vara bra om man sätter det i nordisk kontext så att man får lite större populationer att jämföra med, det skulle gynna den åländska debatten och utvecklingen också.

    Samtidigt har vi ganska bra siffror på många håll, som t.ex. dem som nyligen presenterades från ÅSUB vad gäller ekonomisk utsatthet - vilket nyss diskuterades. Vi måste såklart använda oss av de siffror som vi har och försöka utveckla oss på basen av dem förrän vi ropar efter nya siffror. Jag tycker att det borde vara prioritet nummer ett och därför lägger vi också förslaget från Ålands Framtid. Vi har heller inget emot att man utvecklar det nordiska statistiksamarbetet.

    Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

    Novi har en grund i den isländska erfarenheten som gjorde så och som kallas Välfärdsvakten och är ett slags ”early warning”-system som etablerades i samband med den ekonomiska krisen de hade där 2008.

    Där har man sett att man inte bara kan tro, genom att titta på siffrorna, vad som ger den bästa effekten men genom att ha en noggrann statistik och noggranna indikatorer för att kunna sätta insatserna där de gör mest nytta för individerna. På det viset kan man påvisa att det har verkliga resultat och det tycker jag att skulle vara intressant för Ålands del också, att ha egna siffror i det här systemet och inte hamnar under Finland. Jag tror nämligen att verkligheten här och i Finland är olika.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Jag tycker att det låter som en väldigt bra idé. Samtidigt får vi inte sluta göra satsningar för att vi inte har tillgång till den bästa tänkbara statistiken.

    När vi ser på rapporten över ekonomisk utsatthet och social trygghet så ser vi att barnbidrag och ensamförsörjartillägg har tappat, p.g.a. att man inte har indexjusterat det sen 2008, 11 %. Då är det rimligt att också tänka sig att göra satsningar på det området.

    Vi har föreslagit det till lagtinget gång på gång men varje gång har man ropat efter mer statistik och mera uppgifter. Nu har vi färsk statistik och färska uppgifter just på de saker som har bekräftat det som vi har vetat i snart 10 års tid, att satsningar behöver göras. Vi måste använda oss av och ta vara på den kunskap och information som rapporterna från ÅSUB visar. Annars utreder de i all oändlighet utan att vi faktiskt vidtar några åtgärder – åtgärder som faktiskt efterfrågas och föreslås i EU-utredningarna.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Tony Wikström, replik

    Tack, fru talman! Utanför borgen så får man ofta höra att folk inte riktigt vet var vi politiker står i olika frågor. Det är lätt att förstå när man lyssnar på ltl Jonsson som för ett år sedan stod här och talade helt annorlunda kring samma fråga, då skulle alla röras av avdraget. Ltl Jonsson lyfte fram att Ålands Framtid var ett borgerligt parti och tyckte att det här var en näringspolitisk fråga. Nu är det mer ett socialt fokus på det hela, vilket jag förstås välkomnar, men det är ingalunda det enda verktyget vi har när det gäller att komma åt fattigdomssiffrorna.

    Det är många ambitioner och tankar som är i röret och på andra sidan årsskiftet har vi flera åtgärder väntandes, t.ex. media-avgiften och tandvårdsreformen. Det verkar som att ltl Jonsson har vänt kappan efter vinden.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Tvärtom så håller vi i Ålands Framtid även i år en debatt, också just nu från talarstolen, där vi försöker få till satsningar på ensamförsörjare och på äldre ensamboende – det är där vi ser att vi har de största ekonomiska problemen i förhållande till fattigdomsgränsen. På båda nämnda områden gav vi förslag under förra året och i år återkommer vi med förslag.

    Varje gång vi lägger förslag bemöts vi ofta med att vi inte skulle ha uppgifter eller statistik och återkommer inte med konkreta satsningar från regeringens på dessa områden. Nu har vi siffror som visar att kostnadsutvecklingen har varit ogynnsam för åldringshushåll och ensamförsörjare. Vi har även siffror som visar på att vi fortsättningsvis har många under fattigdomsgränsen på dessa områden, t.ex. barnbidraget som släpar efter. Ska inte det räcka för att man för en gång skull ska komma till skott?

    Ltl Tony Wikström, replik

    Tack, fru talman! Jag känner inte riktigt igen bilden då vi socialdemokrater har alltid sagt att vi tar emot förslagen med varm hand och att vi kommer att gå till botten med dem i utskotten. Däremot är det också viktigt att ha hela bilden framför sig. Det är inte bara de högre inkomsterna som spelar roll utan det är mindre utgifter också, t.ex. i form av att kunna åka kollektivt, slippa betala medieskatt och kunna nyttja den offentliga tandvården – vilket garantipensionärer kan göra idag men känner antagligen inte till det. De utnyttjar heller inte utkomststödet i den grad som de har rätt till, vilket också kunde läsas i rapporten från ÅSUB.

    Vad beror det på att det är hälften mindre än i Finland och en fjärdedel mindre i skärgården? Man kan nästan tro att det är våra små och sårbara kommuner som felar lite grann där eller är det informationen som brister? Frågan är öppen och jag hoppas vi får svar på den.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Just här brukar socialdemokratisk socialpolitik ibland fallera. Man beklagar över att det är så få som ansöker om utkomststöd när vi nyss, från talarstolen, har presenterat ett förslag som kunde lindra beskattningen för pensionärer med låga inkomster så att man slipper söka inkomststöd. Det måste väl ändå vara en bättre politik om vi ska försöka skapa ett redigt stödsystem för de ekonomiskt utsatta. Vi ska väl inte skicka folk till kommunerna för att söka utkomststöd förrän vi behöver det om vi kan anpassa skattesystemet på ett vettigt sätt för att undvika en sådan situation - det är åtminstone politiken som Ålands Framtids för. Men jag tycker förstås att man ska titta på siffrorna om utkomststöd och olika benägenhet att söka det, det finns säkert förklaringar. Nog måste vi optimera våra system i den omfattning vi kan förrän vi börjar beklaga oss över att det är så få som söker utkomststöd.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Stephan Toivonen, replik

    Tack, fru talman! Det var ett mycket intressant anförande. Jag har känt till att pensionärerna beskattas hårdare men jag kände inte till detaljerna kring hur stor skillnad det var. Eftersom förslaget heter både inkomst- och pensionsavdrag så kan man fråga sig om det kanske enbart ska vara ett pensionsavdrag som går på lägre inkomster. Problemet är det, som bör noteras innan motionen skrivs, de flesta som ligger under fattigdomsgränsen har faktiskt ingen beskattningsbar inkomst och därför kommer man inte åt dem – men de som ligger just ovanför kan man hjälpa.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Det är sant. Det stämmer förstås för dem som har de allra lägsta inkomsterna, under 10 000 euro. De som ligger i spannet mellan 10 000 och 15 000 euro, när det gäller pensionsinkomster, så beskattar vi väldigt hårt jämfört med löneinkomsterna p.g.a. att man har ett arbetsinkomstavdrag som inte täcker pensionsinkomsterna - det gäller nämligen bara om man har löneinkomster. Detta gör att vi får denna snedfördelning mellan pensionsinkomster och förvärvsinkomster. Tittar man på låginkomsttagare med pensionsinkomster så stämmer inte resonemanget till fullo, i alla fall inte i spannet mellan 10 000 och 15 000 euro. Jag tycker att vi åtminstone ska täppa till den luckan och i första rätta till felaktigheten när vi har ett sådant ärende på bordet.

    Efter det kan man fundera på hur vi ska nå dem som ligger under 10 000 euro i pensionsinkomster, för det är klart att det behövs satsningar även där.

    Ltl Stephan Toivonen, replik

    Tack för det. Jag tror att vi är ganska överens. Det talas om att det skulle vara 100 euro åt alla men eftersom differensen är så pass stor enligt er, 5–600 euro, så kan vi föreslå ett avdrag som är större för pensionärerna och, som vi sade tidigare, då kommer det automatiskt och man behöver inte gå och anhålla om det vilket också har varit vår tanke med det s.k. stipendiet. Jag ska jobba för den här saken i finansutskottet.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Det är bra. Jag ställer mig själv lite skeptisk till tanken om stipendier när vi förmodligen kan lägga upp det lite enklare, just på det sätt som vi kommer att föreslå. Det är klart att man ska fundera på alla förslag i sammanhanget. I första hand bör man rätta till beskattningen så att man åtminstone inte beskattar pensionsinkomster hårdare i det här inkomstspannet.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Roger Nordlund, replik

    Fru talman! Vi har två stora utmaningar på Åland, det ena är bristen på tillväxtpolitik, som vi måste åtgärda för att få fart på BNP-utvecklingen och skattekraften, och det andra socialpolitiken och det som vi sett i dagens tidning – 17 % är under fattigdomsgränsen.

    Jag stred med min fru i morse för att jag inte trodde det var sant när hon sa att vi hade fler fattiga här på Åland än man har i riket. Tyvärr är det dock sant och jag fick ge mig även den här gången. Utgående från det vill jag säga att vi från centern stöder de tankar som förs fram och vi är gärna med och medverkar till att det blir så bra utformat som möjligt.

    Vi diskuterade också vid vårt gruppmöte idag att vi skulle efterlysa en fattigdomsdebatt i lagtinget då vi anser att den här situationen inte kan fortskrida. Vi kan inte anse oss vara den rikaste delen av landet samtidigt som vi har den största andelen fattiga. Det är något som inte stämmer då.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Det är klart och samtidigt har vi en väldigt stor fördel på Åland då vi är ett väldigt litet samhälle. Vi kan rikta våra insatser ganska bra om vi bara tänker till och om vi bara funderar ordentligt över hur vi kan använda våra instrument, t.ex. det avdraget vi diskuterar idag. Där kan vi göra mycket och med ganska små medel kan vi nå de som behöver det mest. Det är en sådan debatt vi efterlyser och även varför vi lägger den här typen av förslag från Ålands Framtids sida.

    Även om vi kanske har en större utmaning om man jämför siffrorna mellan Åland och Finland så har vi också betydligt större möjligheter att göra något åt det tack vare självstyrelsen. Det är positivt att även centern ser den här problematiken och har en vilja till att skapa lösningar. Vi har helt klart möjligheten att lösa det om vi bara vill det, men då krävs det också att vi inte bara efterfråga statistik efter statistik utan att vi också vågar presentera åtgärder.

    Ltl Roger Nordlund, replik

    Fru talman! Eftersom det är svårt med den stora, externa självstyrelseutvecklingen så är det så att vi måste satsa mera energi och resurser på s.k. intern självstyrelseutveckling. Det här tycker jag skulle vara den absolut bästa formen av intern självstyrelseutveckling. Den visar att vi kan utveckla de sociala systemen så att vi har ett någorlunda solidariskt samhälle, något som Åland tidigare har kunnat titulera sig som. Dock börjar det nu bli allt för stora skillnader mellan regioner och befolkningsgrupper.

    Det här riktar sig egentligen inte till ltl Jonsson men jag tycker att första sidan på Nya Åland borde skickas till finansministeriet i Finland med tanke på de pågående diskussionerna för att visa en motbild mot den bild som dem försöker måla upp av Åland.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Det är säkert en bra tanke men samtidigt måste jag, i alla sammanhang som jag får möjlighet, gå emot ett sådant resonemang om att vi ska sluta utveckla självstyrelselagen och utvidga vår behörighetskatalog för att fokusera på instrumenten vi har. Jag förstår resonemanget och tankegångarna men det ena får verkligen inte utesluta det andra heller i det här sammanhanget.

    Kanske en sådan bild av verkligheten kan vara ett bidrag till finansministeriet. Om vi ska nå framgång på lång sikt i självstyrelseförhandlingarna så tror jag inte att vi kan åka runt och visa upp Åland i glansbildsformat, vi måste också visa på de problem som råder på Åland. Vi ser ofta hur det slår tillbaka mot oss då vi antyder att vi är så rika och har avgiftsfria bussar och annat, vilket gör att man inte ville ge något extra till Åland. Det är klart att det blir ett problem om man sedan ska sätta sig ner och förhandla om att utveckla självstyrelsen, tyvärr.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl John Holmberg, replik

    Tack, fru talman och ltl Jonsson! Precis som föregående replikskifte utgav, det handlar om socialpolitik och om tillväxtpolitik vilket är två olika saker enligt mig. Det är lite som att jämföra äpplen och päron. Jag tror att om man försöker göra båda, som ltl Jonsson och Ålands Framtid försöker just nu, så blir det någon slags grönsaksröra som möjligen inte hjälper någon i slutändan.

    Lagförslaget, enligt mig, är till för att höja temperaturen ute i samhället när det gäller tillväxt och samtidigt höja tron på företagandet, speciellt inom tjänstesektorn. Socialpolitik kan man bedriva om man har en bra tillväxtpolitik, vilket man måste börja med enligt mig då det är det som skapar grunden i att sedan kunna fördela något. Utredningen från ÅSUB som nu ligger färsk på bordet är faktiskt beställd av landskapsregeringen för att man ska få en bild av läget och givetvis är man beredd att (… taltiden slut).

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Så är det. Den här utredningen görs med jämna mellanrum och man kan inte säga att den skiljer sig så mycket från den förra som gjordes – den visar på samma tendenser och problemområden. Ensamma äldre och ensamma försörjare är de två stora grupperna som behöver stöd från samhället. Det är bra att man uppdaterar statistik och siffror men vi måste även göra något av siffrorna vi får fram. Det är den viktiga lärdomen.

    Det bärande argumentet för avdraget är att man vill stärka köpkraften i det åländska samhället, det är på det sättet man vill skapa tillväxt och utveckling. Då är det väl ändå rätt att ställa sig frågan om hur man kan rikta avdraget så att det faktiskt leder till en ökad konsumtion. Jag tror att om man riktar det till låginkomsttagare så kommer det att omsätta sig till konsumtion i högre utsträckning än om man riktar det till höginkomsttagare. Det måste väl ändå också vara en väsentlig del när man diskuterar ett avdrag som detta?

    Ltl John Holmberg, replik

    Tack, fru talman! Enligt mig är huvuddraget i hela lagförslaget att det ska skapas flera jobb och att det ska bli intressantare att jobba. Man ska vilja jobba istället för att leva på bidrag. Om vi sätter fler personer i sysselsättning så ger det en helt annan tillväxt i samhället på samma gång som klyftorna i samhället minskar. Visst ska köpkraften stimuleras men indirekt skapar vi också fler arbetstillfällen. Det går lite att jämföra med det svenska systemets jobbskatteavdrag, det är lite samma modell, vilket har varit lyckat. Jag är säker på att om vi fortsätter ladda på systemet på motsvarande sätt som man gjort i Sverige så kommer det att ge minst lika bra resultat.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Som sagt så är jag inte kritisk till förslaget utan vi från Ålands Framtid kommer att lägga ett förslag på hur man kan utveckla det. Vi vill fortsättningsvis får de önskade effekterna i köpkraft och konsumtionen så att det fortsättningsvis är attraktivt att arbeta. Det är ingen som har ifrågasatt det i den här debatten. Jag förstår inte varför man ställer sig så skeptiskt till att utveckla och göra förslaget, som landskapsregeringen har lagt, ännu bättre. Det måste väl vara i allas vårt intresse att skapa ett avdrag som faktiskt ger och uppfyller de mål som finns angivna i lagförslaget. Det är väl ändå en rimlig begäran?

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Tage Silander

    Tack fru talman! Jag har några tankar om det här lagförslaget. Det är ju så att det är en direkt fortsättning på det vi har talat om tidigare. Den enda skillnaden är att beloppsgränsen höjs. Syftet med det här förslaget som då redan har diskuterats här i lagtinget är att stimulera. Det gör man genom att se till att vara en av oss har lite mera att spendera och på det sättet kommer man att lyckas och lyckas under året som har gått. Nu höjs som sagt gränsen så att flera får ta del av avdraget.

    Primärt tycker jag att det är kommunerna som ska fundera på hur mycket vi ska ha kvar i börsen genom att justera kommunalskatten. Det är det bästa instrumentet men det kan hända att det finns en allmän åländska motiv, det vill säga att vi måste se till att ge stimulans åt näringsliv och då är det här det enda sättet. Det är inte säkert att kommunerna ser saken på samma sätt. Det är också bra om vi i någon mån kan skilja på stimulansåtgärder och fattigdomsbekämpning, även om de går hand i hand och till och med in en del på varandras områden.

    När det gäller relativa fattigdomen så är den ett dilemma att prata om. Det kan hända att vi har det hyfsat bra här på Åland - för vi pratar om relativ fattigdom, och vad är det i praktiken? Det viktiga måste vara att var och en har så mycket slantar på kontot att man har en dräglig tillvaro så att man kan bo, äta och sova.

    Den relativa fattigdomsgränsen den är relativ utgående från hur alla andra har det i samhället. Jag skulle kunna ge exempel med en massa miljonärer, men jag ids inte göra det just nu. Det som är intressant är vilka effekter det här får, vilket jag har funderat lite på. Det finns inga svar, det skulle vara väldigt bra om man kunde mäta nyttan av ett sådant avdrag men det låter sig knappast göras.

    Vi vet inte om alla de här pengarna går åt till konsumtion. Vi vet inte om de konsumeras på Åland, i Sverige eller i Thailand. Vi vet inte så hemskt mycket om hur mycket som sparas, alla kan inte göra det. Däremot ligger det mycket i det som ltl Jonsson nyss nämnde, det vill säga att det hävdas att det mesta sannolikt går åt i konsumtion om man riktar det till rätt låginkomsttagare. De som har större inkomster kanske inte riktigt är av samma behov att konsumera allt man har på kontot.

    Jag tycker att skattelindringen har den ett enda litet skönhetsfel, som jag också har påpekat åt finansministern i något skede. Det är att vi ger det här avdraget på inbetalda skatter, kommunalskatter, på lön och pension men vi ger det därmed också till dem som har hyfsat låga sådana inkomster men höga kapitalskatter. Ser man på, till exempel, de 100 största inkomsttagarna på Åland så skulle jag säga att ungefär 20 % av dem kommer att få det här bidraget fast de knappast behöver det då de har så pass låga förvärvsinkomster. Det är ett litet skönhetsfel som man kanske kan fundera över i takt med att man funderar på andra ändringar.

    I det här lagförslaget finns också en andra del, vilket inte framgår av rubriken, utan man kommer också att ändra på kommunalskatten för samfund. Gällande det har jag inga kommentarer, det är bara en följd av redan fattade beslut och målsättningen är att samfundsskatten ska vara 20 %, varken mer eller mindre. Tack, fru talman!

    Ltl Ingrid Johansson, replik

    Talman! Att kapitalinkomsterna inte påverkar skatteavdraget vi talar om är inget ovanligt, så är det med nästan alla avgifter. Nästan alla kommunala avgifter är baserade på inkomstskatter och inte på de totala inkomsterna vilket beror på att det är lite mer komplext att införa båda typer av inkomster. Man bör göra en avvägning mellan byråkrati och effekt. Personligen undviker jag gärna det förstnämnda, nämligen byråkratin.

    Ltl Tage Silander, replik

    Det är alldeles korrekt uppfattat och jag uppfattar det på exakt samma sätt. Jag noterar bara att det finns ett litet skönhetsfel.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Tack! Jag tycker att det här resonemanget bör uppmärksammas, att avdraget inte beaktar kapitalinkomsten. Det är precis den här typen av diskussioner vi behöver för att kunna optimera satsningarna, så att vi faktiskt kan bidra med något till den politik och de lagar som förs igenom här i lagtinget. Det är bra, och jag stöder det varmt, om man i finans- och näringsutskottet för diskussionen och faktiskt tittar på hur man kan skapa ett avdrag som ger de effekter som landskapsregeringen åtminstone strävar efter när ett förslag som detta läggs fram.

    Ltl Tage Silander, replik

    Tack så mycket. Det finns naturligtvis mycket åsikter om det här. Jag tror att det är ett bra lagförslag som ligger, men vi ska fundera vidare för det kan säkert fler saker som man bör ta i beaktande.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl John Holmberg, replik

    Tack, fru talman och ltl Silander! Jag måste säga att jag inte ser någon skönhetsfläck i det här lagförslaget. För mig är det bara positivt att det skulle åtnjutas av så många som möjligt, även fast man har stora kapitalinkomster. Då har man ändå varit med och bidragit till samhällsutvecklingen på ett eller annat sätt och ska få vara med och åtnjuta avdraget, även om man kanske inte uppskattar hundralappen lika mycket som en med lägre inkomst gör.

    Ltl Tage Silander, replik

    Tack, fru talman! Ja, så kan man se det. Skulle det vara så att stödet riktades till varenda löntagare eller pensionär, utan en gräns på 55 000, så skulle jag hålla med om resonemanget – annars kan jag inte göra det.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Stephan Toivonen, replik

    Tack, fru talman! Det är kanske inte helt överraskande att ltl Silander berömmer förslaget. Ifjol, när det infördes, så hette det att det var ett avdrag för låg- och medelinkomsttagare. I år höjs den till att dem som får ungefär 64 500 euro också har rätt till att få den omtalade hundralappen. Jag undrar, var går gränsen för medel- och höginkomsttagare enligt moderaterna?

    Ltl Tage Silander, replik

    Jag känner inte till någon exakt gräns. Den enda sak som jag tycker att vi kan notera i vårt parti, säkert gäller de flera, är att de som har svårt med sitt uppehälle räknas definitivt till låginkomsttagare och är dem som vi ska stöda på något sätt.

    Ltl Stephan Toivonen, replik

    Tack, fru talman! Det håller vi med om. Förslaget är nu att gränsen ska höjas till cirka 64 500 euro. Tycker ni att det fortfarande är frågan om en medelinkomsttagare?

    Ltl Tage Silander, replik

    Tack, fru talman! Det är ganska oväsentligt vilka jag tycker att är medelinkomsttagare eller inte. Jag ser dock inte just nu, när jag tittar på lagförslaget, något nämnt om medelinkomsttagare. Det kanske står någonstans men jag har i övrigt inga kommentarer till om den nämnda gränsen är rätt.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Igge Holmberg, replik

    Tack, fru talman! Jag vill tacka ltl Silander för hans anförande. Jag vill påminna alla som är emot förslaget att landskapsregeringen har gjort stora reformer för låginkomsttagare, t.ex. högkostnadsskyddet inom ÅHS. Vilket är något som vi kontinuerligt ser över.

    Det jag tänkte beröra var ltl Silanders idé att man skulle låta kommunerna stimulera mer pengar i börsen. Då är det inte i första hand kommunalskatten man ska diskutera, det som verkligen gör skillnad för låginkomsttagare inom kommunerna är avgifterna. Det är avgifterna som måste hållas så låga som möjligt och det tycker jag att är något som vi bör fundera på inom ÅHS där vi fortfarande har väldigt höga avgifter om man jämför med Sverige och andra närområden.

    Ltl Tage Silander, replik

    Tack, fru talman! Jag tänkte i huvudsak på att det är kommunernas roll att göra det här, om det sedan görs skatteförändringar eller avgiftsförändringar är osagt, verktygen är naturligtvis flera. De verktyg som ltl Holmberg nämnde är saker som kommer att påverka intresset att spendera pengar på annat.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Stephan Toivonen

    Fru talman, bästa lagting. Vissa saker debatterar man en gång och andra saker debatterar man många gånger. Avdraget för arbets- och pensionsinkomster är ett ärende som jag har debatterat flera gånger och som jag ännu kommer att debattera efter denna gång.

    I detta förslag vill ni höja gränsen för avdraget från en beskattningsbar inkomst om 35 000 euro till 55 000 euro. I praktiken innebär detta att personer som har en inkomst mellan 44 000 och 64 500 euro kommer att få en hundralapp till. Detta berör alltså oss här i lagtinget.

    Fru talman. I gårdagens Nyan, så kunde vi läsa att 17 % av hushållen ligger under den relativa fattigdomsgränsen, dvs. har en inkomst under 14 000 euro. Idag föreslår regeringen att ge en hundralapp åt de som tjänar mellan 44 000 euro och 64 500 euro. Jag får gratulera er till en mycket bra tajming, för detta gör det mycket lättare för en debattör att kritisera ert förslag. Vad tror ni att de 6 000 som ligger under den relativa fattigdomsgränsen tänker om ert avdrag, som ni nu vill ge åt de som tjänar över 44 000?

    I årets budgetförslag så skriver regeringen: ”Det arbets- och pensionsinkomstavdrag som infördes år 2018 höjs år 2019. Avdraget lindrar beskattningen av låg- och medelinkomsttagare.” Som jag sade ifjol, gränsen för den relativa fattigdomen ligger kring 14 000 euro, och de som ligger under den kommer inte att ha någon nytt av detta avdrag. De kommer heller inte att ha någon nytta av höjningen.

    Ifjol när avdraget infördes så sades det att alla som tjänar under 35 000 skulle få en hundralapp att handla för. Det sades bland annat i lagtinget av liberalernas gruppordförande. Så lätt kan det vara att missuppfatta, och ni andra kallade det en självklarhet och sade att det inte kan vara så här. Ni kallade även avdraget för ett guldkorn - ”åt den som har guld”, tillade jag då.

    Fru talman! När jag i den inledande budgetdebatten framförde att de som tjänar under 65 000 euro kommer att dra nytta av det nya avdraget så sade ltl Kemetter i en replik, ”det är upp till 55 000. Inte 65 000! Inkomstgränsen är 55 000.” Fru talman och bästa ltl Kemetter, ni borde kanske läsa på lite mer om hur ert föreslagna ändringsförslag fungerar i praktiken. Det är alltså ett avdrag för alla som har en beskattningsbar inkomst om 55 000 euro. Om man har en inkomst om 64 500, bor i Mariehamn, och är medlem i evangeliska kyrkan, är ensamstående och inte har några ytterliga avdrag, så blir den beskattningsbara inkomsten 55 000 euro per månad.

    Fru talman! Det känns lite som om regeringens ”Nicke-dockor” borde få lite mer undervisning i hur avdragen fungerar, jag är övertygad om att finansministern känner till och kan berätta om detaljerna, så att man inte vilseledande hävdar att alla får en hundralapp att handla för eller att gränsen går vi en inkomst om 55 000 euro.

    Fru talman, ltl Kemetter sade också i sin replik: ”Vad gäller socialdemokraternas politik så värnar vi ju också om medelklassen.” Ni borde kanske snarare säga: ”Det är dem som har en inkomst mellan 44 000 och 64 500 som får nytta av denna förhöjning”. Jag undrar vad ltl Kemetter, eller andra socialdemokrater, kallar gruppen mellan 44 000 och 64 000, är de låginkomsttagare eller medelinkomsttagare? eller har ni något annat namn för den nya grupp som ni socialdemokrater uppenbarligen vill stöda?

    Efter denna höjning så kommer det finnas 1 000 personer på Åland, som inte får avdraget för att de har för stora inkomster, medan det alltså 6 500 personer som blir utan avdrag på grund av för små inkomster. De verkliga låginkomsttagarna har alltså ingen som helst nytta av avdraget. De är 6 500 personer eller, som visat, 17 % av Ålands befolkning. Med respekt för tiden så pausar jag mitt anförande här. Tack för ordet, fru talman!

    Talmannen

    Talmannen vill upplysa och påminna ltl Toivonen om språkbruket under anföranden och replikväxlingarna i plenum.

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Fru talman! Ltl Toivonen undrar vad de som är mest ekonomiskt utsatta tycker om det här. Den politiska viljan är att vi inte ska ta ut någon skatt alls av dem och det är det som framgår ur det här. Det går inte att ge något avdrag till någon som inte betalar någon skatt, de ska helst inte drabbas alls. Vi ska inte ha skatt av dem överhuvudtaget och det är svaret på det. 

    Det är en annan fråga, som vi återkommer till, när rapporterna som landskapsregeringen beställt kommer och eventuella åtgärder görs i samband med förslagen. Det här är ett avdrag för att möjliggöra tillväxt och bättre konkurrenskraft i framtiden, samt gjort för att ge ut signalen till de som jobbar att det inte är fult att tjäna pengar. Man kan faktiskt få tjäna lite mer pengar om man jobbar och studerar vilket jag tycker är rimligt.

    Ltl Stephan Toivonen, replik

    Tack, fru talman! Saken är den att ni kallar avdraget för ett avdrag för låginkomsttagare – som inte har någon nytta av det. Det vore förmenat om ni dessutom har ett avdrag som skulle vara negativt för dem som har låga inkomster.

    Jag håller med om att det inte görs så mycket. För tre år sedan hade jag en motion kring att vissa pensionärsgrupper skulle få ett stöd, vilket jag kallar ett stipendium nuförtiden. Hände det något? Nu har ni äntligen kommit med den rapport som ni säger att ni har gjort, men den görs faktiskt regelbundet. Tack.

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Fru talman! Jag förstår faktiskt inte vad ltl Toivonen menar när han påstår att vi kallar det för ett låginkomstavdrag. Vad jag har sett så finns inget sådant i ärendet som ligger på bordet idag, vilket ltl Toivonen borde känna till.

    Det är ett avdrag för att möjliggöra tillväxt och ett avdrag för att ge ut signalen att det är okej att tjäna pengar, studera och jobba. Det ska belönas att man jobbar och studerar, vad är problemet med det? Ser ltl Toivonen problem med att man jobbar och studerar och får behålla lite mer av sina egna pengar?

    Ltl Stephan Toivonen, replik

    Tack, fru talman! Jag tror inte att jag tog upp några sådana problem i mitt anförande. Däremot påstod jag att från årets budgetförslag, sida 21, står det uttryckligen ”det arbets- och pensionsavdrag som infördes år 2018 höjs år 2019, avdraget lindrar beskattningen av låg- och medelinkomsttagare” vilket ni själva har skrivit. Jag påstår att 6 500 låginkomsttagare inte får en cent, istället får personer med inkomster upp till 64 500 euro.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl John Holmberg

    Tack, talman! Bästa lagting! Under remissdebatten gällande budgeten 2019 lyfte finansministern frågan om tillväxt och konkurrenskraft. Flera åländska företagare har under de senaste månaderna vasslat och samarbetsförhandlat. En av våra primärnäringar, jordbruket, har haft en katastrofal säsong som sätter sina spår – även inom flera andra branscher.

    Konjunkturläget på Åland svalnar, kanske snabbare än runtom oss. I november var det relativa arbetslöshetstalet i genomsnitt 3,3 %, i fjol var motsvarande siffra 3,7 %. Den relativa arbetslösheten för ungdomar under 25 år var 5,3 % för att i november i fjol vara 4,6 %. Detta tyder på att arbetssituationen ännu är god. Frågan är dock om arbetslöshetssiffror speglar verkligheten? Jag tvivlar på det.

    Vi har en grupp som växer och som inte finns med i systemet, de s.k. hemmasittarna. Dem är ett svårberäknat antal men ligger i trakten kring 500 personer. Vi har även ett geografiskt avstånd till Sverige som gör det enklare att flytta om du inte får det arbete du önskar på Åland. Vi kan jämföra siffrorna på ett bra sätt månad för månad men min åsikt är att arbetslösheten ser annorlunda ut än vad siffrorna visar.

    Ett steg framåt för att smörja tillväxten är arbets- och pensionsinkomstavdraget som nu föreslås att breddas. Det handlar inte om stora summor för den enskilde men en signal om att det lönar sig att arbeta, en signal åt dem som vill jobba, har jobbat eller jobbar. En förutsättning för en god och allmän välfärd är att alla som vill och kan arbeta också gör det. Ett eget arbete ger människor möjligheten att förverkliga sig själva. Det innebär inte bara en försörjning utan också även att få ingå i en arbetsgemenskap. Att få behålla en större del av sin lön är viktigt för den enskildes utveckling och för dennes rätt att i grunden bestämma mer över sitt liv.

    Regeringens ansvarsfulla politik ger nu utrymme till att skatteavdraget breddas upp till en årsinkomst på 55 000 euro. Det innebär att en större grupp, 6 000 fler skatteskyldiga, får mer pengar kvar i plånboken och det blir mer lönsamt att arbeta. 1,8 miljoner euro går ut och förbättrar tillväxten i samhället och självklart gör det skillnad. Pengar som går direkt in i handeln och tjänstesektorn. När det blir mer lönsamt att arbeta kommer också fler personer in i arbete och sysselsättningen påverkas positivt. När fler jobbar blir det naturligtvis också mer pengar till välfärdens kärna.

    Skatteavdraget belönar ansträngning. Det är både ekonomiskt positivt, konjunkturmässigt bra samt rätt och rättvist. Det gör så att vi får folk i arbete och minskar bidragsberoendet och är dessutom kanske den viktigaste åtgärden mot fattigdom och utanförskap. Detta skatteavdrag är en positiv signal och injektion i en konjunktursituation som är osäkrare än på länge. Det stimulerar till arbete, köpkraft och bygger välfärd. För mig får detta avdrag utvecklas ytterligare i samma riktning och innehålla en större laddning i framtiden. Avdraget skulle framledes även kunna utformas på ett sätt som ger ännu fler incitament som stimulerar äldre att arbeta längre, speciellt med tanke på den totala försörjningskvotens utveckling. Tack, fru talman!

    Ltl Stephan Toivonen, replik

    Tack, fru talman! Jag trodde faktiskt först att ltl Holmberg hade tagit fel anförande, att det var anförandet som skulle hållas i budgetdebatten. När det gäller avdraget så ska det nu höjas till 65 000 i inkomst. Det har diskuterats andra alternativ här där man t.ex. vill ge mer åt pensionärerna eftersom skatterna är lite annorlunda. Hur ser ni på det, att det ska ges upp till 65 000 och att pensionärerna har högre skatt? Skulle det finnas andra möjligheten än att dra av hundralappen rakt av på det här sättet som föreslås?

    Ltl John Holmberg, replik

    Tack, fru talman och ltl Toivonen! Gränsen är upp till 55 000, inte 65 000. Som jag sade i ett replikskifte tidigare idag, det är viktigt att man håller isär socialpolitik och s.k. tillväxtpolitik. Jag tror att alla parter vinner på det. Jag ser det här som en stimulansåtgärd för att göra det ännu attraktivare att arbeta och att öka på sysselsättningsgraden och köpkraften som i sin tur stimulerar till företagen.

    Ltl Stephan Toivonen, replik

    Tack, fru talman! Som jag nämnde i mitt eget anförande så var det 65 000 när det gällde inkomst, det är beskattningsbar inkomst som är 55 000 euro. Det här med social- eller skattepolitik, det ena stör väl inte det andra? Som det nämnts tidigare, ger man en hundralapp åt den som har en lägre inkomst så kommer rimligtvis en större andel att konsumeras - inte sparas, och även konsumeras lokalt – inte på annat håll. Det borde alltså stimulera tillväxten bättre genom att ha det på ett annat sätt än det som är. Tack.

    Ltl John Holmberg, replik

    Tack, fru talman! Precis som jag nämnde i mitt anförande så ser jag det här lagförslaget som en positiv uppmaning till att det lönar sig att arbeta. Det är något långsiktigt då det stimulerar till utbildning och till att arbeta, kanske även arbeta längre.

    Sedan behövs det också åtgärder för att bekämpa fattigdomen och flera sådana åtgärder har landskapsregeringen redan infört. Efter den här rapporten, som är näst intill dagsfärsk, så kommer man givetvis att införa andra åtgärder. Därför finns det ingen orsak till att börja blanda ihop tillväxtpolitik med socialpolitik. En bra tillväxt skapar förutsättningar till en god socialpolitik.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack, talman! Ena veckan hör vi från regeringsbänkarna att Åland måste bli mera hållbart och konsumera mindre då vi måste tänka på vår planet. Veckan efter får vi höra att det är oerhört avgörande att vi konsumerar mera. Det visar på att det inte finns en hållbar linje i politiken som regeringen för.

    När det gäller ltl Holmbergs anförande så är principiellt det lätt att hålla med. Det som ledamoten dock inte förstår är vad utgångspunkten för resonemanget är. Ltl Holmberg är övertygad om att 8,30 euro per månad kommer att göra så att folk känner att de har mera pengar i plånboken och att de känner lusten att spendera den nya förmögenheten. Det är som att det saknas en viss verklighetsuppfattning om vad 8,30 euro betyder i vardagen.

    Ltl John Holmberg, replik

    Tack, fru talman och ltl Jansson! Att man får 8,30 euro mer i plånboken kan innebära att man går och klipper sig en gång till per år, tar en massage eller köper lokalproducerad mat istället för billiga utländska råvaror.

    Jag ser dock det här som en början och jag hoppas att det här kommer att laddas på ännu mer i framtiden och gälla alla.

    Ltl Harry Jansson, replik

    En klippning idag kostar 32 euro senast jag besökte en frisör, vilket betyder att man måste vänta ungefär fyra månader för att få ihop en klippning på basen av avdraget, ett exempel för att visa verkligheten bakom siffrorna det gäller.

    När det gäller ltl Holmbergs återkommande påstående om landskapsregeringens ansvarsfulla politik så vill jag nämna att det är den här landskapsregeringen som har dragit bort de pengar från kommunerna som står för omsorgen för de svaga i samhället när det gäller pengar och olika familjesituationer. Genom att ta bort pengar från barnomsorg, äldreomsorg och dylikt. Det är i det här som landskapsregeringen har haft sin effektiva politik mot invånarna. Från centerns sida vill jag säga, vi missar aldrig ett tillfälle att påpeka, samma landskapsregering lägger ner demensavdelningen i en tid när vi sannerligen behöver den typen av kvalitetskunnande.

    Ltl John Holmberg, replik

    För den som går till frisören tre gånger per år skulle ha råd att gå fyra gånger om man vill. När det gäller kommunerna ser jag inte vad det har med det här ärendet att göra, men ltl Jansson vet säkert att en stor reform är på kommande som skapar förutsättningar till att kommuner kan bedriva en god välfärd och bibehålla en väldigt god och kanske bättre attraktionskraft än tidigare till en, för invånarna, lägre skattekostnad. I sin tur stimulerar även det ekonomin. Vad jag vet har kommunerna ett överskott på ungefär 10 miljoner tillsammans och som överstiger skuldsaldot. Jag tycker att det här är väldigt positivt. Tack.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Göte Winé

    Tack, talman! Arbets- och pensionsavdraget rör alltid en debatt, såväl budgetdebatten ifjol och i år. Ser vi generellt på ett skatteavdrag så kan man erkänna, och det är ingen hemlighet, att vi från socialdemokraterna inte jublar över ett skatteavdrag. Vi ser istället egna ekonomiskt stabila kommuner och vi ser socialpolitiska satsningar framom skatteavdrag. Men när man sitter i en regering så får man ge och ta, man får kompromissa och gå framåt tillsammans. Förra året var det ett avdrag som var inriktat mot de med lägre inkomster och nu är det nästa tur.

    Det vi också gemensamt gör ifrån regeringen är en utveckling av tandvårdsreformen och vad det gäller de äldre så har vi också ett utvecklat högkostnadstak inom ÅHS. Vi jobbar från flera olika håll. Ser vi socialpolitiskt på det här, som debatten har blivit till stor del, så kommer resultatet av jämlikhetsrådets arbete som vi ser fram emot.

    För oss är det den skattefinansierade välfärden som ska trygga vår framtid tillsammans med låga och tillgängliga avgifter, t.ex. låga avgifter till sjukvården och hemserviceavgifter.

    Talman! Avslutningsvis vill jag säga att vi från socialdemokratiska gruppen ser fram emot att utveckla med jämlikhetsrådets arbete, ett utvecklande av högkostnadstaket och ett fortsättningsvis arbete på tandvårdsreformen. Däremot ser jag inte att det här skulle skapa arbetsplatser. Vi bör framledes se över hur vi ska få flera i arbete.

    Idag i radion fick man höra om att det är många unga män som inte har arbeten men jag tycker att det är en helt annan diskussion och debatt. Däremot ser jag fram emot när jämlikhetsrådet kommer med sitt arbete, då får vi diskutera om det är ett avdrag, bidrag eller låga avgifter som gynnar mest.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Tack, fru talman! Jag får uppfattningen när jag lyssnar på ltl Winé att han med långa tänder har varit med och godkänt avdraget och att han inte tror att avdraget har den effekt som han skulle önska. Min fråga är, eftersom man med långa tänder godkänt detta förslag, vad har man fått istället?

    Ltl Göte Winé, replik

    Tack, talman! Långa tänder vet jag väl inte men vi har framförallt fått trevliga regeringskolleger som varit jättesnälla med oss. Skämt åsido, vi har bland annat fått en utvecklad tandvårdsreform och det är ett viktigt steg. Det är ett bra tag sedan det hände något och där fick vi ett steg framåt. Det viktigaste av allt är att vi gemensamt har tagit i kraft ett högkostnadstak som även innebär s.k. boendekostnader inom sjukvården, vilket gör att den enskilde får det betydligt lättare.  Nu är högkostnadstaket verkligen är ett högkostnadstak.

    Det är såhär ltl Eklund, i en regering får man ge och ta, vissa saker får man igenom och vissa inte. Det här är något som vi har varit med och kompromissat fram för det är så det fungerar i ett samarbete.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Tack, fru talman! Angående det sistnämnda kan jag säga att socialdemokraterna har också suttit i oppositionen och skrivit motioner så man vet nog hur det går till och jag tycker att vi inte ska klanka ner på det systemet. Det skulle vara intressant att veta vad ltl Winé skulle ha velat göra istället för avdraget som framförs nu, det har han inte presenterat.

    Ltl Göte Winé, replik

    Oj, skulle jag presentera det så skulle de sparka iväg mig så långt de bara kan. Definitivt, ltl Eklund, det var inte meningen att klanka ner på systemet men när man sitter i regeringen så måste man ge och ta.

    Jag kan inte ge en önskelista men jag vet inte om det skulle handla om så mycket pengar egentligen. Jag tror däremot att vi skulle behöva ändra en hel del i hur vi arbetar och hur vi behandlar våra unga. Där skulle jag ha mycket att säga till om och ha stor vilja att förändra.

    Det är så, ltl Eklund, att jag tror att vissa skulle reagera om jag fick alltför mycket makt i denna regering. Jag får nöja mig med att vi har en regering bestående av tre partier och tillsammans ska vi se på en ökad välfärd och tillväxt. Allt det ska rymmas in och då måste jag göra lite rum för lite andra socialdemokratiska vänner.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack, talman! Nu ska vi inte belasta ltl Winé för alltför mycket regeringspolitik men det är klart att man tycker lite synd om socialdemokraterna med tanke på de eftergiften man har fått göra.

    När det idag gäller de principiella utgångspunkterna så förvånas centern av hur socialdemokraterna kan tycka att de som tjänar upp till 65 000 euro tillhör en grupp som kan känna att 8,30 euro per månad har betydelse i något avseende överhuvudtaget? Även tron som jag har hört från den liberala sidan, att det här är den stora förändringen av konjunkturen på Åland, känns blåögt om man får uttrycka det så.

    Ltl Göte Winé, replik

    Tack, talman! Tyvärr, ltl Jansson, några blåögda ögon kan jag inte ge dig idag – däremot en blå skjorta. Ltl Jansson behöver heller inte tycka synd om oss. Det är såhär, och det vet ltl Jansson med tanke på hur jobbigt han tyckte förra mandatperioden var, att man måste få ge med sig i vissa frågor och det är kanske inte alltid ens egen politik som lyfts fram. I det här fallet är det så att vi måste se på en helhet.

    Som jag nämnde tidigare i mitt anförande, förra året var det till dem med de lägre inkomsterna och i år är de här. Vi har också fått, som jag nämnde, en utvecklad tandvårdsreform, utveckling inom högkostnadstaket och vi går nu vidare med att jobba tillsammans. Jag ser fram emot att snart höra från lantrådet om jämlikhetsrådet och dess arbete. Det gäller att se helheten, ltl Jansson.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Centern anser att pensions- och löneavdraget är fråga om mycket pengar, nästan två miljoner per år, som vi ska finansiera på något sätt. Det är två miljoner euro som, rätt satsade, skulle ha otroligt stor betydelse för de som är i en utsatt situation på dagens Åland. Vi skulle kunna göra en oerhörd skillnad från lagtingets sida och faktiskt hjälpa dem som har problem med ekonomin i vardagen.

    Jag skäms som lagtingsledamot att jag själv kommer att kunna ta del av det här avdraget. Vi som ledamöter behöver sannerligen inte 8,30 euro till per månad. Däremot har vi hundratals människor på dagens Åland som skulle behöva detta lilla tillskott för där skulle den berömda hårklippningen bli en verklighet även för dem, med lite jämnare mellanrum.

    Ltl Göte Winé, replik

    Tack, ltl Jansson. Ja, vi ska gå ditåt, ha tålamod ltl Jansson! Nästa talare är lantrådet som ska prata om hur vi stimulerar jämlikhetsrådet. Att centern helt lämnar bort dem som verkligen bidragit till att hålla Åland rullande är ltl Janssons kast. Alla är med och bidrar. Likadant när centern var med och drog bort tre miljoner av kommunerna i landskapsandelar, angående sjukvården och Gullåsen, eller som när centern var med och tog bort sjukkostnadsavdraget. Det är precis samma sak, ltl Jansson, men nu sitter man i opposition och har total glömt vad som har hände när man själv var i majoritet.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Stephan Toivonen, replik

    Tack, fru talman! Ltl Winé slipper inte mig ännu. Det är ett intressant anförande om ett intressant ämne. I årets budgetförslag står det att av ”draget lindrar beskattningen av låg- och medelinkomsttagare” och nu vill ni höja det från 44 000 till 65 000 i inkomster. Jag undrar var socialdemokraterna placerar in den här gruppen är det medelinkomsttagare eller vad är det? Det är eran nya väljargrupp enligt ltl Kemetter.

    Det har diskuterats idag att man istället för att höja gränsen skulle ge ett större avdrag åt pensionärerna, eftersom vi har hört att skatten på pension är större. Hur ställer sig ltl Winé till ett sådan alternativ?

    Ltl Göte Winé, replik

    Det är alltid lätt att säga ”nu ska vi höja åt dem här”, men vi glömmer ofta bort helheten. Tidigare fanns ett förslag från ett parti där man ville ge ensamförsörjarna 50 euro mer och man gjorde det också till en valfråga. När man sedan började titta ordentligt på frågan så var det så att det skulle inverka på bostadsbidraget vilket gjorde att man inte kunde gå in för det.

    Egentligen är det så, ltl Toivonen, att det är lätt att gå in med ett bidrag men det kan påverka ett annat. Det är därför som jag säger, ännu en gång, att lantrådet är nästa talare och kommer att tala om jämlikhetsrådet där man kan se hur man kan stimulera och göra (… taltiden slut).

    Ltl Stephan Toivonen, replik

    Tack, fru talman! Här gäller det inte något slags bidrag utan helt enkelt att öka skatteavdraget. Jag har väldigt svårt att se de effekter som ni talar om för att jag tror att effekterna är historiska då det var för ett antal perioder sedan som det var inne på fastlandet att man skulle ta bort dessa ”inkomstfällor”. De borde vara borta, för jag tittade själv på dem i samband med mitt eget förslag om arvoden då jag blev tillsagd att ”ger man 50 euro så tappar de 100 euro”, vilket man inte gör med dagens bostadsbidrag. Nu är det så att man tappar en liten del men absolut inte femtiolappen.

    Min fråga är fortfarande, om vi istället har för att ha 100 euro för alla skulle istället ha 200 eller 300 euro för pensionärerna och därmed inte höja gränsen, vad säger ni om det? Om det alltså inte påverkar bostadsbidraget så mycket som ni tror. Tack.

    Ltl Göte Winé, replik

    Tack, talman! Som jag sagt tidigare så stöder vi från socialdemokratiska gruppen det här lagförslaget och vi ser fram emot en bredare och mer enhetlig politik kring det samt att man kanske ibland måste se lite bredare än den vanliga tunneln. Tack.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Lantrådet Katrin Sjögren

    Talman! Visst ska man ha en sammanhållen politik och det finns definitivt utrymme för landskapsregeringen att bedriva både självstyrelsepolitik, hållbar tillväxtpolitik och socialpolitik. Ur mitt perspektiv har den breda ideologiska basen för landskapsregeringen mycket fördelar. Det finns kreativa lösningar, möjligheter att driva en allsidig och sammanhållen politik och det finns även utrymme att lösa problem.

    Det har varit väldigt intressant att lyssna till den här debatten och det har varit flera ideologiska resonemang. Jag kan sympatisera med ett avdrag och det resonemang kring att det alltid ska löna sig att arbeta men jag har också den ideologiska ståndpunkten att jag tycker det är sympatiskt med lägre skatt på arbete och gärna med en grön skatteväxling, att man skulle skatta konsumtion, dock har vi inte möjligheten att bedriva den skattepolitiken ännu.

    Det var ett replikskifte tidigare kring konsumtion där jag delar ltl Holmbergs analys. Man kan konsumera hållbart, köpa åländskt kött och grönsaker, köpa ekologiskt och unna sig frissa- och restaurangbesök samt köpa vinterstövlar och halare till sina barn.

    Landskapsregeringen har under hela mandatperioden ägnat mycket tid och möda åt de som lever i ekonomisk utsatthet på Åland. Det inleddes med ett stort fattigdomsseminarium, vilket är ett ord jag är lite allergisk mot, men det hette så. Det var en stor och bred uppslutning och det som framkom var att det allra viktigaste för att förebygga ekonomisk utsatthet är jobb, överlägset. Det framkom även andra förslag och saker som man ville belysa, t.ex. dolda avgifter och kostnader, man tog även upp den nya grundskolelagen som ett viktigt instrument.

    Socialpolitik är väldigt viktigt och jag anser att det är en grundläggande sak för en allsidig politiker, att tala för dem som sällan hörs eller orka stå på barrikaderna. ÅSUB har faktiskt det alldeles nya systemet där man kan skruva till och se på åtgärder som direkt gör livet lättare för de som har det ekonomiskt tufft. Det är ett väldigt komplext politikområde, ger man stöd eller bidrag så kan det slå ut andra mekanismer i hela välfärdsystemet. Det nya system kommer vi att kunna använda nu när vi har den här utredningen.

    2007 till 2011 var jag socialminister och försökte hitta åtgärder för de kvinnor som är garantipensionärer, vilket visade sig vara mycket mer komplext än man kunde föreställa sig. Då gjorde man även för första gången denna ÅSUB-utredning som vi nu följer upp och är den tredje i ordningen, den förra gjorde under ltl Aaltonens tid som socialminister och då gjorde man åtgärder vilket vi även kommer att göra nu.

    Jag kan också garantera lagtinget att socialpolitiken har tagit utrymme och vi har ägnat tid, möda och tankekraft åt att hitta åtgärder för de som lever i ekonomisk utsatthet. Åtgärder som är oändligt mycket större än just höjningen av avdraget. Vi har skruvat på precis allt och vi har haft, vilket framkom från ltl Winé alldeles nyss, ett jämlikhetsråd. Ett internt ministerutskott där vi har tittat just på de som har det ekonomiskt tufft.

    När det gäller de som har det ekonomiskt tufft så finns det tre saker som är av avgörande betydelse förutom att man har jobb. Transfereringar, sänkta avgifter och satsningar i välfärden, precis det arbetar landskapsregeringen med. Vi håller på att ta fram en grundskolelag, som vi kan vara väldigt tydliga med när det häller exempelvis dolda avgifter, och vi jobbar även med socialvårdslagen och äldreomsorgslagen. Det kommer att ha betydelse för människor i förebyggande syfte men även de som redan har det ekonomiskt tufft.

    När det gäller transfereringar så har arbets- och pensionsavdraget debatterats men vi har även ett stort arbetsvärderingssystem. Jämställda löner är också en väsentlig del i att förebygga ekonomisk utsatthet. Vi har haft tidigare avdrag, vi har följt upp med grundavdragen som man gör på rikssidan och nu det här egna avdraget.

    Vi har tittat på avgifterna vid ÅHS och på primärvården, nu har vi infört att det är avgiftsfritt för unga på primärvården. Vi har projektet ”kreativa och stärka barn” där det ingår både idrotts- och kulturaktiviteter för barn som är kostnadsfria. Det är också förebyggande och avgiftsfritt. Vi har haft en diskussion med Ålands gymnasium och tittat på de dolda kostnaderna där och vad vi kan göra åt det så att kostnaderna inte skenar iväg för dem som vill studera vidare. Vi har också, i årets budget, en utökat tandvård för garantipensionärer – dvs. dem med lägst inkomster. Nu har vi utredningen i vår hand och jag ser att det är absolut nödvändigt att komma med kompletterade åtgärder.

    Jag skulle vilja ge en vägkost inför utskottsbehandlingen. Det låter som att det är väldigt lätt att skruva på det här och ge ökade stöd och bidrag men man måste ha hela paletten med sig så att man inte gör en åtgärd som slår undan benen för en annan. Jag har egen erfarenhet av att det inte är helt enkelt. Jag kan garantera lagtinget att vi fortsätter att titta på socialpolitiska åtgärder och de som har det absolut tuffast i vårt samhälle. Tack.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Att det ska löna sig att arbeta är en paroll som är väldigt lätt att hålla med om. Betyder det, enligt lantrådet, att vi ska beskatta pensioner hårdare än arbete? Det är kontentan av det. Om det ska vara mer lönsamt att arbeta så måste det vara mindre lönsamt att göra annat, t.ex. att vara pensionär. Till viss del kan jag ha förståelse för en sådan argumentation, att vi behöver ha flera med i den arbetande befolkningen i takt med att vi blir äldre.

    Men frågan som jag skulle vilja ställa till lantrådet är, ska vi verkligen beskatta pensionärer som har en inkomst under den relativa fattigdomsgränsen, 15 257 euro, hårdare än de som förvärvsarbetar? Min klara uppfattning är att vi inte ska det, vad tycker lantrådet?

    Lantrådet Katrin Sjögren, replik

    Talman! Det tycker jag att vi ska återkomma till. Jag följer noga med i den diskussionen och den skattebehörighet som finns på rikssidan. Jag tycker inte att man ska beskatta pensionärerna hårt, jag tycker att man ska hitta morötter för att det ska löna sig att arbeta. Jag kan dessutom tycka att det ska löna sig att arbeta som pensionär.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Jag vill bara illustrera med det att det är lätt att säga att det ska löna sig att arbeta men om man vill skapa morötter för pensionärer att arbeta så ska man se till att skatta pensionärer hårdare, samtidigt som lantrådet står och säger att man inte ska göra det. Det blir lite dubbla budskap, det ska löna sig att arbeta men man ska inte beskatta pensioner hårdare. På vilket ben vill man stå?

    Visst kan det finnas något slags förnuft i att resonera så vad gäller pensionärer som är välbeställda och har möjlighet att arbeta men när det gäller pensionärer som har så pass låga inkomster att de understiger den relativa fattigdomsgränsen så är det ett systemfel att vi beskattar pensionerna hårdare än motsvarande löneinkomster. Jag hoppas att vi kan rätta till det felet.

    Lantrådet Katrin Sjögren, replik

    Talman! Jag utgår ifrån att ltl Jonsson anser att det inte ska löna sig att arbeta, det verkar vara klara besked från Ålands Framtids sida. Inte är det bara välbeställda pensionärer som vill jobba, det är totalt fel uppfattning. Det finns massor av personal som jobbar inom hälso- och sjukvården som inte alls är höginkomsttagare och gärna arbetar men det lönar sig inte för vissa att ta de extra passen. Vi behöver erfarenheten som pensionärerna har och vi ska inte beskatta dem oskäligt. Men det var klara besked från Ålands Framtid, det ska alltså inte löna sig att arbeta.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Stephan Toivonen, replik

    Tack, fru talman och tack för ett mycket intressant anförande. Det fanns många saker som jag håller med om men det är inte dem man ställer frågor om.

    Ni nämnde att ni var för s.k. grön skatteväxling. Jag vet att det inte är inom er behörighet men om regeringen skulle ha behörighet att påverka bensinpriserna, skulle ni då vara inne för att höja bensinpriserna på Åland med tanke på klimatförändringen?

    Talmannen

    Jag vill påminna om att frågeställningarna bör rikta sig mot huvudanförandet.

    Lantrådet Katrin Sjögren

    Talman! Det är en helt irrelevant fråga men eftersom ltl Toivonen frågar så tänker jag svara.

    Jag skulle till exempel vilja sänka skatten radikalt på elbilar. Jag skulle göra det lönsamt att köpa åländskt kött och grönsaker, jag skulle göra det lönsamt att åka buss och jag skulle driva, ltl Toivonen, en klimat- och miljöpolitik.

    Ltl Stephan Toivonen, replik

    Tack, fru talman! Det där var ett typiskt politikersvar, dvs. egentligen inget svar på frågan. Jag försöker istället med en annan fråga. Ni sa att den nya rapporten har kommit och nu ska det satsas på åtgärder för dem som ligger under den relativa fattigdomsgränsen.

    Det märkliga är att föregående rapport kom 2015, just före ni tillträdde, och när jag hade en motion för tre år sedan om att sjuk- och folkpensionärer skulle få ett arvode så skyllde ni bara på att det så småningom kommer en utredning som ÅSUB gör. Varför kunde man inte tidigare ha gett ett arvode till dessa grupper, dvs. folk- och sjukpensionärer?

    Lantrådet Katrin Sjögren, replik

    Talman! Ltl Toivonen behöver reda ut det där i utskottet. Vi försökte även titta, under den tid som jag var socialminister, på negativ beskattning. Det är mycket komplicerade system och jag uppfattade det som att ltl Toivonens förslag inte var helt genomförbart.

    Vi har gjort åtgärder under hela mandatperioden och om ltl Toivonen skulle ha lyssnat så skulle han ha hört hur vi har gjort kring avgifterna på ÅHS, hur vi funderade kring socialvårdslag och äldreomsorgslag och hur vi nu har tagit beslut om tandvård för garantipensionärer. Hela mandatperioden har vi arbetat med dessa frågor och levererat åtgärder efter bästa förmåga.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Göte Winé, replik

    Tack, lantrådet för ett bra anförande där man tydliggjorde jämlikhetsrådets arbete. Ni nämnde seminariet om ekonomisk utsatthet som tog upp dolda avgifter i skolan, bl.a. höga avgifter inom föreningar i idrottsvärlden, och sedan även gav anvisningar till utkomststödet.

    En sak som har kommit till min kännedom, som jag även vet är en fråga som lantrådet tittar på, är avgifterna inom social- och sjukvården – framförallt för de som bor på effektivare serviceboenden. För dem som bor på ett serviceboende så kan det bli rätt höga kostnader och att minska avgifter är något man borde se över istället för att bara titta på hur man kan dra bort avdrag.

    Lantrådet Katrin Sjögren, replik

    Talman! Det är helt rätt. Det är så att vi har ett högkostnadstak i kommunerna vad gäller socialvården och ett högkostnadstak inom ÅHS vad gäller hälso- och sjukvården, vilket också drabbar våra äldre ålänningar. Det är en viktig fråga och den håller socialminister Valve i och den ska vi titta på. I den frågan ser kommunerna till sitt och ÅHS till sitt, så en alldeles enkel lösning är det inte men det kan också bli oskäligt om man betalar höga avgifter till både kommunerna och ÅHS. Därför gjorde vi även förändringar i dygnsavgiften som också är ett steg framåt.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Tony Wikström, replik

    Tack, lantrådet för den lite principiella diskussionen och utläggningen, det var intressant att följa. Bara för att förtydliga, det är alltså så att regeringen och lantrådet ser att det går att hålla två bollar i luften? Den sociala bollen, där man värnar om de fattiga och verkligen tar uppgifterna från ÅSUB på allvar, och tillväxtbollen där vi värnar om att hjulen ska snurra och vi ska ha råd att köpa den där lilla guldkanten som får näringslivet på Åland att gå lite bättre.

    Lantrådet Katrin Sjögren, replik

    Talman! Det ser jag som den absoluta förutsättningen när man vill driva en sammanhållen och bra politik, att ha flera bollar i luften och ha flera perspektiv.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Minister Wille Valve

    Talman! Inledningsvis vill jag tacka för en bra, engagerad och allmänpolitisk debatt med kraftig social- och näringspolitisk slagsida - även om vi bitvis kanske har rört oss lite utanför dagens ämne.

    Jag ville replikera och reagera på en företeelse som vi såg tidigare i debatten. Ltl Nordlund gjorde lite av en, vad jag uppfattade det som, ”hit and run” som man brukar kalla det på modern nusvenska. Ltl Nordlund påstod att vi på Åland har flera fattiga än i riket, vilket inte stämmer och det går inte att få det att stämma på ett enda sätt. Det stämmer lika mycket som, till exempel, påståendet att vi skulle ha flera ålänningar än det finns fastlänningar. Inte heller går det att anföra att det skulle finnas flera ålänningar under den absoluta fattigdomsgränsen. Återstår då den relativa fattigdomsgränsen? Som är ett mycket hårt kritiserat begrepp.

    Jag vill illustrera detta med ett samhälle där man har ett antal rika knösar. Om antalet rika knösar ökar så ökar också det relativa antalet fattiga och den procentuella andelen av de som relativt sätt är fattiga blir större - vilket inte säger oss något överhuvudtaget. Om några av dessa tidigare nämnda knösar gör ett antal dåliga affärer så innebär det att den relativa fattigdomen minskar utan att vardagen egentligen förändras för den övriga delen av befolkningen. Det är just det här som är problemet med statistik, det kan förvrängas ganska lätt.

    Inkomsterna i uträkningarna kommer ifrån medianinkomsten och man måste hela tiden hålla i minnet att det är frågan om relativ fattigdom, inget annat, och då jämför man emot enbart mot de andra i samhället – inte gentemot någon fast gräns som har fastställts av t.ex. FN. Den relativa fattigdomen i de nordiska länderna är något helt annat än den relativa fattigdomen i Rumänien.

    Avslutningsvis, talman! Den bästa fattigdomsbekämpningen är att se till att alla har ett jobb. Jag är väldigt glad över att så många ledamöter har sagt det idag. Vi kan också notera de färska siffrorna från ÅSUB. Vad gäller arbetslöshetsgraden är den nu nere på 3,3 % jämfört med 3,7 % för ett år sedan vilket är glädjande besked. Det kommer mer näringspolitik från den här landskapsregeringen, också till den delen som rör mitt ansvarsområde. Tack för ordet!

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Det stämmer att alla mått och siffror har sina begränsningar, men jag delar inte kritiken mot den relativa fattigdomsgränsen som ministern framför. Jag tycker att han tänker lite fel när han säger att det räcker med att det tillkommer några rika knösar för att den relativa fattigdomsgränsen ska justeras. Den justeras inte just på grund av att den utgår ifrån medianinkomsten.

    Den relativa fattigdomsgränsen är 60 % av medianinkomsten på Åland, som är ungefär 25 000. Det betyder att det finns lika många på Åland som tjänar över 25 000 som tjänar under 25 000. Tar man 60 % av det så landar man på 15 257 euro, vilket ÅSUB nu har gjort och det är där man sätter den relativa fattigdomsgränsen. Det är ett mått och det har säkert sina brister men det ger ändå en hyfsad bild över det åländska samhället. Det visar vad man behöver för att klara sig bra i det åländska samhället och nog måste vi ta den problematiken på allvar, att det finns så många stora grupper som lever under denna gräns. Delar inte ministern den synen?

    Minister Wille Valve, replik

    Vad gäller de sistnämnda så delar jag synen och det gör med all säkerhet övriga landskapsregeringen också. Vi har utsatt grupper i samhället och förstås ska vi göra vad vi kan för att lyfta upp dem vilket är en väldigt viktig och bärande del i vårt fattigdomsbekämpningsarbete.

    Kritiken som jag anförde vill jag hävda att delas även av vår statistikbyrå ÅSUB om man börjar diskutera med de statistiker som har tagit fram rapporten. Man kan ställa den helt öppna frågan, ”vad är svagheten med att använda relativ fattigdomsgräns som begrepp jämfört med andra begrepp?”. Jag vågar påstå att de kommer att framföra ungefär samma sak som jag just framförde i talarstolen och därför ska man inte dra alltför långa växlar på begreppet.

    När landskapsregeringen fick en presentation av den här rapporten, som förövrigt är 100 % offentlig idag, ställde undertecknad frågan ”ska vi glädjas nu över att den relativa fattigdomen har sjunkit?” svaret är nej och det beror just på de faktorer som jag beskrev (… taltiden slut).

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Jag vänder mig bara emot att resonemanget att om det skulle komma en rik krösus till så skulle den relativa fattigdomsgränsen öka. Kommer det någon som tjänar två euro och även en som tjänar 10 miljoner så kommer den relativa fattigdomsgränsen vara densamma på grund av att man tittar på medianen och inte på medelinkomsten. Därför tycker jag ändå att det finns en intellektuell tanke bakom begreppet relativ fattigdom då det är baserat på medianinkomsten. Visst har det sina begränsningar och säkert kan vi få fram ett bättre mått men samtidigt är det lite relevant då man kan jämföra sig med andra i de här sammanhangen också.

    Nu när FN har gått in för det här sättet att mäta så är det åtminstone en bra variabel och kanske även den enda vi har tillgänglig i dagsläget som är jämförbar och tillförlitlig i det här sammanhanget. Därför tycker jag inte att man kan förringa den som mått och den visar klart och tydligt att det behövs åtgärder, särskilt för de ensamma försörjarna.

    Minister Wille Valve, replik

    Det som ltl Jonsson beskriver finns till viss del på sida 32, där jämförs det mellan Åland, Finland, Sverige och EU. Vill man så kan man dra ganska långtgående slutsatser av siffrorna.

    Det jag vill belysa och lyfta fram i detta anförande och replikerna är konsekvenserna av vårt lilla befolkningsunderlag. Att det tillkommer eller flyttar ut en rik knös, eller att några rika knösar råkar göra lite dåliga affärer, påverkar siffrorna då vårt samhälle är så litet. Det har vi kunnat konstatera i dialogen med statistikbyrån och det är ingenting att hymla om. Därför bör man ta dessa siffror med en nypa salt.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl John Holmberg, replik

    Tack, fru talman och ltl Valve. Två positiva saker som jag väljer att lyfta från ministerns anförande är dels arbetslinjen att det ska löna sig att arbeta, att det är arbete som skapar välfärd och gör så att utanförskap och fattigdom begränsas. Det andra är att det var ett bra åskådliggörande kring den relativa fattigdomen då jag tror att det är flera här i salen som kanske har missförstått just den statistiken.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Stephan Toivonen

    Tack, fru talman! Jag tänkte fortsätta ärendet om avdraget. Regeringen vill satsa 1,8 miljoner euro på detta avdrag, höja gränsen så att den kommer att ligga kring en inkomst på cirka 65 000 euro - vilket ger en beskattningsbar inkomst på cirka 55 000 euro.

    Ni kanske ännu minns Anna, en ensamstående kvinna som varit sjukskriven mer än 300 dagar. Hon erhåller 600 euro mer månad för att försörja sig och sin lilla son. För Anna är de vackra orden om inkomstavdrag inget annat än fagra ord. Anna får inte en enda cent att betala maten för sin son och ingenting att köpa en gåva för heller – inte skorna eller stövlarna som det talades om i ett tidigare anförande.

    Ni har en politik som prioriterar dem som har en inkomst över den relativa fattigdomsgränsen och ni förskjuter dem som ligger under. Det är nämligen så att de som är långvarigt sjuka, långvarigt arbetslösa och folk- eller sjukpensionärer ser bara den omtalade hundralappen fladdra förbi.

    Fru talman! Jag vill påminna om att åländsk demokrati i en budgetmotion föreslår att den summa som regeringen vill satsa på det utökade avdraget, istället skall ges som ett särskilt skräddarsytt stipendium för de grupper som lyfter folkpension, sjukpension osv. Vi tar den debatten senare, men då jag tidigare satt dessa alternativ mot varandra, så gör jag det även här.

    Jag föreslog tidigare att vi skulle välja mellan ert avdrag och stipendiet jag nämnde, och denna fråga fanns även i Nyans senaste månadsfråga. Ungefär 40 % av de ålänningar som kunde ta ställning i frågan ansåg att stipendiet var bättre än avdraget, enligt preliminära uppgifter. Om jag hade satt den här höjningen mot stipendiet så hade rimligen stipendiet vunnit den omröstningen. Så ser det ut om Ålands demokrati får välja.

    Hur är det med er socialdemokrater, hur är det med er liberaler och er moderater, är det ni här i lagtinget som ska ha hundralappen eller är det Anna och motsvarande, som ska få det som ett stipendium?

    Jag satte som sagt tidigare hela ert avdrag mot stipendiet, samma summa. Emellertid har jag under mellantiden fått erfara att ekonomin i omvärlden utvecklats sämre än vad som sades i prognoserna. Även de åländska siffrorna är dystra och innebär en liten men negativ tillväxt av BNP per capita under 2017 och troligen också under 2018. Ett av de officiella motiven för avdraget var den svaga ekonomiska utvecklingen, men den verkliga kan mycket väl ha varit en liten bit valfläsk också.

    Fru talman! De stipendier som jag talar om skapar nog samma tillväxt, som landskapet så väl behöver, och enligt all nationalekonomisk teori så inverkar en extra inkomst i de lägre inkomstlagren mer på den lokala tillväxten än det avdrag som ni nu vill införa. Av denna orsak, och då majoriteten av Ålands befolkning gissningsvis föredrar ett stipendium framför en höjning av avdragsgränsen, så kommer jag i utskottet, och sedan här i plenum, att föreslå vi förkastar denna höjning av avdragsgränsen. Jag vill att ni istället, så snabbt som möjligt, utreder möjligheten till att skapa det stipendium som ett komplement till ert avdrag som ni hade ifjol trots de problem som lantrådet talade om tidigare.

    Vi från Åländsk Demokrati har inte glömt Anna. Regeringen bryr sig fortfarande väldigt lite om Anna. Tack för ordet, fru talman.

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Fru talman! Ltl Toivonen undrar vem som får dessa 100 euro, svaret är att det är 6 000 ålänningar som kommer att få behålla 100 euro mer av sina pengar. Därmed kan dessa göra till exempel det som ltl Holmberg sa i sitt anförande, några frisörbesök, massage, restaurangbesök för att stimulera tillväxten i näringslivet. Det är 6 000 ålänningar som det berör vilket är ganska många och det är inte bara lagtingsledamöter.

    Ltl Toivonen kommer sedan med idén att det ska förkastas vilket han i praktiken har gjort i samband med sina budgetmotioner och föreslår ett, som han kallar det, stipendium. Men det är fake news, det är ett bidrag som ltl Toivonen föreslår, inte ett stipendium. Jag tycker att det är värdefullt att tala sanning här i talarstolen.

    Ltl Stephan Toivonen, replik

    Tack, fru talman! Jo, ltl Carlsson har helt rätt. Det är 6 000 personer som kan dra nytta av det höjda avdrag som ni föreslår, men som jag sa tidigare så är det 6 500 som har så låga inkomster att de inte får en enda cent. Det är alltså flera som inte får något alls än dem som får. Då vet vi att de är dem som ligger under 14 000 euro som inte har någon nytta vilket är vad jag reagerar över.

    Att stipendium skulle vara fake, det är klart att det är fake. Det är ett namn för att illustrera att det är något man ska få utan att göra en ansökan. Vi hörde att det bara var 4 % som ansökte om utkomststöd som de hade rätt till. Tanken med stipendiet var att det skulle gå automatiskt, helst inte beskattas och framförallt inte påverka andra stöd. Bidrag har en annan klang och därför valde vi benämningen stipendium.

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Fru talman! Tack för erkännandet till att ltl Toivonen för fram ”fake news”. När det gäller stipendiet, som vi gemensamt konstaterat egentligen är ett bidrag, så har ltl Toivonen påstått att det stimulerar tillväxten lika mycket som regeringens förslag till avdrag och att det inte är några problem att förkasta det och istället ge ut ett bidrag.

    Men det är en logisk kullerbytta som ltl Toivonen gör då ett bidrag som betalar ut ska fortfarande bekostas med skattemedel, dvs. det håller upp ett skattetryck. Det vi föreslår är att sänka skattetrycket vilket är en stor skillnad och det borde ltl Toivonen, som är ekonom, förstå. Att bibehålla ett högt skattetryck har aldrig någonsin lett till tillväxt. Var kan ltl Toivonen hitta exempel på att ett högre skattetryck leder till tillväxt? Berätta gärna det för den här salen.

    Ltl Stephan Toivonen, replik

    Tack, fru talman! Det är en mycket intressant fråga. Om ni betalar ut 1,8 miljoner euro åt de som ni kalla låg- och höginkomsttagare så kommer det att stimulera ekonomin. Men ju högre inkomst du har desto större andel, inte så stor andel, kommer att gå till sparande och konsumtion på annat håll.

    Om du ger samma summa, vilket är min tanke, till de som ligger under den relativa fattigdomsgränsen kommer att konsumera 100 % av vad de får och kommer även att konsumera väldigt stor andel lokalt. Där kommer 1,8 miljoner euro stimulera den åländska ekonomin mer. Tack för ordet.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Även om jag rent allmänt sympatiserar med ltl Toivonens argumentation, särskilt värnandet om människorna med låga inkomster, så är det ett problem för debatten att ledamoten och Ålands demokrati använder begreppet stipendium.

    Ltl Toivonen är säkert medveten om att det är förknippat med särskilda villkor och en särskild status. Skattelagstiftningen som vi inte har möjligheten att påverka den här delen styr också i det fallet vem som kan erhålla stipendiet. Man kan inte använda det som ett massbegrepp i det här fallet utan man måste nog fundera i andra banor. Vilka instrument och kanaler kan man nå de människor som verkligen behöver det här stödet i det åländska samhället idag? 1,8 miljoner, som sades i det tidigare replikskiftet, skulle definitivt göra skillnad för den delen av befolkningen men stipendiet är tyvärr inte vägen att gå.

    Ltl Stephan Toivonen, replik

    Tack för frågan! Vi tänkte först använda oss av begreppet bidrag men tyckte att det kändes fel och tog istället ordet arvode. Nu, i och med att vi ändrade på det och gjorde ett lite annat innehåll, så ansåg vi att vi behövde ett annat namn, därav ordet stipendium då det indikerade att vi hoppades kunna få det skattefritt.

    Även om det inte är skattefritt så är det inte hela världen, men framför allt ville vi att det inte skulle påverka bostadsbidraget och komma automatiskt. Barnbidrag påverkar inte heller den sociala förmånen. Vi använde namnet för att inkludera alla bitar, däremot vet jag att det naturligtvis inte kan komma som ett stipendium utan istället som bidrag, utkomststöd eller vad det sedan kanske kallas i lagstiftningen.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack, ltl Toivonen. Då är vi överens om att det är mer ett marknadsföringsnamn. Jag tror att det är bra att står det i det stenografiska protokollet att vi i salen har en bra syn på hur man använder stipendium.

    För att återgå till huvudfrågan om hur man kan kanalisera det här, vilket inte är lätt och det är därför vissa andra diskuterar åtgärder för att lindra att fattigdomskonsekvenserna har stupat. Vi har de kända kanalerna och vi kan röra det med instrumenten men, som ledamoten säger, rör man det ena så kan det påverka det andra. Kanske det då tar ut effekten för de som verkligen skulle behöva det och därför krävs det möjligen en utredning för att se vad man kan göra. En sak är dock klar, med 1,8 miljoner euro skulle vi kunna göra oerhört stor skillnad, inte bara när det gäller hårklippning.

    Ltl Stephan Toivonen, replik

    Tack, fru talman! Det är en väldigt intressant fråga. När jag för tre år sedan kom med min motion första gången så var kritiken att om de får en hundralapp så försvinner det två hundralappar. Jag försökte då titta i reglerna men kunde inte hitta sådana regler. Tanken med arvodet var att det inte ska påverka på samma sätt som att barnbidrag inte påverkar sociala förmåner. Detta kan vi skriva in i lagen om vi har den, vilket är min tanke. Man har bara inte velat tagit upp diskussionen utan man har sagt att det kommer en utredning från ÅSUB, som det faktiskt fanns en som var färsk 2015 – när regeringen tillträdde. Man har alltid skyllt på att den kommer och nu är det inte så många månader kvar tills vi har val och förhoppningsvis får en ny regering.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Remissdebatten avbryts nu med anledning av att en anslutningsmotion har inlämnats. Därför kommer debatten att ånyo börja vid nästa plenum som inträffar på måndag.