För kännedom

Köttbesiktning FR 22/2010-2011

  • Utdrag ur protokollet

    Plenum börjar. 2

    Meddelanden. 2

    Bordläggning. 2

    1   Ändring av djurskyddslagen

    Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 11/2010-2011)

    Landskapsregeringens framställning (FR 18/2010-2011)

    Enda behandling. 2

    2   Införande av barnomsorgspeng

    Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 9/2010-2011)

    Ltl Johan Ehns m.fl. hemställningsmotion (HM 54/2007-2008)

    Enda behandling. 25

    3   Funktionshinder, rehabilitering och hjälpmedel

    Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 10/2010-2011)

    Vtm Gun-Mari Lindholms m.fl. hemställningsmotion (HM 51/2007-2008)

    Vtm Gun-Mari Lindholms m.fl. hemställningsmotion (HM 35/2009-2010)

    Vtm Gun-Mari Lindholms m.fl. hemställningsmotion (HM 36/2009-2010)

    Ltl Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion (HM 41/2009-2010)

    Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion (HM 43/2009-2010)

    Remiss. 39

    4   Vapenamnesti

    Ltl Fredrik Karlströms hemställningsmotion (HM 18/2010-2011)

    Remiss. 40

    5   Utvärdering av förebyggande ungdomsarbete

    Ltl Mika Nordbergs hemställningsmotion (HM 20/2010-2011)

    Remiss. 41

    6   Demokratiprojekt för elev- och studeranderåden

    Ltl Camilla Gunells m.fl. hemställningsmotion (HM 41/2010-2011)

    Remiss. 43

    7   Specialenhet för skolbarn med särskilda behov

    Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion (HM 52/2010-2011)

    Remiss. 45

    8   Frästa räfflor i mitten på tvåfältsväg

    Ltl Anders Erikssons hemställningsmotion (HM 9/2010-2011)

    Remiss. 48

    9   Internetbokningssystem för fordonsbesiktning

    Ltl Fredrik Karlströms hemställningsmotion (HM 21/2010-2011)

    Remiss. 49

    10  Riskkapitaltillgången

    Ltl Roger Janssons m.fl. hemställningsmotion (HM 48/2010-2011)

    Remiss. 52

    11  Nytt avgiftssystem för skärgårdstrafiken

    Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion (HM 26/2010-2011)

    Remiss. 54

    12  Förkortad Föglöförbindelse

    Ltl Roger Janssons m.fl. hemställningsmotion (HM 49/2010-2011)

    Remiss. 57

    13  E-recept

    Ltl Fredrik Karlströms hemställningsmotion (HM 19/2010-2011)

    För kännedom... 59

    14  Energi från förnybara energikällor

    Landskapsregeringens framställning (FR 20/2010-2011)

    15  Ändrade ÅHS-avgifter

    Landskapsregeringens framställning (FR 21/2010-2011)

    16  Köttbesiktning

    Landskapsregeringens framställning (FR 22/2010-2011)

    17  Behörig myndighet för djursjukdomar

    Landskapsregeringens framställning (FR 23/2010-2011)

    18  Alkolås som kvalitetssäkring av person- och godstransporter

    Landskapsregeringens framställning (FR 24/2010-2011)

    19  Produktionsstöd för el

    Landskapsregeringens framställning (FR 25/2010-2011)

    20  Lag om ekodesign och energimärkning

    Landskapsregeringens framställning (FR 26/2010-2011)

    21  Erkännande av yrkeskvalifikationer

    Landskapsregeringens framställning (FR 27/2010-2011)

    22  Ny landskapslag om hälso- och sjukvård

    Landskapsregeringens framställning (FR 28/2010-2011)

    23  Strategi för den åländska skärgårdens trafiksystem ”Kortrutt 2011”

    Landskapsregeringens meddelande (M 3/2010-2011)

    24  Varroafritt Åland

    Ltl Carina Aaltonens enkla fråga (EF 24/2010-2011)

    Plenum slutar. 60

     

    Plenum börjar

    Närvaroregistrering 30 är ledamöter närvarande.

    Meddelanden

    Talmanskonferensen har diskuterat tidtabellen för de kommande tre veckornas arbete. Vi kommer efter nästa måndags talmanskonferens att ge en mer exakt tidtabell. Vi vill förvarna om att det kan bli extra plenum på tisdag under den sista veckan och även fredagen den 10 juni. Det beror på hur ärendena landar här i lagtinget och hur arbetet fortskrider. Antecknas.

    Bordläggning

    1            Ändring av djurskyddslagen

    Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 11/2010-2011)

    Landskapsregeringens framställning (FR 18/2010-2011)

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum 25 maj. Godkänt.

    Enda behandling

    2      Införande av barnomsorgspeng

    Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 9/2010-2011)

    Ltl Johan Ehns m.fl. hemställningsmotion (HM 54/2007-2008)

    Först tillåts diskussion och efter det vidtar detaljbehandlingen.

    Diskussion.

    Ltl Åke Mattsson

    Herr talman! Den här motionen borde ha tagits upp när vi tog barnomsorgslagen. Vi har tittat på motionen efteråt. Som även framkom i vårt betänkande till barnomsorgslagen så är vi skeptiska till en direkt barnomsorgspeng som delas ut till föräldrarna. Däremot ser vi positivt på att man försöker få i gång en mer omfattande privat barnomsorg landskapet. Just nu fungerade det inte tillfredsställande. Man upplever från företagen att det är väldigt svårt att starta privat barnomsorg inom den ramen som finns idag. Det borde vara betydligt enklare att starta privat barnomsorg, framförallt med beaktande av våra små kommuner och variationerna när det gäller efterfrågan av barnomsorg. Det skulle vara tillfredsställande och man kunde köpa in privat barnomsorg och starta eget. Det skulle vara tillfredsställande om det fanns mera privat barnomsorg som en konkurrent till den kommunala barnomsorgen.

    I utskottsbehandlingen blev jag lite fundersam om ltl Roger Jansson var lite ovarsam med sanningen när han hävdade att det i Täby inte fanns någon kommunal barnomsorg överhuvudtaget. All barnomsorg är privat i Täby. När jag var ut på nätet och tittade så visade det sig faktiskt vara så. Det finns eventuellt en enda kommunal barnomsorg, resten är privat barnomsorg. Man är överlag väldigt tillfreds med det och det fungerar tillfredsställande. Man har kommit betydligt längre i Sverige med privat barnomsorg.

    Också i riket har man privat barnomsorg. Man köper in tjänster på olika sätt, kommunerna handlar upp tjänsterna och i riket fungerade betydligt bättre än här. Här är det inte så stor vinst för kommunerna. Det är i princip samma kostnader eller ev. dyrare om man använder privat barnomsorg.

    Med anledning av detta så har vi förkastat motionen. Utskottet har tagit de slutsatserna som vi gjorde i barnomsorgslagen och framfört dem här i vårt betänkande. Vi gör ett positivt förkastande. Vi vill att det här betänkandet ska bringas till landskapsregeringen för kännedom. Tack.

    Ltl Johan Ehn

    Herr talman! Jag vill börja med att tacka utskottet för att man överhuvudtaget har behandlat den här motionen. Det hör inte till vanligheterna här i lagtinget att man får sina motioner klart behandlade. Det är roligt att få sätta sig ner och läsa ett betänkande från de tankar man hade, även om det var så långt tillbaka i tiden som den 13 mars 2008. Det är ändå roligt att hålla de här diskussionerna vid liv.

    Barnomsorgspengen har varit en fråga som mitt parti, numera moderaterna, har drivit under en lång tid. Vi ansåg att det skulle vara en utveckling i rätt riktning vad gäller barnomsorgen på Åland. Jag gick på skoj in och tittade på det stenografiska protokollet från när motionen remissbehandlades. Det här är vad vi lyckades producera då, 37 sidor text. Det var en ganska intressant debatt som började relativt vildvuxet och också ganska polariserat. Men efter att ha fört en diskussion en längre tid så visade sig att det fanns vissa punkter där man hade ungefär samma åsikter.

    Det är något som utskottet har tagit vara på trots att man har valt att förkasta motionen.

    Grunden till vår motion var att vi ville skapa en barnomsorgspeng som skulle ge en ökad valfrihet för föräldrarna och att främja privata alternativ.

    Utskottet går in för att man ska skapa förutsättningarna för privata alternativ i den offentliga barnomsorgen. Det är ett steg i rätt riktning. Man för ett resonemang om hur man har gjort öster- och västerut och man har exempel på det. Man förde också ett resonemang betänkandet kring barnomsorgslagstiftningen. Man gav landskapsregeringen i uppdrag att titta närmare på hur man få till stånd den här typen av åtgärder som skulle leda till att vi skulle få lite fart inom barnomsorgen också inom den privata sidan.

    Vi kan de facto konstatera att det idag i lagstiftningen finns sådant som ska underlätta för privat barnomsorg men som använts väldigt sparsamt. I dagsläget har vi en enda aktör inom den privata barnomsorgen, det är Steinerpedagogiken.

    Sittande landskapsregering kommer knappast att hinna göra något rejält åt det här nu. Ett förslag om ändring av barnomsorgslagen eller liknande lär inte komma. Det här blir en huvudvärk för framtida landskapsregeringen. Därför är det också bra att det här betänkandet kommer till landskapsregeringens kännedom och till beredningen där.

    För moderaternas del tycker jag fortsättningsvis att tanken om en barnomsorgspeng, som skulle ge största möjliga valfrihet, lever fortfarande kvar hos oss. Alla steg som tas som går mot samma håll, som vi en gång pekade, tar vi emot med tacksamhet och kommer att stiga på tåget när som helst.

    Utöver detta som man nu skriver i social- och miljöutskottets betänkande behöver man också fundera på hur och på vilken nivå hemvårdstödet ska vara i framtiden. Det är också en debatt som förekommit här i salen under en längre tid. Hemvårdstödet ligger nu på en sådan nivå att det kanske inte är speciellt attraktivt om man inte i familjen har en annan lön som är så pass tillräcklig att man klarar av att stanna hemma. Därför bör man också lägga den frågan under lupp för att det här ska bli ett alternativ för så många som möjligt.

    Det andra som vi pekade på i vårt förslag var att ett sådant här system skulle rikta sig till åldersgruppen 0-6 år. Beredningen har visat att man kan fundera lite vidare på om det finns ett behov av att ha en viss åtskillnad, framförallt åldersgruppen 4-6 år och åldersgruppen 9 månader-3 år. 

    Jag är hyfsat nöjd med att utskottet tar ställning till att vi måste skapa ett system som i bättre utsträckning än idag tar vara på privata alternativ inom barnomsorgen. Det finns ändå mycket praktiskt kvar att göra innan man får till stånd en situation där valfriheten för föräldrar är så stor som vi skulle vilja få genom i den här barnomsorgslagstiftningen. Tack.

    Ltl Åke Mattsson, replik

    Tack, herr talman! När jag tittade på vårt betänkande så tyckte jag att det kanske var lite otillfredsställande att vi inte tillräckligt tydligt hade motiverat varför vi gick helt ifrån den linje om privat penning som man skulle betala till föräldrar. Är man inne på samma linje, att vi är eniga här i lagtinget att det är bästa sättet framåt. Kanske man också från moderaterna släpper den här linjen med att man ger lika stor ersättning åt föräldrarna som det annars skulle kosta att ta barnen på daghem. Det finns en sådan utredning som man kanske har drivit förut. Hur ser man på den frågan?

    Ltl Johan Ehn, replik

    Herr talman! I grunden ligger fortfarande vår tanke på att barnomsorgspengen, utgående från den tidigare utredningen, skulle vara en väg framåt. Vi är också realister och framförallt pragmatiker som får till stånd en ökad valfrihet för familjer. Visar det sig att det här är den vägen framåt som det går att vinna en politisk majoritet kring så stiger vi naturligtvis på det tåget. Men vi backar inte och säger att det som vi sade tidigare är fel och att vi tar avstånd från det nu. Om det finns en vilja från övriga partier att jobba framåt för att skapa valfrihet också på andra sätt så finns vi från moderaternas med även i den diskussionen och kan tänka oss även den typen av alternativ.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Barbro Sundback

    Herr talman! Mot bakgrund av den långa barnomsorgsdebatt som vi har haft och att frågan om valfrihet var väldigt aktuell så är jag lite förvånad över utskottets betänkande. Jag tycker inte betänkandet går till botten med det förslag som barnomsorgspengen bygger på.

    För mig förefaller det nog som om moderaterna kanske inte riktigt har varit på det klara med vad de har motionerat om. Man har tydligen utgått ifrån Sverige där man har en barnomsorgspeng som kommunerna beslutar om och som går till privata barnomsorgsproducenter, inte in i hemmets plånbok som det står i motionen. Det är ett sätt att göra det möjligt med en barnomsorgspeng för privata företag att producera barnomsorg vid sidan av samhällsfinansierad producerad barnomsorg. Det är väl det man har i Täby som nästan inte har kommunal barnomsorg kvar.

    Det är alltså inte att öka familjernas möjligheter att stanna hemma med barnen, det som vi har i form av hemvårdsstöd eller vårdnadsbidrag. Vårdnadsbidrag har man också försökt införa i Sverige på kommunal nivå, men det har inte varit så framgångsrikt. Det är närmast de kristna i Sverige, som gärna vill att mamma ska vara hemma, som har försökt införa det. I Sverige har man annars en barnomsorgspeng som bygger på detta, medan moderaterna hos oss skriver att barnomsorgspengen skulle gå in i familjernas i plånbok. Det skulle vara ett belopp som skulle motsvara genomsnittet för en kommunal barnomsorgsplats. Det varierar mellan 8000-1000 euro. Om det är sådana pengar som vi ska börja föra in i de privata barnfamiljernas plånböcker så blir det kolossalt dyrt för kommunerna. Det är ju verkligen att skapa ett bidragssamhälle på helt orimliga villkor. Om människor föder barn och föräldrarna stannar hemma med barnen så ska de få en penning som motsvarar den kostnad som kommunen har per år för en barnomsorgsplats. Då får barnomsorgspengen en familjepolitisk betydelse långt utöver det som barnomsorgen är till för. Barnomsorgen är ju till för att göra det möjligt för föräldrar, både män och kvinnor, som önskar arbeta, studera eller är arbetssökande att de under dagen kan ha sina barn i av samhället kontrollerad barnomsorg. Må det sedan vara i privat eller i offentlig regi.

    Jag tycker att det är lite svagt av utskottet att inte ta avstånd från det här förslaget om en barnomsorgspeng i den form som den föreslås i motionen. Jag antar att man vill förbigå det med tystnad för det verkar så pass orimligt.

    Om man tänker sig att betala ut en sådan här barnomsorgspeng till föräldrarna så skulle det bli väldiga summor. Det skulle också bli väldigt svårt att hantera. Ni har dessutom tagit bort valfriheten för föräldrar med barn upp till tre år, som får ett syskon, att gå till den kommunala barnomsorgen. Skulle den föräldern också få pengar för det här barnet som man har hemma? Där finns inget alternativ, så det skulle automatiskt ta hem 10 000 euro till familjen det året.

    Det här är nog inte så hemskt väl igenomtänkt om man uttrycker det milt. Jag tror att det är en sammanblandning av hemvårdstödet som vi har och barnomsorgspeng.

    I Finland och på Åland har vi hemvårdstödet. Det är ganska gammalt vid det här laget och det har inte alls utvecklats i takt med tiden. Det är väldigt lågt. Kommunen kan i och för sig i plussa på hemvårdstödet, men det är ändå ganska marginellt. Om man vill öka valfriheten, genom att öka möjligheterna för dem som stannar hemma att ett högre stöd, så är det på hemvårdstödet man ska göra förändringen.

    Herr talman! Sedan talar man om att man vill främja privata alternativ. Det står i utskottets betänkande att det privata torde vara mer kostnadseffektiv. Hur vet utskottet det?

    Det som jag tycker att är centralt när man diskuterar privatisering av sociala tjänster är om man ska tillåta vinstgivande verksamhet inom social omsorg, sjukvård och skola. Det är jag nog mycket kritisk till. Det har visat sig att man får två effekter av det. Det ena är vanligtvis kvaliteten. Genom att ha mindre personal blir det kostnadseffektivare. Men det är ju det som är det centrala för kvaliteten inom barnomsorgen. Minskar man på personalen så får man givetvis lägre kostnader, håller man samma avgifter som inom det kommunala så lär det väl bli lite pengar över i bästa fall. Om det är ett bolag så kan man dela ut pengar till dem som äger det. Men är det detta som utskottet vill ha? Är man faktiskt inne för det? Jag förstår inte riktigt vad man menar. Sedan kan det vara föreningar, Waldorf- eller Steinerpedagogiken, där det finns motiv för att öppna upp för privata alternativ, t.ex. om man har en annan pedagogik. Om man tycker att utbudet av pedagogiska alternativ är för litet, så ska de som är intresserade av att utveckla en särskild pedagogik ha den möjligheten. Då är det oftast inte frågan om vinstdrivande företag. Det är entusiaster och eldsjälar som vill göra någonting annat än det som man gör inom kommunen. Den mångfalden skulle jag känna se mera om. Det visar sig också ganska tungt.

    Att man på Åland skulle främja privata alternativ har vi dåliga erfarenheter av. I Hammarland såg man nog till att det inte blev någonting när det fanns några kvinnor som ville driva ett privat i dagis och i Sund var det hårt mot hårt. Det slutade med att det privata daghemmet lades ner. Det beror på att den privata daghemsverksamheten konkurrerar med den kommunala daghemsverksamheten. Det blir dyrt, både för kommunerna att stöda privata alternativ och samtidigt upprätthålla den kommunala servicen. Med våra små kommuner är detta mera en värderingsfråga och en ideologi när man säger att man vill ha privata daghem. Det är inte mig emot om de bygger på en alternativ pedagogik eller syftar till att utveckla barnomsorgen, men inte för vinstdrivande syften. Vi har sett ganska avskräckande exempel i Sverige.

    I Finland har man gått in för servicesedlar och det är inte heller så enkelt. Folkhälsan i Åbo bedriver barnomsorg på svenska. Sedan finns det kommunala svenskspråkiga och finskspråkiga dagis. Servicesedeln täcker inte kostnaderna för de privata alternativ som faktiskt är dyrare än kommunens dagis i Åbo. Med den påföljden att föräldrarna måste betala en högre avgift om de ska svensk barnomsorg i privat regi i Åbo, vilket har lett till att en del går över till finsk barnomsorg eller det finns t o m sådana som har flyttat bort från Åbo för att gå i Pargas.

    På pappret är detta möjligt men i praktiken är det sedan kanske inte så hemskt viktigt för barnfamiljerna som många av ideologiska skäl vill framhålla. Det centrala är att man har en god och trygg barnomsorg på ett praktiskt avstånd från hem och arbete. Där tror jag att kommunerna är rätt så överlägsna när det gäller att ge den service som barnfamiljerna vill ha. Tack.

    Ltl Johan Ehn, replik

    Herr talman! Det är alltid intressant att lyssna på ltl Barbro Sundback. I det här fallet om den enda vägens politik som tydligen är att göra som man alltid har gjort utgående från en socialdemokratisk modell.

    Från moderat sida vill jag säga att vi visste precis vad vi motionerade om. Vi hör till den typen av politiker som försöker att i första hand nå ett gott resultat. Något som kan likna en grundidé som vi själva står för och tycker att är en god väg framåt. För att driva politik så har vi insett att man måste få andra med sig. Det var också det som jag gjorde uttryck för i talarstolen här senast.

    När det gäller vårt förslag som utskottet delvis har omfattat så byggde det på två delar; öka valfriheten och främja privata alternativ. Man går nu in för att lyfta fram de privata alternativen som något positivt.

    Sedan ägnade ltl Sundback hela diskussionen åt vår motion och inte åt själva innehållet i betänkande, vilket också var lite intressant.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Herr talman! Det är ju motionen som ligger till grund för betänkandet. Jag tycker inte att betänkandet analyserade motionen. Det är ganska hårresande när motionärerna skriver så här; "rent ekonomiskt innebär införandet av en barnomsorgspenning att pengar kommer att flyttas från drift av kommunal barnomsorgsverksamhet till barnfamiljers plånböcker". Ja, de som inte kör bil ska det också lyftas kommunala pengar in i deras plånböcker? De som inte utnyttjar en kommunal service ska de få kompensation av kommunen, om man för det här resonemanget vidare? Inte finns det en sådan här lösning någon annanstans heller. Jag menar att det bygger på ett missförstånd.

    Ltl Johan Ehn, replik

    Herr talman! Det visar på att ltl Sundback fortsätter att hävda att det finns bara en väg i politiken att gå. Det är den vägen som hon själv och socialdemokratin står för. Jag hävdar inte att det är på det sättet. Jag hävdar inte att vi alltid till hundra procent har rätt.

    Genom att ge pengarna till föräldrarna så får de själva välja hur man ska sköta sin barnomsorg, vad är det för fel i den grundtanken? Jag kan inte se vad det finns för fel i den grundtanken. Det gör man också i hemvårdstödet och det gör man också i den tanken som utskottet nu för fram att man på annat sätt skulle stimulera privata initiativ inom barnomsorgen.

    Däremot trodde vi på att det här är ett ganska obyråkratiskt sätt att göra det på. Vi bygger vidare på hemvårdstödet, döper om det till en barnomsorgspeng och sedan ger vi föräldrarna möjlighet att välja på vilket sätt man sköter barnomsorgen. Vi har förstått att det här är någonting som inte är politiskt genomförbart. Då väljer vi att lyssna till vad andra säger.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Ideologiskt tycker jag att det är väldigt förvånande att moderaterna, som i allmänhet vill ha så lite offentlig sektor som möjligt och att så lite bidrag som möjligt ska delas ut, kommer med ett sådant här förslag. Om vi t.ex. tar skolan som exempel, vi har inte skolplikt utan läroplikt, om alla föräldrar som vill undervisa sina barn hemma, ska de också få motsvarande pengar som det kostar för barn i lågstadiet? Det måste ju vara konsekvenserna av det här resonemanget.

    Herr talman! Jag tror faktiskt att moderaterna inte riktigt har tänkt efter. Att dela ut så där mycket pengar i folks plånböcker det är ju inte ett samhällsekonomiskt löfte som man inte kan ge. Det är den omvända världen på något vis.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Åke Mattsson, replik

    Tack, herr talman! När det gäller analysen av den här motionen och varför vi förkastade den så valde vi att inte gå djupare in i den. Vi var eniga om att det här inte var en väg framåt som man kan bli eniga om här i lagtinget. Vi försökte istället vara konstruktiva och visa en väg som kunde vara framåtskridande. Det finns många olika argument. Det framkom också i debatten varför man kanske inte ska ha den här typen av bidrag direkt till familjen. Det borde istället gå direkt till företagarna.

    Om det blir billigare med privata företagare, när man har tittat på den svenska sidan så upplever man där att det kan vara ett billigare alternativ och det kan vara bra kvalitet. Det är ju föräldrarna som startar privata daghem för att de tycker att det är bättre, det fungerar bättre och tillgänglighet är bättre. Initiativet till att ha privata daghem kommer från föräldrarna. Man gör daghemmen så mycket bättre att man får dem att fungera. Kommunal dagisverksamhet måste inte heller alltid vara bra. Man far fram och tillbaka varje dag, nästan runt hela kommunen, för att lämna av sina barn.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Den förra barnomsorgslagen har öppnat upp för privata dagis. Det har ju funnits möjlighet i tiotals år, men det har inte kommit till stånd förutom när det gäller Steinerpedagogiken i staden. Jag försökte lyfta en annan problematik; i de små kommunerna så finns det vanligtvis inte utrymme ekonomiskt för dubbla system, ett privat och kommunalt. Det är mitt intryck. Men om ltl Åke Mattsson har någon annan uppfattning tycker jag att det hade varit viktigt att resonera om det. Vad beror det på att det inte uppstår flera privata alternativ, om det finns efterfrågan, om det finns finansieringsmöjligheter och kommunerna är positiva?  

    Ltl Åke Mattsson, replik

    Tack, herr talman! Det är det som vi efterlyser i vårt betänkande, att det ska göras enklare, mer ändamålsenligt och smidigare. Även de som företräder Steinerpedagogiken beklagar sig över att systemet är väldigt tungrott. Vi ber landskapsregeringen att titta på ett mer ändamålsenligt system som gör det lättare för privata att starta daghemsverksamhet på Åland. Daghemsverksamheten kommer naturligtvis att vara kommungränsöverskridande. Ett daghem i Geta måste inte bara vara för Getabor eller om man har ett daghem i Mariehamn så kan det vara ändamålsenligt för getabor att man lämnar barnen på dagis Mariehamn.

    För kommunerna kan det vara dyrt, om man under en kortare period har stor inflyttning, att starta upp en dagisverksamhet, skaffa fram utrymmen, anställa personal och ordna mat osv. Då kan alternativet vara att köpa och upphandla privat daghemsverksamhet. Det kan vara ett ypperligt alternativ för kommunerna. Det finns många olika möjligheter till detta. Vi vill mera att man ska titta på det, inte att man ska införa det. Är det så att man ser att det inte fungerar så då får man konstatera det.

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Steinerdaghemmet är interkommunalt. Det funkar nog tydligen idag. Kanske man kunde underlätta genom att låta föräldrar lämna sina barn i vilket dagis de vill. Det har man infört i Finland. Man är inte bunden till bostadskommun, men så gjorde man inte här med vår lag. Det måste väl bero på att kommunerna inte ville ha det så. Det var väl inte föräldrarnas önskan som var vägledande då. Ibland är det kommunen man tänker på och det andra kanske ofta är mera prat. Då ska man öppna upp för alla dagis att vara interkommunala. Man ska vara principiell.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Roger Jansson, replik

    Herr talman! För moderaten Roger Jansson var det lätt i social- och miljöutskottet att säga nej till frisinnade Roger Janssons förslag i samband med den här motionen.

    Efter att vi här i lagtinget, under ett års tid i social- och miljöutskottet, har behandlat barnomsorgslagen som resulterade i att lagtinget enhälligt hemställde om att landskapsregeringen ska återkomma till lagtinget med en framställning som främjar privata dagvårdsföretags konkurrenskraft. Där fanns det motiverat i vårt betänkande då.

    När vi behandlade den här motionen så tittade vi på hur man har det i Finland och Sverige och kunde konstatera att de hade ett relativt likartat system som även befrämjar privata daghem med barnomsorgsersättning. Det är det som är förslaget och som vi behandlar här idag och inte någonting annat, ltl Sundback.

    När det gäller mer kostnadseffektiva privata daghem så är jag själv välbekant med två modeller. Täbymodellen där jag har två av mina barnbarn. Jag återkommer med ytterligare information om det.

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Herr talman! Man kan konstatera att moderaterna inte vill prata om sin motion mera och det tycker jag är en stor framgång i den här processen. Vi håller oss till betänkandet. Det är väl bäst att göra det då.

    Ltl Roger Jansson, replik

    Herr talman! Partiordförande Johan Ehn klargjorde på ett tydligt sätt vår långsiktiga målsättning. Han motiverade också varför och det är en långsiktig hållbar politik säkert. I det här skedet finns det inte möjlighet att komma längre i den här frågan än vad man har gjort i Finland och i Sverige. Därför är vi nu med om att man går vidare genom att bringa det här betänkandet till landskapsregeringens kännedom.

    I Täby har man konstaterat politiskt, brett över alla partier, att det har lönat sig att befrämja de privata daghemmens verksamhet. Det har blivit mer kostnadseffektivt för kommunen. Medborgarna kan flytta sina barn mellan de olika privata företagen och det finns en förnöjsamhet och tillfredsställelse med det.

    I Stockholm har jag erfarenhet av föräldrakooperativ som faller under samma lagstiftning i Sverige som det här. Föräldrakooperativ är utomordentligt kostnadseffektiva. Nya föräldrar är med och bygger upp verksamheten.

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Ja, visst finns det säkert alternativa möjligheter, både kooperativ och bolag. Det finns ju hos oss också möjlighet att starta det. Om det är så bra på andra ställen varför är det inte bra hos oss? Det måste ju finnas en skillnad i förutsättningarna. Som jag ser det har det att göra med kommunernas litenhet och underlaget för alternativa och privata alternativ. Varför kan vi inte gå lite längre i diskussionerna än att bara hålla oss på det övergripande planet där man i stort sett kan vara överens? Om viljan är så stark till att främja privat till barnomsorg, vi har det i lagstiftningen och vi har möjligheter till stöd, så ändå har det inte blivit någonting. Vad är det då som man ytterligare vill eller finns det hinder på vägen som medför att det här ärendet i praktiken inte fungerar?

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Ulla-Britt Dahl, replik

    Tack, herr talman! Eftersom Sund nämndes i anförandet så vill jag i alla fall rätta att det inte berodde på motstånd att daghemmet stängde. Det berodde på ekonomin, barnantalet gick ner. Det fanns inte utrymme för två daghem. Där håller jag fullständigt med ltl Sundback, att det inte finns utrymme kan bero på kommunernas litenhet. Då finns det möjligheter till samarbete kommunerna emellan i framtiden. Den möjligheten ska kunna vara hur öppen som helst.

    Sedan vet jag inte hur det fungerar för privata daghem i Sverige när det gäller ekonomin. Har de samma strikta regler med ett visst antal barn per personal eller har man ett mer flexibelt system? Här har vi en ganska avancerad lagstiftning som säger att man inte får ha hur många barn som helst på ett visst antal personal.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Det var ett bra klargörande. Jag tycker det var viktigt att ltl Dahl sade att det inte fanns grund för två dagis i Sund. Det var så litet underlag. Det ser ut som om barnantalet minskar på Åland. Vi får koncentrationer av befolkningen i kommunerna runt Mariehamn, där kanske det kan vara möjligt med privata alternativ. Kanske det skulle utvecklas till att alla dagis skulle vara interkommunala, att man får lämna sitt barn där man tycker att det är bekvämast med tanke på bostad och arbete. Det är en möjlighet.

    Hur det är i Sverige vet jag inte, men det är klart att det finns regler. När man har privata alternativ så måste man ha en stor kontrollapparat, annars får man skandaler hela tiden när journalisterna hittar det ena och det andra felet. Det är ett stort problem med privata alternativ.

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Ltl Ulla-Britt Dahl, replik

    Tack, herr talman! Jag håller med ltl Sundback här, samma regler måste gälla i ett privat daghem som i ett kommunalt daghem. Det sätter naturligtvis igång en kontrollapparat. Den apparaten tycks inte riktigt fungera i Sverige eftersom det finns så mycket problem inom flera privata alternativa daghem och skolor. Här måste man nog vara noggrann med reglerna och att man har kontrollsystem för att det ska fungera.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Det svenska systemet är på många sätt uppseendeväckande. Just detta med att man ska kunna tjäna pengar på barnomsorg. För mig går det inte riktigt ihop.

    Alternativa familjekooperativen där man verkligen har barnen i centrum. De är till för barnens bästa och det är inte den största vinsten som är avgörande för den verksamhet som man bedriver.

    I Sverige anses man som en god mor och goda föräldrar om man hämtar sitt barn tidigare från dagis. Det är någon slags offentlig tävling på nätet. Detta medför att de privata kan minska på öppethållningstiderna. Det kan ju inte ett kommunalt dagis göra, man måste ha daghemmet öppet för folk som har fasta arbetstider. Det blir lite olika marknader helt enkelt.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Sirpa Eriksson, replik

    Tack, herr talman! Jag tänkte förklara skillnaden mellan den privata dagvården på Åland, i Sverige och i Finland. På Åland får en privat företagare, t.ex. daghemmet med Steinerpedagogiken, en ersättning från kommunerna beroende på vad den kommunala dagvården kostar just i den kommunen. Fastän dagvården för det privata daghemmet skulle kosta 1000 euro i månaden så får de t.ex. från Geta 600 euro och från Jomala 800 euro osv. Det blir ett väldigt konstigt företagande. Det ger företaget en osäkerhetskänsla när man inte vet vilka inkomster man får in.

    I Sverige och i Finland är det förstås företagaren själv som säger sitt pris. Sedan köper kommunen tjänster eller inte köper tjänster. Det är ett helt normalt företagande som allt annat företagande.

    Talmannen

    Tiden är ute!

     Ltl Barbro Sundback, replik

    Steinerpedagogiken är inget företag utan det är en förening. Det är lite olika villkor för föreningar och bolag att producera tjänster. Det är mera förmånligt att ha en förening eller en stiftelse. Vårt system är ganska förmånligt egentligen. Det är ju ett direkt ekonomiskt alternativ för kommunerna att satsa pengar i ett privat alternativ.

    Den fastländska modellens nackdel är servicesedlarna som man har infört på vissa ställen. Servicesedlar bygger just på den kommunala kostnaden precis som vår bedömning av vad man får per plats.

    Ltl Sirpa Eriksson, replik

    Jag tycker att nog måste också en förening veta vilka inkomster man får in. Det är ju samma marknadsmässiga system för dem, att få ekonomin att gå ihop. Varifrån ska de få pengarna annars, om de hela tiden går på förlust?

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Javisst är det så. Det vet man ju genom lagstiftningen. Man kanske inte vet precis exakt hur många barn det kommer från olika kommuner. Det har ju varit svårt för Steinerpedagogiken att få tillräckligt med barn. De har inte samma service som en kommunal inrättning i alla fall. Sedan finns det föräldrar som av ideologiska skäl vill ha den pedagogiken. De föräldrarna deltar ganska mycket i själva arbetet. Jag tycker att de gör ett fint arbete och det ingår väldigt mycket idealism i det. Där är penningfrågan inte det centrala. Det handlar om vad vissa människor tycker att är det bästa just för deras barn. Det blir väldigt svårt när man börjar föra in vinstfrågan i den här verksamheten.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Danne Sundman

    Herr talman! Jag hör till undertecknarna av den här motionen, som har tre år på nacken. Jag tycker att det är bra att social- och miljöutskottet som har hög arbetsbelastning har tagit sig tid att behandla denna viktiga fråga.

    Jag vill i likhet med huvudmotionären säga att vi förstår vad vi har skrivit på. Vi förstår vad vi vill och vilka konsekvenser det har. Jag tror att alla vi betackar oss för den blanda-bort-korten-retorik som ltl Sundback sysslar med. Så där dum är inte ltl Sundback, det vet vi alla. Det handlar om att retoriskt försöka blanda bort begreppen så att den här idén framstår i dålig dager.

    Samtidigt som man i ett annat barnomsorgsärende har påstått sig vara valfrihetens fanbärare nummer ett så är man från socialdemokraterna emot den här motionen. Det går inte ihop, bästa vänner. Om man är för valfrihet, då ska man absolut stå på barrikaderna för det här förslaget. Det vill jag säga till mina socialdemokratiska kollegor.

    Om man ger ett exempel; vi har i lag bestämt att man har subjektiv rätt till barnomsorg inom vissa villkor före barnet börjar skolan. Kommunerna ordnar barnomsorg. Min egen kommun, Lemland, har en av de billigare barnomsorgerna när det gäller kostnad per barn. Kostnaden för Lemlands kommun att bedriva barnomsorg är cirka 1 300 euro per barn per månad, lite beroende på hur man räknar, vilket dagis man tar, beläggningsgrad och vilken avgift som föräldrarna betalar. Vi har bestämt att vi ska erbjuda barnomsorg men om man ser ur ett skattebetalarperspektiv vad är det som säger att kommunen ska ha ensamrätt på att vara huvudman för barnomsorgen? Vem gynnar det? Ur skattebetalares synvinkel är det väl inte någon skillnad om 1300 i euro ges till kommunen själv eller om de ges till någon annan bara servicen blir utförd och serviceutbudet finns. Det är ju detta som det här handlar om. Man kan inte jämföra med om man låter bli att köra bil, som jag gör och åker buss, så ska man få ersättning för det. Det finns inte någon sådan kommunal service att man får en kommunal bil och får bilen kommunalt tankad. Det här är en subjektiv rätt som man avstår ifrån och då kan man få en ersättning och ordna det på egen hand. Det är inte så stor skillnad på barnomsorgspeng och hemvårdsstöd. Det är egentligen ett utvecklat hemvårdsstöd. Det heter någonting annat, det kan heta servicesedel eller någonting annat. Utskottets förslag är bra, att man funderar vidare på formen. I dess renaste form är det som i motionen.

    Varför ska kommunerna alltid har monopol på att utföra servicen, om det är en service som vi har bestämt att ska göras? Jag tycker inte det är klokt. Jag tycker tvärtom, man ska vara för mångfald, för flera alternativ och ge valfrihet. Om vi skulle införa det här så utnyttjar de allra flesta fortsättningsvis kommunal barnomsorg. För det passar de allra flesta, det är designat efter de flestas tillvaro.

    Barnomsorgspeng skulle göra att en flora av alternativ skulle finnas. En granne kanske kan ta hand om barnen, farfar, mormor, olika sorters privata dagis eller dagmammor kan ta hand om barnen. Det finns också helt privata dagmammor redan idag som man betalar. Framförallt skulle man få bort mycket av den gråa ekonomin, där många föräldrar tar hemvårdsstödet från kontot ger det i handen åt någon som tar hand om deras barn för 20 euro om dagen. Hemvårdsstödet är föraktfullt lågt, det är ungefär 20 euro om dagen. Det är många barn som ses efter av andra för hemvårdsstöd, svart alltså. Det finns en grå ekonomi. Är man för att bekämpa den gråa ekonomin så ska man understöda det här förslaget. För detta kommer att göra de arbetsplatserna vita, eftersom man kommer att ha råd att betala skatt, vilket man inte har idag eftersom hemvårdsstödet är så föraktfullt lågt.

    Det finns många socialdemokratiska argument för den här motionen. Jag ska ta till exempel. Alla partier har det problemet att den s.k. försörjningskvoten, hur många personer man ska försörja förutom sig själv, ökar i och med den demografiska utvecklingen. Man pratar också om försörjningsbördan, bördan på dem som förvärvsarbetar. Klarar samhället av att ta hand om alla själv i samhällets regi, eller måste vi i större utsträckning aktivt gynna medborgarproducerade välfärd? Svaret på den frågan är ja. Enda sättet att orka med är att understöda medborgarproducerad välfärd, där man själv producerar välfärden.

    Barnomsorgspengen är ett sätt att göra det här inom barnomsorgen för att få ner kostnaderna. Man får garanterat ner kostnaderna genom det här systemet, det ser vi bara idag. Genom att ha lite föraktfullt lågt hemvårdsstöd så tar man hand om sitt barn utan att belasta samhället. Vi har sagt att hemvårdsstöd alla gånger borde höjas åtminstone till den nivå så att det inte skulle ha sänkts under de år som det har funnits. Hemvårdsstödet skulle sedan också kunna höjas för att bli mera attraktivt.

    Jag har ytterligare ett argument som jag tror att tilltalar socialdemokraterna, det tilltalar åtminstone mig och mitt parti. I den här branschen jobbar det mycket kvinnor. Kvinnorna har en arbetsgivare, det kommunala. De har ingen annan arbetsgivare eftersom det finns väldigt få privata alternativ. Det här är ett sätt att gynna kvinnligt entreprenörskap och kvinnligt företagande som sedan kan få ringeffekt för kvinnor. Då får kvinnorna framförallt ett alternativ, att jobba åt ett privat företag. Vi vet alla att i sådana branscher gynnar det också löneutvecklingen när det finns alternativ och man kan löneförhandla genom att byta arbetsplats, vilket kvinnor ofta inte kan för det finns bara en arbetsgivare, offentlig sektor.

    Jag förstår mig inte på hur man kan vara emot en sådan här genialisk idé? Det skulle göra det bättre för föräldrarna, bättre för barnen, bättre för kvinnliga entreprenörer och bättre för samhällsekonomin.

    Jag ger mitt stöd till utskottets förslag. Nästa regering som tillkommer i höst efter valet ska komma med en sådan här framställning, tycker jag. Tack.

    Ltl Barbro Sundback, replik  

    Herr talman! I allmänhet tycker jag att ltl Danne Sundman brukar vara ganska klartänkt. Men nu har det nog gått överstyr.

    Vi ska ge stöd till motionen, men den är ju förkastad i sin helhet. Man nämner inte någonstans att man stöder barnomsorgspengen. Tvärtom, man förbigår den med tystnad. Man säger att man vill främja privata alternativ, dvs privata föreningar eller bolag som är barnomsorgsproducenter. Vi har ett system för hur man kan betala ut ekonomiskt stöd med kommunala medel.

    Vad gäller valfriheten att vara hemma med sina barn där har vi hemvårdsstödet och vi har sagt att det är för lågt. Menar faktiskt ltl Sundman att Lemland skulle betala ut 1 300 euro eller lite under åt varje familj med barn under skolåldern som stannar hemma med sitt barn? Varifrån skulle de pengarna komma?

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Ltl Danne Sundman, replik

    Tack, herr talman! Det är ltl Sundman som är klartänkt och Sundback som försöker blanda bort korten med en retorik som misstänkliggör den här motionen. Jag sade också nu, i likhet med andra talare här, att det viktiga är att man ger sitt stöd till betänkandet, att man utreder den här frågan vidare. I dess renaste form kallar man det här för en barnomsorgspeng som betalas direkt till föräldrarna. Sedan finns det många mellanformer. Det viktiga är att utvecklingen går vidare, att man tar steg på vägen. 

    Kostnaden för Lemlands kommun är 1 300 euro. Innan Lemlands kommuns kostnader minskar för att göra det här kostnadsneutralt så kanske man inte kan ge ut hela den kostnaden eftersom barnomsorgen minskar i grupp av 7-8 barn. När 7 eller 8 barn har stannat hemma, då först blir det billigare för Lemlands kommun. I en mindre kommun är det ännu mer kärvt. Man måste fundera på vilken nivå man lägger sig. Men summan är i alla fall inte knappt 400 euro som hemvårdsstöd utgör. Summan är mycket högre än det. Hemvårdsstödet kunde fördubblas utan att man behövde fundera på det. Då skulle hemvårdsstödet kanske medföra att barnomsorgen skulle bli billigare. Vi har höjt hemvårdsstödet i Lemland på kommunens eget initiativ. Vi kanske borde ha höjt det mera, så skulle det blir kostnadsneutralt för kommunen.

    Ltl Barbro Sundback, replik  

    Vi har hemvårdsstöd och det är för lågt. Vi har försökt justera stödet. Vi har till och med fått ganska starkt beslut på att det borde justeras. Den här regeringen har inte hört det. Flera kommuner har prövat frågan och att de har inte höjt det. Det är nog att luras att säga;” ja, vi är beredda att öka stödet till 1 300 för föräldrar som stannar hemma med sina barn”. Man kan önska det men det är inte realistiskt, inte även om det kommer från hela den samlade oppositionen förutom socialdemokraterna. Jag tycker att man inte får föra fram sådana här tankar om det inte finns mera realism bakom det. Varifrån skulle vi ta pengarna? Var snäll och berätta det!

    Ltl Danne Sundman, replik

    Herr talman! Jag ska vara snäll och berätta, vi uppbär kommunalskatt. Ur kommunalskattekassan arrangerar vi barnomsorg i Mariehamn, i Lemland och i alla andra kommuner. Man är skyldiga enligt lag att göra det. Istället för att ge pengarna till kommunen själv så skulle man ge dem till föräldrarna som sedan ofta säkert skulle ge pengarna till kommunen. I de allra flesta fall skulle det inte bli någon transaktion utan man skulle avstå från pengarna och ta kommunal barnomsorg. Det här förstår ju ltl Sundback, hon är inte dum. Jag hävdar att ltl Sundback inte är dum, åtminstone inte så här dum. Då får man en större valfrihet för föräldrarna, man kan välja de här alternativen som jag räknade upp. Därmed inte sagt att man kan ge hela den här summan eftersom kommunens kostnader inte minskar i lika stor utsträckning. Motionärerna vill att det ska bli kostnadsneutralt för kommunen.

    Sedan när det gäller hemvårdsstödet så har det höjts i kommuner där obunden samling har ett avgörande inflytande. Det har vi aktivt drivit på. Politik är att vilja. Vi vill höja hemvårdsstödet, vilket har gjorts i flera kommuner bl.a. i Lemland, Saltvik och i Jomala. I Mariehamn har stödet dessutom förlängts till fyra år. Visst går det att förändra.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Sirpa Eriksson, replik

    Tack, herr talman! Ltl Danne Sundman är för valfrihet. Det är ju bra. Barnomsorgspengen skulle alltså gå in i föräldrarnas ficka och de skulle få välja vilken barndagvård som helst, t.ex. en barndagvård som inte behöver vara stödd av samhället. Jag hoppas att ltl Danne Sundman tar konsekvenserna av vad han har sagt. Det betyder också att ni är positiva till språkdagis. Då är det föräldrarna själv som bestämmer och då är det inte samhället som stöder daghemmet.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Herr talman! Om en förälder anlitar en annan förälder för att se efter ens barn då kan vi inte samhället reglera vilket språk det sker på. Kan man? Det kan man göra om kommunen är huvudman. Inte kan vi gå hem till folk och säga vilket språk de ska prata vid matbordet, vilket språk som är tillåtet och vilket språk som inte är tillåtet. Det trodde jag nog att ltl Sirpa Eriksson var medveten om.

    När det däremot handlar om kommunal arrangerad verksamhet kan vi ställa språkkrav och det gör man ju i barnomsorgslagen. Där är redan språkkraven bra utgående från självstyrelsen.

    Ltl Sirpa Eriksson, replik

    Jag tänker förstås inte bara på en dagmamma som tar emot ett barn. Jag tänker naturligtvis på dagisverksamhet på vilket språk som helst. Då skulle det löna sig.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Herr talman! Bedriver man daghemsverksamhet antingen i privat eller i kommunal regi då man skyldig att uppfylla barnomsorgslagens kriterier för bl.a. språk, pedagogik, ytor, utrustning och säkerhet mm. Det är ju reglerat. Det ges finns vissa möjligheter i barnomsorgslagen att bedriva undervisning på andra språk. Men undantagen är ju begränsade med hänvisning till självstyrelselagens bestämmelser.

    Däremot om man privat, svart eller grått, betalar hemvårdsstödet till en granne, syskon, mormor och morfar eller farmor och farfar då kan man inte reglera det.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Camilla Gunell, replik

    Herr talman! Jag undrar om inte ltl Sundman har missat en sak? Under tiden mellan den här motionen skrevs och till dags datum så har det de facto kommit en ny barnomsorgslag. Inte kan man ju bara ta pengar och låta föräldrarna köpa tjänster av någon mormor, farmor, granne eller någon annan människa. Det ska ju också finnas en pedagogisk verksamhet som ska vara godkänd. Barnens ska väl också lära sig någonting under åren man är inom barnomsorgen. Nu har jag inte barnomsorgslagen med mig. Jag tror att det är från tre års ålder som man ska följa en läroplan för den pedagogiska verksamheten.  

    Man måste i politiken bedöma vad som är viktigt och mindre viktigt. För vår del är det oerhört viktigt att vi på Åland har en kommunal barnomsorg. En barnomsorg som en samlad, som har en pedagogisk verksamhet och som vi har råd att satsa på.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Herr talman! Det håller jag med om. Jag uppskattar mycket den kommunala barnomsorgen som jag nyttjar själv i Lemland för mina barn. I alla kommuner på Åland är vi välsignade med en fin och högkvalitativ kommunal barnomsorg. Det utesluter ju inte andra alternativ. Om en förälder kan vara hemma med sitt barn och sköta om någon annans barn så tror jag nog att den pedagogiken fungerar. Jag tror att föräldrar är ganska duktiga och kompetenta på det här. Får de dessutom vara med farfar eller mormor så kan det vara riktigt bra att generationer umgås, att man understöder också det. Generationer umgås alltför lite i dagens samhälle. Det är en positiv effekt av det här. Det här handlar om enstaka barn som inte organiseras i stora grupper i barndagvård. Jag ser inte de här problemen. Det beror på hur man ser på individen och individens förmåga. Litar man på systemet framom individen då vill man att systemen ska ta hand om ens barn.

    Ltl Camilla Gunell, replik

    Min första prioritering, och det är också socialdemokraternas, är att se till att vi har en bra samlad kommunal barnomsorg. Om föräldrarna istället kvitterar ut pengar, som i annat fall skulle gå till denna gemensamma barnomsorg, då dränerar man ju barnomsorgen på resurser. Då blir barnomsorgen automatiskt svårare att upprätthålla, som jag ser det. Att det finns barnomsorg har ett mål; nämligen att så många människor som möjligt ska kunna vara på arbetsmarknaden. På Åland behöver vi dem alla.  

    För mig är det mycket viktigt att kommunal barnomsorg är prioritet nummer ett. Jag tror fortfarande att det måste finnas ett system och en läroplan för barn i barnomsorgen. Inte kan riktigt vem som helst hantera barnen. Man måste i så fall ha ett system för detta och det finns inte idag.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Herr talman! Återigen, en förälder, en mormor, en morfar eller farfar är inte vem som helst. Det är oftast en som har haft egna barn och kan ge barnet en bra uppväxt.

    När det gäller ekonomin så står det så här i motionen; ”införandet av en barnomsorgspenning kommer sannolikt inte att minska kommunens ekonomiska åtaganden för barnomsorg, men däremot kommer troligen den faktiska mängden kommunal verksamhet att minska”. Det är detta som det handlar om. Inte vill någon dränera den kommunala barnomsorgen. Tvärtom, om man kan komma med ett alternativ som är kostnadseffektivt och som innebär inbesparingar då får vi resurser till all kommunal service som vi alla vill ha. Alla partier här vill ha tillräckligt med resurser för att kunna bedriva välfärdsproduktion ute i kommunerna. Det är genom sådana här initiativ som vi får kakan att räcka till när försörjningskvoten ökar de kommande 20 åren. Det är sådana här initiativ som vi måste ta på allvar, utreda och införa i lämplig form utan att det drabbar kommunerna, utan däremot gynnar kommunernas ekonomi.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Olof Erland

    Herr talman! På sätt och vis kunde man säga att barnomsorgen i lagtinget alltid har varit ett sorgebarn. Man har stridit om lagstiftning och har haft ideologiska riktlinjer som har skurit sig ganska ordentligt. Det har pågått länge. För drygt ett år sedan var lagtinget ganska enigt, en ganska förkrossande majoritet var inne för att vi skulle utveckla den kommunala barnomsorgen. Det skulle göras enligt andra paragrafen i barnomsorgslagen ur barnets perspektiv med målsättningen att familjen också har möjlighet att välja arbetslinjen och samtidigt få en barnomsorg som gynnar samhällsutvecklingen. Däremot kan man fråga sig hur mycket det gynnar barnafödandet på sikt.

    När jag hör den här debatten om barnomsorgspeng så finns det lite av doktrinära inslag i den. Personligen vill jag se det ur ett pragmatiskt perspektiv, dvs barnomsorgspeng gynnar det privata men på bekostnad av det kommunala. Det kan ju vara en målsättning som är viktig. Man kunde gå ett steg längre tillbaka och utgå ifrån ltl Sundmans transfereringar som nog tog priset under min lagtingsnärvaro. Först betalar man till kommunen, sedan till familjen, sedan betalar familjen också för kommunal service.

    Den doktrinära utgångspunkten är att vi i allmänhet inte ska behöva betala skatt i vårt samhälle för den välfärd som vi vill producera gemensamt, annat än om det är nödvändigt för nattväktarstaten med polis och skydd osv.

    Vad är problemet med barnomsorgen, är det för lite valfrihet, är det för dålig kvalitet, är det för dålig kompetens, är det för dåliga utrymmen eller finns det för lite platser osv? Vi har nyligen haft en barnomsorgslag som ledde till en debatt om den så kallade nivågarantin. Det blev aldrig framtaget explicit, men vår nivå på Åland är betydligt högre än i Finland när det gäller barnomsorgen. Vi betalar 30 procent mera per capita för barnomsorgen. Vi har dessutom ett högre barnbidrag. Kvalitén på vår kommunala barnomsorg är hög, den utgångspunkten borde man ha. Vi betalar för barnomsorgen utan att någon särskilt har knotat. Vi har utvidgat barnomsorgen till olika grupper och med tanke på arbetslinjen har vi eftis och vi ha garantier för dem som har särskilda behov. När det gäller den nuvarande kvalitén så är den hög. Valfriheten kan inte betyda att man ska ha någon som privat äger den verksamhet som vi idag har i kommunerna. Det måste vara någonting som är bättre. Då finns det vissa saker som gör att det är värt att utreda på sikt hur man ska kunna ha alternativ. Det finns t.ex. barn med särskilda behov men också särskilda möjligheter som man vill främja t.ex. Steinerpedagogiken som man har idag. Den möjligheten finns. Det finns också möjlighet till familjedagvård.

    Ska man ha privat företagande så ska det vara lönsamt, det ska byggas på lag och det ska finnas en viss stabilitet. I praktiken är det därför väldigt få som finner en lönsamhet, finner de rätta utrymmena och finner den rätta kompetensen. Man säger att man inte ska få göra vinst på den privata verksamheten. I mina öron låter det lite konstigt. Att göra vinst i ett företag är väl nästan förutsättningen för att man ska ha ett privat företag. Vinsten ska gå till löner och ersättningar men också möjligen till nyinvesteringar. Det är riktigt att man inte ska göra oskäliga vinster, man ska inte spekulera, man ska inte ha dålig kvalitet och man ska inte exploatera den här verksamheten. Det är självklart. Därför måste man ha lagstiftning, tillsyn och kontroll. Det betyder att så länge vi har en väl fungerande barnomsorg och att man inte kan visa på ett stort behov av privat valfrihet så måste vi fundera på vilka problem som privata daghem ska lösa. Möjligen kan man säga differentieringen, att marknaden, familjerna, efterfrågar olika typer av dagis. Man vill underlätta rekryteringen som vi t.ex. har inom tandläkarvården. Vi har en offentlig och en privat sektor. En del vill vara privata och utveckla sina specialiteter och folk är villiga att betala för det. Att man sedan vill ha en offentligt finansierad allmän tandvård är en annan sak, men parallellerna finns. Är någon villig att betala för privat dagisverksamhet eller ska man bara säga att den privata dagisverksamheten sköts bättre än kommunala verksamheter? Jag ställer mig frågande till det sista. Idag har vi en sådan barnomsorg så att man måste visa att alternativen är bättre.

    I samband med barnomsorgslagen har man bett landskapsregeringen att se över de framtida alternativ som finns, dvs underlätta differentieringen, specialiseringen att underlätta rekryteringen som säkert kommer att bli ett problem i framtiden, men också gå vidare med kommunala samarbetsformer. Idag diskuterar vi flitigt den så kallade samhällsreformen där kommunerna ska kunna arbeta utan strikta gränser som man gör idag.

    Ltl Barbro Sundback, replik  

    Tack, herr talman! Jag tycker att ltl Olof Erland är inne på samma linje som socialdemokraterna i stort sett och delar analysen att efterfrågan på annan barnomsorg, än den som produceras inom kommunen, egentligen är ganska begränsad. Det kan finnas ett visst intresse bland föräldrar och professionella som önskar utveckla någon särskild pedagogik eller rikta sig till en särskild grupp barn.

    Detta med vinstintresse, normalt framförs alltid argumentet att man ska ha en barnomsorg som är det bästa för barnen. Men i ett bolag som drivs i vinstsyfte är det primära största möjliga vinst. Då kommer automatiskt barnens bästa på andra plats. Om man ska ha privata bolag som driver barnomsorgsverksamhet, annan social verksamhet som är lagstadgad, hälso- och sjukvård eller skola så anser vi att de här bolagen inte ska kunna ta ut vinst. Vinsten måste sättas in i reserver och användas för förbättringar av lokaliteter och kvalitet. Det ska inte vara primärt för att tjäna pengar.

    Ltl Olof Erland, replik

    Herr talman! Detta med största möjliga vinst är ett teoretiskt antagande, att kapitalismen bygger på att maximera vinsten. I själva verket arbetar många företag väldigt långsiktigt. På Åland finns det flera exempel på företag som under nedgången har sett till att de ska behålla personalen, personalen ska få vidareutbildning och man satsar på personalutveckling. Det är socialt företagande och man har ett moraliskt ansvar. Det finns en omfattande debatt. Men problemet är kanske att lagstiftningen, tillsynen och kontrollen måste garantera att man inte missbrukar det. I Sverige har vi sett exempel på missbruk av många slag. Det förekommer också dolda missbruk som inte kommer fram.

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Ltl Barbro Sundback, replik  

    Hela den här diskussionen är väldigt teoretisk. Jag tror egentligen inte att det finns en marknad för privata företag som önskar driva barnomsorgsverksamhet på Åland. Det är mycket mera realistiskt att bilda en förening eller en stiftelse, åtminstone så länge som inte den verksamheten och de tjänsterna är skattebelagda.

    Sedan förstår nog jag också att de som driver privata bolag har ett samhällsansvar. Det har säkert också de som startar bolag inom barnomsorgen. Mitt primära påstående är att ett privat aktiebolag har till uppgift att försöka generera vinst. Det är nödvändigtvis inte samma sak som att den verksamhet som drivs är den bästa för barnen.

    Ltl Olof Erland, replik

    Herr talman! Det spelar inte så stor roll om det är ett privat aktiebolag, en stiftelse eller en förening, det beror på vilken målsättning man har. Ett aktiebolag kan ha som mål att plöja ned vinsten i välgörande ändamål och att inte ta ut vinsten. Det finns alla konstruktioner. Idag är det uppenbart att det inte är många som finner det lönsamt att starta privat daghemsverksamhet. Det finns exempel. Det beror på att kommunerna sköter det ganska bra. För framtiden ska man väl ändå vara öppen för att det kan finnas alternativ. Till den delen tycker jag att man kan se vad man löser för problem; rekrytering och specialisering osv.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Johan Ehn, replik

    Herr talman! Vi är helt överens ltl Olof Erland och jag att vi har en väldigt god barnomsorg på Åland i dagsläget.

    Däremot finns det två orsaker, utöver dem som redan har nämnts i vår motion, för varför man ska gå in för en barnomsorgspeng eller något system som ger bättre förutsättningar för privata alternativ. Det första som jag ser är att det är svårt att säga vad som kommer först, om det är utbud eller efterfrågan när det gäller att välja den här typen av tjänster. Utgår man ifrån att det måste finnas ett utbud för att också efterfrågan ska komma så då kanske man måste titta på förutsättningarna. Det är just det som lagtinget enhälligt här tidigare sade. Man skulle försöka titta på varför det bara är kommuner som ordnar barnomsorg. Kan det finnas andra sätt? Det tror jag i sig är positivt för det skapar möjlighet att välja.

    Det andra som jag tror mycket på är att man skapar en konkurrenssituation. En konkurrenssituation är bra både utgående ifrån att utveckla kvaliteten men också om vi ser på hur vi samhällsekonomiskt ska klara alla ekonomiska utmaningar framöver. Det behöver hela tiden finnas konkurrens mellan olika verksamheter inom det privata och det offentliga.

    Det som vi kom överens om, och som nu också finns i betänkandet från dels barnomsorgslagen men också i betänkandet om den här motionen, det är en väg som går i rätt riktning. Man ska skapa någonting för framtiden. Det är precis just det som vi har varit ute efter.

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Ltl Olof Erland, replik

    Herr talman! Man har anledning att diskutera framtiden och hur man kan utveckla det hela. Det finns många exempel där man har hittat nischer och där man kan få folk att betala. Inte för att göra några jämförelser i övrigt men det finns ju spa för husdjur där man får pälsvård, nagelklippning och förvaring under dagen. Jag erkänner att exemplet är långsökt. För 10-15 sedan skulle det ha varit otänkbart. Vem skulle betala för sådant? Samhället förändras och vi måste följa med.

    Ltl Johan Ehn, replik

    Herr talman! Diskussionen kring vad som kommer först, utbudet eller efterfrågan, kan variera från tid till annan, precis som ltl Olof Erland visade med ett exempel som kanske nog är lite långt borta från det här.

    Som en kommentar till varför man ska gå vidare att diskutera barnomsorgspeng är att jag ser utmaningar med att titta på hur vi i framtiden ska få en så effektiv ekonomi som möjligt, och inte bara att se till att skapa största möjliga valfrihet och att se till att vi skapar ett företagande inom den här sektorn. Det är en sektor som har framförallt kvinnligt företagande och det skulle vara bra att den ökade. Genom att föra det här vidare i kommande landskapsregeringar så ska man följa de beslut som lagtinget har tagit i de frågorna.

    Som svar på frågan varför, som jag upplever att ltl Erland frågade, så har jag ytterligare lagt till några delar.

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Ltl Olof Erland, replik

    Herr talman! Jag tror att det är ytterligare en sak som ltl Ehn nämnde, att i allmänhet gynna företagande. De som vill vara företagare letar upp sådant som efterfrågas eller skapar efterfrågan. Då kan man näringspolitiskt tänka sig att man informerar mera om företagskonstruktionen, finansiering och modeller osv. Ska man ha öppet bolag, aktiebolag, stiftelse eller ska man ha en förening? Då ökar man medvetandet om att det finns alternativ till att vara anställd. Privata alternativ kommer säkert att öka i hälso- och sjukvårdssektorn och omsorgssektorn.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Camilla Gunell, replik

    Jag vill tacka för ett balanserat anförande. Det enda jag reagerade lite emot var jämförelsen mellan bristen på efterfrågan av privata daghemsalternativ och tandvården. Jag tycker att det inte riktigt går att jämföra eftersom vi inte har en offentlig allmän tandvård som omfattar alla. Då finns det ju per automatik ett behov att gå till någon för att få den servicen utförd. Det finns då en marknad för privata tandläkare. Jag tycker inte det är ett resonemang som håller. I så fall måste ju samhället sluta med en massa saker. Då skulle det plötsligt uppstå ett privat behov av allt möjligt; skärgårdstrafik, barnomsorg och skolor.

    Ltl Olof Erland, replik

    Ja, det tål att tänkas på. Vi har ju skärgårdstrafik som är privat. Vi har undervisning och kurser som är privata. Vi har mycket hälso- och sjukvård som är privat och specialiserad. Man är villig att betala för att komma förbi köerna. Tandvården är intressant därför att man kan överväga och säga att vi ska allmän kommunal tandvård för Åland och se vad det kostar. Med barnomsorgen är det tvärtom, nu har vi byggt upp en apparat som vi finansierar. Det gör de inte i riket, de har inte råd med samma kvalitet, 30 procent lägre kostnader slås ut över kvaliteten. I riket blir man tvungen att diskutera de privata alternativen på ett annat sätt.

    Ltl Camilla Gunell, replik

    Jag tycker att resonemangen inte håller om man jämför med en verksamhet som ålänningarna inte har rätt till. Ålänningarna har rätt till barnomsorg, men de har inte rätt till allmän tandvård. Därför finns det helt olika marknader för de privata att verka inom tandvården. Majoriteten av ålänningarna är hänvisade till privata alternativ.

    Det är konstigt med hela resonemanget att man nu ska skapa en privat efterfrågan med egentligen offentliga resurser. Man ska ta offentliga resurser och ge dem till personer som sedan ska gå köpa sin vara från en privat leverantör. Jag står gärna upp för den privata marknaden. Men den borde existera på sina egna marknadsmässiga grunder utan att vi måste skapa den med offentliga resurser och genom att ta resurser från den offentligt finansierade barnomsorgen.

    Ltl Olof Erland, replik

    Herr talman! Jag tror inte att jag har pratat för att man skulle ta resurser från kommunerna till familjerna och sedan tillbaka igen och sedan ytterligare en gång. Jag har inte pratat om det. Jag har konstaterat att den kommunala barnomsorgen fungerar, den har hög kvalitet och den är skattefinansierad.

    Nu har vi på vårt bord en hälso- och sjukvårdslag som möjliggör en utveckling av tandvården. Där har vi anledning att diskutera hur man ska finansiera en tryggad grundtandvård för hela befolkningen. Där finns de privata och de offentliga alternativen med. Man har också infört begreppet att man ska ha offentlig tandvård och inte allmän tandvård, dvs att man enbart ska ha offentlig tandvård och ta bort den privata tandvården. Tar man bort de privata som finns så är det en enorm kapitalförstöring.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Vtm Gun-Mari Lindholm

    Talman! Jag skrev under den här hemställningsmotionen i mars 2008. Det är mer än tre år sedan. Då fanns det en önskan, från dem som skrev under den här motionen, att det skulle behandlas och ligga som grund för det fortsatta arbete vad beträffar barnomsorgslagen som vi väntade på att skulle komma till lagtinget. Vi vet att barnomsorgslagen har kommit, den har varit upp till debatt och vi har också godkänt den. I den lagen fanns det inte något sagt om barnomsorgspeng och det ingick inte heller någon förhöjning av hemvårdsstöd, som också är en följd av den här diskussionen och debatten.

    Man kan väl säga att loppet är kört för den här frågan under den här mandatperioden. Jag hoppas att det ska komma nya krafter och kanske med hjälp av de krafter som redan har initierat den här frågan så skulle man kunna lyfta frågan ånyo.

    Jag skrev på den här motionen för att jag tycker att det är viktigt att det finns en valfrihet inom barnomsorgen. Mottot är att låta alla blommor blomma. Varför ska det bara vara den kommunala blomman som ska blomma och vara den finaste av dem alla?

    Det här är inte något sätt att försämra eller säga att det inte är bra som det är idag. Det är att komplettera det som finns och att öka valfriheten. Valfrihet för mig, och för oss inom obunden samling, gäller inte enbart inom den kommunala barnomsorgen, dvs inte bara valfrihet att kunna föra sitt barn till barnomsorgen medan man själv är hemma med ett litet barn. Det är inte valfrihet i stor bemärkelse. Valfrihet är faktiskt att man kan välja vilken barnomsorgsform som man vill ha.

    Vilka är fördelarna med det här? Jag en ganska lång erfarenhet, åtminstone i jämförelse med er andra här i salen. Jag har drivit ett sådant här företag och varit ansvarig för dess verksamhet i nästan åtta år så jag har en viss erfarenhet. Jag vet vilka svårigheterna är, men jag vet också vilka fördelarna är.

    Jag vill framförallt lyfta fördelarna. Det är, för det första, ett kvinnligt företag. Vi försöker ofta lyfta frågan att kvinnor ska våga starta företag. Vi har haft ett projekt inom landskapet som i dagarna har resulterat i en bok som är väldigt rolig att läsa. Många entusiastiska kvinnor delar med sig av sin erfarenhet.

    Det finns en stor flexibilitet att både driva ett sådant här företaget men också för de barn och föräldrar som är med i den här verksamheten. Både vad beträffar gruppernas storlek, ålder i dagiset och också flexibilitet vad gäller arbetstider för de kvinnor som arbetar där. Man kan anpassa arbetstiderna på ett annat sätt efter de förhållanden som man just då är i livet.

    Man kan ha en speciell pedagogik. Många idag tycker att det är väsentligt att man har möjlighet att utöva en speciell pedagogik. Framförallt finns en stor möjlighet till föräldraengagemang. Den erfarenheten har jag från det lilla dagiset som jag drev. Vi hade en form av ett kooperativ men man var inte delägare i det. Man var väldigt delaktig både i inriktningen, pedagogiken, matlagningen, städningen och i tillgången till material. Framförallt deltog man i själva arbetet runt dagiset med entusiasm, glädje och intresse. Det blev verkligen vårt dagis.

    Det finns enormt många fördelar. Det har en stor betydelse för att kommunerna verkligen engagerar sig i den här frågan när man gör det möjligt för företag att blomma och existera. Man måste visa ett intresse från kommunens sida.

    De exempel som har nämnts här i debatten tidigare, bl a av ltl Barbro Sundback, så kan man bara säga att initialt var det gräsligt dåligt för att inte säga obefintligt intresse från både Sund och Hammarland. Man var inte intresserad av att den här verksamheten skulle starta. Vi hade samma sak i Lemland. Den situationen ändrade vi och de styrande i kommunen på. Jag var inte själv med i kommunalpolitiken på den tiden. Men vi fick ändring på det. Det krävs ett otroligt engagemang för att man ska lyckas, men det ska inte behövas. Det ska vara lätt och smidigt att starta ett daghem.

    Barnets hemkommun betalar 90 procent och 10 procent är tänkt att man ska få in från olika avgifter för att få det här och snurra. Vi vet också att möjligheten till att få olika stödformer från landskapets sida är obefintlig för ett sådant här företag. Jag har alltid sagt att det är mycket lättare att starta en verksamhet när det gäller skruvar och muttrar än ett företag som har med service att göra och särskilt ett företag som är omsorgs- och vårdinriktat. Det har vi också exempel på i Mariehamn med det lilla omsorgshemmet Gustava.

    Vill man att sådana här företag faktiskt ska ha en möjlighet att etablera sig så måste man också komma till mötes. Man kan inte säga att det bara är bra. Man måste också konkret göra någonting åt det.

    Jag hoppas att jag någon gång i framtiden ska få uppleva att det blir verklighet att man har en valfrihet inom barnomsorgen och att det finns en möjlighet till olika små dagis som har uppstått för att det finns dels ett behov men också en vilja att ha olika inriktningar inom barnomsorgen. Jag hoppas också att det ska bli ett högre hemvårdsstöd i våra åländska kommuner. Inte bara utgående från den egna kommunens ekonomiska möjlighet att öka på hemvårdsstödet, utan att det faktiskt är lagbundet så att varje förälder har den här möjligheten. Vill man vara hemma och inte anlita någon form av barnomsorg ska man ändå ha någon form av ekonomisk kompensation för det. Tack.

    Ltl Åke Mattsson, replik

    Tack, herr talman! Jag kan intyga att under de här tre åren som den här motionen har legat i utskottet så har ltl Roger Jansson bevakat och lyft den med jämna mellanrum. Han har velat ta itu med motionen. Jag tycker det är bra att också vtm Gun-Mari Lindholm har den här linjen att man i ett enigt lagting kan omfatta att det är den här tanken vi ska ha. Att man kanske släpper på detta med barnomsorgspeng och tar det här steget framåt och försöker vara konstruktiv på det sättet, vilket ltl Roger Jansson också gjorde efter diskussioner och förslaget som kom fram att vi skulle vara eniga i det här. Vi tog den här vägen.

    Det var också föredömligt att man lyfte fram att det ofta är kvinnor som driver de här företagen. Man får en möjlighet att få vara en kvinnlig ledare. Man kanske inte är ute efter pengarna. Det kan också vara så att man inte är tillfreds med den verksamhet som bedrivs i kommunerna. Man har intentioner, man vill saker och ting som man känner att man inte får utrymme för. Det här kan vara en möjlighet att utveckla daghemmet vidare. 

    Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

    Talman! Även om det här är en replik till ltl Åke Mattsson så får jag tacka ltl Roger Jansson för hans engagemang i utskottet och att han har försökt lyfta den här frågan. Det finns också en skrivning från lagtinget när det gäller barnomsorgslagen, som vi just har debatterat. Man säger att man ska titta på de privata dagvårdsplatsernas konkurrensmöjligheter och man ska också titta på barnomsorgspengen. Det finns en grund för ett fortsatt arbete. Vi har inte kommit till mål med den här frågan under den här mandatperioden, men skam den som ger sig. Jag tänker inte ge upp i de här frågorna. Jag hoppas att frågorna ska mottas lite bättre varje gång så kommer vi snart i mål med dem.

    Ltl Åke Mattsson, replik

    Tack, herr talman! Vi kom inte heller i mål i social- och miljöutskottet med den här frågan. Vi processade frågan om privata daghem ganska mycket. Vi såg på alternativ. Det är inte tillfredsställande att det varierar ganska mycket mellan olika summor beroende på vilken kommun man kommer. Å andra sidan slår det också fel om man sätter en fast avgift. En kommun som har en välorganiserad och strukturerad barnomsorg med låga omkostnader ska behöva betala mycket högre till dem som väljer privat än den egna kostnaden. Hur man än vände sig så blev det lite problem. Vi tyckte att det här är någonting som landskapsregeringen behöver få tid och sätta sig in i och processa ordentligt. Det ska inte göras i ett utskott. Därför lämnade vi bollen vidare. Det är också viktigt att man fick motionen processad och hanterad.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Sirpa Eriksson, replik

    Tack, herr talman! Jag tänkte upplysningsvis säga att när vi behandlade barnomsorgslagen i utskottet så kunde vi inte behandla det förhöjda hemvårdsstödet för det ingick inte i den framställningen. Det är en annan lag. Vi hoppas på att det kommer en ny lag om höjning av hemvårdsstöd som det har diskuterats tidigare.

    Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

    Talman! Det fanns ett initiativ från den samlade oppositionen om höjning av hemvårdsstödet. Det valde majoriteten, liberaler och center, att rösta emot. Därför blev det ingen ändring i den lagmotionen. Hade man velat göra någonting åt det så hade man haft den möjligheten. Det öppnade vi upp för.

    Jag har också noterat med glädje att många kommuner de facto ändå har höjt hemvårdsstödet. Jag tror att i de flesta fall är det obunden samling som har lyft den här frågan. Man har också kommit i mål i många kommuner, bl.a. i min egen hemkommun där hemvårdsstödet är 500 euro i månaden.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade. Begärs ytterligare ordet? Diskussion är avslutad.

    Detaljbehandlingen vidtar. Först föreläggs betänkandets kläm och därefter motiveringen. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

    Föreläggs betänkandets kläm för godkännande. Klämmen är godkänd.

    Föreläggs betänkandets motivering för godkännande. Motiveringen är godkänd.

    Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

    Enda behandling

    3      Funktionshinder, rehabilitering och hjälpmedel

    Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 10/2010-2011)

    Vtm Gun-Mari Lindholms m.fl. hemställningsmotion (HM 51/2007-2008)

    Vtm Gun-Mari Lindholms m.fl. hemställningsmotion (HM 35/2009-2010)

    Vtm Gun-Mari Lindholms m.fl. hemställningsmotion (HM 36/2009-2010)

    Ltl Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion (HM 41/2009-2010)

    Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion (HM 43/2009-2010)

    Först tillåts diskussion och efter det vidtar detaljbehandlingen.

    Diskussion.

    Ltl Åke Mattsson

    Tack, herr talman! Vi har valt från social- och miljöutskottet att så här i slutet av mandatperioden ta en samlad mängde olika motioner och behandla dem. Många borde kanske godkännas rakt av. När man ska kunna godkänna den här typen av motioner så bör man vara tydlig och sätta sig in i det väldigt omfattande och se vilka konsekvenser det innebär. Redan det att vi har tagit upp motionerna har ett ganska stort värde i sig.

    Förkastande av motionerna i det här sammanhanget betyder inte att vi ifrågasätter innehållet i det. Det är snarare så att vi tycker att det är på gång redan.

    Motionerna som vi har behandlat är vtm Gun-Mari Lindholms m.fl. hemställningsmotion nr 51/2007-2008 där det föreslås att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att tillse att det finns ekonomiska förutsättningar för psykiskt sjuka, handikappade och utvecklingsstörda att behålla rehabiliteringsförmåner även efter uppnådd vuxen ålder eller utvecklingsnivå.

    I vtm Gun-Mari Lindholms m.fl. hemställningsmotion nr 35/2009-2010 föreslås att lagtinget hemställer hos landskapsregeringen att det utarbetas direktiv så att samma tillämpningspraxis blir rådande på hela Åland gällande handikappanpassade hjälpmedel. Det gäller bilar och anpassning av lägenheter osv.

    I vtm Gun-Mari Lindholms m.fl. hemställningsmotion nr 36/2009-2010 föreslås att lagtinget hemställer hos landskapsregeringen om att ett projekt initieras där Turist-Åland skall handikappanpassas och göras tillgängligt för alla.

    I ltl Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion nr 41/2009-2010 föreslås att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att omedelbara åtgärder vidtas för att personer med funktionsnedsättning ska erhålla rullstol och andra hjälpmedel enligt behov och behandlas lika oberoende om de bor på institution, annat boende eller hemma.

    I ltl Carina Aaltonen m.fl. hemställningsmotion nr 43/2009-2010 föreslås att lagtinget hemställer om att landskapsregeringen omgående tar fram en lagstiftning som begränsar buller och i stöd av lagen utarbetar en handlingsplan för att minska ljudnivåerna i de offentliga miljöerna i samhället.

    Utskottets förslag är att motion nr 41/2009-2010 godkänns med vissa justeringar och att motionerna 51/2007-2008, 35/2009-2010, 36/2009-2010 samt 43/2009-2010 förkastas och att betänkandets motivering bringas landskapsregeringen för kännedom.

    Ser vi på motionerna så när det gäller rehabiliteringsförmåner så framkommer det ur vårt betänkande att det är många aktörer som är inblandade i det här. Det är framförallt ridterapi som är en mycket uppskattad form av många olika handikappade på Åland. Även hos sådana personer som har varit gravt handikappade under en längre tid kan man se ganska positiva resultat när man kommer på hästryggen och får sitta på ett djur och djurets rörelser förmedlas upp i kroppen på personer som kan vara ganska begränsade i sina rörelser. Det här gäller både äldre män, kvinnor och andra handikappade.

    Det här är en form av specialrehabilitering. FPA betalar normalt bara tre år. Sedan får man betala det själv eller vända sig till andra. Vi har sett att det är väldigt komplex lagstiftning kring den här typen av verksamhet. Sist och slutligen är det läkarna som ska avgöra vilken form av terapi man ska ha. Man måste överlämnade det till läkare när det gäller medicinsk rehabilitering.

    Sedan kommer man in på kommunal nivå. Ibland kan försäkringsbolagen vara inblandade, ÅHS är också med och betalar. Det är relativt dyr terapi. Det kan vara många handledare som behöver vara med i samband med att framförallt ridning utövas.

    Vi upplever att det finns ett fungerande system på Åland med ett nätverk av regler och lagar. Ser man på rikssidan så har vi lika bra förmåner som man har i riket. Vi föreslår också att den här motionen förkastas.

    Sedan gäller det handikappanpassade hjälpmedel, anpassning till bostäder. Vi konstaterar att det är en kommunal fråga och att varje enskilt ärende måste bedömas individuellt. Utskottet konstaterar att det i riket under våren kommer att ges ut anvisningar. En bok har redan getts ut. Det har även tidigare funnits ganska omfattande instruktioner kring det här. Boken finns på Internet. Socialkontoren använder boken redan. Man tittar på vilka former det ska vara.

    Sedan har man också möjligheter till socialarbetsträffar. Eva Gottberg kommer hit och lämnar instruktioner.

    I det här sammanhanget får man konstatera att vi har 16 kommuner på Åland och man har olika utbud. Det kanske inte ska vara facit i alla sammanhang. I så fall kan det vara ett steg framåt att man gör Åland till en kommun kanske. Jag går inte in på detta nu.

    Det kommer alltid att finnas variationer beroende på var man befinner sig. Det får däremot inte gå emot lagen.

    Direktiven som finns är relativt omfattande i sina beskrivningar. Det kommer hela tiden nya domstolsutslag. Socialarbetarna träffas när det dyker upp någonting nytt så ska alla som jobbar med de här frågorna få information om det.

    Eva Gottberg jobbar vid Finlandsvenska kompetenscentret. Åtminstone Mariehamn och Lemland har köpt platser i det och är delaktiga så att man kan få information därifrån i de här sammanhangen också, åtminstone när vi har likartad lagstiftning. Vi har beslutat att förkasta den här motionen.

    I hemställningsmotion nr 36/2009-2010 föreslås att ett projekt initieras där Turist-Åland ska handikappanpassas och göras tillgängligt för alla.

    Detta är på gång inom turistförbundet. Man är medveten om det. I och med att den här motionen fanns och vi kunde ta upp den till diskussion så har den ytterligare aktualiserats och ligger betydligt centralare på bordet än tidigare. Det är kanske inte så att vi kan få hotellrum åt hur många handikappade som helst. Det kan finnas ganska enkla lösningar. Att man gör rullstolsramper vid sandstränderna så att man kan köra ut i vattnet med rullstolar och andra saker som gör att Åland blir mer tillgängligt. Det är på gång och man jobbar med frågan.

    I hemställningsmotion nr 41/2009-2010 föreslås att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att omedelbara åtgärder vidtas för att personer med funktionsnedsättning ska erhålla rullstol och andra hjälpmedel enligt behov och behandlas lika oberoende av om de bor på institution, annat boende eller hemma. Utskottet konstaterar att det inte har varit tillfredsställande tidigare. Det är angeläget att man tar upp den här frågan. Landskapsregeringen tog frågan på allra högsta allvar. Man ska omgående vidta åtgärder så att de som bor på institution får en rullstol och det bästa tänkbara som man kan ha behov av. Samt att man ev. får behålla rullstolen som man har haft tidigare. Det är inte tillfredsställande om man har haft en anpassad rullstol och så misstar man den för att man kommer in på institution.

    Finansieringen skulle kunna vara en marknadsanpassad leasing som kommunerna eller institutionerna leasade från ÅHS. Nu kanske man köper in en specialrullstol för en person som t.ex. är förlamad på vänster sida och som är helt gjord för det. Det är väldigt dyra kostnader. Personen avlider eller blir så sjuk att man inte kan använda rullstolen längre då blir rullstolen stående till ingen nytta. Det är viktigt att rullstolen kommer tillbaka till ÅHS, där den kan anpassas. Det är också viktigt när det gäller service. Därför har vi beslutat att den här motionen ska godkännas med vissa ändringar.

    Frågan om buller aktualiseras i hemställningsmotion 43/2009-2010. vi hade några mycket engagerade gentlemän som var till utskottet och demonstrerade hur mycket buller det finns i omgivningen och vilka problem det är, framförallt om man har tinnitus. Det finns inre buller idag, man har olika ljudanläggningar på sig och har enormt högt ljud som kan få stora konsekvenser längre fram.

    På arbetsplatser och andra områden så finns det en medvetenhet om att buller är ett problem idag. Man använder hörselskydd i betydligt större omfattning idag än tidigare.

    Intressant i det här sammanhanget var bakgrundsljudet. I utskottsrummet konstaterade vi att vår sekreterare satt i ett rum med 43 decibel som kom från luftkonditioneringen, vilket överskrider gränsen för ljud som man normalt kan tolerera på en arbetsplats. Det här är sådant som man behöver se över vid nybyggnation samt att man har ett regelverk.

    I hörandet har vi erfarit att det idag kanske inte är riktigt tillfredsställande när man bygger nytt eller renoverar. Man borde kanske i lite högre grad än tidigare ta in olika konsulenter som tittar på det här, följer med att man verkligen har gjort det bästa för att dämpa bullernivån så att det blir rätt typ av ljud så att det inte ekar i onödan, vilket vi också har nämnt i vårt betänkande. Vi hoppas att landskapsregeringen ska ta det här till sig.

    Med anledning av det här så föreslår utskottet att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att åtgärder vidtas för att personer med funktionsnedsättning ska erhålla rullstol och andra hjälpmedel för medicinsk rehabilitering, som tillhandahålls av ÅHS, enligt behov och dessa personer ska behandlas lika oberoende av om de bor på institution, annat boende eller hemma, i enlighet med hemställningsmotion nr 41/2009-2010, och att lagtinget förkastar hemställningsmotionerna nr 51/2007-2008, 35/2009-2010, 36/2009-2010 och 43/2009-2010. Tack för det.

    Vtm Gun-Mari Lindholm

    Talman! Man kan konstatera ganska lätt att intresset för de här frågorna tyvärr inte är särskilt stort. Det ser vi vad beträffar antalet ledamöter i salen, det säger säkert någonting, men också att man har valt att avslå samtliga av de här motionerna förutom en som godkänns.

    Jag tittade lite på de olika partiernas valprogram och vad man sade 2007. Alla sade att det var väldigt viktigt med alla människors lika värde.

    Jag väljer att läsa lite ur liberalernas valprogram eftersom liberalerna har det yttersta ansvaret i de här frågorna för tillfället. Man säger i rubriken: Funktionshindrade och socialvård: ”Den offentliga miljön ska vara tillgänglig för alla. Handikappanpassade lägenheter i bl.a. kommunernas hyreshus, servicelägenheter för gravt handikappade, en rehabiliteringssekreterare vid ÅHS.” Går det att bocka av någon av de här olika punkterna? Svar nej. Varför gör man inte någonting? Man dukar upp ett bord med olika förslag. Är det så att man mot förmodan skulle ha glömt bort de här frågorna så har vi ju från vår sida hjälpt till med att lyfta frågorna.

    Det finns två liberaler i social- och miljöutskottet. Jag har trott att de har värnat om de här frågorna. Tyvärr har man visat genom konkret handling att de här frågorna inte är prioriterade.

    Kom inte dragande 2011 i valrörelsen med att ni är för någonting i de här frågorna. Nu har det funnits en möjlighet, men man har valt att inte prioritera det. Istället hänskjuter man frågorna till landskapsregeringen. Vilken landskapsregering börjar under ett par tre månader att göra någonting åt det här? Jag hoppas naturligtvis att jag har fel men jag tror inte det.

    Jag tycker det är synd. Många av de här frågorna är väldigt väsentliga för de människor som lever i den här verkligheten. Det här är människor som inte får sin röst särskilt mycket hörd. Tyvärr är de inte särskilt mycket värda i vårt samhälle. Här har man haft en möjlighet att visa att vi faktiskt bryr oss, att vi prioriterar er och att det är väsentligt att ni har en bra miljö att leva i, så att ni lever ett lättare liv än vad ni gör idag.

    Man hänvisar till att det är kommunala frågor, vilket man inte kan göra. Det här borde regleras på lagnivå. Grunderna till människans rättigheter måste finnas på lagnivå. Man kan inte hänvisa att en kommuns väl och ve ska ligga till grund genom ett beslut i ett kommunalt organ, inte heller på landskapsregeringsbeslutsnivå. Grunderna till en människas rättigheter ska finnas i lag, vilket vtm Gunnar Jansson brukar hävda i andra sammanhang. Det är nog väldigt viktigt för liberalerna att man tittar över sitt hus när det gäller de här frågorna.

    Jag har haft ett stort förtroende för social- och miljöutskottets betänkande och deras arbete. Jag kan tyvärr konstatera att resultatet visar att man har hastat fram olika betänkanden för att få frågorna från sitt bord.

    Jag har noterat vilka personer som man har hört i de olika motionerna. Jag kan med glädje konstatera att en mycket engagerad och intresserad person i de här frågorna har blivit hörd fysioterapeut Jeanette Eriksson. Det är jag väldigt nöjd med. Hon har lärt mig mycket i de här frågorna och visat på den problematik som finns runt de här olika människorna.

    Jag kan konstatera att habiliteringskoordinatorn i ÅHS inte har blivit hörd. Jag har diskuterat med henne om hon ser behov av förändring. Hon konstaterade att det finns problem runt de här frågorna.

    Man borde nu ha tagit tillfället i akt att ta ett samlat grepp, en kraftansamling, i de här frågorna. Det finns ännu tid om man vill reparera det här. Min hälsning till landskapsregeringen är att man kan hålla ett seminarium där man gör en kraftansamling runt de här frågorna och för dem vidare för att göra förbättringar. Jag kan exemplifiera många som vittnar om svårigheterna, både dem som är ytterst berörda men också flera olika terapeuter kan vittna om svårigheterna.

    Funktionshindrade bör ha samma rättigheter och inte diskrimineras på grund av sin funktionsnedsättning.

    Vi kan konstatera att under våren har handikapprådet varit väldigt aktivt och gjort olika former av test i samhället. De har varit i skolorna och där har framkommit att man måste göra något åt situationen i de flesta skolor för att öka tillgängligheten. Man har också varit runt på stan för att titta efter hur tillgängligheten är för personer med funktionsnedsättning. Man har funnit att den är ganska dålig och man har kommit med förslag till förbättringar. De här initiativen har vi åtminstone inte hittills sett spår av förbättringar. 

    Den första motionen från 2008 gäller rehabiliteringsförmåner. Man skulle tillse att det finns ekonomiska förutsättningar för psykiskt sjuka, handikappade och utvecklingsstörda att behålla rehabiliteringsförmåner efter uppnådd vuxen ålder eller utvecklingsnivå. Vad betyder det? Det betyder att så länge ett barn, som har någon form av funktionsnedsättning eller en psykisk utvecklingsstörning, är i någon form av verksamhet, då finns det ett team runt barnet som arbetar och ser till att barnet får bästa möjliga vård och omsorg. Det finns olika former av rehabilitering eller habilitering som det heter när man är i den åldern. Men när barnet slutar skolan och kommer ut i yrkeslivet eller är hänvisad till någon annan form av verksamhet då faller man utanför skyddsnätet. Då finns det ingen som ser till vilken typ av rehabilitering som man behöver. Då kommer man som en vanlig patient till primärvården och där ska man rabbla upp sina bekymmer och besvär, precis som vi också får göra för en ny läkare varje gång. Det här kan vara en svår situation för den personen. Det skulle behövas någon form av skyddsnätet även efter att man har slutat skolan för att få den bästa möjliga livssituationen.

    Motion nr 35 är skriven 2010 i mars. Där önskar jag att landskapsregeringen skulle utarbeta direktiv så att samma tillämpningspraxis blir rådande på hela Åland gällande handikappanpassade hjälpmedel. Finns det problem med det här? Ja, det finns det. Jag har själv tagit del av den problematiken som vi har haft i min egen hemkommun Lemland. Jag fick insikt hur det fungerade eller inte fungerade och jag hade anledning att ringa runt till de andra kommunerna för att göra en jämförelse. Det gällde anskaffande av en handikappanpassad bil. Det visade sig att det var väldigt olika praxis mellan de åländska kommunerna. Jag ringde också upp socialchefen i landskapet för att fråga hur man ska se på det här. Man hänvisade naturligtvis till att man är den övervakande myndighet och att det finns svårighet i det. Jag upplevde att det borde finnas någon form av tillämpningspraxis. Det finns någon form av grund i lagen. Men tyvärr är den väldigt dåligt definierad. Hela socialvårdslagen är väldig dålig generellt sett. Man borde exemplifiera vad man menar med olika saker.

    Överlag är det väldigt svårt för en enskild person att sätta sig in i de här frågorna, för lagstiftningen som kringgärdar den här verksamheten och problemen är så komplex. Att börja bläddra mellan de olika lagarna, försöka hitta motiveringarna till dem och att titta hur man har gjort i praktiken, det är väldigt svårt. Det är svårt för socialsekreterarna som jobbar med det här dagligen så vad ska det inte vara för en enskild person att hitta rätt i den här djungeln. Därför tycker jag att det borde finnas någon form av tillämpningspraxis, t.ex. vad göra, vem göra och hur göra.

    Den sista motionen som jag skrev i dessa ärenden nr 36 är också skriven i mars 2010. Det handlar om att landskapsregeringen skulle initiera ett projekt där turist-Åland ska handikappanpassas och göras tillgängligt för alla. Jag tycker att jag har fått stöd i de undersökningarna som handikapprådet har gjort. Man har påvisat hur svårt det är att ta sig runt om man t.ex. är rullstolsburen. Det är väldigt svårt att komma in i de offentliga byggnaderna. Här finns ett stort jobb att göra. Idag finns lagstiftning, byggnadslagen, som säger att det här måste göras. Det är många byggnader idag som står på befintlig plats som inte har varit underkastade den nya byggnadslagen.

    Jag hoppas verkligen att vi slutar skriva fina valprogram nu, och faktiskt gör en kraftansamling i de här frågorna. Det är dessa människor och dessa frågor verkligen värda. Tack.

    Ltl Sirpa Eriksson, replik

    Tack, herr talman! Jag är fortsättningsvis mycket intresserad av funktionshindrades rättigheter. Mitt intresse har inte minskat.

    När det gäller vtm Lindholms första motion så sade jag redan tidigare att rätten till rehabilitering inte försvinner när man blir vuxen. Den rätten fortsätter tills man är 65 år. FPA betalar den medicinska rehabiliteringen och sedan ÅHS.

    Jag håller med vtm Lindholm att det kan bli luckor. Jag har också i mitt tidigare arbete träffat sådana ungdomar som inte har fått rehabilitering på flera år. Något händer, kanske inom ÅHS, man slussar inte barnen när de fyller 18 till nästa kurator eller läkare. Så får inte vara. Men rättigheterna finns, rehabiliteringen försvinner inte.

    Ridterapi som räknas till fysioterapi får man inte så många år.

    Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

    Talman! Som sysselsättningsfrämjande åtgärder kan de här personerna ha någon form av arbete där man förtjänar en väldigt liten summa. Det kan röra sig mellan 4,50-12 euro om dagen. Att med den inkomsten på egen hand bekosta olika former av terapi som t.ex. ridterapi är väldigt svårt. Ridterapi är väldigt uppskattad och många upplever att det blir en stor förlust när man förlorar den formen av terapi för att man inte har ekonomiska förutsättningar att fortsätta med ridningen. Man kan inte i vuxen ålder hänvisa någon till att få det här betalt av sina föräldrar, så ska det inte vara för någon. Alla ska ha samma möjlighet.

    Ltl Sirpa Eriksson, replik

    Tack, herr talman! Ridterapi kan man också få som vuxen. Men eftersom det räknas till fysioterapi så kan man bara få det ett visst antal tillfällen. Det är det som är problemet. Problemet är inte att man inte skulle få fysioterapi efter någon viss ålder. Det är inte så. Även vuxna, t.ex. förlamade, får ridterapi.

    Angående att hjälpmedel ska vara lika i alla kommuner så finns det kvalitetsrekommendationer för hjälpmedelstjänster som social- och hälsovårdsministeriet har gett ut, vilket jag tror att de flesta använder. Där står det precis om problemet att olika kommuner på olika sätt läser lagen. Det är fortsättningsvis oklart i lagen när det gäller bilarna. Det har länge varit på gång i riket. Jag håller med om att det skulle behövas göras någonting åt det.

    Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

    Talman! Det förefaller lite konstigt när ltl Sirpa Eriksson säger att hon håller med. Samtidigt har hon visat i det här dokumentet, där man har förkastat de här motionerna, att hon inte håller med. Man har inte valt att försöka göra någonting åt det här. Man hänvisar till att man kommer att göra någon form av översyn av lagen i Finland. Vi har en fullständig möjlighet att göra något på Åland om vi vill. Vi ska inte ha det på det sättet att kommunerna läser lagen på olika sätt. Det här är en mänsklig rättighet och den ska gälla på samma sätt för alla i liknande situationer.

    Vad beträffar ridterapi så är det riktigt två tillfällen som man får använda sig av den terapin. Det här är kanske ett av de få glädjeämnen som man har och man borde få mycket fler tillfällen till det. 

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Åke Mattsson, replik

    Tack, herr talman! Jag är lite förvånad över det aggressiva och hätska utfall som kommer från Gun-Mari Lindholm mot social- och miljöutskottet i den här frågan. Vi har inte speciellt mycket tid i utskottet. Vi har försökt engagera oss och samlat ihop några viktiga motioner som vi har tittat på. Det har också gett vtm Lindholm en möjlighet att i salen ytterligare argumentera för sitt ställningstagande och driva den här frågan vidare. Vi säger inte att det är något fel på de här motionerna. Vi ser inte någon möjlighet att kunna ställa oss bakom de här motionerna. Någon ska finansiera det här. Vi måste se på det ekonomiska utfallet, är det kommunerna som ska betala hela den biten? Vi kan inte bereda den här motionen i den omfattningen att vi ska godkänna de här motionerna, vilket vtm Lindholm nog också inser att är ganska uppenbart.

    Det är mycket möjligt att vi kunde ha gjort en mer positiv skrivning. Att man skriver på sådant sätt att utskottet också kan ta det till sig kanske man borde tänka på när man formulerar klämmarna i motionerna. Det är inte så att vi inte unnar de här människorna det här. Men vi vill ha ett system som fungerar för att de ska få det här.

    Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

    Talman! Om ltl Åke Mattsson uppfattade anförandet som ett hätskt utfall så säger det mera om hans egen bedömning i de här frågorna än innehållet i mitt anförande.

    Jag kan inte förstå svårigheten att godkänna det för att föra det vidare till landskapsregeringen. Kommer det lagstiftning på området? Kommer det att förekommande en debatt här i salen? I debatten har vi då möjlighet att säga att det här blir för dyrt, detta kan vi inte godkänna, vi måste förkasta den här lagstiftningen och det kommer en ny runda till ett nytt social- och miljöutskott och de här frågorna penetreras där. Men att säga blankt nej, med hänvisning till att man inte vet hur det ekonomiska utfallet, det kan man inte säga i det här skedet. Vi är inte lagberedningsorgan. Man måste åtminstone visa att man är intresserad att det ska komma lagstiftning.

     Ltl Åke Mattsson, replik

    Tack, herr talman! Det handlar inte bara om den ekonomiska utfallet. Det är många frågor som ska gås igenom. Det kräver tid. Om vi möjligen hade tagit en enda motion och vi inte skulle ha haft någonting annat att göra under uppehållet i maj så hade vi kunnat penetrera den så att vi kunde ha gett det svaret som vtm Lindholm är ute efter. Men det fanns inte möjlighet till det.

    Vi har blankettlagstiftning och från rikssidan kommer man den 5 maj att komma med en instruktionsbok som läggs ut på Internet i de här frågorna. Innan man vet vad som ingår i den så är det väl onödigt att hemställa om någonting. Man kan konstatera att det är på gång, man är medveten om de här frågorna, man arbetar med frågorna och man försöker föra frågorna framåt. Boken kommer att vara till ganska stor hjälp för kommunerna i framtiden.

    Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

    Talman! Jag kan sluta mitt anförande med att vi tydligen är överens ltl Åke Mattsson och jag. Jag sade nämligen att jag har ett stort förtroende för social- och miljöutskottets arbete hittills. I de här ärendena har jag inte tyckt att man har gjort ett särskilt bra jobb. Det känns som man har hastat fram det här betänkande, vilket också resultatet har visat. Det är vi åtminstone överens om.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Barbro Sundback

    Herr talman! Jag har i motsats till vtm Gun-Mari Lindholm all orsak att vara glad åt social- och miljöutskottets betänkande. Den motion som jag är första undertecknare till har utskottet godkänt. Man har ändrat något på klämmen, men man har i alla fall i sak godkänt det som jag och mina partisystrar har efterlyst, dvs om man har funktionsnedsättning och är i behov av något hjälpmedel så ska man ha lika rätt till det, oberoende av om man bor hemma, på institution eller bor på något annat sätt. Jag tror att det är speciellt glädjande för dem som har det här behovet.

    Jag kom i kontakt med behovet under den långa tid som min mamma bodde på Gullåsen. Under de 6 ½ åren var det svårt för henne för hon fick aldrig riktigt, förrän alldeles i slutet, en rullstol som man kunde sitta bekvämt i, och sitta även en lite längre tid utan att hasa ur rullstolen eller få ont i rumpan eller någon annanstans.

    Institutionen skulle själv skaffa sina rullstolar inom ramen för sitt anslag. När anslagen drogs ner så införskaffades det färre och färre rullstolar och det bestånd som fanns blev följaktligen äldre och mera nedgånget för varje år. Det fanns undantag från regeln. Det kunde finnas personer som kunde få en riktigt modernt fin rullstol, under vilka villkor som det gick till vet jag inte. Själv har jag den erfarenheten att om man är påstridig och nöter på tillräckligt länge för sina anhöriga, om den anhöriga själv inte kan, så kan det ge resultat. Det är inte så trevligt att det beror på detta för den som har ett stort behov av att få en rullstol som passar.

    Det är hedervärt av utskottet att godkänna motionen och ta bort den här orättvisan och likställa att de som är i behov av hjälpmedel får det enligt sina behov och inte att det beror på var de bor.

    Jag har trots allt ett problem. Efter lång erfarenhet vet jag att även om man får motioner godkända så är det inte alls är säkert att beslutet verkställs. Jag skulle verkligen den här gången, när det rör dessa personer, vilja få utfästelser från regeringen att det här ska genomföras omgående. Den enda som kan ge den utfästelsen är ministern. Utskottet har gjort sitt arbete och det är jag mycket nöjd med.

    Jag föreslår därför att hela ärendet bordläggs till onsdagen den 25 maj. Då kanske vi kan diskutera förverkligandet. Man kan ju säga att det här är en förvaltningsåtgärd och det ska vi inte lägga oss i. Men, herr talman, vi måste lägga oss i om man har en känsla av att det inte fungerar, att lagtingets beslut inte verkställs.

    Jag fick tidigare en uppgift att alla beslut skickas till berörda organ för kännedom. Men det är inte verkställighet, tycker jag. Det finns en byrå här som ska bedöma om lagtingets arbete ska förverkligas och hur. Ska motionen förverkligas nu omedelbart? Ska den förverkligas från i höst? Ska den förverkligas i nästa år? Har den ekonomiska konsekvenser? Vad betyder det? Finns det pengar för att förverkliga detta?

    Därför, herr talman, föreslår jag bordläggning till den 25 maj.

    Ltl Åke Mattsson, replik

    Tack, herr talman! Jag kan från utskottets vägnar nästan garantera att detta kommer att genomföras med beaktande av de hörande som vi har haft. Vi har hört landskapsläkaren, Jaana Lignell och avdelningschef Carina Strand. Deras reaktion var att det var bra att man fick upp ögonen och lyfte den här frågan. Man konstaterade att det här är en sådan sak som är relativt enkel att åtgärda och få ett smidigt och fungerande system. Det är inte något större problem för ÅHS. Man leasar ut rullstolarna. Jag är ganska övertygad om att det här kommer att genomföras utan problem.

    Jag vill ändå passa på att tacka för att man väckte det här problemet. Det är relativt enkelt att åtgärda bara man får fokus på det. Jag tror att det kommer att fungera. Det en bra motion för utskottet att hantera.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Man får hoppas att det är så, ltl Åke Mattsson. Det är inte ett problem i den bemärkelsen att förvaltningen inte skulle ha varit medveten om det. Det har funnits ett politiskt beslut att personer som bor på institution inte ska få rullstolar eller andra hjälpmedel på samma villkor som de som bor hemma. Det är antagligen grundat på ekonomiska bedömningar eftersom ansvaret har legat på avdelningarna. Det innebär en förändring av rätten till hjälpmedel. Det kommer att ha konsekvenser både för rutinerna att införskaffa hjälpmedel och att passa ut hjälpmedel för dem som behöver och det kommer också att ha ekonomiska konsekvenser.

    Sedan är det en annan formalitet, eftersom det här inte är ett kommunfullmäktige så anser jag att regeringen måste fatta ett uttryckligt beslut hur motionen ska förverkligas.

    Ltl Åke Mattsson, replik

    Tack, herr talman! Ja, det kan nog stämma. Jag undrar om det var ekonomiskt beslut? Det var nog ett olyckligt tänkande som har genomsyrat att man har delat upp boende på institutionsvård och andra. Man har delat upp dessa så att man fick ett vattentätt skott som råkade hamna där. Sedan konstaterade man att det är väldigt enkelt att ta bort det. Det är inte så att institutionerna måste köpa sina rullstolar själva. Man kan leasa dem från ÅHS för en vettig kostnad för alla. Det är en vinn-vinn-situation. ÅHS har inte någon kostnad för det här och det bli lägre kostnader också för institutionen. Ekonomiskt vinner alla på det, framförallt klienterna som är de stora vinsttagarna i det här. Därför tror jag att det finns möjlighet att få igenom det här. Det var bra att man uppmärksammade problemet och det kommer att åtgärdas.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Med all respekt för ordförandes insikter i ärendet så tror jag inte att det är så enkelt. Jag förstår inte heller förfarandet med leasing. Personer med funktionsnedsättning har rätt till hjälpmedel. Det är en rättighet. Jag kan det inte helt hållet, men jag tror att vi på Åland har avgifter som man inte har i riket för vissa hjälpmedel. Det i sig kan ju vara ett hinder. Jag förstår överhuvudtaget inte när det gäller leasing ska hjälpmedlet tillbaka när det inte längre behövs? Om det är en social rätt så ska det inte kosta anser jag.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Sirpa Eriksson, replik

    Tack, herr talman! Jag ska förklara lite. Det är institutionen som betalar hjälpmedlet för klienten. Det är inte klienten som ska betala något för det. Det är såsom det är tänkt. Institutioner betalar mera än de klienter som bor hemma. Institutionen betalar rullstolarna som kan användas på nytt. Klienten ska inte betala någonting, enligt oss.

    Det här har baserats på instruktioner. Det finns ingen laggrund att inte göra som ltl Barbro Sundback har tänkt. Alla ska ha rätt till specialanpassade hjälpmedel. Det finns många olika sorters hjälpmedel.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Vi har inte haft någon lagstiftning överhuvudtaget inom medicinsk rehabilitering, vilket jag har påpekat förut. Det kommer nu i samband med den nya ÅHS-lagen. Om kostnaden läggs på avdelningen och det blir en hyra istället så visst är det ur klientens synvinkel rätt, det håller jag med om. Jag undrar ändå om de ska skötas på det sättet? Det kan vara av underordnad betydelse. Av den här diskussionen framgår det att det inte är helt klart hur man ska göra. Man kan göra på olika sätt, därför har vi en regering. Det är ju till dem som vi hemställer om att det här ska genomföras, inte direkt till ÅHS.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Roger Jansson

    Herr talman! Vtm Lindholm hade lite synpunkter på social- och miljöutskottets förmåga att tänka klart. Även om det huvudsakligen var riktat mot de två liberala ledamöterna så kände jag också vinddraget från kastkniven som flög förbi mitt vänstra öra. Som kollega i oppositionen vill förklara mig lite hur jag har resonerat när det gäller de tre första motionerna.

    Den första motionen talar om att vi skulle hemställa om att landskapsregeringen tillser att det finns ekonomiska förutsättningar för psykiskt sjuka, handikappade och utvecklingsstörda att behålla rehabiliteringsförmåner även efter uppnådd vuxen ålder eller utvecklingsnivå. Som sades i en replik här av ltl Sirpa Eriksson så finns det här. Det finns inte för allt, i olika skeden av livet görs olika bedömningar. När det gäller frågan om ridterapi, som har varit den centrala frågan i samband med motionsskrivandet, så är det läkarbedömningar som måste ligga till grund för vad man gör och hur man prioritera resurserna. Inom ÅHS har man under senare tid gjort bedömningar, och därefter inom landskapsregeringen, som skiljer sig från tidigare. Sådana motiv ut tog skottet del av och vi tyckte att motiven var tillräckliga för att avslå motionen. Även jag tyckte det eftersom man ändå bibehåller huvuddelen av den rehabilitering som är nödvändig för personen i fråga.

    När det gäller motionen nr 35 så står det i klämmen att det ska utarbetas direktiv så att samma tillämpningspraxis blir rådande på hela Åland gällande handikappanpassade hjälpmedel. Då måste vi särskilja bilarna från det övriga. När det gäller det övriga så är det relativt jämlikt idag. Dessutom fick vi veta i utskottet att det är tillämpningsföreskrifter på gång. Därmed var det klart. När det gäller bilarna är det mera knepigt, precis som motionären också har konstaterat i sitt anförande. Tillsvidare har man följt den rättspraxis som har utvecklats i sammanhanget och de HFD-beslut som ligger till grund för avgörande i kommunerna i Finland och på Åland. Jag menar att det inte ska lösas genom landskapsregeringens direktiv. Här erfordras lagstiftningsförtydliganden och lagstiftningsändringar, det är på den hierarkiska nivån som man måste lösa frågan med bilarna, annars blir det ingen rättvisa och korrekt behandling. Därmed föll resonemanget i motionen till den delen.

    Motionen om att vi skulle hemställa om att landskapsregeringen initierar ett projekt där turist-Åland ska handikappanpassas och göras tillgängligt för alla. Detta är en enorm sak. Vi fick veta från landskapsregeringen att man i turiststrategin har någonting som heter " Tillgänglig turism". Man har ett paket som är färdigt hösten 2011, man har redan startat det. I den förra turismstrategin fanns det också en angiven plan. Då var det handikapporganisationerna som skulle hantera det. Det har egentligen inte blivit så mycket av det. I den nya planen föreslår man att det är företagarna som ska vara ansvariga för det. Då ser åtminstone jag att det kan finnas bättre förutsättningar att få en bättre situation på Åland. Det resonemanget låg bakom mina ställningstaganden i utskottet. Jag tycker ändå att vi har positiva skrivningar kring de här tre motionerna. Vi ska inte misstolkas till den delen.

    Avslutningsvis, herr talman, när det gäller motionen om rullstolar så föreslog ltl Sundback en bordläggning så att vi skulle höra om ministern avser att ha någon form av ministerstyre i den här frågan. Jag skämtar lite naturligtvis. Beslutet ska ändå tas av ÅHS-styrelse. Vi har majoriteten sittande här i salen, vi fyra, som just nu sitter här, kan se till att det här som lagtinget efter bordläggningen fattar beslut om också genomförs. Den rätta nivån för det här beslutet är i ÅHS-styrelse. Där ska man ta beslutet. Möjligen har det att göra med avgiftsstadgan på något sätt, men jag tror inte det. Som sagt var, det är ÅHS-styrelse som ska ta det här beslutet. Det är värdefullt om styrelsen får ministerns positiva besked, på det sättet kan jag förstå den här önskan.

    Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

    Talman! Det hör till min uppgift idag att utkräva svar och följa upp de politiska prioriteringarna i jämförelse med de politiska prioriteringar som mitt eget parti har. Jag tycker det är viktigt att vi visar på de politiska prioriteringarna som vi verkligen anser viktiga.

    Vi får väl vara glada för att vi lever i den demokrati som vi gör, att det är de är de verbala knivkasten som vi ägnar oss åt här i lagtinget och inte någon annan form.

    Jag respekterar de svar som har givits från ltl Roger Jansson. Man gör alla sina prioriteringar. Jag hoppas också att ltl Roger Jansson har förståelse för den irritation som jag känner i de här frågorna. Det går väldigt, väldigt långsamt fram. Många människor har varit med från början när de här frågorna initierades. Jag skulle vilja att de människorna också skulle få uppleva att det blir förbättringar i sitt liv.

    Ltl Roger Jansson, replik

    Herr talman! Förbättringar har det sannerligen blivit under de år som jag har varit med i politiken när det gäller de här sektorerna. Ibland kanske man upplever att det blir någon liten tillbakagång, men generellt har det nog varit framsteg hela tiden.

    Jag kan hålla med huvudsakligen när det gäller motion nr 35 om osäkerheten som har funnits hos klienterna när det gäller de handikappanpassade hjälpmedlen och att det har varit en för långsam utveckling. Det gavs sådana signaler i utskottet att det här var på gång igen, förutom lagstiftningen om handikappservicelagen och särskilt bilarna eller dyrare investeringar, där jag är otillfredsställd för min del. Det är fortsättningsvis oklart.

    Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

    Talman! Jag delar inte den uppfattningen till fullo som ltl Roger Jansson här anför att det har blivit bättre. Ta bara det här huset som exempel; det enda handikappanpassade vi har är en hörselslinga som fungerar ibland. Sedan har det inte hänt så hemskt mycket på den fronten.

    Ett konkret exempel är den habiliteringskoordinator som vi har fått i ÅHS. Vi saknar fortfarande ett nätverk för den äldre befolkningen som behöver ha den här typen av hjälp, de som har någon form av funktionsnedsättning eller psykisk utvecklingsstörning. Nog finns det väldigt mycket att göra. Jag tycker att det tar lite för lång tid. Jag hoppades att vi skulle ha ett samlat grepp i de här frågorna och föra dem framåt.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Herr talman! Jag övertygad om att de ledamöter som också sitter i lagtinget kommer att genomföra det beslut som godkännandet av min motion innebär. Rent formellt hemställer lagtinget till landskapsregeringen om att åtgärder vidtas. Just med tanke på det resonemang som ltl Roger Jansson förde så är det ännu viktigare att vi får ordning på beslutsprocesserna inom självstyrelsen. Det måste vara så att det är ministern som kommer med uppdragen till ÅHS. Det är även ministern som slutligen har ansvar för att det blir genomfört. Jag kan inte se riktigt någon annan väg än att det är den vägen som man måste gå.

    Ltl Roger Jansson, replik

    Herr talman! Formellt ur vår synpunkt här i lagtinget är det på det sättet som ltl Sundback säger.

    I behandlingen av den här motionen kom jag underfund om mina egna tillkortakommanden i det här sammanhanget. Jag har alltså inte varit medveten om att de kommunala institutionerna har specialbehandlats på det här sättet. Det är sällsynt dumt. Alla som vi hörde tyckte att det var sällsynt dumt. Därför menar jag att det är en ganska enkel åtgärd, genom ett beslut i ÅHS-styrelse, att få det förändrat. Men visst, det är värdefullt att direkt få höra ett stöd för den här åtgärden från ministern.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Jag diskuterar egentligen inte motionens innehåll. Vem är det som har det politiska ansvaret för att lagtingets eventuella beslut i den här riktningen genomförs? Jag har tyvärr lite dålig erfarenhet. Det är inte alls givet att regeringen ger förvaltningen i uppdrag att förverkliga lagtingets beslut, såsom jag har förstått det idag. Den rätten har en regering i ett parlamentariskt system, men då måste man också vara beredd på att man får stå till svars för att man har avstått från att ta ett konkret verkställighetsansvar för lagtingets beslut.

    Ltl Roger Jansson, replik

    Herr talman! När det gäller beslutsfattande inom ramen för landskapsregeringen kontra ÅHS så är det väldigt tydligt reglerat i lagstiftningen. Ministrarna kan inte ta några beslut för ÅHS. Det måste riktas genom den plan, som vi tillsvidare har, som är landskapsregeringens beställning av hälso-och sjukvård. Nu framöver kommer budgettexterna att vara avgörande för det. Det måste finnas ett formellt landskapsregeringsbeslut i lagstadgad form för att ÅHS-styrelse ska ta order från landskapsregeringen, det är planen och budgeten och i fortsättningen budgeten. Det räcker inte bara med att ministern uttrycker en åsikt. Eftersom den här frågan är så pass enkel och lätt att besluta i, när vi har kommit underfund med orättvisan som förekommer i systemet och felaktigheten principiellt, så går det säkert bra att ministern säger sin åsikt och ÅHS fattar sitt beslut.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Camilla Gunell

    Jag ber att få understöda bordläggningen av ärendet och bordläggningstiden till den 25 maj.

    Talmannen

    Under diskussionen har ltl Barbro Sundback, understödd av ltl Camilla Gunell, föreslagit att ärendet ska bordläggas till den 25 maj. Ärendet kommer därför att bordläggas. Önskar någon talat om bordläggningstiden? Ärendet är bordlagt till den 25 maj.

    Remiss

    4        Vapenamnesti

    Ltl Fredrik Karlströms hemställningsmotion (HM 18/2010-2011)

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkännes? Godkänt.

    Diskussion.

    Ltl Fredrik Karlström

    Herr talman! Jag tycker personligen att den här motionen hellre skulle behandlas i lagutskottet än i näringsutskottet. Förmodligen kommer väl motionen knappt att behandlas alls eftersom session snart är slut.

    Om motionen tas upp till behandling så är tanken med motionen att man ska kunna lämna in vapen, som man har kommit över på olika sätt kanske genom dödsbon, arv eller på något annat sätt, till polisen. Det är tanken med motionen om vapenamnesti. På många andra ställen runtom i världen brukar man göra så här. Man öppnar upp ett fönster på en, två eller tre månader som innebär att man kan lämna in alla tänkbara vapen, olagliga och lagliga. Man registrerar inte ens vilken person som har lämnat in vapnen eller på vilket sätt man har kommit över vapnen. Man har rätt att lämna in det olagliga vapnet till polisen och ingen frågar någonting.

    Jag tycker att det är ett bra förslag. Jag har förstått att man redan idag på Åland kan lämna in vapen som man inte har licens för. Men då krävs det en förklaring till varför man har vapnet och på vilket sätt man har kommit över det. Har man ärvt vapnet eller fått det från ett dödsbo så är det ganska enkelt att förklara. Men om man har kommit över vapnet på ett mystiskt sätt så väljer man att inte gå med vapnet till polisen för man har inte någon bra förklaring.

    Jag tycker att man skulle kunna titta på att öppna upp ett sådant här fönster som gör det möjligt för alla ålänningar att lämna in vapen till polisen, utan att behöva registrera sig och utan att behöva bli åtalad eller straffad för att man har det här vapnet.

    Finland ligger trea i världen när det kommer till antal vapen per capita och ett av de allra mest vapentäta områdena i Finland är Åland. Det är bara USA och Gemen som har med vapen per capita än Finland. Jag tror att det kan finnas ganska många vapen som kunde tas bort från vår omgivning och marknaden genom att införa en vapenamnesti. Tack fru talman! 

    Ltl Åke Mattsson, replik

    Tack, fru talman! Det här är ett bra initiativ. Jag trodde att det fungerade så här redan idag. Jag måste blotta min okunnighet nu. Man tillämpar det många gånger från polisens sida när man får in vapen. Man är nöjd med att få bort vapnen.

    Som kuriosa kan jag nämna att vi hade polisdelegationsmöte i fredags. Vi diskuterade om en dag som man hade haft i Föglö där man kunde lämna in vapen och ammunition. Det kom in väldigt mycket. Man ville påtala polisens arbetsuppgifter. Mängden ammunition, granater och elände som folk kom med tog tre veckor att förstöra för en polisman. Det finns väldigt mycket att ta vara på i bodar, uthus och överallt som kan vara till stor fara när det blir gammalt. Det kan vara bra att väcka frågan.

    Ltl Fredrik Karlström, replik

    Fru talman! Jag har också förstått att det finns möjlighet att lämna vapen och ammunition till polisen, men det krävs en utredning på varifrån det kommer. Om man i sin ungdom har kommit över ett vapen på olagligt sätt så vill man kanske inte gå till polisen och säga att man vill lämna in vapnet och säga att man kanske har stulit det eller något annat dumt. Då blir vapnet hemma i garderoben istället. Detta kunde vara ett sätt att få bort vapen som är olagliga och inte ska finnas i vår omgivning.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat. Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

    Remiss

    5      Utvärdering av förebyggande ungdomsarbete

    Ltl Mika Nordbergs hemställningsmotion (HM 20/2010-2011)

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till kulturutskottet. Godkännes? Godkänt.

    Diskussion.

    Ltl Mika Nordberg

    Fru talman! Jag vill passa på att presentera min motion nr 20 gällande utvärdering av förebyggande ungdomsverksamhet.

    Den förebyggande insatser som organisationer inom tredje sektorn samt delar av offentliga sektorn, t.ex. fältarna och fritidsverksamheter, uträttar bör utvärderas. Detta för att visa på vad dessa satsningar på förebyggande insatser kostar gentemot den kostnad som uppstår för åtgärder av ungdomar som redan hamnat snett i vårt samhälle genom t.ex. användandet av droger. Modell för denna utvärdering finns bl.a. i Örebro. Modellen kallas ÖPP, Örebropreventionsprogram. Det gäller att kartlägga medel som satsas på förebyggande verksamhet. I kommunerna kommer det på agendan upp stora kostnader som uppstår för ungdomar och andra som behöver tas hand om för att de har kommit snett p.g.a. utnyttjande av droger, alkohol och annat.

    Jag tror att det skulle vara väldigt bra för oss beslutsfattare att ha en utvärdering att falla tillbaka på när det gäller att visa vad satsade pengar i förebyggande syfte sparar in för framtiden. När en person har hamnat så långt att personen har behov av vård så blir vården otroligt dyr. Skulle vi istället ha satsat på förebyggande verksamheter och stöda Fältarna och föreningar så tror jag att det skulle vara mycket billigare för samhället. Tack.

    Ltl Åke Mattsson, replik

    Jag kan inte låta bli att ta en replik nu också. Det är ett bra initiativ. Jag tycker att det är en viktig fråga som bör lyftas fram, vilket vi också har konstaterat från social- och miljöutskottet tidigare. Vi gjorde ett utlåtande till EU-meddelandet där vi föreslog att ÅSUB skulle göra en utredning över den tredje sektorn. Tredje sektorn är verksam i många andra sammanhang också, men ungdomsarbetet är väldigt viktigt. När man en gång gör en utredning så borde man titta över helheten. Det är det frivilliga arbetets år. Hur mycket frivilligt arbete görs det på Åland? Hur mycket är arbete värt och hur mycket extra input behöver man ha för att man ska fortsätta att hålla det frivilliga arbetet vid liv? Det är bra att man lyfter frågan.

    Ltl Mika Nordberg, replik

    Det är väldigt positivt att det är på gång. Jag hoppas att ÅSUB:s undersökning hinner verkställas trots att det är valtider. Vi får hoppas att ÅSUB kan komma med det här. Varje euro som vi satsar i förebyggande syfte så tror jag att kommer till nytta längre fram.

    Ltl Åke Mattsson, replik

    Det var faktiskt en valundersökning på gång i höstas. Vi tyckte att det här var betydligt mer angeläget än vad valet skulle ge längre fram. Vi ska hoppas att undersökningen kommer.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat. Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till kulturutskottet.

    Remiss

    6      Demokratiprojekt för elev- och studeranderåden

    Ltl Camilla Gunells m.fl. hemställningsmotion (HM 41/2010-2011)

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till kulturutskottet. Godkännes? Godkänt.

    Diskussion.

    Ltl Camilla Gunell

    Som följd av den ungdomspolitiska debatt som vi hade här i lagtinget för ett tag sedan så borde det finnas en stor politisk enighet om att det är viktigt att gå vidare och stärka barns och ungas möjligheter att bli hörda och få delta i de demokratiska processerna. Demokrati är något som man behöver lära sig och behöver ha redskap att kunna hantera. Därför är det viktigt att det finns vuxna som både kan coacha och vägleda barn och unga i att vilja påverka, att stå på sig, att hitta konstruktiva vägar och att bli en aktiv del i hur vi formar vårt samhälle i stort och i smått.

    Eftersom barn och ungdomar är i skolan väldigt mycket av sin tid är just skolorna mycket viktiga för att utveckla det demokratiska arbetet, särskilt genom elevråden. Elevråden skulle kunna utvecklas på Åland. Idag finns det helt säkert mycket goda exempel i skolor där det fungerar bra. Man kan säga att det i dagsläget är ojämnt.

    Det betyder att landskapsregeringen behöver ha ett större grepp om att utbilda elevråden. Till det behövs resurser, utbildning och coaching.

    Därför föreslår jag och ltl Aaltonen i den här motionen att landskapsregeringen initierar ett flerårigt demokratiprojekt i skolorna i syfte att stärka elevråden och de studerandes möjligheter att påverka. Det är ett arbete som borde finnas både på grundskolenivå och på gymnasialnivå.

    Vi tror helt säkert att det är viktigt att lära sig vara med i de här sammanhangen och att också kunna se att det som man är med och säger sin åsikt om går att förverkliga. För att bli en demokratisk människa så måste man också ha möjlighet att pröva detta i riktiga livet. Då behöver man verktyg och kunskap.

    Kulturutskottet lägger väl antagligen den här motionen i papperskorgen som alla andra motioner sedan när valet kommer. Jag hoppas åtminstone att budskapet går fram hos någon och att de ansvariga, tyvärr är inte någon här idag, ser till att någonting av det här bärs vidare.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Tack, fru talman! Jag håller med om mycket av det som ltl Gunell sade. Jag tycker att det är bra att flera olika partier har tagit upp de tankar som dök upp i ungdomsdebatten. Det är en bra signal för ungdomarna att vi får elevråden och studeranderåden att fungera ännu bättre. Det är en bra demokratisk skolning.

    När jag läste den här motionen så står det att landskapsregeringen skulle ta att särskilt ansvar för det här. Det blev lite oklart för mig på vilket sätt. I presentationen nämnde ltl Gunell att landskapsregeringen borde ta ett större grepp. Jag han ingenting emot förslaget, jag tycker det är mycket bra. Men jag tror att förslaget skulle vinna på om huvudmotionären ytterligare kunde förklara på vilket sätt landskapsregeringen skulle ta det större greppet.

    Ltl Camilla Gunell, replik

    Med större grepp menar jag ett heltäckande ansvar över Åland, där man initierar ett flerårigt projekt och jobbar på ett systematiskt sätt med de här frågorna. I skolorna, som är både barnens och pedagogernas arbetsplatser, är det viktigt att man införlivar de studerandes synpunkter på hur arbetsplatsen ska fungera. Jag tror att ett sådant projekt kunde få gott stöd om man t.ex. tog hit föreläsare från annat håll som har jobbat med den här typen av frågor från tidigare. Att jobba med demokrati är ett kunskapsområde. Det är kanske inte ett kunskapsområde som någon lärare på Åland är specialist inom. Men de personerna finns och de går också att ta till Åland för att initiera, diskutera och få demokratin så brett utspritt som möjligt över hela Åland, både i grundskolan och i gymnasialstadiet.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Åke Mattsson, replik

    Tack, fru talman! Det är ett bra initiativ. Det gäller att surfa på vågen som är just nu. Det är ett stort intresse bland ungdomarna när det gäller politik. Under en tidigare helg var det ungdomsdebatt här i salen. I den debatten var det ganska stor brist på politiker. Det beror inte på bristande intresse utan på att politikerna är ganska upptagna i maj och man har svårt att komma ifrån. Det var glädjande att det dök upp ett trettiotal ungdomar. Man blev mäkta imponerad att man redan nu har lyckats skola ungdomarna väldigt bra. Ungdomarna är otroligt kunniga, debattglada och de kan debattera väldigt bra. Det vet hur de ska bete sig. Vi ska inte tappa bort det som är på gång, utan vi ska också se till att det blir en bra tillväxt. Det är ett bra initiativ.

    Ltl Camilla Gunell, replik

    Jag tackar för det stödet. Jag hoppas att vågen av unga politiker håller i sig och inte bara är ett tillfälligt fenomen som dör ut efter en tid.

    Jag tror också att politik kan bedrivas inom idrottsrörelsen, t.ex. unga idrottsaktiva driver idrottspolitiska frågor och Scouterna driver scoutfrågor osv. Att driva en fråga och att påtala någonting som är viktigt att åtgärda, det kan odlas i alla typer av organisationer där ungdomar finns och inte bara i de politiska grupperna.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade. Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till kulturutskottet.

    Remiss

    7      Specialenhet för skolbarn med särskilda behov

    Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion (HM 52/2010-2011)

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till kulturutskottet. Godkännes? Godkänt.

    Diskussion.

    Ltl Carina Aaltonen

    Fru talman! Den här motionen handlar om en specialenhet för skolbarn med särskilda behov, dvs barn som inte klarar av dagens grundskola och dess pedagogiska arbetssätt i den form skolan har.

    I den allmänna 9-åriga grundskolan bedriver man idag undervisning för alla barn i åldern 6-18 år, med undantag för vissa elevgrupper som har speciella behov, träningsundervisningen i Jomala är ett sådant exempel. Inom ramen för den ordinarie grundskolan har man timresurssystemets möjligheter att förändra elevgruppernas storlek, så att man kan jobba med färre barn i vissa skolämnen, medan en större grupp jobbar separat. Detta har inte kunnat tillgodose de behov som elever med sociala och emotionella problem har. Antalet barn med olika sociala och emotionella problem ökar, tyvärr.

    Svårigheter i elevens sociala levnadssituation påverkar elevernas möjligheter att tillgodogöra sig undervisningen i den ordinarie grundskolan. Elever som misslyckas med skolan väljer till sist att inte gå till skolan, de skolkar eller blir störande för andra elever. Den negativa spiralen växer och tenderar att bli en belastning för både eleven, dess familj, lärare och skolkamrater.

    Speciallärarnas och skolpsykologernas uppfattning är att sociala beteendestörningar visar sig i en allt tidigare ålder och tenderar att öka i omfattning. För att tillräckligt snabbt kunna möta och reagera på elevens svårigheter är det nödvändigt att i ett tidigt skede erbjuda barnet och familjen det stöd och den hjälp som är nödvändig för att utvecklingen ska förändras i positiv riktning.

    Idag har integration av dessa elever i grundskolan varit alternativet. Kommunerna har skräddarsytt dyra lösningar med enskilda lärare och assistenter. Ibland anställer man också elevernas föräldrar som febrilt försöker hjälpa dessa elever. Ibland kan det bli aktuellt att skicka dessa elever till specialenheter i Finland eller i Sverige. Dessa lösningar blir mycket kostsamma och belastar en liten kommuns både skol- och socialbudget mycket hårt.

    Socialdemokraterna, ltl Camilla Gunell och undertecknad, föreslår därför, att en specialenhet inrättas inom grundskolans allmänna undervisning, där elever med sociala störningar samt deras föräldrar får sina behov tillgodosedda. Elevunderlag finns för en specialenhet redan om man betraktar enbart elever med grava sociala störningar.

    Det som är viktigt för oss är att den här motionen inte ska uppfattas som att vi vill flytta elever med problem från sin hemskola för att det ska göra det lättare för skolan och lärarna. Målet är att stärka den elev som har svårigheter och dennes familj att komma ur problemen. Det är också viktigt att eleven får bo kvar hemma, att man bryter sitt beteende och att man får verktyg och nycklar för sociala och emotionella problem samt att man får framgång i sina studier. Det är viktigt för barnen och ungdomarna att bli sedda. De mår inte bra i dagens skolsystem. I det här förslaget ser man individen.

     Denna specialenhet kunde eventuellt placeras på Jomala gård i nuvarande Naturbruksskolans lokaler. Där finns tillräckliga utrymmen för att bedriva en mångsidig och praktisk undervisning. Det finns också djur och annat som också kan vara till nytta för elever med de här problemen. Undervisningen ska bedrivas så att enhetens verksamhet inte integrerats i en annan skolas verksamhet. Det ska vara en helt egen separat liten resursskola. Man kan tänka sig att samarbeta med speciallärare, skolpsykologer och sociala myndigheter. 

    Vi föreslår att man tillsätter en arbetsgrupp med uppdrag att göra upp en detaljerad plan för hur skolformen ska fungera utgående från landskapets och kommunernas möjligheter, finansieringsmöjligheter och filosofi. Målsättningen är att verksamheten skulle kunna inledas redan hösten 2012. Tack, fru talman.

    Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik

    Fru talman! Ltl Aaltonen tar upp en viktig sak, utbildning och undervisning för barn med särskilda behov. Det är väldigt mångfacetterat, det finns så många olika grader av behov. Vad jag förstår av det här så är det mera det sociala behovet som ltl Aaltonen och socialdemokraterna tar fram. PISA-undersökningen visar att det här är den bästa formen. Vi har erfarenheter från södra Ålands högstadiedistrikt angående Lyckan. Man samlade ihop elever med särskilda behov tills föräldrarna önskade att barnen skulle integreras några dagar i veckan i sina hemskolor. Det blir väldigt krångligt för dessa barn.

    Ltl Carina Aaltonen, replik

    Det är sant att vi har erfarenheter från Lyckan. Där handlar det om underpresterande barn som behövde specialundervisning. I den här målgruppen är de inte speciellt många, men de är inte under intelligenta. De är normalbegåvade barn som har sociala svårigheter. Vi har många exempel i nästan alla åländska skolor där man måste anställa extra assistent, extra enskilda lärare och i vissa fall även föräldrar. Ibland måste man också skicka barnen till skolor i Finland eller Sverige.

    Detta skulle vara en liten enhet som skulle jobba just med dessa speciella och specifika sociala och emotionella behov.

    Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik

    Tack, fru talman! Det är inget fel på det här initiativet. Jag vill att man tittar noga på om det är det bästa alternativet. Om det är bra att ha dem på ett ställe när det gäller normalbegåvade ungdomar? Blir det då en B-skola? Kanske de eleverna blir hånade och undervärderade.

    Andemeningen med min replik är att man måste titta noga på det här. Jag har inte svaret, jag bara ifrågasätter det.

    Ltl Carina Aaltonen, replik

    Fru talman! Jag förstår att man ifrågasätter. Jag var först också fundersam. Det här är frågor som skolpsykologer och speciallärare på Åland har lyft. De vill verkligen att man ska gå vidare med det här, tillsätta en arbetsgrupp och utreda hur man skulle kunna ha en liten specialenhet för barn med stora koncentrationssvårigheter. Målet måste vara att de här eleverna ska kunna återgå till normal skolgång efter några terminer. Man jobbar med hela familjen och med fritidssysselsättningar osv. Det ska finnas ganska många olika sorters resurspersoner för att få styr på elevernas hela livssituation och vardag.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Sirpa Eriksson, replik

    Tack, fru talman! Eftersom jag själv är ADHD-coach tycker jag att det här initiativet är mycket bra. Undersökning i Finland visar, att ADHD-center och Invalidförbundet har den åsikten att barn med sociala funktionshinder ska ha rätt att inte känna sig annorlunda. De ska vara tillsammans i en liten klass med specialstolar, kontorsstolar. Jag har besökt sådana klasser. Jag tycker att det här är mycket intressant. I riket finns det sådana klasser och det är bra.

    Ltl Carina Aaltonen, replik

    Fru talman! Det finns också alternativskolor eller resursskolor, både i Finland och i Sverige där man har uppnått framgångsrika resultat. Jag tror också att Åland skulle vara i behov av en sådan skola, vilket åtminstone våra skolpsykologer och speciallärare anser.

    Jag hoppas att den här motionen kan få en snabb behandling i kulturutskottet och att man snarast kan tillsätta en arbetsgrupp som får i uppdrag att se över möjligheterna att inrätta en specialenhet.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade. Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till kulturutskottet.

    Remiss

    8        Frästa räfflor i mitten på tvåfältsväg

    Ltl Anders Erikssons hemställningsmotion (HM 9/2010-2011)

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkännes? Godkänt.

    Diskussion.

    Ltl Anders Eriksson

    Fru talman! I morse när jag läste den här motionen igen såg jag de stavfel och syftningsfel som fanns i motionen. Jag brukar vara ganska noga med sådant. Det har varit många utläggningar idag så jag tänkte ha en liten frågesport för lagtingsledamöterna här på eftermiddagen. Man kan undra var texten kommer ifrån som jag läser upp nu: "Frästa räfflor i vägens mitt leder vidare till att förare sänker sån hastighet och har ett längre avstånd till vägens mitt. Räfflor i vägens mitt kan vara ett alternativ till åtgärd på svenska landsvägar som inte är tillräckligt breda för att ha mittbarriärer t.ex. vajertäcke. Vi körning på räfflor är förarens dels en ljudupplevelse, dels vibrationer i fordonet, i sätet och i raten. Dessa signaler skulle kunna förhindra att föraren ofrivilligt överskrider mittlinjen t.ex. beroende på att denna är trött eller distraherad." Jag tror att jag slutar här. Den här texten kommer från svenska Vägverkets hemsida. När jag började fundera på detta så tog jag kontakt med trafikavdelningen här. Jag fick en länk till svenska Trafiksäkerhetsverket och tittade på den. Vi är ibland kritiska till att man är dålig på svenska på den finska sidan, men det kan synbarligen också vara dåligt med svenska på den svenska sidan. Ett tips är att man ska vara försiktig när man kopierar in texter från andra forum. Det är åtminstone viktigt att man läser texten väldigt noga.

    Fru talman! Landskapsregeringens uppgift är att genom trafikavdelningen upprätthålla, utveckla och förnya landskapets infrastrukturella trafiknät så att trafikanternas förväntningar på en säker trafik tillgodoses. Trötthet och dålig sikt är ofta förekommande orsaker till olyckor.

    Frästa räfflor i mitten på en tvåfältsväg är med all sannolikhet en bra åtgärd för att minska antalet olyckor som beror på trötta och distraherade förare som omedvetet lämnar körfältet. Frästa räfflor i vägens mitt leder vidare till att förare sänker sin hastighet och har ett längre avstånd till vägens mitt. Det är en bra trafiksäkerhetsåtgärd.

    Min förhoppning med den här hemställningsmotionen är att landskapsregeringen i försökssyfte inför räfflor på några av de mest trafikerade vägarna. Mot bakgrunden av detta hemställer jag om att en kartläggning genomförs av på vilka vägsträckor införande av frästa räfflor skulle ha den bästa vägsäkerhetseffekten.

    Minister Veronica Thörnroos, replik

    Talman! Jag delar ltl Anders Erikssons syn på att trafiksäkerheten är väldigt viktig. Det är landskapsregeringens absoluta målsättning att försöka minska ner antal olycksfall på våra vägar till en så låg siffra som bara är möjligt.

    Frästa räfflor i mitten på tvåfältsvägar har inte funnits speciellt länge. Enligt den information som jag har fått så är det delvis ännu på experimentstadiet.

    Jag tycker ändå att det är ganska intressant det här som ltl Anders Eriksson för fram. Jag ska mer än gärna återigen diskutera det på avdelningen om det finns möjlighet att komma vidare med det inom en överskådlig framtid.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Som jag också sade i min presentation så pratade jag med trafikavdelningens tjänstemän för att höra hur man såg på detta och om det kunde vara en bra idé eller inte.

    Med frästa räfflor tänkte jag från första början att det skulle vara på sidan av vägarna för att man på det sättet skulle vakna till och man håller på att hamna på sidan om. I Sverige har det visat sig i trafiksäkerhets hänseende att det är betydligt viktigare att man har frästa räfflor i mitten just för att undvika frontalkrockar.

    Vi måste också vara medvetna om att detta leder till ett ökat slitage på vägarna, tjällossning och sådant kan förekomma. Oavsett detta så tycker jag att det är så pass intressant så att man borde titta på det här. Jag är väldigt tillfreds med den omedelbara responsen som kommer från trafikministern. Jag tolkar att vi båda två ser det här som ganska intressant. Det bådar bra.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Danne Sundman

    Fru talman! Det här är en bra motion. Det kan jag säga för fru talman hade en likadan motion den 13 mars 2008 där klämmen lyder; " lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att vägmarkering med frästa räfflor införs på Åland." Det finns mycket kunskap att hitta om detta på Internet. Det här är nog inte på försöksstadiet längre. Det har funnits en längre tid runt om i Europa, särskilt i Sverige har man gjort försök med det här. Det finns delvis frästa räfflor men det finns också vägmarkeringar som är målade på ett sådant sätt att det börjar låta i bilen när man kör över markeringarna. Tjockt färglager som vägmarkering är ännu vanligare eftersom det har visat sig att frästa räfflor kan ställa till med tjälskador och andra skador i beläggningen. Beläggningen blir tunnare och svagare längs randen av de frästa räfflorna. Det här är effektivt för att minska trötthetsrelaterade olyckor.

    Den här texten som huvudmotionären läste upp kommer från Vägverkets hemsida. Jag undrar om texten numera är rättad, annars kanske den borde rättas.

    Den vägtyp som vi har på Åland är kanske den allra farligaste. När det börjar bli bredare tvåfältsvägar får man mycket olyckor där fordon frontalkrockar. Två fordon i 90 kilometer i timmen som krockar är den allra värsta typen av olycka. Det är dubbelt mera krockenergi än ett fordon som kör i någonting som står stilla vid sidan av vägen, vilket ju inte heller är bra.

    Om man får en påminnelse om man håller på att somna, får sjukdomsattack eller om man är ouppmärksam och håller på att uppdatera sin status på Facebook och det börjar burra i ratten, då förstår man att styra tillbaka upp på vägen eller bort från den andra sidan.

    Det här är nog en satsning som man borde överväga. Det kan enkelt göras, på vissa vägar byter man helt enkelt metod att måla mittlinjen. Då uppnår man samma effekt som frästa räfflor, vilket kanske är en mer omständlig metod. Det tycker jag att man skulle överväga på trafikavdelningen. Tack.

    Ltl Åke Mattsson, replik

    Tack, fru talman! Det är också bra med frästa räfflor på sidan av vägen. Även när det gäller hastighetsbegränsningar så kunde det här tillämpas. När det ändrar till 70 eller 50 från en 90-väg får man känslan att det skakar till lite att nu är det en annan kvalité som gäller. För oss som vid vissa tillfällen har lite bråttom kan det vara bra med sådana här påminnelser.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Talman! Det finns många sådana tillämpningar, t.ex. när man nu har 50 km/h vid korsningen Kalmarnäs-Solberget är det väldigt obekant för dem som inte passerar där så ofta och är vana att köra 70 km/h. Nu gäller 50 km/ h. Man kunde då påminnas att nu är det ny ordning som gäller här. Man kunde ha frästa räfflor och måla hastighetsbegränsningen tydligt på vägen för att uppmärksamma hastighetssänkning, som ltl Åke Mattsson sade. När trafikmiljön i övrigt inte ändras så är det svårt att ändra beteende. Det finns också exempel på där stora breda 90-vägar har 70 km/h. På nya Godbyvägen finns det flera ställen där det ter sig onaturligt att sakta ner. Skulle man påminnas så här så skulle säkert flera kör sakta.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat. Begäres ordet?  Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

    Remiss

    9        Internetbokningssystem för fordonsbesiktning

    Ltl Fredrik Karlströms hemställningsmotion (HM 21/2010-2011)

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkännes? Godkänt.

    Diskussion.

    Ltl Fredrik Karlström

    Tack, fru talman! Den här motionen är väldigt okomplicerad. Man förstår precis vad det betyder om man läser rubriken; Internetbokning system för fordonsbesiktningen.

    Jag tycker att man borde ha genomfört det redan för länge sen. Om det inte är i röret så hoppas jag verkligen att trafikministern tar det här till sig. Vi har faktiskt 2011. Det är ganska enkelt att ordna ett sådant här system som skulle underlätta betydligt för personalen på motorfordonsbyrån. Framförallt skulle det underlätta de långa telefonköerna som uppstår när man ringer och bokar eller ändrar en besiktningstid eller på något sätt har kontakt med motorfordonsbyrån för att man ska besikta sin bil.

    Därför vill jag att landskapsregeringen tittar på att bokningssystem införs som gör det möjligt att boka tid och betala för besiktning av fordon via internet. Idag kan man betala besiktningen på förhand och då får man automatiskt en tid som ett datasystem sätter. Det datumet kanske inte alltid passar och då måste man ringa och ändra den tiden. Många av oss har säkert suttit ganska många timmar i telefonkö till motorfordonsbyrån. Det här skulle vara ett sätt som underlättar för personalen och som skulle göra det mera kostnadseffektivt. Tack, fru talman.

    Minister Veronica Thörnroos

    Fru talman! Det är inte alltid som man får möjlighet att glädja oppositionen. Jag tror att ltl Fredrik kommer att bli glad idag.

    Redan i fjol inleddes arbetet med att revidera systemet vid motorfordonsbyrån och därigenom möjliggöra bokning för personbilar, lastbilar och paketbilar i samband med kontrollen. Systemet är fortfarande under arbete. Det kommer att fungera med en kod som man har på besiktningsbeviset, som man har i bilen. Det är med den koden som man sedan kommer att logga in. Det betyder att man inte behöver ringa och begära och få några specialkoder, utan det kommer att finnas på registerbeviset. Det betyder också att det är bara den som har tillgång till registretbeviset som kan göra en bokning.

    Under en övergångsperiod kommer man fortsättningsvis att använda sig av färdiga utskick tills man fått detta att landa riktigt snyggt.

    Ett litet problem, vilket jag är öppen med, är att få bokningssystemet kompatibelt med nätbankerna, vilket inte har visat sig vara så lätt. Så som det ser ut i dagsläget så kommer införandet att bli en tvåstegsraket. För det första att man kommer åt att boka och sedan så snart det låter sig göras, senaste i början på nästa år, också koppla systemet till bankkoderna. Tack.

    Ltl Fredrik Karlström, replik

    Tack, fru talman! Det var verkligen glada nyheter. Det är kul att den nya trafikministern har tagit krafttag och fått till lite ändring och förnyelse. Det är absolut jättebra.

    Sedan till detta med koder på registerutdraget. Det är kanske bra att det inte är bankkoderna. Det är alltid komplicerat med företag, som har olika sorters bankkoder, angående om en bil är registrerat på ett företag eller om den är registrerad på en privatperson. Men om man går på registerutdraget så tror jag att det är fullt tillräckligt. Jag är jätteglad, tack för det. Så här ska det gå till!

    Minister Veronica Thörnroos, replik

    Tack, fru talman! Jag har bara ett förtydligande. Kopplingen till nätbanken är när betalningen ska kunna ske, annars låter det sig inte göras. Jag känner att ltl Karlström och jag är helt överens. Det känns bra i denna kreativa timme, efter en lång dag.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat. Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

    Remiss

    10      Riskkapitaltillgången

    Ltl Roger Janssons m.fl. hemställningsmotion (HM 48/2010-2011)

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till finansutskottet. Godkännes? Godkänt.

    Diskussion.

    Ltl Roger Jansson

    Fru talman! Jag vill börja med att anföra en rättelse i motionen. Rodnaden stiger i mitt ansikte när jag konstaterar att vi har stöpt om Ålands Investerings Ab och att verksamheten har fallit i glömska därefter. Det ska naturligtvis vara Ålands Utvecklings Ab och förkortningen ska vara ÅUAB, i stället för ÅIAB. Sådant kan även hända den yngste.

    För ungefär exakt tio år sedan stöpte vi om Ålands Utvecklings Ab till någonting som skulle vara progressivt för den åländska näringslivsutvecklingen. Vi hade länge noterat att, precis som idag, finns det gott om riskkapital på Åland. Det är ett riskkapital som är van med god avkastning. Därför att kraven på säkerhet är hög ifrån de stora riskkapital som finns i privata händer på Åland.

    Bankerna är numera inte några riskkapitalister. Våra försäkringsbolag är det i viss mån men de har i princip ett årligt avkastningskrav på mellan 5-10 procent. Det är sällan som nya investeringar ger det. Försäkringsbolagen har av tradition, särskilt Ålands Ömsesidiga, deltagit i riskkapitaltillförseln i det åländska näringslivet.

    Det kapital som finns, och som är beredd att ta vissa risker, är inte särskilt riskbenäget på Åland. Det gör att nya investeringar hos små entreprenörer och små produktutvecklare har väldigt svårt att få kapital och de har också svårt att få säkerhet, men det är en annan fråga.

    Kapitalet är viktigt. Därför gjorde vi om Ålands Utvecklings Ab till ett progressivt riskkapitalföretag som finns både östan- och västanhavs.

    Kapital som infördes inledningsvis 2001 var 1,5 miljoner euro. År 2005 tillförde dåvarande landskapsregering ytterligare 1,6 miljoner euro. Idag finns ett investerat kapital från Ålands Utvecklings Ab på 3 miljoner euro i 18 investeringar för tillfället. Det förvaltade kapitalet är 3,5 miljoner så det finns en liten reserv.

    Bland de 13 portföljföretagen som man har idag kan nämnas Leakomatic, Nordic Mold Tools, Carus och PBS. De är alla kända och relativt framgångsrika och till och med mycket framgångsrika när det gäller något av de företagen. Därutöver har man ett mera passivt innehav i fem företag varav Plasto, Stallhagen och Air Åland är kända för oss alla.

    Under de här tio åren har man gjort fem stycken exit, avyttrade innehav. Det är en förhållandevis liten omsättning med andra ord. Det beror på att vanliga riskkapitalföretag har i allmänhet en exit efter ungefär fem år i medeltal, medan högriskkapitalföretag som det här har en längre exitperiod. Inom Ålands Utvecklings Ab räknar man med ett medeltal på åtta år före man kan göra avyttringar. 

    Förutom att det vore dags igen att tillföra lite mera riskkapital i Ålands enda högriskkapitalföretag så skriver vi också i motionen att man skulle behöva ett betydligt mera samarbete med riskkapitalfonder särskilt i Finland. Vi har till exempel Sittra som idag i allmänhet säger att vi p.g.a. självstyrelselagens utformning och finansministeriets inställning i de här frågorna så ges inte i åländska företag i allmänhet möjlighet att använda sig av deras utvecklingskapital. Det minskar ytterligare utbudet av högriskkapital för åländska företag, både för sådana företag som finns och vill växa och för sådana som är helt nya. I Finland finns flera kapitalfonder än Sittras och de har vi egentligen inte tillgång till. Vi föreslår i motion att det skulle vara ett betydligt bättre samarbete med dem.

    Det har sagts att staterna i Norden idag minskar sitt deltagande på det här sättet i företagsutvecklingen. Det är en sanning som inte håller riktigt sträck. Jag har framför mig här en utredning om den svenska utvecklingen där man idag från statens sida har satsat 20 miljarder i den här typen av högriskkapitaltillskotts företag. Det är ungefär 30-40 olika fonder som man har för ändamålet. De mest kända är Almi företagspartner med 5,4 miljarder kronor, Industrifonden med 3 miljarder kronor, Fouriertransform med 3 miljarder, Inlandsinnovation med 2 miljarder och Norrlandsfonden med 1 miljard svenska kronor. Det här är ingenting som är på väg ut, tvärtom, det utvecklas successivt.

    Det skulle därför finnas skäl för landskapsregeringen att igen komma med ett förslag till lagtinget om ytterligare kapitaltillskott så att innovationer kunde utvecklas i landskapet. Tack.

    Ltl Danne Sundman

    Herr talman! Det kom inte så många motioner från den moderata gruppen den här gången, men de som kom var däremot väldigt angelägna. Det här är kanske den mest angelägna motionen.

    Att se över alla blommor i den buketten av stödåtgärder av den här typen som vi faktiskt har är en utmaning för kommande landskapsregering. Inte bara Utvecklings Ab, det finns också Växthuset och samarbete med aktörer utanför Åland, som motionären nämnde.

    När det gäller aktörerna i Finland så exkluderas de ofta Åland av behörighetsskäl. Det kanske skulle vara viktigt att se hur de jobbar och inte bara ta del av deras kapital. Det är kanske är så att man inte tar del av kapitalet utan man tar del av metoder och deras kontaktnät. Vi har bl.a. erfarit i finansutskottet att de här i instanserna har en väldigt proaktiv roll, de ringer aktivt upp företag och presenterar sina tankar kring företaget. Man säger vad man tycker att företag ska göra och presenterar vilka stödmöjligheter som finns. Då nappar förstås företagen för att de får hjälp utifrån. Det sysslar vi inte riktigt med här på Åland. Här sitter man och tittar på telefonen och när den ringer så tar man upp den och är tillmötesgående. Det är kanske mera metoder, sätt att jobba och kontaktnät som är viktiga där, framförallt när det gäller exportföretagens möjligheter där de har systematiserat kontaktnät runt om i världen, som åländska företag inte får ta del av. Det är en stor brist, vilket vi också har erfarit i finansutskottet.

    När det gäller de lokala åtgärderna så tycker jag, i likhet med motionären, att man igen borde titta på Utvecklings Ab är och deras strategier. Man ska titta på hur länge man ska vara i de här bolagen, vilken exitstrategi man ska ha, hur mycket kapitalet som ska flyta runt och i vilken fas det ska ligga? Ska det vara närmare sådd finansiering än avkastande kapital? Frekvensbredden i riskkapital är ganska bred när det är okej att stiga av och låta någon annan ta över. Men det beror på vilken roll man tar sig i ett riskkapitalbolag. Det är precis som motionen i motiveringen säger, det är en fas som lite saknas här på Åland. Det finns gott om kapital att någorlunda säkra investeringar. Det är alltid mer eller mindre risktagningar i en investering. Det får inte vara så att det finns faser där man inte kan hoppa på utvecklingen och där det inte finns kapitalister att tillgå för satsningar.

    En annan sak som vi också har erfarit i finansutskottet är att man kanske borde samarbeta närmare med bankerna som idag inte har en riskkapitalistroll men däremot har en väldigt viktig roll när det gäller rådgivning till företag och hur de ska sköta sin finansiering. Särskilt hos små- och medelstora företag har banken ganska stor roll. Det är viktigt att samhället och banken pratar samma språk och hjälper till på samma sätt. Banken ser kanske brister som samhället kan väga upp och vice versa. De åländska bankerna känner ju det åländska näringslivet väldigt bra. Bankerna har mycket kunskap som man kan ge i utbyte.

    Hela den här buketten av stödåtgärder, riskkapital, Växthuset och samarbete med finländska fonder bör nästa landskapsregering titta på som en viktig del av näringspolitiken. Det är nu 146 dagar kvar till valet, sedan börjar en ny regering ta form. Den här blombuketten bör uppdateras. Det är ganska länge sedan. Det var faktiskt tio år sedan det gjordes någon större förändring. Sedan har det rullat på.

    Ltl Roger Jansson, replik

    Herr talman! Jag är också medveten om att hela den buketten behöver ses över. I anledning bl.a. av cleantech diskussionerna som har varit och det seminarium som hölls här för en tid sedan så valde jag att koncentrera mig på riskkapitalbiten, för det framfördes på det här seminariet igen att det var ett problem. Faktum är att den här typen av företag behöver ha en kritisk massa för att kunna fungera väl. Nu har man knappt att man klarar en anställd, men för övrigt har man inte möjlighet att ha några andra kostnader t.ex. att utreda företag, att vara progressiv och framåt och lyfta telefonen och föreslå saker och ting till entreprenörer. Man är låst i sin lilla ram. Därför borde man nu snabbt öka kapitaltillgången för det här företaget så att de kan bli lite större och köpa in tjänster också.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Det är säkert en korrekt iakttagelse och rätt uppfattning. Att det är viktigt att man ger en av blommorna, Ålands Utvecklings Ab, de rätta förutsättningarna och har rätt strategi i den viktiga byggstenen. Vilken roll man nu förser Utvecklings Ab med när det gäller proaktiv näringspolitik, den uppsökande verksamheten, har jag inte någon klar uppfattning om. Det är klart att den som eventuellt ska satsa kapital i ett bolag är med från början. Man ska ha en central roll när man går in i processen och inte bara få något serverat. Man måste få vara med från början. Det är säkert en klok idé.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat. Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till finansutskottet.

    Remiss

    11      Nytt avgiftssystem för skärgårdstrafiken

    Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion (HM 26/2010-2011)

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till finansutskottet. Godkännes? Godkänt.

    Diskussion.

    Ltl Danne Sundman

    Herr talman! När en samhällsservice är belagd med avgifter innebär det inte bara intäkter utan också möjlighet att i viss mån uppmuntra brukarna till ett visst beteende i deras nyttjande av servicen. Det möjliggör ökad nyttjandegrad av resurserna och därigenom ökad effektivitet. Ett exempel där man i större utsträckning kunde ha differentierade avgifter är kollektivtrafiken som helhet och speciellt inom skärgårdstrafiken. Avgifterna borde vara lägre på låglastturer över dygnet och under låg- och mellansäsong samt under de veckodagar lasten är låg. Vidare borde avgifterna uppmuntra användningen av miljövänliga fordon så att elbilar kunde ha rabatterade avgifter alternativt vara helt avgiftsfria. Samtidigt är det en utmaning att få ett enkelt och användarvänligt avgiftssystem som inte kräver alltför stor administration centralt och ombord på fartygen. För detta finns idag lösningar som används med framgång på andra ställen och som baserar sig på t.ex. mikrobetalning med mobiltelefon och/eller på förhand via internet. Denna kunskap finns hos åländska företag som är framgångsrika på världsmarknaden inom denna sektor.

    Förslaget kan inledningsvis innebära kostnader i investeringar i nya system och utredningar av strukturen men på sikt leda till högre effektivitet med bibehållen eller ökad grad av avgiftsfinansiering och torde sålunda på sikt vara kostnadsneutralt eller innebära ökade intäkter för samhället.

    Det är viktigt att fundera på de här frågorna i samband med kortruttsmeddelandet. Jag har inte nagelfarit kortruttsmeddelandet i detalj. Särskilt om man börjar fundera på stora satsningar som t.ex. en fast förbindelse så är avgiftsfinansieringen en viktig byggsten som intäkt, men också för att styra beteendet på ett visst sätt för att kunna flytta last från en tid till en annan. Det här borde man i större utsträckning fundera på.

    Det är också väldigt viktigt att använda sig av ny teknik, automatavläsning som det finns flera exempel på idag i vår närhet, t.ex. bilskatten i Stockholm. Eller att man betalar per SMS så att man har betalat redan när man kommer ombord eller in i tunneln. Det här är tekniker som finns österut eller västerut. Det här systemet används på spårvagnen i Helsingfors. Vi är hopplöst efter i utvecklingen. Det kräver personella resurser som tär på andra viktiga funktioner ombord när det gäller lastningen osv i en stressad turlista.

    Här borde man verkligen ta tag i teknikutvecklingen och ta del av möjligheterna som tekniken erbjuder tillsammans med ett genomtänkt avgiftssystem. 

    Minister Veronica Thörnroos, replik

    Talman! Jag noterar att ltl Danne Sundmans tankegångar i mångt och mycket överensstämmer med mina och landskapsregeringens. Vi är hopplöst efter vad gäller avgiftshanteringen inom skärgårdstrafiken och också delvis inom bussystemet. Vi borde se till att vi skapar ett system som är kompatibelt mellan färjor och övrig kollektivtrafik. Det är ett måste. Ny teknik, SMS-service, möjlighet att betala via automat i hamnar och på andra ställen är absolut den vägen som vi ska gå.

    Vi har påbörjat det här arbetet på trafikavdelningen i samverkan med Ålandstrafiken. Vi kommer inte att hinna få det färdigt inom den här mandatperioden. Vi lägger grunden för det fortsatta arbetet.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Jag har inte läst kortruttsmeddelandet i detalj. En sådan omdanande strategi där mycket ska ändras när det gäller strukturen på skärgårdstrafiken så då borde man också fundera på att ta med den här utvecklingen. Om man för flera miljoner euro får några minuter kortare färjpass så är det jätteviktigt att det verkligen blir kortare och inte sedan fördröjs av sådana administrativa åtgärder som att ta upp avgifter. Sådana här system snabbar på lastning och lossning och kanske under hög belastnings tid gör att en tightare turlista fungerar istället för att inte fungera för att man måste ta avgifter. En sådan detalj som att uppbära avgifter sätter käppar i hjulet för en smidig trafik. Det här borde man absolut ta med. Man borde på ett strategiskt plan välja inriktning på vilken teknik man ska gå in för så att man inte gör fel satsning. Det kan vara svårt att sia i vilken teknik man ska välja. Det finns framgångsrika företag på Åland som har gjort det här åt kunder runt om i världen .  

    Minister Veronica Thörnroos, replik

    Talman! Som jag sade i den tidigare repliken så är det här arbetet redan påbörjat. Arbetet går framåt sakta men säkert. Det kommer att ta ett tag innan det är färdigt.

    Beträffande avgiftshanteringen så finns det nämnt i kortruttsmeddelandet. Det är en så pass övergripande sak som väl ska diskuteras här i lagtinget. Det investeringar som vi gör i kortrutt ska ju stå sig politiskt över flera mandatperioder. Jag välkomnar också den delen i diskussionen när vi tar upp kortruttsmeddelandet.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Herr talman! Det är bra att man har den inställningen från landskapsregeringens sida. När man pratar tunnelprojekt och ser på de projekt som har förverkligats runt om i Norden, i Norge, Island och på Färöarna så är just avgifterna en viktig del av finansieringen. Där finns det en acceptans för att betala lite för den kraftigt förbättrade trafik som man får när man har en fast förbindelse som är igång dygnet runt. Man ska inte vara blyg för att åtminstone diskutera det. Det har varit väldigt eldfängt detta med avgifter. Jag tror att med dagens ekonomiska situation, och möjligheten som avgifterna ger, så kan det vara en skillnad att få ihop kalkylen mellan att kunna bygga en tunnel och inte kunna bygga en tunnel. Jag tror nog att brukarna har beredskap att betala en avgift för att t.ex. åka i tunneln.

     Talmannen

    Replikskiftet är avslutat. Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till finansutskottet.

    Remiss

    12      Förkortad Föglöförbindelse

    Ltl Roger Janssons m.fl. hemställningsmotion (HM 49/2010-2011)

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till finansutskottet. Godkännes? Godkänt.

    Diskussion.

    Ltl Roger Jansson

    Herr talman! Den 14 mars 2011 är den här motionen undertecknad. Då hade vi ingen förhoppning om att vi skulle få ett kortruttsmeddelande. Vi hade till lagtinget fått så många löften under så lång tid om ett kortruttsmeddelande så att vi hade givit upp hoppet.

    Vårt resonemang från moderaternas sida i skärgårdstrafiken går ut på att vi först måste börja med Föglötrafiken. Föglö kan sedan vara ett centrum för hela den övriga skärgårdstrafiken. Där skiljer vi oss lite från andra, men vi tror att vi med tiden kommer att nå enighet även i den frågan.

    Landskapsregeringen vill i sitt kortruttsmeddelande bibehålla det gamla H:et, som sedan blev ett N när Kumlinge fick sin egen trafik till i Lumparland. Det var inte så som det var meningen, det var meningen att det skulle vara ett H från början. Vi tror inte längre på H:et. Vi tror faktiskt mera på att södra linjen binds ihop med norra linjen och fastlandet binds ihop med norra linjen och mindre på södra linjen i framtiden. Det här är naturligtvis diskussioner som är 20-30 år fram i tiden. Nästa regering kommer att få ta ställning till frågar på basen av kortruttsmeddelandet som den här landskapsregeringen nu tacknämligt men väldigt sent har levererat.

    Den här motionen gäller grundförutsättningen för att skärgårdstrafiken i framtiden ska kunna göras kostnadseffektiv och anpassas till utvecklingen av priserna på fossila bränslen som redan har exploderat och som rimligen fortsättningsvis kommer att öka i hyfsad snabb takt. Detta, tillsammans med de dyraste sjöavtal som existerar på planeten Tellus och som borde vara en stor turistattraktion egentligen, gör att skärgårdstrafiken successivt måste minimeras. Om man inte gör någonting åt systemet måste man ha så lite trafik som möjligt eftersom varje nautisk mil man kör person är erbarmligt dyr.

    Det är viktigt att man kommer snabbt framåt med utvecklingen av kortruttstrafiken som sedan kommer att basera sig på andra typer av sjöavtal. Då måste man börja med att effektivera trafiken till Föglö.

    Jag som hör till dem som har varit med lite längre, som någon till här i salen har varit, vet att det här är ingen ny sak. Redan i slutet på 80-talet och i början av 90-talet var det högaktuellt att korta, dvs halvera, passet Degerby-Svinö och att börja utbyggnaden från Föglöhållet. Färdiga ritningar fanns inte, men färdiga skissritningar fanns. Sedan har några innovatörer kommit på att det här inte var någon bra idé utan att det skulle vara bättre med en tunnel. Efter många års hopande och roende så kan man säga att de flesta har insett nu att tunnel är en orealistisk lösning, åtminstone i den form som den var skissad tidigare, med de säkerhetskrav som finns idag på tunnellösningen. Kostnaden blir alldeles orimlig för den lilla obetydliga trafik som det här är frågan om. Även sommartid är trafiken relativt obetydlig när man jämför med andra ställen där man har dyra trafiklösningar.

    Jag har idag kunnat ta del av landskapsregeringens kortruttsmeddelande just när det gäller den här delen. På ett förnämligt sätt har man valt att dra vägen från Degerbylandet ut till Furuholm, Långholms förlängning västerut, och på västra sidan från Svinö till Mattholm. I mina skisser i den här motionen hade jag tänkt mig ett något kortare färjpass, från Stora Tistronholmen till antingen Furuholm eller ännu kortare till Jödö, väster om Skråvsö.

    Det här är teknikaliteter som man får titta på. Huvudsaken är att vi är överens om principen att vi borde för en lägre årskostnad få en betydligt bättre trafik på Föglö, så att resten av skärgården successivt kan anslutas till Föglö, med början på Kökar och Sottunga. Då förbättrar vi också deras trafik särskilt vad gäller turtätheten. Att turtätheten är någorlunda frekvent är det viktigaste för skärgårdsföretagen och för dem som bor i skärgården. Turtätheten hotas idag av den enorma kostnadskostym som vi har i skärgårdstrafiken.

    Storfärjornas tid är uppenbarligen förbi och flakfärjornas tid är framför oss. Precis som landskapsregeringen själv konstaterar så är det frågan om 20-30 års utveckling före det här kan förverkligas. Vi borde snabbt vara överens här i lagtinget om att vi måste börja med Föglö. Min uppfattning är samma som de flestas uppfattning var i början på 90-talet, att man börjar från Föglö och bygger västerut. Sedan får man se vad det blir för lösning. Det kan nämligen också bli en tunnellösning i det här passet så att man från Stora Tistronholmen till Långholm drar en tunnel som bara är hälften av den längd som var planerad över till Bråttö. Det är framtida frågor som man kan ta när det behövs och kalkylera på förhand.

    Jag hoppas, herr talman, att den här motionen kan ligga och vila i finansutskottet. Jag kräver ingen behandling av motionen eftersom vi från moderaternas sida inte heller vill ha någon utskottsbehandling på landskapsregeringens kortruttsmeddelande. Vi har debatt här och sedan är det nästa regeringsprogram som måste innehålla riktlinjerna för den kommande perioden. Det är nästa landskapsregering som får ta de konkreta förverkligandefrågorna till nästa lagting. Tack.

    Minister Veronica Thörnroos, replik

    Talman! Mycket av det som framkommer i de tankegångar som ltl Roger Jansson har redogjort för är i linje med det som landskapsregeringen presenterar i sitt kortruttsmeddelande. Jag delar helt ltl Roger Janssons uppfattning om att vi ska ha en bred och livlig diskussion här i lagtinget. För det här är oerhört viktigt. Jag känner också att vi har en samsyn. Vi står nu vid ett vägskäl. Om vi inte satsar på ett utvecklat kortruttsystem i skärgården och om vi inte är beredda att tillsammans arbeta fram det så då tror jag nog att skärgården inte har en framtid längre. Jag ser fram emot en livlig diskussion.

    Ltl Roger Jansson, replik

    Talman! Jag är för min del glad att det här förslaget faktiskt kommer från en centerminister. Det har funnits en konservatism när det gäller skärgårdstrafiken i centerpartiet genom åren. Det har varit svårt att få genomslag för den här typen av nytänkande. Jag är för det första väldigt tacksam för det.

    För det andra när jag ser på det sjökort som jag ritade på när jag skrev den här motionen och jämför med grundkartan som landskapsregeringen har levererat till oss så är det väldigt lika. Det bör ge goda förutsättningar att vi nästan i total enighet kan komma vidare i den här frågan och att vi börjar med Föglötrafiken.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Mika Nordberg, replik 

    Talman! Jag vill också från obunden samlings sida säga att vi har en långt samgående syn på situationen i skärgårdstrafiken och de eventuella utbyggnader som bör ske. Vi tror också att Föglö är en väldigt viktig start. Speciellt när det gäller att förverkliga Föglösidan, Furuholm till Degerby, tror jag att vi i princip skulle vara klara att ta ett spadtag i morgon om det skulle krävas.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade. Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till finansutskottet.

    Remiss

    13     E-recept

    Ltl Fredrik Karlströms hemställningsmotion (HM 19/2010-2011)

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkännes? Godkänt.

    Diskussion.

    Ltl Fredrik Karlström

    Herr talman! Det här är också en väldigt konkret motion. Det skulle underlätta och förbättra mycket på Åland om motionen skulle genomföras. Jag har förstått att man eventuellt har tittat på detta lite från ÅHS.

    Jag skulle verkligen vilja att landskapsregeringen skulle ta beslut som gör det möjligt att hämta ut receptbelagda mediciner med ett E-recept, så att man inte först ska behöva gå till en läkare som skriver ut medicin. Som vi alla vet har läkare väldigt dålig handstil så att man har svårt att läsa vad det står, vilket skulle undvikas om man gick in för E-recept. Det finns många fördelar med E-recept. Det är enklare om man vill förnya ett recept, då finns receptet i en databas på apoteket och läkaren kan gå in i sin egen dator och förnya receptet. Recepten sparas automatiskt elektroniskt, vilket också är bra om man skulle tappa bort det. Missbruk skulle minskas, att man ger receptet vidare till någon annan. Förfalskningar skulle också upphöra genom ett system med E-recept.

    Sverige är världsledande när det gäller det här. Det finns mycket att lära sig från Sverige och titta på hur de har gjort för att underlätta för människor som behöver ha recept att inte behöva ha det fysiskt med sig i en handskriven papperslapp från en läkare. Receptet skulle kunna finnas i det apotek där man vill hämta ut medicinen.

    Jag ser egentligen bara fördelar att införa E-recept. Det borde också ha gjorts för länge sedan. I det här hänseendet är Åland akterseglat. Vi borde E-recept på den här ön. Tack, herr talman.

    Ltl Roger Jansson, replik

    Herr talman! I slutet av 90-talet förekom det mycket ingående diskussioner om att den svenska apoteksrörelsen till delar skulle kunna etablera sig på Åland för att härifrån kunnat driva leveranser av E-recept. Då var jag som lantråd med och förde diskussioner med riksmyndigheterna om hur vi skulle komma vidare med den här frågan. Det var segt som att vandra i sirap. Efter ungefär ett och ett halvt års ansträngningar så kunde vi konstatera att projektet måste förefalla. Orsaken är problematisk ur den här motionens synvinkel också. Vi var föregångare i Europa i våra tankar på hur den här näringsgrenen kunde utvecklas. Apoteksmonopolet skulle minskas något. Det föll på att det här är rikslagstiftning. Det är regeringen och riksdagen i Helsingfors som måste övertalas till detta.

    Ltl Fredrik Karlström, replik

    Herr talman! Om det är på det viset så borde landskapsregeringen påpeka det igen. Det finns inte någon anledning att vi på Åland eller i Finland ska vara så akterseglade som vi är när det gäller det här. Det finns bara fördelar med att införa E-recept. Förutom alla fördelar som jag nämnde så kan man från myndigheternas sida även hålla betydligt starkare kontroll över hur t.ex. beroendeframkallande mediciner skrivs ut när det gäller elektroniska recept jämfört med handskrivna receptlappar från någon läkare.

    Jag har lite svårt att se varför vi på egen hand kan göra någonting åt detta på Åland. Man borde kunna hitta ett eget elektroniskt system mellan ÅHS och de apotek som finns på Åland. Det måste finnas möjligheter till det om man önskar det ifrån åländsk sida. Jag kan inte se att det skulle vara omöjligt.

    Ltl Roger Jansson, replik

    Herr talman! Det är nu tyvärr så att läkarnas receptutskrivningsrättigheter och styrningen av apoteksverksamheten är rikslagstiftning. Det är inte åländsk lagstiftning. Det går inte att komma förbi det. Alternativet är att vi väntar på att ramlagen ska träda ikraft så att vi själva kan lagstifta om det här någon gång när vi vill, antagligen 2040.

    Det är precis som ltl Karlström pekade på här, att landskapsregeringen måste ta nya initiativ. Kanske vi till och med borde överväga att lagtingets skulle ta ett initiativ, men kanske frågan är för specifik för det. Min rekommendation är precis densamma som Karlströms; landskapsregeringen måste igen ta tag i den här frågan och förhandla med riksmyndigheterna. Det kan hända att man har tänkt om på dessa lite över tio år som har gått.

    Ltl Fredrik Karlström, replik

    Jag ska inte argumentera om det här är möjligt eller inte. Jag tror nog att ltl Roger Jansson är mera insatt i de här frågorna än vad undertecknad är, det ska jag ärligt säga. Men jag tycker samtidigt att man ska kunna hitta ett åländskt system i det här. Jag vet att det finns läkare som ringer in recept till apotek, det är möjligt. Varför skulle man inte kunna göra elektroniska recept?

    Vi behöver inte argumentera och debattera om det här. Vi är överens om att landskapsregeringen kunde ta ett initiativ för att få det här till stånd. För det finns bara fördelar med E-recept, det finns inga nackdelar.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Kollegan Roger Jansson nämnde redan de juridiska förväxlingarna.

    Utöver det kan jag erinra ltl Karlström om att på den finska sidan har revisorerna i olika sammanhang påpekat de enorma utvecklingskostnaderna som har funnits runt tanken med E-recept. Frågan är hur vi från åländsk sida skulle tackla det och varför vi skulle gå i bräschen? I och med att vi har en tendens att importera den här typen av lösningar österifrån så kanske det är bäst att avvakta tills det finns teknik som går att köpa till rimliga pengar. Idag tyder allt på att kostnaderna skulle bli ganska stora för ÅHS.

    Ltl Fredrik Karlström, replik

    Herr talman! Det finns ingen anledning att gå vidare och djupare in i den här debatten.

    Som jag också nämnde i mitt anförande så är det svenska systemet världsledande, 90 procent av recepten är E-recept i Sverige. Pappersrecepten försvinner mer och mer. Det finns ingen anledning att uppfinna hjulet igen. Man kan titta på vad svenskarna har gjort och kopiera det.

    Nu när jag står här och funderar samtidigt som jag pratar så kanske det här är en fråga som man kunde lyfta i nordiska sammanhang. Man skulle kunna ha ett nordiskt datasystem för E-recept där man oavsett om man är finne, svensk eller norrman skulle kunna hämta ut sina receptbelagda recept i alla de olika ländernas apotek. Det är någonting som jag ska fundera vidare på med ltl Raija-Liisa Eklöw efter plenum.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade. Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

    För kännedom

    14     Energi från förnybara energikällor

    Landskapsregeringens framställning (FR 20/2010-2011)

    Ärendet upptas till behandling vid plenum den 25 maj.

    15     Ändrade ÅHS-avgifter

    Landskapsregeringens framställning (FR 21/2010-2011)

    Ärendet upptas till behandling vid plenum den 25 maj.

    16     Köttbesiktning

    Landskapsregeringens framställning (FR 22/2010-2011)

    Ärendet upptas till behandling vid plenum den 25 maj.

    17     Behörig myndighet för djursjukdomar

    Landskapsregeringens framställning (FR 23/2010-2011)

    Ärendet upptas till behandling vid plenum den 25 maj.

    18     Alkolås som kvalitetssäkring av person- och godstransporter

    Landskapsregeringens framställning (FR 24/2010-2011)

    Ärendet upptas till behandling vid plenum den 25 maj.

    19     Produktionsstöd för el

    Landskapsregeringens framställning (FR 25/2010-2011)

    Ärendet upptas till behandling vid plenum den 25 maj.

    20     Lag om ekodesign och energimärkning

    Landskapsregeringens framställning (FR 26/2010-2011)

    Ärendet upptas till behandling vid plenum den 25 maj.  

    21     Erkännande av yrkeskvalifikationer

    Landskapsregeringens framställning (FR 27/2010-2011)

    Ärendet upptas till behandling vid plenum den 25 maj.  

    22     Ny landskapslag om hälso- och sjukvård

    Landskapsregeringens framställning (FR 28/2010-2011)

    Ärendet upptas till behandling vid plenum den 25 maj.

    23     Strategi för den åländska skärgårdens trafiksystem ”Kortrutt 2011”

    Landskapsregeringens meddelande (M 3/2010-2011)

    Ärendet upptas till behandling vid plenum den 30 maj.

    24     Varroafritt Åland

    Ltl Carina Aaltonens enkla fråga (EF 24/2010-2011)

    Svar på de enkla frågorna ska ges inom tio dagar efter det landskapsregeringen tagit emot frågan. Om en fråga inte kan besvaras ska landskapsregeringen meddela det till lagtinget och ange orsaken till att svar inte ges.

    Plenum slutar

    Nästa plenum hålls 25.5 kl. 13.00. Plenum är avslutat. (Plenum avslutades kl. 17.14).