Enda behandling

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen. Diskussion.

Talman! Jag vill inledningsvis säga att jag inte på något sätt uppfattar att ledamoten, som den här framställningen berör, skulle ha kommit med falsarier eller på något sätt inte vara sjuk, men jag vill ändå diskutera den här frågan på ett principiellt plan.

Jag tycker att det är viktigt att vi i Ålands lagting har principer som styr frågan när man kan få befrielse från sitt uppdrag. Som det också framkommer i framställningen så har man inte i Finland befrielse från sitt uppdrag, medan man i Sverige har det, men i Sverige har man ett listvalsystem som ju sätter demokratin i en helt annan dager än här där vi har personval.

Det som jag skulle vilja diskutera är principen om långvarig sjukdom, vilket talmanskonferensen har hängt upp sin argumentation på i hög utsträckning. Ser man på begreppet långvarig sjukdom så betyder det inte att man per automatik inte kan delta i sitt lagtingsarbete. Tvärtom så är ju arbetsgivarna skyldiga att anpassa förutsättningar för en arbetstagare att kunna delta. Som sagt, jag pratar nu inte om den här enskilda personen, utan på ett principiellt plan. I många fall så mår man bättre av att kunna jobba efter egen förmåga än att vara helt och hållet hemma. Den här typen av diskussion har jag förstått att inte heller har försiggått mellan den aktuella ledamoten och lagtinget.

Är det så att man till exempel av vägande sjukdomsskäl inte kan delta fysiskt i lagtingets arbete så borde ett utskott kunna medge att man kan delta till exempel på distans. Alltså, man borde inte antingen behöva vara helt frisk eller helt borta. På alla andra arbetsplatser så försöker man också efter bästa förmåga att anpassa arbetssituationen till arbetstagarens villkor.

Nu är det ju så att vi är inte arbetstagare och vi har heller ingen arbetsgivare förutom Ålands folk. Men jag tycker att det ändå är en modern personalpolitik - ifall man får prata i de termerna, trots att vi inte är arbetstagare - att man försöker se till de inre styrkorna och att man kan delta på sina egna villkor. Sjukdom och diagnos i sig är inte det som gör att man per automatik inte deltar i arbetet utan det är just arbetsförmågan, om man pratar om sjukfrånvaro från den vanliga arbetsmarknaden.

Jag vet att talmanskonferensen har haft det här ärendet och det har legat länge på talmanskonferensens bord. Den aktuella ledamoten har väntat på svar. Jag tycker att den här motiveringen som börjar med långvarig sjukdom bör kunna utgöra en grund för befrielse. Den är inte riktigt, riktigt bra skriven därför att det är inte sjukdomen och diagnosen som utgör det utan det är arbetsförmågan. Den är inte helt till fullo beskriven så som jag skulle ha önskat. Jag har ju heller förstås inget annat förslag just nu.

Men, som sagt, jag tycker att vi behöver fundera på hur vi formulerar oss. Jag tycker också att vi borde fundera på huruvida lagtinget som institution har någonting som motsvarar ett arbetsgivaransvar. Är det så att om du inte kan delta fullt ut så ska du inte alls delta?

Nu har vi också, ska man minnas, ett ganska frikostigt system för att vara sjukfrånvarande dagligdags. Det här berör nu en befrielse, så det är en liten annan fråga till den delen. Fortfarande så tycker jag att det finns väldigt många oklarheter kvar i den här frågan. Det här ett prejudicerande dokument, vi ser att det bara har hänt två gånger tidigare som man har blivit beviljad befrielse på grund av sjukdom, och då har det varit för återstoden av mandatperioden. Så jag tycker helt klart att det finns frågetecken i det här. Jag hoppas att den aktuella ledamoten inte uppfattar att han inte alls kan delta i arbetet för att man har avslutat möjligheten att delta på distans, för då menar jag nog att lagtinget borde överväga att möjliggöra det på grund av vägande medicinska skäl. Tack, talman!

Tack, talman! Jag måste ställa frågan till ledamoten, men jag vet inte hur jag ska formulera mig riktigt. Men i det här fallet så kan ju inte ledamoten delta på distans i alla sina uppdrag, utan det är bara i utskottsarbetet. Således blir hans arbete som lagtingsledamot lidande.

Talman! Visst är det så att det blir lidande. Det som är den stora skillnaden är ju i plenum och i diskussionerna, men vi vet ju att det stora arbetet görs i utskotten. Under pandemin var det många som valde att delta i plenum per distans. Det som händer är att man förlorar sin möjlighet att uttala sig och sin möjlighet att rösta. Men jag hoppas ändå att den här typen av möjligheter skulle presenteras, till exempel om man skulle få ett sjukdomstillstånd. Jag vill understryka att jag har ingen aning om vad den aktuella ledamoten har för sjukdomstillstånd. Men om vi säger att man skulle vara väldigt känslig för olika infektioner, att man då skulle beredas den möjligheten som lagtingsledamot. Det ju upp till en själv och ens egen partigrupp ifall man inte begär en befrielse, utan man avstår från möjligheten att rösta för att man hellre vill delta på annat sätt.

Tack ledamot Zetterman. Ni nämnde ju att det här fallet kan bli prejudicerande, men ni nämnde också att det här har skett två gånger tidigare. Borde inte de två fallen då vara prejudicerande? Är ledamoten säker på att de faktiskt gällde för resten av mandatperioden? Jag har nog fått annan information, men jag kan ha fel.

Talman! Folk har varit motsvarande föräldralediga tidigare för kortare tider förstås. Men på grund av sjukdom, enligt den informationen jag har fått, så har det alltid gällt till mandatperiodens slut. Det kan hända att jag är felinformerad till den delen. Men just att tillfälligt stiga av och begära befrielse för uppdraget, temporär befrielse på grund av sjukdom, så har jag uppfattat att inte har funnits i tidigare fall, utan då har det varit andra typer av ledigheter, men jag kan vara felinformerad.

Tack, talman! Tack ledamot Zetterman. Jag tycker att det var ett bra anförande och bra frågeställningar. Jag tycker att lagtinget och talmanskonferensen nog behöver diskutera principen hur man går vidare. Det här kan ju lätt bli prejudicerande. Jag tycker att det är ett aningen omodernt sätt att hantera sjukfrånvaro på. Ser vi hur sjukfrånvaron många gånger hanteras så handlar det om att man plockar ut delar av en sjukskriven persons möjligheter att ta del av sitt arbete för att på det sättet också få en snabbare eller kortare konvalescens. Det här känns lite godtyckligt. Man borde nog verkligen fundera på att det här inte blir hugget i sten nu.

Talman! Det kanske antingen borde vara så att man har rätt att begära befrielse både som ordinarie och framförallt som ersättare - jag tycker inte att man ska behöva tvingas in att delta och rivas upp från sitt övriga liv. Men hur som haver, antingen kanske det skulle vara en subjektiv rätt att anhålla om befrielse och då är det inte en fråga för lagtinget. Anhåller en ledamot om befrielse så ger man befrielse, eller så borde det finnas ett ganska tydligt regelverk för när man gör det. Att ha någon slags mellanmjölk och en talmanskonferens som ska göra in casu bedömningar - ja, helt rätt kanske det inte är.

Tack, talman! Nej, det är klart och en lagtingsledamot så hypotetisk, i den miljö som vi jobbar i och den miljö vi själva är med och skapar, så kan det ju kanske också tvinga fram en psykisk ohälsa som gör att man av den orsaken inte har möjlighet att ta del av lagtingsarbetet. Det handlar inte bara om att man bryter ett ben eller får en fysisk åkomma. Det här kan ju faktiskt hamna i ett perspektiv som gör det lite mer svårbedömt.

Trots att vi inte har varken arbetsgivaransvar eller någonting ditåt så råder det inget tvivel om att lagtinget nog behöver ta sig en funderare på hur man hanterar de här uppkomna situationerna. Det går nog inte att bedöma från gång till gång, från fall till fall och det är heller inte möjligt att ha ett enda fall som något som sätter kartan över hur man ska agera nästa gång.

Talman! Det var precis det jag försökte komma åt genom mitt anförande. Ska vi agera som att lagtinget som institution är en arbetsgivare med samma krav på dokumentation och samma krav på samtal tillsammans med företagshälsovård och ledamöter, vilket ger både rättigheter och skyldigheter till ledamöterna och arbetsgivaren? Eller ska man ha väldigt lösa regelverk? Jag uppfattar att nu är man på en liten mellanväg. Men fortfarande är det ju en mycket mer rigorös prövning, vad jag kan förstå, just med arbetsförmåga och sådant ifall man har en arbetsgivar- och arbetstagarsituation. Jag tycker att den här frågan många gånger kommer upp, att lagtingsledamöter inte är arbetstagare. Om vi pratar om nyrekrytering av ledamöter så kanske detta är en fråga som lagtinget som institution borde diskutera. Hur tar vi hand om de ledamöter vi har? Ifall vi ska (… taltiden slut).

Detaljbehandlingen börjar. Först föreläggs betänkandets kläm och efter det motiveringen. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. Föreläggs betänkandets kläm för godkännande. Klämmen är godkänd. Föreläggs betänkandets motivering för godkännande. Motiveringen är godkänd. Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.