Enda behandling

  • Utdrag ur protokollet

    PLENUM den 13 november 2000 kl. 13.00.

    TALMANNEN:

    Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl J-E Mattsson).

    29 lagtingsledamöter närvarande.

     

    Meddelas att landskapsstyrelsens svar med anledning av ltl Ronald Bomans enkla fråga nr 2/2000-2001 kommer att avges vid plenum inkommande onsdag den 15 november. Antecknas.

     

     

    Föredras för enda behandling efter bordläggning ärende nr 1:

     

    Finansutskottets betänkande nr 9/1999-2000 angående revisionsberättelse för Ålands lagting och Ålands delegation i Nordiska rådet för år 1999.

     

    Ärendet bordlades vid plenum den 6.11. Diskussionen fortsätter.  

     

    Ltl Boman:

    Herr talman!

    Jag är förvånad över att varken revisorer eller finansutskott ifrågasatt den ibland något överdimensionerade grupp som representerar lagting och landskapsstyrelse i Nordiska rådssammanhang. Ibland har denna grupp varit så stor så att jag velat kalla den rena rama folkvandringen! Under de fem år jag i denna församling representerat upplysta och kunniga väljare har jag inte sett något annat i revisionsväg när det gäller vår medverkan i Nordiska rådet än några få rader om att alla siffror är rätt bokförda.

     

    Att de av lagtinget valda ordinarie ledamöterna far till dessa möten är helt naturligt, men att vissa ersättare också far med på samhällets bekostnad betraktar jag som missbruk av samhällsmedel. Jag ifrågasätter även den skara tjänstemän som medföljer; ju längre bort från Åland dessa möten går av stapeln desto populärare tycks det vara och desto dyrare för skattebetalarna. Har man ett verkligt uppdrag att utföra på dessa möten, hålla anförande eller dylikt, då kan det vara motiverat att man reser med. Men om man far dit enbart för att springa på cocktailpartyn och äta middagar, ja, då kan man hellre hålla sig hemma och sköta sitt ofta välbetalda arbete. Dessa åsikter gäller även landskapsstyrelsens ledamöter. Jag kommer aldrig att acceptera dessa rekreationsresor på samhällets bekostnad. Tar man dessutom med fruar och fästmör på dessa officiella resor – låt vara på egen bekostnad – måste man nog betrakta det hela som en av samhället betald semestertripp. Orkar man inte ens delta i de möten som försiggår utan företar sig dagsutfärder i det gröna – eller vad det nu finns för färger på Island, det vet jag inte – då är det alldeles självklart att man skall betala resan själv och dessutom avstå lön för dessa dagar.

     

    Att ingen förutom jag kritiserar dessa resor är väl för att alla övriga ledamöter i denna församling när en förhoppning om att bli utvald att resa med, kanske ända till Island! Ett ännu säkrare sätt att få resa långt och länge på samhällets bekostnad är att bli invald i PAF:s styrelse. Där räcker det minsann inte med 4-5 dagar.

     

    Så kan jag inte låta bli att citera ur en sketch av Bengt Ahlfors: ”Utan hotellerotik och taxfree-sprit skulle det nordiska samarbetet för länge sedan kollapsat!”

     

    Till sist, herr talman, föreslår jag att revisorer och finansutskottet i fortsättningen granskar och ifrågasätter dessa folkvandringar och inte enbart utför rena siffergranskningar.

     

     

    Ltl Wiklöf, replik:

    Herr talman!

    Jag tycker att det är angeläget att ltl Boman försöker gå till botten med de här frågorna, men jag skulle för egen del åtminstone efterlysa en viss nyansering. Nu får man synas i spalterna i både den ena och den andra tidningen utan att man överhuvudtaget har förtjänat det och arbetat för det. Socialdemokraterna, som också har en suppleantpost i det här sammanhanget, har alltid försökt arbeta efter den principen att vi reser om det är nödvändigt, framför allt om den ordinarie medlemmen är förhindrad och vi själva kan.

     

    Ltl Boman, replik:

    Herr talman!

    Det var precis det jag sade i mitt anförande. Har man ett verkligt uppdrag att utföra på dessa möten, hålla anförande eller dylikt, då kan det vara motiverat att man reser med, så jag delar ltl Wiklöfs uppfattning.

     

    Ltl Erland:

    Herr talman!

    Till först får jag önska Er välkommen till Ert nya ämbete.

     

    Jag hade faktiskt gjort ett litet misstag här. Jag begärde ordet för att kommentera landskapsrevisorernas berättelse, men det här är ändå ett ärende som berör mig. Jag var under förra året ordförande för Ålands delegation i Nordiska rådet och jag var också med på resan till Island, dock utan fru och inte heller hade jag någon fästmö med. Jag hoppas att någon kan intyga om det blir diskussion om saken! Jag är inte alls främmande för att man granskar också Nordiska rådet och ser vad vi håller på med. När vi har försökt informera lagtinget om verksamheten har intresset inte varit särskilt stort. Vi har en budget på lagtingssidan på ungefär 200.000 mark och hela det arbete som vi utför medför en hel del resor, det måste medges, men jag ser nog detta med resande som en nackdel. Tar man sessionen på Island åkte jag och en hel del andra här på söndag morgon klockan 8.30 från Eckerö och vi flög vidare på dagen till Island, sedan var det möten från morgon till kväll. Det är också så att man har gemensamma luncher, middagar; partierna har det, Islands regering bjöd på en mottagning osv. Men arbetstiderna var för min del från åtta på morgonen, ibland också t.o.m. tidigare för att man skulle ha förberedande möten, till ibland klockan 18-19 på kvällen och då innebär det att man deltar i debatt och diskussioner, gör förberedelser osv. Verksamheten som sådan kan man alltid ifrågasätta; när det gäller medelsanvändningen har vi försökt få billiga resor, billiga hotell och där har det gjorts upphandlingar från svenska och finska delegationerna, där vi har kunnat åka relativt billigt. Island är speciellt därför att det är långt bort och man har begränsade möjligheter.

     

    Jag skulle vilja säga att när det gäller Nordiska rådets verksamhet för Åland i ett större perspektiv, alltså i det historia perspektivet från början av 1970 när vi blev nästan fullvärdiga medlemmar, är det en av våra viktigaste externpolitiska plattformar, där vi kan aktualisera Ålandsfrågor, men där vi framför allt deltar i frågor som är av allmänt intresse.

     

    När det gäller ersättarna är jag faktiskt själv en av ledamöterna som en gång i tiden talade för att ersättarna skulle få vara med om de vill på sessionerna. På den tiden var det alltså två sessioner: en på hösten och en på våren. Nu är det bara en session och sedan är det temakonferenser. Jag har för mig att hela kulturutskottet var till en temakonferens i Göteborg om välfärdens framtid eller någonting sådant. Så har det varit under åren att man har valt att utskotten skall kunna få resa och ta del. Min argumentation för att ersättarna skall vara med är för att de är ersättare och skall kunna komma in om någon har förfall och bör vara orienterade i det arbete som pågår. Senast var ordinarie medlemmen Ragnar Erlandssons ersättare K-G Eriksson med och det var helt enligt de principer som vi i delegationen har fastställt. Om jag får säga bara genom en s.k. ockulär besiktning, dvs. jag såg K-G Eriksson i möten med sina partikolleger och han var också in i sessionen som ersättare för Ragnar Erlandsson och som det visade sig blev han också ordinarie ledamot, så jag tycker att det var helt i sin ordning. Nu har jag ingen aning om vad kostnaderna för det här skulle vara, men för mig är det absolut det viktigaste att vår ställning, våra möjligheter i Nordiska rådet, är viktiga och ser man på kostnadsnivån så är den rimlig. Däremot kan man alltid be att få redovisa för t.ex. ltl Boman vad vi gör och hur det går till. Jag är lite tveksam till att man så här direkt tar upp frågorna i lagtinget i en öppen debatt; ibland skall man kanske inte haka upp sig på procedurfrågorna - det gör vi också i Nordiska rådet i onödan – men om man bereder ett ärende, man gör en skrivelse till revisorerna, så får man också ett mycket bättre underlag. Om alltså ltl Boman vill ha en redogörelse i mark och penni är jag inte beredd att ge klara besked, i alla fall måste det en penniavrundning till, och jag är inte beredd att be besked om det här i dag. Men jag vill i alla fall försvara vår roll i Nordiska rådet och anser att det är oerhört viktigt att vi kan delta på olika sätt från olika partigrupper och att också ersättarna kan ha en roll som kan betyda någonting.

     

    Ltl Boman, replik:

    Herr talman!

    Jag är något förvånad över att lagtingsledamoten och Nordiska rådsmedlemmen Olof Erland ifrågasätter den öppna debatt som förs här i lagtinget. Jag har alltid sedan jag blev lagtingsman ansett att det är här vi skall diskutera frågor och inte i några hemliga brev i några organisationer. Det jag närmast vill kommentera är det som ltl Erland säger att det är möten från morgon till kväll, alltså från klockan åtta till 18-19 och då förutsätter man ju att alla seriösa delegater deltar i dem. Då kan jag konstatera, att det finns inga utrymmen för några som helst dagsutfärder i det gröna!

     

    Ltl Erland, replik:

    Herr talman!

    För det första om den här debatten skall föras i lagtinget tycker jag att det är helt motiverat. Jag konstaterade att det här är ett ärende som har gått sin gilla gång s.a.s. Det finns en redovisning, ett bokslut, det finns en revisorsberättelse och om man hade tagit upp de här frågorna kunde vi från delegationens sida ha gett en mera detaljerad genomgång, men det kanske inte är önskvärt för ltl Boman med ett sådant underlag. Debatten får naturligtvis föras, men frågan är sedan om det är en bra debatt eller om det är en mindre konstruktiv debatt.

     

    När det gäller utflykter i det gröna fanns det inte någon tid för mig över till det. Den enda utflykten var när man gick från hotellet till möteslokalen i ett tält för att man skulle kunna hålla värmen – det var nämligen kallt där. Det är klart att på en så lång resa från söndag till fredag skulle man gärna vilja gå ner på stan och köpa en present till frun eller fästmön eller vad det kan vara, men det fanns dessvärre inte tid för det.

     

    Ltl Svensson:

    Herr talman!

    Jag har under en följd av år haft tillfälle att följa Nordiska rådets arbete lite grann från utsidan men dock som inbjuden gäst till rådet i egenskap av ordförande för Föreningen Norden på Åland och medlem av presidiet för Nordenförbundet. Mina resor betalas till 80 procent av de andra stora föreningarna i Nordenförbundet, så kostnaderna för mig är små vad det gäller åländska källor.

     

    När det gäller årets arbete av de åländska delegaterna kan jag också intyga att de var flitigt på plats och de deltog i olika möten, lät jag mig berättas, det såg jag inte själv, men jag utgår från det. Vad gäller kritik som ltl Boman har framhållit, bör det vara så stora trupper osv., så det kan man ha olika åsikter om och även kanske vara kritisk till i enskilda fall, för det är klart att det förekommer skiftande kvalitet på medverkan i Nordiska rådet under årens lopp. Men det är också så att kontakterna som åländska politiker och även tjänstemän får i Nordiska rådet är svåra att mäta. Jag tycker inte att man kan säga som ltl Boman att skall man åka dit skall man stå i plenum och prata; det finns mycket annat som man kan uträtta där. Rent historiskt har Nordiska rådet och även Nordiska ministerrådet varit en väldigt viktig plantskola för åländska förmågor inom politik och förvaltning. Vi har lärt oss mycket där och vi har framför allt haft en stor nytta. Jag tror att Åland som är den minsta parten i det nordiska samarbetet faktiskt har den största nyttan av alla av det här samarbetet. Vi och våra problem uppmärksammas på ett sätt som inte annars skulle vara möjligt.

     

    Det är klart att man skall se kritiskt på de insatser som görs i rådet, men att börja ifrågasätta och från den här talarstolen driva med rådet som företeelse ville jag protestera mot. Jag tycker att vi skall hoppas nu att Nordiska rådet skall utvecklas på nytt och i en sådan riktning att vi får nytta av det och att Nordiska ministerrådet med sina viktiga sammanträden också skall kunna fortsätta att verka i denna europiseringens tid.

     

    Ltl Boman, replik:

    Herr talman!

    Jag tycker också att ltl Svensson ifrågasätter min rätt att uttala mig i de här frågorna. Jag vidhåller att detta är det enda forum där vi kan diskutera sådant här. Inte vet jag riktigt när jag skall diskutera det här med ledamöterna Erland och Svensson, som båda tydligen har varit där. Jag kommer nog också i fortsättningen, oavsett hur dessa herrar reagerar, att driva den här saken från lagtingets talarstol, om jag finner det angeläget och om jag hittar någonting som jag tycker att jag och mina väljare inte kan acceptera.

     

    Ltl Svensson, replik:

    Herr talman!

    Jag måste ha uttryckt mig otydligt. Jag tyckte att jag sade flera gånger att man kan ha olika uppfattningar om effektiviteten osv. på de delegationer som skickas till Nordiska rådet, men jag tillät mig att ha en annan åsikt än ltl Boman, att det här med Nordiska rådet är inte bara att hålla tal vid plenum och det är inte bara att vara med formellt utan det har också många andra värden. Så länge vi kan ha olika åsikter kan vi diskutera här i salen, ltl Boman!

     

    Lantrådet Roger Nordlund:

    Herr talman!

    Det kanske blir en förvånansvärt lång diskussion kring den frågeställning som ltl Boman tog upp, men jag tycker ändå att det kan vara skäl att lite förlänga den eftersom det finns ett  visst principiellt ställningstagande om man skall vara med i det öppna samhället och delta i det nordiska och internationella arbetet eller om man skall jobba slutet och hemma. Det är de två ytterligheterna som det ändå sist och slutligen handlar om. För min del vill jag sälla mig till dem som har sagt här att resandet, åtminstone för de flesta av oss som har rest en del, blir ett nödvändigt ont som tillhör arbetet, om man skall sköta sitt arbete på ett korrekt och på ett bra sätt. Säkerligen skulle jag, precis som ltl Erland och många andra, gärna ha stannat kvar i sängen på söndag morgonen och sovit vidare som alla andra kunde göra i stället för att fara till Island. Men det nordiska samarbetet är, precis som flera redan har sagt här, väldigt viktigt för Åland och Åland är den part som kanske har relativt sett den största nyttan av arbetet. Man måste också komma ihåg att samtidigt när det stora mötet i Nordiska rådet arrangeras försöker man också samordna så att det förläggs också många andra möten till just de dagarna. För oss som sitter i landskapsstyrelsen är det också oftast ganska många s.k. ministerrådsmöten som ordnas parallellt med Nordiska rådets session. Därför finns det också oftast orsak för flera än lantrådet och den som är s.k. samarbetsminister att delta i sessionerna.

     

    Om man ser vad som avhandlades på sessionen var det tre frågor som ur åländsk synvinkel väldigt tydligt trädde fram. Det var sjöfarten, det var digital-tv-framtiden och det var betygsfrågan, alla tre verkliga substansfrågor för Åland som var viktiga att diskutera och att vi visade ett stort engagemang från Åland.

    Herr talman!

    Jag vill berätta för ltl Boman och också för de andra här i församlingen att på måndag morgon och mitt första möte där var tillsammans med de övriga självstyrda områdena, Färöarna och Grönland, och efter det mötet uttryckte Färöarnas lagman Anfinn Kallsberg stor beundran för Åland och det sätt som Åland har lyckats använda sig av Nordiska rådet och den organsisationen för att få fram sina saker. Han sade att den kontinuitet och det engagemang som Åland har visat i Nordiska rådsarbetet är någonting helt annat än vad man själv har lyckats från Färöarna, så han var lite avundsjuk på Åland för den sakens skull. Jag tror alltså att man måste sätta det här med resandet och resekostnader i belysning av storleken på de frågor och de frågeställningar som diskuteras på mötena. Just sessionerna är unika tillfällen där man träffar beslutsfattare från både Sverige och Finland och alla nordiska länder som det annars kan vara väldigt svårt att överhuvudtaget få tillfälle att diskutera med både formellt och informellt. Min grundinställning är, och det gäller för hela landskapsstyrelsen, att man reser när det är nödvändigt och jag vågar påstå att det faktiskt skulle vara nödvändigt att resa mer än vad vi hinner med att göra för att vi också skall kunna sköta våra arbeten här hemma. Det är den verkligheten vi lever i i dag.

     

    Ltl Boman, replik:

    Herr talman!

    Jag delar helt lantrådets åsikt om att man skall resa när det är nödvändigt. Det jag har talat om är att resa när det inte är nödvändigt. Jag har ingalunda ifrågasatt vår medverkan i Nordiska rådet. Det är säkert bra. Jag delar inte Bengt Ahlfors åsikter fullt ut om hotellerotik och taxfree. Men det som jag har ifrågasatt är gruppens storlek. När lantrådet Nordlund pratar om ärendets status och dignitet, så har väl inte det att göra med gruppens storlek. Har vi ett duktigt lantråd tror jag nog att han representerar Åland riktigt bra. Det tror jag att han klarar av. Ytterligare skulle jag säga att visavi gruppens storlek är det ganska svårt att få reda på hur många det var, men jag har ett papper i min hand i alla fall att vi har bokat 15 enkelrum, så det kanske talar om ungefär hur stor gruppen var denna gång och 15 kanske man inte kan kalla för folkvandring, men mycket folk var det i alla fall.

     

    Ltl Sundback:

    Herr talman!

    De frågor som ltl Boman har väckt här, dvs. om den åländska representationen är för stor i de Nordiska rådssammanhangen, om man reser mer än nödvändigt, är ganska svåra att besvara eftersom vi borde ha någonting att utgå från: vad är nödvändigt och vad är en tillräckligt stor grupp? Det beror väl i första hand på vad landskapsstyrelsen och lagtinget har för mål med hela det här arbetet och det tycker jag att vi fortfarande saknar. Det hör till det som för någon tid sedan kallades externpolitik, att landskapsstyrelsen och lagtinget behöver en externpolitik. Tills vi får det kommer den här diskussionen att gå på det sätt som den går, att de som har förmånen att både resa och bo och njuta av den nordiska samvaron på skattebetalarnas bekostnad kommer att försvara det, i all synnerhet som det inte finns något krav på varken politisk redovisning eller på annat sätt, vad man har för avsikt med resorna och deltagandet, vad hade man tänkt sig uppnå, man behöver inte heller komma hem och berätta för skattebetalarna och oss här i lagtinget vad man åstadkom i Reykjavik, utan lantrådet tycker sig ha haft viktiga samtal och det tror vi säkert, men ledde de någonstans, kommer de att leda någonstans i framtiden?

     

    Detta med nordism är någonting som är väldigt okontroversiellt – alla vill vi vara nordister, det är en positiv, fredlig, demokratisk och på alla sätt sympatisk identitet. Men frågan är om det i politiska sammanhang finns någon större betydelse i det nordiska samarbetet. Redan i samband med EU-medlemskapet vågade jag mig på att säga att det nordiska samarbetet kommer att marginaliseras i samma takt som den europeiska integrationen ökar, och då är alltid någon som stiger upp och säger, ja, men just då måste vi ha en stark nordisk sammanhållning så att vi kan agera från en politisk plattform i Bryssel, men det är så att i Bryssel syns skillnaderna mera och de intressemotsättningar som finns mellan de olika nordiska länderna än det gemensamma. Det gemensamma är mera på en sorts värdebasis och kanske inte i realpolitiska sammanhang av någon större betydelse, utan i Bryssel och gentemot EU agerar de olika nordiska länderna ganska egoistiskt. Dessutom finns det flera som är utanför EU osv., så jag tror inte riktigt på den modellen. I den mån den fungerar är det bra, men i riktigt viktiga frågor för de enskilda länderna kämpar de nog för sitt eget bästa utan att tänka alltför mycket på de nordiska grannarna.

     

    Det nordiska samarbetet kan man faktiskt fortfarande ifrågasätta; å andra sidan inser jag att det kommer att fortgå, för det finns så många som tycker att det helt enkelt är så trevligt! Det kommer att vara en plattform för kontakter och vi ser att många av dem som åker vill fortsätta och gör det år efter år och kontakterna blir väl bara bättre på det viset. Men det verkligt politiska resultatet av arbetet är nog svårt att dokumentera, både på nordisk basis och på de enskilda nationella staternas grund samt också för självstyrelserna. Om man är lite elak kan man väl säga att ju mindre betydelse det nordiska samarbetet får i politiskt hänseende desto större värde har det givit Åland, och det känns inte riktigt som en bärande politisk tanke i det långa loppet.

     

    Jag efterlyser att vi får av landskapsstyrelsen ett meddelande om målet med det nordiska samarbetet utgående från självstyrelsens behov och intressen.

     

    Ltl Lindqvist:

    Herr talman, bästa kolleger!

    Nordiska rådet är vår enda möjlighet att bedriva utrikespolitik av något slag, så därför är det nog ett viktigt instrument i vårt politiska arbete. För mig är det mer relevanta än själva resekostnaderna hur effektivt delegaterna arbetar i dessa sammanhang och jag vill här bara lyfta fram tre viktiga frågor där jag förutsätter att vi når resultat; speciellt om delegationen är 15-manna stark förutsätter jag att vi kommer att nå resultat. Det första är kunskapen om Åland, som är mycket dålig runt om oss. Ungdomar i Stockholm tror fortfarande att på Åland talar man finska, ungdomar i Göteborg har fått lära sig i skolan att på Åland talar man finska. Det här är mycket allvarligt för näringslivet och för turismen och här förutsätter jag att de nordiska kontakterna kommer att ge resultat. Ofta är det mycket stora krav på delegaterna i Nordiska rådet. Det andra är TV-frågan. Förutsättningarna för att bevara det svenska språket på Åland är givetvis att vi kan se svensk television på Åland. Det här är också en av de frågor som vilar tungt på delegaternas axlar. Det tredje är, som lantrådet nämnde, betygsfrågan, att garantera åländska ungdomar en möjlighet att skaffa sig en utbildning på svenska, en mycket viktig fråga. Lyckas dessa delegater, hur många de än är, med dessa viktiga uppgifter, så anser jag resekostnaderna vara befogade och även möjligtvis en dagstripp ut i det gröna. Men för mig är det viktiga att vi får resultat i dessa sammanhang.

     

     

    Ltl Roger Nordlund:

    Herr talman!

    Det här skall egentligen vara en replik till ltl Sundback, men eftersom jag har taltur kanske den blir lite längre. Det som ltl Sundback efterlyser är väldigt viktigt: dels skall det finnas mål och man skall uppvisa resultat. När det gäller det nordiska samarbetet och den session som just har avhållits var det ur åländsk synvinkel egentligen fyra stora frågeställningar som var uppe. Den första var sjöfarten, som jag främst var där för att diskutera. Jag tror att alla som har följt med diskussionerna under och efter sessionen har märkt att landets statsminister Lipponen har ändrat inställning i de här frågorna och intagit en mycket positiv hållning till att också vidta åtgärder för finländsk och åländsk sjöfart för att kunna trygga arbetsplatser. Det är ett konkret resultat av de diskussioner som fördes på det statsministermöte som jag tillsammans med de andra självstyrda områdenas ledare hade möjlighet att delta i. Det är en del av det nordiska arbetet att en gång varje träffas alla statsministrar tillsammans med lantrådet, lagmannen och den som är ordförande för Grönlands landsstyre. Det är en ganska unik möjlighet som finns. En annan mycket konkret fråga var den som ltl Erland arbetade med, betygsfrågan, som berör många åländska ungdomar och vi skall tro att resultatet blir bra också av de diskussionerna. Möjligheten med det nordiska samarbetet är att man för fram frågorna, lyfter upp dem på bordet och sedan får de bearbetas, ibland gemensamt och ibland i sina respektive länder. Samma sak är det med digital-tv-frågan. Jag tror att alla ålänningar vill se svensk TV också i framtiden, om sex-åtta år. Man kom naturligtvis inte till något beslut i det sammanhanget på den här sessionen, men frågan lyftes väldigt tydligt fram från åländsk sida, både Sverige och Finland tog de här sakerna till sig och jag vill påstå att den åländska delegationen gjorde ett bra jobb i det här sammanhanget.

     

    Den fjärde saken, herr talman, som var väldigt viktig på den här sessionen, både på själva sessionen och också på samarbetsministrarnas möte, var den s.k. visemanspanelens rapport och en diskussion om det framtida nordiska samarbetet. Där är det väldigt viktigt att vi från åländsk sida är med i alla de fora som vi har möjlighet att försöka tala för ett fortsatt nordisk samarbete, för min övertygelse är den att det nordiska samarbetet är viktigt för de självstyrande områdena och speciellt för Åland. Ur den synvinkeln var det bra att det fanns många från Åland som var med och kunde diskutera de här sakerna på ett konstruktivt sätt.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Herr talman!

    För tydligheten skull vill jag säga att jag efterlyser ett dokument som vi alla i lagtinget får diskutera och ha synpunkter på vilka de viktiga frågorna för Åland är i nordiska sammanhang. Det blir lite odemokratiskt om lantrådet själv står och berättar för oss här i lagtinget vad han har fått för resultat av sina diskussioner i slutna rum i Reykjavik. Jag har ingen orsak att tvivla på att resultatet är gott, men med tanke på själva arbetet och öppenheten borde det alltså finnas ett meddelande, en policy som Ålands lagting har slagit fast om vad vi eftersträvar i det nordiska samarbetet. Sådana har vi gjort med EU och det är det naturliga sättet för lagtinget och landskapsstyrelsen att jobba, men när det gäller Nordiska rådet och ministerrådssamarbetet har vi aldrig haft riktigt det arbetet utan det har varit upp till de enskilda representanterna att både uppställa mål, utföra och bedöma själva vad de har åstadkommit – och det är inte riktigt modernt!

     

    Ltl Roger Nordlund:

    Herr talman!

    Den frågeställning som ltl Sundback tar upp tycker jag att vi kan mycket väl diskutera i Ålands Nordiska rådsdelegation, men man måste komma ihåg att det finns två olika nivåer i det här arbetet. Det finns ett parlamentariskt samarbete, där lagtinget har en egen delegation och vi från landskapsstyrelsen medverkar och sedan finns det s.k. regeringssamarbetet. Sedan sammanstrålar man här av praktiska orsaker för att på det sättet kunna få bästa möjliga synergieffekter i arbetet. Lagtinget har alldeles nyligen utsett representanter till delegationen och där har alla partier fulla möjligheter att föra fram sina åsikter om vilka frågor man vill diskutera. Personligen skulle jag tycka att det skulle vara väldigt bra om det skulle visas ett stort engagemang i de nordiska frågorna från hela lagtinget, även från den socialdemokratiska gruppen, för verkligheten är den när man kommer ut i det nordiska samarbetet att det är socialdemokratiskt ledda regeringar i nästan alla nordiska länder och det skulle säkert ha kunnat vara till en fördel om också socialdemokraterna hade varit representerade i Reykjavik för att också föra fram och berätta om Åland.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Herr talman!

    Jag håller fullkomligt med om det sista. Vi brukar hävda att det skulle vara viktigt för det borgerliga Åland att ha en socialdemokratisk representant med och jag ser det som ett stöd för att vi får en ordinarie plats, för det är det som är förutsättningen om vi skall kunna delta fullt ut. Men ännu till detta med delegationen och ministerrådssamarbetet och parlamentarikersamarbetet. Det måste kunna samordnas på Åland, om det skall fungera effektivt, som ltl Lindqvist sade; om alla far dit och tycker det ena och det andra och är väldigt engagerade och tycker att det här är bra, så har säkert det en trevlig tid där uppe i Reykjavik eller var mötet hålls, men inte är det landskapet Ålands nordiska politik som förs i de sammanhang förrän vi har ett dokument där vi alla är överens om vilka frågor som skall prioriteras. Om det nu är så att man diskuterar det framtida samarbetet i Norden så är det ett utmärkt tillfälle för landskapsstyrelsen att förbereda ett sådant dokument. Vi har nu en ny självstyrelsepolitiska nämnd som skall ha ett mera externpolitiskt ansvar, så vi har alltså ett utskott dit vi kan föra meddelandet och på det viset bereda det och diskutera det. Jag hoppas alltså att den här diskussionen leder fram till en sådan procedur.

     

    Ltl Roger Nordlund:

    Herr talman!

    Möjligheten att diskutera sig samman har funnits och det på det sättet vi har försökt göra genom åren, men det kanske skulle behöva göras på ett ännu tydligare sätt. Då krävs det ett engagemang från grupperna i lagtinget. Som ltl Erland redogjorde för här fanns det en tanke bakom att både ordinarie ledamöter och suppleanter skall ges möjlighet att resa till sessionerna och delta i mötena därför att då får man största möjliga bredd från Åland och man kommer också in i det s.k. partigruppsarbete som finns och som har växt sig mycket starkt nu på senare tid i det nordiska samarbetet. Det är där man kan dels skapa kontakten och dels på ett informellt sätt informera och diskutera livsviktiga frågor. Jag upprepar att det skulle säkert kunna vara till fördel om också socialdemokraterna skulle ha varit med på Island och diskutera, inte minst de sjöfartspolitiska frågorna där tusentals åländska arbetsplatser står på spel.

     

    Ltl Erland:

    Herr talman!

    Revisionsrapporten har öppnat stora möjligheter till diskussion. Det som ltl Boman frågade om kostnaderna har övergått till en substansdebatt om vad som kan göras i Nordiska rådet. Det tycker jag är intressant. Man kan konstatera att det som ltl Sundback efterlyser, alltså det meddelande som skulle tala om verksamheten, kommer egentligen årligen i form av en redogörelse och den diskuteras inte särskilt mycket här i lagtinget, men möjligheterna finns.

     

    Det som är speciellt när det gäller Nordiska rådets verksamhet är att verksamheten är grundad på partiarbete, dvs. de ledamöter som har varit ordinarie, Ragnar Erlandsson och jag, var med i Mittengruppen  och vi har utarbetat ett politiskt program osv. Frågan är hur mycket skall det här vara lagtingets gemensamma sak. Jag är inte alls främmande för att vi tar den här frågan till diskussion i självstyrelsepolitiska nämnden, men det är nog att gå tillbaka i en utveckling där man i delegationen i samråd ledamöterna emellan hade en gemensam linje, någon som talade för Åland; det har vi inte gjort längre utan den tid jag har varit med som ordinarie är det alltså mitt eget omdöme som säger vad jag skall göra och den andra sidan – det har varit en andra sida och är fortfarande – har talat för sig. Så har det blivit; det är alltså en partiuppdelning. I Nordiska rådet däremot hör det till vanligheten att man sonderar med socialdemokrater, konservativa osv. i nordiska frågor. Det är kanske dags att se över det hela, hur man skall göra.

     

    Jag skulle till ltl Fredrik Lindqvist svara på frågorna och den första gäller kunskap om Åland, att man tror i Stockholm och Göteborg att vi pratar finska. Det är nog ingenting som någon i Nordiska rådet tar miste på att Åland är svenskt. Vi är aktiva i språkfrågor, i minoritetsspråk och annat. Däremot är det en annan sak att Åland bör informera för sig själv s.a.s. aktivt utåt. När det gäller TV-frågan, som ltl Lindqvist mycket riktigt sade att var viktig, agerade flera ledamöter och representanter på olika håll. Jag gjorde tillsammans med Pehr Löv från Svenska folkpartiet  och Ewa Larsson från Miljöpartiet i Sverige ett klämförslag till rådet, som emellertid inte ville ta förslaget utan en procedur via utskotten, så det blev alltså en kompromiss til slut, men däremot tror jag att det var en mycket betydelsefull diskussion informellt därför att vi fick försäkringar från de personer i Sveriges riksdag som arbetar med frågan konkret att de hade glömt bort att ta in det här med Ålands problem när det gäller digital-tv, kryptering och sådana saker. I Finland har man bestämt sig för att släcka ner de analoga sändningarna om några år – 2006 – och då kommer digital-tv-frågan också där in. Det var helt klart att i Sverige finns det ett stort intresse för finskspråkig TV – flera hundratusen människor – och motsvarande i Finland längs kusten i svenska Österbotten osv. samt naturligtvis på Åland, så jag är ganska optimistisk i den här frågan att den redan nu går vidare fast det är flera år tills någonting skall hända. Lösningen när det gäller kostnaderna, som är problemet, är att man gör något slags klareringssystem mellan länderna. Den som gör mycket TV betalar mindre; den som gör lite TV betalar mera.

     

    När det gäller den tredje frågan om betygen som ltl Lindqvist tog upp ställde jag i den s.k. frågestunden en direkt fråga till samarbetsministern Leif Pagrotsky, som svarade principiellt, naturligtvis, han var inte insatt i detaljerna, att det är självklart att inom hela Europa skall det finnas möjligheter att värdera betygen på ett sådant sätt att man i praktiken kan studera var som helst. Han nämnde att det var särskilt viktigt för Åland att vi skulle få dessa möjligheter, så han lovade att ta tag i den här saken och jag tror att det var en viktig politisk markering som kom från högsta ort. Det sades officiellt på sessionen och det underlättar i de förhandlingar som nu har gått lite knaggligt när det gäller åländska problem.

     

    Samma sak är det med sjöfarten. Där hade jag möjlighet att diskutera frågan i hela dess vidd i samband med en rapport som jag själv har varit med och gjort om social dumping. I det fall att Sverige har ett nettolönesystem där man inte heller tar upp kommunalskatt blir det en sorts social skattedumping för oss; våra kommuner, t.ex. Kökar och Brändö, som har närmare 30 procent av sina skatteinkomster från sjöfolk kommer då att få konkurrera med kommuner i t.ex. Roslagen, i Stockholm, där de inte kommer att ha någon skatt och det har inte våra små kommuner råd med. Det är en viktig princip att ta upp konkurrensaspekten. När Finland obönhörligt med all logik måste gå till nettolöner måste man också ordna upp frågan om kommunalskatten. Där har vi alltså möjligheter att få in en liten fot i dörren när det gäller den nordiska diskussionen, för det är en konkurrens mellan alla nordiska länder.

     

    När det gäller konkreta frågor arbetar vi som är ledamöter på någon sorts förtroende. Jag kan nämna några frågor som jag kommer på här som är viktiga för Åland: ett medlemsförslag om idrottsutbyte för ungdomar inom Östersjöområdet, där vi direkt kan ha nytta av det, ett medlemsförslag om könsuppdelad statistik, alltså jämställdhetsfrågor på nordisk nivå, där vi har gjort en insats, där vi också har nytta av det. Om jag får ytterligare nämna saker som kan vara av intresse för framtiden är jag med i en arbetsgrupp för regionalpolitik, där vi skall försöka få in regler i EU som gör det möjligt att bedriva en vettig regionalpolitik också på Åland, alltså i nordiska glesbygder, där man kan förbättra verksamhetsförutsättningarna. Jag vill särskilt nämna en arbetsgrupp för civil krishantering, där också Ålands fredsinstitut har alla möjligheter att delta på ett aktivt sätt. Vi har också nu möjlighet att få en permanent ordinarie plats i kulturfonden genom ett initiativ från bl.a. Ålands sida av landskapsstyrelseledamoten Harriet Lindeman osv. När man då efterlyser ett mål- och policydokument, ett meddelande osv., så tycker jag att det är ett tecken på att vi kanske skall ta ett mera samlat partiöverbryggande grepp på detta. Då får man diskutera den nya organisationsformen som visemansrapporten skall leda till, men jag tror att den kommer att bygga på partipolitik också i framtiden. Om Åland däremot har speciella frågor har vi från delegationens sida alltid haft beredskap att informera lagtinget; de gånger vi har haft ett presentationsmöte är det nog ”de närmast sörjande”, ett fåtal, som har varit närvarande. I delegationen tycker jag att det finns anledning att ta upp den här frågan och väcka den och kanske också i självstyrelsepolitiska nämnden. Ltl Bomans fråga om hur många vi åker till Island kanske alltså kan leda till någonting konstruktivt.

     

    Herr talman!

    Jag skulle till slut vilja kommentera 15 personer som var bokade. Det är inte så lätt att räkna in Ålands andel där därför att åtminstone två, kanske flera av dem som är på sekretariatssidan, är inhyrda av Finlands delegation för att hjälpa till i det arbetet, så huruvida Ålands delegation var för stor kan jag inte uttala mig om, men från lagtingets sida hade vi nog i alla fall fullt upp. Vad det sedan leder till i framtiden får vi återkomma till.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

    Herr talman!

    Jag vill använda min replik till att understöda och förstärka det som ltl Erland sade om bl.a. digital-tv-tekniken och samtidigt ge en kommentar till vad vi gör i Nordiska rådet. Vid mitt möte med kulturminstrarna sade Marita Ulvskog att hon kommer garanterat att göra allt för att Åland skall se digital-TV i fortsättningen, så att det inte skall stängas vid gränserna. Betygsfrågan är redan anhängiggjord i UD sedan en månad tillbaka, men det var säkert bra att den också togs upp. Jag vill bara stöda diskussionen och säga att jag tror att vi har uträttat en del positivt för Åland.

     

    Ltl Erland, replik:

    Herr talman!

    Det är riktigt att många ministrar och andra, också Pagrotsky, lovade att ordna detta med digital-TV, men jag tror att det ändå är viktigt att man har ett parlamentariskt tryck i den frågan. Det är också minister Ulvskog och hennes parti som har beslutat att man inte skall se digital-TV utanför Sveriges gränser och det förefaller som om de flesta skulle ha insett att det här är ett misstag, så vi får hoppas att det rullar på. När det gäller betygsfrågan vet jag att det på tjänstemannsidan diskuteras, men det har blivit stopp i processen. Min insats var den att jag ville faktiskt att ministern utifrån sin okunskap om detaljerna skulle tala om vad principerna är. För att uttrycka det lite krasst kommer han inte undan uttalandet om viktiga principer. Det tycker jag tjänstemännen på utbildningsavdelningen skall hänvisa till, dvs. att ministern på högsta nivå har sagt att det här är principerna. Det är klart att det är orimligt att åländska studerande i princip skall få sådan betygsvärdering att det försvårar studierna, att det blir en barriär, så när det gäller att lösa den här frågan måste man också vara optimist.

     

    Ltl Boman, replik:

    Herr talman!

    Efter den här fina informationen i dag kan jag konstatera att åtminstone två av dessa 15 har varit effektiva, nämligen ledamoten Erland och lantrådet. Ni är säkert värda er resa. Nu är jag inte säker på att det är 15 det är fråga om därför att den sekreterare, som ltl Erland hänvisade till, som jobbar åt finska staten tror jag inte ingår i dessa 15. Det står så här i ett papper som jag har fått som är från Hallinnollinen avustaja – jag vet inte var det är, det är på Mannerheimvägen i alla fall – men det är fråga om 15 rum så det kan ju bo två och tre personer i varje rum, så man har väl skäl att anta att det kanske var t.o.m. flera än 15 personer!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Svensson:

    Herr talman!

    Eftersom jag har följt arbetet i Nordiska rådet från åländsk sida utifrån i många år tycker jag att jag kan få ta en taltur till. Ltl Sundback sade en hel del om nordiskt samarbete som tyder på att det är okontroversiellt och att det på något sätt minskar i betydelse och att det kanske är lite fest och glam över det hela. Då kan man väl säga att den process som nu pågår i rådet när man försöker omorganisera det tyder ändå på att man inte vill att det skall bli marginaliserat och att man jobbar på att det skall få en betydelse också för medborgarna i våra länder. Det är medborgarsamhället man vill jobba för i ett Europa där medborgarsamhället inte överallt är riktigt likadant som hos oss, så jag tycker i  och för sig att det är en god sak. Man kan naturligtvis driva med det som man upplever som överdrifter i konsumtion och så, men det har faktiskt ändrat sig väldigt mycket de senaste decennierna. Det var mera storslaget för. Det är mycket mera av arbetspensum nu. Jag kan också vittna om att Åland syns faktiskt mer och mer i det här samarbetet, inte minst i Nordiska rådet, som syns bäst därför att det är fullt offentligt. Den positiva utvecklingen började efter en trög start när de åländska delegaterna beslöt sig för att engagera sig också i annat än rent åländska frågor. Den första perioden var mest att man sträckte ut handen och be om att ge oss mera av olika slag, ge oss mera inflytande, ge oss mera konkreta bevis för att vi räknas osv. Det var faktiskt socialdemokraten Lasse Wiklöf som i Reykjavik, av alla platser, för ett antal år sedan bröt vallen och tog upp ett ärende som inte direkt berörde Åland. Jag noterade då att flera politiker från andra länder kom åtminstone till mig och sade att det var intressant och jag tror att efter det har man börjat räkna med Åland som som en medspelare. Jag tycker att det i dag görs väldigt goda insatser i Nordiska rådet från åländsk sida och min blygsamhet förbjuder mig att nämna en partikollega i sammanhanget, men i varje fall tycker jag att mycket har blivit gjort.

     

    När det gäller ltl Sundbacks förslag om att man skulle ha mera av linje och mera dokumentation och rapporter stöder jag det absolut. Jag tycker att det skulle vara väldigt bra t.o.m. om man kunde tänka sig någon form av samtal med delegaterna i Nordiska rådet och även de som skall åka från landskapsstyrelsen, att man informerar före hur man ser på läget och framför allt rapporterar efteråt. Nu förekommer det en viss service på den punkten; det sänds en hel del pressmeddelanden till våra medier direkt från rådet och där är numera mest landskapsstyrelsens utsända i farten, men det handlar också om samarbete med dem som är i det parlamentariska rådet. Jag är gärna med och diskuterar hur man skall utveckla detta. Jag tycker också att det skulle vara bra om flera i lagtinget engagerade sig i de här frågorna.

     

    När det gäller ltl Lindqvists inlägg krävde han att det i första hand gäller att sprida reklam för Åland. Då kan jag säga att Nordiska rådet är inte någon marknadsplats där man kan gå och säga att nu skall vi vifta lite extra med flaggan och nu skall vi göra si och så. Bakom hela systemet nämns alltid i alla broschyrer och i alla sammanhang Ålands särställning och flaggan syns överallt; på varenda plats där ministerråden eller Nordiska rådet sammanträder är Ålands särställning väldigt markerad. Det är precis som ltl Erland sade att i Nordiska rådet, bland tjänstemän och överallt, är de oerhört medvetna om just Ålands och  Färöarnas särställning. Redan det att vi är med på det sätt vi är så är just denna PR. Om ltl Lindqvist ställer krav på att när ålänningarna har förhandlare i ett sammanhang med fem nationalstater och tre självstyrelser så måste de komma hem med ett positivt resultat för att respengarna skall anses motiverade, så kan man säga att det är en övertro på våra förhandlares eventuella möjligheter.

     

    Jag tycker också att det var bra att det blev en diskussion om det nordiska samarbetet och det finns naturligtvis mer att säga, men jag hoppas att vi skall få en form för det som gör att vi har tillfälle att diskutera det, inte bara utgående från en kritisk fråga utan också med en viss beredning.

     

    Ltl Lindqvist, replik:

    Herr talman! Jag förutsätter att en 15-man stark delegation gör annat än att hissa åländska flaggor på dessa möten. Det jag menade är att jag förutsätter att det förs  ett intensivt diskuterande med exempelvis de nordiska ministrarna som är på plats. Jag nämnde problemet med dålig och även t.o.m. felaktig information i svenska skolor och då är det på sin plats att den svenska utbildningsministern Östros informeras om hur vi upplever problemen på Åland. Sedan är frågan om ett antal delegater från Åland anser att detta är ett problem. Med resultat menar jag att man också gör annat än att hissa flaggor och att man lobbar vilt med alla möjliga personer som man kan påverka på något sätt. Det här är Ålands enda möjlighet att bedriva någon form av utrikespolitik.

     

    Ltl Svensson, replik:

    Herr talman!

    Jag vill bara påpeka för ltl Lindqvist, som naturligtvis har en positiv hållning i själva frågan – det märker jag – att det finns många olika sätt att göra Åland mera känt och ett sätt är att man är aktiv medlem i Föreningen Norden. Personligen har jag som medlem i Föreningen Norden varit både i Skåne och på flera ställen norr om Stockholm och berättat om Åland, och det väcker alltid stort intresse. Om flera skulle ägna sig åt det skulle vi kanske nå längre på den väg som ltl Lindqvist är inne på, så välkommen med bara!

     

    Ltl Sundback:

    Herr talman!

    Jag skulle vilja återgå till den ursprungliga frågan, nämligen om den åländska representationen är för stor på rådsmötena. Nu är den ena efter den andra uppe i talarstolen och vittnar om betydelsen av arbetet som utförs och särskilt olika personers egna insatser. I lantrådets anförande tyckte jag mig ändå ana en sorts kritik mot socialdemokraterna, att om vi skulle komma mera med skulle arbetet bli mera fullödigt och han sade t.o.m. att ju fler som är mera desto bättre! Då måste man väl tolka det så att åtminstone lantrådets ambition är att det skall vara många med på dessa möten. Det tycker jag i min tur är en litet väl flummig inställning till arbetet. Det som man kan ställa mot det här är den politiska effektiviteten: uppnår man de mål som man har satt upp för arbetet och vem är det som skall kontrollera att målen har uppföljts? Det nordiska samarbetet är i det här avseendet problematiskt för alla som deltar, för det är inte baserat på några sorts löften gentemot befolkningen utan det är på sätt och vis ett sorts internt samarbete mellan parlamentariker och ministrar. Då har det förstås en tendens att bli lite självgenererande. Jag tror då att för att åtminstone lagtinget gentemot skattebetalarna skall kunna visa upp någonting borde vi just ha ett sorts nordiskt program för Åland i framtiden. Det tror jag inte är svårt att göra. Jag tror att det finns en massa gemensamma frågor som inte alls kommer att vara problematiska för varken majoriteten eller minoriteten att godkänna, sådant som gäller språket, TV-sändningar och betygsfrågor, de är sådana som förr eller senare kommer i någon form hit till lagtinget ändå.

     

    Ltl Erland menar att det som jag efterlyste skulle vara en tillbakagång. Det är inte alls det jag menar. Jag ser det närmast som en utveckling. Jag tycker att det är bra att ledamöterna som deltar i samarbetet också ingår i ideologiska grupper; vi skall inte gå tillbaka till tiden när ålänningarna måste tala som en man bokstavligen och att man inte fick gå utanför de ämnen som en man hade ställt upp för delegationens arbete. Det är inte alls ovanligt att man i externpolitik inom ett land har en linje som man enas om och att det dessutom lämnas utrymmen för olika partier och deras representanter att ha egna uppfattningar. Det tycker jag är ett bra uttryck för pluralism eller politisk mångfald.

     

    När det gäller socialdemokraterna tror jag att vi har de bästa möjligheterna att diskutera fortlöpande med våra politiska syster- och broderorganisationer i Norden. Ålands socialdemokrater ingår i ett samarbete som heter SAMAK där alla nordiska socialdemokratiska partier och de stora fackföreningarna är representerade och det finns underkommittéer av olika slag. Dessutom har vi kontakter också till representanter i riksdagen och regeringen. För oss är inte den nordiska plattformen den enda möjliga för att få fram våra åsikter till våra syster- och broderorganisationer, utan vi har ganska goda möjligheter. För det vill jag inte säga att inte vi skulle vara intresserade av det nordiska samarbetet men då på ett mera planenligt och politiskt målinriktat sätt, någonting som man sedan kan redovisa för och inte att bara åka på möten för att prata och komma hem och berätta vad man har trott sig åstadkomma. Vi måste ändå komma ihåg att Nordiska rådet har ingen beslutandemakt utan det är i första hand ett forum för diskussioner.

     

    Ltl Erland, replik:

    Herr talman!

    Det som ltl Sundback säger verkar lite kluvet. Man vill vara med och ha ordinarie plats, men å andra sidan betyder det så lite. Problemet är naturligtvis att vi har två ordinarie platser, vi kan knappast räkna med att få fler, de måste väljas på något sätt och vi har hittills gjort det på ett parlamentariskt sätt.  Från och med i år är det en ny princip; då har majoriteten valt en person som representerar de tre partierna, tidigare var det liberalerna och centern som var de största, nu har Frisinnad Samverkan en plats och det har betytt en politisk omstuvning i rådet från mittengruppen till den konservativa gruppen. Åland har alltså  markerat en annan politisk linje. Frågan är naturligtvis skall vi hålla oss fast vid grundprincipen att det är partigrupperna som bestämmer. Liberalerna är t.ex. med i den Liberala Internationalen och har där en plattform och vi har Nordiska rådet som det nu ser ut, men jag tycker att den här frågan kunde diskuteras i självstyrelsepolitiska nämnden om vi skall ha en gemensam plattform. Vi har i dag inte en gemensam plattform för självstyrelsepolitiken t.ex. och vi har utlovats ett meddelande om den här i höst, så vi hinner diskutera frågan. Jag är inte emot det som ltl Sundback säger, men jag ser heller ingen klar princip där. Det är saker och ting som går i kors med varandra: är det politiskt eller är det åländskt eller skall det vara både och?

     

    Ltl Sundback, replik:

    Herr talman!

    Jag tror att jag får ta ett särkilt tillfälle och förklara det här för ltl Erland! Jag ser inte att det är något problematiskt alls, utan det är naturligt att de som deltar i det nordiska arbetet företräder Ålands lagting i någon form. Man kan väl inte vara där bara som något slags privatperson eller nordist eller någonting sådant! Själv tycker jag att om jag hade varit ordinarie representant hade det varit bra att ha ett dokument som lagtinget står bakom. Det skulle inte heller förhindra mig att ta egna initiativ och inte att samarbeta i den socialdemokratiska gruppen. Men jag har tydligen en annan syn på det hela och därför upplever inte jag de frågeställningar som ltl Erland tycker är så svåra att förstå.

     

    När det gäller detta med en ordinarie plats var det faktiskt lantrådet som mer eller mindre önskade att socialdemokraterna skulle delta mera och vi säger då att, jo, som ordinarie, men inte har vi behov av att åka på mötena som ersättare; det verkar inte särskilt effektivt, tycker vi. I de flesta organisationer är det så att ordinarie bär ansvar och sköter jobbet och ersättarna kommer in när ordinarie inte kan vara med.

     

    Ltl Erland, replik:

    Herr talman!

    Jag kan förstå det här att socialdemokraterna vill ha en ordinarie plats och inte en ersättare, men hur skall man motivera det rent parlamentariskt? Skall vi lagstifta om att det skall vara en plats åt socialdemokraterna och på vilken grund skulle det göras?  Jag tycker att principen att man har de största partierna att representera Åland, om man ser till valunderlaget, ändå är en ganska rimlig utgångspunkt.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Herr talman!

    Nu tycker jag att det börjar bli löjligt. Inte har vi ställt krav på att få en ordinarie plats. Vi har ju accepterat en ersättarplats, men det innebär att vi inte åker på alla möten som vi eventuellt skulle ha möjlighet att åka på, utan vi ersätter den ordinarie när den ordinarie inte kan delta. För att fullt kunna engagera sig skulle det vara bäst för oss att ha en ordinarie plats och antagligen skulle det vara till fördel för hela lagtinget, eftersom socialdemokraterna är så starka i Norden, men den bedömningen gör naturligtvis inte majoritetspartierna – så mycket politik förstår också jag!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Svensson, replik:

    Herr talman!

    Också jag tycker att ltl Sundback ibland är lite kluven i den här diskussionen. Hon sade från talarstolen att Nordiska rådet som plattform är bara rådgivande, man förstod att den var tveksam. I SAMAK däremot, som också är en nordisk plattform för de socialdemokratiska partierna, är arbetet viktigt och bra på alla sätt. Då frågar man sig: Är det faktiskt så stor skillnad? Det är nordiskt samarbete i bägge två och det är alldeles klart att Nordiska rådet är en rekommenderande instans som avger rekommendationer till regeringarna, men i förvånansvärt många fall har rekommendationerna en politisk betydelse. Ltl Sundback talar på ett sätt för att man skall utveckla men samtidigt är det inte så värdefullt, och det är klart att det är svårt att bevisa hur värdefullt ett frivilligt samarbete mellan olika samhällen är. Jag tycker att det finns så många bevis för att det nordiska samarbetet är angeläget just för Åland, så man behöver inte tala om det nedsättande och antyda att det är en diskussionsklubb.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Herr talman!

    Det är många som säger att det är värdefullt och tycker att det är värdefullt, men vad är det i fråga om substans och vad har man uppnått från de åländska representanternas sida? Det är det som inte finns dokumenterat i någon högre grad, utan det är vad de olika representanterna själva berättar att de har gjort, och så så brukar inte ett demokratiskt folkvalt system fungera utan det finns andra sätt att mäta resultaten. Jag tror säkert att man kan tycka att SAMAK:s samarbete är ungefär likvärdigt med det som sker på Nordiskt råds plan och det är inte alls någon tokig jämförelse. För oss är SAMAK väldigt viktigt för att det just länkar oss till de socialdemokratiska partierna och fackliga rörelserna i det övriga Norden. För oss utesluter inte det ena det andra utan tvärtom det skulle vara viktigt att jobba på båda plan.

     

    Ltl Svensson, replik:

    Herr talman!

    Nog är det väl ganska naturligt att de som har deltagit i mellanstatliga konsultationer rapporterar, eller menar ltl Sundback att det skall vara några ojäviga konsulter som rapporterar på något sätt? Jag vet inte hur hon har tänkt sig, men däremot håller jag fullständigt med om att vi behöver överlag i självstyrelsesystemet mera saklig rapportering av vad som har skett. Vi har en massa tjänstemän också som reser omkring i Norden på olika uppdrag och vad jag förstår är det undantagsfall som det rapporteras någonting som arkiveras.  Den som vill gå in och titta efteråt vad som har hänt under de senaste fem åren får veta väldigt lite om när vi har varit ute och rört på oss, och det tycker jag att det skall bli en ändring på generellt, också när det gäller rapporteringen från Nordiska rådet och ministerråden. Jag är ense med ltl Sundback om mycket, men jag tycker att hon samtidigt är lite kluven när hon på något sätt vill ifrågasätta värdet av det nordiska samarbetet.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Herr talman!

    Jag vet inte var ltl Svensson har varit under debatten! Jag tror att jag i två inlägg har förklarat att jag tycker att det skall finnas ett måldokument för det nordiska samarbetet utgående från Ålands behov och intressen. Samma typ av meddelande ungefär som vi har haft om Europeiska unionen, samarbetskonferenserna osv., de har varit mycket värdefulla.  Det tycker jag också man kunde använda sig av här, men det har inte från början varit praxis utan det har varit några män som har rest till Nordiska rådet och de har då vetat och kunnat det mesta och med det har det liksom varit bra. Rapporteringen måste sättas i relation till någonting. Det menar jag att just utgörs av ett dokument som lagtinget skulle  ta. Det förvånar mig att inte det känns ganska naturligt för dem som är engagerade i rådsarbetet. Så där fungerar de flesta politiska beslutande organ. Man tar policy-planer om både det ena och det andra och sedan följs det upp på olika sätt, bl.a. av media. 

     

    Ltl Roger Nordlund:

    Herr talman!

    Ltl Sundback ville tolka mig på det sättet att jag tycker att så många som möjligt skall fara t.ex. till Nordiska rådet, och jag vill genast säga att det är en feltolkning. Jag ville säga att det är viktigt att vi utnyttjar de möjligheter som Nordiska rådet ger och att vi försöker ha en så bred representation som möjligt, och då tänker jag på den politiska, precis som det från början har varit tanken med att ha två ordinarie och två ersättare och att de två ersättarna skall kunna vara med i det nordiska arbetet och delta i det partipolitiska arbete som finns på sessionen. Jag som för tillfället är lantråd har möjlighet att träffa de nordiska statsministrarna, umgås med dem, de är alla trevliga människor, men jag kan på inga villkor gå med på t.ex. socialdemokraternas partimöten, för det är där som det oftast diskuteras. Här skulle Åland ha en möjlighet om t.ex. den socialdemokratiska ersättaren skulle vara med på mötena så skulle han också ha möjlighet att tala direkt på dessa möten. Det är ett tillfälle som Åland inte har utnyttjat och socialdemokraterna har valt att inte utnyttja. Det måste väl vara medvetet på något sätt.

     

    Herr talman!

    Jag tycker att den här diskussionen är ganska bra på ett sätt och lite förvånanande också med tanke på att vid senaste Nordiska råds Ålands delegationsmöte som var för en och en halv vecka sedan satt ordföranden Olof Erland och jag ensamma runt bordet tillsammans med kanslichefen och då fanns det inte riktigt samma engagemang, men nu, utgående från en fråga av ltl Ronald Boman, har detta intresse väckts! Jag tror att det är någonting vi skall ta fasta på både i lagtinget och vi i landskapsstyrelsen för kanske det finns ett engagemang i varje fall som den här diskussionen visar att försöka arbeta mera systematiskt, men grunden för det är sedan då att vi kan hitta en någorlunda enig externpolitisk linje, för det är det som det de facto handlar om i slutändan.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Herr talman!

    Det engagemang som efterlyses vill vi basera på någonting som lagtinget har tagit fasta på. Vi kan tyvärr inte veta när ltl Erland, lantrådet och kanslichefen har några möten och springa dit och banka på dörren och vilja komma in med vårt engagemang. Det är inte på det sättet som man skall jobba i ett parlament, utan det måste finnas något långsiktigare som greppar över helheten och tar fram det väsentligaste för Åland i det nordiska samarbetet. Det skulle vara det som jag tror att skulle vara en ny start för lagtingets engagemang i det här arbetet plus att det skulle bli transparent: medierna skulle få tillgång till det, allmänheten skulle få läsa om vad man skall göra t.ex. på Reykjavik och vad man har gjort när man har kommit hem, vad man skall fråga dem som har varit med i det sammanhanget. Att bara så många som möjligt är med och det är bra i sig verkar inte politiskt effektivt.

     

    Ltl Roger Nordlund:

    Herr talman!

    Det förvånar mig att ltl Sundback återigen upprepade ordet ”så många som möjligt”, eftersom jag för tre minuter sedan sade, att det var inte det jag menade. Jag sade att det är bra att vi får politisk bredd i deltagandet, eftersom det finns ett partipolitiskt arbete i de nordiska sammanhangen.

     

    Inte är det några möten som ltl Erland och jag har sammankallat, utan det möte som jag referade till var ett helt korrekt sammankallat möte för Ålands Nordiska råds delegationsmöte som hölls här uppe i ett av utskottsrummen, som helt säkerligen socialdemokraterna har fått kallelse till. Den här lite nonchalanta inställningen som ltl Sundback visar tycker jag faller tillbaka på ledamoten själv i det här sammanhanget.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Herr talman!

    Jag pratar faktiskt inte om de enskilda delegationsmötena. Jag försöker ta ett helhetsgrepp, ett lite långsiktigare grepp på hela problematiken, men de enskilda medlemmarna i olika delegationer och råd vill hela tiden prata om vad just de har gjort, senaste vecka osv. Det tycker jag inte är intressant för lagtinget utan det är vilken linje, vilken politik, skall Ålands lagting föra fram i de nordiska sammahang, ett externpolitiskt program där vi år efter år får diskutera: hur långt har vi kommit med den frågan, vad vill göra härnäst osv. Det arbetsättet tror jag att skulle gagna alla parter. Detta med att få bredd måste väl betyda att det är många eller så måste det baseras på något annat kriterium  om vad denna bredd innebär; tillsvidare har inte jag hört något annat än att socialdemokraterna borde vara med. Om det är det som ger bredden, så respekterar jag den åsikten, men jag tycker att det skulle vara viktigare att man fick ett politiskt effektivare arbete än det som jag tror att allmänheten upplever nu.

     

    Ltl Wiklöf, replik:

    Herr talman!

    Jag tycker att det är bra att lantrådet saknar oss. Jag tror att han är uppriktig, men det är han själv som väljer besättning – och ibland kan tomrummet kännas oöverstigligt, förstår jag! Nu är det så att socialdemokraterna arbetar inte bara i Nordiska rådet. Någonting som vi har blivit belackade för och fått mycket spott och spe för är att vi kontinuerligt försöker odla kontakter med våra motsvarande partier i riket och i Sverige, i Danmark och Norge också. SAMAK är ett led i det arbetet. Det finns många andra beröringspunkter. Vi tycker att för oss är inte det angelägnaste att träffas vid en tidpunkt nu eller då utan det är att ha kontinuitet i jobbet, informera och utbyta åsikter. Men det kan man inte heller göra på Åland, för det blir man också kritiserad för, blir beslagen för med alla möjliga av de här nya sekterna som kommer. Det är det som alla partier borde göra med sina motsvarande partier ute i framför allt Norden till att börja med. Men centern har inga stora kontakter mera sedan Olle Salmén blev obunden, det är tyvärr så. Liberalerna, herregud, finns inte mera kvar i riket! Det är också ett obestridligt problem även om Svenska folkpartiet finns kvar; dit far alla från borgerligt håll. Ni måste odla de andra kontakterna, någon måste också börja vända sig till Kokomuus. Inte skall K-G Eriksson fara till sfp:s möten, han skall fara till Kokomuus, men inte gör man det! Därför blir det knepigt och därför är det jätteviktigt att man träffas någon gång i året vid Nordiska rådets möten och diskuterar. Nej, arbeta kära vänner för att få kontinuitet i umgänget med de partier som i stort sett motsvarar er politik! Det här är viktigt, då kommer vi fram och då blir allt jobb väldigt naturligt.

     

    Ltl Roger Nordlund:

    Herr talman!

    Jag vill säga att det är viktigt det som ltl Wiklöf säger om kontinuitet och att vi skall arbeta på att ha så goda kontakter som möjligt. Det gör vi hela tiden. Därtill hör också att man måste resa ganska mycket och det är i det som debatten egentligen har haft sitt ursprung. Det är därför jag tog till orda första gången i den här debatten eftersom jag tycker att det är viktigt att Åland inte skall vara ett slutet samhälle där vi bara pratar med varandra utan vi måste inse att Åland är en del av en större helhet och då kräver det att man har goda kontakter både till våra nordiska grannar och också ut till Europa, för vi är en del av Europa i dag, om vi så vill det eller inte. Då gäller det att göra det bästa möjliga i det här arbetet.

     

    Herr talman!

    Man fick den känslan av ltl Wiklöfs anförande att det här är någon sorts regeringssamarbete och för att socialdemokraterna inte för tillfället är med i landskapsstyrelsen står man lite på sidan om. Så är det de facto inte, utan det nordiska arbetet är ett parlamentariskt arbete där alla partier i stort sett som finns representerade i de olika ländernas parlament finns med och representanter för de partierna. Det är på det sättet som samarbetet sker.

     

    Ltl Wiklöf, replik:

    Herr talman!

    Inte skickar alla övriga nordiska länder allt vad ersättare de har till de här mötena heller. Det kan lantrådet vara riktigt säker på och inte handlar det om regeringsmakten. Jag sade bara, eftersom jag förstod att tomrummet kändes så stort, att då kan det möjligen handla om vilket sällskap man väljer. Det var bara en liten ingrediens i det sammanhanget. Inte är det så att inte vi vill arbeta för Åland bara för att vi står på sidan om regeringsmakten. Det gör vi varje dag. Hur skulle det annars se ut!

     

    Ltl Roger Nordlund:

    Herr talman!

    Jag skall gärna medge att ltl Wiklöf har varit en av de trevligaste arbetskamrater jag har haft under mitt arbetsliv hittills, men politik är nu som politik är med det parlamentariska systemet här på Åland. Det är precis det som ltl Wiklöf sade här, att inte skickar alla de andra länderna alla ordinarie och alla suppleanter, naturligtvis inte, därför att de har mycket större delegationer, men däremot har Åland getts den möjligheten att få en viss bredd i sin representation. Sedan är det naturligtvis upp till oss själva här från Åland, från lagtinget och från de enskilda grupperna som har platser i den s.k. Ålands delegationen om man vill utnyttja det eller inte. Den här diskussionen har visat att det torde finnas ett ganska stort intresse, så det skall bli intressant att se hur representationen ser ut från Åland nästa session.

    (Från salen: ltl Sundback: det är inte det vi pratar om , vi vill ha ett program!)

     

    ANDRA VICETALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

    Jag vill uppmärksamgöra lagtingsledamöterna  på att det som behandlas är finansutskottets betänkande nr 9/1999-2000 angående revisionsberättelse för Ålands lagting och Ålands delegation i Nordiska rådet.

    (Från salen: det var en överraskning att vi behandlar det!)

     

    Ltl Pehrsson:

    Herr talman!

    Ltl Ronald Bomans enkla fråga ledde till en lång diskussion angående hela Nordiska rådets arbete med åsikter om det är nödvändigt överhuvudtaget, kanske att man inte alls skall delta osv. Jag tycker på något sätt att när man lyssnar på debatten förstår man om människor kanske tycker att vi politiker ibland pratar lite snömos, om man får använda det uttrycket, för nog tror jag i alla fall att vi i grunden alla är överens om att Nordiska rådets arbete är viktigt. Det har kommit fram här, bl.a. från lantrådet, att man diskuterade t.ex. sjöfartsfrågor, man diskuterade TV-frågor, utbildningsfrågor, examensbehörighet osv. när det gäller länderna emellan. Visst är det ett viktigt arbete som utförs i Nordiska rådet och naturligtvis skall vi delta där. Om sedan då ltl Ronald Boman har ett utdrag från resebyråns hotellbokning angående hur många som har varit med där och ifrågasätter om alla nödvändigt borde ha varit med osv. tycker jag inte det hör hemma i diskussionen här, utan jag utgår från att man bedömer vilka som det är viktigt att är med just på rådsmötena och det är de som far. Att man ifrågasätter om det överhuvudtaget är nödvändigt att vara med tycker jag också är utom all diskussion.  Det är klart att vi kan inte ställa krav på att landskapsstyrelsen skall lösa frågor och sitta emellan fyra väggar, utan nog måste man få delta i Nordiska rådets arbete utan att det skall ifrågasättas.

     

    När det gäller dokumentation osv. är det säkert en bra idé som man kan fortsätta att diskutera när det gäller information om det arbete som görs där. Inte tycker jag heller att man kan kräva resultat från varje möte, visserligen delresultat. Målsättningen är väl ganska klar när vi ser vilka frågor som diskuteras där.

     

    Ltl Boman, replik:

    Herr talman!

    Ltl Pehrsson uppehöll sig i halva sitt anförande med nödvändigheten att man skall vara med. Det är absolut ingen som har ifrågasatt det, utan det är ifrågasatt om det är ett effektivt  arbete, hur många skall vara med, men nödvändigheten är vi alla överens om. När hon ironiserar över de 15  hotellrummen, ja, det är en indikation för mig hur många som har varit med därför att jag får inte ut sådana uppgifter från denna församling om hur många som har deltagit. Jag ser att landskapsstyrelseledamoten Sundman är här; kan han stiga upp och tala om hur många som var med är jag synnerligen tacksam. Men innan jag har fått någon sådan information utgår jag från antalet hotellrum. Det brukar vara en relativt bra indikation.

     

    Ltl Pehrsson, replik:

    Herr talman!

    Jag kan konstatera att vi är helt överens. Jag sade i mitt anförande att jag utgår från att vi alla vet att det är ett viktigt arbete som utförs i Nordiska rådet och att man behöver delta i det. Ändå har det utspunnit sig en diskussion som har gjort att det har kommit vissa insinuationer om att man kanske inte alls behöver vara med där osv. Därför tycker jag att det är en, till många delar, onödig diskussion, men det fanns tydligen ett behov av den här diskussionen, så det kanske kommer ut någonting gott ur den. Att det dock är ett nödvändigt arbete och att vi kan delta där hoppas jag och tror att vi är överens om.

     

    Ltl Boman, replik:

    Herr talman!

    Jag håller också med om att det är viktigt att man deltar, men jag ifrågasätter fortsättningsvis gruppens storlek och effektiviteten samt vad man gör när man är där. Min bestämda uppfattning är att om man på samhällets bekostnad reser på en fyra dagars konferens, som pågår från åtta på morgonen till sex-sju på kvällen så skall man vara där under den tiden, eftersom en sådan här resa kostar samhället en hel del pengar.

     

    Ltl Pehrsson, replik:

    Herr talman!

    Jag ifrågasätter inte alls att de som var med hade en uppgift att utföra där. Jag kan inte säga och jag kan inte veta om det är någon som har t.ex. skolkat från några möten, som också har insinuerats här, utan jag har utgått från att man ser seriöst på det nordiska samarbetet, och det tror jag att man gör. Jag tycker att den här diskussionen är ganska onödig.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Erland, replik: Avstår.

     

    Ltl Svensson:

    Herr talman!

    Det blev en positiv debatt, men det är viktigt att den följs upp, och det har varit tal här om att den skall följas upp i självstyrelsepolitiska nämnden. Det finns också andra sammanhang där man kan göra det.

     

    Jag begärde ordet därför att jag egentligen ville ha en replik till ltl Sundback, som hade den tvivelaktiga vänligheten att undra om jag hade varit här under hela debatten. Då kan jag konstatera att i fysisk mening, i varje fall, har jag varit det. Kanske blev jag lite distraherad när jag försökte komma underfund med kluvenheten som ltl Sundback visade i sina inlägg här och som jag har ställt frågor om men inte har fått några svar på. Jag lade också märke till att när det gäller kravet på lilla Ålands förhandlare som skall ut i internationella sammanhang står ltl Sundback på samma linje som ltl Lindqvist, och det är ganska intressant.

     

    För övrigt har jag märkt en psykologi i det här, att om man stöder ltl Sundback i något avseende så får man sig en körare förr eller senare!

     

    TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandets kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. Föreläggs betänkandets kläm. Klämmen är godkänd. Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd.

     

    Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

     

     

    Föredras för enda behandling ärende nr 2:

     

    Finansutskottets betänkande nr 10/1999-2000 angående landskapsrevisorernas berättelse för år 1999.

     

    Ärendet bordlades den 6 november. Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

     

    Ltl Sundback:

    Herr talman!

    Jag har reagerat på finansutskottets betänkande och då särskilt den skrivning som gäller Ålands Radio och TV Ab. Finansutskottet har tagit fasta på landskapsrevisorernas skrivelse om Ålands Radio och TV. Landskapsrevisorerna säger alltså att ”de motser att en utvärdering av Ålands Radio och TV:s verksamhet, delvis på basis av genomförda utredningar, genomförs i enlighet med budgetmotiveringarna”. Det som står i budgetmotiveringarna från 1999 är att landskapsstyrelsen föreslog, och lagtinget godkände den skrivningen, att man skulle anlita en neutral instans för en utvärdering av radions verksamhet. Skrivningen i 1999 års budget utgick från att man hade beslutat om en treårig försöksperiod för Ålands Radio och TV. Den började 1996 och avslutades 1999. Någon sådan utvärdering har inte gjorts. Jag tycker att det som finansutskottet skriver inte riktigt stämmer överens med det som diskuterades i 1999 års budget. Revisorerna säger i dag att det torde vara landskapsstyrelsens uppgift att på basen av de genomförda utredningarna utvärdera verksamheten mot bakgrund av det mediapolitiska programmet. I lagtingets budget 1999 sägs inte vem som skall göra uppföljningen. Det har jag uppfattat som så att det är avsiktligt: man måste väldigt noga fundera vem det är som skall tillsätta utredarna och vad är deras uppdrag.

     

    När Ålands Radio började sin verksamhet fanns det en idé om att programverksamheten eller helst hela verksamheten skulle vara licensfinanseriad. Detta lyckades man inte med och då sade man att nu har vi en försöksperiod där lagtinget går in med extra pengar för att balansera radions budget. Så fortsatte det i tre år och sedan skulle man ta ställning till huru radions ekonomi, framför allt programverksamheten, långsiktigt skulle finansieras. Nu skriver vi år 2000 och någon utredning har inte gjorts och inte har det heller fattats några principiella beslut här i lagtinget om hur frågan långsiktigt skall lösas. Detta är väldigt olyckligt för Ålands Radio.

     

    Det finns ändå en allmän uppfattning i Norden och åtminstone i Storbritannien att med public service-radio menas många saker, men framför allt det att radion skall vara oberoende av makthavarnas politik som förs och av kommersiella intressen. Men fortfarande, på grund av att verksamheten inte är helt licensfinansierad, har vi problem här med det politiska inflytandet över ekonomin.

     

    En annan fråga som borde diskuteras är själva organisationen. Det har talats om att man för radion, som i dag är ett helägt aktiebolag, borde bilda två bolag: ett som skulle handha programverksamheten och ett som skulle handha tekniken, dvs. produktionen och distributionen av program. Den tredje frågan som har diskuterats är det mediapolitiska programmet och behovet av att revidera det.

     

    Den revidering av det mediapolitiska programmet, som efterlystes redan 1999, skulle just föregås av denna opartiska utredning. Men nu förstår jag att landskapsstyrelsen reviderar programmet utan att ha det beslutsunderlag som lagtinget en gång i tiden efterlyste.

     

    För inte allt så länge sedan kunde man lyssna till utredaren Anders Ljunggren från Sverige. Han har gjort en mycket intressant utredning som heter Radio och TV i allmänhetens tjänst och han kallar den ett beredningsunderlag. Det visar hur känsligt det är med vem som skall utreda radions ställning och framtida verksamhet. Flera av oss hade möjlighet att lyssna till Anders Ljunggren och han sade många tänkvärda tankar om public service, men det är inte egentligen inte det som det här ärendet handlar om utan det handlar om själva utredningen, vem som skall göra den och vad den skall omfatta. Jag tycker inte att landskapsstyrelsen skall göra utredningen. Radions förvaltningsråd borde ge styrelsen detta uppdrag och inte landskapsstyrelsen. Uppdraget borde innefatta just public service-begreppet och hur Ålands Radios ekonomi långsiktigt kan garanteras just med tanke på public service-funktionen eller ”radio i allmänhetens tjänst”, som det också heter. Anders Ljunggren poängterade väldigt kraftigt behovet av att hålla fast vid public service-principerna. Detta naturligtvis mot bakgrund av den tekniska utvecklingen som gör att det finns alla möjliga typer av operatörer i etern. Då är det viktigt att det finns en radiostation också på Åland som står utanför direkta kommersiella och politiska intressen.

     

    Vtm Viveka Eriksson, replik:

    Herr talman! Ltl Sundback tar upp en väldigt viktig fråga. Det är viktigt hur vi skall utveckla Ålands Radio och TV. I utskottet har vi hört representanter för radio- och tv-bolaget och därifrån har man påpekat det som vi också påpekar i vårt betänkande, att man från radions sida redan har gjort vissa undersökningar, dels har man gjort en lyssnarundersökning och enkät, dels har man anlitat en konsult som har lyssnat på radion i flera dagar och man har haft seminarier kring de slutsatser som konsulten kom fram till.

     

    Vi kunde möjligen ha utvecklat det mera i betänkandet att det är svårt för radion själv att göra en fortsatt utvärdering, och egentligen är det det som ltl Barbro Sundback efterlyser att det skall vara en opartisk utredare. Som vi såg det är kansliavdelningens roll att gå vidare med detta och anlita en opartisk utredare. Tanken är alltså inte att man rent politiskt skall sitta och utvärdera radion.

     

    Det är också väldigt viktigt att ta upp frågorna kring radion och vi har också förväntat oss ett meddelande till lagtinget om det mediapolitiska programmet under hösten där vi skulle kunna föra fram olika synpunkter.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Herr talman!

    De utredningar som radion själv har gjort tycker jag faktiskt inte alls har med den här frågan egentligen att göra. Det är någonting som man normalt utför på radion för att ständigt kunna förändra sitt programutbud så att lyssnarna är intresserade. Det som däremot den opartiska utredningen från 1999 skulle syssla med, som jag kommer ihåg diskussionen, var de långsiktiga lösningarna för radions organisation och finansieringen av programverksamheten samt de övriga verksamheterna. Då håller jag tyvärr inte med finansutskottet att det skulle vara landskapsstyrelsen som utför utredningen, utan förvaltningsrådet är en sorts reflex av lagtingets sammansättning. En så viktig fråga som radion och dess framtid bör ligga i förvaltningsrådets händer och inte i landskapsstyrelsens. Däremot kan det material som förvaltningsrådet tar fram ses som den ljunggrenska utredningen som en beredning för landskapsstyrelsens mediapolitiska program.

     

    Vtm Viveka Eriksson, replik:

    Herr talman!

    Huvudpoängen för finansutskottet är just det som ltl Sundback efterlyser, att det skulle vara en neutral instans. Egentligen borde det varken vara radion eller landskapsstyrelsen utan att man helt

    enkelt anlitar en neutral instans som utför utvärderingen. Där kan varken radion eller en politisk landskapsstyrelse utgöra den neutrala instansen utan det måste vara någon helt utifrån kommande.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Herr talman!

    Vi är alla överens om att det skall vara en opartisk utredare, men i en sådan här fråga kan det ändå finnas olika uppfattningar också om den saken. Då menar jag att förvaltningsrådet, där alla partier är representerade, utom tyvärr framstegspartiet, är det organ som borde utse utredaren och det är inte radion, redaktionen, utan det är den organisation som ansvarar just för public service-begreppet och radions långsiktiga arbete. Jag vill bara säga, att jag inte har samma uppfattning som finansutskottet när det gäller just vem som skall utse utredaren.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Danne Sundman, replik:

    Herr talman!

    Jag håller helt med ltl Sundback om att det är viktigt att vi politiker ger Ålands radio en långsiktig framtid främst vad gäller finansieringen, hur den skall se ut och var den skall komma från. Jag tycker att det är viktigt med en debatt om de åländska medierna. Det är en naturlig del av demokratin att debattera vad de åländska tidningarna och vår radiokanal skall innehålla och hur de skall utformas. Det är mycket upp till radion själva att staka ut sin framtid. Vi har en sådan organisation där radion inte är politiskt styrd av förvaltningsrådet annat än vad gäller ramarna. Den delen av den politiska styrningen skall vi inte oroa oss för att blanda oss i – eller skulle jag säga ”ni”, för det är Ålands lagting som har tillsatts av Ålands folk att staka ut de ramar som skall ges för Ålands Radio. Det redaktionella dagliga arbetet skall däremot inte politikerna blanda sig i. Jag har uttryckt förut att man måste skilja på de här sakerna. Jag tror att vi får återkomma till den här frågan i samband med det mediapolitiska programmet, där radion är en viktig del, och diskutera noggrant igenom alla frågor. Jag tror att det blir ett sätt att få ett totalgrepp på public service-verksamheten både vad gäller radio- och TV i landskapet.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Herr talman!

    Visst är det så att inte lagtinget eller landskapsstyrelsen skall blanda sig i radions dagliga arbete. De övriga medierna har vi överhuvudtaget ingen möjlighet att påverka i fråga om deras interna organisation osv. Det är det som gör radion så speciell att här har samhället tagit på sig ett stort ansvar att garantera att det finns neutral information och det pågår en samhällsdebatt i det offentliga rummet osv. osv. Men det politiska kommer in i det som landskapsstyrelseledamoten Sundman nämnde, dvs. i de ramar som vi ger för verksamheten. De finns delvis i lagstiftning men sedan finns det sådana ramar som gäller just programmens innehåll, hur de skall finansieras och hur verksamheten långsiktigt skall tryggas. Där har vi ännu inte löst de väsentligaste frågorna, utan försöksperioden har pågått i fem år snart i stället för tre  därför att det har varit så pass stora oenigheter i förvaltningsrådet. Som medlem i förvaltningsrådet ser jag att det finns mycket ännu att disktuera innan vi kommer fram till en enig ståndpunkt, och det anser jag att är ytterst viktigt i just en sådan här fråga. Det är viktigt för samhällsfreden att Radio Åland får långsiktiga verksamhetsförutsättningar att verka som en public service-radio.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sundman, replik:

    Herr talman!

    Som jag sade tidigare håller jag med ltl Sundback till den delen att det är viktigt att vi tar tag i den här frågan och utstakar en klar framtid för Ålands Radio. Jag skulle vilja föra in debatten om Ålands Radio i det mediapolitiska programmet på det viset att radion är en viktig del, men det finns också annan media och ser man in i framtiden tror jag att de tekniska förutsättningar radikalt kommer att ändras för media. Mot den bakgrunden bör man också diskutera hur radion skall komma ut till medborgarna, i vilket medium man sänder radio och hur man blandar radio och TV osv. Det är som sagt på gång en revolution på det området och det är jag gärna med och diskuterar. I likhet med ltl Sundback hoppas jag att man kan bli så enig som möjligt i dessa frågor. Det är viktigt att man inte strider om en sådan sak som skall vara opartisk utan att vi kan komma till en lösning där vi alla är överens.

     

    Ltl Erland:

    Herr talman!

    Den utgångspunkt vi har här i lagtinget för att diskutera radio- och TV-frågan är närmast ett mediapolitiskt program som vi har utlovats till hösten. Såvitt jag kan se är det höst nu, nästan en bit in på vintern snart. Jag tycker att det är ganska otillfredsställande att vi utlovas det ena programmet efter det andra: självstyrelsepolitik, IT-politik, mediapolitik och ändå är vi tvungna att ta beslut och att diskutera saker i samband med budgeten.

     

    När det gäller mediapolitiken är det väl ändå så, landskapsstyrelseledamoten Sundman, att landskapsstyrelsen har ett ganska bra grepp om förvaltningsrådet och vem som är ordförande. Däremot har inte jag sett av några särskilda programförklaring och linjer till den delen. Just därför är det så viktigt att vi skulle få det här till en diskussion i lagtinget. Vi har alltså ett budgetberoende. Min personliga uppfattning, som inte ännu i alla fall är förankrad i partiet, är att framtidens teknik innebär att vi alla kommer att ha alla möjliga apparater och möjligheter att koppla upp oss, både TV, radio och dator integreras i varandra och det här betyder att hela vårt licenssystem är ålderdomligt och kommer att bli det, dvs. det rimliga är att ta en principdiskussion att betala public service-verksamhet, information via radio, TV eller annat över skattesedeln, alla är med och finansierar och alla kan ta del. En radio- och TV-verksamhet av den här typen som vi har i dag skall inte behöva tvivla på hur budgetsituationen ser ut i t.ex. ett femårsperspektiv. Sedan blir naturligtvis den svåra frågan, och det framgår både av landskapsrevisorernas berättelse och finansutskottets betänkande: Hur skall man göra utvärderingen, hur skall man bedöma kvalitet, hur skall man fastställa nivån för det hela?

     

    Herr talman!

    Sedan till två andra saker som jag har noterat. Jag vet inte vad som tidigare debatterades i frågan, men på sidan 2 i finansutskottets betänkande finns ”Intressekonflikter i organ underställda lagtingets kontroll”. Jag skulle säga att det är en oerhört viktig fråga. Det är en oerhört viktig fråga när de som har förtroendeposter och har maktpositioner kan misstänkas utnyttja sin position eller inte ens medvetet gör det, när de har möjlighet att utnyttja sin position, då måste man vara väldigt vaksam. När vi har landskapsrevisorer är de lagtingets förlängda arm. Vi har alltså intresse av att veta vad de gör. Och vi har ju en sådan förvaltning, en landskapsstyrelse med underlydande organ, t.ex. Penningautomatföreningen, Posten, ÅHS osv., där lagtingsledamöter får uppdrag. För vår del i liberalerna har vi diskuterat intressekonflikten och sett att det kanske är så att lagtinget skall hålla sig fria från det här. T.ex. när det gäller radion sade vi en gång i tiden att det var en buffert med förvaltningsrådet där lagtingsledamöterna inte skulle ingå. Så är det för liberalernas del. Men om vi tar t.ex. en av landskapsrevisorerna, ltl Christer Jansson, så är han naturligtvis lagtingets förlängda arm till den delen, men han har uppdrag för landskapsstyrelsen, ganska omfattande juridiska processer som han driver, han är, om jag inte är fel underrättad, ordförande i PAF osv. Det är egentligen uppdrag som ltl Jansson i egenskap av revisor skall granska. Han skall alltså granska sig själv, dvs. han är arvoderad av de instanser som han är med och granskar, och det har för mig alltid varit en grundprincip i den utbildning som jag själv har genomgått och som jag har erfarenhet av. Som revisor har man alltså en sorts ganska betydande domarroll, utvärderingsroll, bedömningsroll, där man inte själv skall finnas med i systemet. Jag har ingen anledning att anklaga någon person för det här, utan det här är ett systemfel. Det är en fläck på  (Från salen: självstyrelsens sköld) självstyrelsens sköld eller i det demokratiska parlamentariska systemet eller i det demokratiska parlamentariska systemet. Det är alltså någonting som inte är bra i ett rättssamhälle. Nu påpekar revisorerna det här, finansutskottet gör det, lagtinget kommer förmodligen att göra det. Jag tycker faktiskt att partierna här skulle ta sitt partiansvar och föra en diskussion när man nominerar personer till den här typen av uppdrag.

     

    Herr talman!

    När det gäller landskapets budgethantering och måluppföljningen kan det väl inte vara orimligt att konstatera att vi har fått nästa års budget på vårt bord och det har ett historiskt samband med det som landskapsrevisorerna säger, dvs. att den budgeten är inte lätt att tränga igenom. Jag måste nog säga att jag har inte varit med i något sammanhang där det varit så svårt att få kontroll över årets kostnader. Jag har förståelse för att man i en förvaltning måste ha reservationsanslag och vissa överföringar till nästa år därför att det blir ofta tidsförskjutningar, men att ha ett system där det är fyra års förskjutningar och det är mera regel än undantag att budgeten inte förverkligas under året och det blir rullande överskott gör att det inte blir den tydlighet och den möjlighet till kontroll som man kan kräva. Det som landskapsrevisorerna säger och det som ytterligare finansutskottet påpekar är en av de absolut viktigaste uppgifterna för hela finansförvaltningen i samhället, det är att se över det här och se över hela budgetsystemet med tanke på inte bara dem som skall använda det moment för moment – det är så budgeten i dag är uppbyggd – utan med tanke på dem som skall kunna utläsa de politiska riktlinjerna i budgeten och med tanke på dem som skall kunna följa upp att det lagtinget sade som målsättning i samband med budgeten skall man också kunna kontrollera att följs upp.

     

    För det första, herr talman: strikta reserveringsregler när det gäller budgetering och för det andra tydliga mätbara mål. Det är någonting som inte nog kan understrykas.

     

    TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

     

    Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandes kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.  Föreläggs betänkandets kläm. Klämmen är godkänd. Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd. Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

     

     

     

    Föredras ärende nr 3:

     

    Landskapsstyrelsens svar med anledning av ltl Raija-Liisa Eklöws enkla fråga om åtgärder för billigare kollektivtrafik. (EF nr 1/2000-2001).

     

    Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsstyrelsen ett kort svar på frågan. Med anledning av svaret får frågeställaren omedelbart  härefter hålla högst två till frågan anslutna anföranden, vilka även får innehålla tilläggsfråga. Efter vartdera anförandet har den som besvarat frågan rätt att yttra sig. Annan diskussion är inte tillåten. För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning. Frågeställarens följande yttranden samt tilläggsyttranden av den som avger svaret får däremot inte överstiga tre minuter.

     

    Ltl Eklöw:

    Herr talman!

    Med hänvisning till 48 § 2 mom. LO ber jag att till vederbörande medlem i landskapsstyrelsen få ställa följande fråga:

    Vilka åtgärder ämnar landskapsstyrelsen vidta för att möjliggöra billigare kollektivtrafik för landsbygdsborna?

     

    Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson:

    Herr talman!

    Landskapsstyrelsen anser att kollektivtrafiken är viktig både som service åt ålänningarna och för att åstadkomma mindre miljöfarliga utsläpp. Därför subventionerar landskapsstyrelsen kollektivtrafiken i hög grad. Kollektivtrafiken är subventionerad av samhället till 80 procent, dels från kommunerna via skolkort och dels som direkt stöd från landskapet. I dag kostar kollektivtrafiken ca 10 miljoner per år. Biljettintäkterna utgör 2 miljoner, skolkorten som kommunerna betalar är på ca 4 miljoner per år. Dessa är till en stor del subventionerade av landskapet via landskapsandelar. Sedan tillkommer direkta subventioner från landskapet på ca 4 miljoner.

     

    Ltl Eklöw har ställt följande fråga till landskapsstyrelsen: Vilka åtgärder ämnar landskapsstyrelsen vidta för att möjliggöra billigare kollektivtrafik för landsbygdsborna?

     

    Jag vill för det första påpeka att kollektivtrafiken är också till för stadsborna.

     

    Svar till ltl Eklöws fråga i övrigt är att landskapsstyrelsen har påbörjat senaste höst en utredning om kollektivtrafiken. Målsättningen för utredningen är att öka kollektivåkandet. I utredningen kommer även prissättningen av bussåkandet att diskuteras. Förrän denna utredning är klar kommer inte landskapsstyrelsen att ändra nuvarande biljettpriser.

     

    Ltl Eklöw, tilläggsanförande:

    Herr talman!

    Jag får tacka trafikansvarige Karlsson för svaret. Jag har tagit upp frågan för  landsbygdsborna därför att det redan i Mariehamns stad finns gratis kollektivtrafik. Därtill har landskapsstyrelsen lovat subventioner, men till den saken får vi återkomma i budgetdebatten.

     

    Jag skulle inte ta upp detta ärende om det inte skulle finnas grunder till det både i finansutskottets betänkande från årets budget och också i samband med vissa motioner under året. Således har landskapsstyrelsen fått önskemål från finansutskottet att behovet och prisläget skall utredas. Att det sedan inte har resulterat i någonting är bara att beklaga. Att nu, med tanke på att finansutskottet föreslog att man kunde begära tilläggsmedel, i stället gå in för att höja priserna med 5 procent tycker jag inte är någon riktig miljöpolitik och inte heller passlig politik gentemot dem som vill använda kollektivtrafik – ännu mindre för att göra reklam för kollektivtrafiken. Därför undrar jag hur landskapsstyrelseledamoten Karlsson kan försvara denna 5 procents förhöjning som skedde nu i höst?

     

    Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson:

    Herr talman!

    En orsak till förhöjningen var att kostnaderna stiger och även på den här sidan har oljepriset skjutit i höjden, så risken finns att landskapet måste gå in och subventionera kollektivtrafiken alltmera. Det är så att den åländska kollektivtrafiken förmodligen är en av den bästa i världen i förhållande till befolkningsunderlaget på Åland. T.ex. kan jag säga att vi har ungefär 15 turer per dag från Godby till Mariehamn. Bussarna kör ungefär 900.000 kilometer per år. Att man sedan tycker att det börjar bli dyrt när man höjer kan jag som exempel också nämna att har man månadskort och reser från Saltvik till Mariehamn kostar en sådan tur 10 mark. Det tycker inte jag att är speciellt dyrt.

     

    Ltl Eklöw, replik:

    Herr talman!

    Först och främst bor inte alla i Godby eller Saltvik och alla kan inte heller utnyttja månadskortet på grund av att tidtabellerna inte är anpassade för sådana som har arbetstid eller andra tider längre än till klockan fem. Största orsaken till att man borde hålla priserna låga är att det finns turer, att det går bussar och vi har fina bussar, men tyvärr går de tomma. Genom att hålla priserna nere skulle man få folk att anlita de här fina bussarna. Motiveringen att en sänkning av priserna skulle innebära att bussarna inte räcker till kan jag inte riktigt hålla med om, men det kanske finns fog för det. Man borde ändå testa det och inte låta priserna skjuta i höjden. Från Lumparland är busspriset 23,50 mark i dag, om man inte utnyttjar månadskortet. Jag kan fortsättningsvis, och många med mig, inte tycka att det var passligt att höja priserna i det här läget. Jag vill inte lägga ansvaret på bussbolagen, som har höga kostnader för sitt bränsle, utan landskapsstyrelsen borde ha begärt erforderliga tilläggsmedel, precis som det står i finansutskottets betänkande för årets budget.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson:

    Herr talman!

    Att bussturerna inte passar alla kan vi alla förstå, det är en omöjlighet. När det gäller påståendet att det är för dyrt att åka buss vill jag bestämt hävda att så inte är fallet, snarare tvärtom. Jag räknade just ut här att  det kostar en person som har 30 kilometer till sitt jobb och åker buss varje arbetsdag 2.800 mark netto per år efter skatteavdrag. Väljer han att köra egen bil kostar det 20.000 mark netto per år efter skatteavdrag. Att det är dyrt att åka buss kan alltså ingen människa hävda!

     

    TALMANNEN: Landskapsstyrelsens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

     

    Antecknas till kännedom att till lagtinget överlämnats:

     

    Ltl Sune Mattssons m.fl. spörsmål angående korrigering av ett beslut om tillstånd att jaga älg. (S nr 1/2000-2001).

     

    Meddelande om när landskapsstyrelsen svarar på spörsmålet eller om att landskapsstyrelsen inte avser att besvara spörsmålet kommer att lämnas senare. Svaret skall dock avges inom tio dagar efter mottagandet. Spörsmålet lämnades av talmannen till landskapsstyrelsen den 10 november. Antecknas.

     

     

    Talmanskonferensens framställning angående talman Ragnar Erlandssons anhållan om befrielse från uppdrag som ersättare i lagutskottet. (TMK nr 1/2000-2001).

     

    Ärendet upptas till behandling vid lagtingets plenum den 15.11.

     

    Lagtingets nästa plenum är inkommande onsdag den 15 november kl. 13.00. Plenum är avslutat.

    (Plenum avslutades kl. 15.22).