Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet. Diskussion.

Talman!

Från bokslut, energieffektivitet och skärgårdstrafik till något helt annat. Variationen i lagtinget är det åtminstone inte något fel på idag.

Den här motionen handlar om att modernisera den åländska lagstiftningen om penninginsamlingar, och i praktiken om medmänsklighet.

Men bakom varje förslag som kommer till detta parlament finns en historia, och inspirationen till den här motionen är hämtad från den åländska vardagen och Maud Hansens berättelse i en av våra lokaltidningar. Jag vill också betona att jag har Mauds tillstånd att i talarstolen nämna hennes namn och hennes berättelse.

Maud lever med en sällsynt cancerform och kostnaden för att behandla uppskattas till omkring 30 000 euro. Behandlingen är ingenting som finansieras via den offentliga vården, och det är här det skapas problem för den som inte har tillgång till sådana pengar. Den motion som Obunden Samling valt att lägga handlar om att skapa förutsättningar, och riva hinder.

Jag tror ingalunda att man hade dåliga intentioner när den gamla lagstiftningen togs fram, men världen förändras – och lagstiftningen måste förändras för att skapa förutsättningar istället för hinder som den idag utgör.

För Maud handlar det emellertid inte bara om pengar. Det handlar om möjligheten att få mer tid med sin nioåriga dotter. Ingen kan gå oberörd av en sådan historia. Maud uttrycker själv saken så här: ”Jag tycker inte att någon ska ha rätt till andra människors pengar. Jag tycker att människor ska ha rätt att fråga om hjälp.” Det som sägs i den meningen är klokt. Det borde finnas möjlighet att be om hjälp när livet plötsligt förändras, de egna resurserna inte räcker till och vår rådande lagstiftning skapar hinder. Det är inte heller alla som har mod, möjlighet eller styrka att kämpa för att täcka sina behandlingskostnader och där har vi möjlighet att nu ge dem verktyg som gör att kampen blir lite lättare.

Dagens lagstiftning är ett hinder, och det går inte att som privatperson starta en penninginsamling riktad till allmänheten. Det är något man exempelvis gjort möjligt i Finland där man har en modell med tydliga regler och kontroll.

Därför är den här motionen inlämnad, och den är inlämnad i en fri form där jag vill att lagtinget gemensamt överväger tydliga beloppsgränser, redovisningsskyldighet, krav på att ange hur pengarna ska användas, regler för eventuella överskott och förstås mekanismer för att ge skydd mot bedrägerier. Det måste självfallet definieras vad som är en extraordinär situation. Sjukdom, olycksfall, en brand eller något annat? Definitionerna måste göras i samråd med, och med hjälp av, kompetens. Samtidigt finns det skäl att blicka både väster- och österut för att ta del av deras erfarenheter. Man behöver inte alltid uppfinna hjulet på nytt, när det kan räcka med att förbättra konstruktionen.

Det kanske vidare kan vara klokt att definiera just detta i en förordning för att snabbare kunna förbättra eller undvika att systemet kan missbrukas om sådana signaler kommer fram.

Jag hoppas, och tror, på ett varmt mottagande från lagtinget, lagtingets utskott och från landskapsregeringen. Och ja – jag noterade, till min glädje, att efter motionen inlämnades så aviserade civilminister Zetterman att man tar upp taktpinnen med detta arbete som tidigare inletts men avstannat. Det gläder mig.

Nu hoppas jag att vi kan ge hopp till alla som kämpar i det offentliga eller i det fördolda. Tack, talman!

Talman!

Den här frågan är förstås väldigt angelägen, särskilt i de fall där ledamoten Kanborg ger exempel, och det finns flera sådana exempel. På många andra platser diskuteras dessa frågor i samband med att man vill starta företag och gräsrotsfinansiering, vilket också är viktigt.

Men det är självklart att när man ser att människor kämpar för sin hälsa och till och med sitt liv, så vill man inte att lagstiftning ska stå i vägen. Det vill inte heller den här landskapsregeringen.

Den här frågan har varit uppe till diskussion under en längre tid. Ett PM lämnades in den redan under förrförra mandatperioden, så det har varit angeläget att få den här frågan på bordet. Det är viktigt att det finns en bred konsensus kring detta, både från tjänstemannahåll och politiskt håll, om att den här lagstiftningen ska åtgärdas.

Som sagt, ett lag-PM har funnits en längre tid redan.

Tack, talman!

Minister Zetterman besked gör mig uppriktigt glad. Jag har också fått samma information att arbete är långt gånget. Det är jättepositivt. För tillsammans kan vi faktiskt skapa förändring som betyder någonting för den enskilda individen. Det är väldigt bra.

Talman!

Jag är mycket glad över att denna motion har kommit in. Det är troligt att lagstiftningsprocessen kommer att pågå precis i brytpunkten mellan regeringsskiftena.

Denna motion har lett till att vi kan ge klartecken för att gå vidare med lagstiftningen. Det återstår en del utredningsarbete.

Vi befinner oss i skarven, så att säga. Man brukar undvika att föra fram lagstiftning i dessa skeden, men jag har sagt, och landskapsregeringen har gemensamt uttryckt, att denna fråga är så pass viktig att vi måste fortsätta arbeta med lagstiftningen, trots att den hamnar i en brytpunkt.

Det är bra att denna motion har kommit, eftersom den visar att flera partier anser att frågan är viktig. Lagstiftningen borde redan ha varit på plats, och det har funnits frågor från andra grupper, som inte är föreningar utan mer privata initiativ, angående denna typ av insamlingar. Samhället ska inte stoppa sådana aktiviteter.

Tack, talman!

Vi har ett år kvar till valet, så vi ska inte gå händelserna i förväg. Vi har ingen aning om vem som kommer att sitta i nästa landskapsregering. Men om Obunden Samling sitter med där och arbetet inte har hunnit i mål, så kommer vi att hålla tempot levande och se till att vi når vårt mål.

Talman!

Det är en intressant motion. Jag har några funderingar kring de beloppsgränser som omnämns i motionen och att dessa bör definieras tydligt. Behöver ha en beloppsgräns, och hur mycket skulle den i så fall vara? Har obundna diskuterat detta när motionen utarbetades? Hur ser ni på det?

Jag vill gärna ha en öppen diskussion här i lagtinget. Det vore intressant att höra hur ni från er sida ser på detta.

Tack, talman!

När man tittar mot den finska sidan har de i dag angivit att beloppsgränsen är 10 000 euro, och insamlingen får pågå i högst tre månader, om jag minns rätt. Jag anser att den beloppsgränsen är för låg.

Tittar vi på sjukdomar ser vi att behandlingarna i dag går framåt. Det är positivt att läkarkonsten utvecklas, men det medför också att kostnaderna rusar iväg. Man måste ta detta i beaktande när man sätter gränsen.

Jag kan dock inte ge ett färdigt svar på frågan.

Talman!

Jag tycker att det är ett bra initiativ som Obunden Samling har tagit när de har lagt fram den här åtgärdsmotionen. Jag stöder den självklart. Jag delar också den analys som ledamoten har gjort, att 10 000 euro troligen är för lite.

Jag har noterat via sociala medier och även blivit kontaktad att det ofta är personer med svåra sjukdomar, som inte är klassificerade enligt det finska systemet, som behöver finansiellt stöd. De summor som har varit gångbara tidigare har varit betydligt högre.

Sedan vill jag också säga att jag är lite tveksam till att det faktiskt skulle ta över ett år att få detta på banan. Jag tycker inte att det känns så komplicerat lagtekniskt i sin natur.

Tack, talman!

Tack Pro Åland och ledamoten Thörnroos för det stödet. Det gläder mig. Jag hoppas att vi har en stor enighet överlag i lagtinget vad gäller detta.

Jag har själv kännedom om personer som tyvärr lever i ett olyckligt limbo, där de svävar mellan att vara arbetsför och icke arbetsför. De får ingen tydlig definition, och det finns ålänningar som kämpar varje dag för att få medlen att räcka till. Det är bedrövligt.

Vi har en stark samsyn där.

Sedan vill jag också säga, med den erfarenhet jag har efter ett antal år både i lagtinget och landskapsregeringen, att det inte borde ta så lång tid att få fram det här materialet från lagberedningens sida. Med tanke på att de har arbetat med detta ganska länge redan, borde det vara möjligt att få fram det snart.

Man kan ju alltid titta i "facit", om man så vill.

Tack, talman!

Jag hoppas att ledamoten Thörnroos har rätt och att den här lagstiftningen snart finns på våra bord.

Jag hoppas också att utskottet kommer att ta denna motion till behandling som ett stöd till landskapsregeringen, för att underlätta deras arbete.

Tack, herr talman!

Lagting, åhörare! Från Centerns sida är vi mycket positiva till att modernisera denna lagstiftning. Vi vet alla att det finns människor som ibland faller mellan stolarna, som man brukar säga, och det gäller ofta allvarliga situationer. Då ska det finnas en möjlighet att ordna penninginsamlingar.

Det är också mycket viktigt att det finns ett regelverk kring när man kan komma i åtnjutande av detta. Är det en svår sjukdom? Absolut. Om jag vill utöka Mika Nordberg Beatles samling och göra en insamling för det, kanske det inte ska vara lika lätt. Här är det också avgörande att man har en uppföljning. Och som det står här, överloppsmedel, om sådana uppstår, hur ska de användas?

Vi vet också att det handlar om gåvor, och att det kan finnas frågor kring beskattning. Det finns en gräns för när en viss summa blir en gåva som omfattas av gåvobeskattning. Det är viktigt att mottagaren är medveten om att han eller hon kanske behöver betala en form av gåvoskatt, så att det inte kommer som en överraskning senare. Det skulle kunna bli ännu en sak som tynger.

Med ett fungerande regelverk och ett gott arbete i lagstiftningen så är detta egentligen inte ett problem. Från Centerns sida stöder vi det fullt ut. Tack ska ni ha!

Talman!

Moderaterna tycker att den här motionen är bra, den lyfter en både viktig och väldigt konkret fråga.

Vi har på Åland fortfarande en lag om penninginsamlingar som i grunden är från 1950. Samhället har förändrats ganska mycket sedan dess. I dag kan en insamling startas på några minuter via sociala medier och nå tusentals människor.

Det finns idag situationer där människor faktiskt behöver hjälp. Det kan handla om en familj som drabbats av en brand, en svårt sjuk person som behöver hjälp med kostnader för vård eller rehabilitering, en olycka eller andra extraordinära situationer där vänner och bekanta vill göra något så enkelt som att samla in pengar.

Men då stöter vi på en åländsk lagstiftning som inte är anpassad till dagens verklighet. Det intressanta är att det inte verkar finnas någon större politisk oenighet om detta.

Minister Ingrid Zetterman var i tidningsintervjun väldigt tydlig, lagen behöver moderniseras och människors vilja att hjälpa andra är en kraft som samhället ska ta tillvara på, inte begränsa. Det här låter jättebra.

Men då kommer vi till fråga som är lite mer intressant för oss i Ålands lagting. Varför har det inte hänt något? Det här är nämligen ingen ny fråga.

Redan 2007 talade den dåvarande landskapsregeringen om behovet av en översyn av lagstiftningen om penninginsamlingar. År 2019 tog dåvarande kanslimister fram en lagpromemoria. År 2024 inledde denna landskapsregering ett konkret lagstiftningsarbete. Det arbetet avbröts. I intervjun sade minister Zetterman att landskapsregeringen nu ska gå vidare och ta en ”ny ansats” i frågan.

Vi har alltså gått från översyn 2007, till lagpromemoria 2019, till konkret lagberedning 2024 och nu till en ny ansats 2026. Någonstans behöver vi komma fram till en ny lagstiftning.

Därför var det glädjande att minister Zetterman i ett replikskifte med motionären Kanborg lyfte vikten av detta och att de håller på att titta på det här.

Det skulle vara intressant att höra av minister Zetterman vad den här nya ansatsen faktiskt innebär. Är arbetet nu återupptaget? Finns det en konkret tidtabell?

Vi hörde i ett replikskifte tidigare att det finns en möjlighet att titta på det, men kanske man inte hinner klart den här perioden. Men om det nu finns en lagpromemoria, då borde man kunna lyfta fram den och damma av den för det här är en viktig fråga. Är ambitionen att lämna ett lagförslag till lagtinget under den här mandatperioden, eller kommer det först under nästa mandatperiod?

Det är intressant för oss i lagtinget när man har gjort mycket av arbetet redan, så att det inte blir liggande på hög. Jag tycker att man kanske borde forcera lite ibland, men så kan det vara i politiken.

Talman! Sedan tycker jag att vi ska vara noga med balansen och innehållet i regelverket.
Vi ska naturligtvis ha regler som motverkar bedrägerier och människor som utnyttjar andras välvilja. Det bör finnas transparens, tydliga ändamål och möjlighet till kontroll.

Det får inte vara juridiskt komplicerat för några vänner att hjälpa en familj som råkat illa ut. Ålänningar ska nog inte behöva fundera på om de bryter mot en lag från 1950 när de startar en insamling på Facebook år 2026 för någon som verkligen behöver hjälp.

Tekniken och människors sätt att hjälpa varandra har sprungit ifrån lagstiftningen.

Jag tror att vi är tämligen överens i den här salen i den här frågan. Då är nästa steg väldigt enkelt. Låt oss se till att det här lagförslaget blir klart fortast möjligt. Vi kan inte behöva vänta på det här. Tack!

Tack, herr talman!

Ursäkta att jag är lite ortodox. Jag nämnde i mitt anförande att gåvobeskattningen har en gräns på 7 500 euro, det gäller för en gåvogivare. Jag väljer att ge en replik istället för att hålla ett separat anförande. För tydlighetens skull, om 100 personer ger en gåva på 100 euro var så är det inte gåvobeskattning, utan det handlar om en och 7 500 euro. Tack och ursäkta!

Talman!

Det är bra att ledamot Höglund nämner detta. Vi hade ett replikskifte tidigare angående beloppsgränser och liknande frågor. Det är något som verkligen behöver granskas. Därför skulle det vara intressant att kanske damma av lagpromemorian och se vad som står i den. Jag har tyvärr inte haft möjlighet att göra det.

Talman!

Ledamoten Holmberg ställer en rad frågor, bland annat varför ingenting har hänt efter 2019. Det kan vara värt att vända sig till det egna partiet och det då sittande lantrådet, som prioriterar lagstiftningsordningen, för att förstå varför man inte har gått vidare med lagen. Jag kan inte redogöra för varför den politiska prioriteringen gjordes. Under den här mandatperioden har man ännu inte hunnit till den punkten.

Som sagt, vi har informerat lagberedningen om att detta är ett politiskt prioriterat ärende, och jag kommer att återkomma till det. Jag har begärt ett anförande i frågan.

Men precis i skarven skulle en lagstiftning kunna vara färdig för nästa landskapsregering, vem som än sitter där, och i väldigt tidig ordning klubba en lagstiftning, så drygt om ett år är min målsättning.

Talman!

Ledamot Holmberg klev in i den här salen 2023, och den här lagpromemorian togs fram av den sittande regeringen 2019. Arbetet har även tagits upp igen 2024. Rimligtvis borde det vara den här regeringen som driver frågan framåt.

Jag vill att minister Zetterman även i tidningen säger att man ska ta en ny ansats i den här frågan. Det är fel att bara skylla på den regering som satt 2019. Jag förstår resonemanget, men jag tycker att det är beklämmande att vi redan 2007 började diskutera detta, och att vi först får lagstiftningen klar 2027. Det innebär att det tar 20 år att få fram den här lagstiftningen, vilket är lite tokigt.

Tokigt var väl ett sätt att uttrycka det på.

Jag skulle vilja säga att från tjänstemannahåll är man väldigt angelägen om att få den justerad, eftersom de här behoven har uppstått i andra frågor tidigare.

Nu får man väl se det som en av många tråkiga omständigheter som har föranlett ett högre politiskt intresse för att modernisera den här lagstiftningen. Till den delen är det bra att den här lagen väcker engagemang. Den väcker engagemang, dels för de här väldigt behjärtansvärda och viktiga frågorna som ledamoten Kanborg var inne på. Men det finns också andra sammanhang där den här lagstiftningen behöver moderniseras.

Vi har påbörjat arbetet, men det har dykt upp andra praktiska frågor som har kommit emellan, vilket har gjort att lagberedningen inte har kunnat arbeta med den. Nu tar man dock arbetet på nytt. Lag-PM:et har några år på nacken, så självklart måste det gås igenom.

Talman!

Jag köper det resonemanget. Men just det här med att det ofta kommer saker emellan, då måste vi börja fundera på om vi prioriterar rätt eller fel i lagstiftningen. Har vi för lite personal på sådana viktiga områden?

Det är klart att det här är ett ämne som kan vara politiskt känsligt. Efter skrivningarna på sociala medier och när Obunden Samling lämnar in en motion i ämnet, blir det mer diskussioner kring det. Precis som ledamoten Kanborg nämner, är det många i vårt samhälle idag som har det tufft. När man vill hjälpa till blir det jobbigt när man inte kan göra det, särskilt när det finns en lagstiftning från 1950 som inte fungerar.

Talman!

Egentligen är inte den här motionen den mest intressanta i sammanhanget. Det mest intressanta är faktiskt att vi är så väldigt politiskt överens i frågan. Det betyder nämligen att vi kan arbeta efter den strategi som landskapsregeringen har i ärendet, alltså att vi fortsätter med lagstiftningen trots att vi vet att den kommer att komma fram någonstans i ett regeringsbyte. Jag tycker att det har varit väldigt fint att få det mandatet att arbeta vidare med frågan.

Även om jag inte vill använda uttrycket i det här sammanhanget, för motionen är viktig och bra men den slår dock in öppna dörrar, vilket innebär att motionen inte kommer att förändra ärendehanteringen på det sättet i landskapsförvaltningen.

Problembilden är känd och det har förts diskussioner under lång tid. Jag tycker att det finns en bred förståelse för att dagens situation är långt ifrån optimal.

Vi lever i en tid där man förväntar sig att kunna engagera sig och bidra på helt nya sätt. Vi vet att föreningslivet kanske inte har lika lätt att rekrytera, men det betyder inte att människors engagemang för sitt samhälle minskar. Istället engagerar man sig på helt andra sätt. Tekniken har utvecklats och möjligheterna har byggts upp, till exempel i Finland. Men lokalt har inte lagstiftningen hängt med.

Talman! När man tittar på den här frågan hamnar ofta fokus på företagande, på en entreprenör som har en idé och ett företag som söker kapital. Det är förstås jätteviktigt och också i det sammanhanget borde Åland ha den här lagstiftningen.

Min uppfattning är att den samlade landskapsregeringen anser att vi ska ha ett samhälle där människor faktiskt vågar förverkliga idéer, och där fler får möjlighet att testa nya vägar.

Men jag tror att vi alla är överens om att just nu är det inte därför den här frågan är så angelägen. Jag tror att många stora delar av lagtinget delar den uppfattningen. Den blir mest angelägen när man tänker på människorna bakom; familjer som vill samla kraft runt en sjuk familjemedlem eller en person som behöver vård eller rehabilitering och vi som sitter här i salen, tillsammans med arbetskamrater, vänner och familj, vill hjälpa till när livet har tagit en oväntad och mycket svår vändning. Vi känner alla till dessa olika berättelser.

Människor som hamnar i situationer där det offentliga inte räcker till, eller där man bara vill ha möjlighet att ge något extra – en guldkant i tillvaron, en behandling eller ett stöd för vägen tillbaka. Då känns det inte rätt att människor på Åland inte har fullt ut samma möjligheter som man har i övriga landet. Människor ska kunna samla sig kring en sådan insats.

Det är detta som det handlar om den här motionen och den här lagstiftningen, om människor som vill hjälpa andra människor, inte för att de måste, utan bara för att de vill.

Om man vill hjälpa någon kanske man ger en tiolapp och någon annan en hundralapp. Det handlar förstås om att många bäckar små kan göra verklig skillnad för en enskild individ. Den här kraften ska vi vara rädda om. Vi ska inte ha en lagstiftning som hindrar det. Det betyder förstås inte att det inte ska finnas regler. Vi måste ha frågor som konsumentskydd och transparens i skick. Vi måste ha paragrafer som reglerar missbruk och bedrägerier. Men det handlar om att göra verksamheten trygg, inte att göra den omöjlig. Jag tror och har uppfattat att vi är helt överens.

Därför är jag glad, talman, för den här debatten. Inte för att vi har fått på bordet några revolutionerande förslag, utan för att den visar att det finns en majoritet som ser samma problem och som vill åt samma håll. Det har ett värde i sig.

När en företagare vill testa en ny idé, när en förening vill finansiera ett projekt, eller när en familj vill samla in pengar till vård eller rehabilitering, då ska inte samhällets första reaktion vara att sätta upp hinder. Den första reaktionen och den lagstiftning vi behöver få fram är: Hur kan vi skapa trygga regelverk som gör det möjligt? Det är en helt rimlig utgångspunkt för den fortsatta behandlingen. Tack, talman!

Tack, talman!

Tack, ministern! Hon uttryckte det diplomatiskt, men jag måste kommentera det här med öppna dörrar. Det är helt naturligt att oppositionen ibland kommer med motioner som landskapsregeringen redan har inlett ett arbete för. Oppositionen saknar helt enkelt insikt i allt landskapsregeringens arbete.

Det viktiga i den här frågan är att vi faktiskt har en samsyn. Det är roligt när lagtinget samlas bakom ett och samma syfte, vilket jag uppfattar att vi gör här i dag.

Det är bra att ledamoten uppfattade att jag försökte uttrycka mig diplomatiskt, vilket verkligen var min avsikt.

Jag konstaterar att de åtgärder som motionen uppmanar till redan har vidtagits.

Diskussionen är avslutad.

Kan förslaget att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet omfattas? Ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.