Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Diskussion.

Tack, talman!

Jag har för Pro Ålands räkning lämnat in en åtgärdsmotion som heter "Nej till varg på Åland".

Jag tänkte börja mitt anförande med att berätta en historia om Dolly. I september 2022 attackerades och dödades en 30 år gammal gulbrun ponny vid namn Dolly i Tyskland. Ponnyn var ett älskat familjedjur som tillhörde EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen. En DNA-analys bekräftade senare att angreppet utfördes av en känd hanvarg i området. Efter händelsen lyftes vargfrågan till högsta politiska nivå inom EU. Ursula von der Leyen poängterade att vargstammen i Europa hade vuxit kraftigt och utgjorde en verklig fara för tamdjur och boskap.

Händelsen satte igång en kedjereaktion. Det kom kritik från miljöorganisationer som anklagade henne för att driva en personlig hämndaktion eller vendetta. Men trots detta drev EU-kommissionen igenom en ändring av vargens status. Man röstade om detta under hösten 2024 och sänkte vargens status från strikt skyddad till enbart skyddad. Denna ändring möjliggör alltså att vi kan ha skyddsjakt på varg här på Åland.

Historien om Ursula von der Leyens ponny och vargen är en av de mest uppmärksammade händelserna i den europeiska vargdebatten.

Pro Åland har lämnat in en motion där vi skriver nej till varg på Åland. Vi vet att vargar på Åland driver tamdjur och dödar vilt. Fårägare och privatpersoner lever i ständig oro, och i skogarna har man också hittat avlidna rivna älgar. Vargen rör sig på fasta Åland. Man har sett den i Hammarland och Eckerö, och man tror att den har setts i Geta.

Ändå upprepas samma mönster som tidigare. Vi konstaterar att vargen finns här. Vi följer den. Vi väntar på att något ska hända, och först när skadan är skedd ändras spelreglerna och skyddsjakt kan bli aktuell. Vi vet att 14 får revs, dödades i Eckerö. Som sagt, jag nämnde älgarna redan.

Men det bästa, ledamöter, är att detta är helt bakvänt. Vi behöver agera innan skadan är skedd, inte efteråt. Angreppet på fåren i Eckerö är det mest omfattande hittills.

Vi ska också komma ihåg att älgstammen redan är svag. Tittar man på statistiken från ÅSUB om antalet skjutna älgar, så har den gått ner från 2 000, om jag minns rätt, till 200 bara på några år.

Åland är helt enkelt för litet för ett etablerat vargrevir. Vi har små skogsområden, begränsade viltstammar och småskalig tamdjursuppfödning som är viktig för både livsmedelsberedskap och ett levande landskap. Vi har till exempel cirka 8 700 får här på Åland. Hur ska vi skydda dem?

Vargen kommer tillbaka. I sydvästra Finland finns flera vargrevir och avståndet till Åland är kort. Frågan är därför inte bara vad vi gör med de vargar som finns här idag, utan vad vi gör nästa gång och efter det.

Vi har skrivit i vår åtgärdsmotion att man borde utreda om Åland kan få en särställning, med målet att vara vargfritt. Sverige har särskilda förvaltningsprinciper i renskötselområden för att skydda näringen. Vi behöver hitta en modell som utgår från våra egna förutsättningar. Därför skriver vi i motionen att "lagtinget uppmanar landskapsregeringen att inleda arbetet med att säkra Åland som ett vargfritt landskap."

Är det så att landskapsregeringen vill göra detta? I så fall är det ett långsiktigt mål. Men om man vänder på det här och frågar: Vad kan vi göra inom rimlig tid? Jag tycker att vi skulle kunna vara överens om att vargen ska jagas med alla till buds stående medel. Det gör vi nämligen inte idag. Vi tillåter inte per automatik att man får jaga med drönare.

Jag kommer att räkna upp fyra saker som vi från Pro Ålands sida bedömer att vi ska göra för att underlätta för jägarna i samband med skyddsjakt av varg.

Det första är drönare utan några extra specialtillstånd. När skyddsjakt inleds ska man ha rätt att använda drönare.

Det andra är digitalt mörkersikte. Det tillåts inte idag, men vargen rör sig ofta i skymning, och det skulle underlätta oerhört för jägarna om de hade tillgång till ett digitalt mörkersikte eller ett termiskt kikarsikte. Många jägare på Åland har redan termiska kikarsikten, vilket är tillåtet när man jagar vildsvin i Sverige med vissa restriktioner.

De fyra punkterna är alltså: drönare, digitalt mörkersikte, termiska kikarsikten och sedan även ersättning till hundägare.

Om en jakthund som man har med sig har tränats under många år i Finland och Sverige, och om hunden blir riven, skadad eller dödad i samband med skyddsjakt, bör man få ersättning. Det kompenseras förstås aldrig fullt ut, men från Pro Ålands sida anser vi att det borde vara något som man helt enkelt kunde ta med.

Vi ska ändå komma ihåg att de som utför den här jakten gör det på sin lediga tid. Det är ungefär som frivilliga brandkårer när det brinner. De släcker, de eftersläcker, de vakar och de hjälper till vid trafikolyckor. Ersättningen är marginell. Här finns ingen ersättning överhuvudtaget. Men vi som lagstiftare har en skyldighet att möjliggöra att jakten ska ske med alla till buds stående medel. Tack!

Talman!

Frågan om varg på Åland är nog på var och varannan ålännings läppar den senaste tiden. Vi har haft varg som rört sig över stora delar av fasta Åland, vi har haft angrepp på tamdjur och vi har sett hur svårt det kan vara att lokalisera och fälla varg även när beslut om skyddsjakt finns.

Det här skapar förståeligt nog en viss oro i bygden, inte minst bland våra djurägare. Vi är många som känner det. När varg kommer till Åland behöver vi agera - ha en beredskap och ett regelverk som gör att vi kan agera snabbt och förhindra att den etablerar sig här.

Visst känns det trögt ibland i beslutsfattandet. Men jag vill ändå i detta fall nyansera bilden av att landskapsregeringen passivt följer vargen och väntar på att något ska hända.

Landskapsregeringen har agerat. Efter det allvarliga angreppet i Eckerö fattades beslut om skyddsjakt på två vargar. När situationen förändrades utvidgades skyddsjakten till att omfatta hela Åland.

Det betyder däremot inte att jakten är enkel att genomföra i praktiken. Jaktvårdsföreningarna drar ihop jaktlag som arbetar med att försöka lokalisera vargarna. Utan snö är spårningen svår. Man är beroende av observationer från allmänheten och av viltkameror. När en säker observation kommer in måste man kunna agera snabbt.

Det här visar också ganska tydligt vilka utmaningar vi har. Vargen rör sig över stora områden på kort tid och det komplicerar det hela. Det kräver beredskap och samordning, men också ett regelverk som ger oss möjlighet att agera.

Vi har trots ambitioner även ett EU-regelverk att följa. Samtidigt har äntligen vargens skyddsstatus inom EU sänkts från strikt skyddad till skyddad. Det ger oss ett större handlingsutrymme för hur vi kan hantera vargfrågan. Och det handlingsutrymmet tycker jag givetvis att Åland ska använda.

För mig är frågan egentligen ganska enkel. Vad kan vi göra, och hur långt kan vi gå, för att förhindra att varg överhuvudtaget etablerar sig på Åland?

Min uppfattning är tydlig. Åland är för litet för en etablerad vargstam.

Därför behöver vi använda det handlingsutrymme som EU-rätten ger oss så långt det är möjligt. Vi behöver ha både de juridiska och praktiska verktygen för att kunna agera när varg kommer till Åland. Och vargen kommer – igen och igen.

Talman, landskapsregeringen har på senare tid aktivt använt de möjligheter som finns. EU-regelverket har nu ändrats och ger vad jag förstår ett större handlingsutrymme. För Ålands del behöver vi se till att vi kan använda de möjligheter som det nya regelverket ger.

För mig är målet tydligt. Åland är för litet för en etablerad vargstam. Tack, talman!

Talman!

Vi är helt överens, Centerns gruppledare Robert Mansén och jag. Det var bra att landskapsregeringen ändrade sitt första beslut när det gällde Eckerö kommun, om jag minns rätt, till att omfatta hela fasta Åland.

Men jag undrar hur ledamoten ser på de förslag som vi förde fram, angående användning av drönare, digitalt mörkersikte, termiska kikarsikten och även övervägande av en ersättning till hundägare. Det är något som Centerpartiet kan tänka sig att stöda i den fortsatta behandlingen?

Tack, talman!

Tack, ledamoten Thörnroos. Jag tror att vi behöver överväga alla dessa åtgärder och sätta dem i sitt perspektiv. När det gäller till exempel mörkerkikare eller infraröda kikare som känner av värmen, kan det vara svårare att se skillnad på en varg och en hund. Vi har säkert många olika aspekter att beakta, beroende på i vilket sammanhang vi använder dessa verktyg.

Givetvis måste vi också se till vilka möjligheter vi har och vad vi kan ändra på för att underlätta. Det är viktigt att vi har en säker och effektiv jakt på varg när det behövs.

Herr talman!

Jag stöder intentionen i den här motionen. Jag gör det inte för att jag på något sätt har något emot vargen som art. Vargen hör hemma i den nordiska faunan. Frågan är däremot om den hör hemma som etablerad och reproducerande art på ett litet ö-landskap som Åland. Där blir mitt svar nej.

Jag råkar vara jaktledare för den pågående vargjakten i Ödkarby, och erfarenheten visar också hur komplicerat det är att hantera problem när vargen redan är här. Det här är inte vanlig jakt. Ett stort antal människor måste organiseras. Observationer måste samlas in, områden bevakas och jakten genomföras under mycket strikta villkor. Att lokalisera en varg i åländsk terräng är betydligt svårare än vad man kanske föreställer sig.

Framförallt finns en paradox. Ett av våra effektivaste hjälpmedel vid nästan all annan jakt är hunden. Men när vi har varg i markerna är hunden samtidigt ett hjälpmedel som vi helst inte vill riskera. Det tycker jag att vi ska tala lite mer om. I Finland orsakar vargen varje år omkring 35 till 55 hundskador. Det innebär cirka 350 till 550 hundar per decennium. En stor del av dessa är jakthundar som arbetar fritt i skogen, och många av dessa angrepp slutar med att hunden dödas. För en jägare är det inte den ekonomiska förlusten som är värst. En bra jakthund representerar år av träning och arbete och är dessutom en kär familjemedlem.

En varg kan på mycket kort tid röra sig långa sträckor genom flera kommuner. Våra jaktmarker är små och ligger nära bebyggelse, fårhagar, hästhagar och andra hus och gårdar. Ska vargen bli etablerad här innebär det i praktiken att stora delar av den traditionella åländska jakten med löshund kommer att förändras.

Det är också viktigt att komma ihåg proportionerna. Åland behöver inte varg för att reglera några viltstammar, tvärtom lägger vi själva stora resurser på att förvalta dem. Till exempel, nu när älgstammen är svag, minskar vi avskjutningen för att bygga upp den igen. Då blir det ganska märkligt om vi samtidigt accepterar ytterligare predation på samma stam. Vi har dessutom fårdjurhållning och annan djurhållning som håller våra marker öppna och bidrar till vår livsmedelsberedskap. Vi kan ingalunda bygga stängsel runt hela det åländska kulturlandskapet.

Här tycker jag att motionen träffar den viktigaste principiella frågan. Vi måste sluta diskutera varg som ett isolerat problem. Det kommer att hända igen. DNA analyser från årets varg visar dessutom att individen härstammar från ett revir i sydvästra Finland. Det illustrerar precis problemet. Avståndet är så litet att nya individer kommer att kunna ta sig hit även i framtiden.

Därför behöver Åland en långsiktig förvaltningsprincip inte en ny krishantering varje gång nästa varg kommer över. Målet bör enligt min mening vara tydligt: Åland ska inte ha en etablerad vargstam. Det betyder inte att vi ska utrota vargen i Finland eller Norden. Det betyder att vi erkänner att olika områden har olika förutsättningar.

På ett område av Ålands storlek måste människan, tamdjurshållningen, jakthundarna och våra begränsade viltstammar väga tyngre än ambitionen att etablera ett stort och effektivt rovdjur som vargen är.

Därför stöder jag motionens förslag om att landskapsregeringen ska inleda arbetet med att säkra Åland som ett vargfritt landskap. Tack, herr talman!

Talman!

Moderaterna stöder grundtanken i den här motionen.

För vår del är utgångspunkten mycket enkel: Vi ska inte ha en etablerad vargstam på Åland. Det betyder inte att vi ifrågasätter vargens rätt att existera eller dess plats i naturen. Men alla arter passar inte överallt och vi vet alla att Åland har väldigt speciella förutsättningar.

Åland är ett ö-samhälle. Vi har begränsade skogsområden, bebyggelse och jordbruk utspritt över fasta Åland, småskaliga djurgårdar och begränsade viltstammar.

Vi i Moderaterna har väldigt svårt att se hur Åland långsiktigt skulle kunna vara en lämplig plats för ett etablerat vargrevir. Vi vill inte ha en permanent stam på Åland.

Motionen lyfter en viktig fråga. Vi kan inte bygga vår rovdjurspolitik på att vi först ska vänta tills fåren är rivna, tills problemen uppstått och tills människor känner en oro och därefter börjar vi diskutera vad vi ska göra. Vi måste bestämma oss för vad vi vill innan problemen uppstår.

Jag tänker inte säga så mycket mer, utan vi är nog helt överens här. Det här är en åtgärdsmotion som andas överenskommelse i salen, även om vi nu saknar väldigt många från regeringspartierna. Det hade varit lite intressant att höra ansvarig minister i den här frågan, för att få lite perspektiv på hur man från landskapsregeringens sida ser på det här.

Vi i Moderaterna anser att vi inte ska ha någon varg på Åland. Tack!

Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet omfattas? Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.