För kännedom

  • Utdrag ur protokollet

    PLENUM den  17 januari 2007 kl. 13.00.

    FÖRSTA VICE TALMANNEN:

    Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: talman Barbro Sundback, ltl Anne-Helena Sjöblom, ltl Mats Perämaa och ltl Henrik Lagerberg.

    26 lagtingsledamöter närvarande.

    Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Mats Perämaa på grund av förtroendeuppdrag, talman Barbro Sundback på grund av möte med socialdemokratiska partisekreterare, ltl Anne-Helena Sjöblom för tiden 16-19.1 på grund av sjukdom samt ltl Henrik Lagerberg på grund av arbetsresa till Slovakien. Beviljas.

     

    Talmannen meddelar att en i 48 § 3 mom. lagtingsordningen avsedd frågestund enligt talmanskonferensens beslut hålls fredagen den 19 januari vid ett andra plenum. Samtliga ledamöter från landskapsregeringen kommer att närvara.

     

    En lagtingsledamot som önskar ställa en fråga vid frågestunden skall anmäla sig till lagtingets kansli senast fredagen den 19 januari kl. 8.30.

    Antecknas.

     

    Meddelas vidare att landskapsregeringens svar med anledning av Ltl Anders Eriksson enkla fråga nr 4 kommer att avges vid plenum torsdagen den 18 januari

    Antecknas.

     

     

    Föredras för bordläggning ärende nr 1:

     

    Finansutskottets betänkande nr 5/2006-2007  med förslag till tredje tilläggsbudget för år 2006. (FR 7/2006-2007).

     

    Ärendet bordläggs till plenum den 18.1. Godkänt.

     

     

    Föredras för bordläggning ärende nr 2:

     

    Kulturutskottets betänkande nr 1/2006-2007 angående ny lagstiftning om skydd av det maritima kulturarvet. (FR 2/2006-2007).

     

    Ärendet bordläggs till plenum den 19.1. Godkänt.

     

     

     Föredras ärende nr 3:

     

    Fyllnadsval av en ordinarie landskapsrevisor för återstoden av finansåret 2006. (V 4/2006-2007).

     

    Valet förrättas med anledning av att revisorn Birgitta Gustafsson av lagtinget den 15 januari 2007 befriades från sitt uppdrag.

     

    Inom föreskriven tid och i behörig ordning har för fyllnadsvalet inlämnats endast en kandidatlista. Listan upptar som kandidat f.d. lantrådet Sune Eriksson, Lemland.

     

    Enligt 51 § arbetsordningen tillåts vid val diskussion endast om kandidaternas valbarhet och valets laglighet i övrigt. Diskussion. Ingen diskussion. Eftersom endast en kandidatlista inlämnats verkställs enligt 68 § arbetsordningen ingen särskild valförrättning. Sune Eriksson förklaras därför vald till landskapsrevisor för återstoden av den mandatperiod som avser finansåret 2006.

    Antecknas.

     

     

    Föredras för remiss ärende nr 4:

     

    Republikens presidents framställning om godkännande av fördraget om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism, gränsöverskridande brottslighet och olaglig migration (Prümfördraget) och lag om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i fördraget. (RP 5/2006-2007).

     

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion. Ingen diskussion. Ärendet remitteras till lagutskottet.

     

     

    Föredras för andra behandling ärende nr 5:

     

    Lagutskottets betänkande nr 7/2006-2007 angående ändring av 53 § räddningslagen för landskapet Åland. (FR 6/2006-2007).

     

    Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs det i betänkandet ingående lagförslaget i dess helhet. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

     

    Lagförslaget föreläggs för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

     

    Ärendets andra behandling är avslutad.

     

     

    Föredras för första behandling ärende nr 6:

     

    Social- och miljöutskottets betänkande nr 1/2006-2007 angående ny blankettlag om livsmedel. (FR 1/2006-2007).

     

    Först tillåts allmän diskussion. Efter avslutad diskussion kan förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion.

     

    Ltl Sune Mattsson:

    Fru talman!

    Social- och miljöutskottet har behandlat landskapsregeringens framställning angående ny blankettlag om livsmedel. Vi omfattar i stort sett landskapsregeringens framställning. Däremot har vi upptäckt under behandlingen att det finns bestämmelser som blir dubbla, det finns gamla bestämmelser som borde ha upphävts och det finns saker som i beredningen redan borde ha rättats till. Därför uppmanar social- och miljöutskottet landskapsregeringen att så snabbt som möjligt återkomma till lagtinget med en ny framställning i syfte att undanröja de brister som en grundligare översyn av gällande lagstiftning ger vid handen. Det har framkommit att det finns saker som borde rättas till. Men som behandlande organ som social- och miljöutskott kunde vi inte börja med lagberedning och därför hoppas vi att landskapsregeringen tar det här till sig.

     

    Det enda som vi annars har röstat om och som vi har kommit fram till är när det i framställningen står att man kunde ge undantag om information på svenska. Vi har infört att allt skall finnas översatt på svenska.

     

    Med detta hoppas jag att lagtinget godkänner framställningen och utskottets betänkande.

     

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

    Fru talman!

    Jag vill bara säga att jag är glad att utskottet fungerar på det sättet när det gäller ”dubbleringen” av två lagar som går lite in i varandra och har olika ändamål men de följer inte varandra. Utgående från att EU kräver så mycket uppföljningar behöver vi ha den här lagstiftningen och det är framför allt hälsovårdslagen som är väldigt gammal. Tanken är att den skall ses över i sin helhet, men om det är nödvändigt kan vi naturligtvis på ett enklare sätt bara ta den paragraf som inte är bra s.a.s. Vi skall överväga vad vi måste göra.

     

    Ltl Sune Mattsson, replik:

    Fru talman! Det är i princip det som utskottet hoppas på att skall ske.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Veronica Thörnroos:

    Fru talman!

    De utgående livsmedelslagarna är elva respektive tio år gamla. Detta gör att det finns ett behov av en ny lag. Den nya livsmedelslagen skall ses som ett arbetsredskap som gör 13 stycken förordningar och fyra stycken direktiv hanterbara och begripliga för alla inblandade. Så långt är det bra.

     

    När jag har rest i Mellan- och Sydeuropa har jag många gånger blivit tveksam till, att är vi alla med i samma EU? Har vi alla samma direktiv, förordningar och regler som vi följer? Ni vet säkert själva, både vad gäller restaurangbesök och hanteringen av livsmedel, försäljning på gatorna osv. Jag kände vissa farhågor i och med att detta är en blankettlag och vi vet att den nordiska mentaliteten när det gäller EU-direktiv och förordningar är gärna att vara bäst i klassen och ligga på vågens framkant. Vi vet också att Finland eftersträvade att få EU:s livsmedelslaboratorium och med beaktande av det kände jag tveksamheter inför lagstiftningen.

     

    Min frågeställning var: Har riket skruvat upp regelverket när det gäller EU-direktivet? Har man alltså strängerat, att man har satt större krav än vad direktivet kräver? De här frågorna var det inte möjligt att få svar på under själva utskottsbehandlingen, men landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman har varit mig behjälplig i den här frågan. Vi har varit i kontakt med rikets jordbruksministerium och fått klartecken att rikets lagstiftning inte är en strängering utgående från EU-direktiven. Med beaktande av det är jag och centern beredd att acceptera lagförslaget, trots att vi vet att det innefattar lite mera kontroller och lite skärpning gentemot producenterna här på Åland.

     

    Ltl Henry Lindström:

    Fru talman!

    Jag skall uppehålla mig lite grand vid de punkter som ltl Veronica Thörnroos berörde. När man först ser på förslaget är det en tillämpning av livsmedelslagen. Det är bra att vi har bra livsmedel för våra konsumenter.

     

    Det som händer nu är att livsmedelslagen går mycket djupt och detta hänger säkert samman med de problem som man har haft ute i Europa med olika sjukdomar. När man nu förnyar livsmedelslagen och förordningarna blir det också så att man går ner ända till primärproduktionen. Det som händer när man börjar reglera ända ner i primärledet är att man ställer större krav, och ställer man större krav så blir det också dyrare för producenten. Det man kan ifrågasätta är om detta är vettigt. Är det någonting som vi behöver för att säkra kvaliteten på våra livsmedel? I det här fallet innebär det t.ex. att man ökar kravet på analyser av vattnet, man ställer krav både på det vatten som används av djuren, man ställer krav på det vatten som man skall bevattna med, det skall analyseras. Det innebär att alla produktionsställen skall registreras. Vi vet i dag att den som bedriver primärproduktion söker också i stödsystemet och därmed registreras men har man olika ställen skall alla dessa också registreras och allt detta kräver byråkrati. Inom mjölkproduktionen skall alla mjölkmaskiner kontrolleras regelbundet och allt detta gör att man får en ökad avgiftsbyårkrati. Detta i sig är en besvärande bit. Men det kan också i förlängningen, om man inte uppfyller kraven, , fast det inte finns i nuvarande framställning, leda till att det innebär sanktioner, att man får minskade stöd om man inte uppfyller kraven. Det som i sig ser ut som att man har bra livsmedel får i det här fallet återverkningar ut i primärleden och gör att vi får en dyrare produktion.

     

    Trots att man försäkrar att vi inte genom den här lagstiftningen får en strängare lagstiftning i landet, i Finland, och genom blankettlagstiftingen på Åland, är det så att lagstiftningen säger vad man vill åstadkomma; sedan blir det upp till de olika länderna att välja hur man skall uppfylla och därmed kan det bli olika lagstiftning samt uppföljande kontroller i olika länder. Tyvärr visar det sig ofta så att vi skall vara bäst i klassen och får därigenom väldigt rigorösa bestämmelser och tillämpningar. Jag tycker att det är olyckligt om vi försvårar för våra primärproducenter. Man ser redan, med den lagstiftning som vi har nu, att det försvårar för olika marknader och sådant. Det är svårt i dag att få åländskt tillverkade lådor och sådant på marknaden eftersom det är så stränga krav på hur man tillämpar det. Det här är någonting som landskapsregeringen bör ha med sig framöver när man säger hur tillämpningen av det här skall göras.

     

    Ltl Sune Mattsson, replik:

    Fru talman!

    För det första förmodar jag att ltl Henry Lindström som medlem i ett regeringsparti står bakom framställningen. Jag tycker att det hördes lite tveksamt på vissa punkter, att det skulle kunna bli mera kontroller osv. Framställningen kommer faktiskt från Ålands landskapsregering där ltl Henry Lindströms parti ingår! När det gäller de saker som ltl Henry Lindström räknade upp som kunde försvåra så undrar jag vilken kontroll som man skulle kunna ta bort när det gäller mjölkmaskiner, bevattningsvatten osv. Det stämmer som sades sist och landskapsregeringen skall se till tillämpningen, men lagen är till för att skydda konsumenten. Konsumenter är ofta producenterna, de konsumerar också samma sak.

     

    Ltl Henry Lindström, replik:

    Fru talman!

    Jag står bakom framställningen, men som också ltl Veronica Thörnroos beskrev är det så att det har varit rentav svårt att få veta allt vad det innebär och om det är så att det är en lagstiftning som är strängare än vad som tillämpas i EU. Det är också så att jag tycker att man kan ifrågasätta: behöver vi ytterligare kontroller av sådana saker som redan i dag sköts väldigt bra? Mjölkningsutrustning har man regelbunden service av ute på gårdarna i nära samarbete med mejeriet som är ytterst angelägna om att få bra kvalitet på sina produkter.

     

    Ltl Sune Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Det är ganska klart att man har det i dag. Det behöver vara kontroller och inte sägs det att skall vara utökade kontroller utan det skall komma från myndigheterna hur mycket kontroller och hur det skall gå till. Där håller jag alltså med ltl Henry Lindström om att landskapsregeringen måste se till hur de fastställer detta. Däremot har jag lite större förtroende för landskapsregeringen än ltl Henry Lindström: jag tror att landskapsregeringen när de kom med framställningen noga har kontrollerat hur det är i riket och hur det slår hos oss!

    Ltl Henry Lindström, replik:

    Fru talman!

    Eftersom vi efterfrågade åtminstone i vårt parti under utskottets behandling hade det varit bra om man hade kunnat konstatera i utskottets betänkande att så är fallet. I motsats till ltl Sune Mattsson tror jag inte att vi behöver mera kontroller av vår primärproduktion än vad har i dag.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Åke Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Det är lite samma sak som ltl Sune Mattsson frågade efter här. Jag var lite fundersam vad ltl Henry Lindström frågade efter. Det gäller en del EU-förordningar som redan har trätt i kraft och som gäller direkt på Åland samt direktiv som vi inte kan frångå. Vi tyckte kanske inte heller i utskottet att det här var så bra, men det har konstaterats att vi inte har strängare lagstiftning än i Finland. Sedan lämnar man också kvar en fjärde paragraf där man ställer våra egna jordbrukare i en sämre dager på det sättet att vi kan få ta livsmedelsprodukter från Sverige i vissa sammanhang; vi har ett speciellt direktiv där. Min fundering här är: Ifrågasätter ltl Henry Lindström landskapsregeringen eller vem ifrågasätter han med sitt anförande?

     

    Ltl Henry Lindström, replik:

    Fru talman!

    Mitt inlägg i debatten skall närmast ses som en uppmaning till landskapsregeringen att man i det fortsatta regelverket för tillämpningen av det här inte får försvåra för våra primärproducenter så att de ställs i en sämre förutsättning än EU-producenter i övrigt.

     

    Ltl Åke Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Det är intressant att höra att man från regeringsblocket ifrågasätter varandra.Vi från oppositionen har förutsatt att regeringen skall göra sitt bästa och hela tiden jobbar med den här frågan utan att man s.a.s. måste uppmana dem från talarstolen. Jag själv var med i en röstning som gällde språket, att man kunde i vissa speciella fall frångå språket, om det är så att landskapsregeringen godkände det, men i det fallet blev jag nedröstad av landskapsregeringsledamöterna som tydligen inte hade samma förtroende för landskapsregeringen.

     

    Ltl Henry Lindström, replik:

    Fru talman!

    Det är närmast den biten jag vill uppmärksamma på vilka effekter det får för primärproducenterna. I  och med att det är en livsmedelslag har det i de flesta fall berört de förädlande leden och vidare. Men på det sätt som det nu finns i EU-lagstiftning och genom att tillämpningen också kommer att träda i kraft här så berör det långt också primärproducenterna, och det tycker jag är viktigt att man uppmärksammar.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

     

    Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

     

     

    Föredras för första behandling ärende nr 7:

     

    Social- och miljöutskottets betänkande nr 2/2006-2007 angående landskapslag om grunderna för avgifter till Ålands hälso- och sjukvård. (FR 4/2006-2007).

    Först tillåts allmän diskussion. Efter avslutad diskussion kan förslag väckas om remiss till stora utskottet. Diskussion.

     

    Ltl Fredrik Lindqvist:

    Fru talman!

    Lagtinget begärde den 6 november social- och miljöutskottets yttrande över landskapslagen om grunderna för avgifterna till Ålands hälso- och sjukvård. Emedan utskottets ordförande inte förenat sig med utskottets betänkande i sin helhet har jag i egenskap av viceordförande fått uppdraget att presentera vårt betänkande.

     

    Den huvudsakliga förändringen är att låginkomstskyddet nu slopas samtidigt som avgifterna sänks rejält och dessutom sänks högkostnadstaket så att ingen ålänning betalar mera än 82 cent per dag eller 300 euro per år i vårdavgifter till ÅHS. Personer under 18 år och personer över 65 år får dessutom ett avsevärt lägre högkostnadstax, 125 euro eller 34 cent per dag. Genom den här förändringen har vi förmodligen bland de lägsta sjukvårdsavgifterna i Europa.

     

    Fru talman!

    Låginkomstskyddet infördes i samband med att ÅHS-avgifterna genomgick en markant förhöjning för ett antal år sedan som en kompromiss i dåvarande regering. Nuvarande regering sänker alltså avgifterna och följaktligen slopas också låginkomstskyddet. Högkostnadsskyddet finns kvar men sänks som sagt markant från 450 euro till 125 respektive 300 euro.

     

    Utskottet konstaterar även att framställningens 11 § infogas i lagen för att säkerställa den eventuella lucka i lagen som åberopas av försäkringsbolagen om olycksfallsbiten.

     

    Utskottet föreslår att lagförslaget antas med några mindre ändringar. Landskapsregeringens förslag innebär bl.a. att det tidigare tillämpade låginkomstskyddet slopas. Ett lägre kostnadstak föreslås i stället för personer under 18 år och personer över 65 år. Erfarenheterna från tillämpningen av låginkomstskyddet har visat att systemet är resurskrävande samtidigt som det inte är rättssäkert. Det har varit svårt för administrationen inom Ålands hälso- och sjukvård att få in de utredningar som krävs och att kontrollera alla uppgifter som har betydelse för bedömningen av låginkomstskydd.

     

    Då generella kriterier knyts till kostnadstaket finner utskottet att den administrativa hanteringen nu underlättas. Besluten kräver inte någon särskild utredning eller prövning. Högkostnadsskyddet sköts automatiserat i ÅHS:s faktureringssystem och är inte någon objektiv bedömning från fall till fall. Förslaget leder därför till minskade administrationskostnader.

     

    Med hänvisning till det anförda samt till motiveringarna i landskapsregeringens framställning föreslår utskottet att lagförslaget antas.

     

    Utskottet har varit enigt kring framställningen, dock så att en omröstning förrättades om 4 § där framställningen godkändes med rösterna 3-2. Utskottets minoritet kommer sannolikt att redogöra närmare för sitt ställningstagande i debatten.

     

    Fru talman! Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att lagtinget antar det andra och tredje lagförslaget i framställningen utan ändringar samt att lagtinget antar det första lagförslaget i framställningen enligt den lydelse som framgår av texten i betänkandet.

     

    Ltl Åke Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Min fråga till ltl Lindqvist är att är det inte lite att ge upp i fråga om administrationen av låginkomstskyddet? Det här en grupp som är eftersatt, som har låga inkomster, de har lite pengar som de förfogar över och där borde man verkligen ge resurser till billig sjukvård. Det kan också vara i förebyggande syfte. Hur kan man motivera det med en så enkel sak som att det är bara administration? Finns det någonting annat som ligger bakom det eller är det uteslutande för att man inte klarar av administrationen som man tar bort skyddet för dessa utsatta personer?

     

    Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

    Fru talman!

    Nu talar jag för utskottets majoritet. Sammanfattningsvis är väl uppfattningen att argumenten från ÅHS:s administration/ekonomiförvaltning gett vid handen att låginkomstskyddet har varit väldigt krångligt att administrera och framför allt förorsakat ett rättsosäkert läge, dvs. individen/patienten har hamnat i ett läge där dennes rättssäkerhet inte har kunnat garanteras. Detta har varit argument nog för att plocka bort låginkomstskyddet. Dessutom kan man som en parentes säga att högkostnadstaket om 300 euro respektive 125 euro ändå är relativt låga nivåer, även om man kan tycka att rättsskyddsaspekten inte är tillräcklig för att ta bort låginkomstskyddet. Högkostnadstaket kommer ganska snabbt emot.

     

    Ltl Åke Mattsson, replik:

    Fru talman!

    När det gäller högsta avgiften på 300 euro har vi också noterat att den inte är speciellt hög. Därför frågar vi varför personer över 65 år inte skall 300 euro utan att de skall ha en lägre avgift. Man vet i dag att många som går i pension i dag är väldigt rika, de rikaste som vi har i landskapet är väl så gott som samtliga över 65 år. Det är inte en fattig grupp och jag kan konstatera att de också får stora förmåner inom sjukvården. Sjukvårdskostnaderna stiger normalt efter 65 år, så tack vare det får man också en mycket större subvention än vad andra har om man utnyttjar sjukvården mycket, så jag förstår inte hur man kan motivera att den gruppen skall ha lägre.

     

    Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

    Fru talman!

    Jag kan personligen till viss del dela ltl Åke Mattssons synpunkter vad gäller pensionärer över 65 år. Fortfarande kvarstår det problemet att skall man ha en sådan här faktor med i prissättningen kommer man till detta med inkomstprövningen och det är själva inkomstprövningsprocessen som kräver så mycket administration av ÅHS och dessutom förorsakar ett rättsosäkert läge i många fall. De argumenten har gjort att utskottets majoritet väljer att stöda framställningen, att gå med på att låginkomstskyddet avskaffas men att högkostnadstaket samtidigt sänks. Vi skall komma ihåg att låginkomstskyddet infördes när kostnaderna markant höjdes för några år sedan inom ÅHS; nu sänks vårdavgifterna markant och då är det ganska logiskt att man måste ta bort det låginkomstskydd som infördes en gång i tiden. TALMANNEN:  Tiden är ute!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Sune Mattsson:

    Fru talman!

    Som klart har framgått av ltl Fredrik Lindqvists presentation av vårt betänkande var vi inte eniga. Jag måste säga så här att för mig är det helt främmande, att på grund av administration, glömma en utsatt grupp, alltså de som har det sämst i samhället. Vi har hört många i social- och miljöutskottet, men jag tänker inte nämna några namn. Samtliga vi har hört har sagt att vi skall inte glömma de grupper som är förtidspensionärer, unga personer, handikappade osv. som har låga inkomster. Det gör vi nu, nu glömmer vi dem för att det skulle bli för mycket för administrationen på ÅHS. Är det ÅHS:s administration vi värnar om eller är det de svaga grupperna. Det kan man verkligen fråga sig. Majoritetsbeslutet och presentationen nu visar att det är den administrativa personalen på ÅHS som vi skall värna om, inte om de svaga grupperna. Jag måste säga, precis som ltl Åke Mattsson sade i en replik, att det finns väl ingen rim och reson att man sätter en gräns vid ett årtal på en person eller när den är född som har dålig betalningsförmåga eller behöver ha lägre avgift. Det är så här att om man är över 65 år och har låg inkomst så får man också, enligt det förslag som vi har i vår reservation, en lägre avgift, alltså 125 euro per år. Att räkna ut det per dag vad det kostar tycker jag inte hör hit egentligen för många människor ligger inte över 300 dagar per år på sjukhus utan de flesta ligger kortare tider och kommer ganska snart upp till högkostnadsskyddet. Men att på de här grunderna påstå att man värnar om de svaga går inte. Man kan gott säga att man missar dem för administrationens skull och jag tror inte ens heller att de som är över 65 som har det gått ställt tycker att 300 är mycket. Där håller jag med om att vi har ett ganska lågt högkostnadsskydd, så det är inte så mycket för var och en, men det som jag och mitt parti värnar om och kanske många andra, det är de svaga i samhället. En folkpensionär över 65 år omfattas av det om man har bara folkpension, men en pensionär som är 40 och som kanske har 550 euro per månad omfattas inte av det här utan måste betala en högre avgift för att administrationen skulle bli för tung. Det finns inga andra skäl som har framlagts i betänkandet än administrativa skäl, naturligtvis också rättviseskäl. Men när det gäller rättviseskäl och rättssäkerheten har vi bostadsbidrag där man tittar på om man bor två familjer i en bostad eller inte, säkerligen fuskas det någon gång med det, man har utkomststöd, där man begär uppgifter och man litar på personen. Självklart finns det, precis som skattesmitare, i alla grupper någon som någon fuskar, men man utgår från att de flesta personer är ärliga och svarar så gott de kan på de frågor som gör att man får förmåner. I det här fallet tror jag att de sjuka också när det gäller administrationen kan få hjälp av socialassistenter, anhöriga osv., så den här modellen som nu föreslås omfattar vi inte.

     

    Därför kommer vi att föreslå i detaljmotiveringen att klämmen som vi har med i vår reservation antas i stället och där vi stryker 65 år och värnar om dem som har sämst ställt och behöver ha en lägre avgift.

     

    Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

    Fru talman!

    Ltl Sune Mattsson säger att utskottets majoritet inte värnar om de svaga grupperna. Det vill jag bestämt dementera. Vi har i dag en avgiftsnivå – t.ex. ett vårddygn på en vårdavdelning – med en avgiftstäckning som är knappt 2 procent ungefär. Det beror på vilken avdelning man tar, men det är ca 2 procent, resten, 98 procent, är skattefinansierat. Utöver det har vi dessutom ett högkostnadsskydd som gör att ingen ålänning betalar mer än 82 cent per dygn året runt, dvs. 300 euro i patientavgifter. Vi inom Frisinnad Samverkan tycker att det är absolut att värna inte bara om de svaga utan om alla ålänningar. Det här är någonting som är väldigt, väldigt bra och det känns otroligt skönt att vi kan erbjuda ålänningarna det, men det är för att vi har en väldigt god ekonomi som vi kan hålla avgifterna på den här nivån och ändå ha högkostnadsskyddet. Jag tycker att det är att värna om alla ålänningar. TALMANNEN: Tiden är ute!

     

    Ltl Sune Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Ltl Fredrik Lindqvist säger klart och tydligt att vi inom Frisinnad Samverkan värnar om dem som är över 65 år mera än de som är alldeles utsatta. Jag påstår att det finns ingen koppling till att man är 65 år och att man har dålig inkomst. Det enda som är  bra i föreliggande förslag är att de som är över 65 år och också har dålig inkomst omfattas av det. Men de som är miljonärer omfattas inte av det, utan de får betala mindre än förtidspensionärer t.ex. som har bara sin pension. Det har vi fått fram i vårt hörande i utskottet.

     

    Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

    Fru talman!

    Skiljelinjen mellan liberalerna och Frisinnad Samverkan är här egentligen gruppen 65 år plus. Bör de ha ett högkostnadstak på 300 euro eller på 125 euro. Vi inom Frisinnad Samverkan tycker att visserligen finns det pensionärer över 65 år som har en god pension, men skillnaden mellan 300 euro och 125 euro i sammanhanget anser vi åtminstone inte är så speciellt stor, så vi anser inte att det i sig försvarar att man skulle behålla låginkomstskyddsförfarande med de nackdelarna som har framförts här i dag: dålig rättssäkerhet gentemot alla parter och med en administrativ arbetsbörda för ÅHS:s förvaltning som man kan ägna åt andra saker i stället, kanske att förbättra vården inom den operativa sidan. Det tycker vi inom Frisinnad Samverkan att är ett bättre sätt att använda resurserna till.

     

    Ltl Sune Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Jag och liberalerna värnar om alla grupper, även de som är över 65 år. Men vi anser – jag upprepar det – att de som har god inkomst och råkar vara över 65 år kan betala 300 euro; de som har dålig inkomst och är över 65 år får betala 125 euro. Men även en som har psykiskt handikapp och är förtidspensionär får också betala 125 euro i stället för 300 euro, de som är utsatta, även en som har förtidspension och har 550 eller 500 euro per månad bör kunna få det lägre kostnadsskyddet. För den personen är 125 euro kanske det som gör att man får en bra jul t.ex., att man kan köpa några julklappar. För en rik person spelar 125 euro ingenting. Jag vill också påpeka att i regel har en pensionerad lagtingsledamot så hög inkomst att den får betala det högre.

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Göte Winé, replik:

    Fru talman!

    Ltl Sune Mattsson säger att det är ingen rim och reson mellan ålder utan i stället borde man ha låginkomstskyddet och att det är rättvisare. Det skulle då vara intressant att veta hur liberalerna har kommit fram till summorna 14.000 och 22.000 euro i inkomstgränserna. Är det för att det var med tidigare, men samtidigt har liberalerna lagt in detta med ensamstående med barn. Hur blir det med inkomsterna där? Vilka räknas som inkomst? Är det underhållsstöd, vårdbidrag, bostadsbidrag, vad är inkomst där? Framför allt, om vi tittar på ensamstående, så vad är det som gör att 14.000 är en bra summa och inte 16.000 t.ex.?

     

    Ltl Sune Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Den exakta summan har vi kommit fram till när vi har sett på det som har varit tidigare. När det gäller att ensamstående skall få tjäna 14.000 för att få en lägre avgift tycker vi att det är en låg summa. När det gäller gifta par eller samboende måste de förtjäna 22.000 euro. Det kostar enligt vårt sätt att se det lite mer att leva om man är två än en. När det gäller en ensamstående med barn anser jag naturligtvis att en ensamstående mamma eller pappa med ett barn behöver lite mer pengar för att kunna leva. Därför får de tjäna lite mera och ändå få en lägre avgift. För mig är det där självklart. För många andra är det naturligtvis väldigt svårt att räkna ut.

     

    Ltl Göte Winé, replik:

    Fru talman!

    Nog förstår jag att det är lite dyrare att leva om man är ett par och varför de gränserna finns, men fortsättningsvis just när ni har kommit fram till 14.000 och 22.000 euro har jag en liten fundering. Jag tittade på skoj på ÅSUB:s lönerapport hur det ligger till med lönerna och låginkomsterna låg på runt 16.000 euro; det är jättesvårt för en sådan att upptäcka att du har inte tillräckligt låg inkomst. De tycker att de har låg inkomst och tycker att de har det jättejobbigt, men fortsättningsvis får inte de ta del av låginkomstskyddet utan det slår olika mot olika personer.

     

    Ltl Sune Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Ltl Göte Winé kommer med hårklyverier vad man skall slå fast. Han har rätt i det att det är svårt att veta vilken gräns man skall sätta, men det är helt klart att man måste sätta en gräns om man skall ha ett skydd. Man skulle ha kunnat ha en progressiv skala också där man räknar så mycket tjänar du och så mycket betalar du, men det skulle vara ännu mer byråkratiskt och det tror jag inte att man skulle klara av. Ltl Göte Winé nämnde ÅSUB. Jag tänker också på den rapport som vi fick från Folkpensionsanstalten hur folk förtjänar och det är många som har under 500 per månad. Jag ser att någon tittar på mig och ler t.o.m., men det är inte alla som har bra inkomst som förstår att det finns de som har under 500 euro per månad, det vill jag noggrant tala om, och det är många, många fler än vi tror.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Liberalerna säger via ltl Sune Mattsson att man vill hjälpa dem som har det sämst, man vill hjälpa de svagaste grupperna, och det är någonting som är bra, det ställer vi alla upp på. Men det är just det som framställningen tar sikte på: när man har ett lägre kostnadstak med 300 respektive 125 euro. Det är ett rättvist, det är enkelt och det är ett hanterbart system. Tittar man på det som liberalerna föreslår är det fyra olika klasser som man skall hålla reda på; man skall hålla reda på ensamstående för 14.000 euro, man skall hålla reda på om det är gifta par, om det är samboende eller om det är ensamstående med minst ett minderårigt barn. Vi vet alla att hålla reda på beskattningsintygen är ett ganska omfattande arbete. Det blir lätt fel, men enligt det här förslaget måste man också ha någon typ av familjeintyg, om jag förstår saker och ting rätt. Vi pratar alla om att vi skall minska byråkratin, minska offentlig sektor, men det här är igen ett förslag som går precis stick i stäv.

     

    Ltl Sune Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Ltl Anders Eriksson ser det här som ett problem och hittar på flera klasser. Det finns ett högkostnadsskydd och ett lågkostnadsskydd. För att platsa i lågkostnadsskyddet finns dessa kriterier, men det är inte en klass på vart man hör utan man bedömer det. Jag vill fortfarande påstå att visst – jag håller med ltl Anders Eriksson – ökar det byråkratin, men det är jag beredd att ta bara för att försvara de grupper som har det allra sämst. Jag menar på att unga pensionärer, förtidspensionärer, ofta har dålig pension och de fick 125 euro och hade 150-160 euro mera när året var slut till jul, och det tycker jag de är värda. Det är kanske det som ofta fattas.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Det är bra att ltl Sune Mattsson erkänner att byråkratin ökar med det liberala förslaget. Han säger också att det är man beredd att ta om man kan hjälpa de svaga grupperna. Det skulle även Ålands Framtid vara beredd att ta om vi hjälper de svagare grupperna, men man glömmer att tittar vi på pensionärer så i stället för 500 är det 125 euro per år som vi talar om nu. Det blir en väldigt märklig diskussion egentligen som om livet skulle stå och falla – det är faktiskt inte så. Den byråkrati man bygger upp med det här förslaget är omfattande och det man gör i förhållande till att hjälpa de svaga grupperna är väldigt minimalt. Vi fick också i ett tidigare replikskifte klarlagt att de inkomstgränser som liberalerna har lagt ner är helt tagna ur luften, man kan inte ta ett sådant här förslag om man inte vet på vilka grunder inkomstgränserna är uträknade.

     

    Ltl Sune Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Helt taget ur luften är det inte utan gränserna har praktiserats tidigare när vi hade ett lågkostnadsskydd. Det föreliggande förslaget ger lägre inkomst bara för dem som är över 65 år, som om det skulle vara något kriterium! Det är betydligt sämre.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Veronica Thörnroos:

    Fru talman!

    Jag tycker och vi i centern tycker att det är en bra framställning som landskapsregeringen har lagt fram. Som jag ser det är tre saker som man har eftersträvat med framställningen:

    1. Man vill minska avgifterna. 
    2. Man vill skapa ett rättssäkert system.
    3. Man vill minska byråkrati.

    Det jag tycker att man bör komma ihåg i debatten är att kostnadstaket de facto har minskat från 450 till 300 euro. Det är en minskning på 33 procent och den torde vara kännbar oberoende av vilken inkomst man har. Tillika värnar man om barnen, dvs. att barn under 18 år har ett lägre kostnadstak på 125 euro. Man har också valt att kanske sätta en större respekt för de äldre, de som har byggt upp vårt samhälle, och säger därför att alla som har fyllt 65 år skall få del av det lägre kostnadstaket som är på 125 euro.

     

    Det har framförts i diskussionen här i salen att alla som har fyllt 65 år är väldigt rika och förmögna osv. Jag känner inte till så väldigt många som skulle vara det. Det som har att göra med ålderskategorier i olika samhällssystem är genomgående. Vi kan titta på landskapsandelssystemet, vi kan titta på barnbidrag, vi kan nästan titta på vilket system som helst så är det ålderskategorier som man har gått efter. Landskapsregeringen har valt att följa detta och det tycker jag är bra.

     

    Hur är det då med de svaga i samhället? Vem är svag? Är det den som har psykisk ohälsa av kronisk karaktär eller är det den som förtjänar lite eller är det den som har spekulerat bort sina pengar? Det är allt fråga om ett tyckande. Men det man är helt överens om från landskapsregeringens sida är att skapa ett rättssäkert system, och för att kunna skapa ett rättssäkert system måste man i dagsläget plocka bort låginkomstskyddet, men då skall man också komma ihåg att summan är sänkt ner till 125 euro.

     

    Vad säger man då inom ÅHS, de som verkställer landskapsregeringens beslut? Jo, man säger så här: Det har varit svårt att få fullständiga ansökningar, trots skriftlig begäran, om vilket tilläggsmaterial som varit nödvändigt. Därtill har många gånger funnits muntliga kontakter med den sökande eller dennas anhöriga. I praktiken har detta lett till att beslutsunderlaget varit bristfälligt och vissa rimlighetsbedömningar gjorts för att personer som sannolikt – observera som sannolikt – har rätt till låginkomstskyddet inte skall missa det för att man inte klarar av att lämna in ett fullständigt material. Är det här rättssäkert? Nej, det är det inte.

     

    Personer i arbetsför ålder, ej pensionärer, har varit svåra att hantera på ett rättssäkert sätt i samband med låginkomstskyddet, då inkomsten kan variera kraftigt beroende på hur mycket personen arbetat, vilka sjukersättningar respektive arbetslöshetsersättning samt vilket utkomststöd som är aktuellt. Ansökan kan göras på förhand och då krävs en kvalificerad kalkyl och god kännedom om personens förutsättningar till framtida inkomster. Det nuvarande systemet har alltså inte varit rättssäkert.

     

    Det är också svårt att veta om en person är ensamstående eller lever i ett samboförhållande och det finns risk för felaktiga bedömningar. En uppgift om att en person bor ensam är dessutom svår att kontrollera. Många gånger upplevs det som obehagligt när man från ÅHS:s sida försöker klargöra om änkan eller änkemannen är ensamstående eller sambor med någon annan. Man känner att man klampar in i den privata sfären på ett sätt som inte är rimligt, ett sätt som vi inte kan kräva.

     

    Förslaget om att även ensamstående med en inkomst lägre än 20.000 euro före skatt skulle ha rätt till låginkomstskyddet innebär nya gränsdragningar. Vem är berätttigad till underhållsbidrag? Även här är det svårt att skapa ett rättssäkert system. Administrationen i samband med låginkomstskyddet har varit omfattande; förutom svårigheter som jag redan beskrivit innebär systemet många gånger att återbetalningar skall göras, vilket innebär ytterligare en administrativ process. Vi har alltså här ett antal punkter som talar om att system som har varit inte funktionerar.

     

    Landskapsregeringen har varit lyhörd för de önskemål och den information som har kommit från tjänstemännen som har verkställt det, tagit det till sig – bra gjort av landskapsregeringen!

     

    Från ÅHS:s sida anser man vidare att låginkomstskyddet är en mindre lyckad lösning, främst för att rättssäkerheten har varit svår att upprätthålla – åter: rättssäkerheten svår att upprätthålla. När vi vet att vi har haft ett system som inte har funktionerat, är det då rimligt att vi återinför det systemet? Svaret på den frågan är naturligtvis nej, det är det inte!

     

    Jag vet att millimeterrättvisa inte finns. Jag vet också att de partier som sitter i landskapsregeringen, både socialdemokrater, Frisinnad Samverkan och Åländsk Center, värnar om alla medborgare på Åland. Med den information, med den kunskap vi har i dag, så är det här det rättssäkraste och det rättvisaste systemet i dagsläget.

     

    Ltl Sune Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Det är ingen som har sagt någonting emot 18-årsgränsen. Det har vi alla varit överens om. Vi respekterar också dem som är över 65 år i hög grad, de som är över 65 år har byggt upp vårt samhälle och som fortfarande inte har det så fett får ett lägre kostnadstak enligt vårt förslag. Så till frågan om det är känsligt att reda ut om man är ensam eller sambo; det är det alltid när man t.ex. skall ha bostadsbidrag osv., prata med socialkansliet så får ni höra. Det är en uppgift som man lämnar och den kan också vara sekretessbelagd och skall inte gå ut i radion eller i Ålands lagting, utan den är naturligtvis hemlig och man fastställer avgifter efter det. Rättssäkerheten är, som jag sade i mitt anförande, inte helt säker när det gäller andra avgifter heller som prövas efter inkomst osv. Det gäller att man säger rätt.

     

    Ltl Veronica Thörnroos, replik:

    Fru talman!

    Det måste vara ett missförstånd från ltl Sune Mattssons sida. Jag försöker i mitt anförande förklara varför jag anser att landskapsregeringen har lagt fram en bra framställning. Jag försöker på intet sätt förklara varför jag tycker att liberalernas reservation är bra eller dålig. Det är för mig av fullständigt sekundär betydelse. Jag citerar ltl Sune Mattsson: ”Rättssäkerheten är inte helt säker”. Jag vet egentligen inte hur man skall kommentera det, för om vi har ett fel i ett system någonstans, så inte är det ett incitament för att det skall få fortgå någon annanstans. Och om vi går tillbaka till liberalerna, som annars alltid tidigare har värnat om rättssäkerheten, så verkar det nog som om ni skulle ha frångått era grundprinciper, åtminstone som jag tolkar det.

     

    Ltl Sune Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Men att gå så långt att man missunnar dem som har det sämst ställt – och som de kan ha möjlighet att få genom vårt förslag – genom att skylla på att det beror på rättssäkerheten är ganska grovt. Jag påstår att i alla system finns det sådana som missbrukar det, och det sade jag i mitt anförande, men de flesta sköter det och att alla andra skall förlora för att en del gör det – en del smiter på skärgårdsfärjorna och inte betalar t.ex. – det är horribelt. Vi har ett system som bygger på folks ärlighet, det är aldrig hundraprocentigt och det är inte alls att frångå några rättssäkerhetsprinciper. Så är livet.

     

    Ltl Veronica Thörnroos, replik:

    Fru talman!

    På grund av det regelverk som vi har här i lagtinget avstår jag från att kommentera det som ltl Sune Mattsson har fört fram i sitt anförande. Repliken bör rikta sig till det som jag har sagt. Efter att ha tagit del av ltl Sune Mattssons diskussioner nu förstår jag att rättssäkerheten numera för det liberala partiet är av sekundär betydelse. Det är så man måste tolka det. Jag tycker att det är alldeles orimligt att återinföra ett system som har visat sig inte funktionera.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Åke Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Jag tänkte i min replik också hålla mig till frågan om rättssäkerhet. Jag reagerade på ordet rättssäkerhet. Vad är det för säkerhet som blir ifrågasatt? Jag kan hålla med om att det är ett orättvist förslag mot vissa, ifall det är någon som inte klarar av att få låginkomstskyddet på 125 euro utan måste betala 300 euro fast man kanske skulle vara berättigad till 125 euro. Blir det någon kränkning av någons rättssäkerhet här? Man lyfter fram det gång på gång som någonting centralt. Jag förstår inte när rättssäkerheten blir kränkt. Kan man utveckla det lite närmare?

     

    Ltl Veronica Thörnroos, replik:

    Fru talman!

    Med rättssäkerhet avses i det här fallet, som i alla andra, att besluten skall basera sig på objektivitet. Det skall inte finnas möjlighet för personligt tyckande och det skall inte finnas möjlighet för tolkningar. Som dagsläget ser ut nu har det tyvärr inträffat flera gånger. Vi vet att tidigare utnyttjades låginkomstskyddet till ungefär 30 procent, och dessa procent var många gånger väldigt komplicerade därför att man hade inte fakta på bordet utan det kom in ett tyckande, och så skall vi inte ha det i vårt samhälle. Vi skall basera våra beslut och våra förordningar och lagar på rättssäkerhet, inte på personligt tyckande utgående från den tjänsteman som råkar sitta på plats just då. Det är fel gentemot klienten och det är också fel gentemot tjänstemannen.

     

    Ltl Åke Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Då tycker jag att man inte klarar av det – här kommer mitt tyckande också! Man borde gå till socialkanslierna och ta reda på där. De plockar hela tiden fram dessa uppgifter och de har ett system som fungerar. Där kommer det inte samma klagomål. Vi har divergerande barnomsorgstaxa. Vi har utkomststödet, olika socialbidrag osv., där man s.a.s. kommer fram till en väldigt bra och ordentlig slutsats utan några större problem. Det är helt enkelt en kommunikationsmiss däremellan att man inte har lärt sig därifrån hur det här går till, för där har jag inte upplevt att man alls har det här problemet som man har vid ÅHS.

     

    Ltl Veronica Thörnroos, replik:

    Fru talman!

    Jag tror inte att det är så pass enkelt att det är fråga om en kommunikationsmiss. Socialkanslierna har verkat i många herrans år och det låginkomstskydd som ÅHS hade var inte heller för någon kortare tid utan det här är ett permanent problem som har funnits. Jag skulle inte vilja ta så lättvindigt på det som att säga att det är ett kommunikationsproblem, det tror jag faktiskt inte. Men är det så här att liberalerna nu inte vill se till rättssäkerheten mera utan man prioriterar tyckande och tänkande, så står det er fritt. Varken jag eller mitt parti står bakom ett sådant resonemang. Det här är för viktiga saker för att det skall vara beroende av vad tjänstemannen tycker eller vad en klient klarar av.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

     

    Ltl Katrin Sjögren, replik:

    Fru talman!

    Jag tycker att ltl Veronica Thörnroos argumenterar fult. Ta till dig argumenten och försök basera argumentationen på fakta! Ltl Veronica Thörnroos har ett långt inlägg om rättssäkerhet och de administrativa problemen som har varit inom ÅHS med att administrera låginkomstskyddet. Finns det överhuvudtaget i ltl Veronica Thörnroos sinnevärld och majoritetens sinnevärld att man skulle kunna förfina det administrativa systemet i stället för att helt utplåna låginkomstskyddet? Det finns absolut möjligheter att utveckla administrationen. Jag tycker också att det är uppenbart att landskapsregeringen och majoriteten – och det är glasklart i och med ltl Veronica Thörnroos inlägg – fullständigt har glömt ett perspektiv här, nämligen brukarnas, vårdtagarnas, klienternas perspektiv!

     

    Ltl Veronica Thörnroos, replik:

    Fru talman!

    Jag blir lite betänksam när ltl Katrin Sjögren säger att jag skall basera mina argumentation på fakta. Det är fakta, ltl Katrin Sjögren, som jag argumenterar på. Tyvärr är det så och jag förstår att ltl Katrin Sjögren inte sitter på samma fakta och att det kanske kan vara lite besvärande, men så är det faktiskt. När det gäller administrationen kan du naturligtvis förbättra den, men det är inte administrationen som är problemet, utan problemet är att klienterna inte klarar av att hantera pappersexercisen. Sedan spelar det ingen roll hur fin administration vi har om de sedan inte mentalt eller fysiskt orkar med arbetet. Det är bara så. När det gäller brukarna av systemet – som jag själv också är – så dem jag har talat med, både låginkomsttagare, medelinkomsttagare och höginkomsttagare, tycker att systemet nu blir klarare, det blir redigare, man vet vad det är som gäller.

     

    Ltl Katrin Sjögren, replik:

    Fru talman!

    Jag får väl tala mera i klarspråk då! Jag menade att jag tycker att ltl Veronica Thörnroos nedgör andras argumentation. Det var det jag ville framhålla. Jag vill ändå vidhålla min ståndpunkt att det skulle finnas ytterligare ett arbete att göra inom ÅHS när det gäller att administrera och utveckla låginkomstskyddet. Det finns en hel del för tjänstemännen att göra. Det finns också en lista på höranden: Reseda, Ålands Handikappförbund och Folkpensionsanstalten, som tydligen har haft en annan åsikt än vad majoriteten har haft.

     

    Ltl Veronica Thörnroos, replik:

    Fru talman!

    Det är helt korrekt att de hörande vi har haft inte till fullo har delat landskapsregeringens åsikt om hur systemet skall byggas upp. Allting annat hade väl varit främmande! Jag har aldrig ännu i Ålands lagting haft ett hörande där alla har varit helt överens med det som står i framställningen och skulle så vara fallet är det ingen idé att ha ett hörande. Däremot anser jag inte att det som hörandet har tillfört på något vis ändrar min ståndpunkt. Jag vidhåller att en sänkning är bra, ett rättssäkert system är bra och går det också att minska de administrativa kostnaderna så tycker jag att det är bra. Samtidigt vill jag också påtala att det förslag, som inte verkar speciellt genomtänkt – om det ursäktas – från liberalernas sida när det gäller inkomstnivåerna , kommer att minska inkomsterna till ÅHS med ca 500.000 euro.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Göte Winé:

    Fru talman!

    Nu har vi i dag social- och miljöutskottets betänkande om grunderna för avgifter till Ålands hälso- och sjukvård. Vi socialdemokrater har jobbat för att det också skulle finnas ett högkostnadstak för sjuk- och invalidpensionärer. Vi har varken nu eller tidigare lyckats få igenom det. I stället kommer nu personer över 65 år att bli en av de stora vinnarna enligt de nya avgiftssystemen. Det som liberalen Sune Mattsson sade i remissdebatten var: ”Nu gynnar förslaget även dem som är ordentligt rika, bara man är pensionär över 65 år.” Jag håller inte med ltl Sune Mattsson utan jag anser att det här är ett rättvist avgiftssystem. Vi har i dag ett progressivt skattesystem och då tycker jag att det är rättvist att vi har en och samma avgift för dem som har fyllt 65 år, oberoende inkomsterna. Har man tidigare varit med och förtjänat mycket och betalat mycket mer i skatt, så kan man få det som en bonus, att vi i dag kan ha samma avgift, för de har varit med och bidragit till det goda välfärdssamhälle som vi har på Åland. Det är viktigt att vi säkerställer att vi fortsättningsvis har en bra välfärdspolitik med solidaritet, rättvisa och trygghet i fokus. Alla bör ha råd med en bra sjukvård. Nu vill liberalerna ta bort höginkomstskyddet för personer över 65 år och i stället införa låginkomstskyddet. Låginkomstskyddet trodde vi skulle vara bra när vi var med och jobbade för att införa det, men det blev inte riktigt som vi trodde. Tanken var att den som har det svårt ekonomiskt skulle ha nytta av det. Men år 2005 var det 113 personer som sökte låginkomstskydd och majoriteten av dem var 65 år fyllda. Då är förslaget om ett högkostnadstak för dem som är över 65 år ett smidigare och rättvisare system genom att patienten inte måste samla in en massa information och måste söka om låginkomstskyddet utan i stället syns det i faktureringssystemet när man har uppnått högkostnadstaket. Det som jag tyckte var olyckligt med låginkomstskyddet, som nu tas bort, är att det blir en så stor skillnad om det ligger på gränsen, om du är ensamstående och förtjänar 13.800 eller om du förtjänar 14.200. Det slår hårt på en liten summa. Det är svårt att hitta den absoluta rättvisan där. Har du förtjänat tillräckligt men inte orkat samla alla papper, så är det också problem att kunna få nyttja låginkomstskyddet. Samtidigt vet jag att det finns pensionärer med en pension på ca 20.000 i året som kan ha lån och ändå har levat knappt på det.

     

    Med den nya avgiften inom ÅHS som nu kommer är det de stora användarna inom ÅHS som blir de stora vinnarna. Uppdraget av landskapsregeringen var att ge ett förslag på hur man kunde sänka avgifterna för brukarna till ÅHS och samtidigt gärna minska på det administrativa jobbet. Vem är det då som bör gynnas? Jo, det är storkonsumenterna och därför började vi direkt med att titta på högkostnadstaket. För personer över 18 år var högkostnadstaket tidigare 450 euro, men nu sänks det till 300 euro. Samtidigt måste man se vad man kan göra för dem som använder ÅHS ännu mer och oftast när de blir äldre blir tyvärr besöken till ÅHS tätare. Därför var jag med inom ÅHS och föreslog ett ”pensionärstak” eller högkostnadstak för personer över 65 år till 125 euro, dvs. 100 euro lägre än det tidigare låginkomstskyddet. En sänkning med 325 euro om man jämför de tidigare högkostnadstaket på 450, vi har alltså en sänkning för pensionärerna med hela 72 procent. Det här är till fördel för alla pensionärer så att ingen skall hamna just över.

     

    För barn under 18 år låg högkostnadstaket tidigare på 200 euro, men nu sänks det till 125 euro. Ett av önskemålen till ÅHS var att man skulle se på att även barn och unga skulle få det bättre och billigare. Det har vi gjort och det är också någonting som skall bli till nytta för familjen, oberoende av hur många barn du har. Det kan vara en barnfamilj som kan ha det ganska jobbigt, trots att de har en lön som är över 30.000 euro i året, så kan det ändå finnas sådana som har det tufft. Därför har ÅHS föreslagit att för barn under 18 år är den terapeutiska behandlingen gratis; barn skall t.ex. inte bli lidande för att familjen ha det knapert, tal- eller hörselterapi eller någonting annat.

     

    Tandvården har tidigare varit avgiftsfri för personer under 18 år; nu är det personer under 19 år. Det finns flera andra saker som man har gjort för att barn och unga skall få det bättre och därigenom vara dem till nytta.

     

    Vi kan också säga att det är bra att vi äntligen har fått avgifterna sänkta inom ÅHS och att det därigenom blir biligare att gå till ÅHS för alla.

     

     

    Ltl Åke Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Jag fäste mig lite vid rättvisan som ltl Göte Winé hela tiden pratar om. Han är väldigt orolig för en gränsdragning när vi sätter upp siffror. Kan inte en gränsdragning vid 300 euro också vara orättvis? För dem som betalar strax under 300 är det väldigt orättvist, det kan vara några få euro som gör att man skulle ha kommit under taket. Var man än sätter gränsen har man problem s.a.s. Det är genomgående i politik att man måste dra gränser, det är några som får förmåner och andra får det inte. Jag vet inte vad som är så speciellt orättvist med just den här gränsdragningen så att han tar upp det i både replik och anföranden. Att storkonsumenterna vinner på det här kan jag inte heller förstå. På vilket sätt vinner storkonsumenterna mera än andra på den gränsdragning som har gjorts nu?

     

    Ltl Göte Winé, replik:

    Fru talman! Storkonsumenterna får helt klart bättre; genom att vi har sänkt högkostnadstaket kommer de att ta del av det här och kunna få på det sättet. Vad som är rättvisa? Som vi sade tidigare, vi måste se vad vi kan göra. Vi har sänkt och vi har sänkt otroligt mycket. Vi har en sammanlagd sänkning på 1,2 miljoner i  avgifter vad det skall kosta på det sättet. Det är alltså otroliga summor som vi har sänkt och gjort för brukarna, så det här är någonting som gynnar. Vi har också sänkt i stort sett nästan alla avgifter inom ÅHS.

     

    Ltl Åke Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Är det så att sänkningen gäller för 1.000 eller 1.500 så spelar det inte så stor roll om avgiften ligger på 450 eller 300, så det var där som jag funderade vad man diskuterar kring. När det gäller rättvisan tycker jag att man faktiskt, när man ser till pensionärerna, att man borde ha tänkt så långt att man kunde ha tagit pensionärer över lag: är du förtidspensionerad vid 20-årsåldern så tycker jag att man borde få möjlighet till sänkt avgiftstaxa. Är det så att man gör en gränsdragning någonstans så hade det varit det rättvisaste och det bästa för de här personerna och då hade man känt att det betyder någonting för dem, att socialdemokraterna bryr sig om dem. Det är skattemedel som man har använt till att sänka taxorna i ÅHS; då kanske man borde ha tittat på hur man använder dem: ger man till de svaga som verkligen behöver ha sjukvården eller ger man bara till dem som s.a.s. redan har? Det är inte så stor idé att sänka om man inte har någon fördelningspolitik utan man låter de rika få det.

     

    Ltl Göte Wné, replik:

    Fru talman! Intressant att höra att ltl Åke Mattsson pratar om fördelningspolitik! Senast vi pratade om det gällde det barnomsorgsavgifterna och då ville han ha en rak linje och inte göra skillnad på inkomster. Intressant är också att ltl Åke Mattsson pratar om pensionärer vid 20-årsålder. Redan i ÅHS sade liberalerna nej till att ta med sjuk- och invalidpensionärer. Nu duger det när man sitter här! Där var även liberalerna emot att sänka avgifterna när vi diskuterade dem, ännu mera, i dag betalar man 15 euro för ett besök. Jag föreslog 10 euro men fick nej. Sedan, ltl Åke Mattsson, jag tror inte att någon på ett bra tag har betalat 1.500 euro i sjukvårdskostnader genom att det tidigare högkostnadstaket låg på 450 euro.

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

     

    Ltl Sune Mattsson:

    Fru talman!

    När man upprepar någonting tillräckligt många gånger kanske man missförstår det, och det kanske jag gjorde nu med tanke på ltl Göte Winés anförande. Jag anser att liberalerna med sitt förslag värnar om och har ett högkostnadsskydd för alla. Det kommer man inte ifrån, det finns ingenting som emotsäger det. Vi har det också för dem som är över 65 år, de har 300 euro; de som är över 65 och har dålig inkomst får ett lägre skydd enligt vårt förslag. Hur man än vänder det och tar upp rättssäkerheten och vad som helst, så går det inte att prata bort det. Det är faktiskt så. När det gäller det som kanske blev ett missförstånd av mig eller felsägning av ltl Veronica Thörnroos vill jag säga, att det kostar inte ÅHS 500.000 utan ÅHS får faktiskt 500.000 euro mera i inkomst med vårt förslag. Detta på grund av att vårt förslag är som det är. Jag har ingenting emot att dessa 500.000 euro - om någon kommer på det – går till sjukvården, vilket de gör och kommer de svaga eller starka tillgodo, utan de stannar inom sjukvården. Att låtsas att de pengarna försvinner någonstans stämmer inte utan de kommer de sjuka tillgodo, eftersom pengarna kommer till ÅHS.

     

    Ltl Veronica Thörnroos, replik:

    Fru talman!

    Liberalernas förslag innebär alltså att patientavgifterna ökar med 500.000 euro. När regeringspartierna är beredda att sänka avgifterna för ålänningarna så tycker liberalerna att vi har sänkt för mycket, om jag förstår det här rätt och i stället tycker ni att det skall vara 500.000 tillbaka, det är det det är fråga om. Vi från regeringspartierna har alltså varit för givmilda! Är det så jag skall förstå förslaget?

     

    Ltl Sune Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Jag förstår överhuvudtaget inte ltl Veronica Thörnroos påstående. Jag menar på att det kommer 500.000 mera ÅHS med det här förslaget, inte att några avgifter ökar eller minskar, utan inkomsterna ökar.

     

    Ltl Veronica Thörnroos, replik:

    Fru talman!

    Jag citerar: ”500.000 mera kommer till ÅHS med liberalernas förslag”. Det betyder då att ni uppfattar att regeringspartierna har varit för slösaktiga eftersom ni tycker att vi har givit bort för mycket och ert förslag ”återför” 500.000 till ÅHS.

     

    Ltl Sune Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Jag tycker nog inte att regeringspartierna par varit för slösaktiga. Däremot tycker vi, jag upprepar, att de som har det sämts ställt skall ha största nyttan av avgiftsstadgeändringen.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

    Fru talman!

    Jag vill börja med att tacka utskottet för ett bra betänkande trots att det finns olika åsikter i det och jag kan konstatera att när det gäller avgifter överhuvudtaget är det ett område som engagerar och det finns många rättvisor och orättvisor i ett avgiftssystem beroende på hur man ser på saker och ting. Men så länge det finns avgifter som inte är absolut lika eller väldigt, väldigt låga eller nästan ingenting så förs den här diskussionen. Jag har själv varit med ganska länge på den politiska sidan och jag kan konstatera att går vi till hälsonämnden får jag regelbundet samtal som säger att det är oresonligt att vi måste betala så här mycket för en inspektion, det här är bara en liten anläggning, hur kan man säga att det är en stor anläggning osv. Orättvist alltså! Från ÅHS kommer de här diskussionerna, vi har barnomsorgslagen osv. Att hitta ett regelverk som är rättvist för alla är omöjligt. Det är så att det handlar väldigt mycket också om politik när det gäller avgifter. Utgående från Åland hälso- och sjukvård och deras avgifter samt den lag som nu förhoppningsvis blir godkänd här i dag, så bygger från början på att vi ansåg att vi måste säkerställa att det faktiskt finns på lagnivå eftersom bedömningen har varit att den avgiftslag som vi har överhuvudtaget för landskapet skulle vara tillräcklig tillsammans med planen. Men vi vet att det finns en viss osäkerhet i dat, så jag tycker att det är bra att vi faktiskt har en lag om avgifter för Ålands hälso- och sjukvård.

     

    När det gäller det omtalade låginkomsttaket vill jag säga för min egen del att när diskussionerna i landskapsregeringen kom fram att vi hade en ekonomiskt förutsättning att sänka avgifterna rejält så var min spontana reaktion att då skall vi också ta bort låginkomsttaket, som kom till när vi gjorde rejäla höjningar för ett antal år sedan bland ÅHS-avgifterna, de var faktiskt ganska höga. Nu har de stått stilla länge, så de kanske inte upplevs lika höga i dag för det har höjts på annat håll, men då låg de i topp, men de var faktiskt höga om man jämför med andra. Då var det ett sätt att komma vidare i de tankegångarna. Man var inte beredd i ÅHS-styrelsen att sänka på standarden och de pengar som behövdes för att driva ÅHS utan i stället ville man tillföra mera inkomster. Det var motivet då. Då kom låginkomsttaket som en politisk kompromiss, kan man säga. Då var det ganska naturligt när vi nu går tillbaka till avgifter som jag vågar säga i dag att är lägre än normalt i ett nordiskt sammanhang – jag har inte gått ut i Europa och tittat för det finns länder som har det helt gratis och de som har dyrt – och nu tror jag vi kan se vilka nordiska länder som helst i ögonen och konstatera att vi är på den lägre skalan när det gäller avgifter. Håller vi oss kvar i Norden finns det mig veterligen inte när det gäller hälso- och sjukvård någon form av prövningsinstrument osv. utan man har fastställda avgifter. Det är ändå så att alla skall ha rätt till hälso- och sjukvård och därför för man ofta diskussioner att de inte får ligga så höga att det blir en orsak till att man inte söker sig till hälso- och sjukvården. Men när det gäller prövningsinstrumentet ekonomiskt anser jag – som man kanske ansett i andra länder – att det hör hemma inom den sociala förvaltningen; där sitter man på kunskaperna, där känner man till invånarnas ekonomi osv.Är det så att också de betydligt lägre avgifterna som man hamnar på måste kommuner och de sociala myndigheterna träda till så att alla skall ha möjlighet att kunna gå till ÅHS. 

     

    Jag vill än en gång understryka att det har skett rejäla sänkningar. Det handlar inte om 2 eller 5 procent, som normalt sker på annat håll, utan det är en ny era vågar jag säga när det gäller avgifter inom ÅHS. Det sammantaget gör att jag tycker att 300 ändå är så pass lågt att vi ogärna skulle hålla kvar ett system som, som det har sagts många gånger här redan i dag, dels är både krångligt och besvärligt men inte bara handlar om den administrativa personalen som de kommer i kontakt med, utan jag själv, och säkert ni andra också, har kommit i kontakt med sådana som överhuvudtaget inte har förstått att söka det här! Gamla människor som kan säga, jaså, har jag den möjligheten! Och då är det inte ett bra system. Hälso- och sjukvården skall ha tydliga och klara avgiftssystem som vi kan sköta på ett bra sätt. Är det sedan ännu någon, fast avgifterna har sänkts så här lågt, som hamnar i kläm, då är det de sociala myndigheterna i kommunerna som måste träda till.

     

    Jag vill alltså för min del säga att jag tycker att med det här lagförslaget tror jag att ålänningarna har en ganska bra framtid när det gäller avgifter på Åland. Det blir också så att i och med att det nu fastställs i lag blir det också ett trögare system. Jag tror inte att man så här hux flux börjar höja tak osv. utan man måste in i lagen och ändra, så det är på det sättet också ett ganska säkert system för ålänningarna.

     

    Ltl Sune Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman säger förtjänstfullt i början att det finns inga avgifter som upplevs som rättvisa, det är alltid svårt att tolka dem och det tyckte jag var bra sagt. Det är inte så enkelt men för det måste man ha inkomstgränser. Jag vill påpeka att framställningen från landskapsregeringen har ett lågkostnadstak också och vi anser att kriterierna för lågkostnadstaket inte skall vara samma som landskapsregeringen föreslår. Landskapsregeringen föreslår att är man över 65 år så är det lågkostnadstak; vi föreslår, precis i enlighet med de svaga grupperna vi har hört, att vi vill värna om dem och då har jag lyssnat på det vi har fått fram.

     

     

     

     

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

    Fru talman!

    Om vi skall kalla det högkostnadstak eller lågkostnadstak är en formsak, men det är kostnadstak och de taken är olika beroende på den situation man är i. Är man barn och ungdom upp till 18 år, är man 65 år så är taket det och är man där emellan så är taket 300 euro. Jag tror inte att det står lågkostnadstak utan man har ett tak som är i alla fall lägre än det. Jag minns inte exakt skrivningen i lagförslaget, men det är ändå tydliga och klara tak som inte behöver bedömas från fall till fall.

     

    Ltl Sune Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Nu tycker jag att landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman vänder på ord. Det står inte lågkostnadstak utan det är det lägre kostnadstaket som är 125 euro och det är det vi vill att skall även gynna dem som har det sämst och av de grupper som vi har hört i vårt i utskott. Ursäkta om jag sade lågkostnad, det står det lägre kostnadstaket i Lindemans m.fl. framställning.

     

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

    Fru talman!

    Det där är semantik, en lek med ord. Vi vet säkert vad vi menar båda två i det här fallet. För mig är det viktiga här att vi får ett tydligt och klart regelverk som inte kan åstadkomma tyckande på vägen, om jag får uttrycka det så, men framför allt inte att vi tappar bort människor på vägen som inte förstår att söka det plus, som har beskrivits här, att det är mycket arbete som ligger bakom det. Jag har inte kontrollerat alla andra nordiska länder så exakt, men jag tror faktiskt inte att det finns en bedömning utgående från ekonomi inom social- och hälsovård, utom på ett ställe och det är långvårdsavgifterna. Där har man en bedömning utgående från ekonomin, men det är det enda som jag känner till. Jag har som sagt inte lusläst alla nordiska länders t.ex.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

     

    Ltl Åke Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman tackar för betänkandet och vi kan konstatera att vi har varit ense i de flesta frågor i betänkandet. Det var till stora delar ett bra anförande som landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman hade. Jag uppskattar att hon använda ordet rättvisa i stället för rättssäkerhet för jag tycker att det är ett betydligt bättre ord att använda i det här sammanhanget. Jag får också gratulera till att hela framställningen har gått igenom för den ligger i linje med Frisinnad Samverkans politik. Liberalernas politik ligger någonstans däremellan, men det vi saknar är socialdemokraterna som säger sig stå upp och värna för de svaga.

     

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

    Fru talman!

    När det gäller vems linje det ligger så kan jag konstatera att det lagförslag som fördes  hit är naturligtvis en kompromiss och en diskussion bland de partier som finns i landskapsregeringen i dag.

     

    Ltl Åke Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Jag ville gratulera till en bra förd politik! Men vad som oroar oss lite är att man backar ganska lätt-vindigt från det här; på grund av administrativa problem vill man inte ta taket för de värst utsatta. Det tycker vi att är en för enkel anledning. Vi har samma sak också inom den sociala sektorn. Kommer man också där att frångå det här med olika avgifter när det gäller socialunderhåll osv.? Det är väldigt många gånger där också fråga om värderingar osv. Tycker man att det är för administrativt där om man skall skära ner personalen? Börjar man gå in för det också i stället för att försöka få deras tänkesätt in i ÅHS? Vi vill försäkra oss om att det inte kommer att hända. Jag hoppas att man kan svara på den frågan.

     

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

    Fru talman!

    Jag tycker faktiskt att det är två skiljelinjer. För mig åtminstone är det de kommunala sociala myndigheterna som har det slutliga ansvaret för kommuninvånarnas möjlighet att leva drägligt. Det är där man gör bedömningarna och faktiskt ser till att det finns en möjlighet att också gå till läkare, om det är någon som fortfarande anser att den här avgiften som nu införs är för dyr och man inte har möjlighet. Då är det de sociala myndigheterna som är skyddsnätet för det. Vi kan inte skapa skyddsnät på en massa olika ställen. Det är ganska tydligt. De sociala myndigheterna har det slutliga ansvaret för sina kommuninvånare när det gäller att ha ett ekonomiskt drägligt liv.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Katrin Sjögren, replik:

    Fru talman!

    Också jag är enig med ansvarig ledamoten Lindeman att det är en balansgång när det gäller avgifter och lagstiftning, och sällan får man det så att alla är nöjda. När det gäller landskapsregeringens förslag har man infört ett kostnadstak när det gäller 65-åringar och barn och ungdomar under 18 år. Jag vidhåller igen det som vi har framfört från flera liberala ledamöter att hade det varit ett administrativt problem och en informationsbrist skulle det ha varit skäl att titta på den biten i stället för att genomföra ett sådant här förslag. När det gäller liberalernas förslag är det ett mera jämlikt förslag där man ser på hela spektret av brukare, av klienter och vårdtagare.

     

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

    Fru talman!

    Allt från det låginkomsttaket infördes har jag tyckt att det har varit en litet främmande fågel i hälso- och sjukvårdsavgiftssystem i allmänhet. Det var som sagt en politisk kompromiss när dessa höga avgifter infördes. Totalt sett tycker jag dock att den här typen av prövning när det gäller den enskild kan vi inte skapa på så väldigt många ställen; kommunerna och socialkanslierna har kännedom om sina invånare och det är där vi måste ha skyddsnätet utarbetat. Vi kan inte skapa det på så många olika ställen som jag sade tidigare. Min bedömning är att vi inte är ensamma om att tänka i de här banorna för mig veterligen finns inte motsvarande bedömningssystem inom annan hälso- och sjukvård. Jag vill ändå gardera mig för att jag kan ha missat något land eller område.

     

    Ltl Katrin Sjögren, replik:

    Fru talman!

    Det finns en helt annan aspekt i den här frågan också och då kommer vi in på ekonomin. Vi vet hur landskapets ekonomi ser ut och vi vet hur kommunernas ekonomi ser ut. Man kan ha ett kommunalt perspektiv i den här frågan också när det gäller ekonomi, om man diskuterar som ansvariga ledamoten Lindeman att det är kommunernas ansvar att staga upp kommuninvånarna.

     

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

    Fru talman!

    När vi i det här fallet gjorde en avgiftslag för ÅHS hade vi inte någon fördelningspolitik mellan kommuner och landskap överhuvudtaget i tankarna utan det måste föras på något annat sätt. jag tror att det blir olyckligt om vi i alla sammanhang börjar diskutera vad kommunerna skall stå för, landskapet skall stå för och hur vi skall fördela pengarna mellan landskap och kommun osv. Nu är det här avgifter för dem som besöker Ålands hälso- och sjukvård. Fördelningen mellan landskapet och kommuner tror jag vi måste föra på ett annat plan.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

     

    Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

     

     

    Föredras för enda behandling ärende nr 8:

     

    Finansutskottets redogörelse för behandling av ärenden rörande landskapets tjänstekollektivavtal för år 2006. (FUR 1/2006-2007).

     

    Enligt 36 § 4 mom. lagtingsordningen skall finansutskottet för varje år till lagtinget avge en skriftlig redogörelse beträffande handläggningen av ärenden rörande tjänstekollektivavtal. Först tillåts diskussion, därefter antecknar sig lagtinget redogörelsen till kännedom.

     

    Ltl Gun Carlson:

    Fru talman!

    Enligt lagtingsordningen skall finansutskottet ge en årlig redovisning över de ärenden rörande tjänste- och kollektivavtal som utskottet har behandlat. Under år 2006 har man inte ingått några nya tjänste- eller arbetskollektivavtal som bör godkännas av finansutskottet på lagtingets vägnar. Däremot har det inkommit till utskottets kännedom om fyra avtal som har slutits mellan olika parter inom landskapet och dessa avtal har utskottet antecknat sig till kännedom. Det är avtal om olika justeringar av olika löne- och anställningsvillkor dels för tjänstemän och arbetstagare vid polismyndigheten, för tjänstemän vid ÅHS, för lantbruksavbytare och för tjänstemän, arbetstagare och tillfälliga tjänstemän inom förvaltningen och skolorna. Samtliga dessa avtal har redan trätt i kraft under året vid olika tidpunkter som anges i redogörelsen.

     

    Med hänvisning till det anförda får utskottet föreslå att detta antecknas till lagtingets kännedom.

     

    TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

     

    Lagtinget antecknar sig redogörelsen till kännedom. Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

     

     

    Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

     

    Ltl Sune Mattssons enkla fråga om avställning och påställning av fordon. (EF 5/2006-2007).

     

    Svar på frågan skall anges inom tio dagar efter det landskapsregeringen mottagit frågan. Kan frågan inte besvaras skall landskapsregeringen meddela lagtinget om detta och om orsaken till att svar inte ges.

     

    Lagtingets nästa plenum är i dag kl. 14.50.  Plenum är avslutat.

    (Plenum avslutades kl.14.42).