Första behandling

  • Utdrag ur protokollet

    PLENUM den 22  januari 2002 kl. 13.00.

    TALMANNEN:

    Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Andersson, ltl Sundback, ltl Erlandsson, ltl Lisbeth Eriksson, vtm Christer Jansson, vtm Häggblom och ltl Salmén).

    23 ledamöter närvarande.

     

     

    Föredras för andra behandling ärende nr 1:

     

    Lagutskottets betänkande nr 2/2001-2002 angående Nicefördraget om ändring av fördraget om Europeiska unionen, fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och vissa akter som hör samman med dem. (RP nr 11/2000-2001 och M nr 3/2000-2001).

     

    Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

     

    Vtm Häggblom:

    Fru talman!

    Beträffande Nicefördraget är det förvånansvärt att man inte i lagutskottet tar in klämmen att man borde ha en parlamentsledamot som också lagtinget tidigare förde in. När Grönland var med i dåvarande EG hade man en av Danmarks 16 platser i parlamentet. Åland har inte fått det ännu och det betyder att man försöker negligera Ålands status att ha ett eget parlament och egen lagstiftningsbehörighet. Utan ett förhandlingsläge når man aldrig resultat. Utgående från det förslag som finns nu kommer vi inte heller att nå något förhandlingsresultat. Därför borde man ha tagit en sådan kläm. Vi vet att det har funnits förslag om det, men eftersom lagtingssessionen har dragit ut så på tiden kommer inte alla att ha möjlighet att delta i tredje behandlingen av det här viktiga ärendet. Jag föreslår därför att ärendet bordläggs till första plenum i mars så att alla i lagtinget kan närvara vid tredje behandlingen av ett så här viktigt förslag.

     

    Ltl Danne Sundman: Fru talman! Jag understöder vtm Häggbloms förslag om bordläggning till första plenum i mars.

     

    TALMANNEN: Under diskussionen har vtm Häggblom, understödd av ltl Sundman, föreslagit att ärendet skall bordläggas till lagtingets första plenum i mars. Bordläggning kommer därför att ske.

     

    Ltl Sjölund: Fru talman! Jag föreslår att ärendet bordläggs till lagtingets nästa plenum.

     

    Ltl Svensson: Fru talman! Jag ber att få understöda förslaget om bordläggning till nästa plenum.

     

    TALMANNEN: Vtm Häggblom, understödd av ltl Sundman, har föreslagit att ärendet skulle bordläggas till lagtingets första plenum i mars. Ltl Sjölund, understödd av ltl Svensson, har föreslagit att ärendet bordläggs till lagtingets nästa plenum. Omröstning kommer därför att verkställas om bordläggningstiden. Den som röstar för vtm Häggbloms förslag röstar ja och den som röstar för ltl Sjölunds förslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd. 

     

    Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar nej. Jag ber nej-röstarna resa sig. Majoritet för nej.

     

    Lagtinget har således beslutat bordlägga ärendet till lagtingets nästa plenum. Ärendet bordläggs till lagtingets nästa plenum.

     

     

     

     

    Föredras för andra behandling ärende nr 2:

     

    Näringsutskottets betänkande nr 8/2001-2002 angående nya belopp i lagen om ersättning av skador, förorsakade av hjortdjur. (FR nr 4/2001-2002).

     

    Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs det i betänkandet ingående lagförslaget i dess helhet. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. 

     

    Lagförslaget föreläggs för godkännande. Lagförslaget är Godkänt. Ärendets andra behandling är avslutad.

     

     

    Föredras för andra behandling ärende nr 3:

     

    Näringsutskottets betänkande nr 9/2001-2002 angående omvandling av belopp till euro i vissa lagar om garantier. (FR nr 7/2001-2002).

     

    Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs de i betänkandet ingående lagförslagen var för sig i deras helhet. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. 

     

    Föreläggs förslaget till landskapslag om upphävande av landskapslagen om landskapsgarantier åt industrier för investeringar i vattenvård för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

     

    Förelägges förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om  landskapsgarantier för industrier och vissa andra näringsgrenar för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

     

    Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen angående landskapsgaranti för kulturella utställningar för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

     

    Ärendets andra behandling är avslutad.

     

     

    Föredras för första behandling ärende nr 4:

     

    Näringsutskottets betänkande nr 10/2001-2002 angående omvandling av markbelopp till euro i landskapslagen om fiske. (FR nr 8/2001-2002).

     

    Först tillåts allmän diskussion; efter avslutad diskussion kan enligt 54 § 2 mom. LO förslag väckas att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion.

     

    Ltl Pehrsson:

    Fru talman!

    Näringsutskottet har behandlat landskapsstyrelsens framställning angående omvandling av markbelopp till euro i landskapslagen om fiske. Jag vill genast bekräfta en åsikt som kom fram i debatten vid ärendets remittering till utskottet, nämligen att rubriken på framställningen inte är riktigt korrekt eftersom framställningens innehåll egentligen handlar om att i första hand anpassa lagstiftningen till rikslagstiftningen.

     

    Utskottet har tagit del av ett utlåtande från lag- och ekonomiutskottet från den 2.1.1985. Detta utlåtande gäller jaktlagen och där sägs att bestämmelserna om lösen, vilket även denna framställning handlar om, anses vara av processuell natur och således hör till rikets lagstiftningsbehörighet. Detta medför indirekt att markbeloppen, som här nämns, automatiskt omvandlas från mark till euro eftersom det är den valuta som numera är gällande även i riket. Vi har emellertid i utskottet varit eniga om att inte göra några ändringar i rubriken eftersom denna rubriksättning inte kommer in i lagen utan hör enbart till framställningen, men påpekandet från lagtinget var helt riktigt.

     

    Själva lösenbeloppet handlar om det belopp som gäller som lösen för t.ex. båt, fiskeredskap eller byte som man har fiskat upp. Fiskerättsinnehavaren har här rätt att beslagta dessa bragder, byte eller båt om han eller hon ertappar en person på bar gärning med att fiska utan behörigt tillstånd från respektive vattenägare eller fiskerättsinnehavare. Den som har fått sina bragder beslagtagna har rätt att lösa ut dem mot detta lösen. Om man inte gör det får den som har beslagtagit båten, bragderna eller bytet behålla allt.

     

    Jag kan ytterligare nämna att lösenbeloppet i den nu gällande lagen är från 1956. Då fastställdes det till 1.000 mark, vilket idag motsvarar 178,37 euro, eller tio mark om man fortfarande vill tala om gamla pengar. Utskottet föreslår enhälligt att lagförslaget godkänns och att man gör en teknisk justering angående fastställelsedatumet för ikraftträdandet så att 1 januari stryks och att datumet lämnas öppet.

     

    TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

     

     

    Föredras för första behandling ärende nr 5:

     

    Näringsutskottets betänkande nr 11/2001-2002 angående utökade semesterförmåner åt vissa grupper av lantbrukare. (FR nr 5/2001-2002).

     

    Först tillåts allmän diskussion; efter avslutad diskussion kan enligt 54 § 2 mom. LO förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion.

     

    Ltl Pehrsson:

    Fru talman!

    Vi har i näringsutskottet behandlat en framställning från landskapsstyrelsen där man föreslår utökade semesterförmåner för vissa grupper av lantbrukare. Denna förmån, som lantbrukare, vilka idkar djurhållning på sina gårdar, åtnjuter, kom till ursprungligen i lantbrukets prisförhandlingar med riket. För att undvika en prisförhöjning på producentpriserna på t.ex. kött och mjölk erbjöds jordbrukarna en social förmån om några lediga dagar, jag tror att det handlade om åtta dagar till att börja med och det skulle gälla som ett konsumentstöd. Det skulle ges som en semesterförmån där man fick gratis avbytarhjälp så att även de jordbrukare som var bundna av djurskötsel kunde erhålla en sammanhängande ledighet en gång per år. Detta erbjudande antogs av producentkåren och har sedan utvecklats så att man i dag, om man sköter minst tio djurenheter, har rätt till 23 dagars ledighet per person. En djurenhet kan bestå av t.ex. en mjölkko eller tre dikor, tre hästar, tre suggor inklusive smågrisar, 35 andra svin osv. Man skall alltså ha minst tio sådana husdjursenheter för att ha rätt till avbytarhjälp under dessa 23 dagar som man har rätt till.

     

    Efter en översyn av avbytarverksamheten beslöt semesternämnden på sitt möte den 29 mars 2001 efter förhandlingar med landskapets näringsansvarige, nuvarande ltl  Roger Jansson, och efter ett gemensamt möte med ÅPFs husdjursutskott, även lokalavdelningarna i producentförbundet hade möjligheter att ge sina åsikter, att föreslå för Ålands landskapsstyrelse att utöka semesterdagarna för vissa grupper av djurhållare. Man konstaterade då att den grupp som har den största arbetsbördan, alltså de som var mest bundna av sitt arbete med djuren, var den grupp som ensamma sköter minst 20 husdjursenheter. Förslaget var att denna grupp skulle få en utökad ledighet från 23 till 30 dagar. Det handlar om en grupp på ca. 17 gårdar och innebär en kostnad om 90.000 mark eller 15.000 euro. Man fick i uppgift från landskapet att försöka hålla denna reform kostnadsneutral, alltså försöka hålla sig inom ramen för budgeterade medel, och då funderade man på hur man skulle kunna göra motsvarande inbesparing för att finansiera denna höjning. Man kom fram till att om de semesterberättigade jordbrukarna, som är två som sköter djuren, tar ut semesterdagarna samtidigt skulle de också få denna 30 dagars ledighet.

     

    Det var naturligtvis svårt att bedöma i vilken utsträckning detta erbjudande skulle komma att utnyttjas, men i praktiken skulle det innebära en inbesparing om 16 dagar per gård om två semesterberättigade valde denna möjlighet. Det skulle innebära att om tio gårdar väljer denna möjlighet minskar antalet semesterdagar med 160, vilket mer än väl skulle uppväga den tidigare kostnadsökningen. Detta blev också förslaget i landskapsstyrelsens framställning.

     

    Efter att vi i utskottet har hört berörda personer inom jordbrukarkåren har vi blivit medvetna om att denna förändring, som visserligen inte försämrar läget för någon, men förbättrar för vissa grupper, ändå sågs som en orättvisa mot en grupp, nämligen den grupp som är ensam om att sköta djuren och som har mellan 10 och 20 djurenheter. De skulle enligt detta förslag inte få någon ändring utan stå kvar på rätten till 23 dagar. Det upplevdes som orättvist eftersom man ansåg, helt riktigt om man ser det från deras utgångsläget, att då de är två som sköter samma antal djur och till synes har hälften mindre arbete skulle få möjlighet att välja sju dagar längre semester än den som jobbar ensam med samma antal djur och inte har den möjligheten, utan fortsättningsvis skulle få bara 23 dagar.

     

    Vi i utskottet har haft ingående diskussioner med såväl berörda sakkunniga på området som med semesternämndens ordförande, ÅPFs ordförande och jordbrukare som berörs av förslaget. Vi har kommit fram till att det skulle vara viktigt att en grundlig genomgång av lagen om avbytarverksamhet bör göras så snart som möjligt och att man då även bör se på olika alternativ såsom t.ex. gårdsvisa semestrar. Man bör även titta på avgiftssystemet för lantbruksavbytare, alltså deras lönesystem, när det gäller privatanställda kontra landskapets avbytare.

     

    Vi har i utskottet enats om att denna grupp av ensamma jordbrukare som har mellan 10 och 20 djurenheter även i rättvisesyfte bör få den föreslagna ökningen av antalet dagar. Det motiverar vi med att denna storlek på gårdar i allmänhet bedriver ett kanske mera miljöpositivt jordbruk på så sätt att man där använder sig av mera betesgång och kanske i högre grad bidrar till att hålla landskapet öppet. Det här skulle samtidigt vara en satsning på miljön.

     

     

    Från näringsutskottet föreslår vi alltså i vårt betänkande att man slopar den gräns på 20 husdjursenheter som ingår i landskapsstyrelsens framställning. Detta betyder de facto en kostnadsökning på ca. 25.000 euro eller 150.000 mark. Vi har också erfarit att p.g.a. att antalet jordbrukare minskar och det är svårt att beräkna åtgången på budgetmedel när det gäller t.ex. sjukersättningar, där jordbrukarna även har rätt till avbytarhjälp, har det visat sig att det under flera år har funnits outnyttjade medel i budgeten på det berörda momentet. Vi har konstaterat att den förhöjning vi föreslår inte kommer att föranleda någon tilläggsbudget utan förslaget till höjning ryms inom budgeterade medel. Oaktat detta innebär näringsutskottets förslag naturligtvis en ökning av kostnaderna för avbytarverksamheten jämfört med idag.

     

    Näringsutskottet föreslår alltså att detta lagförslag ändras till den del det gäller ensamma jordbrukare som har mellan 10 och 20 djurenheter och att även dessa skulle få åtnjuta 30 semesterdagar.

     

    Ltl Strand, replik:

    Fru Talman!

    Det var en bra redogörelse. Lagändringen görs säkert i ett vällovligt syfte. Det är säkert en förutsättning för att kunna ha gårdar med djur, det ifrågasätter jag inte så mycket. Däremot när gäller kostnadsökningen, som ordförande Pehrsson redogjorde för, är det intressant att höra med beaktande av det stora budgetunderskottet och med det som finansansvarige sade i budgetdebatten att man inte skulle vidta nya kostnadsdrivande åtgärder, man skulle se över strukturen. Här agerar man precis tvärt om. Hur tänker ordförande här? När vi diskuterade detta i gruppen sade vi att det helst skulle vara kostnadsneutralt, men nu har utskottet inte kommit fram till det och jag tänker inte motsätta mig det här. På något sätt känns det fel när man ena dagen säger att man skall se över strukturen och försöka hitta en stram budget och nästa dag agerar man precis helt tvärtom.

     

    Ltl Pehrsson, replik:

    Fru talman!

    Jag är helt medveten om att ltl Strand har helt rätt i frågan. Det har diskuterats mycket, att budgeten inte skulle få svälla ut mer. Emellertid har det sedan vi behandlade budgeten kommit många förslag om utökningar även från oppositionen, jag vill inte påstå att det är från frisinnad samverkan. Vi har många gånger fått höra liknande påpekanden och det är sant, en utökning borde egentligen inte få ske. Nu vill jag påstå att vi i utskottet har kommit fram till att det här är ett så vällovligt syfte, det handlar om en så pass liten summa och det ryms inom budgeterade medel för verksamheten. Vi har fått uppgifter om att det ligger mellan 500.000-600.000 mark kvar på budgetmomentet, åtminstone de tre senaste åren. Det är egentligen inte någon ursäkt till höjningen, men det är en förklaring till att man inte behöver extra budgetera utan det ryms inom budgeterade medel. Dessutom ser det dessvärre ut som om antalet jordbrukare, och djurhållare i synnerhet, minskar så vi kan med fog anta att minskningen fortsätter. Efter några år är det de facto ingen höjning utan det är ett sätt att försöka stimulera till att lite bromsa upp minskningen för att kunna hålla vårt öppna landskap och hålla djuren kvar på våra jordbruk.

     

    Ltl Strand, replik:

    Fru talman!

    Jag tror att ltl Pehrsson och jag är överens om att det här behövs för att eventuellt kunna behålla de djurhållande jordbrukarna. I den frågan är vi helt överens. Även om summan inte är stor, blir många bäckar små osv. en stor summa. Vi har ett budgetunderskott redan idag så det skulle vara intressant att höra vad ordförande Pehrsson är beredd att prioritera bort för att vi skall kunna ha den utökade servicen.

     

    Ltl Pehrsson, replik:

    Fru talman!

    Det är omöjligt för mig att i det här läget säga var man skall prioritera bort 150.000 mark eller 15.000 euro, det blir en budgetfråga, en senare fråga. Vi säger dessutom i vårt betänkande att man måste göra en grundlig genomgång av avbytarlagen. Vi vet inte, kanske det är en temporär höjning, man kanske hittar bättre lösningar som blir billigare och ändå är effektiva. Jag hoppas att det här ändå skall gå igenom idag och vi kommer att få prioritera när den dagen kommer.

     

    Ltl Wiklöf:

    Fru talman!

    Först ett mycket kraftfullt tillbakavisande av de fullständigt missvisande yttranden som ltl Pehrsson gjorde visavi oppositionens kostnadsdrivande framställningar och, förstod jag då, som har gått igenom här. Vi behöver inte ta till sådana saker. Nej, ltl Pehrsson, oppositionen har haft en samfälld uppfattning om att budgeten borde reduceras med 150 miljoner för att vi skall få den i balans. Det har varit vårt huvudkrav och vi har många förslag att komma med, blott vi skulle slippa i läge att sanera budgetekonomin som tenderar att gå överstyr.

    För övrigt hade jag ganska många synpunkter kring principerna för hur man agerar kring semesterfrågorna när det gäller lantbruket, när ärendet var uppe till remiss. Jag skall inte upprepa dem, men jag kan inte värja mig för tanken att de är någonting speciellt när man diskuterar semesterprinciperna inom denna särskilda sektor. Då inte sagt att man inom jordbruket, lantbruket skall ha rätt till semester. Det som bekymrar mig, samtidigt som den justering som utskottet har gjort är till det bättre att medan man i andra branscher mäter hur mycket man arbetar och har det som grund för semestertiden som man tjänar in, är att det inte riktigt så här. Är man två eller flera på en gård får envar lika mycket semester om man har identiska förutsättningar som på en annan gård, där en enda stackare gör samma jobb. Jag tycker att det är någonting i den här mekaniken som inte kan anses rätt. Om vi har 10 eller 20 eller vilken nivå man sätter på djurenheterna, och en människa sköter detta så borde den människan rimligen, i rättvisans namn, ha lika mycket semester som de som tvingas vara flera för att sköta motsvarande eller tvärtom. De som flera gör är väl inte dubbelt mera jobb än den ensamma människa som klarar ut allt på egen hand. Egentligen straffas den personen med det här synsättet. Jag uppfattade det som så att utskottsordföranden nämnde att det här borde ses över liksom hela systemet. Jag kan inte värja mig för tanken att en princip med gårdsvisa semesterkvoter vore det riktiga där premisserna vad gäller djurenheter och arbetspensum är det som ligger i botten. Om man sedan delar det på en, två, tre eller tio är egalt, men utfallet, kvoten till gården, borde vara identiskt. Det är så man borde räkna det om man vill hitta något sorts rättvisemått. Jag hoppas att landskapsstyrelsen i händelse av att man de facto gör en översyn skulle titta på seriositeten i ett sådant förslag. Jag undrar om inte lantbrukarna sist och slutligen tycker att det skulle vara betydligt mera korrekt, om det är rättvisa vi eftersträvar.

     

    Ltl Lindholm, replik:

    Fru talman!

    Jag kan inte annat än att hålla med ltl Wiklöf. Det är någonting som vi också har diskuterat i utskottet, att man borde gå in för en gårdsvis princip vad gäller semesterdagar. Här däremot, tyckte vi i utskottet, var det att gå för mycket utöver den framställning som hade kommit från landskapsstyrelsen. Däremot försökte vi på det sätt vi har gjort att se till att det blir ett mer rättvist förfaringssätt än det man hade föreslagit från början, men det är ett steg, som vi ser det, i rätt riktning. Att ytterligare komma till gårdsvisa semesterdagar är det optimala och dit hoppas vi att vi kommer. Vi säger också i vårt förslag att man från landskapsstyrelsen skall komma med en översyn av hela lagen och hoppelunda skall det här finnas i det förslaget.

     

    Ltl Pehrsson, replik:

    Fru talman!

    Det är precis som ltl Lindholm säger att vi har diskuterat mycket om gårdsvisa semestrar i utskottet. Ett tag var vi inne på att vi eventuellt skulle återremittera eller begära att landskapsstyrelsen skulle ta tillbaka det och bereda det på nytt, eftersom vi ansåg att det inte var utskottets arbete att göra en så stor beredning och kanske att vi inte ens hade befogenhet till det. Men då kom vi fram till att det skulle fördröja förbättringen, som är föreslagen, kanske under ganska lång tid, det beror på hur snabbt man kan få fram ett nytt förslag. Vi var då eniga om att vi går in och gör den här mindre ändringen som i alla fall enligt vårt sätt att se medför en förbättring för alla grupper. Jag håller helt med ltl Wiklöf och hans utsagor att visserligen är det olika arbetsbördor om man är en eller flera på gårdarna som jobbar, men vi kan också konstatera att de stora ladugårdarna som har över 20 djurenheter och som sköts oftast av endast en lantbrukare, är långt mekaniserade och på det sättet är de lättare att sköta, medan de som har mellan 10 och 20 djurenheter ofta är mera arbetsdryga och kräver större arbetsinsats. Det är inte så enkelt att säga att en stor ladugård kräver fler än en liten eftersom mekaniseringen är ganska långt kommen på vissa ladugårdsenheter. Det har också sagts när det gäller gårdsvisa semestrar eller eventuellt ett belopp till gårdarna, att de själva skulle få bestämma vad de gör med sina semesterpengar. Det är då lätt att tolka semesterpengarna som ett lantbruksstöd och det kan vi inte göra eftersom lantbruksstöden redan är till fullo utnyttjade. Det här är de facto en social förmån.

    Ltl Lindeman:

    Fru talman!

    När det gäller den här lagstiftningen måste jag ärligt erkänna att när vi satte igång med det trodde jag inte att den innehöll så många hemligheter, tänkte jag säga, som det visade sig göra. Fastän den är relativt ny har den redan på vägen blivit allt svårare att greppa, med justeringar som har gjorts på vägen så jag vill redan nu säga att jag faktiskt hoppas att landskapsstyrelsen lyssnar och läser vad som står och att man omedelbart  prioriterar arbetet så att man börjar arbeta med ett nytt förslag om semester för lantbrukare. Vi hade inte behövt höra så många förrän jag åtminstone kom fram till att nu håller vi på och skapar ett system som skapar visserligen vissa förbättringar, men samtidigt större orättvisa. Där var vi ganska snart eniga om att vi måste göra någonting. En förbättring får inte leda till att det känns som en större orättvisa, vilket vi ganska snart, som sagt, kom fram till. Det som var problemet, åtminstone för mig, var just kostnadsneutraliteten som hade varit ledstjärnan i arbetet när man gjorde det och jag skulle gärna ha sett att det hade bibehållits. Det kanske inte är någon riktigt bra ursäkt att det finns pengar i budgeten, för det handlar bara om att det har varit slarvigt i budgeteringen när det visar sig flera år tillbaka att det har blivit pengar kvar. Vi kan inte bygga upp en lagstiftning om förmåner beroende på om det råkar finnas pengar kvar i budgeten, för finns det inte det och vi har lagstiftat så måste vi tilläggsbudgetera. Man måste istället noga fundera igenom vad är det vi vill ge. Var ligger den rätta nivån? Om man leker med tanken att det skulle bli färre ladugårdar så skulle vi kunna ge ännu mera pengar, för det råkar finnas i budgeten. Så kan vi inte tänka, men i det här fallet kan vi ändå konstatera att det inte behövs en tilläggsbudget. Så långt är vi alla överens om.

     

     

    Det som redan har kommit fram från många talare är hur det egentligen borde vara. Det är ett lite konstigt system. Landskapsstyrelsen blir involverad på väldigt många sätt, delvis skall man se till att man får ladugårdsavbytarna via lagen, men sedan är man också arbetsgivare åt ladugårdsavbytarna som skall ut till ladugårdarna. På något sätt hamnar landskapsstyrelsen i väldigt många roller. Det kan man också konstatera. Det bästa skulle vara om det vore någon annan arbetsgivare för ladugårdsavbytare. Det är vårt lilla samhälle som har gjort att en speciell organisation har kommit till på många olika områden och det här är ett av dem. Det som har nämnts, och som jag också understryker, är att det naturliga skulle vara att få semestern per jordbruksenhet och inte räkna hur många som sköter dem. Det har vi skrivit och det hoppas jag att man tar ad notam när man börjar jobba med frågorna.

     

     

    Det som också framkom är att det skiljer sig om man ordnar det privat i förhållande till om man tar en ladugårdsavbytare. Man får då ersättning per timme, exakt beroende på hur många enheter man har, men om man har en offentligt anställd ladugårdsavbytare så gör den personen arbetet färdigt. Det har naturligtvis att göra med att det är svårt att samordna att man kan ha två ladugårdar per ladugårdsavbytare. Det kan gå i vissa fall, men det är säkert svårt att få det att fungera. Det måste också på något sätt bli rättvist och neutralt. Det skall inte vara mera fördelaktigt att anlita ett system än ett annat. Det finns många frågor, men det naturliga, när vi kom till alla frågeställningarna, skulle ha varit att landskapsstyrelsen tagit tillbaka förslaget och funderat lite till på det. Det tyckte åtminstone jag, men så blev det inte och nästa steg är att vi kom överens om, det är jag glad för idag, ganska många tydliga skrivningar och förhoppningar om förändringar. Läser man skrivningarna här skulle det ha varit naturligt att det hade avslutats med en kläm om att det skulle göras så. Nu blev det inte på det sättet utan man säger i utskottets förslag att utskottet föreslår vidare att betänkandet bringas till landskapsstyrelsens kännedom. Det kanske är ett sätt som inte är så vanligt i samband med lagstiftning när utskotten behandlar lagstiftningsfrågor. Så står det här i varje fall, i brist på en kläm, som jag gärna hade velat sett.

     

    Till sist vill jag avsluta med att säga att jag hoppas att man inte sätter det här på hyllan utan att man faktiskt börjar jobba med dessa frågor.

     

    Landskapsstyrelseledamot Sarin Grufberg, replik:

    Fru talman!

    Betänkandet innehåller många synpunkter och jag tar också till mig en del av dessa. Framför allt sålunda att det här är ett väldigt komplext lagsystem och det har lappats på under åren och då kan det få dessa effekter. Lagpaketet är från 1998 så det är en väldigt färsk lag och jag antar att de flesta, eller många av de som sitter i lagtinget nu, har varit med om antagandet av lagen. Icke desto mindre kan det finnas skäl att se över den på det här sättet och också titta på om gårdarna istället kan knytas till semesterförmånerna. Vi skall se hur snart vi kan se över lagkomplexet i landskapsstyrelsen.

     

    Ltl Lindeman, replik:

    Fru talman!

    Det är också så att ofta bygger den här typen av lagstiftningen på rikslagstiftning och man vill i olika tillägg göra den lite bättre än i riket. Grunden finns i rikslagstiftning. Vi här på Åland vill, precis som vi vill inom andra former inom jordbruket, ha en egen politik, har vi ofta sagt. Också här tycker jag att man kan våga ha en egen politik eftersom strukturerna är annorlunda. Vi har också förhoppningsvis i framtiden mindre ladugårdar än vad man kommer att ha på rikshåll och vi borde våga ha en egen syn på de här frågorna. Det blir många gånger olyckligt när man har rikets lag i grunden och sedan skall vi justera lite här och där så att det ändå blir tillämpligt.

     

    Ltl Sundback:

    Fru talman!

    Landskapsstyrelseledamot Sarin Grufberg nämnde om att det inte är så länge sedan vi fick den senaste lagen i fråga om den här sociala förmånen för en särskild grupp och nu kommer det ganska snart en igen. Man kan säga att under de senaste perioderna har vi haft åtminstone en lag som gäller just det här systemet och den här förmånen. Det reflekterar en del av den socialpolitik som majoriteten står för. Ltl Harriet Lindeman säger att det här har sin motsvarighet i riket. Jag undrar det! Grunden, ja, men den här förändringen. I så fall vill jag gärna få information om det, jag är inte särskilt väl insatt i den här saken. Eller är det så att vi här använder självstyrelselagen för att särskilt gynna en grupp socialmottagare. Det är en politisk prövning som vi kan göra här i lagtinget. Det är inget fel med det. Jag vill också ha ett svar på om det här är en prioriterad och utsatt grupp som den nuvarande majoriteten vill gynna med särskilda sociala förmåner som inte äger sin motsvarighet i riket. Bara som en upplysning.

     

    Vi får också höra att utskottet har ändrat på landskapsstyrelsens förslag och man vill göra det ännu bättre för denna utsatta grupp att få mera förmåner. Då blir det dyrare för de andra skattebetalarna, det kostar mera, vi måste ta från något annat istället för att den här utsatta gruppen skall få sin sociala trygghet garanterad. Det gäller nu en utökning på ungefär 150.000 mark, lite mera, i året. När socialdemokraterna försökte förbättra bostadsbidraget, och det har vi gjort många år, har det alltid varit omöjligt. Det har varit utredningsmässigt väldigt svårt att göra, man har inte tyckt att det har funnits fog för att göra utredningar ännu, man skulle vänta och se. Vi har nu väntat och sett många år, och det har blivit ständigt avslag för att justera bostadsbidraget så att åländska hyresgäster, som ofta är en tämligen utsatt grupp skulle få ett bättre bostadsstöd. I årets budgetbehandling var det bara socialdemokraterna och två från obundna som stödde att man skulle justera bostadsbidraget.

     

    En annan fråga som vi har tagit upp är justering av utkomststödet, med hänsyn till att vi har så dyra matpriser i landskapet, men det har inte heller vunnit något stöd. Den här speciella gruppen, som nu skall få sina semesterdagar utökade och att de skall känna sig rättvist behandlade är någonting som sittande majoritet tydligen upplever som en mycket viktig socialpolitisk fråga.

    Ltl Harriet Lindeman påpekade att lagstiftningen har sin grund i riket och den kopplades till åländsk lagstiftning antagligen redan när vi hade det gamla budgetsystemet. Då måste vi ta över utgifter och rikslagstiftning, mer eller mindre för att kunna få motsvarande belopp i vår budget. Det var väl på de tiderna som man hade rödmylleregeringar i Finland där staten var en viktig part i förhandlingarna med lantbruksorganisationerna. Men om man riktigt tänker efter tycker majoriteten att det är rättvist att alla skattebetalare på Åland skall betala semester för en viss grupp. Alla andra tjänar in sin semester, men inte den här gruppen. Jag tycker inte att det känns riktigt bra. I all synnerhet som vi har en borgerlig regering, som tror på marknaden och det fria företagandet. Vi vet att jordbrukarna vill vara företagare, de vill klara sig själva. Ltl Pehrsson brukar framhålla att de egentligen inte vill ha bidrag men att de tvingas, ja naturligtvis inte av juridiska eller polisiära skäl utan av rent ekonomiska att ta emot dessa bidrag och nu skall vi pressa på dem ännu mera pengar.

     

    Ja, fru talman, det känns inte heller som någon bra lösning när man säger att den utsatta gruppen, för att de någorlunda skall klara av att hålla landskapet öppet, måste få en utökning av semesterdagar. Den utökning som man skisserar upp är man inte nöjd med utan alla har här uttalat sitt stöd för ltl Lasse Wiklöfs förslag, dvs. att man skulle ha en gårdsvis semester. Ltl Lindeman har stött det, ltl Lindholm och t.o.m. utskottets ordförande Anne-May Pehrsson har stött det. Man säger, att, jo, under tiden inför vi det här systemet! Kära vänner, tror ni att ni kan ta tillbaka det sedan? Nej det går inte, för sådana uppnådda enskilda förmåner som våra medborgare får, kan vi inte ge den ena dagen och ta ifrån dem den andra. Så fungerar inte en rättsstat. Uppnådda förmåner skall man få ha. Då leder det här inte till att någonting blir kostnadsneutralt i framtiden utan det blir ytterligare utökningar för att man skall uppnå jämlikhet och rättvisa. Om man på något vis vill följa landskapsstyrelsens linje, och den linje som man säger att man förespråkar här, dvs. stödet för det wiklöfska förslaget, är det politiskt det enda riktiga att godkänna landskapsstyrelsens förslag och att lägga till en kläm där lagtinget uppmanar landskapsstyrelsen att komma med en förändring i enlighet med det utskottets ordförande här har sagt att hon stöder. Annars har vi inte grepp om frågan utan den förändring som sedan kommer, om den kommer någon gång, men de här lagarna tycks vara prioriterade i landskapsstyrelsen så det är troligen att de ändå kommer, även om de inte kommer under den här perioden, det blir någonting helt annat, men budgetanslaget för det här växer, det växer redan. Då har jag ytterligare en fråga till ltl Pehrsson: Hur skall det finansieras? Skall det komma i tilläggsbudget? Är det så enkelt att driva reformer, att man ena dagen står och säger att vi måste hålla tillbaka och andra dagen tar man en lag som innebär mera kostnader, är trovärdigheten lite i gungning. Mitt förslag är att lagtinget funderar på att återgå till landskapsstyrelsens förslag och att den som vill ha äran i den här frågan skriver en kläm som går ut på det som här har lanserats som ett alternativ.

     

    Landskapsstyrelseledamot Sarin Grufberg, replik:

    Fru talman!

    Beträffande det som gäller i riket och det som har tagits efter här på Åland när det gäller antalet semesterdagar så finns en rätt i riket för lantbrukare att få 23 semesterdagar. Det skedde en ökning från 22 till 23 genom lantbruksförhandlingarna gällande de nationella stöden år 2001. Lagen ändrades här också år 2001 på det sättet att man utökade semesterdagsrätten till 23 dagar så där har vi följt riket. Men i landskapsstyrelsens nu aktuella framställning som var kostnadsneutral, har vi inte följt riket, så vitt jag vet är det här ett eget.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Fru talman!

    Tack för det. Det betyder alltså att i riket gjordes den senaste justeringen 2001 och det var från 22 till 23 dagar, man förlängde förmånen med en dag. Nu föreslås att vi här på Åland skall öka den till 30 dagar. En vecka? Det skulle vara intressant att höra motiveringarna. Det är väldigt generöst. Varför avviker man från riket? Det är klart att det finns självstyrelsepolitiska motiv till det, men eftersom det ändå är en sociallag skulle det vara bra att höra argumentationen. Inte får ÅHS-anställda en semestervecka till så där på ett bräde för samma pengar som de förtjänar idag. Hur skall man se på det här egentligen, vad är resonemanget bakom det hela?

     

    Landskapsstyrelseledamot Sarin Grufberg, replik:

    Fru talman!

    Bakgrunden är två orsaker: det öppna  landskapet och socialt. Det är en särskild grupp som här föreslås få utökad semester, det är jordbrukare med minst 20 djurenheter, om vi går till landskapsstyrelsens framställning. Det är en grupp lantbrukare som är oerhört bundna till sina gårdar och där de har väldigt små möjligheter att ta ut lediga dagar eller semester. För att det skall fungera med djurhållningen har vi föreslagit detta, för att inte lantbruksgårdarna med djur skall minska ytterligare. Vi behöver dem för det öppna landskapet.

     

    Ltl Lindholm, replik:

    Fru talman!

    Jag skulle vilja ha ett förtydligande från ltl Barbro Sundback. Hon nämnde i sitt anförande att man inte kan göra de förmåner som man går inför sämre. Det skulle vara ett motiv för att man nu istället skulle ta ett klämförslag och i så fall föra det här tillbaka till landskapsstyrelsen. Då skulle jag vilja ha svar på en fråga. Vi har redan i dag en gård med två semesterberättigade 23 + 23, den gården har redan 46 semesterdagar. Kan då ltl Sundback förklara för mig hur det skulle gå för den gården.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Fru talman!

    Idag torde det vara så att man inte kan ta ut de här två semestrarna samtidigt utan det sker vartefter. I den här framställningen skulle det också vara tal om samtidig semester. Går man in för det kommer det inte att vara möjligt att gå tillbaka till det andra systemet för då kommer det in alla möjliga sociala argument, att det är ett gift par och de måste få semestra tillsammans och annars blir det eländen i det avseenden. Det blir ofta så i den här debatten, för att behålla förmånerna tar man till allt möjligt. Vill man faktiskt gå in för en gårdsvis semester borde man inte nu gå längre än vad landskapsstyrelsen föreslår för annars kommer det igen många nya krav.

     

    Ltl Lindholm, replik:

    Fru talman!

    Jag uppfattade inte svaret. Enligt mitt sätt att se, om vi talar om gårdsvisa semesterdagar, är det det vi har idag. En gård med 23 + 23, alltså där två är semesterberättigade, har 46 dagar. Det vi föreslår är ju att om man gör det här tillsammans, om de två semesterberättigade på gården vill fira semestern tillsammans, skulle det i så fall vara 30 dagar. Med ltl Sundbacks resonemang skulle vi redan nu göra en försämring i den sociala förmånen, som hon kallade det, och som hon menar att inte skulle vara möjligt i ett senare skede.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Fru talman!

    Ja, kanske jag har råkat in i ett alltför komplicerat resonemang vad jag menar och vad ltl Lindholm menar. Det som vi från socialdemokratisk sida driver är att den här semestern relateras till gården och den arbetsbörda som man räknar ifrån, om det är en, två eller tre som utför arbetet är av underordnad betydelse, men att semestern skall relatera till arbetsbördan. Det finns inte några färdiga lösningar på det utan det är just det som kräver att man närmare måste titta på det här och komma med något rimligt förslag. Ju mera valmöjligheter och utökningar som man kommer med, desto svårare kommer det att bli att förändra systemet för man måste ta med det som redan har uppnåtts vid tidigare lagstiftning. Det är jag ganska övertygad om. Eventuellt att man kan förhandla bort det, men ett pris har det säkert.

     

     

    Ltl Pehrsson, replik:

    Fru talman!

    Ltl Sundback frågade om vi i majoriteten prioriterade just den här gruppen, om vi anser att de är en utsatt grupp och det kan jag erkänna att vi anser att det är en utsatt grupp. Dels har man en stor bundenhet när det gäller att hålla djur. Vi vet att de inte ens har möjligheter till veckoledigheter  som man har inom alla andra yrkeskårer, man jobbar sju dagar i veckan. I utskottet kom det fram att man i riket, när man diskuterar semesterlagen, funderade på att benämna den årsledighet istället för semesterledighet just på grund av att man inte har varken veckoledigheter eller andra ledigheter som andra yrkesgrupper har. Då kanske det inte är riktigt rätt att kalla det enbart för semester. Det var en parentes.

     

    Som jag sade är det svårt att förstå för den som inte har utövat djurhållning och jordbruk hur pass krävande och hur pass bunden man är. Dessutom kom semesterlagen och erbjudande om ledighet till just som ett konsumentstöd. Det var genom lantbruksförhandlingar som lantbrukarkåren istället för att höja produktpriserna erbjöds en social förmån som innebar dessa lediga dagar. Den bygger fortfarande, trots att prisförhandlingarna inte pågår på samma sätt, på samma sak och förmånen finns kvar i riket. Det är inget speciellt för Åland, precis som det har kommit fram från olika håll.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Fru talman!

    Ja, jag tycker att det var bra att ltl Pehrsson sade att det här är en grupp som man från majoriteten tycker att är mycket utsatt och att den behöver allt tänkbart stöd. Det som ändå för mig är lite stötande är när ltl Pehrsson sedan i andra sammanhang säger att den här gruppen absolut inte vill ta emot något bidrag. Någonstans håller inte resonemanget. Å ena sidan vill inte gruppen ta emot bidrag och å andra sidan har vi en hel del bidrag som vi både höjer och utvecklar för att den här utsatta gruppen skall känna sig omhändertagen. Det som är trist är att det sker på bekostnad av t.ex. de som bor på hyra och andra som inte har så stora inkomster. Det är deras pengar som används nu för att stötta den här gruppen. Jag skulle vilja se en större social rättvisa och en bättre jämlikhet när det gäller grupper som är i behov av sociala förmåner på Åland. Nu är det ganska få grupper som kan nyttja de förmåner som självstyrelsen erbjuder. Just den här gruppen har starka företrädare i majoriteten. Det har vi erfarenhet av.

     

    Ltl Pehrsson, replik:

    Fru talman!

    Det sker inte på bekostnad av andra löntagare och andra som har det svårt eftersom det här gavs som ett konsumentstöd. Istället får de ett billigare produktpris, maten är helt enkelt billigare på grund av att man istället gav den här sociala förmånen. Därför gynnar det alla grupper. När det gäller den prioriterade gruppen vet vi att det är en minskande grupp. Vi fick statistik över åldersfördelningen när det gäller lantbrukare och på en skala 0-12 ligger lantbrukare mellan 30-40 år på siffran fyra, medan lantbrukare mellan 50-60 år är uppe i tio. Det är förmodligen en grupp där lantbruken läggs ner. Det är inte hela gruppen, men det är ganska många som inte har någon efterträdare och som lägger ner sina lantbruk eller säljer till enskilda. Trenden är sådan att gruppen minskar hela tiden och därför vill vi också från majoritetens sida se till att det ges möjligheter att kunna fortsätta. Vi anser att det är viktigt både för miljön och den rena maten i vårt landskap att satsa på den här gruppen så att vi har närproducerade produkter och ett öppet landskap samt att vi fortsättningsvis har djurhållning i landskapet. Det är viktiga bitar som det är värt att satsa på, men som tydligen inte ltl Sundback tycker att är.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Herr talman!

    Ltl Pehrsson drar förhastade slutsatser. Jag är beredd att stöda landskapsstyrelsens förslag, men jag skulle nog gärna vilja få det klart belagt att de sju extra semesterdagarna, som majoriteten vill betala åt lantbrukarna på Åland, påverkar matpriserna så att det blir billigare matpriser på Åland. Vi har landets högsta trots att vi antagligen har landets mest förmånliga bidrag till jordbruket. Jag erkänner gärna min okunnighet, men jag vill se mera fakta och en redovisning över på vilket sätt en utökning med en veckas ledighet för de åländska lantbrukarna påverkar priset på livsmedelsprodukterna på Åland. Jag tycker nog att det är ett fult resonemang det här med öppet landskap och miljön, det här är en ren och skär social förmån. Det finns inget som tyder på att det här i sig skulle bidra till att hålla landskapen mera öppna. Det är som ltl Pehrsson säger att yrkesgruppen minskar trots alla dessa stöd. Det är frågan om en social förmån och den andra retoriken tror jag att vi kan spara till någon annan gång.

     

    Ltl Lindeman, replik:

    Herr talman!

    Jag nämnde att det bygger på rikslagstiftning och det vidhåller jag fortfarande, men jag sade också, inte bara i den här lagstiftningen utan också i andra, att det ofta kommer till förmåner på Åland utöver rikslagstiftningen. Det här är en typisk sådan. Någon gång har jag sagt när jag tycker att vi tittat för mycket på rikslagstiftning att självstyrelsen på Åland är som i riket och lite till. Det stämmer ganska bra överens med många av de lagstiftningar vi har, vi vågar inte riktigt börja från noll på Åland utgående från våra behov och kasta loss. Det är naturligtvis så att man kan se det som en viss bekvämlighet, varför skall vi uppfinna eget flera gånger om om det är bra, det skall vi naturligtvis ta vara på.

     

    När det gäller den lantbrukarkåren kommer den oberoende av vad vi gör antagligen att minska. Det är en livsstil i dag att vara jordbrukare med djur och med kor framför allt som binder mer än någonting annat. Den livsstilen passar färre och färre. Jag tror inte att vi där kan komma emot med ekonomiskt stöd för att få det att ändra utan verkligheten är sådan tyvärr om inte någonting annat kommer att hända.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Herr talman!

    Det var bra formulerat som ltl Lindeman sade att vi har det som i riket men lite till. Det som jag som socialdemokrat skulle vilja tillägga är att det här lite till borde vara mera socialt rättvist fördelat. Det gäller inte alla grupper idag, utan det är vissa grupper som får det här lite till. Ibland får de lite till och lite till och lite till, medan de andra inte får någonting. Det är det som är den socialdemokratiska värderingen av självstyrelsepolitiken som nu förs.

     

    Ltl Sjöblom:

    Herr talman!

    Som jag har läst utskottets betänkande skiljer det sig ganska mycket från vad landskapsstyrelsen i grunden föreslog. Jag läste landskapsstyrelsens framställning så att det var de 17 gårdarna som hade en ensam lantbrukare med över 20 enheter som skulle gynnas. De sju dagarna skulle vara en extra morot för dem som drev gårdarna ensamma. Jag tror att det här kommer att bli ganska dyrt. När man läser utskottets betänkande och landskapsstyrelsens framställning framgår det att det finns ungefär 17 enheter på Åland i dag som har 20 djurenheter och skulle vara berättigade enligt landskapsstyrelsens förslag till 30 semesterdagar. De driver sina gårdar ensamma. Sedan säger utskottet att det också finns lantbrukare på Åland som har mellan 10 och 20 djurenheter och de här gårdarna drivs också av en person och de är 28 stycken. Alltså har man utökat förmånen för många fler än vad landskapsstyrelsen säger i sin framställning. Det skulle alltså handla om 45 gårdar, men nu är det så att utskottet föreslår är att också de jordbruk som drivs av fler jordbrukare på samma gård får samma rättigheter. Det man har gjort är att man har ändrat siffran minst 20 till minst 10 och det kommer att få förödande effekter. På ett lantbruk med minst 10 djurenheter, landskapsstyrelsen hade 20, och med endast en semesterberättigad lantbrukare så har man rätt till 30 semesterdagar. Det var vad landskapsstyrelsen föreslog. De som har minst 20 skall vara berättigade till 30. Nu föreslår man att om man är ensam lantbrukare och har minst 10 djurenheter skall man också få 30 dagar, men också de som är två eller flera skall få, alla skall få. Man har utökat kostnaden långt mycket mer än vad som framgår i utskottets betänkande.

     

    Landskapsstyrelsen hade en målsättning att finansiera det här med den moroten att lantbrukarna kunde få ta ut den tillsammans om man hade mellan 10 och 20 enheter. Då skulle det i och för sig vara en självfinansiering, men nu börjar det kosta och det är inte bara 28 lantbrukare till utan det är de plus de som är flera. Ja, så står det, ltl Pehrsson! Uttryckligen står det: På ett lantbruk med minst tio djurenheter och med endast en semesterberättigad lantbrukare har lantbrukaren rätt till lantbruksavbytare i 30 dagar för semester. Då är vi överens. Detsamma gäller på lantbruk med minst 10 djurenheter som drivs av flera semesterberättigade lantbrukare, under förutsättning att två av gårdens semesterberättigade lantbrukare väljer att ta ut all semester samtidigt får man istället för 23 + 23 dagar, alltså 30 dagar tillsammans, men på den gården, det står att de kan vara två eller fler, finns det ytterligare 23 dagar att ta ut. Det finns maximalt 46. Hur är det med jordbrukarnas semester? Är man fyra på en gård som är jordbrukare blir det 23 + 23 +23 +23 och väljer två av dessa är det 30. Det står så här, minst två står det. Nej, det här köper jag inte. I det här skedet, herr talman, stöder jag landskapsstyrelsens framställning.

     

    Ltl Pehrsson, replik:

    Herr talman!

    Nej, vi har inte ändrat på landskapsstyrelsens framställning när det gäller jordbruk där man är två som är semesterberättigade. De kan fortfarande ta ut 23 + 23 dagar eller 30 tillsammans. Om det är så stora gårdar att det finns flera än två som är semesterberättigade kan den tredje naturligtvis ta ut sina 23 dagar, men i ansökan finns det kriterier för att man skall vara berättigad att ta ut. Det krävs ett visst antal djurenheter för att flera personer utöver de två tillsammans skall få ta ut semester. Vi har inte ändrat någonting på landskapsstyrelsens framställning annat än att vi har gett gruppen med 10-20 djurenheter, som jobbar ensamma, möjlighet att också ta ut 30 dagar. Vi har tagit bort gränsen på 20 djurenheter, det är det enda vi har ändrat från landskapsstyrelsens framställning.

     

    Ltl Mattsson:

    Herr talman!

    Jag hoppades att utskottets medlemmar skulle få sköta om framställningen och betänkandet, men efter den socialdemokratiska inblandningen, med självutnämnda förståsigpåare, skulle jag vilja kalla debatten för en lokalrevy. Till skillnad från det vanliga har ltl Sundback inte läst på vad hon pratar om och har inte förstått. Det gjorde hon inte heller i debatten vid den senaste revisionen av det här, som de personer som då satt i salen mycket väl minns.

     

    Vad gäller framställningen har man ifrågasatt målsättningen. Det är ingen som har diskuterat det, den är bara ifrågasatt. På sidan ett under allmänna motiveringarna står det 2 punkt Målsättning. Läser man där, men inte kritiserar det utan bara ifrågasätter det som utskottet har kommit fram till, har man inte läst det, helt uppenbart. Har man en annan uppfattning borde man väl framföra den och inte kritisera det som utskottet säger.

     

    Sedan till saken i paragrafen som föreslås ändrad. Det är mycket märkligt att varken ltl Sundback eller ltl Sjöblom har läst på. Utskottet har valt att ta bort en uppenbar orättvisa mellan dem som sköter ladugårdar om 10 eller 20 djurenheter. Det var en orättvisa här, hur stor skillnad i arbetsinsatser är det att sköta 19 enheter än att sköta 20. Knappast vet ltl Sundback det, men jag tror mig kunna säga att skillnaden är hårfin. När man har en avbytare inne jobbar han i princip lika lång tid i den ladugården. Skall det då vara så stor skillnad att den ena får det ena och den andra får det andra. Jag stödde den förändring som har gjorts när den har varit aktualiserad i vår lagtingsgrupp. Vi får acceptera att det blir en kostnadsökning, men den kostnadsökningen ryms väl inom ramen, har vi fått berättat för oss. Sedan måste vi så småningom komma fram till om vi måste göra prioriteringar. Ja, inte tror jag att det är ltl Sundbacks bostadsbidrag som ryker för det här. Det lovar jag.

     

    När förmånen uppkom i tiden och vi övertog vår lagstiftningsbehörighet har det sagts att det då antagligen var en högprioriterad fråga för dem som satt i landskapsstyrelsen och att de på andra håll i riket fanns en rödbrokig skara som också prioriterade den här frågan. Om jag inte är helt vilse var det precis samma rödbrokiga skara i den här salen på den tiden och då framfördes inte, vad jag kan minnas och ingen har sagt någonting, några invändningar mot övertagande och införande av förmånen. Jag var inte med, nej, men jag tror inte att ltl Sundback heller var med.

     

    Ltl Wiklöf, replik:

    Herr talman!

    Det är fantastiskt att av denne centerpartistiska regissör få höra talas om denna revy där socialdemokraterna skulle vara aktörerna på tiljan. Jag vill uttrycka min stora tillfredsställelse över att jag i replikväxlingarna på denna scen också har utskottsordföranden Pehrsson, ministern Sarin Grufberg, ledamoten Harriet Lindeman, väninnan Lindholm m.fl. med. Är det inte ett fantastiskt spel när praktiskt taget hela auditoriet genomsyras av en ganska enhetlig uppfattning i denna gårdsvisa frågeställning, som vi jättegärna vill ha utredd. Nu är ltl Mattsson också med på scenen, men jag skulle säga att han möjligen är under kupan som en liten lätt sufflör, men inte något annat.

     

    Ltl Mattsson, replik:

    Herr talman!  Det är alldeles tydligt att lokalrevyn fortgår i debatten. Tydligen är det så att ltl Wiklöf, vilken jag icke nämnde i mitt anförande, ändå på något vis känner sig så träffad av det jag sade att han inte lyssnade på vad jag sade.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Herr talman!

    Ja, jag har förstått att jag ute i bygderna har förekommit i många revyer och jag har inte alls något emot det, det är bra för mina politiska och partiets fortsatta framgångar. Ltl Mattsson är för rättvisa. Han tycker att om man har 20 och 19 kor skall man ha lika mycket semester, därför går han in för att alla som har minst tio kor skall få 30 dagar. Men den där som nio då? Hur går det för honom eller henne. Mellan nio och tio kor måste det väl vara lika stort avstånd som mellan 19 och 20, om det här är matematik. Nej, ltl Mattsson, jag förstår resonemanget, men hela framställningen är lite knepig. Man täcks inte begära 30 dagar för alla tydligen och då har man gått in för att först favorisera gruppen som har mer än 20 enheter, sedan har ltl Pehrsson bedrivit politik i utskottet och liberalerna har hakat på och nu är det frågan om mellan 10 och 20 kossor och då skall alla få 30 dagar. Men nog kan det vara jättejobbigt för en som har åtta, som har ont i ryggen eller dålig ladugård, det har vi också hört att är ett argument. Jag tycker inte att ltl Mattssons fantastiska inlägg skänkte någon större insikt i den här sociala rättvisan för denna mycket utsatta grupp.

     

    Ltl Mattsson, replik:

    Herr talman!

    Det är uppenbarligen så att lokalrevyn fortsätter och ltl Sundbacks dåliga kunskap i ärendet är förvånande. Inte blir den som har nio djurenheter utan, nej de får 23 dagar och sedan var gränsen mer. Men det är som jag sade, att har man inte satt sig in i ett ärendet kanske man borde låta bli att blanda sig i det alltför mycket, för man hamnar ut på tunn is. Den är väldigt dålig så här års!

     

    Ltl Sundback, replik:

    Herr talman!

    Frågan gäller vilka lantbrukare som har djur som skall få 30 dagar. Det mest rättvisa är väl att alla får. Det kallas för generell välfärd. För att inte ltl Mattsson klarar av att argumentera är det fel på mig och det är ett vanligt tema i debatten.

    Ltl Mattsson, replik:

    Herr talman!

    Hur det blir med de olika nivåerna tror jag att det wiklöfska förslaget, som ltl Sundback och flera andra har understött, skulle kunna ligga till grund så småningom för en ny framställning och jag tror att de flesta står bakom den. Jag vill gå tillbaka till den första repliken som jag inte hann svara på när det gäller den politiska framgången och att vara framgångsrik vid lokalrevyer i lagtinget, får väl känneteckna den socialdemokratiska framgången från förra valet till det nuvarande resultatet och till det följande. Partiet skulle då minska med ett till. Centern tar tacksamt emot.

     

    Ltl Sjöblom, replik:

    Herr talman!

    När det gäller revyer är det hemskt bra om man är okunnig och inte har förstått någonting att man faktiskt frågar upp saker och ting i lagtinget, kanske det klarnar då eftersom ltl Mattsson kan det här mycket väl tydligen. Det är hemskt bra att vi får det här klarlagt hur det verkligen är. Jag är ganska övertygad om att oberoende om det är mellan 10 och 20 enheter och över 20 enheter som en lantbrukare har på sin gård och får 30 semesterdagar, blir det ingen prissänkning för lantbruket för de åländska konsumenterna. Utskottsordförande har flera gånger sagt att semestern är ett konsumentstöd.

     

    Ltl Mattsson, replik:

    Herr talman!

    Vi kan konstatera att lokalrevyn fortsätter när herr talman tilltalas med fru talman! Vad gäller skillnaden, som tydligen inte har gått in i den socialdemokratiska samlingen, brukar de konferera om olika frågor. Modellen som tidigare har varit är 23 +23 för två stycken lantbrukare som har mellan 10 och 20 djurenheter och den kan faktiskt kosta så att man måste ha en avbytare för var och en av dessa under 46 dagar.

     

    Ltl Sjöblom, replik:

    Herr talman!

    Jo, ltl Mattsson, det framgår klart och tydligt i landskapsstyrelsens framställning, men man ville i landskapsstyrelsens framställning ge en morot åt de lantbruksenheter som hade mellan 10 och 20 enheter. Om det fanns två lantbrukare där så hade man en förhoppning om att kunna finansiera dessa 30 semesterdagar för de 17 lantbrukare som har över 20 djurenheter på sin gårdar, genom att ge dessa två eller flera lantbrukare 30 dagar tillsammans. Nej, framställningen gick ut på att om två tog ut semestern skulle de få 30 dagar om de hade en djurenhet mellan 10 och 20 enheter. Så står det i landskapsstyrelsens framställning.

     

    Ltl Mattsson, replik:

    Herr talman!

    Det är just det som det inte står, däremot står det i utskottets betänkande att om dessa två tar ut semestern gemensamt får man 30 dagar förutsatt att detta sköts med en avbytare.

     

    TALMANNEN: Replikskiftena avslutade. Begärs ordet?

     

    Ltl Sjöblom:

    Herr talman!

    Eftersom replikskiftet var avslutat måste jag begära ordet. Jag läser nu ur landskapsstyrelsens framställning 9a §: ”På ett lantbruk med minst 20 djurenheter och med endast en semesterberättigad lantbrukare har lantbrukaren rätt till lantbruksavbytare i 30 dagar för semester. Detsamma gäller på lantbruk med minst 10 djurenheter som drivs av flera semesterberättigade lantbrukare under förutsättning att två av gårdens semesterberättigade lantbrukare väljer att ta ut all semester samtidigt och lantbruket under semesterperioden kan skötas av lantbruksavbytare utan risk för störningar i driften.” Så står det i landskapsstyrelsens framställning. Jag tror nog, ltl Mattsson, att jag har förstått vad det står i landskapsstyrelsens framställning, mycket tydligt och klart.

     

    Ltl Sundback:

    Herr talman!

    Eftersom ltl Mattsson så starkt kritiserat den socialdemokratiska gruppen för att inte ha förstått det här, inte har kunskap och överhuvudtaget inte klarar av uppgiften, så vill jag be ansvariga landskapsstyrelseledamoten förklara vad landskapsstyrelsen vill i den här frågan och på vilket sätt utskottets förslag skiljer sig. Vem är det som har rätt i den här frågan? Nu finns det för många förslag om den sociala förmånen. Nu tror jag att revyn är över, ridån håller på att gå ner.

     

    Landskapsstyrelseledamot Sarin Grufberg, replik:

    Herr talman!

    Som det just har sagts är syftet med landskapsstyrelsens framställning att de ensamma lantbrukare som har minst 20 djurenheter skall få en möjlighet till en utökad semester från 23 dagar till 30 dagar. För att finansiera denna utökning ges då en möjlighet till lantbruk där det finns två eller flera lantbrukare, att två lantbrukare som tar ut sin semester, dvs 23 + 23 dagar, samtidigt skulle få en sammanlagd semester på 30 dagar och därmed också en avbytare för det. Det är alltså det som skulle finansiera den utökade rätten för ensam lantbrukare såvida två lantbrukare tar ut semestern samtidigt.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Herr talman!

    Jag tror att det är ganska klart att vi i den socialdemokratiska gruppen har klart för oss vad det är som gäller. Det är väl ändå en så pass stor reform att frågan borde granskas lite mera. Tänk er att vi skulle ge ÅHS-anställda så här mycket utökad semester. Vari ligger den sociala rättvisan i den här frågan?  Vi måste tänka på att vi har många grupper som vi ansvarar för i samhället. Är alla faktiskt överens om att det går att göra så här enkelt. Landskapsstyrelsens förslag var ju ändå finansierat, men det är inte utskottets förslag. Lite förvånad är jag nog över att det går så lätt att fixa till det för den här gruppen.

     

    TALMANNEN: Replikskiftena är avslutade.

     

    Ltl Sjöstrand:

    Herr talman!

    Det här ärendet börjar bli ganska utmjölkat redan. Det har dragits i det ganska länge. Jag kan inte förstå varför det är så svårt att förstå den här biten. Landskapsstyrelsens framställning var ju att man skulle förbättra rätten till ladugårdsavbytare för jordbrukarna, för att man vill gynna jordbrukarna och behålla jordbruket kvar. Det har från fackfolk arbetats med förslaget och de var låsta till de regler att det skulle vara kostnadsneutralt. De försökte få fram ett någorlunda vettigt förslag, men de var låsta vid att de inte har den möjligheten som vi har i utskottet, att vi kan öka på kostnaderna om vi vill. Det fanns en viss orättvisa i förslaget, om man var två och hade minst tio djurenheter skulle man få 30 dagar, men om man var ensam så måste man ha 20 djurenheter. Enda skillnaden från framställningen är ändringen att även den ensamma jordbrukaren som har minst 10 djurenheter skall få 30 dagar. Det är den enda skillnaden mellan utskottets betänkande och framställningen. Jag kan inte förstå varför det är så svårt att förstå det.

     

    Utskottet har kommit fram till att det är ett rättvisare förslag, med rimliga kostnader som täcks av budgeterat anslag. Det behövs inte någon extra tilläggsbudget för att finansiera det utan det ryms under befintlig.

     

     

    Ltl Sjöblom, replik:

    Herr talman!

    Inte är det svårt att förstå att man i näringsutskottets betänkande har ökat från landskapsstyrelsens framställning när det gällde 17 lantbrukare till 45. Det förstår jag mycket väl, jag kan räkna.  Landskapsstyrelsens framställning handlade om 17 lantbrukare, näringsutskottets betänkande handlar om 45 lantbrukare. Det förstår jag mycket bra. Så mycket matematik kan jag att jag vet att det kostar pengar. I landskapsstyrelsens framställning hoppades landskapsstyrelsen själv att allt var självfinansierat, men 28 gårdar till. Det står i näringsutskottets betänkande, ltl Sjöstrand, att det kostar pengar för de här 28 gårdarna och det förstår jag också. Men hur konsumentpriserna skall sjunka med den här längre semestern för så här många som utskottet har utökat det till har jag ingen aning om. Jag kan förstå grunden till landskapsstyrelsens framställning, att man vill gynna de som har jättestora enheter, men nu vill man gynna även flera, 28 fler än vad landskapsstyrelsen ursprungligen ville.

     

    Ltl Sjöstrand:

    Herr talman!

    Det är helt korrekt som ltl Sjöblom säger. Moroten är att de som är två och som har över tio djurenheter, hur många som tar semester av dem, vem som gör det kostnadsneutralt. Det är precis som det står i utskottets betänkande. Utskottet var medvetet om att det skulle komma en tilläggskostnad. Vi har fått uppgifter om hur många jordbrukare det berör och vilka kostnaderna blir och det är redovisat i betänkandet. De pengarna ryms under befintligt anslag i budgeten. Jag förstår inte var problemet ligger.

     

    Ltl Sjöblom, replik:

    Herr talman!

    Jag vet inte om jag pratade om något problem, men det var ltl Sjöstrand som i sitt huvudanförande sade att det var kostnadsneutralt. Ja, i alla fall att det var finansierat och att det var svårt att förstå. Det jag har svårt att förstå är hur man skall finansiera det när man har utökat det från 17 gårdar till minst 45 eller fler.

     

    Ltl Sjöstrand, replik:

    Herr talman!

    Om ltl Sjöblom skulle ha lyssnat på utskottsordförandes presentation hade hon förstått. Ordförande förklarade tydligt och klart att under momentet i budgeten finns det pengar som täcker kostnaden som blir, tack vare att vi har minskat antalet djurenheter för ensamma ladugårdsskötare från 20 till 10 djurenheter. De kostnaderna täcks av befintlig budget.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Herr talman!

    Det är det politiska som är svårt att förstå. Vilken social rättvisa ser ltl Sjöstrand med det här, t.ex. de som önskar ett högre bostadsbidrag. De är ganska många. Är det för att de här är så få, det blir en liten elit som särskilt skall gynnas, eller de som har rätt till utkomststöd, de är få på Åland, men de har ett sämre utkomststöd t.o.m. än i riket, men de vill inte ltl Sjöstrand ens höra talas om. Det är där det är svårt att förstå liberalerna. Man vill gynna en grupp som redan är rätt så väl gynnad på bekostnad av en annan. Det finns ingen solidaritet i det här förmånssystemet utan det är rent politiskt. Man väljer ut vissa grupper och gynnar dem särskilt. Det har man möjlighet att göra med vårt självstyrelsesystem. Jag hade inbillat mig att liberalerna stod för mera social rättvisa på Åland, men det förefaller vara den gamla vanliga politiken. Avbytarsystemet och lantbrukarnas semester har varit ett av de mest favoriserade sociala områdena inom självstyrelsen. Det är bra, men det är synd att det sker på bekostnad av andra grupper som är betydligt svagare. Liberalerna stöder en sådan socialpolitik alldeles öppet.

     

    Ltl Sjöstrand, replik:

    Herr talman!

    Man skall inte ta grupp mot grupp utan nu behandlade vi en framställning som har kommit från landskapsstyrelsen, vilken jag även har förstått att socialdemokraterna har stött. Det gäller faktiskt utökade semesterförmåner åt vissa grupper av lantbrukare. Det är det framställningen gäller och det är det vi skall ta ställning till i lagtinget, om förslaget är bra eller dåligt. I utskottet kom det fram att vi har gjort ett bra arbete och stöder det här. Att man skall börja jämföra med andra grupper, minska på bostäder eller annat, har ingenting med det här att göra.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Herr talman!

    Jag förstår att ltl Sjöstrand inte vill jämföra för det blir plågsamt och pinsamt för liberalerna. Det är ändå frågan om bidrag, sociala bidrag, som överförs till jordbrukarna för att göra det möjligt för dem att ha mera ledigt. Om man istället överför bidrag till hyresgäster som är berättigade till bostadsbidrag har de bättre möjligheter att klara av sin ekonomi eftersom vi har så höga matkostnader på Åland. Men det har liberalerna satt kalla handen mot sedan de kom i regeringsställning. Vi socialdemokrater stöder landskapsstyrelsens framställning, problemet är här att utskottets majoritet har gått ifrån sin egen landskapsstyrelses framställning och utökat semesterförmånen ännu mera, med en hel vecka. Jag undrar om det inte skulle vara många inom t.ex. ÅHS som tyckte att det här låter som en bra förmån, någonting som vi också gärna tar emot. Det är ändå så våra väljare resonerar, om den ena gruppen kan få förmåner så varför skall inte den andra också få. Det är den politiska fördelningspolitiken som man måste ta ansvar för nu och den gynnar inte alla grupper lika mycket. Det finns favoriserade grupper som självstyrelsen går att utnyttja om majoriteten är för att favorisera. Här har vi nu en utsatt grupp som favoriseras av centern och liberalerna.

     

    TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

     

     

    Föredras för första behandling ärende nr 6:

     

    Näringsutskottets betänkande nr 12/2001-2002 angående upphävande av landskapslagen om snabbare indrivning av vissa skogsförbättringslån. (FR nr 9/2001-2002).

     

    Ltl Pehrsson:

    Fru talman!

    Landskapsstyrelsens framställning angående upphävande av landskapslagen om snabbare indrivning av vissa skogsförbättringslån har behandlats av näringsutskottet och vi har kommit fram till att enhälligt förorda att nämnda lag upphävs. Det handlar om en gammal lag, från 1977, och vi har såväl i motiveringarna som i framställningen, genom de sakkunniga vi har hört i utskottsbehandlingen, kunnat konstatera att denna lag inte längre tillämpas. Själva tillblivelsen av denna lag härstammar från det kärva ekonomiska läget som rådde under 70-talet och som gjorde att staten beslöt att öka sina inkomster genom en snabbare indrivning av lån som beviljats före den då gällande rikslagstiftningen om skogsförbättring. Återbetalningstiden på dessa lån var mellan 15 och 34 år. Här på Åland skedde en motsvarande långivning enligt landskapslagen om skogsförbättringslån från 1968. Man ansåg det även här ändamålsenligt att tillämpa denna snabbare återbetalning av dessa lån.

     

    Utskottet har dock kunnat konstatera att det i dag inte finns några lån kvar som beviljas enligt denna lag vilkas återbetalningstid fortfarande löper. Idag sker finansiering av skogsförbättringsåtgärder enligt annan lagstiftning. Lagen fyller därför inte längre någon funktion och jag kan som lite kuriosa nämna att lagen faktiskt redan har lämnats bort ur Ålands lagsamling vid den senaste revideringen. Här har historien gått förbi oss. Näringsutskottet föreslår alltså enhälligt att lagen upphävs.

     

    TALMANNEN: Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Väckes förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

     

     

    Föredras ärende nr 7:

     

    Landskapsstyrelsens svar med anledning av ltl Roger Janssons m.fl. spörsmål angående lagberedningsplaneringen. (S nr 4/2001-2002).

     

    Först tillåts diskussion och därefter antecknas svaret till kännedom. Under diskussionen i ärendet kan väckas förlag om hemställan till landskapsstyrelsen. Förslaget skall samtidigt skriftligen överlämnas till talmannen. Har förslag till hemställan väckts bordläggs ärendet efter avslutad överläggning till en avgörande behandling vid ett plenum tidigast följande dag. Under överläggningen i ärendet kan det bordläggas första gången på begäran av två lagtingsledamöter och därefter en gång om lagtinget så beslutar. Diskussion.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson:

    Fru talman!

    Till först vill jag för lagtinget berätta att lagberedningen i dag fungerar bra och att de som arbetar där trots en stor arbetsbörda har en verkligt positiv inställning till sitt arbete och utför ett bra jobb. Jag förutsätter därför att eventuell kritik rörande lagberedningsarbetet inte skall riktas mot lagberedningens tjänstemän utan mot mig eller mot landskapsstyrelsen, som har det politiska ansvaret.

     

    En mycket stor omsättning av medarbetare på lagberedningen som har rått under en längre tid har nu förbytts i en mera fast medarbetarstab, vilket innebär att arbetet löper bra.

     

    Ett av syften med spörsmålet tycks vara att utgående från de tänkbara lagstiftningsåtgärder som redovisades när den enkla frågan ställdes strax efter det att den här landskapsstyrelsen tillträdde visa att författningsarbetet i den här landskapsstyrelsen har varit obetydligt, åtminstone till den del det har gällt att förelägga lagtinget förslag till ny eller reviderad lagstiftning. Det är tydligen ett missförstånd från spörsmålsställarnas sida att det har givits något löfte i samband med svaret på den enkla frågan att alla de lagar som då räknades upp skulle föreläggas lagtinget inom 2001 eller strax därefter. Den uppräkning som gjordes då var exempel på lagstiftning som efter utvärdering och eventuell beredning kunde bli framställningar som förelades lagtinget.

     

    För att visa vilken volym av författningsarbete som åstadkommits under den här landskapsstyrelsens tid har vi i svaret på spörsmålet påpekat att 15 framställningar i alla fall har tillställts lagtinget och dessutom har 23 landskapsförordningar utfärdats samt en överenskommelseförordning. Därutöver har några landskapsstyrelsebeslut beretts och lagberedningens kunskaper har också tagits i anspråk i EU-ärenden.

     

    Jag har i detta sammanhang anledning att använda en av spörsmålsställarnas, ltl Roger Janssons, egen motivering i ett liknande sammanhang, att lagstiftningen till allt större del numera ersätts med utfärdande av förordningar och det här bygger på EU-rättsakter och den inställning som också lagtinget har tagit, att man i vissa fall kan utfärda förordningar i stället för att stifta lagar. Av de förordningar som landskapsstyrelsen har utfärdat är ett flertal rätt betydande och två är riktigt stora. Det säger sig självt att utarbetande av förordningstexter också är arbetsdrygt; i ett flertal fall har EU-regler tvingat fram förordningarna och därför har man varit tvungen att prioritera dem framom lagstiftningsåtgärder. Att i ett sådant läge även hinna med att utarbeta större lagframställningar har av tidsskäl varit svårt.

     

    Spörsmålets kläm frågar efter vilka större lagframställningar landskapsstyrelsen avser att förelägga lagtinget under 2002 och dessutom efterfrågas en ungefärlig tidtabell för dessa framställningar.  I svaret på spörsmålet nämns ett antal framställningar som landskapsstyrelsen har ambitionen att förelägga lagtinget under vårsessionen detta år. En del av framställningarna räknar landskapsstyrelsen med att skall kunna ligga på lagtingsmännens bord då lagtinget samlas i början av mars. Att närmare ange någon exakt tidtabell kan vara vanskligt eftersom ett lagberedningsärende av många orsaker kan fördröjas. Vi vet att det förekommer remissrundor och det finns andra ärenden som kan komma emellan och ett ärende kräver också kvalificerad majoritet i lagtinget. För planering av lagtingets arbete torde det räcka till att ett antal framställningar överlämnas till lagtinget i början av varje session som sedan kan fördelas till det utskott där de hör hemma och att man på det sättet kan planera lagtingets arbete.

     

    Lagberedningssituationen i detta nu är den att den största mängden EU-ärenden är avklarade och de framställningar och förordningar som föranleddes av införandet av EU-valutan har i stort gjorts färdiga. Det här betyder att krafterna numera kan läggas på beredning av ny eller reviderad lagstiftning och det kommer framöver givetvis att märkas i lagtinget så att de lagstiftningsärenden som nämns här är aktuella och vi gör allt vad vi kan för att försöka hålla lagtinget sysselsatt med relevant lagstiftning.

     

    Ltl Roger Jansson:

    Fru talman!

    Dagens spörsmål om uppgifter från landskapsstyrelsen om lagberedningen och lagstiftningen under 2002 är ett mera normalt spörsmålsärende och inte särskilt dramatiskt alls, till skillnad från gårdagens spörsmålsdebatt om skattegränsen, som kanske borde ha varit en misstroendedebatt. Men det får vi återkomma till. Det här är en helt vanlig dialog med de instrument vi har i lagtinget för att diskutera väsentliga gemensamma frågor med landskapsstyrelsen. Inom ramen för enkel fråga är det svårt, som vi märkte i april och dessutom var tiden som den nya landskapsstyrelsen då hade suttit väldigt liten, eftersom enkel fråga inte ger särskilt mycket utrymme för diskussion.

     

    Även om landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson ifrågasatte målet med spörsmålet, att det skulle vara för att på något sätt också här klä av landskapsstyrelsen och visa att man inte får så mycket gjort, vill jag säga att så är det inte, utan det är så att vi alla undertecknare har säte i lagtingets alla specialutskott och där behöver vi faktiskt veta vilket lagarbete som är aktuellt för lagtingsperioderna. Här är det fråga om bara ett år och det är en klart överblickbar period. Vi har sagt flera gånger att budgetåret egentligen är för kort. Nog måste man veta ungefär vad man har för lagar på ett år också, så det är egentligen bara det vi frågar om.

     

    Ur oppositionens synpunkt påverkar landskapsstyrelsens förslag till lagstiftning – det arbete man för hit – vårt övriga arbete i oppositionen. Ju mera lagstiftning vi får desto mindre initiativ behöver vi ta. Vi behöver kanske inte lägga så många motioner då, vi kanske inte behöver lägga så många lagmotioner heller i väsentliga ärenden, typ plan- och bygglag. Vi har naturligtvis orsak att utgående från det svar vi har fått överväga lagmotioner också nu, men det är bra att veta ungefär vad lagtinget har för arbete framför sig. Naturligtvis vore det också bra att veta vilka meddelanden och annan verksamhet som landskapsstyrelsen planerar där lagtinget skall involveras, för vår planering och inte minst för oppositionens planering av alla våra initiativ. Ni vet att vi är ganska så aktiva och har en hel som vi funderar på vad vi skall göra. Och ju mera vi vet då om vad landskapsstyrelsen har för planer för oss desto lättare blir det, åtminstone att undvika att komma med alltför mycket från oppositionens sida.

     

    Det som landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson sade om lagberedningen var glädjande, att den nu fungerar bra och att man har en situation, uppenbarligen trots tjänstledigheterna, på enheten som är stabil. Det gör att vi säkert kan se fram emot en ökad produktivitet när det gäller också lagtingets arbete.

     

    Spörsmålet gäller naturligtvis enbart den politiska landskapsstyrelsen och dess planer för lagstiftningen samt dess planer därmed för lagtinget. Den diskussion vi förde här inom ramen för enklafrågeinstitutet i slutet av april uppfattade inte jag som löften av landskapsstyrelsen, som landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson trodde att det var, utan jag uppfattade det som information från landskapsstyrelsen över vilka planer landskapsstyrelsen hade. Är det rätt eller fel? Jag tror att det skall uppfattas på det sättet. Då angav landskapsstyrelsen först sju stycken lagar som man planerade leverera till lagtinget, men jag vill säga att man nästan lovade i det fallet; man sade åtminstone att de skall komma rätt snabbt. Såsom av spörsmålet framgår – efter ytterligare nio månader – har två av dessa levererats: samfundsskattelagen och plan- och bygglagen, som ju hade utarbetats i den tidigare landskapsstyrelsen. Fem lagar var alltså kvar på den lista som landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson sade att lagtinget kunde förvänta sig: arbetsmarknadslagarna, barnomsorgslagen, lag om klienters rättigheter, nya lagar om landskapsandelarna och personregisterlagstiftningen. Det är skäl i dag ändå att landskapsstyrelsen redogör varför ingen av dessa fem kvarvarande lagar finns med i landskapsstyrelsens uppräkning nu, nio månader senare. Jag trodde åtminstone att de brådskande arbetsmarknadslagarna och barnomsorgslagen skulle ha varit nämnda från landskapsstyrelsens sida för år 2002, när de i princip var lovade under 2001. Så läste jag stenografiska protokollet när det gällde landskapsstyrelseledamoten Sune Erikssons förberedda svar i slutet på april.

     

    I den fortsatta diskussionen nämnde landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson tio lagar till. De uppfattade jag inte som lovade utan som en information om att de skulle komma så småningom. Av de tio är tre angivna som att de skall komma i början av vårsessionen. Det är alltså yrkeshögskolelagen, lagen om jordförvärv och det är uppenbarligen en del av det som vi kallar lantbrukslagen; lantbrukslagen är att slå ihop flera av de lagar som berör jordbruksstöden. Här talar landskapsstyrelsen bara om en ny lagstiftning om lantbruksstöd. Det är möjligt att det är samma. I så fall är det tre av tio. 17 stycken nämndes av landskapsstyrelsen, två är levererade och tre är nu lovade! Det blir tolv som inte överhuvudtaget nämns av de tidigare. Vicelantrådet ler – och det gör jag också!  Av dem som inte heller nämns av den senare listan är lag om sjösäkerhetscentrum, polislagen, körkortslagen, lag om offentliga nöjestillställningar, veterinärvårdslagen, näringsstödslagen, lag om offentlig upphandling. Det vore naturligtvis bra att få höra vart de har tagit vägen i hanteringen, om de inte är aktuella mera. Sedan nämndes i den debatten ytterligare fyra lagar utöver de 17 som landskapsstyrelsen nämnde: behovet av offentlighetslagen, behovet av en förnyad finansförvaltningslag, arkivlagen, som är väldigt gammal och i behov av förnyelse samt renhållningshållningslagen. Dessutom nämndes båtlagen  och den är ju levererad hit.

     

    Det här tycker jag är den diskussion som är värdefull att föra mellan landskapsstyrelsen och lagtinget att i början av året eller helst i början av höstsessionen om hur programmet ungefär kan se ut. Jag tror att vi säkert till hösten kommer att återkomma till de frågorna utan att det skulle vara någonting betalt för gammal ost, som vi har fått höra tidigare. Det är faktiskt inte det, utan det är omsorg om ert och vårt arbete.

     

    I svaret på spörsmålet är det två stycken som anger det som vi har frågat om, medan resten är ett resonemang om att alla lagar är väsentliga, och är de inte väsentliga för en person så är de väsentliga för andra och i utskotten brukar det komma fram att det brukar vara ganska väsentligt fastän det inte ser så ut. När det gäller euroomräkningslagarna vill jag ändå säga att de är inte av den arten, och det är i alla fall hälften av de 15 som landskapsstyrelsen har levererat på tio månader.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson hänvisade till vad jag tidigare har sagt som lantråd när jag fick frågan i lagtinget om varför man inte hade mera lagstiftningsarbete och då svarade jag att under nittiotalet har det skett en övergång mera till ramlagstiftning; det kommer att innebära minskad lagstiftning, så har det skett i riksdagarna i Norden och så sker det också i Ålands lagting. Vi kommer aldrig tillbaka till de tider när vi hade över 50 lagframställningar per år, men volymen lagarbete, precis som landskapsstyrelseledamoten Eriksson var inne på, är snarare större nu än mindre, genom EU-anpassningsproblematiken och genom förordningarna, så vi ligger på närmare 100 titlar ändå varje år i lagberedning. Landskapsförordningarna är ofta väldigt stora. Det sade jag också då i mitt svar. Då intresserar det mig eftersom det också här bland tjänstemännen har sagts att i medlet av nittiotalet minskade antalet lagframställningar betydligt och det gjorde de, så jag tänkte att nu skall jag jämföra hur det var 1996 och hur det är 2001. Då visade det sig att det i alla fall kom många stora lagar 1996. Jag gjorde en lista på dem. Det var sådana stora lagar som hela kommunallagen, som gjordes helt om, vi hade stora miljölagar, miljöprövningsnämnden och skogsvårdslagen och begränsning av tobaksrökningen, jordförvärvslagen, som sedan bortröstades av oppositionen – den skall nu komma igen – barnomsorgslagen var inte heller någon liten lag. Det var sammanlagt 27 framställningar på samma tid som den här landskapsstyrelsen nu har kommit med 15 och följande år 1997 var det sedan 30 framställningar på ungefär samma tid som den här landskapsstyrelsen nu har kommit med 15, varav flera är väldigt små. Jag håller med om att man inte kan räkna antal på det här sättet utan man måste se vad det är för lagar man kommer med. År 1997 var det en jättelag om landskapets allmänna förvaltning, den stora förvaltningsreformen och ytterligare en stor miljölag: naturvårdslagen. Sedan kom dessutom vattenlagen därpå följande år.

     

    Det är alltså bra om vi kan ha en någorlunda volym av lagar från landskapsstyrelsens sida och det är särskilt bra, som spörsmålet går ut på, att vi skulle veta lite på förhand. Då kan man väl nog säga att svaret till den delen skulle gärna få vara lite tydligare. Man säger att i början av vårsessionen kan nämnas en ny lagstiftning om yrkeshögskolan, jordförvärvslag, en ny lagstiftning om lantbruksstöd. Det är allt okej. Sedan är man lite osäkrare hur man under vårsessionen kan leverera de övriga lagarna. Ändring av kommunalskattelagen är okej; ändring av kommunallagen är lite förvånande på listan när man tänker på dem som jag räknade upp tidigare som var strukna. Det var många det: fem plus sju – tolv stycken har man ersatt med ändring av kommunallagen! Vad är det för någonting! Lagstiftning om subventionsbedrägeri är också någonting nytt, ändring av barnbidragslagen är också någonting nytt, ny lagstiftning om underhållsstöd är också någonting nytt, medan man har tagit bort sådant som lag om offentlig upphandling, näringsstödslagen m.fl. som jag redan räknade upp. Jag måste ändå få nämna barnomsorgslagen och arbetsmarknadslagarna. Varför det?

     

    En spörsmålsdebatt som har den här frågeställningen: Vilka större lagsframställningar avser landskapsstyrelsen att leverera under år 2002 och vilken är den ungefärliga tidtabellen skall naturligtvis inte ha som huvudsyfte att börja reda ut vad lagarna innehåller utan det är den politiska diskussionen som följer senare. Men det är klart att man i marginalen också måste ställa sig frågor: Varför byts lagar som upplevs inom förvaltningen och av oss politiker som väldigt väsentliga ut mot andra som inte kanske känns så dagsaktuella? Vi har uppenbarligen ett behov av ett fyrtio-femtiotal lagframställningar just nu i landskapet och då är det fråga om prioriteringar. Då har landskapsstyrelsen prioriterat dem som finns angivna i svaret. Man måste ställa sig frågan varför när man jämför med vilka som är borttagna.

     

    Jag skulle gärna vilja ha en komplettering av landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson eller lantrådet och vicelantrådet, som bägge är närvarande – det är trevligt – här i diskussionen.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson:

    Fru talman! 

    Beträffande ett av målen för spörsmålet läser jag bara innantill i motiveringen, där man säger att ett år snart har förflutit sedan landskapsstyrelsen tillträdde och att lagtinget har haft mycket lite lagstiftning sig förelagd under den här tiden annat än obetydliga euroomräkningar. Jag får ganska klart den uppfattningen. Men jag ser inget dramatiskt i spörsmålet på något sätt utan snarare är det så att det är ett bra instrument för att diskutera frågor och informera. Jag gjorde ett försök, förutom det ändå rätt digra svar som vi har givit spörsmålet, att förklara situationen och jag skall gärna berätta lite om de lagar och den lagstiftning som ltl Roger Jansson tog upp.

     

    Vi kan börja med arbetsmarknadslagstiftningen, som inte höll måttet vid granskningen utan den föll. Jag kan faktiskt säga, även om det låter hårt, att den var synbarligen bara halvgjord när den lämnades till lagtinget, för hela lagen måste ”grundrenoveras”. Den hade förtjänat mycket på att ligga ett par månader till i landskapsstyrelsen för beredning, för den hade helt fel inriktning och det är inte enkelt och inte heller något lite arbete att göra om denna rätt stora lag. Det finns dock en arbetsgrupp tillsatt med en lagberedare som jobbar med dessa frågor, så i sinom tid kommer den säkert, men till vårsessionen kommer den nog inte därför att det är för jobbigt och det är andra lagar som prioriteras. Jag kan bara berätta att yrkeshögskolelagen, som omfattar minst 60 paragrafer kommer att överlämnas till lagtinget under vårsessionen, förhoppningsvis i början och det är också ett jättearbete. Barnomsorgslagen är under utarbetande. Där kommer det antagligen att krävas också en remissrunda, så vi vet inte riktigt exakta tidpunkten för den. Lagen om jordförvärv, som ltl Jansson nämnde, bereder inte några stora svårigheter att komma överens mellan liberaler och center om ett förslag; problemet med den lagen är att det räcker inte med majoriteten utan vi måste också ha andra grupper från lagtinget med, varav det bara är framstegsgruppen som har förklarat sig villig att vara med i arbetet med den. Varken Frisinnad Samverkan, Obunden samling eller socialdemokraterna har velat vara med och jobba med den lagen i beredningsskedet, men självklart kommer vi, när vi har ett förslag, att komma till diskussioner om den. Näringsstödslagen, som också nämndes, är på kommande och där finns det ett arbete som går ut på också bredare lagstiftningsåtgärder inom jordbrukssektorn, där subventionsbedrägeri och liknande kommer in. Lagen om offentlig upphandling, som jag själv har varit talesman för, ligger för närvarande i finansutskottet, så man får väl vänta på det besked man får därifrån.

     

    En del av dessa lagar är under arbete och de kommer i sinom tid, men för att inte lova för mycket, så har vi i svaret angivit vilka vi med ganska stor säkerhet kan säga att kommer att komma till lagtinget under vårsessionen, och förhoppningsvis ett antal av dem i början av vårsessionen, så att lagtinget kan planera sitt arbete och oppositionen naturligtivs också utgående från det.

     

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Fru talman!

    Jag tackar för de komletteringarna från landskapsstyrelsens sida men har ändå några tilläggsfrågor, dels i det sammanhanget och sedan sådant som inte blev besvarat. När det gäller jordförvärvslagen är vi från Frisinnad Samverkans sida beredda att diskutera innehållet och riktlinjerna i den så fort centern och liberalerna har ett förslag att presentera för oss. Det betyder inte att vi står utanför det arbetet; om landskapsstyrelsen vill ha våra synpunkter kommer de, men det måste först finnas ett förslag eftersom det var en olycklig process här tidigare i lagtinget när vi förde fram den när vi satt i landskapsstyrelsen, som vi säkert delvis var medskyldiga till.

     

    När det gäller offentlig upphandling kan man inte hänvisa till att man inte jobbar vidare med den lagframställningen för att det råkar finnas en dåvarande oppositionsmotion i lagtinget just nu med första undertecknare ltl Sune Eriksson och jag har förstått att i finansutskottet hänskjuter man nu behandlingen på framtiden när det gäller den frågan, så jag hoppas att landskapsstyrelsen oberoende av motioner kan arbeta med erforderlig lagstiftning.

     

    Jag skulle gärna ha ett svar också om barnomsorgslagen. Hur har den stannat, men jag tror att också andra har frågor ikring den.

     

    Särskilt viktigt för min del är hur kommunallagen har rusat förbi alla andra lagar. Kommunallagen fungerar väldigt bra för kommunerna i dag. Det är inte några större problem. Nu har landskapsstyrelsen gått ut med en förfrågan, åtminstone till partierna om man har några problem med den, och det kommer väl så småningom svar och jag hoppas att det ges en ordentlig beredningstid åt det så att alla kommuner får vara med. Då undrar jag hur en sådan lag har kunnat rusat förbi alla de tidigare lagarna som fanns i landskapsstyrelseledamoten Sune Erikssons svar i april.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson:

    Fru talman!

    Som jag sade är barnomsorgslagen under arbete och den kan förhoppningsvis, om en remissrunda till kommunerna som möjligen blir nödvändig inte drar ut på tiden alltför mycket, bli aktuell inom vårsessionen ja.

     

    Beträffande kommunallagen är det ett initiativ från kommunförbundet där kommunerna har påpekat vissa problem med den nuvarande kommunallagen. Jag kommer inte exakt ihåg allt, men åtminstone en sådan sak som att i vissa små kommuner har bestämmelsen att man inte kan sitta i styrelse och nämnd samtidigt ställt till rätt stora problem. Det var också vissa andra förändringar. Vi har inte noggrant diskuterat den ännu, men om sådana ändringar skall göras bör de göras i tid så att ändringarna hinner träda i kraft före valet 2003, så att det finns nya och ändamålsenliga bestämmelser i kommunallagen då. Det är i så fall skälet.

     

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Fru talman! När det gäller kommunallagen måste det vara en politisk bedömning av landskapsstyrelsen att möjligen på basen av kommunförbundets skrivelse prioritera det lagstiftningsarbete som inte är alldeles enkelt och det tar mycket tid från lagberedningen före de övriga lagarna som har nämnts i sammanhanget. I det sammanhanget tycker jag ändå att det borde ha stått någonting om den lagstiftning som erfordras inför nästa val i anledning av den parlamentarismutredning som landskapsstyrelsen har tillsatt med lantrådet i spetsen. Vi har jobbat nu ett år i stort och skall här under våren försöka ange vilken lagstiftning som borde förändras inför valet, och det är en brådskande lagstiftning som måste tas nu under 2002. Den finns inte nämnd alls, trots att det är landskapsstyrelsens eget initiativ till förändring av vallagstiftningen och annan hithörande lagstiftning där  förhållandet mellan lagting och landskapsstyrelse kan komma in i bilden osv. Det var en lite lustig prioritering med kommunallagen, måste jag säga!

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson:

    Fru talman!

    Beträffande eventuell lagstiftning som kan grunda sig på parlamentarismutredningen har vi i landskapsstyrelsen och vid lagberedningen i dag ingen större kännedom om det därför att det har inte, vad jag vet, kommit något förslag om hur lagstiftningen skall ändras när det gäller lagtingsordning, landskapsstyrelselag eller om andra bestämmelser skall ändras, så vi måste först invänta initiativ från utredningsgruppen och om det krävs ändringar i lagstiftning kommer det givetvis att bli ett prioriterat område, om den skall träda i kraft till kommande val. Detta kan i sin tur betyda att någon av den lagstiftning som vi annars skulle ha prioriterat blir skjuten på framtiden. Så fungerar det; var och en som har jobbat inom förvaltningen, i lagtinget, i utskott osv. känner till problemen. Det är inte så entydigt att man bestämmer att så och så skall det bli, för det finns så mycket annat som kan vrida det hela åt ett annat håll.

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

    Fru talman!

    I landskapsstyrelsens svar angående spörsmålet nämns ingenting om barnomsorgslagen. Däremot berättade landskapsstyrelseledamoten Eriksson att den är på gång, men man vet inte riktigt när den kommer. I replikväxlingen här innan blev svaret på en direkt förfrågan att den eventuellt kommer under vårsessionen. Men det beror på hur kommunerna kommer in med sina remissutlåtanden. Landskapsstyrelsen har haft en väldigt lång tid som man har behandlat lagframställningen, så jag undrar nu om det är så vi skall tolka det att det finns ett förslag redan nu som är färdigt att gå ut på remissrunda till kommunerna, att alltså arbetsgruppen har färdigställt ett förslag?

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson:

    Fru talman!

    Förslaget är inte helt färdigt.

     

    Ltl Lindholm, replik:

    Fru talman!

    Eftersom det dröjer väldigt med just den här lagen och det har också sagts i landskapsstyrelsens utlåtande att när man byter ut personer så fördröjer det ytterligare arbetet, så kan jag bara säga här att vi från oppositionens sida är välvilligt inställda till att delta i arbetet för att få lagstiftningen inom en överskådlig framtid och när det i så fall är färdigt hoppas jag att man från landskapsstyrelsens sida möjliggör en ordentlig remissbehandling ute i kommunerna. Det upplevs nämligen väldigt besvärligt för många kommuner med just den här lagen; det gör det svårt med den subjektiva rätten som anges i den här lagstiftningen.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson:

    Fru talman!

    Det är just det som jag har försökt säga här att en ordentlig remissbehandling i kommunerna kan dra ut på tiden. Vi vet att man i olika kommuner har olika sätt att behandla sådana här frågor. Vissa ger svaret direkt från styrelsen, andra för frågor till fullmäktige och inget av de sätten kan jag kritisera, utan det är helt legitimt för kommunerna, men vi vet att mindre kommuner har inte ens varje månad ett fullmäktigesammanträde och då kan det dra ut på tiden. Därför vill jag flagga för en sådan ordning.

     

    Ltl Strand:

    Fru talman!

    Jag tänkte beröra två frågor som har aktualiserats i debatten men som är viktiga dels för mig personligen, dels för landskapsstyrelsen. Barnomsorgslagen är viktig för mig som småbarnsförälder och representant för flera föräldrar. Vi drev på vår förra minister i den här frågan hårt och vi hade ett tidsschema att den skulle vara klar 2001, för vi tror att det i barnomsorgslagen finns mycket grunder som man kan ändra för att få ett bättre samhälle för våra barn och ungdomar. Jag har frågat i liberala kretsar varför man inte jobbar vidare med det här och varför det inte kommer någonting och svaret jag har fått är att det finns ingen som driver på. Där kanske ansvarige ministern borde ta sig i kragen. Jag har också förstått att man inte är riktiga eniga, speciellt när det gäller de enskilda daghemmen. Kan detta vara orsaken till att lagen fördröjs? Jag hoppas att det inte är det, utan jag hoppas att den kommer vidare, för den är som sagt viktig.

     

    Den andra lagen är lagstiftningen om offentlig upphandling, där Sune Eriksson lagtingsledamot motionerade och tidigare har vi hört här i alla möjliga sammanhang att landskapsstyrelsen fixar det. Det skulle vara bra om landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson kommer upp och säger när kommer lagstiftningen till lagtinget, och kommer den överhuvudtaget? Då kan finansutskottet avslå motionen, men det blir inte riktigt trovärdigt att ja, den här ligger nu som en motionsform. Skulle den ligga som ett lagpaket skulle jag köpa resonemanget. Det har också visat sig på sista tiden att lagstiftningen är otroligt viktig, speciellt i upphandlingen kring skärgårdstrafiken; i dag verkar det vara kaos på allt som landskapsstyrelsen gör där. Inte minst för att få en bra upphandling, långa avtal och liknande skulle det kunna fungera och det skulle kunna bli kostnadseffektivt. Tidigare var det någon väg som landskapsstyrelsen inte hade ordning på upphandlingen överhuvudtaget, så här stöder jag Sune Erikssons hemställningsmotion och jag tycker också att landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson själv borde säga rakt ut att den här lagstiftningen kommer och den kommer till höstsessionen.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson:

    Fru talman!

    Beträffande barnomsorgslagen som ltl Strand nämnde har jag givetvis läst de protokoll som tillkom innan jag tog över och där finns nog inte några grundläggande förändringar i barnomsorgslagen. Jag undrar varifrån det i så fall har kommit. Det är sant att den subjektiva rätten är en fråga som man mycket noga måste fundera på. Däremot bereder frågan om enskilda daghem arbetsgruppen inte några svårigheter alls, utan det är nog en ganska liten fråga. Beträffande behandlingen av frågan om offentlig upphandling har jag varit ute efter – och det tror jag kommer att förverkligas – att reglerna för offentlig upphandling kommer att finnas tillgängliga för alla som är intresserade av dem. I vilken form det exakt kan komma skall jag inte orda om här, men en större öppenhet beträffande dem kommer nog att bli resultatet.

     

    Ltl Strand, replik:

    Fru talman!

    Om jag kan tolka landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson rätt här är det ånyo en 180 graders svängning när det gäller offentlig upphandling. Det är tydligen inte så viktigt att ha det i lag. Det var ett klart besked! Vad beträffar barnomsorgslagen var vi helt överens om inriktningarna i den i de politiska diskussionerna, där vi skulle göra det bättre för familjerna, så det var inte något problem. Men det skulle vara intressant att höra om arbetsgruppen sammanträder överhuvudtaget och hur många gånger har man sammanträtt under tio månader?

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson:

    Fru talman!

    Gruppen har sammanträtt rätt många gånger. Det är sant att det har varit ett uppehåll nu, men det beror på speciella orsaker. Arbetet går vidare och det är inte något problem med det. Beträffande reglerna om offentlig upphandling är det inte säkert att det måste vara en lag, utan det kan vara en förordning;  t.ex. på rikshåll har man löst det genom förordningar. Det viktiga i det sammanhanget är i alla fall att det finns klara regler och att de offentliggörs. Det ser jag som det allra viktigaste. Det är inte fråga om någon 180 graders svängning i det fallet.

     

    Ltl Strand, replik:

    Fru talman!  

    Jag har motionen framför mig här om offentlig upphandling och det är nog svårt att tolka det på något annat sätt än som en 180 graders liberal, klassisk svängning! Vad beträffar barnomsorgslagen säger landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson att man har sammanträtt många gånger. Det tyder på en viss oenighet här om man inte kommer någonstans, trots många sammanträden. Om man upptar arbetet och sammanträder ofta borde ltl Sune Eriksson kunna säga en viss tid för remiss och sedan säga när den ligger på våra bord. Det är tydligen inte så enkelt att regera!

     

    Ltl Lindeman:

    Fru talman!

    Jag hade flera frågor som jag tänkte ställa, bl.a. om barnomsorgslagen, men den tycker jag att har blivit belyst, så jag går direkt på ett par andra lagar. Den ena lagen gäller lagen om klienters rättigheter som jag tycker att borde prioriteras. Jag tycker att det är rätt att också klienter har en lagstiftning om rättigheterna. Det innebär i praktiken att i dag har vi patienters rättigheter inom sjukvården, men vi har fortfarande inte klienters rättigheter som då skulle inbegripa sådant som anlitas utgående från social lagstiftning. Jag skulle gärna vilja veta var den lagstiftningen finns i dag ungefär och hur den prioriteras.

    En annan lagstiftning som mera var ett önskemål från mig politiskt, som inte kom så långt i landskapsstyrelsen och jag vet inte om den överhuvudtaget är prioriterad nu, är det som man i allmänt tal kallar ”second opinion”, alltså en andra medicinsk bedömning. Det är en lagstiftning som i dag finns i så gott som alla nordiska länder, lite olika från land till land, men möjligheten att ändå kunna få en andra bedömnign av en annan specialist när det av olika orsaker är berättigat. Jag tror att på lilla Åland, där det finns ytterst få specialister inom olika områden, skulle det vara värdefullt att man fick en lagstiftning som möjliggjorde att man utan schism och utan kriser och allt möjligt annat som gör att man på olika sätt måste vända sig utanför Åland, utan att man har en lagstiftning som gör det möjligt, till nytta både för patienten och för läkarkåren på Åland.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson:

    Fru talman!

    Beträffande en eventuell lagstiftning om klienters rättigheter står det i budgeten t.o.m. att den skall komma till under budgetåret 2002. Det är nog en lagstiftning som kommer. En tidsangivelse för den är svår att ge. Det är nämligen en övervägning: skall vi stifta en egen lag om klienters rättigheter eller skall vi börja med att anta rikslagen som en blankettlag, vilket ger betydligt mindre arbete. Det är i alla fall rätt säkert att den kommer under det här året.

     

    När det gäller en ”andrabedömningslag” ligger den som två efter lagen om klienters rättigheter. Vi har inte givit några utfästelser om den ännu, men finns det möjligheter anser också jag att det är en viktig lag. Men den måste naturligtvis vägas mot alla de andra lagarna och andra intressen som finns om lagstiftning, både i landskapsstyrelse och i lagting.

     

    Ltl Roger Jansson:

    Fru talman!

    Diskussionen och informationen från landskapsstyrelsens sida har hittills delvis varit klargörande. Men situationen är dock ganska osäker hur det ser ut när det gäller lagberedningen som landskapsstyrelsen avser att vidaresända till lagtinget för behandling. Man kan i viss mån acceptera att det är sådan osäkerhet, men det är klart att det kan bli ett trovärdighetsproblem för landskapsstyrelsen detta faktum att av de 17 lagar, som nämndes i april när landskapsstyrelsen var nytillträdd, så är det bara två levererade och tre är nu på gång, enligt landskapsstyrelsen. Tolv av 17 har bara försvunnnit! Några har vi fått höra om här: arbetsmarknadslagen och barnomsorgslagen, som är på kommande. Barnomsorgslagen kan t.o.m. komma relativt tidigt, men det skulle tyvärr fordras en ordentlig kommunremiss där. Ytterligare borta från listan är lagstiftningen om sjösäkerhetscentrum, som egentligen är ganska viktig; det var tal om att den eventuellt skulle integreras i en annan skolas lagstiftning eller ges en egen lagstiftning, men det är en ganska stor verksamhet som borde vara lagreglerad. Offentlighetslagstiftningen och lagstiftningen om offentlig upphandling har diskuterats väldigt mycket och kritiserats av tidigare opposition i mycket hårda ordalag under många år,  att den borde ses över och jag har för min del sagt att vi har en ganska bra offentlighetslagstiftning, men det finns vissa problem med att följa den; tolkningen av den kan ibland vara lite slirande. Man måste säga att den folkliga beställningen av den typen av lagstiftning har med åren vuxit så att den i dag är så stor att jag för länge sedan har sällat mig till dem – när jag satt i landskapsstyrelsen - som sade att vi måste få en upprustning av offentlighetslagen och en arbetsgrupp tillsattes därför. Jag tror att vicelantrådet säkert vill föra hit lagen om landskapsandelarna under året; den har inte heller nämnts. Personregisterlagstiftningen, polislagstiftningen är säkert sådant som landskapsstyrelseledamoten Eriksson är bra på; han nämnde i april att de var på gång och nu finns de inte på listan. Körkortslagen hör till samma grupp.

     

    När det gäller näringspolitiken är det förutom arbetsmarknadslagen näringsstödslagen och lantbrukslagstiftningen som är väldigt föråldrad i dag. När jag satt i landskapsstyrelsen sade vi att det här hade högsta prioritet, att vi måste få fram de här lagarna fort nu, för det system som vi har är inte hållbart utan förnyad lagstiftning. De lagarna är inte heller nämnda annat än en del av lantbruksstöden.

    Det blir lite trovärdighetsproblem för landskapsstyrelsen i skillnaden mellan information på en nio månaders period.

     

    Jag skulle vilja fråga lantrådet till den delen. Det förekom tidigare för landskapsstyrelsens inre arbete en form av lagstiftningsprogram eller fortlöpande rullande skisser och tidtabeller på samt angivelser om målsättningen med lagen och vem som skulle ta fram den, skulle det vara kommittéer, skulle det vara en enmansgrupp eller hur skulle det vara. Det kallades lagstiftningsprogram som var ett internt arbetsplaneringsinstrument för landskapsstyrelsen och det upplevde många som väldigt bra, särskilt tjänstemännen upplevde det som väldigt bra, men det är landskapsstyrelsens inre arbete, så det skall inte jag lägga mig i här nu från talarstolen, definitivt inte, utan bara nämna att det har förekommit tidigare och det har varit ett bra instrument. Men det instrumentet resulterade sedan i att vi åtminstone under 1995-99 till lagtingets sekreterare inför varje session lämnade en lista över lagar som troligen skulle lämnas till lagtinget under vårsessionen respektive höstsessionen. Jag undrar nu om inte lantrådet kunde återuppta en sådan informativ verksamhet gentemot lagtinget så att vi vet vad vi har att förvänta oss och hålla oss till i vår arbetsplan.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson:

    Fru talman!

    Den arbetsgrupp som har tittat på offentlighetslagen har kommit till samma resultat som ltl Roger Jansson nämnde och som jag också har kommit till när jag funderade på den, att det är väl egentligen inte så stora fel på den, men det finns tolkningar i den och den kanske inte på grund av det är så ändamålsenlig, så det kan finnas behov av vissa klarlägganden eller vissa förändringar i den. Beträffande lagen om sjösäkerhetscentrum, som också nämndes, kan jag säga att från första dagarna i februari får vi en ersättande medarbetare på lagberedningen och det är meningen att han skall börja jobba med den lagen, men inte kan jag säga i dag när den blir klar. Det är inte någon enkel lagstiftning det heller, men arbetet skall i alla fall påbörjas därför att det finns ett problem där med att man inte kan på ett bra sätt utfärda betyg eller intyg över kurserna som går igenom där, utan där krävs det en ny lagstiftning som grund. Arbetet kommer att startas, men någon tidsram kan jag inte ge för det. Det är alltid vanskligt att ge tidsramar med någon större exakthet, det ser vi nu, då vi får kritik för att det är 17 lagar som har kommit bort – inte har de kommit bort, de finns fortfarande kvar, det är bara det att annat har kommit emellan och det görs andra prioriteringar. Inte var det fråga om någon prioriteringslista i samband med svaret på den enkla frågan utan det var en uppräkning av tänkbara och kanske nödvändiga lagstiftningsalternativ.

     

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Fru talman!

    Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson får gärna se det som jag informerade om som kritik, dvs. att då var det sju plus tio som landskapsstyrelseledamoten Eriksson anförde att var på något sätt på gång för 2001 och kanske in på 2002 en bit också och att tolv stycken nu från den listan har helt lämnats bort, eftersom det är bara två som har levererats och tre som är lovade nu. Det får väl ses som en information, tycker jag, från min sida. Det är klart att jag kunde lägga in kritik i det också, men inte har jag gjort det i mina anföranden, observera, utan jag ville ha svar på varför de tolv andra har försvunnit. Jag har fått en del svar och jag tackar för det. Men jag skulle vilja ställa en retorisk fråga till landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson när det gäller tidtabellen, att man vill egentligen inte säga ungefär när lagar kan komma till lagtinget, när landskapsstyrelsen kan vara färdig med dem därför att det är så ”osäkert”. Jag är mycket medveten om svårigheten att ha en exakt tidsplanering, men min fråga blir då den: Nog har väl landskapsstyrelsen någon slags inriktning på ungefär när man skall ha lagarna att passera olika skeden i beredningsarbetet och också därmed något slags idé om när de skall vara klara att behandla i landskapsstyrelsen, eller hur? Då är det inte bra för den inre egna tidsplaneringen om man har det på det sättet och då kan man också ange - eller hur? – det åt lagtinget att ungefär då och då räknar vi med, om allting går väl här, att kunna leverera detta lagpaket till lagtinget. Är det inte ganska rimligt att man kan föra ett sådant resonemang?

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson:

    Fru talman!

    Jo, det är rimligt och vi har med en, vill jag påstå ändå, viss försiktighet redovisat i svaret på spörsmålet vilka lagar som kan vara aktuella när lagtinget sammanträder i början av mars och under vårsessionen.

     

    Lantrådet Roger Nordlund:

    Fru talman!

    Ltl Roger Jansson efterhörde om man kunde få till lagtinget en information inför varje lagtingsperiod om vilka framställningar som är på kommande och jag tycker själv att det är ett rimligt önskemål. Jag vill också påstå att man har fått det därför att inför varje session har jag åtminstone under min tid som lantråd fört en diskussion med lagtingets sekreterare och berättat vilka framställningar som är på kommande, så att man åtminstone på den nivån har känt till det. Om man sedan vill utveckla detta på något sätt är jag naturligtvis beredd att diskutera det också inför kommande session därför att jag förstår att man behöver veta det för lagtingets planering, men jag hoppas också att man har förståelse för att landskapsstyrelsen kanske ibland måste göra andra prioriteringar och att det händer saker, som landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson har sagt här, som kan leda till omprioriteringar. I huvudsak skall man ändå kunna ge en bild över vilka framställningar som kommer och när de ungefär kommer.

     

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Fru talman!

    Jag vill bara tacka för det positiva beskedet och, som jag ser, löftet om att vi kan få den informationen framöver.

     

    Ltl Sundback:

    Fru talman!

    Det var med en viss spänning som man väntade på svaret vilka lagar som skulle prioriteras eftersom alla förstår att alla de lagar som många av oss har efterlyst här i lagtinget inte kan komma, utan att det måste ske någon sorts prioritering av landskapsstyrelsen. Den prioriteringen har väl sin politiska grund. Det är väl inte någonting som är så där väldigt tydligt i den ideologiska prioriteringen. En sak som inte har med det att göra är att man annonserar här om att man skall komma med en ny jordförvärvslag. Alla andra lagar kräver enkel majoritet, men här måste oppositionen, åtminstone till vissa delar delta i beslutet om det skall bli någonting. Och eftersom den här perioden har präglats av en ännu starkare majoritetsparlamentarism kräver detta förhandlingar om det skall bli någon ny jordförvärvslag. Jag undrar om man från majoritetens sida överhuvudtaget har reflekterat över det. Vi väntar på att få komma till förhandlingsbordet och diskutera vad det skulle kunna resultera i för politiska överenskommelser.

     

    Det som man förstås kommer att tänka på är alla de lagar som inte finns här och om man ser till social rättvisa och utvecklingen av jämlikhet och jämställdhet på Åland fortsätter tydligen den politik som vi har haft under den förra landskapsstyrelsen, att det är framför allt barnbidrag och barnomsorg som man vill förbättra för de grupperna, medan förändringar i bostadsbidraget och utkomststödet fortfarande är helt borta.

     

    En lag som vi från socialdemokratiskt håll länge har talat för är en lag motsvarande den om barnomsorg för äldre, en lag om äldreomsorg. Jag tror att en sådan åländsk lag skulle kunna vara någonting som siktar framåt och som skulle vara väldigt värdefull, inte bara för vårt samhälle utan också för andra samhällen. Vi vet alla vilken revolutionerande inverkan barnomsorgslagen har haft speciellt för kvinnornas möjligheter att också ha ett yrkesarbete. Det är också så att det är kvinnor som i första hand tar hand om de äldre och vi har en sådan demografisk utveckling att de äldre blir äldre och procentuellt sätt växer gruppen. Liberalerna köpte det här s.a.s. inför senaste val och de har det t.o.m. i sitt valprogram, men tydligen har man inte prioriterat den här gruppen i sina förhandlingar med centern utan det nämns överhuvudtaget inte här.

     

    Det som också länge har diskuterats och efterlysts och som jag ser att liberalerna också har i sitt  valprogram är en ny och aktuell specialomsorgslag. Jag vet att det finns många inom liberalerna och säkert också bland centermedlemmarna som har goda kunskaper inom denna sektor och vet vilket stort behov det finns av en ny lag på detta område. Den lag som vi har är mera ett hinder än en grund för att utveckla specialomsorgerna.

     

    Det ser alltså lite trist ut. Det är inte någon lagstiftning där man skulle se just det som ltl Lindeman var inne på: att självstyrelsen, det är samma som i riket, men sedan lite till. Det är inte så mycket sådant och inte är det heller fråga om att man gör egen lagstiftning. Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson pratade om en lag som man skulle ta för att på något vis få en början, men det där tror jag att är livsfarligt om man vill utnyttja och använda sig av självstyrelsen. Det är inte så lätt om man går in på vissa grundlläggande värderingar och principer när man antar en lag att sedan på något vis börja avvika eller ändra på den i någon högre grad, utan då är fundamentet lagt och det blir ofta att lappa på eller att ändra bara i vissa detaljer.

     

    Just när det gäller förslaget om en lag för äldreomsorg tycker jag att det finns goda förutsättningar för lagberedarna och landskapsstyrelsen samt lagtinget att utveckla någonting nytt, eftersom vi inom socialrätten kanske bara har en lag som är riktigt åländsk, nämligen barnomsorgslagen, som nu skall revideras; annars är det nästan enbart blankettlagar.

     

    Här nämns allra sist en sociallag som heter en ny lagstiftning om underhållsstöd. Jag undrar om det är den modernisering av lagen som man har gjort i riket som detta avser? Vi har nämligen den gamla rikslagstiftningen. Underhållsstödet varierar beroende på om den frånskilda föräldern som har barn bor tillsammans med någon eller är ensamstående. Den som bor ihop med någon skall få ett mindre underhållsstöd. I riket har man tyckt att det här är väl petigt och att det kanske inte heller är riktigt försvarbart därför att underhållsstödet är en ersättning för den som är underhållsskyldig – vilket till nästan hundra procent är papporna – och inte betalar sina underhållsbidrag och därför går samhället emellan med underhållsstöd. Vi har en gång efterlyst en modernisering just i detta avseende, åtminstone som man har i riket; om man sedan ännu kan göra någonting ännu bättre är det bara bra. Men det är en fråga som jag gärna vill att landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson svarar på, om det är just det saken gäller?

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson:

    Fru talman!

    För att börja med underhållsstödet har vi, om jag är rätt underrättad, det systemet här att det är differentierat. I riket har man gått in för att hålla det på samma nivå oavsett den situation man lever i. Tillsvidare har, vad jag känner till, den nivåskillnad som vi har här bibehållits, men lagen är inte klar ännu, så det pågår diskussioner om den tillsvidare.

     

    Beträffande jordförvärvslagen nämnde jag tidigare att det kräver förhandlingar, men ingen av de större grupperna i oppositionen har visat något intresse att vara med på diskussioner, utan man har sagt att när det finns ett förslag så tittar vi på det. Det får vi väl acceptera, förutom Obunden Samling, som har sagt, att nej, de skall inte vara med överhuvudtaget. När jag inbjöd till diskussioner i beredningen av detta ärende sade socialdemokraterna och Frisinnad Samverkan att när vi har ett förslag att komma med vill man titta på det, och det är självklart, det är vi inte bara tvungna till utan det ligger i sakens natur att en så här viktig lag skall ha så brett stöd som möjligt i lagtinget, så vi kommer att inbjuda till diskussioner då. Men om någon grupp vill vara med redan i det här skedet, så är det helt möjligt och det skulle jag i så fall välkomna.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Fru talman! 

    Det var inte riktigt det jag menade med förhandlingar. Jordförvärvslagen kommer hit till lagtinget oberoende om vi är med eller inte i beredningen s.a.s., men det parlamentariska systemet kan inte fungera på det sättet att vi skall inte ha inflytande över lagstiftningen i något annat avseende än enbart när det behövs kvalificerad majoritet! Jag kan säga för min del att om vi skulle få löften om en äldreomsorgslag så skulle det kännas mycket lättare att komma till förhandlingsbordet. Man måste kunna ge och ta någonting. Det är ingen mening med förhandlingarna, om majoriteten ändå bestämmer.

     

    TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

     

    Landskapsstyrelsens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

     

    Lagtingets nästa plenum hålls i dag kl. 16.30. Plenum är avslutat.

    (Plenum avslutades kl. 16.12).